katalog 68 - Svenska Antikvariatföreningen

mats rehnström katalog 68
104 böcker ur
ERICSBERGS
BIBLIOTEK
mmviii

Till minne av Sten G. Lindberg 1914–2007
32.
F Ö R O R D
Detta är den första katalogen med böcker ur det berömda
biblioteket på Ericsbergs slott i Södermanland. Biblioteket är inte
ett traditionellt herrgårdsbibliotek, grundat på ärvda böcker och
utvidgat till följd av generationers läsning, utan främst ett samlarbibliotek.
Det byggdes upp under perioden 1843–1913 av två generationer
av den friherrliga familjen Bonde och blev med Carlanders
ord ”ett af de största och värdefullaste enskilda i Sverige”.
1843 köpte Carl Jedvard Bonde (1813–95) Carl Gustaf d’Albedyhlls
bibliotek strax innan det skulle ha sålts på bokauktion och blev därmed
i ett slag ägare till ett av de finaste privatbiblioteken i Sverige.
Boksamlingens inriktning var svensk historia i dess allra bredaste
bemärkelse med Warmholtz bibliografi Bibliotheca historica sueo-
gothica som ledstjärna. Biblioteket kom sedan att kompletteras vid
nästan alla betydande bokauktioner under de följande 70 åren, men
även via svenska och utländska antikvariat samt med bl.a. G. E.
Klemmings hjälp. I det exemplar av Warmholtz bibliografi som står
i biblioteket är nästan alla nummer avbockade från topografi och
naturalhistoria till juridik och lärdomshistoria. Tydligt är att fokus
hela tiden låg på äldre material. Den med Carl Jedvard Bonde samtida
litteraturen är inte lika väl företrädd.

Sonen Carl Carlsson Bonde (1850–1913) fortsatte sin fars samlarverksamhet,
som inte bara omfattade böcker, utan även handskrifter,
mynt, konsthantverk m.m. Efter hans död har biblioteket stått
nära nog helt orört på översta våningen i det gamla slottet. Med
tillägg av diskreta elinstallationer och fint anpassade fönsterluckor
är miljön pietetsfullt skött och nästan helt oförändrad sedan 1800talets
slut. 1900­talets tillskott av böcker fyller några rum i en fristående
flygel till slottet.
Biblioteket har bevarats som fideikommiss inom familjen. 1963
antog riksdagen lagen om avveckling av fideikommiss. Som ett led
i denna avveckling kommer valda delar av Ericsbergs bibliotek att
försäljas från fideikommissboet efter den sista fideikommissarien
Carl Jedvard Bonde. Jag har fått uppdraget att genomföra detta.
Försäljningen kommer att ske i samarbete med Centralantikvariatet
och Charlotte Du Rietz Rare Books samt Stockholms auktionsverk.
I en av mina kommande kataloger hoppas jag få möjlighet att
teckna bibliotekets historia mera i detalj.
Detta första urval är tänkt att spegla Ericsbergsbibliotekets mångfald
och djup med allt från småskrifter till praktverk. Här finns
intressanta proveniensexemplar, fina bokband och verkliga sällsyntheter
– inte sällan i en och samma volym.
Välkommen till en boksamlarfest!
Mats Rehnström
1. ABC-bok på latin. Gävle, literis Sundqvistianis, 1767. 8: o. (16) s. Med träsnittstupp
på sista sidan. Hårt nött samtida pergamentryggbd. Pärmpappret delvis
bortnött och träpärmen tittar fram. Ryggen trasig och defekt. Äldre bläckkludd på
pärmens framsida, pärmarnas insidor och i inlagan, dock företrädesvis i början
och slutet. Några gamla namnteckningar, bl.a. Nils Rudolph och Carl Gustaf
Kruse, Erik Ekman, Anders Lindberg och Anders D. Mellin, den sistnämnda
daterad 1804. *3500
Willke 51.

2. ABC-bok på latin. Sthlm, L. Wennbergii, 1775. 8: o. (16) s. Sista sidan med en
träsnittstupp. Ngt nött samtida skinnryggbd med klistermarmorerade pärmpapper.
Insidan av pärmarna täckta med samtida makulatur. Ngt lös i häftningen.
Inlagan genomgående lite småfläckig och med mindre kludd. Med initialerna ”J.
A.” och ”A. L.” samt årtalet 1784 på sista sidan. Med Carl Jedvard Bondes formklippta
exlibris. *2200
Willke 61.
3. Actus inauguralis Academiæ Gustavo-Carolinæ auspiciis augustissimi monarchæ
Caroli XII […]. Dorpato Pernaviam translatæ. (Pärnu), J. Brendeken, (1701?). 4: o.
Extra grav. titelblad,163 s. Samtida hårt nött och mycket fläckigt himmelsblått

vattrat sidenbd med sidenknytband i de svenska färgerna gult och blått. Helt
guldsnitt. Vackra för­ och eftersättsblad med blomdekor i guld. Ryggen defekt och
delvis med bevarad underliggande makulatur. Lite bucklig inlaga och några svaga
fuktränder. *17500
Den ståtliga frontespisen är graverad av J. v. d. Aveelen i Stockholm 1701. Utgiven
med anledning av universitetets flyttning från Dorpat (Tartu) till Pernau (Pärnu) då
stora festligheter hölls i samband med återinvigningen den 28 augusti 1699. Bl.a.
närvarade Dorpats universitetskansler Erik Dahlberg som höll ett tal över universitetets
historia och flyttning. Actus innehåller, förutom Dahlbergs tal, bidrag av bl.a.
professorerna Sven Caméen och Gabriel Skragge samt ett ”Oratio de barbarie” av
Daniel Sarcovius på sidorna 134–64. Dorpats universitet grundades av Gustav II
Adolf 1632 och kom under 1600­talet att bl.a. utbilda en rad småländska och östgötska
studenter som hade lättare att ta sig sjövägen till Dorpat än landvägen till Uppsala.
Ryssarna intog Dorpat 1656 och universitetet fortsatte en tid i Reval (Tallinn)
innan det återupprättades i Dorpat 1690 för att sedan flytta till Pernau 1698. 1710
avslutades verksamheten i samband med att ryssarna erövrade staden.
4. (bellman, c. m.) På första söndagen i adventet år 1788. Til åminnelse af Ulricæ
Eleonoræ kyrkas invigning samma dag år 1688. Sthlm, J. C. Holmberg, 1788. 4: o.
(4) s. Ngt nött och med lagerfläckar. Stort oskuret ex. *5000
Kyrkan kallas i dagligt tal för Kungsholms kyrka, Stockholm.
5. bellman, c. m. Zions högtid. Första häftet. Sthlm, J. C. Holmberg, 1787. 8: o.
(6), 14, 17–53, (3 blanka) s. Häftad i nära samtida gult glättat omslag med handskriven
ryggtitel. Ryggen ngt trasig överst och nederst. Författarnamnet i blyerts
på omslagets framsida. Ren inlaga och några vikta nedre hörn i början och slutet.
Bra stort ex. *7500
Allt som utkom. Med tryckt dedikation till Carl Vilhelm von Düben. Bladet med sidorna
15–16 som vanligt urtaget då texten på detta och det intilliggande bladet genom
ett misstag dubbelsattes på tryckeriet. Boken, vars tryckning påbörjades 1786,
kom inte ut i bokhandeln förrän i början av 1788. Förseningen berodde bl.a. på Stockholms
konsistoriums tveksamhet. De tvingade t.ex. Bellman att ändra namnet från
”Zions tempel”, då denna titel allt för mycket skulle likna författarens Bacchi tempel.
3.

6. berch, c. r. Catalogue de portraits, contenant les rois, les reines et les princes du
sang royal de Suede; avec les grands officiers, le clergé, les sçavans, et autres personnes
illustres de la meme nation, gravés en taille­douce: qui font partie des requeils
[…] à Stockholm 1767. Uppsala, J. Edman, 1767. 4: o. (4), 50 s. Häftad i samtida
klistermarmorerat pappomslag vars främre och bakre mönster skiljer sig åt. Ett
par små maskhål på ryggen. Inlaga med breda marginaler och delvis med råkanter.
Med Erik Götlins namnteckning daterad 1773och anteckning att han fått
skriften i gåva av Johan Ihre. Fint ex. med Ericsbergs biblioteks exlibris. *7500
Almquist 1338. Björkbom 386. Tryckt i 175 exemplar enligt en anteckning på försättsbladet
som hänvisar till ett brev från Lidén till Gjörwell. Catalogue är den första
förteckningen över svenska graverade porträtt. Götlin (1744–1829), som sedermera
blev professor i latin, numismatik och vältalighet vid Uppsala universitet, hade 1773
varit respondent till avhandlingen Runarum in Svecia occasu under Ihres presidium.
7. [Bergenstierna] alcinius, a. Christeligh lijk-predijkan/ som för närwarande
höge och förnähme sampt folckrijke försambling bleff hållen uthi Stockholm och
St. Jacobs kyrckia åhr 1678 den 12 maij. tå hans kongl. may:tz wår allernådigste
konungz och herres troomans ammirals och ammiralitetz rådz/ then edle och
wälborne herres h. Johan Bärgenstiernas herres til Haddenäs/ etc. döde lekamen
medh wederbörlig heder och prydnad dhersammastädes wardt begrafwen. Sthlm,
N. Wankijff, (1678). 4: o. 44 s. Tagen ur band med trasig gammal svart ryggremsa.
Delvis ngt snävt skuren i övre marginalen, som också har en genomgående
fuktfläck. Några fuktfläckar i yttermarginalen på s. 7–13 och lite störande i nedre
marginalen från s. 33 till slutet. Sista bladet lagat nederst i inre marginalen. *9000
Melander 708. En ny upplaga trycktes i Åbo av änkan som gifte om sig med Johannes
Gezelius d.ä. Avslutas med en intressant personaliaavdelning på sidorna 31–43
där den avlidnes resor och militära bravader beskrivs. Amiralen Johan Bergenstierna,
som avled ombord på skeppet Victoria strax innan sjöslaget vid Rügen 1676, reste
bl.a. till Ostindien och besökte t.ex. Java, Siam och Japan. Bergenstierna brukar räknas
som den första svensken som besökt Japan, vilket skedde 1647. Det här är den
enda presentationen från äldre tid av hans resor och amiralitetspredikanten Abraham
Alcinius hade uppenbarligen tillgång till Bergenstiernas reseanteckningar. Dessa
är numera förlorade och gör detta tryck till huvudkällan rörande hans resor. Bergenstierna
hade egendomen Hadnäs på Åland och ligger begravd i Lemlands kyrka.
8. Biblische Augen- und Seelen-Lust. Das ist, die heilige Geschichte alte Testaments in
Kupffer abgebildet und gestochen, auch mit heiligen Andachten gezieret: der
christlichen Jugend zu erbaulicher Ergezung heraus gegeben. Augsburg, C. Weigel,
1696. 18: o. Grav. front,grav. titelblad, (102) blad. Med 100 gravyrer i texten. +
Biblische Augen- und Seelen-Lust. Das ist, die heilige Geschichte neuen Testaments in
Kupffer abgebildet und gestochen, auch mit heiligen Andachten gezieret: der
christlichen Jugend zu erbaulicher Ergezung heraus gegeben. Augsburg, C. Weigel,
1696. 18: o. Grav. front,grav. titelblad, (99) blad. Med 98 gravyrer i texten. Två
små läckra djupröda marokängbd från mitten av 1700­talet med upphöjda bind,
rikt guldornerade ryggar och hela ciselerade guldsnitt. Guldpräglade pärmkanter.
Pärmarna har några smärre skrapmärken. Banden placerade i samtida nött dekorerad
pappkassett med dekorativt utskurna grepp. Övre delen av kassetten saknas
dock. Inlagorna generellt i gott skick men med bruksspår. Det första arbetet, gamla
testamentet, har några svaga fuktränder i övre hörnet på den graverade frontespisen,
titelbladet och blad 47 med en reva i den yttre marginalen och in i texten.
Blad 7 har en äldre lagning och blad 23 en rostfläck med ett litet hål. Det andra
arbetet har en inklistrad tillskrift på försättsbladet, rätt kraftiga fuktfläckar i övre
och nedre marginalen på frontespisen och titelbladet. Blad 9 och 83 hårt skurna i
övre marginalen med textförluster. Banden med initialerna ”S. R.” och årtalet 1756
i guld på de främre respektive bakre pärmarna, sannolikt för Schering Rosenhane.
Carl d’Albedyhlls namnteckning. Ett underbart ex., saknar dock två blad i nya
testamentet. *10000
Wegehaupt 2215 med avvikande kollationering. Den inklistrade tillskriften lyder:
”Minne utaf Rosenhanska bibliotheket till friherre Carl Gustaf d’Albedyhll af John
Jennings och Sophia E: Jennings född Rosenhane.” Pärmarnas initialer, S. R., torde
vara ”den bokälskande och litterate” Schering Rosenhane (1754–1812) som slöt ätten
på svärdssidan. Hans yngre syster, Sophia, gifte sig med hovmarskalken John Jennings
1802. Huvuddelen av Schering Rosenhanes fina bibliotek skänkte hon till Vitterhetsakademien.
Carl Gustaf d’Albedyhll (1800–56) som umgicks i de Jenningska
kretsarna, sålde merparten av sitt bibliotek till Carl Jedvard Bonde 1843.
9. borch, o. Genstig til proberkonsten, eller then berömde och mycket namnkunnige
professorens och chymistens Olai Borrichii Dissertatio de docimastice metallica,
på swenska öfwersatt, och tillika med et kort bihang, huru pro­centen,

8.
samt marker och lod, uti prof­attester, böra förstås. Framgifwen af Jacob Fischer.
Sthlm, P. J. Nyström, 1738. 8: o. (16), 94, (1) s. Häftad i ngt nött samtida marmorerat
omslag. Blåstänkta snitt. Ryggen trasig och med spår av handskriven titel.
Ren inlaga. En rättelse införd på s. 6 och en liten fuktfläck i nedermarginalen från
s. 93 till slutet. *9000
Bibliotheca danica II:148. Originalet trycktes första gången i Köpenhamn 1677. En
tysk översättning utkom tre år senare. Proberkonsten innebar att man med hjälp av
smältning eller på annat sätt särskiljde de ämnen som ingår i salter, malmer och
mineral. Denna primitiva form av kemisk analys gav visserligen osäkra resultat, men
fick stor betydelse inom bergshanteringen.
10. brask, s. p. Mars germanicus victus. Thet är comaedia om thet wälendade tydske
kriget. Och hållen i Linköping den 29 julij 1649. Linköping, C. Günter, 1650. 4: o.
(80) s. Trevligt halvpergamentbd från slutet av 1800­talet med sparsamt guldornerad
rygg och guldpräglad titeltext på främre pärm (Hedberg). Rött övre snitt.
Ark E bundet i fel ordning. Inlagan genomgående lager­ och småfläckig samt med
enstaka gamla anteckningar i blyerts. Lagad i nedre marginalen på blad A2–3 och
en lagning med viss textförlust på blad K2. *7500
Collijn 108. Klemming s. 32. Warmholtz 4311: ”Theatraliska reglorne voro författaren
aldeles obekante. Acteurernes antal stiger til öfver 100 personer.” Mars germanicus
victus är ett av tre bevarade dramer av Brasks hand. Det har karaktäriserats som ett
patriotiskt festspel med anledning av westfaliska freden. På slutet finns en personlista
med alla deltagarna uppräknade.
11. (brenner, sophia elisabeth) Aufmuntrender Zuruf an die Einwohner in
Schweden. Sthlm, Königl. Druckerey, 1719. 4: o. (8) s. Tagen ur band. Lös i häftningen.
Obetydligt fläckig. Bläcknotering nederst på titelsidan. *3000
Leijonhufvud & Brithelli s. 45. Warmholtz 5998.
12. (brinkman, c. g. von) Elegien. Abdruck für Freunde. Paris, 1799. 12: o. 73
s. Svart skinnbd från 1800­talets andra hälft med guldpräglad text på främre pärm.
Enkla blindpressade linjer inramar pärmarna. Ryggen blekt och främre pärm
aningen skrapad. Pärmarna lite bågnade. Inlagan tryckt på blåtonat papper. Titelbladet
med några fläckar i marginalerna. Handskriven dedikation på s. 3 till ”Dem
Herrn Hofcanzler und Ritter von Ehrenheim”. *12500

Brinkman var vid tiden för publiceringen Sveriges chargé d’affaires i Paris. Han adlades
von Brinkman 1808. Genom sin uppfostran var Brinkman mer tysk än svensk,
och i sina båda första diktsamlingar från 1789 och 1804 – av vilka den senare var
tillägnad Goethe – begagnade han också tyska språket. Detta arbete kan kanske sammanfattas
som en produkt av en man, som enligt Svenskt biografiskt lexikon utmärktes
av ”ett brinnande intensivt intresse för vitterhet och lärda ämnen och ett outsläckligt
behov av meddelelse med människor.” Dedikationen är ställd till Fredrik von Ehrenheim
som var chef över utrikesförvaltningen och således Brinkmans förman. Att arbetet
var avsett att spridas till Brinkmans bekantskaps­ och vänkrets, förstår man av
den förtryckta meningen på sidan 3: ”zum Andenken an den Vervasser.” Två av elegierna
är ställda till Amalia von Helvig och en till Klopstock.
13. brinkman, c. g. von. Tankebilder. Aftryck för vänner, Uppsala, Palmblad &
c., 1831. 8: o. 67,(1) s. Häftad i samtida lite nött glättat grönt omslag. Ryggen med
revor. Samtida förstrykningar och enstaka marginalnoteringar. Med en handskriven
dedikation till ”herr professor Enberg med högaktning och uppriktig vänskap.”
*3000
Ett mycket ovanligt särtryck ur tidskriften Svea. Carl Gustaf Brinkman (1764–1847)
var ledamot av både Svenska akademien och Vetenskapsakademien. På svenska
framträdde han inte i vittra sammanhang förrän i mitten av 1820­talet och är mest
känd som vän till Tegnér och andra författare. Brinkman var också bok­ och autografsamlare
och byggde upp en av de finaste bok­ och handskriftssamlingarna som
funnits i Sverige. Biblioteket överläts efter hans död till Uppsala universitetsbibliotek
och hans stora handskriftssamling placerades hos Trolle­Wachtmeister på Trolle­
Ljungby i Skåne. Skolmannen Lars Magnus Enberg (1787–1865) var medlem av
Svenska akademien sedan 1824.
14. carleson, c. Hushåls-lexicon, hwaruti det förnämsta, som angår jordens
behöriga skiötande, efter alphabetisk ordning, är sammanletat. Sthlm, Wildiska
tryckeriet, 1756. 8: o. (2), 190, 193–229, 226–63, 274–75, 266–876 s. Trevligt samtida
hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta
snitt. Ryggen ngt blekt och småfläckig. Bra inlaga med några enstaka lager­ och
rostfläckar. Några mindre bläckfläckar, dels på s. 77 i nedre hörnet, dels i den inre
marginalen på s. 331–32. Reva i nedre marginalen på s. 815. *5000
Du Rietz 34. Hebbe 51. En andra upplaga utkom 1769. Med uppgifter om allt från
”agnar” till ”ärter”. Bröderna Carl och Edvard Carleson är frihetstida frontfigurer i
nyttodiskussionen som tidningsutgivare och författare samt som ämbetsmän.
15. (cederborgh, f.) Berättelse om den, först rike och ansedde, sedermera fattige
och föraktade John Hall, dess lefnadsöden och ömkanswärda död. Sannfärdig sannsaga.
Med porträtt. Sthlm, Eméns [sic!] och Granbergs tryckeri, 1831. 8: o. Porträtt,
22, (2) s. Häftad och oskuren i samtida ngt missfärgat gråpappersomslag
med liten reva framtill. Bra ex. *2800
En ny upplaga utkom samma år. De två sista sidorna innehåller en boklista från
Ludvig Öbergs förlag. John Halls fader byggde upp den stora firma och förmögenhet
i Göteborg som sonen ärvde 1802. Firman gick omkull 1807 och Hall förlorade nästan
all sin egendom i de processer som följde på konkursen. Återstoden av sitt liv
levde han i yttersta armod och dog slutligen i Stockholm 1830.
16. (cronstedt, a. f.) Försök till en mineralogie, eller mineral rikets upställning.
Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1781. 8: o. Grav. titelblad, (47, 1
blank), 302, (2) s. Trevligt samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad
rygg, ljusbrun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Smärre ytliga
maskangrepp på bakre pärmen. Bra inlaga med bara någon enstaka obetydlig
fläck. Felskurna övre hörn på s. 131–33. Med de samtida initialerna ”H. G. B.” på
titelbladet. *5000
Titelbladet är graverat av J. Snack. Det sista opaginerade bladet består av rättelser
och bokannonser. Första upplagan som utkom 1758 inledde enligt Lindroth ”det nya
skedet i mineralogins historia”. Den översattes till tyska, franska, engelska, ryska och
italienska.

