You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2/10 2/10 Om Om hiv, hiv, sex sex & & sånt sånt <br />
Migranter och<br />
sexuell hälsa<br />
Höstens<br />
<strong>Lafa</strong>kurser
INSIKT 2/10<br />
OMSLAGSFOTO: Ulrica Zwenger<br />
4<br />
Nu vill hon stödja andra<br />
Amanj<br />
Salehi,<br />
blivande<br />
hälsokommunikatör,<br />
vill gärna<br />
arbeta<br />
med<br />
sexualitet<br />
och hälsa<br />
bland<br />
migranter.<br />
På gång på <strong>Lafa</strong><br />
VILKEN LÅT VILL<br />
DU LIGGA TILL?<br />
Årets kondomkampanj från<br />
<strong>Lafa</strong> bygger på kopplingen<br />
mellan sex och musik. Tusentals<br />
kondomer förpackade i<br />
små skivomslag med kända<br />
artister, bland andra The<br />
Sounds, Sibel och Lasse<br />
Stefanz, kommer att delas ut<br />
i samband med festivaler och<br />
konserter under sommaren.<br />
På konvoluten uppmanas<br />
mottagarna att gå in på<br />
kampanjbloggen Kondom08.nu<br />
och rösta på den låt de helst<br />
vill lyssna på när de har sex. En<br />
INSIKT – om hiv, sex & sånt<br />
ges ut av <strong>Lafa</strong>, enheten för<br />
sexualitet och hälsa inom<br />
Stockholms läns landsting<br />
Telefon, växel 08–737 35 50<br />
Fax 08–737 36 40<br />
Postadress:<br />
Box 175 33, 118 91 Stockholm<br />
Besöksadress:<br />
Västgötagatan 2, Stockholm<br />
2 INSIKT 2/10<br />
6<br />
Vägledare för nyanlända<br />
För första gången utbildas<br />
hälsokommunikatörer i<br />
Stockholms län.<br />
9<br />
Migrationens sexuella<br />
risker<br />
Charlotta<br />
Holmström<br />
har sammanställt<br />
all<br />
forskning på<br />
området.<br />
10<br />
Tystnad och livsfarlig skam<br />
Nyanlända hivpositiva måste<br />
få mer känslomässigt stöd.<br />
12<br />
Sex och samlevnad för<br />
unga ensamkommande<br />
Nu startar Järva mansmottagning<br />
och <strong>Lafa</strong> ett projekt<br />
tillsammans med personal<br />
på sex ungdomsboenden.<br />
topplista med de populäraste<br />
ligglåtarna skapas både på<br />
Kondom08.nu och på Spotify.<br />
De fem populäraste förslagen<br />
vin<strong>ner</strong> premiumkonton. Under<br />
Redaktör<br />
Hanna Ådin<br />
hanna.adin@sll.se<br />
Telefon 08–737 35 57<br />
Ansvarig utgivare:<br />
Anna-Karin Asp<br />
www.lafa.nu<br />
15<br />
Utbilda dig på <strong>Lafa</strong>!<br />
Presentation av höstens<br />
kurser och seminarier.<br />
19<br />
På spaning efter passionen<br />
Är den passio<strong>ner</strong>ade<br />
kärleken omodern?<br />
22<br />
”De kallar oss mördare”<br />
I Colombia pågår en hård<br />
kamp för rätten till abort.<br />
kampanjen bloggar tio kända<br />
och okända perso<strong>ner</strong> om sex<br />
och musik.<br />
Förutom kondomutdelningen<br />
på olika platser i Stockholm<br />
kommer resenärer i Top Cabs<br />
taxibilar att erbjudas kondomer<br />
under kvällar och nätter.<br />
KLAMYDIAMÅNDAG<br />
I HELA LANDET<br />
När de heta sommarnätterna<br />
ebbat ut är det dags att påminna<br />
om testning. (Gäller förstås<br />
bara dem som någon gång<br />
glömde kondomen …)<br />
Inför Klamydiamåndagen<br />
Redaktionskommitté:<br />
Karolina Höög<br />
Martina Junström<br />
Thérèse Juvall<br />
Lis-Marie Kanon<br />
Gunilla Neves Ekman<br />
Robert Pantzar<br />
Olle Waller<br />
Hanna Ådin<br />
26<br />
”I kristider får preventionen<br />
stryka på foten”<br />
Lettland har många hivpositiva<br />
men lite pengar till<br />
att förebygga spridningen.<br />
28<br />
Lyckad satsning i<br />
Vitryssland<br />
29<br />
Samarbete i ny form<br />
30<br />
Böcker, film, Kortfattat<br />
13 september går det att skicka<br />
en påminnelse från kampanjsajten<br />
Klamydiamåndagen.se.<br />
till kompisarna via sms, mms<br />
eller mejl. Där kommer också<br />
att finnas länkar med information<br />
om vilka mottagningar<br />
som har drop in för klamydiatestning.<br />
<strong>Lafa</strong> tar på uppdrag av<br />
Socialstyrelsen fram årets<br />
kampanj som kommer att<br />
kunna användas i hela landet.<br />
Avsändare blir Nationella<br />
Hivrådet i samarbete med<br />
respektive landsting.<br />
TREVLIG SOMMAR!<br />
Layout: Lotta Continua<br />
lotta@lottacontinua.se<br />
Prenumeration och<br />
adressändring:<br />
Claes Sjöstedt<br />
claes.sjostedt@sll.se<br />
Telefon 08–737 35 50<br />
Tryckt hos Sjuhäradsbygdens<br />
Tryckeri, Borås ISSN 1104-0912<br />
ANNA DAHLQVIST
☎ INSIKT<br />
ringde till …<br />
… MARIA<br />
GRANBERG,<br />
kurator på Haninge ungdomsmottagning,<br />
som nu erbjuder ungdomar stödsamtal<br />
över internet och webbkamera.<br />
Hur kommer det sig att du började med<br />
terapeutiska samtal via webbkamera?<br />
– Det var ungdomarna själva som frågade<br />
om inte vi kunde träffas via Skype, till<br />
exempel när de reste bort en tid. Det<br />
väckte min nyfikenhet och jag kände att<br />
detta var ett område att utforska.<br />
Vilka ungdomar hoppas du nå med det här<br />
verktyget, som du inte skulle nå annars?<br />
– Dels de som har svårt att ta sig till mottagningen<br />
på grund av handikapp, tidsbrist<br />
eller andra orsaker, dels de som inte vågar<br />
komma hit. Det kan väcka sådan ångest att<br />
komma och berätta om sina problem att<br />
man hellre avstår. Det kan också handla om<br />
rädsla för att bli sedd på mottagningen, att<br />
familjen ska få reda på att man varit där.<br />
Du har nyligen genomfört en studie om<br />
stödsamtal via Skype – berätta!<br />
– Eftersom den här samtalsarenan används<br />
så lite i Sverige kände jag och mina kolleger<br />
på mottagningen att vi behövde en<br />
ordentlig utvärdering. Därför fick det bli<br />
ämnet för min slutuppsats på terapiutbildningen.<br />
Resultatet var väldigt positivt och<br />
deltagarna jättenöjda. Alliansen (relationen<br />
mellan terapeut och ungdom) blev lika<br />
bra som vid vanliga stödsamtal och ungdomarna<br />
kände sig väldigt trygga. De tyckte<br />
det var så skönt att sitta hemma och prata.<br />
De beskrev att distansen gav dem kontroll<br />
och samtidigt gjorde att de vågade komma<br />
nära.<br />
– Enda svårigheten gällde arbetet med<br />
affekter, det vill säga att tolka och jobba<br />
med ungdomarnas känslouttryck. I början<br />
var det svårt att uppfatta de små, subtila<br />
signalerna, en rörelse med handen eller<br />
ögon som tåras. Det behövs träning och en<br />
annan teknik än när man sitter i samma<br />
rum.<br />
Hörs det några kritiska röster gällande<br />
stödsamtal via webbkamera?<br />
– Ja, vissa kän<strong>ner</strong> en rädsla för att det ska<br />
ta över, bli istället för vanliga möten, som<br />
ett sätt att spara resurser. Jag ser det som<br />
ett utmärkt komplement, de som vill<br />
komma till mottagningen kommer att fortsätta<br />
göra det.<br />
HANNA ÅDIN<br />
LEDARE<br />
Frihet och kondom<br />
SOMMAREN ÄR HÄR och när detta<br />
nummer av insikt når er läsare har nog de<br />
allra flesta ungdomar i Stockholms län<br />
börjat sitt sommarlov. För många är sommaren<br />
lika med frihet, fest och chans att<br />
knyta nya kontakter. På <strong>Lafa</strong> har vi ägnat<br />
våren åt att fundera på hur vi på bästa sätt<br />
ska kunna vara där, mitt i festandet, och<br />
påminna om kondomen.<br />
Våra tidigare Kondom08-kampanjer har<br />
rönt uppskattning hos målgruppen. Enligt<br />
Ungdomsbarometern uppmärksammade<br />
över hälften av Stockholms ungdomar<br />
förra årets kampanj ”Vart tar 100 000<br />
kondomer vägen?” och det bloggades och<br />
skrevs och hördes mycket om kampanjen i<br />
olika media. I sommar kommer vi igen<br />
och ställer frågan ”Vilken låt vill du helst<br />
ligga till?”. Bloggen Kondom08.nu blir<br />
åter navet i kampanjen och tanken är att<br />
låta bloggbesökarna bidra med förslag på<br />
bra ”ligglåtar”. Låtlistorna ska sen finnas<br />
på Spotify och i slutet av sommaren blir<br />
det pris till bästa lista. På Kondom08.nu<br />
har vi dessutom samlat ett gäng musikintresserade,<br />
smarta, roliga och vassa bloggare<br />
som under en vecka var ska dela med<br />
sig av tankar kring årets kampanjtema –<br />
musik och sex. Självfallet är kondomen<br />
central och vi kommer därför att komplettera<br />
bloggen med kondomutdelning på<br />
konserter, festivaler och andra ställen i<br />
Stockholmsområdet. Så håll utkik efter<br />
<strong>Lafa</strong>s kondomutdelare och gå gärna in på<br />
Kondom08.nu och bidra med din bästa<br />
ligglåt!<br />
SOMMAREN RYMMER fler kampanjer.<br />
Under Stockholm Pride sista veckan i juli<br />
kommer Stophiv-gruppen där <strong>Lafa</strong> ingår<br />
att slå ett slag för hivtestning. Målgruppen<br />
är män som har sex med män och då särskilt<br />
unga msm. I år samarbetar Stophivgruppen<br />
med Stockholms skolors ungdomsmottagning<br />
(skum), den enda<br />
ungdomsmottagning i Stockholm som är<br />
hbt-certifierad. skum kommer att ha<br />
öppet hus under Pride-veckan och kan<br />
erbjuda hivtest med snabbsvar, testning<br />
för andra sexuellt överförda infektio<strong>ner</strong><br />
och bra rådgivning. Venhälsan på Söder-<br />
sjukhuset har också öppet hus under Pride<br />
och erbjuder hivtest med snabbsvar. Inne i<br />
Pride Park, som i år ligger vid Sjöhistoriska<br />
museet, står Venhälsan för konventionell<br />
hivtestning i ”Temple of Love”.<br />
I SEPTEMBER är det sedan dags för årets<br />
Klamydiamåndag. Annonseringen kommer<br />
framför allt att ske på internet och via<br />
affischer på ungdomsmottagningar och<br />
vårdcentraler. I år blir Klamydiamåndagskonceptet<br />
nytt. <strong>Lafa</strong> har på uppdrag av<br />
Socialstyrelsen tagit fram en nationell<br />
kampanj som till stor del baseras på möjligheten<br />
att få påminnelse om klamydiatestning.<br />
Avsändare blir Nationella Hivrådet i<br />
samarbete med respektive landsting.<br />
Nationella Hivrådet inrättades 2007 och<br />
verkar för samordning av det förebyggande<br />
arbetet mot hiv och sexuellt överförda<br />
infektio<strong>ner</strong>. För en månad sedan<br />
inledde Nationella Hivrådet en flerårig<br />
informationssatsning som riktar sig i<br />
första hand till unga vuxna. En interaktiv<br />
sajt, Knullträdet, är tänkt att förmedla<br />
insikt om att när man har sex med en<br />
part<strong>ner</strong> har man även indirekt sex med<br />
hans eller hennes alla före detta sexpart<strong>ner</strong>.<br />
Om någon av dessa hade klamydia<br />
eller en annan sexuellt överförd infektion<br />
riskerar man att själv smittas – om man<br />
inte använt kondom, förstås! Syftet med<br />
kampanjen, som finns på Facebook, är<br />
ytterst att öka kondomanvändningen.<br />
I Stockholm kompletterar vi alltså<br />
Nationella Hivrådets satsning genom<br />
Kondom08-kampanjen och sommarens<br />
kondomutdelning. Vi vill på ett lustfyllt<br />
och engagerande sätt göra kondomen både<br />
åtkomlig och självklar. Trevlig sommar!<br />
GUNILLA NEVES EKMAN<br />
Gunilla Neves<br />
Ekman,<br />
tf chef på <strong>Lafa</strong><br />
2/10 INSIKT 3
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
Nu vill hon stödja<br />
Att lämna sitt land och börja ett nytt liv någon annanstans är en omvälvande upplevelse.<br />
Ett av många livsområden som påverkas är sexualiteten. Attityder och förhållningssätt<br />
skiljer sig stort mellan olika kulturer, vilket kan leda till både inre och yttre krockar.<br />
Dessutom kan migrationen i sig innebära en utsatthet och ett ökat sexuellt risktagande.<br />
Först ut under temat Migranter och sexuell hälsa är den blivande hälsokommunikatören<br />
Amanj Salehi. Här berättar hon om sin egen resa.<br />
Amanj Salehi föddes i slutet av<br />
1970-talet och växte upp i Kurdistan.<br />
De var åtta barn i familjen.<br />
Pappan var aktiv motståndare till<br />
regeringen i Bagdad och familjen fick därför<br />
flytta ofta. Trots det kände sig Amanj aldrig<br />
rotlös under uppväxten.<br />
– Mina närmaste vän<strong>ner</strong> var mina syskon<br />
och de var ju med mig hela tiden. Vi hade jätteroligt<br />
tillsammans, berättar hon och ler<br />
stort.<br />
Pappan introducerade henne tidigt till<br />
böcker och läsning av skönlitteratur blev ett<br />
stort intresse.<br />
– Redan som ganska liten läste jag roma<strong>ner</strong><br />
av europeiska och amerikanska författare, till<br />
exempel John Steinbeck. Till och med<br />
någon svensk, ”Barabbas” av Pär<br />
Lagerkvist!<br />
Genom berättelserna i de västerländska<br />
böckerna fick Amanj kännedom om sexualitet<br />
på ett sätt som hon annars inte skulle ha fått.<br />
Sex var inget man pratade högt om i Kurdistan<br />
på 80-talet, vare sig i familjen, skolan eller<br />
övriga samhället. De ”råd” flickorna fick av<br />
sin mamma var endast indirekt kopplade till<br />
sexualitet och handlade om att inte uppträda<br />
på ett sätt som kunde uppfattas som utmanande<br />
eller lockande: ”Skratta inte så högt”<br />
och ”Titta inte så mycket!”<br />
SOM BARN kunde man dock snappa upp<br />
enstaka fakta, som att det fanns ”tabletter”<br />
som kvinnor kunde ta för att inte bli med<br />
barn. Och att det fanns barnmorskor som man<br />
kunde gå till för att bli av med ett barn man<br />
inte vill ha.<br />
– Men det var för de gifta kvinnorna. De<br />
som hade förbjudna relatio<strong>ner</strong> vågade aldrig<br />
gå dit, de försökte själva bära tungt eller<br />
hoppa för att framkalla missfall.<br />
Amanj berättar att hon och syskonen var<br />
fria jämfört med många andra ungdomar, tack<br />
4 INSIKT 2/10<br />
vare pappans liberala idéer. De fick vara ute<br />
och träffa kompisar och flickorna begränsades<br />
inte så mycket mer än sina bröder. Ge<strong>ner</strong>ellt<br />
hade dock pojkar större frihet än flickor och<br />
kunde i vissa fall påverka föräldrarna när det<br />
gällde äktenskap: ”Den här flickan älskar jag,<br />
henne vill jag gifta mig med.”<br />
Men att leva tillsammans med någon före<br />
äktenskapet var otänkbart för båda könen.<br />
Pojk- eller flickvän kunde man inte ha, utom i<br />
största hemlighet, och inte ens då var det<br />
frågan om någon större närkontakt.<br />
– Man kollade lite i smyg, bytte något ord<br />
ibland och skickade brev…<br />
NÄR AMANJ SALEHI var tonåring bodde<br />
familjen ett par år i Karaj i Iran. Hon mådde<br />
bra och stortrivdes, trots att föräldrarna ofta<br />
påpekade att de inte hörde hemma där.<br />
Pappan flyttade sedan i förväg till Sverige, där<br />
andra släktingar fått uppehållstillstånd tidigare.<br />
När Amanj var i övre tonåren följde<br />
mamman och barnen efter. Hon glömmer<br />
aldrig dagen då de flög från Teheran.<br />
– Samtidigt som planet lyfte kände jag hur<br />
jag själv liksom sjönk. Jag kände att en del av<br />
mig blir kvar här.<br />
Vid ankomsten till Arlanda var det fest, äntligen<br />
hade pappan och resten av familjen återförenats.<br />
Men Amanjs känslor var kluvna.<br />
– Mitt första intryck av Sverige var att<br />
himlen var väldigt låg, trots att det var en solig<br />
dag. Det var så jag upplevde det.<br />
Nu följde en lång och svår omställningsprocess<br />
för Amanj. På ytan fungerade allt bra, hon<br />
var duktig i skolan, och efter bara ett års<br />
svenskundervisning kunde hon börja i en<br />
vanlig gymnasieklass.<br />
– Men jag var väldigt dyster inombords, så<br />
här i efterhand kan jag säga att jag var deprimerad<br />
de första åren efter att jag kommit hit.<br />
Amanj pratade inte med någon om sina<br />
känslor. Hon bearbetade dem inombords, ”jag<br />
kallar det självterapi”, och började så småningom<br />
må bra igen.<br />
Men, konstaterar hon, människor fungerar<br />
på olika sätt och migranter har olika bakgrund<br />
och förutsättningar.<br />
– Jag hade en trygg familj och hade kunnat<br />
prata med mina syskon om jag velat. Alla som<br />
kommer hit har inte den möjligheten. Det<br />
finns många som behöver hjälp.<br />
FRÅN FÖRSTA STUND uppskattade<br />
Amanj den svenska öppenheten i sexuella<br />
frågor. Hon blev aldrig upprörd över reklam<br />
där kvinnor var halvnakna, hade inga problem<br />
med att svenska ungdomar hade förhållanden<br />
och kysstes öppet på stan.<br />
– Jag har alltid tyckt att vill de kyssa<br />
varandra ska de få göra det, det angår inte mig.<br />
Jag tror också att det är bra att man får uppleva<br />
varandra innan man gifter sig.<br />
Men de stora skillnaderna mellan hemlandet<br />
och Sverige, i synen på sexualitet, gav<br />
trots det upphov till starka inre konflikter.<br />
Något Amanj tror drabbar många unga migranter<br />
från länder där sex är kringgärdat med<br />
starka tabun.<br />
– Det väcks många stora frågor kring sexualitet<br />
när man kommer hit, man kän<strong>ner</strong> sig inte<br />
som vuxen angående sex när ingen pratat med<br />
en om det innan man är 18, 20 år. Man har inga<br />
erfarenheter, har inte upplevt något. Som orientalisk<br />
flicka i den åldern betraktas man som<br />
en fullvuxen kvinna – men en del av mogenheten<br />
saknas. Då behöver man information<br />
om sexualitet från seriösa, tillförlitliga källor.<br />
EFTER 13 ÅR i Sverige, då hon arbetat både<br />
som tolk och tandtekniker, vill nu Amanj<br />
Salehi själv vara ett stöd för nyanlända, inte<br />
minst när det gäller området sexualitet och<br />
hälsa. Därför har hon nyligen påbörjat en<br />
utbildning till hälsokommunikatör (se nästa<br />
uppslag).
