05.09.2013 Views

IVPA 00 Framsida.ai

IVPA 00 Framsida.ai

IVPA 00 Framsida.ai

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Sjukvårdslarm<br />

för<br />

Räddningstjänst<br />

Utbildningsmaterial<br />

Fredrik Sjöström & Inger Öhlund


Under hösten 2<strong>00</strong>2 fick vi i uppdrag att utbilda en av räddningstjänstens deltidskårer i<br />

omhändertagande av patient, I Väntan På Ambulans (<strong>IVPA</strong>). Deltidsbrandmännen<br />

utbildades i HLR, Barn-HLR och D-HLR (med delegering att defibrillera) enligt Svenska<br />

Cardiologföreningens program. De genomgick även delegeringsutbildning i<br />

syrgashantering.<br />

Under utbildningens gång såg vi att behov fanns för någon typ av utbildningsmaterial som<br />

kunde beskriva mer av det som räddningstjänsten kan tänkas möta då de rycker ut på<br />

<strong>IVPA</strong>-larm eller sjukvårdslarm som vi valde att kalla det. Vårt arbete mynnade ut i detta<br />

kompendium. Utbildningsmaterialet är avsett att användas i utbildningen av<br />

räddningstjänst som åker på sjukvårdslarm där syrgasadministration och defibrillering<br />

utförs men kan även användas vid årliga repetitionsutbildningar inom räddningstjänst.<br />

Utbildningsmaterialet är upplagt så att patienten undersöks/omhändertas enligt ABCDE<br />

vilket förklaras närmare på sidan 7. Sjukdomarna som beskrivs följer därför också ABCDE<br />

där t.ex. alla sjukdomar som påverkar andning kommer först osv. Första delen av<br />

kompendiet beskriver omhändertagandet av sjukdomar som räddningstjänst på<br />

sjukdomslarm kan tänkas komma i kontakt med. Andra delen tar upp olyckor/trauma<br />

som personalen möter i egenskap av räddningstjänst.<br />

Materialet bygger på att räddningskåren har delegation i att administrera syrgas. Finns<br />

ingen sådan delegering får man bortse från de avsnitten.<br />

Detta utbildningsmaterial är medicinskt granskat av Lasse Håkansson, Anestesiolog vid<br />

Skellefteå Lasarett.<br />

Skellefteå 050106<br />

Fredrik Sjöström & Inger Öhlund<br />

2<br />

Copyright © Skellefteå April 2<strong>00</strong>4<br />

Fredrik Sjöström e-post: fredrik.sjostrom@vll.se<br />

Inger Öhlund e-post: inger.m.ohlund@vll.se


Allmänt vid sjukvårdslarm<br />

Innehåll<br />

Räddningstjänstens insatser vid ambulanslarm.................................... 4<br />

Uppträdande……………………………..…………………..................... 6<br />

Undersökning………………………………………..…………………….. 7<br />

Journal……………………………………………………......................... 10<br />

Andningsvård<br />

Syrgas.................................................................................................. 11<br />

Omvårdnad vid andningsproblem.......................................................... 13<br />

Pulsoximeter........................................................................................ 14<br />

Sjukdomstillstånd <strong>00</strong><br />

Astma.................................................................................................. 15<br />

KOL..................................................................................................... 16<br />

Krupp/Epiglottit................................................................................... 17<br />

Allergisk reaktion/Allergichock............................................................. 18<br />

Centrala bröstsmärtor.......................................................................... 20<br />

Hjärtats sjukdomar.............................................................................. 21<br />

Aortaaneurysm.................................................................................... 23<br />

Akuta buksmärtor................................................................................ 24<br />

Blödningar i mag- och tarmkanalen...................................................... 27<br />

Kramper hos barn och vuxna............................................................... 29<br />

Stroke….............................................................................................. 31<br />

Diabetes............................................................................................. 32<br />

Akuta mediciner.................................................................................. 34<br />

Läkemedelsbilder................................................................................ 36<br />

Överdosering av läkemedel och narkotika............................................ 37<br />

Olyckstillbud <strong>00</strong><br />

Kollisioner........................................................................................... 39<br />

Andning och blodcirkulation................................................................. 41<br />

Blödning.............................................................................................. 43<br />

Chock.................................................................................................. 46<br />

Skadediagnostik.................................................................................. 48<br />

Skallskador......................................................................................... 50<br />

Nack-, rygg- och bäckenskador............................................................ 52<br />

Medvetslös i sittande läge................................................................... 54<br />

Thoraxskador...................................................................................... 55<br />

Bukskador.......................................................................................... 57<br />

Frakturer på armar och ben................................................................. 59<br />

Brännskador....................................................................................... 61<br />

Nedkylning.......................................................................................... 63<br />

Lokala kylskador................................................................................. 65<br />

Drunkning........................................................................................... 67<br />

Olyckor med farligt gods...................................................................... 68<br />

3


Räddningstjänstens insatser vid ambulanslarm<br />

Ambulanssjukvård – ansvar – kvalitetskrav<br />

Landstinget har enligt 6 § i hälso- och sjukvårdslagen ansvar för att det inom landstinget<br />

finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus och läkare transportera<br />

personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt<br />

inrättat för ändamålet.<br />

Akutsjukvården är en av regeringen prioriterad hälso- och sjukvårdsverksamhet.<br />

Ambulanssjukvården är en viktig del av akutsjukvården. En väl fungerande<br />

ambulanssjukvård bygger på förutsättningen att patientens medicinska behov säkerställs<br />

och att allmänhetens förväntningar och krav blir tillgodosedda. Landstingets mål för<br />

ambulanssjukvården behöver därför omfatta planer för hur utbyggnad successivt skall<br />

ske för att denna skall nå måluppfyllelsen att hålla hög medicinsk kvalitet och ha kort<br />

inställelsetid.<br />

Samverkan – räddningstjänst – ambulanssjukvård<br />

Räddningstjänst och ambulanssjukvård samverkar ofta vid olika typer av olycksfall som<br />

kräver gemensamma insatser för att rädda liv, minska lidande och hindra och begränsa<br />

skador. Detta är för räddningstjänstens del ordinarie räddningsinsatser i enlighet med<br />

räddningstjänstlagen. Räddningstjänstens personal kan vid dessa tillfällen medverka i<br />

det prehospitala akuta omhändertagandet (avser allt akut omhändertagande av person<br />

med sjukdom eller skada oavsett hjälparens medicinska kompetens). Till detta hör<br />

således även de akuta insatser som utgörs av första hjälpen åtgärder som kan utföras av<br />

lekmän och räddningstjänstens personal.<br />

Dessa innebär manuella åtgärder som kan vidtas med enkla hjälpmedel av person utan<br />

medicinsk utbildning – men som i det enskilda fallet kan ha betydelse för utgången.<br />

Räddningstjänstens personal har god utbildning i att utföra sådana åtgärder. Åtgärderna<br />

är inte hälso- och sjukvårdsuppgifter och personal som utför dessa är inte ställda under<br />

Socialstyrelsens tillsyn.<br />

Medverkan – <strong>IVPA</strong>-larm – Sjukvårdslarm<br />

Utöver beskriven samverkan förekommer i vissa kommuner att SOS Alarm larmar ut<br />

räddningstjänsten med så kallat <strong>IVPA</strong>-larm (I Väntan På Ambulans-larm). Många<br />

räddningstjänster har valt att kalla dessa larm för sjukvårdslarm men det är samma sak<br />

som <strong>IVPA</strong>-larm. Detta sker då det rör sig om en akut svårt sjuk patient som omedelbart<br />

behöver prehospital akutsjukvård (avser medicinskt omhändertagande utanför sjukhus<br />

av patient med akut sjukdomstillstånd utfört av hälso- och sjukvårdspersonal).<br />

SOS Alarm gör i samband med ett ambulanslarm en bedömning av patientens tillstånd<br />

och av hur brådskande ambulansuppdraget verkar. Ett uppdrag där patienten bedöms ha<br />

akuta livshotande symtom placeras i prioritering 1 (Prio 1) och uppdraget betecknas som<br />

mycket brådskande. Om SOS Alarm bedömer att vänteperioden (avser period från larmtid<br />

till ankomsttid hämtplats) på närmast tillgängliga ambulans blir längre än en viss med<br />

vårdgivaren uppgjord tid så kan, där överenskommelse om detta finns, räddningstjänsten<br />

larmas ut samtidigt med ambulansen för att snabbare nå hämtplatsen (avser plats där<br />

4


patient väntar). Räddningstjänstens personal kan i dessa sammanhang bidra med att ge<br />

den vårdbehövande trygghet genom att få en person vid sin sida och genom att få<br />

förvissning om att larmet nått fram och att ambulans är på väg.<br />

Räddningstjänstpersonalen kan också hålla kontakt med ambulanspersonalen,<br />

informera om patientens tillstånd och vid behov lotsa ambulansen rätt. I avvaktan på att<br />

den prehospitala akutsjukvården påbörjas när ambulansen anländer kan<br />

räddningstjänstens personal vid behov påbörja det prehospitala akuta<br />

omhändertagandet av patienten.<br />

Medverkan – hälso- och sjukvårdsåtgärder<br />

Utvald räddningstjänstpersonal får efter särskild utbildning utföra behandling med syrgas<br />

och defibrillator efter att ha fått personlig delegering av ansvarig läkare. Den som<br />

administrerar syrgas och/eller utför defibrillering gör en medicinsk bedömning och<br />

utför en hälso- och sjukvårdsåtgärd och uppfattas i samband med detta som hälso-<br />

och sjukvårdspersonal ställd under Socialstyrelsens tillsynsansvar. Detta är inte ett<br />

<strong>IVPA</strong>-larm enligt ovan.<br />

I vissa kommuner larmas räddningstjänsten ut endast i samband med akuta hjärtstopp<br />

för att bidra med dessa insatser.<br />

Medverkan – avtal<br />

Det behöver tydligt framgå i med kommunen tecknade avtal i vilka sammanhang<br />

räddningstjänstens resurser tas i bruk för hjälpinsatser inom sjukvårdshuvudmannens<br />

ansvarsområde, vad insatserna skall omfatta och att dessa inte, utom i ovan angivna<br />

undantagsfall (syrgas och defibrillering), är att betrakta som hälso- och sjukvård som<br />

medför patientansvar.<br />

Larm<br />

Vad som räknas till Prio 1 larm regleras av Svenskt Index. Svenskt index är<br />

larmoperatörens hjälpmedel för att fatta beslut om sjukdomens eller skadans allvar. Med<br />

svenskt index har man hög säkerhet när det gäller att identifiera svårt sjuka patienter<br />

men man får också med en stor andel patienter som inte är så dåliga som<br />

larmoperatören har skattat. Larmoperatören kan aldrig se patienten och måste helt<br />

förlita sig på de uppgifter som framkommer av larmet. Detta resulterar i att vissa larm<br />

kan kännas onödiga trots att de uppfyller kriterierna för Prio 1 larm.<br />

Man måste vara beredd att möta alla typer av olycksfall och sjukdomstillstånd under<br />

sjukvårdslarmen. Många gånger kan det kännas onödigt att man åkt på sjukvårdslarm då<br />

patienten förefaller vara opåverkad. Men i de flesta fall kommer det att ha betydelse för<br />

patienten som kommer att tycka det känns tryggt att man finns där. Att man finns beredd<br />

att ingripa kan ha stor betydelse för den som är sjuk.<br />

5


Uppträdande<br />

Vid de flesta sjukvårdslarm möter man patienten i hemmet. När man kommer till<br />

patienten förväntas man kunna hjälpa till. Lugnt uppträdande är en förutsättning för att<br />

göra ett bra jobb. Ett sådant uppträdande skapar förtroende, och är en viktig del av<br />

behandlingen.<br />

• Knacka på dörren innan ni går in<br />

• Presentera er med namn<br />

• Låt patienten berätta så mycket han själv kan<br />

• Patienten vet nästan alltid bäst<br />

• Undvik att lämna patienten ensam<br />

Ofta behöver man inte ha bråttom med att påbörja behandling. Om man väntar en stund<br />

med att ge syrgas och hinner förklara vad man ska göra, skapar man förtroende. Detta<br />

kan senare visa sig i ett förbättrat behandlingsresultat pga. att patienten lättare kan<br />

slappna av.<br />

Som personal kan man ibland behöva diskutera något som rör patienten. Man kanske<br />

känner sig osäker eller har olika åsikter om hur man ska agera i en speciell situation.<br />

Diskutera inte över patientens huvud utan gå iväg en bit och samtala utan att glömma<br />

bort patienten.<br />

Avbryt inte en patient som berättar vad som har hänt. En del patienter kommer att<br />

berätta precis allt ni vill veta plus lite till medan nästa patient knappt kommer att säga<br />

något alls.<br />

Gör inget mot patientens vilja. Vill patienten t.ex. inte ha syrgas trots att ni upplever<br />

patienten andningspåverkad kan man inte tvinga någon. Förklara en gång till varför det<br />

är bättre med syrgas än utan. Om patienten skadar sig själv med sitt agerande måste<br />

man försöka förhindra det.<br />

Räddningstjänstens personal omfattas inte av en sekretesslag motsvarande den som<br />

omfattar hälso- och sjukvårdspersonal. En ny ändring i sekretesslagen har införts för att<br />

skydda uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden som<br />

räddningstjänstpersonalen kan komma i kontakt med vid vissa åtgärder som företas<br />

enligt lagen om skydd mot olyckor.<br />

Bestämmelsen omfattar personal både i den kommunala och i den statliga<br />

räddningstjänstorganisationen och gäller vid utförandet av räddningsinsatser, då<br />

kommunen undersöker olyckor som föranlett räddningsinsatser och vid tillsyn. Denna lag<br />

är inte prövad men är tänkt att gälla vid sjukvårdslarm som ger insyn i patientens<br />

personliga förhållande.<br />

Att man efter sjukvårdslarm inte pratar med obehöriga om vad man upplevt får ses som<br />

en förutsättning för att sjukvårdslarmen ska få finnas kvar. Finns händelser man behöver<br />

tala om pratar man i första hand med arbetskollegor som var med vid samma händelse.<br />

Handlingsplan för hur man ska hantera psykiskt krävande situationer i efterförloppet ska<br />

finnas på arbetsplatsen. Undersök vilka rutiner som finns på er arbetsplats.<br />

6


Undersökning<br />

Alla undersökningar av en sjuk eller skadad patient bör följa ett visst mönster för att man<br />

inte ska missa någon viktig detalj. Man kan dela in undersökningen i två delar:<br />

Allmänna intryck<br />

• Man skapar sig snabbt en överblick över läget och avgör snabbt om situationen är<br />

allvarlig eller inte?<br />

• Ser patienten levande ut?<br />

• Är patienten vaken?<br />

• Har patienten normal hudfärg?<br />

De första allmänna intrycken kommer av sig själv och är inget man behöver tänka på.<br />

Klinisk undersökning<br />

När man fått en överblick över patienten startar den riktiga undersökningen.<br />

• Kontroll av andning, puls och medvetandegrad<br />

• Saturationskontroll med pulsoximetern<br />

• Anamnes<br />

• Genomgång av kroppen för att hitta eventuella skador<br />

• Resultaten skrivs ned i <strong>IVPA</strong>-journalen<br />

Med anamnes menas sjukdomsbakgrund. Till anamnes räknas allt som har påverkat<br />

patientens tillstånd innan olyckan eller sjukdomen. Man frågar patienten vad som hänt?<br />

Var de har ont? Hur länge de har haft ont, tidigare sjukdomar mm och skapar på så sätt<br />

en bättre bild av patienten och situationen.<br />

För att få den egentliga undersökningen metodisk så har man inom sjukvården börjat<br />

använda sig av en prioritetsordning i fem steg enligt en amerikansk modell. Den går att<br />

använda både på sjuka och skadade patienter. Behandling sätts in när problem<br />

uppenbarar sig. Fortsätt sedan undersökningen.<br />

A - Airway management = etablerande av fri luftväg och kontroll av halsrygg<br />

