Årsrapport 2006 | RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ...

Leka 

för livet 

Årsrapport 2006 | RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.

Utgivare RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. 

ProjektLedare: Eva Janson 

FotograFer: Mikael Lindström och Marie Swartz. 

graFisk Form: Carlsöö & Co, Stockholm 

tryck: Norra Skånes Offset, Hässleholm 2006 

ISBN 91-8592-33-5

I dag är enbart 1,4 procent av landets lekparker tillgängliga för barn som 

har funktionshinder. Samtidigt står det helt klart att det är en rättighet 

som alla har, att få leka. 

Leka för livet, Årsrapport 2006, ges ut av 

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. 

Förhoppningen är att rapporten ska sprida kunskap om vikten av till- 

gängliga lekplatser för barn med rörelsehinder. 

För att få en bild av lekplatserna runt om i landet har vi gjort enkätun- 

dersökningar med föräldrar och RBU-föreningar. Vi har också fått viktig 

kunskap genom de intervjuer vi gjort med barn, experter och kommunala 

tjänstemän. Vi tackar alla som medverkat. 

Vår önskan är att rapporten, Leka för livet, ska bidra till fler tillgängliga 

lekplatser och mer lek för alla barn.

Innehåll: 

Lekens glädje åt alla! 

Inledning om hur viktigt det är för 

barn att få vara med i leken och om 

RBU:s arbete för rätten att få leka. 

sidan 9 

Leve leken! 

Landets lekplatser behöver rustas 

upp. Många år har gått sedan de 

anlades och nu gäller det att ta fram 

viljan, kunskapen och leklusten för 

att göra dem tillgängliga för alla. 

sidan 10 

Hur var det förr? 

För inte allt för länge sedan var 

fysisk aktivitet för barn med 

rörelsehinder något som i första 

hand skedde hos sjukgymnasten. 

Numera har vi kunskap om att leken 

är viktig för alla barns utveckling 

och glädje. 

sidan 12 

Vad är en 

tillgänglig lekplats? 

Vi behandlar de minimikrav som 

gälla för att en ny eller gammal 

lekplats ska vara tillgänglig för 

rörelsehindrade barn. 

sidan 14 

Varför tillgänglighet? 

Alla barn har laglig rätt att leka. Det 

slår både Barnkonventionen, den 

nationella handlingsplanen och 

Plan- och Bygglagen fast. 

sidan 16 

Hur tillgänglig är leken 

idag? 

För att få svar på hur det ser ut för 

lekfulla barn med rörelsehinder runt 

om i landet har RBU genomfört en 

enkätundersökning. Den visar att 8 

av 10 väljer att inte gå till en lekplats 

i närheten på grund av att den inte 

är tillgänglig. 

sidan 19 

Fem viktiga steg 

De viktigaste punkterna för att barn 

med rörelsehinder ska kunna leka 

på samma villkor som andra. 

sidan 22 

Så vill vi leka! 

Barn från Råsundaskolan berättar 

om hur de vill leka. 

sidan 24 

Goda exempel 

Vi har besökt Gävle och Uppsala, 

där man satsar på lekplatser för alla. 

sidan 28 

RBU:s verksamhetsberättelse 

och ekonomirapport 

i korthet 

sidan 36 

Lästips 

sidan 50

| LEKA FÖR LIVET

”Barn som inte leker vissnar. De går miste om 

en viktig ingrediens i sin sociala utveckling. 

Den ingrediens som bidrar till att vi blir trygga, 

glada, öppna, livsbejakande vuxna. Leken 

bidrar till att vi blir människor som törs lita 

på andra och oss själva.” 

LEKA FÖR LIVET |

| LEKA FÖR LIVET

Lekens glädje åt alla! 

Finns det något som fyller oss med 

sådan värme som att se glädjen i barns 

ögon när de leker? Att få vara med och 

leka sprider lyckokänslor hos både barn 

och vuxna. Lyckan i att leka är något 

som alla behöver. Leken och skratten 

ger oss kraft. 

Men för den som inte får vara med byts 

glädjen snabbt till sorg. Jag bär med 

mig ett minne av en händelse som 

jag hoppas att ingen annan ska behöva 

uppleva. 

Vi var på väg till lekparken. Fredrik 

och Oskar skulle dit och leka. Fredrik 

satt i sin rullstol och berättade om allt 

han skulle göra när han kom fram. Han 

riktigt bubblade av glädje och förväntan. 

Men när vi kom fram till lekparken 

behövde han bara kasta en enda blick 

på platsen för att förstå att han varken 

skulle kunna komma in eller än mindre 

ta sig runt eller leka där. Jag såg hur 

han bara sjönk ihop och så sa han: ”Jag 

vill gå hem, jag ville nog egentligen 

inte leka.” 

Det som hände Fredrik, att han inte 

kunde komma in och leka, är något 

som händer barn med rörelsehinder 

ständigt. De blir lekens åskådare. 

Agnetha Mbuyamba FörBUndsordFörande, rBU 

Förväntningar som skruvats upp infrias 

inte. Glädjen över att få leka kommer 

av sig innan den ens hunnit bryta fram. 

Gång på gång blir de besvikna, tills det 

inte längre finns vare sig lust att leka 

eller nyfikenhet kvar. 

Utanförskapet börjar redan i sandlådan. 

Så ska det inte vara. Inom RBU arbetar 

vi för att alla barn ska få vara med och 

leka, få känna glädje och gemenskap. 

Leken lockar fram skrattet och skrattet 

smittar. Den glädje vi kan se i barns 

ögon när de får delta i lekens gemenskap 

är en glädje vi alla kan känna 

igen. Det väcker minnen till liv som får 

oss att känna lycka. 

rBU:s vision är: ”Ett rättvist samhälle och 

ett utvecklande liv för barn och unga med 

rörelsehinder”. 

Den visionen ska bli verklighet. Därför 

har vi gjort den här årsrapporten. Vår 

önskan är att den ska stimulera till mer 

tillgängliga lekparker för alla barn. 

Leken är grundläggande, i leken tränar 

barnet sitt sociala samspel och lägger 

grunden för hur hela livet ska gestalta 

sig. Vi leker för livet! 

LEKA FÖR LIVET |

Leve leken! 

Länge har vi människor vetat att leken är viktig. Kanske har vi 

ändå inte förstått exakt hur viktig den är för alla barn. I leken 

prövar barnen varandra, lär sig att ge och ta, tränar sig i att 

närma sig och hålla avstånd och förstå gemenskapens glädje 

med både kropp och hjärta. 

Det lilla, lilla barnet leker med sina fingrar eller fötter och 

vi utropar lyckligt, ”titta, hon leker!”, och ser det som en milstolpe 

i barnets utveckling. Vi hurrar på och uppmuntrar till 

mer lek och nya upptäckter. 

Men det finns barn som inte varit lika självklart påhejade 

i leken. Många barn med funktionshinder har inte fått den 

uppmuntran till lekfullhet som andra. Livet och vardagen har 

handlat mer om träning och anpassning än om lek och skratt. 

10 | LEKA FÖR LIVET 

För några decennier sedan växte det upp lekplatser runt om 

landet som svampar ur jorden. Varje område skulle ha sina 

egna lekplatser. Man byggde sandlåda, satte upp några gungor 

och i vissa fall även ett lekhus med rutschbana. Runt om 

lekplatsen planterades taggiga buskar som stängde ute en del 

barn och höll andra inne. Så såg det ut då. Sedan kom larmrapporter 

om farliga lekredskap och då såg man över speciellt 

lekhus och linbanor. 

Men alla de här lekplatserna var planerade för barn som 

kunde gå, springa och klättra. Att barn med rörelsehinder eller 

andra funktionshinder också vill leka tänkte man helt enkelt 

inte på. 

Nu har det gått cirka 30 år sedan alla dessa lekplatser blev 

till. Det är dags att se över, renovera och byta ut. I vissa områden 

har barnen vuxit upp och försvunnit, i andra har barnfamiljer 

flyttat in. Leken försiggår inte längre lika spridd över-

”Barn utvecklas genom ett aktivt samspel med sin omgivning. 

Detta samspel sker främst genom lek i olika miljöer.” 

allt utan har blivit mer samlad. Samhället förändras och den 

fysiska miljön måste följa med i förändringen. 

Den renovering av lekplatser som nu pågår runt om i kommunerna 

sker i en ungefärlig skala av en renoverad och en 

nybyggd lekplats om året. I vissa kommuner är siffran högre 

i andra lägre, men i snitt handlar det om två per år och kommun. 

Det som nu gäller är att se till att dessa lekplatser blir tillgängliga 

för alla barn. Bort med höga hinder och onödiga barriärer, 

bort med taggbuskar och svårtillgängliga lekredskap. 

Öppna för leken när den är som bäst och omfattar alla oavsett 

förutsättningar och egna fysiska hinder. De går att överbrygga 

om viljan, kunskapen och leklusten finns. 

RBU bestämde sig för att göra 200 års årsrapport till en 

skrift om lekplatser. Vi vet att lekfullheten måste finnas. Vi 

vet hur barnens behov ser ut. För att få ännu mer kunskap 

har vi frågat såväl experter och kommunfolk, som barn och 

föräldrar inom RBU, om deras erfarenheter. De svar vi fått 

visar att det finns en hel del ytterligare att göra när det gäller 

lekplatserna runtom i landet. 

