Här - Sverak

Till
Kammarrätten i Jönköping
2013-01-11
1 [23]
Mål nr 3823-12 Rotel 103
Vi önskar härmed överklaga Förvaltningsrättens beslut, mål nr
4463-12, gällande Jordbruksverkets yttrande angående avel på
honkatt med blodgrupp B och hankatt med blodgrupp A, till
Kammarrätten.

Innehåll
2 [23]
Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4
Nedärvning av blodgrupper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.Fel! Bokmärket är inte definierat.
Avel mellan A- och B-blod. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9
Handmatning av djurungar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . .12
Vad säger lagen?. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13
Angående dispens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .15
Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .18
Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1-55
Foton på katterna på första sidan:
S*Sambajon's Golden Dreamer, Brittisk korthår
Ägare och uppfödare: Therese Angberg
http://web.comhem.se/sambajons/
SC S*ErsRexellent Elskade Ella, Cornish rex
Ägare och uppfödare: Eva Grandqvist
http://www.ersrexellent.se/
Ma`Rags Zazzy Zafire, Ragdoll
Ägare: Åsa och Johan Remmerth, uppfödare: Maria Krés
http://www.hallonglantans.se/
Corinna Sai-Savart, Helig Birma
Ägare: Anneli Pääkkö, uppfödare Anette Kampf, Danmark
http://www.chimars.se

Inledning
3 [23]
Vi vill överklaga Förvaltningenrättens beslut gällande Jordbruksverkets yttrande angående
avel mellan honkatt med blodgrupp B och hankatt med blodgrupp A. Vi överklagar inte som
privatperson utan som representanter för kattuppfödarkåren i Sverige och det handlar om alla
kattraser som har blodgrupp A, B och AB och som kan drabbas av neonatal isoerytrolys.
Anneli är ledamot i Hälsokommittén på Birmasällskapet, en förening för kattrasen Helig Birma.
Birmasällskapet är en av de största rasringarna i Sverige och har ca 520 medlemmar. Rasringen
har funnits sedan år 1976 och vi verkar för en sund och frisk kattras och seriöst avelsarbete och
samverkar med andra rasringar i vårt arbete att nå detta mål. Det finns sammanlagt 1218
registrerade birmor i Sverige vilket innebär att det är den tredje största rasen år 2011 i vårt
land. Se bilaga 44.
Bakgrund till den initiala djurskyddsanmälan
Det hela började med att en djurskyddsinspektör från Länsstyrelsen i Uppsala gjorde en
inspektion hos kattuppfödare Eva Granqvist, år 2011som har en uppfödning av rasen cornish
rex, med stamnamet S* Ersrexellent, www.ersrexellent.se då hon sökte tillstånd att driva en
verksamhet med djur enligt §16 idjursskyddslagen. Uppfödaren berättade vid inspektionen hur
man måste förfara vid en kattfödsel när en katthona med blodgrupp B och en katthane med
blodgrupp A har parats. Då risk för neonatal isoerytrolys föreligger hos kattungarna, dvs
blodgruppsinkompatibilitet med tidig död som följd, så trär uppfödaren på kattmamman en
slags kroppsstrumpa som förhindrar kattungarna från att dia av moderns mjölk de första 16
timmarna i livet, för att under tiden handmata kattungarna med fullgod
kattungemjölkersättning. Efter dessa 16 timmar så får kattungarna dia som vanligt från
kattmamman igen.
Länsstyrelsens inspektör gjorde en anmälan eftersom denne ville veta om detta specifika
förfarande stred mot djurskyddslagen. Pernilla Ohlsson, ordförande på Nordiska Rexringen
http://www.rexringen.nu , som är en rasring för alla kattrexraser i Norden och har 255
medlemmar, har följt hela processen och författat en skrivelse som berättar hur det gick till när
Jordbruksverket efter detta förbjöd parning mellan hona med blodgrupp B och hane med
blodgrupp A. Pernilla Ohlsson har även dokumenterat diskussioner i frågan med veterinär Sara
Dufva Lundkvist på Jordbruksverket. Se bilaga 41.
Kattförbundet SVERAK http://www.sverak.se , som är Sveriges största kattförbund med 6593
antal medlemmar, och 10345 antal registrerade kattungar inom 42 antal raser per år, var med
som enda remissinstans i det initiala skedet när djurskyddsdärendet hade gått till Länsrätten.
Oturligt var de inte informerade om att de hade tre veckor på sig att överklaga beslutet ifråga,
varför lagen trädde i kraft utan motstånd eller diskussioner. Sedan dess gäller alltså att
kattuppfödare måste söka dispens från Jordbruksverket för varje parning mellan en katthona
med blodgrupp B och en katthane med blodgrupp A, vilket avsevärt försvårar avelsarbetet för
kattuppfödare, dels genom att katter har en ovanlig och irregulär sexualcykel, samt att
tillgången på avelshanar inom de flesta kattraser är rejält begränsad. Bilaga 47.
Vi befarar att Jordbruksverkets förhastade beslut kommer förorsaka allvarliga konsekvenser i
kattaveln både i Sverige och så småningom kanske i hela världen. Detta påstår även flera
specialister och genetiker. Kattuppfödaren Eva Granqvist från S*ErsRexellent har lämnat in en
överklagan med ärendenummer 282-5421-2011 till Jordbuksverket/Länsstyrelsen som kan ha
inkommit för sent, eftersom tiden för överklagenade har gått ut. Hennes överklagan stödjer
dock vår gemensamma överklagan till Kammarrätten och Eva Granqvist samt Erika Beckman är
båda personligt och ekonomiskt berörda i ärendet då de båda under 2012 har avlat på B-honor
med A-hanar, samt har kattungar som annan blodgrupp än kattmamman. Erikas Beckamans
selkiers rexhona dog efter förlossning och eftersom kattungar har blodgrupp B (båda föräldrar
B) så var hon tvungen att handmata ungarna så länge hon hittade en amma. Eftersom amman

4 [23]
hade blodgrupp A och att man får inte flytta ungarna under tre veckor utan dispens så var hon
tvungen att söka dispens från Jordbruksverket. Bilaga 52.
Anneli är berörd på det sätt att hon tidigare har haft en birmahona, GIC S*Francesca´s Greta
Garbo, med blodgrupp B som hon köpte som avels- och utställningshona. Båda föräldrarna till
Greta var testade och hade blodgrupp A men hon fick ändå blodgrupp B med hög titerhalt.
Anneli har handmatat hennes kullar utan några problem. Anneli har dessutom planer på att
importera ytterligare en katt, denna gång från Finland, och på grund av de krångliga reglerna
från JV måste hon låta blodgruppera kattungen innan importen och köpet kan gå om intet om
katten har ”fel” blodgrupp.
Inom uppfödarkåren i Sverige befarar vi att tillgången av hanar med blodgrupp B kan komma
att minska eftersom många kommer att ta sina katter med blodgrupp B ur avel i rädsla för att
använda dessa och råka ut för risken att bli anmälda som djurplågare. Andra kan sluta
blodgruppera sina katter. Vi befarar även att många uppfödare kommer välja avelsdjur med
tanke på blodgrupper och inte som tidigare, med tanke på friska och sunda katter, vilket hittills
självklart har varit högsta prioritet hos varje seriös uppfödare.
Eftersom birmor har olika blodgrupper är parningar mellan honor med blodgrupp B och
hanar med blodgrupp A ganska vanliga. För att kunna bredda avelsbasen så använder vi alla
blodgrupper i aveln. Även importer är vanliga (B-katter finns mer i andra länder), se bilaga 31.
Olika blodgrupper förekommer även hos andra djur, hästar t ex har 38 olika blodgrupper och
tillvågagångssättet med handmatning av föl är densamma som med kattungar, dvs
avkommorna dör på grund av felin neonatal isoerytrolys. Att ha olika blodgrupper är alltså
ingen sjukdom och eftersom nedärvning är reccessiv så är det ca 60 % av totala
kattpopulationen som är bärare till blodgrupp B.
Följande förbund och rasringar/föreningar i Sverige stödjer vårt överklagande mot den tolkning
som Jordbruksverket har gjort i sitt yttrande angående avel mellan honkatt med blodgrupp B
och hankatt med blodgrupp A: Birmasällskapet (bilaga 49), Brittringen (bilaga 50). Nordiska
Rexringen (bilaga 41), SVERAK (bilaga 40), SNRF (bilaga 48), och Ragdollklubben (bilaga
51).
Syfte
Syftet med skrivelsen är att beskriva tillvägagångssättet med kattmamma och ungar under
handmatningen och redogöra för hur och varför man förhindrar nyfödda kattungar att dia sin
mor för att undvika neonatal isoerytrolys när modern har blodgrupp B och fadern har blodgrupp
A. Förfarandet med handmatning av kattungarna under de timmar då modern har dräkt på sig
ger inga psykiska och/eller fysiska skador som Jordbruksverket felaktigt påstår, varken för
kattmamman eller avkomman. Hästar har också olika blodgrupper och handmatning av föl sker
på samma sätt som med kattungar. Fölen har en huva på mulen som hindrar dem att dia sin
mor de första timmarna. De nyfödda avkommorna får inte sämre immunitet på grund av detta.
Vi hävdar även att det är mycket svårt för uppfödare att söka dispens på honor med blodgrupp
B som är parade med hane med blodgrupp A på grund av katternas annorlunda sexualcykel och
ägglossning.
Bakgrund till blodgruppering /typning
Vissa raskattuppfödare bl. a, Kristina Martikainen som föder upp birmor under stamnamnet
F*Birmayan, Bilaga 1 i Finland upptäckte i början på 1990-talet att det var flera kullar som dog
eller fick röd urin samt även att vissa kattungar fick nekros på svansen och tappade den helt
eller en delvis. Hennes väninna Christina Feodoroff som också är en birmauppfödare med
stamnamnet F*Feon, importerade tillsammans med sin mor de första birmorna i slutet av 1980talet
från Sverige till Finland. Mot bakrund av Kristina Martikaisens erfarenhet tog de kontakt