B - Breathing = andning<br />

C - Cirkulation och blödning<br />

D - Disability = oförmåga = medvetande<br />

E - Exponera och skydda mot omgivningen<br />

A - Airway management = etablerande av fri luftväg och kontroll av halsrygg<br />

Om patienten saknar fri luftväg skapar man denna genom att lyfta hakan och skjuta<br />

underkäken framåt. Om patienten utsatts för våld som exempelvis vid en kollision eller<br />

skallskada stabiliserar man nacken med nackkrage.<br />

7


B - Breathing = andning<br />

Om patienten inte andas när man skapat fri luftväg, kontrolleras puls. Sedan startas<br />

inblåsningar med eller utan mask. Lyssna, se och känn efter andning. Om andning finns<br />

försöker man bestämma andningsfrekvens. I det första skedet är det viktigast med en<br />

grov skattning av andningsfrekvensen. Andas patienten snabbt eller långsamt? 12 - 20<br />

andetag/minut räknas som normalt. En exakt andningsfrekvens kan man bestämma i ett<br />

senare skede. Koppla upp patienten på pulsoximetern.<br />

• Bedöm om patienten tar djupa andetag eller andas ytligt?<br />

• Lyssna om andningen låter konstig<br />

• Låter patienten rosslig? Pipig?<br />

• Vad visar pulsoximetern?<br />

• Höjer sig bröstkorgen ojämnt eller konstigt när patienten andas?<br />

• Har patienten en andningsfrekvens under 12 andetag eller över 20 andetag per<br />

minut?<br />

• Är patienten utsatt för våld?<br />

• Verkar patienten ha jobbigt att andas?<br />

• Har patienten bröstsmärtor eller är patienten dåligt syresatt?<br />

Svaras JA på någon av dessa frågor ska syrgasbehandling sättas in.<br />

C - Cirkulation och blödning<br />

Pulsen kan ge svar på en rad olika frågor.<br />

Genom att känna på patientens handledspuls<br />

kan man avgöra om patienten har<br />

regelbunden eller oregelbunden puls.<br />

Känner man pulsen vid handleden har<br />

patienten ett blodtryck som är tillräckligt<br />

högt för att upprätthålla cirkulationen i<br />

hjärta och hjärna. Är patienten medvetslös,<br />

men har egen andning och man inte känner<br />

några pulsar vid handleden, lägger man<br />

patienten i stabilt sidoläge med benen i<br />

högläge.<br />

En exakt skattning av pulsen behöver inte ske direkt utan kan bestämmas i ett senare<br />

skede. Puls över 1<strong>00</strong> slag/minut i vila är tecken på att kroppen är ansträngd. Är pulsen<br />

under 40 slag/minut kan cirkulationen bli otillräcklig. Pulsen visas även med<br />

pulsoximetern.<br />

En snabb kontroll av blodets återfyllnadstid ut i vävnaden får man genom att trycka på en<br />

nagelbädd eller på den köttiga delen av handflatan på lillfingersidan. Man mäter hur<br />

snabbt blodet återvänder ut i vävnaden. Om återfyllnadstiden överstiger 2 sekunder kan<br />

det vara ett tecken på att cirkulationen till t.ex. huden, händer och fötter inte är tillräcklig<br />

vilket kan tyda på en begynnande chock. Men resultatet påverkas också av hög ålder, låg<br />

omgivningstemperatur, läkemedel, mm.<br />

8<br />

Kontroll av handledspuls


Cirkulationen i kroppen kan också bedömas genom att man bedömer hudfärgen. Skär<br />

färgton = bra syresättning. Blåaktig färgton = dålig syresättning. Nedsatt<br />

kroppstemperatur innebär nedsatt cirkulation.<br />

Ge syrgas på traumamask 15 liter/minut till patient med cirkulationsproblem. Yttre<br />

blödningar läggs om med lämpligt förband. Skadad kroppsdel läggs i högläge för att<br />

minska blödningen.<br />

D - Disability = oförmåga = medvetande<br />

Patientens medvetandegrad bestäms. Man får tidigt klart för sig om patienten är vid<br />

medvetande eller inte. Har patienten fina pulsar vid handlederna, andningen verkar<br />

tillfredsställande men det går inte att väcka honom lägger man honom i stabilt sidoläge.<br />

Försiktighet gäller om patienten är utsatt för våld. Alltid nackkrage till dessa patienter.<br />

Medvetandegrad bestäms enligt följande skala<br />

1. Vaken, klar och redig<br />

2. Reagerar på tilltal, förvirrad<br />

3. Reagerar på smärtstimulering, grymtar<br />

4. Ingen reaktion<br />

Smärtstimulera med knogen på bröstbenet men försök väcka patienten först.<br />

Medvetandegraden antecknas i <strong>IVPA</strong>-journalen. Ange medvetande i siffror<br />

1 - 4.<br />

E - Exponera och avvärj farligt läge<br />

För att lokalisera skador och kunna göra vissa undersökningar kan man behöva ta av<br />

patienten kläder. Tänk på patientens integritet och på nedkylningsrisken. Blöta kläder<br />

och kontaminerade kläder avlägsnas alltid. Alla patienter i farligt läge ska flyttas utan<br />

fördröjning på ett så säkert sätt som möjligt.<br />

9


Journal<br />

Alla undersökningar och åtgärder som utförs ska dokumenteras. Dokumentationen<br />

kommer att följa med patienten och sparas i patientens sjukhusjournal. Vilken typ av<br />

<strong>IVPA</strong>-dokumentation som används kan variera mellan olika platser i landet. En del platser<br />

använder likadana journaler som ambulansen. Patienten kommer då att ha med sig både<br />

<strong>IVPA</strong>–journalen och ambulansjournalen in till sjukhuset.<br />

<strong>IVPA</strong>-journalen ska innehålla<br />

• Larmtid<br />

• Ankomsttid till patienten<br />

• Körsträcka<br />

• Typ av larm<br />

• Larmadress<br />

• Personuppgifter på patienten<br />

• Tidigare sjukdomar?<br />

• Kort beskrivning av händelseförlopp och hur patienten mår<br />

• Era namnunderskrifter<br />

Undersökningsfynd<br />

• Medvetandegrad 1 - 4<br />

• Pulsfrekvens och om det är möjligt att känna pulsar i handleden<br />

• Andningsfrekvens och om andningen låter normal. Beskriv gärna<br />

• Saturationsvärde<br />

• Andra fynd hos patienten t.ex. skador, droger, hudstatus, mm<br />

Åtgärder<br />

• Hur patienten är placerad (t.ex. hjärtläge, stabilt sidoläge)<br />

• Defibrillering, om sådan är utförd<br />

• Om nackkrage är satt eller om förband använts<br />

• Om fixation med vacuumskena eller Quicksplint är utförd<br />

• Hur mycket syrgas man givit och hur den administrerats<br />

• Andra utförda åtgärder t.ex. meddelat anhöriga, stockvändning, mm<br />

10


Syrgas<br />

Syrgas ges för att optimera syresättningen av blodet. Syrgasbehandling kan ge snabb<br />

förbättring av syresättningen både mätbart och upplevd för patienten. Skulle<br />

syresättningen inte förbättras så har ändå syrgasen positiva egenskaper.<br />

Att ge syrgas är ofarligt i akuta situationer under begränsad tid. Ambulanspersonalen<br />

kommer kanske att ändra er påbörjade syrgasbehandling när de gör en ny bedömning av<br />

patienten. Syrgas kan antingen ges med traumamask eller med grimma. Valet av<br />

administrationssätt avgörs av patientens syrebehov och egen vilja.<br />

Patientens syrebehov bedöms efter<br />

• Cirkulation<br />

• Andning<br />

• Saturation<br />

• Till alla patienter som utsatts för våld siktar man på att syresättningen ska ligga<br />

på 1<strong>00</strong> %. Dessa patienter ska ha syrgas på traumamask<br />

• Till patienter med medicinska åkommor siktar man på att syresättningen ska ligga<br />

på 1<strong>00</strong> %. Saturationsvärdet får avgöra om grimma eller traumamask ska<br />

användas<br />

• Till patienter med lungsjukdomen KOL siktar man på att syresättningen ska ligga<br />

runt 85–90 %. Saturationsvärdet får avgöra om det behövs grimma eller<br />

traumamask<br />

• Medvetslösa patienter ska alltid ha syrgas på traumamask<br />

Traumamasken består av en mjuk plastmask som placeras över näsa och mun. Ett<br />

metallbleck sitter över näsroten och kläms ihop så luftläckage minskas. Ett nackband<br />

håller masken på plats. Masken består också av en reservoarballong som fylls med<br />

syrgas. Den måste till en början fyllas manuellt, men fyller sig sedan själv.<br />

Traumamask som fylls<br />

Syrgas ges alltid med 15 liter/minut på traumamask. Ges för lite syrgas i traumamasken<br />

hinner inte ballongen fylla sig mellan andetagen och patienten kan uppleva<br />

kvävningskänsla. Med en traumamask på 15 liter får man inandningsluft med en<br />

syrgaskoncentration på 85 %.<br />

11<br />

Traumamask


Syrgasgrimman placeras i näsan. Den dras bakom öronen och under hakan och hålls på<br />

så sätt kvar. Med grimman ger man syrgas med 1-5 liter/minut. Med 3 liter på grimma<br />

får man inandningsluft med en syrgaskoncentration på 30 %.<br />

Skulle patienten inte acceptera traumamask kan man tvingas ge syrgas med grimma<br />

trots att patienten behöver mer syrgas än vad grimman kan administrera.<br />

Vid hjärtlungräddning och vid konstgjord andning används pocketmask. Koppla 15 liter<br />

syrgas till pocketmasken. Låt inte pocketmasken ligga kvar på patienten vid defibrillering.<br />

Säkerhet vid syrgasanvändning<br />

Syrgasgrimma Pocketmask<br />

Syrgas levereras komprimerad under högt tryck. Se till att den utrustning som används<br />

för att reglera flödet och själva flaskorna som levereras ser oskadade ut. Byt ut skadad<br />

utrustning. Flaskor och flödesmätare ska regelbundet ses över av behörig personal.<br />

Syrgas är inte brännbart i sig men blir brandfarligt då det kommer i kontakt med andra<br />

brännbara ämnen och kan då reagera våldsamt. Utrustning som kommer i kontakt med<br />

syrgas ska vara fri från olja och fett. Rök aldrig i närheten av syrgas.<br />

Syrgastuber ska alltid förankras innan användning och vid transport. Syrgas bör inte<br />

transportteras i förarutrymmet på bilen. Om defibrillering ska utföras ska syrgastuben<br />

stängas av. Syrgas är tyngre än luft så syrgas samlas i slutna utrymmen, särskilt vid<br />

marknivå. Sörj för god ventilation. Syrgas ska inte förvaras i utrymmen som blir varmare<br />

än + 50° C. Vid brand kan alla släckningsmedel användas utom brandfilt. Syrgastuber<br />

förs i säkerhet vid brandfara.<br />

Syrgasväska<br />

12


Omvårdnad vid andningsproblem<br />

Att ha problem med sin andning är ofta både psykiskt och fysiskt jobbigt. Känslan av att<br />

inte kunna andas eller att inte få tillräckligt med luft skapar ångest. Detta är även jobbigt<br />

för patientens anhöriga.<br />

Det är viktigt att de som har kontakt med en patient med andnöd uppträder lugnt och<br />

förtroendeingivande. Att tala lugnt, skapa lugn och ro och att ta tid på sig är viktigt.<br />

Anhöriga kan också behövas lugnas.<br />

Även de minsta saker kan vara jobbigt för en patient med andnöd. Försök att undvika<br />

onödiga förflyttningar för patienten. Om någon är väldigt påverkad kan de ha svårt att<br />

prata. Låt patienter med andnöd utföra saker i sin egen takt och hålla sig i stillhet så<br />

mycket som möjligt.<br />

De flesta brukar uppleva att det är lättare att andas om de får sitta upp. Ligger de i<br />

sängen kan det vara skönt att få några stora kuddar bakom ryggen så de kommer i<br />

sittande ställning. Patienten kan tycka det är skönt att få stöd under armarna då de sitter<br />

upp. Kom ihåg att det alltid är patienten själv som avgör vad som känns bäst.<br />

Åtsittande kläder bör man lossa på då de kan vara hämmande för andningen. Ofta<br />

upplever man det lättare att andas om lite frisk luft kommer in i rummet.<br />

Symtom på andningsproblem<br />

• Lufthunger<br />

• Ansträngd andning<br />

• Onormala andningsljud som rosslande, pipande, väsande andning<br />

• Snabb andningsfrekvens<br />

Anamnes<br />

• Hur länge har besvären pågått?<br />

• Har dessa besvär förekommit tidigare?<br />

• Har patienten kända sjukdomar/besvär som kan ge andningsproblem?<br />

• Äter patienten några mediciner för andningsbesvär?<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

Behandling<br />

• Vila<br />

• Låt patienten hitta en ställning som känns bekväm<br />

• Syrgas med 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

13


Pulsoximeter<br />

Kallas även saturationsmätare. En klämma med ljusdiod placeras på något av patientens<br />

fingrar. Välj det varmaste fingret. Ljusdioden mäter syresättningen av blodet vilket även<br />

kallas för saturation (SAT). Värdet anges i procent. Normalt värde ligger mellan 95-1<strong>00</strong><br />

% hos en frisk person. Patienter med lungsjukdomar, t.ex. KOL, kan ligga mellan 85-90 %<br />

i normala fall.<br />

Om fingrarna är kalla försvårar det för pulsoximetern att få fram ett riktigt värde. Kalla<br />

fingrar kan ge ett lägre resultat eller inget resultat alls. Nagellack eller kraftigt<br />

nedsmutsade fingrar ger också missvisande resultat eller inget resultat alls. Man kan<br />

prova placera klämman på tårna om man inte får något resultat på fingrarna.<br />

Pulsoximetern räknar även pulsen.<br />

Kontroll av saturation och puls<br />

14


Astma<br />

Astma skiljer sig från KOL genom att den är reversibel. Det betyder att den andnöd<br />

patienten upplever under ett astmaanfall går att bota och att patienten i sitt<br />

normaltillstånd har normal eller i det närmaste normal andningsfunktion. Även om astma<br />

är en kronisk sjukdom så är patienterna inte ständigt besvärade.<br />

Vid ett astmaanfall är det tre saker som händer i andningsvägarna<br />

• Luftvägarna drar ihop sig<br />

• Luftrören sväller<br />

• Produktionen av segt slem ökar i luftrören<br />

Astmaanfall beror på allergisk reaktion eller på yttre orsaker. Exempel på allergiska<br />

orsaker till astmaanfall är pollen, mögel, rök, damm, katthår, mediciner eller födoämnen.<br />

Yttre orsaker är t.ex. ansträngning, kyla, förkylning och luftföroreningar.<br />

Symtom<br />

• Förlängd utandningstid (svårigheten med att andas under ett astmaanfall blir mer<br />

påtaglig under utandning då trycket i brösthålan stiger)<br />

• Aktivt muskelarbete för att ”trycka ut” luften. Ofta ser man spända halsmuskler<br />

• Puls och blodtryck stiger<br />

• Ångest<br />

• Patienten vill sitta eller stå framåtlutad för att lättare få luft<br />

• Pipande biljud som uppstår då luft ska passera genom en trång passage<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedöm andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

.<br />

Behandling<br />

• Hjälp patienten att hitta en ställning<br />

som känns bekväm<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller<br />

1–5 liter på grimma<br />

• Hjälp patienten att ta eventuell<br />

medicin<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

15<br />

Sittande ställning med stöd för armarna


KOL<br />

KOL är en förkortning och betyder Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom och den som<br />

drabbats har en ständigt nedsatt lungfunktion. Hur mycket lungfunktionen är nedsatt<br />

beror på hur långt sjukdomen fortskridit. Sjukdomen förvärras successivt eftersom KOL<br />

inte kan botas. Det tar lång tid innan man får symtom av KOL trots att förändringar på<br />

lungorna börjar tidigt. Rökning är den överlägset vanligaste orsaken till KOL.<br />

