Råd och riktlinjer Krisstödsarbete. - Kristianstad

Krisstödsarbete
Råd och riktlinjer inför utarbetande
av handlingsplan för krisstöd vid
allvarlig händelse
Krisstödsarbete

Förord
En allvarlig krissituation kan innebära att vardagen slås sönder. Individer,
grupper eller ett helt samhälle kan för kortare eller längre tid tappa fotfästet
i tillvaron. Då gäller det att ha en fungerande beredskap och en organisation
som snabbt kan ta över ansvar, samordning och information.
Individen har varit med om något utöver det vanliga. Det kan t.ex. gälla ett
hot till livet eller den fysiska integriteten eller ett allvarligt hot mot eller
skada hos barn, partner eller andra anhöriga eller vänner. Det kan även gälla
plötslig förstörelse av hem eller arbetsplats. Man kan ha sett en människa
som just skadats allvarligt eller dödats på grund av olycka eller våldshandling
eller bevittnat hela händelseförloppet. Andra typexempel kan vara när-
ståendes dödsfall, egen sjukdom eller att mista arbetet.
Omtanke innebär att försöka förutse och undvika att det händer.
Erfarenhetsmässigt vet man att behovet är stort av medmänsklig kontakt när
något utöver det vanliga inträffar, men man kan inte undvika att människor
hamnar i svårigheter. Omtanke innebär att upptäcka och ta sig an problemen
på så tidigt stadium som möjligt.
Det är viktigt att det finns rutiner för vilka åtgärder som ska vidtas när
någon eller några i sin yrkesutövning eller på sin arbetsplats utsätts för
psykiskt påfrestande händelse eller chockupplevelse.
Människor kan även utanför sitt arbete råka ut för så smärtsamma upp-
levelser att de inte förmår fungera utan hjälp. En viktig åtgärd för att minska
stress på grund av smärtsamma upplevelser kan göras innan något inträffar.
Det är viktigt att bygga upp en attityd, som har en accepterande hållning
som gör att man vågar samtala om svåra och känsliga saker. Att ha en öppen
hållning och ett tillitsfullt klimat i arbetsgruppen är en förutsättning för
trygghet och mental styrka som utgör grunden för en bra arbetsinsats.
Dessa riktlinjer är tänkta att utgöra ett planeringsstöd i utarbetande
av handlingsplan/rutiner för den enskilda arbetsplatsen.

2
Räddningstjänsten
Avdelning för skydd och säkerhet
Kristianstads kommun
Sammanställd av: Mats Öhman, Räddningstjänsten
Foto: Jan-Erik Holst
Grafisk formgivning: Collage – grafisk form, www.collage.se
Tryck: Litografen i Vinslöv 2011

Innehåll
Krisstödsarbete
– en angelägen arbetsmiljöfråga 6
Krisstöd o c h
avlastningssamtal
– debriefing 14
beredsKapsplan vid o ly c K o r
o c h allvarlig händelse
– det psykosociala omhändertagandet 22
diKtförslag
– vid minnesstund 28

Krisstödsarbete
– en angelägen arbetsmiljöfråga

Kris o c h K r i s h a n t e r i n g
Definition
En kris definieras oftast som en händelse där ens tidigare erfarenhet och
inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och psykiskt
kunna hantera den aktuella situationen.
Med krisstöd avses det psykiska och sociala omhändertagandet som
behöver vidtas i samband med olyckor, akuta krissituationer och liknande
allvarliga händelser som kan utlösa krisreaktioner.
Riskbedömning
Arbetsmiljöverket har beslutat att all verksamhet som omfattas av
Arbetsmiljölagen, skall upprätta planer för det psykiska och sociala
omhändertagandet som behöver vidtagas i samband med olyckor,
akuta krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa
krisreaktioner.
Krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från
en bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. Respektive
arbetsplats har således skyldighet att utarbeta handlingsplan för den egna
arbetsplatsen.
Beredskap för krisstöd
På varje arbetsplats skall finnas den beredskap och de rutiner för krisstöd
som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och särskilda
risker. Det skall säkerställas att arbetstagarna känner till hur krisstödet är
organiserat på arbetsstället.
Kunskaper om krisstöd
Chefer och arbetsledande personal skall ha tillräckliga kunskaper om
krisstöd för att kunna planera och ordna detta på lämpligt sätt.
7
Krisstödsarbete