5 [23]
med en docent i veterinärmedicin, Tirri Niin, som startade forskning på katters olika
blodgrupper och tog då in blodtypning från USA till sitt laboratorium, GENLAB NIINI.
Detta resulterade i upptäckten att det kan uppkomma problem om man parar en hona som har
blodgrupp B med en hane som har blodgrupp A. Detta kallas felin neonatal isoerytrolys.
Kattungarna kan då bli förgiftade av modersmjölken ifall de har en annan blodgrupp än sin mor.
Antikropparna bryter ned kattungarnas röda blodkroppar när de diar modersmjölken, vilket
oftast leder till gulsot, brun urin, hastig dödsfall utan någon synbar orsak eller att kattungarna
helt enkelt tynar bort av trötthet och ovilja att dia. Om en hona har blodgrupp A och hon paras
med en hane som har blodgrupp B, eller en hane som har blodgrupp A, uppstår det dock inga
problem alls. Om båda föräldrarna har blodgrupp B får avkommorna blodgrupp B. Problemet
med förgiftning uppstår alltså bara om mor har blodgrupp B och far har blodgrupp A.
För att förhindra felin neonatal isoerytrolys hos kattungarna måste mamman tillfälligt kläs i en
dräkt som skyler hennes spenar och vi håller ungarna mätta och belåtna via handmatning med
modersmjölkersättning under de första 16 timmarna. Handmatningen görs så fort en kattunge
börjar ”låta” efter sin födsel och gå runt i bolådan och närheten av mamman. Man får aldrig
skilja kattungen från sin mor, som ju hela tiden måste se vad det är som händer med hennes
avkomma, så att hon inte blir orolig eller stressad Kattungarna matas alltså under de första 16
timmarna av sitt liv av uppfödaren, som matar dem i bolådan och eftersträvar att få det att
likna att kattungarna diar sin mor. Kattungarna matas med mjölkersättning, något som man
köper hos veterinären eller på apoteket, och följer anvisningarna noggrant. Vanligtvis matas
kattungarna varje eller varannan timme de första 16 timmarna och har ständig övervakning av
uppfödaren. Under denna tid så masserar uppfödaren honans juver och spenar så att
mjölkproduktionen ska hållas igång och inte upphöra eller avta. Efter 16 timmar tas
kroppsstrumpan av från mamman och kattungarna får dia som vanligt. Här hjälper uppfödaren
till att kattungarna får börja dia genom att sätta dem vid spenarna och trycka ut lite mjölk. Det
brukar inte ta lång stund innan de förstår hur de ska göra och efter det diar kattungarna som
vanligt ända fram till 12 veckors ålder när de är redo att flytta ifrån sin mamma.
Efter matningen får mamman slicka rent både fram och bak på sin unge, något som är viktigt
för kattmamman och unge att få en relation till varandra. Kattungen somnar sedan belåten på
mammas mage. Ungarna är oftast märkta pyttelite på svansen med olikfärgade märkpennor för
att man ska kunna skilja dem från varandra och kunna följa deras viktuppgång. Alla
birmakattungar föds nämligen helt vita och det är svårt att skilja dem åt. Man räknar alltid den
totala tiden 16 timmar efter sista ungens födelse. Alla uppfödare väger kattungarna vid födsel
och sen oftast 1-2 gånger dagligen tills 12 veckors ålder, detta i syfte att följa deras
viktuppgång, se hur de utvecklas och också snabbt kunna se om någon kattunge inte följer den
normala kurvan.
Vid själva hanterigen av modersmjölksersättningen är det mycket viktigt att man steriliserar
alla nappflaskor och sprutor, inklusive nappar, med kokt vatten innan man ger mjölken till
kattungen. Man kokar flaskor, sprutor och nappar i förväg. Vid förlossningen och under de
följande 16 timmarna bör man övervaka kattmamman och kattungarna noga. Man byter rent
flera gånger i bolådan eftersom kattmamman inte vill ligga kvar om det är blött pga
fostervatten eller andra fläckar. Katter är mycket renliga djur.
Mamman får tvätta och sköta sina ungar precis som vanligt under den tiden som hon har dräkt
på sig när hon ligger i en bolåda. Bolådan brukar var en kartong (t.ex. flyttkartong) eller en
handgjord trälåda med tak. De flesta brukar ha bolådan i ett sovrum bredvid sängen eller på
sängen. Det är då lätt att bevaka förlossningen. Man brukar sätta upp lådan redan en vecka
innan den väntade födseln så att den dräktiga honan har möjlighet ligga och bekanta sig med
den. Efter förlossningen och handmatningen sätter man ner lådan på golvet och täcker den med
mörkt lakan så att mamman och ungarna får vara i fred.
Många provar dräkten på kattmamman i god tid före förlossningen. Honorna upplever i regel
inget besvär med det. Dräkter finns att köpa i zooaffärer. Se skrivelse från uppfödare, Bilaga
1-21.

6 [23]
Det går att blodgruppera kattungarna direkt från navelsträngen med s.k. snabbtester och
handmata bara de ungar som har blodgrupp B. Enligt veterinär dr Tirri Niini är det dock bättre
att handmata hela kullen eftersom det inte är så lätt att läsa av dessa resultat och få besked
om vem som har A- och vem som har B-blod. Det finns t o m veterinärer som har tolkat
testresultaten felaktigt. Det är bättre att ta ett blodprov från de kattungar/katter som skall gå
vidare i avel. På blodprovet kan man se vilken antikroppstiter en katt med blodgrupp B har. Om
titern är över 1:16 skall man enligt docent Tirri Niini alltid handmata ungarna, annars kan de
dö. Det finns kullar som har klarat sig även om mamman har blodgrupp B men i påföljande
kullar får de ofta problem och kattungarna riskerar att dö. Snabbtester rekommenderas att
användas endast vid akuta åkommor bara på djursjukhus eller veterinärkliniker. Det går att
blodtypa med DNA idag men då kan man inte se titerhalten på blodgrupp B och det går heller
inte använda till katter som har blodgrupp AB, t ex europé, ragdoll och siberisk katt.
Anneli läste artiklar om olika blodgrupper som Christina Feodoroff skrev i mitten av 1990-talet
och började sprida information om blodgruppskampanjer i uppfödarkretsar. De flesta katterna i
Finland härstammar ju från Sverige varför Anneli förstod att vi borde ha samma problem med
kullarna. Bilaga 2
Anneli började alltså med blodgrupperingskampanjer 1997 och bokade tid hos en veterinär som
tog blodprover på katterna och tog sedan själv hand om bokningar och utskick av blodprover till
Genlab Niini (Laboratoriet heter numera Genoscoper). Vi hittade blodgrupp B redan vid första
provtagningen. Professor Eva Axnér hjälpte Anneli i början och gjorde sitt slutarbete på
veterinärhögskolan om detta. Sedan tog veterinär Marie-Louise Almbjälke blodprover under
flera år på sin mottagning på Rinkeby Djurklinik i Stockholm. Vi testade ca 300 katter, mest
brittisk korthår, olika rexar och birmor. Anneli skrev i Birmasällskapets (en förening för rasen
Helig Birma) tidskrift och på hemsidan hur man gör när man skall blodgruppera sin katt. På
detta sätt spred sig information om katternas olika blodgrupper till uppfödarna och hur viktigt
det är att blodgruppera sin katt. Nordiska Rexringen ordnade också en föreläsning med
professor Lesley Lions som berättade om olika blodgrupper och deras betydelse för kattavel i
hela världen.
Att blodgruppera våra katter har idag blivit rutin, inte bara i Sverige utan över hela världen
varför vi har kunnat minska kulldödligheten och mycket lidande för kattmamman som tidigare
miste alla sina kattungar under de första två dygnen. En del av kattungarna fick svansnekros
(tappade hela eller delar av sin svans). Det är många uppfödare som har tagit kontakt med
Anneli och berättat hur hemskt det var på 70 och -80 talen när hela kullar dog en efter en,
kattungarna tappade en del eller hela svansarna, fick kallbrand och dog efter ett par dygn.
Veterinärer trodde att det berodde på ett virus i katteriet och det var många som slutade med
sin uppfödning helt på grund av detta. Rina Matthiessen, mångårig uppfödare och aktiv
kattägare har skrivit om detta. Hon är europé- och devon rex uppfödare sedan 70-talet och
mycket aktiv med frågor angående avel och katthälsa. Hon har även skrivit en bok: Kattraser A
– Ö. Bilaga 21 och 21a.