En del KOL-patienter retinerar (sparar) koldioxid. Med det menas att de vid andning inte<br />

ventilerar ut tillräckligt med koldioxid. Normalt styr koldioxiden andningen men hos KOLpatienter<br />

styr syremättnaden i blodet andningen. Hög syresättning kan ge långsam och<br />

ytlig andning. Utvädringen av koldioxid minskar vilket medför höjda halter av koldioxid i<br />

blodet. I dessa fall blir patienten medvetandesänkt och andningen kan upphöra.<br />

Då syrgas kan vara farligt att ge KOL-patienter under lång tid skiljer sig<br />

syrgasbehandlingen åt jämfört med andra patientgrupper. Då ventilationsförmågan är<br />

nedsatt medför detta att saturationen också är nedsatt. En KOL-patient kan normalt ha<br />

en saturation på 85-90 %. Vid syrgasbehandling i akuta skeden försöker man därför att<br />

komma upp till 85-90 % i saturation.<br />

Symtom<br />

• Ständig andfåddhet<br />

• Hosta och ökad slemproduktion<br />

• Nedsatt arbetsförmåga<br />

• Cyanos vid akut försämring<br />

• Kraftig avmagring i sjukdomens slutfas<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Återkommande saturationskontroller<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Låt patienten sitta upp<br />

• Dokumentera saturationsvärdet innan syrgas ges<br />

• Är patienten vaken och opåverkad. Ge syrgas 1 liter på grimma<br />

• Är saturationen mycket låg eller om patienten varit utsatt för våld ges syrgas 15<br />

liter på traumamask<br />

• Om saturationen stiger till 85 % eller högre. Ge syrgas 1-5 liter på grimma<br />

• Om saturationen är 85 % eller högre från början. Ge 3 liter syrgas på grimma<br />

• Om saturationen stiger eller ligger på 90 % eller mer kan man sänka syrgasen<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

16


Krupp/Epiglottit<br />

Krupp är en virusinfektion i svalget. Den är särskilt vanlig på hösten och vintern och<br />

drabbar främst barn i åldrarna 1-5 år, vanligast hos pojkar.<br />

Symtom på Krupp<br />

Kommer ofta i samband med allergi och barnet har ibland haft liknande attacker tidigare.<br />

Nattetid, efter några timmars sömn, vaknar barnet med<br />

• Andnöd<br />

• Skällhosta (som en hund)<br />

• Ångest och oro<br />

• Väsande andning<br />

• Andningssvårigheter<br />

• I svåra fall: snabb andning, snabb puls, cyanos, tecken till att vara uttröttad<br />

Kruppbarn kan svälja sin saliv.<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Låt barnet sitta svalt<br />

• Låt barnet sitta upprätt i mammas/pappas knä, så minskar svullnaden i halsen<br />

och barnet lugnar sig<br />

• Syrgas 1-5 liter som får flöda ur grimman. Håll grimman en bit från barnets<br />

mun/näsa<br />

Epiglottit (struplocksinflammation)<br />

• Vanligast i åldern 2-7 år<br />

• Debut som akut halsinfektion med feber upp mot 40° C och kraftig<br />

allmänpåverkan<br />

• Ont i halsen. Uttalade sväljningssvårigheter<br />

• Barnet kan inte svälja sin saliv<br />

• Barnet är blekt, sitter framåtlutad och låter saliven rinna ut ur munnen<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask. Håll en bit ifrån om barnet inte accepterar<br />

masken<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

Det bråttom till sjukhus, pga. att struplocket håller på att svälla igen och täppa till<br />

luftstrupen. Detta kan även drabba vuxna och ger då samma symtom som hos barn.<br />

17


Allergisk reaktion/Allergichock<br />

Allergiska reaktioner börjar med lindriga symtom som efter några minuter kan bli<br />

allvarliga och livshotande. Reaktionen orsakas av överkänslighet mot något ämne oftast<br />

födoämnen, läkemedel eller insektsgifter. Ju tidigare symtomen uppkommer efter<br />

exponering, desto allvarligare brukar den allergiska reaktionen bli, men det förekommer<br />

även sena reaktioner som är allvarliga.<br />

Allergireaktionen kan indelas i tre stadier:<br />

Första stadiet<br />

• Klåda i handflator och fotsulor<br />

• Klåda i näsa och svalg, hosta<br />

• Stramhetskänsla i hårbotten<br />

• Oro och obehagskänsla, tryck över bröstet<br />

Andra stadiet<br />

Mer utbredda symtom med:<br />

• Nässelutslag<br />

• Svullna läppar<br />

• Andningssvårigheter<br />

• Hjärtklappning<br />

• Oro<br />

• Buksmärtor<br />

Tredje stadiet<br />

• Medvetslöshet<br />

• Lågt blodtryck<br />

• Hjärtstopp<br />

Symtom på allergisk reaktion<br />

Hud<br />

• Klåda<br />

• Myrkrypningar<br />

• Rodnad<br />

• Nässelutslag<br />

• Svullnad<br />

• Ögonklåda<br />

18


Luftvägar<br />

Buk<br />

• Klåda<br />

• Svullnad i halsen<br />

• Hosta<br />

• Nysning<br />

• Astma<br />

• Andnöd<br />

• Andningsstopp<br />

• Illamående<br />

• Sväljningssvårigheter<br />

• Kräkningar<br />

• Urinavgång<br />

• Diarré<br />

• Krampartade buksmärtor<br />

Cirkulation<br />

• Kallsvettig<br />

• Blek<br />

• Snabb, svag puls<br />

• Oregelbunden puls<br />

• Blodtrycksfall<br />

• Kramper<br />

• Medvetslös<br />

• Hjärtstopp<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Avbryt om möjligt exponering<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Sittande läge gör det lättare för patienten att andas<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

19


Centrala bröstsmärtor<br />

Centrala bröstsmärtor kommer oftast av kärlkramp (angina pectoris) eller av hjärtinfarkt.<br />

Det är omöjligt att skilja dessa åt utan speciella hjälpmedel t.ex. EKG. Bröstsmärtorna<br />

kan bero på förträngningar eller kramp i hjärtats kranskärl vilket leder till syrebrist i<br />

hjärtat. Andra sjukdomstillstånd som kan ge liknade bröstsmärtor behandlas i det akuta<br />

skedet på samma sätt (t.ex. revbensfrakturer, lunginflammation, blodpropp i lungorna<br />

och aortaaneurysm).<br />

Symtom<br />

• Smärta centralt i bröstet<br />

• Utstrålande smärtor i armar (vanligtvis vänster arm)<br />

• Andnöd<br />

• Blek, illamående och kallsvettig<br />

• Smärtor upp mot halsen och mellan skulderbladen<br />

• Ångest<br />

Patienten kan ha ett eller flera av dessa symtom<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

Hjärtläge<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Hjärtläge för att avlasta hjärtat och underlätta andningen<br />

• Hjälp patienten att ta eventuell medicin<br />

• Klä inte på patienten. Ambulanspersonalen kommer att koppla EKG på patienten<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

Hjärtläge<br />

Vid centrala bröstsmärtor och hjärtsvikt vill man minska belastningen på hjärtat.<br />

Snabbaste sättet att minska belastningen på hjärtat är att patienten får sitta i så kallat<br />

hjärtläge. Blodet kommer att ansamlas i ben och fötter då patienten sitter upp. Detta<br />

innebär i sin tur att hjärtat får mindre blod att pumpa runt med påföljd att hjärtat<br />

avlastas.<br />

Viktigt: Patienter som tidigare haft besvär med kärlkramp har ofta nitropreparat hemma<br />

att behandla dessa smärtor med. Om patienten så önskar kan man hjälpa till att hämta<br />

fram patientens mediciner dock ej ”ordinera” någon medicin. Kontakta<br />

ambulanspersonalen vid funderingar.<br />

20


Kärlkramp<br />

Hjärtats sjukdomar<br />

Vid kärlkramp har man förträngningar i kranskärlen som försörjer hjärtat med syrerikt<br />

blod. Vid arbete får cellerna inte tillräckligt med syre vilket leder till kärlkrampssmärtor.<br />

Kärlkrampssmärtor kallas även angina pectoris. Kärlkramp kan vara svår att skilja från<br />

hjärtinfarkt då smärtorna kan upplevas på samma sätt. Vissa patienter har så svåra<br />

förträngningar i kranskärlen att de får kärlkramp även utan ansträngning. Man säger då<br />

att de har en instabil kärlkramp.<br />

Förträngningen/åderförkalkningens uppkomst beror på ålder, arv, höga blodfetter,<br />

rökning, högt blodtryck och andra underliggande sjukdomar som t.ex. diabetes.<br />

Dessutom har män betydligt lättare än kvinnor för att få förträngningar i tidig ålder. Med<br />

åren suddas skillnaderna mellan könen ut.<br />

Vid kärlkrampsanfall är vila den första åtgärden för att bli smärtfri. Patienter med<br />

kärlkramp får även nitroglycerin att ta i samband med kärlkrampsanfallen. De flesta<br />

patienter med kärlkramp känner sin sjukdom väl och kan kupera anfallet med<br />

nitroglycerin och vila. Skulle inte kärlkrampsanfallet förbättras efter nitroglycerin och vila i<br />

20 minuter bör man ringa ambulans.<br />

Kirurgisk behandling av kärlkramp är by-pass operation då man tar blodkärl från<br />

bröstkorgens insida eller från benen och ersätter de skadade kranskärlen i hjärtat med<br />

något av dessa blodkärl. Ett annat ingrepp är ballongvidgning då man för upp en kateter<br />

med en liten ballong i hjärtats kranskärl och blåser upp ballongen när denna befinner sig<br />

i det förträngda området. Chanserna är stora att dessa behandlingar kan göra patienten<br />

helt symtomfri. Hos en del patienter återkommer dock kärlkrampsbesvären efter att antal<br />

år.<br />

Hjärtinfarkt<br />

Vid en hjärtinfarkt har en blodpropp bildats som stänger av blodflödet i kranskärlet. Den<br />

del av hjärtat som då blir utan blod kommer att dö och ombildas till ärrvävnad om man<br />

inte får snabb behandling. Man kan drabbas av hjärtinfarkt även om man aldrig har haft<br />

kärlkramp tidigare. Tysta hjärtinfarkter är infarkter som inte gör ont. Äldre och<br />

diabetessjuka är de som framförallt kan drabbas av tysta infarkter.<br />

Definitiv behandling av hjärtinfarkter är blodproppslösande medicin (trombolys) eller<br />

ballongsprängning. Hur stora skadorna på hjärtat blir beror på den tid som gått från<br />

hjärtinfarktens uppkomst till dess man får behandling. Har längre tid än 12 timmar gått<br />

sedan hjärtinfarktens uppkomst finns inte längre några vinster att göra med<br />

blodproppslösande behandling. För att begränsa skadorna innan definitiv behandling får<br />

patienten vila, behandling med nitroglycerin, syrgas, smärtstillande läkemedel och<br />

blodförtunnande läkemedel.<br />

21


Hjärtsvikt<br />

Hjärtsvikt uppstår när hjärtat inte längre klarar att uppehålla den cirkulation som kroppen<br />

kräver. Att inte hjärtat klarar detta kan bero på missbildningar i hjärtat, klaffel, att hjärtat<br />

har skador efter gamla eller pågående hjärtinfarkter med nedsättning i hjärtats<br />

pumpförmåga som följd och/eller att hjärtat arbetar ineffektivt på grund av ett<br />

retledningsfel som gör att hjärtat arbetar oregelbundet s.k. förmaksflimmer.<br />

Vanligaste tecknen på hjärtsvikt är svullna underben/fötter, trötthet, cyanos och andnöd<br />

vid ansträngning samt vid sängliggande. När hjärtat inte orkar pumpa runt blodet samlas<br />

vätska i underben och lungor. Hjärtsviktspatienten får ofta andnöd när de har legat en<br />

liten stund eller andnöd på morgonen. När patienter med svullna fötter och ben ligger<br />

kommer vätska efter ett tag att omfördelas från underbenen till lungorna med andnöd<br />

som följd.<br />

Hjärtsvikt kan inte botas utan behandlas med mediciner. Med vätskedrivande mediciner<br />

försöker man få bort överflödig vätska ur kroppen. Man försöker även att optimera<br />

hjärtats pumpförmåga med mediciner för att inte problemen ska uppstå.<br />

Lungödem<br />

Lungödem är ett tecken på svår hjärtsvikt. Lungödem kan även komma akut under en<br />

pågående hjärtinfarkt. Vid lungödem pressas vätska ut i lungblåsorna som då tappar sin<br />

förmåga att ta upp syrgas. Patienten håller på att drunkna i sin egen vätska. Patienter<br />

med lungödem har kraftig andnöd, ångest, är bleka, kallsvettiga och har<br />

rosslande/gurglande andning. De kan även få svagt rosafärgat skum som kommer upp<br />

från lungorna. Den syrebrist patienten drabbas av kan leda till medvetandesänkning.<br />

Behandling av lungödem<br />

• Patienten ska alltid sitta i hjärtläge<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask (grimma är inget alternativ vid lungödem)<br />

• Hjälp patienten med nitroglycerin om det finns tillgängligt<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

22


Aortaaneurysm<br />

Aorta utgår från hjärtat. Via en båge går den ner genom bröstkorgen (thorax) och buken<br />

för att sedan dela sig i två grenar som går ner i benen. Aortaaneurysm är en utvidgning av<br />

stora kroppspulsådern. Vanligaste patientgruppen är äldre män. Aneurysmet är vanligen<br />

lokaliserat till buken men kan även sitta i den del av aorta som ligger nära hjärtat.<br />

Aneurysmet ger oftast inga symtom förrän vid hotande/pågående bristning. Risken för<br />

bristning är kopplat till aneurysmets storlek. Normal diameter på bukaorta är < 3 cm. Den<br />

del av aorta som utgår från hjärtat får normalt vara upp till 4 cm i diameter. Risken för<br />

bristning är kraftigt ökad vid diameter > 6 cm.<br />

Symtom<br />

• Plötslig buksmärta som ibland strålar ut i rygg, ljumskar, armar eller ben<br />

• Blek och kallsvettig<br />

• Ibland smärtor mitt i bröstet<br />

• Pulserande ”knöl” i buken<br />

• Chock<br />

• Medvetslös<br />

• Förlamningar i framförallt benen<br />

• Handledspulsarna kan snabbt ändras från ganska kraftiga, via snabba trådfina, till<br />

att man inte känner någon handledspuls alls<br />

• Handledspulsarna kan ibland kännas svagare vid ena handleden<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Chockförebyggande åtgärder utan höjd fotända hos vaken patient<br />

• Chockförebyggande åtgärder med höjd fotända hos medvetslös patient<br />

• Täta kontroller av andningsfrekvens<br />

• Täta pulskontroller i båda armarna<br />

23


Akuta buksmärtor<br />

Buksmärtor kan bero på många olika saker. Det kan finnas enkla orsaker där besvären<br />

går över av sig själva utan behandling, men det kan också finnas allvarliga och till och<br />

med livshotande orsaker till varför men har ont i magen. Hjärtinfarkt kan hos en del äldre<br />

ge buksmärtor och illamående som enda symtom.<br />

Anamnes<br />

• När började smärtan den här gången?<br />

• Har patienten haft liknande problem tidigare? I så fall när?<br />

• Var sitter smärtan? Utstrålning?<br />

• Har smärtan flyttat sig?<br />

• Typ av smärta: molande, stickande, skärande, huggande?<br />

• Är det lika ont hela tiden eller kommer smärtan i intervaller?<br />

• Hur intensiv är smärtan?<br />

• Har patienten några kända problem från buken?<br />

• Tidigare operationer eller sjukdomar? Kan patienten kissa?<br />

• Har patienten kunnat äta/dricka?<br />

• Har patienten kunnat sova, eller är det för ont?<br />

• Finns det påverkande faktorer, t.ex. mat, hunger, kroppsläge?<br />

• Kräks patienten eller mår han illa?<br />

• Diarré?<br />

• Blodig kräkning eller avföring?<br />

• När fick patienten sköta magen sist?<br />

• Kan patienten vara gravid?<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Reagerar patienten när du försiktigt palperar det onda området?<br />

