Klicka här för att provläsa ett par kapitel. - Snökristallens frusna ...

hade velat delge sällskapet, samtidigt i en halvmening som han inte hann
avsluta, en undran över…
- Du undrar varför jag tar sådan tid på mig, avbröt dr Rakov honom. Du
undrar varför jag inte bara sätter en kråka och går vidare. Jo, det ska jag
tala om för dig min unge man. Vad heter du?
- Miche Larkrus, dr Rakov, mumlade läkarassistenten i sin förlägenhet
fram.
Vad tänkte han med, ifrågasätta en av Samhällets främsta läkare med sin
otålighet? Nu var det förmodligen slut på hans karriär, tänkte Miche och
sänkte blicken markant till golvet.
Miche Larkrus var en tunn, liten stackare som inte såg speciellt mycket
ut för världen men han hade en ärlig önskan om att kunna göra skillnad.
Därför hade han valt att studera läkekonsten, även då man sa att läkarkåren
var ett utdöende släkte.
- Ja, det var väl egentligen oväsentligt, sa dr Rakov och markerade
därmed Larkrus plats. Det väsentliga är att han är uppmärksam. Vad är det
som han vill lära sig, geologi eller läkekonsten?
- Läkekonsten, dr Rakov, sa Miche utan att våga höja blicken från det
blankpolerade golvet.
- Nå hur många patienter hittar han liggandes på golvet? Om det är läkekonsten
han vill bemästra uppmanar jag honom till att fästa blicken något
högre upp.
Dr Rakovs sarkasm lockade fram ett och ett annat hånleende från de
andra läkarassistenterna, lika hungriga som vanligt att hänga ut en av sina
kamrater för att själva hamna i bättre dager.
- Vad är det som ni finner så lustigt med geologi? Är det en förmäten
kunskap att kunna utläsa vilken sten som innehåller de metaller som skapar
våra kirurgiska instrument eller att veta var man kan finna de ädla metaller
som kan smidas till vackra smycken för att pryda er kärestas hals?
Tystnaden i rummet var total.
Dr Rakov vände återigen sin uppmärksamhet till kurvorna, fastän han
sedan långt tillbaka redan funnit den information han behövde och dragit
de slutsatser som konkretiserade hans teorier för den här patienten. Nu
drog han enbart ut på processen för att markera sin poäng för studenterna.
- Vårt yrke kräver att man är noggrann. Det ger ett rent samvete och en
god närvaro, fortsatte dr Rakov utan att ta blicken från papperna. Nu
behövde han enbart EEG-kurvan för patienten som skulle bekräfta det han
redan visste. Den här patienten var på väg att möta samma öde som sina
tidigare gelikar.
När skulle det sluta? Skulle det aldrig ske en förändring till det bättre?
Varför var all vetenskaplig kunskap tvungen att begravas tillsammans med
19