tema: gudstjänstliv - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

Låt barnen komma till mig
– gudstjänstförnyelse utifrån barnens villkor!
På söndagarna i Barnens Katedral, det vill säga Kroppkärrskyrkan i Norrstrandsförsamling
i Karlstad, klingar ljudet av en massa barnröster i kyrkorummet. Det
är ”Gudstjänst för små och stora” och både barn och äldre är samlade till en
liten annorlunda gudstjänst. Gudstjänsten utgår från att alla ska ha möjlighet
att delta, även de minsta och därför är gudstjänsten utformad efter barns sätt att
vara och uttrycka sig. Alla inkluderas – för alla har vi barnet i oss. Drama, ljud,
bild, musik och form är självklara delar i denna mycket sinnliga gudstjänst. Man
har utgått från Jesu ord i Mark 10:13–16 i arbetet med Barnen Katedral och
formulerat två mål:
– En kyrka där barnet skulle komma i första
rummet!
– En församling som verkligen satsade på
barnen!
På vilket sätt är det mer sinnligt och barnvänligt
än en vanlig gudstjänst, frågar jag
Kristina Stolare, församlingspedagog i
kyrkan sedan 2001.
– Om vi börjar med placeringen, säger
Kristina Stolare, så sitter vi alla i en ring
och inte som i en buss där man bara ser
varandras nackar. Ser man varandra blir
delaktigheten också större automatiskt.
Vi ser varandras ansikten, kan se om grannen
är glad eller ledsen. Sedan arbetar vi
mycket med det språk vi använder. Det
kan till exempel handla om vilka bilder vi
väljer att beskriva Gud med. Vi försöker
undvika att säga Han om Gud och överföra
våra vuxna bilder av och om Gud till
barnen, så som att Gud är likt en domare,
herde eller klippa. Vi tänker mer att vi har
ett tomt vitt ark framför oss och att barnen
sedan själva ska få fylla sitt ark med
egna bilder och känslor om Gud och vem
Gud är. Det har bidragit till att när barnen
beskriver vem Gud är så hämtar de gärna
bilder ifrån händelser som utspelat sig på
skolgården eller metaforer som att Gud är
som farmor, myran eller trädet.
I stället för att läsa alla söndagens texter
väljer man i Barnens Katedral enbart
en text. Den återberättas eller så läser man
ur den bibeln som alla fyraåringar får av
kyrkan. På så sätt får barnen få en större
igenkänningsfaktor och de kan säga:
”Titta mamma! Dom har samma bok
som vi har hemma.” Bibeln kan då bli en
bok som barnen inte bara får se och uppleva
i kyrkan utan även i hemmet.
– Språket handlar heller inte enbart om
de ord vi pratar, fortsätter Kristina Stolare.
Språk handlar också om dans, måla och
lerarbete – att få gestalta sin gudsbild genom
olika uttryck. Dessa uttrycksformer
kan både tre, sju och 30-åringar ta till sig.
För treåringen är det en upplevelse i sig
att sitta i ett stort rum tillsammans med
andra barn och sjunga, lyssna till musik
och göra något med händerna. För en sjuåring
kan upplevelsen vara att själv tänka
på hur Gud är och måla ned det och vara
glad, nöjd och stolt över sitt skapande. En
30-åring kan genom ett mer ordlöst språk
upptäcka sin inre kreativitet och börja
bejaka inre skaparkraft och glöd. Vi tror
att vi människor aldrig blir så gamla att vi
inte berörs av en sinnlig upplevelse.
Man använder inga agendor då det
utesluter alla dem som inte kan läsa. Det
finns ibland sångblad för de vuxna men
annars sjunger man sånger som barnen
kan och har sjungit i vardagsverksamheten.
Gudstjänsterna blir därför lite av
kommenterade gudstjänster varje gång.
Många församlingar har numera en liten
barnhörna längst ned i kyrkan med
kritor, böcker och lite leksaker. Varför
räcker inte det?
– Om gudstjänsten är till för alla så utstrålar
en liten barnhörna att barnen får hålla
sig för sig själva, menar Kristina, och därmed
är inte gudstjänsten till för alla. Det
blir ett vi och dom. Det viktiga pågår här
framme vid altaret eller predikstolen och
dit får barnen inte gå utan de ska vara på
sin plats så att de inte stör de vuxnas viktiga
saker. I ett sådant tänkande delar man
inte gudstjänstupplevelsen med varandra.
I början hade man i Kroppkärrskyrkan
många kyrkobesökare som enbart kom
när barnkören sjöng, men aldrig annars.
Då blev barnkörens framträdande mer av
uppträdande som inte kopplades till helheten.
Barnkören ställdes längst fram och
farmor och mormor knäppte bilder och
övriga vuxna tyckte att det var ett sött och
pittoreskt inslag i gudstjänsten. Men barnen
blev inte själva delaktiga i upplevelsen.
4 elsA nr 1 011 KyrKA och sAmhälle ur Kvinnors perspeKtiv