När Bosse blev Louise - Dagens Arbete

Vår. Då ska Louise Andersson ut på vägarna. Hon har lagt många timmar på att fixa
till den röda Cadillacen. På den tiden när Louise fortfarande hette Bosse var mekandet
i garaget en flykt från verkligheten i fel kropp. Numera mekar hon för att skapa.
12 DAGENS ARBETE MAJ 2011

När Bosse
blev Louise
Bosse Andersson var länge en av
grabbarna på bilmeken i Hallsta-
hammar. En morgon kunde han inte
fortsätta att ljuga för sig själv. Bosse
bestämde sig. Samtidigt kom rädslan:
skulle det lilla samhället acceptera
honom som kvinna?
Text: anna tiberg Foto: magnus bergström
Harald Gössing hade hunnit jobba i 20 år när Bosse Andersson
klev in i verkstan. Bosse var 23 år då, redan gift och
blivande far till två små barn. En snäll kille, men en som
höll sig i bakgrunden. Långsmal, mustaschprydd och kortklippt.
Lågmäld. Fåordig.
Och så var det något som Haralds fruga sa: ”Bosse. Nä, det stämmer
inte. Det är nåt som är fel där.” Han förstod inte vad hon menade.
– Och efter en nyårshelg kom så Bosse med en massa öronringar.
Harald, nu 61, sitter inne på lagret med armarna i kors och vaggar på
stolen. Han funderar över hur Gunvor kunde veta så säkert. Öronringarna
var bara början. Sen: hormontabletter, läppstift, laser mot skäggväxt,
hårförlängning, plockade ögonbryn, rakade ben och en mycket
komplicerad plastikoperation.
Nu finns inte Bosse mer. I stället jobbar Harald med Louise. Hon som
i denna stund står med blåstället på ute i verkstan i Hallstahammar.
Självsäkert småpratar med kunden och byter bromsolja på en blågrå
Volvo V70 T.
Man kan säga att Bosses tid tog slut. Att det var oundvikligt. Ibland
kallar Louise honom för ”brorsan”. För att skilja på före och efter. ”Bror-
DAGENS ARBETE MAJ 2011 13

Livet har förändrats men vardagen
går vidare på Bilia i Hallstahammar.
Louise minns tydligt julfesten när
hon för första gången klädde sig som
kvinna inför jobbarkompisarna. Alla
var beredda – utom en.
14 DAGENS ARBETE MAJ 2011

san var ingen muntergök direkt.” ”Brorsan var en riktig tråkmåns.”
Hon saknar honom inte. Har aldrig velat ha honom tillbaka. Han var
en notorisk lögnhals, lurade sig själv i tjugo år.
Bosses barndom var väl okej. Idolen över alla andra: Pippi Långstrump.
Stark och rödhårig. Han förstod inte sin avundsjuka på flickorna.
Drömde inte om att vara flicka. Jo, kanske långt inne i hjärtat,
men det var ungefär som att vilja bli ett rådjur. Lika mystiskt.
Lika omöjligt.
I tonåren förstod han att det var något konstigt med honom. Han
väntade på att känslan skulle gå över, men insåg att kroppen drog iväg
»Men det är faktiskt ingen skillnad,
hon är samma skrot och korn.«
i fel riktning. Den motarbetade honom, fick honom att gå ner sig i en
osäkerhet som bara bilarna kunde lindra. Meka. Hitta delar. Köpa vrak
att fixa till. Han lade all ledig tid i garaget. Gömde och befriades från sig
själv, några timmar åt gången. Hängde annars med grabbarna. Drack
bärs och raggade brudar. Nitton år gammal träffade han en kvinna,
blev förälskad och gifte sig. Med henne ville han glömma sin hemlöshet
och leva lycklig livet ut.
Så vad hände? Minnet är lite grumligt. Endera dagen började Bosse gå
i sin frus garderob. Och det märkte frun. Men stod pall. Blev inte arg.
I stället drog frun iväg Bosse till Stockholm för att träffa likasinnade.
Hon såg att han mådde bra av det.
