katalog 68 - Svenska Antikvariatföreningen

Brinkman var vid tiden för publiceringen Sveriges chargé d’affaires i Paris. Han adlades
von Brinkman 1808. Genom sin uppfostran var Brinkman mer tysk än svensk,
och i sina båda första diktsamlingar från 1789 och 1804 – av vilka den senare var
tillägnad Goethe – begagnade han också tyska språket. Detta arbete kan kanske sammanfattas
som en produkt av en man, som enligt Svenskt biografiskt lexikon utmärktes
av ”ett brinnande intensivt intresse för vitterhet och lärda ämnen och ett outsläckligt
behov av meddelelse med människor.” Dedikationen är ställd till Fredrik von Ehrenheim
som var chef över utrikesförvaltningen och således Brinkmans förman. Att arbetet
var avsett att spridas till Brinkmans bekantskaps­ och vänkrets, förstår man av
den förtryckta meningen på sidan 3: ”zum Andenken an den Vervasser.” Två av elegierna
är ställda till Amalia von Helvig och en till Klopstock.
13. brinkman, c. g. von. Tankebilder. Aftryck för vänner, Uppsala, Palmblad &
c., 1831. 8: o. 67,(1) s. Häftad i samtida lite nött glättat grönt omslag. Ryggen med
revor. Samtida förstrykningar och enstaka marginalnoteringar. Med en handskriven
dedikation till ”herr professor Enberg med högaktning och uppriktig vänskap.”
*3000
Ett mycket ovanligt särtryck ur tidskriften Svea. Carl Gustaf Brinkman (1764–1847)
var ledamot av både Svenska akademien och Vetenskapsakademien. På svenska
framträdde han inte i vittra sammanhang förrän i mitten av 1820­talet och är mest
känd som vän till Tegnér och andra författare. Brinkman var också bok­ och autografsamlare
och byggde upp en av de finaste bok­ och handskriftssamlingarna som
funnits i Sverige. Biblioteket överläts efter hans död till Uppsala universitetsbibliotek
och hans stora handskriftssamling placerades hos Trolle­Wachtmeister på Trolle­
Ljungby i Skåne. Skolmannen Lars Magnus Enberg (1787–1865) var medlem av
Svenska akademien sedan 1824.
14. carleson, c. Hushåls-lexicon, hwaruti det förnämsta, som angår jordens
behöriga skiötande, efter alphabetisk ordning, är sammanletat. Sthlm, Wildiska
tryckeriet, 1756. 8: o. (2), 190, 193–229, 226–63, 274–75, 266–876 s. Trevligt samtida
hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta
snitt. Ryggen ngt blekt och småfläckig. Bra inlaga med några enstaka lager­ och
rostfläckar. Några mindre bläckfläckar, dels på s. 77 i nedre hörnet, dels i den inre
marginalen på s. 331–32. Reva i nedre marginalen på s. 815. *5000
Du Rietz 34. Hebbe 51. En andra upplaga utkom 1769. Med uppgifter om allt från
”agnar” till ”ärter”. Bröderna Carl och Edvard Carleson är frihetstida frontfigurer i
nyttodiskussionen som tidningsutgivare och författare samt som ämbetsmän.
15. (cederborgh, f.) Berättelse om den, först rike och ansedde, sedermera fattige
och föraktade John Hall, dess lefnadsöden och ömkanswärda död. Sannfärdig sannsaga.
Med porträtt. Sthlm, Eméns [sic!] och Granbergs tryckeri, 1831. 8: o. Porträtt,
22, (2) s. Häftad och oskuren i samtida ngt missfärgat gråpappersomslag
med liten reva framtill. Bra ex. *2800
En ny upplaga utkom samma år. De två sista sidorna innehåller en boklista från
Ludvig Öbergs förlag. John Halls fader byggde upp den stora firma och förmögenhet
i Göteborg som sonen ärvde 1802. Firman gick omkull 1807 och Hall förlorade nästan
all sin egendom i de processer som följde på konkursen. Återstoden av sitt liv
levde han i yttersta armod och dog slutligen i Stockholm 1830.
16. (cronstedt, a. f.) Försök till en mineralogie, eller mineral rikets upställning.
Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1781. 8: o. Grav. titelblad, (47, 1
blank), 302, (2) s. Trevligt samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad
rygg, ljusbrun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Smärre ytliga
maskangrepp på bakre pärmen. Bra inlaga med bara någon enstaka obetydlig
fläck. Felskurna övre hörn på s. 131–33. Med de samtida initialerna ”H. G. B.” på
titelbladet. *5000
Titelbladet är graverat av J. Snack. Det sista opaginerade bladet består av rättelser
och bokannonser. Första upplagan som utkom 1758 inledde enligt Lindroth ”det nya
skedet i mineralogins historia”. Den översattes till tyska, franska, engelska, ryska och
italienska.