Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
Stora fiskar äter fortfarande små fiskar (1,92 kB) - EUKN
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
STORA FISKAR<br />
<strong>äter</strong> <strong>fortfarande</strong> <strong>små</strong> <strong>fiskar</strong><br />
Helhetsutvärdering av storstadssatsningen<br />
i Botkyrka kommun<br />
Hassan Hosseini-Kaladjahi
Skriften kan beställas från<br />
Mångkulturellt centrum, Botkyrka<br />
147 85 Tumba<br />
Tel 08-530 625 68<br />
Fax 08-530 625 50<br />
E-post info@mkc.botkyrka.se<br />
www.mkc.botkyrka.se<br />
<strong>Stora</strong> <strong>fiskar</strong> <strong>äter</strong> <strong>fortfarande</strong> <strong>små</strong> <strong>fiskar</strong><br />
© Mångkulturellt centrum och författaren<br />
Mångkulturellt centrum 2002:4 issn 1401-2316<br />
Grafisk form Ingrid Ramberg<br />
Omslag Helena Halvarsson<br />
Tryckt hos Elanders Gotab 2002<br />
isbn 91-88560-62-7
Innehåll<br />
FÖRORD 5<br />
FÖRFATTARENS FÖRORD 7<br />
BAKGRUND 9<br />
Tidigare erfarenheter 9, Storstadssatsningen – regeringens<br />
riktlinjer 9, Avtalet mellan regeringen och Botkyrka kommun 10<br />
UTVÄRDERINGEN I BOTKYRKA KOMMUN 11<br />
Utvärderingsplan 11, Utvärderingsmetod 12, Utvärderingens<br />
disposition 14, Obalanser i utvärderingen 14<br />
NÅGRA OFULLKOMLIGHETER I DET SVENSKA INTEGRATIONSARBETET 15<br />
Instabilitet 15, Diskontinuitet 16, Underskattning av en<br />
komplex fråga 17, Syn istället för intellekt 19, Toppstyrt<br />
underifrånperspektiv 22<br />
BOTKYRKA KOMMUNS MODELLER FÖR INGRIPANDE 23<br />
Ingripandemodell för Fittjasatsningen 23, Ingripandemodell<br />
för storstadssatsningen enligt kommunens handlingsplan 24, Alby 25,<br />
Hallunda/Norsborg 25, Ingripandemodell för storstadssatsningen<br />
i praktiken 27, Fittja 27, Alby 27, Hallunda/Norsborg 28, Några<br />
synpunkter på kommunens ingripandemodeller 30 Ingripandemodeller<br />
som dynamiska processer 30, Spänningen mellan modell och verklighet 30,<br />
Kopplingen mellan nationella mål, kommunens ingripandemodeller och de<br />
genomförda projekten 31<br />
MÅLFORMULERINGAR 33<br />
Överambition 33, Oklarhet 35, Kvantifiering 36<br />
ARBETSORGANISATION 40<br />
Fittjasatsningens organisation 40, Storstadssatsningens organisation<br />
i Botkyrka kommun 43, Komplexiteten i arbetsorganisationen 45,<br />
Oklarheter i beslutsprocess och ansvarsområden 47, Några förslag till<br />
förenkling och förtydligande av ansvarsområden och beslutsprocesser 51
RESURSFÖRDELNING 54<br />
Resursfördelning till olika aktivitetsområden i de tre kommundelarna 54,<br />
Kriterier för projekturvalet 56, Projekten som inte fick finansiering 58,<br />
Några allmänna ord om resursfördelning 60<br />
SAMVERKAN 63<br />
Samverkan mellan projekt och kommunala enheter 63, Samverkan<br />
mellan projekt och lokala enheter av statliga institutioner 65, Samverkan<br />
med näringslivet 66, Samverkan med föreningar 70, Några mönster i<br />
samarbetet mellan olika aktörer 71<br />
DEMOKRATISERINGSPROCESSEN 74<br />
Innebörden av demokratisering 74, Några begreppsförklaringar 74,<br />
Aktiviteter som syftar till ökad demokrati 75, Framgångar i demokratiserings-<br />
processen 78, Faktorer av betydelse för de boendes delaktighet 80, Svårigheter<br />
med de boendes frivilliga (obetalda) delaktighet 81, Instabilitet och<br />
rörlighet 82, Mångfald och komplexitet 83, Kunskap 85, Bristande<br />
överensstämmelse mellan retorik och praktik 91, Några konsekvenser av svårig-<br />
heterna med frivillig delaktighet 93, Svårigheter med de boendes betalda<br />
delaktighet 94, Marknadsföring 94, Resultatmanipulering 100,<br />
Integrationsindustrin 101, Politikers och utvärderares granskande roll 102<br />
PERMANENTNING 104<br />
Bekymmer vad gäller framtida finansiering 104, Motsättningen mellan<br />
resursansökande och permanentning 105, Motsättningen mellan<br />
samverkan och permanentning 106<br />
RESULTAT 107<br />
Arbete och sysselsättning 107, Utbildning och svenska språket 109,<br />
Trygghet 110, De boendes delaktighet 111, In-/utflyttning 113,<br />
Några ord om värderingen av resultaten 113, Slutdiskussion 114<br />
SAMMANFATTNING 116<br />
NOTER 128<br />
LITTERATUR 130<br />
BILAGA: PROJEKTBESKRIVNINGAR 133
Förord<br />
Integration och segregation är ett brännande tema<br />
i dagens samhälle. Sedan mitten av 1990-talet har<br />
en särskild urbanpolitik vuxit fram, med stat och<br />
kommun som drivande krafter och med målet att<br />
minska socialt utanförskap samt öka delaktighet och<br />
förvärvsfrekvens.<br />
I olika åtgärdsprogram formuleras konkreta insat-<br />
ser och mål samtidigt som de antaganden program-<br />
men själva bygger på vanligen förblir outtalade: hur<br />
ser verkligheten ut ..?, vad är möjligt att göra ..?<br />
Mellan satsningarna och även löpande görs revi-<br />
deringar och kurskorrigeringar och det är här som<br />
utvärderingen kommer in i bilden.<br />
<strong>Stora</strong> <strong>fiskar</strong> <strong>äter</strong> <strong>fortfarande</strong> <strong>små</strong> <strong>fiskar</strong> är ett verktyg<br />
inte bara för att kartlägga ett utfall, i detta fall av<br />
storstadssatsningen i Botkyrka kommun, utan också<br />
för att få syn på de förgivettaganden som satsningen<br />
utgår från. En dimension som särskilt belyses i den<br />
här studien är den som handlar om makt och tolk-<br />
ningsföreträde, exempelvis när det gäller kontrollen<br />
över resurser och resultatpresentationer.<br />
Går det att stoppa segregationen i storstäderna<br />
med hjälp av storstadssatsningen? Det är uppenbart<br />
att ingen kan göra allt, men alla kan göra något<br />
och rapporten förmedlar en stark tilltro till att detta<br />
något är också meningsfullt. I sina avslutande ord tar<br />
Hassan Hosseini-Kaladjahi ett par steg tillbaka och<br />
konstaterar att en satsning måste få tid på sig att bära<br />
frukt, att många viktiga resultat inte låter sig kvanti-<br />
fieras och att de heller inte alltid syns i en områdes-<br />
begränsad statistik. Varje lokalsamhälle, må det heta<br />
Fittja eller något annat, är och måste behandlas som<br />
en integrerad del av det gemensamma storsamhället.<br />
Fittja gård i december 2002<br />
Leif Magnusson<br />
Chef för Mångkulturellt centrum<br />
5
Författarens förord<br />
Utvärderingen av storstadssatsningen i Botkyrka<br />
kommun består av två delar, en kvantitativ och en<br />
kvalitativ. Den kvantitativa delen baseras på två<br />
enkätundersökningar i Fittja; en i början och en i<br />
slutet av satsningen. Den första undersökningen,<br />
genomförd år 1999 och publicerad under rubriken<br />
Tusen röster i Fittja, redovisar och analyserar en sta-<br />
tistisk beskrivning av Fittja under år 1999 utifrån<br />
de variabler som är mål för satsningen. Den andra<br />
enkätundersökningen, som genomförs i slutet av<br />
2002, kommer att jämföra de två perioderna för<br />
att utifrån detta kunna diskutera hur området för-<br />
ändrats på grund av satsningen. Att enkätundersök-<br />
ningen genomförs i just Fittja förklaras av att det är<br />
den kommundel som fått lejonparten av resurserna<br />
inom satsningen.<br />
Den kvalitativa delen utgörs av en processinrik-<br />
tad utvärdering av sammanlagt 15 projekt i de tre<br />
kommundelar – Fittja, Alby och Hallunda/Norsborg<br />
– som ingår i satsningen. Dessa 15 projekt, utvalda<br />
bland totalt cirka 100, har bedömts vara viktiga för<br />
förändringsarbetet, och intressanta genom att de<br />
speglar variationen i arbetet. De utvärderade projek-<br />
ten har klassificeras under följande teman: 1) arbete<br />
och sysselsättning, 2) utbildning och språk, inom<br />
sig delat i två underkategorier: förskola och skola,<br />
4) sociala åtgärder, samt 4) demokrati och delaktig-<br />
het. För varje tema har ett projekt per geografiskt<br />
område valts ut. Varje tema har haft sin egen utvär-<br />
derare och har avrapporterats separat.<br />
I föreliggande rapport presenteras den helhets-<br />
utvärdering som följt arbetsprocessen från början<br />
till slut. Helhetsutvärderingen diskuterar relationen<br />
mellan staten och kommunen, samt kommunens<br />
ingripandemodeller, målformuleringar, arbetsor-<br />
ganisation, resursfördelning, samverkan, demo-<br />
kratiseringsprocess, permanentning och resultat.<br />
Resultaten från såväl kvantitativa undersökningar<br />
som kvalitativa utvärderingar ingår i det material<br />
som används i helhetsutvärderingen.<br />
Flera personer har hjälpt till att berika rapporten.<br />
Deltagarna i Mångkulturellt centrums läsgrupp och<br />
i kommunens FoU-grupp har läst manus och lämnat<br />
synpunkter. Ingrid Ramberg har satsat stort arbete<br />
på att utveckla både språk och innehåll i texten och<br />
Katrin Holmberg har lusläst korrektur. Stort tack<br />
till alla dessa.<br />
Hassan Hosseini-Kaladjahi<br />
Forskningsledare, Mångkulturellt centrum<br />
7
Bakgrund<br />
Tidigare erfarenheter<br />
Den just nu pågående omfattande satsningen mot<br />
ökande segregation i Sverige inleddes år 1996 med<br />
det som kom att kallas Blommansatsningen, efter<br />
dåvarande biträdande inrikesministern Leif Blom-<br />
berg. Blommansatsningen bestod ekonomiskt av<br />
125 miljoner kronor som delades ut till invandrar-<br />
täta områden i 12 kommuner. En av dessa kommu-<br />
ner var Botkyrka.<br />
Botkyrka fick 18 miljoner kronor från Blomman-<br />
satsningen och satsade därtill drygt 20 miljoner ur<br />
den kommunala budgeten. Det var ett krav från<br />
regeringen att lika mycket som kom från staten<br />
skulle satsas av kommunen själv. Resultatet blev<br />
drygt 40 projekt inom fyra olika teman: arbetsmark-<br />
nad, utbildning och språk, sociala frågor, kultur och<br />
delaktighet. Satsningen utvärderades av Mångkultu-<br />
rellt centrum som publicerade resultaten i en serie<br />
rapporter.<br />
Blommansatsningen avslutades år 1998 och följ-<br />
des då av en annan satsning, kallad nationella exempel.<br />
De nationella exemplen bestod av tre kommun-<br />
delar som bedömdes vara de mest invandrartäta<br />
områdena i Sverige: Fittja i Botkyrka kommun,<br />
Rosengård i Malmö och Hjällbo/Gårdsten i Göte-<br />
borg. Den totala summan för arbetet med nationella<br />
exempel var 500 miljoner kronor. Fittja fick löfte<br />
om 100 miljoner kronor för tre år (1998–2000) och<br />
40 miljoner betalades ut första året.<br />
År 1999, innan tiden för de nationella exemplen<br />
ännu hade löpt ut, ersattes de av en annan satsning<br />
med namnet storstadssatsningen. Fittjasatsningen som<br />
nationellt exempel inlemmades följaktligen år 2000<br />
i storstadssatsningen i Botkyrka kommun.<br />
Storstadssatsningen<br />
– regeringens riktlinjer<br />
Inom ramen för storstadssatsningen skrev reger-<br />
ingen avtal med sju storstadskommuner som inom<br />
sig rymde de invandrartätaste kommundelarna:<br />
Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö,<br />
Stockholm och Södertälje. Storstadssatsningens inte-<br />
grationsdel tog därmed formen av ett antal ”lokala<br />
utvecklingsavtal”. Tiden för avtalen är tre år, men<br />
riktlinjerna rymmer även möjlighet till förlängning.<br />
Syftet med satsningen är att ge storstadsregio-<br />
nerna ”goda förutsättningar för en långsiktigt håll-<br />
bar tillväxt samt att bryta den sociala, etniska och<br />
diskriminerande segregationen i storstadsregionerna<br />
och åstadkomma mer jämlika levnadsvillkor för stor-<br />
städernas alla invånare oavsett ursprung och kön”.<br />
Detta övergripande syfte vill man uppnå genom föl-<br />
jande åtgärder i storstädernas mest utsatta områden:<br />
w höja sysselsättningsgraden,<br />
w minska socialbidragsberoendet,<br />
w stärka svenska språket bland barn och vuxna,<br />
w förstärka kunskapsnivån hos eleverna särskilt i<br />
kärnämnena,<br />
w höja utbildningsnivån hos vuxna,<br />
w göra kommundelarna trygga och attraktiva,<br />
w förbättra folkhälsoläget och öka det demokra-<br />
tiska deltagandet och delaktigheten.<br />
9
Regeringens riktlinjer innehåller en del villkor<br />
för de kommuner som skriver avtal. Kommunen<br />
måste presentera en detaljerad handlingsplan där<br />
man specificerar vilka bostadsområden satsningen<br />
ska gälla, vilka särskilda insatser som ska genom-<br />
föras, på vilket sätt lokalbefolkningen ska involveras<br />
i planering och genomförande av förändringsarbe-<br />
tet, hur man ska organisera samverkan mellan de<br />
involverade aktörerna (kommunala organisationer,<br />
lokala statliga organisationer, lokala näringslivet och<br />
lokala föreningar) samt, slutligen, hur man planerar<br />
att utvärdera förändringsarbetet. De statliga medlen<br />
ska också motsvaras av en minst likvärdig kommu-<br />
nal motprestation, utan att man för den skull mins-<br />
kar kommunens pågående specialsatsningar eller<br />
särskilda projekt i de aktuella kommundelarna.<br />
Riktlinjerna specificerar även det belopp som<br />
ska satsas på respektive arbetsområde. Av de sam-<br />
manlagt 1943 miljoner kronor som aviserats för<br />
att främja utvecklingsarbetet i storstadsregionernas<br />
utsatta bostadsområden ska 1083 miljoner gå till ”sär-<br />
skilt stöd till lokalt utvecklingsarbete”, 450 miljoner<br />
till förskoleverksamhet med satsning på svenska, 150<br />
miljoner till språkutveckling i skolan, 60 miljoner till<br />
utbildningsinsatser för vuxna och 200 miljoner till<br />
”otraditionella insatser i arbetsmarknadspolitiken”.<br />
För en utvärdering av storstadssatsningen på<br />
nationell nivå ansvarar Integrationsverket. Enligt<br />
riktlinjerna omfattar utvärderingsuppgiften såväl<br />
innehållet i de lokala utvecklingsavtalen som utveck-<br />
lingsarbetets processer och effekter. Integrations-<br />
verkets uppdrag ersätter inte det kommunala<br />
utvärderingsarbetet, som ska ombesörjas av kom-<br />
munerna själva.<br />
I maj 2001 kom regeringen med ett tillägg<br />
under rubriken ”storstadsdelegationens komplette-<br />
10<br />
rande erbjudande inom ramen för lokala utvecklings-<br />
avtalen”. Det kompletterande erbjudandet handlade<br />
om 600 miljoner kronor att satsas på sysselsättning<br />
och tillväxt (65%), förskolan, grundskolan och gym-<br />
nasiet (30%). Resterande 5% förfogar storstadsdele-<br />
gationen själv över.<br />
Avtalet mellan regeringen<br />
och Botkyrka kommun<br />
Som tidigare nämnts fick Fittja under tiden som<br />
nationellt exempel löfte om 100 miljoner kronor<br />
på tre år (1998–2000). Av dessa betalades 40 mil-<br />
joner ut år 1998. Innan kommunen hann förbruka<br />
pengarna ändrade regeringen sin integrationspoli-<br />
tik från nationella exempel till storstadssatsningen.<br />
Inom ramen för storstadssatsningen skrev Botkyrka<br />
kommun ett nytt avtal med regeringen. I detta avtal<br />
valdes tre kommundelar i Botkyrka kommun ut:<br />
Fittja, Alby och Hallunda/Norsborg. Därmed kom<br />
Fittjasatsningen att inlemmas i storstadssatsningen<br />
i Botkyrka och år 2000 blev Fittja en av de tre kom-<br />
mundelarna inom den senare.<br />
Bortsett från de 40 miljoner som redan hade beta-<br />
lats till Fittja, betalades ytterligare 126 miljoner till<br />
de tre kommundelarna tillsammans. Motsvarande<br />
belopp tillsköts också som motprestation av kom-<br />
munen. Resultatet blev <strong>92</strong> projekt (35 i Fittja, 31 i<br />
Alby och 26 i Hallunda/Norsborg) inom arbete och<br />
sysselsättning, utbildning och språk, sociala åtgär-<br />
der, kulturella aktiviteter, folkhälsa och trygghet,<br />
samt demokratisk delaktighet. (Dessa projekt pre-<br />
senteras i en bilaga sist i rapporten.) Satsningen<br />
pågår till år 2003. Från de kompletterande medlen,<br />
slutligen, fick Botkyrka kommun 50 miljoner.