17. daguerre, l. j. m. Daguerreotypen. Beskrifning å den märkvärdiga uppfinningen
att fixera framställda bilder &c. Öfversättning; tillika med de af professor
Arago uti kongl. franska vetenskaps­academien lemnade upplysningar, jemte en
korrt beskrifning om det, jemväl af Daguerre uppfunna, dioramat. Med 6 plancher.
Sthlm, Nordströmska boktryckeriet, 1839. 12: o. xxiii, (1), 44 s. & 6 litograferade
plr. Häftad i tryckt omslag. Omslaget med smärre veck och några mycket
svaga solkfläckar samt en lite reva nedtill på bakre omslag. Ett fåtal blad med litet
hål i yttermarginalen. Bra ex. med Carl Carlsson Bondes namnteckning på främre
omslag. *40000
Utgiven på A. Bonniers förlag som på baksidan av titelbladet upplyser om att ”fullständige
Daguerre’ska apparater” kan införskaffas genom A. Bonnier. Daguerre hade
samma år på franska presenterat sin uppfinning av daguerreotypin, ett förstadium till
fotografiet, och belönats av franska vetenskapsakademien med en årlig livränta om
10000 francs. Den romerska pagineringsföljden innehåller Aragos tal över daguerreotypin
varefter på sidorna 1–34 följer Daguerres egen redogörelse av uppfinningen.
Den anonyma svenska översättaren tycks ha varit insatt i ämnet då denne i en lång
fotnot lämnar ett eget förslag till förbättring av framställningsprocessen. Den sällsynta
boken kom ut dan före julafton. Carl Carlsson Bonde d.ä. (1786–1854) var far
till boksamlaren Carl Jedvard Bonde och ärvde 1808 Ericsberg och andra egendomar
efter sin morbror David Gotthard Hildebrand.
18. drossander, a. [preses] & drake, s. [respondent]. De balæna. A.a. Uppsala,
H. Keyser, (1694). Liten 8: o. (3, 1 blank), 62, (2) s. & 1 utvikbar grav. plansch.
Tagen ur band och med blåstänkta snitt. De första två bladen delvis loss. Några
anteckningar på titelbladet, bl.a. en samtida tillskrift nedtill: ”hr Troilius”. *15000
Lidén 128. Dal s. 15. De balæena anses vara en av de bättre zoologiska akademiska
avhandlingarna från slutet av 1600­talet. Visserligen betraktades valarna ännu som
fiskar – det skulle dröja ända till tionde upplagan av Systema naturæ eller 1758 innan
Linné tordes föra dem till däggdjuren. Författaren går emot tidens blinda auktoritetstro
genom att påstå att äldre beskrivningar av kolossala havsvidunder är mindre pålitliga.
Valarnas trånga matstrupe gjorde det också troligt att det var en haj och inte
en val som slukade profeten Jona. Med ledning av samtidens bästa kännare av valdjuren
i norr, Worms och Martens, lämnas en god beskrivning av bardvalens yttre delar,
medan författaren ärligt tillstår att någon tillförlitlig beskrivning av de inre delarna
inte kan ges. Den utvikbara planschen, som är ett kopparstick av Olaus Thelott, avbildar
en bardval helt riktigt med ett par spenar och ett närmast mänskligt öga.
19. edelcrantz, a. n. Afhandling om telegrapher och försök til en ny inrättning
däraf. Med kopparstycken. Sthlm, J. P. Lindh, 1796. 8: o. 95 s. & 5 utvikbara grav.
plr & 1 utvikbar tryckt tabell. Ngt nött hfrbd från 1830­talet med guldornerad
rygg, tegelröd titeletikett av glättad papp och blåstänkta snitt. Inlagan med någon
enstaka mindre fläck. Med P. E. Bergfalks namnteckning på främre pärmens insida.
Trevligt ex. *12500

18.

Arbetet översattes till franska och tyska. Tack vare den konstruktion som Edelcrantz
i Afhandling om telegrapher presenterade kom Sverige att bli det första landet efter
Frankrike att införa optisk telegraf. Edelcrantz hade inspirerats av fransmannen
Chappes telegraflinje mellan Paris och Lille. I föreliggande arbete redogör Edelcrantz
för de erfarenheter han gjort av de telegrafstationer som han 1794 hade låtit sätta
upp på Stockholms slott, Traneberg och Drottningholm samt de telegraflinjer han
1795 upprättat mellan Katarina kyrka, Kummelnäs och Vaxholm, liksom mellan
Grisslehamn och Åland. Uppsalaprofessorn Pehr Erik Bergfalk (1798–1890) var jurist
och ekonom samt elev och vän till E. G. Geijer.
20. ehrenstrahl, d. k. Die vornehmste Schildereyen/ welche in denen Pallästen
des Königreiches Schweden zu sehen sind/ inventiret/ verfertiget und beschrieben.
Sthlm, Burchardischen Druckerey, 1694. Folio. 34, (2) s. Lätt nött marmorerat
pappbd från 1830­talet. Genomgående ganska lagerfläckig. Gamla lagningar i
övre hörnen på s. 13–14 och 33–34 samt i marginalerna på det sista opaginerade
bladet. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *7500
Collijn 221. Detta exemplar har det nästan alltid felande sista bladet som innehåller
förlagsreklam på svenska rörande Burchardis utgivning. Ett av de äldsta konsthistoriska
arbetena i Sverige. Det behandlar främst Ehrenstrahls egna arbeten på Drottningholms
slott, men även hans plafond på Riddarhuset beskrivs i texten.
21. (ehrenstrahl, d. k.) Disa. (Sthlm­Nürnberg, ca 1675?). Tvär­4: o. (3) blad
& 12 grav. plr & 1 grav. textblad. Enkelt rött hklbd från slutet av 1800­talet. Planscherna
med någon liten småfläck utanför plåtkanten. Med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. *20000
Collijn 207. Warmholtz 1503, noten. Klemming Ur en antecknares samlingar s. 75. Den
första planschen signerad ”David Klöcker invent: et delin:” och ”G. C. Eimmart sculp­

sit Noribergæ”. Varje plansch är försedd med en vers på svenska av Samuel Columbus
och en på latin av Petrus Lagerlöf. Disasagans planscher graverades på uppdrag
av Magnus Gabriel De la Gardie av G. C. Eimart i Nürnberg efter Ehrenstrahls tavlor
på Venngarn. Eimart graverade också planscherna till Ehrenstrahls Certamen equestre
1672. Ehrenstrahl ställdes inför vissa kompositionstekniska svårigheter då den forntida
Disasagan utspelar sig år 2758 efter världens skapelse enligt Bibeln, eller omkring
år 1204 f. Kr. Uppsala är dock klart igenkännbart, inte minst för att vasaborgen
Uppsala slott tronar på höjden. Detta exemplar innehåller förutom det tryckta titelbladet,
de åtta graverade planscherna, det graverade textbladet och de två tryckta
textbladen, även ytterligare fyra graverade planscher. Dessa är identiska med fyra av
de föregående planscherna, men deras nummerbeteckningar har, uppenbarligen vid
ett senare tillfälle, graverats om. Två planscher i detta utförande återfinns löst bifogade
i Kungliga bibliotekets exemplar.
22. (ehrensvärd, c. a.) Resa til Italien, 1780, 1781, 1782. Skrifven 1782 i Stralsund.
Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1786. 4: o. (1 blank, 5), 84 s. & 38 grav. plr. Samtida
ngt nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, röd titeletikett
och stänkta snitt. Ryggen lite fläckig nedtill. Inlagan tryckt på tjockt papper och
genomgående ngt lagerfläckig. Lagade revor i yttermarginalerna på planscherna
vid s. 2 och 10. En införd rättelse på s. 38. Tillskrift överst på titelbladet: ”Gifvit af
författaren till gen. consuln Peyron martii 1787.”. Med C. B. Peyrons förgyllda initialer
nederst på ryggen och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *45000
Lindberg 52. En ny illustrerad upplaga utkom 1819. Exemplaret är okolorerat men
boken såldes även med kolorerade planscher vilket tillkännages på ett tryckt blad
placerat före titelbladet. Detta blad är bara bevarat i en del exemplar, bl.a. detta.
Claës Bartholomé Peyron (1753–1823) var bror till Gustav III:s livpage och gunstling,
Carl de Peijron, som dödades i Paris 1784 i en duell i samband med kungens resa
till Italien. Claës Peyron var svensk konsul i St. Petersburg, hemkallades 1786 och
gavs honorärtiteln generalkonsul samt utnämndes till finanssekreterare under Eric
Ruuth.
23. (ehrensvärd, c. a.) Resa till Italien, 1780, 1781, 1782. Skrifven 1782 i Stralsund.
Ny uplaga. Sthlm, C. Deleen, 1819. Stor 4: o. (6), 84 s. & 38 handkolorerade
grav. plr. Praktfullt skinnbd från 1800­talets första hälft med upphöjda bind, guldornerad
och blindpressad ryggdekor, röd titeletikett i saffian och brunstänkta
snitt. Guldpräglade och blindpressade ramverk med guldornerade hörnstplr på
pärmarna. Guldpräglade pärmkanter och inre denteller. Delvis spruckna inre falsar.
Den rena inlagan tryckt på tjockt papper. Med Carl Jedvard Bondes exlibris.
Ett synnerligen vackert ex. *35000
Lindberg 52, noten. Första upplagan utkom 1786. Denna upplaga är utgiven av Fredric
Boye som använde sig av originalplåtarna till planscherna. Koloreringen gjordes
med ”2:ne original, illuminerade af Ehrenswärd sjelf” som förlaga.

24. (forsskål, p.) Tankar om borgerliga friheten. Sthlm, L. Salvius, 1759. 4: o. 8 s.
Tagen ur band och med några vikta hörn. Bra ex. *8000
Åhlén & Åhlén 17.177. Bring 91:1. Trycktes i 500 exemplar, men förbjöds och drogs
in på Kanslikollegiets befallning, då skriften bl.a. förordade en oinskränkt tryckfrihet.
Peter Forsskål hade ursprungligen försökt få arbetet publicerat som avhandling, men
Anders Berch hade satt sig på tvären. Av de tryckta exemplaren lyckades myndigheterna
endast uppspåra 79. Att skriften först lyckats slinka igenom censuren berodde
sannolikt på censorn Nils von Oelreichs penningbegär och snålhet. Han fick enbart
uppbära censorsavgift för till tryckning godkända böcker. Ett vägrat trycktillstånd
däremot medförde ingen inkomst.
25. [Forsskål] Kongl. maj:ts nådiga förbud emot en af trycket utkommen skrift, under
titul: Tankar om borgerliga friheten &c. Gifwit Stockholm i råd­cammaren then 28
februarii 1760. Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1760). 4: o. (4) s. Tagen ur band. Lite småfläckig
och nött. *750
Bring 91:2. Detta är kungl. maj:ts fastställande av förbudet mot Forsskåls Tankar om
borgerliga friheten.
26. fourcroy, a. f. Philosophia chemica eller grund­sanningar af den nya
chemien. Uti en ny ordning framstälte. Til nyttjande vid enskilte föreläsningar
från fransyskan öfversatt och med Chem. nomenclat. &c. tilökt af Anders Sparrman.
Sthlm, H. A. Nordström, 1795. 8: o. xiv, 170 s. & 1 utvikbar grav. kemisk tabell.
Fint samtida hfrbd med guldornerad rygg, rödbrun titeletikett och gula snitt.
Ryggen ngt blekt. Titelbladet ngt lagerfläckigt. Bra inlaga med en gammal lagning
på s. 127. *9000
Det franska originalet Philosophie chimique trycktes 1792 och är här kompletterat med
Méthode de nomenclature chimique utgiven 1787 av de fyra franska kemisterna Lavoisier,
Morveau, Berthollet och Fourcroy. Sparrman anpassade begreppen till svenska
språket. Planschen visar fransmännen Hassenfratz och Adets kemiska teckenspråk
som bokens författare hade framlagt för den franska vetenskapsakademien. Systemet
bygger på en kombination av symbol­ och bokstavstecken och var ett viktigt steg
framåt i utvecklingen av kemin som vetenskap.
27. franck, j. Speculum botanicum renovatum. In quo juxta alphabeti ordinem,
præcipuarum herbarum, arborum, fruticum & suffruticum nomenclaturæ sive appellationes,
tam in Svetica quàm latina lingva ad lustrandum proponuntur: in gratiam
studiosorum medicinæ aliorumque philo­botanicorum denuò revisum; plu­
ribus plantarum speciebus auctum, atque authoris opera & impensis secunda vicè
publici juris factum. Uppsala, J. Pauli, 1659. 4: o. (40) s. Fint grönt halvsaffianbd
från första hälften av 1800­talet med rikt guldornerad rygg och stänkta snitt. Inlagan
genomgående lagerfläckig. Titelbladet delvis hårt fläckigt. Blad D3 med en
liten reva i yttermarginalen och ark E1–3 har en gammal liten vaxljusfläck i texten.
Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *25000
Collijn 277. Waller 11510 för första upplagan. Krok 3 b. Första upplagan utkom 1638.
Speculum botanicum har med sina nära 700 namngivna arter beskrivits som den första
förteckningen över den svenska floran, men bygger delvis på den italienske örtaboksförfattaren
Matthioli. Speculum förtecknar i hög grad odlade och officinella växter
och kan liknas vid ett register över medicinalväxter för medicinstuderande. Dess
främsta värde är enligt Gunnar Eriksson att ”den lämnar svenska namn vid sidan av
de latinska på alla uppräknade växtslag”. I denna andra upplaga har i några fall även
fyndorten angivits. Upplagan innehåller en tidigare okänd växt, ”then lille watn Steenbräckia”,
som anges ha upptäckts av Olof Rudbeck 1656. Johan Franck eller Johannes
Franckenius (1590–1661) var professor i medicin, botanik och anatomi i Uppsala.
Hans främsta insatser gjordes inom den botaniska farmakologin – där Speculum
var hans viktigaste arbete – men han hade redan 1618 i Rostock utgivit det lilla arbetet
Signatur som bygger på bl.a. Paracelsus och della Porta. Linné kallade honom
”primus e suecis botanicis clarus” och döpte växtsläktet Frankenia efter honom.
28. fries, e. Sveriges ätliga och giftiga svampar tecknade efter naturen […] utgifna
af kongl. Vetenskaps­akademien. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1860–(66).
Folio. Litograferat extra titelblad, (2), 53, (1 blank), 1–2 s. & 94 färglitograferade
plr. Samtida ljusbrunt hfrbd med guldornerad rygg och guldpräglad titeltext. Ryggen
blekt och småfläckig. Främre ytterfals lite sprucken överst och nederst. Främre
pärm blekt överst och vid främre kant. Enstaka obetydliga småfläckar. Sidorna
49–52 bruntonade och med några vita fläckar. Planscherna med en svag fuktrand
överst och några av dem med smärre fläckar. Med Carl Jedvard Bondes formklippta
exlibris. Bra ex. *25000
Krok 129. Blomqvist s. 113. Utkom i tio häften och Peter Åkerlund (1835–71) gjorde
de fina illustrationerna, som litograferades av A. J. Salmson. I detta exemplar är båda
varianterna av plansch X medbundna. Fries (1794–1878) var förutom professor i
botanik vid Uppsala universitet även prefekt över Uppsala botaniska trädgård och
museum. Hans viktigaste insatser var inom mykologin där han spelade en central roll
även internationellt. Detta är ett av de charmigaste av 1800­talets svenska vetenskapliga
planschverk.

83. 32. 31. 14. 16. 36. 53. 54.

29. fries, e. Icones selectæ hymenomycetum nondum delineatorum. Sub auspiciis regiæ
Academiæ scientiarum Holmiensis. I–II. Sthlm respektive Uppsala, 1867–84.
Folio. 10, 15–116, (2) s. & 100 färglitograferade plr + porträtt, (4), vii, (1 blank),
100, (2), 101–104 s. & 100 färglitograferade plr. Två trevliga samtida hfrbd med
guldornerade ryggar och röda titeletiketter samt alrotsmarmorerat pärmpapper.
Ryggarna ngt fläckiga och med en del skrapmärken samt ytlig sprickbildning. En
främre ytterfals med spricka nedtill. Fin inlaga med sällsynt rena planscher. Med
Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. I del I saknas s. 11–14. *50000
Krok 131. Tryckt i 200 exemplar. Planscherna delvis lackade för att åstadkomma så
naturtrogen färg som möjligt. Bland de medverkande konstnärerna kan nämnas P.
Åkerlund, E. Pettersson, R. Haglund, E. Pettersson, A. G. Hafström, von Post, Sanna
Fries, Lignell och A. F. Carlsson. Del I utgavs av Elias Fries och del II efter hans död
1878 av sönerna Thore Magnus och Robert Fries. I det ståtliga arbetet beskrivs och
avbildas förut förbisedda eller aldrig tidigare avbildade svamparter.
30. gjörwell, c. c. Patriotisk cateches. Läsebok för hwar man, i synnerhet för
ungdomen af medel­ och arbets­stånden. Sthlm, A. Zetterberg, 1803. 8: o. Grav.
front, (26), 83, (3) s. Samtida lätt nött ljusblått glättat pappbd. Svagt gula snitt.
Ryggen och pärmkanterna blekta. Ovanligt ren inlaga. Med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. Ett fint ex. *2500
Gjörwell 221. Åhlén & Åhlén 18.16. Frontespisen graverades av C. Gillberg. Blev
indragen, enligt Hammarsköld p.g.a. att här talades för väl om konungar och regenter,
vilket väckt Gustav IV Adolfs misslynne, då han tyckte sig ana någon slags ironi.
Gjörwell lämnar i förteckningen över sina skrifter, utgiven 1806, ett blankt utrymme
vid nummer 221, där den initierade kunde skriva in denna titel.
31. (grafigny, françoise de) Lettres d’une péruvienne, traduites du françois
en italien, où l’on a accentué tous les mots, pour donner aux etrangers la facilité
d’en apprendre la prosodie. Par m. Deodati. Nouvelle édition. Paris, chez la veuve
Duschesne, 1780. 8: o. 455, (1) s. Samtida hfrbd med mycket rikt guldornerad rygg
och rödbrun titeletikett i glättad papp. Citronfärgade snitt. Enstaka småfläckar.
Minimalt hål överst i marginalen på s. 33–36, 57–60 och 155–56, på det sistnämnda
stället tillsammans med en liten ljus fläck. En reva i yttermarginalen,
delvis in i texten, på s. 123–24 och en mindre pappersförlust nedtill i hörnet på s.
443–44. Med Hedvig Elisabeth Charlottas förgyllda krönta namnchiffer på främre
pärmen och Gustaf Taubes litograferade exlibris på främre pärmens insida.
Läckert ex. *6000
Sjögren nr 6, figur 257. Med extra titelblad och parallelltext på italienska. Françoise de
Grafignys (1695–1758) brevroman Lettres d’une péruvienne utkom första gången 1747
och blev en av sin tids största ”bestsellers” med över 100 olika upplagor och översättningar
ända in på 1800­talet. Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta (1759–1818), var
Karl XIII:s gemål. Hennes böcker såldes på auktion i Stockholm 1819, då boet var
skuldsatt. Gustaf Taube (1796–1852) hade ett stort och intressant bibliotek som stod
på Ryningsholm i Jönköpings län och som efter hans sons död såldes på bokauktion
i Stockholm 1901, där Carl Carlsson Bonde tillhörde de ivrigaste köparna.
32. (guevara, a. de) En härligh och lustigh tractat, om hoflefwernetz förtreet och
mödesamheet/ deslijkes landzbygdens eller bondewäsendetz lustigheet och beröm.
Hwaruthinnan medh ganska nyttighe wahrningar och exempel blifwer förklarat/
hwarföre itt eensamt lefwerne på landzbygden är bättre och säkrare än hoflefwernet:
deslijkes medh hwadh olägenheter hoffwäsendet bekajat och beswärat är.
Aldraförst publicerat på hispaniska/ och nu förwänd och transfererat på wårt
swenske tungomål. Aff Erico Schrodero. Nu andra gången/ tryckt. Sthlm, N.
Wankijff, 1675. 8: o. Grav. front, (22), 300, (3) s. Myckert vackert hfrbd från 1800talets
början med rikt guldornerad rygg och ljusgrön titeletikett i glättad papp.
Gula snitt. Ryggen med en liten svag fläck. Lagad reva i yttermarginalen på s. 9.
Lagning i s. 15–16 med textförlust i marginalkommentaren. Med Ericsbergs
biblioteks exlibris. Saknar sju sidor på slutet som utgörs av en biografi över författaren.
*12000
Collijn 335. Första svenska upplagan utkom 1629. Den fina frontespisen, signerad H.
Padt­Brugge, visar två herremän som sirligt bugar inför varandra mot bakgrund av
en pastoral scen med åkrar och plöjande bönder samt ett slott. Franciskanern Antonio
de Guevara (ca 1480–1545) var spansk biskop och Karl V:s hovpredikant. Den
saknade biografin som skrevs av Widekindi har aldrig varit inbunden i detta band
och saknas t.ex. även i Linköpings stiftsbiblioteks exemplar, liksom i Hiertas, som
dessutom saknade ett antal preliminärblad. Denne undrade också varför denna bok
är så rar!

