tema: eKumeniK - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

KyrkA och samhälle ur kvinnors perspektiv :: NUMMER 2/11tema: ekumenik

LEDAreCajsa Sandgren,handläggare för ekumenik, Svenska kyrkanRätten att definiera sin egen tro– grundregel för ekumenikJämställdheten har inte kommit längreför att även relativt avklädda män förekommeri reklamen, den som tror det lurarsig. Ditt förtryck blir inte mindre föratt mitt ökar. Livet är inte något nollsummespel,inte heller den subtila sexismen.Vid en nordisk konferens i februari i år omreligionsmöte talades om den subtila sexismen,och hur vi kvinnor luras att självamedverka till den. Fenomenet exemplifieradesmed en sekvens från ett av Skavlanspratprogram. Han intervjuade prinsessanMärtha Louise av Norge med anledningav hennes bok Möt min skyddsängel. Jaghar inte läst boken men respekterar hennesrätt att tro på ett annat sätt än jag självgör och även ge uttryck för detta; vilket ären av ekumenikens grundregler.Icke Skavlan, som pratade och ”skojade”på och fick Märtha Louise att förminskasig själv, skratta åt sig själv och det hontror på, genom subtila och insinuanta frågorom hennes skyddsängel. Om han t.ex.hade kläder på sig och luktade gott! Ingenrespekt för hennes tro, ingen respekt förhenne som person. Skavlan har kritiseratsför att vara sexistisk i sina TV-program,mer i Norge än i Sverige. Många kvinnorser programmet och charmas av Skavlan,många anser säkert att Skavlan gjorde enbra intervju och hör inte hur han förminskarmänniskan Märtha, förminskar hennesövertygelse och gör sig löjlig, på ettmycket subtilt sätt, över hennes tro. Hanfår tittarna att hålla med, och han skrattarsamtidigt förment vänlig. Övertygandehärskarteknik, att förminska den andre,men vi uppfattar inte riktigt vad han gör,hur han skickligt ”tar poäng” på någonannans bekostnad. I själva verket är detdålig journalistik i TV.Grundregeln i det ekumeniska samtalet,och i det interreligiösa samtalet, är attparterna får definiera sin egen tro och inteblir definierade, och därmed inte hellerdemoniserade eller förlöjligade. Förlöjligandetdrabbar kvinnor hårt, vi skrattarsjälva med och får dålig smak i munnenefteråt. Den s.k. backlashen är inte baraden öppna sexismens utan framförallt denfördolda, den subtila, som vi gör till våregen utan att förstå hur det gick till. Ettannat exempel är när vi utsätter kvinnoromkring oss, som chefer, arbetskamrateroch föreläsare m.fl., för mycket större kravoch kraftigare kritik än de manliga. Vi görmännens könsbaserade kritik till vår egen,utan att egentligen förstå hur eller varför,få av oss skulle ens erkänna att det kanvara så. Det är mycket subtilt!”Jag blir den du gör mig till” och dåfinns alltid risken att jag gör min nästa tillnågon som jag tror att den är eller vill attden ska vara. Kanske av omedvetenhet,kanske för att själv framträda i bättre dager,kanske för att det är enklast. Men detär ohederligt. En del av samtalet mellankvinnor i den ekumeniska sfären kräversjälvkritik och frågor om hur vi agerar ochvarför. På vems villkor sker samtalet, vemanger tonen? Är det på lika villkor?Sveriges Kristna Råd har publicerat 10tumregler för ekumeniska samtal och ekumeniskamöten (www.skr.org sökord 10tumregler). Dessa regler passar egentligenför alla goda samtal vi kristna vill föra.Vi behöver redskap för att förstå osssjälva, har vi inte dem är det svårt att gå ini ekumeniska möten och samtal. Förstårvi inte oss själva är det svårt att förstå denandre som Guds avbild.Och Skavlan då, ja han säger sig inte allsförstå kritiken!Elsa nr 2 2011

Ekumenik med hjärtatDet finns nog ingen som skulle argumentera emot om man av någon anledningskulle vilja utnämna Birgit Karlsson, Svenska Baptistsamfundets tidigare missionsföreståndareoch Sveriges Kristna råds första ordförande, till en av de främsta kvinnligaföreträdarna för svensk ekumenik. Birgit Karlsson har ett genuint hjärta för ekumenikoch har ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla och fördjupa ekumeniken iSverige. För det har hon också skördat stort erkännande och fått många vänner.Birgit Karlsson växte upp i Svenska kyrkan,men som 15-åring hittade hon sittandliga hem i Skogstorps baptistförsamling.Hennes tidiga erfarenhet av en annankyrkotradition hjälpte henne att förståatt världen trots allt var större än denlilla baptistförsamlingen även om det vardär hon kände sig hemma.– För att kunna vara en sann ekumenär det viktigt att ha en hemortsrätt, attveta var man står. Det är nödvändigt föratt man ska kunna dela med sig av vadman har, säger Birgit Karlsson.Birgit Karlsson gav sig tidigt ut somevangelist och hamnade i Skärblacka iÖstergötlands distrikt och besökte dåockså Gårdeby. Där fanns något som kallladesAlliansen i Gårdeby. Det var ekumeniki praktiken långt innan begreppet varetablerat. Medlemmar från olika församlingarsom bodde på orten (Alla församlingar,med olika traditioner, som verkadei Gårdeby) kände gemensamt ansvar försin bygd och samarbetade och deladeansvaret mellan sig utan att vakta på sitteget. Känslan för sin bygd var starkare änbehovet av att markera revir. Det gjordestarkt intryck på Birgit Karlsson.Under 1960- och 1970-talet anordnadesolika ekumeniska konferenser sompåverkade det ekumeniska klimatet på ettpositivt sätt i Sverige.– G-72 (Göteborg 1972) var ett väldigtviktigt möte, kanske det viktigaste.Då samlades folk från alla då existerandekyrkor och samfund i Sverige för att firagudstjänster tillsammans, inte skriva påofficiella papper. Konferensen var som enandlig överraskning då vi upptäckte varandrapå allvar. Det var en start för denbreda ekumeniken, en folklig upplevelse.Hela konferensen var mer av en händelse(snarare) än en arrangerad konferens. Jagvet inte vem som tog initiativ till den.Senare, under andra ekumeniska möten,tog det mera formen av möten då officielladokument skulle undertecknas ochekumeniken skulle formaliseras, men dettyngde ned mötena, minns Birgit Karlsson.Det blev lite av en backlash.Birgit Karlsson skrev kyrkohistoria närhon blev det nybildade Sveriges KristnaRåds, SKR, ordförande 1992. Det var enstor händelse i sig att SKR bildades, mendet gjorde det historiskt också för att manvalde en kvinna till ordförande. BirgitKarlsson var samtidigt missionsföreståndareför Svenska Baptistsamfundet, dessförsta kvinnliga ledare, och en av de absolutförsta kvinnliga kyrkoledarna i Sverigeöver huvud taget. Det tycktes inte finnasnågon tveksamhet till att välja henne.– Det var den katolske biskopen HubertusBrandenburg som nominerademig, berättar Birgit Karlsson. Jag var valdtill ledare i Svenska Baptistsamfundet ochi den ekumeniska gemenskapen (man)respekterade man varandras val, ingengick in och kritiserade en annan kyrkas ellersamfunds val av ledare.Att Birgit Karlsson hade funnits medi den långa processen som ledde fram tillbildandet av SKR var också ett viktigt skältill att hon valdes till ordförande.– SKRs viktigaste uppgift är att inspirerade olika kyrkorna att i sina egna rörelser,nationellt och på församlingsnivå,tänka generöst om varandra. Att fokuserapå det inre livet, inte de yttre formerna.– Det svåraste med ekumeniken är attleva i trohet mot sin egen teologi och tradition,det man är medveten om – ellerinte medveten om - det man är bunden i,och samtidigt ha modet att vara relevanti sin samtid, att vara begriplig för sin omgivningoch för samhället. Tradition ochnödvändig förändring på samma gång. Vibehöver nära möten mellan kyrkorna föratt vi ska kunna se och uppleva varandrasolikheter och förstå varandra. Om vi inteskapar de nära mötena riskerar vi att skapautrymme för fördomsfullt tänkandeom varandra.– Mina lyckligaste ekumeniska stunder,utöver G-72 som i min bedömningvar den viktigaste händelsen i ekumenikenssvenska historia, har varit alla mötenmed representanter från kyrkorna i världen.Tillfällen då vi fått möta DesmondTutu, Nelson Mandela med flera. Då vialla, från alla kyrkorna i Sverige, var tillsammansmed kyrkorna i världen, kyrkorsom betytt något för sina samhällen ochsin samtid, som i Sydafrika till exempel.Birgit Karlsson har varit engagerad iekumeniken på många nivåer, även tillsammansmed kvinnorna, och har ocksåfunnits med genom stora delar av SverigesEkumeniska Kvinnoråds, SEK, historiaoch utveckling.– Jag mötte Elsa Cedergren, SEKsgrundare, tillsammans med andra mycketprominenta damer, första gången närjag precis hade kommit upp ur havet vidVallersvik på västkusten, baptisternassommargård där jag arbetade som pastorunder sommaren. Jag kom gående i blötbaddräkt och blev plötsligt presenteradför Elsa, född Bernadotte, och hennesmedföljande damer, så som jag gick ochstod.– Om man ska förändra mycket måstedet finnas strukturer för att det ska blihållbart, det räcker inte bara med nätverk,det riskerar att bli för skört. Organisationenblir en kropp som håller ihop Elsa nr 2 2011Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Foto: Åke Rönndahl”Mina lyckligaste ekumeniska stunder, utöver G-72 som i min bedömning var den viktigaste händelsen i ekumenikenssvenska historia, har varit alla möten med representanter från kyrkorna i världen.” säger Birgit Karlsson som nu arbetar sompastor i Kungsholmens Baptistkyrka.arbete och engagemanget. Men vilken vägär relevant för kvinnoekumeniken idag?Mycket är likt Elsa Cedergrens tid, menmycket är olikt. Det behöver vi funderapå. Hur ska de nya vägarna se ut? Frånbörjan fanns bara Världsböndagen inomSEK, det är fantastiskt det som har häntgenom åren med tidningen ELSA, Priscillaseminarierna,konferensen ”Ansiktemot ansikte” 1996, men vilka är de brännandefrågorna idag?– Det finns mycket som oroar i vårtsamhälle idag. Det har blivit hårt, med detökade våldet och otryggheten. Det gällerframför allt barn och gamla. Vart har demjuka värdena och etiken tagit vägen? Vimåste värna om de svaga. Kvinnorörelsenhar blivit tuff och värnar inte om de svaga.Vi ville frigörelse för kvinnorna men vemfår betala priset för vår frigörelse? Det varju inte det här vi ville med jämställdheten?Finns det fortfarande utrymme för värderingsfrågornaoch människors värde? Vadhar vi förlorat på vägen? Det är mycketcentrala samhällsfrågor i vår tid.Birgit Karlsson avslutar sina funderingarmed en fråga till oss alla:– När jag tar mer plats, vem får då mindreplats?Text: Annika Damirjian4frågor till den katolske biskopen William Kenney C.P. Bishop ofMidica, Auxiliary Bishop of Birmingham, verksam som hjälpbiskop i Sverige1. Under vilka omständigheterlärde du känna Birgit Karlsson?– Jag arbetade tillsammans med Birgit irätt många år inom ekumeniken. Vi varmed i ledningen för Sveriges Kristna Rådoch hade träffats många gånger även dessförinnan.2. Hur var det att arbeta tillsammansmed henne?– Det var alltid ett nöje att jobba medhenne. Jag såg fram emot att träffa henneoch få arbeta tillsammans med henne.Hon har en sant kristen andlighet somgjorde det till en glädje att vara tillsammansoch samarbeta med henne.3. Hur skulle du beskriva Birgitsom människa och som ledare?– Som person behandlade hon alltidandra med djup respekt och empati ochvinnlade sig om att hjälpa andra utvecklasina gåvor. Jag har föga erfarenhet av hennesledarskap men hon var alltid tydligmed vad hon ville och jag skulle tro atthon därmed även var en god ledare.4. Vad är hennes bidrag tillsvensk ekumenik?– Hon såg till att väsentliga andliga värdeninte gick förlorade. Det finns alltid entendens att göra den ekumeniska rörelsentill något som handlar mest om struktureroch till och med ”politik”. Birgitgjorde allt som stod i hennes förmåga föratt detta inte skulle ske utan att vi skulleförbli trogna mot de centrala värdena i allkristen evangelisation. För mig är det dengåva Birgit Karlsson gav till ekumenikenoch som jag alltid kommer att minnas.Ragni LantzElsa nr 2 2011

