Tidningsflyget

1 Kronobergshed 06-11-28 13.45 Sida 16
30
Värendsbygder
Kronobergshed en sommardag 1953. Airtacos Lockheed Electra med
två stycken Pratt & Whitney motorer à 450 hk vardera, på väg in
för landning. Foto i Kennedy Anderssons samling.
Cykeln blev ställd i gången mellan sätena och fastbunden.
Piloterna hade bedrövliga löner. 1957 var månadslönen 675
kr plus 1 kr/tim i flygtillägg.
En dag knallade piloterna upp till ledningen och sa:
– Vi trivs med jobbet, men vi svälter ihjäl.
Några dagar senare fick de höra att deras lön hade dubblats,
så de tänkte gå upp och tacka direktör Östling. Men det
visade sig att det bara var flygtillägget som man hade fördubblat,
från 1 kr till 2 kr/tim.
Airtaco upprätthöll trots primitiva villkor en förvånansvärt
hög regularitet med tanke på den materiel och infrastruktur
bolaget hade att tillgå.
Nämn det småländska Kronobergshed för en gammal
Linjeflygare och han får något nostalgiskt i blicken. Det handlar
om allt från de ursprungliga vedermödorna att iordningställa
fältet till själva flygandet. Kronobergshed kan ses som
en symbol för all viljestyrka och entusiasm som plöjdes ned i
inrikesflygets uppbyggnad. Hos bonden Arvid och Nina Estvall
kunde flygbesättningar och passagerare under päronträdet få
sig en kopp kaffe. I huset fanns en installerad flygfyr som