• Känns patientens mage hård eller mjuk?<br />

• Finns tecken på trauma?<br />

• Verkar patienten ha feber?<br />

Behandling av oklara buksmärtor<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Syrgas till medtagen patient<br />

• Låt patienten inta en skön ställning<br />

• Bukmuskelaturen slappnar lättare av om benen kan böjas. Detta kan även vara<br />

en effektiv smärtlindring<br />

• Fasta, dvs. inte äta eller dricka något<br />

24


Symtom på buksmärtor med akut karaktär<br />

Gallsten<br />

• Ont under höger revbensbåge med ev. utstrålning mot höger skulderblad<br />

• Ev. illamående och kräkningar<br />

• Kan ibland vara svårt att skilja från hjärtbesvär<br />

• Ev. feber<br />

Brustet magsår<br />

• Urakut insjuknande med svåra smärtor mitt i magen och ibland utstrålning rakt ut<br />

i ryggen. Kan ofta ha föregåtts av gnagande, molande smärtor mitt i magen<br />

• Smärtpåverkad, kallsvettig, blek, ligger mycket stilla<br />

Blindtarmsinflammation<br />

• Buksmärta som vandrat från naveln ner till höger i buken<br />

• Illamående, kräkningar, aptitlöshet, ev. diarré<br />

• Feber 37,7 – 38<br />

Bukspottkörtelinflammation<br />

• Snabbt insättande svår kontinuerlig smärta i övre delen av buken med utstrålning<br />

mot vänster sida och ryggen<br />

• Illamående, kräkningar, feber<br />

• Patienten sitter gärna framåtlutad och håller sig om magen<br />

Tarmvred/Stopp i tarmen<br />

• Intervallsmärta, kräkning<br />

• Diffust öm i buken<br />

• Uppblåst buk, upphävd gasavgång, ingen avföring<br />

Njursten<br />

• Svår smärta från ryggen/sidan som ofta strålar ner i samma sidas ljumske ”Har<br />

aldrig haft så ont tidigare”<br />

• Går runt i rummet, orolig<br />

• Kan ibland vara svårt att skilja från Aortaaneurysm<br />

Urinstopp<br />

• Ont i nedre delen av buken<br />

• Orolig patient<br />

• Ibland krampsmärta, pga. blåskramper<br />

• Smärta som kommit successivt<br />

• Uppspänd buk nedanför naveln<br />

• Kan inte kissa/har kissat väldigt små mängder under en längre tid<br />

25


Inflammerade tarmfickor<br />

• Smärta, oftast långt ner till vänster i buken<br />

• Feber, illamående<br />

• Ev. förstoppning/diarré<br />

Extrauterin graviditet (Utomkvedshavandeskap)<br />

• Smärtor i nedre delen av buken på ena sidan<br />

• Molvärk som ökar till kraftiga smärtor<br />

• Om patienten ligger ner kan hon ha ont upp mot axlarna<br />

• Ev. svimning och chock<br />

• Gravid oftast i vecka 8-12<br />

Magsjuka<br />

• Illamående, kräkning, diarré<br />

• Diffust ont i buken<br />

• Ev. feber<br />

26


Blödningar i mag- och tarmkanalen<br />

Ett magsår är ett sår som antingen sitter i magsäcken eller i tolvfingertarmen. Den<br />

medicinska termen är ulcus. Det uppkommer då de skyddande faktorerna i magsäckens<br />

eller tolvfingertarmens slemhinna inte kan stå emot saltsyran i magsaften. Magsår<br />

drabbar ungefär var tionde svensk någon gång i livet. Hos vissa går det så långt att såret<br />

börjar blöda.<br />

Kräkningar med färskt blod (rött) beror på<br />

• Magsår i magsäcken<br />

• Åderbråck i matstrupen<br />

• Åderbråck i magsäcken<br />

• Cancer i magsäcken<br />

• Ev. i samband med näsblödning, när blod svalts<br />

Kräkningar med gammalt blod (svart) beror på<br />

• Magsår i magsäcken (om blodet har stått i magsäcken en tid)<br />

• I samband med näsblödning<br />

Färskt blod i avföringen beror på<br />

• Hemorrojder eller sprickor i ändtarmsöppningen<br />

• Inflammation i tjocktarmen<br />

• Cancer i tjocktarmen<br />

• Patienten ätit stora mängder rödbetor (kan se ut som blod)<br />

Svart avföring beror på<br />

• Magsår i magsäcken<br />

• Magsår i tolvfingertarmen<br />

• Cancer i tjocktarmen<br />

• Patienten ätit blodpudding eller järntabletter<br />

Symtom<br />

• Smärta i buken<br />

• Ont mot ryggen<br />

• Illamående, kräkningar<br />

• Blek och kallsvettig<br />

• Svimning och yrsel<br />

• Kall om händer och fötter<br />

• Medvetandepåverkan<br />

Patienten kan ha ett eller flera av dessa symtom.<br />

27


Blödning i kombination med chock, svimning, yrsel, illamående och kallsvettning är<br />

sannolikt en stor blödning. Blödningen kan vara livshotande.<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Om patienten har kräkts blod, försök uppskatta hur stor mängd.<br />

Allt rött är inte blod – Rött vin har lurat många.<br />

Behandling<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Stabilt sidoläge om patienten kräks eller är medvetandesänkt<br />

• Täta kontroller av handledspulsar och andningsfrekvens<br />

28


Kramper hos barn och vuxna<br />

Kramper är den vanligaste orsaken till akut medvetslöshet hos barn. 5-7 % har minst ett<br />

krampanfall före 5 års ålder. Feber sänker kramptröskeln och kan hos små barn även<br />

utlösa kramper eller feberkramper. Hos vuxna är epilepsi vanligaste orsaken till kramper.<br />

Hos dessa är kramperna ofta kända och många har förebyggande medicin för att minska<br />

kramprisken och dessutom kramplösande medicin för att häva anfall.<br />

Epilepsikramper<br />

Epilepsianfall beror på elektriskt kaos i hjärnan. Det klassiska epilepsianfallet kommer<br />

plötsligt. Anfallet delas in i tre faser. I första fasen förlorar patienten medvetandet, faller<br />

omkull och kan skada sig. Alla muskler i kroppen blir stela. Lungorna töms på luft vilket<br />

kan medföra att patienten skriker. Andningen upphör. Efter ca. en minut upphör denna<br />

fas och övergår till andra fasen. Patienten får snabba ryckningar och skakningar i hela<br />

kroppen, inklusive huvud och käkar. Det ser ut som om patienten tuggar.<br />

Efter ytterligare en minut minskar skakningarna och ryckningarna. Andningen börjar<br />

komma tillbaka. Patienten är i det här läget cyanotisk och i slutet av krampen börjar<br />

patienten att andas häftigt för att återställa syresättningen. Saliv som samlats i svalget<br />

blandas med andningsluften och skummigt sekret kommer ur munnen. ”Patienten tuggar<br />

fradga”. I tredje fasen är musklerna i kroppen avslappnade. Om urinblåsan är full kan<br />

patienten kissa på sig. Patienten börjar vakna upp. Ibland består anfallet bara av första<br />

eller andra fasen.<br />

Feberkramper<br />

• Kan komma framförallt om febern stiger snabbt men även då febern sjunker<br />

snabbt. Feber som har stigit sakta under flera timmar ger inte kramper<br />

• Finns hos barn upp till ca 5 års ålder.<br />

• Barnet blir ”stel som en pinne” eller ”bara” frånvarande<br />

• Ger ofta andningsuppehåll hos det krampande barnet. Från några sekunder till<br />

flera minuter. Hela barnet blir blått då andningsuppehållet pågått länge<br />

• Orsaken till feberkramper är okänd men man tror att det beror på att barnets<br />

temperaturreglering inte är utvecklad. Feberkramper växer bort med tiden<br />

• Första gången barnet krampar är föräldrarna ofta övertygade om att barnet dör<br />

Orsaker till kramper<br />

• Förgiftning<br />

• Skalltrauma<br />

• Hjärnhinneinflammation/Hjärninflammation<br />

• Epilepsi<br />

• Feber<br />

• Hjärnblödning<br />

• Hjärntumör<br />

• Ingen egentlig orsak<br />

29


Hur ser krampen ut?<br />

• Rycker patienten eller är patienten stel?<br />

• Rycker hela kroppen, eller bara ena sidan?<br />

• Stäcker eller böjer sig kroppen?<br />

• Är patienten frånvarande utan några direkta kramper?<br />

• Om personen haft kramper förr? Ser krampen ut som den brukar?<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling vid kramp<br />

• Flytta undan vassa föremål eller annat som kan skada patienten<br />

• Lossa kläder som sitter åt runt halsen<br />

• Om underlaget kan skada – lägg något mjukt, platt under huvudet<br />

• Stoppa inte in något i munnen<br />

• Håll inte fast personen<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1–5 liter på grimma<br />

• Ge inte konstgjord andning<br />

• Om personen har medicin – hjälp till att ge t.ex. Stesolid<br />

Efter anfall<br />

• Om inte personen vaknar direkt: lägg i stabilt sidoläge<br />

• Fortsätt ge syrgas<br />

• Låt personen vila<br />

• Lugnt uppträdande<br />

• Personen är ofta trött och/eller förvirrad<br />

• Kända epileptiker behöver inte nödvändigtvis till sjukhus, om de inte vill, men<br />

skall inte lämnas utan tillsyn de närmaste timmarna efter ett anfall<br />

Stabilt sidoläge<br />

30


Stroke<br />

Stroke innebär stopp i blodförsörjningen till hjärnan beroende på en blodpropp eller en<br />

blodkärlsbristning inne i hjärnan. Till stroke brukar inte blödningar som uppstår i hjärnan<br />

efter våld räknas då dessa oftast uppstår utanpå hjärnan. Behandlingen utanför sjukhus<br />

är dock densamma. De flesta patienter har ett lugnt insjuknande och ambulansen får<br />

larmet som ett prio 2 larm. Ibland kommer dock insjuknandet blixtsnabbt vilket kan<br />

innebära att ambulansen larmas som prio 1. Blodproppslösande medicin kan bli aktuell<br />

för vissa av dessa patienter.<br />

Symtom<br />

• Funktionsbortfall, dvs. bortfall av rörelseförmågan. Detta kommer ofta som<br />

halvsidesförlamning<br />

• Blixtrande huvudvärk<br />

• Illamående och kräkning<br />

• Patienten kan försämras i talet eller tappa talet helt. Kom ihåg att patienten ändå<br />

kan förstå allt man säger<br />

• Yrsel<br />

• Synrubbningar<br />

• Medvetslöshet<br />

Patienten har ett eller flera av dessa symtom.<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Kontroll av muskelstyrkan i kroppen. Kan<br />

någon sidoskillnad upptäckas?<br />

Behandling<br />

• Skapa och upprätthåll fria luftvägar hos medvetslös patient<br />

• Håll patienten under uppsikt om han skulle börja kräkas<br />

• Stabilt sidoläge för den som är medvetslös medan den som är vaken får ligga som<br />

han/hon själv vill.<br />

• Ge syrgas till både medvetslösa och vakna 15 liter på traumamask eller 1- 5 liter<br />

på grimma<br />

Det är till en början omöjligt att avgöra om det är en blödning eller en blodpropp som<br />

patienten drabbats av.<br />

31<br />

Kontroll av muskelstyrkan


Diabetes<br />

Det finns två typer av diabetes, typ 1 och typ 2. Typ 1 drabbar unga som blir beroende av<br />

insulin i tidig ålder medan typ 2 drabbar äldre. Typ 2 diabetikern kan också behöva<br />

insulin men klarar sig ibland med att äta sunt, motionera och med tabletter som sänker<br />

blodsockret. Insulin är en hormon som produceras i bukspottskörteln. Diabetikern kan<br />

inte producera insulin i tillräcklig mängd och blir därför beroende av insulin för resten av<br />

livet. Insulin behövs för att cellerna ska kunna använda socker som bränsle.<br />

Tar man för mycket insulin eller äter för lite blir blodsockret lågt. Fysisk ansträngning i<br />

kombination med lågt energiintag kan också leda till att blodsockret blir lågt.<br />

Skulle diabetikern ta för lite insulin blir blodsockret för högt vilket är skadligt för kroppen.<br />

Detta tillstånd byggs oftast upp under en längre tid och resulterar i att cellerna förbränner<br />

fett när det pga. för låg insulintillförsel inte finns något socker som cellerna klarar av att<br />

använda som bränsle. Vid långvarig fettförbränning bildas slaggprodukter i kroppen som<br />

ger utandningsluften doft av aceton. Att ha högt blodsocker under en kortare tid kan<br />

dock gå helt obemärkt förbi.<br />

Symtom på lågt blodsocker<br />

• Svettning, svaghet, darrningar, hjärtklappning<br />

• Blekhet<br />

• Hunger<br />

• Oro, ängslan, irritation, aggressivitet<br />

• Sänkt uppmärksamhet, sluddrigt tal, apatisk<br />

• Förvirring, minnesstörningar, avvikande beteende<br />

• Synstörningar<br />

• Kramper och medvetslöshet<br />

Symtom på högt blodsocker<br />

• Törst, med följd att stora mängder vätska intas<br />

• Stor urinproduktion till följd av vätskeintaget<br />

• Trötthet<br />

• Illamående<br />

• Förvirring<br />

• Utandningsluften kan lukta aceton<br />

• Medvetslöshet<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

32


Om anhöriga finns med kan man fråga om de kontrollerat patientens blodsocker. De<br />

flesta diabetiker har egen blodsockermätare hemma. Om anhöriga kontrollerat<br />

blodsockret eller gör så när ni frågar så anteckna blodsockervärdet i <strong>IVPA</strong>-journalen.<br />

Normalt blodsocker: 4,1 – 6,3<br />

Behandling av lågt blodsocker<br />

• Om patienten är vaken och kan dricka kan man försöka ge patienten söt<br />

juice/saft, mjölk, druvsockertabletter/sockerbitar eller annat sött som finns<br />

tillhands. Detta kan upprepas efter 10 minuter. Om patienten piggnar till ger man<br />

t.ex. en smörgås<br />

• Medvetslös patient läggs i stabilt sidoläge<br />

• Om patienten är medvetslös kan man lägga en liten klick sirap eller honung under<br />

tungan<br />

• Ge syrgas 1-5 liter på grimma till medvetslös patient och om det går till<br />

omtöcknad patient<br />

Behandling av högt blodsocker<br />

• Fortsatta medvetandekontroller<br />

• Medvetslös patient läggs i stabilt sidoläge<br />

• Ge syrgas 1-5 liter på grimma till medvetslös patient och om det går till<br />

omtöcknad patient<br />

Det är ingen större fara om diabetiker med högt blodsocker skulle ges socker. Detta bör<br />

dock undvikas.<br />

Tänk på att diabetiker kan vara medvetslösa av andra orsaker än lågt blodsocker (t.ex.<br />