Att vara till nytta för andraLars Lindberg, teol.dr. och pastor emeritusi Missionskyrkan, skrev följande minnesordöver dominikansyster CatharinaBroomé, publicerade i Signum 2007, nr 7:”Catharina Broomé tillhörde de ledandebrobyggarna i svensk ekumenik. Många,både i svenska kyrkan och i frikyrkorna,har fått sin bild av katolska kyrkan prägladav syster Catharinas ljusa och öppnandetrostolkning. Hennes bok Katolicismen,Kyrkan – läran – missionen, som kommiti flera upplagor, har röjt undan en hel delprotestantiska fördomar.”Nyckelorden ”brobyggare” samt ”ljusoch öppnande trostolkning” sammanfattarsyster Catharinas hela livsgärningsom en äkta dominikansk förkunnare.Det råder definitivt ingen tvekan om atthon fortfarande intar första platsen somkatolska kyrkans ”ambassadör” i svenskkristenhet, men ledsamt nog konstaterarvi att hon idag är bortglömd bland katolikernasjälva.Dominikansyster Catharina Broomé somavled 84 år gammal i juli 2007 var någotså ovanligt som ”född” katolik i Sverige.Hennes föräldrar som långt ifrån tillhördeen akademisk krets eller hade någranaturliga kontakter med katolska kyrkanhade konverterat i början av 1900-talet.Till trots för den närmast ghettoliknandekatolska grupp hon växte upp ikom hon att mycket tidigt engagera sigi det ekumeniska arbetet. För katolskakyrkan som helhet slog ekumeniken inteigenom förrän under Andra Vatikankonciliet1962 – 65 och det var först efterkonciliet som vanliga katoliker börjadedelta i ekumeniska samtal. Syster Catharinahörde till undantagen, liksom flera avhennes medsystrar inom dominikanorden,och började försiktiga men samtidigtbanbrytande kontakter med andra kyrkoroch samfund redan när hon kom tillbakatill Sverige kring 1950 efter sin systrautbildningi Frankrike och Schweiz.Det är värt att påpeka att under helafemtiotalet hade flera katolska teologer påkontinenten börjat lägga en grund för detekumeniska arbetet. Men inget av dettaaccepterades då av den kyrkliga hierarkin,tvärtom så belades de flesta av dessateologer med munkavle och fick fortsättasitt arbete i det tysta. För vanliga katolikergällde att det var förbjudet att delta iandra kyrkors och samfunds gudstjänsteroch de som upptogs i katolska kyrkans gemenskapfick avsvära sig sin lutherska tro.En första ljusning skedde i och med valetav Johannes XXIII till påve 1958.För syster Catharina var den första ochfrämsta uppgiften att förkunna en levandetro på Jesus Kristus både genom katekesundervisningför barn och ungdomar,folkbildning för vuxna och sist men inteminst genom ett omfattande författarskap.Hon var också enormt snabb att omsättautländska framstående teologerstankar till svenska, inte minst när dethandlade om ekumenik. Hennes översättningtill svenska av den store ortodoxeteologen Vladimir Losskys bok, Östkyrkansmystiska teologi, 1997, var ett avhennes sista stora arbeten innan hon insjuknadei Parkinson. Per Beskow taladeom detta som ”en teologisk bokhändelseav första rang” när översättningen presenteradesi Signum 1998 – 2. Vidare skrevhan ”Den terminologiskt svåra texten harpå ett utmärkt sätt översatts till svenskaspråket som annars inte är särskilt ägnatför detta slags högtflygande teologiska utredningar.”Vad översättningen av det härstandardverket har betytt för dialogenmed ortodoxin på svensk botten kan intenog överskattas.Syster Catharina hade verkligen tagit tillsig det ekumeniska budskapet från AndraVatikankonciliet och lät det genomsyraallt vad hon gjorde. När hon 1969 gavut en översiktlig presentation av koncilietoch dess dokument, Vatikankonciliet,Dokumenten i sammandrag, så var det följandemeningar i ekumenikdekretet somhon särskilt lyfte fram. ”Dock är deras(katolikernas) främsta plikt att ärligt ochuppmärksamt tänka igenom i vilka avseendenden katolska kyrkan själv måsteförnyas …”. ”Det är nödvändigt att katolikernamed glädje erkänner och uppskattarde äkta kristna värden som finns hosandra kristna bröder och som tillhör vårtgemensamma arv.” ”Man får heller inteförbise att allt som den Helige Andes nådverkar hos andra kristna bröder även kanbidra till vår egen uppbyggelse …” ”Koncilietser med glädje att katolikerna mer ochmer deltar i det ekumeniska arbetet.”Även om syster Catharina deltog i en heldel ekumeniska samtal redan före konciliet,ofta i all hemlighet, så innebar koncilieten språngbräda ut i offentligheten. Inteminst kom Kyrkornas Världsråds generalförsamlingi Uppsala 1968 att bli av storbetydelse för syster Catharinas fortsattaekumeniska verksamhet. I de påföljandeekumeniska riksmötena i Göteborg 1972och Västerås 1977 stod syster Catharinasom en självklar föredragshållare.Kanske blev ändå hennes viktigasteekumeniska insats arbetet med Sampsalmskommitténsom ledde fram tillen gemensam ekumenisk psalmbok förfemton olika kristna samfund i Sverige Elsa nr 2 2011Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

