Fredmans sånger - Esplanaden

Fredmans sånger Page53
Och vi äro raska.
Ej är förbudit,
At hedra dess aska.
Manasse gubben dog.
Där han vid ladan stog. :||:
Gubben gick med bara magen.
På sin åker kornet skar;
Af stark hetta midt på dagen,
Dödde kära far.
Men nu sofver Judith!
Manasse är döder!
Ej är förbudit
För oss, kära bröder,
At sjunga Judiths låf.
Sof sött Hjeltinna, sof. :||:
Nu var mycken sorg och fara
Rundt omkring Bethulien;
Holofernes med sin skara
Var ej Landets vän.
Men nu sofver Judith!
Lät sofva den sköna.
Ej är förbudit
Dess hjesse at kröna;
Men ett mitt hjerta skär,
Dess krona blodig är. :||:
Judith gick som en hjeltinna
Juda barn til et försvar,
Abra hännes tjenarinna,
Vin och olja bar.
Men nu sofver Judith
Helt tyst i sin gömma!
Ej är förbudit
Vår flaska at tömma;
Så drick min granne då,
Låt vår hjeltinna gå. :||:
Vinets kraft och qvinno-tårar
Elda Holofernis blod,
Lilla Judith honom sårar,
Tar hans lifs Klenod.
Men nu sofver Judith
Som blotta en klinga!
Flickor förbudit
Et hjerta så stinga.
Men Holofernes, hör,
I Judiths armar dör. :||:
http://www.lysator.liu.se/runeberg/fredsang/index2.html 14:02:51 17/12/01