33. (hallman, c. i. ?) La desertrice eller rymmerskan, farce, bestående af tolf scener,
dels i action, dels i relation: blott för at läsas af dem som roa sig at läsa. Sthlm,
Kongl. tryckeriet, 1786. 8: o. (2), 1–3, 6–35 s. Med inklistrad grav. titelvinjett. Halvpergamentbd
från slutet av 1800­talet med sparsamt guldornerad rygg och guldpräglad
titeltext på frampärmen (Hedberg). Övre rött snitt. Pärmarna ngt bågnade
och pärmpappret till den främre pärmen ganska blekt. Ett äldre tidningsurklipp
som avhandlar bakgrunden till teaterstycket inklistrat på försättsbladet. Inlagan
snävt skuren i övre marginalen och titelbladet lite lagerfläckigt. *6500
Klemming s. 139: ”stycket blef strängt indraget och förstördt, samt ansågs länge alldeles
förloradt, till dess en liten undangömd bundt, med ungefär ett dussin exemplar,
många år efteråt kom i dagen”. Författarskapsfrågan är omtvistad och enligt Klemming
ska en gammal anteckning namnge Gustav III som författare. Hammarsköld
attribuerar arbetet till Hallman och skriver i Svenska vitterheten: ”Ett skådespel, som
blef tryckt, men indraget, inan det kom i bokhandeln, emedan det haft afseende på
någon nyligen timad händelse. Ett correctur fanns ännu för några år sedan i en samlares
gömmor. Om flera exemplar undgått förstörelsen, är obekant.” Den nyligen
timade händelsen som det anspelas på i stycket lär vara den franska aktrisen Hus
flyktförsök från Stockholm 1786. Den inklistrade tidningstexten skrevs med anledning
av auktionen på Mauritz Berwalds böcker 1869, där ett exemplar av denna skrift
såldes.
34. Historia Hialmari regis Biarmlandiæ atque Thulemarkiæ, ex fragmento runici
ms.ti literis recentioribus descripta, cum gemina versione Johannis Peringskioldi.
(Sthlm, O. Enæo, senast 1701). Folio. (45) s. Med det sällsynta extra runtitelbladet
med träsnitt signerat med runor ”Beringskiöld risti”. Träsnittsfaksimiler på s. (5–
20). Med rött tryck på s. (5–6). Trevligt lätt nött hfrbd från 1700­talets andra hälft
med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och röd titeletikett i skinn. Röda
snitt. Ryggen med några små fuktfläckar. De inledande bladen med små svaga
lagerfläckar. Med Sigfrid Lorentz Gahm Perssons grav. exlibris och Carl Jedvard
Bondes formklippta exlibris. Fint ex. *12500
Warmholtz 2563. Fiske s. 245. Omtryckt i Hickes Linguarum vett. septentrionalium
1705. Den extra runtiteln är tryckt på avvikande papper och tycks saknas i de allra
flesta exemplar av denna bok. Den fragmentariska texten Hjalmar och Hramers saga
mötte den svenska lärda publiken första gången i en avhandling av studenten Lucas
Halpap från 1690 under Johan Bilbergs presidium. Handskriften skulle ha påträffats
34.

hos och köpts av en bonde i Rasbotrakten i Uppland. Som den då enda kända, och
minst sagt efterlängtade runhandskriften väckte den stort uppseende och Antikvitetskollegiet
försökte med alla till buds stående medel förvärva de trasiga och fuktskadade
bladen. Detta lyckades först 1694 då Peringskiöld efterträtt Hadorph på
posten som kollegiets sekreterare. Peringskiöld tog itu med arbetet och senast 1701
utkom hans, här föreliggande, utgåva med hela handskriften i faksimil försedd med
korta kommentarer och översättning till svenska och latin. Med tiden höjdes flera
röster som antydde att det hela rörde sig om en fräck förfalskning, vilket slutligen
också fastställdes av C. G. Nordin 1774. Till en början misstänktes studenten Halpap
för att ligga bakom lurendrejeriet, men givetvis riktades också misstänksamma
blickar mot det rudbeckska lägret. I en artikel i Svenska fornminnesföreningens tidskrift
9 (1894–96), har Vilhelm Gödel visat hur C. Lundius och den övriga kretsen kring
Rudbeck kunnat ringas in som de egentliga upphovsmännen. Sigfrid Lorentz Gahm
Persson (1725–94) var kammarskrivare vid Krigskollegiet och beskrivs av Carlander
som ”historisk samlare”. Han använde all sin lediga tid till att samvetsgrant avskriva
historiska och biografiska urkunder i arkiven, inte minst om hemtrakterna i Småland.
Hans fina bibliotek såldes efter hans död 1794 under hand av änkan enligt tryckt
katalog.
35. hiärne, u. Een uthförlig berättelse om the nyys opfundne suurbrunnar widh
Medewij uthi Östergöthland/ huru the bäst skole brukas/ och på hwad sätt i medlertijdh
diæten anställes; och huru man åthskillige tillfällen som brunngästerna
undertijden wederfaras/ kan bäst förekomma; therjämpte några nödwändige frågor
och ytterst några förledne åhrs curer opteknade. Sthlm, J. G. Eberdt, 1680. 8: o.
(8), 147, 146–47, 150–97, (3) s. + hiärne, u. Den lilla wattuprofwaren/ hwarigenom
de rätta ock hälsosamma suurbrunnar ifrån de falska eller gemene jernwatn
som här ock där i wårt k. fädernesland finnas/ igenkänes och åthskillies. Dem som
til sådant lust hafwa/ serdeles medicinæ studiosis til effterrättelse i liuset bracht.
Sthlm, H. Keyser, 1683. 8: o. (8), 92, (1) s. Samtida ngt solkigt men trevligt pergamentbd.
Blåstänkta snitt. Någon enstaka småfläck invändigt. Smärre bruntonade
fläckar på s. 48–68 i det andra arbetet. På pärmarnas insidor, för­ och eftersättsblad,
liksom på den avslutande blanka sidan återfinns prydliga och omfattande anteckningar
från omkring 1700 rörande bl.a. Falu surbrunn och Paracelsus. *35000
Collijn 393. Warmholtz 1117 respektive 1099. Waller 4444 respektive 4441. På de
sista tre sidorna i det första arbetet avtrycks en bön som lästes på morgonens bönestund,
”extraherat af d. Müllers Wasser­Andacht”. Läkaren, naturforskaren och skal­
den Urban Hiärne (1641–1724) hade 1667 besökt Aachen och Spa där han studerat
brunns­ och badkurer. Denna behandlingsform sökte Hiärne introducera i Sverige
vid Medevi brunn som öppnades 1679 och där han verkade som brunnsläkare de
första säsongerna. Hiärne författade ett antal skrifter om hälsobrunnar i vilka han
samtidigt försvarade terapin, redogjorde för dess metoder och resultat samt gjorde
reklam för Medevi. Een uthförlig berättelse är den andra i raden av dessa skrifter och
presenterar den första säsongens lyckade kurer vid Medevi. Det andra arbetet inleds
med en historik om hälsobrunnarna i Sverige och går sedan igenom de olika kännetecknen
för en bra källa. Halva boken innehåller en översikt av de då mer kända
hälsokällorna. En källa på Södermalm i Stockholm och den i Medevi behandlas utförligast.

36. hülphers, a. a. Historisk afhandling om musik och instrumenter särdeles om
orgwerks inrättningen i allmänhet, jemte kort beskrifning öfwer orgwerken i Swerige.
Västerås, J. L. Horrn, 1773. 8: o. Grav. titelblad, (24), 323, (5) s. & 4 utvikbara
grav. plr. Trevligt samtida hfrbd med upphöjda bind inramade av blindpressade
linjer, ljusbrun titeletikett av glättat papper och stänkta snitt. Ljusröda klistermarmorerade
pärmpapper. Ryggen blekt och med några fläckar. Inlagan med en del
råkanter och ställvis lagerfläckig. Titelbladet småfläckigt. Några vikta hörn. Med
Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *6000
Warmholtz 1840. Inleds med en rekommendationsskrivelse av Pehr Wargentin, som
följs av hyllningsverser av N. J. Nymanson, J. Schedvin och J. Miklin samt ett företal
av H. P. Johnsen. Johnsen (1717–79) – som var kunglig kapellmästare, organist i
Klara församling och tonsättare – har även skrivit bihanget ”Kort orgwerks­beskrifning”
som avtrycks på sidorna 302–20. Hülphers hade påbörjat sitt arbete redan 1764
då han i Linköpings stifts cirkulärskrivelser ombad prästerskapets respresentanter att
meddela uppgifter om kyrkorglarna i sina respektive församlingar. 1769 omtalas en
tryckt promemoria som gått ut till prästerskapet med anhållan om ytterligare upplysningar.
Hülphers lät på egen bekostnad trycka Historisk afhandling, vilket har föranlett
musikhistorikern Tobias Norlind m.fl. att kalla Hülphers den svenska musikforskningens
fader. Enligt musikhistorikern Thorild Lindgren är arbetet ”av oskattbart
värde”, i synnerhet för kunskapen om svenska orglar i äldre tid. Verket inleds
med en historik över musikens historia i Sverige och världen; på sidorna 75–77 beskrivs
exempelvis musiklivet i Amerika, ett avsnitt som bygger på uppgifter meddelade
av Israel Acrelius. Information om musiken i Kina hade Hülphers erhållit av
ostindieresenären Christopher Henric Braad. Arbetets andra hälft är en systematisk
genomgång av svenska kyrkorglar med uppgifter om byggare och register. Hülphers
hade här sakkunnig hjälp av Johan Miklin, director musices vid Linköpings gymnasium
och domkyrkoorganist, som författade kommentarerna. Handelsmannen i Västerås
Abraham Abrahamsson Hülphers (1734–98) var en av de flitigaste och mest
betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700­talet. Sohlmans musiklexikon
skriver: ”Föga är känt om H:s eget aktiva musicerande. Att han varit utövande
som amatör omvittnas av en passus i likpredikan: ’Dess lediga stunder ägnades musiquen,
hwilken konst han grundligen kände, och med yppersta färdighet öfwade.’ I
H.s ägo fanns även enligt bouppteckningen ett antal tangentinstrument (orglar, cembali,
klavikord samt en clavessin d’amour) fördelade dels på ’Spel­saln’ i egendomen
i Västerås, det s.k. Gotherska huset, dels på ’Spel­saln’ och ’Öfre förstugan’ i gården
Emaus utanför Västerås.”
37. 38. 39.
37. hörberg, p. Lefwernes-beskrifning. Författad af honom sjelf. Med företal och
tillägg af Atterbom. Uppsala, Zeipel och Palmblad, 1817. 8: o. Utvikbart grav. självporträtt,
liii, (1 blank), 124, (1) s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag.
Bra inlaga med några enstaka obetydliga fläckar. Fint ex. *4000
Det graverade självporträttet är daterat 1807. En av de märkligaste äldre svenska
självbiografierna. Den tillkom på J. H. Lidéns initiativ. I en osignerad recension i
Swensk literatur-tidning liknas kontrasten mellan Atterboms företal och Hörbergs biografi
vid den som skulle uppstå i ”ett franskt skådespel med prolog på syriska”. Innehåller
även en verkförteckning sammanställd av konstnären själv.

38. hörberg, p. Des Schwedischen Bauern und Malers Pehr Hörberg’s Lebensbeschreibung.
Von ihm selbst verfasst; übersetzt und mit einigen Anmerkungen begleitet
vom Professor Schildener zu Greifswald. Mit dem Bildnisse Hörberg’s und einer
Zeichnung desselben im Umriss. Greifswald, bei F. W. Kunike, 1819. Liten 8: o.
Grav. porträtt, xxx, (1, 1 blank), 110 s. & 1 utvikbar plansch. Med ett par illustrationer
i texten. Häftad i ngt nött och fläckigt samtida glättat ljusblått pappomslag.
Ryggen delvis trasig, särskilt vid främre ytterfals. Ren inlaga. Med Carl Jedvard
Bondes formklippta exlibris. *4500
Det svenska originalet utkom 1817.
39. [Hörberg] molbech, c. Leben und Kunst des schwedischen Malers Peter Hörberg.
Aus dem Dänischen übersetzt von G. Fries. Köpenhamn, Gyldendalschen
Buchhandlung, 1819. 8: o. x, 92, (2 blanka) s. Samtida trevligt grönt glättat pappbd
med röd titeletikett. Frampärmens ytterfals delvis ytligt sprucken. Inlagan genomgående
lätt lagerfläckig. Anteckningar från tiden på försättsbladet. *5000
Bibliotheca danica II:497. Publicerades ursprungligen på danska 1816–17 i Skandinavisk
literatur-selskabs skrifter 12. Denna ovanliga biografi ska inte förväxlas med Hörbergs
egen levernesbeskrivning som även den kom i en tysk översättning 1819!
40. (killigrew, w.) Wänskap och trohet i döden, eller den indianske printzessan
Zaletta, tragoedia; i fem öpningar. I swänske rim författad, från engelskan. Af Andreas
Hesselius americanus. Sthlm, L. L. Grefing, 1740. 4: o. (4),80 s. Häftad i senare
blått pappomslag med handskriven titel på ryggen och några småfläckar på
bakre omslag. Oskuren och delvis ouppskuren. En liten tråkig fläck på titelbladet.
Några nedre hörn fuktfläckiga och en reva i nedre marginalen på s. 11. *5000
Klemming s. 81: ”orig. kanske Love and friendship”. Skeppsbrott, mord, skendöd, en
elak styvmor, förräderi, en deus ex machina i form av tolken Indian­Will, systermord,
självmord och en magnifik klagosång av hjälten Falconer som avslutning är en del av
ingredienserna i detta drama. William Killigrews (1606–95) Ormasdes or Love and
friendship trycktes 1664. Andreas Hesselius (1714–62) kallade sig ”americanus” då
han var född i Nordamerika som son till pastorn i svenska församlingen Andreas
Hesselius. Sin mycket fria översättning av Killigrews pjäs har han utökat med några
egna noter som bl.a. rör indianernas bruk att tatuera sina kroppar och måla sina ansikten:
”En wid namn Zickapinan som var capitain för willarne, wistades ibland de
swäska [sic!] wid Christina, hade 2 ormar målade i sitt ansickte och som deras huf­
wuden möttes i pannan och stiertarne woro hopflatade wid hakan, hölt han denna
målningen för en den wackraste.” Hesselius skrev stundom under pseudonymen
”Angantyr Heidriksson Vinlandsfarare”. Han kom till Sverige 1724 och uppehöll sig
bl.a. i Uppsala där han blev den förste som undervisade i engelska vid universitetet.
Han var även verksam som författare av tillfällighetsvers, ”det säkraste och vackraste
fall av yrkesskald, som jag har påträffat” skriver Magnus von Platen i Yrkesskalder –
fanns dom?.
41. [Klemming] Hymni, sequentiæ et piæ cantiones in regno Sueciæ olim usitatæ. Sancti
Sueciæ. Sthlm, P. A. Norstedt & filii, 1885. 12: o. (6), viii, 38, 38a–b, 39–178, (4),
48a–d, 74a–m, 89a–b, 139a–b, 165a–c s. + Piae cantiones. S. Trinitas. Iesus Christus.
S. Spiritus. S. Maria. Collectionum nostri aevi supplementum e fontibus sveticis
depromtum. Sthlm, P. A. Norstedt & filii, 1886. 12: o. (3, 1 blank, 1, 1 blank), 70,
70a–b, 71–192, (2) s. + Piae cantiones. In regno Sueciae olim usitatae. Sancti exteri.
Collectionum nostri aevi supplementum e fontibus sveticis depromtum. Sthlm, P.
A. Norstedt & filii, 1887. 12: o. (2 blanka, 3, 1 blank, 1, 1 blank), 182, (2) s. + Cantiones
morales scholasticæ historicæ in regno Sueciæ olim usitatæ. Sthlm, P. A. Norstedt
& filii, 1887. 12: o. (1, 1 blank, 1, 1 blank), 124, (1, 1 blank, 1) s. + Latinska sånger
fordom använda i svenska kyrkor, kloster och skolor. (Utgifna af G. E. Klemming). I
urval öfversatta af C. W. Skarstedt. Lund, Malmström & komp:s boktryckeri,
1888. 12: o. (1, 1 blank, 1, 1 blank), 168 s. Fem eleganta samtida marmorerade
skinnbd med upphöjda bind, slösande rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter
och gröna deltiteletiketter (Hedberg). Hela guldsnitt. Guldpräglade pärmbordurer
och inre denteller. Ryggarna lätt blekta. Några små fläckar på ryggarna till det
tredje och fjärde arbetet. Inlagorna helt rena och tryckta på tjockt papper. En
äldre lagning i övre marginalen på s. 41 i det första arbetet. En vacker svit. *7500
Bibliographia Klemmingiana s. 34–36 för de fyra första delarna. Sammanställda av G.
E. Klemming och bekostade av bl.a. Paul Riant och Gustaf Holdo Stråle, till vilka
volymerna är dedicerade. Den första delen trycktes i 500 exemplar, de följande tre i
250 exemplar vardera. Det svenska arbetet är enbart tryckt i svart, medan de övriga
har titelbladen tryckta i rött och svart vilka dessutom är inramade av en röd och grön
bård. Kapitlen ofta inledda med tryckta vinjetter och texten med röda anfanger och
genomgående inramad av röda linjer. Även någon detalj i guldtryck förekommer.
Innehållet är en sammanställning av latinska medeltidshymner funna under forskningar
i de svenska medeltidshandskrifterna, bl.a. återfinns ett flertal rörande den
heliga Birgitta.

83.
42. koch, n. Swenska bi-skiötslen, upalstrad och efter mångfaldige rön samt enskildte
kostsamma försök til fäderneslandets otroliga förmon, wälment framgifwen.
Sthlm, L. L. Grefing, 1753. 8: o. (16), 111 s. & 1 utvikbar grav. plansch. Ngt
nött samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg,
ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ett par minimala maskhål i främre yttre fals.
Binden aningen nötta på en del ställen och ryggen lite torr. Inre främre fals har
haft lite påhälsning av mask. Planschen har en liten reva. Några fuktfläckar i övre
delen av texten på s. 85–92. Trevligt ex. *8000
Hebbe 1669. Med ett citat ur Spegels Gudz werk och hwila som inleds: ”Et bi med
större konst giör sig en honungskaka/ än någon konungs kock kan prunkerätter
baka”. Nils Koch (1707–62) var bruksägare i Värmland och Dalsland och ”förlorade
på experimenter till kolbesparing m.m. all sin egendom” enligt Elgenstierna. Vid sin
död var han dock ägare till flera nya bruk i Dalsland. Hans sonson adlades von Koch
1815.
43. Kortt anwisning til bönen eller innerlig christendom och sanskyllig guds­tienst
i andanom. Tryckt åhr 1739. 12: o. (24) s. + (guyon, jeanne marie bouvier
de la motte) Kortt sätt och medel til at bedia/ hwilket alle helt lätt kunna i öfning
ställa/ och i så måtto uti en sann christendom inom ganska liten tid underbarligen
tilwäxa. Tryckt åhr 1739. 12: o. (14), 125, (1, 2 blanka) s. + bromley, t. Wägen
till hwilo-sabbathen igenom siälenes fortgång uti nya födelsen. Först på engelska språket
beskrefwen […] sedermera på tyskan öfwersatt/ och nu på swenska språket i
liuset gifwen. Tryckt åhr 1740. 12: o. 120 s. Samtida mörkbrunt mönsterpressat
skinnbd med upphöjda bind, blindpressade pärmbårder och helt guldsnitt, som
nästan är helt bortnött. Pärmhörnen stötta och skinnet skrapat vid falsarna.
Spruckna och svaga inre falsar. En gammal anteckning på insidan av främre pärm
och på försättsbladet. Litet maskhål i övre pärmhörn och vidare i inlagan till s. (8)
i första arbetet. Genomgående ngt småfläckig. Pappers­ och tråkiga textförluster
på sista bladet i det första arbetet. *7500
Åhlén & Åhlén 17.103. De två första skrifterna är översatta och utgivna av Sven
Rosén och troligen tryckta i Altona enligt Bygdén. Rosén blev landsförvisad bl.a.
med anledning av dessa skrifters utspridande och de konfiskerades. Även den sista
skriften har sannolikt att göra med Sven Roséns radikala pietistiska väckelserörelse
och den har en liknande typografi som tyder på att den är tryckt utomlands. Skrifterna
bidrog till att den svenska censurlagstiftningen skärptes under 1740­talet. Sven
Rosén (1708–50) föddes i Blidbergs socken och blev avstängd från Uppsala universitet
på grund av bristande renlärighet. Han hamnade i pietistiska kretsar i Stockholm
och blev snart radikalpietisternas ledande förkunnare. Under lång tid drev
myndigheterna processer emot honom innan de lyckades få honom evigt landsförvisad.
Han hamnade då i Tyskland, där han tog intryck av herrnhutismen och reste
som missionär för dem till Nordamerika där han dog i Pennsylvania 1750. Madame
Guyons arbeten tillhörde pietisternas favoritlitteratur och detta är en av de endast tre
titlar som blivit tryckta i svensk översättning i gammal tid, då hennes böcker inte fick
tryckningstillstånd av den teologiska censuren. Thomas Bromley var en av de radikalaste
religiösa fritänkarna och förkastade äktenskapet och de flesta religiösa dogmerna.
Följaktligen jagades hans skrifter av den svenska censuren; exempelvis strök
censorn Benzelstierna ut hans böcker ur bokauktionskataloger ifall de dök upp där.
Wägen till hwilo-sabbathen är den enda titel som trycktes på svenska i äldre tid.

44. (koskull, g. f.) En kort, men ganska tydlig undervisning, at lära dansa, jämte
bifogade flere contradants­tourer, till de mindre förfarnas otroliga nytta. Växjö,
Wrigseen & Thetzell, 1785. Liten 8: o. 24 s. Pappbd från 1800­talets mitt gjort av
ett läckert äldre rött guldbrokadpapper. En ytlig spricka nederst i den bakre ytterfalsen.
Den ganska hårt nötta inlagan snävt skuren i övre marginalen. Titelbladet
lagat i inre marginalen med förlust i en bokstav och en reva nederst. En liten
mörk vaxljusfläck i yttermarginalen till s. 8. Solkfläckar på s. 11 och 23–24. Sista
bladet med en reva nederst i inre marginalen. Eftersättsbladet har ett inklistrat
brev daterat 1853. Med Ludvig Manderströms exlibris och blindpressade vapenstpl
på titelbladet samt dennes anteckningar på försättsbladet. Nils Gyldenstolpes
namnstpl på Manderströms exlibris! *9000
Detta är första upplagan av den mycket rara ”brochuren” om att lära dansa. Att syftet
inte var helt seriöst anar man då förordet undertecknas med ”gunstige läsare och
läsarinnors tjenstfärdige, men utdansade tjenare Joseph Capriole.” Häftet synes på
det hela taget vara en satirisk drift med tidens vurm för galanteri och konstlad förfining.
Föreliggande tryck inköptes på Manderströms auktion 1874 för 42 kronor och
50 öre av Nils Gyldenstolpe och förvärvades sannolikt till Ericsberg på dennes auktion
1885. Av det inklistrade brevet framgår att boken inte fanns i Kungliga bibliotekets
samlingar 1853.
45. (koskull, g. f.) En kort, men ganska tydlig undervisning, at lära dansa, jämte
bifogade flere contradants­tourer, till de mindre förfarnas otroliga nytta. Andra
hvarken förbättrade eller förökade upplagan. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1860.
8: o. 16 s. Samtida grönt pappbd med trasig rygg överst och nederst. Pärmarna ngt
bågnade. Titelbladet har en liten reva i nedre marginalen och en bläckplump.
Ludvig Manderströms blindpressade vapenstpl i titelbladets övre hörn. *2500
Bibliographia Klemmingiana s. 9. Trycktes i 33 exemplar. G. E. Klemming, som var
utgivaren av denna andra upplaga, säger i en not på titelbladets baksida att ”denna
harmlösa och glada satir” har man velat bevara ”åt skämtets vänner.” Han gav även
ut en tredje upplaga i 33 exemplar 1874 med anledning av att föreliggande exemplar
hade kostat 9 kronor på Manderströms auktion, då Carl Jedvard Bonde köpte det.
46. [Kraus] stridsberg, c. Åminnelse-tal öfver kongl. svenska Musicaliska academiens
ledamot framl. kgl. hof-capellmästaren herr Joseph Kraus, hållet i stora riddarhus
salen, d. 24 maji 1798, för kongl. svenska Musicaliska academien. Sthlm, A. J.
Nordström, (1798). 8: o. 32, (4) s. Tagen ur band. *3000
De opaginerade sidorna på slutet med text till de musikstycken som uppfördes i
samband med åminnelsetalet. Joseph Martin Kraus (1756–92) föddes i Miltenberg
am Main i Tyskland, men flyttade till Sverige 1778, tillsammans med Carl Stridsberg,
som han lärt känna i Göttingen. Han vann snabbt hovets gunst, blev medlem av
Musikaliska akademien och god vän med Carl Michael Bellman och under en utlandsresa
även med Haydn, Gluck och Salieri. Kraus kallas ibland ”den svenske Mozart”
och han dog endast 36 år gammal, sjuk och utfattig. Han är begravd på Tivoliudden
vid norra Brunnsviken. Vännen Stridsbergs Åminnelse-tal är den första tryckta
biografin över honom.
47. (krook, j.) Tanckar om jordens skapnad, eller Fonton Freemassons äfwentyr,
till högwälborne herr grefwen **** och nu med anmärckningar till trycket befordrat
af Anticthon. Sthlm, L. L. Grefing, 1741. 4: o. 80 s. Häftad med samtida marmorerad
ryggremsa som är obetydligt skadad överst och nederst. Titelbladet med
en anteckning att författaren är Bengt Krook. Ngt snävt skuren i nedre marginalen.
Sporadiska fläckar. Ett litet hål på s. 79 med bokstavsförlust. *15000
Lundwall s. 178. Krook föddes 1713 i Finland, troligen i Nyland, och disputerade
1737 i Uppsala. 1746 återfinns han i Åbo som preses för en filosofisk avhandling. Han
blev sedan hovsekreterare. Tanckar om jordens skapnad kan sägas vara Sveriges första
science­fictionroman. Författaren inleder arbetet med att konstatera att man ”i denna
här wår tid, med icke mindre beswär än omkostnad, endteligen wil weta: […] den
rätta beskaffenheten af wår jord, hennes yttra figur och skapnad, om hon, som man
i de äldre tider godt och enfaldeligen trodde, skal wara lik en pankaka, eller som man
nu i de nyare disputerar, antingen hon är mera lik en citron, än såsom en hollendsk
ost.” Huvudpersonen ger sig upp i ett luftskepp för att titta på jorden och väl ute i
rymden blir hansnyfikenhet så stor att han far till månen. Där upptäcker han ett berg
av glasflaskor som innehåller jordbornas förlorade förstånd. Han far tillbaka till jorden
utan att ha fått besked om jordens skapnad, men väl om ”rätta distantien emellan
förnuft och dårskap”. Böök skriver om boken att ”denna berättelse är framställd i
ett maner, som tillhör det odrägligaste man öfver huvud kan tänka sig”. Författaren
dog 1778 i Stockholm.
48. [Kåhre] swebilius, o. Lijk-predikan wijdh ehreborne/ wälwijse och wijdtförfarne/
nu hoos gudh salige/ hr. Truls Kohres/ fordom förnähm och wälförtiente rådhmans
uthi kongl. residentz och hufwudstaden Stockholm hederliga jordafärd/ hållen
uthi Stoore kyrckian/ den 18 aug. anno 1672 för tå närwarande förnähmliga försambling.
Sthlm, N. Wankijff, (1672). 4: o. 94 s. Texten inom tryckt ramverk. Ta­