Stroke).<br />

33


Akuta mediciner<br />

Många patienter med sjukdomar som snabbt kan bli akuta, har medicin hemma för att<br />

behandla dessa. Det kan vara bra att känna till dessa mediciner och dess verkan. Som<br />

räddningstjänstpersonal kan man aldrig ordineras att ge några läkemedel eller ge<br />

läkemedel på eget initiativ. Man har dock rätt att hämta mediciner ur ett medicinskåp om<br />

patienten ber om detta och att trycka ut mediciner ur en förpackning om patienten<br />

behöver hjälp med det.<br />

Om patienten tagit eller tar några mediciner för att behandla det akuta tillståndet de<br />

hamnat i så dokumenteras detta i <strong>IVPA</strong>-journalen.<br />

• Medicinens namn och styrka<br />

• Mängd/dos som är tagen<br />

• Ungefärlig tidpunkt<br />

• Om patienten tagit flera doser<br />

Ring alltid ambulansen vid funderingar.<br />

Nitropreparat<br />

Nitropreparat tas för att kupera kärlkrampsanfall. Effekten kommer av att blodkärlen i<br />

kroppen vidgas. Denna kärlvidgning får till följd att mindre blod belastar hjärtat, med följd<br />

att hjärtats syrebehov minskar. Denna vidgning av blodkärlen kan medföra att blodtrycket<br />

sänks snabbt. Om patienten har lågt blodtryck och tar nitropreparat kan detta innebära<br />

en risk att patienten svimmar. Patienten bör därför helst ta sitt nitropreparat sittande i<br />

hjärtläge.<br />

Nitromex 0,25 mg eller 0,5 mg och Nitroglycerin 0,25 mg eller 0,5 mg är nitropreparat<br />

som läggs under tungan och har snabb effekt (inom 1-2 min). Effekten kvarstår i 10–30<br />

minuter.<br />

Nitrolingual 0,4 mg och Glytrin 0,4 mg är nitropreparat som sprayas under tungan.<br />

Effekterna är om möjligt ännu snabbare än ovanstående och effekten kvarstår ungefär<br />

lika länge.<br />

Suscard 2,5 mg och 5 mg är ett nitropreparat som stoppas under överläppen. Den tar lite<br />

längre tid att få effekt av men i gengäld kvarstår effekten i ungefär 4 - 5 timmar.<br />

Adrenalin<br />

Patienter som har Adrenalin i hemmet har en känd överkänslighet mot t.ex. jordnötter<br />

eller getingstick. Dessa patienter har alltså tidigare reagerat kraftigt/fått en anafylaktisk<br />

reaktion och därför fått adrenalin utskrivet att ta i samband med en ny reaktion.<br />

Adrenalin ökar hjärtats puls, ökar hjärtats pumpförmåga, höjer blodtrycket samt verkar<br />

avsvällande i luftrören. Adrenalin ”gasar på” kroppen, vilket kan upplevas mycket<br />

obehagligt. Det kan därför vara bra att förklara vad som kommer att hända i kroppen när<br />

man ger adrenalin. Adrenalin kan ge huvudvärk, yrsel, skakningar, blekhet,<br />

kallsvettningar, illamående och kräkningar.<br />

34


EpiPen eller EpiPen jr och ApaPen eller ApaPen jr är Adrenalin i färdiga sprutor, s.k.<br />

autoinjektorer. Dessa ges i låret. När man trycker autoinjektorn mot låret skjuts nålen in<br />

och adrenalinet injiceras. Sprutan kastas efter användning. Effekten kommer inom någon<br />

minut. Om patienten tagit EpiPen men inte förbättras kan hon/han ta en ny spruta. 15<br />

minuter ska då gå mellan första och andra sprutan.<br />

Betametason<br />

Betametason är ett kortison med snabb verkan. Kortison är kraftigt antiinflammatoriskt<br />

och betametason ger därför en snabb avsvullnad i t.ex. luftrör vid astmaanfall och<br />

anafylaktiska reaktioner. Inga kända biverkningar av betydelse finns vid behandling i<br />

enstaka doser.<br />

Betapred 0,5 mg är tabletter som löses i ett halvt glas vatten. Tabletterna behöver några<br />

minuter på sig för att lösas. Effekten av Betapred kommer efter ungefär 30 minuter och<br />

kvarstår i ungefär 2 dagar.<br />

Dosering<br />

< 10 kg 8 tabletter<br />

> 10 kg 12 tabletter<br />

Till barn: Lös tabletterna i så liten mängd vatten som möjligt, eftersom det kan vara<br />

svårt att motivera barnet att dricka någon större mängd av detta ”starka<br />

mineralvatten”.<br />

Terbutalin<br />

Terbutalin är luftrörsvidgande. Vid normal dosering är biverkningarna små, men om man<br />

tillfälligt ökar doserna kan man få hjärtklappning och skakningar i kroppen.<br />

Spray/inhalationspulver Bricanyl 0,25 mg eller 0,5 mg/dos inandas förebyggande eller i<br />

samband med astmaanfall. Doseringen är individuell. Effekten av Bricanyl kommer inom<br />

några minuter och kvarstår upp till 6 timmar.<br />

Läkemedel vid kramper<br />

Rektiol Stesolid 5 mg eller 10 mg ges i ändtarmen. Patienter med känd epilepsi har ofta<br />

Stesolid hemma och många gånger har anhöriga redan hunnit ge Stesolid innan man<br />

kommit till patienten. Stesolid är lugnande, ångestdämpande och muskelavslappnande.<br />

Redan efter 10–15 minuter har man maximal effekt av Stesolid om man gett denna<br />

rektalt. Skulle inte kramperna upphöra efter Rektiol Stesolid kan man upprepa samma<br />

dos en gång till.<br />

Dosering<br />

< 12 kg 5 mg Stesolid<br />

> 12 kg 10 mg Stesolid<br />

> 70 år 5 mg Stesolid<br />

35


Inj. EpiPen T. Betapred<br />

Spray Nitrolingual T. Nitromex T. Nitroglycerin T. Suscard<br />

Rektiol Stesolid Bricanyl Turbohaler<br />

36


Överdosering av läkemedel<br />

Medveten överdosering av läkemedel sker oftast då någon vill ta sitt liv eller som ett rop<br />

på hjälp. Vilka biverkningar en överdos ger beror på preparat och mängd som tagits. I<br />

handläggningen av patienten är det viktigt att veta när läkemedlet togs. Detta för att<br />

avgöra om t.ex. magsköljning fortfarande har någon effekt då patienten tas emot på<br />

sjukhuset. Lita aldrig helt på uppgifter som patienten uppger.<br />

Vid läkemedelsförgiftning ska man om möjligt ta reda på<br />

• Namn och styrka på läkemedlet som tagits<br />

• Mängd/antal av läkemedlet som tagits<br />

• När läkemedlet/läkemedlen togs<br />

• Visa upp tomma kartonger och tablettkartor för ambulanspersonalen<br />

Symtom<br />

Symtomen skiftar mycket beroende på läkemedlet men många patienter blir<br />

• Medvetandepåverkade eller medvetslösa<br />

• Trötta och tröga<br />

• Illamående och kräks<br />

• Har oregelbunden puls<br />

Undersökningar<br />

• Upprepade medvetandekontroller<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Medvetslös patient läggs i stabilt sidoläge<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

37


Överdosering av narkotika<br />

Opiater: Heroin, Rökheroin, Morfin, Ketogan, Dexofen, mm<br />

Opiater tas som injektion, tabletter eller röks. Även svaga tabletter som Dexofen är farliga<br />

vid överdosering eller vid intag tillsammans med alkohol. Den opiatpåverkade patienten<br />

har långsamma reflexer/rörelser och låg och släpig röst.<br />

Symtom vid överdoser av Opiater<br />

• Sänkt medvetande eller medvetslös patient<br />

• Ytlig/långsam andning eller andningsstopp som inträder mycket snabbt<br />

• Små pupiller som reagerar dåligt på ljus<br />

• Slappa muskler<br />

• Långsam puls<br />

Centralstimulerande droger: Amfetamin, Metaamfetamin, Ecstasy, Kok<strong>ai</strong>n<br />

Finns i alla kända former. Den som är påverkad av centralstimulerande droger kan bli<br />

hyperaktiv, nervös eller euforisk, pratsam, förvirrad, hämningslös och få<br />

koncentrationsstörningar.<br />

Symtom vid överdosering av Centralstimulerande droger<br />

• Panik, förvirring och aggressivitet<br />

• Svimning, kramper<br />

• Stora pupiller som reagerar dåligt på ljus<br />

• Hårda spända muskler<br />

• Snabb puls<br />

• Ökad hjärtverksamhet med risk för hjärtstopp<br />

Tänk på den egna säkerheten. Många missbrukare har blodsmitta. Använd handskar.<br />

Låt polisen ta hand om stökiga patienter.<br />

Undersökningar<br />

• Upprepade medvetandekontroller<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Medvetslös patient läggs i stabilt sidoläge<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

38


Kollisionens faser<br />

Kollisioner<br />

En kollision kan delas in i 3 faser: före, under och efter kollisionen. ”Kollision” betyder<br />

inte nödvändigtvis fordonskollision, utan kan även vara t.ex. ett fall från hög höjd. I båda<br />

dessa fall förekommer ett energiutbyte mellan ett rörligt föremål och patientens vävnader<br />

eller mellan en patient i rörelse och ett stillastående föremål.<br />

Fasen före kollisionen omfattar alla händelser som föregår olyckan, t.ex. intag av alkohol<br />

eller droger, patientens hälsotillstånd, ålder, mm. Dessa faktorer kommer att spela stor<br />

roll för patientens chanser att överleva.<br />

Den andra fasen är själva kollisionen.<br />

Tredje fasen börjar så snart all energi från sammanstötningen absorberats och patienten<br />

är skadad. Då spelar räddningspersonalens förståelse för vad som hänt och deras<br />

snabbhet att misstänka olika skador en avgörande roll för hur det skall gå för patienten.<br />

Vid en fordonskollision är det egentligen 3 kollisioner som äger rum<br />

1. När fordonet kolliderar mot ett annat fordon eller föremål<br />

2. Den åkande kolliderar med fordonets insida eller med andra passagerare<br />

3. Inre organ kolliderar med varandra eller mot insidan av kroppen<br />

Om ett bilbälte är korrekt placerat kommer energin i kollisionen att absorberas av<br />

bröstkorgen och bäckenet och därigenom minska de allvarligaste skadorna. Korrekt<br />

använt bilbälte överför kraften i kollisionen till bältet och dess upphängningsmekanism.<br />

Ett bilbälte som inte sitter rätt fastspänt, kan glida upp och ge bukskador.<br />

Krockkuddar är konstruerade att, vid en frontalkollision, fånga upp den åkandes<br />

framåtrörelse. De absorberar energi långsamt genom att öka uppbromsningssträckan.<br />

Nackstödets uppgift är att bromsa upp huvudets bakåtrörelse och i och med detta<br />

minska risken för nackskador.<br />

Det är framför allt fordonets hastighet vid kollisionstillfället som avgör hur svårt skadad<br />

patienten blir. Skillnader i vikt mellan de åkande i ett fordon har förhållandevis liten<br />

betydelse för utfallet. Typen av kollision har betydelse för vilka skador patienten får. Även<br />

användande av bilbälte, hjälm (vid t.ex. MC-olycka), krockkuddar, bilmodell, mm. har<br />

avgörande betydelse.<br />

39


Inre skador<br />

När huvudet har slagit emot vindrutan får man räkna med att patienten har någon form<br />

av skallskada, inte bara de bulor, sårskador, osv. som man ser på utsidan.<br />

Har man slagit bröstkorgen mot ratten så har man antagligen inre skador i det område av<br />

bröstkorgen, som pressats ihop mot ratten: Hjärta, lungor, stora blodkärl, mm.<br />

De flesta organ i buken är ”löst upphängda” och vid en kollision rör sig dessa organ<br />

fortfarande framåt, trots att kroppen har tagit stopp. Då uppstår slitningar och blödningar<br />

i t.ex. mjälte, lever, tarmar eller njurar.<br />

Ett fall från höjd motsvarande minst tre gånger patientens längd anses allvarligt.<br />

Skadorna beror på hur högt fallet har varit, ytan som patienten landade på och vilken<br />

kroppsdel som slog i först. Om huvudet slog i först, kan man räkna med skallskada och<br />

skada på nacke och rygg.<br />

Om fötterna slog i först handlar det i första hand om skador på fötter, ben, rygg och<br />

nacke.<br />

”Den gyllene timmen”<br />

Traumapatienter med inre blödningar kan behöva operation för att blödningen skall<br />

kunna stoppas. Den tid som går mellan skadan och definitiv behandling är kritisk. Under<br />

denna period är blödningen okontrollerad och cirkulationen nedsatt. Detta leder till en<br />

otillräcklig syresättning av vävnaderna som hela kroppen tar skada av. Om man inte<br />

snarast får kontroll på blödningen och återställer syresättningen av vävnaden minskar<br />

patientens chanser att överleva kraftigt. Denna period kallas den gyllene timmen. Detta<br />

betyder egentligen att patienten bokstavligen måste komma till sjukhus inom en timme.<br />

Med tanke på långa transportsträckor och fastklämda patienter är det viktiga att skynda,<br />

men på ett säkert sätt för att öka patientens chanser att överleva.<br />

40


Andning<br />

Andning och blodcirkulation<br />

Efter att ha säkrat olycksplatsen skall man snabbt kontrollera att patienten har fri luftväg<br />

och att det inte finns risk att den täpps till. Om patienten har ofri luftväg skall detta<br />

åtgärdas omedelbart. Andas inte patienten, trots fri luftväg, så måste han/hon snabbt ur<br />

bilen, även om det finns risk att andra skador förvärras. Lägg patienten på rygg och<br />

påbörja konstgjord andning.<br />

När man skapar fri luftväg måste man komma ihåg att det finns risk att halsryggen är<br />

skadad. Sätt nackkrage vid minsta misstanke på nackskada. Är patienten vaken och<br />

andas kan hon ha intagit en ställning som underlättar andningen. Se till att åtgärder med<br />

stabilisering inte förhindrar detta.<br />

Syrebrist orsakas av otillräcklig ventilation av lungorna och leder till bristande<br />

syresättning av patientens vävnader. Om patienten andas, försök bestämma andetagens<br />

hastighet och djup för att avgöra om tillräckligt mycket luft når ner i lungorna.<br />

Andningsfrekvens<br />

< 12 andetag/min = långsam<br />

12 - 20 andetag/min = normalt för vuxen patient<br />

20 - 30 andetag/min = ökad–snabb<br />

> 30 andetag/min = abnormt snabb<br />

Om patienten har andningsfrekvens > 30/minut måste man ta reda på vad den höga<br />

andningsfrekvensen beror på. Är det problem med syresättningen (andningen) eller<br />

transporten av de röda blodkropparna (blodcirkulationen)?<br />

Vid en olycka kommer tillslag av stresshormoner in i bilden. Många kommer därför att ha<br />

en hög andningsfrekvens trots att det inte föreligger några problem med syresättningen.<br />

Puls<br />

Kontrollera om patienten har puls. Om ingen puls, måste patienten snabbt ut ur bilen.<br />

Lägg patienten på rygg på marken. Gör ny kontroll av andning och puls. Om ingen puls,<br />

starta hjärtlungräddning. Koppla upp defibrillator.<br />

Om patienten återfår andning och puls: Sätt nackkrage och lägg patienten i stabilt<br />

sidoläge.<br />

Har patienten puls: Bestäm frekvens. Kontrollera om pulsen känns vid handleden. Är<br />

pulsen kraftig eller svag?<br />

41


Blodcirkulation<br />

Cirkulationssvikt är lika livshotande som sviktande andning. Syresatt blod som inte<br />

levereras till vävnaden kommer inte patienten tillgodo. Att pulsen inte känns vid<br />

handleden är ett sent tecken på dålig cirkulation hos en kritiskt skadad patient.<br />

Huden<br />

En snabb kontroll av blodets<br />

återfyllnadstid ut i vävnaden får<br />

man genom att trycka på en<br />

nagelbädd eller på den köttiga<br />

delen av handflatan på lillfingersidan.<br />

Man mäter hur snabbt<br />

blodet återvänder ut i vävnaden.<br />

Om återfyllnadstiden överstiger 2<br />

sekunder kan det vara ett tecken<br />

på att cirkulationen till t.ex.<br />

huden, händer och fötter inte är<br />

tillräcklig. Men resultatet påverkas<br />

också av hög ålder, låg<br />

omgivningstemperatur,<br />

läkemedel, mm.<br />

Hudfärg<br />

Huden skiftar i färg beroende på genomblödningen. Huden berättar därför mycket om<br />

patientens tillstånd.<br />

• Skär: Genomblödningen av huden är tillräcklig och blodet syresatt<br />

• Blåaktig: Otillräcklig syresättning även om cirkulationen kan vara tillräcklig<br />