Han kunde läsa i tidningarna att nuförtiden gick det att bli ett rådjur,
nästan. Människor kunde få hjälp, äta hormoner och operera
den kropp som inte alltid stämde med hjärnan. Han visste att sådana
behandlingar var till för hans sort men tänkte att det var för sent. Så
pågick livet i några år. Hon som fick namnet Louise hade en utekväll i
Stockholm då och då, Bosse tog hand om vardagen i Hallstahammar.
Han åkte, klädde om, hon levde upp, reste hem, klädde av sig och sjönk.
Lite djupare för varje gång.
Och en morgon kom inte Bosse ur sängen. Han gick sönder av att
vakna upp till verkligheten och kunde inte få bitarna att fästa en gång
till.
”Det kanske bara är att inse att du måste göra det här fullt ut.”
Så sa hon ungefär, hans fru. Och han insåg, och hon hjälpte honom
att slåss mot vårdapparaten i två år. Sedan lämnade hon honom. Han
stod ensam kvar med växande bröst och krossat hjärta.
Louise stängde dörren till deras gemensamma hus och liv en vårdag
i april. När hon flyttade in i den lilla lägenheten några hundra meter
från jobbet var hon rädd. En del av vännerna hade redan dragit sig undan,
oförstående.
Fem bilar i garaget
• Är 50 år gammal och jobbar sedan
1984 som biltekniker på
Bilia i Hallstahammar.
• Fördelar med att vara kvinna:
Det är så mycket så det är inte lätt
att säga. Man är bara så glad att få
vara sig själv. Jag är en lyckligare
person som kvinna.
• Nackdelar: Man kan bli lite mindre
betrodd. Möta fördomar om
vad kvinnor kan och inte.
• Den största skillnaden: Humöret
förändrades, jag blev en lugnare
människa. Det kan bero både på
hormonerna och att jag känner mig
mer tillfreds med livet.
• Just nu i mitt garage: En Cadillac
från 1971, en Corvette från
1992, en Chevelle från 1969, en
DeSoto från 1960, och en Chevy
coupé från 1939. Chevyn är det
stora projektet inför sommaren.
Hon var livrädd för ensamheten. För att så många inte skulle acceptera
henne att hon måste flytta ännu längre, till Stockholm som
de flesta transsexuella tvangs göra, för att inte barnen skulle fara illa.
Barnen var viktigast. Om de blev lidande måste hon lämna stan.
”Det gör inget, du är min pappa i alla fall”, hade dottern sagt, men
vem kunde veta vad andra sa till dem? De kom varannan helg. Flyttade
hon skulle de inte ses lika ofta, och hon måste sluta på jobbet där hon
trivdes så bra.
Visst hade de väl alla varit lite spända inför den där julfesten. Hon
hade berättat att hon skulle klä om, komma dit som sig själv. Alla var
beredda, utom en, berättar säljchefen Hasse Karlsson. På den tiden
var han verkmästare.
– Hon kom och hon såg nästan för kvinnlig ut, tyckte vi. Röd klänning,
urringat, mycket smink, högklackat. Hade hon peruk, jag minns
inte. Så var det en kille som inte jobbade i våra lokaler som skulle vara
med på festen. Och han blev lite chockad.
– Alla bara nickade, men så fick jag syn på honom, säger Louise. Hans
ögon var som tallrikar. ”Visst fanken, han vet ju inget.” Och sen när han
hämtat sig lite kom han fram. ”Duee …Vad skulle jag säga, har du hållt
på länge med det här?”
Ute på lagret vaggar Harald på sin stol.
– Ja, jag kommer ihåg att cheferna frågade ”hur vi tog det” på golvet.
Jag undrade hur de ”tog det”. Om cheferna tänkt efter lite hade de kunnat
ta det så här: ”I Hallsta har vi Sveriges bästa bilmekaniker – och
hon är kvinna”, nånting sånt. Men vadå, vi hade jobbat länge ihop. Det
Ledningen diskuterade om
Louise skulle gömmas någonstans
för att inte störa kunderna.
kanske hade blivit en annan grej om hon varit nyanställd. Men det är
faktiskt ingen skillnad, hon är samma skrot och korn.
