Klicka här för att provläsa ett par kapitel. - Snökristallens frusna ...
Klicka här för att provläsa ett par kapitel. - Snökristallens frusna ...
Klicka här för att provläsa ett par kapitel. - Snökristallens frusna ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
gamla sägnerna <strong>för</strong>täljde inte några omfångsrikare detaljer men dess<br />
tyngdpunkt låg klart och tydligt riktad mot vetenskapens skuld. Något hade<br />
gått katastrofalt fel och det var d<strong>ett</strong>a som fortfarande gjorde sig påmint och<br />
visade sig i form av patienternas ansikten. Människan ska inte leka Gud,<br />
tänkte sköterskan och blickade ut över salen och de prydliga bäddarna.<br />
Det är lätt <strong>att</strong> vara efterklok. Sköterskan skakade saktmodigt på huvudet<br />
medan hon <strong>för</strong>strött letade i boken. Det var <strong>ett</strong> tag sedan hon hade behövt<br />
använda den. Där, äntligen! 74823 var kvinnans nummer. Hon var en av de<br />
patienter som hade befunnit sig längst tid på avdelningen. Av de ursprungliga<br />
var det bara hon kvar i salen. Genom åren hade många omorganiseringar<br />
sk<strong>ett</strong>, vilket inneburit <strong>för</strong>flyttningar av patienter till andra salar och<br />
avdelningar <strong>för</strong> <strong>att</strong> bästa struktur skulle erhållas.<br />
Omflyttningar baserade sig huvudsakligen på den rådande politiken.<br />
Dessa omflyttningar hade inte någon grundläggande relevans när det<br />
gällde <strong>att</strong> <strong>för</strong>bättra patienternas hälsa, utan handlade snarare mer om <strong>att</strong><br />
behaga de styrandes tycke och smak. Flyttningarna gav dessutom upphov<br />
till arbete då man <strong>för</strong>väntade sig <strong>att</strong> protokoll i olika former skulle skrivas,<br />
eftersom få former av kurerande verksamhet tillämpades. Protokollen<br />
fyllde där<strong>för</strong> en viktig hörnsten inom läkekonsten och, i det långa loppet,<br />
upprätthållandet av Samhället. Även om själva innehållet i protokollen var<br />
fullkomligt ovidkommande erbjöd det en oumbärlig sysselsättning <strong>för</strong><br />
människorna.<br />
N<strong>att</strong>sköterskan Nigala, som till åren hade blivit en ganska bastant kvinna,<br />
hade utöver sin tunga kroppshydda även fått artrit vilket gjorde det ännu<br />
svårare <strong>för</strong> henne <strong>att</strong> <strong>för</strong>flytta sig. Hon saknade sin ungdoms spänst och<br />
skönhet. Hennes namn Nigala påbjöd just det då det betydde ”spirande<br />
vårvacker”. Ett namn som hon hade fått som skulle bringa hopp, hopp om<br />
framtiden.<br />
Nigala hade aldrig själv upplevt det fenomenet som kallades vår. Det<br />
enda väder hon kände till var snöns bistra miner. Utan<strong>för</strong> fönstret fanns<br />
enbart <strong>ett</strong> kargt landskap, om än vackert. Landskapet var beklätt i <strong>ett</strong> vitt<br />
täcke av snö som under vissa dagar liknade mjuk bomull, men ack så<br />
<strong>för</strong>rädiskt. Ytan var en skarp hinna av is, vilken skar upp allt som föll<br />
igenom den. Några av de få ställen man kunde <strong>för</strong>flytta sig säkert, utan <strong>att</strong><br />
riskera <strong>att</strong> skada sig, var i de upptrampade, smala gångarna mellan de<br />
väldiga snödynerna.<br />
En del av de äldsta gångarna ringlade sig snävt fram mellan de små<br />
husen i staden. Tidens tand hade eroderat sig genom marken av is och<br />
bildat de stigar som schaktat sig djupt ned i glaciären. På båda sidor om<br />
vägen tornade isarna upp sig och lät sina blånande toner spegla ljusets<br />
glans. Vid vackert väder kunde man ibland höra hur isen sjöng sitt knakande<br />
läte och spelade klagande toner när vinden stundom tog i och pres-<br />
12