För syster Catharina var den första och främsta uppgiften att förkunna en levande tro på Jesus Kristus både genom katekesundervisningför barn och ungdomar, folkbildning för vuxna och sist men inte minst genom ett omfattande författarskap.1986. Här gjorde syster Catharina blandannat bearbetningar av sånger från allakyrkliga traditioner. Det är värt att påpekaatt det är en katolsk ordenssystersom bearbetat texterna till psalmerna 12,16, 221 och 301.Att syster Catharina representeradeStockholms katolska stift i dåvarandeSvenska Ekumeniska Nämnden, en föregångaretill Sveriges Kristna Råd, ochdär engagerade sig livligt i de teologiskafrågorna var vida känt och uppskattat.Hon skaffade sig ett vittomfattande ekumenisktkontaktnät i de olika svenskakyrkorna och samfunden och var en av deförsta offentliga ekumeniska rösterna förkatolska kyrkans del i Sverige.När hon kommenterade Andra Vatikankoncilietsekumenikdekret så fastslog honfrankt att om vi inte tar på oss ekumenikensom ett uppdrag så ”desolidariserar vioss med kyrkan”. Och ur dekretet lyfterhon särskilt fram att detta arbete måstepräglas av ”uppriktig självförnekelse, ödmjukhetoch saktmod i tjänandet samtbroderlig generositet gentemot de andra.”Det var hennes djupaste övertygelse attom kyrkan skulle vara trogen sin kallelseså måste den främja enheten och börjamed att förnya sig själv på alla plan. I dethär arbetet var också teologin viktig ochsom dominikan stod syster Catharina fastrotad i traditionen att teologin inte fickbli ett självändamål i sig utan alltid skullevara till konkret nytta för människornasmeningsskapande och sökande efter sanning.I sin föreläsning till teologiska fakultetenvid Uppsala universitet i samband medutnämningen till hedersdoktor 1989 sadehon ”Människan är till sitt väsen gjordför en obegränsad verklighet och kan därföraldrig finna full tillfredsställelse i detsom är begränsat och av kort varaktighet.Teologin kan både ge henne rötter och ettframtidshopp genom att undervisa omsammanhangen. I den värld som vi leveri måste det också handla om ekumeniskasammanhang och om de världar som denväxande kännedomen om andra religionerger oss tillträde till (min kursivering).”Sr Madeleine Fredell OPElsa nr 2 2011

Foto: Lars EnquistAina Monahof, författare, bosatt i Gamleby har en dramatisk bakgrund och mycket att berätta.Ania fortsätter skrivaför barnens skullSom av en händelse kom jag att mötaAnia Monahof, ryskfödd författarinnamed finlandssvenskt, ingermanländsktoch judiskt påbrå, och med en mycket dramatiskhistoria, som bor i Gamleby av allaplatser. En sen kväll i november i fjol komjag med sista tåget från Linköping, stegav i Gamleby där min man mötte med bilen,samtidigt som en äldre kvinna, stiligtklädd i hatt och kappa och pumps ocksåsteg av. Ingen kom och mötte henne, honbörjade gå med raska steg och jag undradeom vi inte kunde köra henne någonstans.Hon hade tänkt gå hem, ”jag är van att gå”,men tackade ja till en skjuts. Hon bröt ensmula på något baltiskt språk, och sadeatt hon kände igen oss från kyrkan. Hurdet var började hon berätta och berättaoch när vi kommit till hennes hus var detknappt vi ville släppa av henne.Jag har fått tillfälle att träffa henne ochgöra en intervju – hon kan trollbinda genomatt berätta! Född i S:t Petersburg1929 där hennes föräldrar växt upp undertsartiden, och hon själv under de förstaåren av Sovjettiden, då allt som kopplatstill tsartiden, ”de vita” skulle förintas. Sedankom andra världskriget och tyskarna medambitionen att förinta den röda arménoch allt och alla som hörde därtill. Aniasursprung och familjehistoria handlar omvandringen från Ingermanland (Ryssland),flykt och evakuering till Estland, vidare tillFinland och vid krigsslutet i en fiskebåt enisande vinternatt från Åbo till Sverige.– Det var när vi hittade en tändsticksaskmed en liten naken pojke på som vi förstodatt vi var i Sverige. Sverige! Tvåhundra år” Det var när vi hittadeen tändsticksask meden liten naken pojkepå som vi förstod att vivar i Sverige. Sverige!Tvåhundra år utan krig.Ofattbart! Vi fick torrakläder, mat! Pepparkakor!En översvallandekärlek mötte oss. ” Elsa nr 2 2011Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