andra<br />
– Alla tänker att det värsta, det händer inte<br />
mig, och det gäller även hiv. Därför måste<br />
man få undervisning.<br />
Amanj tar som exempel alla ensamkommande<br />
flyktingungdomar som när de kommer<br />
till Sverige plötsligt är fria att ha sex.<br />
– De bor på transitboenden de första veckorna<br />
och behöver få riktig information direkt,<br />
om kondomer och var man kan testa sig och<br />
ställa frågor. Man ska inte vänta tills de hunnit<br />
etablera sig. En 19-åring tänker ju inte ”först<br />
ska jag få en bostad och börja skolan, sen kan<br />
jag prata med den där tjejen”.<br />
Amanj vet av egen erfarenhet att sexualiteten<br />
ofta lämnas därhän i mottagandet av<br />
nyanlända.<br />
– Jag har tolkat i kurdiska och persiska i flera<br />
år och jag har aldrig hört någon läkare eller<br />
sjuksköterska fråga ”Är det något du undrar<br />
när det gäller sex?”. Jag har också deltagit i<br />
stora möten med samhällsinformation men<br />
de tar aldrig upp frågor kring sexualitet, man<br />
pratar bara om Gamla stan och att nu kan du<br />
välja vårdcentral…<br />
FÖR ETT OCH ett halvt år sedan besökte<br />
Amanj Salehi Kurdistan och kunde konstatera<br />
att mycket har hänt sedan hon växte upp där.<br />
– Det var inte så länge sedan jag var ung men<br />
det har skett stora politiska förändringar och<br />
är väldigt annorlunda nuförtiden. Jag blev faktiskt<br />
lite chockad när jag kom till ett bokstånd<br />
på gatan med massor av böcker om sex, både<br />
utländska och kurdiska. Jag bläddrade i en och<br />
skämdes lite först för det stod massor av män<br />
runt omkring. Men snart insåg jag att de var<br />
upptagna med böckerna och inte brydde sig<br />
om mig, säger Amanj och skrattar.<br />
– Förut var sexualiteten tabu. Det har blivit<br />
mycket öppnare, det säljs böcker om sex och<br />
könssjukdomar och ges seminarier. Och det är<br />
bra.<br />
HANNA ÅDIN<br />
ULRICA ZWENGER<br />
Amanj Salehi tycker att nyanlända<br />
till Sverige omgående<br />
bör få tillförlitlig information<br />
om sexualitet och hälsa.<br />
2/10 INSIKT 5
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
Vägledare för nyanlända<br />
För första gången utbildas nu hälsokommunikatörer i<br />
Stockholms län. Deras uppgift blir att stödja asylsökande<br />
och flyktingar i frågor om hälsa. Ett arbetsområde är<br />
sex och samlevnad.<br />
En efter en troppar de in i det lilla mötesrummet<br />
i byggnaden Fatburen på<br />
Södermalm. Fem kvinnor och fem män<br />
som efter en termins utbildning och praktik<br />
har en projektanställning 2010–12 för att jobba<br />
som hälsokommunikatörer och informera<br />
nyanlända om hälsa och vårdmöjligheter på<br />
deras eget språk.<br />
Efter fem dagars föreläsningar på <strong>Lafa</strong>, om<br />
olika aspekter på sexualitet och hälsa, är det<br />
nu ombytta roller. Kursledarna sitter runt<br />
HÄLSOKOMMUNIKATÖRERNA<br />
är anställda av Stockholms läns landsting<br />
i två år och har under våren genomgått en<br />
20 veckors fortbildning ledd av Karolinska<br />
Institutets folkhälsoakademi.<br />
<strong>Lafa</strong> har ansvarat för delmomentet<br />
Sexualitet och hälsa på drygt en vecka.<br />
Hälsokommunikatörerna har då bland<br />
annat utbildats i ämnena:<br />
● sexualiteten som social konstruktion<br />
● sexualiteten ur ett folkhälsoperspektiv<br />
● hiv/STI och smittskyddslagstiftning<br />
● preventivmedel, oönskade gravititeter<br />
och abortlagstifning.<br />
6 INSIKT 2/10<br />
bordet för att lyssna, medan kursdeltagarna<br />
står längst fram och pratar. Men det handlar<br />
inte om någon klassisk kunskapsredovisning.<br />
Uppgiften är i stället att motivera en grupp<br />
tänkta tjänstemän i landstinget eller i en<br />
kommun att satsa på migranters sexuella hälsa<br />
genom att anlita hälsokommunikatörerna.<br />
Den första gruppen, där hälften av hälsokommunikatörerna<br />
ingår, har valt att satsa på<br />
information om könssjukdomar och preventivmedel.<br />
Haibe Hussein inleder med en<br />
hänvisning till Folkhälsopolicyn och dess<br />
ord om reproduktiv hälsa, sexuellt välbefinnande<br />
och en trygg och säker sexualitet.<br />
– Vi vill nu visa varför det är så viktigt att<br />
jobba med dessa frågor bland nyanlända, förklarar<br />
han.<br />
Sedan turas gruppmedlemmarna om att<br />
utifrån sin powerpointpresentation berätta<br />
om kondylom, syfilis, gonorré, hiv, herpes<br />
och klamydia; hur de smittar, vilka symtom<br />
de ger, testning och behandling. Därefter<br />
följer en genomgång av ett antal olika preventivmetoder.<br />
Efter avslutad presentation är det dags för<br />
”kommuntjänstemännen” att ställa frågor (i<br />
själva verket Karolina Höög och Thérèse<br />
Juvall, ansvariga på <strong>Lafa</strong> för delkursen Sexualitet<br />
och hälsa, Olle Waller som varit en av<br />
föreläsarna, samt Jenny Sydhoff, som är<br />
ansvarig för hela hälsokommunikatörsutbildningen):<br />
– Tack för intressanta fakta. Men hur ska ni<br />
nå ut till målgruppen?<br />
– Vilken metod ska ni använda?<br />
– Vilka arenor tänker ni er?<br />
Hälsokommunikatörerna förklarar att det<br />
kan bli fråga om både gruppinformation och<br />
motiverande samtal med enskilda individer,<br />
att informationen ska vara tydlig men enkel.<br />
De ska svara på frågor från målgruppen, ha<br />
med sig broschyrer och även visa olika preventivmedel.<br />
Arenor som kan bli aktuella är<br />
Jobbtorget och sfi men även vårdcentraler.<br />
EFTER EN kort kaffe- och fruktpaus är det<br />
dags för den andra gruppen att övertyga en<br />
grupp landstingstjänstemän om vikten av att<br />
informera nyanlända om abort och kvinnlig<br />
könsstympning, men även manlig omskärelse.<br />
– Som ni vet är vi hälsokommunikatörer och<br />
vår målgrupp är perso<strong>ner</strong> med annan etnicitet<br />
än svensk. I det här fallet vill vi främst inrikta<br />
oss på unga kvinnor, mammor och personal<br />
som möter många kvinnor i sitt jobb. Tänkbara<br />
arenor är barnmorskemottagningar, ungdomsmottagningar,<br />
ivik och kvinnoföreningar,<br />
förklarar Jordanos Tewelde.<br />
Hon hänvisar till en studie med unga<br />
kvinnor under 19 år, i vilken de utlandsfödda<br />
gjorde fler aborter än de svenskfödda.
ULRICA ZWENGER<br />
Alla de blivande hälsokommunikatörerna inbegripna<br />
i livliga diskussio<strong>ner</strong>. Längst t v: Susan<br />
Asaad Marouf och Sarmad Kasem Sayah. Ovan<br />
t v: Haibe Hussein, Sadik Mohammed Hajinur<br />
och Shirwan Mohammed. Ovan: Ammar<br />
Alobaidi och Amanj Salehi. Ovan t h: Malika<br />
Eldh, Ladan Aryan och Jordanos Tewelde.<br />
Karolina Höög, kursledare på <strong>Lafa</strong>.<br />
– De hade mindre kunskaper om preventivmedel<br />
och använde inte lika ofta akut-ppiller.<br />
Det var också vanligt med felaktiga<br />
föreställningar som att abort kan göra en<br />
steril.<br />
Sedan berättar Malika Eldh om kvinnlig<br />
könsstympning, vilka typer det finns och i<br />
vilka länder de förekommer. Och vilka svårigheter<br />
könsstympade flickor och kvinnor<br />
kan drabbas av på kort och lång sikt.<br />
– Det är viktigt att vi informerar om konsekvenserna<br />
av kvinnlig könsstympning i<br />
grupper där flickor riskerar att utsättas för<br />
ingreppet. Men också om var de som redan är<br />
könsstympade kan söka hjälp, säger Malika<br />
Eldh.<br />
Hon förklarar att vuxna kvinnor är den viktigaste<br />
målgruppen när det gäller att förhindra<br />
könsstympning, eftersom det ofta är bland<br />
dem man hittar de starkaste förespråkarna.<br />
– Som hälsokommunikatörer kan vi avliva<br />
myter, som att kvinnor som inte könsstympats<br />
är orena, och förmedla att det finns andra<br />
sätt att tänka.<br />
– I Sverige möter vi könsstympade flickor<br />
hos skolsköterskan, på ungdomsmottagningarna<br />
och på ivik. Det viktigaste är att vi börjar<br />
prata om detta tabubelagda ämne, summerar<br />
Malika Eldh.<br />
GRUPP 2:s presentation avslutas med en<br />
kort genomgång om manlig omskärelse, framförd<br />
av Ammar Alobaidi och Ladan<br />
Aryan. Vanliga argument för och emot<br />
ingreppet räknas upp.<br />
– Vi har många flyktingar i Sverige idag som<br />
praktiserar manlig omskärelse och som hälsokommunikatörer<br />
kan vi ge föräldrarna grundlig<br />
kunskap som de kan bygga sitt beslut på. Vi<br />
kan leda diskussio<strong>ner</strong> i frågan, till exempel på<br />
mödravårdscentraler, och även upplysa vårdpersonal,<br />
säger Ladan Aryan.<br />
Landstingstjänstemännen alias kursledarna<br />
kommer med konstruktiv kritik men framför<br />
allt mycket beröm.<br />
– En jättebra presentation, ni har övertygat<br />
mig om hur viktigt det är att satsa på dessa<br />
frågor, säger Jenny Sydhoff med eftertryck.<br />
HANNA ÅDIN<br />
▼<br />
HÄLSOKOMMUNIKATÖRER<br />
finns sedan tidigare i Skåne och Östergötland<br />
och även i många andra länder.<br />
De ska fungera som vägledare för asylsökande<br />
och flyktingar och bland annat:<br />
■ arbeta hälsofrämjande och förebyggande<br />
på grupp- och individnivå,<br />
till exempel inom områdena kost, fysisk<br />
aktivitet, tobak och sex och samlevnad<br />
■ stötta i den omvälvande och<br />
påfrestande migrationsprocessen<br />
■ motivera till hälsoundersökningar<br />
■ informera om/förmedla kontakt med<br />
olika typer av vård.<br />
EN ÖVERGRIPANDE målsättning är att<br />
minska gapet i hälsoskillnader mellan<br />
utrikes och inrikes födda. De förstnämnda<br />
har idag större ohälsa och sämre tillgång<br />
till hälso- och sjukvården. Hälsokommunikatörerna<br />
ska ha någon form av vårdutbildning,<br />
egna erfarenheter av migration<br />
och integration samt tala något av de<br />
språk som är vanliga bland nyanlända.<br />
De kommer att samarbeta med kommunala<br />
flyktingmottagningar, primärvården,<br />
sfi (svenska för invandrare) och föreningar.<br />
Utbildningen av hälsokommunikatörer<br />
ingår i ReSa-projektet (Regional Samverkan<br />
för Integration) som drivs av Hälsooch<br />
sjukvårdsnämndens förvaltning inom<br />
Stockholms läns landsting med stöd av<br />
Europeiska flyktingfonden. Samarbetspart<strong>ner</strong><br />
är Huddinge, Stockholms stad,<br />
Södertälje samt Migrationsverket.<br />
Projektledare: MARCELA BRAVO<br />
LANDSTRÖM, marcela.bravo-landstrom@<br />
sll.se. Utbildningsansvarig: JENNY<br />
SYDHOFF, jenny.sydhoff@ki.se.<br />
2/10 INSIKT 7
ULRICA ZWENGER<br />
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
Tre blivande hälsokommunikatörer om utbild<br />
Shirwan Mohammed<br />
Varför vill du utbilda dig till<br />
hälsokommunikatör?<br />
– Eftersom jag har jobbat som tolk och är<br />
invandrare själv så vet jag att behovet är stort.<br />
När jag kom hit 1985 fanns det ingen som<br />
kunde vägleda mig när det gällde hälsa eller<br />
hjälpa mig hitta rätt i vårdsystemet. Det är<br />
information som är oerhört viktig när man<br />
kommer som flykting till ett nytt land. Tar<br />
man fel steg i början kan det kosta en mycket<br />
pengar, tid och möda.<br />
Vilken delkurs har varit mest intressant<br />
för dig?<br />
– Migration och hälsa är jätteviktigt att ha<br />
Susan Asaad Marouf<br />
Vad fick dig att söka utbildningen till<br />
hälsokommunikatör?<br />
– Jag har forskat mycket inom biomedicin och<br />
det här är något helt nytt och annorlunda. För<br />
mig som mest jobbat i laboratorier tidigare ska<br />
det ska bli roligt och spännande att få möta<br />
och jobba med många människor med olika<br />
bakgrunder, erfarenheter och synsätt.<br />
Vilken delkurs tycker du har varit mest<br />
intressant hittills (januari–april)?<br />
– Motiverande samtal. En del av det som togs<br />
upp på kursen hade jag nog på känn, men det<br />
var omedvetet och nu fick jag syn på det. Sex<br />
och samlevnad var också jätteintressant.<br />
Haibe Hussein<br />
Varför vill du arbeta som<br />
hälsokommunikatör?<br />
– Jag har själv studerat folkhälsa tidigare och<br />
tycker att området hälsa och hälsofrämjande<br />
arbete är väldigt viktigt ge<strong>ner</strong>ellt. Och särskilt<br />
viktigt när det är riktat specifikt till perso<strong>ner</strong><br />
med utländsk bakgrund.<br />
Vilken delkurs har varit mest givande så<br />
här långt?<br />
– Alla delkurser har varit relevanta och intressanta<br />
men om jag ska välja två så blir det fysisk<br />
aktivitet och mat.<br />
Vad tycker du har varit intressantast på<br />
delkursen Sexualitet och hälsa?<br />
kunskaper om. Rökning är ett annat område<br />
som intresserar mig. Om jag kan få människor<br />
att förstå hur farligt det är för hälsan kän<strong>ner</strong><br />
jag att jag har gjort en insats.<br />
Och vilka ämnen i delkursen Sexualitet<br />
och hälsa tycker du är viktigast?<br />
– Kunskap om könssjukdomar och preventivmedel.<br />
Vad vill du göra för nyanlända som<br />
färdig hälsokommunikatör?<br />
– Utgångspunkten är att förklara hur det<br />
svenska systemet fungerar och synen här på<br />
individen och kollektivet. I Sverige är det<br />
Vilket ämne inom Sexualitet och hälsa<br />
har du uppskattat mest?<br />
– Jag tyckte om båda inslagen med Olle<br />
Waller, kondomerian och föreläsningen om<br />
sexualiteten som social konstruktion. Det var<br />
roligt och intressant att lyssna på. Och så<br />
Normkritik, hbt och diskrimi<strong>ner</strong>ingslagstiftning<br />
med Maria Ahlsdotter. Jag lärde mig<br />
många nya ord och begrepp där.<br />
Vad hoppas du kunna göra för nyanlända<br />
när du är färdig hälsokommunikatör?<br />
– Det är så viktigt att hjälpa dem för de har<br />
många frågor och behov. När det gäller unga<br />
– Det är jätteviktigt med kroppskännedom<br />
och kunskaper om reproduktion och preventivmedel.<br />
Hur vill du själv arbeta för att stödja<br />
nyanlända asylsökande och flyktingar?<br />
– Jag vill vägleda och informera om hälsa, med<br />
tyngdpunkt på det förebyggande och hälsofrämjande.<br />
Det är viktigt att man får hjälp när<br />
man är helt ny och har svårt att orientera sig i<br />
det svenska hälso- och sjukvårdssystemet.<br />
Men också att man får information om lagar<br />
och smittsamma sjukdomar. ■
ningen och framtiden<br />
individen som ska ta ansvar för sig själv,<br />
medan det i många länder är familjens och<br />
släktens uppgift, där är kollektivet väldigt<br />
viktigt.<br />
– Jag vill också förklara den svenska synen<br />
på hälsa, att här ses hälsan som det viktigaste.<br />
I länder med krig, förföljelse och instabilitet är<br />
det ofta annat som går före. En annan skillnad<br />
är att här skriver man inte bara direkt ut recept<br />
på medici<strong>ner</strong> utan vill först undersöka noga<br />
och egenvård är en del av behandlingen.<br />
Det kan vara tålamodsprövande när man<br />
kommer från en annan kultur och det uppstår<br />
lätt missförstånd mellan vårdgivaren och<br />
patienten. ■<br />
handlar det inte minst om sexualitet. För<br />
mig känns det viktigt att kunna informera<br />
och göra det möjligt för dem att kunna<br />
skydda sig mot könssjukdomar. Men också<br />
att berätta om livet här, det är mycket nytt<br />
som kan vara förvirrande när man vuxit upp<br />
någon annanstans.<br />
– För de lite äldre kan det till exempel<br />
vara kost och fysisk aktivitet som är viktigt.<br />
Alla har olika frågor som berör dem och som<br />
hälsokommunikatör hoppas jag kunna<br />
svara på dem. ■<br />
Kropp och sexualitet<br />
– kurs och<br />
metodmaterial<br />
Möter du perso<strong>ner</strong> med<br />
utländsk bakgrund i ditt jobb?<br />
Vill du arbeta med sex- och samlevnadsfrågor?<br />
Ta chansen att gå kursen<br />
KROPP OCH SEXUALITET:<br />
– Kursen utmanar dina egna föreställningar<br />
kring sexualitet snarare än att<br />
