Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna - RBU

Ge mig vingar som bär– om transitionsprocessen mot vuxenlivetTack till Bloorview Kids Rehab, Toronto, Kanada, som generöst delat med sig av sitt materialoch kunnande. Tack till Allmänna Arvsfonden som finansierat projektet Ge mig vingar som bär!och ett särskilt tack till alla ungdomar och unga vuxna som medverkat i projektet.FOTO: JANE MORÉNGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaBeställ häften, kurser, Tidslinjen, checklista med flera verktyg via RBU:s hemsida www.rbu.seTelefonnummer RBU: 08-677 73 00

UNGA MED FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR BLIR VUXNADet är aldrig för tidigt att börja tänka på framtiden. Allra senast vid 13–14 årbehövs en systematisk och långsiktig satsning på att lära en ung person medfunktionsnedsätting att föra sin egen talan, ha koll på hälsan, kunna be omhjälp och ta eget ansvar. Det här häftet är en vägledning igenom den processen– för föräldrar och andra betydelsefulla vuxna kring den unga personen.Föräldrar måste inse att de ofta inte har insikt om vad ungdomarna behöverför att i bildlig bemärkelse stå på egna ben. Den unges övriga vuxennätverkbör också förstå och veta mera om vuxenblivandet. De unga behöver kännatill sina rättigheter, veta hur de instruerar andra om vad de vill ha för hjälpoch bottna i sina värderingar för att nämna några viktiga områden.Föräldrar behöver förstå att den egna osynliga hjälpande handen en daginte finns där i vardagen och att den unge inte kan börja inse det när hanflyttar in i eget bo. Det ska ske långt tidigare.Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna är framtagen för attfungera som en lots till verktyg som har utvecklats för att stödja vuxenblivandethos unga med funktionsnedsättningar. Guiden passar att läsas i studiecirkelformmen kan också användas individuellt.Den kan, liksom allt annat material kring vuxenblivandet hos unga medfunktionsnedsättningar som RBU utvecklat, beställas på www.rbu.seINNEHÅLLSIDVarför behövs ett transitionstänkande 4Tidslinjen 5Delat ledarskap 6Lär barnet att bli dirigent för sitt eget liv 7In Case of Emergency, ICE 8En kalender för livet 9Planera för förändring! 10Checklistan till Jag gör så att det händer 11Jag gör så att det händer 13Mentorskola 15Tänkvärda frågor 17Hur cirklar/kurser kan arrangeras för föräldrar 18Ge mig vingar som bär! 222Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna3

DELAT LEDARSKAP• Barnet ska successivt bli mer delaktigt i sitt eget liv, med stöd av föräldraroch personal.• Det är när individen känner att den har kontroll över sitt liv somsjälvkänslan utvecklas..MODELL FÖR DELAT LEDARSKAPVårdgivare Föräldrar Den ungeHuvudansvar Ger vård Tar emot vårdStöd till familj Ansvarar DeltarKonsult Handleder AnsvararResurs Konsult HandlederLäsinstruktioner till modellen ovan:Längst upp i vänstra hörnet, från vänster till höger, är barnet ungt, vårdgivarnahar huvudansvaret för barnets behandling, föräldrarna ger vårdenoch barnet tar emot den. I slutändan, längst ner i högra hörnet, läs frånhöger till vänster, handleder den unga personen sin omgivning, föräldrarnaär konsulter och vårdgivarna är resurser.Genom denna process får barnet successivt kontroll över sitt liv, medstöd av föräldrar och personal. Varje aktör som nämns i rutan ovan kanidentifiera var de själva är och var andra involverade befinner sig.Det ger utrymme för att diskutera det aktuella läget och sätta mål inomdet möjligas ram.Lär barnet att bli dirigent för sitt eget livDet är viktigt att tidigt nöta in vanor och tänkesätt som gör att den ungapersonen kan börja ta större ansvar för sitt liv. Det handlar om att kunnainstruera andra om sina behov och be om hjälp när det behövs. Den ungapersonen kan se sig som en dirigent framför en orkester där musikernasamspelar efter dirigentens anvisningar.Hur börjar man?