Krisstödsarbete
Tillämpning
Det är betydelsefullt att det på arbetsplatsen finns beredskap för att till-
godose det behov av psykiskt och socialt omhändertagande som uppstår hos
arbetstagare som på olika sätt drabbas av akuta kriser, olyckor eller andra
allvarliga händelser. Detta kan minska det personliga lidandet och förebygga
långvarig sjukfrånvaro och därmed en snabbare återgång i arbete.
Krisreaktion
Utlöses av händelser som är så ovanliga och oväntade att de inte kan
bemästras med hjälp de resurser som individen vanligtvis besitter för att
klara av svåra situationer. I krisens karaktär ligger att det uppstår en situation
som innebär ett hot om förlust av något slag för individen. Det kan
t.ex. gälla förlust av anhörig eller arbetskamrat, arbete, identitet, social
position,ekonomisk trygghet, anseende, självkänsla eller självbild.
exempel
på situationer som kan utlösa krisreaktioner
Arbetsolyckor och allvarliga tillbud
Vid arbetsolyckor är det inte endast den som drabbas direkt som kan vara
i behov av krishjälp. Det är betydelsefullt att arbetskamrater i den direkta
omgivningen och även andra arbetstagare som har en relation till den
drabbade ges möjlighet till stöd och hjälp.
Arbetskamrats död eller svårare sjukdom
Att förlora en arbetskamrat genom olycksfall eller sjukdom kan innebära
en stark psykisk påfrestning för övriga arbetskamrater och leda till kris-
reaktioner.
Våld och hot om våld
Att bli utsatt för fysiskt våld och skada mot kroppen innebär i de flesta fall
en traumatisk upplevelse. Lika traumatiskt kan ett hot vara, särskilt om
hotet innebär hot till livet.
8

Olyckor och katastrofer på och utanför
arbetsplatsen
Här bör rutiner upprättas med insatser på arbetsplatsen för omhänder-
tagande av arbetstagare som drabbats.
Yrkesspecifika plötsliga och/eller extrema
påfrestningar
Det finns yrken där arbetet i sig innebär en stark psykisk påfrestning,
då arbetstagaren har till uppgift att vårda och ta hand om svårt sjuka
människor samt människor som skadats eller omkommit. Att hjälpa
människor i nöd och ta hand om anhöriga till skadade eller drabbade
är arbetsförhållande som är psykiskt belastande.
Andra förhållanden i arbetet som kan
innebära stark psykisk påfrestning
Utan att kunna hänföras till en akut situation eller en specifik händelse
kan reaktionerna hos den som allvarligt kränks ha samma karaktär som
de reaktioner som kan följa efter en akut krissituation. Detta kan även
gälla svåra konflikter i arbetet.
Förändringar i arbetet och andra förhållanden innebär ofta en påfrestning.
Ständigt återkommande förändringar och förändringar som uppfattas som
avgörande ingrepp i livssituationen kan utlösa kristillstånd.
Att förlora arbetet innebär stora omvälvningar i en människas liv och det
är inte ovanligt att varsel eller uppsägning utlöser krisreaktioner. Studier ger
vid handen att en del människor kan reagera lika allvarligt på att bli friställd
som på en nära anhörigs död.
9
Krisstödsarbete

Krisstödsarbete
KrisreaKtioner
Vanliga krisreaktioner hos enskilda är:
• Ångest och rädsla
• Återupplevande av påträngande minnen
• Sömnstörningar
• Kroppsliga besvär
• Skuld- och självförebråelser
• Sorgsenhet och depression
• Irritabilitet och ilska
• Störningar i relationer till andra
Beredskap för krisstöd
Avgörande för att på ett tillfredsställande sätt kunna ge hjälp vid olyckor,
akut sjukdom och liknande allvarliga händelser är att det i verksamheten
finns en beredskap för och kunskap om akuta åtgärder. Akuta insatser,
både fysiska och psykologiska, är av stor betydelse för att hindra ytterligare
skadeverkan. Det förbättrar även förutsättningarna för återhämtning och
minskar risken för framtida ohälsa.
Detta innebär bl a:
• Vilka kunskaper behövs?
– Utbildning
– Information
• Vem gör vad när något händer?
– Fördela uppgifterna.
– Skapa rutiner för att klara av krissituationer.
• Vem ger stöd – hjälp – uppbackning?
– Se till så att anställda känner till hur krisstödet är organiserat.
För att kunna nå de anhöriga till en skadad bör det på alla arbetsplatser
finns tillgång till en lista med telefonnummer till anhöriga (även under
dagtid).
10