gen ur band. Ngt nött och fuktfläckig. Delvis med bläckpaginering i övre hörnet.
Sista bladet hårt fläckat. *8000
Med personalia på sidorna 68–84. På sidorna 85–94 är dikten ”Hela wärldens pilgrims­färd/
widh […] Truls Kohres/ wälprydde jordsättnings­dagh” av ”Johan Elasson”
avtryckt. Bakom denna pseudonym döljer sig Lasse Lucidor enligt Svenskt biografiskt
lexikon. Den vittbereste Truls Kåhre (1600–72) verkade i sin ungdom som
”musico eller basunist” i Stockholm varefter han antogs som informator till riksrådet
Matthias Soops söner. Kåhre påbörjade 1641 en lång och äventyrlig resa som gick via
Holland, Portugal, Marocko, Spanien, Italien, Malta, Turkiet, Syrien och Mellanöstern,
Egypten, arabiska halvön, Grekland, Frankrike m.fl. länder innan han återvände
till Stockholm på julafton 1645. Uppgifterna i personalierna är den enda i samtiden
tryckta relationen av denna resa. Lucidors gravskrift ger, vid sidan av många geografiska
namn, proportion till all världslig strävan och storhet: ”Then hela wärlden förr
tykt nästan alt för trång/ åt then är thenna plass (trij ahlnar jord) för lång.”
49. lenngren, anna maria. Skalde-försök. Sthlm, O. Grahn, 1819. 8: o. (8),
xvi, 255, (1) s. Häftad och oskuren i ngt fläckigt och nött samtida gråpappomslag.
En reva in i registret på s. (3). Spridda lagerfläckar och en liten fläck på s. 153.
Med C. Eichhorns exlibris. *7500
Leijonhufvud & Brithelli s. 108. Med förord av Nils von Rosenstein, som tillsammans
med Carl Peter Lenngren gav ut samlingen efter författarens död. Utkom i en mängd
nya upplagor under 1800­talet och översattes även till tyska 1857.
50. lindroth, p. g. Museum naturalium Grillianum Söderforssiense institutum
anno 1783, & in catalogo redactum anno 1788. Sthlm, A. J. Nordström, 1788. 4: o.
21, (3 blanka) s. Häftad. Nedre hörn lite vikta och det sista blanka bladet obetydligt
fläckigt. Ett fint ex. *8000
Förtecknar däggdjur, fåglar och snäckor. Arbetets typografiska vinjetter är avpassade
efter innehållet så att t.ex. avdelningen med däggdjur har små vinjetter med hund,
elefant, lejon och häst som motiv. Adolf Ulrik Grill (1752–97) lät på sitt bruk Söderfors
inrätta det s.k. Grillska museet. Detta skapades till stor del av P. G. Lindroth
(1758–1809), som för Grills räkning gjorde insamlingsresor i Sverige, Norge och
England. I samlingarna var bl.a. flodhäst och lejon representerade, men även ett exemplar
av den 1797 utrotade Kapska blåbocken. Detta hade enligt Lindroths katalog
hemförts från Afrika av C. P. Thunberg. Det Grillska museet skänktes 1828 till Vetenskapsakademien,
men då var stora delar av samlingen redan förstörd av mal.
42.
54.
44.
100.

51. linné, c. von. Clavis medicinæ duplex, exterior & interior. Universum luctâ
discordium æquilibratur. Sthlm, L. Salvius, 1766. 8: o. 29, (2) s. Med träsnittsillustrationer
på titelbladet. Häftad i samtida gråpappomslag med blank rosa titeletikett
i papper. Enstaka obetydliga fläckar. Med Joh. Pet. Almgrens namnteckning.
Fint ex. *35000
Soulsby 980. Illustrationerna på titelbladet föreställer medicinens dubbla nyckel. Sten
Lindroth skriver att Linné med åren började fördjupa sig i ”fysiologiska spekulationer
av mera äventyrligt slag”. ”Sin höjdpunkt nådde hans medicinska tankebygge i
den underliga lilla skriften om ’medicinens nyckel’, Clavis medicinae duplex (1766),
avsedd att närmare utvecklas i föreläsningsform. Linnés Clavis – av honom själv
hälsad som ’en den största juvel i medicinen’ – är fylld av vilt godtycke, på något vis
alltigenom orimlig. Han fastslår på sitt myndiga vis att, att nyckeln till medicinens
hemligheter är dubbel, en yttre och en inre. […] Formuleringen av denna farmakodynamiska
grundlag ansåg Linné som en banbrytande vetenskaplig insats. Därtill
kommer talspekulationer, som leder tillbaka till antikens pytagoreiska visdom och
renässansens ockulta mystik. Linné ville i Clavis visa, hur allt i naturen byggde på
femtalet (kvinaren). Med två från varandra riktade händer, försedda med fem fingrar,
åskådliggjorde han envar av medicinens nycklar och sedan fann han femtal, vart han
vände sig: fem var sinnena, fem var inälvorna osv. Den gamle Linné hade lämnat den
kungsväg på vilken medicinen långsamt framskred mot klarhet och förnuft.” Johan
Peter Almgren var advokatfiskal i Bergskollegium och efterlämnade vid sin död 1830
ett ansenligt bibliotek.
52. linné, c. von. En fråga, som altid föreställes de naturkunniga, då det heter:
Hwartil duger det? (Cui bono?). Först framstäld och beswarad i en disputation på
latin, under […] Carl Linnæi öfwerwaro, den 21 octob. år 1752. Men nu efter en
hög befalning, på modersmålet öfwersatt af Christopher El. Gedner. Sthlm, L.
Salvius, 1753. 8: o. 32 s. Tagen ur band. Lagerfläckig och lite nött. *5000
Soulsby 1697. Waller 10906.
53. linné, c. von. Flora Zeylanica sistens plantas indicas Zeylonæ insulæ; quæ
olim 1670–1677 lectæ fuere a Paulo Hermanno, prof. bot. Leydensi; demum post
70 annos ab Augustu Günthero, pharmacop. Haffniensi, orbi redditæ; hoc vero
opere revisæ, examinatæ, determinatæ & illustratæ generibus certis, differentiis
specificis, synonymis propriis, descriptionibus compendiosis, iconibus paucis.
Sthlm, L. Salvius, 1747. 8: o. 19, (9), 1–240, (20), 1–14, (1) s. & 4 utvikbara grav. plr.
Samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, brun titeletikett
och stänkta snitt. Ryggen blekt och lite torr. En bra och ren inlaga med bara
någon enstaka obetydlig fläck. Lite solk på s. 16 i den första pagineringsföljden.
Liten oval etikett från H. Bukowskis konsthandel på främre pärmens insida. Trevligt
ex. *17500
Soulsby 420. Linné utgick från det omfattande herbarium som P. Hermann samlat
ihop på Ceylon och som senare hamnat i Köpenhamn.

54. (linné, c. von & rothman, j.) Joh. Eberhard Ferber […] Hortus Agerumensis,
exhibens plantas saltem rariores, exoticas & officinales, quas horto proprio
intulit, secundum methodum Linnæi sexualem digestus. Sthlm, P. G. Nyström,
1739. 8: o. (4), 76, (4) s. Samtida ngt nött men trevligt skinnbd med upphöjda bind
och sparsamt guldornerad rygg, vars förgyllning oxiderat. Helt guldsnitt. Insidan
av pärmarna med vackert klistermarmorerat papper. Pärmarna ngt bågnade. Inlagan
genomgående lagerfläckig. Med samtida tillskrift ”herr Schultz” på försättsbladet.
*60000
Soulsby 340. Waller 11506. Den tryckta dedikationen till bl.a. C. G. Tessin, O. Rudbeck
och de båda författarna är från Ferber. Det innehållsrika företalet på svenska är
författat av Linnés lärare från Växjö Johannes Rothman och diskuterar bl.a. Linnés
nya system. Själva beskrivningen är enligt Fries författad av Linné med användande
av hans egen systematik. Olof Rudbeck d.y. läste korrektur och reviderade förteckningen.
Amiralitetsläkaren Ferbers botaniska trädgård anlades 1711 i Agerum utanför
Karlskrona och innehöll både rara orangeriväxter och läkeörter. På sidorna 72–76
förtecknas dessutom kortfattat hans naturaliekabinett.
Arbetet är en av de äldsta större beskrivningarna av en
trädgård i Sverige och det första arbete tryckt i Sverige
som är uppställt efter Linnés system.
55. linné, c. von d.y. Decas prima – secunda plantarum rariorum horti Upsaliensis
sistens descriptiones & figuras plantarum minus cognitarum. Sthlm, L. Salvius,
1762–63. Folio. (8), 20 s. & 10 grav. plr + (2), 21–40 s. & 10 grav. plr. Titelbladen
tryckta i rött och svart. + linné, c. von. d.y. Plantarum rariorum horti Upsaliensis
fasciculus primus sistens descriptiones et figuras plantarum minus cognitarum.
Leipzig, S. L. Crusii, 1767. Folio. (4), 20 s. & 10 grav. plr. Titelbladet med en grav.
vinjett. Samtida ganska nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad
rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Bakre fals sprucken överst och med
maskhål. Inlagan genomgående och delvis hårt lagerfläckig. Med Carl Jedvard
Bondes formklippta exlibris. *22500
Soulsby 3821 respektive 3822. Krok 1 a respektive 1 b. Det i Leipzig tryckta arbetet
är en fristående fortsättning av det tidigare. Carl von Linné d.y. (1741–83) fick 1759
den botaniska demonstratortjänsten under sin berömde fader och efterträdde honom
som professor 1777.
56. (linnerhielm, j. c.) Svenska vuer etsade af […] 1797. [=rubrik]. (Sthlm,
1797). Tvär­folio. (4) s. & 30 planschblad med 35 etsningar. + nordquist, (p.).
Strödda handteckningar af Nordquist. Efter originalerna copierade och utgifne i
stentryck af Ludew. Fehr. I–IV. Göteborg, L. Fehr, 1822. Tvär­folio. 23 + 24–48
litograferade plr, varav en utvikbar. Nära samtida nött hfrbd med guldornerad och
blindpressad ryggdekor. Pärmpappret repigt och skrapat och till stor del bortnött
på den bakre pärmen. Några enstaka lager­ och småfläckar i det första arbetet.
Spridda solk­ och småfläckar i det andra arbetet. Det främre litograferade omslaget
till det andra häftet av Nordquists teckningar medbundet och med en liten
påklistrad rund bokhandelsetikett från Carl August Holm, Göteborg. Den utvikbara
planschen med en lagad reva i vikningen. *50000

Bring 251 som bara lyckats lokalisera två exemplar av det första arbetet, vars titel
även innehåller Linnerhielms signeringsmärke. Textbladen avslutas med följande notis:
”Desse vuer finnas eljest införde i den utkomne boken: Bref under resor i Sverige”.
Bref under resor utkom 1797 och många av illustrationerna avtrycktes i texten, vilken
trycktes på för ändamålet inte särskilt lämpligt papper. Det tjockare planschpappret
i Svenska vuer gör etsningarna större rättvisa. Bring påpekar även att den kortfattade
textbilagan innehåller kompletterande uppgifter som inte återfinns i boken. Det andra
arbetet utkom i två häften. Det bevarade omslaget innehåller även förklaringar
till en del av bilderna. Konstnären Pehr Nordquist (1771–1805) hörde till bröderna
Martins mera lovande elever. Han avled som ung i Neapel under en studieresa och
hans minne bevarades i samtiden främst genom F. Boyes försorg. I Strödda handteckningar
återfinns en rad självbiografiska teckningar under en resa från huvudstaden till
Helsingborg, samt konstnärens illustrationer till Lenngrens båda dikter ”Till en girig”
och ”Du som i höghet tror”. Illustrationerna till den sistnämnda hade F. Boye låtit
utgiva i gravyr redan 1817. Strödda handteckningar kallas i Svenskt konstnärslexikon för
”en av litografiens inkunabler i Sverige.” Litografen Ludvig Fehr kom efter en tid i
Köpenhamn till Stockholm kring årsskiftet 1817–18, där han bildade det första litografiska
tryckeriet tillsammans med C. Müller. Fehr flyttade snart vidare och fortsatte
sin verksamhet först i Karlskrona och sedan Göteborg, varefter han 1822 startade
det första litografiska tryckeriet i Norge.
57. list, f. Införselfrihet och skyddsförfattningar, betraktade ifrån erfarenhetens
och historiens synpunkt. Med företal och tillägg af öfversättaren. Sthlm, P. A.
Norstedt & söner, 1840. 8: o. (2), xi, (1 blank), 70 s. Häftad i blått tryckt omslag.
En svag fuktrand i övre hörnet på s. 35–38. Ett bra ex. *2500
Friedrich List (1789–1846) var tysk nationalekonom och publicist. Översättning av
Die Freiheit und die Beschränkungen des auswärtigen Handels, aus dem historischen Gesichtspunkt
beleuchtet utförd av Johan Johansson som även översatte Om vigten och
betydelsen af slöjder och manufaktuer för ett samhälle av samme författare samma år.
58. Liturgia svecanæ ecclesiæ catholicæ & orthodoxæ conformis. Sthlm, T. Tidemanni,
1576. Folio. (3), lxxv, (1) blad. Titelbladet med ståtlig träsnittsram efter Georg
Lemberger. Elegant rött marokängbd från 1700­talets första hälft med upphöjda
bind, rikt guldornerad rygg och förgyllt ramverk på pärmarna samt kantdekor. Blå
klistermarmorerade snitt. Ryggen ngt blekt och bandet med ett antal fuktfläckar.
Främre pärmen med några smärre maskangrepp. Inlagan med en del småfläckar
och fuktränder samt smärre solk och revor. Några enstaka blad med lite beskurna
marginalnoter, se t.ex. blad li. Lång lagad reva i blad ix. Fina samtida handskrivna
musiknoter, bl.a. på blad xlix och liv. Med Carl Gustaf Tessins namnteckning
och anteckningen ”1.*45.” och ”double”. Praktexemplar med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. *200000
Collijn II, s. 457–61. Klemming s. 47. Warmholtz 1785: ”Nu för tiden finnas få exemplar,
vid hvilka titelbladet och företalet äro i behåld.” Blad xlviii felmärkt xliii, blad
lix felmärkt lvi och blad lxii felmärkt lxiii. Titelbladets ramverk är återanvänt från
Gustav Vasas bibel 1540–41. Detta är Johan III:s berömda svenska liturgi, känd som
”röda boken”. Liturgin fick uppenbarligen sitt tillnamn redan i samtiden då den 1594
finns omnämnd som ”then rööde book”. J. Schefferus behandlar ”rödboken” i Svecia
literata (1680) och menar felaktigt att namnet kommer sig av att boken delvis skulle
vara tryckt i rött. Enligt Collijn har den fått sitt namn av de röda sammetsband i
vilka några exemplar blivit bundna. Warmholtz å andra sidan menar att namnet härrör
från ”at alla de exemplar, som konungen lät utdela til kyrkorne, voro inbundne i
et slags mörkrödt läder”. Klemming tillbakavisar detta påstående och menar att boken
vanligtvis bundits i ett mörkbrunt, pressat skinnband enligt tidens stil. Han spekulerar
i att namnet kommer sig av det röda sammetsband som återfinns i Kungliga
bibliotekets samlingar och som enligt uppgift ska ha tillhört Johan III. Enligt Collijn
är Liturgia svecanæ författad av kungen själv med viss hjälp av dennes sekreterare
Petrus Michaelis Fecht och ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus. Den senare står
som förordets författare. Den påvlige legaten A. Possevino menade dock i ett brev till
Rom att Fecht var den egentlige författaren till förordet. Liturgin antogs av riksdagen
1577 men blev hårt kritiserad i samtiden då den ansågs för katolsk till sin prägel och
avskaffades vid Uppsala möte 1593.
59. (livijn, c.) Johan David Lifbergs lefverne. Komisk roman. I. Uppsala, Stenhammar
och Palmblad, 1810–(11). 8: o. 83, (1) s. Häftad i ngt nött tryckt omslag,
som är småsolkigt och med lite skadad rygg. Litet hål på bakre omslag. Inlagan
med smärre bruksspår, såsom hundöron och ställvis lite småfläckig. Titelbladet
med fuktfläck. *4000
Allt som utkom. Redan 1806 påbörjade Clas Livijn arbetet med vad som skulle bli
hans debutbok. Romanen fullbordades dock aldrig utan Livijn valde att ge ut det
som han färdigställt. Initiativtagaren till publiceringen tycks ha varit Stenhammar
medan kollegan Palmblad ansåg boken vara mest lämplig för den lägre klassen av
läsare. Johan David Lifbergs lefverne trycktes i 700 exemplar och blev för förläggarna
en mycket framgångsrik affär.

58.
60. lundius, c. Notæ ac observationes in literas rom. pontificis Agapeti II de prærogativa
atque eminentia regis Upsalensis, sive Svioniæ. Accedunt prolegomena, quibus
gloria linguæ & rei svionicæ, contra nonneminis insultus, atque haud ita pridem
editas cavillationes, evidentissimis rationibus vindicatur. Uppsala, (Rudbeckska
tryckeriet), (1702)–03. Folio. (11, 1 blank), 20, 1–48 s. Med träsnittsillustrationer i
texten. Ngt nött samtida skinnbd med upphöjda bind, oxiderade ryggdekorationer
och helt guldsnitt. Dubbla oxiderade ramverk på pärmarna med olikfärgade
fält. Turkmarmorerade för­ och eftersättsblad. Ryggen ngt blekt och de yttre falsarna
spruckna nedtill. Minimala ytliga maskangrepp på främre pärm och pärmarna
ngt bågnade. Titelbladet och de följande tryckta dedikationerna ngt bruntonade.
Enstaka fläckar, t.ex. på s. 35–36. Eric Edman Johanssons och Samuel
Triewalds namnteckningar och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *8500
Warmholtz 6896. Enligt Per Hierta var Carl Lundius Notæ det Rudbeckska tryckeriets
sista arbete före branden (jämte sista delen av Atland) och en stor del av upplagan
gick upp i rök. Warmholtz skriver att ”boken är nu för tiden nog sälsynt”. Lundius
lät 1703 trycka ett nytt titelblad samt tre olika dedikationer till en del av de exemplar
som fanns kvar. Dessa blad är mycket ovanliga. Själva påvebullan är ett grovt
falsarium som går ut på att visa att Västgötalagens beskrivning av Danaholmstraktaten,
då den svenske kungen satt till häst och den danske kungen höll i betslet, är
sann, till skillnad från Skånelagens skildring, som är den omvända. Nils Ahnlund har
visat att den notoriske lustlögnaren Nils Rabenius, kyrkoherde i Hedemora, lämnat
sitt visitkort i texten, då den västmanländske representanten påstås tillhöra släkten
Rabbe, en uppdiktad medeltida släkt som Rabenius påstod sig vara ättling till. Han
skapade sig ett fint stamträd genom att föra in Rabbenamnet i medeltida handskrifter
och i egna falsarier som detta. Gränsförteckningen är slarvigt redigerad, så samma
gränsmärken återkommer i olika förvanskade skepnader och Västergötlands gräns
mot Småland har också kommit med! Samuel Triewald (1688–1743), vars namnteckning
återfinns i föreliggande exemplar, var författare, diplomat och ledamot av
Vetenskapsakademien.