” Det är krigets ondska som driver mig att skriva – barn skall aldrig behöva uppleva krig ochmaktkamp. Jag är ett vittne! Barnen och barns lidande skyddar mig från glömskan, min bok ärett barns pekfinger riktat mot den hänsynslösa vuxenvärlden. Jag har upplevt detta och måsteberätta. Vad skulle jag annars vara för en människa?”utan krig. Ofattbart! Vi fick torra kläder,mat! Pepparkakor! En översvallande kärlekmötte oss. Men under fem års tid stodvi utan land och medborgarskap. Det varovisst om vi skulle få stanna eller skickastillbaka till vårt ursprungsland. Så jag harerfarenhet av hur det känns att vara asylsökandeoch i åratal behöva vänta på detslutgiltiga beskedet.Ania Monahof har skrivit böcker om detta,och skildrar upplevelser och människorända sedan morföräldrarnas föräldrarsom var livegna slavar. Det är fantastiskaböcker, jag har slukat sex av dem och ärhelt förtrollad. De självbiografiska böckernahar barnets och den unga flickansperspektiv, vilket ger en alldeles särskildrelief åt krig och maktkamp. Den förstadelen av självbiografin Genom granitenmed foto av Ania nio år utanpå, berättassom av en liten flicka, rösten är så ljus ochskildringen av mormor Katri och sommarparadisetSiverskaja så lockande. Menskruvarna dras åt gradvis, den ljusa flickröstenblir då och då avbruten av glimtarav förfärande ondska som plötsligt ochobarmhärtigt slår igenom. Ibland kommervändningar som får en att lägga ifrånsig boken ett tag, till exempel skildringenav flykten i sträng vinterköld till Estlandmed den förfärande synen av små barnahändersom sticker upp ur snödrivorna.Edik som drar sin lillebror på modernsdöda kropp när kälken gått sönder ochmodern stupat: ”Detta berättade jag fördocenten (som flykting i Sverige på femtiotalet)som varken trodde på Gud ellerdjävulen”.– Det är krigets ondska som driver migatt skriva – barn skall aldrig behöva upplevakrig och maktkamp. Jag är ett vittne!Barnen och barns lidande skyddar mig frånglömskan, min bok är ett barns pekfingerriktat mot den hänsynslösa vuxenvärlden.Jag har upplevt detta och måste berätta.Vad skulle jag annars vara för en människa?Det är endast genom fred vi kan nå resultat.Nazister eller kommunister, vita ellerröda – ser inte människorna själva när detär ondskan som tar över? Det var ondskanvi såg i den stelfrusna högen av lik bakomkolchosladugården – tyska soldater hadedödat ”våra ryska pojkar”. Och det var ondskansom kom med budet så småningomom min fars död och sista vila i en massgravutanför Leningrad. Pappa var rysk officeri Leningrad under tyskarnas belägring avstaden. I gravbrevet står ”Dödsorsaken varsvält”. Man säger om de cirka 70 000 finskakrigsbarn som kom till Sverige, att mångaav dem fick psykiska besvär, men manglömmer att utan krig skulle det inte finnasnågra krigsbarn. Det största ansvaretför dessa krigsbarn har de som startat krigen.De unga offras när de äldre männentar makten.Ania bekänner sig till den ryskortodoxakyrkan, men är mycket ekumenisk ochhär i Gamleby går hon i Svenska kyrkan.Mormor Katri och mamma Maria, somvar utbildad koloratursångerska, sjöng iryskortodoxa kyrkan så länge det gick,och mormors väninna och granne Ovarovna,hade en ikonostas i hörnet med ljusoch vackra ikoner.– Ryskortodoxa gäster som jag träffari samband med tolkuppdrag i Sverige, harsagt att jag inte får ta emot nattvarden iSvenska kyrkan, och måste gå ur Svenskakyrkan om jag vill vara ryskortodox. Var ärkärleken då, undrar jag. Det är Jesus Kristusjag mottar i bröd och vin och ingenkyrka, och jag tänker fortsätta att gå i kyrkani Gamleby. Det är Guds kyrka, liksomvår kyrka (den ortodoxa). Gud har månganamn. En tysk katolsk präst, Fader Paul,fanns i vår närhet och var vår beskyddaregenom många år när vi hade det svårt. ”Denmannen är ingen fiende”, sa mormor.– Under Sovjettiden var religion avskaffadoch förbjuden, och flera av familjensmedlemmar var ateister som man ju skullevara, till exempel min far Ivan och min”Det är Jesus Kristus jag mottar i bröd och vin och ingen kyrka,och jag tänker fortsätta att gå i kyrkan i Gamleby. Det är Gudskyrka, liksom vår kyrka (den ortodoxa). Gud har många namn.”mosters make Nikolai. Farfar var jude ochdeporterades till Sibirien. Ingermanlänningarär av finsk och svensk härkomstoch hade med sig sin evangelisk-lutherskatro. Mormor Katris tro var av det slagetsom förflyttar berg. Hon gick i fyrtiograders kyla under flera dygn i filtstövlaroch ylleschal för att skaffa mat till barnenunder tyskarnas belägring. Mormors brorPaavo menade att människors tro tar sigmånga uttryck, Gudstron är något somfinns invärtes. Paavo var from och arbetsam,skötte sin bondgård och hade etthedersuppdrag i duman att föra de finskaböndernas talan, men när skruvarna drogsåt kastades han i fängelse – han var ”kulak”utsugare – torterades och försvann ini skuggorna. Männen i familjen försvann,deporterades till Sibirien, till Murmansk.Än idag kan jag inte uttala Murmanskhögt, jag måste viska.Männen är borta. Kvar finns kvinnoroch barn. Kvinnors kamp under krigetvisar att de är de riktiga hjältarna, som försitt försvarskrig utan vapen. De kämparför barnen fast de ofta inte ens har frusnapotatisskal till dem att äta. Mormor Katri,matriark och kristen folkbildare, predikade,välsignade och döpte, delade utnattvarden och begravde, samlade kvinnortill bönemöten och finska ungdomartill konfirmandundervisning.Ania Monahof har skrivit sex böckermellan åren 1987 och 2001, fyra självbiografiskaGenom graniten, Tillflykten, Motstjärnan, Sjung mitt hjärta – den sistaom livet i Sverige under 1950-talet somalltmer acklimatiserad flykting, och tvåsom berättar mormor Katri(na)s historiai Siverskaja, Ingermanland: Svarta torpetoch Simos dotter Katrina. 2010 komen diktsamling, Viskningar i gryningen.Svarta torpet inleds med en bild från Småland,där mormor Katri är på besök hosAnia. De plockar vinbär och lägger bäreni en hink mellan sig. Ett flygplan sprängerljudvallen. Mormor kisar mot himlen ochsäger överseende: ”Ja, småpojkarna roarsig, men mig skrämmer de inte längre”.Ragnhild GreekElsa nr 2 2011

För 80 år sedan tog missionären Maja Johansson initiativ till den första världsböndagsgudstjänsteni Sverige. Den hölls i S:t Peters metodistkyrka i Stockholm, och jubileet uppmärksammadesmed högtidsgudstjänst i samma kyrka på fredagskvällen i år och med en kvinnofrukostpå lördagen 5 mars. Vid båda tillfällena medverkade Jean Hackett, en av böndagens två Europasamordnare,och Leonor Matias, läkare och f d böndagsstipendiat från Mozambique.Världsböndagen i Sverige firade 80 årJean Hackett, Storbritannien och LeonorMatias från Mozambique.Fredagskvällen blev extra festlig genomatt många av de medverkande från EkiS(Ekumeniska Kvinnorådet i Stockholm)och värdförsamlingen uppträdde i svenskeller internationell folkdräkt eller färggrannasjalar.Hälsningar framfördes från en mängdböndagskommittéer runt om i världen.Från böndagens New York-kontor skrevEileen King bl a: ”Inom Världsböndagenanvänder vi ofta bilden av solen som stigerupp i öster och rör sig västerut runtjorden. Men i år har jag blivit specielltpåmind om förbindelsen mellan norr ochsöder. Ni i Sverige lever vid norra polcirkeln,medan Chile sträcker sig ner motAntarktis. I bilden av det geografiska avståndetmellan era två länder ser jag er villighetatt öppna era sinnen för att ta emotnya kunskaper och era hjärtan för att visamedkänsla. 2011 hedrar vi er för er trohetmot Världsböndagen och tackar Maja Johansson,som förde böndagsgudstjänstentill er för första gången 1931.” (Läs helaEileen Kings brev på Världsböndagenshemsida, www.sek-vbd.se)Kollekten i S:t Peter blev nästan dubbeltså stor som förra årets kvällskollekt iStockholm.Till jubileet hade böndagskommitténställt i ordning en liten utställning överVärldsböndagen, internationellt och i Sverige.Den kunde även deltagarna i SEKsårsmöte i Lund ta del av senare i april.Positiva rapporter strömmar också infrån gudstjänster i andra delar av landet.Utställning om Världsböndagens åttioårigahistoria i Sverige.På många platser utnyttjade man möjlighetenatt låta chilenare medverka medsång, tal eller personliga berättelser.Från Tumba berättar Kerstin RydbergLindström: ”Som inledning hade vien person från Chile som presenteradeChile för oss. Han kom hit för drygt 20år sedan. Hans son var också med och hanbad en bön för Chiles folk. Sedan följdesjälva programmet. Vi var 10 personersom medverkade. I samband med bönenVår Fader uppmanade vi åhörarna att bebönen på det språk som kändes bra fördem. Jag hörde flera olika språk, jag vetatt det var engelska och jag tror att det varspanska och finska dessutom. I serveringensom följde fanns det chilensk pirog,svensk kaka och the.”Ulla-Karin Landälv i Åmål skriver:”Vi hade en underbar ’världsbönestund’här i Åmål igår. Ca 35 personer samladesi Kungsbergskyrkan. Det var extra roligtatt vi lyckats få tag i några chilenska kvinnorsom bor här i stan. Även några frånEl Salvador fanns med. Vi var många somdelat upp de olika texterna och innan sistasången hade vi en stund av ’samtalsbön’.Ute på kyrktorget hade vi dukat upp till’mingelfika’ med olika juicer, fruktbitar,sydamerikanska kakor samt italienskabröd. Det blev mycket lyckat.”En del tycker att det är svårt att samlatill gudstjänst en fredag. I Tvärred lösteman i år problemet genom att i ställetanordna en frukost dagen efter, berättarIngela Sörensen, Åsundens församling:”Världsböndagen firades ekumenisktRagni Lantz ledde Världsböndagensgudstjänst i S:t Peterskyrkan i Stockholm.med en gudstjänst lördagen den 5 mars kl.10 i Tvärreds församlingshem. Vi startadesamlingen med en uppskattad gemensamfrukost. Under frukosten presenteradeslandet Chile med en kort bakgrund utifråndet utskickade materialet och därefterhölls gudstjänstordningen enligt det programsom var utformat av kvinnor i Chile.Deltagarna, 26 personer, satt i en ring ochvår kantor medverkade med solosång ochi de psalmer som sjöngs. Många uttryckteefteråt att det varit en positiv och läroriksamvaro runt dagens ämne och att manfick tid till eftertanke över ämnet ’Hurmånga bröd har du?’ Kollekten togs uppgenom att en brödkorg skickades runt iringen av deltagare och den uppgick till1 950 kronor.”Vid ELSAs pressläggning uppgickden redovisade böndagskollekten till380 100 kr. Varmt tack till alla som medverkattill det goda resultatet! Tyvärr ärvissa orter/församlingar sena med attskicka in kollekten. Medel som redovisasefter 15 maj kan inte tas med i stipendieutbetalningarnaförrrän ett år senare.Text: Ragni LantzFoto: Annika Ahlefelt10 Elsa nr 2 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Raija Sjöström frånEkumeniska kvinnorådeti Stockholm (EkiS) undergudstjänsten i S:t Petersmetodistkyrka i Stockholm.Elsa nr 2 2011 11