fokusera på ”andra kulturers sexualsyn”,<br />
säger OLLE WALLER, sexualupplysare<br />
på <strong>Lafa</strong> och en av kursledarna.<br />
Passa också på att beställa metodpärmen<br />
med samma namn.<br />
Den innehåller förutom ett gediget<br />
faktamaterial och många konkreta tips<br />
även fina OH-bilder och fotografier på<br />
manligt och kvinnligt kön.<br />
Mer info finns på www.lafa.nu.<br />
Migrationens<br />
sexuella risker<br />
Migranter är allt annat än en homogen grupp. Men en sak har de<br />
gemensamt: De har lämnat hemlandet och sökt sig till ett nytt<br />
land. En ny studie fokuserar på hur själva migrationen påverkar<br />
spridningen av sexuellt överförda infektio<strong>ner</strong>.<br />
MÄNNISKOR MED utländsk bakgrund är en<br />
riskgrupp som kräver särskilt riktade insatser<br />
för att förebygga hiv och andra sexuellt överförda<br />
infektio<strong>ner</strong>. Så lyder påbudet från regeringen.<br />
Inom den gruppen ryms allt ifrån<br />
traumatiserade flyktingar från Eritrea till<br />
anhöriginvandrare från Thailand.<br />
– För att nå en riskgrupp måste vi ringa in<br />
vad som kännetecknar den gruppen. Men<br />
migranternas villkor och bakgrund ser så olika<br />
ut. Därför har vi börjat fokusera mer på situationen<br />
de befin<strong>ner</strong> sig i som nyanlända, säger<br />
Viveca Urwitz, chef på Socialstyrelsens<br />
hivenhet.<br />
I mars gav Socialstyrelsen ut Migration<br />
och sexuell hälsa, en sammanställning av<br />
internationell forskning om sexuella risker i<br />
samband med migration. Nästa steg är att<br />
undersöka exempel på förebyggande insatser<br />
runtom i världen som tar fasta på just migrationsprocessen<br />
och vad den innebär för<br />
smittspridningen.<br />
– Om man väntar på uppehållstillstånd kan<br />
en strategi vara att snabbt hitta en svensk<br />
part<strong>ner</strong> och i det sökandet har många riskfyllt<br />
sex. Och kommer man från ett land där det är<br />
livsfarligt att vara öppet homosexuell kan det<br />
vara lockande att kasta sig ut i den svenska<br />
gayscenen där förekomsten av hiv är relativt<br />
hög, säger Viveca Urwitz.<br />
Enligt henne brister kunskapen hos många<br />
av dem som möter nyanlända invandrare idag.<br />
Vården, kommu<strong>ner</strong>na, sfi (svenska för<br />
invandrare) och hivorganisatio<strong>ner</strong> måste bli<br />
mer medvetna om hur de sexuella riskerna<br />
påverkas av migrantsituationen.<br />
SÅ HUR HÄNGER migration och sexuella<br />
risker ihop? Charlotta Holmström, forskare<br />
på Malmö högskola, har sammanställt<br />
Socialstyrelsens forskningsöversikt.<br />
– Framför allt är det viktigt att tänka på att<br />
de som migrerar befin<strong>ner</strong> sig i en väldigt<br />
osäker social position, oavsett om det är en<br />
flykting som kommer från Irak till Sverige<br />
eller en migrantarbetare från Mexiko som rest<br />
till usa, säger Charlotta Holmström.<br />
Det finns flera förklaringar till att migration<br />
kan leda till ett ökat sexuellt risktagande och<br />
en ökad utsatthet för sexuella risker. En sådan<br />
kan vara den nyvunna sexuella frihet som<br />
flytten innebär för vissa, en annan det faktum<br />
att många lämnar sin part<strong>ner</strong> i hemlandet<br />
under en period och har tillfälliga sexuella<br />
relatio<strong>ner</strong> i det nya landet. Arbetslöshet, fattigdom,<br />
trångboddhet och tröstlös väntan på<br />
besked om uppehållstillstånd påverkar den<br />
psykiska hälsan, ibland med missbruk som<br />
följd, och det är också en riskfaktor.<br />
– Illegala migranter är extra utsatta. De har<br />
begränsad tillgång till hälso- och sjukvård och<br />
då blir det till exempel svårare att hivtesta sig,<br />
säger Charlotta Holmström.<br />
Och även i de fall där lagen ger rätt till vård<br />
krävs information som tar hänsyn till kulturella<br />
skillnader och språk.<br />
ATT BYTA perspektiv, från att tala om riskgrupper<br />
till att i stället titta på risksituatio<strong>ner</strong>,<br />
är krävande. Charlotta Holmström tror att det<br />
är en orsak till att hon hittade förvånansvärt<br />
lite forskning om just migrationsprocessen<br />
och sexuella risker. De perso<strong>ner</strong> det handlar<br />
om är dessutom sårbara och utsatta och frågor<br />
kring sexuella handlingsmönster i utsatta<br />
situatio<strong>ner</strong> kräver en rad svåra forskningsetiska<br />
överväganden. Den mesta forskningen<br />
handlade om individers beteende kopplat till<br />
grupptillhörighet.<br />
– Det behövs mer forskning för att skapa en<br />
fördjupad förståelse för människors handlingsmönster<br />
i relation till migrationsprocessen,<br />
säger Charlotta Holmström.<br />
Viveca Urwitz menar att just bristen på<br />
forskningsunderlag är ett av de viktigaste<br />
fynden.<br />
– Forskning har visat att migration är en<br />
allmän hälsorisk och trots att man vet att migration<br />
är en drivande faktor i spridningen av<br />
hiv har man inte intresserat sig för den kopplingen.<br />
Men jag hoppas att det vi fått fram ska<br />
fungera som en grund för prevention riktad<br />
till migranter, säger Viveca Urwitz.<br />
ANNA DAHLQVIST<br />
2/10 INSIKT 9
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
Tystnad<br />
och livsfarlig<br />
skam<br />
Det räcker inte med läkarbesök och bromsmedici<strong>ner</strong>.<br />
Nyanlända migranter som har hiv måste få mer<br />
känslomässigt stöd. Och det är viktigt att prata om<br />
sexualitet. Rätten att säga nej till sex eller kräva<br />
kondom är ingen självklarhet.<br />
Alla som söker uppehållstillstånd i<br />
Sverige ska erbjudas ett hivtest. Ett<br />
positivt svar blir ytterligare en<br />
pinne i statistiken över hivpositiva<br />
som har smittats innan de kom till Sverige.<br />
Men vad händer med människorna bakom<br />
siffrorna, de som ska leva med beskedet?<br />
– För många är det en dödsdom, de har sett<br />
sina landsmän möta en snabb, plågsam död i<br />
aids och är förtvivlade. Men de får inte det<br />
känslomässiga stöd de behöver, säger Åsa<br />
Cronberg, jurist på Hiv-Sverige.<br />
Åsa Cronberg driver sedan tre år tillbaka<br />
projektet Migration och hiv med målet att<br />
förbättra situationen för den här gruppen.<br />
Hon har bland annat djupintervjuat sju män<br />
och åtta kvinnor som kommer från olika afrikanska<br />
länder och lever med hiv. Svaren<br />
präglas av ensamhet, rädsla och inte minst –<br />
skam.<br />
– Hiv är ett oerhört starkt stigma i flera afrikanska<br />
grupper och många är livrädda att de<br />
själva och deras barn ska bli utstötta ur<br />
gemenskapen om de berättar.<br />
10 INSIKT 2/10<br />
Kopplingen mellan hiv, sexualitet och skam<br />
påverkar livsavgörande beslut. För en kvinna<br />
som riskerar att stämplas som lösaktig för att<br />
hon har hiv blir det mer eller mindre omöjligt<br />
att leva upp till informationsplikten, det vill<br />
säga att alltid avslöja sin hivstatus innan hon<br />
har sex med någon.<br />
– För många kvinnor från afrikanska länder<br />
är det tabu att prata om sex så de kan inte be<br />
en man använda kondom eller berätta att de<br />
har hiv. De vet inte heller att de har rätt att<br />
säga nej till sex.<br />
DET ÄR NÖDVÄNDIGT att hivpositiva<br />
migranter får mer stöd i frågor som rör sexualitet,<br />
anser Åsa Cronberg. Att känna till sina<br />
rättigheter, som att ingen får tvingas till sex,<br />
är en förutsättning för att kunna leva upp till<br />
skyldigheterna. Hon berättar att en kvinna<br />
som hon intervjuade började skratta när hon<br />
fick veta att de två, den svenska och den<br />
burundiska kvinnan, har samma rättigheter i<br />
Sverige. Reaktionen var: Nu skämtar du med<br />
mig. Har du och jag samma värde!?<br />
Samhällsinformation får migranterna först i<br />
samband med sfi-undervisningen när det är<br />
klart med uppehållstillstånd. Det är för sent<br />
enligt Åsa Cronberg. Hon anser att det behövs<br />
samtalsgrupper där sexualitet är ett givet<br />
ämne. Ansvaret faller i första hand på vården<br />
som redan har etablerat en kontakt genom den<br />
medicinska behandlingen.<br />
HIV-SVERIGE<br />
är en paraplyorganisation som arbetar<br />
med hivpositivas rättigheter. ”Migration<br />
och hiv” har pågått sedan 2007 och avslutas<br />
2011. Målet är att kartlägga situationen<br />
för hivpositiva nyanlända migranter<br />
och i samarbete med aktörer i Stockholm,<br />
Norrbotten, Småland och Skåne<br />
utforma nya arbetsformer inom vården,<br />
myndigheter och intresseorganisatio<strong>ner</strong>.<br />
I november 2010 pla<strong>ner</strong>as en nationell<br />
konferens om stöd i samband med återvändande<br />
efter ett avvisningsbeslut.
– Den här gruppen av människor söker sig<br />
inte till Noaks ark eller andra organisatio<strong>ner</strong><br />
som är experter på att prata om hiv ur alla<br />
perspektiv. Vårdpersonalen måste våga ställa<br />
frågor om sex. Men jag tror att många är alldeles<br />
för försiktiga och oroliga att säga något<br />
kränkande, säger Åsa Cronberg.<br />
Smittskyddslagen är tydlig med att den som<br />
PAPPERSLÖSA MED HIV<br />
Papperslös är till exempel den som vistas<br />
i ett land utan att ha sökt uppehållstillstånd<br />
eller efter att ha blivit avvisad. I<br />
Sverige uppskattas antalet papperslösa<br />
till mellan 10 000 och 40 000 perso<strong>ner</strong>.<br />
Enligt svensk lag har en papperslös<br />
person endast rätt till ”omedelbar vård”<br />
och där ingår inte nödvändigtvis hivbehandling.<br />
En papperslös patient ska<br />
dessutom stå för alla vårdkostnader själv.<br />
Många landsting har valt att införa en<br />
mer ge<strong>ner</strong>ös praxis. Stockholms läns<br />
Åsa Cronberg, jurist på Hiv-Sverige, driver sedan<br />
tre år tillbaka projektet ”Migration och hiv”.<br />
behöver psykosocialt stöd för att kunna<br />
hantera sin sjukdom eller för att ändra sin<br />
livsföring ska erbjudas det, men Åsa Cronberg<br />
säger att det är mycket tveksamt om lagen<br />
verkligen efterlevs. Det är svårt att ställa krav<br />
på hjälp för den som mår psykiskt dåligt och<br />
som dessutom saknar kunskap om språk och<br />
samhälle. Det är ett oomtvistligt underläge.<br />
landsting har till exempel beslutat att ge<br />
papperslösa ”nödvändig vård” och att<br />
kostnadsfrågan ska kunna lösas i efterhand.<br />
Enligt ÅSA CRONBERG, Hiv-<br />
Sverige, erbjuds idag alla papperslösa<br />
som lever med hiv i Stockholm vård.<br />
Sverige har fått mycket kritik för papperslösas<br />
bristande rätt till vård. I januari<br />
tillsatte regeringen en utredning kring<br />
frågor om en utvidgad subventio<strong>ner</strong>ad<br />
vård för papperslösa, gömda och asylsökande.<br />
Den ska vara klar i maj 2011.<br />
Initiativet måste komma från andra hållet och<br />
där krävs större insatser.<br />
Kamratstöd, att träffa andra i samma situation,<br />
var en återkommande önskan från dem<br />
Åsa Cronberg intervjuade. Men det kompliceras<br />
av att många är skräckslagna för att deras<br />
landsmän ska få reda på att de har hiv.<br />
– Men det kanske är så att man ska anordna<br />
träffar i grupp ändå och helt enkelt säga att<br />
”såhär gör vi”, och på så sätt försöka bryta<br />
stigmatiseringen, säger Åsa Cronberg.<br />
Prevention är inte ett uttalat syfte med projektet<br />
”Migration och hiv”, men de åtgärder<br />
som Åsa Cronberg efterlyser har betydelse<br />
även för att förebygga spridningen av hiv.<br />
Och visst är det så att migranter kan vara<br />
utsatta för en ökad risk, bland annat för att de<br />
ofta umgås i grupper där hiv är jämförelsevis<br />
vanligt. Åsa Cronberg konstaterar att den<br />
pressade situationen också gör att många blir<br />
deprimerade och det kan leda till ett destruktivt<br />
beteende, även sexuellt. Värst är det för<br />
den som väntar på besked om uppehållstillstånd<br />
eller som har fått avslag.<br />
ULRICA ZWENGER<br />
2/10 INSIKT 11<br />
▼
▼<br />
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
”Jag blev chockad när jag fick veta att jag har hiv och<br />
då hade jag verkligen behövt mer stöd. Jag levde i ett<br />
tomrum och trodde att jag skulle dö snart.” MAN FRÅN SOMALIA<br />
”Jag kan inte säga till en man att ha kondom. Då är jag<br />
en dålig kvinna.” KVINNA FRÅN BURUNDI<br />
”Det är en befrielse att få tala med andra hivpositiva<br />
kvinnor om hur de lever och tänker.” KVINNA FRÅN TOGO<br />
”De medici<strong>ner</strong> som jag behöver finns inte i Etiopien.<br />
Jag är resistent mot många medici<strong>ner</strong>. Om jag åker dit<br />
finns det inte någon som kan hjälpa mig och jag blir<br />
sjuk och dör snart.” MAN FRÅN ETIOPIEN<br />
”Jag flyttar runt och bor hos olika män som låter mig<br />
vara där ett tag mot att jag har sex med dem. En gång<br />
när jag berättade att jag har hiv slog mannen mig och<br />
sa att han skulle berätta det för mina landsmän om jag<br />
inte stannade hos honom och gjorde som han sa.<br />
Jag är rädd. Nu vågar jag inte berätta.” KVINNA FRÅN ERITREA<br />
Åsa Cronberg är också involverad i ett<br />
projekt som Migrationsverket driver: ”Hiv -<br />
en fråga för Migrationsverket”. Personalen får<br />
utbildning i hur det är att leva med hiv och<br />
den speciella betydelsen för en nyanländ<br />
migrant.<br />
– Det kan vara problematiskt att dela bostad<br />
med någon, till exempel på en flyktingförläggning,<br />
eftersom medici<strong>ner</strong>na måste förvaras i<br />
ett gemensamt kylskåp och då är det svårt att<br />
hålla sin sjukdom hemlig.<br />
EN ANNAN DEL av Migrationsverkets<br />
projekt handlar om att förbättra förutsättningarna<br />
för den som inte får uppehållstillstånd,<br />
genom att etablera en kontakt mellan<br />
infektionskliniken i Sverige och sjukvården i<br />
hemlandet.<br />
– Det måste få ta sin tid och det är viktigt att<br />
den som ska avvisas inte lämnas över till<br />
polisen innan det är löst.<br />
Åsa Cronberg hoppas in<strong>ner</strong>ligt att fler individuella<br />
bedömningar av förutsättningar för<br />
vård i hemlandet ska leda till att färre hivpositiva<br />
avvisas. Hon är av den bestämda uppfatt-<br />
12 INSIKT 2/10<br />
(Citat från Åsa Cronbergs intervjuer med sju respektive åtta hivpositiva<br />
män och kvinnor från Etiopien, Eritrea, Somalia, Togo och Burundi.)<br />
ningen att Sverige borde ha samma system<br />
som Frankrike där den som lider av en allvarlig<br />
sjukdom inte får deporteras utan en försäkring<br />
om tillgång till nödvändig vård i hemlandet<br />
– för just den individen.<br />
– I Sverige idag görs till exempel bedömningen<br />
att det finns behandling i ett land som<br />
Burundi, men i verkligheten räcker medici<strong>ner</strong>na<br />
där bara till ungefär hälften av dem som<br />
behöver vård. Man kan alltså inte luta sig mot<br />
en ge<strong>ner</strong>ell bedömning.<br />
Den som går under jorden efter ett avslag<br />
har inte rätt till annat än akut vård, enligt<br />
svensk lag, men idag får alla som har hiv<br />
behandling ändå, berättar Åsa Cronberg, tack<br />
vare en flexibilitet inom vården som vuxit sig<br />
allt starkare under senare år.<br />
Men att leva som gömd är riskabelt. Åsa<br />
Cronberg berättar om kvinnor som tvingas<br />
sälja sex i utbyte mot bostad och uppehälle.<br />
Hon har själv träffat flera av dem.<br />
– De har ingenstans att ta vägen så de flyttar<br />
runt bland olika landsmän och blir utnyttjade<br />
och utsatta för våld. De är så utelämnade.<br />
ANNA DAHLQVIST<br />
SEX OCH SAMLEV<br />
Unga<br />
Mino Karlsson på PUT-boendet<br />
Palatset vill att ungdomarna<br />
ska ha en positiv känsla för<br />
sexualitet, samtidigt som de<br />
tar ansvar.