61. (luther, m.) Een liten under wijsning/ huru christet folk må warda förmanat til
sacramentet eller wårs herras Jesu Christi nattward. Doc. Mar. Lut. Upsatt aff tydzkon
på swensko. L. P. Sthlm, A. Laurentzson, 1558. 8: o. A8–F8, G3. Enkelt svart
skinnbd med guldpräglat tryck på frampärmen. Genomgående med fuktränder
som mot slutet tilltar ngt i styrka. Delvis lite snävt skuren. Titelbladet lite solkigt
och med en fläck. Lagning i nedre marginalen på blad B8. Med Ericsbergs biblioteks
exlibris. *28000
Collijn II, s. 239–41, variant B. Översattes av Laurentius Petri. Första separat tryckta
översättningen av Luther till svenska! Originalet utkom 1530 under titeln Vermanung
zum Sacrament des leibs und bluts unsers Herrn.
62. magnus, j. Historia metropolitanae ecclesiae Upsalen. in regnis Svetiae et
Gothiae. A Ioanne Magno gotho sedis apostolicae legato, et eiusdem ecclesiae
archi­episcopo collecta. Opera Olai Magni gothi eius fratri in lucem edita. Rom,
V. Luchini (respektive F. Mediolanensem de Ferrariis), 1560. Folio. (16), 179 s.
Med en mängd fina initialer i träsnitt. Två inklistrade tryckta rättelselappar i texten
på s. 12. Skinnbd från ca 1700 med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och
mörkröd titeletikett i skinn samt kantförgyllning och inre denteller. Marmorerade
guldsnitt. Ryggen med liten defekt nederst och främre pärmen med en del fula
repor. Titelbladet med små lagerfläckar upptill. Sista bladet med en fuktrand i inre
marginalen och en liten lagning i övre hörnet. Med duplettstpl från Biblioth. Palat.
Vindobona på sista blanka sidan. Med Ericsbergs biblioteks grav. exlibris. *35000
Collijn II, s. 269–70 (denne nämner inte de inklistrade rättelselapparna). Rudbeck
1091. Warmholtz 1885: ”räknas ibland de sälsyntaste svenska böcker”. Detta är andra
upplagan, där titelblad och tre andra blad är omtryckta. I övrigt är arken ur 1557 års
upplaga återanvända, vilka efter Olaus Magnus död samma år uppenbarligen till
största delen blivit liggande. Boken trycktes i Birgittas hus i Rom. Detta exemplar är
av varianten med riktig kustod på sidan 40 och felaktig initial på sidan 163. Arbetet
skrevs i Danzig 1536 som ett inlägg i reformationsstriden och behandlar Uppsala
ärkestifts historia med en biografisk förteckning på alla biskoparna och många avtryckta
dokument. Den katolska kyrkans goda insatser för Sverige beskrivs i detalj.
Författaren är som vanligt mycket fantasifull, men Collijn menar att ”detta arbete ur
historisk synpunkt är värdefullare än hans Historia de regibus”. Vindobona, som finns
omnämnt på biblioteksstämpeln, är det äldre latinska namnet på Wien.
63.
63. Messan på swensko/ förbättrat. Sthlm, (A. Laurentzson), 1557. 4: o. A4–O4.
Titelsidan inom bred träsnittsram. Med två träsnitt i texten. + Een handbook/ ther
uthi döpelsen och annat meer christeligha förhandlas. Förbättrat och förmerat.
Sthlm, A. Laurentzson, 1557. 4: o. A4–M4, N6. Titelsidan inom bred träsnittsram.
Med fem träsnitt i texten. Samtida ganska hårt nött blindpressat skinnbd med
mycket defekt rygg och ett bevarat spänne. I pärmhörnen tittar de tjocka träpärmarna
fram. Genomgående ngt solkig och bitvis med fuktränder. Bortklippt övermarginal
på blad A2, reva i texten på blad B2, G3 och I3 samt delvis bortriven
nedermarginal på blad C4 i det första arbetet. En del blad med samtida marginal­

anteckingar i bläck, vissa blad med omfattande kommentarer. På linjerna i notsystemen
är noterna införda för hand i samtiden. Ett handskrivet notblad från 1600talet
med ”Kyrie dominicale” medbundet. Med samtida tillskrifter på pärmarnas
insidor: ”Knuts Jönssons book och hörer och till Landsbo [?] cappell”, ”Liber Michaelis
Erici Nilandensis” och ”Michael Erici Neogeander” samt en handritad vapensköld
med initialerna ”M.E.S.”, ett bomärke och årtalet 1583. Bra ex. *60000
Collijn II, s. 232 respektive 231. Jfr Davidsson s. 17 för det första arbetet som innehåller
exempel på de tryck av notlinjer som föregick nottyptrycket. Sjätte upplagorna av
dessa arbeten som ofta återfinns sammanbundna. Messan 1557 är den sista mässordning
som bygger direkt på Olaus Petris ursprungstext från 1531.
64. mittendorf, r. […] Christinæ, Gustavi Adolphi magni beatæ ac victoriosissimæ
recordationis, regis Sueciæ, filiæ: […] omnibus ordinibus Sueciæ in maximà
frequentià præsentibus: magnatibus, legatis, popularibus, peregrinis, spectantibus,
applaudentibus: Holmiæ sedid regiæ gratulatio: […]. Riga, G. Schroederi, 1652.
Stor folio. 95 s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. Ståtligt samtida aningen nött vinrött
marokängbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och helt guldsnitt. Två breda
guldpräglade bårder, hörnstämplar och en mittarabesk på pärmarna. Ryggen
blekt och lite skadad överst. Pärmarna fläckiga och ngt bågnade. Pärmhörnens
skinn skadat och det underliggande träet kan anas. Insidan av pärmarna, liksom
för­ och eftersättsbladen fläckiga. Inlagan genomgående ngt lagerfläckig. Den
sista gigantiska utvikbara tabellen lös och med några revor i vikningen. Med Carl
Jedvard Bondes formklippta exlibris. *25000
Warmholtz 4338: ”är full med griller; men splendid trykt. Författaren, död 1657, berömmes
i Phragmenii Riga literata, som en god latinsk poët.” Bland de hyllade i
texten återfinns förutom Gustav II Adolf och drottning Kristina även Bengt Oxenstierna
samt släkterna De la Gardie och Banér m.fl. Sannolikt den ståtligaste hyllningsversen
som skrivits för att ära en levande svensk och i ett fint samtida presentband.
65. månsson, a. En myckit nyttigh örta-book/ om the herlige örter/ som uthi
thet höghberömde konungarijket wårt käre fädernesland Swerige åhrligen wäxa.
Såsom ock/ om någhra uthländska örter /huruledes som the emot månge bådhe
inwertes och uthwertes kranckheeter och siukdommar brukas skola. Medh itt
64.

egister på the örter och kranckheter som uti thenna book beskreffne och anteknade
äre. Aff latinska och tydska böker in på wårt swenska tungomål affsatt. […]
Och uthi ordning satt aff Petro Jonæ […]. Sampt en nyy trägårdz­book widh änden
tilsatt och aff trycket uthgången. Sthlm, I. Meurer, 1642–43. 8: o. (16), 268, (9,
1 blank, 2), 1–36, (1, 3 blanka) s. Trädgårdsbokens titelsida med träsnittsvinjett. +
månsson, a. Practica, eller een liten doch nyttigh underwijszning/ om åderlåtande/
hwilka ådrer man för åtskillige siukdomar uplåta kan/ begynnandes på
hufwudet/ och sedan nedher til fötterna. Sammaledes och några nyttiga/ och
mästeparten aff migh försökta läkedomar/ emot mångahanda siukdomar/ medh
många aff them/ hwars och ens authoris nampn anteknade. Aff latinska och tydska
böcker in på wårt swenska tungemåål/ och sampt aff een gammal swensk
läkebook/ medh munckestijl skrifwin. Medh itt fullkomlighit register/ på the siukdomar/
som i thenna practica beskreffne äro. Sthlm, (I. Meurer), 1645. 8: o. (9),
23, 23–92, (2) s. Samtida trevligt ngt nött pergamentbd med handskriven ryggtitel.
Pappret på pärmarnas insidor har lossnat från sitt underlag så att träpärmarna
tittar fram. Inlagan med någon enstaka småfläck. Lagning på s. (7) i örtabokens
register med förlust av några bokstäver och på s. 29 i trädgårdsboken med liten
textförlust. Ett ark felbundet i första arbetet. Ett stort antal prydliga och intressanta
gamla marginalanteckningar och tillägg i bläck. Med initialerna ”J.N.B.” och
Jean Legers [?] namnteckning på titelbladet samt Carl Jedvard Bondes formklippta
exlibris. Bra ex. *28000
Collijn 632 respektive 633. Waller 6227 respektive 6233. Krok 1 för det första arbetet.
Fjärde upplagan av Månssons Örta-book. Den första utkom 1628, föreliggande upplaga
är dock den första som inkluderar hans trädgårdsbok. Een nyy träägårdzbook har
eget titelblad, impressum och paginering men gemensam arksignering med huvudarbetet.
Arvid Månsson kom från Skaftorp utanför Jönköping och hans arbete rör
växter och deras medicinska användning. I förordet uppger han att han varken studerat
i främmande land eller vid någon akademie, ”utan allenast uti gemeene scholer”.
Hans egentliga kunskaper inom den medicinska vetenskapen är omstridda och
Collijn exempelvis ger honom det föga smickrande epitetet ”kvacksalvare”. Ett exemplar
av Örta-book fanns i Linnés ungdomsbibliotek. Andra upplagan av Månssons
Practica, den första utkom i Linköping 1642. Practica riktade sig till en mer bildad
publik än vad Örta-book hade gjort, men var i många avseenden mer omodern än sin
föregångare. På för­ och eftersättsbladen samt pärmarnas insidor är ytterligare huskurer
antecknade, bl.a. ett ”resept för fråssan”.
66. (mörner, h.) Il carnevale di Roma. Rom, F. Bourlié, 1820. Tvär­folio. (4) s. &
20 grav. plr. Lila hklbd från mitten av 1800­talet med titeletikett i saffian på främre
pärm. Ryggen ngt blekt och lite nött överst och nederst. En liten nummeretikett
överst på ryggen. Genomgående aningen lagerfläckig. Trevligt ex. *35000
Hjalmar Mörner (1794–1837) reste 1816–29 runt i Europa för att studera konst. Han
stannade länge i Rom som skulptören Byströms gäst och vän. Här gjorde han den
fina och detaljrika skildringen av Roms karneval, vars tecknade förlaga Byström fick
och hade uppsatt som en fris vid taket i sitt hem. Även planscherna är tänkta att ses
som en sammanhängande svit och börjar vid Piazza del Popolo och slutar vid nuvarande
Piazza Venezia. Några få exemplar handkolorerades av konstnären.
67. Naturens och konstens skåde-plats. I–IV flocken. Sthlm, L. Wennberg respektive
A. J. Nordström, 1777–78. 4: o. (2), 30 + (2), 33–36, 67–70, 41–62 + (2), 65–88, (1),
89–91, 51–52 + (2), 97–98, (1, 1 blank), 111–22, 112–16, (1, 1 blank), 119–22,
112–15, 117–26 s. Med många träsnitt i texten. + Stockholms nya små-saker, och allahanda
underrättelser. Hushålls­ och konst­cabinettet. N: o 1–19. [=rubrik]. Sthlm,
P. Hesselberg respektive J. A. Carlbohm, 1781–82. 4: o. (76) s. Samtida ngt nött
hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och grön titeletikett i glättad
papp. Stänkta snitt. Ett par mindre revor i övre marginalen på s. 35–36 och
67–68 samt en mindre solkfläck i övre marginalen på s. 47 i det första arbetet.
Några marginalanteckningar i yttermarginalen till nr 5 i det andra arbetet. Med

Brita Elisabeth Schenboms namnteckning daterad 1783 och Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. Ett trevligt ex. *35000
Lundstedt 217 respektive 244. Naturens och konstens skåde-plats utgavs av Eric Kiellberg
och är en av de första illustrerade tidskrifterna i Sverige. Komplett, trots märklig
paginering. Tidskriften ger behövlig hjälp i frågor rörande lantbruk, hushållning, jakt,
fiske och takläggning, men även inom trollerikonsten. Bland artiklarna kan nämnas
”Et besynnerligit ljuster, hwarmed ålar wintertiden hugges”, ”Commerce­rådet Pålhems
häf­kran, at wäga up stubbar och rötter, som sitta fast i jorden”, ”Et misfödsel,
som är födt af en hustru uti Wadstena” och ”Et wattu­harnesk, hwarmed man kan gå
och dyka i wattnet”. Med två helsidesträsnitt presenteras den svenska dräkten. Illustrationerna
är genomgående lika originella och roande som de ämnen som avhandlas
i artiklarna. Utgivaren hade ett lika brokigt liv som innehållet i denna tidskrift.
Han började sin karriär som skådespelare och publicist, ärvde ett järnbruk som han
senare förlorade och fortsatte sedan sin litterära karriär, dock med titeln brukspatron
i behåll. Även det andra arbetet, som såldes i Runemarks boklåda, omfattar ett tämligen
brett spektrum av ämnen, allt ifrån ”At göra coraller, lika de naturliga”, ”At
håret på hufwudet må wäxa. Smörj hufwudet med höns­ister […]”, råd hur man
botar hicka och rapning till C. J. Hallmans ”åminnelse­tal öfwer kongl. maj:ts kammar­musicus
herr Christopher Pihlman” och en förteckning över innehållet i Patriotiska
sällskapets Hushållnings journal. Enligt en uppgift i nummer 8 ska arbetet ses
som en fortsättning av tidskriften Hushålls- och konst-cabinet som utkom i två delar
1758–59 ”och af samma auctor skrifwit”. Den senare uppgiften är tveksam då de båda
författarna G. F. Bruno och L. Salvius till det arbetet redan var avlidna. Lundstedt
lyckades inte lokalisera något fullständigt exemplar av det andra arbetet som här
dock är helt komplett!
68. (nicander, k. a.) Sånger af August. Uppsala, E. Bruzelius, 1819. 8: o. (4), 146
s. Häftad i ganska nött och lite solkigt samtida gråpappomslag. Oskuren. Ryggen
defekt. Revor längst in i innermarginalen på exempelvis smutstitelbladet. Genomgående
lite småfläckig. Några små rättelser på s. 90, sannolikt av författarens hand.
Med handskriven dedikation till P. E. Bergfalk på främre omslagets insida. *4800
Särtryck, enligt uppgift i 82 numrerade exemplar, ur Kalender för damer för 1820.
Detta exemplar är nummer 52. Per Erik Bergfalk (1798–1890) slutade sin karriär som
professor i Uppsala. Svenskt biografiskt lexikon beskriver honom: ”Hans sällsynt aktade
ställning i den svenska lärdomens historia beror trots det stora värdet av de skrifter,
som flutit ur hans penna, till väsentlig del på traditionen från dem, som från den
personliga beröringen med honom bevarade outplånliga intryck av hans djupa kunskaper,
utomordentliga minne och ovanliga intelligens.” Han och Nicander umgicks
under studieåren i Uppsala.
69. (palmstierna, n.) Grundreglor til det ädla spelet reversy, til deras underrättelse,
som äro begynnare. Sthlm, L. Salvius, 1749. 8: o. 29 s. Häftad i ngt nött brunt
omslag. Handskriven titeletikett på främre omslag. Titelbladet lite småsolkigt och
med en liten fuktfläck. *3500
Omtrycktes i Örebro 1754. Att kortspelsreglerna i första hand vände sig till en kvinnlig
publik, förstås av det inledande förordet i versform: ”Wackra kön, som verlden
bryr/ låt er denna skänk behaga/ mången ledsam stund och saga/ för dess öfning
fältet flyr/ just för er var mycket vunnit/ när man reversy uppfunnit”. Författaren var
militär, diplomat och riksråd samt en tid Lunds universitets kansler.

70. paulinus gothus, l. Cometoscopia cometspegel/ thet är: christeligh och
nödhtorfftigh underwijsning/ om cometer/ sampt eldzblåss och undertekn/
innehållandes: til thet första/ hwad cometer och andra undertekn äro/ och hwad
man skal rätteliga hålla them före. Til thet andra/ hurudana plågor och förandringar
effterfölia/ när sådana tekn sigh yppa och see låta. Til thet tridie/ huru
man skal sigh christeligen förhålla/ at thet straffet/ för hwilket gudh/ genom
cometer och andra undertekn/ warner/ motte förhindradt eller affskaffadt warda.
Allom menniskiom/ uthi hwad stand och condicion the hälst wara kunne/ til
warning/ rättelse och förbättring stält och sammanfattadt. Medh authoris eghen
bekostnadt. Sthlm, I. Meurer, 1613. 4: o. (24), 3–8, 11–156, (1) s. Titelsidan tryckt
i rött och svart. Med ett träsnitt på titelbladets baksida. Enkelt ganska hårt nött
hfrbd från ca 1700 med svagt upphöjda bind och stänkta snitt. Det turkmarmorerade
pärmpappret till en del bortnött där underliggande makulatur och träpärmar
tittar fram. Hörnen stötta och skavda. Några maskhål i främre fals. Enstaka småfläckar
och några få gamla anteckningar samt understrykningar. Det aningen solkiga
titelbladet lagat i övre och inre marginalen och med ett litet hål vid nedre
yttre hörn, liksom några maskhål överst i inre marginalen. Fuktfläckar i yttermarginalen
från början till s. 8. Ett hål med viss textförlust på s. (19–20). Nedre hörnet
lagat på s. 153, liksom marginalen på erratabladet, som även har två små pappersförluster
i hörnen. Anteckning på insidan av främre pärm daterad den 16 december
1703 med texten: ”Preces Omnia Beant”. *7000
Collijn 691. Med hyllningsverser av Gutmundus Petrejus, Sylvester Joh. Phrygius,
Josephus Matthiæ, Laurentius Olai Vallius, Andreas B. Cantherus, Carolus Magni
Stictomptius och Johannes Thomæ Carlstadius. Laurentius Paulinus Gothus (1565–
1646) studerade bl.a. astronomi i Rostock och blev senare professor i ämnet i Uppsala.
Cometoscopia är författad på uppmaning av Karl IX efter att ett uppseendeväckande
kometfenomen, Halleys komet, observerats i september­oktober 1607. Laurentius
angriper där astrologernas spekulationer om hur kometernas utseende, t.ex. lång
eller kort svans, förutsäger framtida händelser. Kometerna borde istället ses som ett
förebådande av den yttersta domen.
71. (petri, l.) Then swenska kyrkeordningen. Sthlm, A. Laurentzson, 1571. 4: o.
(11, 1 blankt), xciv blad. Med ett träsnitt i texten på blad xiv. Stänkdekorerat
pappbd från 1700­talets andra hälft med grön titeletikett i skinn och blåstänkta
snitt. Ryggen ngt nött med ett litet hål mitt på. Titelbladet med en större lagning
i yttermarginalen och en gammal kladdig namnteckning. Inlagan med en del
smärre fukt­, lager­ och solkfläckar. Enstaka understrykningar och samtida marginalanteckningar.
En lagning i nedre marginalen på blad xxxii. Med anteckning att
boken inköpts på ”rådman Ahlgrens auction” och Carl Jedvard Bondes formklippta
exlibris. *6000
Collijn II, s. 393–96. Warmholtz 1762. Ärkebiskopen Laurentius Petri (1499–1573)
hade redan 1546 framlagt ett förslag till en kyrkoordning som emellertid avslogs av
Gustav Vasa. Nya versioner färdigställdes, men vann ej stadfästelse utan spreds i
handskrivna kopior. Under Johan III:s regering förstärktes Laurentius Petris ställning
och hans kyrkoordning godtogs slutligen. Svensk biografiskt lexikon sammanfattar
dess betydelse som ”den grundläggande handboken i århundraden för de sv prästerna
beträffande förkunnelse, gudstjänstens utformning o kyrkotukt. […] L:s självständighet
mot olika tysk­lutherska kyrkoordningar, som han delvis efterbildat, visar
sig särskilt i hans uteslutande av alla bestämmelser i dem som medförde statlig inblandning
i kyrkans inre förhållanden.” Kyrkoordningen innehåller även ordning för
skolor respektive ”hospitaler och siukastoffuor”.

72. (petri, l.) Om kyrkio stadgar och ceremonier/ hurudana och huilka man uthi
een christeligh församling bruka må eller ey. Ehn liten rettelse. Ther och swarat
warder til några/ både the papisters/ och andra wåra wedersakares insaghor/
förwitelser/ och calumnier. Scriffuen aff erchebiscop Lars i Upsala/ anno 1566.
Och nu medh itt nytt förspråk/ om närwarande wår swenska kyrkios stadge och
religion/ på prent giffuin/ aff A. A. A. Wittenberg, S. Gronenberg, 1587. 8: o. (23,
1 blankt), 91, (1 blankt) blad. Titelbladet tryckt i rött och svart. + (petri, l.)
Dialogus om then förwandling som medh messonne skedde/ tå ewangelium j wår tijdh
först uthi liwset upkom. Uthi hwilkom clar och beståndigh åthskildnat giord warder/
emellan wår swenska christeliga/ och påweska ogudeliga messo/ och rett
underwijsning och förstånd nu j thenna tijdh tagas kan om then trätodrygha romareswenska
liturgia. Scriffuin aff erchebiscop Lars j Upsala/ anno 1542 såsom
hans egin handz stijl betygher/ och nu på prent giffuin aff A. A. A. Wittenberg, C.
Schleich, 1587. 8: o. (13, 1 blankt), 58, 58–117, 117–18, 120–46, (1 blankt) blad.
Titelbladet tryckt i rött och svart. Stiligt hfrbd från 1830­talet med guldornerad
och blindpressad ryggdekor. Vackert alrotsmarmorerade pärmpapper. Ryggen
med ett par fläckar. Båda arbetena genomgående fukt­ och småfläckiga. I det
första arbetet är titelbladet uppfodrat och med gamla bläckanteckningar på det
blanka bladet innan bladnumreringen tar vid, liksom på det avslutande blanka
bladet i andra arbetet. Smärre papperförluster här och där, t.ex. på blad 80 i det
nedre hörnet i det andra arbetet. Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *9000
Collijn III, s. 63–64 respektive 65–66. Denne nämner inget om arbetets oregelbundenheter
i bladnumreringen. Tryckt dedikation till drottning Gunilla Bielke i det
första arbetet som är en religiös stridsskrift mot kalvinisterna skriven 1566 och utgiven
av författarens svärson Abrahamus Andreae Angermannus, som p.g.a. teologiska
stridigheter tvingades att gå i landsflykt under några år. Han slog sig ned i Tyskland
där han utgav skrifter mot katolicismen. Efter Johan III:s död kunde han återvända
till Sverige. Även det andra arbetet är utgivet av Angermannus och dedicerat till
prinsessan Anna. Det skrevs 1542 som ett försvar av den protestantiska uppfattningen
angående nattvardsläran. Enligt Schück är Dialogus det första exemplet på en
stridsskrift i dialogform i svensk litteratur.
73. Pharmacopœa pauperum. Sthlm, H. Fougt, 1776. 12: o. 22, (2 blanka) s. Häftad.
Ngt nött och med en lodrät fuktrand på titelbladet. *4000
Denna ovanliga fattigfarmakopé inleds med en förteckning över alla provinsial­ och
fattigläkare i Sverige och Finland.
74. [Pilo] (wennberg, t.) Minne af Carl Gustaf Pilo. Upläst i kongl. Målareoch
bildhuggare­academiens almänna sammankomst den 24 maji 1793. Sthlm, J.
A. Carlbohm, 1794. 8: o. 31 s. Tagen ur band. Röda snitt. Delvis aningen snävt
skuren i nedre marginalen. Liten reva i övre hörnet på titelbladet. *1500
Avslutas med en bilaga med avtryckta handlingar rörande Pilos danska tid på sidorna
27–31.
75. polhem, c. Patriotiska testamente, eller underrättelse om järn, stål, koppar,
mässing, tenn och bly för dem, som wilja begynna manufacturer i dessa ämnen.
Jemte en förtekning på alla dess mechaniska inventioner. Sthlm, L. Salvius, 1761.
8: o. (24), 128 s. Med träsnittsillustrationer i texten. Enkelt blått pappbd från 1800talets
mitt med handskriven titeltext på ryggen. Några små fläckar på pärmarna,
särskilt den bakre. Bra oskuren inlaga med några fuktfläckar i framförallt nedre
marginalen på s. 69–76. Med Adolph Emanuel Levins namnteckning daterad
1770 nederst på titelbladet. *9000
Utgiven av Lars Salvius tio år efter Polhems bortgång. Att ämnena möjligen inte står
i samklang med tidens smak är utgivaren medveten om, men tillägger: ”Ämnet är här
för alfwersamt, och en man om några och 80 år, skrifwer mer at gagna än at behaga.”
Arbetet avslutas med en förteckning över 114 ”inventioner och werk” som Polhem
”tid efter annan til publici tjenst uptänkt och werkstält.” Adolf Emanuel Levin (1758–
1819) var överstelöjtnant och artilleristallmästare i Stockholm.
76. (reenhielm, j. i. & rugman, j.) Klaugu-gratur yfir hin hatigna og ættgaufuga
herra, jarlin Magnus Gabriels De la Gardie, jarl til Leckeyar arnsborgar og
Pernau. Herser til Eikholms. Herra til Hapsals, Magnushofs, Helmets, Höyentorps
og Vennegarn: etc. hvor ed a Eikholms sloti af kauldu­sott frammleid. (Uppsala,
1667). 4: o. (2), 8 s. Häftad. Första och sista sidorna småfläckiga, annars ett
fint ex. på skrivpapper. *15000
Afzelius s. 61 (i kopia). Fiske supplement II, s. 195 (i kopia). Islandica XIV, s. 93–94.
Två sorgekväden på isländska och ett litet på latin riktade till Magnus Gabriel De la
Gardie med anledning av dennes sons död på Ekholmens slott. Jacob Isthmenius