Information vid krissituationer
Tydlig och saklig information är mycket viktig vid allvarliga händelser.
I stresssituationer ökar tendenserna till ryktesspridning och förvrängning
av verkligheten. Människan har en tendens att fylla ut det hon inte vet
med fantasins hjälp. Det är därför viktigt att information om allvarliga
händelser ges fort-löpande, även när informationsvärdet kan tyckas lågt.
Informationen bör ges till samtlig berörd personal.
Anpassning av arbetsförhållanden
För dem som utsatts för en stark påfrestande händelse kan det behövas
en tillfällig förändring av arbetsuppgifter eller arbetstider. Det bör i detta
sammanhang betonas att det vid allvarliga händelser t.ex. vid våld och hot
ofta är av terapeutiskt värde att finnas kvar i eller snabbt återgå i arbetet
som bör anpassas efter förhållandena.
11
Krisstödsarbete

Krisstödsarbete
checKlista
1. Kartläggning
• Kartläggning av vilka risker som finns för ohälsa och olycksfall i
arbetet. Krisstöd skall planeras utifrån verksamheten, omfattning
och särskilda risker. När är risken stor?
2. Åtgärdsprogram
• Hur skall man gå till väga:
– För att förebygga?
– Om det händer en olycka?
3. Beredskap/rutiner
• Vem gör vad när något händer?
• Vem informerar vid krissituationer?
– Skapa rutiner för att klara av krissituationer.
• Vad finns det för stöd i vår närmiljö?
• Vilka nätverk kan behövas?
• Vem fattar beslut om genomförande av krisstöd?
– Se till så att anställda känner till hur krisstödet är organiserat.
• Vem ger stöd, hjälp och uppbackning?
• När behövs krisstöd/debriefing?
• Vem genomför debriefing (samtalsstöd)?
4. Utbildning
• Utbilda chefer/arbetsledare och arbetstagare i krisstödsarbete.
• Bilda krisstödsteam.
5. Stöd och handledning
• Möjlighet till krisbearbetning.
• Handledning och information.
12

6. Möjlighet till snabb hjälp
• Hur larmar man krisstödsteamet?
v Vilka praktiska åtgärder vidtar man vid olyckshändelse?
7. Utvärdering
• Kontroll av hur handlingsplanen fungerade efter det att något
inträffat eller efter en viss bestämd tid.
8.
9.
10.
13
Krisstödsarbete

Krisstödsarbete
Krisstöd o c h
avlastningssamtal
– debriefing

Krisstöd o c h debriefing
Kunskap/kompetens
Ett av målen är kunskap och kompetens. En ökad kunskap får till följd en
bättre insats av medarbetare och arbetsledare. Trots en bra utbildning och
utrustning, trots bra ledare, så vet man att människors psykiska status varierar
från dag till dag. Utbildning syftar till att bli medveten om olika psykiska
förutsättningar och genom detta stärka krisstödsarbetet.
Det är viktigt att skapa en arbetsmiljö som främjar bearbetning av starka
upplevelser. Ett stort ansvar åvilar ledningen att inte nonchalera de psykiska
problemen. Även om en medarbetare inte direkt visar tecken på att en
bestämd händelse har påverkat honom/henne, så kan de flesta våldsamma
händelser inte undgå att påverka oss alla på ett eller annat sätt.
Förebygga yrkesmässig utbrändhet
Det handlar också om att förebygga yrkesmässig utbrändhet. Med ut-
brändhet menas i detta sammanhang en process av krisliknande slag, en
gradvis förlust av idealism, energi och mening hos personal i relationsyrken.
En långvarig psykisk belastning i arbetet kan ge symtom av trötthet,
likgiltighet, nestämdhet, ilska, labilitet, cynism och olika psykosomatiska
symtom som magkatarr, huvudvärk eller sömnstörningar. Alla är symtom
på psykisk utmattning eller utbrändhet.
Målet är att vara rädd om människors hälsa och undvika att plågsam
stress och psykisk eller kroppslig sjukdom utvecklas.
Krisreaktion
Känslomässiga reaktioner som ångest, rädsla, skuld och sorg upplevs av
nästan alla under och efter katastrofsituation eller allvarlig händelse.
Erfarenheten visar på ett vanligt förekommande förlopp när det gäller
känslomässiga krisreaktioner (Johan Cullberg, Kris och utveckling, 1992),
delar in detta förlopp i fyra faser.
1. Chockfas (avstämningsfas)
2. Reaktionsfas (repetitionsfas)
3. Reparationsfas (bearbetningsfas)
4. Nyorienteringsfas (avslutningsfas)
15
avl a s t n i n g s s a m ta l