Utvärderingen<br />
i Botkyrka kommun<br />
Utvärderingsplan<br />
När Fittja utvaldes till nationellt exempel anlitades<br />
Mångkulturellt centrum för den externa utvärde-<br />
ringen. Mångkulturellt centrum lämnade ett förslag<br />
till en utvärdering bestående av två delar, den första<br />
processinriktad och den andra målinriktad.<br />
Den processinriktade utvärderingen syftade till att<br />
undersöka mekanismer som bidragit till eller för-<br />
hindrat projektens måluppfyllelse. Den skulle också<br />
belysa föreställningarna bakom kommunens föränd-<br />
ringsmodell och målformuleringar. Mångfalden av<br />
projekt delades i förslaget upp i fyra teman av central<br />
betydelse för satsningen: språkförstärkning, syssel-<br />
sättning, sociala och kulturella åtgärder, samt demo-<br />
krati. Varje tema skulle utvärderas av en forskare<br />
med erfarenheter inom området ifråga.<br />
För den målinriktade utvärderingen föreslogs tre<br />
möjliga nivåer, beroende på kommunens ambition<br />
och möjligheter.<br />
Den första nivån handlade om att begränsa utvär-<br />
deringen till själva projekten. Det vill säga utvär-<br />
dera, så brett som möjligt, projektens måluppfyllelse<br />
genom det material projekten själva genererade.<br />
Detta var den nivå som Mångkulturellt centrum<br />
använde i utvärderingen av Blommansatsningen (se<br />
Hosseini-Kaladjahi 1998).<br />
Den andra nivån gick ut på att byta utvärderings-<br />
fokus från projekten till området Fittja. Det vill säga<br />
att man, som en komplettering till den första nivån,<br />
skulle undersöka hur området förändrats genom<br />
projekten. För detta syfte skulle man dela ut en<br />
enkät till befolkningen i Fittja i två omgångar – en<br />
i början och en i slutet av satsningen – och därefter<br />
jämföra resultaten för att se vilka förändringar som<br />
skett i området.<br />
Den tredje nivån i förslaget, slutligen, innebar<br />
att man skulle utvidga enkätundersökningen till att<br />
innefatta även ett annat, likartat område för att<br />
sedan kunna jämföra resultaten områdena emellan.<br />
Avsikten med denna jämförelse skulle vara att iso-<br />
lera projektens påverkan i Fittja, från påverkan från<br />
andra aktiviteter på kommunal, regional och natio-<br />
nell nivå. Alby, en kommundel i Botkyrka som ligger<br />
på en tunnelbanestations avstånd från Fittja och som<br />
är jämförbar med Fittja när det gäller invandrartät-<br />
het, befolkningens ursprung, arbetsmarknadssam-<br />
mansättning, utbildningsnivå osv., föreslogs som ett<br />
sådant referensområde.<br />
I förslaget ingick också en helhetsutvärdering som<br />
skulle sammanställa resultaten från alla de kvantita-<br />
tiva och kvalitativa utvärderingarna.<br />
Kommunen fastnade för och valde den andra<br />
nivån. Det vill säga att genomföra två enkät-<br />
undersökningar i Fittja, och därtill en mål- och<br />
processinriktad utvärdering av projekten inom<br />
Fittjasatsningen.<br />
Mångkulturellt centrum, som anlitades för den<br />
externa utvärderingen, var i full gång med arbetet då<br />
satsningen på det nationella exemplet sögs upp av<br />
storstadssatsningen. Med denna förändring – som<br />
ju innebar att satsningen utvidgades från en till tre<br />
kommundelar – ökade projektens antal från cirka 30<br />
till cirka 90, och även organisationen förändrades.<br />
Den tidigare utvärderingsplanen behövde därför<br />
revideras och anpassas till den nya strukturen.<br />
11
I den reviderade utvärderingsplanen kvarstod<br />
enkätundersökningen i Fittja som den var, inte bara<br />
därför att den första omgången datainsamling redan<br />
hade utförts, utan också därför att satsningens tyngd-<br />
punkt även fortsättningsvis låg i Fittja. Utvärde-<br />
ringen av själva projekten däremot, förändrades från<br />
att ha gällt en granskning av samtliga projekt i Fittja<br />
till att innefatta en granskning av ett begränsat antal<br />
projekt i de tre kommundelarna, Fittja, Alby och<br />
Hallunda/Norsborg. Det hade varit en omöjlighet<br />
att utföra en djup utvärdering av samtliga de projekt<br />
som genomförts eller planerats i områdena i fråga.<br />
Efter en översikt av helheten reviderades de fyra<br />
temana i Fittjasatsningens utvärderingsplan till att<br />
omfatta följande rubriker: 1) arbete och sysselsätt-<br />
ning, 2) utbildning och språk (förskolan), 3) utbild-<br />
ning och språk (skolan), 4) sociala åtgärder, samt 5)<br />
demokrati och delaktighet. I samråd mellan utvär-<br />
deraren från Mångkulturellt centrum och de tre så<br />
kallade områdesutvecklarna valdes 15 projekt ut för<br />
utvärderingen, inom varje tema ett från respektive<br />
kommundel. Ett särskilt kriterium för urvalet var<br />
den vikt som projekten bedömdes ha i föränd-<br />
ringsarbetet. Hänsyn togs också till att de utvalda<br />
projekten skulle spegla variationen i förändringsar-<br />
betet. Urvalet diskuterades och godkändes i rele-<br />
vanta beslutfattande organ.<br />
w Tema sociala åtgärder<br />
Ungdomens hus (Fittja), Fältprojektet (Alby) och<br />
Familjecentralen (Hallunda/Norsborg)<br />
w Tema arbete och sysselsättning<br />
Arbetskraft Fittja (Fittja), Alby kvinnocenter (Alby)<br />
och Vy 2001 (Hallunda/Norsborg)<br />
w Tema utbildning och språk (förskolan)<br />
Språkomsorgen (Fittja), Allmän förskola (Alby) och<br />
Förskola för alla (Hallunda/Norsborg).<br />
w Tema utbildning och språk (skolan)<br />
Pedagogiska projektet (Fittja), Språkverkstaden<br />
(Alby) och Skolmorfar (Hallunda/Norsborg)<br />
w Tema demokrati och delaktighet<br />
Samordningsprojektet (Fittja), Albydialogen (Alby)<br />
och Lokalen Brages väg (Hallunda/Norsborg)<br />
Av de ovannämnda delarna i den reviderade utvärde-<br />
ringsplanen (dvs. utvärderingsplanen för storstads-<br />
12<br />
satsningen) har hittills (dvs. november 2002) fem<br />
rapporter, utöver denna, färdigställs:<br />
Tusen röster om Fittja. Integrationsfrågan betraktad<br />
utifrån en enkät bland de boende. Hassan<br />
Hosseini-Kaladjahi, 2001.<br />
<strong>Stora</strong> planer och skiftande resultat. Utvärdering tema<br />
sociala åtgärder. Åsa Bringlöv, 2002.<br />
De motsägelsefulla omständigheterna. Utvärdering tema<br />
arbete och sysselsättning. Johan Holmdahl, 2002.<br />
Språkbygge på bräcklig grund. Utvärdering tema utbild-<br />
ning och språk, förskolan. Eva Norén, 2002.<br />
Kampen mellan resurser och visioner. Utvärdering tema<br />
utbildning och språk, skolan. Patric Sahlén, 2002.<br />
Efter en överenskommelse med kommunen kommer<br />
andra omgången av enkätundersökningen i Fittja<br />
att genomföras i slutet av år 2002. Rapporten som<br />
jämför statistiken från de två enkätundersökning-<br />
arna kommer att publiceras år 2003.<br />
Det betyder att den målinriktade utvärderingen<br />
av satsningen i Fittja, som skulle grundas på bland<br />
annat jämförelsen mellan de två enkätundersök-<br />
ningarna, inte kommer med i denna rapport, som<br />
istället i första hand speglar den processinriktade<br />
utvärderingen. Trots detta kommer frågor om mål-<br />
uppfyllelse att behandlas så långt möjligt är, genom<br />
olika uppföljningar och utvärderingar samt genom<br />
existerande statistik. Den materialinsamling rappor-<br />
ten grundar sig på har ägt rum fram till slutet av år<br />
2001.<br />
Utvärderingsmetod<br />
Helhetsutvärderingen bygger på följande olika<br />
materialkategorier:<br />
w Dokument som tecknar bakgrunden till sats-<br />
ningen: material från tidigare liknande sats-<br />
ningar, därtill rapporter och dokument rörande<br />
storstadssatsningen, kommunens handlingsplan,<br />
kommunens brevväxling med statliga enheter och<br />
andra kommuner samt brevväxling mellan olika<br />
kommunala enheter, vidare protokoll, underlag<br />
från seminarier, konferenser, etc.
w Dokument producerade av projekten under plane-<br />
rings- och genomförandefaserna i form av beskriv-<br />
ningar, affischer, broschyrer, annonser etc.<br />
w Självutvärderingar gjorda av projektansvariga efter<br />
en mall utformad av Mångkulturellt centrum. De<br />
innehåller information om projektets bakgrund,<br />
mål, målgrupp, organisation, personal, arbetsme-<br />
toder, lokal förankring, samverkan med andra<br />
enheter samt resultat.<br />
w Utvärderingar utförda av forskare på Mångkultu-<br />
rellt centrum samt enkätundersökningen i Fittja,<br />
vilka alla presenterats ovan, utvärderingar av tidi-<br />
gare satsningar i Botkyrka kommun samt utvär-<br />
deringar av liknande projekt i andra kommuner.<br />
w Intervjuer med projektansvariga och andra nyck-<br />
elpersoner i fråga om planering, genomförande<br />
och beslutfattande, samt därtill intervjuer med<br />
ett antal fittjabor.<br />
w Deltagande observationer och anteckningar från<br />
olika sammanträden, seminarier, konferenser och<br />
liknande som pågått under de år som gått sedan<br />
satsningen påbörjades.<br />
I tolkningen av materialet har jag ibland sträckt mig<br />
bortom de explicita, dvs. ordagranna betydelserna.<br />
Jag har försökt fokusera såväl medvetna som omed-<br />
vetna innebörder, samt både direkta och indirekta<br />
implikationer, dvs. följder. Detta av två skäl.<br />
w För det första att sociala företeelser är resultatet<br />
inte bara av våra medvetna handlingar utan också,<br />
och till och med mer, resultatet av våra omed-<br />
vetna handlingar. Exkludering av invandrare från<br />
arbetsmarknaden – om jag tar ett exempel från<br />
det område jag skriver om – är inte resultatet av<br />
ett antal ”elaka rasister” i Sverige och deras aktiva<br />
handlande, utan det är resultat av många vällvil-<br />
liga handlingar vars aktörer är alldeles omedvetna<br />
om deras betydelse för exkluderingen. Därför är<br />
det också omöjligt att få syn på viktiga sociala<br />
mekanismer bara genom att fokusera på hand-<br />
lingars explicita betydelse.<br />
w För det andra att man inte alltid menar vad man<br />
säger. Inte sällan talar man enligt de normer som<br />
är acceptabla för omgivningen. Uttryckt med en<br />
formulering lånad från sociologen Timur Kuran<br />
(1997) så leder privata sanningar inte nödvän-<br />
digtvis till offentliga sanningar. Tvärtom kan de<br />
till och med leda till offentliga lögner. Detta gäller<br />
särskilt ett område som etniska relationer, där<br />
negativt tal om invandrare ofta är tabubelagt och<br />
kan brännmärkas som ”rasism”, ”främlingsfient-<br />
lighet”, osv. Med en ensidig fokusering på mate-<br />
rialets explicita mening skulle vi inte kunna se<br />
deras gömda implikationer.<br />
Särskild tonvikt läggs vid de boendes delaktighet i<br />
förändringsarbetet som, enligt våra erfarenheter, utgör<br />
detta arbetes akilleshäl. När man lyckas få med lokalbefolkningen<br />
i förändringsarbetet då har också, de facto,<br />
själva integrationsarbetet lyckats.<br />
Fokuseringen på omedvetna och indirekta innebör-<br />
der utsätter oss i vissa fall för faran att misstolka eller<br />
övertolka materialet. Det leder i sin tur ibland till att<br />
vissa uttalanden och framställningar riskerar att bli<br />
orättvist behandlade. Men det är ett pris man måste<br />
betala om man vill komma fram till djupare förkla-<br />
ringar. Att inte våga sig ner till djupare menings-<br />
skikt, utan bara upprepa formella formuleringar,<br />
leder till en utvärdering som inte tillför något utöver<br />
det som redan sägs i grundmaterialet.<br />
Jag understryker detta för att övertyga mina infor-<br />
manter om att mina tolkningar – inklusive even-<br />
tuella misstolkningar och övertolkningar – inte ska<br />
läsas som någon personlig kritik mot deras arbete<br />
eller som en kränkning av deras integritet. Mitt<br />
intresse i utvärderingen handlar om strukturella<br />
mekanismer, inte om enskilda aktörer. När jag<br />
plockar citat ur materialet för att bekräfta ett argu-<br />
ment, så gör jag alltså detta i syfte att belysa struk-<br />
turella mekanismer, inte för att kritisera enskilda<br />
individer. Självklart är jag öppen för att, om de visar<br />
sig vara grundlösa, dra tillbaka mina tolkningar.<br />
Jag vill också tillägga att denna utvärdering inte<br />
håller sig inom projektens gränser. Inte heller gör<br />
den halt vid kommungränsen. Det som pågår just<br />
nu inom storstadssatsningen i Botkyrka kommun<br />
har många gemensamma drag med tidigare gjorda<br />
satsningar och med vad som sker i andra kommu-<br />
13
ner. Sociala processer överskrider alltid geografiska<br />
gränser och låter sig inte avgränsas så lätt, något<br />
som alltså avspeglas i rapporten.<br />
Utvärderingens disposition<br />
Tre direktiv betonas särskilt i regeringens riktlinjer:<br />
w Förändringsarbetet i kommunerna ska baseras på<br />
en dialog med lokalbefolkningen och på deras<br />
aktiva deltagande i planering och genomförande.<br />
w Arbetet ska bygga på samverkan mellan olika<br />
aktörer: kommunala och statliga institutioner,<br />
samt föreningar och näringsliv.<br />
w Projekt som visar sig vara framgångsrika ska<br />
permanentas. Samma direktiv upprepas i avtalet<br />
mellan staten och Botkyrka kommun 1 och utgör<br />
även ett av kommunledningens kriterier för finan-<br />
siering av projekt.<br />
Eftersom samtliga styrdokument starkt betonar<br />
dessa tre direktiv fokuserar också helhetsutvärde-<br />
ringen på samma dimensioner. Särskild tonvikt läggs<br />
vid de boendes delaktighet i förändringsarbetet som,<br />
enligt våra erfarenheter, utgör detta arbetes akil-<br />
leshäl. När man lyckas få med lokalbefolkningen i<br />
förändringsarbetet då har också, de facto, själva inte-<br />
grationsarbetet lyckats.<br />
Innan jag går in på de enskilda direktiven kommer<br />
jag att ge en kortfattad, kritisk analys av den all-<br />
männa synen på integrationsarbete i Sverige och<br />
de ofullkomligheter som kännetecknar den svenska<br />
integrationspolitiken. Denna analys är nödvändig<br />
därför att synen på integration har effekter på det<br />
lokala förändringsarbetets vardag. Jag ägnar också<br />
några avsnitt åt en kritisk diskussion av Botkyrka<br />
kommuns arbetsmodell, arbetsorganisation, resurs-<br />
14<br />
fördelning och målformuleringar. Utan dessa dis-<br />
kussioner är det, menar jag, svårt att förstå de<br />
understödjande och förhindrande faktorerna bakom<br />
förändringsarbetet, liksom deras konsekvenser.<br />
Obalanser i utvärderingen<br />
Jag har redan nämnt att förändringsarbetet började<br />
tidigare i Fittja än i de två andra kommundelarna.<br />
Fler projekt har därför hunnit avslutas i Fittja än<br />
i Alby och Hallunda/Norsborg. Dessutom, innan<br />
integrationspolitiken övergick från att gälla natio-<br />
nella exempel till att bli en storstadssatsning var det<br />
bara Fittja som stod i utvärderingens fokus. Enkät-<br />
undersökningen, slutligen, har genomförts bara i<br />
Fittja. Det innebär att vi har mycket mer material<br />
från Fittja än från de två andra kommundelarna,<br />
något som i sin tur resulterar i att Fittja får större<br />
plats i utvärderingen. Av de andra två är det Alby<br />
som uppmärksammas mest, eftersom man där varit<br />
mycket mer aktiva i sina självutvärderingar än man<br />
varit i Hallunda/Norsborg.<br />
I rapporten får också vissa enskilda projekt större<br />
utrymme än andra, nämligen de 15 projekt som<br />
valdes ut för utvärdering av forskare på Mångkul-<br />
turellt centrum. Den fördjupade utvärderingen av<br />
dessa projekt ger självfallet ett rikare underlag för<br />
diskussion än som är fallet med andra projekt där<br />
man, i vissa fall, antingen inte skickat in sina självut-<br />
värderingar alls, eller svarat mycket kort på frå-<br />
gorna. Vissa har dock gjort utförliga uppföljningar<br />
av sina aktiviteter, till exempel Fältprojektet i Alby<br />
(liksom flertalet projekt under socialförvaltningen),<br />
Grindtorpsskolan i Alby, samt de projekt som<br />
genomförts av olika föreningar (kultur- och fritids-<br />
förvaltningen). Även dessa finns i högre grad än<br />
övriga med i helhetsutvärderingen.