Ledningen diskuterade om Louise skulle gömmas någonstans för
att inte störa kunderna.
”Ska vi gå på utseendet när vi bestämmer vilka som får ha kundkontakt
tror jag att vi får problem med flera”, sa hon då.
Harald minns också när allt var klart – hur känslig hon var i början.
Han kunde gå i verkstan och ropa ”kom hit killar”, och då satt hon kvar
och surade i ett hörn.
– Jag menade inget illa mä’t, alltså, jag menade ju henne med.
Kanske var det inte konstigt att Louise var lättstött som tunt porslin.
Hon proppade i sig kvinnohormoner och skickades tillbaka i tiden, in
i en andra känslosam pubertet.
År 2002 hade hon enligt reglerna levt som kvinna i ett år, och slutli-
DAGENS ARBETE MAJ 2011 15

Jobbarkompisen Harald Gössing minns Bosse Andersson. Han var en
tystlåten person, medan Louise är öppen och social.
gen fått tillståndet. Vaknat upp efter att legat sövd i sex timmar på ett
operationsbord på Karolinska. Undrat om det verkligen var sant och
insett att ingreppet var gjort.
Hon kände en brusande lycka, inte bara utsänd av bedövningsmedlen
som rann in i kroppen från en droppställning vid sängens huvudända,
utan också över att vara färdig, hel.
Hon läkte ihop, levde ut i klänningar, spetsar och högklackat. Allt
var bra. Om det inte varit för den tomhet som trängde sig på, den som
»Alltså, Louise är en kvinna jag
har träffat. Och hon är som vilket
fruntimmer som helst.«
kan drabba dem som har turen att få uppfylla sin högsta önskan: Vad
ska jag drömma om nu?
En Stefan från Tornedalen kanske. Ett gult hus på landet. En Chevrolet
–39 coupé i garaget att fixa om till en hot rod innan sommaren
kommer.
Någon sa till Louise att hon måste sluta med bilar nu när hon fått sin
nya kropp. Meka var inget för kvinnor. Hon tänkte ett tag att det kanske
stämde. Försökte fundera ut nya intressen. Sen insåg hon att hon
gillade att meka. Men hon ville göra det på ett nytt sätt; inte för att fly
undan, mer för att skapa.
Huset har flera garage, hon köpte det tillsammans med Stefan för
några år sedan. Han fanns på internet. Undrade allmänt och frustrerat:
”Finns det inga biltokiga kvinnor här i världen?” ”Jo.” Vid tredje
telefonsamtalet berättade hon om könsbytet.
”Du har din bakgrund. Jag har min”, sa Stefan efter en stunds fundering.
”Det där bryr jag mig inte om.”

Alla tänker inte som Stefan. Ibland träffar de folk som känner igen
Bosse och säger elaka saker till Louise.
– Jag har väl dragit en och annan efter golvet, konstaterar Stefan
när vi träffas i en paus från lyftkranen som är hans jobb.
– Fast Louise är rätt bra på att bita ifrån själv, så det är inte ofta
det behövs.
– Alltså, Louise är en kvinna jag har träffat.Och hon är som vilket
fruntimmer som helst.
I verkstaden i Hallstahammar är Louise klar med att serva den blågrå
Volvon. Kunden är nöjd. Hon har åkt hela vägen från Stockholm
för hon litar inte på mekarna där.
– Hos Louise blir allt riktigt gjort, säger hon.
Stamkunderna är bra. En del andra (”karlar”) kan komma in när
hon är ensam i lokalen och fråga var alla mekaniker håller hus. Sånt
hände aldrig Bosse. Överhuvudtaget sorteras hon snabbare in bland
de okunniga nuförtiden.
Hon har funnit sig sittande i baren på motorkryssningar, snällt
lyssnat när männen skryter över sina bilar och i rätt stund ställt
frågan som avslöjar överdrifterna. Vissa blir sura. Andra förtjusta.
