katalog 68 - Svenska Antikvariatföreningen

hos och köpts av en bonde i Rasbotrakten i Uppland. Som den då enda kända, och
minst sagt efterlängtade runhandskriften väckte den stort uppseende och Antikvitetskollegiet
försökte med alla till buds stående medel förvärva de trasiga och fuktskadade
bladen. Detta lyckades först 1694 då Peringskiöld efterträtt Hadorph på
posten som kollegiets sekreterare. Peringskiöld tog itu med arbetet och senast 1701
utkom hans, här föreliggande, utgåva med hela handskriften i faksimil försedd med
korta kommentarer och översättning till svenska och latin. Med tiden höjdes flera
röster som antydde att det hela rörde sig om en fräck förfalskning, vilket slutligen
också fastställdes av C. G. Nordin 1774. Till en början misstänktes studenten Halpap
för att ligga bakom lurendrejeriet, men givetvis riktades också misstänksamma
blickar mot det rudbeckska lägret. I en artikel i Svenska fornminnesföreningens tidskrift
9 (1894–96), har Vilhelm Gödel visat hur C. Lundius och den övriga kretsen kring
Rudbeck kunnat ringas in som de egentliga upphovsmännen. Sigfrid Lorentz Gahm
Persson (1725–94) var kammarskrivare vid Krigskollegiet och beskrivs av Carlander
som ”historisk samlare”. Han använde all sin lediga tid till att samvetsgrant avskriva
historiska och biografiska urkunder i arkiven, inte minst om hemtrakterna i Småland.
Hans fina bibliotek såldes efter hans död 1794 under hand av änkan enligt tryckt
katalog.
35. hiärne, u. Een uthförlig berättelse om the nyys opfundne suurbrunnar widh
Medewij uthi Östergöthland/ huru the bäst skole brukas/ och på hwad sätt i medlertijdh
diæten anställes; och huru man åthskillige tillfällen som brunngästerna
undertijden wederfaras/ kan bäst förekomma; therjämpte några nödwändige frågor
och ytterst några förledne åhrs curer opteknade. Sthlm, J. G. Eberdt, 1680. 8: o.
(8), 147, 146–47, 150–97, (3) s. + hiärne, u. Den lilla wattuprofwaren/ hwarigenom
de rätta ock hälsosamma suurbrunnar ifrån de falska eller gemene jernwatn
som här ock där i wårt k. fädernesland finnas/ igenkänes och åthskillies. Dem som
til sådant lust hafwa/ serdeles medicinæ studiosis til effterrättelse i liuset bracht.
Sthlm, H. Keyser, 1683. 8: o. (8), 92, (1) s. Samtida ngt solkigt men trevligt pergamentbd.
Blåstänkta snitt. Någon enstaka småfläck invändigt. Smärre bruntonade
fläckar på s. 48–68 i det andra arbetet. På pärmarnas insidor, för­ och eftersättsblad,
liksom på den avslutande blanka sidan återfinns prydliga och omfattande anteckningar
från omkring 1700 rörande bl.a. Falu surbrunn och Paracelsus. *35000
Collijn 393. Warmholtz 1117 respektive 1099. Waller 4444 respektive 4441. På de
sista tre sidorna i det första arbetet avtrycks en bön som lästes på morgonens bönestund,
”extraherat af d. Müllers Wasser­Andacht”. Läkaren, naturforskaren och skal­
den Urban Hiärne (1641–1724) hade 1667 besökt Aachen och Spa där han studerat
brunns­ och badkurer. Denna behandlingsform sökte Hiärne introducera i Sverige
vid Medevi brunn som öppnades 1679 och där han verkade som brunnsläkare de
första säsongerna. Hiärne författade ett antal skrifter om hälsobrunnar i vilka han
samtidigt försvarade terapin, redogjorde för dess metoder och resultat samt gjorde
reklam för Medevi. Een uthförlig berättelse är den andra i raden av dessa skrifter och
presenterar den första säsongens lyckade kurer vid Medevi. Det andra arbetet inleds
med en historik om hälsobrunnarna i Sverige och går sedan igenom de olika kännetecknen
för en bra källa. Halva boken innehåller en översikt av de då mer kända
hälsokällorna. En källa på Södermalm i Stockholm och den i Medevi behandlas utförligast.