Några ofullkomligheter i det<br />
svenska integrationsarbetet<br />
Som ansvarig för utvärderingen av storstadssats-<br />
ningen i en enskild kommun skulle jag egentligen inte<br />
skriva om allmänna ofullkomligheter i det svenska<br />
integrationsarbetet. Denna uppgift hör snarare till<br />
utvärderingen av storstadssatsningen på nationell<br />
nivå. Jag vågar likväl röra vid frågan, därför att det<br />
som händer i kommunerna påverkas direkt av hur<br />
man ser på integrationsarbete på nationell nivå. Med<br />
den nära koppling som finns mellan arbetet på kom-<br />
munal och nationell nivå skulle man kunna säga att<br />
svårigheterna på dessa två nivåer i många avseenden<br />
utgör varandras förlängningar och speglingar.<br />
Utifrån de erfarenheter som jag samlat, alltsedan<br />
utvärderingen av Blommansatsningen och fram till<br />
och med det pågående arbetet med storstadssats-<br />
ningen, har jag kommit fram till några allmänna<br />
ofullkomligheter som diskuteras nedan under rub-<br />
rikerna instabilitet, diskontinuitet, underskattning<br />
av en komplex fråga, syn istället för intellekt, samt<br />
toppstyrt underifrånperspektiv. Dessa ofullkomlig-<br />
heter är inte fristående från varandra utan har en<br />
inbördes relation. En del av ofullkomligheterna är<br />
ingenting nytt som tas upp för första gången här.<br />
De har diskuterats i olika artiklar och rapporter. De<br />
upprepades även på den konferens om storstadssats-<br />
ningen som ägde rum 21–23 februari 2001.<br />
Instabilitet<br />
Under en kort tidsrymd av bara fyra, fem år, från<br />
år 1996 till 2001, har tre olika arbetssätt prövats för<br />
integrationsarbete i Sverige. År 1996 inleddes ett<br />
arbete i 12 kommuner med särskilt invandrartäta<br />
kommundelar (den så kallade Blommansatsningen).<br />
År 1998 valde man ut de tre, som man kallade<br />
det, invandrartätaste kommundelarna i Sverige som<br />
nationella exempel och därefter, mitt i det pågående<br />
arbetet, avbröt man år 1999 fokuseringen på natio-<br />
nella exempel och gick tillbaka till ett arbetssätt mer<br />
likt Blommansatsningens. Inom ramen för storstads-<br />
satsningen skrev man avtal med sju kommuner som<br />
inom sig rymde särskilt invandrartäta kommunde-<br />
lar. För närvarande (år 2002) prövar man ett fjärde<br />
arbetssätt som fokuserar tillväxt och utbildning.<br />
En av de viktigaste orsakerna till instabiliteten i<br />
det svenska förändringsarbetet mot segregation är<br />
att man utgår från den bild man har av segrega-<br />
tionen. De senaste åren har segregationen drabbat<br />
det svenska samhället hårdare än tidigare. Det vet<br />
man. Men man vet inte hur ska man angripa proble-<br />
met. Sagt med mera exakta ord så har man, genom<br />
tillgänglig statistik och utifrån lokala erfarenheter,<br />
blivit övertygad om att den etniska segregationen i<br />
Sverige ökat under de senaste åren, men man har<br />
inte kunnat hitta en kausal modell som definierar<br />
problemet, identifierar och viktar de bakomliggande<br />
faktorerna, preciserar målområden och fastslår en<br />
handlingsstrategi.<br />
Bristen på en väldefinierad ingripandemodell syns<br />
i regeringens riktlinjer för de olika satsningarna, som<br />
samlar in, radar upp och upprepar en rad målområ-<br />
den som, utifrån sunt förnuft, kan antas vara viktiga<br />
i sammanhanget. Bristen på en medveten ingripan-<br />
demodell har erkänts också av förändringsarbetets<br />
aktörer. När jag presenterade min kritik av reger-<br />
15
ingens implicita modell i Blommansatsningen rea-<br />
gerade en person från storstadskansliet:<br />
”Vi har inte en, specifik integrationsmodell.”<br />
För att hitta en fungerande modell vandrar man,<br />
genom en ”trial and error”-metod, från det ena<br />
arbetssättet till det andra. Man experimenterar med<br />
olika projekt inom olika temaområden (arbetsmark-<br />
nad, svenska språket, trygghet osv.), och man för-<br />
söker hitta ”bästa exempel” inom varje område för<br />
att överföra till andra liknande områden. Avtalen<br />
mellan regeringen och kommunerna – med deras<br />
årliga revideringar och utvärderingar på olika nivåer<br />
– utgör egentligen ett system avsett för att rena resul-<br />
taten från ”trial and error”-metoden och den vägen<br />
vaska fram en fungerande ingripandemodell. Under<br />
en konferens om storstadssatsningen, i februari 2001,<br />
uttalade sig integrationsminister Mona Sahlin:<br />
”Vi lyckades minska ojämlikheten mellan män<br />
och kvinnor på detta sätt och vi kommer att<br />
fortsätta med samma metod för att lösa ojämlik-<br />
heten mellan olika etniska grupper.”<br />
Ingen kan tveka inför nödvändigheten av ett visst<br />
experimenterande i allt förändringsarbete. Det som<br />
kallas ”lokal kunskap” (jfr Geertz 1983) utgör, enligt<br />
forskarna, en väsentlig del av allt förändringsarbete.<br />
Man lär av sina misstag. Men utan en tydlig och<br />
stabil modell som pekar ut en riktning för arbetet<br />
och mobiliserar alla krafter åt samma håll, leder<br />
experimenterandet till splittrade erfarenheter, otill-<br />
räckliga för att kunna lösa ett mångsidigt problem<br />
som segregation.<br />
En tydligt och stabil modell kan inte utformas<br />
bara genom ”trial and error”. För ett framgångsrikt<br />
förändringsarbete krävs ett underlag grundat på<br />
specifik forskning. Det krävs också ett bättre till-<br />
varatagande av tidigare forsknings- och utvärde-<br />
ringssatsningar, i Sverige och i andra länder. För<br />
närvarande når vunna kunskaper och erfarenheter<br />
sällan ut till dem som arbetar praktiskt inom ett<br />
visst fält. Praktiskt arbete och forskning/utvärdering<br />
verkar i hög utsträckning parallellt med, och obe-<br />
roende av, varandra. Forsknings- och utvärderings-<br />
16<br />
resultat tolkas heller inte alltid på rätt sätt när<br />
de ska läggas till grund för förändringspolitik. Jag<br />
är till exempel inte säker på att regeringens riktlin-<br />
jer för de lokala utvecklingsavtalen utgör en riktig<br />
tolkning av de forskningsresultat som presenteras i<br />
storstadspropositionen.<br />
Utformandet av en tydlig och stabil modell kräver<br />
också tid för samtliga medverkande att sitta ner för<br />
att lära, fundera och planera. Den idag så hetsiga<br />
konkurrensen mellan kommunerna för att vinna<br />
resurser från regeringen och den lika hetsiga konkur-<br />
rensen mellan enheter inom den kommunala orga-<br />
nisationen för att få största möjliga del av tillskottet<br />
gör det inte lättare att åstadkomma en genomtänkt<br />
planering.<br />
Instabiliteten i förändringsarbetet leder till stora<br />
förluster på kommunal nivå. Till exempel genererade<br />
förändringen av arbetsmodell från nationella exem-<br />
pel till storstadssatsning stora omformuleringar och<br />
omorganisationer i de tre kommuner där de natio-<br />
nella exemplen fanns. Detta i sin tur ledde till stor<br />
förvirring bland politiker och tjänstemän involve-<br />
rade i förändringsarbetet, och till djup besvikelse<br />
bland boende i de utvalda kommundelarna. Vi har<br />
sett ovan (s. 11–12) att kursändringen ledde till stora<br />
förändringar i Mångkulturellt centrums utvärde-<br />
ringsplan. Efter vad jag hört skadade instabiliteten<br />
även relationen mellan utvärderare och tjänstemän i<br />
vissa kommuner.<br />
Diskontinuitet<br />
Löften om finansiering av förändringsarbete har för<br />
tidigare satsningar omfattat högst tre, fyra år och<br />
pengarna har betalats ut årligen – ofta med förse-<br />
ningar – efter revidering av avtalet mellan reger-<br />
ingen och kommunen eller kommunerna i fråga. Den<br />
finansieringsperiod man talar om anpassas regel-<br />
mässigt efter mandatperioden. Eftersom partierna<br />
inte är eniga om hur man ska bekämpa segregatio-<br />
nen kan inte sittande regering utlova finansiering<br />
bortom innevarande mandatperiod. Nästkommande<br />
regering kan ju vara oppositionens. Finansieringens<br />
avhängighet av mandatperioder utgör själva grun-<br />
den för diskontinuitet i förändringsarbetet.
Diskontinuitet har alltid varit en diskussionsfråga<br />
mellan parterna involverade i integrationsarbetet.<br />
I regeringens proposition inför storstadssatsningen<br />
(1997/98:165) läser vi:<br />
”Under den senaste tjugoårsperioden har staten<br />
i olika satsningar fördelat projektstöd inom olika<br />
sektorer till dessa områden. Ofta har projekten<br />
varit mycket kortsiktiga och uppföljningen och<br />
utvärderingen har många gånger varit bristfällig.<br />
De internationella erfarenheter som redovisats i<br />
avsnitt 3 visar tydligt att segregationen endast<br />
kan motverkas med långsiktiga program som<br />
bygger på helhetssyn på områdets utveckling.”<br />
(s. 63)<br />
”Det är av största vikt att staten och de berörda<br />
kommunerna arbetar långsiktigt gentemot de<br />
utsatta kommundelarna. <strong>Stora</strong> insatser i projekt-<br />
form under kort tid kan göra mer skada än<br />
nytta.” (s. 65)<br />
Frågan dyker nästan alltid upp på inomkommunala<br />
möten och på möten mellan de involverade kom-<br />
munerna. Den var också en av de viktigaste frå-<br />
gorna som diskuterades under februarikonferensen<br />
om storstadsarbetet. Lise Bergh, ordförande i reger-<br />
ingens storstadsdelegation och sekreterare hos inte-<br />
grationsministern, sa då:<br />
”… långsiktigheten gäller också för oss på cen-<br />
tral nivå, också vi måste börja fundera över vad<br />
som är nästa steg i storstadspolitiken.” (Februari-<br />
konferensen 21–23 februari 2001, s. 1)<br />
Som svar på frågor från flera konferensdeltagare om<br />
diskontinuitet och oklara framtidsperspektiv kunde<br />
integrationsminister Mona Sahlin inte lova mer än<br />
att:<br />
”Storstadspolitiken kommer att fortsätta efter år<br />
2002. Men jag kan inte svara på hur den ska<br />
se ut. Det är nu vi håller på och diskuterar for-<br />
merna och perspektiven i det fortsatta arbetet.<br />
Den här konferensen är en del av denna diskus-<br />
sion.” (Ibid. s. 3)<br />
Diskontinuitet och oklarhet inför framtiden<br />
påverkar kommunernas arbete dramatiskt, särskilt<br />
när det gäller resursfördelning och planering. Kom-<br />
munerna tvingas ofta avstå från att vidta till och med<br />
sådana åtgärder som de bedömer vara fullständigt<br />
nödvändiga. I förhållande till kraven på metodut-<br />
veckling och nytänkande blir kommunerna tvungna<br />
att nöja sig med den tryggaste lösningen. Nya ini-<br />
tiativ tenderar att betraktas som risker mer än som<br />
möjligheter.<br />
Om diskontinuitetens negativa konsekvenser på<br />
projektnivå i Botkyrka skriver Patric Sahlén:<br />
”Projekten får inte chansen att verka fullt ut<br />
innan de avvecklas och personalen tvingas fun-<br />
dera kring sin framtid istället för att helhjärtat<br />
ägna sig åt arbetet. Skolledarna lägger mycket<br />
tid och kraft på att söka nya projekt eller ny<br />
finansiering.” (Sahlén 2002:29)<br />
Som en utväg ur detta dilemma finns i storstads-<br />
satsningen ”permanentning” med bland kraven för<br />
finansiering. Men, som vi kommer att diskutera<br />
längre fram i texten, permanentning får en del andra<br />
konsekvenser än de som från början avsågs.<br />
Underskattning<br />
av en komplex fråga<br />
Den komplexa frågan om invandrarnas integration<br />
har underskattats alltsedan den stora arbetskraftsin-<br />
vandringens tidiga år, i slutet av 1960-talet. Enligt<br />
information som gavs vid en konferens om Sveriges<br />
invandrarpolitik 2 fattades beslutet att ta in arbets-<br />
kraftinvandrare till Sveriges efter en enkel diskus-<br />
sion mellan regeringen och lo. Det var ingen som<br />
kunde föreställa sig att gästarbetarna som kom för<br />
att tjäna pengar, faktiskt också skulle komma att<br />
bosätta sig i Sverige. Därför tänkte man heller inte<br />
på arbetskraftsinvandringens konsekvenser i form<br />
av familjanknytning, integration osv.<br />
I praktiken var det inte så komplicerat för Sverige<br />
att handskas med dåtidens arbetskraftsinvandrare,<br />
som kördes direkt från flygplatsen till fabriken. De<br />
fick formell språkundervisning först flera år senare,<br />
17
när nya vågor av invandrare och flyktingar hittade<br />
vägen till Sverige. Samtidigt hade många familjer<br />
kvar i hemlandet ett allt annat än lätt liv. Enligt en<br />
studie av invandringen från den turkiska landsbyg-<br />
den kunde det ta mer än tio år för vissa familjer<br />
att återförenas med sin ”brödvinnare” i det nya<br />
landet (Lundberg 1991:81). En sådan väntan är möj-<br />
ligt endast för ”traditionella” familjer. Mycket sällan<br />
skulle en ”modern” familj hållit samman så många år<br />
efter det att en av makarna lämnat hemmet.<br />
Komplexiteten började bli synlig när familjerna<br />
så <strong>små</strong>ningom återförenades med sina försörjare.<br />
Barnen växte och hamnade i svenska förskolor och<br />
skolor. Mammor med låg eller ingen utbildning<br />
kunde inte förbli hemmafruar i det nya landet utan<br />
förväntades gå ut på arbetsmarknaden. Och så kom<br />
det sig att hemmafruar, som under långa tider i<br />
brödvinnarens frånvaro hade ansvarat för att behålla<br />
familjen intakt, och som därmed hade bidragit till att<br />
möjliggöra gästarbetarnas närvaro i Sverige, under<br />
anknytningsfasen började förvandlas till en belast-<br />
ning. Mycket sällan skulle en högutbildad ”modern”<br />
kvinna ha hållit fast vid sin man så lång tid.<br />
Komplexiteten framträdde med ytterligare en<br />
aspekt när internationella flyktingar i ökande omfatt-<br />
ning började anlända till Sverige – oväntade gäster<br />
med många sår i kroppen och i själen, som hade<br />
kommit för att stanna och som inte kunde åka till-<br />
baka även om de ville. Flyktingarna behövde arbete<br />
och bostad och de behövde utbildning för sina barn.<br />
Trots att efterhand medvetenheten ökat om inte-<br />
grationens komplexitet, signalerar myndigheternas<br />
syn och sätt att arbeta <strong>fortfarande</strong> att man under-<br />
skattar frågan. Integrationsarbete beskrivs fortfa-<br />
rande ofta som liktydigt med språkinlärning. I en<br />
kritisk analys av regeringens riktlinjer för Blom-<br />
mansatsningen har jag diskuterat hur regeringens<br />
integrationsmodell fokuserar nästan uteslutande<br />
kompetenshöjning hos invandrare, en kompetens-<br />
höjning som i praktiken ofta förenklas till att handla<br />
om språkinlärning (se Hosseini-Kaladjahi 1998).<br />
Trots en påtagligt positiv utveckling, om man jämför<br />
Blommansatsningen med storstadssatsningen, ser<br />
man <strong>fortfarande</strong> en överbetoning av språkets bety-<br />
delse för integrationen. På första sidan av den så kal-<br />
lade storstadspropositionen läser vi:<br />
18<br />
”Ytterligare en utgångspunkt för den nationella<br />
storstadspolitiken är att större kraft måste läggas<br />
på att främja en god utveckling i storstädernas<br />
utsatta bostadsområden, för att på detta sätt<br />
motverka de sociala klyftorna i storstadsregio-<br />
nerna. Bakgrunden är att dessa tenderar växa,<br />
samt att denna utveckling också motverkar stor-<br />
städernas utveckling i stort. Dessa klyftor och<br />
ojämnheter i livschanser följer i stor utsträckning<br />
etniska linjer. Stärkandet av det svenska språket lyfts<br />
därför fram som en av de enskilt viktigaste åtgärderna<br />
för att bryta den etnisk betingade segregationen.”<br />
(Regeringens proposition 1997/98:165 s. 1, min<br />
kursivering.)<br />
I en uppsats har Tom Forsman och Farhad Jahanma-<br />
han följt förenklingsprocessen från storstadskom-<br />
mitténs slutbetänkande (sou 1998:25, Tre städer: en<br />
storstadspolitik för hela landet) till den regeringspropo-<br />
sition som sedan följde. Deras analys visar att den<br />
tonvikt som i storstadskommitténs slutbetänkande<br />
läggs på grundläggande faktorer som utbildning,<br />
diskriminering osv., förvandlas till frågor om språk<br />
när slutbetänkandet översätts till proposition. När<br />
Forsman och Jahanmahan visar citat ur propositio-<br />
nen för Håkan Svärdman, en av författarna till slut-<br />
betänkandet, svarar denne att ”Nä, det skulle jag inte<br />
kunna skriva under på”. Han fortsätter:<br />
”Jag menar, vi hade diskussioner i kommittén. Vi<br />
hade besök av engelsmän (som jobbade med lik-<br />
nande frågor i England) och de tyckte att vi var<br />
litet naiva ibland, alltså den allmänna svenska<br />
debatten som språkets betydelse. Jag menar, de<br />
i Storbritannien som också har stora grupper<br />
invandrare och en kraftig segregation. För dem<br />
är språket fullständigt oväsentligt. För alla kan<br />
engelska. Det är pakistanier, det är indier, det är<br />
folk från Afrika som behärskar engelska helt obe-<br />
hindrat. Och då frågar man sig, jaha, var det på<br />
grund av språket de blev segregerade.” (citerad i<br />
Forsman & Jahanmahan u.å. s. 7)<br />
Underskattningen av integrationsfrågans komplexi-<br />
tet framgår också av de osystematiska och begränsade<br />
satsningar som tidigare (dvs. innan storstadssats-
ningen) gjorts inom området. Blommansatsningen<br />
exempelvis, utgjordes av kvarstående pengar som<br />
ursprungligen skulle använts till annat. Institutioner<br />
som forskar om invandrare, liksom organisationer<br />
som arbetare för invandrare, har varit (och är delvis<br />
<strong>fortfarande</strong>) lika fattiga som invandrarna själva.<br />
Underskattningen av komplexiteten i integra-<br />
tionsarbetet syns också på den ständiga tillväxten<br />
av antalet integrationsprojekt i landet som helhet.<br />
Bortsett från projekt finansierade från andra källor,<br />
finns det omkring 90 integrationsprojekt enbart<br />