En blev så till sig över hennes motorkunskap att han hängde efter
henne i månader med kärleksbetygelser, trots att hon försökte förklara
att hon inte var intresserad. Den killen fick så småningom höra
talas om Louises historia. Blev han arg? ”Nej, oxtokig!” En sån måste
man retas lite med, förklarar Louise, hon hälsar alltid förtjusande
om de ses på en bilträff.
Tio år har passerat sedan Bosses tid oundvikligen måste ta slut.
Gamla kunder kan fortfarande säga fel, men nu har hon högre tolerans.
Andra vill inte ha med henne att göra. Hon vet att hon är en omtalad
person, inte bara i Hallsta, utan inom hela Biliakoncernen.
Men en del av de vänner som tog avstånd har börjat komma tillbaka.
De är välkomna, säger hon. ”Det var inte så lätt för dem heller.”
Och att det snackas. Den som har bestämt sig för att sluta ljuga kan
inte bry sig om sånt. Louise har blivit som Bosses barndomsidol på
de här tio åren: stark. Rödhårig med för den delen.
Inne på lagret berättar Harald att hans eget minne av den osäkre
yngling som klev in på verkstan 1984 är rätt urblekt vid det här laget.
Det enda som finns kvar är en viss försiktighet.
– Nu brukar jag säga ”gomorron flickor och pojkar!”, när jag kommer.
Hälsa på Louise först, alltså. Eller så säger jag bara ”gomorron!”.
Och det är enda gången på dagen jag tänker på det. •
Byta kön – så går det till
• Att vara transsexuell innebär att man upplever en könstillhörighet
som är motsatt det biologiska kön man har fötts till. Ordet har
alltså ingenting med sexualitet att göra. Man kan vara transsexuell
och hetero-, homo- eller bisexuell, precis som alla andra.
• Runt 60 personer i Sverige byter kön varje år. De måste vara 18
år, ogifta svenska medborgare och sterila. Lagen om sterilisering är
omdebatterad.
• Forskning har visat att psykisk ohälsa är vanlig bland transsexuella
som inte har opererat sig. De flesta får ett bättre liv efter operationen,
men förändringen är ofta psykiskt påfrestande och risken för
självmord är fortfarande högre än bland befolkningen i övrigt.
• Den som går igenom en så kallad könskorrigering utreds under
minst två år. Den som ska opereras till kvinna får ta hormonet östrogen,
som får brösten att växa och kroppsbehåringen att minska, underhudsfettet
att öka och gör hyn mjukare. Personen ska leva i den
nya könsrollen under minst ett år före operationen. Då skapas ett
kvinnligt könsorgan genom att ”man vänder ut och in på det man
redan har”, säger Louise. En slida skapas av penisens hud. Nerverna
från ollonet görs till klitoris. Om allt funkar går det fortfarande att få
orgasm.
PROBLEM MED
PAPPERSDAMM &
PAPPERSREMSOR?
Damm och fibrer påverkar kvaliteten
och lönsamheten negativt i
tidningen. Dustcontrol lösningar
förbättra produktionsprocessen
med punktutsug för skärmaskiner,
mappar och rengöring. Genom
att utrusta tryckpressarna med
specialdesignade sugkåpor
kan dammproblemet elimineras.
Vår lösning med punktutsugning
direkt vid kniven förbättrar inte
bara produktionsprocessen utan
även arbetsmiljön.
Tfn 08-531 940 20 · www.dustcontrol.se
Lånet med hängslen
och livrem
Bra villkor som låg ränta*, inga avgifter, och du
behöver ingen säkerhet. Du behöver bara fast
anställning och fackligt medlemskap sedan minst
6 månader. Dessutom ingår betalskydd som betalar
en del av lånekostnaden om du blir sjuk eller
arbetslös, och grupplivförsäkring som löser lånet
om låntagaren avlider. Enklast ansöker du på
swedbank.se/medlemslan, på ditt lokala
kontor eller via telefonbanken.
* Effektiv ränta 6,27% (mars 2011),
beräknad med en kreditränta
på 6,10%, kreditbelopp
100 000 kr och åter-
betalningstid på 5 år.
Medlemslånet
– för dig som är medlem
i ett LO-förbund
DAGENS ARBETE MAJ 2011 17