• Starta tidigt, gärna redan i skolan.• Genom att lära sig om sina behov.• Genom att lära sig välja.• Genom att börja ta mer ansvar.• Samarbeta med andra som ska hjälpa till.Vad behöver den unge känna till?• Hur den egna kroppen fungerar.• Nyttan av rutiner.• Hjälpmedel och mediciner.• Var personliga saker finns; kläder, dokument, olika kökssaker.Vilka rättigheter har man?• Lär om lagstadgade rättigheter, exempelvisFN:s funktionshinderkonvention.Kommunikation• Ge klara och tydliga instruktioner.• Var tydlig.• Behandla andra med respekt.• Var flexibel. Kompromissa och förhandla.• Använd humor… i lagom dos.Var på skissen befinner ni er? Placera in vårdgivare, föräldrar och den unge!6Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna7

In Case of Emergency – ICEEtt snabbt sätt för räddnings-/sjukvårdspersonal att i händelse av olyckshändelse/akutsjukdom komma i kontakt med anhöriga är att söka i dennödställdes telefonbok i mobilen. I takt med att telefonböckerna ökar iomfång blir det allt svårare för räddningspersonalen att snabbt finna rättnummer.In Case of Emergency är engelska och betyder I nödsituationer.Lägg in de närmaste anhöriga i mobiltelefonens adressbok under namnetICE. Då kan de snabbt kontaktas om mobilinnehavaren hittas akut skadadeller sjuk och inte kan tala.Så här lägger man in ICE i mobilen:Lägg till en ny kontakt i telefonboken.Skriv in ICE1 följt av vilken relation mobilinnehavaren har till personen,till exempel förälder, dennes namn +46 och sedan telefonnumret utan denförsta nollan.Den som vill ha fler kontakter inskrivna, skriver in dem som ICE2.Tänk på att använda landsnummer +46 för svenska kontaktpersoner ochengelska som språk så att funktionen även fungerar utomlands. Berätta förde personer som finns under namnet ICE att de är inlagda där så att de vetom det.En kalender för livetKalendrar och dagböcker är nödvändiga stöd för att få koll på det dagligalivet. De är effektiva hjälpmedel.Många unga med funktionsnedsättningar har inte lika ofta som sinajämnåriga kalendrar eller andra tidsplanerare fast de kanske ännu merbehöver sådana.Använd en kalender som ditt barn kan hantera. Fundera över hur dittbarn tillsammans med dig eller någon annan skulle kunna ha nytta av deneller något liknande hjälpmedel. Se till att barnet sparar kalendrarna genomåren ifall man behöver gå tillbaka och kontrollera något.För en ung vuxen person med funktionsnedsättning är det viktigt att hatillgång till den egna historien, inte minst den medicinska. Du som är förälderkan från tidiga år hjälpa till genom att skriva ner viktiga data och händelser.Många föräldrar till nu vuxna barn med särskilda utmaningar harinte skrivit ner sådana berättelser och med facit i hand vet de alltför väl attde borde ha gjort det. Man glömmer fort vad som varit, är inte exakt i minnena.Det vuxna barnet kan i vissa situationer behöva veta när och huringrepp och operationer gjordes, vilka vaccinationssprutor som tagits ellerinte tagits, eventuella överkänsligheter mot vissa läkemedel och annat.Tips!Den som vill undvika att mobiltelefonen presenterar kontaktpersonernasom ICE+namn när de ringer till mobilinnehavaren kan lägga in tecknet *direkt efter numret till sin ICE-kontakt. Numret kommer ändå att fungeraom man behöver ringa sin ICE-kontakt i en allvarlig situation.Läs också på http://www.sosalarm.se/sv/112/Informationsmaterial/ICE/8Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna9