inom ramen för storstadssatsningen i Botkyrka<br />
kommun. Det torde finnas hundratals till, i andra<br />
kommuner som ingår i storstadssatsningen. Trots<br />
att blotta antalet borde kunna bekräfta arbetets<br />
komplexitet, så pekar samtidigt valet av projekt som<br />
arbetsform på en syn som, paradoxalt nog, under-<br />
skattar komplexiteten.<br />
Projekt utgör, per definition, ett snabbt angrepps-<br />
sätt för att lösa ett exceptionellt, akut problem som<br />
inte går att lösa inom ordinarie organisation. Projekt<br />
är, med andra ord, undantag i förhållande till ordi-<br />
narie verksamheter. Försöket att lösa integrations-<br />
frågorna med hjälp av projektformen pekar på att<br />
man betraktar dessa frågor som tillfälliga avvikel-<br />
ser, vilka alltså ska ”normaliseras” genom ett antal<br />
snabba ingripanden. Man kan även gå längre och<br />
hävda att tillväxten av antalet projekt i integra-<br />
tionsarbetet pekar på en ordinarie administration<br />
som inte motsvarar behoven hos en ny, mer kom-<br />
plex situation, men som samtidigt med projektens<br />
hjälp motsätter sig förnyelse. Det som ekonomen<br />
Jesper Blomberg skrivit kring projekt som arbets-<br />
form inom företag kan vara giltigt även för kampen<br />
mot segregation i Sverige. Blomberg skriver:<br />
”Många gånger används projekt till och med som<br />
en ursäkt för att slippa ta tag i mer grundläg-<br />
gande problem. /…/ Genom att ta ur kravet på<br />
förändring från organisationen och lägga det i<br />
ett projekt kan företag undvika en mer genomgå-<br />
ende förändring.” (Söndagsavisen 17 juni 2001; se<br />
vidare Blomberg 1995; 1998)<br />
Jag lämnar därhän här varför integrationsarbete är<br />
mer komplicerat än som uppfattats i Sverige. Jag vill<br />
inte heller diskutera varför en sådan komplicerad<br />
fråga underskattats av de svenska myndigheterna.<br />
Dessa resonemang kräver en ingående diskussion<br />
som inte ryms här.<br />
Underskattningen av komplexiteten i integra-<br />
tionsarbetet leder till minskat engagemang från<br />
regeringens sida och följaktligen till ökad belast-<br />
ning för kommunerna. För statliga organisationer är<br />
integrationsarbete ett arbete som utförs ”där borta”,<br />
i varje kommun. Det räcker att betala några extra<br />
miljoner. Vi kommer att diskutera framledes det<br />
faktum att det hittills varit just statliga organisa-<br />
tioner som struntat i samarbetet med kommunala<br />
enheter, detta trots ett tydligt direktiv om motsat-<br />
sen. Exempelvis var det just de statliga enheterna<br />
som, trots tydliga direktiv i regeringens riktlinjer,<br />
inte tog den nationella utvärderingen av Blom-<br />
mansatsningen på allvar. Vad som kallas ”lokala<br />
utvecklingsavtal” är, om jag bedömer efter Botkyrka<br />
kommuns avtal med regeringen, en kortversion av<br />
kommunens handlingsplan, inlämnad från kommu-<br />
nen till regeringen för att frigöra statliga resurser.<br />
Däremot finns inte så mycket i avtalet som tyder på<br />
något särskilt engagemang från regeringssidan.<br />
Förenklingen av en komplicerad process visar sig<br />
ibland i den ensidiga satsningen på invandrartäta<br />
områden, något jag kommer att diskutera i nästa<br />
avsnitt under rubriken ”syn istället för intellekt”.<br />
Den visar sig också i en ensidig satsning på invand-<br />
rare, en fråga jag diskuterat i min utvärdering av<br />
Blommansatsningen (Hosseini-Kaladjahi 1998).<br />
Underskattningen av integrationsarbetets kom-<br />
plexitet är inte begränsad till Sverige. Så vitt jag<br />
kan bedöma, på grundval av olika presentationer<br />
på årliga Metropolis-konferenser, pågår liknande<br />
underskattningsprocesser i de flesta europeiska<br />
länder liksom även i Nordamerika.<br />
Syn istället för intellekt<br />
Man kan närma sig segregationen på två sätt. Ett<br />
sätt är att fokusera segregationens negativa resultat<br />
där de syns. Det vill säga fokusera problemen i så kal-<br />
lade utsatta områden, för att inventera och angripa<br />
dem lokalt. Givet denna inställning är synen det<br />
19
viktigaste iakttagelseredskapet och inventering den<br />
viktigaste undersökningsmetoden. Man kan kalla<br />
detta sätt att arbeta en ”symptomatisk ingripande-<br />
modell”.<br />
Ett annat sätt är att gå bortom den symptomatiska<br />
nivån, fokusera på möjliga faktorer bakom segrega-<br />
tionen, analysera relationen mellan segregationen<br />
och de bakomliggande faktorerna, för att därigenom<br />
Segregationens negativa resultat visar sig ofta<br />
på bestämda geografiska platser. Vissa grupper<br />
med högre arbetslöshet, lägre inkomstnivå osv.<br />
samlas i vissa områden. Detsamma gäller dock<br />
inte nödvändigtvis de bakomliggande faktorer<br />
som genererar segregationen. De är osynliga<br />
och sträcker sig ofta bortom gränserna till de<br />
områden där segregationens negativa resultat<br />
utkristalliseras.<br />
kunna upptäcka och angripa de genererande fakto-<br />
rerna. Intellekt är det viktigaste redskapet för denna<br />
inställning och forskning den viktigaste undersök-<br />
ningsmetoden. Man kan kalla detta sätt att arbeta<br />
en ”analytisk ingripandemodell”.<br />
I Sverige är det, i första hand, den första modellen<br />
som används i kampen mot segregationen. Reger-<br />
ingen lägger undan en summa extra pengar, for-<br />
mulerar en ram (riktlinjer), samt uppmanar de<br />
invandrartäta kommunerna att inkomma med hand-<br />
lingsplaner. Kommunerna inventerar följaktligen<br />
sina problem, formulerar dem i projektform och<br />
skickar in sina handlingsplaner till regeringen. Varpå<br />
regeringen sammanfattar planerna i ”utvecklingsav-<br />
tal” vilka återsänds till kommunerna för att genom-<br />
föras. Hela arbetsmodellen bygger på tjänstemäns<br />
erfarenheter snarare än på vetenskapliga analyser.<br />
Segregationens negativa resultat visar sig ofta<br />
på vissa geografiska platser. Vissa grupper (i vårt<br />
fall etniska grupper) med högre arbetslöshet, lägre<br />
inkomstnivå osv. samlas i vissa geografiska områden.<br />
Detsamma gäller dock inte nödvändigtvis de bakom-<br />
liggande faktorer som genererar segregationen. De<br />
är osynliga och sträcker sig ofta bortom gränserna<br />
till de områden där segregationens negativa resultat<br />
utkristalliseras.<br />
20<br />
Det finns forskning som visar att ökande geogra-<br />
fisk segregation i Sverige och koncentrationen av<br />
svaga sociala grupper (mest invandrare) till spe-<br />
ciella områden huvudsakligen är resultatet av just<br />
”segregationsgenererande” faktorer som går över<br />
områdesgränser (Andersson 1997; 1998). Det finns<br />
även forskning som kopplar de senaste decennier-<br />
nas ökande arbetslöshet och segregation i europe-<br />
iska länder, däribland Sverige, till globalisering och<br />
mekanismer som går utöver nationella gränser. I sin<br />
analys av eu:s ekonomi ur ett globalt perspektiv<br />
skriver sociologen Manuel Castells:<br />
”…the process of industrialization throughout<br />
the world, the networking of firms, and the<br />
interpenetration of markets offer the opportu-<br />
nity for European firms to expand elsewhere to<br />
take on the global market, rather than digging<br />
themselves into their home turfs. It follows,<br />
tendentially, relative disinvestment in Europe<br />
vis-a-vis other areas of the world, particularly<br />
in manufacturing. This trend is at the root of<br />
growing unemployment rates in the European<br />
Union, in clear contrast with the substantial<br />
growth of employment in the United States, and<br />
in the Asian Pacific, in the 1990s.” (Castells<br />
1998:323; se också Wilson 1996:151–153)<br />
Vi måste komma ihåg att den ökande arbetslösheten<br />
i Sverige, liksom den ökande socio-etniska segrega-<br />
tionen som följde denna, inträffade parallellt med<br />
den process som resulterade i Sveriges anslutning<br />
till eu. I själva storstadspropositionen läser vi:<br />
Om man skall förstå den växande segregationen<br />
i Europas storstäder måste man ha ett interna-<br />
tionellt och historiskt perspektiv. Segregationens<br />
grundläggande orsaker står alltså att finna i den<br />
pågående strukturomvandlingen, i vilken stora<br />
mängder människor frigörs från produktionen<br />
och blir i ekonomisk mening obehövda. I denna<br />
situation drabbas i första hand de grupper som<br />
står längst bak i kön, dvs. de som har minst<br />
anknytning till samhället. För personer med<br />
utländsk bakgrund tillkommer också ett hinder<br />
i form av medveten eller omedveten diskrimi-
nering på arbetsmarknaden (Regeringens prop.<br />
1997/98:165 s. 20)<br />
Om vi accepterar argumenten i det ovan citerade<br />
stycket så måste vi acceptera att segregationen i<br />
Sverige genereras i Saltsjöbaden lika mycket som i<br />
norra Botkyrka. Den genereras också på internatio-<br />
nella arenor lika mycket som i Sverige. Detta argu-<br />
ment leder oss till slutsatsen att den symptomatiska<br />
modell som kännetecknat, och <strong>fortfarande</strong> känne-<br />
tecknar, kampen mot segregationen i Sverige inte<br />
är tillräcklig. Den skulle behöva kompletteras med<br />
en mer analytisk modell, ägnad att angripa osynliga<br />
faktorer parallellt med synliga, samt åt att precisera<br />
vilka problem som kräver en kommunal, en natio-<br />
nell, respektive en internationell lösning.<br />
Den ensidiga fokuseringen på lokala symptom<br />
istället för på mer omfattande bakomliggande fak-<br />
torer är inte okänd för myndigheterna. Lise Bergh,<br />
ordförande i regeringens storstadsdelegation och<br />
sekreterare hos integrationsministern, sa vid konfe-<br />
rensen i februari 2001:<br />
”nutek har undersökt hur tillväxten ska kunna<br />
förenas med integrationen. En av de slutsatser<br />
som nutek drar är att vi har ett för snävt<br />
geografiskt tänkande i de lokala utvecklingsavta-<br />
len. Hårdraget kan man säga att många av de<br />
problem som låg till grund för storstadspropo-<br />
sitionen inte kan lösas inom enskilda bostadsom-<br />
råden. (Februarikonferensen 2001, s. 1. För en mer<br />
detaljerad diskussion se nutek R 2001:4)<br />
Många av resonemangen i storstadspropositionen<br />
tyder på att den analytiska modellen tillmäts större<br />
betydelse än den symptomatiska. Antagligen är det<br />
på vägen från propositionen till genomförandet –<br />
det vill säga från forskningsfasen till den praktiska<br />
fasen – som den analytiska modellen förvandlas till<br />
en symptomatisk. En utförlig analys av denna för-<br />
enklingsprocess skulle vara givande för det framtida<br />
arbetet.<br />
Förvandlingen av en analytisk modell till en<br />
symptomatisk modell genom en förenklingsprocess<br />
legitimeras i dokumenten ofta med hjälp av positiva<br />
associationer förknippade med begreppet decentra-<br />
lisering. Men denna uppfattning om innebörden<br />
och värdet av decentralisering är också den en för-<br />
enklad form av en i själva verket mycket komplice-<br />
rad process, där centralisering äger rum samtidigt<br />
med decentralisering, eller där decentralisering i ett<br />
område inträffar som en konsekvens av centralise-<br />
ring i ett annat område. Man kan inte se decen-<br />
traliseringsprocesser utan att samtidigt se deras<br />
kopplingar till centraliseringsprocesser.<br />
Decentralisering av integrationsarbetet utifrån<br />
den symptomatiska modellen skapar en misstänk-<br />
samhet att regeringen under ekonomiska nedgångar<br />
”skickar ner” sitt ansvar till kommunerna. I Integra-<br />
tionsverkets delrapport Organisation för demokrati och<br />
delaktighet: nationell utvärdering av storstadssatsningen<br />
(2000) frågar man:<br />
”Kan decentraliseringen i vissa fall vara ett sätt<br />
att skjuta över ansvar och problem på insatserna<br />
längre ner i det politiska systemet utan att ta itu<br />
med det verkliga problemen?” (Ibid. s. 2)<br />
Överflyttningen av arbete som egentligen har natio-<br />
nell eller global räckvidd till kommunal nivå belas-<br />
tar kommunerna med uppgifter som övergår deras<br />
förmåga. Eftersom kommunerna inte klarar att<br />
lösa dessa problem skjuter de ansvaret ännu längre<br />
ner, till lokalbefolkningen, under benämningar som<br />
”boendedelaktighet” eller ”underifrånperspektiv”.<br />
Det leder ibland till överdrivna förväntningar från<br />
lokalbefolkningen eller till överarbete mot mål-<br />
grupperna, (jfr Hosseini-Kaladjahi 1998:93–99 om<br />
Blommansatsningen), något som i sin tur leder till<br />
besvikelse hos lokalbefolkningen gentemot kommu-<br />
nernas arbete, en minskning av förtroendet för kom-<br />
munala politiker och tjänstemän, konflikter mellan<br />
befolkning och tjänstemän, samt även till inbördes<br />
konflikter mellan tjänstemän. Det leder slutligen<br />
också till dubbelarbete i olika kommuner och till<br />
resursförluster, något som betonats i ovannämnda<br />
delrapport med citat från Dahlstedt:<br />
”Decentralisering kan med andra ord splittra<br />
upp olika verksamheter som besitter den sam-<br />
lade kompetens som kan krävas för att hantera<br />
särskilt svåra frågor …” (Ibid. s. 82)<br />
21
Toppstyrt underifrånperspektiv<br />
Integrationsprojekt har alltid varit toppstyrda i<br />
Sverige. Detta har påpekats av forskare i relation<br />
till olika satsningar (se till exempel Sjögren 1998).<br />
Bilden av projektens toppstyrda karaktär är så känd<br />
också bland allmänheten att varje journalist som<br />
intervjuat mig, utan att vänta på mitt svar brukar<br />
börja sin intervju med denna karakteristik. Beskriv-<br />
ningarna har ofta en cynisk udd, något som också<br />
speglas i rubriken för detta avsnitt. Det är förmodli-<br />
gen som en reaktion mot detta rykte som Ulrica Mes-<br />
sing, integrationsminister då storstadssatsningen<br />
initierades, betonar frågan om maktfördelning i ett<br />
sommarbrev, år 2000, till kommunerna:<br />
”… vi politiker både vill och kan släppa ifrån oss<br />
makt till de boende, och det råder en bred samsyn<br />
kring att det behöver också de kommunala tjäns-<br />
temännen göra. Jag vet att vi har massor med<br />
ambitiösa tjänstemän runt om i kommundelarna<br />
som känner trycket att så fort som möjligt åstad-<br />
komma resultat, men demokrati och inflytande<br />
är en känslig process som måste få ta tid. Alla<br />
erfarenheter hittills pekar mot att resultatet blir<br />
bättre om vi skyndar långsamt.”<br />
Utan att ifrågasätta trovärdigheten i Messings påstå-<br />
ende, förblir satsningarna ännu efter flera år topp-<br />
styrda. Det bästa uttrycket för den toppstyrda<br />
relationen mellan regeringen och kommunerna<br />
utgörs av de ovan sammanfattade riktlinjerna. Dessa<br />
presenterar inte bara allmänna direktiv för kommu-<br />
nernas integrationsarbete. De preciserar, och kräver<br />
från kommunerna detaljerade handlingsplaner för<br />
hur, när och var resurserna ska användas. Ett tydligt<br />
bevis är också själva avtalet mellan regeringen och<br />
kommunerna, som sammanfattar kommunens hand-<br />
lingsplan med alla dess detaljer.<br />
Bengt Eliasson, som arbetat som en länk mellan<br />
Botkyrka kommun och regeringen alltsedan Blom-<br />
mansatsningen, sammanfattar i sitt svar på en enkät<br />
från Integrationsverket problemet:<br />
”Detaljeringsnivån i avtalet med alla lokala mål<br />
inskrivna tillsammans med detaljkontrollen av<br />
22<br />
medlens fördelning och användning tenderar att<br />
vrida den faktiska styrprocessen från målstyr-<br />
ning till detalj- och regelstyrning. Risken finns<br />
att detta kommer att genomsyra arbetet hela<br />
vägen ut i fronten. Om utvecklingsarbete ska<br />
leda till omprövning av arbetssätt och försök<br />
med nya metoder så måste frihetskontroll leda<br />
till val av redan använda metoder som känns<br />
säkra, att göra som förut men med mera resurser.<br />
Det kan också leda till kortsiktighet, att inte lyfta<br />
blicken över de korta uppföljningsperioderna.”<br />
(Integrationsverket 2000:8, s. 29)<br />
Flera av toppstyrningens negativa effekter antyds i<br />
citatet ovan, bland annat att den leder till val av redan<br />
använda metoder som känns säkra, att man gör ”som<br />
förut men med mera resurser”. Detta strider mot ett<br />
av utvecklingsarbetets syften som är ”omprövning av<br />
arbetssätt och försök med nya metoder”. Den leder<br />
också till kortsiktighet, att man inte ”lyfter blicken<br />
över de korta uppföljningsperioderna”.<br />
Till detta skulle jag vilja lägga att toppstyrningen<br />
från regeringens sida är ett av de viktigaste hindren<br />
för ”boendedelaktighet”, samtidigt som detta är ett<br />
av kraven från regeringssidan för att få del av sats-<br />
ningarna. I den hetsiga konkurrensen om att vinna<br />
pengar och i det intensiva arbetet för att lämna en<br />
detaljerad handlingsplan finns inget utrymme för<br />
att ta in boende ”i såväl målformuleringen som i<br />
framtagandet av åtgärdsplan” som det heter i reger-<br />
ingens direktiv. Toppstyrningen är slutligen också<br />
en av de viktigaste orsakerna bakom ett slags ”exhi-<br />
bitionism” på kommunal nivå som jag återkommer<br />
till längre fram i rapporten.<br />
w<br />
Under tiden från Blommansatsningen fram till<br />
storstadssatsningen har man framgångsrikt försökt<br />
finna utvägar ur de ovan diskuterade svårigheterna.<br />
Inrättandet av Integrationsverket, liksom tillska-<br />
pandet av en särskild storstadspolitik, utgör bägge<br />
viktiga led i byggandet av ett stabilt, långsiktigt, fler-<br />
sidigt och mer balanserat integrationsarbete. Likväl<br />
återstår det många steg att ta för att övervinna den<br />
samlade mängden svårigheter.
