Jag älskar att stå på scen « - RBU

JURIDIK
Nekas jobb
»Jag heter Johan Lystad och är 25 år gammal.
Jag är cp-skadad och har en mycket ovanlig
sjukdom som heter Lesch Nyhan Syndrom. «
TExT OcH FOTO: maThias roTh
så INLeds JohaN Lystads senaste
ansökan till Huddinge kommun om att få
en sysselsättning.
Det har gått fyra år sedan han tog
studenten. Tillvaron därefter har mestadels
innehållit tv-tittande och fikande på
stan med hans assistenter. Johan har som
mål att få ett arbete eller annan sysselsättning
som bidrar till en utvecklande
vardag. Detta är ett mål som visat sig
vara väldigt svårt att nå. De tre centrala
myndigheterna som finns till för att
hjälpa Johan på vägen är Arbetsförmedlingen
Unga Funktionshindrade, Försäkringskassan
och Huddinge kommun.
Men istället för att vara till hjälp har de
tre agerat stoppklossar och hänvisat
honom vidare till andra instanser.
– Johan har haft fyra olika kuratorer
sedan 2006. Det har varit de
som drivit arbetet framåt när vi har
varit nära att ge upp, säger Johans
pappa Jan-Erik Jonsson.
Trots att ett utdrag från Huddinge
kommuns handikappolitiska program
lyder ”För den som av olika skäl inte
kan stå till den öppna arbetsmarknadens
förfogande ska kommunen erbjuda sysselsättning
som bidrar till gemenskap och
meningsfull tillvaro”, så har Johan inte
blivit erbjuden något liknande.
Tre dagar efter att Johan slutat Skärholmens
gymnasium besökte han Arbets-
Johan lystad har nekats
sysselsättning sedan han
slutade gymnasiet. Nu
gör han allt för att få en
plats på Kooperativet
Danviksport.
förmedlingen Unga Funktionshindrade
i hopp om att få ett jobb. Men handläggaren
hänvisade honom att istället gå till
kommunen för att söka daglig verksamhet.
Johans kurator får information om
att han måste ha en remiss från Försäkringskassan
innan han kan gå tillbaka till
Arbetsförmedlingen igen.
Fyra månader går, men ingen remiss
skickas. Istället får han genomgå en
arbetsförmågeutredning. Resultatet fick
Johan svart på vitt i mars 2007; han stod
inte till arbetsmarknadens förfogande.
I december 2008 åker Johan på ett
studiebesök till Kooperativ Danviksport
som anordnar verksamhet för personer
» Johan har haft fyra olika kuratorer
sedan 2006. Det har varit de som
drivit arbetet framåt när vi har varit
nära att ge upp. «
med olika funktionsnedsättningar. Där
trivs han väldigt bra, så han väljer att söka
bistånd från kommunen enligt LSS för att
få komma dit. Kommunen avslår Johans
ansökan då han ingår i personkrets 3,
som enligt lagen inte har rätt till daglig
verksamhet.
I mars 2010 meddelade handläggare på
Försäkringskassan att de inte kommer att
utföra någon ny arbetsförmåge utredning
på Johan.
– Han får inte komma till Arbetsförmedlingen
Unga Funktionshindrade utan
att ha en remiss från Försäkringskassan,
berättar Jan-Erik.
Försäkringskassan har, enligt Jan-Erik,
redan sin klara bild över att Johan aldrig
kommer att få ett jobb, trots att en ny
arbetsförmågeutredning inte har gjorts.
– Tjänstemannen som tog beslutet
har inte ens träffat Johan, utan utgår bara
från den gamla utredningen, fortsätter
Jan-Erik.
I april 2010 skickade Johan återigen in
en ansökan till kommunen. Denna gång
hänvisade han till det handikappoli-
tiska programmet och socialtjänstlagen
för att få en syssel sättning. Men
Johan och Jan-Erik tvivlar på en
positiv utgång.
– Johan vill bara komma till Danviksport.
Kommer han dit kommer
han till en verksamhet som är bra
och fungerar väl, påpekar Jan-Erik. Vi är
trötta på detta nu. Vi ger snart upp.
Om Johan blir nekad sysselsättning
igen får han fortsätta att gå på stan med
sina assistenter.
– Jag är trött på det, säger Johan. Jag
vill hellre vara på Danviksport än fika.