7 [23]
Att ha olika blodgrupper är alltså ingen sjukdom, alla däggdjur inklusive människan är ju födda
med olika blodgrupper. Det är mest hästar, katter och människor som får problem med nyfödd
avkomma och som måste skyddas med olika åtgärder. Till det nyfödda människobarnet ger
man blodtransfusion antingen före eller efter förlossning. Hästar har alltså också olika
blodgrupper (ca 38) och Ph-värden. Då måste det nyfödda fölet handmatas med råmjölk från
ett annat sto. Man sätter en huva på fölets mule för att hindra den från att dia sin mor.
Råmjölken får man från ett annat sto, oftast infryst, som man nu tinar upp och ger med
nappflaska till fölet. Fölet skall handmatas på detta sätt mellan 8 -12 timmar enligt enhetschef
Sofie Mikko som är hästspecialist på Husdjursgenetik på SLU. Tyvärr fungerar dock inte denna
metod på katter eftersom det är svårt att mjölka en hona och det går inte att frysa in råmjölken
eftersom den innehåller så mycket fett. Konsistensen av råmjölken är olika på en häst och en
katt. Därför handmatar vi ungarna med fullgod mjölkersättning under de första 16 timmarna för
deras överlevnad.
Eftersom vi inte har något laboratorium i Sverige som kan göra serologiska blodtypningar
varken på hästar eller katter så har vi alltid skickat blodproverna till GENLAB NIINI i Finland
eller andra länder i Europa eller USA. Under många år har vi alltså samarbetat med GENLAB
NIINI som har hjälpt till med forskning på kattsjukdomar och bidragit med blodprover bland
annat på birmor som har dött i RCM (restriktiv kardiopati) Docent Tirri Niini har nu gått i
pension och Genoscoper har tagit över hela verksamheten. Laboratoriet har sparat alla
blodprover under alla år och då har vi efter att kattägare skrivit på en fullmakt, kunnat använda
dem till forskning på kattsjukdomar. Professor Jens Häggström (kardiolog) på SLU har skickat
dessa prover vidare till proferssor Leslie Lyons till USA för att försöka hitta den DNA mutation
som orsakar hjärtsjukdom RCM. Vi har mycket nytta av de blodprover som tas i samband med
blodgruppering av katter. Dessa kan användas till kattforskning i framtiden.
Nedärvning av blodgrupper
Kattmamman med sina ungar:
Fin*Felibosi´s Anemon
Ägare Virpi Viljanmo, Finland
Katterna har tre olika blodgrupper A, B, och AB. Blodgrupp A är dominant över B, A är dominant
över AB och AB över blodgrupp B. Katter med blodgrupp A kan vara bärare av blodgrupp B,
medan blodgrupp B är homosygot bara blodgrupp B. När man parar katter, som har olika
blodgrupper med varandra så nedärvs dessa naturligtvis till avkommorna. Om man parar katter
bara med blodgrupp A med varandra så får alla avkommor med blodgrupp A. Samma gäller
med blodgrupp B. Om en av föräldrarna har blodgrupp A och den andra är bärare Ab till

8 [23]
blodgrupp B så då får 50 % av avkommor blodgrupp A och 50% blir bärare Ab till blodgrupp B.
Om man parar en katt med blodgrupp A med en katt som har blodgrupp B så blir alla
avkommor bärare Ab av blodgrupp B. Om den ena föräldern är bärare Ab till B och den andra
har blodgrupp B så 50% av avkommor blir bärare Ab till B och den andra hälften får blodgrupp
B. Nedärvning av blodgrupp B är recessiv och i tabellen nedan kan man se hur nedärvning sker.
Föräldrar Avkommor Procent
blodgrupp genotyp genotyp blodgrupp %
A A AA AA AA, AA, AA, AA A 100
A A AA Ab AA, Ab, AA, Ab A 50/50
A A Ab Ab AA, Ab, Ab, bb A, B 25/50/25
A B AA bb Ab, Ab, Ab, Ab A 100
A B Ab bb Ab, Ab, bb, bb A, B 50/50
B B bb bb bb, bb , bb, bb B 100
En gång i tiden följde katterna med sjömän runt hela världen, tog sig land på olika ställen och
utvecklades olika. Det är utgångspunkten till de olika raserna, detta enligt Gunnar Brobergs
bok, Kattens historia. Katterna hade en viktig funktion i människans liv. De tog råttor och möss
som spred sjukdomar. Naturligtvis har människan också avlat och påverkat katternas utseende
och funktion. Vild- och ladugårdkatter har ofta kullar ihop eftersom de måste turas om att
skaffa mat och då gav de di till varandrars ungar.
Enbart blodgrupp A finns nästan bara hos Baliniser, Bengaler, Ocicat, Orientaler och Siameser.
Brittisk korthår, Cornish rex, Devon rex, Helig Birma, Ragdoll och Turkisk van har i olika grad
inslag av blodgrupp B. Blodgrupp AB är sällsynt och finns på Europé, Ragdoll, Turkisk angora
och Turkisk van. Som sagt, raserna har utveckas olika i olika delar av världen, till och med inom
samma ras. Det finns t.ex Perserkatter i USA som oftare har blodgrupp B än i Europa. Det finns
huskatter och vildkatter med blodgrupp B också i olika delar världen, detta enligt forskning av
Barbara Bighignoli, Sean D Owens, Lutz Froenic ocj Lesley A Lyons i Chapter 61 av Blood Tyoes
of Domestic Cat. Se bilaga 30-32.
Anneli har tagit emot 18 uppfödarberättelser (se bilagor 3-21) från fem olika länder som
berättar hur de gör för att undvika felin neonatal isoerytrolys i samband med förlossning. Tre
Birmauppfödare, tre Brittisk korthår-, en Perser-, en Cornish rex- och en Devon rex-uppfödare,
en Selkirk rex-uppfödare samt en uppfödare som har både Birmor och Brittisk korthår här i
Sverige, har skrivit om sin erfarenhet av handmatning av kattungar. Från Finland är det en
Ragdoll- och en Birmauppfödare och från Danmark en Birmauppfödare, som berättat hur de gör
med modern och avkommorna under de 16 första timmarna. Två Brittiska korthårsuppfödare
från Norge, en Birma-, en Brittisk korthår- och en som har både Britter och Singapura från
England, har skickat sina berättelser till oss. Alla uppfödare handmatar kattungarna med
modersmjölkersättning under de 16 första timmarna och klär kattmamman med dräkt/strumpa
för att hindra ungarna från att dia sin mor. Kattungarna får också alltid var ihop med sin mor.
En gammal Perseruppfödare, en Cornish rexuppfödare (2002) från Sverige och en
Ragdolluppfödare (1995) i Finland har flera katter och parar flera honor samtidigt. De byter
ungar som föds ungefär samtidigt mellan sina honor med olika blodgrupper. Det har aldrig haft
några problem varken med mammorna eller med kattungarna eftersom kattmammorna känner
varandra sedan tidigare. Kattungarna får inte sämre immunförsvar heller. Cornish rex- och
ragdolluppfödare handmatar och använder dräkt på mamman och upplever inga som helst
problem med denna hantering. Alla uppfödare tycker att kattmoder och avkommor mår bra,
ungarna är nöjda med handmatningen och kattmamman är lugn och tar hand om sina ungar
som vanligt utan att ge di. Ingen har upplevt att kattmamman har fått mjölkstockning.

9 [23]
Kattungarna har också börjar dia direkt när man tar bort dräkten/strumpan från mamman.
Slutsatsen är att denna hantering alltså inte påverkar negativt på något sätt.
Flera uppfödare är nu mycket oroliga hur det kommer att bli med aveln i framtiden eftersom det
är tveksamt att söka dispenser till varje parning till en hona med blodgrupp B och en hane som
har blodgrupp A. Då det dessutom finns katter med olika sjukdomar som måste tas ur aveln
kan det bli en tragedi för rasen om man börjar plocka bort friska katter p.g.a. blodgrupp.
Enligt statistik från GEN LAB NIINI/Genoscope, kan man se uppdelning av blodgrupp B i
respektive ras, Bilaga 22 och 23. Vi har alltså många fler katter med blodgrupp B och bärare
AB till B än vad vi trodde och det kan man se i statistiken Ulrika Olsson som är en av grundarna
till www.pawpeds.com har enligt Hardy-Weinbergs formler räknat bärare A/b till blodgrupp B, se
bilagor 24-26 hos några svenska katter.
RAS b/b A/b b/b + A/b A
Brittisk korthår 40.6 47.0 87.6 12.4
Birma 9.6 42.9 52.5 47.5
Cornish rex 32.2 49.4 81.6 18.4
Devon rex 20.4 49.4 69.8 30.2
Exotic och Perser 5.4 36.0 41.4 58.6
Europé 4.1 34.5 38.6 61.4
Maine Coone 2.2 27.4 29.6 70.4
Ragdoll 8.6 40.8 49.4 50.6
Siberisk katt 2.5 25.9 28.4 71.6
Turkisk van 22.2 49.8 72.0 28.0
Det finns 11645 registrerade katter varav 6752 som är anlagsbärare av blodgrupp B under
2011. Det är alltså ca 58% av den totala kattpopulationen under ett år i Sverige. Se bilaga 44.
Där visas att 9.6% av svenska birmor har blodgrupp B och då är 42.9% bärare till A/b av
blodgrupp B. Alltså 52.5% av hela populationen har eller bär på anlag till blodgrupp B. Enligt
Professor Eva Axner har birmor i USA 17.6% blodgrupp B, 48,7% är bärare A/b och 33,7% har
blodgrupp A. 66.3% har sammalagt blodgrupp B och är bärare A/B till blodbrupp B i USA. Se
bilaga 42. Det finns alltså fler birmor med blodgrupp B i andra länder än vi har i Sverige.
Det finns flera raser, t.ex. brittisk korthår 87.6%, cornish rex 81.6%, turkisk van 72.0%,
devon rex 69.8%v, ragdoller 49.4%, exotic och perser 41,4% europé 38.6% och maine coone
29.6% som har många anlagsbärare A/b till blodgrupp B. Det är alltså i princip omöjligt att avla
bort blodgrupp B från vissa raser eftersom dessa i stor utsträckning har anlag för blodgrupp B.
Enligt statistiken efter bilaga 24 och 25 finns det ännu flera raser som är anlagsbärare till B.
Det är nästan lättare att avla bort blodgrupp A i så fall som t.ex. Brittisk korthår som har 12.4%
blodgrupp A.
Avel
Enligt Jordbruksverket är det alltså mot naturens lag att handmata nyfödda kattungar under de
första 16 timmarna i deras liv. Är inte då allt avelsarbete i så fall mot naturens lagar och borde
förbjudas på samma sätt? Vi uppfödare av raskatter är stora djurvänner och strävar efter att
avla fram friska och sällskapliga djur som ger stor glädje åt djurvännerna. Vi testar våra
avelsdjur mot olika dödliga och virussjukdomar som FELV, FIV, klamydia och låter specialister
kontrollera våra katters hjärta (HCM och RCM) och njurar innan vi använder dem i avel. De