Botkyrka kommuns<br />
modeller för ingripande<br />
I det här kapitlet illustrerar jag olika ingripande-<br />
modeller som varit aktuella i norra Botkyrka, från<br />
Fittjasatsningen till storstadssatsningen. I illustra-<br />
tionen har jag valt att hålla mig på en allmän nivå.<br />
De läsare som är intresserade av de enskilda projek-<br />
ten hittar dem i en bilaga sist i rapporten.<br />
Ingripandemodell<br />
för Fittjasatsningen<br />
När Fittja valdes till ”nationellt exempel” för inte-<br />
grationsarbete lämnade kommunen en detaljerad<br />
handlingsplan till regeringen i vilken Botkyrka kom-<br />
muns modell för integrationsarbete i Fittja presen-<br />
terades. Handlingsplanen skisserar följande vision<br />
för satsningen:<br />
”… bryta segregationen och släppa fram invånarnas<br />
egna resurser för att tillsammans utveckla Fittja till<br />
en integrerad del av och förnyelsekraft i det svenska<br />
samhället.” (kursiv i original)<br />
Denna vision konkretiserades som övergripande<br />
ambition för åren 1998–2000 med följande ord:<br />
”Senast år 2000 ska vi tillsammans ha vänt de<br />
negativa trender som hindrar Fittja från att vara<br />
ett attraktivt bostadsområde och dess invånare i<br />
sin strävan till självständigt liv.”<br />
Denna ambition i sin tur, konkretiseras ännu mer<br />
med följande ”önskvärda resultat på 3 års sikt”:<br />
”Att invånarna vill bo kvar i Fittja; det vill säga<br />
utflyttningen ska minska från 14% enligt siff-<br />
rorna för 1996 till högst 12% år 2000 och inga<br />
tomma lägenheter ska vara kvar 2000-12-31 jäm-<br />
fört med 40 vakanta 3 rok för år 1996.”<br />
Hur ska man nå detta mål? Oavsett metodiska anvis-<br />
ningar – hänsyn till invånarnas egna idéer, hel-<br />
hetssyn, nytänkande osv. – som antas öka arbetets<br />
effektivitet, så ska målet, med kommunens egna<br />
ord, uppnås genom satsningar som syftar till för-<br />
bättringar på följande områden:<br />
w ”Språkinlärning med målet att alla ska behärska<br />
svenska så bra att det öppnar vägen till studier<br />
eller arbete samt fungerar som gemensamt var-<br />
dagsspråk.<br />
w Fler kontaktytor mot omvärlden, stärkta sociala nätverk<br />
och minskat utanförskap med målet att öka Fittja-<br />
bornas delaktighet och engagemang och samti-<br />
digt ge omvärlden möjlighet att ta del av Fittjas<br />
kunskaper och resurser.<br />
w Ökat arbetskraftsdeltagande – hjälp till självhjälp –<br />
engagera näringslivet med målet att Fittjaborna ska<br />
bli självförsörjande och herrar över sina levnads-<br />
villkor.<br />
w Ökad attraktivitet, bättre bomiljö, trygghet och service<br />
med målet att öka kvarboendet och tryggheten i<br />
området.<br />
w Ökat engagemang och inflytande med målet att Fitt-<br />
jaborna ska ha lika stort inflytande över samhälls-<br />
utveckling som Sveriges invånare i övrigt.<br />
w Kompetenshöjning av all personal i yrkesrollen och i<br />
23
ollen som bärare av uppdraget att varaktigt för-<br />
bättra Fittja.”<br />
Formulerat med statistiska termer är minskad utflytt-<br />
ning och ökad uthyrning av tomma lägenheter (om vi<br />
tar den mest konkreta målformuleringen) beroen-<br />
devariabler för: 1) språkinlärning, 2) tillskapande av<br />
24<br />
Projekt<br />
Ökat arbetskraftsdeltagande<br />
och minskat<br />
socialbidragstagande<br />
Ökad attraktivitet,<br />
bättre miljö,<br />
trygghet<br />
Ökat engagemang<br />
och inflytande<br />
Figur 1. Ingripandemodell för Fittjasatsningen<br />
Projekt<br />
Projekt Projekt<br />
Projekt<br />
fler kontaktytor mot omvärlden, 3) ökat arbetskraftsdel-<br />
tagande och minskat socialbidragstagande, 4) ökad att-<br />
raktivitet, bättre miljö, trygghet, 5) ökat engagemang och<br />
inflytande, samt 6) kompetenshöjning hos personalen.<br />
Dessa variabler är i sin tur beroendevariabler för<br />
projekten inom varje aktivitetsområde. Man kan<br />
illustrera denna kausala modell med följande figur:<br />
Tillskapande av<br />
fler kontaktytor<br />
mot omvärlden Språkinlärning<br />
Kompetenshöjning<br />
hos personalen<br />
Termer och formuleringar i figuren är hämtade från samordnare och projektarbetare.<br />
Ingripandemodell för<br />
storstadssatsningen enligt<br />
kommunens handlingsplan<br />
I storstadssatsningens lokala utvecklingsavtal –<br />
det som utvidgade satsningen till sammanlagt tre<br />
kommundelar i norra Botkyrka, Fittja, Alby och<br />
Projekt<br />
Minskad utflyttning<br />
och ökad uthyrning av<br />
tomma lägenheter<br />
Hallunda/Norsborg – har följande kommunövergri-<br />
pande mål formulerats som ”vägledande för kom-<br />
munens lokala utvecklingsavtal”:<br />
”Botkyrka är en attraktiv bostadsort i stock-<br />
holmsregionen. Kommunen kan erbjuda ett att-<br />
raktivt varierat boende och goda möjligheter till
utbildning för alla åldrar. Botkyrka är känt för<br />
att vara en kommun där nya idéer prövas i en<br />
öppen och trygg miljö.”<br />
Hur ska man förverkliga detta övergripande mål?<br />
I Fittja ska man göra det genom den arbetsmodell<br />
(beskriven ovan) som godkändes som en del av det<br />
lokala utvecklingsavtalet. Även Alby och Hallunda/<br />
Norsborg har sina arbetsmodeller.<br />
Alby<br />
Det står inget övergripande mål för kommundelen<br />
Alby i det lokala utvecklingsavtalet, men sex målom-<br />
råden har definierats, och därunder ett antal ”önsk-<br />
värda resultat”:<br />
1. Kunskap, delaktighet och inflytande för makt och ansvar<br />
med önskvärda resultat: a) brukarinflytande skall<br />
vara infört i varje verksamhet år 2000, b) en<br />
ökande andel av tillfrågade albybor skall svara ja<br />
på frågor om de har makt och inflytande (ansvar)<br />
år 2001, c) år 2002 skall 10% fler rösta än 1998,<br />
d) år 2002 skall 1/7 av kommunfullmäktiges leda-<br />
möter vara från Alby och av dem skall 50% vara<br />
män, e) 80% av antalet inflyttade ska vara själv-<br />
försörjande, f) utflyttningen från Alby skall var-<br />
aktigt ligga under 12% per år.<br />
2. Friska, trygga och svensktalande barn med önskvärda<br />
resultat: a) 2002 ska alla ha svenska som var-<br />
dagsspråk, b) öka antalet barn som klarar 4-års-<br />
kontrollen med 75%. Snabbare stimulera barnets<br />
utveckling av talspråk, c) 2001-01-01 ska 20% fler<br />
barn (åk 3–9 och gymnasiet) delta i organiserad<br />
fritidsverksamhet minst 1 g/vecka.<br />
3. Språket en bro inte en mur att klättra över med<br />
önskvärda resultat: a) alla kan använda svenska<br />
som vardagsspråk, b) andelen vuxna som klarar<br />
svenska på sfi-nivå ska öka med 20% av dagslä-<br />
get, c) alla skolbarn i Alby skall klara att göra sina<br />
läxor och förbättra sitt svenska språk genom aktiv<br />
läxhjälp på alla skolor i Alby.<br />
4. Ökad grad av förvärvsarbete – vuxna i meningsfull sys-<br />
selsättning med önskvärda resultat: a) alla som går<br />
igenom sysselsättningsprogrammet skall bli redo<br />
för arbetsmarknaden, b) 2001-01-01 ska 5% fler<br />
vuxna delta i organiserad fritidsverksamhet minst<br />
en g/v, c) 2001-01-01 ska våra åtgärder ha tagit<br />
fram 20 nya ledare till fritidsverksamhet i Alby.<br />
5. Bo, verka, färdas och vistas tryggt i Alby med önsk-<br />
värda resultat: a) minska vardagsbrottsligheten<br />
med 30% från år 1999 till 2000, med 50% år två<br />
och långsiktigt med 70%, b) minska drogmissbru-<br />
ket med 30% från år 1999 till 2000, med 50% år<br />
två och långsiktigt med 70%, c) minska med 30%<br />
tillströmningen av ungdomar till brottslig verk-<br />
samhet, e) 80% av de boende skall uppleva att det<br />
är tryggt att bo i Alby.<br />
6. Bra miljö för god hälsa med önskvärda resultat: a)<br />
minska antalet olycksfall för barn och ungdomar<br />
med 20% från 1998, b) erbjuda möjligheter att<br />
bryta ofrivillig isolering, c) mer än 50% upplever<br />
Alby centrum som en attraktiv samlingspunkt, d)<br />
albyborna förlägger mer än 50% av sina livsmed-<br />
elsinköp till Alby centrum.<br />
Hallunda/Norsborg<br />
Inte heller för kommundelarna Hallunda/Norsborg<br />
nämns något övergripande mål i lokala utvecklings-<br />
avtalet, men fyra målområden definieras:<br />
1. Trygghet; minskad brottslighet, ökat ansvar för närmil-<br />
jön och ökad trygghet med önskvärda resultat: a)<br />
minska missbruket av narkotika med 10% (nyrek-<br />
rytering hos socialtjänsten), b) minska bilinbrott<br />
med 10%, c) minska bostadsinbrott med 10%, d)<br />
minska väskryckningar och personrån utomhus<br />
med 10%, e) minska antal anmälda till socialtjäns-<br />
ten med 15%, f) minska företagsinbrotten med<br />
10% (alla mått är årlig förändring under 3 år), g)<br />
år 2001. 2002 och 2003 ska 80% uppleva att när-<br />
miljön blivit förbättrad jämfört med året innan<br />
(mäts genom enk<strong>äter</strong>), h) år 2000, 2001 och 2002<br />
ska 80% uppleva att kommundelen blivit tryggare<br />
jämfört med året innan (mäts genom enk<strong>äter</strong>).<br />
2. Utbildning; ökade kunskaper i svenska och ökat sam-<br />
hällsengagemang med önskvärda resultat: a) år 2000<br />
skall 5% fler elever ha godkänt i svenska i årskurs<br />
9, mäts med nationella prov och betyg, b) år 2001<br />
skall 9 av 10 besökare uppleva biblioteket som<br />
en lugn och studievänlig miljö (mäts med enkät<br />
hösten 1999 och 2001, c) ökning till 20 lån/barn<br />
år 2001, d) total utlåning ökat till 140 000 år 2001,<br />
25
e) antalet vuxenstuderande som i grupp besöker<br />
biblioteket skall öka med 10 procent per år, f) år<br />
2002 ska valdeltagandet ha ökat med minst 10%,<br />
g) år 2002 ska deltagandet i föräldramöten i skola<br />
och förskola ha ökat med 10%.<br />
3. Arbete; fler personer sysselsatta och fler ska försörja sig<br />
genom eget arbete med önskvärda resultat: a) öka<br />
den totala sysselsättningen i området med 9% 4:e<br />
kvartalet 2000, b) minska den öppna arbetslös-<br />
heten i området till 4,3 procent första kvartalet<br />
2000, till 4,2 procent andra kvartalet, till 4,1 pro-<br />
cent tredje kvartalet och till 4,0 procent fjärde<br />
kvartalet.<br />
4. Hälsa; en hälsosam uppväxtmiljö och barn med god<br />
hälsa med önskvärda resultat: a) alla föreningslo-<br />
Projekt<br />
26<br />
Projekt<br />
Fittja<br />
w språkinlärning<br />
w tillskapande av fler kontaktytor<br />
mot omvärlden<br />
w ökat arbetskraftsdeltagande och<br />
minskat socialbidragstagande<br />
w ökad attraktivitet, bättre miljö,<br />
trygghet<br />
w ökat engagemang och inflytande<br />
w kompetenshöjning hos personalen<br />
Alby<br />
w Kunskap, delaktighet och inflytande för makt<br />
och ansvar<br />
w Friska, trygga och svensktalande barn<br />
w Språk, en bro inte en mur att klättra över<br />
w Ökad grad av förvärvsarbete – vuxna i<br />
meningsfull sysselsättning<br />
w Bo, verka, färdas och vistas tryggt i Alby<br />
w Bra miljö för god hälsa<br />
Projekt<br />
Hallunda/Norsborg<br />
w Trygghet; minskad brottslighet, ökat<br />
ansvar för närmiljön och ökad<br />
trygghet<br />
w Utbildning; ökade kunskaper i svenska<br />
och ökat samhällsengagemang<br />
w Arbete; fler personer sysselsatta och<br />
fler ska försörja sig genom eget<br />
arbete<br />
w Hälsa; en hälsosam uppväxtmiljö och<br />
barn med god hälsa<br />
kaler ska vara rökfria år 2001, b) för nyfödda låg-<br />
viktiga: trendbrott 2000, ned från 5,5 % (1995)<br />
till 4% 2001, 3%=bästa kommun 2002, c) 4-års-<br />
kontrollen: ingen ökning 2000, minskning med<br />
10% 2002, efter 5 år i nivå med länet, d) samtliga<br />
föräldrar deltar under barnets första år, e) barn<br />
7–16 år och deras föräldrar. Mål gällande barn med<br />
psykiska problem: ingen ökning 2002, minskning<br />
med minst 2% per år till samma nivå som länet<br />
har nått.<br />
Bortsett från kvantitativa mål och andra detaljer<br />
kan man sammanfatta kommunens ingripandemo-<br />
dell för storstadssatsningen med den figur som följer<br />
här nedan:<br />
Minskad utflyttning<br />
och ökad uthyrning av<br />
tomma lägenheter<br />
Figur 2. Ingripandemodell för storstadssatsningen enligt handlingsplanen<br />
Termer och formuleringar i figuren är hämtade från samordnare och projektarbetare.<br />
?<br />
?<br />
”Botkyrka är en attraktiv<br />
bostadsort i stockholmsregionen.<br />
Kommunen kan<br />
erbjuda ett attraktivt varierat<br />
boende och goda möjligheter<br />
till utbildning för alla åldrar.<br />
Botkyrka är känt för att vara<br />
en kommun där nya idéer<br />
prövas i en öppen och<br />
trygg miljö.”