Reenhielm (1644–91) utnämndes till riksantikvarie 1675 efter sin styvfader Olof
Verelius avsked. Reenhielm är mest känd för sina utgåvor av isländska sagor. Om
Rugman, se nummer 80 i denna katalog.
77. remer, j. a. Den historiska werldens tilstånd i dess särskilda tidehwarf. Öfwersättning.
Äldre historien. Sthlm, H. A. Nordström, 1797. 8: o. (2), 102 s. + remer,
j. a. Den historiska werldens tilstånd i dess särskilda tidehwarf. Öfwersättning. Medeltidens
historia. Sthlm, H. A. Nordström, 1798. 8: o. (2), 110 s. + remer, j. a. Den
historiska werldens tilstånd i dess särskilda tidehwarf. Öfwersättning. Nyare historien.
Sthlm, H. A. Nordström, 1798. 8: o. (2), 161, (1) s. Läckert samtida skinnbd med
rikt guldornerad rygg, ljusgrå titeletikett i glättad papp, guldpräglade pärmbårder
med små blommor i hörnen och fältet innanför i inlagt ljust gulgrönt glättat papper
och i dess mitt en inlagd mörkt grön romboid i skinn, även den med guldpräglade
bårder och förgyllda blommor. Den främre pärmens romboid med texten:
”För sedighet och flit” präglad i guld och på den bakre, likaledes i guld, en
urna med en låga. Bandet etikettsignerat J. Berggren, Lund. Pärmarnas övre hörn
ngt nötta. Genomgående lätt lagerfläckig. Med tillskrift på försättsbladets baksida
och Henrik Reuterdahls namnteckning daterad 1809. Ett vackert ex. *9000
Översättningen gjord av Johan Adolf Hertzman. På baksidan av försättsbladet står:
”Vid den i dag anställda examen har Henric Reuterdahl befunnits förtjent till detta
för rektors­klassen bestämda andra præmium. Malmö trivial­skola d. 21 junii 1809.”
och undertecknat av Christ. Schönbeck, G. R. Ahlman och Christ. J. Quiding. Bandet
är bundet av Lunds bokbindarmästare Johan Berggren, ”den ojämförligast mest
konstnärlige och verkligt originelle i lundabokbindarnas rad” enligt W. Karlsons Bokband
och bokbindare i Lund. Exemplaret, som liknar det band som avbildas på sidan
230, figur 2 i Karlsons arbete, har skänkts som belöning till Henrik Reuterdahl (1795–
1870), sedermera ecklesiastikminister, ärkebiskop och ledamot av Svenska akademien.
Svenskt biografiskt lexikon skriver om Reuterdahl, som vid denna tid var föräldralös,
att ”liksom farfadern var hans far perukmakare och frisör; kunderna tillhörde
Malmös övre skikt och betjänades i hemmen. Tidigt tycks R därmed ha lärt sig en
viss servilitet mot den som var inflytelserik, ett drag som han kombinerade med en
osedvanlig begåvning med breda intressen. Mecenater ur Malmös övre skikt bekostade
hans skolutbildning.” Ett antal volymer ur hans boksamling inköptes till Ericsbergs
bibliotek på bokauktion 1871.

78. roberg, l. Lijkrevnings tavlor, déd ær tydelig utreedning óm een människjecropp
til dés förnæmre fasta deelars kjænningar, om­égor och vérkan; éfter några
utländskas arbeten för detta här vid jémväl nu i svénskan anvijst och til huusbehoov
vid förelésningarna, méd vederbörandes förlåv, välmeent uthgiven. Uppsala,
J. H. Werner, 1718. 8: o. (2), 70 s. Titelbladet tryckt i rött och svart. Den avslutande
vinjetten tryckt i rött. Enkelt grönt glättat pappbd från början av 1800­talet. Ryggen
blekt och med liten ytlig skada överst. Bra stor inlaga men med smärre pappersförtunningar
på en del blad. Äldre signatur på titelbladet. Med Carl Jedvard
Bondes formklippta exlibris. *25000
Waller 8041. Ett stort antal varianter av titelbladet till det första arbetet är kända. Två
huvudtyper skiljes genom olika citat på titelsidan. De tidigare varianterna har ett citat
av Rufus Ephesius, de senare, som här, ett Horatiuscitat. Inom de två huvudtyperna
finns sedan ett antal varianter beträffande versosidans text. Dessutom finns två
kända stadier av kancellering för blad A8, sidorna 15–16, här är det originalbladet
med kustoden ”TALE” på sidan 15. Lijkrevnings tavlor var den första anatomiska läroboken
på svenska. Arbetet är förutom ur ett rent medicinskt perspektiv intressant
som språk­ och idéhistoria. Lindroth skriver: ”Roberg var en entusiastisk språkivrare
och purist, med obekymrad uppfinningsrikedom kläckte han nya anatomiska termer
på svenska: placenta blev ’bördkaka’, hjärtats auriklar ’örhängen’, vena cava ’stora
gröpådran’. Han fullföljde här en språklig tradition, som inletts under medeltiden av
Konungastyrelsens och Moseboksparafrasens författare.”
79. rolott, j. Tractatus historico-politicus de professoribus academicis. (Uppsala), H.
Curio, 1682. 8: o. (8), 226 s. Med titelvinjett med emblematisk sköldpadda. +
schefferus, j. De orbibus tribus aureis nuper in Scania erutis è terra disquisitio
antiquaria. Sthlm, N. Wankif, 1675. 8: o. (8), 132, (3) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch.
Samtida pergamentbd med en under 1700­talets första hälft påsatt skinnrygg
med upphöjda bind, sparsam guldornering och rödbrun titeletikett. Stänkta
snitt. Ryggen ganska nött och småfläckig samt med ett mindre maskhåli främre
ytterfalsen. En mindre bläckfläck på främre snitt. Inlagan till det första arbetet har
en del sporadiska anteckningar i text och marginaler. Sidorna 225–26 insatt från
annat ex. och med en rads textförlust samt en fuktrand. Den felande sista sidan, s.
227, är ersatt av en äldre handskrift. Det andra arbetet med fläck på s. 1–4 och en
lagad reva med viss textförlust på s. 59–60. Med C. F. Pipers förvärvsanteckning

att han köpt boken på auktion i Stockholm den 2 maj 1727. Två korsställda c:n i
bläck på titelbladet. Första arbetet saknar ett blad! *4800
Collijn 774 respektive 826. Warmholtz 9169 respektive 1588. Detta exemplar av Rolott
med tryckt dedikation till Edvard Horn, andra är dedicerade till Magnus Gabriel
De la Gardie. Det första verket trycktes först i form av dissertationer under C. Arrhenius
och J. Columbus och är en historik över bl.a. Uppsala universitets professorer.
Vinjetten som eventuellt är ett boktryckarmärke föreställer en sköldpadda omgiven
av texten ”Nimia festinatio noverca eruditarum cogitationum” och en banderoll med
texten ”Pedetentim”. Warmholtz skriver om Schefferus: ”Guldstyckena som här beskrifvas,
och Scheffer låtit afrita, och skära i trä, förvaras uti Ant. archivo.” De hittades
i en åker i Skåne 1674 och detta är den första arkeologiska utgrävningsrapporten i
Sverige. Carl Fredrik Piper (1700–70) var bl.a. president i Kammarkollegium och
hovkansler. På Engsö byggde han upp ett ansenligt bibliotek som skingrades 1803.
80. rugman, j. Greinir or peim gaumlu laugum, saman­skrifadar or imsum bokum
og saugum af Iona Rugman. Uppsala, H. Curio, 1667. 8: o. (6), 58 s. Charmigt
samtida pergamentbd med oxiderad ryggdekor och mörkbrun respektive ljusbrun
titeletikett från 1700­talets slut. Oxiderade ramverk, hörnstämplar och i mitten
placerade lagerkransar på pärmarna. Pärmarna obetydligt bågnade. Med Magnus
Gabriel De la Gardies röda lacksigill och Sigfrid Lorentz Gahm Perssons grav.
exlibris respektive namnteckning daterad i Stockholm 1761. Titelbladet med Johan
Jacob Rådbergs ”R” i form av en svart stpl. Bra inlaga. Bakre pärmens insida
med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Oslagbart associationsex. *60000
Collijn 327. Fiske s. 495. Islandica XIV, s. 93. Warmholtz 8144: ”Boken kommer numera
sällan före”. Med tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie, detta är
alltså dedikationsexemplaret! Islänningen Jonas (Jón) Rugman (1636–79) tillfångatogs
av svenskarna 1658 i kriget mot Danmark. Stormaktstidens vurm för sin äldsta
historia gjorde Rugman till en välkommen gäst i Sverige, där han bl.a. kom att undervisa
i isländska, anställas som translator av Antikvitetskollegiet och få en aktiv roll i
insamlandet och publicerandet av historiska urkunder. Greinir är en samling utdrag
ur isländska lagar och sagor rörande lagskipning. Lindroth skriver om Rugmans
viktiga insatser för den fornnordiska forskningen, men tillägger: ”Han hade sina besvärliga
sidor, hemföll åt glaset, slogs på studenters vis och lägrade pigor i sin ensamhet.”
Magnus Gabriel De la Gardie var universitetskansler i Uppsala och den dri­
80.

vande kraften i samtiden för studiet av den nordiska fornåldern och dess skriftliga
lämningar. Hans samlingar av isländska handskrifter som kom som lån till Uppsala
1662, för att sedan doneras dit, blev en rik källa att ösa ur för det nyinrättade Antikvitetskollegiet,
instiftat i mångt och mycket på De la Gardies initiativ. Rugman hade
samma år som Greinir utkom författat ett sorgekväde över Magnus Gabriel De la
Gardies unge son och hyllat De la Gardie i Klaugu-gratur. Sigfrid Lorentz Gahm
Persson (1725–94) var kammarskrivare vid Krigskollegiet och beskrivs av Carlander
som ”historisk samlare”. Han använde all sin lediga tid till att samvetsgrant avskriva
historiska och biografiska urkunder i arkiven, inte minst om hemtrakterna i Småland.
Hans fina bibliotek såldes efter hans död 1794 under hand av änkan enligt tryckt
katalog.
81. Sann och rettmätig orsaak/ hwarföre then stormectige högborne furste och
herre/ her Johan then tridie/ Swerigis/ Göthis och Wendis nu rette regerande
konung/ och then högborne furste oc herre/ her Carl/ Swerigis rikes arffurste/
och hertigh til Södermanneland/ Närike och Wermeland/ högbemelte konglige
maiestatz broder/ sampt alle menige rikesens råd/ och the förnempste ständer/
endregtelighen haffue dömdt Ericum aff thet nampnet then fiortonde/ fordom
Swerigis konung/ sampt hans afföde ifrå Swerigis crone och all thes rettigheet til
ewigh tijdh/ och honom konung Erich til een nöge/ dock furstlige och fängligh
förwaring/ uthi all sin lijffztijdh. Actum Holmiæ then 25. ianuarij anno dni 1569.
(Sthlm, A. Laurentsson, 1569). 4: o. (44) s. Tagen ur band och insatt i enkelt omslag
med handskriven etikett på framsidan. Enstaka småfläckar och solkigheter
samt några blad med fuktränder och ett par smårevor. Stort bra ex. *15000
Collijn II, s. 375–77. Warmholtz 3150. Rudbeck 415. Erik XIV:s avsättningsakt i första
upplagan. När Erik XIV hade störtats lät Johan III sammankalla en riksdag i
Stockholm i januari 1569. Vid den förklarades Erik avsatt och hans barn förlustiga all
arvsrätt till Sveriges tron. Inför riksdagen hade Johan låtit sammanställa 24 punkter
med argument varför det var nödvändigt att avsätta Erik och beröva hans barn arvsrätten;
dessa 24 punkter publicerades omedelbart efter riksdagen under titeln Sann
och rettmätig orsaak. Bland dem finns de välkända politiska argumenten som går ut på
att Erik helt enkelt fört en skadlig politik, att han förföljt adeln, att han gift sig med
”een ringe landzknechtz eller stockeknectz dotter” och krönt henne till Sveriges
drottning, och att han hade omgett sig med skurkar och bedragare – av vilka Göran
Persson var den värste. Men där finns också personliga glimtar som inte finns belagda
i någon annan källa och som måste bygga på iakttagelser från personer som
vistades i Eriks närhet. Där har vi t.ex. uppgiften att Erik, som ju var konstnärligt
begåvad, hade gjort ett kopparstick som föreställde en man som ledde en åsna; mannen
skulle föreställa Göran Persson, och åsnan symboliserade Sverige. Även uppgiften
att Erik var besatt av en ond ande, ”then han sielff haffuer giffuit nampn, och
kaller honom Koppaff”, måste rimligen komma från en person som stått den olycklige
kungen nära, kanske från brodern Johan själv.
82. silfvercrantz, j. Et underdånigt betänkande til högsts. hans kongl. maj:t,
konung Carl den XII om swenska handelens inrättning på Levanten och om de manufacturer,
som där, med bästa fördel, kunna afsättas. Sthlm, L. Salvius, 1762. 8: o.
(8), 88 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Rödbrun blank titeletikett av papper
överst på ryggen. Genomgående med fuktfläckar i övre marginalen och med några
småfläckar. Vikta övre hörn i början. *9000
Warmholtz 7636. De inledande sidorna med ett företal av utgivaren Lars Salvius.
Johan Silfvercrantz anlände till Karl XII i Bender 1710 och presenterade ett antal
möjliga svenska handelsprojekt i Levanten, vilka redovisas i föreliggande skrift. Han
betonar det svenska järnets betydelse, men fäster också uppmärksamhet på mindre
självklara exportvaror som exempelvis Polhems repetitionsur. Mötet med Karl XII
slog väl ut och Silfvercrantz sändes av kungen från Bender till Levanten för att vidare
utforska möjligheterna till en svensk handel i området. Han besökte bl.a. Konstantinopel,
Kairo och Jaffa. Silfvercrantz dog i Akre (nuvarande Akko i Israel) 1712,
antagligen i dysenteri eller tyfus.
83. [Skånelagen] Hær begynnes skonskæ logh paa ræth danskæ och ær skifft i xvij
bøgher oc hwer bogh haffuer sith register. Oc ær wæl offuer seeth och rættelighe
corrigeret. Köpenhamn, G. aff Gemen, 1505. 4: o. A6–Q6,R5 = (101) blad. Med
träsnittsvinjetter på titelbladets båda sidor och på sista sidan samt målade initialer
i rött i texten. Trevligt lätt nött hfrbd från 1700­talets andra hälft med upphöjda
bind, rikt guldornerad rygg och röd titeletikett. Röda snitt. Försättsbladet saknas.
Spridda fläckar och delvis med fuktränder, främst i marginalen. Delvis lite snävt
skuren i övre marginalen. Titelbladet nära skuret och utbättrat i marginalerna i
samband med bindningen. Lagning i nedre marginalen på blad I6. Det avslutande
bladet ganska solkigt. Ett fåtal gamla marginaltillägg i bläck, främst på blad L6
och R2. Med Terkel Klevenfeldts namnteckning och krönt ryggexlibris ”W. I.”
samt Ericsbergs biblioteks exlibris. *200000

83.
Nielsen 134. Thesaurus 170. Boktryckare Ghemens ej officiellt sanktionerade utgåva
av Skånelagen är en av de äldsta tryckta lagutgåvorna i Norden och den första för
Skåne. Boken har med sin fina typografi och handmålade initialer kvar känslan från
de medeltida laghandskrifterna. Dansken Terkel Klevenfeldt (1710–77) var genealog
och samlare av historiskt material, inte minst sådant med språkinriktning. Dansk
biografiskt lexikon påtalar att han var en utpräglad samlarnatur och att han som sådan
hade avsevärda svårigheter att få någonting själv ur händerna, vilket kom att förbittra
hans ålderdom. Hans böcker och manuskript såldes på auktion efter tryckt
katalog.
84. stiernhielm, g. Musæ suethizantes, thet är: sång­gudinnor/ nu först lärande
dichta och spela på swenska. Tedde i några små wärck och dichter/ som
på andra sijdan förmäles. Å nyo uplagde af Bengt Höök med egen bekostnadt/
åhr 1687. Sthlm, L. Wall, (1688). 4: o. (104) s. + columbus, s. Bibliske werld/
sampt andre hans poetiske skriffter/ med flijt samblade/ och andre resan uplagde.
Sthlm, J. G. Eberdt, 1687. 4: o. (136) s. Med titelvinjett i träsnitt och tryckta noter
i texten. + johansson, l. Helicons blomster/ plåckade ok wid åtskillige tillfällen
utdelte af Lucidor den olyklige. Det är alle de poëtiske skrifter/ som författade
blefne. Med flit samblade ok uti et litet wärk uplagde. Sthlm, N. Wankijf, 1688–
(89). 4: o. (364) s. Med träsnittsvinjett på titelsidan. Samtida stänkdekorerat skinnbd
med upphöjda bind och oxiderade rygg­ och pärmkantsdekorationer. Blåstänkta
snitt. Pärmsidorna ngt skavda. Främre inre fals med en mindre spricka och
försättsbladet med en handskriven innehållsförteckning samt på baksidan en fläck
efter en borttagen auktionsnummerlapp. En namnteckning bortlippt överst på
titelbladet till det första arbetet. Genomgående rena och bra inlagor. I det tredje
arbetet en liten vax­ eller stearinljusfläck i den översta marginalen på blad Qq2–
Qq4. Fint samlingsband med Clas Livijns namnteckning från 1805 och Ericsbergs
biblioteks exlibris. *50000
Collijn 889, 178 respektive 426. Davidsson 46–47 för andra arbetet. Det första arbetet
utkom första gången 1668. Detta är den av Collijn beskrivna upplagan som har en
åtta tilltryckt över den normalt bortskrapade årtalsuppgiften 1687. Arbetet avslutas
med en liten hyllningsvers av O. Wexionius. Bengt Höök var främst egensinnig bokbindare
på Kungsholmen i Stockholm, men drygade ut inkomsterna med viss förläggarverksamhet.
Bibliske werld i varianten med träsnittsvinjett och tryckt strof på titelbladet
istället för graverad titelvinjett. Denna den första samlade utgåvan av Samuel
Columbus diktning utgavs av hans elev Jacob Reenstierna och innehåller bl.a. begravningsverser
över Marcus Cronström, Ebba Brahe och Ludvig Pontus De la Gardie.
Musiken komponerades av G. von Düben. I det tredje arbetet saknas det emblematiska
träsnittet på blad MM3, men däremot finns det sällsynta förbjudna B­arket i
original. Konfiskeringen av bröllopsskriften Gilljare kuaal skedde på grund av det
anstöt den väckt hos brudparets släkt, familjen Gyllenstierna. Helicons blomster innehåller
hyllningsverser av O. Wexionius och N. Keder. Clas Livijn (1781–1844) var