”Att skriva om feministiskteologi på ett sätt så att denutan mer omfattande kunskaperi teologi, filosofi ochidéhistoria förstår, är svårt.Det är nästan ett omöjligtprojekt”Kön och teologi har hela tiden bearbetatsgenom kapitlen. Men hur är det medetiken? Kommer det bara som svans påslutet? Det är förvisso ingen dålig svans.Pedagogiskt och analytiskt tar GustafssonLundberg med läsaren från fråganvad etik är till förbundenhetens etik. Däremellanstiftas bekantskap med etikensinnehåll, kritiken från feminister, ochhur genussystemet som teologisk modellfår etiska konsekvenser. Samt lite om denproblematiska omsorgsetiken och rättviseetikutifrån Iris Marion Young. Det ärett mycket välskrivet kapitel. Och det äringen svans. För här förs de olika resonemangensamman, med fokus på handlingensförutsättningar och konsekvenser.Och det blir väldigt bra.Det är intressant och lärorikt att läsa omfeministiska teologier på svenska, för detblir något annat än de engelska introduktionersom redan finns. Dess längd är bådetill dess fördel och till dess nackdel. Fördelenär att den blir relativt lättillgänglig.Det är en behändig bok att ständigt återvändatill för att fräscha upp minnet ochfå inspiration. Men längden är också dessnackdel. Det blir för komprimerat mellanvarven. Det är inte bara det att mycketinte har fått rum, själva resonemangenblir väl förenklade och nästan lite stolpaktigaemellanåt.En del resonemang förs inte riktigt iland. Hirdmans genussystem återkommertill exempel vid flera tillfällen utan attdet skrivs ut. Några resonemang saknarjag helt, till exempel problematisering avkvinnors erfarenhet som patriarkalt kodadei sig. Emellanåt tycks också textenröra sig mellan olika analysnivåer utan attdet tydliggörs. Sådant försvårar läsförståelsen.När det är sagt, ska det också sägasatt uppgiften är svårartad. Att skriva omfeministisk teologi på ett sätt så att denutan mer omfattande kunskaper i teologi,filosofi och idéhistoria förstår, ärsvårt. Det är nästan ett omöjligt projekt,tänker jag när jag imponeras av JandotterSamuelssons, Gustafsson Lundbergs ochBorgs texter. Feministisk teologi är heltenkelt en avancerad kritik av såväl historiaoch samtid som teologins utryck ochfunktion. Det är många bollar att hålla iluften. Det sorgliga är att om nybörjarenstupar på komplexitetens tröskel, så bryrsig många teologer inte ens om att beträdaden. För teologens del är det en katastrof,oavsett om hon dväljs i akademins korridorereller i kyrkans heliga rum. För feministiskateologers kritik är ofrånkomligför den som vill förstå och kanske rentavutmana vår samtids värderingar och prioriteringar.Just därför, vare sig du är nybörjareeller inte – läs boken!Ulrika SvalforsMorgon i JeninSusan AbulhawaNorsteds förlag, 2010Morgon i Jenin är Susan Abulhawas debutroman.Susan Abulhawa, född 1970i Kuwait av palestinska föräldrar på flyktfrån Israel, har skrivit en bok som är välvärd att läsa. Det gör mig oerhört glad attse att den kommer att publiceras i nittonländer. Det är en fruktansvärt skrämmandehistoria och det är en fantastisk roman.Den har ett underbart språk och så mycketkärlek, men också bottenlös sorg heltutan slut. I generation, efter generation.Den fyller också mig med en bottenlössorg och förtvivlan över all den sanningoch alla förluster som den innehåller. Ochöver den verklighet som ligger till grundför denna historia.Susan Abulhawa beskriver människornai ett av världens svåra konfliktområden.Hon beskriver dem genom flera generationer,där män, kvinnor och barn och vadde betyder tillsammans gör dem nära ochverkliga, och inte bara en siffra i någonstatistik eller en kort intetsägande notis ivår dagspress. Hon beskriver deras vardag,kultur, glädje, kärlek, sorg och deras känslor.Hon gör det på ett sätt som för demnära mig. Och som också gör mig glad,ledsen och alltmer förtvivlad allteftersomjag sakta, med de starka känslorna bubblandei mig, vandrar framåt genom sidorna.Detta är en angelägen bok. Det ärockså en fantastisk roman, som innehållerså oändligt mycket kärlek.Anette GrindeElsa nr 2 2011 13