Ingripandemodell för<br />
storstadssatsningen i praktiken<br />
Under tiden som man arbetat med aktiviteterna<br />
inom målområdena har storstadssatsningens ingri-<br />
pandemodell i Botkyrka ändrats flera gånger, mest<br />
till innehållet men även till formen. Detta ligger i<br />
linje med avtalet som innefattar revideringar minst<br />
en gång varje år. Denna modell är baserad på de mål-<br />
formuleringar som gällde fram till slutet av 2001.<br />
Fittja<br />
Innan storstadssatsningen sattes igång hade Fittja-<br />
satsningen hunnit ganska långt i anpassningen av<br />
Fittjas ingripandemodell till det arbete som pågick i<br />
praktiken. Man hade förvandlat modellens sex mål-<br />
områden (se figur 1) till fyra, som man kallade det,<br />
”kärnfrågor”. Varje kärnfråga hade sina ”önskvärda<br />
resultat” och operationella mål (”mål och utfall”<br />
med projektets ord) som efter flera revideringar och<br />
omplaceringar resulterade i följande formuleringar i<br />
den senaste uppföljningsrapporten (Nr 8):<br />
1. Arbete/sysselsättning<br />
Önskvärt resultat: Andelen invånare som är själv-<br />
försörjande och stadigt förankrade i det svenska<br />
samhälle ska ha ökat och ska fortsätta öka.<br />
Mål och utfall: a) Andelen som förvärvsarbetar<br />
eller studerar har ökat till 60% 2000-12-31. b)<br />
Andelen hushåll med socialbidrag har minskat<br />
till 20% 2000-12-31. c) Andelen låginkomsttagare<br />
har minskat till 35% 2000-12-31 och höginkomst-<br />
tagare ökat till 5% 2000-12-31.<br />
2. Trygghet inne/ute<br />
Önskvärt resultat: Invånarna vill bo kvar och<br />
människor vill flytta till Fittja.<br />
Mål och utfall: a) Utflyttningen skall varaktigt<br />
ligga under 12% per år. b) Inga tomma lägen-<br />
heter 2000-12-31. c) Andelen anmälningar p.g.a.<br />
kriminalitet och eller missbruk som avser ungdo-<br />
mar 13–20 år har 2001-12-31 minskat med 25%<br />
jämfört med hösten 1998.<br />
3. Svenska språket<br />
Önskvärt resultat: Invånarna vill bo kvar och<br />
människor vill flytta till Fittja.<br />
Mål och utfall: a) Alla barn som börjar skolan<br />
och har deltagit i förskolan minst två år skall<br />
ha uppnått ”mellannivå” i svenska som andra-<br />
språk vid skolstart 2002-06-30. b) Alla barn som<br />
lämnar grundskolan och har studerat fem år i<br />
Fittjas skolor har godkända betyg 2002-06-30. c)<br />
Alla elever som tillhör skolor i Fittja väljer att stu-<br />
dera i Fittja 2002-06-30.<br />
4. Demokrati/medborgarinflytande<br />
Önskvärt resultat: Invånarnas deltagande så väl i<br />
närsamhället som i det omgivande samhället har<br />
ökat i avgörande grad.<br />
Mål och utfall: a) Barn och ungdomars aktiva del-<br />
tagande i föreningar eller samfund har ökat med<br />
20% 2001-06-30. b) Summan av fittjabor som<br />
deltar i enstaka möten eller liknande i den pågå-<br />
ende förändringsprocessen skall vara minst 25% (1<br />
525 fittjabor av invånarna över 6 år). c) Fittjabor<br />
som återkommer på möten, är med i arbetsgrup-<br />
per och tar aktiv del av den pågående föränd-<br />
ringsprocessen ska vara minst ett 50-tal över 6 år.<br />
Det är anmärkningsvärt att Fittja efter inlemman-<br />
det i storstadssatsningen <strong>fortfarande</strong> upprepar Fitt-<br />
jasatsningens vision i sina rapporter, trots att det<br />
inte finns någon sådan vision i avtalet. Likaså fort-<br />
sätter kampen för att nå övergripande mål (ökad<br />
inflyttning till Fittja och minskad utflyttning från<br />
Fittja) som saknas i avtalet.<br />
Alby<br />
I Alby finns <strong>fortfarande</strong> inget övergripande mål för<br />
området men sex ”ansvarsområden” ser efter revi-<br />
deringar ut som följer:<br />
1. Arbete och sysselsättning<br />
Övergripande ambition: ökad grad av förvärvsar-<br />
bete – vuxna i meningsfull sysselsättning.<br />
Önskvärda resultat: a) ökad sysselsättning, b)<br />
samverkan med näringslivet.<br />
Tidsatt, mätbart mål: a) 80% av befolkningen i<br />
åldrarna 20–64 år ska ha reguljär sysselsättning år<br />
2004, b) två företag medverkar i arbetsgruppen.<br />
2. Demokrati och dialog<br />
Övergripande ambition: kunskap, delaktighet och<br />
inflytande för makt och ansvar.<br />
27
Önskvärda resultat: a) brukarinflytande i alla verk-<br />
samheter, b) bättre lokal samhällsinformation, c)<br />
bättre dialog mellan brukare och verksamheter/<br />
politiker.<br />
Tidsatt, mätbart mål: a) Alla verksamheter ska ta<br />
fram en plan för ökat brukarinflytande till 2002,<br />
b) en ökad andel av tillfrågade albybor ska svara ja<br />
på frågor om de har makt och inflytande år 2001,<br />
c) fler kanaler för lättillgänglig och begriplig sam-<br />
hälls- och lokal information under 2001 d) Fler<br />
möjligheter för de boende att förmedla sina syn-<br />
punkter till verksamheter/politiker under 2001.<br />
3. Trygghet<br />
Övergripande ambition: bo, verka, färdas och<br />
vistas tryggt i Alby.<br />
Önskvärda resultat: a) Minska totala antalet brott,<br />
b) minska ungdomsbrottsligheten, c) öka trygg-<br />
heten.<br />
Tidsatt, mätbart mål: a) minska vardagsbrottslig-<br />
heten och drogmissbruk med 30% från 1999 till<br />
2000, med 50% år två och långsiktigt till 0, b)<br />
minska tillströmningen av ungdomar till brotts-<br />
lig verksamhet med 30%. Minska vardagsbrotts-<br />
ligheten och drogmissbruk med 30, c) minska<br />
tillströmningen av ungdomar till brottslig verk-<br />
samhet med 30%.<br />
4. Boendemiljö<br />
Övergripande ambition: förbättra och utveckla<br />
bomiljön.<br />
Önskvärda resultat: a) Öka kunskapen om vad<br />
som händer kring boendemiljön, b) bättre miljö,<br />
c) fler utnyttjar möjligheten att påverka bomil-<br />
jön, d) fler väljer att bo kvar.<br />
Tidssatt, mätbart mål: a) en ökad andel av boende<br />
ska uppleva att de vet mer om vad som pågår<br />
kring boendemiljön, b) en ökad andel upplever<br />
att bomiljön har blivit bättre, c) i alla aktiviteter<br />
ska brukarna vara inblandade, d) en ökad andel<br />
väljer att bo kvar.<br />
5. Hälsa<br />
Övergripande ambition: förbättra folkhälsan i<br />
Alby.<br />
Önskvärda resultat: a) stärka barns uppväxtvill-<br />
kor, b) tidiga insatser för barn och ungdomar i<br />
riskzonen, c) stärka barns och ungdomars psy-<br />
kiska hälsa, d) minska antalet missbrukare, e)<br />
28<br />
höja debutåldern för alkohol och andra droger, f)<br />
minska familjevåldet.<br />
Tidsatt, mätbart mål: a) antalet påbörjade utred-<br />
ningar ska minska med sex familjer, b) antalet<br />
ansökningar ska vara fler än antalet anmälningar<br />
(bup statistik), c) minska antalet missbrukare<br />
med 50%, d) andelen elever som har prövat alko-<br />
hol år 8 ska minska med 10%, e) minska bruket<br />
av andra droger till 0, f) minska antalet anmälda<br />
familjebråk med 10 familjer.<br />
6. Utbildning och kultur<br />
(Målområdet är under revidering)<br />
Hallunda/Norsborg<br />
Det finns <strong>fortfarande</strong> inte något övergripande mål<br />
för området Hallunda/Norsborg. Under år 2001<br />
började man arbeta med en vision och ett övergri-<br />
pande mål för området, men det arbetet är fortfa-<br />
rande inte slutfört. Fem ”ansvarsområden” har man<br />
dock specificerat:<br />
1. Arbete/sysselsättning<br />
Önskvärda resultat: a) fler personer sysselsatta,<br />
b) fler ska försörja sig genom eget arbete.<br />
Mål: bidra till att höja förvärvsfrekvensen till 80%<br />
till år 2004.<br />
2. Folkhälsa<br />
Önskvärt resultat: förebygga barns och ungas<br />
fysiska, psykiska och sociala hälsa.<br />
Mål: barn med god hälsa.<br />
3. Demokrati och delaktighet<br />
Önskvärda resultat: a) ökad samverkan för områ-<br />
dets utveckling, b) fler boende engagerade i<br />
områdets utveckling, c) fler kvinnor och flickor<br />
engagerade i områdets utveckling, d) förbättrad<br />
dialog mellan tjänstemän och medborgare, e) fler<br />
medborgare utnyttjar sin rösträtt i allmänna val.<br />
Mål: a) samverkan har inletts med minst 10<br />
lokala aktörer under 2001, b) antalet medlemmar<br />
i Referensgruppen/Boenderådet har ökat från 70<br />
till 100 år 2001, c) trettio kvinnor är engagerade<br />
i kvinnoföreningen prisma under år 2001, d)<br />
år 2002 upplever 5 av 10 boende att dialogen<br />
med tjänstemän förbättrats jämfört med år 2001,<br />
e) valdeltagandet har ökat med 2% jämfört med<br />
1998.
4. Trygghet<br />
Önskvärda resultat: a) minskad brottslighet, b)<br />
ökad trygghet.<br />
Mål: a) bostadsinbrotten ska årligen ha minskat<br />
med 10% under perioden 2000-2002, b) antalet<br />
anmälda från socialtjänsten för brottslighet ska<br />
årligen ha minskat med 10% under perioden<br />
2000–2002, c) år 2000–2002 ska 80% uppleva att<br />
stadsdelen blivit tryggare efter mörkrets inbrott<br />
jämfört med året innan.<br />
5. Utbildning<br />
Önskvärda resultat: a) ökade kunskaper i svenska,<br />
engelska och matematik samt gymnasiekompe-<br />
tens, b) trygg studiemiljö i grund- och gymnasie-<br />
skolan, c) ökat föräldradeltagande i förskola/skola,<br />
Projekt<br />
Projekt<br />
Fittja<br />
w öka andelen självförsörjande<br />
w öka trygghet inne/ute<br />
w förbättra svenska språket och<br />
utbildning<br />
w öka invånarnas deltagande såväl i<br />
närområdet som i det omgivande<br />
samhället<br />
Hallunda/Norsborg<br />
w fler personer sysselsatta<br />
w förebygga barns och ungas fysiska, psykiska<br />
och sociala hälsa<br />
w öka samverkan för områdets utveckling,<br />
öka andelen boende engagerade i områdets<br />
utveckling, förbättra dialogen mellan<br />
tjänstemän och medborgare, öka<br />
valdeltagandet<br />
w minska brottslighet och öka trygghet<br />
w öka kunskaper i kärnämnen, skapa trygg<br />
studiemiljö, öka föräldrarnas deltagande i<br />
skola/förskola<br />
Alby<br />
w öka graden av förvärvsarbete<br />
w öka kunskap, delaktighet och inflytande<br />
för makt och ansvar<br />
w bo, verka, färdas och vistas tryggt i Alby<br />
w förbättra och utveckla bomiljön<br />
w förbättra folkhälsan<br />
w förbättra svenska språket och utbildning<br />
Projekt<br />
d) ”ett levande bibliotek” – ett sätt att bryta isole-<br />
ring.<br />
Figur 3. Ingripandemodeller för storstadssatsningen i praktiken<br />
Mål: a) vt 2001 ska 3% fler elever ha godkänt i sv,<br />
en, ma i åk 9, b) vt 2001 ska 10% fler elever<br />
ha godkänt i Sv B i gymnasiet, c) vt 2001 ska<br />
10% fler elever ha uppnått godkänd sfi-nivå, d)<br />
5% fler grund- och gymnasieelever ska uppleva<br />
sin studiemiljö tryggare år 2002, e) våren 2002<br />
ska deltagandet i förskola/skola ha ökat med 10%<br />
jämfört med år 2000, f) år 2001 ska 90% av besö-<br />
karna uppleva biblioteket som en lugn och stu-<br />
dievänlig miljö, g) antalet vuxenstuderande som<br />
i grupp besöker biblioteket ska öka med 10% per<br />
år fr.o.m. år 2000, h) högre kvalitet på biblioteks-<br />
visningar, i) bättre studie- och läsmiljö.<br />
Minskad utflyttning<br />
och ökad uthyrning<br />
av tomma lägenheter<br />
Termer och formuleringar i figuren är hämtade från samordnare och projektarbetare.<br />
?<br />
?<br />
”Botkyrka är en attraktiv<br />
bostadsort i stockholmsregionen.<br />
Kommunen kan<br />
erbjuda ett attraktivt varierat<br />
boende och goda möjligheter<br />
till utbildning för alla åldrar.<br />
Botkyrka är känt för att vara<br />
en kommun där nya idéer<br />
prövas i en öppen och<br />
trygg miljö.”<br />
29
Några synpunkter på<br />
kommunens ingripandemodeller<br />
Ingripandemodeller som dynamiska processer<br />
Utifrån de olika ingripandemodellerna ovan ser<br />
vi att förändringsarbetet i Botkyrka kommun är<br />
en dynamisk process mer än en statisk apparat.<br />
Detta är särskilt tydligt när vi går till projektnivån.<br />
Modellerna töms hela tiden på aktiviteter som inte<br />
bedömts vara värda att prioritera och de fylls på med<br />
aktiviteter som givits prioritet. Detsamma gäller<br />
även definitioner och formuleringar. Under proces-<br />
sen avlöses hela tiden gamla definitioner och for-<br />
muleringar av nya. Det framgår mycket tydligt när<br />
man jämför storstadssatsningens ingripandemodell,<br />
såsom den framstår i avtalet mellan staten och kom-<br />
munen, med den ingripandemodell som vuxit fram<br />
genom det praktiska arbetet.<br />
Detta sätt att arbeta är en styrka för kommunens<br />
förändringsarbete. Det erbjuder tillfälle att ”testa,<br />
acceptera eller förkasta” – naturliga moment för<br />
varje projekt. Det ger möjligheter att anpassa pla-<br />
neringsfasens önskade värden till genomförandefa-<br />
sens verkliga värden. Det skapar utrymme för de<br />
nya tankar och nya initiativ som genomförandet<br />
till skillnad från de teoretiska reflektionerna kan<br />
ge upphov till. Det möjliggör också en anpassning<br />
till den instabila finansiering som diskuterats i tidi-<br />
gare kapitel. Detta sätt att arbeta är därtill nödvän-<br />
digt: boendedelaktighet, underifrånperspektiv och<br />
nytänkande är inte bara krav från regeringen utan<br />
utgör också förutsättningar för ett framgångsrikt<br />
arbete.<br />
Spänningen mellan modell och verklighet<br />
Processen löper inte så jämnt som det kan förefalla<br />
av presentationen. Skapande av integrationsmo-<br />
deller i Botkyrka kommun börjar vanligen med<br />
ett mobiliseringsarbete. Under mobiliseringstiden<br />
lägger intresserade aktörer fram sina ansökningar.<br />
I syfte att vinna företräde framför andra sökande<br />
är ansökningarna naturligtvis mycket ambitiösa. De<br />
innehåller välformulerade lägesbeskrivningar, väl-<br />
definierade genomförandemetoder, välutformade<br />
mål, välorganiserade samarbetspartner och, om så<br />
behövs, ambitiösa mål kvantifierade in i minsta<br />
30<br />
detalj. Här anpassar man sig i högsta grad, och utan<br />
protest, till minsta kriterium som dyker upp i doku-<br />
menten.<br />
Integrationsmodellerna i den handlingsplan som<br />
lämnades till regeringen utgör en kombination av<br />
dessa enskilda ansökningar, inklusive en del priorite-<br />
ringar och omformuleringar som passar konkurren-<br />
sen på denna högre nivå. De två första modellerna i<br />
föregående kapitel har jag sammanfattat från hand-<br />
lingsplanerna bakom två finansieringsansökningar:<br />
Fittjasatsningen och storstadssatsningen. I dem ser<br />
man utan svårigheter ambitionerna och de för-<br />
skönande formuleringar dessa resulterar i. Många<br />
ambitiösa eller förskönande skrivningar har även<br />
funnit sina vägar till avtalet mellan staten och Bot-<br />
kyrka kommun. Följande är ett exempel hämtat från<br />
underrubrik ”Målområde: förvärvsfrekvens – för-<br />
sörjningsstöd”:<br />
”75 procent av de som genomgår kommunens<br />
flyktingintroduktion skall övergå till egen för-<br />
sörjning inom 2 år.”<br />
”År 2002 skall alla kunna använda svenska som<br />