Glädjande nog har vi också sett att det här och var finns en 

sann strävan att göra lekplatser tillgängliga för alla barn. Projekt 

och inventeringar är genomförda och på vissa håll i landet 

UR MARIA PRELLwITz LIcENTIATUPPsATs LULEÅ TEKNIsKA UNIVERsITET. 

”OLIKA MILjÖERs TILLGäNGLIGhET FÖR BARN MED RÖRELsEhINDER 

– hEMMET, sKOLAN LEKPLATsER” 

har man låtit fantasin flöda, eller vad sägs om ett pågående 

projekt där Gävles senaste lekplats i färdigt skick kommer att 

ha formen av en Ahlgrensbil? 

Vår förhoppning med årets rapport tänker vi kunna sprida 

kunskapsfrön, tala om hur önskemålen ser ut och vari svårigheterna 

ligger. När ”snubbeltrådarna” är kapade, då är det fritt 

fram för leken. 

Endast 1,4 procent av 

lekplatserna i 5 av 

landets kommuner är 

tillgängliga för barn med 

funktionshinder. 

LEKA FÖR LIVET | 11

hur var det förr? 

På 1960 och -70 taLen Började man inse att alla barn mår bäst av 

att bo och leva i sina familjer. Tidigare hade föräldrarna, åtminstone 

när det gällde barn med omfattande funktionshinder, 

redan på BB uppmanats att lämna bort barnet, skaffa nya 

och glömma det som hänt. De fick veta att barnen hade det 

bättre på institution och föräldrarna hade inget att sätta emot. 

Man visste inte vad som krävdes av en som förälder. Det fanns 

ingen vana vid möten med människor med funktionshinder 

eftersom de inte vistades ute i samhället. 

Numera är det inte längre någon som ifrågasätter ett barns 

rätt till sin familj, skola eller nödvändig träning. Men då, när 

föräldrar och barn fick rätt till varandra och ett gemensamt 

familjeliv, hade ännu inte erfarenheterna lagts till varandra. 

Man såg inte heller till helheten i livet. Mycket handlade om 

att träna för att åstadkomma ben som gick att gå på och fingrar 

som kunde gripa. Det mesta av aktiviteterna kring barnet 

handlade om detta och inte om just rätten att få vara barn. 

Funktionshindret var det primära, inte barnet. 

Tiden var ofta så uppbokad att leken inte fick plats i vardagen 

på det sätt den borde för att främja fantasin, öka glädjen 

och skapa gemenskap. Mammor och pappor fick andra uppgifter 

än att enbart vara föräldrar. Barnet behov av lek fanns inte 

med i bilden. 

Idag är inställningen förändrad, föräldrar är säkrare i sina 

roller och bestämmer själva över sina barn. Man vet att barn 

med funktionshinder, lindriga eller omfattande, har samma 

behov som andra barn. Hindren är inte längre de samma, men 

de finns ändå kvar. De sitter i miljön och dess utformning. 

Samhället är ännu inte tillgängligt. Det är inte självklart för 

ett barn – eller en vuxen för den delen – att gå dit han el- 


”Alla barn har samma rättigheter 

och samma värde. 

Ingen får diskrimineras.” 

UR BARNKONVENTIONEN, ARTIKEL 2. 

ler hon vill. Och den som är hindrad att delta på lekplatsen 

på grund av att miljön inte håller måttet, den kan heller inte 

delta i lekens gemenskap. 

–Om den fysiska miljön upplevs som otillgänglig och otrygg 

medför det att barnet inte kommer att undersöka eller 

leka i den miljön, vilket i sin tur kan hämma barnets utveckling. 

fysiskt, kognitivt och socialt. 

Det skriver Maria Prellwitz i sin licentiatuppsats ”Olika 

miljöers tillgänglighet för barn med rörelsehinder – hemmet, 

skolan lekplatser” vid Luleå tekniska universitet. 

Till 2010 ska samhället vara tillgängligt för alla. Ingen ska 

diskrimineras för sitt funktionshinder. Att göra lekplatserna 

anpassade så att alla barn kan leka där är en tillgänglighetsfråga 

av rang. Barnen är viktiga, de är framtidens vuxna.


Vad är en tillgänglig 

lekplats? 

de krav man kan stäLLa på en bra lekplats är många. Den ska 

vara rolig och spännande, locka till lek och stoj. Det ska finnas 

sand, gungor, rutschbana och helst lite vatten att plaska i. Den 

ska ha lekredskap som är roliga och säkra och en skön plats där 

man kan sitta och äta sin medhavda matsäck. 

Så är det också oftast på våra lekplatser runt om i landet. 

Men det räcker inte. En aldrig så fin lekplats som inte är tillgänglig 

för alla bidrar till diskriminering. Det stänger ute barn 

från gemenskapen istället för att välkomna dem. En tillgänglig 

lekplats däremot är till för alla barn. Där är alla välkomna. 

minimikrav 

Det finns vissa krav som bör vara uppfyllda i en tillgänglig 

lekplats. Entrén ska vara rymlig nog att komma in med rullstol 

genom. Markbeläggningen ska fungera för ett barn eller 

vuxen som sitter i rullstol. Det ska finnas släta vägar att rulla 

fram eller gå säkert på och det ska gå att nå alla lekredskapen. 

Det ska vara kanter mot slänter så att inte någon i lekens iver 

rullar utför och slår sig. Gungorna får inte sitta för lågt, då kan 

man slå i benen om det är svårt att böja dem. Dessutom ska 

det finnas gungor anpassade till den som har svårt att sitta 

stadigt. 

Finns det ett lekhus så ska det vara möjligt att rulla in i 

det med rullstol eller rollator. Det måste dessutom ha så breda 

gångar att en vuxen kan vara med barnet och hjälpa till. 

Rutschbanor ska inte enbart ha trappor utan kan med fördel 

läggas på en kulle eller i en slänt så barn med rullstol kan rulla 

fram själva. 


Sand är ett måste på alla lekplatser. Men det finns barn som 

har svårt att ta sig i och ur en sandlåda. Sandbord eller en 

sandlåda som är upphöjd i ena kanten så att en rullstol kommer 

intill kan vara en lösning. 

måste man Bygga nytt? 

Arbetsterapeuten Pia Winnberg på Handinnova har många års 

erfarenhet av att arbeta med frågor kring barns lek. Vi frågade 

henne om vad som är viktigt att tänka på från början när det 

gäller att göra lekplatser tillgängliga. 

–Jag tycker det är viktigt att börja med att analysera vad 

som är fel på de lekplatser man har. Det är inte alltid så att 

nytt är bättre. Kanske kan man rusta upp och byta ut lekredskap 

och på så sätt tillgänglighetsanpassa en lekplats som redan 

finns. Sedan ska man inte underskatta de naturliga förutsättningarna, 

stenar och stammar och roliga kojor av träd som 

redan finns på en plats kan vara jättebra lekredskap. Alla barn 

vill pröva sina kroppar och genom att röra sig över hela lekplatsen 

kan man också göra det, vare sig man går, springer eller 

sitter i rullstol. Därför är det viktigt att utnyttja hela ytan. 

Pia Winnberg anser att sandlådan ska vara i centrum, alla 

barn vill leka med sand. Finns det möjlighet till att bygga in 

vatten så har man också skapat den perfekta förutsättningen 

för att tillverka geggamoja. 

–Det viktiga är att skapa förutsättningar för leken. Barn 

med funktionshinder väljer gärna att stå bredvid och titta på i 

stället för att ingå. De har dåligt med kamrater och är ofta beroende 

av hjälp från vuxna, vilket också kan hindra kontakten 

med andra barn. Men om man skapar lekplatser där alla kan 

leka så ökar man på ett naturligt sätt kontakten mellan alla 

barn. Då kan de vuxna kanske kliva åt sidan och låta leken 

pågå av sig självt. 

Pia Winnberg menar att de tre viktigaste elementen på

lekplatsen är sand, vatten och snö. Lekparken ska inte bara 

fungera sommartid. Egentligen så behövs det bara en liten 

kulle som kan användas som pulkabacke för att göra lekplatsen 

rolig även på vintern. 

–En annan sak är att man ska vara rätt klädd. Både barn 

och vuxna behöver kläder som tål utelek. Det går inget bra att 

leka i sandlådan med högklackade skor. Men det viktigaste av 

allt är nog ändå att låta barnen vara med. Vi måste ta hjälp av 

barnen, de vet själva vad de vill leka med. 

Låt Leken grönska! 

Det är något väldigt speciellt med utelek. Att få känna hur 

gräset kittlar, hur mjuk sanden är och höra hur surrande hum- 

lor låter är något som alla barn, stora som små vill. Vi minns 

vår barndoms lekställen långt upp i åldrarna och kan beskriva 

stenar och klätterträd i detalj. Vi minns dofterna, vinden och 

ljuden. Därför bör vi ta vara på naturen och vad den kan ge. 

Att sitta i skuggan under ett träd och äta sin matsäck är härligt. 

Det finns ofta också naturliga kojor bland buskar och träd. 

Det går också lätt att skapa kojor av pilkvistar som sticks ned 

i jorden. Då kan man också ”bygga” dem så det får plats flera 

rullstolar inne i kojan. En labyrint av stora stenar eller planterade 

buskar blir också spännande. 


Varför tillgänglighet? 

Barnkonventionen – aLLa Barns rätt tiLL Lek 

Om man tänker på det är det egentligen självklart att alla barn 

ska kunna leka med andra barn. Barns lek är en naturlig del av 

uppväxten och som vi påvisar i denna rapport är leken avgörande 

för barn och deras utveckling. För alla barn är det också 

en rättighet att få leka. 