avl a s t n i n g s s a m ta l
1. Chockfasen
Reaktionen inleds med denna fas som kan vara från ett kort ögonblick
(några minuter) till något eller några dygn. En person i chock stänger
omedvetet in sig, ”lugnar ner” sig. Känslorna tycks vara borta, personen
visar varken särskilt mycket rädsla eller förtvivlan.
Reaktionen kan bestå av tvångsmässig självbehärskning, ändlös gråt eller
upprepande av samma mening gång på gång. En del är tysta, paralyserade
och orörliga. Den drabbade håller verkligheten borta och avskärmar sig.
Utmärkande före chockfasen är ”avstängdheten”. Detta är en sorts försvar
mot de alltför svåra, smärtsamma och starka känslorna som är aktiva inom
den drabbade. Den drabbade personen bör så snabbt som möjligt komma
ur chockfasen.
Försök att på ett mjukt sätt hjälpa den drabbade. Visa omsorg och
vänlighet, inge trygghet, ta ögonkontakt, ge gärna något varmt att dricka
o s v. Var inte verbalt påträngande och försök i det här läget inte tvinga
den drabbade ”att prata av sig”. Detta hjälper till att öppna nästa fas
– reaktionsfasen.
2. Reaktionsfasen
Chockfasen övergår så småningom i en reaktionsfas som normalt pågår
någon eller några månader. Den drabbade reagerar i denna fas starkt. Han
överväldigas av påträngande känslor av smärta, ångest, rädsla, skuld och sorg.
Under reaktionsfasen är individens tankeverksamhet i huvudsak centrerad
bakåt till den utlösande händelsen. Den drabbade ställer sig ofta frågan
”varför?” och försöker finna någon mening i det som inträffat.
I reaktionsfasen mobiliseras en serie av psykiska försvar. Den drabbade
kan regrediera, bli förbarnsligad och ”klänga” på sin omgivning. Det är inte
ovanligt att man också söker tröst i sprit och tabletter.
Genom att projicera kan han föra över problemen på omgivningen.
Inte sällan blir arbetskamraterna, chefer, familj etc, måltavlor för de olösta
problemen. Bemötande från omgivningen och dem som skall hjälpa är att
lyssna och vara intresserad och få personen att prata. Resurser i detta
sammanhang är arbetsledare och arbetskamrater, familj och närstående,
företagshälsovård och specialister i form av psykiatriker och psykologer.
Viktigt i denna fas är att känslorna kommer till ytan och att hjälpen
sker på rätt nivå.
16

3. Reparationsfasen
I denna fas börjar individen sakta att vända sig mot framtiden igen.
Reparationsfasen varar från reaktionsfasens slut några månader upp till
något år. Läkningen är fortfarande på gång men behöver ytterligare tid för
att permanentas. De kroppsliga och känslomässiga störningarna börjar avta
och individen börjar mer och mer återuppta gamla kontakter och aktiviteter.
En viss distans och acceptans till det inträffade inträder och den drabbade
börjar blicka framåt.
4. Nyorienteringsfasen
Reparationsfasen övergår utan någon skarp gräns i denna fas. Nyorienterings-
fasen pågår livet ut. Krisen finns som ett ärr efter en blindtarmsoperation
eller – om man så vill – som en möjlighet eller resurs för framtiden. Den
genomgångna krisen är en plattform eller erfarenhet som har ökat individens
förståelse för sig själv och sin omgivning om hanteringen har varit
riktig. Många upplever också efteråt att händelsen får nya betydelser
under kommande livsperioder.
Människa till människa
Människor som arbetar med krishjälp känner till krisfaserna, både för
drabbade och för sig själv. Exempel på yrkeshjälpare är brandmän,
ambulansförare, poliser, präster, socialarbetare, personal inom sjukvården,
psykologer och terapeuter.
När dessa hjälpare möter en kris stänger de av sina egna reaktioner och
använder sig av sin kunskap. De är drillade att handla snabbt och effektivt
och låter inte sina känslor styra oavsett hur otäck olyckan än är.
Medel att bearbeta händelsen
För att klara av nertryckta känslor används "debriefing" som ett medel att
föra dem tillbaka till chockfasen och ge dem tillträde till reaktionerna och
känslorna som händelsen innebar. Den bör vara obligatorisk för alla som
stänger av sig och inte ger sig själv tillträde till krisfaserna.
Här skall man fånga upp alla dem som varit berörda av händelsen. De
obearbetade reaktionerna kommer alltid upp förr eller senare och då kan en
banal händelse utlösa en våldsam kris som gör att man inte längre klarar av
sitt arbete eller att kroppen helt enkelt säger ifrån.
17
avl a s t n i n g s s a m ta l