PLANERA FÖR FÖRÄNDRING!Det gör skillnadHur bra är jag på det? Jag vill Mitt nästa stegutvecklaALLT OM DIG SJÄLVJag har en plan för mitt framtida liv. Inte så bra Ganska bra Bra ja nejAtt klara av skolan, ha kul med kompisar och ha en meningsfull fritid bottnari att man har en god hälsa, att man lyckas hålla sig frisk. Det gäller alla,med eller utan funktionsnedsättningar. Det bästa sättet att bibehålla sinhälsa är att förstå sin kropp och sina behov, och att delta i beslut som rörens egen hälso- och sjukvård.Att ta ansvar för sin egen hälsa är en viktig del av vuxenblivandetoch utgör en grund för att hitta en plats ivuxenvärlden. Att planera för övergången till hälso- ochsjukvården för vuxna kan ge kunskaper för hela livet ochövning i hur man får ta del av andra insatser (hemtjänst,assistans, sysselsättning) för vuxna.Ett sätt att våga ta ett steg på vägen mot självständigheti kontakt med läkare är att använda frågor som stårtryckta på stickan FRÅGA DOKTORN. Med hjälp av defrågorna är det lättare att prata med doktorn.Frågorna kan till exempel vara:• Vad är det för fel på mig?• Är det allvarligt?• Vad innebär din tystnadsplikt?FrågadoktornFrågor som hjälper dig att pratafritt med din doktor:• Vad innebär din tystnadsplikt?Kommer du att behålla allt jagsäger för dig själv?• Är det OK för dig att vi träffasutan mina föräldrar?• Om jag behöver, kan jag få träffadig utan att mina föräldrar vetomdet?Frågor om sjukdomeller symptom:• Vadärdetförfelpåmig?• Kan du rita en teckning och förklaraeller visa en bild?• Vad beror de här problemen på?• Är det allvarligt?• Kan jag smitta någon annan, huri så fall?• Är det någon slags mat eller aktivitetersom jag ska undvika tillsjag blir bättre?• När kan jag börja skolan ellerjobba igen?• Hur kan jag förhindra att dethänder igen?Ett annat sätt är att tänka ut i förväg vad man vill ta upp och skriva ner frågorna,eventuellt tillsammans med en förälder eller någon annan i vuxennätverket.Man kan även rollspela som övning före besöket.Ett bra sätt för många att spara information från läkarbesäk är att bedoktorn att spela in vad som sägs på den unges bandspelare. Eller be doktornom en skriftlig sammanfattning.Vartefter den unge blir äldre kommer hälsokontrollerna att behöva förändras.Kontroller av syn, hörsel, blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar,mammografi med mera tillkommer.Rätt hälsovård hjälper den unga personen att hålla sig frisk länge!Ju mer man vet om sin kropp, desto mer makt får man över hur man mår!Jag tar eget ansvar för de planer Inte så bra Ganska bra Bra ja nejsom görs upp för mig.Jag vet hur mycket jag behöver Inte så bra Ganska bra Bra ja nejberätta om min funktionsnedsättningutan att lämna ut mig för mycket.Jag känner mina personliga gränser Inte så bra Ganska bra Bra ja nejså att jag kan säga ja eller nej.Jag känner till mina rättigheter och Inte så bra Ganska bra Bra ja nejmöjligheter till service och stöd.Jag vet hur jag skaffar hjälp Inte så bra Ganska bra Bra ja neji en akutsituation.Jag har någon att tala med om mina Inte så bra Ganska bra Bra ja nejpersonliga frågor.Jag pratar med andra om hur jag Inte så bra Ganska bra Bra ja nejvill bo när jag blir vuxen.Jag har sökt eller söker efter Inte så bra Ganska bra Bra ja nejframtida boende.Jag kan beskriva mina särskilda Inte så bra Ganska bra Bra ja nejbehov.Jag antecknar och bokar egna tider Inte så bra Ganska bra Bra ja nejsom rör mig själv och min hälsa.Jag har koll på min egen medicinska Inte så bra Ganska bra Bra ja nejhistoria.Jag kan beskriva vad jag