Sedan 1 0 är Sverige anslutet till FN:s barnkonvention. 

Riksdagen har antagit en strategi för att förverkliga konventionen 

i Sverige. Av strategin framgår att konventionen ska 

vara ett verktyg i arbetet med att gradvis förbättra barns villkor. 

Det handlar om att ändra attityder, förhållningssätt och 

arbetssätt i olika verksamheter och på olika nivåer i samhället. 

Målsättningen är att konventionen och dess intentioner 

ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn. Genom 

konventionen ska också ett barnperspektiv finnas med i alla 

beslut som rör barn. 

Artiklarna , 23 och 31 i Barnkonventionen är särskilt viktiga 

för barn med funktionshinder. Av artikel framgår att 

varje barn har rätt att utvecklas. Av artikel 23, som specifikt 

gäller barn med funktionshinder, framgår att insatser för barnet 

ska syfta till att barnet ”ges möjligheter till rekreation på 

ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i 

samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella 

och andliga utveckling”. Enligt artikel 31 har barnet 

rätt till lek, vila och fritid. 

En av de grundläggande principerna i Barnkonventionen 

framgår av artikel 2. Principen innebär att alla barn har 

samma rättigheter enligt konventionen utan diskriminering 

eller åtskillnad. Någon åtskillnad får inte göras på grund av 

exempelvis funktionshinder och barn får inte diskrimineras 


i förhållande till andra grupper av barn. Artikel 2 innebär att 

samhället aktivt ska verka mot all sorts diskriminering. 

Enligt Barnkonventionen har således alla barn en rättighet 

att få leka. Denna rättighet gäller på samma sätt för barn med 

funktionshinder. Att inte möjliggöra för barn med funktionshinder 

att leka på våra lekplatser medför därför att Barnkonventionen 

inte förverkligas fullt ut i Sverige. 

den nationeLLa handLingsPLanen 

– vägen mot ett tiLLgängLigare samhäLLe 

I maj 2000 antog riksdagen den nationella handlingsplanen 

för handikappolitiken (prop. 1 /2000: ). Handlingsplanen 

utgör ett måldokument för den svenska handikappolitiken. 

En av de centrala delarna i planen är att tillgängligheten för 

personer med funktionshinder ska förbättras. 

Enligt den nationella handlingsplanen ska ett av målen 

för handikappolitiken vara att samhället utformas så att människor 

med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i 

samhällslivet. Att skapa ett tillgängligt samhälle bör enligt 

handlingsplanen prioriteras och detta gäller även för barn med 

funktionshinder. I arbetet med handlingsplanen ska barnperspektivet 

enligt FN:s Barnkonvention finnas med i alla prioriterade 

arbetsområden. 

I sin senaste uppföljning av handlingsplanen (skr. 

2005/0 :110) konstaterar regeringen att barn med funktionshinder 

ofta löper större risk att bli begränsade i sin självständighetsprocess. 

Att få leka och pröva sig fram är en del av utvecklingsprocessen 

mot att bli självständig. Enligt regeringen 

är det därför viktigt att barns miljöer, till exempel lekplatser, 

är tillgängliga för alla. 

Inom ramen för den nationella handlingsplanen finns således 

en målsättning att förbättrad tillgänglighet ska gälla även 

för våra lekplatser. För kommuner, byggföretag och andra som

”Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp 

bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som 

säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva 

deltagande i samhället.” 

ansvarar för lekplatser innebär det att tillgänglighet bör vara 

en naturlig del i arbetet med dessa. Tillgängligheten ska finnas 

med redan vid planeringen och den ska utgöra ett självklart 

inslag i plan- och byggprocessen. 

PLan- och ByggProcessen 

– tiLLgängLighet i Praktiken 

Lekplatser utgör en del av den bebyggda miljön. Liksom 

annan bebyggelse skapas och utformas lekplatser inom den 

plan- och byggprocess som gäller för samhällsplaneringen i 

stort. Bygglagstiftningens krav på att i princip allt som byggs 

nytt eller ändras ska vara tillgängligt gäller därför även för lekplatser. 

Att lekplatser riktar sig till barn medför inte att dessa 

tillgänglighetskrav får eftersättas. 

Inom bygglagstiftningen har Plan- och Bygglagen (PBL) 

en central roll. Av de övergripande bestämmelserna i 2 kap. 

PBL följer att planläggning ska främja en från social synpunkt 

god livsmiljö. Härmed avses bland annat att offentliga platser 

ska vara så utformade att de blir tillgängliga för alla. Av 

bestämmelserna i 3 kap. PBL följer mer specifika krav på tillgänglighet 

i fråga om bland annat allmänna platser och tomtmark. 

UR BARNKONVENTIONEN, ARTIKEL 23 

Många lekplatser är placerade på allmänna platser eller på 

fritidsområden, friluftsbad, campingplatser och liknande. För 

nyanläggning av sådana platser är kravet på användbarhet för 

personer med funktionshinder särskilt reglerat. Av 3 kap. 1 

§ PBL följer att platserna alltid ska kunna användas av personer 

med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i den 

utsträckning som följer av Boverkets föreskrifter. Av 1 och 

§§ Boverkets föreskrifter (BFS 2004:15) framgår att lekplatser 

ska kunna användas av både barn och vuxna med nedsatt rörelse- 

eller orienteringsförmåga, om det inte är obefogat med 

hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt. 

I den befintliga bygglagstiftningen finns alltså krav på att 

lekplatser ska vara tillgängliga för barn med funktionshinder. 

För att fler lekplatser ska bli tillgängliga krävs att kommuner, 

byggföretag och andra inom plan- och byggprocessen bidrar 

till att dessa krav efterlevs. Tillgänglighet behöver bli en självklar 

del vid planering och renovering av lekplatser på samma 

sätt som vid andra byggprojekt. Med gemensamma insatser 

kan fler lekplatser bli tillgängliga för barn med funktionshinder 

och det arbetet behöver påbörjas nu. 

Mattias Fredricson, Förbundsjurist 

LEKA FÖR LIVET | 1

1 | LEKA FÖR LIVET

hur tillgänglig 

är leken i dag? 

För att Få svar På hUr det står till med tillgängligheten för barn 

med rörelsehinder på landets lekplatser har vi via enkäter intervjuat 

såväl RBU:s distriktsföreningar som ett antal föräldrar 

till barn i lekåldern över hela landet. Dessutom har vi talat 

med en rad experter på området. 

Vi frågade RBU-föreningarna om de diskuterat frågan om 

tillgängliga lekplatser i sin förening. 3 procent svarade att de 

diskuterat tillgängliga lekplatser. 43 procent hade också haft 

samråd med kommunen i frågan. 

Av de föräldrar vi frågat, som har en lekplats i närheten 

av hemmet är det bara 2 av 10 som använder lekplatsen. 0 

procent av föräldrarna anser att deras barn inte kan utnyttja 

lekplatsen på grund av bristande tillgänglighet. 

Svaren i våra föräldraenkäter visar att det är särskilt svårt 

för familjer med barn som använder rullstol att använda lekplatser. 

Av den lilla grupp barn i RBU:s föräldraenkät som ändå 

använde lekplatsen var de allra flesta, 0 procent, barn som 

kunde gå själva eller med stöd. 

Föräldrar till barn som använder rullstol väljer ofta att avstå 

från besök på lekplatsen av flera orsaker. I våra svar uppger 

de som skäl att det inte går att komma fram till lekredskapen. 

Många påpekade även att det var för tungt att hela tiden lyfta 

barnet upp i klätterställningar och gungor. 

En mamma i Skåne får gestalta många föräldrars våndor. 

Hon berättar om sina och den -åriga dotterns besök på en 

tillgänglig lekplats i en grannstad: 

80 procent av föräldrarna 

anser att deras barn inte kan 

utnyttja lekplatsen på grund av 

bristande tillgänglighet. 

”För några år sedan lade man mattor under gungorna och gjorde 

en bred ramp upp till lekhuset. Men vad hjälper det oss när 

vår flicka, som har långa ben och dålig balans, inte kan sitta i 

gungorna? Rampen upp till lekhuset är jättebra, men vad ska 

hon göra när hon kommit upp? Det finns en grävanordning, 

men den når man inte från rullstol. Det finns också ett hörn 

med en bil, men där är ett plank bakom och en bänk framför 

så det går inte att komma fram med rullstol till bilen heller. Så 

tyvärr har inte våra besök där blivit så många…” 

Den här berättelsen är vanlig bland våra svar. Många föräldrar 

berättar om hur de drar sig för att gå till lekplatsen eftersom 

de vet att leken inte kommer att fungera utan stora 

ansträngningar. 

ForskningstUdier 

En forskningsstudie, gjord för några år sedan i Norrland av 

Maria Prellwitz vid Umeå universitet, visade att av 2 2 lekplatser 

var bara 2 helt tillgängliga för funktionshindrade barn. 

En enkätundersökning, ställd till landets kommuner av 

Österåkers kommun 2004/2005, visar att av 5 33 lekplatser 

var bara tillgängliga för barn med funktionshinder. , 

procent av de svenska lekplatserna är inte anpassade för att 

barn med funktionshinder ska kunna leka där! 

Några exempel att peka på i enkäten är Göteborg, som 

med 450 lekplatser uppgett sig ha en enda tillgänglig lekplats. 

En annan är Umeå som på 114 lekplatser uppges ha sex tillgängliga 

lekplatser. Tilläggas bör att just i Umeå pågår forskning 

inom området lek och funktionshinder. 