avl a s t n i n g s s a m ta l
Vad är debriefing?
Debriefing är en akut åtgärd utan långsiktigt ansvar. Det är ett själsligt
omhändertagande för att återföra dem som arbetar med människor i kris till
reaktionerna och känslorna. Den engelska termen debriefing betyder ordagrant;
utfråga, rapportera, avlägga rapport.
Metoden syftar till att eliminera och lindra chockupplevelse och psykiska
stressreaktioner efter omskakande uppdrag eller upplevelser där människor
utsatts för eller deltagit i psykiskt påfrestande situationer.
Informell debriefing
Är ett avlastningssamtal i den egna gruppen och i en öppen diskussionsform.
Den här typen av genomgångar använder man ofta då man samlas
runt kaffebordet. Man pratar om det inträffade och vädrar känslorna. För
många betyder en sittning med den egna gruppen mycket och är oftast
fullt tillräckligt.
Enkel debriefing
Arbetsledaren/chefen för gruppen tar initiativ och är ledare. Detta är
också en enklare form av möte, informellt och av kortvarig karaktär. Man
diskuterar det som har inträffat och summerar tillsammans intrycken.
Planerad debriefing (48-72 tim efter händelsen)
Som arbetsledare/chef eller handledare bör man samla alla som varit
inblandade i händelsen. Se till så att lokalen som används är lämplig och
avskild. Det som sägs i gruppen skall stannar där. Det är viktigt att ingen
pratar för någon annan än sig själv.
Om de inblandade är många bör man se till att varje grupp inte inne-
håller mer än 8-10 personer. Någon tidspress ska inte finnas, det kan göra
att alla inte hinner få möjlighet att säga sitt. Som ledare bör du informera
om målsättningen och syftet med samtalet.
18
Debriefing = Bearbetning = Stressreduktion

exempel
på frågor att gå igenom:
Vad hände egentligen?
Här går man igenom det som faktiskt har hänt. Man sätter ord på de
fantasier och rykten som lätt uppstår vid svåra händelser.
Hur uppfattade Du händelsen?
Deltagarnas egna sinnesintryck av händelsen ventileras.
Vad tänkte Du på?
Vilka tankar hade Du och vilka funderingar for igenom ditt huvud?
Vad kände Du?
Här ges en möjlighet att få ordning på det känslokaos som kan ha uppstått
vid svåra händelser.
Vad har Du lärt dig av detta?
Hur ser det ut nästa gång det händer? Kan det göras annorlunda?
Hur ser din egen framtid ut? Hur kan erfarenheten användas?
Om behovet efter genomförd debriefing
inte är tillgodosett för alla ska det finnas
riktlinjer och vägledning för ytterligare stöd.
Det kan då bli frågan om vad man kallar
fördjupad krisbearbetning som bör ledas
av en professionell person.
19
avl a s t n i n g s s a m ta l