10 [23]
raser som har blodgrupp B blodgrupperar vi för att minska dödligheten av kullar och undvika att
skapa ett onödigt lidande för kattmamman som annars kan mista sina ungar.
Man kan inte jämföra medveten raskattsavel med frigående huskatter som också har olika
blodgrupper både här och runt i världen. Se bilaga 30, 31. Huskatter skall man enligt vår åsikt
inte alls bedriva medveten avel på i ett land där tillgången överstiger efterfrågan så markant
vilket betyder att de stackars katternas status faller till noll värde i mångas ögon. Många
huskatter blir därmed hemlösa, hamnar ute på gatan, far illa och går en långsam och plågsam
död till mötes p.g.a. hunger och sjukdomar.
Varje parning av raskatter planeras noggrant, vi gör alltid testparningar på www.Pawpeds.com
och numera på www.sverak.se databas Findus och kontrollerar inavelsfrekvensen mm. På
Pawpeds finns testresultat av HCM/RCM ultraljudsundersökningarna inlagda och de är skickade
direkt av hjärtspecialister i olika delar av världen. Vid val av avelsdjur väljer vi friska, stora och
sunda katter för att minska ev. sjukdomar. De skall inte heller bära på någon sjukdom,
sjukdomsanlag eller ha förlossningsproblem. De flesta föreningar, rasringar och SVERAK har ett
hälsoprogram för respektive ras för att bekämpa olika sjukdomar och defekter i rasen, som vi
uppfödare följer och testar våra katter t.ex. hjärtat enligt Maine coone-katters HCM-program.
Se http://www.mainecoon-katten.se/
Angående inavelsgrad vet vi också idag att många raser redan har en alldeles för hög
inavelsgrad i Sverige, detta antagligen på grund av att Sveriges gränser stängdes efter 1988
med tanke på rabiesrisken. Under 1990- och 2000-talet blev det mycket populärt med
raskatter. Efterfrågan på dem ökade lavinartat och därmed eskalerade även inaveln.
Registrering av katter under sista tio åren kan man se bilaga 45 och på Stamboksstatistik
på SVERAK. http://www.sverak.se/SVERAK/Om_katt/index_om_katt.htm
Vi kunde dock importera katter utan karantänsvistelse från Australien, New Zeeland och
England - och därifrån fick vi in katter med blodgrupp B, varför den blodgruppen ökade i många
raser. I dag lever vi med sviter av dessa beslut, bl.a är den totala inavelsfrekvensen ca 30 %
hos t ex birmarasen. Antagligen ser det ungefär likadant ut hos de flesta kattraserna i Sverige.
Därför behöver man inte fundera så mycket på varför sjukdomar som FIP, HCM & RCM och
njursjukdomarna har ökat så mycket hos våra raskatter. Bilaga 35.
Den totala inavelsprocenten kan man se på www.pawpeds.com. Vi behöver därför allt nytt blod
som finns att tillgå med syfte att minska inavel bland våra katter och därmed få sundare katter
i framtiden. Vi kan inte bara använda katter med blodgrupp B tillsammans med blodgrupp B -
eller katter med blodgrupp A med blodgrupp A eftersom det kommer att orsaka ännu snävare
avelsbas och mer inavel i framtiden. Vi måste kunna blanda blodgrupperna med varandra
eftersom flertalet importer och deras avkommor har blodgrupp B, som vi måste kunna blanda
med våra svenska katter.
Enligt genetiker Jaana Tähtinen kan man se vilka konsekvenser det kan bli om man utesluter en
blodgrupp i avel av katt. Bland Perser fanns tidigare alla blodgrupper, men i avelsarbetet har
katter med blodgrupp B uteslutits. Denna avelsdepression har förmodligen inneburit att PKD
(polycystic kidney disease) blivit ett stort problem i denna ras. Bilaga 28.
Ulrika Olsson skriver om vad händer med en ras om man selekterar för många djur från avel.
”Förbud mot att para B-blodshonor med A-blodshanar kan leda till mer eller mindre stark
selektion mot B-blodsallellen, vilket kan orsak minskad genetisk variation i raserna. Det kan
vara svårt att få acceptans hos uppfödarna för ett förbud mot avel där två fullt friska katter
paras och får fullt friska ungar. Mer hemlighållande av testresultat och mer eller mindre farliga
påhitt för att kringgå reglerna kan då bli följden i praktiken, även om det inte borde vara så. Vi
kan få en ökad linjeuppdelning i raserna, vilket i så fall ger mindre effektiv population. Det

11 [23]
ökade fokusen på blodgrupper och tvånget till prioritering av detta i avelsbesluten kan leda till
att fokuseringen på allvarliga genetiska sjukdomar kommer i skymundan”. Se Bilaga 24.
Vidare finns ytterligare en svårighet att tackla när det gäller hanar i aveln. Det är svårt att hålla
fertila hanar länge i avel på grund av att de gärna börjar markera revir. Eftersom många
uppfödare bor i lägenheter blir det omöjligt ha en revirmarkerande hane under en längre tid.
Även detta medför i förlängningen att vi måste använda alla friska hanar som finns att tillgå till
våra honor. Vi måste använda unga hanar medan de är fertila. Det finns många uppfödare som
sätter avelsrestriktioner på sina hanar också som hindrar spridning av avelsgener till så många
olika avelskombinationer som möjligt.
Det allra flesta uppfödare i Sverige har sina katter i hemmiljö som familjemedlemmar. De sover
i sängar och vistas överallt där vi själva är. Kattavel går inte alls att jämföra med hundavel
eftersom det inte går att ha katter i rastgårdar ute eller ha många individer ihop. På grund av
smittorisk och spridning av olika sjukdomar är det mycket sällsynt med stora katterier idag,
därför har många minskat antalet djur. Försäkringsbolag som t ex Agria har också satt
begränsningar i kattavel och det har blivit dyrt att ha många katter med kattförsäkringar. När
man avlar i hemmiljö är det mycket viktigt med hygien.
”All avel som bygger på att vi väljer vilka djur som ska föröka sig och vilka som inte ska det och
därtill vilka som ska paras med varandra, leder till förändringar av genfrekvenserna i
populationen (rasen). Utveckling är ett namn på denna ändring även om riktningen av
förändringen inte är given. Förändringen kan kan vara både åt ett håll där vårt hundmaterial
aldrig tidigare varit, men den kan också innebära en strävan tillbaka till expemplevis en äldre
hundtyp.
Det viktiga är att slå fast att avelsurval innebär förändring av genfrekvenser och att det därmed
står i ett visst motståndsförhållande till bevarande. Det bör påtalas eftersom det i den
kynologiska världen talas mycket om att ”bevarandet” av raser, raskaraktärer, typer och så
vidare. I de fall bevarandet gäller att frysa de hundstammar och karaktärer (genfrekvenser)
som finns just nu så sker detta faktiskt bäst genom att vi avstår från att välja vilka djur som
ska gå i avel och dessutom avstår från att bestämma vilka parningskombinationer som ska
prövas och låter allt ske slumpmässigt. Detta förutsättter dock att hundpopulationen är
tillräckligt stor och att inga enskilda individer tillåts dominera aveln. Så snart vi griper in och
väljer ut avelshundar och bestämmer partners till våra hundar sker en förändring eller
utveckling av djurstammen i någon riktning.
Olika arvslag blir genom vårdens ingripande vanligare eller mindre vanliga. Utan rätten att
förändra och utan rätten att bedriva avelsarbete, det vill säga välja avelsdjur och styra aveln,
skulle de flesta av våra uppfödare upphöra med sin verksamhet. Vad man genom avelsurval
försöker bevara är rasens egenskaper och särart och numera också dess genetiska variation”,
skriver Lennart Swenson på sidan 81 i sin bok: Avelsboken- Om strukturer och möjligheter i
hundaveln. Samma gäller även för katter. Och det bästa är naturligtvis att att ha så många
individer i aveln som möjligt.
Avelsurval av katter kommer att ändras på grund av Jordbruksverkets yttrande
enligt följande:
- Många kan komma välja att använda en B-hane till sin B-hona på grund av enkelhetens
skull (man slipper söka dispens) och denna hane kan vara den ende B-hanen i området
och blir därför en s k ”matadorhane” med alldeles för många avkommor.
- Det kan vara svårt med hanar över huvud taget i den delen av landet som man bor och
får ta den som finns oavsett blodgrupp.
- Det kan vara långt att åka till den tänkta hanen t ex på grund av avstånd eller andra
orsaker och då får man skaffa en annan hane som man inte hade tänkt i början.