Att åldras i en ny tidNär horisonten flyttar sig – att bligammal i en ny tid.Bodil JönssonBrombergs förlag 2011Vi har råkat ut för ett kollektivt missförståndvad gäller åldrande och ålderdom.Många äldre människor försöker i dag alldelesi onödan att anpassa sig till att varagamla – även om de inte känner sig så.Och samhällsprognoserna och -samtalengår i samma riktning. Det är tesen bakomBodil Jönssons senaste bok. Dagens svenskapensionärer befinner sig i en helt uniksituation med helt nya erfarenheter ochförväntningar jämfört med tidigare generationer,menar Bodil Jönsson, fysiker ochsedan 2009 professor emerita från Lundsuniversitet. Hon konstaterar att hon ochhennes jämnåriga sedan barnsben fåtttillräckligt med mat, god utbildning ochbra bostäder. De har inte utsatts för varesig farsoter, krig eller förtryck i sin närhet,och tack vare modern medicin och teknikkan allt fler se fram emot många aktiva,friska år efter pensioneringen. Vilka konsekvenserfår detta för samhället och fördem själva?Med hjälp av forskningsresultat ochegna exempel visar Bodil Jönsson att ålderdomeninte längre behöver betydatillbakagång utan kan vara en tid av lärande,ansvarstagande och existentiellutveckling. Det vilar dock främst på pensionärernasjälva att engagera sig för atthitta fram till livsinnehåll och mening föregen del och övertyga omvärlden om attden ökande livslängden inte är en fara ochen börda för samhällsmaskineriet utan entillgång. Bodil Jönsson hävdar inte att honsitter inne med alla svar, utan hennes syftemed boken är att få igång ett samtal kringåldrandet. Boken lämpar sig ypperligt förstudiecirklar och kan också diskuteras direktmed författaren, via hennes blog.Ragni LantzGudsprat för alla som trorLevande teologiCristina GrenholmVerbum Förlag AB 2010Cristina Grenholm har skrivit en bok föratt uppmuntra och uppmana fler människoratt ta aktiv del i skapandet av teologi.Det är inspirerande att läsa och författarenvill, som jag uppfattar det, avdramatiserateologin: ”Jag väljer att istället sägaatt teologi betyder ’ord om Gud’ eller mervardagligt ’tal om Gud’, eller ännu mervardagligt ’Gudsprat’.”Med en sådan inledning vill Grenholmfå fler att känna sig kapabla att kunnavara med och skapa teologi, att prata omGud, det är inte bara något för experter.”Att leva sin tro är inte detsamma som attsvara rätt”. Författaren resonerar om attdet framför allt handlar om att leva sintro, inte framförallt om att diskutera ochformulera teorier och läror. En levandetro som innefattar de olika delarna av våraliv behöver inte, eller ska inte, ha alla svar.Att vara med och skapa teologi innebärinte att finna svar på alla frågor. Grenholmskriver om traditioner på ett sättsom väcker många tankar, till exempel: ”… att det sällan sker något helt nytt i en sågammal tradition som kyrkans.” Hon beskriverockså den skriftkritiska modellen(som hon själv varit med och formulerat)som ett sätt att hantera bibelns berättelser.I boken finns både kyrkans, och teologins,historia och samtidens frågor närvarandeoch jag tror att det är i spänningsfältetdäremellan författaren tänker att teologiskapas.Perspektivet i den här boken är väldigtmycket Svenska kyrkans – och detframgår också i förordet att det ska varaså. Dock kan jag, som hör hemma i enväldigt näraliggande tradition, känna attde kyrkor och samfund som står Svenskakyrkan nära inte alls finns med. De ekumeniskaöverenskommelser och liknandesom nämns är alla med kyrkor som finnslängre bort från Svenska kyrkan och oftapå ett internationellt plan. Den mer lokalaoch näraliggande ekumeniken saknarjag i texterna och litteraturlistan. Sammanfattningsvisär detta en lättläst ochinspirerande bok och min förhoppning äratt det här sättet att tala om teologi ochom Gud skulle sprida sig i våra olika kyrkoroch församlingar. Läs gärna boken,men låt det inte stanna vid det – utan varmed och prata om Gud där du finns, varmed och förnya teologin!Susanne Rodmar14 Elsa nr 2 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Kwok Pui-Lan – feministteolog från Kina ochhedersdoktor vid Uppsala universitetFoto: Helene Egnell– Jag är hoppfull inför framtiden. Månganya röster gör sig hörda i teologin, allt flerhar kunskap om vad som händer i världenoch knyter globala kontakter.Det säger den kinesisk-amerikanskateologen Kwok Pui-Lan, som i januaripromoverades till hedersdoktor vid Uppsalauniversitet. Kwok Pui-Lan, som kommerfrån Hong Kong, men nu verkar somprofessor på Episcopal Divinity School iBoston, USA, är en av de mest spännandeteologerna idag. Hon tillhörde den förstagenerationen asiatiska feministteologer,och skrev sin doktorsavhandling om kvinnornai den kinesiska kyrkans framväxt.Hon anknyter till postkoloniala teorieroch diskussionen om religiös mångfald isitt arbete. Postcolonial Imagination andFeminist Theology är hennes kanske viktigasteverk. Feministteologin idag blirintressant när den pekar på sambandetmellan kön, ras och ekologi, menar hon:– Unga kvinnor idag tror att feminismentillhör det förgångna, den är inte”inne” bland mina studenter. Men närjag visar på hur kvinnofrågor relaterar tillandra frågor som engagerar dem blir deintresserade.Transnationalism är ett tema som justnu engagerar henne. Nationer interagerarständigt, och det påverkar det lokala. Kolonialismenär en nyckel till att förstå varförvärlden ser ut som den gör, och för attkunna föreställa oss en annorlunda framtid,och artikulera det teologiskt. Världenförändras snabbt, det är inte öst-väst somär den viktiga axeln idag, utan syd-syd,menar Kwok Pui-Lan.– Vi lever i en post-amerikansk värld,där Kina är en allt viktigare stormakt. Etttema på American Academy of Religionär nu religiös interaktion mellan Kina ochIndien, och judisk-hinduisk dialog.Kwok Pui-Lan följer utvecklingen i sittgamla hemland, där hon ser ett stort religiöstuppsving. Ett allt mer konsumistisktsamhälle gör att människor söker eftermening. Dels handlar det om en återkomstav konfuciansimen, men också enstor kristen väckelse, där kvinnorna har enstark position.– Två tredjedelar av kyrkomedlemmarnaär kvinnor, och de finns också påledande positioner. Kvinnor går i pensiontidigt, och har tid att engagera sig. I Kinaär religionen relaterad till det feminina,och kyrkan kan bli en arena för kvinnligtledarskap. Den civila sektorn är inteså stor i Kina, och kyrkan gör ett socialtarbete, och skapar nätverk.Kwok Pui-Lan är hoppfull inför framtiden,där hon ser transnationella nätverkväxa fram underifrån, formade av en generation”digitalt mogna” människor.– Den nya generationen har mer kunskapom vad som händer i världen, detskapas ett nytt medvetande när man följermed i vad som händer i realtid. Visst finnsdet också en rädsla för identitetsförlust,men i stort sett tror jag människor blirmindre etnocentriska. Inom teologin förändrasspråket, flera röster är välkomna isymfonin. Vi ser att det finns många olikasätt att vara och tänka. Ja, jag är optimistisk!Helene EgnellIris Müller in memoriamDr. Iris Müller, en av förgrundsgestalternai kampen för kvinnors prästvigning i katolskakyrkan, avled 30 januari i år i en ålderav 80 år. Hon var en av de sju kvinnorsom prästvigdes ”contra legem” av en katolskbiskop ombord på en båt på Donausommaren 2002.Iris Müller växte upp i Magdeburg i dåvarandeDDR. Hon tog diplomexamen iteologi vid Martin Luther-universitetet iHalle, men konverterade sedan till katolicismen.Detta gjorde att hon inte kundefå anställning i DDR och hon flydde därförtill Västtyskland. Hon kom dock attbli lika obekväm för katolska kyrkan somhon varit för de styrande i DDR.Tillsammans med sin väninna ochmedkämpe Ida Raming skrev hon en petitionom kvinnors prästvigning till det dåpågående Andra Vatikankonciliet. Trotsmotstånd från många av de katolska akademiskalärarna (varav en var nuvarandepåven) lyckades hon ta sin doktorsexamen1970, och verkade sedan som forskarassistenti Münster. Där byggde honupp ett specialbibliotek med litteraturom kvinnors ställning i de tre abrahamitiskareligionerna. Såväl rörelsen för kvinnorsprästvigning i katolska kyrkan somVatikanens motstånd mot den växte medåren, och till slut fann Iris och en grupplikasinnade att de inte kunde vänta längrepå att följa sin kallelse. En katolsk biskopvar villig att viga dem, och det skedde ombordpå en båt på Donau 29 juni 2002.De sju pionjärerna exkommunicerades.Sedan dess har rörelsen växt i Europa, Kanadaoch USA och har sina egna kvinnligabiskopar.Iris Müller var också en av grundarnaav IKETH, Interreligiösa konferensen förkvinnliga europeiska teologer. Må honvila i frid efter ett långt liv av kamp förkvinnors rättigheter.Helene EgnellElsa nr 2 2011 15

Våreld – Missionsdagar och årsmöten med Kvinnor iSvenska kyrkan och Kvinnor för mission. Vårsta diakonigård,Härnösand 25–27 mars 2011Kvinnor i Svenska kyrkan (KviSk) ochKvinnor för mission hade ett gemensamtoch inspirerande program omkring sinaparallella årsmöten. Tillsammans var viöver 80 personer, dryga fyrtiotalet frånvardera organisationen. Under mötesdagarnavisades tre utställningar: GunnelOldenmark, konstnär, visade Bildkonst,bildspel och fotografi, Maria Wålsten,stiftspedagog Härnösands stift Tre år iJerusalem i bilder och Gudrun Tholin,ikonmålare Ikonen – en bild för vår tid.Ninni Smedberg är direktor på Vårstadiakonigård (som har fyllt hundra år) ochberättade om verksamheten. Man har tillexempel ett projekt sedan tre år tillbaka isamarbete med EFS behandlingshem förlångtidsarbetslösa. Trehundra personerhar rehabiliterats genom detta program,åtta veckor utomhus i vacker miljö. Detär sköra, utslagna människor som anläggeren trädgård med klostertema, i börjanmed två-tre timmars arbetsdag, sedan växersjälvtilliten och man har 5-6 timmarsarbete utomhus. Majoriteten är kvinnoroch unga grabbar 17–27 år. När de kommerär självförtroendet på botten.– I rehabiliteringen väljer vi att fokuseradet friska, inte det sjuka. Trädgårdsarbeteär läkande! Du får ett frö, du planterardet, det kommer en vacker blomma!”Vad ger kvinnor kraft idag – vad dräneraross på kraft” var ämnet för ett panelsamtaldär bland andra Sophia Bok, prästfrån Kapstaden, Sydafrika, deltog.– Faith, sade hon, Gudstro. Lita påGud!– Bönen: (”kneel and pray!”) du skavara en elektrisk apparat som kraftenKviSks, ordförande Hilda Lind tillsammans med Carin Gardbring, ordförande för Kvinnorför Mission och SEK.strömmar igenom.– Körsång ger kraft, när du sjunger genereraskraft inom dig och sången strömmarut!Vad händer när vi förlorar kraften?Stress, oväsen, olyckor, fel mat, sjukdomdrabbar oss. Hur kan vi hitta tillbaka?– Be, be om hjälp från alla håll! Tystnaden,meditation kan hjälpa, musiken.Tron på det du gör är betydelsefull. Naturenhar en läkande kraft, gå ut! ”The spiritis moving!” sade Sophia, Anden är rörlig!Du möter någon, du får ögonkontaktmed en medmänniska.De parallella årsmötena innehöll en diskussionom något som växt fram underde senaste åren: ska Kvinnor i Svenskakyrkan och Kvinnor för mission gå sam-man i en organisation? Kvinnor i Svenskakyrkan var odelat för ett sammangående.Man menar att missionserfarenheternafrån systerorganisationen berikar ochkompletterar KviSk. Kvinnor för missionsade ja med viss tvekan. Beslutet var attsamtalen ska fortsätta.En delikat supé serverades i biskopsgårdenhos biskop Tuulikki, delvis i mörker,endast stearinljus gav lite ledning. Det varEarth Hour som observerades.Söndagens mässa i Högsjö kyrka innehöllHans Nybergs och Jonas Jonsonsklangfulla musik ”Mellan himmel ochjord” och bildade en perfekt avslutning.Ragnhild GreekFoto: Elisabeth EngerKvinnor i världen – Besök hos Assyriska Kvinnoförbundeti samband med Internationella kvinnodagenEtt sextiotal kvinnor i alla åldrar hademött upp i en stor allaktivitetssal för attdelta i kvällens evenemang om ”Kvinnor ivärlden”. Vice ordföranden Samira Gergeoberättade då hon hämtade mig att mangenomfört en seminarieserie ”Jämställdhetnu!” med syfte att stärka kvinnornaoch synliggöra strukturer som trycker nerdem. Det hade varit en ögonöppnare!Ämnet för kvällen var att lyfta fram Kvinnokonventionenom kvinnors mänskligarättigheter, och peka på de överenskommelsersom faktiskt finns för att göra uppmed ojämlika värderingar. Dessutom ägnadeskvällen åt filmen ”Pray the DevilBack to Hell” om hur modiga kvinnor iLiberia lyckades få ett slut på ett fjortonårigtblodigt inbördeskrig, och få Afrikasförsta kvinnliga president. Tillsammansär kvinnor starka!16 Elsa nr 2 2011Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