yråkrat och vitter författare och mest känd för romanen Spader dame. Hans bibliotek
såldes på auktion 1845 och där återfinns detta samlingsband som nummer 132
bland kvartovolymerna med kommentaren ”rariss”. I ett brev från den 20 november
1805 skriver Livijn till vännen Lorenzo Hammarsköld att han häromdagen köpt
detta samlingsband för 30 skilling och börjat läsa Stiernhielms texter med stort intresse.
Hammarsköld skriver ett entusiastiskt svar några dagar senare att Stiernhielm
”är den ende af våra svenske poeter som förtjenar att studeras, och han är en af de få
som man i anseende till sin smaks bildande kan läsa med nytta”. 1818 utgav Hammarsköld
Stiernhielms Vitterhets-arbeten och tillägnade dem Livijn med tacksamt
minne av deras gemensamma Stiernhielmstudier i yngre dagar.
85. stiernhöök, j. o. De jure sveonum et gothorum vetusto. Libri duo quorum
primus de judicijs & eorum varietate, de judicibus, de processibus judiciarijs, probationibus,
decisionibus, executionibus, &c. posterior de actionibus sive causis
civilibus & criminalibus, denique de jure sacrorum, religione, & quæ religioni inserviunt
legibus. Sthlm, N. Wankijf, 1672. 4: o. (19), 40, 43–126, 125–133, 136–433,
(2) s. Ngt nött samtida ljusblått sammetsbd med ett fragment av en handskriven
titeletikett och helt guldsnitt. På ryggen är bara den blå lärften bevarad medan
sammetsstoffet nästan helt nötts bort. De ursprungliga knytbanden saknas. Yttre
främre fals med ytliga sprickor överst och nederst. Titelbladet med ett par minimala
rostfläckar och inlagan i övrigt med sporadiska lager­ och småfläckar. Ett
litet hål med bokstavsförlust på s. 105 och ett lagat övre hörn på s. 190. Liten reva
i yttermarginalen på s. 260 och ett par bläckfläckar på s. 352. Sidorna 423–24
delvis ouppskurna. Mycket stort ex. med Karl XI:s monogram i blindtryck på
pärmarna och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Det separat tryckta privilegiebladet
daterat 1674 saknas naturligt nog i detta dedikationsex. *15000
Collijn 890 med felaktig kollationering. Warmholtz 8122. Denna variant ej i Sjögren,
sannolikt har pärmarna burit metallapplikationer med Karl XI:s monogram som nu
saknas. Med detta arbete vann Johan Stiernhöök europeisk ryktbarhet och fick, efter
att Geijer långt senare myntat uttrycket, av eftervärlden hedersnamnet ”den svenska
lagfarenhetens fader”. Boken hade sin upprinnelse i de rättshistoriska föreläsningar
som Stiernhöök höll som professor i Åbo på 1640­talet och arbetet med den pågick
i 30 år. Magnus Gabriel De la Gardie var pådrivande till att den till slut kom ut. Den
innehåller dels en historisk översikt över den svenska rättsutvecklingen alltifrån landskapslagarna
och fram t.o.m. 1600­talet, dels uppgifter om organisation och proce­
durer samt speciella rättsområden. Arbetet har enhälligt lovordats som ett verk av
för sin tid enastående grundlighet och skarpsinnighet. Exemplaret som har tryckt
dedikation till Karl XI bör ha skänkts till denne innan privilegiebladet trycktes. Gamla
sammetsband av detta slag är mycket ovanliga!
86. (stjerneld, a. l.) Samling, tillhörande öfver-kammarherren, friherre Stjerneld.
Sthlm, J. Hörberg, 1835. 8: o. 35 s. Samtida stänkdekorerat skinnbd med guldornerad
och blinddekorerad rygg. Stänkta snitt. Enkla guldornerade ramlinjer på pärmarna.
Ryggen blekt och med några obetydliga fläckar. Främre pärm obetydligt
fläckig nederst. Några rättelser införda på s. 32 och 33 och sista sidorna avslutas
med handskrivna tillägg, sannolikt av Stjernelds hand. Med Carl Jedvard Bondes
exlibris. *4000
Vid sidan av sin gärning som Gripsholms porträttgalleris vårdare och nydanare var
Stjerneld också en framstående samlare av böcker och historiska minnen. Med de
sistnämnda kunde det dock vara lite si och så med äktheten. Förteckningen innehåller
främst porträtt, men även byster, vapen, konsthantverk, arkeologiska fynd etc. Ett
stycke av Lovisa Ulrikas strumpeband är ett av de många kungliga minnena i samlingen!
87. (swedenborg, e.) Apocalypsis revelata in qua deteguntur arcana quæ ibi
prædicta sunt, et hactenus recondita latuerunt. Amsterdam, 1766. 4: o. 159, 158–
629 s. Trevligt samtida engelskt skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad
rygg, rödbrun titeletikett och rödstänkta snitt samt blindpressad dekor på pärmkanterna.
Pärmarna med spegeldekor med ljusa och mörkare infärgade fält inramade
i guld. Ryggen ngt blekt och torr. Frampärmens ytterfals sprucken allra
överst. Pärmskinnet avskavt på ett par ställen och med en mindre mörk fläck mot
främre ytterkant. En liten tryckt bokannons inklistrad på försättsbladets baksida.
Ren inlaga med fuktränder som uppträder av och till i marginalerna. En rostfläck
på s. 277–78. Ett ark felbundet. Marginalerna mot slutet kraftigt brunfärgade av
den bakre pärmen. Bra ex. *15000
Hyde 2195, där det även framhålles att samma ”slip” som i detta exemplar även är
inklistrad i det exemplar som finns i Swedenborg societys bibliotek. I vuxen ålder och
mot slutet av sitt liv var Emanuel Swedenborg upptagen med uttolkningen av Uppenbarelsebokens
budskap. Han tolkade det som att den yttersta domen och Up­

89.
90.

penbarelsebokens tal om en ny himmel och en ny jord var ett skeende i den andliga
och inte den fysiska världen och att den inträffat 1757. Sina tankar om detta redovisade
han i föreliggande arbete. Swedenborg finns avporträtterad av Per Krafft hållandes
manuskriptet till Apocalypsis revelata.
88. Sweriges rijkes siö-lagh: som aff then stoormäcktigste/ höghborne förste och
herre her Carl then elfte/ Sweriges Giöthes och Wendes konung och arff­förste/
stoor­förste til Finland/ hertigh uthi Skåne/ Estland/ Lijfland/ Carelen/ Brehmen/
Vehrden/ Stettin­Pommern/ Cassuben och Wenden/ förste til Rügen/
herre ofwer Ingermanland och Wissmar; så ock pfaltz­grefwe wijdh Rhein i Beyeren/
til Gülich/ Clewe och Bergen hertigh/ &c. stadgat wardt åhr effter Christi
byrd ett tusende sex hundrade sextijonde och siunde. Sthlm, G. Hantsch, 1667.
4: o. Front, (12), 120, (16) s. Samtida lite solkigt pergamentbd. Pärmarna ngt bågnade.
En bra inlaga som blir lite småfläckig mot slutet. Mindre hack i nedre marginalen
på s. (7). Med Hans Leijondahls namnteckning och anteckning: ”Denna
bok ähr kiöpt af sahl. öfwerste Leijonheelms sterbhus”. Med N. Assarssons namnteckning
daterad 1704, och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *12000
Collijn 490. En ny upplaga utkom redan 1668. Den fina och ovanliga graverade frontespisen
med Stockholm i bakgrunden är osignerad. Hierta gissade på Hartmann
eller Padtbrugge. Hans Mörck, adlad Leijondahl (död 1696) var bl.a. hauptman över
Läckö grevskap och kapten. Anteckningen på titelbladet att boken är köpt från Leijonhielms
sterbhus tyder på exemplaret dessförinnan tillhört Erik Baaz, adlad Leijonhielm
(1621–87), överstelöjtnant och vice landshövding i Kalmar län.
89. Sweriges rikes lag gillad och antagen på riksdagen åhr 1734. Sthlm, Historiographi
regni tryckerij af H. Gercken, 1736. Stor 4: o. (28), 416, (68, 1–23) s. Samtida
skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett och
helt guldsnitt. Ryggen ganska hårt nött och torr. Ett maskhål överst i den bakre
ytterfalsen. Inlagan lite svag i häftningen. Liten bläckplump i registret på s. (21–
22) i preliminärbladen. Enstaka småfläckar. Många rättelser och även en del marginalnoteringar
och understrykningar av Ulrika Eleonora och med hennes guldpräglade
krönta pärmexlibris på båda pärmarna. En notering på insidan av främre
pärm låter meddela att föreliggande exemplar sålts som dubblett. *60000
Colliander s. 516–17. Sjögren nr 1, figur 113. Första upplagan av 1734 års lag. Detta
är varianten med domarreglerna. Att drottningen läst lagen råder det ingen tvekan
om av de många bläcknoteringarna att döma. Oftast har hon bara bättrat på bokstäverna
i texten, i synnerhet e och å, på samma vis som exemplet på sidan lxxix i
Sjögren visar. Drottningen fick även ett exemplar tryckt på pergament inbundet i ett
sammetsband med silverbeslag, vilket numera tillhör Kungliga biblioteket.
90. Sweriges rikes lag, gillad och antagen på riksdagen år 1734. Sthlm, P. Hesselberg,
1780. 4: o. (26), 426, (60) s. Elegant samtida rött marokängbd med upphöjda
bind, rikt guldornerad rygg, grön titeletikett och ciselerat helt guldsnitt. Guldpräglade
ramverk i form av meanderslingor på pärmarna och pärmkanterna med blindpressningar.
Vackert marmorerade för­ och eftersättsblad. Ryggen aningen blekt
och två av binden lätt nötta. Pärmarna har några fuktfläckar. Bra inlaga med endast
några obetydliga solkfläckar på s. 247. Trycket har ibland fått en skugga av föregående
sidas tryck, se t.ex. s. 103. Främre pärmen med initialerna ”C. W.” i guld. Med
Carl Jedvard Bondes formklippta grav. exlibris. Praktfullt skrivpappersex. *17500
Colliander s. 521. Detta är varianten utan domarregler. Boktryckaren Peter Hesselberg
hade 1779 färdigställt två upplagor av lagen, vilka p.g.a. betydande tryckfel indragits
och förbjudits. Detsamma gällde en upplaga från 1775. I december 1779 lämnade
han en inlaga till Kanslikollegiet där han anmälde att han åter igen vill ge ut
lagboken och ”oansedt den dryga kostnad jag i år anwändt på en ny och från tryckfel
renad upplaga af Sweriges rikes lag […] har jag dock beslutit, at deraf lämna ännu
twenne nya uplagor, en i 4: o och en i 8: o. För niditetens skull komma dertil at nyttias
helt nya och wackra stilar samt deremot i godhet swarande papper hela boken
igenom, för att få den så wäl som min nu redan senast giorde uplaga correcte och frie
från tryckfel, komma de för aftryckningen at genomgås af flere skickelige och i den
saken wäl öfwede correctorer; och för att göra dem så mycket mera nyttige för allmänheten
[…] komma de at förses med kortta anmärkningar, hwilka gifva anwisning
på de kongl. bref och förordningar, hwarigenom lagen på ett och annat ställe
blifwit i senare tider förklarad och ändrad”. Lagböckerna gavs ut men tyvärr genomfördes
inte planen med hänvisningar och anmärkningar. Peter Hesselberg förlorade
strax därpå sitt privilegium att trycka lagen till kungl. boktryckaren Henrik Fougt
efter en mycket uppmärksammad strid om det värdefulla privilegiet. Troligen är
detta ett gåvoexemplar från Hesselberg till någon betydelsefull person inom rättsväsendet
inför avgörandet rörande privilegiet. En sannolik kandidat är den 1779 utnämnde
justitiekanslern Carl Axel Wachtmeister. Det var på hans initiativ som de
tidigare upplagorna förbjudits.

91. Swerikes rijkes stadz lagh/ effter den stormechtige/ höghborne furstes och
herres/ herr Gustaf Adolffs/ Sweriges/ Göthes och Wendes/ &c. konungz/ storfurstes
til Finland/ hertigz til Estland och Carelen/ herres uthöfwer Ingermanland/
&c. befalning/ uthgångin aff trycket. Sthlm, I. Meurer, 1617–18. Folio. Grav.
porträtt, (4) s., 95 blad, (1) s. Titelbladet med bred figurativ ram i träsnitt och
tryckt i rött och svart. + Swerikes rijkes landzlagh, som af rijksens rådh blef öfwersedd
och förbätrat: och af k. Christofer/ Swerikes/ Danmarks/ Norikes/ Wendes
och Götha konung/ palatzgrefwe widh Reen/ och hertigh af Beijeren/ årom efter
C. b. 1442 stadsfäst: så och af menige Swerikes rijkes ständer samtykt/ gillat
och wedertaghen/ hwilken och alt sedhan är almänneligen brwkat worden: efter
then stormechtige/ höghborne furstes och herres/ her Carls then nijondes/ Swerikes/
Göthes/ Wendes/ finnars/ carelers/ lappars i Norlanden/ the caijaners/
och esters i Lifland etc. konungs/ nådighe befalning/ af trycket utgången. Sthlm,
A. Olufsson, 1608. Folio. (8) s., lxxix, (1 blankt), lxxx–xcix blad. Titelbladet tryckt
i rött och svart och med grav. titelvinjett. Grav. sigillavbildning på s. (6). Praktfullt
ngt nött skinnbd från 1600­talets senare hälft med upphöjda bind och oerhört rikt
guldornerad rygg­ och pärmdekor samt senare svart ryggtiteletikett från 1800talets
första hälft. Guldpräglad pärmkantsdekor och inre denteller. Vackra men
aningen slitna ciselerade guldsnitt. Ryggen med småskavanker överst och nederst.
Spår av knytband på pärmarna. Tre av pärmarnas hörn renoverade. Stadslagen är
interfolierad. Spridda småfläckar, i synnerhet i landslagen. Stadslagens titelblad
utbättrat i nedre marginalen. Några blad i landslagen med svag fuktfläck i marginalen
och blad xiii–xiv ngt fläckiga. Några få samtida prydliga marginaltillägg och
noteringar på de extra medbundna blanka bladen. Det sällsynta Gustav II Adolfporträttet
löst bifogat. Intressant och märklig volym med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. *40000
Collijn 491 respektive 482. Rudbeck 8 (med variant 2–3) respektive 4. Stadslagens
fina träsnittsillustrerade titelblad betonar, enligt Allan Ellenius, den vikt som lades
vid den mosaiska rätten i och med Karl IX:s stadfästelse av Kristoffers landslag.
Högst upp i mitten syns en sol med den hebreiska inskriptionen ”Jahve” som lyser
ned på stentavlorna, inför vilka representanter för himlen och jorden knäböjer. Vid
sidan av själva titeln återfinns å den ena sidan en krönt gestalt med spira, å den andra
en landsknekt med draget svärd. De skulle enligt inskriptionerna under gestalterna
på stadslagens titelblad representera lagens oantastlighet och att straff väntar den
91. 92.

som bryter mot den. Budskapet är enligt Ellenius otvetydigt: guds lag är också Svea
rikes lag. Dessa lagar är inte bara de första upplagorna av dessa betydelsefulla texter
utan även fint utformade tryckalster med Jonas Bure som förmodad utgivare. I det
praktfulla bandets pärmdekor återfinns blommor, bin, fåglar, maskar, ekorrar och
keruber. Bandet finns avbildat och beskrivet på sidorna 130–31 i första delen av Johannes
Rudbecks Svenska bokband.
92. Swerikes landz-lagh/ effter som han är aff fordom then stormechtige/ höghborne
furste och herre/ herr Carl den IX Swerikes/ Götes/ Wendes/ finnars/
carelers/ lappars i Norlanden/ the kaijaners och esters i Lijfland/ &c. konung/
öfwersedd/ confirmerat, och åhr 1608 publicerat worden. Nu på nytt uplagdt/
och itt register widh ändan tilsatt. Sthlm, H. Keyser, 1636. 16: o. Grav. front, gemensamt
grav. titelblad, 281, (39) s. + Swerikes rijkes stadz-lagh/ effter den stormechtighe/
höghborne furstes och herres/ herr Gustaff Adolphs/ Sweriges/ Götes
och Wendes/ &c. konungz/ storfurstes til Finland/ hertigz uthi Estland och
Carelen/ herres uthöfwer Ingermanland/ etc. befalning uthgången aff trycket åhr
1618. Nu på nytt uplagdt/ och itt register widh ändan tilsatt. Sthlm, H. Keyser,
1636. 16: o. 257, (45) s. Litet läckert samtida svart karduansbd med upphöjda bind,
sparsamt guldornerad rygg och ciselerat helt guldsnitt. Enkla guldpräglade ramverk
med hörnstämplar och urnor med blommor som mittstämplar på pärmarna.
Bevarade pärmspännen. Ljusbrun, mjuk sannolikt samtida läderportfölj med
blindpressad dekor och fint tillskuren klaff. Rygg och pärmar ngt nötta och ytligt
repade på sina håll. Portföljen lite solkig och med en reva på baksidan. Frontespisen
och det graverade samlingstitelbladet är lösa och den förra har en lagning med
liten textförlust och den senare några små revor. Inlagan nära skuren i övre marginalen
på sina håll, t.ex. på s. 38 i det första arbetet med viss textförlust. Några
enstaka fläckar på s. 13–16 i det andra arbetet och sporadiska understrykningar.
Med Hans Lindmans ägaranteckning daterad 1692. Underbart ex. *25000
Collijn 483. Rudbeck 15 som påpekar att ”sticken äro sällsynta”. Enligt Hierta som
saknade dem i sitt exemplar skulle det här vara den tredje boken i Sverige med kopparstickstitel.
En tidigare upplaga i samma fickvänliga format utkom 1634.
93. [Tessin] Catalogue d’une collection de tableaux et portraits […] de desseins […]
d’estampes […] dont la vente au plus offrant se fera le du mois de 1786, et jours de
relevée, dans la grande sale d’assemblée de l’Académie royale de peinture et de sculpture à
Stockholm. I–II. Sthlm, l’Imprimerie royale, 1785. 8: o. (6), 178 + (4), 193–378 s.
Häftad i samtida marmorerat pappomslag med handskriven titeletikett. Ryggen
hårt blekt och lite trasig överst och nederst. Inre falsar lite svaga. Inlagan tryckt på
tjockt papper. Enstaka spridda lagerfläckar, t.ex. i del I på s. 9. Bläckstänk och
blyertsbockar i marginalerna på s. 164–70. Med D. G. Neschers namnstpl och
Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *28000
Komplett exemplar av den stora auktionskatalogen som dokumenterar viktiga delar
av Tessins stora målnings­, tecknings­, grafik­ och skulptursamling som skingrades
1786. Daniel Georg Nescher (1753–1827) var vinhandlare och överinspektor samt
framstående bok­ och myntsamlare. Neschers boksamling inköptes efter dennes död
av Kungliga biblioteket 1828 och delar såldes senare på dubblettauktioner.
94. (tessin, n. d.y. Arx regia Holmiensis. Paris och Sthlm, 1695–1714). Tvärfolio.
17 grav. plr, varav flertalet utvikbara. Ngt nött stänkdekorerat hfrbd från 1700­talets
mitt med upphöjda bind och sparsamt guldornerad rygg. Några små hack på
ryggen. Planscherna med ett antal revor och enstaka småfläckar. Den tredje planschen
delvis skuren intill bildytan på de tillagda flyglarna och uppfodrad. Med
Carl Gustaf Warmholtz grav. exlibris och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris,
det senare delvis klistrat över det förra. *70000

Lindberg 40. Katalog der Ornamentstich-Sammlung Berlin 2258. Förutom en av planscherna,
graverad 1695 i Paris av Sébastien Le Clerc, är gravyrerna utförda i Stockholm
1708–14 av Claude Haton. Bland planscherna märks även ett nytt aldrig utfört
teaterhus och en plan över Helgeandsholmens stallbyggnader. Nicodemus Tessin d.
y. hade fått i uppdrag att omarbeta Stockholms slott när branden 1697 tvingade fram
ritningar till ett nästintill totalt nytt slott. Delvis influerad av det slott i Köpenhamn
som Tessin ritat (men som aldrig uppfördes) växte planerna på det nya slottet fram.
Ragnar Josephson skriver i Stockholms slotts historia: ”Det var som alltid för Tessin av
största vikt att få ritningsserien kopparstucken. Ritningarna voro ömtåliga och kunde
gå till spillo. Med ett gravyrverk var slottet räddat till eftervärlden, även om det inte
under arkitektens egen tid hann bli uppfört. [­­­] Naturligtvis brukade Tessin detta
stora gravyrverk till att göra sitt arbete känt i främmande länder. Första gången var
när hans son, den unge Carl Gustaf, år 1714 begav sig till Frankrike. Han fick då med
sig det just färdiga arbetet att visa för franska konstkännare och stormän. Och Tessin
bad honom undersöka, om det inte vore möjligt att senare sälja några hundra exemplar
av boken.” C. G. Warmholtz graverade exlibris är enligt Carlander eventuellt
utfört av J. E. Rehn. Det användes sparsamt och är mycket ovanligt.
95. (tham, p.) Bref till herr doctor Münter, professor i Köpenhamn. [=rubrik]. Skara,
F. J. Leverentz, 1803. Stor 4: o. (8) s. Med för hand införda skriftillustrationer i
texten. Häftad i samtida gult glättat omslag. Har varit vikt och med lite vikta hörn.
Marginalanteckningar och handskriven dedikation till landshövdingen Ankarsvärd
daterad Dagsnäs den 20 december 1803. *7500
Bibliotheca danica II:585. Arbetets skriftillustrationer är präntade för hand av
författaren, liksom de många kompletterande anteckningarna och en teckning.
Pehr Tham jämför där bl.a. runor och kilskrift. Mikael Anckarsvärd
(1742–1838) var landshövding i Kalmar län 1790–1810
efter en karriär som militär och rådgivare åt Gustav III. Två av
hans söner var gifta med varsin av Carl Jedvard Bondes fastrar.
89. 42. 97. 67. 86.