LEKA FÖR LIVET | 1

Vi frågade föräldrarna i 

RBU:s enkätundersökning om 

vad som skulle behövas på 

deras lekplats för att barnen 

skulle kunna leka där. 

Här är deras önskelista: 


• Markbeläggning som inte hindrar rullstolar 

eller ostadiga gångare 

• Tillgängliga gungor som inte sitter för lågt 

• Lekhus och klätterställningar med plats för 

rullstol och/eller vuxen medhjälpare 

• Rutschbana utan trappa 

• Gräs istället för grus 

• sandlåda på ben som man når från rullstol 

• större sandlåda 

• Ryggstöd på gunghästar och andra 

lekredskap 

• stöd och handtag 

• Roliga saker att titta och lyssna på 

• Bänkar 

• Toalett


Fem steg till en bättre 

lekplats för alla barn 

kom in och Lek! 

Entrén till en lekplats ska vara välkomnande och inbjudande. 

Ofta är den för smal eller helt enkelt försedd med hinder för 

att allt för snabba barn inte ska kunna cykla eller springa in. 

Men det innebär samtidigt att ett barn i rullstol helt stängs 

ute. Att inte ens kunna komma in på lekplatsen utesluter alla 

möjligheter till att delta i både lek och gemenskap med andra 

barn. 

Dessutom ska markbeläggningen vara av sådant slag att det 

inte blir tvärstopp för rullstolen så fort grinden är passerad. 

rBU anser att: Varje barn ska ha en tillgänglig lekplats nära sin 

bostad. Lekplatser ska ha välkomnande och tydlig entré, tillräckligt 

bred öppning för att en rullstol ska kunna passera. Bra belysning 

för kvällslek. 

sLätt och rULLBart! 

Markbeläggningen på våra lekplatser är ofta ett stort problem. 

Marken måste vara anpassad så att en rullstol inte kör fast. 

Löst grus och sand är riktiga rullstolsfällor. Även barn med 


rörelsehinder som går behöver en slät beläggning för att kunna 

röra sig säkert. Det finns flera olika lösningar på passande 

markunderlag. 

En slinga runt lekplatsen som är asfalterad eller hårdgjord 

är en lösning för att alla ska kunna ta sig fram. Det gör även 

att man får överblick över platsen, slingan kan läggas så att 

den leder till ”hemliga ställen”, som genom en pilkoja eller en 

urklippt grankoja eller något annat gömställe som känns hemligt. 

Självklart ska man också med rullstol kunna komma fram 

till alla lekredskap. Har man en ramp som går ned i sandlådan 

så måste den gå in under markytan, annars kan det bildas en 

grop framför rampen. På ställen där det finns uppenbar ”trillrisk” 

ska underlaget inte vara alltför hårt. 

rBU anser att: Markbeläggningen ska vara slät och rullbar. Det ska 

gå att komma fram till alla lekredskap med rullstol. 

sand, vatten och gUngor i toPP! 

Kul redskap, med sandlådan i centrum är något som alla barn 

vill ha. Alla älskar sand och vatten, även den som inte själv kan 

bygga tjusiga sandslott. Att bara låta sanden sila mellan fingrarna 

är en ren njutning. Men för den som har ett rörelsehinder 

gäller det också att nå dit. Därför måste sandlådan vara nåbar 

även för den som sitter i rullstol. Det finns olika lösningar på 

detta, sandbord och varianter där ena kanten på sandlådan är i

sitthöjd. Det finns flera olika lösningar på hur man som rörelsehindrad 

kan leka i sanden. Särskilda sandstolar som förankras 

i sanden kan vara bra för små barn. En vattenpöl att plaska 

i brukar också utlösa glädjetjut och utan vatten blir det inga 

tjusiga sandslott. Vatten bör dock behandlas med försiktighet, 

även en grund pöl innebär en drunkningsrisk om olyckan är 

framme och stillastående vatten kan bli hälsovådligt. . 

En lekplats gör knappas skäl för namnet utan en gungställning. 

Vare sig man är stor eller liten är det härligt att 

gunga. Det finns flera varianter, allt från bilsitsmodellen till 

kompisgungor, där flera kan gunga samtidigt. 

Att leka i ett klätterhus är extra roligt. Men för barn i rullstol 

eller barn som behöver hjälp behöver klätterhuset vara 

byggt med ramp till ingången och så breda gångar att man kan 

mötas även om det är en vuxen med. Rutschbanor kan läggas i 

slänter eller efter en kulle med ramp till startplatsen. Placerar 

man rutschbanan så fungerar den dessutom som pulkabacke 

på vintern. 

Det finns många andra redskap som också är kul, som roprör, 

vindflöjlar, kryprör, kojor och saker som visslar eller låter 

i vinden. 

rBU anser att: Lekplatser som anläggs eller byggs om ska utrustas 

med tanke på alla barn, även barn med funktionshinder, i samråd 

med berörda handikapporganisationer. 

roLigt och säkert! 

Att leka är en allvarlig sysselsättning. Under leken utvecklas 

man och växer inombords. Det är bra. Men leken är också förknippad 

med faror. Ju högre man gungar, desto hårdare slår 

man sig om man ramlar av. Linbanor och karuseller är roliga, 

de kan orsaka härliga kittlingar i magen, men också skrapsår 

och gråt. Enligt Konsumentverket sker 12 000 lekplatsolyckor 

per år. 

Barn med rörelsehinder behöver hjälpmedel som ledstänger, 

drag- och klätterhjälpmedel, stödräcken, tydliga kantmarkeringar, 

ramper och tillgängliga gungor. Det är också viktigt 

att det finns staket mot trafikerade vägar och cykelstråk. 

För att en lekplats ska vara säker är det viktigt att följa de 

regler som finns. I EU har man kommit fram till gemensamma 

riktlinjer när det gäller säkerhet. De kallas för europastandarder 

och uppdateras kontinuerligt. Dessa standarder handlar 

om redskap, beläggningar och säkerhetsmått. 

För att uppfylla säkerhetskraven för barn med rörelsehinder 

måste även andra säkerhetsaspekter tas med i bilden. De 

europastandarder som hittills tagits fram har inte särskilt tagit 

hänsyn till barn med funktionshinder och gäller bara nybyggda 

anläggningar. 

rBU anser att: Lekplatser ska vara säkra för alla barn. Dessutom 

ska det finnas kanter mot slänter, skyddsräcken, handtag och ledstänger 

där det behövs så att barn med rörelsehinder ska kunna 

leka och ta sig fram säkert. 

rent och väLordnat! 

En lekplats sköter inte sig själv. Den ska underhållas och 

det måste finnas ansvarig personal att tillgå när det behövs. 

Det måste finnas ansvariga som kan utvärdera hur lekplatsen 

fungerar och vad som kan göras bättre. På en lekplats som är 

tillgänglig för barn med funktionshinder är skötseln extra viktig. 

Sand som rasat ur sandlådor behöver sopas upp och läggas 

tillbaka, speciella anordningar för hjälp att ta sig upp och fram 

behöver ses över kontinuerligt. 

Finns det en handikapptoalett, vilket det bör göra, så måste 

den hållas ren – och öppen, liksom värmestugor och liknande. 

Buskar måste klippas så att ingen gör sig illa på vassa 

grenar. Men det är ett arbete som lönar sig, en lekplats som är 

välskött vandaliseras inte lika lätt. 

rBU anser att: En väl utarbetad skötselplan ska upprättas och följas. 

Illustrationerna är från den planerade Lek för alla i 

Gävle som Tema – Arkitektur och Projektledning 

tagit fram. 



– Jag skulle vilja åka i en 

rutschbana i en tunnel. 

PAULINE, sOM OcKsÅ BERäTTAR ATT 

hON GILLAR ATT LEKA REsTAURANG.

hur vill barnen leka? 

arian, aydin, joacim, FeLix, jULia, PaULine och daBan går alla i Råsundaskolan 

i Solna. Vi stämde träff med dem för att få höra 

deras inställning till lek. Vad är det som är kul? Hur ska en bra 

lekplats vara? Men vi talar också om hur det är med kamrater 

när man har ett rörelsehinder. 

–Jag leker inte så mycket längre, säger Arian, som nu går i 

sjätte klass. Men förr tyckte jag det var jätteroligt att gunga 

Felix berättar att han sitter mycket vid datorn och spelar 

spel. Men han tycker också om att gunga. 

–Jag tycker att en lekplats ska vara så där mellanläskig. 

Det ska finnas spel och leksaker och pingisbord. Men jag älskar 

att bygga bilar. Ibland går jag ensam till lekplatsen. Jag 

skulle vilja leka med de andra barnen och jag brukar fråga 

om jag får vara med. Men andra barn tänker på ett speciellt 

sätt och det är jättedumt. Jag skulle verkligen vilja ha mycket 

kompisar som jag kunde prata med och vara med. 

De andra håller med. Kompisar är en bristvara. Oftast är 

det syskon och kusiner de leker med. Joacim berättar att han 

går till lekplatsen ibland när hans bror är där och leker. 

–Jag brukar gå till gungorna som ligger lite längre bort, jag 

tycker om att stå där och titta. Men det finns några där som är 

riktiga retstickor. 

När vi talar om vad som är kul att göra så säger killarna att 

vattenlekar är kul. Skjuta vattenpistol på varandra är till och 

med riktigt roligt. 

Att spela bandy är också roligt. Det tycker Daban, som är 

åtta år. Han brukar ofta leka ute på skolgården på rasterna. 