Svenska och norska präster möts för att dela gemensamma erfarenheter.Gränsträff för prästvigda kvinnor iHärnösands stift och Nidaros bispedömeGå in i strukturer för att förändra, Lämnainte beslut till andra att ta utan ochbehåll makt på ett sunt sätt, Stå alltid uppför den svagare; kvinnor o barn, Bevakaorganisationer, miljöfrågor, växande socialafrågor, kvinnofrågor, Utöva mentorskapoch stärk systerskap, Ge mandat attalla är teologer.Det är några aktiviteter som prästvigdakvinnor i Norden kan utöva underde kommande 100 åren. Tankarna formuleradesutifrån ”Vägen vidare” denavslutande underrubriken en marsdag närprästvigda kvinnor från Härnösands stiftoch Nidaros bispedöme, Norge, mötteskring 100 år av prästvigda kvinnors aktiviteti Norden. Initiativtagare och värdarför mötet var Debora, forum för prästvigdakvinnor i Härnösands stift.Foto: Madeleine DahlDagen började med morgonmässa icirkel framme i koret av Östersunds storakyrka. Sedan tog Boel Hössjer Sundman(teol dr, projektledare för 50-års jubileumav prästvigda kvinnor i Sverige, numeraansvarig för arbetet med ny Kyrkohandboki Svenska kyrkan) oss med på enhistorisk exposé. Först till Gustav Vasaskyrka i Stockholm där Anna Shaw, ordineradi metodistkyrkan, predikade 1911.Vidare till Nikolai kyrka i Örebro därmissionären och psalmförfattarinnan IdaGranqvist 1916 från predikstolen gav”Livsbilder från Afrika”. I tidskriften Idunskrev Siri Dahlqvist 1919 ”Gudstankensframtid hos vårt folk vilar hos kvinnor”.Samma år kände Ester Lutteman kallelseatt bli präst.Utifrån rubriken ”Vad har prästvigdakvinnor betytt för gudstjänstutvecklingenoch kyrkans organisation” berättadeKirsten Almaas (prost i Trondheim) omen norsk undersökning från mitten av1980-talet som belyser skillnader mellanmäns och kvinnors prästtjänst. Det är inteomsorgsbiten som står i fokus för prästvigdakvinnor utan förhållningssättet tillmänniskor. Prästvigda män kommer inutifrån som en pil in i en cirkel medanprästvidga kvinnor vandrar tillsammansmed dem som relateras till.Fortfarande kan prästvigda kvinnorsförhållande till organisationen, både i Sverigeoch Norge, beskrivas som ett OCH.På olika sätt saknas stöd från ledningen,konsekvenser tas ej fullt ut av betydelsenav beslutet för dryga 50 år sedan att öppnaprästämbetet för kvinnor.Ett tredje samtalspass med Boel sominledare handlade om ”Vad prästvigdakvinnor betytt för synen på kyrkan i samhälletoch kyrkans arbete i världen.” Utgångspunktenär; vem berättar historienoch vems historia berättas. Den vrångbildsom visats i våra båda länder är, att det varstaten som tvingade på kyrkan beslutet.Det är viktigt att vrångbilden bemöts, attfakta förs fram som visar att beslutet varteologiskt. Beslutet räddade kyrkan.”Det har varit en mycket givande ochinspirerande dag. Många nya tankar ochinsikter. Jag inser verkligen vikten av att viträffas och samtalar, inspirerar och stöttarvarandra! Guds rika välsignelse önskar jagdig.”Nästa mötesplats blir Senja den 17–19juni där Den norske kirke ordnar festdagarmed anledning av 50 år med kvinnersprestetjenste och sedan 8–9 oktober i Nidarosdomen,Trondheim.Gunilla JanssonKvällen blev livlig, och helt enkelt var detinte att förklara och diskutera då mångaav kvinnorna inte talade svenska, utanvi använde tolk. Man lever i patriarkalastrukturer, och vill gärna stå upp för sinarättigheter – och då är det ju bra att kännatill dem.Flera av dem vittnade också om förföljelseri hemlandet, släktingar som dödats nyligeni Irak där kristna kyrkor attackeras,oroligheter i Syrien där någon hade näraband. Vi förenades i känslan att närhet,tolerans och förståelse, ja kristen människokärlekär något att vårda. Och att detinte betyder acceptans av förtryck.Ragnhild GreekFakta:Assyrier/syrianer/kaldéer är enkristen ortodox folkgrupp medursprung i framför allt Turkiet,Irak och Syrien. De har bott iSverige sedan 1970-talet, mentusentals har också kommitunder de senaste åren på flyktundan kriget i IrakElsa nr 2 2011 17