96. (thorild, t.) Den nye granskaren. N: o 1–20. Sthlm, Kumblinska tryckeriet
respektive P. A. Brodin, 1784. 4: o. 80 s. Häftad med rester av ryggremsa. Vikmärken.
Genomgående ngt fukt­ och småfläckig, mer mot slutet. Första och sista sidan
aningen småsolkiga. Ett litet maskhål i övre marginalen fram till s. 11. Några
mindre bläckstänk på s. 29–31. *9000
Lundstedt 273. Thomas Thorilds tidningsförsök som upphörde redan efter fyra månader.
Som ett prospekt till detta utgavs, anonymt, tidigare samma år av Thorild Om
dagblad och ideen af et nytt, med devisen; ”Truth is beauty. Shaftesb.” Tidningen inleds
med en uppsats ”Öfwer tryckfriheten, och samhällets styrka” och innehåller dikter,
uppsatser och recensioner, bl.a. av arbeten av Kellgren, Lenngren och Sjöberg. Avtryckt
är också Thorilds tänkta företal till Lidners Medea. Tanken med Den nye granskaren
var väl främst att få en egen plattform i striden med Kellgren och Stockholms
posten, men det delvis samhällskritiska innehållet togs illa upp från Gustav III:s håll
och kan säkerligen ha bidragit till tidningens abrupta slut mitt i en artikel.
97. Trangrums-acten, eller samling af de handlingar, som med kongl. maj:ts allernådigste
tilstånd blifwit des och rikets höglofl. Amiralitets­ och Commerce­collegier
tilsände, rörande tran­beredning af sill, uti Bohus länska skärgården, och
bewis derpå, at det uti hafswattnet utkastade trangrums skadar hwarken hamnar,
farleder eller fiske, hwilket man tilförene befarat. I anseende til ämnets wigt, almän
uplysning och beqwämare bruk, til tryck befordrad af några götheborgare,
som anlagt transiuderier uti Bohus länska skärgården. Sthlm, Kongl. tryckeriet,
1784. 4: o. (8), 220, (3) s. & 5 grav. kartor, varav en utvikbar. Ngt nött samtida
hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och ljusbrun titeletikett i
glättad papp. Stänkta snitt. Ryggen med ett cirka tre centimeter stort brännhål
nederst och en mindre skada på ryggskinnet överst. Inlagan genomgående ngt
lagerfläckig. Ett par små hål i övre marginalen på s. 85 och 163. Några förvärvsanteckningar
och tillskrifter på främre pärmens insida och försättsbladet, bl.a.
”Till h. excellence riksrådet m: baron Falkengréen”. Med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. *50000
Abérsten & Tiselius 1271. Lundberg s. 45: ”sidd. 95–150 innehålla en mängd historiska
anteckningar af Fagräus öfver såväl svenska som utländska fiskerier och fiskerilagstiftningen,
hvilka sannolikt äro af högt värde, helst han alltid citerar källorna för
alla sina uppgifter.” Den viktigaste tryckta källan till den s.k. trangrumsstriden. Tack
vare de goda fångsterna av sill i Bohuslän från 1750­talet och framåt hade sillfisket
och tranframställningen vid denna tid blivit rikets näst viktigaste exportvara, endast
överträffad av järnet. Snart uppstod farhågor att restprodukterna av tranframställningen,
det s.k. trangrumset, som ofta dumpades i havet skulle förstöra fisket och
dämma upp farlederna. Statsmakten sökte genom Amiralitets­ och Kommerskollegierna
reglera hanteringen och påbjöd att avfallet istället skulle samlas i grumsdammar.
En statlig kommission konstaterade 1783 att 120 av Västkustens 328 trankokerier
inte följde detta påbud. Dessa beordades att bygga de dyrbara grumsdammarna eller
flytta kokerierna. Ett antal av ägarna motsatte sig detta och menade att trangrumsets
skadlighet inte var bevisad. Myndigheterna utverkade dispens i några år medan trankokeriägarna
uppdrogs att bevisa trangrumsets ofarlighet. Det konkreta resultatet av
deras ansträngningar blev Trangrums-acten, i vilken bl.a. redovisas slutsatserna av J. L.
Rutensparres sex veckor långa expedition i skärgården och med inlagor av Linnelärjungarna
Johan Afzelius och Jonas Thomas Fagræus m.fl. Trankokeriägarna, som
företräddes av bl.a. Clas och Patrick Alströmer, lät 1785 även trycka ett separat bihang
om 18 sidor till Trangrums-acten. Resultatet av striden blev att trankokerierna
fick stå kvar i skärgården men tvingades inrätta grumsdammar för att få fortsätta sin
verksamhet. Trangrumsstriden kan om man så vill tolkas som en tidig svensk miljödebatt.
Företalet är riktat till Amiralitets­ och Kommerskollegiernas dåvarande presidenter
Christopher Falkengréen och Gustaf Celsing. Detta är den förres exemplar!
98. triewald, m. Nyttan och bruket af wäderwäxlings-machin på kongl. maj:ts
och riksens örlogs flotta. Korteligen förestäld. Sthlm, P. Momma, (1742). 4: o. (12)
s. Tagen ur band. Ouppskuren. En bläcknumrering överst på titelsidan och en
större fuktfläck på s. (7–8). Stort ex. *2800
Med ett uppmuntrande tryckningsbifall från Vetenskapsakademiens dåvarande preses
Daniel Tilas avtryckt på sista sidan. En av de första skrifterna om ventilation av
örlogsfartyg. Triewalds ”wäderwäxlingsmachin” föregick därmed en liknande uppfinning
av engelsmannen Stephan Hales. År 1726 återvände Mårten Triewald till
Sverige efter att ha bott ett tiotal år i England, med sig hade han en betydande fysikalisk
instrumentsamling. Ett av hans första projekt vid återkomsten var att bygga
Sveriges första ångmaskin vid Dannemora gruvor. Triewald höll på sin tid mycket
uppmärksammade föreläsningar i fysik och mekanik på Riddarhuset. Han var ledamot
av bl.a. Royal Society i London och en stiftarna av Vetenskapsakademien.

99. wahlenberg, g. De vegetatione et climate in Helvetia septentrionali inter flumina
Rhenum et Arolam observatis et cum summi septentrionis comparatis tentamen.
Zürich, Orell, Fuessli et socc., 1813. 8: o. xcviii, 128, 125–40, 145–200 s. &
1 utvikbar grav. karta & 2 utvikbara grav. plr & 1 utvikbar tryckt tabell. Ngt nött
samtida grått klistermarmorerat pappbd med handskriven titeletikett och rödstänkta
snitt. Pärmarna aningen bågnade och pärmhörnen lite stukade. Bra inlaga
med några enstaka småfläckar och råkanter. Med namnteckningen ”Link” på försättsbladet.
*7500
Krok 15. Boken är ett resultat av författarens resor i Europa 1811–14. Året därpå utkom
även Flora Carpatorum. Botanikern Göran Wahlenberg (1780–1851) var den
siste innehavaren av den linneanska lärostolen i Uppsala. Han undersökte sambanden
mellan växternas förekomst, jordmånen, berggrunden samt meteorologiska och
hydrologiska faktorer. Hans studier förebådade den ekologiska växtgeografin, de var
samtida, men självständiga från den internationella pionjären på detta område, Alexander
von Humboldt. Boken har eventuellt tillhört den tyska botanikern Heinrich
Friedrich Link (1767–1850).
100. wallmark, p. a. Nyårsgåfva till damer och kavaljerer, för år 1803. Sthlm, C.
Delén, 1802. 12: o. (6), 161, (1) s. & 2 grav. plr. Ngt nött samtida stjärnmönstrat
pappbd. Ryggen med en liten skada nederst och den främre yttre falsen med en
liten spricka överst. Rester av gamla inklistrade bokauktionsetiketter på insidan av
främre pärmen och försättsbladet. Inlagan genomgående ngt lager­ och småfläckig.
Med C. Eichhorns exlibris. *4500
Ur innehållet: ”Zelomir, eller den lyckliga grottan”, ”Hymn till ordet ja, vid en förlovning”,
”Naturens tre riken”, ”Punschvisa” och ”I fru G. E. L­­s stambok”, det sistnämnda
är skrivet till Gjörwells dotter Gustafva Eleonora Lindahl.
101. verelius, o. Index lingvæ veteris scytho-scandicæ sive gothicæ ex vetusti ævi
monumentis, maximam partem manuscriptis, collectus atqve opera Olai Rudbecki
editus. Uppsala, (Rudbeckska tryckeriet), 1691. Folio. (4), 269, 280–304, (2),
1–14 s. Ngt nött samtida stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, blindpressad
ryggdekor och sprängda snitt. Ryggen hårt nött överst och binden med några
skrapmärken. Några fläckar på pärmarna. Ovanligt bra och ren inlaga. Fint utförd
liten lagning i marginalen på titelbladets baksida. Pappersförtunning har orsakat
ett hål i yttermarginalen på s. 293. Lång vacker tillskrift på försättsbladet till Gustaf
Adolf De la Gardie från Carl Lundius. Med E. Bergstedts namnteckning och
Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *35000
Collijn 960. Warmholtz 8996. Bibliotheca Rudbeckiana 740. Collijn har inte noterat
hoppet i pagineringen. Den avslutande pagineringsföljden utgörs av Lundius kommentarer
och tillägg. Enligt företalet hade Olof Verelius några dagar före sin död
1682 förbjudit arbetet att tryckas. Rudbeck ville dock inte låta lexikonet över det
nordiska fornspråket gå förlorat utan tryckte det med tillägg av Carl Lundius. Sten
Lindroth skriver: ”Verelius liksom Stiernhielm betvivlade inte, att isländskan och
svenskan egentligen var ett och samma ’götiska’ språk, en gång talat av våra förfäder.
Hervararsagan ansågs sålunda vara avfattad ’på gammal götska’. I sin ordbok förenade
Verelius ogenerat språkprov och glosor, tolkade till nysvenska och latin, från

svenska medeltidslagar och fornisländska sagor. Vårt fosterländska ordförråd hade
enligt den götiska synen ofantligt utvidgats genom upptäckten av sagoöns litteratur.”
Bo Ralph har i en artikel om den svenska lexikografiska traditionen kallat Index för
”det enda större göticistiska arbete av rent lexikografisk art som färdigställs och publiceras”
och framhåller att ”syftet med detta lexikon […] är detsamma som Stiernhielm
haft dessförinnan: att säkerställa ett gammalt fosterländskt ordförråds fortbestånd,
så att det inte skulle gå förlorat sedan det räddats till eftervärlden genom
återupptäckten av den isländska litteraturen.” Verelius hade 1672 i sin utgåva av Hervararsagan
tillfogat ett ordregister som kan ses som en förelöpare till Index. Exemplaret
har skänkts till kanslern vid universitetet i Åbo Gustaf Adolf De la Gardie (1647–
95) av Carl Lundius. Lundius (död 1715) var jurist, professor i Uppsala och nära
knuten till det rudbeckianska lägret.
102. wijnblad, c. Ritningar på fyratio wåningshus af sten, och trettio af träd,
samt åtskilliga lusthus, m.m. för högloflige ridderskapet och adelen, samt andra
ståndspersoner på landet; uti 25 kopparstycken med bifogad förklaring och uträkning.
Sthlm, Kongl. tryckeriet hos P. Momma, 1755. 4: o. Grav. front,(22) s. & 25
grav. plr & 1 utvikbar tryckt tabell. + wijnblad, c. Ytterligare tilökning af ritningar
på wåningshus, sextio af sten och tiugu af träd, samt hwarjehanda flygelbyggnader
och pavillons, med anmärkningar ledande til et fördelaktigt och sparsamt
desse byggnaders utförande, såsom ock uträkning på de förnämsta härtil
hörande materialier, hwarjemte följer, anwisning til de i detta wärk nyttiade toscaniske,
doriske och joniske ordernes indelning och bruk, tillika med particuliere
ritningar på gårds­ och hus­portar samt fönster; ännu tio utkast af general­planer,
gårdar til behörig beqwämlighet, ordning och skick at anlägga, jämwäl ock til
mält­ brygg­ och bränhus samt iskiällare, med flere inrättningar för landthushållningen:
uti 26 kopparstycken anwist, och högloflige ridderskapet och adelen,
samt andra stånds­personer på landet, til tienst och nytta. Senare delen. Sthlm,
Kongl. tryckeriet hos P. Momma, 1756. 4: o. (52) s. & 26 grav. plr & 1 utvikbar
tryckt tabell. + (wijnblad, c.) Tab. LII. En för eldswåda säker rija, som, jemte andra
förmåner, jämwäl kan tiena til kiölna och torckhus. [=rubrik]. U.o., u.å. 4: o. (4) s.
& 1 plansch. Samtida ganska nött skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad
rygg och titeletikett av pergament samt ett infärgat deltitelfält. Stänkta snitt. Pärmarnas
insidor effektfullt klistermarmorerade. Ryggen ngt trasig överst och främ­
re yttre fals ytligt sprucken högst upp. Pärmarna flammiga och småfläckiga. I den
första delen finns några sporadiska fuktfläckar i yttermarginalen, plansch iii med
en liten fuktfläck och vii lätt lagerfläckig, planscherna xii–xiv med fuktränder i
marginalerna utanför plåtkanten, xiii har dessutom en reva i övre marginalen. I
den andra delen har D­arket en fuktrand i nedre marginalen och sporadiskt även
i den yttre, planscherna xxxiii–v lätt lagerfläckiga och xliii har en liten fuktfläck.
Slutligen en del bläckkludd på plansch LI och smärre bläckfläckar på lii och det
sista bladet i supplementet. Med Zach. Z. Plantins och Lars H. Rosenbergs namnteckningar
på försättsbladet samt anteckning att exemplaret kostat 30 daler kopparmynt
och bandet 6. Ett trevligt ex. med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris.
*20000

Lindberg 49: ”With a mass of practical advice it brought to a wider public the nordic­classical
ideas of Tessin and Hårleman and served as a text­book for master­builders
and masons. [­­­] The three editions made an important contribution to the
continuity of Swedish architectural style in the second half of the 18th century.”
Första delen utkom i en ny upplaga 1757. Hela verket utgavs på nytt 1782. Två ytterligare
små separat utgivna bihang utkom. Den graverade frontespisen med texten
”Bygnings konsten” är av J. Gillberg. Carl Wijnblad (1705–68) fick sin utbildning vid
fortifikationen och blev där kapten. Han påverkades starkt av Hårleman vilket också
framgår av dessa arbeten och han torde ha haft ett visst inflytande på 1700­talsherrgårdarnas
utformning. Exemplaret har ägts av Zacharias Zachariasson Plantin
(1727–99), inspektor över mått, mål och vikt i Vetenskapsakademien.
103. wright, w. von. Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar och
ritade på sten af Wilh. von Wright, med text af B. Fr. Fries och C. U. Ekström.
[=omslagstitel]. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1836–(57). Stor 4: o. iv, 222, 1–44,
(2) s. & 60 litograferade plr, varav 59 fint handkolorerade & 3 grav. plr. Med en
inklistrad tryckt rättelselapp på plansch 17. Elegant lackat hfrbd från början av
1900­talet med upphöjda bind, guldornerad rygg och svart titeletikett (Hedberg).
Marmorerade snitt. Ryggen aningen blekt och lite flammig. Det första främre
tryckta häftesomslaget medbundet. Inlagan med någon enstaka lagerfläck. En
fuktfläck i övre hörnet i texten från s. 19 till slutet av bihanget. Sidorna 207–21
markerat bruntonade. Några marginella småfläckar på planscherna, sex av dem
med svag textskugga, helt obetydligt färgavfall på plansch 15, en liten lagad reva
på plansch 37 i nedre marginalen och plansch 55 med en liten fläck i övre marginalen.
Stiligt ex. *60000
Lindberg 62. Lundberg s. 17. Dal s. 169–72. Utgavs i 10 häften och ett bihang. Det
senare tryckta titelbladet saknas som vanligt, varför ett främre häftesomslag fungerar
som titelblad. Utan den latinska texten, som fick köpas separat av de som åstundade
den. Initiativet till detta storverk togs av Fries, Ekström och von Wright. Verket var
tänkt att ansluta till Sven Nilssons Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna. Efter
Fries bortgång tog Carl J. Sundevall över huvudansvaret och utgav häftena 6–10.
Textförfattarna hörde till tidens ledande vetenskapsmän, men tyvärr förblev både
den svenska och latinska texten oavslutade. Handkoloreringen, som håller absolut
högsta klass, utfördes av konstnärer under övervakning av Wilhelm von Wright själv.
Dal skriver att ”Inget av våra äldre zoologiska arbeten äger kombinationen av så
många skickliga krafter som ’Skandinaviens fiskar’. […] Sammanställningen av en
vetenskapligt viktig text och oöverträffade bilder resulterade i ett klassiskt arbete”.
104. Wällustens twenne blås-bälgor/ neml. den höga fontangen okk de blåtta brösten/
genom hwilka de alamodiske kiätt­ ok flättia älskande qwinnor/ uti sina
egna okk månge dåraktige manspersoners hierta/ först uptända en oloflig kiärleks
okk elskogs gnista/ åkk sedermera den så upblåsa/ att hon uti en outsäjelig ängslans­låga
utbrister okk stadnar. Allom/ men synnerlig det med dygd okk ähra
bekrönte qwinnokiönet/ till en wällment effterrättelse och warning beskrefne okk
till trycket befordrade af Ernesto Gottlieb. Sthlm, sal. N. Wankijfs tryckeri, 1690.
8: o. Grav. front, (4), 110, (5) s. Ngt nött samtida stänkdekorerat skinnbd med
upphöjda bind och enkla blindpressade pärmbårder. Ryggen ngt naggad överst
och en liten bit av skinnet bortskrapat på främre pärm. Övre delen av försättsbladet
bortrivet. Bandet har innehållit ytterligare ett arbete i slutet, som nu är utskuret.
Genomgående lagerfläckig. Titelbladet med en bit av yttermarginalen avriven
med liten textförlust i förordet på omstående sida och ett litet hål med mindre
textförlust på s. 67–68. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. *30000
Collijn 322. Översättningen gjord av Nicolaus Bergius. Inskriptionen på frontespisen,
som är graverad av Erik Reitz, lyder: ”Spegell af all fåfengelighet”. I bakgrunden
skymtar en djävul som håller i en kedja som leder till den överdådigt utstyrde adelsmannes
fot samt en dödskalle med en liknande huvudbonad som den som adelsdamen
bär – en variation på förgänglighetstemat. Det finns ett senare omtryck med
titelplanschen i träsnitt. Det tyska originalet, som utkom 1689, har titeln Der gedoppelte
Blas-Balg der uppigen Wollust och samma författarpseudonym som den svenska
översättningen men med tillägget ”bürtig von Veron”. Texten på sidorna 44–110 är
hämtad från den första gången 1686 utkomna Dass die blosse Brüste seyn ein gross
Gerüste viel böser Lüste/ wird dem züchtigen Frauen-zimmer zu Ehren/ und den unverschämten
Weibs-Stücken zu Schande erwiesen, som skrevs av Michael Freud, pastor i
Meklenburg. Arbetet är en skarp vidräkning med överdådigt mode som tar sig i uttryck
i djupa urringningar och höga huvudbonader. Carl Gripenhielm gav följande år
ut ett Kort och enfaldigt geenswar/ emoot den nya fontange förfölliarens under ett namn aff
Ernest Gottlieb nyligen uthgifne oförswarlige pasquill och smädeskrift.

förteckning över några i katalogen citerade
referensverk och använda förkortningar:
aberstén, s. & tiselius, c. a. Göteborg och
Bohus län i litteratur, karta och bild. Göteborg,
1924–34.
afzelius, n. Svenska skrifter rörande Island.
Uppsala, 1930.
almquist, j. a. Sveriges bibliografiska litteratur.
I–III. Sthlm, 1904–12.
Bibliographia Klemmingiana av A. Andersson. I:
Ur några antecknares samlingar. Uppsala, 1891.
Bibliotheca danica I–V av C. V. Bruun, L. Nielsen
och E. Dal. Köpenhamn, 1961–63.
Bibliotheca Rudbeckiana = rudbeck, j. Bibliotheca
Rudbeckiana. Sthlm, 1918.
björkbom, c. & malmborg, b. von. Svensk
porträttlitteratur. Gävle, 1941.
blomqvist, h. Mat och dryck i Sverige. Litteraturöversikt.
Borås, 1980.
bring, s. e. Itineraria svecana. Bibliografisk förteckning
över resor i Sverige fram till 1950. Uppsala,
1950.
bring, s. e. Svenskt boklexikon 1700–1829. Rättegånghandlingar.
Sthlm, 1958.
colliander, e. Några beslagtagna editioner av
Sveriges rikes lag. Särtryck ur NTBB. Uppsala,
1934.
collijn, i. Sveriges bibliografi intill år 1600. I–III.
Uppsala, 1927–38.
collijn, i. Sveriges bibliografi. 1600-talet. I–II.
Uppsala, 1942–46.
dal, b. Sveriges zoologiska litteratur. Kristianstad,
1996.
davidsson, å. Studier rörande svenskt musiktryck
före år 1750. Uppsala, 1957.
du rietz, r. Gastronomisk spegel. Sthlm, 1953.
fiske, w. Catalogue of the Icelandic collection.
Compiled by H. Hermansson. New York,
1914–43.
gjörwell, c. c. Förtekning på de af trycket utkomne
arbeten som blifvit författade, utgifne och
förlagde af Carl C. Gjörwell. Andra uplagan.
Sthlm, 1806.
hebbe, p. m. Den svenska lantbrukslitteraturen.
I–II. Uppsala, 1939–45.
hyde, j. A bibliography of the works of Emanuel
Swedenborg. London, 1906.
Islandica XIV = hermannsson, h. Icelandic
books of the seventeenth century, 1601–1700. Ithaca,
1922.
Katalog der Ornamentstichsammlung der staatlichen
Kunstbibliothek Berlin. I–II. Reprint.
Utrecht, 1986.
klemming, g. e. Sveriges dramatiska litteratur
till och med 1875. Sthlm, 1863–79.
klemming, g. e. Sveriges äldre liturgiska literatur.
Kongl. bibliotekets handlingar. 1. Sthlm,
1879.
krok, t. o. b. n. Bibliotheca botanica suecana.
Svensk botanisk litteratur. Uppsala, 1925.
leijonhufvud, s. & brithelli, s. Kvinnan
inom svenska litteraturen intill år 1893. Faksimilupplaga.
Sthlm, 1978.
lidén, j. h. Catalogus disputationum, in academiis
et gymnasiis Sveciæ. I–V. Uppsala, 1778–80.
lindberg, s. g. Swedish books 1280–1967.
Sthlm, 1968.
lundberg, f. Bidrag till öfversigt af Sveriges
ichthyologiska literatur. Sthlm, 1872.
lundstedt, b. Sveriges periodiska litteratur.
I–III. Faksimilupplaga. Sthlm, 1969.
lundwall, s. j. Illustrerad bibliografi över science
fiction & fantasy 1741–1973. Sthlm, 1974.
melander, t. Personskrifter hänförande sig till
Finland 1562–1713. Helsingfors, 1951.
nielsen, l. Dansk bibliografi 1482–1600. 2. udgave
med supplementbind ved E. Dal. I–IV.
Viborg, 1996.
rudbeck, g. Skrifter till Sveriges historia tryckta
före år 1600. Uppsala, 1919.
rudbeck, j. Svensk lagbibliografi för tiden före
1734 års lag. Sthlm, 1915.
sjögren, a. Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken.
Sthlm, 1915.

soulsby, b. h. A catalogue of the works of Linnæus.
Second edition. Oxford, 1933–36.
Waller = Bibliotheca Walleriana. A catalogue
compiled by H. Sallander. I–II. Uppsala,
1955.
Thesaurus = rosenkilde, v. & ballhausen,
c. j. Thesaurus librorum danicorum, 15th
and 16th century. Viborg, 1987.
warmholtz, c. g. Bibliotheca historica Sueo-
Gothica. I–XV + register. Faksimilutgåva.
Köpenhamn, 1966–68.
wegehaupt, h. Alte deutsche Kinderbücher. I–II.
Stuttgart, 1979–85.
willke, i. ABC-Bücher in Schweden. Lund, 1965.
åhlén, b. & åhlén, a. Censur och tryckfrihet.
Södertälje, 2003.
Observera att antikvariatet har ett välsorterat lager av referenslitteratur i händelse av att ni söker
någon av ovanstående titlar.
Mats Rehnström
Rara böcker & handskrifter
Jakobsgatan 27 b
Box 16394, se­103 27 Stockholm, Sweden
Tel. 08­411 92 24, fax 08­411 94 61
e­post: rehnstroem@svaf.se
hemsida: www.matsrehnstroem.se
Plusgiro 336514­5
Bankgiro 5336­6282
Medlem i Svenska Antikvariatföreningen.
Member of ilab.
Katalogiserat av: Börje Ekengren, Sebastian Casinge och Mats Rehnström
Grafisk form: Lars Paulsrud Foto: Sebastian Casinge Tryck: EssHå­tryck 2008