behöver Inte så bra Ganska bra Bra ja nejför personlig hjälp.Jag talar själv med läkare, Inte så bra Ganska bra Bra ja nejsjuksköterskor och behandlare.Jag vet när jag är sjuk och vem Inte så bra Ganska bra Bra ja nejjag ska säga det till eller kontakta.CHECKLISTAN till Jag gör så att det händerChecklistan är framtagen för att uppmuntra samtal om att bli vuxen, att göraval och delta aktivt i livet. Den kan kopplas till Jag gör så att det händer ochär indelad i fem områden.Uppmuntra barnet att använda checklistan för att sätta upp mål.Vilka insatser, resurser och strategier kan vara till hjälp?Integrera personliga mål i en individuell plan enligt LSS eller i en habiliteringsplan.Eller upprätta en egen personlig handlingsplan. Det handlar omatt barnet successivt ska bli mer delaktigt i sitt eget liv, med stöd av föräldraroch av personal.Den är konstruerad för att uppmuntra planering för framtiden. Den ärskriven i första person (till exempel: Jag förebereder måltider…). Men manska fokusera på aktiviteten i fråga, fundera över om det här är något som dutror att ditt barn kommer att göra. Om inte, kan du behöva fundera överhur frågan ska hanteras i stället i framtiden.Omformulera frågorna så att de matchar er situation och ert mål.Föreställ dig till exempel att den unga personen säger: »Jag undrar var jagska bo i framtiden«. Det kan omformuleras till »Vi samtalar om var vi kanse att vårt barn bor i framtiden«. Var kreativ när du reflekterar! Gör detgärna tillsammans med din son eller dotter.10Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna11

Någon fråga kan fungera som en påminnelse för föräldrar att planeraframåt inför vissa uppgifter och teman, till exempel att planera för överföringfrån det barnmedicinska systemet till ett system för vuxna.Några frågor är kanske fortfarande inte applicerbara på vissa individeroch familjer. Då får man helt enkelt lämna de frågorna till ett annat tillfällelängre fram.Personal med yrken som lärare, kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeutoch sjuksköterska kan också med fördel använda checklistan i transitionsarbetetmed de unga.JAG GÖR SÅ ATT DET HÄNDERNär checklistan är ifylld är det dags att titta i de fem arbetshäftena »Jag görså att det händer«. De är uppdelade i temaområden liksom checklistan.Tanken är att materialet riktas till ungdomar i högstadieåldern och uppåtoch tolkas utifrån den unges utvecklingsnivå.Materialet kan användas i grupp, parvis eller individuellt. Det kan användaspå habiliteringar, i skolan eller på fritiden. Viktigt i sammanhanget är atten handledare finns tillgänglig vid genomgång och uppföljning. Att börjamed häfte nummer ett »Allt om dig själv«, är en bra start.Kommentarer från ungdomar som provat checklistan»Rätt så kul, bra att prata om.« (pojke 12 år)»Egentligen hatar jag sånt här. Man bör tänka på vilken erfarenhet man har,till exempel som 12-åring funderar man inte på eget boende. Det är bra attprata om att förstå sig på sitt eget funktionshinder och att det är viktigt attkunna tala för sig.« ( flicka 15 år)• JAG GÖR SÅ ATT DET HÄNDER • Tema 1Allt om dig själv!• JAG GÖR SÅ ATT DET HÄNDER • Tema 2Hemma• JAG GÖRSÅ ATT DET HÄNDER • Tema 3I skolan• Ta kommandot över livet i skolan• Lär känna dina starka sidor, intressen och behov• Planera för livet efter studentexamenTB• Lär känna digsjälv• Din funktionsnedsättningoch dina medicinska behov• Ta kommandot i ditt liv• Ta hand om dig själv• Lär dig att sköta ett hem• Lär dig om utrustning och hjälpmedel• Tänk på hur du vill bo i framtidenB• JAG GÖR SÅ ATT DET HÄNDER • Tema 4• JAG GÖR SÅ ATT DET HÄNDER • Tema 5BLivet på din hemort• Hur du tar dig till olika ställen• Gå ut och ha kul• Börja lära dig om ekonomi• Ta ansvar för dig självVänskap & relationer• Goda vänner och bra relationer• Lär dig föra din egen talan• Börja lära dig om ekonomi• Olika sätt att kommunicera• Lär dig om vänskap, kärlek och sex12Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna13