NAD FÖR<br />
ensamkommande<br />
MARTINA JUNSTRÖM<br />
De flesta tonåringar brottas med frågor om sexualitet och<br />
relatio<strong>ner</strong>. Ensamkommande flyktingungdomar behöver<br />
dessutom få kunskap om vilka lagar, regler och normer som<br />
gäller i det nya landet. En nytt projekt ska stödja och stärka<br />
ungdomarna i sex- och samlevnadsfrågor.<br />
Boendet heter Palatset och när man<br />
stiger in i det fina gamla stenhuset<br />
på Södermalm är det lätt att förstå<br />
varför. Det är mycket högt i tak och i<br />
mitten av varje våningsplan finns ett stort,<br />
salsliknande allrum. Omkring detta ligger<br />
kök, badrum och ett antal mindre rum.<br />
Här bor 12 ungdomar mellan 16 och 18 år,<br />
som alla har lämnat sin familj och ett krigs-<br />
drabbat hemland för att försöka skapa sig ett<br />
bra liv i Sverige. Palatset är ett så kallat putboende,<br />
ungdomarna som bor här har beviljats<br />
permanent uppehållstillstånd (put).<br />
– De handlar och lagar mat själva, sopsorterar<br />
och städar enligt ett speciellt schema,<br />
berättar Mino Karlsson, som arbetar på<br />
Palatset.<br />
Tillsammans med sina sju kolleger (varav<br />
SEX OCH SAMLEVNAD I EN NY VÄRLD<br />
är ett nytt samarbetsprojekt mellan Stockholms stads verksamhet för ensamkommande<br />
flyktingungdomar, <strong>Lafa</strong> och Järva mansmottagning. Målet är ökad medvetenhet och<br />
kunskap om hiv/STI, oönskade graviditeter samt sexuella och reproduktiva rättigheter,<br />
hos såväl personalen som ungdomarna själva. Sex boenden för ensamkommande ungdomar<br />
deltar i projektet som löper på tre år och består av fyra delar:<br />
1. Utbildningsdagar för all personal på boendena (40–50 perso<strong>ner</strong>). Till hösten på två<br />
teman: Sexualitet och migration samt Ungdomars sexuella värld.<br />
2. En mer djupgående utbildning för personal som ingår i den så kallade sex- och samlevnadsgruppen<br />
(6 perso<strong>ner</strong>, en representant från varje boende). Utbildningen inkluderar<br />
flera av <strong>Lafa</strong>s kurser samt mer fördjupning inom ämnesområdet, studiebesök på en<br />
ungdomsmottagning och regelbundna vägledningsdiskussio<strong>ner</strong> om hur de ska hantera<br />
sex- och samlevnadsfrågorna i det dagliga arbetet.<br />
3. Träffar med ungdomarna som ska få grundläggande sex- och samlevnadskunskaper<br />
(bland annat utifrån <strong>Lafa</strong>s metodmaterial Kropp och sexualitet) och träffar där man ska<br />
arbeta mer med värderingar och normer.<br />
4. Personalens erfarenheter ska mynna ut i ett policydokument som ska vara ett hjälpmedel<br />
för alla som arbetar på boendena.<br />
Projektledare: ERIK GUSTAVSSON, leg sjukskötare och verksamhetsansvarig på Järva<br />
mansmottagning. Projektmedarbetare: Barnmorskan KAROLINA HÖÖG på <strong>Lafa</strong> och<br />
kuratorn SALAR SHALMASHI på Järva mansmotttagning.<br />
2/10 INSIKT 13<br />
▼
▼<br />
MIGRANTER OCH SEXUELL HÄLSA<br />
två är nattpersonal) hjälper hon ungdomarna<br />
med allt från läxläsning och simskola till praktikplatser<br />
och deltidsjobb.<br />
– Vår målsättning är att de ska vara så självständiga<br />
som möjligt när de flyttar härifrån<br />
till en egen träningslägenhet efter ett eller ett<br />
par år. Vi skriver en genomförandeplan för<br />
varje ungdom utifrån vad han eller hon vill<br />
göra på olika livsområden som skola, fritid<br />
och hälsa.<br />
Förutom de mer formella mötena, där även<br />
ungdomarnas gode män kan delta, har personalen<br />
på Palatset många spontana, informella<br />
samtal med ungdomarna. Då kan de få frågor<br />
och förtroenden som det inte är självklart hur<br />
man ska svara eller reagera på. Och det är i det<br />
sammanhanget som det nya sex- och samlevnadsprojektet<br />
kommer in.<br />
– Våra ungdomar har samma frågor när det<br />
gäller sex och relatio<strong>ner</strong> som alla andra ungdomar,<br />
men i många fall har de mindre erfarenhet<br />
och kunskap. Man ska inte glömma att<br />
Sverige är ganska unikt när det gäller jämställdhet<br />
och här får barnen sex- och samlevnadsundervisning<br />
redan i femman, säger<br />
Mino Karlsson och fortsätter:<br />
– Det är jätteviktigt att ensamkommande<br />
flyktingungdomar inte halkar efter ytterligare<br />
på grund av språket utan får utbildning i de<br />
här frågorna så fort som möjligt, alltifrån<br />
könssjukdomar och kondomanvändning och<br />
vad man kan få hjälp med på en ungdomsmottagning,<br />
till vilka lagar och regler som<br />
gäller i Sverige.<br />
UPPRINNELSEN TILL projektet var en incident<br />
där några unga män från ett av Stockholms<br />
boenden för ensamkommande flyktingungdomar<br />
blev polisanmälda efter att ha<br />
stirrat ut folk på ett badhus i Stockholm. De<br />
kunde inte koderna, visste inte hur man beter<br />
sig i en svensk simhall, och händelsen blev en<br />
ögonöppnare för personalen, som kände att<br />
de behöver mer kunskap i frågor om sex och<br />
samlevnad.<br />
14 INSIKT 2/10<br />
– De satte sig och googlade, hittade vår<br />
hemsida och tog kontakt, berättar Erik Gustavsson,<br />
verksamhetsansvarig på Järva<br />
mansmottagning och projektledare för ”Sex<br />
och samlevnad i en ny värld”.<br />
– De ville att ungdomarna skulle få lära sig<br />
om sexualitet i sin nya kontext, hur det ser ut<br />
här i Sverige, och få chans att diskutera<br />
normer och värderingar. Det lät väldigt spännande<br />
och kändes jättekul att de ville driva det<br />
här, fortsätter han.<br />
Efter några inledande möten med personal<br />
på olika boenden påbörjades ett pilotprojekt<br />
där Erik Gustavsson och Salar Shalmashi,<br />
kurator på Järva mansmottagning, träffade<br />
ensamkommande unga män och Marta<br />
Hansson Bocangel, barnmorska på <strong>Lafa</strong>, träffade<br />
dito unga kvinnor. Det uppskattade pilotprojektet<br />
har nu resulterat i ett treårigt projekt,<br />
finansierat av Stockholms stad. I detta ingår<br />
även utbildning av personalen på boendena:<br />
Ny rapport om Järva mansmottagning och sfi<br />
I INSIKT 2/09 intervjuade vi forskaren LINNÉA WARENIUS,<br />
som berättade om utvärderingen av Järva mansmottagnings<br />
sex- och samlevnadsundervisning på sfi-skolor (svenska för<br />
invandrare) i Stockholms stad. Nu finns hela studien beskriven<br />
i en rykande färsk <strong>Lafa</strong>-rapport.<br />
SEX- OCH SAMLEVNADSUNDERVISNING PÅ SFI är sedan<br />
2004 en viktig del av Järva mansmottagnings utåtriktade arbete<br />
till perso<strong>ner</strong> med utländsk bakgrund. Den aktuella studien<br />
genomfördes på fyra sfi-skolor, där eleverna vid två tillfällen<br />
fick svara på en enkät om anatomi/fysiologi, reproduktion,<br />
könssjukdomar, preventivmedel samt svenska lagar relaterade<br />
till sexualitet. Vid två av skolorna fick eleverna undervisning i<br />
sex och samlevnad innan de svarade på enkäten andra gången.<br />
Nyfiken på resultatet? Snart kan du beställa SEX- OCH<br />
SAMLEVNADSUNDERVISNING PÅ SFI på www.lafa.nu<br />
Erik Gustavsson, projektledare och verksamhetsansvarig på Järva mansmottagning.<br />
– Personalen är ett slags ställföreträdande<br />
uppfostrare och guider för de här ungdomarna<br />
och det är mot dem som ungdomarna kan<br />
testa gränser. Till skillnad från oss möter de<br />
dessutom ungdomarna i vardagen. Därför är<br />
det viktigt att personalen också har kunskap<br />
om ämnet, förklarar Erik Gustavsson upplägget.<br />
MINO KARLSSON tycker att det är en bra<br />
modell med ”parallella processer” där såväl<br />
ungdomar som personal utbildas i sex- och<br />
samlevnadsfrågor.<br />
– Vi vuxna behöver vara medvetna om våra<br />
egna värderingar eftersom de påverkar hur vi<br />
bemöter ungdomarna. Det är också viktigt att<br />
vi i personalen har en gemensam värdegrund<br />
till exempel när det gäller jämställdhet, säger<br />
Mino Karlsson.<br />
– Samtidigt tror jag det är bra att ungdomarna<br />
får träffa personal utifrån, från Järva<br />
mansmottagning och <strong>Lafa</strong>. De är alltid välkomna<br />
till oss som jobbar här med sina frågor<br />
men ibland är det lättare att prata med någon<br />
som man inte träffar varje dag.<br />
Mino Karlsson hoppas framför allt att projektet<br />
ska leda till att ungdomarna kän<strong>ner</strong> att<br />
sexualitet och relatio<strong>ner</strong> är något positivt,<br />
samtidigt som de lär sig ta ansvar.<br />
– I många länder är sex tabubelagt och ihopkopplat<br />
med synd. När en ung person<br />
kommer hit från ett sådant land öppnar sig en<br />
ny frihet men det väcker också rädsla. Det är<br />
ett okänt område och man behöver få lära sig<br />
hur man ska handskas med det.<br />
– I syn<strong>ner</strong>het tjejer har ofta belagts med<br />
skam och skuld. Därför är det jätteviktigt att<br />
prata om jämställdhet och kvinnors och mäns<br />
lika värde, säger Mino Karlsson.<br />
HANNA ÅDIN<br />
MARTINA JUNSTRÖM
● Du kan anmäla dig till<br />
höstens kurser och seminarier<br />
på www.lafa.nu och<br />
där kan du också ladda<br />
<strong>ner</strong> kurskatalogen.<br />
● <strong>Lafa</strong>s kurser erbjuds i<br />
första hand till sökanden i<br />
Stockholms län men i mån<br />
av plats välkomnar vi även<br />
deltagare utanför<br />
Stockholm, se kursavgift<br />
på respektive kurs.<br />
● Höstens metod- och<br />
fördjupningskurser kostar<br />
500 kronor per kursdag.<br />
Grundkurser och seminarier<br />
är gratis. Kursdeltagare<br />
som inte meddelat återbud<br />
kommer att debiteras 500<br />
kronor.<br />
● Adressuppgifter och<br />
telefonnummer till <strong>Lafa</strong>s<br />
personal med mera hittar<br />
du på www.lafa.nu.<br />
Mycket mer<br />
om sex och<br />
samlevnad<br />
finns på <strong>Lafa</strong>s<br />
sajter:<br />
www.lafa.nu<br />
www.frågachans.nu<br />
www.kondom.nu<br />
www.p-guiden.nu<br />
www.kondom08.nu<br />
Hej!<br />
Nu är det dags att anmäla sig till höstens kurser och seminarier<br />
på <strong>Lafa</strong>. På nästa uppslag kan du bland annat läsa om höstens<br />
två seminarier. Nytt för i höst är metodkursen Sex och samlevnad<br />
för högstadiet, som både ger konkreta modeller och<br />
mycket utrymme för pla<strong>ner</strong>ing av sex- och samlevnadsundervisningen<br />
på respektive skola. Vi har tidigare erbjudit kursen till<br />
skolpersonal på gymnasiet och på nästa sida kan du läsa en<br />
intervju med lärare från Östra Real som deltagit i kursen.<br />
Mer utförlig information om alla kurser ligger på <strong>Lafa</strong>s hemsida<br />
www.lafa.nu där du också kan anmäla dig.<br />
Jag vill också påminna om vårt bibliotek Lusthuset där du hittar<br />
aktuell litteratur, filmer och informationsmaterial. Vi har öppet<br />
varje måndag och torsdag kl 13–16. Om du vill ha kontinuerlig<br />
information från <strong>Lafa</strong> kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev.<br />
Beställ på www.lafa.nu.<br />
Med vänliga hälsningar,<br />
Lis-Marie Kanon<br />
Utbildningsansvarig<br />
www.23plus.nu MARTINA JUNSTRÖM<br />
2/10 INSIKT 15
Fullspäckat,<br />
angeläget<br />
och till<br />
stor nytta<br />
– Sällan har man så stor nytta av en kurs<br />
som den här. Bland de bästa fortbildningsdagar<br />
vi någonsin varit på, intygar<br />
Katarina Lycken, lärare på Östra Real<br />
i Stockholm.<br />
Hon talar om kursen Sex- och samlevnadsundervisning<br />
på gymnasiet som<br />
hon gick tillsammans med kollegorna Karin<br />
Blomqvist, Kerstin Göras, Johan<br />
Nordling, Riita Puha och Ylva Stiby från<br />
samma skola för två år sedan. Sedan dess<br />
har de ”skickat” ytterligare lärare till samma<br />
kurs. I höst är kursen anpassad för högstadiet<br />
i stället för gymnasiet, men innehållets<br />
inriktning och mål för kursen är samma som<br />
tidigare.<br />
– Det viktigaste var att vi fick så många<br />
olika perspektiv på ungas sexualitet och<br />
sexuella utveckling. Undervisningen måste<br />
ju handla om att bejaka och hitta rätt sätt att<br />
stödja eleverna i sitt sökande efter sexuell<br />
identitet – samtidigt som man måste informera<br />
om faror och risker för att till exempel<br />
bli gravid för tidigt. Just att flera röster kom<br />
till tals under kursen hjälpte oss att se<br />
frågeställningarna ur olika aspekter. På så<br />
sätt fick vi en bättre grund att stå på för att<br />
kunna forma en undervisning som passar<br />
just vår skola och våra elever, berättar<br />
Katarina Lycken.<br />
Östra Real är en gymnasieskola i centrala<br />
Stockholm med över 70 lärare och nästan<br />
1 100 elever. Inräknad är då också en<br />
aspergerverksamhet för ett trettiotal elever.<br />
Flera av de lärare som arbetar med dessa<br />
ungdomar har deltagit i samma <strong>Lafa</strong>-kurs<br />
och haft stor nytta av den.<br />
För att få gå den aktuella kursen Sexoch<br />
samlevnadsundervisning på högstadiet<br />
(liksom i den tidigare ”Sex- och<br />
samlevnadsundervisning på gymnasiet”)<br />
krävs att åtminstone tre–fem perso<strong>ner</strong> från<br />
samma skola anmäler sig. Dessutom tar<br />
den hela två och en halv dagar i anspråk.<br />
Kanske en och annan skolledning tycker att<br />
det är alltför resurskrävande eller rentav<br />
onödigt att skicka flera ur personalen på<br />
samma fortbildning.<br />
– Men det bör absolut inte avskräcka<br />
någon rektor, menar Katarina Lycken.<br />
Tvärtom. Faktum är att om man ska hinna<br />
med allt, det vill säga få till stånd ett så full-<br />
16 INSIKT 2/10<br />
ANKI ALMQVIST<br />
Nöjda tidigare kursdeltagare och tillika<br />
personal på Östra Real i Stockholm.<br />
matat innehåll, så räcker det inte med ett<br />
par timmar. Dessa fullspäckade dagar<br />
behövs verkligen.<br />
Katarina Lycken tycker också att det är<br />
viktigt att flera lärare från samma skola deltar,<br />
inte minst därför att kursen handlar om<br />
ett sådant speciellt och viktigt ämne som<br />
sex och samlevnad.<br />
– Om man är flera kan man peppa<br />
varandra när man sen är tillbaka och ska<br />
Sex- och samlevnadsundervisning<br />
på högstadiet är en<br />
skräddarsydd metodkurs för alla<br />
som arbetar på högstadiet.<br />
Thérèse Juvall leder kursen tillsammans<br />
med Elin Jacobsson.<br />
Syftet med kursen är att ge skolpersonal<br />
fortbildning, stöd och<br />
inspiration i frågor som rör sexualitet<br />
och samlevnad. Tanken är att<br />
deltagarna ska få kunskaper om<br />
ett flertal konkreta metoder och<br />
modeller för hur man kan lägga<br />
upp undervisningen. Under kursdagarna<br />
kommer det att finnas<br />
undervisa. Just när det gäller sex och samlevnad<br />
måste man anpassa kursplanen<br />
noga för varje enskild skolas behov. Det är<br />
mycket enklare att få ihop något bra om<br />
flera lärare är engagerade och kan prata<br />
ihop sig.<br />
På Östra Real finns numera en Sex- och<br />
samlevnadsgrupp på skolan. Den diskuterar<br />
och utvecklar undervisningen i sex och<br />
samlevnad kontinuerligt. Där kan man ta<br />
Sex- och samlevnadsundervisning på h<br />
mycket utrymme för att pla<strong>ner</strong>a och<br />
lägga upp sex- och samlevnadsundervisningen<br />
på respektive skola.<br />
Kursen startar med en inspirationsdag<br />
i samarbete med<br />
Nationalmuseum.<br />
Några punkter som tas upp:<br />
■ Min roll i undervisningen<br />
■ Olika syn – hur kan vi samarbeta?<br />
■ Det blir aldrig som man tänkt sig –<br />
erfarenheter från klassrummet<br />
■ Vad ska sex- och samlevnadsundervisningen<br />
innehålla?<br />
■ Aktuell forskning<br />
■ Metoder i teori och praktik
upp aktuella frågor och eventuella problem<br />
som uppstår – internt eller i samhället i stort<br />
– och gemensamt komma överens om hur<br />
man ska tackla dem.<br />
– Jag tycker inte att det fanns något<br />
inslag i kursen som inte hade sitt berättigande.<br />
Allting gav något, alla infallsvinklar<br />
som presenterades har vi haft nytta av på<br />
vår skola, avslutar Katarina Lycken.<br />
ögstadiet<br />
■ Att arbeta med sexualitet/genus<br />
Förutsättningarna för att sex- och<br />
samlevnadsundervisningen ska<br />
utvecklas och vidmakthållas ökar<br />
om man är ett team som går kursen<br />
tillsammans. Därför vill vi gärna att<br />
ni ska vara tre–fem perso<strong>ner</strong> från<br />
varje skola som söker kursen.<br />
Kursdatum:<br />
Dag 1: 27 oktober, kl 9.30–13<br />
Lunch ingår<br />
Dag 2 och 3: 8–9 november<br />
Uppföljning sker våren 2011<br />
LOTTA JONSON<br />
Andra exempel ur <strong>Lafa</strong>s kursutbud<br />
Fakta och perspektiv<br />
på ungdom, sexualitet och<br />
hiv/aids<br />
27–28 september, kl 9–16.30<br />
Två grundläggande kursdagar för<br />
alla som arbetar med eller är intresserad<br />
av sex- och samlevnadsfrågor.<br />
Ur kursinnehållet: Att arbeta förebyggande<br />
med hälsofrågor,<br />
tonårssexualitet, sexuellt överförda<br />
infektio<strong>ner</strong>, genus, klass och<br />
sexualitet, hiv/aids och mycket mer.<br />
Fråga chans – sex och<br />
samlevnad för 10–13-åringar<br />
11–12 oktober, kl 9–16<br />
Tvådagarskurs med teoretiska föreläsningar,<br />
praktiska och pedagogiska<br />
metoder och fördjupad kunskap i<br />
sex- och samlevnadsarbetet med<br />
bland annat frågor som: Hur kan man<br />
arbeta med sex och samlevnad bland<br />
10–13-åringar? Vad skiljer ”mellanstadiebarnen”<br />
från tonåringar? Vilka<br />
frågor har barnen? Hur kan vi pla<strong>ner</strong>a<br />
och organisera undervisningen?<br />
Normkritisk pedagogik<br />
i sex- och samlevnadsundervisningen!<br />
