Järn- och stålframställning, utbildningspaket del 1 - Jernkontoret

29
Figur 19 Ljusbågsugn Figur 20 HF-ugn – induktionsugn
I takt med att raffineringsprocessen har förlagts utanför ljusbågsugnen i skänken eller
skänkugnen har ljusbågsugnen kommit att utvecklas till en "smältmaskin"”med höga
prestanda. Ljusbågsugnen är den klart dominerande ugnen för skrot- och järnsvampsmältning.
Vid HF-ugnen överförs värmen induktivt direkt i badet genom en induktionsslinga
som omger badet. Detta är en elegant lösning men nackdelen är att man får en relativt
kall vägg eftersom induktionsslingan är vattenkyld och inte kan ligga för långt
utanför smältan. En annan nackdel är att den intensiva omröringen gör att det är svårt
att skydda överytan mot kontakt med luften. P.g.a. att HF ugnen är svår att skala upp
används den i första hand för speciallegeringar med små tonnage.
3.12.5. Konvertering
Med konvertering menas generellt en process som innebär att element i badet avlägsnas
genom oxidation med gasblandningar innehållande syre. Historiskt användes
oftast luft men i dagens processer används i regel ren syrgas eller en blandning av
syre och argon. Vid stålframställning är det i första hand kolhalten som sänks vid
konvertering. Kolhaltssänkningen kallas också färskning. Vid färskningen oxideras
även andra element som Si och Mn samt vissa föroreningselement. Som syrekälla
vid färskning kan även oxidiska malmer användas.
Konvertering förekommer som steget efter masugnen och vid produktion av rostfritt
stål. Det flytande råjärnet från masugnen färskas ned från en nivå kring 4,5 % C.
Även vid skrotbaserad kolstålstillverkning sker en viss färskning men från lägre kolhalter
och semantiskt brukar man inte kalla denna färskning för konvertering även
om det är samma metallurgiska förlopp. Vid tillverkning av rostfritt sker en konvertering
från kolhalter kring nivån 1,0 %. Vid denna tillverkning görs smältan i regel i