avl a s t n i n g s s a m ta l
Att tänka på som ledare
Det är viktigt att hela gruppen är med i processen. Deltagarna får inte
komma och gå utan måste vara närvarande hela tiden.
• Lyssna aktivt och ge rimligt stöd.
• Uppmana till ömsesidigt stöd och hjälp, och efterhand som gruppen
kommer igång, låt den finna sin egen form. Alla deltar genom att lyssna
på vad de andra berättar.
• Låt var och en komma till tals utan press. Ledaren skall inte vara
provocerande, inte pressa deltagarna, utan låta var och en komma
till tals när hon/han vill och på sitt eget sätt.
• Stoppa upp gruppen när någon gråter och ge vederbörande en känsla
av att vara omfamnad av känsla och värme (holding relationship).
Glöm inte att det finns både öppen gråt och ”invärtes gråt”:
• I debriefing har ledaren uppgiften att fråga och klargöra, aldrig att påstå,
tolka eller fråga ”Varför?”. Använd frågorna ”Vad?” och ”Hur?” för att
klargöra och spegla. Det gäller att tydliggöra vissa saker, att spegla det
känslomässiga.
• Var uppmärksam på reaktioner. Om du som ledare märker en reaktion
i gruppen hos en deltagare när någon annan berättar, måste du ge veder-
börande möjlighet att få prata om reaktionen. Att på så sätt plocka fram
orsakerna till reaktionen är just att bearbeta de svåra upplevelserna.
Detta är en viktig ledaruppgift vid debriefing.
• Stoppa diskussionen om skuld och leta efter syndabockar dyker upp.
Det är en chefs/arbetsledaruppgift att bära gruppens påfrestningar.
Han/hon skall vara öppen och mottagande och i detta skede ta på sig
ansvaret/skulden och fungera som en ”container”.
Diskussioner om eventuellt ändrade arbetsrutiner och arbetsmetodik hör
inte hemma här utan får vänta till ett senare tillfälle.
20

Att tänka på för gruppdeltagarna
• Man måste inte prata under debriefingen, men om man gör det kan det
kanske lugna och stödja de andra i gruppen.
• Man blir uppmanad att arbeta med sina egna upplevelser och erfaren-
heter, inte andras fel och beteenden.
• Ingen skall föra talan för någon annan i gruppen. Man kan bara belysa
sina egna tankar, känslor och reaktioner.
• Man lyssnar på och stödjer varandra. Det hela skall ske i en positiv och
hjälpande anda.
av s l u t n i n g
Ledaren kan kortfattat redogöra för psykiska stressreaktioner (symtom)
och försöka besvara obesvarade frågor.
Man låter sedan deltagarna berätta om:
• Hur de kan arbeta vidare med intrycken från händelsen.
• Hur debriefingen har varit för dem. (Hur var det här, tyckte du?
Vad var bra? Vad var viktigt?)
• Huruvida var och en önskar ett nytt möte.
Hur vet man att det är tillräckligt?
Om symtom och smärta minskar och försvinner är det dags att avsluta.
Symtombäraren bestämmer behovet. Ju tätare möten desto kortare process.
Ökar däremot problemen är man inte klar och extra professionell hjälp kan
behövas.
Du som är drabbad…
Var inte rädd för dina känslor, för dina skuldkänslor. Smärtan och sorgen
kommer med tiden att blekna, men minnet av det som hänt kommer att
vara en del av ditt nya jag. När känslorna och själen hittar sin plats i livet är
du redo att ta dig fram själv igen, men då med en erfarenhet som förhoppningsvis
stärker dig som människa.
21
avl a s t n i n g s s a m ta l

Krisstödsarbete
beredsKapsplan
vid o ly c K o r o c h
allvarlig händelse
– det psykosociala
omhändertagandet

in l e d n i n g
Under de senaste åren har katastrofer och olyckshändelser av större dignitet
ägt rum i Norden, exempelvis tragedin i Norge (Utøya, Regeringskvarteret),
då 77 människor miste livet, spårvagnsolyckan och diskoteksbranden i
Göteborg samt Estoniakatastrofen. Behovet av planering för kris- och
olycksberedskap vid allvarlig händelse har vuxit sig allt starkare.
Arbetsmiljöverket har beslutat att all verksamhet som omfattas av
Arbetsmiljölagen, skall upprätta planer för det psykiska- och sociala
omhändertagandet som behöver vidtagas i samband med olyckor, akuta
krissituationer och liknande allvarliga händelser som kan utlösa kris-
reaktioner.
I Arbetsmiljöverkets föreskrift Första hjälpen och krisstöd anges att
krisstöd skall planeras, ordnas och följas upp med utgångspunkt från en
bedömning av riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet.
Bifogad plan är en allmän översikt, där tanken är att varje förvaltning/
arbetsplats anpassar planen efter egna önskemål.
23
beredsKapsplan