12 [23]
- Man kan tvingas välja alltför närbesläktade katter i sin avel eftersom det inte finns andra
obesläktade avelsdjur att välja mellan med den blodgrupp som man har hos sina katter.
- Man vill bara använda Felv, Fiv och klamydiatestade samt alla ultraljudsundersökta
hjärtan (HCM/RCM) och njurar till sina egna avelsdjur, som också begränsar aveln
ytterligare.
- Många kan börja avla katter med bara blodgrupp A och utesluter blodgrupperna B och
AB.
- Hälsan på vissa raser, speciellt om rasen är liten, kommer påverkas negativt efter de
dåliga avelsval som man gör på grund av olika blodgrupper.
- Inköp eller importer av nytt avelsmaterial kommer ändras eftersom uppfödare kommer
att fokuseras mer på blodgrupper. Man vill veta vilken blodgrupp den tilltänkta
kattungen har och frångår istället i övrigt friska linjer och bra typade raskatter.
- Många kan tycka att det jobbigt att söka dispenser varje gång på sina fertila B-honor
varför de slutar helt med sin uppfödning.
Det är svårt för många uppfödare att gå vidare i aveln med det ”avelsmaterial” som de redan
har med olika blodgrupper. Jordbruksverkets yttrande påverkar därmed negativt för många
uppfödare som har framförallt honor med blodgrupp B.
Handmatning av olika djur
Det händer ofta att vi människor får ingripa och hjälpa djur för att de skall må bra och
överleva. När det gäller handmatning under det första dygnet vet vi att man hjälper även andra
djur än katter att komma i gång efter förlossning. Det händer till exempel med nyfödda lamm
som tackan stöter bort. Anneli minns väl att hennes farmor ofta fick ta hand om s.k.
"flasklamm". Hon handmatade med flaska tills djuret kunde börja äta hö och därmed kunde
flyttas ihop med de andra fåren. Lammet ifråga fick inte heller råmjölken då hennes farmor inte
hade tid att mjölka tackan. Avkomman levde alltså på mjölk från kor, tills den började äta hö.
S*Jan-Zong-Hee´s Saraband (Molly med ungarna),
ägare Li Seim, Norge
Enligt Jordbruksverkets skrivelse kommer inte de handmatade kattungarna att få de livsviktiga
antikropparna mot olika sjukdomar från modersmjölkersättningen. För att kunna bemöta deras
skrivelse har professor Eva Axnér på SLU gjort en undersökning i saken. Ett frågeformulär som
skickades till samtliga raskattuppfödare Danmark, Finland, Norge och Sverige för att få svar om
handmatning och kattungarnas immunitet. Professor Eva Axnér har redan visat att
immunförsvatet påverkars inte av handmatningen enligt ny forskning från USA och det har
veterinär Sara Dufva-Lundkvist på Jordbruksverket redan godkänt. Enligt professor Eva Axnér:

13 [23]
”Den totala dödligheten fram till avvänjning och kullstorlekarna för de olika raserna är inom
tidigare publicerde intervaller för denna art vilken blodgrupp modern har. Resultaten tyder med
andra ord på att den totala kattungedödligheten inte är högre i kullar där modern har blodgrupp
B och hanen har blodgrupp A än i andra typer av kullar” . Bilaga 42 och 42a. Ordförande
Pernilla Ohlsson på Nordiska Raxringen har samlat statistik om dödligheten av kattungarna och
det visar inget skillnad oavsett vilken blodgupp föräldrarna har. Se bilaga 41. Alltså de olika
blodgrupperna har inte betydelse alls på kattungedödligheten. Resultatet av dessa
undersökningar samt enkätundersökningen kommer att publiceras senare av professor Eva
Axnér.
Ytterligare ett argument i frågan är att när det gäller att få antikroppar för katter så får
kattmamman ofta ändå inte mjölk på en gång varför de nyfödda kattungarna brukar få vänta
med diandet tills mjölken rinner till. De brukar ju därför gå ner 5-20 gram i vikt under deras
första dygn efter förlossning. När man alltså handmatar kattungar till en B-hona under de första
16 timmarna så kan man jämföra det med kattungar till en A-hona som inte behöver
handmatas och som inte heller har fått mjölken på en gång. Antikroppar från modersmjölken
från både A-hona och B-hona kommer i alla fall lite senare, inte direkt efter förlossning.
Kattungar till B-hona får ju råmjölken direkt av sin mor efter handmatningen, eftersom mjölken
är ju kvar i spenar hos modern hela tiden under handmatningen.
Vi har dessutom alltid handmatat kattungar med modersmjölksersättning till honor som inte har
kunnat ta hand om sina ungar själva på grund av sjukdom, t ex. kejsarsnitt, och inte har fått
mjölk på en gång eller har fått en medicin som gör att hon inte får ge di till sina ungar.
Förra vintern fick en väninna till Anneli med en liten uppfödning, problem med en
kattförlossning. Honan förlorade så mycket blod att hon fick en blodtransfusion. Honan kunde
inte ta hand om sina ungar som då fick handmatas tills honan kom hem från djursjukhuset
(som inte tog emot kattungarna – bara kattmamman!). Vi efterlyste en amma som vi fann i
Malung men det är ju för långt att åka från Stockholm med nyfödda kattungar mitt i vintern. Då
beslöt ägaren att försöka handmata ungarna själv vilket tack och lov gick bra.
Det händer ibland att uppfödaren är tvungen att anlita en amma (att ge bort de nyfödda
kattungarna till en fostermamma om mamman till kattungarna inte själv kan att ta hand om
sina ungar på grund av sjukdom). Under de 17 år som Anneli varit uppfödare har hon tagit mot
två kullar (en birma och en brittisk korthår) när kattmamman blev sjuk och lades in på
djursjukhus. Eftersom djursjukhusen inte tar emot nyfödda kattungar är man tvungen skilja
kattungarna från sin mor. Det tycker vi är helt oacceptabelt. Dessa kattungar mår dock bra, fast
ägaren fick handmata dem en vecka eftersom mamman inte hade fått tillräckligt med mjölk.
Förmodligen kommer dessa kattungar inte att få några även om mamman var så sjuk och inte
kunde ge di i början. Hur kommer det att bli med kattungarna som inte har fått råmjölk? Vågar
man anlita amma över huvudtaget i framtiden på grund av denna lag från Jordbruksverket?
Eller skall veterinärer avliva kattungarna direkt eller hur gör vi?
Vad säger lagen?
Om katt
Statens jordbruksverkets föreskrifter om hållande av hund och katt, SJVFS 2008:5, Saknr 102.
Enligt lagen: ”Vid kattavel ska hänsyn tas till anatomiska, fysiologiska och
beteendemässiga egenskaper som kan riskera antingen moderns eller avkommans
hälsa och välbefinnande. Den svenska avelsregleringen tydliggör vad som är
djurskyddsmässigt acceptabelt i fråga om avel med katt. Den ger också stöd för de

14 [23]
bekämpningsprogram mot ärftliga defekter som i dag genomförs inom många
rasklubbar”.
24 § Djur får inte användas i avel om
1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning
sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,
4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller
funktionshinder hos avkomman,
5. de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i
oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer, eller
6. de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.
25 § En tik eller en honkatt som har förlösts två gånger med kejsarsnitt får fortsättningsvis inte
användas i avel.
Den gamla avelsföreskriften har gjorts om i syfte att tydliggöra vad som är djurskyddsmässigt
acceptabelt i fråga om avel för hund och katt. Avelsregleringen i föreskriften har också blivit mera
lik de regleringar, avseende reproduktion, som idag finns för lantbrukets djur
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:22) om avelsarbete, saknr L 115.
Regleringen i föreskriften är i stort den som redan tidigare varit tänkt att gälla, men då denna varit
svår att tillämpa rättsligt och därmed också svår att förstå för gemene man har föreskriften gjorts
tydligare genom att i punktform dela upp den. Ett utökat förbud mot att avla på hundar och katter
som är omotiverat aggressiva eller rädda har införts. Detta på grund av att dessa beteenden ofta
innebär ett lidande för djuren och till stor utsträckning överförs till avkomman. Förtydligandet som
gjorts kan också i någon mån ses som en skärpning av lagstiftningen, främst för djur som bär på
anlag för sjukdomar eller funktionshinder som beror på kombinationer av flera olika anlag eller
recessiva anlag. Denna skärpning kan innebära att det blir svårt att fortsätta att avla på vissa raser.
Jordbruksverket har möjlighet att bevilja undantag från föreskriften. Denna möjlighet kan komma att
utnyttjas om det begärs och det finns särskilda skäl till det. Särskilda skäl kan vara att avelsurvalet i
någon ras blir för litet, för att kunna fortsätta ett hållbart avelsarbete, och det finns rimliga chanser
att komma till rätta med problematiken. Undantag från lagstiftning är alltid tidsbegränsat och kan
vara förknippat med villkor. Paragrafen har fått ett nytt utseende sedan remissen. Flertalet
remissinstanser framförde synpunkter på att remissversionen var för svår att förstå, speciellt vad
som avsågs med regleringen i punkt 2 ”… bärare av anlag för…” samt andra styckets undantag.
Punkten två och andra stycket i remissversionen har därför omformulerats i nuvarande punkterna 2
– 4.
25 § En tik eller en honkatt har förlösts två gånger med kejsarsnitt får fortsättningsvis inte användas
i avel.
Man ska inte använda en honkatt eller tik som inte kan föda fram ungarna på ett normalt sätt. Det
kan dock hända att man måste ta till ett kejsarsnitt på grund av felläge hos fostren, men det bör
rimligen inte hända mer än en gång i en tiks eller honkatts liv. Därför är gränsen satt vid två