• Vitblek: Dålig genomblödning<br />

• Kylig hud: Nedsatt cirkulation eller låg omgivningstemperatur<br />

• Torr hud: Bra cirkulation<br />

• Fuktig hud: Nedsatt cirkulation och chock<br />

42<br />

Kontroll av blodets återfyllnadstid


Blödning<br />

Snabb kontroll över blodförlust är ett av de viktigaste målen vid behandling av<br />

traumapatienter. Detta gäller både inre och yttre blödningar. Pågående synlig blödning<br />

måste stoppas. Större blödningar stoppas bäst genom direkt tryck på det blödande<br />

stället. Små blödningar läggs enbart om så rent som möjligt. Inre blödningar som är<br />

allvarliga måste stoppas inne på en operationssal.<br />

Symtom vid blodförlust hos vuxna<br />

Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4<br />

Blodförlust, ml < 750 750-15<strong>00</strong> 15<strong>00</strong>-2<strong>00</strong>0 >2<strong>00</strong>0<br />

Blodförlust % < 15 15-30 30-40 >40<br />

Puls 1<strong>00</strong> >120 >140<br />

Blodtryck Normalt Sänkt Sänkt Sänkt<br />

Kapillär åter- Normal För- För- För-<br />

fyllnad sämrad sämrad sämrad<br />

Andnings-<br />

frekvens 14-20 20-30 30-40 >35<br />

Medvetande Normal Orolig Orolig, Förvirrad,<br />

förvirrad slö, medvetslös<br />

Arteriell blödning = pulserande/sprutande ljusröd blödning<br />

Venös blödning = rinnande mörkröd blödning<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Bedömning av blodförlust<br />

Behandling<br />

• Tryckförband på större blödningar. Kontrollera distalstatus nedanför<br />

tryckförbandet<br />

• Skadad kroppsdel i högläge för att minska blödningen<br />

• Utstickande föremål, t.ex. kniv kvarlämnas<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Om patientens ben höjs ca 30 cm ovanför hjärtats nivå, får man en omfördelning<br />

av blod från benen till kroppens centrala organ. Denna blodmängd motsvarar ca.<br />

en tredjedel av patientens blodvolym<br />

43


När blodvolymen akut minskas med hälften eller mer, reduceras genomblödningen av<br />

hjärnan så mycket att patienten förlorar medvetandet. Omvänt kan man förutsätta att en<br />

skadad som är vid medvetande har förlorat mindre än halva sin blodmängd. Äldre<br />

personer tål blodförlust sämre än yngre. Om man inte känner pulsar vid handleden kan<br />

det betyda att patienten förlorat stora mängder blod.<br />

Förbandstyper<br />

Använd alltid handskar vid kontakt med patienten.<br />

Skyddsförband: Används till venösa<br />

blödningar, skrubbsår, brännskador<br />

och andra öppna sår som inte blöder<br />

pulserande. Tvätta såret med tvål och<br />

vatten om det är möjligt. Lägg rena<br />

kompresser närmast såret och linda<br />

om med gasbinda/elastabinda alt.<br />

tejpa kompresserna på plats. Blöder<br />

det igenom skyddsförbandet kan man<br />

byta ut kompresserna och prova linda<br />

lite hårdare alt. bygga på<br />

skyddsförbandet med fler kompresser<br />

och en ny gasbinda. Använd gärna en<br />

handduk för att torka bort blod när det<br />

blöder mycket. Det blir då lättare att se<br />

var blödningen är lokaliserad.<br />

Tryckförband: Används till arteriella<br />

blödningar. Håll om möjligt den<br />

skadade kroppsdelen i högläge.<br />

Komprimera den blödande artären<br />

med fingrarna. Skapa tryck genom att<br />

lägga en gasbinda, några ihoprullade<br />

kompresser eller ett snabbförband<br />

(Första Hjälpen Förband) mot artären.<br />

Fäst med tejp eller<br />

gasbinda/elastabinda under<br />

kompression. Öka trycket om det<br />

fortsätter att blöda. Kontrollera alltid<br />

distalstatus då tryckförband används.<br />

Vid arteriella blödningar på skalpen<br />

kan det vara svårt att lägga förband.<br />

Håll kvar tryck med fingrarna om<br />

omläggning misslyckas.<br />

44<br />

Skyddsförband<br />

Tryckförband med högläge


Avsnörande förband: Får inte ses som något alternativ till tryckförband. Avsnörande<br />

förband kan leda till ökad blödning. Vid okontrollerbara blödningar efter amputation av<br />

kroppsdel kan avsnörande förband vara ett alternativ men först efter att tryckförband<br />

provats utan framgång. Efter avsnörning, lägg nytt tryckförband och släpp upp<br />

avsnörningen.<br />

Knivhugg och stakningsskador<br />

Knivhugg kan ha ett litet ingångshål, medan skadorna kan vara betydligt<br />

mer omfattande invändigt. Lämna kniven om den sitter kvar. Med stakningsskador<br />

menas att ett trubbigt föremål spetsat patienten. Dessa trubbiga föremål kan också sitta<br />

kvar i kroppen. Ibland tvingas man kapa föremålet för att kunna fixera. Fixera<br />

kniven/föremålet genom att linda en handduk runt. Handduken får sedan utgöra stöd<br />

mot kroppen. Ta flera långa tejpbitar (50cm) och fixera handduken och föremålet mot<br />

kroppen utan att förändra läget på föremålet. Föremålet/kniven ska lämnas kvar av den<br />

anledningen att det i sig kanske komprimerar ett blodkärl och att en blödning skulle<br />

uppstå när man avlägsnar föremålet. Bättre att detta sker inne på sjukhus där man har<br />

möjlighet till operation.<br />

45


Chock<br />

Med chock menas att den cirkulerande blodmängden är för liten i förhållande till<br />

kärlsystemets volym.<br />

Blodcirkulationen består av en pump (hjärtat), en behållare (kärlsystemet) och<br />

cirkulerande vätska (blod). Nedsatt funktion hos någon av dessa tre komponenter leder<br />

till minskad eller upphörd transport av syrerikt blod till vävnaderna även om andningen är<br />

bra.<br />

För att hjärtat skall arbeta effektivt måste det finnas tillräckligt med blod och blodtrycket<br />

måste vara tillräckligt högt så att blodet kan flöda in i hjärtat.<br />

Blodkärlen leder blodet till olika organ och celler i kroppen. Volymen på blodkärlen<br />

regleras av muskler i kärlväggarna. Dessa muskler svarar på impulser från hjärnan och<br />

hormoner. Musklerna ger antingen upphov till en avslappning eller sammandragning av<br />

blodkärlen och ändrar därmed storleken på kärlbehållaren.<br />

Blodvolymen måste vara densamma som den aktuella volymen på kärlsystemet för att<br />

det skall fyllas tillräckligt. Varje skillnad i storlek på kärlsystemet jämfört med mängden<br />

blod i systemet, påverkar blodflödet antingen i positiv eller negativ riktning.<br />

Direkt kroppen börjar förlora blod startar uppkomsten av chock. Kroppen kan<br />

kompensera den otillräckliga blodvolymen under lång tid. Blodet omfördelas till viktiga<br />

organ, som hjärta, hjärna och lungor. Detta åstadkommer kroppen genom att dra ihop<br />

blodkärlen i bl.a. armar och ben så att flödet dit minskar.<br />

Då cirkulationen försämras blir huden sämre genomblödd. Patienten blir askgrå och<br />

hudtemperaturen sjunker. Därav den klassiska bilden av den bleka, kallsvettiga<br />

patienten i chock. Handledspulsarna försvinner och blodets återfyllnadstid försämras.<br />

Hjärnans funktion är ett viktigt och mätbart tecken på chock. En våldsam och orolig<br />

patient eller en med sänkt medvetande får antas ha dåligt syresatt och dåligt<br />

genomblödd hjärna tills annan orsak är fastställd. Vid trauma ser man ofta en<br />

kombination av blodförlust, smärta och psykiska orsaker till att patienten hamnat i chock.<br />

Olika typer av chock vid trauma<br />

Psykogen chock<br />

Beror inte på att mängden blod minskats utan att kärlsystemet vidgats. Svimning och<br />

smärta utlöser psykogen chock.<br />

Spinal chock<br />

Om ryggmärgen skadas kommer inga impulser från hjärnan fram till kärlsystemet som<br />

svarar med att vidgas. Blodvolymen blir då för liten i förhållande till kärlsystemets volym.<br />

Detta tillstånd är övergående och försvinner efter något dygn.<br />

46


Hypovolem chock<br />

Mängden blod är för liten. Blodförlust vid blödning eller vätskeförlust vid t.ex. brännskada<br />

leder till hypovolem chock.<br />

Symtom Psykogen Spinal Hypovolem<br />

Hudtemperatur kall, fuktig varm, torr kall, fuktig<br />

Hudfärg blek skär blek, cyanotisk<br />

Blodtryck lågt lågt lågt<br />

Medvetandenivå sänkt vaken, klar sänkt<br />

Kapillär-<br />

återfyllnad långsam normal långsam<br />

Puls långsam, långsam, snabb,<br />

trådfin kraftig trådfin<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Hudfärg<br />

- Blek?<br />

- Marmorerad?<br />

- Cyanotisk?<br />

• Hudtemperatur<br />

- Kall eller varm?<br />

- Blodets återfyllnadstid?<br />

Behandling<br />

Att förebygga chock är att säkra transporten av blod till kroppens vävnader och att blodet<br />

som transporteras är tillräckligt syresatt.<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Om patienten inte andas eller andas otillräckligt påbörjas konstgjord andning<br />

• Nackkrage<br />

• Höjd fotända minst 30 cm ovanför hjärtat för att omfördela blod till viktigare organ<br />

• Stabilt sidoläge med höjd fotända hos medvetslös patient<br />

• Vila, värme, varsamhet<br />

- Varma filtar<br />

- Plastskynken/sopsäckar för att förhindra värmeförlust<br />

- Flytta patienten inomhus, om det går<br />

- Ta av blöta kläder när man kommit inomhus<br />

• Lindra smärta<br />

- Fixera frakturer<br />

- Försiktighet vid förflyttning<br />

Det är lätt att kyla ner en patient men det är svårt att värma upp patienten igen!<br />

47<br />

Chockläge


Skadediagnostik<br />

Vid undersökning av patienten följer man A, B, C, D, E. Hos traumapatienten följer man<br />

undersökningsrutinerna på samma sätt som hos övriga patienter. Man är dock tvungen<br />

att söka mera aktivt efter skador för att inte missa någon allvarlig skada hos<br />

traumapatienten. Därför får punkten E större betydelse hos dessa.<br />

E står för Exponera. Det är omöjligt att se genom kläderna när man undersöker en<br />

patient. Patienten måste vid något tillfälle under genomgången kläs av för att undersökas<br />

och detta moment kan vara avgörande när det gäller att hitta skador hos<br />

traumapatienten. E står även för att skydda patienten mot omgivningen. Med det<br />

menas att patientens ska undsättas från fara och skyddas från t.ex. avkylning. Detta står<br />

i strid med varandra i vårt klimat. Sunt förnuft måste råda i de aktuella fallen. Kanske är<br />

det bättre att inte exponera patienten förrän i ambulansen.<br />

Tidigare kallades detta för skadediagnostik. Efter att man gjort den kliniska<br />

undersökningen från A-D görs en genomgång av hela kroppen. Man startar från huvudet<br />

och känner igenom kroppen hela vägen ner till tårna.<br />

Observationer vid skadediagnostik<br />

Lyssna istället för att bara höra<br />

Känna istället för att bara röra vid<br />

Se istället för att bara titta<br />

Anamnes<br />

• Lyssna till patienten<br />

• Fråga vad som har hänt?<br />

• Fråga var patienten har ont?<br />

• Berätta hela tiden vad du gör<br />

Palpation (Att trycka lätt och känna efter skador kallas för att palpera)<br />

• Använd handskar<br />

• Känn efter svullnader, ömhet, spända muskler och blod<br />

• Fråga om patienten har ont när man palperar<br />

• Tryck lätt på stället där man misstänker att patienten är skadad för att hitta ett<br />

mer exakt läge av skadan<br />

• Var observant på patientens reaktioner och ansiktsuttryck<br />

Inspektion<br />

• Se efter blod<br />

• Svullnader<br />

• Felställningar<br />

• Blåmärken<br />

48


Börja skadediagnostiken från huvudet och arbeta mot fötterna<br />

Huvud<br />

• Sök efter blödningar, blåmärken, frakturer och svullnader<br />

• Kommer det blod ur näsa, mun eller öron?<br />

Bröstkorg<br />

Buk<br />

• Sök efter blödningar, blåmärken, frakturer och svullnader<br />

• Be patienten djupandas – får patienten ont?<br />

• Palpera bröstkorgen. Har patienten någon ömhet i bröstkorgen t.ex. efter<br />

säkerhetsbältet?<br />

• Sök efter blödningar och blåmärken<br />

• Palpera buken. Ömhet? Är buken spänd?<br />

.<br />

Rygg<br />

• Sök efter blödningar, blåmärken, svullnader och felställningar<br />

• Palpera så stor del av ryggen som möjligt utan att patienten flyttas. Ömhet?<br />

Bäcken<br />

• Sök efter svullnader och blåmärken<br />

• Palpera och tryck försiktigt över bäckenet. Ömhet?<br />

Ben och armar<br />

• Sök efter blödningar, svullnader, blåmärken och felställningar<br />

• Palpera ben och armar. Ömhet?<br />

• Undersök distalstatus<br />

Evakuering av patient från bil<br />

En fråga som är svår att besvara är när man ska plocka ut patienten ur bilen. Ska man<br />

alltid vänta på ambulans eller ska man ta egna initiativ? Generellt kan man säga att ju<br />

mer patienten är skadad desto mer bråttom är det. För att skydda från farligt läge kan<br />

man också tvingas till snabb evakuering t.ex. vid brand eller kraftig kyla.<br />

Man sparar mycket tid om räddningstjänsten redan evakuerat patienten ur bilen när<br />

ambulansen anländer. Man har även större möjlighet att göra bra åtgärder med<br />

patienten utanför bilen. Säkerheten för patienten måste dock alltid komma i första hand.<br />

Väljer man att låta patienten sitta kvar i bilen kan man förbereda evakueringen genom att<br />

ta fram ryggbräda, klippa säkerhetsbälte, sparklådor och lyfta bort taket innan<br />

ambulansen anlänt om detta är nödvändigt. Påbörja behandlingen av patienten i bilen.<br />

49


Skallskador<br />

Vid trauma tar ofta huvudet upp en stor del av energin. När en trafikolycka inträffar kan<br />

huvudet slå i framrutan eller sidostolpen. Vid dyk- och fallolyckor landar man ofta på<br />

skallen. Skalpen, ansiktet och skallbenet tar upp den mesta energin. Skalpen kan blöda<br />

mycket och kan även slitas loss. Pulsåderblödningar är inte ovanliga från skalpen.<br />

