antikvariat mats rehnström

1. BERGIUS, N. [preses och författare] & KROOK,
G. [respondent till del i]. De statu ecclesiæ et
religionis Moscoviticæ. i-ii. A.a. Sthlm, O. Enæus,
1704-05. 8:o. (36),272 s. & 1 utvikbar träsnittsplansch.
Träsnittsillustrationer i texten på s. 270 + (24),273-352
s. Häftad i blått klistermarmorerat pappomslag från
1700-talets mitt med en lite trasig tegelröd handskriven
titeletikett. Aningen snedläst. Del i med fuktfläckar och
en del rostfläckar, t.ex. på s. 217-18 samt delvis snävt
skuren i övre marginalen. Del ii å andra sidan hårt
skuren i den nedre marginalen, t.ex. på titelbladet med
viss textförlust i nedersta raden i impressum, och en
mindre reva i övre marginalen på titelbladet. Med ett
litet hål och en längre reva med obetydlig textförlust på
s. (21) i del ii. Felskuren yttermarginal på s. 339. Med
Ulric Celsings namnteckning. Från Biby. *5000
Lidén Catalogus disputationum 1. Nya upplagor trycktes i
Lübeck 1709 och Frankfurt 1723. Med tryckt dedikation till Karl
xii respektive Carl Piper samt med en hyllningsvers på ryska
respektive latin av ”Ioann Ghawril Iwanowitsch Sparwenfeldt”.
Del ii, som inte var en avhandling, har undertiteln: ”Confessionis
ecclesiæ orientalis & moscoviticæ partium 2 & 3. Theologiam
moralem complectentium brevem censuram exhibens”. Verket behandlar den grekiskortodoxa
kristendomen och dess främsta företrädare i samtiden, Ryssland. Nicolaus
Bergius (1658-1706), född i Reval, var kyrkoherde i den franska församlingen i Stockholm,
pastor i Narva, superintendent i Ingermanlands och Livlands stift samt prokansler i Pernau.
Han bedrev omfattande studier i den slaviska och ryska lärdomshistorien, av vilket föreliggande
arbete är ett resultat, och ivrade livet igenom för en strikt ortodox hållning i trosfrågor.
På s. 271-72 återfinns en ”Kort påminnelse” om drottning Kristinas instruktioner
för bokutgivning rörande Ryssland, ryska och ”ryske religionen”, undertecknad av Johan
Roselin (adlad Rosenlindt 1650), ”ryss-tolck”. Ulric Celsing (1731-1805) var diplomat,
bl.a. i Konstantinopel.
2. (BILBERG, G. O.) Tideräkning, uti ett kårt begrep, under högst sal. hans
maj:ts konung Carl den xi:s regering, uti 41 år 4 månader och 11 dagar
beräknat från år 1655 d. 24 nov. til år 1697 den 5 april, til allmän tjenst, genom
tryck befordrad, år 1775. Af T. G. F. Sthlm, L. Wennberg, 1775. 8:o. 32 s. Häftad
och oskuren. Titelsidan ngt småfläckig och med en fuktfläck nedtill i yttermarginalen.
Har varit vikt. Från Biby. *1500
Setterwall Svensk historisk bibliografi 2454. Varianten utan prisuppgift. Ursprungligen
tryckt i författarens ”Stockholms historie- och skrif-kalender” 1701.
3. BROWALLIUS, J. Betänkande om vattu-minskningen, hvaruti denna
läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt
oriktig befinnes. Sthlm, L. Salvius, 1755. 8:o. (2),250,(24) s. & 1 utvikbar grav.
plansch. Hfrbd från 1800-talets mitt med sparsamt guldornerad rygg och
stänkta snitt. Enstaka mindre lager- och småfläckar, t.ex. i yttermarginalen på
s. 42-43 och en pappersförorening i texten på s. 92. Från Biby. *6000
Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1168. Soulsby A catalogue of the works of
Linnæus 1025c för redogörelsen för Linnés åsikter om landhöjningen som upptar s. 16-25.
En tysk översättning trycktes 1756. Landhöjningen vid Östersjöns kuster, vilken redan
Urban Hiärne hade observerat, väckte stor debatt under 1740-talet. Striden stod mellan
dem som, likt Carl von Linné och Anders Celsius, ansåg att vattnet på jorden hela tiden
minskade, och det läger som företräddes av bl.a. Rhyzelius och Biörner, som hävdade
det orimliga i teorin om vattuminskningen. Motargumenten var många, från ortodoxt
håll utgick man från bibelns skapelsekronologi där jordklotet var färdigt från första stund,
medan rudbeckianerna såg sitt forngötiska rike hotat av översvämning med anledning