eredsKapsplan
Anhöriga
För att kunna kontakta anhöriga i händelse av olycksfall eller annan allvarlig
händelse, måste aktuella uppgifter finnas:
• Namn
• Aktuellt telefonnummer på dagtid/kvällstid.
Varje chef rekommenderas ha en lättillgänglig förteckning som uppdateras
kontinuerligt eller minst en gång om året, förslagsvis vid utvecklingssamtal.
Budskap – information
• Personlig kontakt – ej telefonsamtal.
• Förbered dig mentalt inför samtalet.
• Lämna beskedet i en lämplig miljö.
• Medverka till kort tidsintervall från olyckstillfället till besked ges.
• Öppen, ärlig och direkt kommunikation. Ge dig tid att lyssna.
• Avsätt god tid för samtal.
Åtgärder vid dödsbud
Polisen ansvarar alltid för att dödsfall meddelas närmast anhörig, vilket ofta
sker tillsammans med präst.
• Om ett dödsfall inträffar på arbetsplatsen är det bra om man redan
tidigare gjort upp hur man bör meddela familj och närmast anhörig.
• När en person varit anställd länge och dödsfallet inträffar på arbetsplatsen
föreslår polisen oftast att någon på företaget lämnar dödsbudet
till de anhöriga.
24

• Ibland kan det ta tid innan anhöriga får besked. För att i möjligaste mån
korta ner denna tid är det bra om någon på förvaltningen, exempelvis
närmaste chef och/eller personalansvarig tillsammans med en präst åtar
sig att lämna dödsbudet till de anhöriga.
• Kontakta någon i ledningen för att förmedla kontakt med lämplig präst
som kan följa med och lämna dödsbudet.
• Man bör avtala med polis om vem som gör vad.
• Det är viktigt för anhöriga och arbetskamrater att det inte förflyter lång
tid från det att dödsfallet inträffade till dess att information lämnats till
berörda.
• Först bör man informera anhöriga, därefter nära arbetskamrater som inte
varit närvarande. Tänk också på att informera personer som är bortresta
eller frånvarande på grund av sjukdom.
• Det är viktigt att anhöriga har informerats om dödsfallet innan man
flaggar på halv stång eller vidtager andra åtgärder för att hedra minnet
av den bortgångne.
• Om det meddelas att en anhörig till en anställd avlidit eller är svårt
skadad, var noga med att kontrollera uppgiftens riktighet t ex med
sjukhus eller dylikt samt se till att få namn och telefonnummer till
person som den berörde kan kontakta för att få mer information.
25
beredsKapsplan

eredsKapsplan
Minnesstund
En minnesstund känns ofta rätt om någon arbetskamrat gått bort. Minnesstunden
kan vara av olika karaktär beroende på hur nära arbetskamraten var,
hur plötsligt döden kom, vilken ålder arbetskamraterna hade o s v.
• Familjen bör underrättas om att en minnesstund skall äga rum
på arbetsplatsen.
• Minnesstunden bör lämpligen äga rum dagen efter dödsfallet.
• Minnesstunden bör ha ett innehåll, exempelvis att någon läser en dikt
och att stunden avslutas med en tyst minut.
• Under hela minnesstunden bör levande ljus brinna och någon enkel
blombukett stå på bordet. På sidorna 28-32 finner ni några förslag på
dikter att kunna läsas upp vid minnesstunden.
Flaggning
Flaggning på ”halv stång” sker i regel vid följande tillfällen:
• Den dag då dödsfallet inträffat eller dagen efter dödsfallet.
• Då jordfästningen äger rum.
• Då jordfästningen är avslutad hissas flaggan i topp, varefter den halas ner
omedelbart eller vid ordinarie tid.
Vid flaggning på ”halv stång” skall flaggan först hissas i topp och omedelbart
därefter halas ner till angiven höjd. Vid flaggning ”på halv stång” på fristående
flaggstång, skall flaggan vara hissad till 2/3 av stångens höjd.
26