vardagsspråk (i Alby)”<br />
Under den fas som föregår finansieringen utgör<br />
ambitioner och försköningar modellernas styrka.<br />
Efter finansieringen däremot, förvandlas de till<br />
belastningar. Under genomförandeprocessen passar<br />
inte modellerna till verkligheten med alla dess<br />
dimensioner. Och även om de passar är det inte<br />
alltid så lätt att utifrån existerande möjligheter för-<br />
verkliga modellerna. Eftersom man inte kan anpassa<br />
verkligheten till modellerna blir det nödvändigt att<br />
ändra modellerna så att de anpassas till verklighe-<br />
ten. Ju mer modellerna avviker från verkligheten<br />
och ju svårare det är att förverkliga modellerna med<br />
existerande möjligheter, desto större blir svårighe-<br />
terna att anpassa dem till verkligheten.<br />
Efter finansieringen har, både i Fittjasatsningen<br />
och storstadssatsningen, mycken kraft gått åt till att<br />
revidera modellen i stort och även de specifika mål-<br />
formuleringarna, för att anpassa dem till existerande<br />
möjligheter. Jag har varit med om långa diskussio-<br />
ner i områdesgrupperna som ägnats åt förändring<br />
av modellerna och revidering av målformulering-
arna. Dessa förändringar är särskilt svåra i Botkyrka<br />
kommun där placeringen av projekten inom ordina-<br />
rie verksamheter har lett till en mycket komplicerad<br />
arbetsorganisation. Den ansvariga för ett projekt som<br />
förlorat sin samverkanspartner längs resans gång<br />
skriver i sin självutvärdering:<br />
”Socialförvaltningen föreslog att målen kring<br />
minskad brottslighet skulle tas bort ur projekt-<br />
planen då socialförvaltningen endast kan verka<br />
för att drogmissbruket minskar. /…/ Denna för-<br />
ändring av målen ledde till en stor diskussion<br />
mellan områdesgruppens ledning och socialför-<br />
valtningens ledning. Områdesgruppen ansåg att<br />
målen inte kunde ändras, då kommunen var<br />
bunden av utvecklingsavtalet med staten, medan<br />
socialförvaltningen hävdade att en revision var<br />
nödvändig då den reguljära samverkansparten<br />
hade hoppat av. Ytterligare en motsättning fanns<br />
också mellan vem som egentligen bestämde om<br />
målrevision, områdesgruppen eller sn [social-<br />
nämnden]? Det klargjordes att sn avgör, men<br />
efter inhämtanden av synpunkter från områdes-<br />
gruppen.” (citerat i Bringlöv 2002:15)<br />
Det framträder hela tiden, när man läser Fittjasats-<br />
ningens uppföljningsrapporter, en spänning mellan<br />
den modell som definierats i handlingsplanen och<br />
den verklighet som projektarbetarna befinner sig i.<br />
I handlingsplanen har man, till exempel, definierat<br />
”språkinlärning” som ett mål för satsningen. Därför<br />
fyller man den rutan med allt som, direkt eller indi-<br />
rekt, har att göra med utbildning: ombyggnad av<br />
skolan, värdar från Fryshuset i S:t Botvids gymna-<br />
sium och även Mångkulturellt centrums utvärdering<br />
(se Fittjasatsningens uppföljningsrapport Nr 3, s. 2).<br />
Eller, för att ta ett annat exempel, som ett mål för<br />
”demokrati/ medborgarinflytande” anger man ”barn<br />
och ungdomars aktiva deltagande i föreningar eller<br />
samfund”. Det målet mäts dock senare, på grund av<br />
brist på statistik, med ”antal barn och ungdomars<br />
besök (3–18 år) i den öppna föreningsverksamheten”<br />
(Fittjasatsningens uppföljningsrapport Nr 7, s. 12).<br />
Spänningen mellan modellen och verkligheten<br />
har sin rot i den försvinnande korta tid man har på<br />
sig att söka resurser, i konkurrensen mellan aktörer<br />
för att vinna resurser, och särskilt i den toppstyrning<br />
som finns både på kommunal och statlig nivå. Jag<br />
kan förstå poängen med allmänna statliga direktiv<br />
som anger riktningen för det kommunala arbetet,<br />
liksom också poängen med kommunala direktiv<br />
för att leda arbetet på projektnivå. Jag kan även<br />
förstå behovet av detaljerade projektbeskrivningar<br />
och målformuleringar som underlag för resursför-<br />
delning. Men jag kan inte förstå varför de detaljer<br />
som jag citerat ovan ska behöva stå i avtalet mellan<br />
staten och Botkyrka kommun. Jag kan heller inte<br />
förstå varför handlingsplanen på områdesnivå (inte<br />
projektnivå) ska behöva fyllas med de detaljerade<br />
målformuleringar vi sett ovan i beskrivningen av<br />
kommunens ingripandemodeller.<br />
Kopplingen mellan nationella mål,<br />
kommunens ingripandemodeller<br />
och de genomförda projekten<br />
Kommer förändringsarbetet i Botkyrka kommun<br />
att bidra till förverkligandet av de övergripande mål<br />
regeringen formulerat för de lokala utvecklingsav-<br />
talen, nämligen att ”bryta den sociala, etniska och<br />
diskriminerande segregationen som präglar storstä-<br />
dernas mest utsatta områden”? Eftersom målområ-<br />
dena har definierats centralt från regeringens sida,<br />
är denna fråga giltig för regeringen och inte för<br />
kommunerna. Kommunernas uppgift är att hålla sig<br />
inom den ram som definierats av regeringen, något<br />
de också lyckas med. Trots alla revideringar stäm-<br />
mer modellerna <strong>fortfarande</strong> med statens ”riktlinjer<br />
för lokala utvecklingsavtal” (se s. 9–10 för dessa rikt-<br />
linjer).<br />
En annan fråga gäller huruvida kommunens ingri-<br />
pandemodeller, och de projekt dessa tar sig uttryck<br />
i, kan förverkliga de allmänna mål som kommunen<br />
själv formulerat. Det är oerhört svårt för mig att<br />
ge ett bestämt jakande eller nekande svar på denna<br />
fråga. Den information jag samlat, i form av upp-<br />
följningar, självutvärderingar samt forskarutvärde-<br />
ringar av enskilda projekt räcker inte för att göra en<br />
sådan bedömning. Frågan skulle vara mycket svårt<br />
att besvara även om vi hade tillgång till en mer full-<br />
ständig information.<br />
Det bästa är istället att vänta och se om projek-<br />
ten leder till de önskvärda resultaten. Utifrån det<br />
31
ovan nämnda underlaget kan jag redan nu göra den<br />
grova bedömningen att vi istället för att ifrågasätta<br />
de enskilda projekten snarare bör ifrågasätta de all-<br />
männa målformuleringarna:<br />
w De allmänna mål som formulerats av kommunen<br />
för olika målområden och olika kommundelar är<br />
för ambitiösa och detaljerade. Detta har jag redan<br />
berört ovan och jag kommer att tala mer om det<br />
på kommande sidor. Till exempel är det omöjligt<br />
att råda bot på arbetslösheten inom en kommun-<br />
del eller en kommun genom ett antal projekt som<br />
genomförs i kommundelen eller kommunen.<br />
32<br />
w Inom vissa målområden saknas projekt som<br />
mäktar med att förverkliga målen. Det har påpe-<br />
kats av den konsult som hjälpt projektarbetarna i<br />
sina målrevideringar och det har också upprepats<br />
flera gånger i Fittjasatsningens uppföljningsrap-<br />
porter. Bristen är särskilt märkbar på målområdet<br />
”demokratisk delaktighet”. De aktiviteter som<br />
återfinns inom ”lokala utvecklingsavtal” räcker<br />
inte alls för att höja andelen röstande i kommunal-<br />
valet i Fittja från 50,1% år 1998 till 70% år 2002<br />
och inte heller till att öka andelen röstande i kom-<br />
munalvalet 2002 i Alby och Hallunda/Norsborg<br />
med 10% jämfört med valet 1998.
Målformuleringar<br />
Jag har redan berört en del målformuleringar i dis-<br />
kussionen om kommunens ingripandemodeller. Här<br />
nedan ska jag ägna mig specifikt åt målformulering-<br />
arna. Den diskussionen är viktig därför att målfor-<br />
muleringar inte bara utgör anvisningar för projektens<br />
genomförande utan också är ett redskap för deras<br />
utvärdering. Det är genom målformuleringarna som<br />
man kan bedöma vilka projekt som lyckats och vilka<br />
som inte lyckats. Det som räknas som ”misslyck-<br />
ande” för ett projekt kan inte alltid härledas till bris-<br />
tande arbete i projektet, utan kan även härstamma<br />
från en icke-realistisk målformulering.<br />
Som tidigare nämnts finns det omkring 90 pro-<br />
jekt i Botkyrka kommun som finansierats helt eller<br />
delvis av storstadssatsningen. En detaljerad analys<br />
av målformuleringarna i så många projekt kräver sin<br />
egen rapport. Syftet med detta kapitel är alltså inte<br />
att leverera någon utförlig analys av samtliga mål-<br />
formuleringar, utan att ge en hastig överblick över<br />
deras viktigaste ofullkomligheter. Det betyder att<br />
min presentation av målformuleringarna i texten är<br />
selektiv och täcker i första hand de övergripande<br />
målen för satsningen eller målformuleringarna för<br />
större projekt. Det betyder i sin tur att det inte är<br />
bara de presenterade målformuleringarna som är<br />
bristfälliga. Liknande målformuleringar kan man<br />
hitta också i andra projekt.<br />
För att kunna visa bristerna tydligare har jag<br />
valt sådana målformuleringar som utgör ett slags<br />
extremfall. Alla målformuleringar är alltså inte lika<br />
extrema som de presenterade. Min infallsvinkel i<br />
diskussionen är naturligtvis sociologisk. En teknisk<br />
granskning av målformuleringarna kräver att man<br />
behärskar andra kunskapsområden, i första hand i<br />
”management”, något som ligger utanför mitt kom-<br />
petensområde. Ofullkomligheterna i målformule-<br />
ringarna sammanfattas under tre allmänna rubriker:<br />
överambition, oklarhet och kvantifiering.<br />
Överambition<br />
Den första ofullkomligheten, som syns omedelbart<br />
i målformuleringarna, är att de är för ambitiösa.<br />
Fittjasatsningens övergripande ambition för år<br />
1998–2000 är att:<br />
”Senast år 2000 ska vi tillsammans ha vänt de<br />
negativa trender som hindrar Fittja från att vara<br />
ett attraktivt bostadsområde och dess invånare i<br />
sin strävan till självständigt liv.”<br />
Det är inte så svårt att begripa att man på tre år, oav-<br />
sett hur mycket resurser man har till sitt förfogande,<br />
inte kan vända ”de negativa trender som hindrar<br />
Fittja från att vara ett attraktivt bostadsområde”.<br />
Forskning förutan säger redan det sunda förnuftet<br />
att Fittjas problematik är bredare och djupare än vad<br />
som kan lösas inom det egna bostadsområdet. Som<br />
ett resultat av större processer i samhället kan det<br />
naturligtvis hända att de negativa trenderna i Fittja<br />
vänds under perioden ifråga, men detta har i så fall<br />
inte så mycket med satsningen i Fittja att göra. Så har<br />
också varit fallet med ett av Fittjasatsningens opera-<br />
tiva mål: ”inga tomma lägenheter 2000-12-31”. På<br />
grund av bostadsbristen i Stockholm hade detta mål<br />
33
uppfyllts redan innan projekten sattes igång. Det<br />
fanns inte längre några tomma lägenheter i Fittja.<br />
I det lokala utvecklingsavtalet mellan staten och<br />
Botkyrka kommun läser vi under rubriken ”målom-<br />
råde: förvärvsfrekvens – försörjningsstöd”:<br />
”75 procent av dem som genomgår kommunens<br />
flyktingintroduktion skall övergå till egen för-<br />
sörjning inom 2 år.”<br />
Det skulle inte behövas några statliga satsningar på<br />
invandrartäta områden om man hade lyckats hjälpa<br />
flyktingar till ”egen försörjning” inom två år. Forsk-<br />
ningserfarenheter visar att introduktionsperioden<br />
vanligtvis varar längre än tre år och att egenförsörj-<br />
ningsgraden inte ens efter tio år ligger på den nivå<br />
projektet hoppas nå på två år (se Hosseini-Kaladjahi<br />
1993; 1997).<br />
Under rubriken ”mål och önskvärt resultat” för<br />
projektet Allmän förskola med inriktning på omsorg<br />
och svenska språket i Fittja läser vi:<br />
”Alla människor i Fittja skall känna en tillhörig-<br />
het i det svenska samhället och i det svenska<br />
språket.”<br />
”Mål och önskvärt resultat” för en annan del av<br />
samma projekt som gäller ”ökat föräldraengagemang/<br />
inflytande och föräldrautbildning” har formulerats<br />
på följande sätt:<br />
”Minskad segregation och minskat utanförskap<br />
genom att nya former för möten och kontaktytor<br />
med föräldrar skapas.”<br />
Det är en självklarhet, åtminstone i forskarvärlden,<br />
att känslan av tillhörighet till ett nytt samhälle är<br />
sällsynt för förstagenerationsinvandrare och att den<br />
definitivt inte kan frammanas genom ett förskole-<br />
projekt inriktat mot barn upp till 6 år. ”Minskad<br />
segregation och minskat utanförskap” är ett mål<br />
för hela storstadssatsningen och kan inte uppfyllas<br />
genom förskolan ensam.<br />
Det tredje exemplet hämtar jag från projektet<br />
Skolan mitt i byn i Fittja. Önskvärda resultat för<br />
detta projekt är att:<br />
34<br />
w öka elevernas och de boendes språkliga förmåga,<br />
w öka intresse för kultur, utbildning och fritids-<br />
aktiviteter,<br />
w bygga broar mellan barn och vuxna,<br />
w rasera murar mellan olika kulturer,<br />
w stärka de boendes självförtroende,<br />
w stimulera kreativiteten hos elever och boende,<br />
w förebygga kriminalitet,<br />
w höja kunskapsnivån hos befolkningen,<br />
w öka antalet arbetstillfällen för invånarna,<br />
w vara ett kompetenshöjande komplement till den<br />
obligatoriska skolan.<br />
I detta projekt ska man på tre år ”rasera murar<br />
mellan olika kulturer”, något som genom hela his-<br />
torien inte någon lyckats med. Vid sidan av det egna<br />
arbetet med skoleleverna ska man öka de boendes<br />
språkliga förmåga och intresse för kultur, utbild-<br />
ning och fritidsaktiviteter, stärka de boendes själv-<br />
förtroende, stimulera kreativiteten hos de boende,<br />
förebygga kriminalitet, höja kunskapsnivån hos<br />
befolkningen och öka antalet arbetstillfällen för<br />
invånarna. Det skulle med stor säkerhet ses som<br />
en stor framgång om hela storstadssatsningen sam-<br />
mantaget lyckades ta sig an alla dessa uppgifter.<br />
Målet för projektet Vy 2001 i Hallunda/Norsborg<br />
är att: ”bidra till att höja förvärvsfrekvensen i områ-<br />
det till 80%”. Önskvärda resultat är:<br />
w Vy 2001 med evenemanget i september 2001<br />
skall göra Hallunda/Norsborg bekant i Sverige<br />
och utanför landet som en förort som utmärks<br />
av kreativitet inom såväl det kulturella som kom-<br />
mersiella området.<br />
w Att en optimism och entreprenörsanda skapas,<br />
vilken leder till företagsamhet både i offentlig och<br />
privat regi med start i skolorna i området.<br />
w Minst tio fungerande företag initierade av skol-<br />
ungdomar/vuxenelever skall skapas under första<br />
året. Många nya <strong>små</strong>företagare skall visa upp sina<br />
affärsidéer och produkter under evenemangsda-<br />
garna och få ökad avsättning.<br />
w En ökad vi-känsla bland områdets invånare base-<br />
rad på lyckade genomföranden av föreslagna<br />
projekt skall kunna dokumenteras vid enkätun-<br />
dersökningar i området.
