Bortom mod och ära - Pagina

Dieppe
av vägen och tog skydd. När jag trodde att det var över, gick jag
tillbaka till den brinnande lastbilen och försökte dra ut en av de
andra männen. Jag böjde mig ner för att ta tag i honom - och såg
att han inte hade några ben. Jag antog att han var död eller skulle
vara det ganska snart.
Nu kände jag att jag måste tömma tarmen. När jag hukade mig
ner lade jag märke till flera hål i mina byxor och min skjorta och
jag kände en sorts sveda i mitt knä. Det kändes som om jag hade
fått en smäll på reflexnerven under knäskålen. Jag tittade ner och
såg att det satt en stor bit granatsplitter i mitt knä. Jag tänkte att
det inte var någon idé att börja krypa omkring med knät, eftersom
granatsplittret kunde ha gjort mos av det, så jag tänkte att jag
skulle vänta på tyskarna och kanske få komma till ett sjukhus.
Kort därpå kom en grupp tyska officerare förbi i en bil, lyfte in
mig i baksätet och körde mig till ett sjukhus. Konstigt nog minns
jag ingenting av bilfärden tillsammans med de tyska officerarna
till sjukhuset.
33