bakgrund till projektet(teoretisk studie)

hur man förhåller sig till det existerande området. Jag upplever
omvandlingen av Norra Sorgenfri som en mer varsam process
där det befintliga till och med fungerar som en grogrund för den
fortsatta utvecklingen.
i Göteborgs stadsplanering verkar den ekonomiska vinningen
och statuskampen vara överordnad det sociala ekosystemet. Det
går inte att säga att den kreativa och livliga karaktären i Norra
Sorgenfri var en annan än den i Kvillebäcken. Tendenserna innan
saneringen var tvärtom att Kvillebäcken var en dynamisk och
mångfaldig plats där saker uppstod till synes oplanerat och det
var tillåtet att ta ut svängarna.
Älvstranden Utveckling beskriver det nya Kvillebäcken som “lite
kontinentalt”, men vad är det som är “kontinentalt”? Och vad
kommer i så fall bli kvar av det “lite kontinentala” efter att dom
förändrat platsen? Inte mycket av det som finns kvar i området
efter totalsaneringen är mer “kontinentalt” än centrala Göteborg.
Det består av villor, flerbostadshus och ett gigantiskt köpcentrum.
Wiktor Kowalski, proffesor på Chalmers Arkitektur, sa en gång i
början av min arkitektutbildning: “om du hittar en plats du tycker
om, bygg inte ditt hus just där“. Han menade att om man bygger
bort det som man tycker om så har man förstört platsens kvaliteter.
Han förespråkade istället att samverka och komplettera. För att
bevara den “kontinentala” känslan tror jag man hade varit tvungen
att spara någonting av den tidigare platsen.
Den förändring som sker i Kvillebäcken innebär stora
hyreshöjningar och en känsla av storskalighet. Alla de små
verksamheterna och företagen i området måste flytta eller upphöra
att existera, förutom Akbars Chark som får nya lokaler i området.
en annan stad är möjlig
Omvandlingsprocessen med så många små aktörer inblandade
är antagligen långt ifrån enkel. Men för att ta tag i de allt större
problemen med segregation och gentrifiering i Göteborg behöver
vi ta hänsyn till alla människor och använda vår kreativitet för
att förändra situationen. Viljan att utforska alternativ och lösa
problemen verkar vara stor och den sociala kritiken mot dagens
stadsomvandling i Göteborg vittnar om att inte alla accepterar det
som händer.
Den göteborska byggprocessen verkar dock skapa en hel del hinder
för denna kreativitet och småskalighet. Tendensen man kan se i
Göteborg idag är att de nya områdena inte verkar utvecklas ur
den exiaterande miljön utan oftast planeras utifrån ett blankt
papper. Kanske för att det är det enklaste och mest ekonomiska
alternativet. Kanske för att man idag saknar kunskaper om värdet
av social hållbarhet och förståelse för vad de homogena husen och
människorna får för konsekvenser i framtiden.
För att göra det möjligt för olika indivder att leva tillsammans
inom ett ekosystem krävs att området är omväxlande och har
många nischer. Olika individer med olika ursprung kräver
ibland en variation med små vildvuxna platser istället för en
homogen barrskog.
Wikipedia
För att Göteborg ska fortsätta vara en levande stad tror jag att
vi måste släppa på kontrollen av våra offentliga rum och öka
toleransen i staden. Vi kanske behöver nya planeringsmetoder
som involverar fler och mindre aktörer. Det är också viktigt att
vara lyhörd för de nya kunskaperna från stadens forskare och
lyssna till de lokala rösterna i varje stadsomvandlingsprojekt.
Vi måste komma ihåg att en “blandstad” måste få bestå av
människor som är olika och att de, i områden som Kvillebäcken,
kanske inte först och främst vill se folk som har kräftkivor på sina
balkonger.