Tidningsflyget

1 Kronobergshed 06-11-28 13.45 Sida 13
Kronobergshed 27
Nu fick Torvald Andersson bråda dagar. Minnesstenen flyttades
och uppdraget gick till Oskar Andersson, boende på
Kronobergshed. Det gamla ålderdomshemmet som tidigare
tjänstgjort som kronans underofficersborg demonterades med
kommunens goda minne eftersom det var i alldeles för dålig
kondition för att kunna fungera. Sedan kom anläggningsmaskiner
fram och började jämna till fältet, som var tuvigt
och ojämnt. En mängd träd fälldes och ett par el- och telefonstolpar
omplacerades.
Så återstod bara att lösa frågan om flygplatsstationen. Det
fanns en bondgård som gränsade till fältet, och bonden Arvid
Estvall, engagerades för femhundra kronor i månaden som
flygplatschef.
I hans stuga, som upphöjdes till ”flygstation”, installerades
en radio, och Estvall sattes på kurs för att lära sig hur man
talar via radio med ankommande flygplanspiloter. Belysningsfrågan
var också viktig och den löstes på ett minst sagt okonventionellt
sätt. På en stolpe sattes en fyrahundra watts lampa
upp som tändes när man fått radiokontakt med annalkande
flygplan och runt fältet gick gubbar med liar och slog gräset
alldeles intill landningsbanan, samtidigt som flygplanen landade.
En dag ville Luftfartsstyrelsen titta på detta märkliga fält,
och en manstark studiedelegation flög ner med ett av tidningsplanen.
Piloten, som hade svårt att se fältet, anropade Arvid
Estvall, som käckt svarade:
– Jag tänder ljuset.
Den starka lampan fyllde egentligen ingen annan funktion
än att den bländade den ankommande piloten under själva
landningsmanövern.
– Vi såg ingenting annat än den starka lampan. Det var bara
att dra på gasen och landa rakt fram. Det gick skapligt, men
efteråt kom generaldirektör Henrik Winberg fram och frågade
piloten:
– Hur kan ni hitta fältet?
Kapten log och sa:
– Skicklighet och en bra markpersonal.