15 [23]
kejsarsnitt. Det är viktigt att man inte tillåter hundar eller katter som inte kan föda fram sina ungar
själv att föröka sig och föra anlaget för svåra förlossningar vidare till nästa generation.
Regleringen kan innebära att det blir svårt att fortsätta att avla på vissa raser. Jordbruksverket har
möjlighet att bevilja undantag. Denna möjlighet kan komma att utnyttjas”.
Synpunkter på lagen
”Blodet är livets vatten” och ett mycket komplicerad transportsystem av olika ämnen som syre,
koldioxid, näringsämnen, restprodukter osv. Det skulle inte finnas något liv utan blod varken
hos människor eller djur här på jorden. Blodet har en livsviktig funktion och är en vätska som
cirkulerar i blodådror och pumpas runt i kroppen av hjärtat. Blodet är alltså ingen sjukdom.
I punkt ett får djuren inte användas i aveln om de har sjukdomar eller funktionshinder som kan
nedärvas. Blodgrupp B är en av de tre blodgrupper (A, B, AB) som katter har och är ingen
sjukdom eller funktionshinder. Man föds och lever med det hela livet.
I punkt två och tre går det inte att jämföra sjukdomsanlag med blodgrupp B eftersom
blodgrupp B är ingen sjukdom. Med nedärvning av sjukdom menar man t ex. PRA (progressiv
retinal atrofi) som drabbar abessinier och somali. PRA orsakar förtvining av näthinnan som
leder till blindhet.
I punkt fyra kommer avkommorna att dö på grund av neonatal isoerytrolys om vi inte åtgärdar
och handmatar ungarna till en B-hona som är parad med A-hane. Genom att blodgruppera våra
avelsdjur som har olika blodgrupper förhindrar vi ju detta.
Enligt punkt fem saknar de förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt. Visst kan katterna
föröka sig naturligt, (inget fel på födandet/reproduktion) – men alla ungar dör om vi inte
åtgärdar det, alltså handmatas ungarna med mjölkersättning under de första 16 timmarna och
mamman har en dräkt på sig som förhindrar att ge di till sina ungar. Detta om honan har
blodgrupp B och pappan har blodgrupp A. Det hände ibland, innan vi visste om katternas olika
blodgrupper, att hela kullar dog eller kattungar fick en nekros (tappade en del eller hela) på sin
svans och fick kallbrand. Eftersom vi idag blodgrupperar våra avelsdjur och kan ta dessa
åtgärder så kan vi hindra detta.
Om häst
På Jordbruksverket sidan 9 i broschyren Djurskyddsbestämmelser Häst,
står det följande om hästar: ”Att avel inte får medföra lidande för hästar. Aveln som
kan medföra lidande för hästar är förbjuden. En häst får inte användas i avel om det
medför en hög risk för dödfödslar, defekter hos fölen eller någon annan egenskap som
kan riskera att djuren utsätts för lidande eller hindrar djuren att bete sig naturligt.”
Hästar har också olika blodgrupper och Ph-värden och då måste det nyfödda fölet handmatas
med råmjölk från ett annat sto. Man sätter en huva på fölets mul för att hindra den från att dia
sin mor. Råmjölken får man från ett annat sto, man fryser in den, tinar upp och ger med
nappflaska till fölen. Fölen skall handmatas på detta sätt mellan 8 -12 timmar enligt enhetschef
på Husdjurgenetiken Sofie Mikko som är specialist på hästar på SLU.
Tyvärr fungerar dock inte den metoden på katter eftersom det är omöjligt att mjölka en hona.
Därför handmatar vi ungarna med fullgod mjölkersättning under de första 16 timmarna för dess

16 [23]
överlevnad. Handmatning av föl är enligt Jordbruksverket tillåtet. Tillvägagångssättet är exakt
detsamma som med kattungar. Psykiskt och fysiskt lidande borde vara detsamma för föl som
för kattungar anser vi, så varför motsätter sig JV handmatning av kattungar?
Lagen
När Jordbrukslagen klubbades 2008 tog JV inte hänsyn till att katter och hästar har olika
blodgrupper. Det går inte att hitta bakgrundsinformation (vare sig hos Riksdagen eller hos
Jordbruksverket) om olika blodgrupper. Lagen vill förhindra avlandet av defekta, sjuka och
aggressiva djur, samt av djur som har problem med förlossningar.
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2004:22) om avelsarbete, saknr L 115).
Att hästar och katter har olika blodgrupper är ingen sjukdom. Det är alltså emot gällande lag att
para hona med blodgrupp B med hane med blodgrupp A. Detta brott kan innebära
fängelsestraff och förbud att ha djur. Att detta numera anses brottsligt är fortfarande väldigt
okänt bland många kattuppfödare.
Det är konstigt att Jordbruksverket betraktar blodgrupp som ett anlag för sjukdom på
samma sätt som merle, som är ett sjukdomsanlag som orsakar sjukdom och funktionshinder:
dövhet, små eller avsaknad av ögon eller ögondefekter till en hundras av Prazsky Krysarik (Dr.
31-13489/10), som baserar sig på samma paragraf 4§, 1 kap 24§ (SJVFS 2008:5). Läs mera i
bilaga 40 och 41.
Efter mötet den 10/5 2012 mellan representanter från kattförbundet SVERAK och
Jordbruksverket samt möte mellan Jorbuksverket och deras jurister den 22/5 2012 kom det
fram hur lagen om förbud av parning mellan katthona med blodgrupp B och en hane med
blodgrupp A, trädde i kraft.
När beslutet, baserat på Yttrande (Dnr 31-14083) 2012-01-13 från Länsstyrelsen i Uppsala,
togs fick SVERAK, som enda remissinstans för katt ta del av den, men de fick inte veta att de
hade tre veckor på sig att överklaga beslutet. Överklagandet gjordes därför inte och lagen
började därmed att gälla. Se bilaga 40. Yttrandet bygger enligt referenslista på gammal
forskning och kunskap vilket använts som bakomliggande underlag till tolkningen av lagen.
Beslutet om lagen fattades alltså utan att synpunketer från veterinärer, genetiker, forskare eller
erfarna uppfödare fanns med som underlag.
Tidigare har även Sveriges Nya Raskattförening, SNRF www.wcfnordic.se också ansetts vara en
remissinstans men dessa kattorganisationer har av någon anledning fallit bort från
Jordbruksverkets lista, enligt veterinär Sara Dufva Lundqvist på Jordbruksverket. Se Bilaga 46.
Nu har SNRF önskat bli remissinstans igen samt att få Jordbruksverket att ta hand om ett
centralt ID-register för katt som gäller för alla kattförbund i Sverige.
Angående dispensansökningar
Jordbruksverket skall sköta dispensansökningar men tyvärr befarar vi att detta inte kommer att
fungera i verkligheten för någon part på grund av följande orsaker:
Katternas annorlunda sexualcykel
Reproduktion av katter
Katter har annorlunda sexualcyklar och ägglossning än människor och andra djurarter. De blir
mycket tidigt könsmogna och är starkt fertila. Katternas löpperioder (brunst) är säsongsbunden
vilket betydet att den sexulella aktiviten ökar på grund av ljuset (januari- februari till
september-oktober). Vissa katter löper dock var tredje vecka året runt och det beror på vårt

17 [23]
elektriska ljus som förlänger de korta vinterdagarna. Bondkatter eller förvildade katter parar sig
flera dygn med olika hanar och kan få en kull med olika fäder flera gånger per år. Inom
raskattsaveln har vi lagar att följa och det beror på vilket förbund man är medlem i samt
Jordbrukslagen. Honan får paras bara med en hane och kan få tre kullar under två år - fast de
flesta uppfödare tar en kull per år.
Hankatten kan bli könsmogen redan vid 5 månaders ålder t.ex. siameser och kan producera
ungar och har ingen speciell parningstid utan är parningsvilliga året om. Åldern av könsmognad
är vanligen vid 8-12 månader. Hanen ändrar sitt beteende: blir orolig, irriterad, rastlös och
markera sitt revir med urin som är blandad med doftkörtlarnas sekret som sprutas överallt
uppåt. Bara en stril i ett ställe i en lägenhet berättar att det bor en fertil hane där, så stark är
doften. För att avelshanen skall mår bra måste han få honor lite då och då annars skall man
kastrera honom. Uppfödare som bor i en villa har ofta ett eget rum med rastgård till sin
avelshane. Uppfödare som bor i ett lägenhet kan inte ha sin avelshane så länge eftersom man
är rädd att hanens doft sprider sig till omgivningen. De flesta hanar hinner inte få så många
kullar innan de blir kastrater. Det är alltid löphonan som kommer till hanen eftersom annars
kommer hanen markera ännu mer när den kommer till en ny miljö.
Honkatten blir könsmogen lite senare och börjar löpa det kännetecknas av att hon jamar
ganska högljutt dygnet runt, vankar, är mager (äter inte), är mycket orolig, nervös, frusterad
och rullar sig på golvet. Hela familjens sömn blir förstörd av en löphona och då måste man sätta
honan på p-piller som en veterinär skriver ut på recept, eftersom det annars inte går att leva
med fertila honor. P-piller kan man köpa från Apoteket. Löpet varar ca en vecka. Det finns
honor som löper bara ett par gånger per år. Jag hade en uppfödarkollega och hennes honor
löpte varje år under november och om hon inte kunde para dem då så måste hon vänta till
nästa år. Mina honor löper var tredje vecka året om och är tvungna gå på p-piller. Honkattens
löpperioder är helt annorlunda är tikens (hund) som löper bara ett par gånger per år. Det är
inte riskfritt att ha honor på p-piller eftersom de kan få livmoderinflammation och då måste
man para honan direkt till nästa löp efter antibiotika behandling annars blir hon inte dräktig och
måste kastreras (operera bort livmodern) av en veterinär.
Ibland kan en hona spotta ut p-piller och bli tjuvparad direkt. Det hände min avelshona som jag
importerade från Danmark. När jag kom hem på kvällen så hittade jag min hane (som
härstammar från England) som parade sig med henne. Jag hade inte tänkt ta en kull henne
ännu men ibland går det inte säga mot naturens lagar. Jag blodgrupperade både honan som är
A/A och hanen som är B. Det blev en fin kull med fyra ungar som alla blev bärare A/b till
blodgrupp B. Kan man få dispens från Jordbruksverket i efterhand om honan skulle haft
blodgrupp B och hanen blodgrupp A?
I boken Praktisk guide för Katt uppfödning skriver följande på sidan 71 om Ägglossningen.
”Kattdjur, liksom lagomorfer (kaniner och harar) och mustelider (mårdhund), är arter som inte
har spontant ägglossning. Under parningen stimuleras honans vagina av hanens penis, därmed
lösgörs LH (luteiniserade hormoner) från hypofysen genom en reflex. Om flera parningar följer
på varandra under en kort period blir hormonnivån högre än vid en enda parning. Flera
parningar stimulerar alltså bildandet av hormoner. Hos hälften av alla honkatter framkallar en
enda parning oftast inte tillräckligt med LH för att ägglossnigen ska börja. Därför är det bäst att
låta hanen och honan vara tillsammans flera dagar och försäkra sig om att hanen har bestigit
honan flera gånger. Den kraftiga förhöjda LH-nivån framkallar ägglossning inom 24 till 30
timmar.
På äggstockarnas yta spricker follikerna och frigör äggcellerna. Det som blir kvar av
follikernarna förvandlas till gulkroppar som avsöndrar progesteron – ett hormon som är
nödvändigt under dräktighetstiden. Om honans vagina inte stimuleras frigörs normalt inga ägg
och folliklarna tillbakabildas.”
Fast honan är parad så kan äggstocksfolliklarna tillbakabildas om ägglossning inte har skett och
löpperioden avbryts. Honan kommer att löpa igen efter 12 till 21 dagar. Om honan inte har
blivit befruktad (har haft ägglossnigen) så bli hon skendräktig och börjar löpa igen om ca 6
veckor. Om sterila hanar parar en löphona så blir honor alltid skendräktiga. Skendräktigheten
hos katt och hund är helt olika eftersom hundar har ägglossning varje löpperiod oavsett om de
är parade eller ej. Om spermier har befruktat äggcellen är katthonan dräktig och det ser man