Ansiktet kan skadas och frakturer och/eller blödningar kan uppstå.<br />

Frakturer på skallbenet kan också inträffa. Huvudskador som man kan se är ofta inte<br />

dödliga men ger en fingervisning på att huvudet är utsatt för kraftigt våld och att det är<br />

möjligt att patienten har allvarligare inre skador. Vid frakturer på skallbenet kan<br />

benfragment lossna och orsaka skador på hjärnan.<br />

Skador kan även uppstå utan någon fraktur på skallbenet. Hjärnan kastas runt inne i<br />

skallen och detta kan orsaka hjärnskakning, eller att ett blodkärl brister med en<br />

hjärnblödning som följd. Vid kraftigt våld mot huvudet drabbas patienten av<br />

medvetslöshet. Denna medvetslöshet kan vara tillfällig vid t.ex. hjärnskakning eller<br />

långvarig/permanent vid massiva skador.<br />

Inre blödningar<br />

Blödningar som uppstår inne i skallen är allvarliga eftersom skallbenet hos en vuxen inte<br />

kan expandera. Hos små barn kan skallbenet expandera till en viss gräns. En blödning<br />

leder till en s.k. intrakraniell tryckstegring. Hjärnan trycks successivt ned mot förlängda<br />

märgen och påverkar dess funktion. Vakenhet och andning är förlängda märgens<br />

viktigaste funktioner.<br />

Blödningar innanför skallbenet kan snabbt och dramatiskt förändra en vaken patientens<br />

tillstånd. Vid vissa typer av skallskador förlorar patienten medvetandet en stund och<br />

kvicknar sedan till för att sedan återigen förlora medvetandet. Detta kallas fritt intervall<br />

och patienten behöver snabbt komma till operation för att överleva.<br />

Symtom på inre blödningar:<br />

• Medvetslöshet eller långsam tankeförmåga<br />

• Olikstora pupiller<br />

• Långsam puls och andning<br />

• Andningsstopp<br />

• Förlamning<br />

• Kramper<br />

• Fritt intervall<br />

Patienten kan ha ett eller flera av dessa symtom<br />

Hjärnskakning (commotio)<br />

I samband med hjärnskakning har patienten en kortare medvetandeförlust. Han kan<br />

sedan se vaken ut och svara adekvat på frågor utan att själv minnas detta efteråt. Vanligt<br />

för patienten med hjärnskakning är att han upprepar samma fråga om och om igen.<br />

Patienten är ofta gråtmild och upplever många gånger situationen som hotande.<br />

50


Patienten kan även bli medvetslös. Detta avgörs av hur kraftig hjärnskakningen är. En<br />

hjärnskakning leder alltid till en minnesförlust från några sekunder upp till flera timmar.<br />

Vid en hjärnskakning har oftast inte hjärnan kommit till skada och patienten blir<br />

återställd inom några dagar.<br />

Symtom på hjärnskakning<br />

• Patienten vaknar upp spontant och har full känsel och rörlighet i hela kroppen<br />

• Övergående huvudvärk, illamående, kräkningar<br />

• Minnesförlust, övergående förvirring<br />

En hjärnskakning är ofta omöjlig att skilja från en allvarligare skallskada i ett tidigt skede.<br />

Kom även ihåg att patienten kan ha nackskador.<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Kontroll av pupillstorlek<br />

• Sök efter sårskador/frakturer på skallen. Kontrollera om det blöder ur öron eller<br />

näsa<br />

Behandling<br />

• Skapa och upprätthåll fri luftväg.<br />

Nackkrage till alla patienter<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Återkommande medvetandekontroller<br />

• Flyttning av patient sker med stor<br />

varsamhet<br />

• Om det är möjligt bör den skadade ligga<br />

med höjd huvudända<br />

• Patient utan kännbara handledspulsar<br />

men med egen andning läggs i chockläge<br />

• Förband på sårskador<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

Cirkulationen till hjärnan måste alltid upprätthållas. Om handledspulsar kan kännas<br />

placeras patienten med höjd huvudända för att blödningen i skallen ska utvecklas<br />

långsammare. Detta är samma princip som att placera en blödande kroppsdel i högläge.<br />

Kan man inte känna handledspulsar är även cirkulationen till hjärnan nedsatt och<br />

chockförebyggande åtgärder vidtas.<br />

51<br />

Höjd huvudända


Nack- rygg- och bäckenskador<br />

Vid nack- och ryggskador avser man skador på nack- och ryggkotor samt ryggmärgen.<br />

Ryggmärgen löper i en skyddad kanal genom nack- och ryggkotorna. Våld mot nacken<br />

eller ryggen kan innebära att kotor spricker, krossas eller förskjuts. Ryggmärgen kan då<br />

skadas eller skäras av. Hur stora symtom man får av en ryggmärgsskada beror på var i<br />

ryggen skadan skett. Ju närmare huvudet ryggmärgsskadan sitter desto större del av<br />

kroppen drabbas.<br />

Ryggmärgsskador i nacken kan leda till att andningsmuskulaturen förlamas och<br />

patienten avlider p.g.a. andningsstopp. En skada långt ner i ryggmärgen kan leda till att<br />

benen förlamas medan armarna fungerar som vanligt. Ryggmärgen behöver inte alltid<br />

skäras av helt utan kan även skadas delvis. Symtom som domningar och stickningar från<br />

armar och ben är då inte ovanliga. Rörelseförmågan kan dock vara oförändrad.<br />

Nack- och ryggkotor kan skadas utan att patienten får några symtom. Muskler runt<br />

kotorna ger en viss stabilitet även om kotorna är krossade. Man räknar med att 10 % av<br />

alla patienter med kotfrakturer inte har några symtom alls och att 20 % av alla<br />

nackskador inte upptäcks förrän på sjukhus. Alla patienter, och i synnerhet<br />

medvetslösa, ska behandlas som nack- och ryggskadade tills motsatsen är bevisad.<br />

Speciellt känsliga för våld är kotorna i nacken. Dessa är bräckligare än ryggkotorna och<br />

håller upp huvudet som är förhållandevis tungt. Huvudet fungerar även som en hävstång.<br />

Bäckenskador ses vid trafikolyckor och<br />

vid fallolyckor. I bäckenet finns många<br />

stora blodkärl som kan skadas i samband<br />

med en bäckenfraktur. Bäckenet rymmer<br />

stora mängder blod och en blödning syns<br />

inte från utsidan. Patienten kan snabbt<br />

förlora stora mängder blod med chock<br />

som följd. Bäckenets stabilitet kan kontrolleras<br />

genom att man trycker på höftbenskammarna<br />

från sidorna. Tryck ej för<br />

hårt. Patientens smärtreaktion räcker som<br />

upplysning för att man ska misstänka en<br />

fraktur.<br />

Symtom<br />

• Smärta, ömhet eller svullnad över nacke och ryggrad<br />

• Smärta över bäckenet<br />

• Rörelseutlöst smärta från nacke, rygg och bäcken<br />

• Stickningar och domningar i armar och ben<br />

• Känselbortfall<br />

• Förlamning<br />

52<br />

Stabilitetskontroll av bäcken


Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Sök aktivt efter fynd/symtom som kan tyda på nack- rygg- eller bäckenskada<br />

Behandling<br />

• Skapa fri luftväg och fixera med nackkrage<br />

• För att skapa fri luftväg tar man i den skadades huvud med bägge händerna och<br />

drar i längdriktningen<br />

• Under fortsatt drag lyfts huvudet till ett lätt bakåtböjt läge<br />

• Håll kvar huvudet under fortsatt drag medan en annan hjälpare sätter nackkrage<br />

• Nackkrage räknas inte som fullgod fixering av nacken. Håll kvar draget med bägge<br />

händerna tills patienten är stabiliserad i spineboard eller vacuummadrass<br />

• Till synes oskadade patienter ska också ha nackkrage<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Försiktighet vid förflyttning. Använd ryggbräda<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

Ryggbräda Nackkrage<br />

53


Medvetslös i sittande läge<br />

Vanligt förekommande vid trafikolyckor. På grund av medvetslöshet kan patienten bli<br />

hängande i bilbältet med hakan sänkt mot bröstkorgen och med ofria luftvägar som följd.<br />

• För att försöka skapa fri luftväg tar man i den skadades huvud med bägge<br />

händerna och drar i längdriktningen<br />

• Under fortsatt drag lyfts huvudet till ett lätt bakåtböjt läge<br />

• Sätt på nackkrage under fortsatt drag<br />

• Nackkrage räknas inte som fullgod fixering av nacken. Håll kvar draget med bägge<br />

händerna tills patienten är stabiliserad i spineboard eller vacuummadrass<br />

Att gå till väga på detta sätt innebär i princip att riskerna att förvärra en nackskada<br />

minimerats. Huvudet måste däremot hållas kvar i detta läge. Att låta huvudet falla<br />

tillbaka till utgångsläget kan vara direkt livshotande.<br />

Om andningen inte kommer igång trots fri luftväg måste patienten lyftas ut ur bilen och<br />

konstgjord andning påbörjas, även om det finns risk att andra skador förvärras.<br />

Vid stor skadesituation kan man med hjälp av en elastisk binda eller med tejp fixera<br />

huvudet i rätt läge mot bilens nackstöd.<br />

Medvetslös i sittande läge Drag i längdriktningen Nackkrage. Fortsatt drag tills<br />

patienten är stabiliserad<br />

54


Thoraxskador<br />

Med thoraxskador menas bröstkorgsskador. Ungefär 25 % av alla patienter i trafikolyckor<br />

har thoraxskador. När bröstkorgen utsätts för våld tar i första hand hud och muskulatur<br />

upp energin. Sårskador och kontusioner (svullnader och blåmärken) uppstår när<br />

bröstkorgen träffar t.ex. säkerhetsbältet. Dessa skador ger smärta, särskilt vid<br />

andningsrörelser, men påverkar inte patientens förmåga att andas nämnvärt. Alla med<br />

smärta och/eller synliga tecken på våld förmodas ha inre skador.<br />

Revbenen skyddar inre organ som lungor, aorta och hjärta. När bröstkorgen tar emot<br />

energin kan revbenen spricka eller fraktureras. Revbenen kan då skada dessa<br />

underliggande organ med blödningar som följd. Revbensfrakturer som sitter lågt i<br />

bröstkorgen kan även skada bukorgan som lever och mjälte. En okomplicerad<br />

revbensfraktur ger sällan ytterligare symtom än kraftig smärta vid djupandning och ömhet<br />

över frakturområdet.<br />

Vid en tvär inbromsning kommer även de inre organen att krocka mot bröstkorgens<br />

insida. Hjärtat och aorta kan skadas. De luftfyllda lungorna kan punkteras. Effekten blir<br />

som när man slår på en luftfylld papperspåse.<br />

Om flera revben brutits och varje revben är brutet på flera ställen får man en instabil<br />

bröstkorg vilket alltid leder till en försämrad andningsförmåga. Ofta förlorar lungan på<br />

den skadade sidan funktionen och faller ihop. Detta beror på att lungan är punkterad och<br />

att blod eller luft i lungsäcken trycker ihop lungan.<br />

Andningsfunktionen hos en frisk människa kan försämras med 55 % innan den blir<br />

livshotande. Med skador på bara den ena sidan av bröstkorgen klarar därför patienten<br />

att upprätthålla en tillräcklig andning. Vid skador på ena sidan kan man se osymmetrisk<br />

bröstkorg och osymmetriska andningsrörelser.<br />

Efter ett tag kan den skadade sidan även påverka den friska sidan. Den skadade lungan<br />

kan förskjutas över mot den friska lungan, som då får mindre utrymme att fungera som<br />

vanligt, med försämrad andning som följd. Om detta tillstånd fortskrider kan patienten<br />

även drabbas av hjärtstopp till följd av att viktiga blodkärl i bröstkorgen komprimeras och<br />

blodflödet till hjärtat upphävs.<br />

Symtom<br />

• Blåmärken, sår, svullnad<br />

• Osymmetrisk bröstkorg<br />

• Osymmetriska andningsrörelser<br />

• Lufthunger, ångest, oro<br />

• Cyanotisk hud, läppar, naglar<br />

• Överfyllda blodådror på halsen<br />

• Sänkt medvetande<br />

• Ytlig andning och/eller oregelbunden andning<br />

• Bukandning<br />

• Konstiga andningsljud som snarkande, rosslig och sörplande andning<br />

• Smärta vid andning och vid beröring av det skadade området<br />

55


Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Sök aktivt efter fynd/symtom som kan tyda på thoraxskador<br />

Behandling<br />

• Skapa och upprätthåll fri luftväg. Stabilisera med nackkrage<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Stabilt sidoläge med den skadade sidan nedåt hos medvetslös patient<br />

• Låt vaken patient själv inta den position som känns bäst<br />

• Täck sår och öppna bröstkorgsskador med luftgenomsläppligt förband eller<br />

kompress<br />

• Om lufttätt förband används så tejpa endast fast tre av förbandets sidor över<br />

skadan. På så sätt kan luft från lungan passera ut men inte in<br />

• Instabil bröstkorg kan tejpas utvändigt med bred tejp för att fixeras. Tejpa över<br />

den instabila delen med flera tejpremsor. Undvik att tejpa för stort område då<br />

andningsrörelsen kan försvåras av detta<br />

• Beredskap för konstgjord andning<br />

• Beredskap för hjärtlungräddning<br />

Tänk på att patienter med thoraxskador även kan ha skador på nacke och rygg.<br />

Förbjudet att lägga förband runt bröstkorgen vid bröstkorgsskador då detta förhindrar<br />

de normala andningsrörelserna.<br />

Tejpning av instabil bröstkorg<br />

56


Bukskador<br />

Bukens organ består av tarmar, lever, bukspottskörtel, njurar, mjälte, urinblåsa,<br />

magsäck, diafragma samt hos kvinnor även livmoder och äggstockar. Vid trubbigt våld<br />

mot buken kan organen i buken skadas. Flera av bukorganen är ihåliga och kan därför<br />

spricka då de utsätts för våld. Det får till följd att stora blödningar kan uppstå. Bukens<br />

organ är inte fixerade på samma sätt som övriga organ i kroppen utan sitter ofta bara löst<br />

upphängda av ligament (senor). Vid en kraftig inbromsning fortsätter bukens organ<br />

framåt vilket kan få till följd att ligamenten skär av organen eller skadar dessa delvis,<br />

med kraftig blödning som följd. Buken har dessutom ett stort blodkärlssystem som lätt<br />

kan skadas när det utsätts för våld.<br />

En bukskada som inte är öppen kan vara svår att lokalisera eller ens finna. Ofta är<br />

symtomen diffusa och patienten kan klaga över andra smärtor än de från buken. Man<br />

måste alltid misstänka inre bukskador om våld förekommit mot buken. Vanligt är att<br />

säkerhetsbältet varit dåligt anpassat och därför tagit upp energin mot buken istället för<br />

mot bäckenet. En stor blånad ses då långt ner på buken.<br />

Brädhård buk ses ofta vid bukskador. Detta beror på att bukmuskulaturen reflexmässigt<br />

spänns pga. att bukväggen utsätts för retning av blod, galla, magsaft eller tarminnehåll<br />

som kommit ut i bukhålan. Denna retning kan även ge upphov till illamående och<br />

kräkning. När buken utsatts för våld kan patienten vara smärtfri. Oftast finns dock<br />

smärtor men dessa behöver inte avspegla skadans omfattning eller var skadan sitter.<br />

Bukandning saknas ofta pga. att patienten omedvetet undviker att använda diafragman<br />

vid andning.<br />

Symtom<br />

• Sår i bukväggen och blåmärken<br />

• Smärtor i buken<br />

• Ökad muskelspänning i buken<br />

• Bukandning saknas<br />

• Illamående och kräkning<br />

• Tilltagande chocksymtom pga. inre blödning<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Sök aktivt efter fynd/symtom som kan tyda på bukskador<br />

57


Behandlig<br />

• Fri luftväg. Tänk på att medvetslös patient med bukskador kan kräkas<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Täck öppna sår och undvik att stoppa tillbaka organ som kommit ut ur bukväggen.<br />

Använd förband fuktade med Natriumklorid<br />

• Böj benen på patienten för att avlasta skadade organ. Detta avlastar även<br />

bukmuskulaturen och upplevs därför även smärtlindrande<br />

• Låt främmande föremål som sitter i buken sitta kvar. Fixera med tejp eller förband<br />

för att hålla stabilt<br />

Om patienten skulle få försämrad andning när benen böjs eller patienten läggs i<br />

chockläge får man återgå till planläge.<br />

Avlastande läge för bukmuskulaturen<br />

58


Frakturer på armar och ben<br />

Orsak till att man bryter ett ben eller en arm är alltid någon typ av våld. Trubbigt våld som<br />

vid fallolyckor, eller vridvåld som när man fastnar i någonting. Luxationer förekommer<br />

också vid trubbigt våld och vid vridvåld. Luxation betyder ”ur led”.<br />

Symtom<br />

• Smärta<br />

• Svullnad<br />

• Blåmärken<br />

• Eventuell felställning<br />

• Utstickande benpipor eller sårskada över frakturen<br />

Omhändertagande på skadeplats och anamnes<br />

• Säkra platsen<br />

• Vad har hänt?<br />

• Bedöm graden av våld (hastighet, fallhöjd, mm) samt omgivningens utseende<br />