Vad innebär det?<br />
22 oktober, kl 9–16<br />
Att arbeta normkritiskt handlar om att<br />
vända på perspektiven och ifrågasätta<br />
de normer som gör att vissa människor<br />
anses ”normala” och andra<br />
”avvikande”. Ett normkritiskt förhållningssätt<br />
leder till att fler ungdomar<br />
blir bekräftade i det pedagogiska<br />
rummet oavsett könsidentitet, könsuttryck<br />
och sexualitet.<br />
Kropp och sexualitet<br />
– en kurs i sex och samlevnad<br />
för dig som möter invandrare<br />
och flyktingar<br />
29–30 november, kl 9–16<br />
Kursen ger möjlighet till reflektion<br />
över den egna sexualsynen och behandlar<br />
frågor kring språkförståelse<br />
och värderingar. Hur man kan tala<br />
om om likheter och olikheter när det<br />
gäller synen på sexualitet och<br />
genus?<br />
Höstens seminarier<br />
Onsdag 20 oktober kl 14–16<br />
Om att leva med hiv<br />
Författaren Steve Sjöquist arbetar<br />
med hivfrågor och är själv hivpositiv<br />
sedan 23 år tillbaka. På seminariet<br />
kommer han att prata om hur det är<br />
att leva med hiv utifrån sin senaste<br />
bok Fotspår (som utkommer på<br />
Normal förlag i september).<br />
Vi kommer också att diskutera hur<br />
man kan prata med unga om hiv.<br />
SEMINARIELEDARE:<br />
Steve Sjöquist,<br />
författare till flera böcker med temat<br />
hiv samt krönikör på hiv.se<br />
Onsdag 24 november kl 14–16<br />
Sexuellt risktagande –<br />
hur kan det förebyggas?<br />
Ämnet för detta seminarium är kunskapsbaserad<br />
hiv/STI-prevention.<br />
Hur ska man förstå sexuellt risktagande?<br />
Vilka metoder har visat sig<br />
minska risktagande och öka den<br />
sexuella hälsan? Välkommen till en<br />
eftermiddag där vi samtalar om<br />
ämnet och diskuterar tillsammans.<br />
SEMINARIELEDARE:<br />
Ronny Tikkanen,<br />
socionom, filosofie doktor,<br />
universitetslektor.<br />
2/10 INSIKT 17
September<br />
6 sepember Sista anmälningsdag: Fakta och perspektiv…<br />
13 septemer Sista anmälningsdag: Fråga chans<br />
24 september Sista anmälningsdag: Normkritisk pedagogik<br />
27–28 september Fakta och perspektiv på ungdom, sexualitet och hiv/aids<br />
Oktober<br />
1 oktober Sista anmälningsdag: Smittspårning GRUNDKURS<br />
4 oktober Sista anmälningsdag: Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet<br />
4 oktober Sista anmälningsdag: ”Den bästa kondomen är den som kommer på”<br />
11–12 oktober Fråga chans – sex och samlevnad för 10–13-åringar<br />
13 oktober Sista anmälningsdag: Gruppsamtal<br />
15 oktober Smittspårning för primärvårdspersonal GRUNDKURS<br />
18 oktober Sista anmälningsdag: Smittspårning FORTSÄTTNINGSKURS<br />
20 oktober SEMINARIUM kl 14–16<br />
Om att leva med hiv<br />
22 oktober Normkritisk pedagogik! Vad innebär det?<br />
25 oktober Sista anmälningsdag: Kropp och sexualitet<br />
27 oktober Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet DAG 1<br />
28 oktober ”Den bästa kondomen är den som kommer på”<br />
November<br />
8 november Sista anmälningsdag: Att prata porr med ungdomar<br />
8–9 november Sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet DAG 2–3<br />
17–18 november Gruppsamtal – att växa som samtalsledare för ungdomar<br />
18 november Smittspårning för primärvårdspersonal FORTSÄTTNINGSKURS<br />
24 november SEMINARIUM kl 14–16<br />
UngKAB09 – Sveriges största undersökning om unga och sex<br />
29–30 november Kropp och sexualitet – en kurs i sex och samlevnad för dig<br />
som möter invandrare och flyktingar<br />
December<br />
6 december Att prata porr med ungdomar<br />
Riv ut och spara!<br />
= för dig som arbetar med 10–13-åringar ✄
Ivårt moderna samhälle är vi sexuellt frigjorda,<br />
på många sätt. Att diskutera sexuella<br />
tekniker eller visa upp sexleksaker i<br />
tevesoffan anses inte särskilt provocerande<br />
längre. Men hur är det med känslor? Starka,<br />
omvälvande och inte alltid så rena och fina<br />
känslor? Den amerikanska essäisten Christina<br />
Nehring menar att det idag inte anses<br />
riktigt rumsrent att visa att man har ett turbulent<br />
och kaotiskt känsloliv.<br />
Med sin bok A Vindication of Love (Till<br />
kärlekens försvar) tar hon oss med på en djup-<br />
dykning i litteraturhistorien och visar variatio<strong>ner</strong><br />
av kärlekens väsen som ligger långt<br />
ifrån den trygga och jämlika kärlek som har<br />
blivit ett ideal i vår tid.<br />
Omstörtande kärlek, vild passion utanför<br />
äktenskapet, kärlek som leder in på farliga<br />
vägar och hotar vår själsfrid, till och med våra<br />
liv. Många är berättelserna om den vilda passionen<br />
och vi älskar att läsa om dem eller se<br />
dem på film. Att själv våga utsätta sig för<br />
passion är en annan sak. Christina Nehring<br />
varnar för att något har gått förlorat i vår<br />
IDÉ OCH DISKUSSION<br />
På spaning efter<br />
PASSIONEN<br />
Är den passio<strong>ner</strong>ade kärleken omodern? Har vi blivit så trygghetstörstande att vi inte längre<br />
vågar kasta oss ut i den okontrollerade, vilda kärleken? Det menar den amerikanska<br />
författaren Christina Nehring. I boken A Vindication of Love slår hon ett slag för passionen.<br />
strävan efter trygga förhållanden som bygger<br />
på jämlikhet och kamratskap.<br />
Den svenska författaren av barn- och ungdomsböcker<br />
Eva Susso (bland annat serien<br />
”Hemligheter och Pinsamheter”, om kärlek<br />
och starka känslor hos tre tjejer i högstadiet)<br />
är benägen att hålla med:<br />
– I en passion är man hela tiden närvarande.<br />
Det är ett tillstånd utan säkerhetsbälte.<br />
Passion har fått en negativ laddning. Men<br />
alla vill inte vara ihop med en kompis.<br />
För tänkande kvinnor är kärlek en riktig pr-<br />
2/10 INSIKT 19<br />
ULRICA ZWENGER<br />
▼
▼<br />
IDÉ OCH DISKUSSION<br />
tabbe och dödsstöten för ens trovärdighet<br />
som intellektuell, spetsar Christina Nehring<br />
till det. För att tas på allvar som tänkare måste<br />
en kvinna antingen avstå från kärleken helt<br />
och hållet eller krympa den och stänga in den<br />
så att den inte syns. Många feminister har ifrågasatts<br />
om de har varit galet förälskade i en<br />
man, i syn<strong>ner</strong>het om det varit ”fel” man,<br />
menar hon.<br />
Visst kan det vara provocerande att läsa<br />
hennes kritik. Många feminister och kvinnliga<br />
tänkare har ju också varit kärlekens apostlar,<br />
och slagits hårt för kvinnors rätt att älska, utan<br />
äktenskapliga band och utan ekonomiskt<br />
beroende av män.<br />
Ändå ligger det mycket i det hon säger.<br />
Nehring hittar flera exempel i historien, som<br />
Mary Wollstonecraft som 1792 skrev det<br />
banbrytande manifestet ”A Vindication of the<br />
Rights of Woman” (Till försvar för kvinnans<br />
rättigheter) som Nehrings titel anspelar på.<br />
Wollstonecraft blev ständigt ifrågasatt och<br />
smutskastad, inte för sina idéer men för sin<br />
utlevande kärlek till fel sorts män: En tänkande<br />
kvinna kan inte vara ett offer för starka<br />
känslor. En feminist ska inte brinna för en<br />
mans skull.<br />
Ett aktuellt exempel är den nyligen avlidna<br />
författaren Kerstin Thorvall, som vågade<br />
berätta öppet om sina känslor. Det väckte<br />
oerhört starka reaktio<strong>ner</strong>. Hon blev förlöjligad<br />
och förminskad och det tog lång tid innan hon<br />
till slut fick ett slags upprättelse.<br />
– Kerstin Thorvall dömdes ut för att vara en<br />
lösaktig kvinna och togs därför inte på allvar,<br />
säger Eva Susso. Det anses mindre okej att<br />
leva ut sina passio<strong>ner</strong> om man är kvinna. Män<br />
kan också hånas om de till exempel blir kära i<br />
en betydligt yngre kvinna. Men de kommer<br />
undan med mer.<br />
Hon får medhåll av professorn i idéhistoria<br />
och rfsu-ordföranden Lena Len<strong>ner</strong>hed:<br />
– När Thorvall beskrev det privata kallades<br />
det för tantsnusk. När män beskriver samma<br />
saker idealiseras det. Men vi måste komma<br />
ihåg att författare som Thorvall och Suzanne<br />
Brögger har banat väg. Det finns en mycket<br />
större öppenhet nu även för kvinnor att<br />
beskriva starka erotiska känslor.<br />
DEN SYMMETRISKA KÄRLEKEN<br />
Idag ska en kärleksrelation helst vara symmetrisk<br />
för att anses sund, hävdar Nehring, och<br />
frågar sig: Varför är det så hotfullt med relatio<strong>ner</strong><br />
mellan ojämlikar? Vi läser gärna om Skönheten<br />
och odjuret eller mannen av börd –<br />
kvinnan av folket. Men i verkligheten går vi<br />
20 INSIKT 2/10<br />
Lena Len<strong>ner</strong>hed, professor i Idéhistoria.<br />
Eva Susso, barn- och ungdomsboksförfattare.<br />
till matchsajter på internet för att hitta en<br />
part<strong>ner</strong> med samma intressen och värderingar<br />
och bilda ett jämlikt förhållande. Det är fortfarande<br />
tabu med kärleksrelatio<strong>ner</strong> över gränser,<br />
mellan feta och magra, fula och vackra, intelligenta<br />
och korkade, mellan olika sociala<br />
grupper.<br />
Nehring reso<strong>ner</strong>ar kring kommersialiseringen<br />
av sexualiteten och den ökade tillgängligheten.<br />
Idag kan var och en komma åt en<br />
sexuell upplevelse med ett enkelt klick med<br />
musen. Nätporr och kontaktsajter slåss om<br />
utrymmet. Bokhandlarna är fulla av självhjälpsböcker<br />
om allt från hur man maximerar<br />
ULRICA ZWENGER ULRICA ZWENGER<br />
sina orgasmer till hur man undviker fel män -<br />
böckerna riktar sig i regel till heterosexuella<br />
kvinnor. Där döms män som inte har ett<br />
seriöst förhållande som mål ut som skitstövlar.<br />
Men kan det vara så att även kvinnor gillar<br />
jakten? frågar sig Nehring. Att de faller för fel<br />
man för att de vill det, inte för att de är lurade<br />
eller har ett komplicerat förhållande till sina<br />
fäder?<br />
Nehring tycker vidare att det finns för lite<br />
plats för normbrytande förhållanden och<br />
kärlek som utmanar tabun: ”Healthy Americans<br />
are urged to have sex the way they eat<br />
Special k cereal and go to the gym. Our love<br />
lives have become something we ’work on’,<br />
much like our bodies, or cvs.”<br />
Tillgänglighet, säger Nehring, har aldrig<br />
varit vägen till intensitet. Varför är alltid målet<br />
att dela hushåll och ha den älskade inom räckhåll,<br />
varje dag? Måste kärlek alltid leda någonstans?<br />
Är den misslyckad annars?<br />
– Passion bygger i viss mån på avstånd, säger<br />
Eva Susso. Man kan inte förvänta sig passion<br />
med sin bästa kompis. Närhet kan finnas både<br />
i vänskapliga förhållanden och i vilt passio<strong>ner</strong>ade,<br />
men på olika sätt. Man kan inte alltid<br />
dela allt, och samtidigt hålla passionen vid liv.<br />
Se till exempel på Frida Kahlo och Diego<br />
Rivera, som aldrig delade hushåll. De spelade<br />
ett högt passionsspel, båda hade älskarinnor.<br />
Spänningarna var för stora för att de skulle<br />
vilja dela vardag.<br />
HOTFULLT MEN SPÄNNANDE<br />
Konstnärligt arbete liknar passionen på så sätt<br />
att det är otämjt och farligt, menar Eva Susso.<br />
– I passionen har man ingen karta. Det är<br />
som med konstnärlighet: Man uppfin<strong>ner</strong><br />
något av ingenting. Det är otryggt. Man ger sig<br />
in i det på liv och död. Vi pratar mycket om<br />
säkerhet och trygghetssystem, men sällan om<br />
innehållet. Vad ska vi ha livet till? Om det<br />
fanns plats för samtal om mänskliga relatio<strong>ner</strong>,<br />
som inte landar i hur vi enklast uppnår så<br />
kallad lycka, skulle vi inte vara lika lättlurade<br />
och nöjda med en massagestav i plast. Vi<br />
skulle kräva kött och blod.<br />
– I ett trygghetsförhållande vet man innan<br />
hur det ska vara, fortsätter hon. Om man har<br />
en passio<strong>ner</strong>ad läggning vill man inte veta<br />
precis hur allt ska bli. Men den sortens känslor<br />
beskrivs som udda och extrema. Att gå in för<br />
starka saker som passion och konst, det är<br />
hotfullt, det är som havet. Det är inte safe, det<br />
kan bli en tsunami där – men det är spännande.<br />
Lena Len<strong>ner</strong>hed håller inte med om att pas-
sionen har för lite plats i samhället.<br />
– Tvärtom. Starka känslor, som passion och<br />
kärlek, är tydliga ideal i vår tid. Vi beskriver<br />
gärna oss själva som passio<strong>ner</strong>ade, annars<br />
verkar vi tråkiga. Men frågan är vad vi menar<br />
med passion. En person som alltid lever ut<br />
sina känslor och lustar kan också framstå som<br />
egoistisk och odräglig.<br />
I dagens västerländska samhälle finns nya<br />
förutsättningar att leva ut och ge sig hän, konstaterar<br />
hon.<br />
– Kvinnor är inte ekonomiskt beroende av<br />
män. Vi kan skilja oss om vi vill. Tidigare i<br />
historien har kvinnor haft mycket mer att<br />
förlora. Självklart finns fortfarande många<br />
normer och tabun, till exempel kring åldersskillnad.<br />
Men vi har ändå större frihet nu.<br />
Att ge sig hän i starka känslor kan tyckas stå<br />
i kontrast till att i varje stund vara förnuftig<br />
och tänka på morgondagen. Kan man leva<br />
passio<strong>ner</strong>at och ändå skydda sig själv och sin<br />
part<strong>ner</strong> mot en oönskad graviditet och sexuellt<br />
överförda infektio<strong>ner</strong>?<br />
– Visst finns det en lockelse för många i att<br />
utmana och ta risker, menar Lena Len<strong>ner</strong>hed.<br />
Det är ingen nyhet för oss som jobbar med<br />
prevention. Våra budskap balanserar mellan<br />
Eva Sussos tips<br />
Filmer<br />
PEDRO<br />
ALMODOVARS filmer,<br />
till exempel Bind mig,<br />
älska mig, Kvinnor<br />
på gränsen till <strong>ner</strong>vsammanbrott<br />
och<br />
Kärlekens matadorer.<br />
R W FASSBINDERS<br />
Petra von Kants bittra<br />
tårar och Lili Marleen.<br />
Farligt begär, regi: STEPHEN FREARS<br />
att bejaka lust och njutning och samtidigt<br />
påminna om kondomen. Att få ihop det kan<br />
vara svårt. Men jag tror att genom upplysning<br />
och framför allt öppna och konkreta samtal<br />
om sexualitet kan man skapa en beredskap för<br />
att både bejaka lusten och hantera den.<br />
DAGS ATT PRATA OM PASSION<br />
Eva Susso tror att om den otyglade kärleken<br />
hyllades mer skulle fler våga.<br />
– Vi borde lovprisa passionen, föra samtal<br />
om den, ge den en plats. Lyfta fram passionen<br />
som en viktig erfarenhet.<br />
Lena Len<strong>ner</strong>hed håller med om att det är<br />
dags att lyfta frågan, inte för att analysera<br />
”kärlekens väsen” men för att skapa ett avancerat<br />
och underbyggt samtal kring våra upplevelser<br />
och föreställningar om kärlek och relatio<strong>ner</strong>s<br />
betydelse för människor.<br />
– I populärkulturen gestaltas och idealiseras<br />
än idag den romantiska kärleken. Inom vetenskapen<br />
talar man om sexualitet, men väldigt<br />
lite om just kärlek. Det är lättare att prata om<br />
hur det känns på ett tekniskt vis. Upplevelser<br />
är svårare, mer komplexa. De kan vara både<br />
ljusa och mörka. Även i sex- och samlevnadsundervisningen<br />
måste det finnas utrymme för<br />
Pianot, regi:<br />
JANE CHAMPION<br />
Frida, regi:<br />
JULIE TAYMOR<br />
Mångalen, regi:<br />
NORMAN JEWISON<br />
Böcker<br />
”Exempel på författare som verkligen<br />
lyckats beskriva den starka känslan.”<br />
SUZANNE BRÖGGER,<br />
Slöjan<br />
MARGUERITE DURAS,<br />
Älskaren<br />
GABRIEL GARCIA<br />
MARQUEZ,<br />
Kärlek i kolernas tid<br />
AUGUST STRINDBERG,<br />
Fröken Julie<br />
KERSTIN THORVALL,<br />
Det mest förbjudna<br />
samtal om allt detta. Eleverna ska få rätt information,<br />
korrekta fakta. Men också möjlighet<br />
till samtal kring känslor, på deras egen nivå.<br />
Det måste ske på ett strukturerat sätt och det<br />
är viktigt att läraren har rätt kompetens.<br />
Romantisk kärlek i början av vårt nya millennium<br />
är en orsak till genans, den är<br />
pinsam, säger Nehring i sitt slutord. Ju smartare<br />
och mer intellektuell du påstår dig vara,<br />
desto mer ironisk och distanserad ska din<br />
inställning till kärlek vara. Vi har varit praktiska<br />
i förhållande till vårt erotiska liv under<br />
alltför lång tid. Det är dags att återkräva passionen.<br />
– Kanske är vi ändå på väg mot ett mer passio<strong>ner</strong>at<br />
samhälle, funderar Eva Susso. När<br />
fler kvinnor får viktiga positio<strong>ner</strong> i samhället<br />
behöver inte hela kampen handla om jämställdhet.<br />
Då kanske kvinnor inte har lika<br />
mycket att förlora på turbulenta kärleksliv.<br />
– De flesta tycker om att läsa om passion, se<br />
film om det. Varför kan vi inte få spela med i<br />
det, göra våra egna liv till berättelser? För det<br />
är med livet precis som med konsten: Det förutsägbara<br />
är tråkigt, så är det bara.<br />
Lena Len<strong>ner</strong>heds tips<br />
Film<br />
Bound regisserad<br />
av bröderna LANA<br />
och ANDY<br />
WACHOWSKI.<br />
”Smart och rolig film<br />
om lesbiska tuffingar.”<br />
Böcker<br />
Poeten VLADIMIR<br />
MAJAKOVSKIJS<br />
Om det där från 1923.<br />
”Väldigt mycket<br />
passion, väldigt lite romantik.”<br />
MIA FABER<br />
ELSIE JOHANSSONS<br />
Sin ensamma kropp<br />
”Kanske mer om begär<br />
än passion. Men bra.”<br />
2/10 INSIKT 21
RAPPORT UTIFRÅN<br />
OMSTRIDD ABORTLAG I COLOMBIA:<br />
”De kallar oss mö<br />
22 INSIKT 2/10<br />
Kampen för kvinnokliniken går vidare. Var fjortonde dag<br />
möts representanter för olika kvinnoorganisatio<strong>ner</strong> i<br />
Medellín. Juristen Juliet Gómez i mitten och studenten<br />
Pilar Rubio längst till höger.