Det gör också Julia och Pauline. 

–Vi brukar leka kurragömma och jag brukar gömma mig 

vid en vägg, berättar Julia. 


joacim och Felix 

När hon talar om vad hon vill göra på lekplatsen så är det 

gungorna som nämns först. 

–Det är bättre att leka på skolgården än i lekparken, säger 

Daban. Där finns det sand och det är svårt att komma fram 

med rullstolen. Jag kan inte heller komma upp i klätterhus 

eller rutschbana och det bli för tungt för mamma att lyfta upp 

mig varje gång. Och egentligen tycker jag att det är roligast att 

vara med kompisar. 

Julia berättar att hon leker mycket ensam hemma med 

sina gosedjur, som hon har mängder av. Men också hon gillar 

att gunga om någon är med och hjälper till. 

Julia och Pauline är kompisar och leker ibland också på 

fritiden. Det blir inte så ofta eftersom de bor långt ifrån varandra. 

På frågan vad de skulle vilja göra om de fick önska fritt 

dröjer de inte med svaren. 


”Vi säger att barn inte har några 

fördomar, men genom att bygga lekplatser 

där alla barn inte kan vara skapar 

vi fördomarna åt dem.” 

–Jag skulle vilja klättra i berg, säger Daban. 

–Och jag skulle vilja åka i en rutschbana i en tunnel, säger 

Pauline, som också berättar att hon gillar att leka restaurang. 

–Jag skulle vilja snurra i en karusell, säger Julia. Tänk om 

vi kunde ha en sådan på vår skolgård. 

När vi talat en stund om karusellen på skolgården har 

den blivit till ett helt tivoli. Barnens ögon lyser och de pratar 

i munnen på varandra om denna härliga tanke. Ett tivoli på 

skolgården!

Daban 

julia Arian Aydin 

LEKA FÖR LIVET | 2

De goda exemplen 

Projekt För tiLLgängLiga LekPLatser har kommit igång 

på flera håll i landet. Det är bra, det stimulerar vår 

idé- och uppfinningsrikedom att se vad grannen gör. 

Men för barn med rörelsehinder är inte livet indelat 

i projekt. Livet pågår här och nu. En sjuåring 

vill leka som sjuåringar gör i dag och i morgon, inte 

vänta tills det nya projektet tillåter det. 

Vi är medvetna om att man ibland behöver göra 

kraftansträngningar för att se hur behoven ser ut. Vi 

välkomnar det nya och de spännande tankarna som 

kommer fram. Men det är också viktigt att snabbt 

finna enklare lösningar som öppnar de lekplatser 

som redan finns i dag och gör dem mer tillgängliga. 


”En lekpark som inte tillåter 

barn med rörelsehinder att leka 

där kunde lika gärna vara 

försedd med skylten ”Icke för 

rörelsehindrade!” Miljön bidrar 

till att diskriminera, att tydligt 

visa att här är du annorlunda.” 

Våra lekplatsbilder är alla tagna i stadsträdgården i 

Uppsala. Till vår hjälp att skapa lekkänsla har vi haft 

My, julia, justus och lille Gustaf och deras syskon. 

Vi tackar för hjälpen!

LEKA FÖR LIVET | 2

samarbete gav 

lekplats av klass 

i stadsträdgården i UPPsaLa finns en tillgänglig lekplats. Den 

invigdes 2002 med pompa och ståt och klippta band. Lekparken 

kom till genom ett samarbete mellan RBU i Uppsala och 

kommunen. 

–Det här är den första lekplats i sitt slag vi gjort i länet, 

säger parkplanerare Rita Engberg. Det som också är speciellt 

är att vi på kommunen redan diskuterat möjligheten att bygga 

en lekplats som var tillgänglig för funktionshindrade barn när 

vi blev uppvaktade av RBU-föreningen. Förmodligen var det 

så att frågan låg i tiden. Men på så sätt startade också från 

början en samverkan mellan oss. 

Lekplatsen ligger mitt i Stadsträdgården, Uppsalas mest 

centrala park. Och lekplatsen är stor, här finns massor av olika 

lekredskap och roliga saker att upptäcka och göra. Marken är 

delvis belagd med gummiasfalt, en blandning av asfalt och 

gummit som man kan ramla på utan att slå sig. Det finns ramper 

till allt som inte ligger i marknivå. Man kan ta sig med 

rullstol både in i lekhuset och upp till rutschbanan. 

–Just när vi skulle bygga lekplatsen så fanns det kommunala 

tillgänglighetsmedel vi kunde använda, berättar Rita 

Engberg. Men när vi rev den gamla lekplatsen så lät vi heller 

inte lekredskapen gå på tippen utan återanvände dem. 

Att anlägga en tillgänglig lekplats av det här slaget är en 

omfattande historia. Det handlar om att hitta rätt leverantörer 

och entreprenörer som följer EU:s regler vilket inte är okomplicerat. 

Man måste också se till att det finns pengar till driften. 

Läget är också viktigt, en tillgänglighetsanpassad park 

som ingen använder är dålig ekonomi. 


”Vi brukar säga att barn inte har 

några fördomar, men genom att bygga 

lekplatser där alla barn inte kan 

vara skapar vi fördomarna åt dem.”


-Men även om man måste följa alla regler så är det viktigt 

att också se till lekvärdet, säger Mikael Wångmar, ordförande 

i RBU Uppsala. Och lekplatsen är både kul och bra. 

En av de mer uppskattade lekredskapen är den stora kompisgungan. 

Vi får berättat för oss att den inte bara används på 

dagen av små barn utan även kvällstid då en klase ungdomar 

ofta kan skådas i den. 

Alla inblandade är överens. Lekplatsen i Stadsträdgården 

är en lyckad satsning. Men hur gör man för att dra nytta av det 

man lärt sig. Blir nu alla lekplatser i Uppsala lika tillgängliga 

efter det här? 

–Nej, säger Helena Espmark, kommunens landskapsarkitekt. 

Men vi använder oss av den kunskapen vi fått. När vi 

byter ut ett lekredskap så tänker vi på tillgängligheten. Men 

att bygga lekplatser av den här standarden går inte. Det finns 

det inte pengar till. Däremot försöker vi alltid att göra några 

redskap tillgängliga. 

Hon tror att det behövs mycket mer kunskap om hur man 

bygger tillgängliga lekplatser. I dag finns den mesta kunskapen 

hos anläggare och lekredskapsfabrikanter och det kan 


vara svårt att välja rätt. 

–Därför är det bra att ha ett samarbete med RBU. Då får 

man om inte annat lära sig var problemen finns. 

Hon berättar att det ofta görs misstag. Även om allt annat 

fungerar så kan det sticka upp en planka eller en kant någonstans 

som gör att en rullstol inte kommer fram. Men när det 

gäller lekplatsen i Stadsträdgården så har man sluppit sådant. 

Vad är då det bästa med lekplatsen? 

–Det är att hela lekplatsen är tillgänglig. Man kan röra sig 

fritt över hela ytan och inget hindrar. Den ligger så centralt att 

alla har möjlighet att ta sig dit. 

Har hon några goda råd till kommuner som ska bygga tillgängliga 

lekplatser? 

–Ja, man ska inte bara tänka på barn som har funktionshinder. 

Det finns också föräldrar i rullstol. De måste kunna 

komma fram överallt och hjälpa sina barn. Man ska tänka på 

att inte bygga in farliga ställen som föräldrar inte kan ta sig till. 

Sedan tycker jag att man ska samråda med RBU, det vinner 

man mycket på.


skumbil ska 

locka till lek 

i gävLe genomFör man ett speciellt lekplatsprojekt. Där kommer 

under 200 en helt tillgänglig lekplats att tas i bruk. Lekplatsen 

är resultatet av en designtävling där elever från Gävle högskola 

deltog. För att förstå innebörden av uppdraget gav sig 

eleverna bland annat ut på stan i rullstol för att själva pröva 

tillgängligheten. 

Vinsten kammades hem av ett förslag där lekplatsen har 

formen av den klassiska godisbilen från Ahlgrens. 

Emma Nordebo på tekniska kontoret i Gävle ser fram 

emot att få se lekplatsen i färdigt skick. 

–Jag tänker mig in i att leka där, säger hon. Det känns 

så spännande. Vi har låtit en arkitektbyrå bearbeta förslaget. 

En del justeringar har gjorts, men studenternas grundidéer 

är kvar. 


Lekplatsen ligger i Sätra ängar, ett populärt grönområde och 

utflyktsmål för många gävlebor. Den nya lekplatsen innehåller 

mängder av roliga lekredskap, både att vara i och titta på, 

som gungdjur och gungor, bland annat en stor kompisgunga 

för upp till tio personer. Det kommer att finnas roprör, i vilka 

man kan ropa till kamraten i ett rör och han eller hon lyssnar 

i ett annat en bit bort, gong-gong och vattenlek med pump, 

men också platser att sitta och vila sig på. Entrén är välkomnande 

och upplyst, det finns belysning även på andra ställen, 

bland annat i klätterställningen. Under klätterställningen är 

markbeläggningen gummimatta för att ingen ska slå sig om 

de ramlar. Sandlådan är en egen konstruktion, byggd som en 

snäcka där ena sidan går att nå sittande i rullstol och den andra 

har en mjukt avfasad kant, där man kan ligga på mage och leka 

med sanden. Lekplatsen är omgärdad av ett plankstaket. 