• Fråga eventuella vittnen<br />

• Har patienten varit avsvimmad?<br />

Undersökning<br />

En patient som utsatts för kraftigt våld kan ha svårare skador än de som är synliga vid<br />

första anblicken. En okomplicerad fraktur bedöms inte som livshotande i en akut<br />

situation. Man kan därför tvingas bortse från frakturen om patienten t.ex. är medvetslös.<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

Efter den första kontrollen av patienten kan man gå vidare med att inspektera själva<br />

skadan.<br />

• Hur ser det onda området ut? Svullet? Blått?<br />

• Är benet rakt eller felställt?<br />

• Är frakturen öppen (sårskada i anslutning till frakturen) eller sluten?<br />

Öppna frakturer kan se ut som stickskador då huden är penetrerad från insidan av den<br />

frakturerade benpipan.<br />

59


Distalstatus<br />

Frakturen i sig kan skada omkringliggande vävnad, blodkärl och nerver. Man vill i ett<br />

tidigt skede förhindra ytterligare skador genom ett säkert omhändertagande. Patienter<br />

med avsaknad av blodcirkulation och känsel nedanför skadan ska snabbt till sjukhus för<br />

återställande av cirkulation. Distalstatus avser det frakturen påverkar nedanför skadan.<br />

• Har patienten känsel nedanför skadan? Berör med fingrarna och fråga om de<br />

känner någonting<br />

• Kan man känna pulsen nedanför skadan?<br />

• Är tår eller fingrar varma?<br />

• Kan patienten röra fingrar och tår? Man nöjer sig om dom bara vickar lite på tårna<br />

eller fingrarna, eftersom det kan göra ont<br />

Behandling<br />

• Skydda patienten mot nedkylning<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Fixera frakturen om det är möjligt<br />

• Använd Quicksplint till frakturer på lårben och underben<br />

• Använd vacuumskenor till frakturer på armar, knän och fotleder och till patienter<br />

som har för korta ben för Quicksplinten<br />

• Varsamhet vid förflyttningar. Låt patienten göra så mycket han själv kan<br />

• Högläge på frakturen<br />

• Lägg förband på öppna frakturer<br />

• Ge inte patienten något att äta eller dricka<br />

Vacuumskena Vacuumskena<br />

Quicksplint<br />

60


Orsaker<br />

Brännskador<br />

• Skållning: t.ex. kokande vatten<br />

• Flammskador: t.ex. öppen eld<br />

• Smältskador: t.ex. plast, syntet kläder<br />

• Elektriska skador (orsakar skador inne i kroppen)<br />

• Kemiska brännskador/frätskador av t.ex. syror<br />

Brännskador graderas efter hur allvarliga de är<br />

Symtom vid ytliga brännskador Grad 1<br />

• Endast ytterhuden är utsatt<br />

• Huden röd som efter solbad<br />

• Måttlig svullnad<br />

• Läker spontant efter 24-48 timmar<br />

Symtom vid delhudsbrännskador Grad 2<br />

• Huden är djupare utsatt<br />

• Blåsor som kommer snabbt<br />

• Svullnad<br />

• Smärta<br />

Symtom vid fullhudsbrännskador Grad 3<br />

• Huden är vit-gul eller brun-svart<br />

• Huden är torr<br />

• Inga blåsor<br />

• Ingen känsel i det skadade området pga. att nerverna är bortbrända<br />

Symtom vid elektriska brännskador<br />

• Alltid fullhudsbrännskador<br />

• Även inre organ kan vara skadade<br />

• Ibland väldigt beskedliga hudskador där strömmen gått in och ut<br />

Hur stor skadan blir beror på<br />

• Hur stor mängd värmeenergi som tillförts kroppen<br />

• Hur stor kroppsyta som utsatts för värme<br />

• Hur länge man utsatts för värmetillförsel<br />

61


Hur allvarlig skadan är beror även på var skadan sitter. Brännskador runt ansikte och<br />

hals är allvarliga eftersom dessa kan ge andningsbesvär. Vid brännskador i ansiktet får<br />

man alltid misstänka att heta gaser inandats och att dessa kan ge svullnader i<br />

luftvägarna med andnöd som följd. Många med brännskador har även förgiftningsskador<br />

av giftiga gaser som andats in.<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

• Hur stor yta är brännskadad?<br />

• Vilken grad (djup) har brännskadan?<br />

• Var på kroppen är brännskadan lokaliserad?<br />

Med 9 % -regeln får man en grov uppskattning av brännskadans utbredning.<br />

Behandling<br />

• Avbryt exponering och påbörja kylning med vatten. Tänk på nedkylningsrisken! Kyl<br />

brännskadan men inte patienten. En hand kan kylas med iskallt vatten under<br />

lång tid. Är hela kroppen brännskadad kyler man med ljummet vatten under<br />

kortare tid<br />

• Kylning bör ske med mjuk stråle eftersom man inte vill skada huden ytterligare<br />

• Skydda mot omgivningen. Se till att patienten inte kyls ner ytterligare efter<br />

avslutad kylning. Lägg på rena lakan och täcken<br />

• Försök under avkylningen försiktigt ta av brända kläder. Låt kläder som sitter fast<br />

mot huden sitta kvar<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Lägg om öppna sår med steril kompress<br />

Med 9 % -regeln får man en grov uppskattning av brännskadans utbredning<br />

62


Nedkylning<br />

Om kroppen successivt förlorar mer värme än den kan alstra, drabbas man av allmän<br />

nedkylning. Det kan inträffa när man blir våt, utsätts för stark vind eller om man är<br />

skadad och tvingas sitta eller ligga stilla en längre tid. Det är alltså väta, vind och<br />

oförmåga att med rörelse skapa värme som leder till stora värmeförluster och allmän<br />

nedkylning. Man kan även drabbas av nedkylning vid plusgrader.<br />

Nedkylning innebär sänkning av kroppstemperaturen till < 35°C.<br />

Riskgrupper<br />

• Alkoholpåverkade (t.ex. somnar utomhus)<br />

• Fritidsutövare som drabbas av olyckor eller går vilse<br />

• Risk för nedkylning även vid ”vanliga” olyckor (t.ex. trafikolyckor – kallt underlag)<br />

• Äldre personer<br />

• Nyfödda<br />

• Hudskador/sjukdomar (t.ex. brännskador, psoriasis)<br />

Värmeförluster<br />

• För att alltid tillförsäkra att hjärnan har optimal temperatur så kan blodkärlen på<br />

huvudet inte strypa cirkulationen. Vid -10°C förlorar man 50 % av sin värme via<br />

huvudet. Vid - 20°C förlorar man 75 % av sin värme via huvudet<br />

• Är det 12°C i vattnet så har man 1-5 timmars överlevnadstid p.g.a. att vatten<br />

leder bort värme snabbare än luft<br />

Kyleffekten vid olika vindstyrkor och temperaturer<br />

Lugnt 5m/s 10m/s 15m/s 20m/s<br />

0 -8 -15 -18 -19<br />

-10 -21 -30 -34 -36<br />

-20 -36 -44 -49 -52<br />

-30 -46 -59 -65 -67<br />

-40 -59 -74 -80 -83<br />

Att skydda den skadade för vinden är en mycket viktig förebyggande åtgärd för att<br />

förhindra nedkylning.<br />

Måttligt nedkyld<br />

35° C: Kraftig huttring, dålig motorik, försämrat omdöme, apatisk<br />

33° C: Avtagande huttring, händerna oanvändbara, förvirrad<br />

Svårt nedkyld, medvetslös<br />

30° C: Ingen huttring, kan inte gå, kraftigt förvirrad<br />

28-30° C: Svag puls och andning, risk för ventrikelflimmer<br />

25-27° C: Medvetslös, kan verka död<br />

63


Symtom<br />

Hjärta<br />

• Snabb eller långsam puls<br />

• Oregelbunden puls vid < 32°C<br />

• Hjärtstopp kan förekomma vid 27-28°C (kan utlösas vid minsta stimuli på<br />

kroppen)<br />

• < 25°C kan man få hjärtstopp spontant<br />

Andning<br />

• Ökad andningsfrekvens initialt<br />

• < 30°C sänkt andningsfrekvens: 5-10 andetag/minut<br />

Njurar<br />

Hud<br />

• Ökad urinproduktion. Patienten blir kissnödig/kissar på sig<br />

• Blek, kall, cyanotisk<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes med temperaturbedömning<br />

Behandling<br />

• Hela omhändertagandet av den nedkylde patienten ska ske varsamt<br />

• Värm alltid hela patienten och skydda mot ytterligare nedkylning<br />

• Om möjligt, ta in patienten i värme<br />

• Klipp av våta kläder och isolera den nedkylde med torra filtar. Huvud – bål –<br />

armar – ben – isoleras var för sig<br />

• Om patienten ”bara fryser”, uppmana patienten att röra på sig<br />

• Ge varm, söt dryck till vaken patient<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma<br />

• Hjärtlungräddning ska ske med halvfart på kraftigt nedkyld patient pga. stelare<br />

bröstkorg och kraftigt minskat syrebehov. Koppla upp defibrillator innan start av<br />

HLR. Om defibrillatorn ger rådet att inte defibrillera – värm patienten istället för<br />

att starta HLR. Man är inte död förrän man är varm och död<br />

• Om patienten har sårskador, lägg om dessa ordentligt pga. att en nedkyld patient<br />

har förlorat förmågan att koagulera blodet. Blödningar kan ej stoppas förrän<br />

patienten är varm<br />

64


Förfrysningsskador<br />

Lokala kylskador<br />

Kylskador kan uppstå även vid plusgrader. Blåst och fuktig väderlek flerdubblar risken.<br />

Förfrysningsskadan uppträder när den lokala temperaturen i vävnaden närmar sig eller<br />

understiger vävnadens fryspunkt. Den drabbar vanligast fingrar, tår, kinder, öron och<br />

haka. Man får ökad förfrysningsrisk vid kontakt med kalla vätskor med låg fryspunkt (t.ex.<br />

bensin). Kläder som frusit fast får inte avlägsnas då detta kan skada underliggande<br />

vävnad.<br />

Ytlig förfrysningsskada<br />

Symtom<br />

• Stickande, brännande smärta som leder till känselbortfall<br />

• Vitblek hud<br />

• Hud, förskjutbar mot underliggande vävnad<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Värm och tina kylskadan så snart som möjligt innan den blir djup<br />

• Värm alltid hela patienten och skydda mot ytterligare nedkylning<br />

• Lossa åtsittande kläder<br />

• Tina patientens förfrysta kroppsdel med din egen kroppsvärme<br />

• Snabb förbättring om uppvärmning sker genast<br />

• Fortsätt uppvärmningen tills hudfärg och känsel kommit tillbaka även om det gör<br />

ont<br />

65


Djup förfrysningsskada<br />

Symtom<br />

• Känselbortfall<br />

• Vitblek hud<br />

• Hård hud, ej förskjutbar mot underliggande vävnad pga. att iskristaller har bildats i<br />

vävnaden<br />

• Skadan tinar ej inom 30 minuter, trots upptiningsförsök<br />

Undersökning<br />

• Medvetandekontroll<br />

• Bedömning av andning och cirkulation<br />

• Handledspulsar<br />

• Saturationskontroll<br />

• Anamnes<br />

Behandling<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask eller 1-5 liter på grimma till patient som huttrar<br />

• Värm alltid hela patienten och skydda mot ytterligare nedkylning<br />

• Tag av våta kläder och isolera med torra kläder eller filtar<br />

• Ge varm, sötad dryck<br />

• Skadad arm/ben i högläge – motverkar svullnad<br />

• Massera inte eftersom vävnaden lätt tar skada<br />

66


Den som håller på att drunkna<br />

Drunkning<br />

• Kämpar för att nå ytan<br />

• Får period av andningsuppehåll och lugn (behaglig känsla enl. de som överlevt)<br />

• Blir medvetslös<br />

• Sväljer stora mängder vatten som följs av kräkning<br />

• Får agonala andetag. Patienten andas in vatten<br />

• Får kramper pga. syrebrist i hjärnan<br />

• Får hjärtstopp pga. syrebrist i hjärtat<br />

Behandling<br />

• Fria luftvägar<br />

• Starta hjärtlungräddning<br />

• Vänd på sida om det kommer upp vatten vid inblåsningar. När det slutat rinna<br />

vatten – fortsätt med hjärtlungräddning<br />

• Patienten måste vara torr innan defibrillatorn används<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask till patient med egen andning<br />

Alla patienter som räddats från drunkningstillbud ska till sjukhus.<br />

Hos alla som varit < 1 timme under vatten ska alla tillgängliga resurser sättas in för att<br />

patienten ska överleva. Om man inte vet hur lång tid patienten har legat i vattnet –<br />

förutsätt då att det är < 1 timme.<br />

Den som drunknar i kallt vatten har större chans att överleva än den som drunknar i<br />

varmt vatten. Detta för att kroppen kyls ned snabbt, vilket leder till mindre skador då en<br />

kall kropp har betydligt lägre syrebehov. För den som hamnar i kallt vatten går<br />

nedkylningen mycket snabbt eftersom vatten avleder värme 25-30 gånger snabbare än<br />

luft. Små barn har små kroppar och kyls därför snabbare ned vilket ger större chans att<br />

överleva.<br />

Allt vatten i Sverige räknas generellt som kallt vatten. Gränsen för vad som är varmt<br />

eller kallt vatten går vid +21°C.<br />

Blöjbarn med flytväst kan drunkna pga. att blöjor blir tunga när de blir våta.<br />

Barn kan även drunkna i vattenfyllda diken, vattenpölar och i brunnar.<br />

67


Frätskador på hud<br />

Olyckor med farligt gods<br />

Frätande ämnen ger frätskador på huden. Befinner sig det frätande ämnet i gasform kan<br />

såväl hudskador som skador på andningsvägarna uppstå. Är det frätande ämnet i fast<br />

eller flytande form är skaderisken störst för hudskador. Många flytande ämnen förångas<br />

så att skador på andningsvägar kan uppstå. Exempel på förångande gaser är ammoniak,<br />

klor och svaveldioxid.<br />

Frätskador andningsvägar<br />

Frätande gasers skadeverkan beror på gasens fysikaliska egenskaper. Vattenlösligheten<br />

är speciellt betydelsefull. Frätande, mycket vattenlösliga gaser, löser sig snabbt i vätskan<br />

i ögon, näsa och hals och ger därmed upphov till starka reaktioner. Det börjar svida i<br />

ögon, näsa och svalg. Ögonen tåras.<br />

Frätande, mindre vattenlösliga gaser löser sig i mindre utsträckning i ögon, näsa och<br />

hals. Därmed ger de upphov till mindre tidigare reaktioner. Dessa gaser når istället<br />

lungorna, där de kan orsaka kemiskt lungödem med livshotande andnöd som följd.<br />

Många gånger kommer dessa symtom sent.<br />

Behandling av frätskador på hud och andningsvägar<br />

• Säkra platsen<br />

• Avbryt exponeringen<br />

• Avlägsna kläder<br />

• Syrgas 15 liter på traumamask<br />

• Fria luftvägar – försiktighet med konstgjord andning då patienten dragit ned gas i<br />

lungorna<br />

• Sanera huden - duscha med vatten<br />

• Informera er om ämnet den skadade har utsatts för<br />

• Chockförebyggande åtgärder<br />

Frätande vätska i ögonen<br />

Ögonen är särskilt känsliga för frätskador, eftersom de till stor del består av vatten. Det<br />

frätande ämnet kommer snabbt att sugas in på djupet, och risk för ögonskador är stor.<br />

Dessa skador medför stor smärta för den skadade.<br />

Behandling<br />

• Öppna ögonen, skölj med ögonspolflaskor så länge de räcker<br />

• Se till att den drabbade rör ögat, lyft och spola under ögonlock<br />

68

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!