JULIANA LOPERA<br />
dare ”<br />
Fyra år har gått sedan det sensationella beslutet att luckra<br />
upp Colombias stenhårda abortlagstiftning. Men i praktiken<br />
har ytterst lite förändrats och striden fortsätter med<br />
oförminskad styrka.<br />
Medellín har blivit brännpunkt för<br />
abortstriden i Colombia. Här pla<strong>ner</strong>ade<br />
borgmästarens progressiva<br />
kvinno- och hälsodirektörer en<br />
ny kvinnoklinik som skulle präglas av respekt<br />
för kvinnors rättigheter. En av tjänsterna som<br />
skulle erbjudas var abort i de fall som blivit<br />
tillåtna efter konstitutionsdomstolens historiska<br />
utslag den 11 maj 2006.<br />
Efter en massiv kampanj, ledd av katolska<br />
kyrkan, backade borgmästaren. Han lovade att<br />
inga aborter ska utföras vid kliniken, av motståndarna<br />
kallad dödens hus, och uppmanade<br />
projektledarna, det vill säga cheferna för<br />
stadens kvinno- respektive hälsoförvaltning,<br />
att avgå.<br />
Vi träffar dem – Rocío Pineda och Luz<br />
María Agudelo – och gynekologen Gloria<br />
Penagos på ett café. Kliniken skulle bli något<br />
helt nytt, berättar de. Den skulle ha ett helhetsperspektiv<br />
och behandla allt från kvinnors<br />
cancersjukdomar till skador efter misshandel<br />
och posttraumatisk stress orsakad av<br />
de många väpnade konflikter som pågått i<br />
decennier. Dessutom skulle man forska för att<br />
utveckla vården och komma till rätta med de<br />
brister som kartlagts av Rocío Pinedas stab.<br />
– Projektet var ett resultat av tjugofem års<br />
arbete för att förbättra kvinnors hälsa, säger<br />
hon.<br />
– Många människorättsaktivister, kvinno-<br />
ABORT I COLOMBIA<br />
Abort är sedan 2006 tillåtet i tre fall:<br />
■ om kvinnan utsatts för våld<br />
■ om fostret är gravt missbildat<br />
■ om moderns liv är i fara.<br />
En samvetsklausul ger vårdpersonal rätt att<br />
vägra utföra abort på grund av sin övertygelse.<br />
De legala aborterna är få, i Bogotá<br />
runt 100 per år. Någon säker statistik över<br />
antalet illegala aborter finns inte, upp-<br />
Manifestatio<strong>ner</strong> i Colombia för<br />
rätten till abort: ”Sex när jag har<br />
lust, moderskap när jag bestämt<br />
mig för det” är ett av budskapen.<br />
grupper och läkare har varit engagerade för att<br />
få till stånd en vård med ett uttalat genusperspektiv.<br />
Det blev möjligt när vi 2004 för första<br />
gången fick ett modernt ledarskap i staden.<br />
Den dåvarande borgmästarens sambo var själv<br />
psykolog och kvinnorättsaktivist.<br />
TVÅ STORA PROJEKT för att förebygga<br />
tonårsgraviditeter och minska våldet mot<br />
kvinnor sjösattes. Både i stadshuset och hos<br />
kvinnorörelsen blev det fest när abortlagstiftningen<br />
ändrades så att abort blev tillåtet i tre<br />
fall: Om kvinnan utsatts för våldtäkt eller<br />
incest, om fostret är gravt missbildat och vid<br />
fara för moderns liv.<br />
Men för de allra flesta är abort fortfarande<br />
förbjudet. De tvingas föda sitt väntade barn<br />
eller göra en illegal abort. I Colombia, liksom<br />
hela Latinamerika, är abort en fråga om klass.<br />
Den som har pengar har alltid kunnat göra en<br />
säker abort. Andra tvingas gå till kvacksalvare<br />
eller att på egen hand försöka framkalla en<br />
abort.<br />
I dag är det vanligt att använda läkemedlet<br />
misoprostol som säljs dyrt på svarta marknaden<br />
och utan korrekta instruktio<strong>ner</strong>. Många<br />
tar tabletterna för tidigt och i för hög dos. Tas<br />
medlet på rätt sätt blir resultatet en abort som<br />
i praktiken är omöjlig att skilja från ett spontant<br />
missfall. Därför får kvinnor rådet att åka<br />
till sjukhus när blödningarna börjar och hävda<br />
skattningarna varierar mellan 350 000 och<br />
450 000 per år. Över tusen kvinnor beräknas<br />
dö varje år av komplikatio<strong>ner</strong>. En illegal<br />
abort kan kosta motsvarande 1 000–3 000<br />
SEK – en oöverstiglig summa för många.<br />
KÄLLOR: Hälsodepartementet i Bogotá, Redersex<br />
(colombianskt nätverk för sexuella och reproduktiva<br />
rättigheter), Women’s Link Worldwide.<br />
▼<br />
SAMTLIGA BILDER: REDERSEXX
▼<br />
RAPPORT UTIFRÅN<br />
Striden för rätten till abort<br />
MONICA RÓA är advokaten som lyckades<br />
med det som kvinnorörelsen misslyckats<br />
med i trettio år – att bryta Colombias stenhårda<br />
abortförbud. Under sina år i USA<br />
hade hon studerat internationell rätt och<br />
och funnit att domstolarna har en central<br />
att de drabbats av missfall. Ofta bemöts de<br />
med misstänksamhet.<br />
Det gäller även de få kvinnor – på tre år inte<br />
fler än runt fyrtio – som fått sin nu lagliga rätt<br />
till abort accepterad. Vi får höra om kvinnor<br />
som inte fått smärtlindring, skuldbelagts eller<br />
fått utstå rena moralpredikningar.<br />
Sjukhusdirektör Sergio Velez Castaño<br />
på Medellíns allmänna sjukhus blir upprörd<br />
när han får höra det:<br />
– Har det hänt här? Jag ska inte förneka att<br />
Colombia fortfarande är ett konservativt samhälle.<br />
Men om det kommer till min kännedom<br />
startar vi en disciplinär utredning. Vi är<br />
offentligt anställda och skyldiga att följa<br />
lagen.<br />
Hittills är det bara de offentliga sjukhusen i<br />
tvåmiljo<strong>ner</strong>staden Medellín som utfört<br />
aborter. De privata har en profil som visar att<br />
de inte stödjer aborträtten (till exempel ”för<br />
livet”) eller hänvisar till den samvetsklausul<br />
som ger vårdpersonal rätt att vägra delta i<br />
ingreppet.<br />
– På det här sjukhuset vägrar tre eller fyra av<br />
tretton gynekologer. Däremot kän<strong>ner</strong> jag inte<br />
till någon sjuksköterska som vägrar, säger<br />
Sergio Velez Castaño.<br />
Han anser att den pla<strong>ner</strong>ade kvinnokliniken<br />
är viktig. Att kyrkan kallar den för dödens hus<br />
tycker han är ett beklagligt sätt att beskriva ett<br />
väldigt fint projekt.<br />
24 INSIKT 2/10<br />
roll när det gäller kvinnors rättigheter.<br />
Monica Róa flyttade tillbaka till hemlandet<br />
för att driva frågan. Hon vände sig till konstitutionsdomstolen<br />
och refererade bland<br />
annat till kvinnokonventionen, Cedaw, som<br />
förbjuder diskrimi<strong>ner</strong>ing av kvinnor, och<br />
– Kanske har vi brustit i kommunikationen.<br />
Katolska kyrkans reaktion på uppluckringen<br />
av abortförbudet var att omedelbart bannlysa<br />
domarna som fattat beslutet och de läkare<br />
som i framtiden skulle ”mörda barn”.<br />
I Medellín utsågs kvinnokliniken till måltavla.<br />
Enligt kvinnorörelsen var det ärkebiskopens<br />
uppvaktningar som i september förra<br />
året fick borgmästaren att falla till föga.<br />
PÅ ÄRKEBISKOPSÄMBETET tas vi emot<br />
av fader Carlos Alberto Monsalves Salina,<br />
direktör för familjesekretariatet. Fast inte<br />
förrän vi fyllt i blanketter om intervjuns syfte<br />
och försäkrat att vi förstått vårt straffrättsliga<br />
ansvar.<br />
– Vi tyckte från början att initiativet var<br />
positivt, men gradvis har man infört inslag<br />
som vi varken kan godkänna eller stödja,<br />
såsom attacken mot människolivet och användandet<br />
av kliniken som ideologisk fana för en<br />
grupp kvinnor som försvarar ett sätt att förstå<br />
kvinnan utifrån genusideologin, säger han.<br />
Ju mer fader Carlos Alberto pratar desto mer<br />
låter det som om rätten till abort snarare än<br />
kliniken i sig är problemet.<br />
– Javisst, säger han, vi accepterar inte abort<br />
under några omständigheter. Colombia måste<br />
mobiliseras inför den skändliga politiken.<br />
Läget är allvarligt.<br />
På frågan om vad som ska göras om en abort<br />
JULIAN LINEROS<br />
hävdade att ett totalförbud mot aborter<br />
kränkte kvinnors mänskliga rättigheter<br />
samt var oförenligt med landets grundlagar.<br />
Ett och ett halvt år senare, i maj<br />
2006, kom utslaget. Monica Róa fick rätt<br />
på alla punkter och den allmänna opinionen<br />
hade svängt från starkt avståndstagande<br />
till massivt stöd när en våldtagen 13-åring<br />
beviljades den första legala aborten.<br />
Enligt Monica Róa hade det inte gått<br />
utan en medveten strategi som förutom<br />
juridik handlade om att bygga allianser<br />
med viktiga aktörer och att kommunicera<br />
via media. Ett medvetet beslut var att<br />
aldrig någonsin debattera med katolska<br />
kyrkan.<br />
– Det var inte Vatikanen vi drev målet<br />
mot utan den colombianska staten, säger<br />
Monica Róa.<br />
T v: Monica Róa. Hon och hennes organisation<br />
Women’s Link Worldwide försöker också driva<br />
ett mål mot den nicaraguanska staten. Där<br />
infördes totalförbud mot aborter samtidigt<br />
som Colombia luckrade upp sin lag.<br />
är enda sättet att rädda en kvinnas liv svarar<br />
han att läkaren inte kan välja.<br />
– Om så en mor har fem barn har hon inte<br />
rätt att döda det barn hon bär.<br />
På en anslagstavla utanför kontoret annonseras<br />
kurser i familjepla<strong>ner</strong>ing genom säkra<br />
perioder – den enda preventivmetod som<br />
kyrkan accepterar.<br />
De flesta av kvinnoklinikens motståndare<br />
anser att abort är mord. Krönikören och studenten<br />
i statsvetenskap Beatriz Campillo<br />
har varit drivande i en nätkampanj mot kliniken.<br />
På sin blogg skriver hon att moderskapet<br />
under en graviditet inte är ett val utan ett<br />
ansvar. Att framställda det ”som något negativt,<br />
som en sjukdom, och reducera människor<br />
till en cellmassa utan värde, kan inte<br />
under några omständigheter kallas framsteg<br />
och det är precis vad som görs med kvinnokliniken”.<br />
Pilar Rubio studerar också statsvetenskap.<br />
Hon och två kurskamrater blev upprörda när<br />
de såg nätkampanjen och uppmanades att<br />
skriva på de protestlistor mot kliniken som<br />
placerats strategiskt i stadens alla kyrkor. Tillsammans<br />
startade de en motkampanj på Facebook<br />
och började gå på möten till stöd för kliniken.<br />
Ställningstagandet har lett till<br />
kontroverser inom Pilar Rubios konservativa<br />
familj där flera är präster. Hon har själv varit<br />
katolsk ungdomsledare.
Verkliga fall i Colombia<br />
Angela<br />
Angela var 38 år och blev<br />
gravid trots att hon<br />
använde spiral. Hon blev<br />
röntgad flera gånger<br />
innan hon visste om att<br />
hon var gravid och bad<br />
därför om en undersökning för att se om<br />
fostret skadats. Det fick hon inte. Att<br />
fostret var gravt missbildat upptäcktes<br />
inte förrän i vecka 22.<br />
Angela begärde abort men fick nej av<br />
läkaren. Hon vände sig då till andra läkare<br />
som konstaterade att barnet inte skulle<br />
överleva utanför livmodern. Än en gång<br />
begärde och vägrades hon abort.<br />
Enda möjligheten var att överklaga till<br />
domstol som enligt lagen ska fatta beslut<br />
inom 48 timmar.<br />
Men på grund av semestrar tog det<br />
nästan en månad. Då hade förlossningen<br />
satt igång i förtid. Barnet hölls vid liv med<br />
hjälp av maski<strong>ner</strong> i tolv dagar.<br />
– Jag tror fortfarande på Gud, men kyrkan är<br />
en annan sak. För mig är vi kvinnor mer än en<br />
livmoder. Det som är synder för kyrkan<br />
behöver inte vara kriminellt. Det påstås ändå<br />
att vi lever i ett sekulärt land, säger hon.<br />
I BOGOTÁ SITTER en konservativ regering<br />
som oroar sig för vad som pågår i Medellín.<br />
Vid samma tid som kampanjen mot kliniken<br />
kulmi<strong>ner</strong>ade utsågs den ultrakonservative<br />
juristen Alejandro Ordoñes till ”procurador”,<br />
en blandning av justitieombudsman och<br />
justitiekansler. Han inledde sitt ämbete med<br />
att ogiltigförklara de statliga riktlinjer som<br />
reglerar hur och när kvinnor har rätt till abort<br />
och skickade ut nya som förklarade att<br />
kvinnor som uppfyller något av de tre rekvisiten<br />
inte kan åtalas, men heller inte har någon<br />
rätt till att få aborten utförd. Precis i linje med<br />
argumenten från motståndarna till kliniken i<br />
Medellín. Dit har Alejandro Ordoñes skickat<br />
sex jurister för att säkerställa att ramarna för<br />
abortlagstiftningen inte överskrids.<br />
– Något liknande har aldrig hänt förut,<br />
konstaterar María del Rosario Romero, på<br />
stadens kvinnoförvaltning.<br />
Där är man fast beslutna att fullfölja avsikterna<br />
med kvinnokliniken. Att borgmästaren<br />
tvingade företrädarna att avgå, var enligt<br />
efterträdarna nödvändigt. Annars hade hela<br />
projektet havererat. Margarita Trujillo blev<br />
Rosita<br />
Rosita var tretton år när hon<br />
blev våldtagen av sin<br />
granne. Hon gick till sju<br />
olika sjukhus för att få abort,<br />
men alla vägrade utföra den.<br />
De fullföljde inte heller skyldigheten<br />
att hänvisa henne till en klinik som<br />
kunde hjälpa henne.<br />
Rosita överklagade men domaren sa nej.<br />
Tre gånger försökte hon begå självmord.<br />
Till slut tvingades hon föda barnet som lämnades<br />
för adoption.<br />
Då var hon psykiskt nedbruten och gjorde<br />
ytterligare självmordsförsök.<br />
Så småningom fick hon ett skadestånd<br />
och våldtäktsmannen dömdes till 16 års<br />
fängelse. Han fortsatte att hota familjen via<br />
vän<strong>ner</strong>. Mamman blev misshandlad, Rosita<br />
hotades med vapen. Organisationen<br />
Women’s Link Worldwide vände sig till den<br />
interamerikanska domstolen för mänskliga<br />
rättigheter och förhandlar nu för att Rosita<br />
ska få skydd och psykologiskt stöd.<br />
motvilligt ny chef för kvinnoförvaltningen.<br />
– Vi köpte strategin att lugna <strong>ner</strong> debatten,<br />
men vi är alla feminister som försvarar kvinnors<br />
rättigheter, säger hon.<br />
Hon anser att uppslutningen kring kyrkans<br />
kampanj mot kliniken bygger på en okunskap<br />
hos allmänheten om jämställdhet som bäddar<br />
för fanatism och bara kan motverkas genom<br />
information och utbildning. Kollegan María<br />
del Rosario Romero hävdar att kyrkan<br />
däremot agerar väldigt medvetet efter att ha<br />
studerat och förstått kraften i det man kallar<br />
för genusideologin.<br />
– Kyrkan kallar oss mördare för att vi förespråkar<br />
sexuella och reproduktiva rättigheter.<br />
De har alltid varit emot sexuell njutning,<br />
homosexualitet, ja allt som har med sex att<br />
göra. Vi säger att människor har rätt till sin<br />
sexuella läggning. Kyrkans slutsats är att det<br />
som förefaller bra i våra ögon är väldigt farligt<br />
för samhället och familjerna. Och de har helt<br />
rätt när de säger att vi vill förändra systemet.<br />
Men dit är vägen lång. Fortfarande nekas<br />
många abort på felaktiga grunder. Få orkar<br />
överklaga även om 21 kvinnor i Medellín har<br />
valt att ta strid i domstol. Kommunjuristen<br />
Juliet Gómez har en lång lista över hinder<br />
som kvinnor med godkända skäl till abort<br />
fortfarande möter, allt från okunnighet till<br />
rena kränkningar.<br />
Situationen är så svår att även kvinnor som<br />
Claudia<br />
Claudia kom med sin pappa<br />
till ett sjukhus i Medellín för<br />
att undersöka sina problem<br />
med en axel. Provtagningen<br />
visade att hon var gravid.<br />
När det uppdagades att hon<br />
under många år utsatts för övergrepp av<br />
fadern, försvann han.<br />
Ingen informerade den tolvåriga Claudia<br />
om rätten till abort. Istället skickades hon<br />
till ett nunnehem.<br />
En gynekolog på hemmet blev upprörd<br />
och upplyste om alternativen, vilket ledde<br />
till att flickan inte längre ville föda barnet.<br />
Men då hölls hon instängd på hemmet där<br />
man ville att barnet skulle födas och<br />
adopteras bort.<br />
Gynekologen fick sparken och<br />
informerade kommunjuristen JULIET<br />
GÓMEZ. Efter många timmars väntan utanför<br />
nunnehemmets grind fick hon med sig<br />
Claudia, och kunde se till att hennes rätt<br />
till abort respekterades.<br />
har rätt till abort väljer den illegala vägen.<br />
– Det korrekta vore att den vårdpersonal<br />
som motsätter sig den nya lagen inte har<br />
någon kontakt med de kvinnor som begär en<br />
legal abort, säger Juliet Gómez.<br />
Colombia är ett land där våldet är utbrett<br />
och straffriheten nästan total. Liksom i andra<br />
konfliktzo<strong>ner</strong> riktas sexuellt våld mot kvinnor<br />
för att förnedra motståndaren, i kampen som<br />
pågår mellan olika väpnade grupper – gerilla,<br />
paramilitär, kriminella gäng och säkerhetsstyrkor.<br />