KalendariumMAJ–JUNI28 maj–5 juniNeighbours meeting around the Baltic Seaand Deutsche Evangelische KirchentagDresden, Germany, with an emphasis onEast-West encounters. The two EFECWgroups “Neighbors’ around the Balticsea” and “Ecology Summer School”practice contacts between women fromEastern and Western Europe since manyyears. Therefore they want to seize theopportunity to meet before the Kirchentag:“Our hearts with creation – womenstand up against climate change”.Juli7–10 juliIslamofobi och främligsfientlighet iEuropa – vad kan kvinnor göra?IKETH (interreligiösa konferensen föreuropeiska kvinnliga teologer) hållersin årliga konferens i Bad Boll utanförStuttgart, Tyskland. Tema: Feministiskaresponser på islamofobi och främlingsfientligheti Europa. Mer information sewww.iketh.eu.Augusti27Bildarmöte för den nya organisationenKristen och kvinnaKristen och kvinna, arbetsgruppen förett nytt gemensamt kvinnoförbund. Detär Svenska Baptisternas Kvinnoförbund,Metodisternas kvinnoförbund och kvinnorinom Svenska Missionskyrkan somplanerar ett gemensamt förbund medanledning av att dess samfund planeraför en sammanslagning. Läs mer påwww.kristenochkvinna.seSeptember16–17Mat och religion – kvinnor som traditionsbärareSeminarium på Sigtunastiftelsen. Medverkande:Lena Roos, Eva Aperia, AiatMajeed Jakobsson, Kajsa Ahlstrand,Barbro Turesson. Mera info: GunnelBorgegård, gunnel.borgegard@skr.org,tel 070-818 48 08.21–25“Women are breaking the walls ofexclusion”Möte för de nationella samordnarnainom EFECW, European Forum of EcumenicalChristian Women, i Druskininkai,Litauen. Läs mer på www.efecw.netOktober18–25Möt Bibelns och verklighetens kvinnor iJerusalem!Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd arrangerarresan i samarbete med StudieförbundetBilda och Svenska teologiskaInstitutet i Jerusalem. Under resankommer det att ges tid till samtal,diskussion och reflektion utifrån Bibelnskvinnor och tillsammans med kvinnorvi möter på resan. Det kommer att gestillfällen till ekumeniska möten, religionsmöten,möten med kvinnor somarbetar för fred och ickevåld mm.November19Marias torg - Kvinnor från tre kyrkofamiljermötsSeminariedag i Stockholm för kvinnorfrån den katolska, ortodoxa och frikyrkligakyrkotraditionen. En dag full avaktiviteter, samtal och upplevelser. Förmer information kontakta studieförbundetBilda Öst, Bondegatan 21, 116 33Stockholm. Tel: 08-727 18 00. E-post:ost@bilda.nu Hemsida: www.bilda.nuFoto: Rebecka HellquistSveriges Ekumeniska KvinnorådPostadress: SEK, Ekumeniska Centret,172 99 SundbybergBesöksadress: Starrbäcksg. 11, SundbybergTel: 08-453 68 04, e-post: sek@ekuc.sehemsida: www.sek-vbd.sePostgiro: 60 22 22–2Medlemsavgift: 100 kr/årGeneralsekreterare: Annika DamirjianSEK:s styrelse 2010–2011Ordförande: Carin Gardbring, UppsalaVice ordf: Ingrid Albinsson, SträngnäsDiana Eliason, AlingsåsPetra Jonsson, VällingbyRagni Lantz , Sundbyberg, VBDElse-Britt Löfdahl, LundKarin Nordin, NorrköpingCecilia Ralfe Stelander, UppsalaBirgitta Thörn, Hisings-BackaMärta Wigg, NorrköpingKristina Åkerman, UppsalaRaja Zeitoun, Jönköping, supplSara Watanen, Frösön, supplChristina Högström, Bromma, kassörSamverkansorganisationer i SverigesEkumeniska Kvinnoråd (2011):Evangeliska FosterlandsstiftelsenEvangeliska FrikyrkanFrälsningsarménKFUK/KFUM:s RiksförbundKvinnor för MissionKvinnor i Svenska kyrkanMetodistkyrkans KvinnoförbundPingströrelsenSvenska AlliansmissionenSvenska Baptisternas Kvinnoförbund,Svenska MissionskyrkanVännernas Samfund i Sverige, KväkarnaSEK samarbetar också med:Ecumenical Forum of EuropeanChristian Women, EFECWKvinnoorganisationernas samarbetsråd ialkohol- och narkotikafrågor, KSANMinsta Myntets Gemenskap (Fellowshipof the Least Coin, FLC)Nordisk Ekumenisk Kvinnokommitté, NEKKOperation 1325Studieförbundet BildaSvenska MissionsrådetSveriges Kristna RådSveriges KvinnolobbyUNWOMEN SverigeVärldsböndagen (World Day of Prayer)Lokala ekumeniska kvinnoråd finnspå följande platser:Göteborg, Halmstad, Jönköping,Karlskrona, Linköping, Lund, Malmö,Norrköping, Stockholm, Södertälje,Uppsala.18 Elsa nr 2 2011 Kyrka och samhälle ur kvinnors perspektiv

A woman in PalestineSwedish Christian Study Centre, SCSC,for the 2nd year adopts the idea of celebratingthe International Woman’s day.We think lots of Palestinian women deserveto be honoured on this day.Palestinian women gave a lot to theirsociety and each one of them is an importantpart of society. They work hard tryingto make a difference with their femininetouch in this cruel, mad world we live in,while at the same time taking care of ourhomes, and raising the future generationsthat will carry on what they started.Jean Zaru is one of these women whogave a lot to the Palestinian society withoutasking for any return. She spent halfof her life working as a volunteer andgiving generously. She was involved withdifferent organizations. Jean participatedwith Bilda in the conference ”The ChristianHeritage in the Holy land”. At thattime there were no borders between Jerusalemand the rest of the West Bank, andshe used to attend every event that Bildaorganized. And even though now withthe checkpoints and the difficulty of herentering Jerusalem we still involve her inour meetings with the visiting groups toRamallah to talk about non-violence.She raised her 3 children, 2 boys andone girl, alone after her husband passedaway, and she continued with her strugglefor Palestine, focusing mainly on Palestinian-Christianissues. She never stoppedlecturing and now she is a grandmotherfor 7 children.Mrs. Zaru is a Palestinian Christianauthor who wrote a book titled “Occupiedwith Nonviolence”. She received theAnna Lindh Memorial Prize in Stockholmin 2010 and in Palestine it wasSabeel, Wafa and the Friends School whocelebrated her Award. It is very importantnow for us at Bilda to extend our appreciationand our love to her, for all that shehas done in her life in service of the Palestiniansociety, all her sacrifices, her time,her family, and her health, for the sake ofour just cause.During the celebration for the InternationalWoman’s day, which was held at theSwedish Christian Study Centre in Jerusalem,she talked about her journey in lifeand her struggle. She always advocatednon-violent resistance for the attainmentof human rights and human dignity. Jeanalways opened a dialogue with people ofthe other faiths. She also talked aboutsome of the obstacles she faced as a womanworking with these issues, and thechanges she witnessed. She talked abouther involvement with the local churches,and how they rejected her presence as afemale with them. But with her insistenceand her intelligent way of dealing with issuesshe could convince them of the equalityof human beings.Jean Zaru related with great humourher early years in marriage, the advice shegot from her mother in order to keep relationssmooth with her mother-in-law, notto argue with her and agree with her commentson everything, even if they werewrong. She talked about a miscarriage of ababy girl, which did not shock many peoplebecause of its gender. Then she vividlyand lovingly described the educationaland social developments in Ramallah.How the status of a woman in her multipleroles became acceptable, especiallythe fact that besides being a housewife itwas widely accepted that a woman couldwork outside her house.Jean was one of the pioneers of emancipationof women and she played manyimportant parts internationally. Shedescribed her time as a member of theWorld Council of Churches, and howsome Patriarchs tolerated her with sweethumour and amicability.Hania Kassicieh-PersekianProgramme CoordinatorSwedish Christian Study CentreJerusalemElsa nr 2 2011 19

POSTTIDNING BRETUR TILL:Sveriges Ekumeniska KvinnorådEkumeniska Centret172 99 SundbybergSEKs årsmöte:– Vi vill tacka Lundsom gett oss så mycket!– Enligt de gamla grekerna ska varjebeslut som fattas vara sant, vackert ochha hög moral. Är det sådana beslut ni harfattat under årsmötet, frågade Bodil Jönsson,författare och professor emerita, årsmötesdeltagarnavid hennes medverkanpå lördagen.Ja, det tycker vi att vi har gjort. Det blevett ovanligt livligt, kreativt och minnesvärtårsmöte. Efter en av diskussionernaom SEKs framtid och vilka prioriteringarsom bör göras utbrast Helen Sverkel frånUppsala lokala kvinnoråd:– Det känns som det är något pågång!Årsmötet för Sverige Ekumeniska Kvinnorådgenomfördes i Lund 8–10 april.Under helgen firades Världsböndagen80 år i Sverige, årsmötesförhandlingargenomfördes, pilgrimsvandring till någraav Lunds heliga platser och kristen djupmeditationerbjöds på lördagen, och underfestkvällen bjöds på god mat, sång ochdans. Söndagens gudstjänst firades i Allhelgonakyrkan,och på morgonen innanhade ett intensivt bibelsamtal ägt rum utifråntexten om Elia och änkan i Sarefat i1 Kung 17:1-16 från årets VBD material.Vid årsmötet skedde två nyval tillstyrelsen: Cecilia Ralfe Stelander frånUppsala och Petra Jonsson från Vällingbyi Stockholm. Vid samma tillfälleavtackades Bodil Mårtenson-Hagbranthför långt och uppskattat engagemang istyrelsen. Även Fabronia Babil avgick urstyrelsen. Vi önskar både de avgående ochde nyvalda styrelseledamöterna Guds rikastevälsignelse!Bodil Mårtenson-Hagbranth, HuskvarnaText: Annika DamirjianFoto: Ragni LantzHelen Sverkel, UppsalaBodil Jönsson, Lund