GUTEFÅRENS BETEENDEN - Föreningen Gutefåret

Fårens starka flocksammanhållning
underlättar vår hantering av
dem. Har du möjlighet att ofta vistas
ibland dem upptäcker du snart
de olika individernas särart.
Foto: Ragnar Edberg
Våra gutefår är utomordentliga att
använda i naturvården. De äter inte
enbart örter och gräs på fälten,
utan söker gärna sin föda bland
buskar och i lättare skogsmark.
Deras kroppsbyggnad ger dem
fördelar att med lätthet röra sig i
tämligen oländiga marker. De är
tåliga och väl anpassade för
skiftande väderleksförhållanden.
Gutefåren mår gott av att vistas
utomhus hela året, naturligtvis
med möjlighet att få vind- och
regnskydd under tak av någon
form, vilket vi också enligt lag är
skyldiga att ge dem.
Parningsbetende
Att förstå beteendet hos fåren
under betäckningsperioden är
viktigt för slutresultatet. Vad är det
som gör en tacka attraktiv för
baggen? Varför är ullen viktig? Är
baggen medveten om olika raser
hos tackorna?
Även dofter påverkar
Vid parning påverkas såväl baggen
som tackan av de doftsignaler den
motsatta parten avger. Det är
bevisat att doften från baggen kan
framkalla brunst hos tackor.
Skillnad mellan raser när det gäller
baggarnas förmåga att framkalla
brunst har konstaterats.
Livserfarenhet även hos får
Baggens tidigare erfarenheter, t.ex.
syn- och doftsignaler, har
betydelse. Det finns bevis för att
oerfarna baggar kan få gå med
tackor i flera veckor innan de
utvecklar normalt sexuellt beteende.
Motsvarande förlängning
uppstår när man enbart har ungbagge
och ungtackor i gruppen.
Motsatsen, att tackorna söker upp
baggen för betäckning, ser man
ofta i grupper med vuxna, äldre
djur.
A tt lära känna våra husdjurs beteenden är viktigt,
eftersom det ger oss signaler om ifall allting är väl
eller om någonting håller på att gå fel. Förstår du inte
baggens signal när han är beredd att attackera dig, då
råkar du illa ut! Lika viktigt är att känna till hur en tacka
beter sig vid lamningen, så att du kan avgöra om du
behöver gripa in eller om allt förlöper helt normalt.
GUTEFÅRENS
BETEENDEN
Rasåtskillnad?
Baggar tycks föredra tackor av sin
egen ras. Vid studier på baggar
som vuxit upp tillsammans med
får av flera raser har man funnit att
baggarna föredrar tackor som är av
samma ras som baggarnas mödrar.
Man är dock osäker på vilket sinne
(lukt, syn etc) som inverkar i
igenkännandet av tackans ras.
Dragningskraft
Man har mätt faktorer som
bestämmer den sexuella dragningskraften
hos tackor. I ett test
mätte man hur lång tid som sex
baggar använde för uppvaktning
och parning om de fick välja
mellan sex brunstiga tackor. Testet
visade att:
• Attraktionsförmågan inte var
relaterad till mängden östrogen
hos tackorna
• Attraktionsförmågan hade nära
samband med brunst och var
relativt stabil för individuella
djur mellan och under brunstperioderna
• Attraktionsförmågan var typisk
för varje tacka. Den var inte
förknippad med tackans parningslust.
• Attraktionsförmågan var oberoende
av om tackan tidigare
varit i kontakt med en annan
bagge
Ullens betydelse
Flera studier antyder att lukten av
Föreningen Gutefåret: Gutefårägarens handbok 2006 9

10
tackornas ull är av stor betydelse.
Oklippta tackor tycks vara mer
attraktiva för baggarna än klippta,
men bara på bete (94,4% mot
44,4% parade) och inte på stall.
Synintrycket viktigt
Synintrycket verkar dominera när
bagge och tacka möts för första
gången. När väl första kontakten
är avklarad är det luktsinnet som
spelar störst roll för att uppfatta
brunst. Baggen testar som regel
omedelbart om tackan är färdig för
betäckning. En tacka som inte är
beredd ger signal om detta genom
att urinera. Baggen luktar på
urinen och gör inga fler närmanden.
Står tackan däremot still är det en
tydlig signal till baggen att han
kan bestiga henne.
Ensamma lamm
Om avvanda bagglamm föds upp
utan kontakt med tackor kan detta
försena deras könsmognad och
spermaproduktion. Man har funnit
att sådana bagglamm blivit
betäckningsvilliga (aktiva) först
efter flera kontakter med brunstiga
tackor.
Vid lamningen
Vid normal födsel slickar tackan
sitt lamm och äter upp det mesta
av fosterhinnorna. Likaså äter hon
oftast upp efterbörden. Sannolikt
har detta stor betydelse för hennes
hormonomsättning och ger de rätta
signaler till hennes hjärna att hon
blivit mor.
Varning! Om tackorna tvingas
leva för tätt tillsammans under
lamningen uppstår lätt tjuvsituationer.
Om tacka A föder ett enda
lamm är risken ringa. Hon tar
omedelbart hand om detta lamm
och försvarar det mot andra tackor.
Lammet får genom slickningen
den rätta ”familjelukten”.
Om tacka A föder två lamm så
blir lamm nummer ett ”övergivet”
den stund tackan föder lamm
nummer två. Vid det tillfället kan
en annan tacka (B), som själv är
nära att lamma, börja ”vårda”
lammet, slicka det.
När tacka A fött lamm nummer
två och skall ta sig an också
nummer ett, vägrar hon som regel,
lammet har en annan och felaktig
lukt från tacka B. Tacka B föder
Tacka och lamm präglas på varann
genom lukt, läten och synintryck.
Foto: Ragnar Edberg
sina egna lamm och är ointresserad
av det tillfälligt vårdade
lammet. Du har fått ett typiskt
flasklamm!
Råd! Ge tackorna stora utrymmen
för lamning, så de kan gå
avsides. Gärna ute i hagen, men
blir det ”kallt och ruggigt”, så ta in
mor och lamm omedelbart efter
lamningen och ställ dem i en egen
box.
Kontakten tacka - lamm
Kontakten mellan tackan och
hennes lamm är alltid god. De
särskiljer lätt varandras läten bland
hundratals andra får och lamm.
När tackorna är nyklippta och
släpps tillbaka till sina lamm
uppstår emellertid förvirring.
Under klippningen har lammen
haft god kontakt med sin mor
genom sina bräkande läten, ibland
högljutt och nog så påfrestande för
fårklipparen. Så fort tackan
kommer åter luktar lammen på
henne, men den invanda lukten är
borta med fällen och förvirringen
är stor under en kort stund. Allt
reder dock upp sig så småningom.
Digivningen en trygghet
Alldeles uppenbart är digivningen
en trygghet för lammen. Lägg
märke till hur lammen vid
orosmoment i flocken snabbt
skyndar till tackans juver!
Gutelammen leker gärna ”herre på täppan” om de finner en lämplig sten
eller höjd i hagen. Teckning: Sune Forsberg
Föreningen Gutefåret: Gutefårägarens handbok 2006