Kommentarer från ungdomar som provatJag gör så att det händer»Jag törs prata mer med mina klasskompisar och jobbar inte alltid ensam pålektionerna som tidigare. Något hände med mig i början av åttan. Jag börjademed transitionskursen 2007. Nu är det roligt i skolan. De andra vill att jag skavara med dem. De öppnar dörrar och hjälper mig uppför backen.«»Jag äter ihop med klasskompisarna också. Det har jag börjat med nyligen.Om jag säger till väntar de på mig och nu vågar jag be dem göra det.«»Det här har hjälpt mig att våga säga ifrån. Jag vågar stå på mig. Det är storskillnad på förr och nu. Annars kan folk ofta tala över huvudet på mig. Vändasig till min assistent eller mina föräldrar. Nu svarar jag direkt själv.«MENTORSKOLAMentorskap är en företeelse som växer stort i Sverige. Det innebär att tvåpersoner matchas med varandra, där den ena har mera erfarenhet och kunskapoch den andra mindre. Målet är att den mindre kunniga adepten ska fålära sig nya saker och utveckla färdigheter. Mentorn får samtidigt erfarenheti att vara en förebild för en annan person. Viktigt är att personkemin mellanadept och mentor stämmer. Men en utbildad mentor behöver handledningoch stöd även efter utbildningen.Genom att vara mentor får ungdomar och unga vuxna en grund för attutveckla färdigheter och öka möjligheter till ett mer oberoende liv. Dethandlar här om ungdomar som stödjer yngre kamrater genom att lyssna påoch möta dem och därmed underlätta de yngres växande och utveckling.Adepten har nytta av den här en-till-en kontakten med mentorn som imånga sammanhang har upplevt liknande saker som den unge eller heltenkelt finns på plats för att lyssna.Mentorskap gör nytta för alla inblandade. Mentorn växer genom att gekontinuerligt stöd till en yngre person och får möjlighet att pröva sina färdigheteri den praktiska verkligheten. Mentorskolan är en struktureradutbildning uppdelad i tio lektioner. Genom att delta i utbildningen ökar denunga vuxna sin självkännedom.Den kan liknas viden kurs i självutveckling.Kan mentorskola, där manutbildas till mentor, varanågot att föreslå? Eller skulleden unga person du ärengagerad i få ut mer av attbli adept och få en mentor?Mentorskola14Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna15

Hur cirklar/kurser kan arrangeras för föräldrarFemte sammankomstenFortsätt med »Jag gör så att det händer«. Gå igenom häftena 3, 4 och 5.Avgörande för om transitionsprocessen ska lyckas är att föräldrar är med på tåget.Utbildning till föräldrar bör erbjudas innan fokus läggs på ungdomen, det vill sägadå barnet är i 10–12-årsåldern. Föräldrar behöver träffa andra föräldrar, fåmötesplatser med utrymme att diskutera med varandra och utbyta erfarenheter.Inte bara habiliteringar kan ordna kurser om transition. Föreningar kan i samverkanmed studieförbunden arrangera cirklar. Habiliteringspersonal och föreningartillsammans kan gå ihop och göra specialsydda utbildningar.För att transitionsarbetet ska lyckas behöver föräldrarna stötta det långsiktiga,planerade arbetet med de ungas övergång till vuxenlivet.Sjätte sammankomstenA) Använd del av tiden till det ni hittills inte hunnit gå igenom.B) Vad har vi lärt oss? Vad var viktigast för var och en? Hur ska jag/vi agerahemma och i samhället?Röster efter en föräldrakursom