18 [23]
först efter ca tre veckor efter parningen när honan sover och äter mer och spenar har blivit
stora och rosa. Efter ca 65 dagar sker förlossning.
Angående dispens för hästar
Enhetschef Sofia Mikko på Husdjursgenetik (Hästcampus) på SLU kontaktades och hon
berättade att Jordbruksverket hade förbjudit all avel mellan två anlagsbärare till en sjukdom
som hästar har. Mikko skrev följande: ”Den defekt hos häst som är ett prejudicerande fall är
Over Lethal White Foal Syndrome (OLWS).” Det är en autosomal recessiv mutation där
anlagsbärarna är helt friska och det finns ett genetiskt test som du kan använda så du inte
korsar två anlagsbärare. Att korsa en anlagsbärare med en icke anlagsbärare strider inte mot
djurskyddslagen men att korsa två anlagsbärare är ett lagbrott”.
Hästägarna skulle söka dispens från Jordbruksverket men det fungerade ju inte i verkligheten
eftersom det visade sig att hästägarna, istället för att ansöka om dispens, slutade testa sina
avelsdjur. Alternativt tog de bort alla de hästar som bar på sjukdomsanlag. Hästfolket blev
därför tvunget att gå till Förvaltningsdomstol och därifrån till slut, till EU-domstolen där de fick
rätt!
Sofia Mikko avrådde oss att acceptera ett dispensförfarande då risken alltså är stor att
uppfödare hellre slutar testa sina avelsdjur eller tar katter som har blodgrupp B ur avel, vilket
innebär att avelsbasen kommer att minska och sjukdomarna öka.
Angående dispens för katter
Tänk alltså tanken att vi skulle behöva söka dispens varje gång till varje parning vi med våra
katter. Byråkratin och kostnaderna kommer skjuta i höjden och när det handlar om kattavel
kommer bl a följande frågor och scenarior listade nedan att behöva belysas och besvaras:
- Vissa katthonor löper oregerbundet så när honan äntligen löper så är frågan om den
tilltänkta hanen fortfarande är fertil när dispensen väl är behandlad och godkänd, eller
har kanske hanen ifråga redan hunnit bli kastrerad. Det går ju inte att hålla en
okastrerad hane under långa tider pga markerande med urin. Kan man kanske para när
det är läge och söka dispens retroaktivt i sådana här fall?
- Honan blev inte dräktig efter första parning och hanen ifråga kan redan ha blivit kastrat
när man vill para dem en andra gång. Ny dispensansökan till en annan hane eller gäller
den gamla här?
- Honan blev inte dräktig med hanen som parade henne trots flera försök varför man
måste hitta en annan hane. Ny dispensansökan?
- Det händer att hanen inte alls vill para honan. Då måste man hitta en annan hane till
nästa löp. Ny dispensansökan?
- Hanen ifråga kan vara upptagen med en annan hona när dispensen äntligen kommer och
eftersom honor löper sällan kan man ej vänta till nästa löp (löper kanske bara en gång
om året). Parning när läge uppstår och ny dispensansökan retroaktivt?
- Ska man för säkerhets skull söka dispens till flera hanar samtidigt?
- Finns möjlighet att få dispans efterhand om tjuvparnin med b-hona och a hane har
skett?
- Hur lång tid kommer det ta att få dispens och hur många extra administratörer kommer
krävas för att sköta dispensförfaranden på ett snabbt och professionellt sätt?
- Det blir mycket extra kostnader och besvär för uppfödaren att skicka dispensansökan
till Jordbruksverket.

19 [23]
När SVERAK gick med på Jordbruksverkets förslag om dispens så togs det väl ingen hänsyn till
de problem som kan uppstå med parningar eller hur en dispens ska formuleras? Kan man t ex
företrädesvis söka dispens som gäller livet ut till sin B-hona? Vad är alltså vitsen med
dispensansökningar över huvudtaget?
När SVERAK godkände Jordbruksverkets förslag om dispenser så togs inte heller någon kontakt
alls med andra förbund som WCF och CFA. Båda förbunen är aktiva och har medlemmar i
Sverige. Kommer de godkänna att SVERAK tar hand om deras ansökningar också? De här
förbunden har inte någon kontakt dem emellan. De är helt olika förbund.
WCF är www.wcfnordic.se Nordic Cat Clubs of WCF
CFA är www.cfa.org The Cat Fanciers´Association, Inc (reg. av stamtavlor görs i USA)
Det finns några svenska uppfödare som tillhör någon av de fyra danska kattklubbarna och
registrerar sina kullar där. Kattförbundet heter Landsforening Felis med hemsida:
www.felisdanica.dk Hur ska dessa då göra? Vidare finns det svenska uppfödare som tillhör
kattförbundet The International Cat Association (TICA), med bas i USA. www.tica.org Hur ska
dessa kunna söka dispens genom SVERAK, och kommer TICA acceptera detta?
När Jordbruksverket kommer att ta hand om dispenshandlingarna så kommer det ge mycket
extra kostnader för JV eftersom det rör sig om väldigt många katter och flera parningar på
samma B-hona på grund av katternas annorlunda sexualcyckel. Under 2002-2011 fanns det
119 321 registrerade katter i förbunden SVERAK och WCF i Sverige, varav 70 622 katter med
blodgrupp B i rasen har olika blodrupper. Det är alltså 59.2% av hela populationen. Bilaga 45.
Sammanfattning:
Jordbruksverket tolkar lagtexten så att man inte får para en hona med blodgrupp B med en
hane med blodgrupp A. Vi anser att detta kan förorsaka problem hos flera kattraser i Sverige
framöver då många uppfödare kan komma att ta bort katter med blodgrupp B från aveln. Vi kan
aldrig avla bort blodgupp B i kattaveln eftersom det finns så många katter som är bärare av AB
och B hos både hus-, vild- och raskatter i hela världen. Det är bättre att acceptera alla
blodgrupper och göra som vi hittills har gjort när det gäller aveln gällande både katter och
hästar. Om man vill para sin B-hona med en hane som har blodgrupp A så kräver det oerhört
mycket av uppfödarna som tar alla försiktighetsåtgärder för att kattungarna ska överleva. Som
uppfödare är man medveten om detta och övervakar noga både före och efter förlossningen för
att förhindra ungarna att dia sin mor och ger fullgod ersättning.
Eftersom ca 60 % av raskatterna (Bilaga 45) har blodgrupp B och är anlagsbärare A/b
kommer vi förlora mycket friskt avelsmaterial i Sverige på grund av den tolkning av yttrandet
som Jordbruksverket har gjort idag.
Vi befarar att förbudet ifråga kommer att ge synnerligen olyckliga konsekvenser för kattaveln
både här i Sverige och så småningom kanske sprida sig över hela världen. Enligt professor
Lesley Lions, University of California, Davis in USA, professor Erling Strandberg,
Husdjursgenetik på Sveriges landbruksunivesitet, professor Eva Axnér, Reproduktion på
Sveriges lantbruksuniversitet, docent Tirri Niini, Genoscoper i Finland, genetiker Jaana Tähtinen
Department of Animal Breeding at university of Helsinki i Finland och Ulrika Olsson på Pawpeds i
Sverige, kommer inavel och reccessiva sjukdomar öka i kattraser som har olika blodgrupper
eftersom det är stor risk att uppfödare kommer plocka bort katter med blodgrupp B i kattavel
på grund av Jordbruksverkets olyckliga beslut.
Eftersom varken kattmamman/avkommorna skiljs från varandra under de första 16 timmarna
som vi handmatar avkommorna kommer det heller aldrig bli några psykiska och fysiska besvär

