4. Naturvårdsmål i Ekopark Forsmark - Sveaskog
4. Naturvårdsmål i Ekopark Forsmark - Sveaskog
4. Naturvårdsmål i Ekopark Forsmark - Sveaskog
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Ekopark</strong>splan <strong>Forsmark</strong><br />
Landskapsanalys – resultat<br />
I landskapsanalysen kompletteras biotopbedömningarna<br />
med ett landskapsperspektiv. När de detaljerade<br />
uppgifterna från biotopanalysen kopplas till en<br />
karta över ekoparken kan landskapsekologiska översikter<br />
med hög noggrannhet tas fram. Dessa ekologiska<br />
temakartor är det viktigaste underlaget i den<br />
landskapsanalys som ligger till grund för naturvårdssatsningen<br />
inom ekoparken.<br />
Landskapsanalysen belyser inte bara mängden<br />
av olika naturtyper och livsmiljöer utan även deras<br />
fördelning i landskapet. I samband med landskapsanalysen<br />
görs kompletteringar och förändringar av<br />
de föreslagna naturvårdsmålen från biotopanalysen<br />
för att skapa kärnområden, god konnektivitet (sammanbindning),<br />
naturliga störningar samt skoglig- och<br />
ekologisk representativitet.<br />
Kärnområden<br />
I landskapsanalysen har det identifierats och skapats<br />
kärnområden för särskilt viktiga naturtyper inom <strong>Ekopark</strong><br />
<strong>Forsmark</strong>, se karta 6 sidan 32. Ett kärnområde<br />
är ett större sammanhängande område på minst 100<br />
hektar där ambitionen är att stärka den prioriterade<br />
naturtypen. Syftet med kärnområdena är att gynna<br />
de arter som kräver ett större sammanhängande<br />
områden. I <strong>Ekopark</strong> <strong>Forsmark</strong> finns kärnområden för<br />
barrskog, granskog och lövskog enligt följande:<br />
•<br />
Två kärnområden för lövskog motsvarande 920<br />
hektar (Storskäret och <strong>Forsmark</strong>sån/Hermansbohagen<br />
med ytterligare areal).<br />
Betesmark. Gamla<br />
hävdade kulturmarker<br />
har ofta en artrik<br />
flora. På den här<br />
torrbacken i Hermansbohagen<br />
växer<br />
om våren rikligt med<br />
gullvivor och nunneört.<br />
I bakgrunden<br />
skymtar den gamla<br />
landsvägen, som<br />
följs åt av en stenmur<br />
genom hela<br />
hagen. Foto: Ingrid<br />
Thomasson.<br />
•<br />
•<br />
Ett kärnområde för granskog motsvarande 230<br />
hektar (Orrklinten).<br />
Ett kärnområde för barrskog motsvarande 110<br />
hektar (Västermarken).<br />
Biotopförstärkning och konnektivitet (graden av<br />
sammanbindning)<br />
För att säkerställa arters spridnings- och etableringsmöjligheter<br />
har även möjligheten att sammanbinda<br />
avsatta naturvårdsområden undersökts. I <strong>Ekopark</strong><br />
<strong>Forsmark</strong> finns en god konnektivitet mellan de olika<br />
naturvårdsbestånden, särskilt lövbestånden. Det är<br />
också tydligt att det finns både löv- och barrnaturskogar<br />
spridda över hela ekoparken, även om de<br />
kan vara mer eller mindre koncentrerade i olika delar.<br />
Dessa faktorer gör att arter lättare kommer att<br />
kunna sprida sig emellan sina naturliga miljöer och<br />
risken för slumpmässigt utdöende minskar.<br />
Naturliga störningar (processer)<br />
Med erfarenheter från fältarbetet, biotopanalysen<br />
samt litteraturstudier har de mest betydelsefulla<br />
naturliga störningarna i <strong>Ekopark</strong> <strong>Forsmark</strong> identifierats:<br />
Bete<br />
Historiskt har troligtvis stora delar av ekoparken betats<br />
mer eller mindre intensivt. Djuren som tillhörde<br />
torpen betade i skogarna och på myrholmarna och<br />
vid de större gårdarna fanns även mer öppna hagmarker.<br />
Många arter i landskapet är gynnade och<br />
ibland till och med beroende av bete. Marksvampar<br />
i kalkbarrskogarna trivs exempelvis med ett lågintensivt<br />
bete. Kärlväxter och insekter i de öppna hag-<br />
31