–Runt hela lekplatsen går en rallybana, säger Emma 

Nordebo. Den består av lite varierande material, som gummiplattor, 

trätrall och oljegrus. Det gör att det blir lite mer 

spännande. Kurvorna är dessutom doserade och så finns det

några smitvägar ut från lekparken efter slingan. På ett ställe 

går också slingan genom en piltunnel, det kommer att kännas 

som att man är i en grotta. Det blir även träd på lekplatsen. 

Sätra ängar ligger cirka två kilometer från Gävle centrum. 

Här fanns redan en lekplats som behövde rustas upp. 

–Platsen passar bra för att genomföra ett pilotprojekt som 

det här. Det finns också förskolor i närheten, vilket är bra. 

Den här lekplatsen är speciell, vi kommer att rusta upp fler 

lekplatser och göra dem mer tillgängliga, men de kommer inte 

att bli som den här. Tanken är ändå att varje stadsdel ska ha 

en tillgänglig lekplats. 

Emma Nordebo berättar att lekplatsen i Sätra ängar kommer 

att kosta runt 2 miljoner kronor. En vanlig lekplats kostar 

cirka 00 000 kronor. Skötseln blir också dyrare, trädäcken 

och buskarna kräver sitt. 

RBU-föreningen i Gävle har inte varit med i planeringen 

av lekplatsen. Emma Nordebo har dock informerat det kommunala 

handikapprådet. 

Nära 99% av landets lekparker 

är inte tillgängliga 

för barn med rörelsehinder. 

8 av 10 föräldrar avstår 

att gå in på gå till lekparken 

med sina barn på grund 

av att de inte kan leka där. 

Därför kräver RBU att 

alla barn ska ha en 

tillgänglig lekplats i sin 

närmiljö. 



Verksamhetsberättelse 2005 i korthet 

Detta och mycket mer utförde vi 2005! 

1955 BiLdades rBU som FörBUnd. 2005 har därför varit ett jubileumsår, då RBU fyllt 50 år. Firandet 

har skett på många olika sätt, inte minst genom Barn- och familjekalaset och Jubileumskon- 

gressen med bankett. 

Parallellt med firandet har den organisationsutvecklande verksamheten fortsatt och inten- 

sifierats, med målgång i samband med höstens kongress. I stor utsträckning har RBU påver- 

kats av det förändrings- och förnyelsearbete som pågått under de senaste åren, och den nya 

organisationen kommer att träda ikraft från och med 2006, samtidigt med en ekonomi i balans. 

De organisatoriska och ekonomiska frågorna har alltså varit i blickfånget under 2005, men den 

alltid lika viktiga påverkans- och informationsverksamheten har fortsatt på det sätt som varit 

möjligt under förändringsprocessen. 

Dessutom har det funnits flera möjligheter till berikande gemenskap och glädje vid RBU- 

sammankomster, och verksamhetens viktigaste händelser under 2005 hittar du här ett axplock 

av. 

Jubileumsaktiviteter 

I slutet av augusti hölls ett stort barn- och familjekalas på Östermalms Idrottsplats i Stockholm 

och mer än 700 RBU-medlemmar hittade dit. Jubileumskalaset bjöd på mannekänguppvisning, 

artister, musik, dansuppvisning, prova-på-aktiviteter, fläskboll, ridning, mat och dryck – samt en 

hel del överraskningar med clowner och gycklare och massor av godis. 

För de vuxna fanns chansen senare på hösten då en jubileumsbankett hölls i Gyllene salen på 

Stockholms stadshus. Tal och underhållning varvades med utsökt mat, följt av dans och mingel 

– det blev en festkväll att minnas. 

Kronprinsessan Victoria blev RBU:s beskyddare och Gunilla Bergström, Elin Ek och Jonas 

Karlsson bidrog under året som RBU-ambassadörer. Jubiléet har också uppmärksammats i 

flera historiskt tillbakablickande artiklar i Rörelse.

Seminarier och konferenser 

”Från vanmakt till livskraft” arrangerades tillsammans med Svenska Kommittén för Rehabili- 

tation International (SVERI) i januari och handlade om habiliteringens möjligheter och problem, 

och hur den uppfattas ur ett föräldraperspektiv. 

”Transition – processen i övergången från tonår till vuxenliv” hette den konferens som 

behandlade det viktiga ämnet hur man lyckas med att överföra de unga vuxna från ett tonårsliv 

till ett tryggt och på samma gång självständigt vuxenliv. 

”Läggdax – en undersökning om sömnsvårigheter hos barn och ungdomar med rörel- 

sehinder” hette årets sista seminarium, och i samband med det gavs de två RBU-rapporterna 

”När andra sover” och ”sov gott” ut. Sömnrapporterna gav eko i Dagens Nyheter som den 3 

september hade en debattartikel i detta ämne. 

Information/kommunikation 

Det omfattande organisationsarbetet ställde stora krav på kommunikation och information och 

därför arrangerades två ordförandekonferenser, en i januari och en i september, och ett flertal 

föreningsbesök gjordes. 

Information har också gått ut via Rörelse, som fått nytt format, bredare repertoar samt en 

allmän uppfräschning. Arbete har också påbörjats för att ytterligare förbättra rbu.se, samtidigt 

som hemsidan görs tillgänglig för personer med perceptionsproblem. 

Vision och mål 

Under ett drygt år har flitigt diskuterats hur RBU som organisation ska se ut i framtiden. Vid 

kongressen fastställdes slutligen RBU:s vision och ett Måldokument för 2006-2011 antogs. 

Måldokumentet och dess innehåll bygger på samverkan mellan förbund och föreningar för att 

kunna uppnå målen, det vill säga att göra RBU och våra frågor synliga och nå framgång med 

dem och samtidigt bli en trovärdig organisation för intäktsökning genom sponsring och insam- 

ling. En ekonomi i balans ska upprättas från och med 2006. 

Medlemskap och centralt medlemsregister 

Formerna för medlemskap i RBU har setts över och från att tidigare ha varit olika mellan för- 

eningarna, beslutades vid kongressen att en medlemskategori (Medlemskap familj) ska införas 

i hela organisationen. Dessutom blev medlemsavgifterna på samma sätt enhetliga, och beslut 

fattades att införa en minimiavgift för medlemskap. 

Det centrala medlemsregistret gick in på sitt tredje år och ytterligare några föreningar anslöt 

LEKA FÖR LIVET | 3


sig under året. Vid kongressen beslutades dessutom att samtliga föreningar ska ingå i det cen- 

trala medlemsregistret från och med 2006. Ett omfattande manuellt registreringsarbete vidtog, 

och vid årets slut var 28 av 29 distriktsföreningar inlagda i registret. 

Kansli och kansliorganisation 

Genomgripande förändringar har skett på förbundskansliet. En flytt av kansliet genomfördes 

i juni till nya och mindre - och avsevärt billigare - lokaler på Kungsholmen. RBU hyr där fem 

rum hos Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR). Under våren genomfördes perso- 

nalneddragningar, vilka följdes av frivilliga uppsägningar under sommaren. Från att ha varit 

elva anställda vid årets början, arbetade från den 12 september till årets slut två personer vid 

förbundskansliet, en förbundssekreterare och en förbundsekonom. Rekrytering av en förbund- 

sjurist påbörjades under tidig vinter. 

FOOG:en 

2005 var det avslutande året för förbundsstyrelsens arbete enligt den arbetsplan, FOOG, 

som styrelsen antog redan 2001. FOOG står för: 

Fler och nöjdare medlemmar 

Offensiv Intressepolitik 

Organisationsutveckling 

God ekonomi 

Verksamhetsberättelsen för 2005 summerar därför på många sätt all den verksamhet som 

skett inom FOOG:en under de senaste åren, särskilt inom områdena organisationsutveckling 

och god ekonomi, där tyngdpunkten i åtgärder genomförts under 2005. 

RBU:s vision: 

”Ett rättvist samhälle och ett utvecklande liv för barn och unga med rörelsehinder” 

Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU) är en handikapporganisation 

grundad 1955 med omkring 14 000 medlemmar i distrikts- och lokalföreningar över hela Sve- 

rige. Medlemmar är främst barn och unga med olika rörelsehinder och deras familjer. Vanliga 

diagnoser i förbundet är cerebral pares (CP), ADHD/Damp, muskelsjukdomar och ryggmärgs- 

bråck. Mindre diagnoser inom RBU är Osteogenesis Imperfecta (OI), Prader Willi- syndrom 

(PWS), kortväxthet och Plexus Brachialis. En del medlemmar har flerfunktionshinder. 

RBU arbetar för visionen ”ett rättvist samhälle och ett utvecklande liv för barn och unga med

örelsehinder”. Visionen berättar alltså att RBU vill ha ett samhälle där var och en ges möjlighe- 

ter till ett fullvärdigt liv efter sina förutsättningar, ett samhälle där alla har möjlighet att delta och 

påverka beslut som rör den egna vardagen liksom samhället i stort. För att uppnå detta arbetar 

RBU i enlighet med ett Måldokument. 

Måldokumentet tar upp tre områden där RBU ska vara verksam; Påverkans- och föreningsverk- 

samhet, Diagnosspecifik verksamhet och Stabil ekonomi. Det senare är snarare ett medel för 

de förra två, men betydelsen av en stabil ekonomi, och på sikt också intäktsökning, kan inte 

nog betonas för genomförandet av en bred, framgångsrik och profilerande verksamhet. Efter 

beslut av kongressen 2005 tar Måldokumentet vid 2006, samtidigt som en strategi för det fulla 

genomförandet av Måldokumentet tas fram. 