20 [23]
för någon. Kattmamma är lugn och tar hand om sina ungar som vanligt utan att ge di de första
16 timmarna.
Vi anser alltså att Jordbruksverket helt har missuppfattat den här saken: vi skiljer aldrig
kattmamman och kattungarna åt i olika rum. Samma sak händer ju med sto och föl om fölet
ifråga får en huva över mulen i syfte att förhindra denne från att dia sin mamma. Befarar man
också att även föl kan få psykiska och fysiska men av detta förfarande? Behandlas inte alla djur
lika inför lagen?
Nu har professor Eva Axnér på SLU kunnat visa att motsatsen till påståenden i yttrandet med
ny forskning från olika specialister runt om i världen för att kattungar efter honan med
blodgrupp B som är parad med en hane med blodgrupp A inte får sämre immunitet när de blir
handmatade 16 timmar med modersmjölkersättning. Det har Jordbruksverket redan godkänt.
De nyfödda kattungarna får ju råmjölken som är kvar i spenarna efter handmatningen. Ingen
skillnad har upptäckts mellan kattungedödlighet direkt efter förlossning oavsett blodgrupp.
Med katternas annorlunda sexualitet är det omöligt för uppfödaren att söka dispens till sin
avelshona med blodgrupp B som vill bli parad med en hane med blodgrupp A. Det skulle
vara omöjligt söka dispens till honor oavsett blodgrupp på grund av löpbeteende och hanens
kortvariga fertilitet. Detta kommer också innbära mycket extra arbete och kostnader för
Jordbuksverket som måste nu ta hand om hanteringen.
Lagen gäller redan idag och enligt kontakt med Jordbruksverkets veterinärer Sara Dufva
Lundquist och Margareta Tärvell har vi uppfödare möjlighet att ansöka om dispens hos JV OM
det finns särskilda skäl och OM man kan presentera ett tillvägagångssätt som JV kan anse vara
acceptabelt ur djurskyddssynpunkt att para en hona med blodgrupp B ihop med en hane med
blodgrupp A. Vi kan tänka oss att det inte är många som kommer att göra detta och risken
finns att man ändå kommer att avla mot lagen, som många redan gör idag. Många kommer
också fortsätta avla sin B-hona och hålla tyst om att katten har blodgrupp B. Många har redan
plockat bort blodgruppsinformation om sina katter från hemsidor och avelsregister.
Det är också en stor risk att många slutar testa blodgrupper på sina katter och då behöver man
inte söka dispens heller till varje hona för varje påtänkt parning. Eftersom vi inte har något
laboratorium i Sverige som gör blodgrupperingar/blodtypninar till både hästar och katter så kan
man inte tvinga uppfödare att testa sina djur. Tyvärr är det många katter med blodgrupp B som
kommer att mista sina ungar på grund av felin neonatal isoerytrolys och det känns som att vi är
tillbaka på ”ruta ett” som i mitten av 1990-talet innan vi började med blodgrudgrupperingar.
Det finns en devon rex-uppfödare, Solveig Wilén med stamnamn S*Dewina´s,
http://www.dewinas.se som för tre år sedan nästan blev anmäld av sin veterinär när hon sökte
hjälp med en svag nyfödd kattunge vid förlossning med sin hona med blodgrupp B som var
parad med en hane med blodgrupp A. Honan hade en dräkt på sig och kattungarna blev
handmatade med modermjölkersättning. Solveig lovade veterinären att aldig göra parning
mellan B-hona och A-hane igen eftersom veterinären kommer att anmäla henne nästa gång om
hon behöver hjäp med sina B-honor.
Och vad händer med andra uppfödare t ex om B-hona som är parad med A-hane får problem
med förlossningen? Vågar man söka hjälp hos en veterinär över huvudtaget, kommer vi att
våga berätta att vi har handmatat kattungar till en B-hona som har tappat mjölken på grund av
sjukdom eller som har fått förlossningsproblem eller om någon av kattungarna har blivit dålig
eftersom uppfödare ifråga kanske inte har sökt dispens för parningen till sin B-hona? Då är det
den sjuka kattmamman eller den sjuka kattungen som får lida. Kommer man våga berätta
öppet om sina katters blodgrupper? Slutar man helt blodgruppera sina katter? Den öppenhet
som vi i hälsogrupperna har försökt sträva efter när det gäller sjukdomar, blodgrupper osv
kommer förmodligen släckas ner efter ert beslut och detta kommer skada katthållningen och
aveln ännu mer i Sverige.

21 [23]
Val av avelsdjur kommer också att förändras efter JVs beslut. Man kommer att välja avelsdjur
efter blodgrupper och då är det kanske inte det bästa valet man gör. Man kanske väljer katter
som är svagare/sjukare och därmed inte håller de avelskrav som vi har i dag.
Vi föreslår att man gör som i Finland och lägger in katternas blodgrupper i stamtavlorna där
man kan se nedärvningen av olika blodgrupper i varje generation. Bilaga 29. Vi har redan
blodgrupper på Pawpeds men det är frivilligt att anmäla sig dit. Registrering av våra kullar
skickar vi till SVERAK och till de 8 föreningar i WCF i Norden. Då skickas det ett
navelbråcksintyg och testikelintyg med registreringsanmälan för att kunna få stamtavlor till
kattungarna. Här skulle man kunna skicka en kopia av resultat av blodgruppen också och i
detta fall skulle det bara handla om de raser som har blodgrupp B. På detta sätt kan man
hindra neonatal isoerytrolys hos avkommor och då är det upp till varje uppfödare att ta
konsekvenserna med sin hona med blodgrupp B om hon vill para den med hane med
blodgrupp A. På detta sätt har vi uppfödare i respektive ras möjlighet att fortsätta aveln med
alla blodgrupper och få bredare och friskare avelsdatabas i framtiden.
Vi som arbetar i olika kattföreningars hälsorådsgrupper kan då fortsätta att koncentrera oss helt
på att bekämpa sjukdomar och defekter för att även i framtiden kunna få friska och sunda
katter.
Docent Tirri Niini som i början av sommaren 2012 träffade professor Lesley Lions på Gotland,
skrev följande: ”Enligt möte med Professor Lesley Lions i Visby år 2012 på ”The international
conference on Advances in Canine and Feline Genomics and Inherited Diseases”, är vi mycket
oroliga om denna jordbrukslag som redan gäller i Sverige, kommer att sprida sig till andra
länder och därför kommer att få mycket allvarliga konsekvenser i kattaveln och till och med
vissa raser kan komma att dö ut”.
Enligt professor Eva Axnér (bilaga 55) och professor Erling Strandberg (bilaga 54) på
Sveriges lantbruksuniversitet SLU och samt ordförande Anette Sjödin på Sveriges
Kattklubbarnas Förbund SVERAK (bilaga 53) är Jordbruksverkets tolkning av djurskyddslagen
felaktig. Enligt de bör man inte förbjuda parning av honkatt av blodgrupp B med hankatt av
blodgrupp A eftersom detta kan leda till större risker för hälsan i de raser där blodgrupp B är
vanligt än möjligheten att få göra dessa planerade kombinationer och handmata ungarna under
de riskabla första timmarna.
Jordbrukslagen borde väl skydda och värna om våra djur – inte tvärtom; att sätta käppar i
hjulet och förorsaka onödigt lidande med ogenomtänkta yttranden och lagar.
Vi är tacksamma om ni tar hänsyn till ovanstående innan ni fattar ert slutgiltiga beslut i den här
angelägna frågan.
Med vänlig hälsning
Anneli Pääkkö, Eva Granqvist och Erika Beckman
Överklagande:
Anneli Pääkkö
Ledamot i Hälsogruppen, Birmasällskapet
Kattuppfödare och medlem i Top Cat kattklubb (SVERAK-ansluten)
Uppfödarhemsida: www.chimars.se
+46 8 7339604
+ 46 702365466
Eva Granqvist
Medlem i Rexringen

Kattuppfödare och medlem i Uppsala Kattklubb (SVERAK-ansluten)
Uppfödarhemsida: www.ersrexellent.se/
+46 60 7870878
+46 706262599
Erika Beckman
Medlem i Rexringen
Kattuppfödare och medlem i Uppsala kattklubb (SVERAK-ansluten)
Uppfödarhemsida: www.trastaveres.dinstudio.se
+ 46 708 96 96 50
Referenser
22 [23]
Howard P. Bouchelle, III, DVM; Perry J. Bain, DVM, PhD; Paula M. Krimer, DVM, DVSc; and
Kenneth S. Latimer, DVM, PhD: Equine Neonatal Isoerythrolysis
Class of 2003, University of Florida College of Veterinary Medicine, Gainesville FL (Bouchelle)
and Department of Pathology, College of Veterinary Medicine, University of Georgia, Athens, GA
30602-7388 (Bain, Krimer, Latimer)
Nilsson Anne-Marie. Kattens sjukdomar. ICA bokförlag, Västerås 1998
Stockelberg Ylva, Kattuppfödning Avel och Genetik, 2001, Bidaförlag, Ljungberg 2001
Gunnar Broberg, Kattens historia, 2004, Kristiansstans Boktryckeri AB
Malladin E, Little S, Casseleux G, Shelton L, Pibot P, Paragon B-M Praktisk guide för Katt
uppfödning, Royal Canin 2006
http://www.vet.uga.edu/vpp/clerk/Bouchelle/index.php
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/66320791
Olsson U. Avla så att genetiska sjukdomar undviks, 2012-05-20 www.pawpeds.com
Little, S, http://www.fabcats.org/owners/blood_groups/info.html 2012-05-20
Bighignoli B, Owens S D, Froenick L, and Lyons L A, CHAPTER 61, Blood Types of the Domestic
Cat, 5/11/2012
Bighignoli B, Niini T, Grahn R A, Pedersen N C, Million L V, Polli M, Longerti, M and Lyons L A,
BMC Genetics , Reaserch aericklew, Cytidine monophospho-N-acetylneuraminic acid
hydroxylase (CMAH) mutations associated with dimestic cat AB blood group. 6/6 2007
Lipinski J M, Froenicke L, Baysac K C, Billings N C, Leutenegger C M, Levy A M, Longeri M, Niini
T, Ozpinar H, Slater M R, Pedersen, Niels C, Lyons L A.The ascent of cat breeds: genetic
evaluations of breeds and worldwide random-bred populations, 09.10.2007
Malandain Elise, Little Susan, Casseleux Grégory, Shelton Lorraine,
Pibot Pascale, Paragon Bernard-Marie, Praktisk quide för Katt uppfödning,
Royal Canin, Italia 2006
Heinesen Alice, Grundlev Otto, Jensen P Thode, Jag har katt, Norsteds Förlag, Södertälje 1991
Frith-Macdonald Candida, Allt du behöver veta om Katter, Turkan förlag,

Stockholm 2009
Svensson, Lennart, Avelsboken, Utgiven av Svenska Kennelklubben, 2004
Bilagor 1 - 55
23 [23]