Judith Botero är en av de uthålliga företrädare<br />
för kvinnorörelsen vi träffar i Medellín<br />
som nu kämpar för att kvinnokliniken trots<br />
allt ska förverkligas. Hon ler sarkastiskt och<br />
säger:<br />
– Det enda liv som inte får kränkas här är<br />
embryots.<br />
ANNE JALAKAS, JENNY RÖNNGREN<br />
Judith Botero<br />
2/10 INSIKT 25<br />
ANNE JALAKAS
RAPPORT UTIFRÅN<br />
”I kristider får<br />
preventionen<br />
stryka på foten”<br />
Lettland har den näst högsta andelen hivpositiva i EU och<br />
idag är de unga kvinnorna en särskilt utsatt grupp. Men när<br />
regeringen kämpar med en mardrömslik ekonomisk kris<br />
hamnar satsningar på att förebygga hiv långt ned på listan.<br />
<strong>Insikt</strong> åkte över Östersjön och besökte ett Riga i snålblåst.<br />
Madara Ladina drömmer om en<br />
ungdomsmottaging med barnmorskor,<br />
kuratorer och gratis kondomer.<br />
Innan den ekonomiska<br />
krisen fullständigt knockade Lettland förra<br />
året hade organisationen där hon jobbar så<br />
smått kommit igång med hennes drömmottagning<br />
i huvudstaden Riga men nu finns<br />
det inte längre några pengar.<br />
– Ungdomsmottagningen ligger på is<br />
medan vi väntar på besked om pengar från<br />
Riga stad, säger Madara Ladina, ungdomssamordnare<br />
på Papardes Zieds, Lettlands motsvarighet<br />
till rfsu.<br />
Chansen att få stöd till en ungdomsmottagning,<br />
när arbetslösheten i Lettland ligger på<br />
rekordhöga tjugo procent, är liten.<br />
– Preventionen får stryka på foten i kristider,<br />
säger Iveta Kelle, som är verksamhetsansvarig<br />
på Papardes Zieds, krasst.<br />
Enligt henne har det i praktiken aldrig<br />
funnits en fungerande strategi för att förebygga<br />
hiv och andra sexuellt överförda infektio<strong>ner</strong><br />
i Lettland och även om det finns gott<br />
om ambitio<strong>ner</strong> och idéer har krisen effektivt<br />
satt stopp för de investeringar som skulle<br />
behövas för att förverkliga dem.<br />
– Det verkar dessutom som om ungas<br />
kunskap om säkert sex har blivit sämre, i alla<br />
fall om man ska utgå från de frågor vi får från<br />
ungdomar idag, säger Iveta Kelle.<br />
När hivspridningen tog fart i slutet av 90-<br />
26 INSIKT 2/10<br />
talet var det nästan uteslutande sprutmissbrukare<br />
som drabbades. Nu ligger antalet nya fall<br />
på en ganska stabil nivå men smittvägen har<br />
förändrats. Sedan ett par år tillbaka sker spridningen<br />
av hiv främst genom heterosexuella<br />
kontakter. Ökningen är idag störst bland<br />
kvinnor mellan 20 och 24 år.<br />
– Unga vet ofta hur hiv smittar men många<br />
vet inte hur de ska använda en kondom på ett<br />
korrekt sätt, säger Madara Ladina.<br />
KUNSKAPSSUGET är stort och trycket på<br />
Papardes Zieds tjänster är större än någonsin.<br />
De utbildar ungdomsinformatörer som går ut<br />
i skolorna. Listan med skolor som står i kö är<br />
lång och väntetiden är ungefär ett halvår.<br />
Tidigare var hälsa ett eget ämne i skolorna i<br />
Lettland och där ingick sex och samlevnad,<br />
men för två år sedan ändrades systemet och<br />
numera ska sex och samlevnad integreras i<br />
andra ämnen, som samhällskunskap och<br />
biologi.<br />
– Många av lärarna klarar inte av att prata<br />
om sex och jag tror att det är därför vi har fått<br />
fler förfrågningar, säger Iveta Kelle.<br />
Papardes Zieds tar också fram utbildningsmaterial<br />
för lärare och i höstas producerade de<br />
en film som till Iveta Kelles stora förvåning<br />
möttes av högljudda protester. Katolska<br />
kyrkan samlade ihop namnunderskrifter från<br />
400 föräldrar och krävde att filmen skulle<br />
dras in.<br />
Ovan: Iveta Kelle, verksamhetsansvarig och<br />
Madara Ladina, ungdomssamordnare, tar emot<br />
på Papardes Zieds kontor i Riga. Papardes<br />
Zieds är Lettlands motsvarighet till RFSU.<br />
– Det har aldrig hänt något liknande under<br />
de tio år jag har jobbat här. Det var en väldigt<br />
oskyldig film riktad till lärare, säger Iveta<br />
Kelle.<br />
Hon tror att en förklaring är att det är val i år<br />
och att kyrkan kraftsamlar för att försvara sin<br />
maktposition. Papardes Zieds har svarat med<br />
debattartiklar och seminarier och filmen distribueras<br />
som pla<strong>ner</strong>at. Men det råder ingen<br />
tvekan om att det blåser hårda vindar för den<br />
som vill prata om sex i Lettland.<br />
– Det händer att vi får arga samtal från föräldrar<br />
när våra ungdomsinformatörer besökt<br />
en skola. En del elever får inte vara med på lektionen<br />
när vi kommer, säger Madara Ladina.<br />
Om unga är en viktig grupp inom hivpreventionen<br />
så är inter<strong>ner</strong>na på Lettlands<br />
elva välfyllda fängelser definitivt en annan.<br />
Förra året stod de för 18 procent av alla nya<br />
hivfall. Även här är Papardes Zieds engagerade<br />
i ett projekt som går ut på att utbilda<br />
fängelsepersonalen som i sin tur informerar<br />
inter<strong>ner</strong>na om hur de ska skydda sig själva och<br />
sina part<strong>ner</strong>.<br />
fn-organet unodc som arbetar mot droger<br />
och brottslighet deltar också i fängelseprojek-
tet. Evija Dompalma tar emot på unodc:s<br />
kontor intill katedralen mitt i Rigas sagolikt<br />
vackra gamla stad.<br />
– Vi vet ännu inte om spridningen av hiv har<br />
minskat men det här projektet har fått andra<br />
konsekvenser. Relationen mellan inter<strong>ner</strong> och<br />
personal har förbättrats och stämningen har<br />
blivit lugnare. Inter<strong>ner</strong>na har varit väldigt<br />
intresserade och motiverade, säger Evija<br />
Dompalma.<br />
Men i slutet av 2010 försvin<strong>ner</strong> unodc<br />
från Lettland och därmed även pengarna till<br />
fängelseprojektet.<br />
I UTKANTEN av Riga ligger snöhögarna från<br />
den stränga vintern fortfarande kvar. En försiktig<br />
vårsol lyser upp Inga Upmaces kontorsrum.<br />
Hon är chef för den nationella avdelningen<br />
för hiv- och aidsprogram i Lettland<br />
och mycket oroad över vad som kommer att<br />
ske i fängelserna när unodc:s tillfälliga<br />
kontor i Riga försvin<strong>ner</strong>.<br />
– Fängelseinter<strong>ner</strong> är visserligen en av de<br />
prioriterade grupperna i det nya nationella<br />
hiv- och aidsprogrammet men regeringen förlitar<br />
sig på frivilligorganisatio<strong>ner</strong>nas insatser,<br />
säger hon.<br />
Inga Upmace var med och startade de så<br />
kallade lågtröskelcentren för drogmissbrukare<br />
i Lettland. De finns i 16 städer och erbjuder<br />
information, stöd och rådgivning om hiv. Där<br />
kan sprutmissbrukare dessutom få rena<br />
sprutor. Satsningarna har varit lyckade. 2001<br />
diagnosticerades över 600 sprutmissbrukare<br />
med hiv men sedan dess har antalet nya fall av<br />
hiv bland sprutmissbrukare gått ned.<br />
– Nu är det viktigt att vi börjar vända oss till<br />
andra riskgrupper, inte bara sprutmissbrukare<br />
utan unga, fängelseinter<strong>ner</strong>, prostituerade<br />
och män som har sex med män, säger Inga<br />
Upmace.<br />
Men precis som preventörerna på Papardes<br />
Zieds är hon djupt bekymrad över resursbristen.<br />
– Vi försöker få politikerna att förstå vikten<br />
av prevention men det är en extrem situation<br />
just nu. Vi har inga pengar, säger hon utan<br />
omsvep.<br />
Inga Upmace berättar att de hade pla<strong>ner</strong>at<br />
att genomföra en stor studie av ungas sexuella<br />
beteende i år för att få en bättre bild av vilka<br />
satsningar som krävs.<br />
– Men vi kämpar emot utbildningsdepartementet<br />
i den här frågan och deras representanter<br />
säger att ungdomar har tillräckliga kunskaper<br />
om säkert sex. Det tror inte vi och vi<br />
behöver den här undersökningen för att<br />
kunna bevisa det.<br />
TILLBAKA TILL organisationen Papardes<br />
Zieds och deras kontor i ett slitet flervåningshus<br />
bredvid floden Daugava. Madara Ladina<br />
berättar om en högriskgrupp som ökar snabbt<br />
just nu – de socialt utsatta ungdomarna.<br />
ANNA DAHLQVIST<br />
INGET LAND i Europa har drabbats lika hårt<br />
av den ekonomiska krisen som Lettland.<br />
26 procent av letterna beräknas vara fattiga,<br />
att jämföra med Sveriges 12 procent.<br />
● Lettland har den näst högsta andelen hivpositiva<br />
i EU, efter Estland. Förra året var<br />
det totala antalet hivpositiva i Lettland<br />
4 614 av en befolkning på 2,2 miljo<strong>ner</strong>.<br />
● De flesta som lever med hiv är mellan<br />
20 och 24 år. Män domi<strong>ner</strong>ar men andelen<br />
kvinnor ökar.<br />
● Sedan 2008 är sexuell smitta vanligare<br />
än smitta via injektionsmissbruk.<br />
● Män som har sex med män står för en<br />
relativt liten andel av dem som lever med<br />
hiv men det kan också bero på att många<br />
inte är öppna med sin homosexualitet.<br />
IDAG FÅR 451 perso<strong>ner</strong> i Lettland behandling<br />
med bromsmedici<strong>ner</strong> men enligt både<br />
nationella och internationella bedömare har<br />
mellan 700 och 1200 perso<strong>ner</strong> behov av<br />
hivbehandling. Många av dem är sprutmissbrukare<br />
och de möts av en fördömande<br />
attityd inom vården. Lettland har också fått<br />
kritik för att de inte följer WHO:s rekommendatio<strong>ner</strong><br />
om när behandling ska sättas<br />
in men de pla<strong>ner</strong>ar nu att ändra sin policy<br />
och börja bromsbehandlingarna tidigare.<br />
Källor: WHO, UNODC, Smittskyddsinstitutet,<br />
Infectology Center of Latvia.<br />
Inga Upmace, t v, och Evija Dompalma, t h.<br />
Båda är aktiva i kampen mot hiv i Lettland.<br />
– De har hoppat av skolan och det är vanligt<br />
att de dricker alkohol och använder droger. I<br />
och med krisen blir de fler och fler och vi har<br />
svårt att nå dem, säger hon.<br />
Många har svåra familjeförhållanden. Ibland<br />
har båda föräldrarna åkt utomlands, exempelvis<br />
till Sverige, för att tjäna pengar och de<br />
tvingas lämna barnen hemma med mor- och<br />
farföräldrar.<br />
– De har inte någon vuxen att prata med.<br />
Ofta är den äldre ge<strong>ner</strong>ationen som ska ta<br />
hand om de här ungdomarna alltför konservativa<br />
för att prata om sex, säger Madara Ladina.<br />
ANNA DAHLQVIST<br />
2/10 INSIKT 27
SEN SIST<br />
Lyckad satsning i Vitryssland<br />
Personal på vitryska ungdomsmottagningar<br />
utbildas nu i sexualitet och hälsa. Fem nya<br />
mottagningar pla<strong>ner</strong>as i södra Vitryssland. Ett<br />
samarbete mellan tre natio<strong>ner</strong> har givit resultat.<br />
Sedan 2004 hade Sösam<br />
(Sex- och samlevnadsmottagningen<br />
på Södersjukhuset)<br />
haft ett projekt i S:t Petersburg<br />
med syfte att utbilda<br />
personal på stadens ungdomsmottagningar<br />
men år 2006 upphörde<br />
de statligt finansierade<br />
svenska bidragen till Ryssland.<br />
– Där stod vi: Alexander<br />
Kulikov, som hade startat en<br />
akademisk utbildning för ungdomsmottagningspersonal<br />
i S:t<br />
Petersburg, ”Mr ungdomsmottagning”<br />
Pavel Krotin och jag<br />
själv. Då dök tanken på att fortsätta<br />
tillsammans upp. Våra erfarenheter<br />
borde komma till nytta<br />
någonstans, berättar Barbro<br />
Gustafsson, som ledde Rysslandsprojektet.<br />
Någon annanstans blev i det<br />
här fallet Vitryssland.<br />
Barbro Gustafsson for hem och<br />
la fram förslaget om att arbeta<br />
med kunskapsöverföring och<br />
utbildning för att förbättra vitryska<br />
ungdomars sexuella och<br />
reproduktiva hälsa. Chefen på<br />
Sösam Hans Carlberg tände på<br />
idén och var också villig att själv<br />
delta i projektet.<br />
På Sida fanns ett beslut om en<br />
satsning på Vitryssland. Pengar<br />
söktes och beviljades från öek* ) .<br />
En pilotstudie genomfördes för<br />
att se om vitryssarna var intresserade<br />
av att delta i projektet.<br />
Steg nummer ett var att förankra<br />
projektet hos det vitryska hälsoministeriet.<br />
– Vi svenskar hade ingen aning<br />
om vad som väntade oss i Vitryssland<br />
men professor Kulikov<br />
som kunde både språket och kulturen<br />
och hade kontakter blev en<br />
ovärderlig förbindelselänk för<br />
oss, berättar Barbro Gustafsson.<br />
Pilotstudien föll ut väl och när<br />
projektet drogs igång under sommaren<br />
2007 var det i form av ett<br />
trenationssamarbete. Svenskarna<br />
28 INSIKT 2/10<br />
stod för projektledning och specialistkompetens,<br />
ryssarna för en<br />
stor del av erfarenheten och i Vitryssland<br />
kom unicef att fungera<br />
som projektkoordinator.<br />
I den vitryska huvudstaden<br />
Minsk fanns redan ett antal ungdomsmottagningar<br />
som initierats<br />
av unicef och unfpa.<br />
– Men det saknades en plan för<br />
utveckling och för fortbildning<br />
av personalen. Därför passade<br />
vårt projekt väl in i bilden.<br />
MED EGNA ÖGON<br />
Ett första möte hölls i S:t Petersburg<br />
med deltagare från Vitryssland,<br />
främst från hälsoministeriet<br />
och universiteten.<br />
– Vitryssarna hade hört talas<br />
om det rysk-svenska samarbetet i<br />
S:t Peterburg och ville se med<br />
egna ögon om det här kunde vara<br />
något för dem. Vi gjorde studiebesök,<br />
deltog i en konferens om<br />
ungdomshälsa och några gick den<br />
72-timmarsutbildning som professor<br />
Kulikov ansvarar för,<br />
berättar Barbro Gustafsson.<br />
Sedan följde flera seminarier i<br />
Minsk. Föreläsningar i ungdomshälsa<br />
och sexualitet och pla<strong>ner</strong>ingen<br />
av en universitetskurs i<br />
sexologi fanns bland annat på<br />
schemat. Bland föreläsarna återfanns<br />
både svenskar och ryssar.<br />
Hans Carlberg åkte tillsammans<br />
med svenska kollegor på en<br />
turné till städerna Pinsk, Grodno<br />
och Novopolotsk. Där vände de<br />
sig direkt till personalen på ungdomsmottagningarna<br />
som för<br />
övrigt har en bredare ansats än<br />
vad vi är vana vid hemifrån<br />
Sverige.<br />
– Precis som på andra håll i<br />
Europa är de mer ge<strong>ner</strong>ellt inriktade<br />
på ungdomars hälsa och inte<br />
enbart på sexuell hälsa. De medicinska<br />
kunskaperna har de nog<br />
men de är inte lika vana vid att<br />
prata om sex som vi. Vad vi<br />
kunde bidra med handlade<br />
mycket om samtalsmetodik, om<br />
attityder och bemötande, berättar<br />
Svante Nielsen, projektets<br />
sekreterare.<br />
Det visade projektutvärderingen<br />
och det bekräftar också<br />
barnmorskan Gull-Britt Andersson,<br />
som var den som tog<br />
emot när personalen från de vitryska<br />
ungdomsmottagningarna<br />
kom till Sverige på studiebesök.<br />
De besökte en ungdomsmottagning<br />
i Sollentuna där de fick sitta<br />
med under patientsamtal och var<br />
med när en lärare på Bromma<br />
Gymnasium hade sex- och samlevnadsundervisning.<br />
Skickliga simultantolkar jobbade<br />
så svetten lackade och Gull-<br />
Britt Andersson fick svara på<br />
besökarnas frågor.<br />
– De frågade till exempel varför<br />
barnmorskan på ungdomsmottagningen<br />
hade låtit så snäll och<br />
vänlig när hon pratade med<br />
flickan som kom för att få ett<br />
dagenefterpiller. Flickan hade ju<br />
gjort fel och borde väl få skäll,<br />
tyckte de. De var också rädda för<br />
att prata sex på sina mottagningar,<br />
rädda för att det skulle<br />
skada ungdomarna. Men nu satt<br />
de med i skolan när läraren<br />
pratade sex med eleverna och fick<br />
se att det gick bra. Att vi har en<br />
bra modell, säger Gull-Britt<br />
Andersson.<br />
Fyra ryssar och tolv vitryssar<br />
fick också möjligheten att gå en<br />
för dem skräddarsydd utbildning<br />
vid Göteborgs universitet.<br />
– Kursen vände sig till dem som<br />
i sin tur ska undervisa blivande<br />
sexologer och ungdomsmottagningspersonal,<br />
säger Svante Nielsen.<br />
POLITISK VILJA<br />
I december 2009 hade 450 perso<strong>ner</strong>,<br />
mest beslutsfattare och kliniskt<br />
verksamma, på ett eller<br />
annat sätt nåtts av projektet.<br />
Bland annat hade en bok i sexologi<br />
givits ut och en kurs i ungdomars<br />
sexuella och reproduktiva<br />
hälsa, för ungdomsmottagningspersonal<br />
i Vitryssland<br />
permanentats.<br />
– unicef och vitryska hälsoministeriet<br />
arbetar också aktivt<br />
Ovan: Professor Alexander<br />
Kulikov från S:t Petersburg tillsammans<br />
med Hans Carlberg,<br />
chef på Sösam.<br />
T v: Sommarkursen vid Göteborgs<br />
universitet med deltagare<br />
från Vitryssland och Ryssland.