VAD SÄGER LAGEN?
Socialtjänstlagen
5 kap. 7 § 2 stycket
Socialnämnden skall medverka till
att den enskilde får en meningsfull
sysselsättning och får bo på ett
sätt som är anpassat efter hans eller
hennes behov av särskilt stöd.
LSS
15 § punkt 4
Till kommunens uppgifter hör att
medverka till att personer som
omfattas av lagen får tillgång till
arbete eller studier.
§???
14 15
JURIDIK
Sysselsättning fortfarande
ett dystert område
År efter år konstateras att
personer med funktionsnedsättningar
i avsevärt
mindre grad än andra
har arbete eller annan
sysselsättning.
TExT: henrik PeTrén
FöRBUNDSJURiST, RBU
FöR RBU äR FRågaN om arbete och
sysselsättning ständigt högt på agendan.
Bland det som har gjorts under senare
tid kan exempelvis nämnas förra årets
årsrapport ”Vem bryr sig?” som uteslutande
handlade om dessa frågor och
dessförinnan ett aktivt påverkansarbete
gentemot den parlamentariska LSSutredningen.
För RBU är det
en självklar utgångspunkt
att det måste
finnas en plats för
alla att, oavsett funktionsförmåga,
vara
en del av ett socialt
sammanhang och bidra utifrån sina
egna förutsättningar. För de allra flesta
bör detta innebära att man får chansen
att bidra inom den ordinarie arbetsmarknaden.
Men bland RBU:s medlemmar finns
också en stor grupp som faktiskt inte
har en ärlig chans att ens med hjälpmedel
och assistans hävda sig på den högprestationskrävande
arbetsmarknad vi
har idag. Det handlar om en bortglömd
och osynlig grupp vars utanförskap inte
kan kallas för något annat än ett stort
svek från samhället.
Enligt LSS finns det en rätt till
sysselsättning för personer med omfattande
funktionsnedsättningar. Men inte
för alla. Rätten till sysselsättning gäller
endast den som har utvecklingsstörning,
autism, autismliknande tillstånd
eller betydande och bestående begåvningsmässigt
funktionshinder efter
hjärnskada i vuxen ålder föranledd av
yttre våld eller kroppslig sjukdom. För
den som ”bara” har en medfödd omfattande
fysisk funktionsnedsättning som
orsakar betydande svårigheter och ett
omfattande stödbehov gäller inte denna
rätt. Och detta trots att riks dagen
redan för sexton år sedan uttalade
ambitionen att rätten till sysselsättning
skulle gälla alla som omfattas av LSS.
LSS har konstruktionen av en
rättighetslag med tio definierade insatser,
varav daglig verksamhet är den enda
som inte gäller alla som omfattas av
lagen. Men något som ofta glöms bort
är att LSS innehåller fler lagstadganden
än dessa tio definierade rättigheter.
Enligt 15 § har kommunerna en skyldighet
att verka för att personer som
omfattas av lagen får tillgång till arbete
eller studier. Men till skillnad från de
listade insatserna enligt lagens 9 § är
detta inte något man genom förvaltningsbesvär
kan genomdriva i domstol.
» Det handlar om en bortglömd och
osynlig grupp vars utanförskap inte kan
kallas för något annat än ett stort svek
från samhället. «
Och dessvärre innebär avsaknaden av
ett effektivt rättsmedel att kommunerna
kan smita undan sitt ansvar utan
konsekvenser för den egna verksamheten.
RBU har uttryckt stark kritik mot
att samhället år efter år fortsätter att
lämna så många unga människor med
omfattande fysiska funktionsnedsättningarna
i utanförskap och
ensamhet. När dessa rader går i tryck
har riksdagen nyss fattat beslut om
vissa förändringar i LSS. Trots att RBU
under lång tid har arbetat för en förändring
när det gäller rätten till sysselsättning
lyckades vi inte heller denna
gång nå ända fram. Men vi ger oss aldrig
i den här frågan. Att ha en meningsfull
och utvecklande sysselsättning är en
grundläggande mänsklig rättighet. Det
måste också komma till uttryck i svensk
lag. Närmast kommer vi att ställa samtliga
riksdagspartier till svars om hur
de vill agera i denna och andra viktiga
frågor efter valet i september.