Järn- och stålframställning, utbildningspaket del 1 - Jernkontoret

More documents

Recommendations

Info

1. PROCESSMETALLURGI HISTORIA, GRUNDLÄGGANDE METALLURGI 1.10. Inledning I föreliggande utbildningsmaterial behandlas processmetallurgin i fyra kapitel: 1 • Historia, grundläggande metallurgi • Masugn, LD, konverter • Ljusbågsugn, AOD/CLU-konverter • Skänkmetallurgi, gjutning Detta första kapitel ”Historia, grundläggande metallurgi” avses tjäna som en grund och inledning till de tre följande kapitlen uppräknade ovan. Inledningsvis behandlas stålets definitioner och benämningar samt stålets roll i samhället. Därefter beskrivs de teoretiska och industriella grundbegreppen. I det historiska avsnittet analyseras drivkrafter och bakgrund till de stora utvecklingsstegen inom processmetallurgin. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om möjlig framtida utveckling med utgångspunkt från dagens krav.
2. ALLMÄNT OM STÅL 2.10. Stålets definitioner och indelningar 2 Stål brukar definieras som smidbart järn. Med smidbart järn menas en järnlegering som går att bearbeta. Järn är bearbetbart om det håller under ca 1.7% C. Detta gäller för olegerade stål medan gränsen kan höjas upp mot 2.0% C om även andra legeringsämnen är närvarande. Vid halter från 3,0% till 4,5% kallas järnmaterialet för gjutjärn och produkten användes i princip enbart i gjutet tillstånd. Dessa förhållanden visas schematiskt i fig 1. Figur 1 Schematisk stålets definitioner Flytande järn med en halt kring 4,5% kol finns också som en mellanprodukt i stålframställningen efter masugnen och benämns då råjärn. En äldre beteckning för råjärn var tackjärn som härrör från att man en gång i tiden alltid gjöt upp masugnens produktion i tackor. Idag används också beteckningen tackjärn men då enbart för uppgjutet råjärn. Stålets viktigaste egenskaper som exempelvis hårdhet och seghet är i stor utsträckning beroende på kolhalten. Förutom järn och kol finns i stålet legeringsämnen och föroreningsämnen. Legeringsämnena påverkar på samma sätt som kol stålets egenskaper. Typiska legeringsämnen är kisel(Si), mangan(Mn), krom(Cr), nickel(Ni), molybden(Mo), wolfram(W) och vanadin(V). Vid mycket höga legeringshalter brukar gränsen för att kallas stål vara material som innehåller minst 50% Fe. Typiska föroreningsämnen är svavel(S), fosfor(P), syre(O2) och väte(H2).
Page 1 and 2: JERNKONTORETS FORSKNING Järn- och
Page 3: INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. PROCESSME
Page 7 and 8: 2.11. Metallurgins förutsättninga
Page 9 and 10: Mton 500 400 300 200 100 0 1970 197
Page 11 and 12: 2.13. Stålets konkurrenskraft 8 In
Page 13 and 14: Figur 8 Skrotbaserad ståltillverkn
Page 15 and 16: 3. GRUNDBEGREPP VID STÅLFRAMSTÄLL
Page 17 and 18: lir med definitionen ovan: v x aA
Page 19 and 20: 16 Figur 10 Syrepotentialdiagram f
Page 21 and 22: 18 I fig.12 ges ytterligare ett exe
Page 23 and 24: 20 skall visas. I det ena är tempe
Page 25 and 26: 22 Figur 16 Koncentrationsgradiente
Page 27 and 28: 24 Detta är en anjonjämvikt efter
Page 29 and 30: 3.12. Processmetallurgiska grundbeg
Page 31 and 32: 28 gynnas av den höga temperaturen
Page 33 and 34: 30 ljusbågsugn från skrot och leg
Page 35 and 36: 32 Andra viktiga operationer i samb
Page 37 and 38: 34 lingen. Ökningen av skalan (sto
Page 39 and 40: 4.12. Bessemerugnen 36 Henry Bessem
Page 41 and 42: 4.13. Martinugnen 38 Martinugnen el
Page 43 and 44: 4.15. Elektrostålugnen 40 Experime
Page 45 and 46: Figur 28 Kaldo-konverter 42 LD proc
Page 47 and 48: 4.18. Götstålsprocesserna 44 De s
Page 49 and 50: 46 Fortfarande efter 150 år har do
Page 51: DEN SVENSKA STÅLINDUSTRINS BRANSCH

Järn- och stålframställning, utbildningspaket del 1 - Jernkontoret

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?