Påverkansarbetet i förbundets regi sker dels genom ett årligt tema och en årsrapport i samma 

ämne, dels genom nationell påverkan av myndigheter och beslutsfattare inom framför allt so- 

cialrätt och socialförsäkringar. Föreningsarbetet, i princip ett informerande och kommunikativt 

förhållningssätt gentemot RBU-föreningarna, avser att dels stötta föreningarna i sig i bland 

annat medlemsvärvning, dels att skapa förutsättningar för genomförande av nationella teman 

och kampanjer i samarbete mellan förbundet och föreningarna. Genomgående för påverkans- 

och föreningsverksamheten gäller att RBU, det vill säga förbundets resurser tillsammans med 

föreningarna, ska agera med kraft och tydlighet i utvalda frågor, med en gemensam plan och 

ett gemensamt utförande. 

Diagnosspecifik verksamhet sker, även det på beslut av kongressen 2005, framöver i pro- 

jektform. Den stabila ekonomin ska råda, dvs intäkter ska vara i paritet med kostnaderna, och 

ledordet för all verksamhet på förbundsnivå är medlemsnytta. 

Intäkter och kostnader 

2005 har varit det sista i en rad av omställningsår, då avgörande beslut för att få en ekonomi i 

balans har verkställts (personalminskning och flytt till nya lokaler). Därmed visar året på fortsatt 

underskott i verksamheten, men lämnar också över förutsättningar att redovisa ett resultat i 

balans 2006. Underskottet kan anses vara i paritet med fjolårets om hänsyn tas till omstruk- 

tureringskostnaderna. 

I stort som smått har en översyn av kostnader och resurser kontra medlemsnytta gjorts. För- 

LEKA FÖR LIVET | 3


utom tidigare nämnda stora poster som personalminskning och kansliflytt, har detta gällt även 

till exempel engagemang och representation i organisationer och nätverk. 

Centrala resurser har inte funnits under året att öka förbundets intäkter i betydelsen insamling. 

Där har Barnkassen stått för den enda men också begränsade aktiviteten under året. 

Fastigheten Idre har avyttrats, och statsbidraget fortsätter som väntat att minska. I övrigt är 

det inte några stora förändringar av intäkter till verksamheten. 

Den av kongressen beslutade budgeten för verksamhetsåret 2006 ger de ramar som fort- 

sättningsvis ska hållas. Det är två delar som ska vara i balans, dels de förtroendevaldas kost- 

nader som tillsammans med tidningen Rörelse och det centrala medlemsregistret bör täckas 

av förbundsavgiften från distriktsföreningarna, dels övrig verksamhet, kansli, påverkansarbetet, 

medlemsrådgivning med mera där statsbidraget ska täcka kostnaderna. Övrigt såsom läger, 

internationellt engagemang och projekt ska vara finansierade av externa bidrag och av förbun- 

dets ändamålsbestämda medel. 

Kansli och personal 

Förbundet hyrde till mitten av juni kanslilokaler av Ljungberggruppen AB på Hälsingegatan 47 i 

Stockholm. Hyreskontraktet sades upp i förtid och kansliet flyttade i juni till S:t Eriksgatan 44 i 

Stockholm. Det nya kansliet hyrs in hos Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR. 

Under våren varslades sex av elva kanslianställda tjänstemän, och efter MBL-förhandlingar 

överenskom arbetsgivaren om avsteg från turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd. 

Under sommaren sade förbundschefen och ombudsmannen för socialrätt och socialförsäk- 

ringar upp sig, och från den 12 september till årets slut har förbundskansliets arbete utförts 

av de två tjänstemännen förbundssekreteraren Johan Alex Lindman och förbundsekonomen 

Tomas Marklund. 

Kansli- och personalansvar med mera överflyttades till organisationssekreterarens tjänst, 

från och med september benämnd förbundssekreterare, och ekonomiansvaret överfördes sam- 

tidigt till dittillsvarande ekonomiassistenten, i den nya kansliorganisationen titulerad förbunds- 

ekonom. 

I enlighet med att förbundsstyrelsen beslutat att prioritera området socialrätt och socialför- 

säkringar, beslutades om rekrytering av en förbundsjurist under senhösten. 

2006. 

Den nye förbundsjuristen, Mattias Fredricson, kom sedan att tillträda sin tjänst i februari

I samband med flytten av kansliet har RBU:s arkiv ytterligare en gång genomgått en rens- 

ningsprocess och avsevärda mängder icke-arkivalier har avyttrats. Därefter har arkivarien Bodil 

Ulate-Segura gjort genomgång av samtliga efterlämnade arkivalier och därmed avslutat det ar- 

kivarbete som pågått under två år, delvis med stöd från Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv. 

Projekt 

RBU:s egna projekt: 

• Läggdags 

Projektet slutfördes 2005 och i samband med det utkom de två rapporterna ”Läggdags” och 

”Sov gott”. Projektledare har varit Helena Hemmingsson. 

• Föräldrar ni kan! 

Projektet, som startade 2005 och avser att pågå i tre år, syftar främst till att stärka föräldrarna 

till barn och unga med funktionshinder. Projektledare är Agneta Sjöbeck. 

• Demokratiprojektet 

Projektet är treårigt och ska slutrapporteras i april 2006. Under året har framför allt initiativ 

tagits att göra rbu.se mer tillgängligt. Projektledare har varit Pamela Werner (till juni), därefter 

Johan Alex Lindman. 

Projekt i vilka RBU finns med som samarbetspart: 

• Skoldatatek 

• Mobilitetsservice 

• Utbildning för assistenter till elever med neuropsykiatriska funktionshinder 

• Samspel i Spelhålan 

• Jämspelt i leken – tillgängliga lekplatser för barn 

• Bostadsanpassningsprojektet 

• Ett eget liv? 

• HUR – bemötandeprojekt om samverkan 



Resultat- och balansräkning 2005 

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU 

Organisationsnummer 802002-8125 

RBU har totalt 39 medlemsföreningar, varav 29 är distriktsföreningar 

och 10 lokalföreningar. Antalet medlemmar i förbundet uppgick den 31 

december 2005 till 13 968 (2004: 15 429).