transitionsprocessen mot vuxenlivet:»Jag tycker att kursen var jättebra för mig. Jag skrev ner någrasaker som jag tyckte var viktiga och dags för att genomföra närdet gäller min son och det har vi gjort. Det är inte alls svårt attmotivera honom, han är så på gång själv mot självständighet,men tipsen vad man kan tänka på är mycket välkomna. Jag tittarofta på planschen (Tidslinjen), den sitter på kylen. Sonenhar tagit över flera praktiska saker som jag höll i före kursen(beställa sina resor via internet, beställt internetbank för attsjälv betala sina räkningar och ställer sin väckarklocka själv tillexempel) och han har fått sommarjobb! Vilket lyft för självförtroendet!Där stöttade habiliteringen på hans skola honom attsöka.«• För en cirkel kan 8‒10 personer som träffas 5‒6 gånger vara lagom. Varjeträff kan vara exempelvis 2 X 45 minuter plus fikapaus.• Det kan vara lämpligt att vid varje tillfälle starta med en uppvärmningsövningoch bryta av med en värderingsövning. I Mentorskolan kan duhitta bra övningar som kan användas även av föräldrar.• En cirkel kan genomföras på flera sätt. Här nedan är ett exempel.Naturligtvis är förutsättningarna olika, beroende på barnens funktionsnedsättningoch föräldrars olika villkor. Vilka resurspersoner som finnsatt tillgå spelar också en roll. Även åldern på barnen har betydelse.Första sammankomstenPresentera och gå igenom »Guide till föräldrar och andra betydelsefullavuxna«. Ha en grov struktur i förväg för kurstillfällena, men låt deltagarnaha inflytande på var fokus ska ligga i innehållet.Andra sammankomstenGå igenom den normala utvecklingen hos barn och unga och studeraTidslinjen. Ett förslag kan vara att bjuda in någon sakkunnig person påbarns allmänna utveckling. Diskutera utifrån de frågor som väcks av deltagarna.»Ja, både jag o maken har blivit mer medvetna om att dottern faktiskt kan merän vad vi tidigare tänkt på. Tillsammans med henne har vi tagit fram mål omvad hon ska fixa själv, bland annat medicinerna (dos, sort och tid), kläder tillmorgondagen.Jag har informerat och kopierat papper från vår träff och framfört det tillkuratorn på hab. Hon blev jätteinspirerad och ville ha kontaktuppgifter till erför eventuell uppföljning i höst.«Tredje sammankomstenGenomgång av Checklistan. Diskutera innehållet och hur det kan appliceraspå enskilda barn och ungdomar. Gå också igenom Fråga doktorn, som är ettstöd för unga personer att ta med vid egna läkarbesök.Fjärde sammankomstenStudera de fem häftena i boxen Jag gör så att det händer. Gå igenom de tvåförsta under det här kurstillfället. Diskutera.»Tyvärr tror jag att det handlar mycket om föräldrarnas medvetenhetom att förbereda ungdomen för vuxenlivet. Jag kännerinte att vi har stöttning från hab eller skolan utan åren går ochvips är hon 14. Nu är vi mer klara över att vi själva måste släppataget, vilket faktiskt är det största hindret.«18Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna19

Synpunkter från personal efter fortbildningsdagkring transition»Tidslinjen kan användas tidigt i barnens liv tillsammans med habiliteringsplaneringför att göra föräldrar medvetna om barnens/ungdomarnasbehov inför vuxenlivet.«»Materialet kan användas som inspiration till samtalsgrupper.Inspiration till enskilda samtal.«»Materialet känns bra och lockande.«»Bjud in utbildade mentorer och nya tänkbara kandidater till gemensamtmöte och information.«»Mentorskolan erbjuder individuell utveckling, även om man inte villbli mentor.»»En förälder behöver kunna tala med sitt barn om diagnos. Bra attdiskutera med barnen om dess styrkor och behov.«»Om föräldrautbildningen kan ske parallellt med barnets utbildningger det ömsesidig nytta.«»Viktigt med föräldragrupper. Föräldrar behöver stötta varandra i attputta ut barnen. Vad är normalt? När är det dags?«»Varje habiliteringsenhet behöver gå igenom materialet och diskuterahur det kan användas.«»Jätteintressant material som borde kunna användas också i andrasammanhang.«»Fråga doktorn bör ligga i alla läkares väntrum.«20Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna21

