katalog 68 - Svenska Antikvariatföreningen

Bring 251 som bara lyckats lokalisera två exemplar av det första arbetet, vars titel
även innehåller Linnerhielms signeringsmärke. Textbladen avslutas med följande notis:
”Desse vuer finnas eljest införde i den utkomne boken: Bref under resor i Sverige”.
Bref under resor utkom 1797 och många av illustrationerna avtrycktes i texten, vilken
trycktes på för ändamålet inte särskilt lämpligt papper. Det tjockare planschpappret
i Svenska vuer gör etsningarna större rättvisa. Bring påpekar även att den kortfattade
textbilagan innehåller kompletterande uppgifter som inte återfinns i boken. Det andra
arbetet utkom i två häften. Det bevarade omslaget innehåller även förklaringar
till en del av bilderna. Konstnären Pehr Nordquist (1771–1805) hörde till bröderna
Martins mera lovande elever. Han avled som ung i Neapel under en studieresa och
hans minne bevarades i samtiden främst genom F. Boyes försorg. I Strödda handteckningar
återfinns en rad självbiografiska teckningar under en resa från huvudstaden till
Helsingborg, samt konstnärens illustrationer till Lenngrens båda dikter ”Till en girig”
och ”Du som i höghet tror”. Illustrationerna till den sistnämnda hade F. Boye låtit
utgiva i gravyr redan 1817. Strödda handteckningar kallas i Svenskt konstnärslexikon för
”en av litografiens inkunabler i Sverige.” Litografen Ludvig Fehr kom efter en tid i
Köpenhamn till Stockholm kring årsskiftet 1817–18, där han bildade det första litografiska
tryckeriet tillsammans med C. Müller. Fehr flyttade snart vidare och fortsatte
sin verksamhet först i Karlskrona och sedan Göteborg, varefter han 1822 startade
det första litografiska tryckeriet i Norge.
57. list, f. Införselfrihet och skyddsförfattningar, betraktade ifrån erfarenhetens
och historiens synpunkt. Med företal och tillägg af öfversättaren. Sthlm, P. A.
Norstedt & söner, 1840. 8: o. (2), xi, (1 blank), 70 s. Häftad i blått tryckt omslag.
En svag fuktrand i övre hörnet på s. 35–38. Ett bra ex. *2500
Friedrich List (1789–1846) var tysk nationalekonom och publicist. Översättning av
Die Freiheit und die Beschränkungen des auswärtigen Handels, aus dem historischen Gesichtspunkt
beleuchtet utförd av Johan Johansson som även översatte Om vigten och
betydelsen af slöjder och manufaktuer för ett samhälle av samme författare samma år.
58. Liturgia svecanæ ecclesiæ catholicæ & orthodoxæ conformis. Sthlm, T. Tidemanni,
1576. Folio. (3), lxxv, (1) blad. Titelbladet med ståtlig träsnittsram efter Georg
Lemberger. Elegant rött marokängbd från 1700­talets första hälft med upphöjda
bind, rikt guldornerad rygg och förgyllt ramverk på pärmarna samt kantdekor. Blå
klistermarmorerade snitt. Ryggen ngt blekt och bandet med ett antal fuktfläckar.
Främre pärmen med några smärre maskangrepp. Inlagan med en del småfläckar
och fuktränder samt smärre solk och revor. Några enstaka blad med lite beskurna
marginalnoter, se t.ex. blad li. Lång lagad reva i blad ix. Fina samtida handskrivna
musiknoter, bl.a. på blad xlix och liv. Med Carl Gustaf Tessins namnteckning
och anteckningen ”1.*45.” och ”double”. Praktexemplar med Carl Jedvard Bondes
formklippta exlibris. *200000
Collijn II, s. 457–61. Klemming s. 47. Warmholtz 1785: ”Nu för tiden finnas få exemplar,
vid hvilka titelbladet och företalet äro i behåld.” Blad xlviii felmärkt xliii, blad
lix felmärkt lvi och blad lxii felmärkt lxiii. Titelbladets ramverk är återanvänt från
Gustav Vasas bibel 1540–41. Detta är Johan III:s berömda svenska liturgi, känd som
”röda boken”. Liturgin fick uppenbarligen sitt tillnamn redan i samtiden då den 1594
finns omnämnd som ”then rööde book”. J. Schefferus behandlar ”rödboken” i Svecia
literata (1680) och menar felaktigt att namnet kommer sig av att boken delvis skulle
vara tryckt i rött. Enligt Collijn har den fått sitt namn av de röda sammetsband i
vilka några exemplar blivit bundna. Warmholtz å andra sidan menar att namnet härrör
från ”at alla de exemplar, som konungen lät utdela til kyrkorne, voro inbundne i
et slags mörkrödt läder”. Klemming tillbakavisar detta påstående och menar att boken
vanligtvis bundits i ett mörkbrunt, pressat skinnband enligt tidens stil. Han spekulerar
i att namnet kommer sig av det röda sammetsband som återfinns i Kungliga
bibliotekets samlingar och som enligt uppgift ska ha tillhört Johan III. Enligt Collijn
är Liturgia svecanæ författad av kungen själv med viss hjälp av dennes sekreterare
Petrus Michaelis Fecht och ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus. Den senare står
som förordets författare. Den påvlige legaten A. Possevino menade dock i ett brev till
Rom att Fecht var den egentlige författaren till förordet. Liturgin antogs av riksdagen
1577 men blev hårt kritiserad i samtiden då den ansågs för katolsk till sin prägel och
avskaffades vid Uppsala möte 1593.
59. (livijn, c.) Johan David Lifbergs lefverne. Komisk roman. I. Uppsala, Stenhammar
och Palmblad, 1810–(11). 8: o. 83, (1) s. Häftad i ngt nött tryckt omslag,
som är småsolkigt och med lite skadad rygg. Litet hål på bakre omslag. Inlagan
med smärre bruksspår, såsom hundöron och ställvis lite småfläckig. Titelbladet
med fuktfläck. *4000
Allt som utkom. Redan 1806 påbörjade Clas Livijn arbetet med vad som skulle bli
hans debutbok. Romanen fullbordades dock aldrig utan Livijn valde att ge ut det
som han färdigställt. Initiativtagaren till publiceringen tycks ha varit Stenhammar
medan kollegan Palmblad ansåg boken vara mest lämplig för den lägre klassen av
läsare. Johan David Lifbergs lefverne trycktes i 700 exemplar och blev för förläggarna
en mycket framgångsrik affär.