REsULTATRäKNING, Riksförbundet 

2005 2004 

Verksamhetens intäkter 

Medlemsavgifter 40 105 431 352 

Insamlade medel och gåvor 5 402 1 0 2 4 2 4 

Försäljning m.m. 1 0 4 3 5 4 

Bidrag 20 102 0 0 

Övriga intäkter 25 25 2 

summa 14 535 834 13 689 320 

Verksamhetens kostnader Not 3 

Externa kostnader - 4 113 - 0 

Personalkostnader Not 2 - 354 441 - 0 3 30 

Lämnade bidrag - 1 52 2 - 1 4 0 

Av- och nedskrivningar - 252 2 - 3 0 5 

Jämförelsestörande poster 114 431 2 5 1 213 

summa - 17 966 026 - 16 431 852 

Verksamhetens resultat - 3 430 192 - 2 742 532 

Resultat från finansiella investeringar 

Resultat från värdepapper som är anläggnings- 

tillgångar 

1 4 4 002 1 105 

Övriga ränteintäkter 24 5 2 23 2 

Räntekostnader och liknande resultatposter - 4 5 - 43 23 

summa 1 483 609 1 677 695 

Resultat efter finansiella poster - 1 946 583 - 1 064 837 

Bokslutsdispositioner - 2 5 - 4 534 

Skatt på årets resultat - 50 1 - 5 40 

Årets resultat - 2 069 425 - 1 197 779 

Fördelning av årets resultat 

Årets resultat enligt resultaträkningen ovan - 2 0 425 - 1 1 

Utnyttjande av ändamålsbestämda medel från 

tidigare år 

Reservering av ändamålsbestämda medel som 

inte utnyttjats under året 

542 23 

- 3 12 5 

31 13 

- 2 0 4 0 

Kvarstående belopp för året/balanserat kapital - 4 653 381 - 1 456 356 



BALANsRäKNING, Riksförbundet 

TILLGÅNGAR 

2005-12-31 2004-12-31 

Anläggningstillgångar 

Immateriella anläggningstillgångar 

Balanserade utgifter för dataprogram - 111 334 

summa - 111 334 

Materiella anläggningstillgångar 

Byggnader och mark 25 4 1 53 03 

Inventarier 10 2 0 

summa 932 645 1 829 612 

Finansiella anläggningstillgångar 

Andelar i koncernföretag 1 1 

Andra långfristiga värdepappersinnehav 2 2 1 2 3 0 24 

Summa 2 2 1 2 3 0 25 

summa anläggningstillgångar 27 695 263 28 301 871 

Omsättningstillgångar 

Kortfristiga fordringar 

Kundfordringar 4 0 05 3 1 5 

Skattefordran 214 330 5 031 

Övriga fordringar 44 250 4 0 4 

Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter 35 11 1 215 3 

summa 1 107 754 2 298 521 

Kassa och bank 3 384 997 1 658 477 

summa omsättningstillgångar 4 492 751 3 956 998 

sUMMA TILLGÅNGAR 32 188 014 32 258 869

BALANsRäKNING, Riksförbundet 

EGET KAPITAL OCH SKULDER 

Not 2005-12-31 2004-12-31 

Eget kapital 1 

Ändamålsbestämda medel 10 0 0 5 1 5 0 

Balanserat kapital 15 00 345 - 2 3 5 030 

summa 26 207 115 28 276 540 

Obeskattade reserver 

Periodiseringsfond 2 2 22 20 4 

summa 282 622 209 947 

Långfristiga skulder 

Förlikningsavtal, Håkanssons testamente 110 000 120 000 

summa 110 000 120 000 

Kortfristiga skulder 

Leverantörsskulder 1 1 3 1 4 

Skulder hos koncernföretag 4 4 4 5 153 

Skuld till Allmänna arvsfonden m.fl. – 

pågående projekt 

1 2 3 1 2 

Övriga skulder 122 0 1 4 1 

Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter 2 13 1 0 2 4 4 055 

summa 5 588 277 3 652 382 

sUMMA EGET KAPITAL Och sKULDER 32 188 014 32 258 869 



NOT 1 EGET KAPITAL, DONATIONER Och TEsTAMENTEN 

Förbundet 

ÄNDAMÅLSBESTÄMT 

KAPITAL 

Fond för 

särskilda 

förbundsändamål 

Donationer 

och 

testamenten 

FRITT EGET 

KAPITAL 

Balanserat 

kapital 

TOTALT 

Totalt eget 

kapital 

Balans vid årets ingång 49 638 756 8 022 814 - 29 385 030 28 276 540 

Omföring från 

ändamålsbestämt kapital 

till fritt kapital 

Utnyttjande av ändamålsbestämda 

medel från 

tidigare år 

Reservering av 

ändamålsbestämda 

medel som inte 

utnyttjats under året 

- 4 3 5 4 3 5 

- 542 23 542 23 

3 12 5 - 3 12 5 

Årets resultat - 2 0 425 - 2 0 425 

Balans vid årets 

utgång 

- 10 606 770 15 600 345 26 207 115

NOT 1 EGET KAPITAL, DONATIONER Och TEsTAMENTEN 

Donationer och testamenten fördelar sig enligt följande 

Förbundet Utnyttjande/Reservering -/ Förbundet 

2004-12-31 Under 2005 2005-12-31 

Håkanssons testamente 45 54 Barnkalas 2 / , mm - 45 54 - 

Gabrielssons gåva 

och testamente 

2 520 4 Underhåll Mättinge - 53 0 2 4 401 

Liljeblads donation 4 52 300 - 4 52 300 

Sture Franssons Minnesfond 1 1 40 Erhållet testamente 1 4 042 1 0 2 

Carlenruds Testamente - Erhållet testamente 3 3 

Margit Johanssons 

Testamente 

- Erhållet testamente 1 4 1 1 4 1 

Andréns Minne 12 50 Bidrag resor - 30 000 50 

summa 8 022 814 2 583 956 10 606 770 

LEKA FÖR LIVET | 4


NOT 2 LÖNER, ANDRA ERsäTTNINGAR Och sOcIALA KOsTNADER 

Förbundet Förbundet 

2005 2004 

Styrelse och förbundschef 1 03 1 1 0 

Arvoden till övriga förtroendevalda 13 00 52 2 

Övriga anställda 2 41 03 3 2 3 

Totala löner och ersättningar 3 919 172 5 058 905 

Sociala kostnader 2 3 3 4 2 3 0 0 1 1 

varav pensionskostnader 30 20 1 050 041 

Av förbundets pensionskostnader avser 48 935 (94 339) kronor styrelse och förbundschef. För förbundschefen 

är uppsägningstiden 12 månader från förbundets sida och 6 månader för förbundschefen. Förbundschefen 

frånträdde tjänsten 2005-09-02, och idag finns ingen på motsvarande post. 

NOT 3 VERKsAMhETsKOsTNADER FÖRDELADE PÅ FUNKTIONER 

Verksamhetens kostnader fördelade på nedanstående funktioner avser dels direkta kostnader 

för respektive funktion, dels fördelade gemensamma kostnader. De gemensamma kostnaderna 

har fördelats efter en uppskattning av lönekostnadernas fördelning mellan ändamål, insamling 

och administration. 

Förbundet Förbundet 

2005 2004 

Ändamålskostnader - 11 145 043 - 1 3 0 

Insamlingskostnader - 5 341 - 143 40 

Administrationskostnader - 14 - 2 054 33 

Varav direkta omstruktureringskostnader ( - 3 32 124) - 

summa -18 207 298 -18 981 684 

Förbundets administrations- och insamlingskostnader uppgick totalt till 7,1 (2,2) miljoner kronor. Detta motsvarar 48,67 % 

(16,17 %) av de totala intäkterna, exkl. finansiella poster. Med beaktande av de direkta omstruktureringskostnaderna är andelen 

administrations samt insamlingskostnader 25,7% av förbundets intäkter. Den ändå relativt höga nivån beror på att 2005 har 

varit ett omställningsår för RBU då både organisationen och förbundskansliet tvingats genomgå stora förändringar, därmed är 

förutom de direkta omstruktureringskostnaderna också en större del av övriga kostnader av administrativ art.

Stockholm 200 -03-31 

Agnetha Mbuyamba 

Förbundsordförande 

Birgitta Brink 

Vice ordförande 

Renée Höglin 

Anne-Lie Jordansson Hans Olsson Matz Wahlkvist 

Bengt Wallin 

Revisionsberättelse lämnas av 

Ulrika Granholm Dahl 

Auktoriserad revisor 

Rolf Johannesson 

Förtroendevald revisor 

LEKA FÖR LIVET | 4

Lästips: 

Mer åt fler på lekplatsen, Bra lekplats med barn för funktionshinder 

blir bättre lekplats för alla, Sveriges kommuner och 

landsting 200 . Beställning: 020 – 31 32 30 eller www.skl.se 

- välj publikationer. 

Lek äger rum, Lenninger & Olsson, Formas 200 

Visst kan vi vara med, Paulsson &Winnberg-Lindqvist, 

Handinnova, (Beställning: tel. 0 - 511 0 4 0) 

Legeplats för alle, Videncenter for Bevaegelsehandicap, 

Grenå, Danmark, 1 ( epost: scaarhus.vb.vfb@aaa.dk 

säkra lekplatsen! Olycksförebyggande utformning av lekplatser 

och lekredskap, Svenska kommunförbundet 2003 

(Beställning: 020-31 32 30) 

Möjligheternas trädgård, Hjälpmedelsinstitutet & Utbildningsradion 

1 (Beställning: 0 – 20 1 3) 

att BestäLLa Från rBU via www.rBU.se: 

RBU-presentation på svenska eller engelska. Gratis. 

Barn och ungdomar med ADhD. Kortfattad gratisfolder. 

Barn och ungdomar med DAMP i förskola/skola, 

12 sidor. 20 kronor. 

Barn och ungdomar med cP, 20 sidor. 20 kronor. 

Barn och ungdomar med muskelsjukdomar. 

A5-broschyr, 20 sid, 20:-. 


Barn och ungdomar med ryggmärgsbråck. 


Barn och ungdomar med medfödd benskörhet. 


Barn och ungdomar med Prader-willi syndrom, 

A5- broschyr, 1 sidor, 20 kronor 

Barn och ungdomar med kortväxthet, 


Barn och ungdomar med flerhandikapp, 


Barn och ungdomar med Plexus Brachialis. 

Kortfattad folder. Gratis. 

Rättigheter & möjligheter. En guide till samhällsstöd för 

barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. 

RBU 2003, 15 sidor. Gratis. 

När andra sover – hur sömnsvårigheter hos barn med rörelsehinder 

påverkar familjen liv. 

RBU:s projekt Läggdags 2005, 5 sidor, 0 kronor. 

sov gott! En bok om barn, sömn och funktionshinder, 

RBU:s projekt Läggdags 2005, 4 sidor, 50 kronor. 

Transition - om övergången från tonår till vuxenliv, 

RBU 2005, 30 sidor, 0 kronor. 

FiLmer: 

Färdtjänster. Rapporter från verkligheten, 

RBU 2003, CD-rom, 150 kronor. 

Den stora ensamheten – filmen om Pelle. 

RBU 2003, CD-rom, 150 kronor


Leka 

för livet 

Ett rättvist samhälle och ett utvecklande liv 

för barn och unga med rörelsehinder 

Det är visionen för Riksförbundet för Rörelsehindrade 

Barn och Ungdomar, RBU. Förbundet har omkring 

14 000 medlemmar i distrikts- och lokalföreningar 

över hela landet. 

RBU inriktar sig främst på barn- och familjefrågor. 

I RBU samlas barn och unga med rörelsehinder, 

deras familjer och alla andra som vill vara medlemmar. 

Förbundet, som grundades 1 55, företräder familjer 

med barn och unga med ADHD/Damp, cerebral pares 

(CP), flerfunktionshinder, kortväxthet, medfödd 

benskörhet (osteogenesis imperfecta, OI), muskelsjukdomar, 

plexus brachialis, Prader Willi-syndrom 

och ryggmärgsbråck/hydrocephalus. 

Som medlem i RBU får du tidningen Rörelse, 

tillgång till förbundsjurist för rådgivning, kunskap 

och information, tillgång till läger på RBU:s fritidsanläggning 

Mättinge, möjlighet att påverka, medlemserbjudanden 

och rabatter på material och konferenser. 

Dessutom erbjuds medlemmar lokala aktiviteter 

i sin förening och gemenskap och stöd genom att 

träffa andra i samma situation. 

Välkommen som medlem! 

RBU 

Box 02 

104 20 Stockholm 

Besöksadress: S:t Eriksgatan 44, 4 tr 

Telefon 0 - 3 00 (växel), Fax 0 - 3 0 

Hemsida: www.rbu.se

Årsrapport 2006 | RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?