Ladda ner Insikt - Lafa

BÖCKER FILM TEATER
Fler frågor än svar
NÄR LILLEMOR i slutet av
1980-talet tar emot beskedet att
hon har hiv är det en dödsdom,
för det ska ännu komma att dröja
flera år innan bromsmedicinerna
kommer. Skräcken för det nya
viruset är stor och de som drabbats
riskerar att bli utfrysta och
lämnade ensamma. Lillemor
bestämmer sig för att berätta för
sina föräldrar, men ingen mer.
Hon känner sig frisk och har låga
virusnivåer, läkarens gissning att
hon har ett år kvar att leva känns
efter hand mer och mer overklig.
När Lillemor lämnar sin hemstad
i norra Sverige för att flytta till
Skåne lämnar hon allt bakom sig,
familj, vänner – och på ett psykologiskt
plan även sin hivdiagnos.
Hon träffar så småningom en
man och gifter sig med honom
och får två barn, utan att någon
utom den infektionsläkare hon
träffar ett par gånger om året vet
om hennes hemlighet. Livet går
sin gilla gång – till en dag då
allting av en slump uppdagas.
Samhällets dom blir hård. Lillemor
blir i mediernas bevakning
Hiv-kvinnan ”med hela svenska”
folket”, får ett två och ett halvt år
långt fängelsestraff och förlorar
vårdnaden om sina barn.
RESPEKT – EN SEXBOK
FÖR KILLAR
Författare: Inti Chavez Perez
Förlag: Alfabeta förlag, 2010
30 INSIKT 2/10
I dokumentärfilmen Hur kunde
hon träder hon för första
gången fram för att berätta sin
historia. Långsamt och trevande
söker hon ord för att förklara hur
det kunde bli som det blev, varför
hon aldrig berättade, inte ens för
den man hon var gift med. Om
förnekandet av hivdiagnosen,
den onämnbara, som till slut blev
till en livslögn. Om virusnivåer så
låga att infektionen kanske rent
av hade läkt ut av sig själv?
Det är modigt och starkt gjort.
Som en berättelse om en kvinna
som vägrar låta sig knäckas av
omgivningens fördömanden, är
Hur kunde hon? gripande och
engagerande. Filmen tydliggör
med skärpa att orsakerna till Lillemors
agerande inte kan förklaras
på individnivå – utan har att
göra med det stigma hivpositiva
lever med i det svenska samhället.
ÄNDÅ ÄR detta ingen riktigt
lyckad film, och det har att göra
med den dokumentära berättarform
filmaren Ingela Lekfalk
har valt. Att gå bredvid utan att
in-gripa, att stenhårt lita på att
människor och skeenden talar för
sig själva.
Vi får följa Lillemor till och från
LÅT MIG SÄGA det direkt, det
här är en bra och efterlängtad
bok. Respekt – en sexbok för
killar fyller en lucka i floden av
informationslitteratur om sex
och samlevnad som riktar sig
direkt till unga. Inte minst gäller
det litteratur riktad till målgruppen
killar. Den når längre än
Manne Forsbergs ”Kukbruk”
och antologin ”Pittstim”.
Boken har en ton och ett tilltal
av bästa sexualupplysarmärke
med sina konkreta och praktiska
råd och tips kring kroppen,
lusten, hur man närmar sig en
partner, hur man flirtar och man
hur smeker och rör vid en annan
människas kropp vare sig det är
en kille eller tjej. Språket i boken
är rakt och enkelt och det märks
under några år, med början strax
innan hon ska börja avtjäna sitt
fängelsestraff. Vardagsscener från
när hon ett antal gånger flyttar
och får hjälp av sin mamma och
sin väninna, resan till och från
fängelset och tiden därefter
blandas med eftertänksamma
”intervjuer” i soffan framför
kameran.
Det är Lillemor och hennes
mamma som i monologform berättar,
intervjuarens frågor som
de egentligen svarar på är bortklippta.
Filmarens egna tankar
och research, hennes frågor och
invändningar, får vi aldrig veta
något om. Det finns heller ingen
berättarröst som guidar oss i samhällets
lagar och regler så som
smittskyddslagen, brottsbalken,
praxis vid vårdnadstvister och
sjukvårdens sekretessbestämmelser,
sådant som skulle kunna
hjälpa oss att förstå hur det som
drabbat Lillemor och hennes
familj över huvud taget är möjligt.
I denna djungel av lagar och
förhållningsorder har Lillemor
lämnats ensam. Det är flera yrkesverksamma
som har brustit i
omhändertagande och stöd – en
aktiv, synlig journalistisk arbetsmetod
hade kunnat peka ut för
HUR KUNDE HON
Dokumentär
Regi: Ingela Lekfalk
oss på vilket sätt, kunnat konfrontera
dessa personer med
frågor och gjort jämförelser med
andra fall för att visa hur Lillemor
med rätt hjälp hade kunnat
hantera sitt liv på ett annat sätt.
Ingela Lekfalks önskan är
antagligen att filmen ska ge
upphov till förnyad diskussion
och engagemang mot fördomar
och stigmatisering. Som filmen
är gjord, ställer sig tyvärr alla
frågor om omständigheterna i
vägen för detta.
MARTINA JUNSTRÖM
Efterlängtat för killar om sex
tydligt att Inti Chavez Perez,
trots sin relativa ungdom, har stor
erfarenhet av att möta och samtala
med unga om sexualitet, sexuella
handlingar och sexuell preferens.
En del saker stör jag mig dock på.
Bland annat så finns det ett trettiotal
små referenser av skiftande
kvalitet och aktualitet utspridda i
boken. Det är allt från forskning
till allmänt tyckande men i och
med att de presenteras som ”sanningar”
så drar det ner det goda
helhetsintrycket. Inti Chavez
Perez (och förlaget) borde ha litat
på att hans egna små faktarutor
och kommentar hade räckt .
Sen är det en sak till: En av mina
käpphästar i arbetet med sexualupplysning
handlar om förhållningssätt
till porr och porrtittan-
de och i bokens avsnitt om porr
tycker jag att Inti Chavez Perez
sviker killarna. Det känns lite
tjatigt med stereotypa resonemang
om vad det är för porr som
killar tittar på och hur de påverkas.
Det är som så ofta slentrianmässiga
referenser till ”heteromainstreamsporren”.
Vi vet förstås att killar och i allt
högre grad också tjejer konsumerar
porr och att det vanliga syftet
är att hetsa upp sig sexuellt och
onanera, men vi vet faktiskt
väldigt lite om vad det är för slags
porr som konsumeras och hur
fantasier och begärsblickar ser ut.
En läsning av rfsu:s antologi
”Samtala om pornografi i skolan”
rekommenderas.
OLLE WALLER