ANITA JONSSON<br />
Barbro Gustafsson på väg till<br />
möte med vitryssarna.<br />
med att starta nya ungdomsmottagningar<br />
utanför Minsk. Fem<br />
nya center är pla<strong>ner</strong>ade i Gomelregionen<br />
i södra Vitryssland. De<br />
som arbetar inom ungdomsmottagningarna<br />
fick en stärkt yrkeskompetens<br />
genom projektet. Det<br />
har också lett till att unicef fått<br />
politiskt gehör för betydelsen av<br />
ungdomsmottagningarnas arbete,<br />
berättar Barbro Gustafsson.<br />
FÖR TIDIGT SLUT<br />
Egentligen skulle projektet inte<br />
ha avslutats förrän i oktober<br />
2010, men Sida gav inte öek fortsatta<br />
medel för sin verksamhet<br />
och därmed stod projektet utan<br />
finansiär.<br />
– Alla medel till öek ströps så<br />
det var bara att avsluta. Två och<br />
ett halvt år är egentligen alldeles<br />
för kort tid. Sådana här projekt<br />
ska pågå i åtminstone fem år,<br />
tycker Barbro Gustafsson, som<br />
likafullt kän<strong>ner</strong> sig nöjd med vad<br />
de hann åstadkomma.<br />
Vitryssarna hade gärna sett en<br />
fortsättning på projektet men så<br />
länge öek inte får några pengar,<br />
händer ingenting.<br />
– Skulle de få nya pengar ställer<br />
sig ändå Hans Carlberg i nuläget<br />
tveksam till Sösams fortsatta<br />
medverkan. Däremot har Venhälsan<br />
visat intresse för att fortsätta<br />
på vår utstakade bana, säger<br />
Barbro Gustafsson.<br />
HELENE LUMHOLDT<br />
* ) ÖEK, Hälso- och sjukvårdens<br />
Östeuropakommitté, är Sidas största<br />
samarbetspart<strong>ner</strong> inom vårdsektorn<br />
i Östeuropa. ÖEK stödjer hälsofrämjande<br />
och sjukdomsförebyggande<br />
insatser som syftar till att förbättra<br />
folkhälsan och förhindra spridning<br />
av allvarliga infektionssjukdomar<br />
som TB och hiv/aids. ÖEK består av<br />
medlemmar från landsting, organisatio<strong>ner</strong>,<br />
myndigheter och företag.<br />
Samarbete i ny form<br />
En svensk-rysk<br />
konferens med fokus<br />
på hiv/STI och ungdomars<br />
sexuella hälsa<br />
genomfördes i april i<br />
S:t Petersburg.<br />
LAFAS och Stockholms läns<br />
landstings projektsamarbete med<br />
S:t Petersburg på andra sidan<br />
Östersjön har en lång historia. S:t<br />
Petersburgs ungdomsmottagningar<br />
har byggts upp efter<br />
svensk modell och <strong>Lafa</strong>s metodmaterial<br />
Röda Tråden används i<br />
många ryska skolor. Personal på<br />
ungdomsmottagningar och<br />
skolor har varit på studiebesök i<br />
Stockholm och många har fått sin<br />
fortbildning inom ramen för de<br />
svenska projekten.<br />
Det formella projektsamarbetet<br />
avslutades 2008 när Sida fasade<br />
ut det svenska biståndet till<br />
Ryssland. Men både våra ryska<br />
samarbetsparter och vi själva<br />
ville hitta nya former för att fortsätta<br />
och utveckla de svenskryska<br />
kontakterna. Idén föddes<br />
att ordna en konferens för ungdomsmottagnings-<br />
och skolpersonal<br />
och andra aktörer från S:t<br />
Petersburg och Stockholm, i<br />
syfte att utbyta kunskap och<br />
erfarenheter kring arbete med<br />
ungdomars sexuella hälsa och<br />
hiv/sti-prevention.<br />
KONFERENSEN med cirka 125<br />
perso<strong>ner</strong> hölls 15–16 april i S:t<br />
Petersburg. En svensk delegation,<br />
drygt 20 perso<strong>ner</strong>, deltog både<br />
som åhörare och föreläsare.<br />
Under konferensen varvades<br />
svenska och ryska föreläsare.<br />
Ämnen som togs upp av ryska<br />
föreläsare var bland annat innehållet<br />
i sex- och samlevnadsundervisningen<br />
i S:t Petersburgs<br />
skolor, hur olika ungdomsmottagningar<br />
har profilerat sig<br />
samt utvecklingen av den sexuella<br />
hälsan bland ungdomar i<br />
staden. De svenska föreläsarna<br />
kom från olika yrkeskategorier.<br />
Tommy Eriksson, lärare vid<br />
Farsta gymnasium, berättade om<br />
hur man kan ha ett normkritiskt<br />
perspektiv på sex- och samlevnadsundervisningen<br />
och forskaren<br />
Ronny Tikkanen föreläste<br />
om faktorer bakom sexuellt risktagande.<br />
Christina Ralsgård,<br />
verksamhetsansvarig på Nationellt<br />
centrum för hivpositiva<br />
barn och unga, presenterade satsningarna<br />
på stöd till hivpositiva<br />
barn och ungdomar i form av<br />
läger och konferenser.<br />
Andra dagen föreläste Monica<br />
Ideström – utredare på Socialstyrelsens<br />
enhet för befolkningsinsatser,<br />
om hur man inom<br />
hälso- och sjukvårdssektorn ska<br />
förebygga hiv/sti bland unga<br />
genom en bred ansats med olika<br />
aktörer. Astri Brandell Eklund,<br />
utbildare från Riskbruksprojektet<br />
vid Statens folkhälsoinstitut,<br />
talade om samtalsmetoden motiverande<br />
samtal och visade på ett<br />
levande sätt hur ett så kallat miförhållningssätt<br />
kan se ut genom<br />
att involvera publiken.<br />
TEMAN som de ryska föreläsarna<br />
tog upp var prevention av<br />
hpv (humant papillomvirus som<br />
kan ge upphov till livmoderhalscancer)<br />
genom vaccination,<br />
information om hur man<br />
skyddar sig (kondom) och cellprovskontroller<br />
(tidig upptäckt).<br />
En annan av de ryska föreläsarna<br />
gav en bild av hur verkligheten<br />
för många skolbarn i S:t Petersburgsområdet<br />
ser ut, till exempel<br />
lever 60 procent utan sina<br />
pappor, men gav också en positiv<br />
bild av på tolv års erfarenhet av<br />
Mottagning på Svenska Ge<strong>ner</strong>alkonsulatet,<br />
t v ge<strong>ner</strong>alkonsul<br />
Gunnar Klinga och i mitten<br />
Gunilla Neves Ekman, tf chef <strong>Lafa</strong>.<br />
sex- och samlevnadsundervisning<br />
i skolan, som fungerar bra!<br />
Vi fick också veta att aborttalen<br />
bland tonåringar ligger på nästan<br />
39/1000 kvinnor. När det gäller<br />
tonårsgraviditeter har dock<br />
ökningen nu avstannat.<br />
Efter konferensen gjorde den<br />
svenska gruppen ett mycket uppskattat<br />
studiebesök på ungdomsmottagningen<br />
Juventa, där vi<br />
bland annat fick se delar av verksamheten<br />
som spän<strong>ner</strong> över ett<br />
mycket vidare fält än vad vi är vana<br />
vid från Sverige, allt från akupunktur<br />
och skönhetsbehandlingar<br />
till en stor sti-mottagning<br />
och preventivmedelsrådgivning.<br />
MARTA HANSSON BOCANGEL,<br />
ELIN JACOBSSON,<br />
GUNILLA NEVES EKMAN<br />
THE 1ST BALTIC SEA CONFERENCE ON HIV/STI-PREVENTION AND<br />
SEXUAL HEALTH PROMOTION FOR YOUNG PEOPLE arrangerades<br />
av <strong>Lafa</strong> tillsammans med S:t Petersburgs hälsokommitté och utbildningskommitté<br />
och med stöd från Sidas Östersjöenhet. Ansvariga i<br />
S:t Petersburg har varit de tidigare projektsamordnarna NATALIA<br />
VOROBJOVA och TATIANA KOZHUKHOVSKAYA samt chefen för S:t<br />
Petersburgs centrala ungdomsmottagning Juventa, PAVEL KROTIN.<br />
På <strong>Lafa</strong> har ANNA CHUCHU SCHINDELE, ELIN JACOBSSON och<br />
GUNILLA NEVES EKMAN ansvarat för pla<strong>ner</strong>ing och genomförande.<br />
I ett tidigt skede inkluderades konferensen i den handlingsplan för<br />
smittskyddsfrågor i Östersjöområdet som Smittskydd Stockholm<br />
ansvarar för. Konferensen ingick också i det samarbetsavtal som<br />
finns mellan Stockholmsregionen och S:t Petersburgs stad.<br />
2/10 INSIKT 29
BÖCKER FILM TEATER<br />
Fler frågor än svar<br />
NÄR LILLEMOR i slutet av<br />
1980-talet tar emot beskedet att<br />
hon har hiv är det en dödsdom,<br />
för det ska ännu komma att dröja<br />
flera år innan bromsmedici<strong>ner</strong>na<br />
kommer. Skräcken för det nya<br />
viruset är stor och de som drabbats<br />
riskerar att bli utfrysta och<br />
lämnade ensamma. Lillemor<br />
bestämmer sig för att berätta för<br />
sina föräldrar, men ingen mer.<br />
Hon kän<strong>ner</strong> sig frisk och har låga<br />
virusnivåer, läkarens gissning att<br />
hon har ett år kvar att leva känns<br />
efter hand mer och mer overklig.<br />
När Lillemor lämnar sin hemstad<br />
i norra Sverige för att flytta till<br />
Skåne lämnar hon allt bakom sig,<br />
familj, vän<strong>ner</strong> – och på ett psykologiskt<br />
plan även sin hivdiagnos.<br />
Hon träffar så småningom en<br />
man och gifter sig med honom<br />
och får två barn, utan att någon<br />
utom den infektionsläkare hon<br />
träffar ett par gånger om året vet<br />
om hennes hemlighet. Livet går<br />
sin gilla gång – till en dag då<br />
allting av en slump uppdagas.<br />
Samhällets dom blir hård. Lillemor<br />
blir i mediernas bevakning<br />
Hiv-kvinnan ”med hela svenska”<br />
folket”, får ett två och ett halvt år<br />
långt fängelsestraff och förlorar<br />
vårdnaden om sina barn.<br />
RESPEKT – EN SEXBOK<br />
FÖR KILLAR<br />
Författare: Inti Chavez Perez<br />
Förlag: Alfabeta förlag, 2010<br />
30 INSIKT 2/10<br />
I dokumentärfilmen Hur kunde<br />
hon träder hon för första<br />
gången fram för att berätta sin<br />
historia. Långsamt och trevande<br />
söker hon ord för att förklara hur<br />
det kunde bli som det blev, varför<br />
hon aldrig berättade, inte ens för<br />
den man hon var gift med. Om<br />
förnekandet av hivdiagnosen,<br />
den onämnbara, som till slut blev<br />
till en livslögn. Om virusnivåer så<br />
låga att infektionen kanske rent<br />
av hade läkt ut av sig själv?<br />
Det är modigt och starkt gjort.<br />
Som en berättelse om en kvinna<br />
som vägrar låta sig knäckas av<br />
omgivningens fördömanden, är<br />
Hur kunde hon? gripande och<br />
engagerande. Filmen tydliggör<br />
med skärpa att orsakerna till Lillemors<br />
agerande inte kan förklaras<br />
på individnivå – utan har att<br />
göra med det stigma hivpositiva<br />
lever med i det svenska samhället.<br />
ÄNDÅ ÄR detta ingen riktigt<br />
lyckad film, och det har att göra<br />
med den dokumentära berättarform<br />
filmaren Ingela Lekfalk<br />
har valt. Att gå bredvid utan att<br />
in-gripa, att stenhårt lita på att<br />
människor och skeenden talar för<br />
sig själva.<br />
Vi får följa Lillemor till och från<br />
LÅT MIG SÄGA det direkt, det<br />
här är en bra och efterlängtad<br />
bok. Respekt – en sexbok för<br />
killar fyller en lucka i floden av<br />
informationslitteratur om sex<br />
och samlevnad som riktar sig<br />
direkt till unga. Inte minst gäller<br />
det litteratur riktad till målgruppen<br />
killar. Den når längre än<br />
Manne Forsbergs ”Kukbruk”<br />
och antologin ”Pittstim”.<br />
Boken har en ton och ett tilltal<br />
av bästa sexualupplysarmärke<br />
med sina konkreta och praktiska<br />
råd och tips kring kroppen,<br />
lusten, hur man närmar sig en<br />
part<strong>ner</strong>, hur man flirtar och man<br />
hur smeker och rör vid en annan<br />
människas kropp vare sig det är<br />
en kille eller tjej. Språket i boken<br />
är rakt och enkelt och det märks<br />
under några år, med början strax<br />
innan hon ska börja avtjäna sitt<br />
fängelsestraff. Vardagssce<strong>ner</strong> från<br />
när hon ett antal gånger flyttar<br />
och får hjälp av sin mamma och<br />
sin väninna, resan till och från<br />
fängelset och tiden därefter<br />
blandas med eftertänksamma<br />
”intervjuer” i soffan framför<br />
kameran.<br />
Det är Lillemor och hennes<br />
mamma som i monologform berättar,<br />
intervjuarens frågor som<br />
de egentligen svarar på är bortklippta.<br />
Filmarens egna tankar<br />
och research, hennes frågor och<br />
invändningar, får vi aldrig veta<br />
något om. Det finns heller ingen<br />
berättarröst som guidar oss i samhällets<br />
lagar och regler så som<br />
smittskyddslagen, brottsbalken,<br />
praxis vid vårdnadstvister och<br />
sjukvårdens sekretessbestämmelser,<br />
sådant som skulle kunna<br />
hjälpa oss att förstå hur det som<br />
drabbat Lillemor och hennes<br />
familj över huvud taget är möjligt.<br />
I denna djungel av lagar och<br />
förhållningsorder har Lillemor<br />
lämnats ensam. Det är flera yrkesverksamma<br />
som har brustit i<br />
omhändertagande och stöd – en<br />
aktiv, synlig journalistisk arbetsmetod<br />
hade kunnat peka ut för<br />
HUR KUNDE HON<br />
Dokumentär<br />
Regi: Ingela Lekfalk<br />
oss på vilket sätt, kunnat konfrontera<br />
dessa perso<strong>ner</strong> med<br />
frågor och gjort jämförelser med<br />
andra fall för att visa hur Lillemor<br />
med rätt hjälp hade kunnat<br />
hantera sitt liv på ett annat sätt.<br />
Ingela Lekfalks önskan är<br />
antagligen att filmen ska ge<br />
upphov till förnyad diskussion<br />
och engagemang mot fördomar<br />
och stigmatisering. Som filmen<br />
är gjord, ställer sig tyvärr alla<br />
frågor om omständigheterna i<br />
vägen för detta.<br />
MARTINA JUNSTRÖM<br />
Efterlängtat för killar om sex<br />
tydligt att Inti Chavez Perez,<br />
trots sin relativa ungdom, har stor<br />
erfarenhet av att möta och samtala<br />
med unga om sexualitet, sexuella<br />
handlingar och sexuell preferens.<br />
En del saker stör jag mig dock på.<br />
Bland annat så finns det ett trettiotal<br />
små referenser av skiftande<br />
kvalitet och aktualitet utspridda i<br />
boken. Det är allt från forskning<br />
till allmänt tyckande men i och<br />
med att de presenteras som ”sanningar”<br />
så drar det <strong>ner</strong> det goda<br />
helhetsintrycket. Inti Chavez<br />
Perez (och förlaget) borde ha litat<br />
på att hans egna små faktarutor<br />
och kommentar hade räckt .<br />
Sen är det en sak till: En av mina<br />
käpphästar i arbetet med sexualupplysning<br />
handlar om förhållningssätt<br />
till porr och porrtittan-<br />
de och i bokens avsnitt om porr<br />
tycker jag att Inti Chavez Perez<br />
sviker killarna. Det känns lite<br />
tjatigt med stereotypa resonemang<br />
om vad det är för porr som<br />
killar tittar på och hur de påverkas.<br />
Det är som så ofta slentrianmässiga<br />
referenser till ”heteromainstreamsporren”.<br />
Vi vet förstås att killar och i allt<br />
högre grad också tjejer konsumerar<br />
porr och att det vanliga syftet<br />
är att hetsa upp sig sexuellt och<br />
ona<strong>ner</strong>a, men vi vet faktiskt<br />
väldigt lite om vad det är för slags<br />
porr som konsumeras och hur<br />
fantasier och begärsblickar ser ut.<br />
En läsning av rfsu:s antologi<br />
”Samtala om pornografi i skolan”<br />
rekommenderas.<br />
OLLE WALLER
Kolla in<br />
Knullträdet<br />
”HUR MÅNGA har du haft sex<br />
med – egentligen?” Med den<br />
frågan vill Nationella Hivrådet få<br />
unga att välja säkrare sex. Genom<br />
ett test på Facebook kan man<br />
räkna ut hur många man har haft<br />
sex med om man även räknar in<br />
sin part<strong>ner</strong>s tidigare sexpart<strong>ner</strong>.<br />
Det handlar förstås om en sifferlek<br />
men kan fungera som en tankeställare:<br />
Vilka risker utsätter<br />
man sig för när man struntar i<br />
kondom? I kampanjen ingår även<br />
en film där unga svenska skådespelare<br />
har sex med varandra i en<br />
till synes oändlig stafett. En<br />
kortare version kommer att visas<br />
som reklamfilm på svenska biografer<br />
i sommar. Den fem<br />
minuter långa ursprungsfilmen<br />
kan du se på kampanjsajten<br />
Knullträdet.se.<br />
KORTFATTAT<br />
PRISAD 1<br />
FÖRFATTAREN och debattören ANNA-MARIA<br />
SÖRBERG har tilldelats årets Heders Red<br />
Ribbon av Hiv-Sverige – Riksförbundet för<br />
hivpositiva. Hon får utmärkelsen för sin bok<br />
DET SJUKA (2009), som bland annat visar<br />
hur medierna demoniserar hivpositiva (”hivmän”<br />
och ”hivkvinnor”) och därigenom<br />
bidrar starkt till stigmatiseringen av<br />
människor som lever med hiv.<br />
För Hiv-Sverige har boken blivit ett viktigt<br />
verktyg i arbetet med att visa på att kriminalisering<br />
och bestraffning inte är fungerande<br />
verktyg i hivpreventionen.<br />
PRISAD 2<br />
RFSU-priset 2010<br />
går till STAFFAN<br />
BERGSTRÖM,<br />
gynekolog och<br />
professor i internationell<br />
hälsa vid<br />
Karolinska Institutet.<br />
Han får priset för<br />
sin outtröttliga<br />
kamp mot mödradödligheten<br />
och<br />
för kvinnors rätt<br />
att själva bestämma<br />
över sina liv, sin kropp och sin sexualitet.<br />
– Staffan Bergström har gjort både allmänhet och beslutsfattare<br />
medvetna om den nutidsskandal som mödradödligheten utgör.<br />
För mig är han en förebild, säger RFSU:s ordförande LENA<br />
LENNERHED.<br />
MARIA GULLMARK<br />
ROGER STENBERG<br />
Gå på Hjärtats beatbox<br />
MAN BEHÖVER inte vara i mellanstadieåldern<br />
för att drabbas av<br />
Unga Dramatens föreställning<br />
Hjärtats beatbox. Det räcker<br />
med att någon gång ha befunnit<br />
sig i den där brytningstiden strax<br />
före tonåren, när kroppen byter<br />
skepnad, känslorna pirrar precis<br />
under huden och nyfikenhet och<br />
längtan brottas med genans och<br />
osäkerhet. Pjäsen har vuxit fram<br />
ULRICA ZWENGER<br />
FREDRIK PERSSON<br />
Ur Hjärtats<br />
beatbox<br />
med bland<br />
andra<br />
Danilo<br />
Bejarano<br />
och Janna<br />
Granström.<br />
Nypremiär<br />
28 augusti.<br />
genom improvisatio<strong>ner</strong> och till<br />
sin hjälp har skådespelarna och<br />
regissören Nina Wester haft en<br />
referensgrupp med barn.<br />
Till ”Hjärtats beatbox” hör ett<br />
lärarmaterial med övningar och<br />
diskussionsfrågor som man kan<br />
använda i klassrummet.<br />
Detta och annan information<br />
om föreställningen hittar du på<br />
www.dramaten.se.<br />
Sexinfo på<br />
flera språk<br />
SOCIALSTYRELSENS<br />
broschyr Råd och fakta om<br />
sexuellt överförda infektio<strong>ner</strong><br />
finns nu översatt till åtta<br />
språk: arabiska, engelska,<br />
franska, ryska, romani, spanska,<br />
somaliska och thailändska.<br />
Broschyren innehåller, förutom<br />
fakta om hiv/STI, även<br />
tips om vart man kan vända sig<br />
för rådgivning och testning.<br />
På www.hivportalen. se går det<br />
att ladda <strong>ner</strong><br />
och skriva ut<br />
broschyren på<br />
olika språk.<br />
EUROPARÅDET ENAT OM HBT-RÄTTIGHETER<br />
HOMO- OCH bisexuella samt transperso<strong>ner</strong> ska skyddas från diskrimi<strong>ner</strong>ing<br />
på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Så lyder<br />
nya rekommendatio<strong>ner</strong> som Europarådets 47 medlemsstater har<br />
antagit. I praktiken kan det handla om rätten att delta i demonstratio<strong>ner</strong><br />
utan risk att drabbas av repressalier eller rätten att överta ett<br />
lägenhetskontrakt till den gemensamma bostaden vid part<strong>ner</strong>ns<br />
död. Beslutet är i sig inte juridiskt bindande men kan få stor betydelse<br />
för beslut i Europadomstolen.<br />
PARADERADE FÖR NÄTTESTNING<br />
I FÖRRA numret av INSIKT berättade vi om att det nu är möjligt att<br />
beställa ett klamydiatest på nätet (www.vardguiden.se) och testa<br />
sig själv hemma. Sedan dess har Stockholms läns landsting beslutat<br />
att sänka åldersgränsen från 18 till 15 år.<br />
För att uppmärksamma många invånare på möjligheten till nättestning<br />
genomför nu Vårdguiden en kampanj. Den invigdes under<br />
pompa och ståt med en paradorkester på Södermalm.<br />
2/10 INSIKT 31
POSTTIDNING<br />
<strong>Lafa</strong><br />
Box 175 33<br />
118 91 Stockholm<br />
Anmäl ändrad adress!
Change language