Begravning – närvarande från arbetsplats –
ledighet
Se Personaladministrativ Handbok gällande avtal för respektive förvaltning/-
arbetsplats. Man bör alltid vidtala berörd familj angående deltagande vid
begravning.
27
beredsKapsplan

diKtförslag
– vid minnesstund

Det finns ett hav som ingen ser
det finns en grav där ingen dör
det finns en sol som ej går ner
det finns en strand i varje själ
Och om du vill ditt väl förstå
och vara fri när molnen gå
så bygg en värld att leva i
nu gäller det ditt liv ditt eget liv
Det finns en värld som ej förgår
det finns ett brev som ingen läst
det finns en vind som allt förstår
det finns en frihet utan sår
När Dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat
jag alla minnen har.
Jag spar dem i mitt hjärta,
tar fram dem då och då,
så kommer Du för alltid
att vara här ändå.
Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
Bo Setterlind
Okänd
Alf Henrikson
När du saknar mig
gå till stranden
och jag skall vara där
Jag blir det salta havet
som svalkar ditt
av sorg stela ansikte
När du saknar mig
gå till skogen
och jag skall vara där
Jag blir den svala vinden
som smeker bort
dina tårar mätta av sorg
När du saknar mig
gå till ditt inre
och jag skall vara där
Jag blir ditt hjärtas röst
som ger dig styrka
att orka leva utan mig
När solen gått ner
och himlen är mörk
När stjärnorna tindrar
Och världen sveps in
I månens silverne sken
Då släpper vi taget
Andas sakta ut
sjunker tillbaka
Ned i drömmarnas hav
Vi förs av dess strömmar
till fjärran stränder
Okänd
Drasca
29

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset
Och när du funnit det
låt andra se, pröva, övertyga sig
Vill du att ljus skall leva
tänd då hos andra samma längtan
Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker
tänd frihetens ljus
i ofrihetens mörker
tänd trons ljus
i förnekelsens mörker
tänd hoppets ljus
i förtvivlans mörker
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker
Tänd ljus
Bo Setterlind
Varje kärlek äger en smärta
varje möte ett avsked
och varje födelse en död
Men hösten bär
sommarens doft i sina kläder
det multnande lövet
ögonblicket
mellan grenen och marken
och varje grav
bakom sin gråa yta
ett liv
Lars Björklund
Genom allting
som susar och sjunger
skall jag komma
tillbaka igen.
Genom fåglarnas
kvitter i träden,
genom fjärilarnas
fladdrande slag,
genom flingornas
dans mot Din ruta
skall jag ge er
en hälsning var dag.
Och när björkarna
stiger mot våren
och ni känner
en varmare vind
skall ni ana
min själs odödlighet
då jag dunlätt
kysser er kind.
Och då vet ni,
jag är ej långt borta.
Nej, mer nära
än ni kan förstå.
För genom allting
som susar och sjunger
skall min hälsning
med kärlek er nå.
Okänd
31

Tänk dig att du står vid
havsstranden en sommarkväll med
solnedgång och ser ett vackert fartyg
som förbereds för avfärd.
Seglen hissas.
När kvällsbrisen kommer fylls
seglen och båten glider ut ur hamn,
ut på öppna havet.
Du följer den med blicken
när den far mot solnedgången.
Du hör någon vid din sida säga
”nu har hon lämnat oss”.
Då finns det kanske någon på en
annan strand som ser henne dyka
upp vid horisonten och närmar
sig alltmer, någon som väntar på
att ta emot just henne när hon
når sin nya hamn.
Sorgen och glädjen vandrar
tillsammans. Medgång och
motgång har tätt följts åt.
Denna erfarenhet bär vi alla
med oss.
Okänd
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta växa,
och dofta, och leva.
Atle Burman
Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där.
Jag finns i solens spegelblänk
på fjorden.
Jag finns i vindens lek över
sädesfälten.
Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglarnas kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.
Jag har bara gett mig av.
Barbro Lindgren
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång
till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge
när han kom.
Hur ångestfull jag var inför
hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig
i korgen och när jag somnat
började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
Bo Setterlind
33

Anteckningar
34

Dessa riktlinjer är tänkta att utgöra ett planeringsstöd
i utarbetande av handlingsplan/rutiner för den enskilda
arbetsplatsen.
En allvarlig krissituation kan innebära att vardagen
slås sönder. Individer, grupper eller ett helt samhälle kan
för kortare eller längre tid tappa fotfästet i tillvaron. Då
gäller det att ha en fungerande beredskap och en organisation
som snabbt kan ta över ansvar, samordning och
information.