Klicka här för att provläsa ett par kapitel. - Snökristallens frusna ...

Kap 1. Morgonronden.
M
orgonronden gjorde sig hörbar ute i korridoren och Nigala
vaknade till med ett ryck. Hon tittade sig yrvaket omkring och
fick fart då hon hörde det punktligt klapprande ljudet av läkare,
tätt följda av sina aspiranter och psykiatriker med diverse olika
specialområden.
Varför dessa olika specialister följde morgonronden var det egentligen
ingen som förstod. Det fanns inga vakna patienter att analysera men ingen
motsatte sig psykiatrins närvaro, utan lät dem hållas. En och annan gång
blev det korthuggna diskussioner, vilka ofta avslutades med högljudda
fnys från både läkare och psykiatrikers sida, varpå de demonstrativt försvann
åt varsitt håll.
Sköterskan torkade sig om mungipan för att dölja sitt olyckliga misstag,
då hon hade en benägenhet att sagla ganska ordentligt när hon sov. Nigala
bannade sig själv för att hon hade somnat på sin post. Fram och tillbaka
ilade hon mellan patienternas sängar för att se efter så att allting var i sin
ordning. Tursamt nog befann sig alla patienter i exakt samma tillstånd som
de hade lämnats kvällen innan, försjunkna i djup komalik sömn.
Nigala pustade ut och satte sig ned i sin stol i precis samma stund som
dörren till hennes avdelning öppnades. Läkarna, iklädda sina vita rockar,
med aspiranter och psykiatriker i hälarna klampade in på led. Boken, som
lämnats framme väl synlig på skrivbordet, skyndade Nigala sig att försiktigt
smussla undan, ned på en av hyllorna.
- Goder morgon, fröken Grenhult, hördes en djup och klar stämma
högljutt deklarera med mycket bestämd, men dock underliggande, vänlig
ton.
- Goder morgon, dr Rakov. Nigala var uppe på två röda sekunder och för
ett ögonblick tycktes hon inte besväras av sina åkommor, vilka i vanliga
fall plågade henne så. Hon nickade artigt till läkarna med följe, såsom det
förväntades att en sköterska skulle visa sina överordnanden respekt.
Dr Ernil Rakov var en reslig man i femtioårsåldern med grånande silverslingor
i det tidigare mörkbruna håret. Hans skarpa och lågt liggande ögon
tycktes se allt som försiggick under alla tider på dygnet, oavsett var han
befann sig. Ett par buskiga ögonbryn och ett välansat kort skägg gav det
annars så maskulina ansiktet ett något mjukare intryck. Han hade börjat
lägga ut en rejäl kalaskula, något man enbart ansåg som smickrande då det
visade på hans status i Samhället. En rundlagd figur innebar att du hade
råd att äta mer än bara för dagens överlevnad. Ju rundare du var, desto
16