Ge mig vingar som bär!Projektet är ett samarbete mellan Habiliteringen för barn och vuxna i Uppsala länoch Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU. Eva-LenaSöderlund, arbetsterapeut och projektledare, övriga medarbetare Ingrid Claesson,kurator, Charlotte Holmberg, kurator, och Renée Höglin, journalist. Ingrid Sillén,Migra Grafiska, står för grafisk design och layout. Eva-Lena, Charlotte och Renée ärföräldrar till vuxna barn med bland annat rörelsehinder och har alla haft en viktigroll i att lotsa unga med funktionsnedsättningar in i vuxenlivet.Foto och illustrationer: Jane Morén, där inte annat anges.De aktörer som räknas upp nedan har alla haft en viktig funktion iprojektet Ge mig vingar som bär!Allmänna Arvsfonden sorterar under Socialdepartementet och harfinansierat Ge mig vingar som bär!, ett treårigt projekt under 2007–2010.Arvsfonden får sina medel huvudsakligen från avlidnas kvarlåtenskap därarvingar saknas. Pengarna används i verksamhet för barn, ungdomar och personermed funktionsnedsättning.Bloorview Kids Rehab i Toronto, Kanada, är ett resurscenterför barn med särskilda behov i provinsen Ontario och servarcirka 7000 barn. Centret har lång erfarenhet av att på ett struktureratsätt lotsa unga med olika funktionsnedsättningar in i vuxenlivet.Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar,RBU, är en medlemsorganisation och företräderfamiljer som har barn med rörelsehinder.Familjerna har länge upplevt att deras ungdomar med funktionsnedsättning inte fårdet stöd de behöver inför vuxenlivet. Behovet av en planerad övergång är stort ochutgör bakgrunden till att projektet Ge mig vingar som bär! blev till med RBU som enav dess två partner.Habiliteringen för barn och vuxna i Uppsala län ansvarar för Ge mig vingar sombär!. Idéerna i projektet har prövats i Uppsala medungdomar och unga vuxna. Prototyper för de kurseroch verktyg som producerats inom projektethar testats och påverkats av de unga innan de slutligen tryckts för att säljas av RBU.Administration, projektledning och rapportering till Allmänna Arvsfonden har utförtsav Habiliteringen för barn och vuxna i Uppsala län.Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar(RBU) är en svensk handikapporganisation som arbetar förett rättvist samhälle och ett utvecklande liv för barn ochunga med rörelsehinder. RBU har föreningar och medlemmari hela Sverige.Som medlem i RBU får du bland annat gemenskap, stödoch råd, kunskap, tidningen Rörelse, rabatter på konferensersamt föreningsaktiviteter för dig och din familj.Bli medlem du också!Läs mer på RBU:s hemsida www.rbu.seBesöksadress: S:t Eriksgatan 44, 3 tr, StockholmPostadress: Box 8026, 104 20 StockholmTelefon: 08-677 73 00 (växel)Fax: 08-677 73 09E-post: info@riks.rbu.seHemsida: www.rbu.seGåvokonto/Plusgiro: 90 00 71-2Bankgiro: 900-0712Upphovsrätten till materialet tillhör Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn ochUngdomar (RBU) och Landstinget i Uppsala län. Materialet får inte kopieras,spridas eller förändras utan tillstånd från upphovsrättsinnehavarna.22 Guide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxnaGuide till föräldrar och andra betydelsefulla vuxna23