Målet att öka förvärvsfrekvensen i området till<br />
80% är för ambitiöst för hela satsningen (det vill säga<br />
alla projekt sammantagna) i Hallunda/Norsborg.<br />
Om man hade kunnat skapa ”minst 10 fungerade<br />
företag initierade av skolungdomar/vuxenelever”<br />
genom ett projekt under ett år, ja då skulle man<br />
inte ha några bekymmer rörande integration och<br />
segregation i Sverige. Slutligen, är det ens genom<br />
satsningen i dess helhet möjligt att göra ”Hallunda/<br />
Norsborg bekant i Sverige och utanför landet som<br />
en förort som utmärks av kreativitet inom såväl det<br />
kulturella som kommersiella området”?<br />
Överambitionen i målsättningarna är självklart<br />
delvis ett resultat av bristande kunskap om vad mål-<br />
formuleringar innebär. Att formulera mål är ett pro-<br />
fessionellt arbete. För att ange realistiska mål för ett<br />
projekt måste man kunna skilja det mål man strävar<br />
efter, från alla de indirekta konsekvenser som kan<br />
följa oavsiktligt från projektets genomförande. Pro-<br />
jektet Skolan mitt i byn, om vi tar ett exempel, kan<br />
hjälpa till att ”rasera murar mellan olika kulturer”<br />
eller ”stärka de boendes självförtroende” men dessa<br />
effekter utgör inte projektets mål. (För diskussioner<br />
om målformuleringar kan man vända sig till någon av<br />
de många läroböcker som finns om utvärderingsme-<br />
toder, t.ex. Rossi & Freeman 1993; Vedung 1998).<br />
Överambition kan också vara resultatet av en god<br />
vilja att förändra verkligheten i en positiv riktning<br />
så snabbt som möjligt. Voluntarism är en del av<br />
människans tillvaro. Man vill nå positiva resultat på<br />
kortast möjliga tid och med minsta möjliga resur-<br />
ser. Det gäller särskilt i ett område som Fittja eller<br />
Alby där boende, tjänstemän och politiker är trötta<br />
på projekt som inte givit synliga resultat.<br />
Men diskussionen om överambitiösa mål har en<br />
annan dimension också. Överambition i projektfor-<br />
muleringarna utgör en sorts marknadsföring i den<br />
konkurrens som dominerar projektvärlden. Man<br />
ger en vacker bild av de förväntade resultaten för<br />
att påverka beslutsfattarna. Man vill övertyga sina<br />
köpare att världen kommer att vara annorlunda när<br />
man väl genomfört projektet. Detta har jag berört<br />
i samband med diskussionen om kommunens ingri-<br />
pandemodell och jag återkommer till det framöver.<br />
Om man bedömer projektets grad av framgång<br />
utifrån överensstämmelsen mellan mål och resul-<br />
tat, så är projekt med sådana överambitiösa mål<br />
dömda att misslyckas. Inte därför att de är dåliga,<br />
eller därför att projektarbetarna har gjort ett dåligt<br />
”De som skrattar i början<br />
gråter i slutet.” (persiskt ordspråk)<br />
arbete, utan därför att målet är ouppnåeligt. Över-<br />
ambitiösa mål leder ofta till stora besvikelser både<br />
hos projektarbetare och målgrupp. De skadar också<br />
målgruppens förtroende för projektarbetarna. Det<br />
finns ett ordspråk som säger ”de som skrattar i<br />
början gråter i slutet”.<br />
Oklarhet<br />
I projektbeskrivningarna är oklara målformuleringar<br />
vanligare än överambitiösa målformuleringar. Inte<br />
minst de kvalitativa målsättningarna är ofta inte till-<br />
räckligt tydliga. Jag börjar med ”kommunens över-<br />
gripande mål” i ”Lokalt utvecklingsavtal mellan<br />
staten och Botkyrka kommun”, det dokument som<br />
redan citerats ovan och som godkänts av både kom-<br />
munledningen och regeringen:<br />
”Botkyrka är en attraktiv bostadsort i stock-<br />
holmsregionen. Kommunen kan erbjuda ett att-<br />
raktivt varierat boende och goda möjligheter till<br />
utbildning för alla åldrar. Botkyrka är känt för<br />
att vara en kommun där nya idéer prövas i en<br />
öppen och trygg miljö.” (s. 4)<br />
Formuleringen säger ingenting om målet: Vad ska<br />
man göra och vilket resultat förväntar man sig av<br />
satsningen? Formuleringen är däremot en beskriv-<br />
ning av Botkyrka: hur kommunen ser ut, vad den<br />
kan erbjuda eller är känd för.<br />
Vi kan också titta en gång till på Fittjasatsning-<br />
ens ”övergripande ambition” för åren 1998–2000,<br />
som återfinns i satsningens uppföljningsrapporter<br />
och andra relevanta dokument:<br />
”Senast år 2000 ska vi tillsammans ha vänt de<br />
negativa trender som hindrar Fittja från att vara<br />
35
ett attraktivt bostadsområde och dess invånare i<br />
sin strävan till självständigt liv.”<br />
Målet för projektet Debattserie i Alby är:<br />
”Att bryta utanförskap mot delaktighet, ställa<br />
rädsla inför både framtiden och omgivningen<br />
mot självförtroende och ersätta oförmåga<br />
och okunnighet med kunskap, visdom och<br />
visioner.”<br />
Om man inte vet vart man ska gå,<br />
då vet man inte heller vilka redskap<br />
man ska använda och vilken väg man<br />
ska välja av olika existerande alternativ.<br />
Med oklara mål trevar man i mörkret.<br />
Vad betyder ”utanförskap mot delaktighet”? Hur<br />
kan man ställa ”rädsla inför både framtiden och<br />
omgivningen mot självförtroende”? Kan man defi-<br />
niera ”visdom”?<br />
Ett annat exempel från Alby: ”tidsatta och mät-<br />
bara mål” för projektet ”Utbildning och barn och<br />
ungdomars uppväxtvillkor”:<br />
”Alla barn skall kunna uttrycka sig på bra<br />
svenska.<br />
Alla barn skall stärkas i sin empatiska förmåga<br />
och självkänsla.<br />
Öka den sociala kompetensen hos barnen.<br />
Barnen skall uppleva ett rikt kulturutbud.”<br />
På vilket sätt kan man mäta och förstå att barnens<br />
”empatiska förmåga och självkänsla” har stärkts?<br />
Hur definierar man social kompetens? Hur kan man<br />
veta att barnen upplever ett rikt kulturutbud? Jag<br />
skulle vilja uppmärksamma författaren till denna<br />
formulering att på att den vetenskapliga världen<br />
sedan decennier brottas med definitionen av begrep-<br />
pet kultur, och att man ännu aldrig lyckats enas om<br />
en gemensam definition.<br />
En sorts oklarhet i målformuleringarna, typisk<br />
för arbetsmarknadsprojekt, är att man blandar olika<br />
mål. Mätbara mål för projektet Lots i Fittja är att<br />
”inom 5–9 månader skall 75% av deltagarna ha<br />
36<br />
erhållit arbete eller gått vidare till yrkesinriktad<br />
utbildning”. Man kan fråga: har projektet nått sitt<br />
mål om, till exempel, 1% har ”erhållit arbete” och<br />
74% ”gått vidare till yrkesinriktad utbildning”?<br />
Oklara mål fungerar inte som riktlinjer, något<br />
som annars är en av de viktigaste funktionerna för<br />
målformuleringar. Vart ska man gå? Vilka resultat<br />
förväntar man sig att uppnå? Det finns också en<br />
nära koppling mellan mål och metod. Om man inte<br />
vet vart man ska gå, då vet man inte heller vilka<br />
redskap man ska använda och vilken väg man ska<br />
välja av olika existerande alternativ. Med oklara mål<br />
trevar man i mörkret utan att veta var man hamnar.<br />
Oklara mål också gör utvärdering omöjligt. En<br />
av de viktigaste uppgifterna för utvärderingen är<br />
att jämföra de formulerade målen med de faktiska<br />
resultaten. Det är genom denna jämförelse som man<br />
kommer fram till om ett visst projekt lyckats eller<br />
misslyckats. Utan konkreta och tydliga mål blir<br />
jämförelser en omöjlighet. Hur kan man jämföra,<br />
till exempel, faktiska resultat av projektet ”Debatt-<br />
serie i Alby” med ”rädsla inför både framtiden och<br />
omgivningen”? Eller, på vilket sätt kan resultatet<br />
av projektet ”Utbildning och barn och ungdomars<br />
uppväxtvillkor” jämföras med ”barnens upplevelse<br />
av ett rikt kulturbud”?<br />
Oklara mål, särskilt när oklarheten härstammar<br />
från blandningen av flera mål, ger projektarbetarna<br />
utrymme att tolka resultatet efter eget huvud. Man<br />
får möjligheter att växla mellan olika mål beroende<br />
på de resultat man fått.<br />
Jag är medveten om att tydliga mål kan vara olika<br />
svåra att formulera, beroende på projektets karaktär.<br />
Till exempel torde kulturprojekt erbjuda större svå-<br />
righeter än arbetsmarknadsprojekt. Ändå finns det<br />
all anledning att försöka formulera så tydliga mål<br />
som möjligt – om inte annat så för den egna reflek-<br />
tionen och förståelsen av projektets grad av fram-<br />
gång.<br />
Kvantifiering<br />
Mätbara mål var ett krav från kommunledningen,<br />
formulerat mot bakgrund av liknande krav i avtalet<br />
mellan staten och kommunen. Kraven ställdes för att
man ville göra projektens arbete möjligt att utvär-<br />
dera. Alla projekt har förstås inte satt mätbara mål.<br />
Det är inte så lätt att sätta sådana mål för projekt som<br />
inte har mätbar karaktär. Men de flesta har gjort det.<br />
Man har också försökt kvantifiera målen inom res-<br />
pektive allmänna målområden i de tre kommunde-<br />
larna (se kapitlet om ingripandemodeller).<br />
Kvantifiering är ett sätt att reflektera över målen.<br />
Det är ett sätt att ta målformuleringarna mer på<br />
allvar. I praktiken har det också lett till vissa tyd-<br />
liggöranden och konkretiseringar. Men kvantifie-<br />
ringen har samtidigt skapat en del nytt krångel.<br />
I vissa målformuleringar har man gått för långt<br />
i kvantifieringen. Exempelvis arbetsmarknadsför-<br />
valtningens projektbeskrivning för Fittjasatsningen<br />
(Fittja: ett nationellt utvecklingsområde) har föl-<br />
jande ”önskvärda resultat” för gruppen flyktingar:<br />
”Senast efter två år skall (vuxna),<br />
30% gå till arbete, 30% gå till utbildning,<br />
20% gå till projektverksamhet (lokala utveck-<br />
lingsprojekt),<br />
15% delta i sommar – data – utbildning<br />
under 1:a introduktionsåret,<br />
60% delta i föreningsaktiviteter eller annat nät-<br />
verk.”<br />
Ingen samhällsvetare skulle komma på tanken att<br />
kunna ha så strikt kontroll över sin målgrupp att<br />
man skickar 30% till arbete, 30% till utbildning, 20%<br />
till projektverksamhet osv. Inte ens en trädgårds-<br />
mästare kan räkna så krasst på ”önskvärda resultat”<br />
när han eller hon planterar sina träd. Men i de pro-<br />
jekt vi här talar om kan vi konstatera att det äger<br />
rum en ”objektifiering” av ett antal levande män-<br />
niskor som ger sig fullkomligt till sin mästare, precis<br />
som lera ger sig till en krukmakare. Vad händer i<br />
ovanstående fall om projektet lyckas skicka 50% till<br />
arbete men bara 10% till utbildning. Har då projek-<br />
tet lyckats eller misslyckats?<br />
Ytterligare ett exempel hämtar jag från dokumen-<br />
tet ”Lokalt utvecklingsavtal” som godkänts av både<br />
kommunledningen och regeringen:<br />
”År 2001 skall 9 av 10 besökare uppleva bibliote-<br />
ket som en lugn och studievänlig miljö.” (s. 7)<br />
”2001-01-01 skall 20% fler barn och ungdomar<br />
i årskurs 3–9 och gymnasiet delta i organiserade<br />
fritidsaktiviteter minst en gång per vecka.” (s. 7)<br />
”Minst 44% av ungdomar i kommunen mellan<br />
11–19 år skall medverka i någon form av fören-<br />
ingsdrivna aktiviteter.” (s. 8)<br />
Inte ens med de bästa resurser och de mest gedigna<br />
arbetsinsatser kan man garantera att nio av tio<br />
Inte ens en trädgårdsmästare kan<br />
räkna så krasst på ”önskvärda resultat”<br />
när han eller hon planterar sina träd. Men<br />
här kan vi konstatera att det äger rum<br />
en ”objektifiering” av ett antal levande<br />
människor som ger sig till sin mästare,<br />
precis som lera ger sig till en krukmakare.<br />
besökare kommer att uppleva (observera att upp-<br />
levelse är en subjektiv företeelse) biblioteket som<br />
en lugn och studievänlig miljö. Eller att precis den<br />
första januari 2001 så och så många barn och ungdo-<br />
mar, från vissa speciella årskurser, kommer att delta<br />
i organiserade fritidsaktiviteter så och så ofta. Ännu<br />
mer märklig är tanken att just 44% (inte 43% eller<br />
45%) av ungdomarna mellan 11–19 år skulle med-<br />
verka i någon form av föreningsdrivna aktiviteter.<br />
Man kan fortsätta med flera exempel från avtalet<br />
mellan staten och Botkyrka kommun men det hit-<br />
tills sagda räcker för mitt syfte.<br />
En del målformuleringar tycks ha kvantifierats<br />
som ett rent självändamål. För att utrycka det med<br />
andra ord har man försökt förverkliga de uppifrån<br />
kommande kraven, utan att tänka på hur man i prak-<br />
tiken ska kunna mäta vare sig nuläget eller det öns-<br />
kade resultatet, och inte heller hur man ska kunna<br />
uppnå resultatet genom projektet. Till exempel är ett<br />
av de mätbara målen för kärnfrågan demokrati och<br />
medborgarinflytande i Fittja att ”summan av fittja-<br />
bor som deltar i enstaka möten eller liknande i den<br />
pågående förändringsprocessen skall vara minst 25%<br />
(1 525 fittjabor av invånarna över 6 år)”.<br />
I Fittjasatsningens egna uppföljningsrapport (Nr<br />
7) står om detta mål: ”När det gäller målet är det<br />
svårt att mäta resultatet på grund av svårigheten<br />
37
med att definiera deltagarna. Är de enbart fittja-<br />
bor? Kommer samma personer vid flera tillfällen?<br />
Målet säger heller inte vilken period/tidsintervall<br />
som menas/gäller. Från Fittjaprojektets start? För<br />
ett år? För varje tillfälle?”<br />
I Hallunda/Norsborgs åtgärdsplan finns bland<br />
andra dessa mätbara mål för målområdet trygghet:<br />
”år 2001, 2002 och 2003 ska 80% uppleva att när-<br />
miljön blivit förbättrad jämfört med året innan” och<br />
” år 2001, 2002 och 2003 ska 80% uppleva att kom-<br />
mundelen blivit tryggare jämfört med året innan”<br />
(båda målen ska mätas genom enkätundersökning).<br />
För samma målområde i Alby sägs att: ”2001-01-01<br />
ska 20% fler barn (åk 3–9 och gymnasiet) delta<br />
i organiserad fritidsverksamhet minst 1 g/vecka”.<br />
I projektbeskrivningarna finns många sådana mål<br />
som jag vill inte upprepa här.<br />
Det är i och för sig inte principiellt omöjligt att<br />
mäta dessa mål. Men frågan är om man verkligen<br />
ska sätta igång en hel undersökningsavdelning paral-<br />
lellt med projekten för att göra årliga mätningar av<br />
de boendes upplevelse av närmiljön eller kommun-<br />
delen. Är det rätt satsade resurser att mäta barnens<br />
”deltagande i organiserad fritidsverksamhet minst<br />
en gång i veckan” både som ett nuläge och efter pro-<br />
jektets genomförande?<br />
I en intervju i Tumblaren (Nr 6, 2001) berättar<br />
Dennis Latifi, områdesutvecklare i Alby:<br />
”De kriterier som satsningen har haft har inte<br />
varit helt verklighetsförankrade. Man har haft<br />
samma krav på effektivt målarbete oavsett mål-<br />
område. Man har till exempel haft samma krav<br />
på mätbara mål för såväl utbildning som demo-<br />
krati. De mätbara mål som formulerades byggde<br />
inte på statistiska fakta, utan togs i princip ur<br />
luften. Man gissade. Och man måste utgå från<br />
nulägesbeskrivningen. Det har man inte gjort.”<br />
(s. 10)<br />
I sin kallelse till områdesgruppens möte i Alby 26<br />
september 2001, ett möte ägnat bland annat åt mål-<br />
revideringar, skriver samma person:<br />
”Uppdrag till arbetsgrupperna: Att tänka igenom<br />
målen, …ta ställning om de är (<strong>fortfarande</strong>) rele-<br />
38<br />
vanta, fundera på vilka resultat målen vill spegla,<br />
ta fram faktaunderlag för eventuell målrevision<br />
och/eller nya mål … Eventuellt nya kvantitativa<br />
mål ska inte ”tas från luften” utan grundas på fakta och<br />
sakkunskap.” (betoning i själva kallelsen)<br />
Jag frågade själv några involverade personer om<br />
underlaget för de kvantitativa målformuleringarna.<br />
Frågan stimulerade ett menande leende och följande<br />
svar:<br />
”I vissa fall hade vi lite statistiskt underlag om<br />
hur nuläget är, och byggde målformuleringen på<br />
detta underlag. Men i andra fall var det bara ren<br />
gissning.”<br />
Får man kvantifiera projektens mål hur som helst?<br />
Naturligtvis inte. Kvantitativa mål passar bara till<br />
projekt som har kvantitativ karaktär. Till exempel<br />
kan man formulera ett kvantitativt mål för ett pro-<br />
jekt vars syfte är att få ut arbetslösa på arbetsmark-<br />
naden. Däremot kan man inte sätta något rimligt<br />
kvantitativt mål för ett projekt som har till syfte att<br />
göra en videofilm för barn/ungdomar, eller som vill<br />
öka barns självförtroende.<br />
Inte heller för projekt med kvantitativ karaktär<br />
får man sätta målen hur som helst. Kvantifiering har<br />
sina villkor och sina begränsningar. För att kunna<br />
sätta kvantitativa mål för ett projekt måste man ha<br />
ett statistiskt underlag som beskriver den situation<br />
som ska förändras genom projektet. Man måste göra<br />
en realistisk bedömning av projektets förmåga att<br />
förändra situationen så mycket som hävdas i mål-<br />
formuleringen. Man måste ha möjligheter att mäta<br />
projektets resultat. Man måste också kunna isolera<br />
projektets effekter från effekter som ligger utanför<br />
projektet. Samhällsvetare som arbetar med statis-<br />
tiska analyser är bekanta med hur svårt det är att<br />
uppfylla alla dessa förutsättningar. Även i de bästa<br />
statistiska analyserna fylls en hel del brister i dessa<br />
förutsättningar med gissningar och spekulationer.<br />
För flertalet av de kvantitativa mål som formu-<br />
lerats inom storstadssatsningen saknas dessa nyss<br />
nämnda förutsättningar. Det finns ingen färdig<br />
statistik i officiella källor som kan mäta vare sig<br />
nuläge eller projektens mätbara mål. Att anskaffa
sådan statistik innebär ett både kvalificerat och kost-<br />
samt arbete. Det är därför onödigt att, utan tanke<br />
på utvärderingsmöjligheterna, påtvinga alla projekt<br />
kvantitativa mål. Ett sådant tvång leder till ett tids-<br />
krävande byråkratiskt arbete, utan att det ger något<br />
likvärdigt positivt resultat.<br />
Bortsett från de frågor om tid, konkurrens och<br />
kunskap som jag diskuterat ovan ser jag i målformu-<br />
leringarna därtill spår av likgiltighet inför tidigare<br />
utvärderingar. Detta syns inte minst i avtalet mellan<br />
staten och Botkyrka kommun som är fyllt med<br />
orealistiska mätbara mål. Vi kommer ihåg att det<br />
bara var några kommuner som utvärderade sina<br />
Blommansatsningar. Inte ens regeringen själv tog<br />
utvärderingarna av den satsningen på allvar. Bakom<br />
många av de idag aktuella målformuleringarna hör<br />
jag en tyst viskning:<br />
”Det är inte första gången som vi gör så här. Vem<br />
kommer att fråga om vi har uppfyllt målet eller<br />
inte?” eller ”Vad spelar det för roll om vi inte<br />
uppfyller de formulerade målen?”<br />
Jag ser en grundläggande motsägelse mellan å ena<br />
sidan kravet på en riktig, kvantitativ och målinrik-<br />
tad utvärdering, och å den andra kravet på demo-<br />
kratisering som är ett direktiv både från regeringen<br />
och från kommunens ledning. En giltig kvantitativ<br />
utvärdering är möjlig först när man har formulerat<br />
en arbetsmodell med väldefinierade kausala relatio-<br />
ner och indikatorer. En sådan arbetsmodell kan for-<br />
muleras endast centralt och med hjälp av specialister<br />
inom området. Den uppgiften kan inte delegeras till<br />
ett antal tjänstemän eller boende som oftast saknar<br />
erfarenheter inom området. Jag har själv upprepade<br />
gånger fått bevittna vilken pärs det är för tjänste-<br />
män att försöka kvantifiera målformuleringar som<br />
inte låter sig kvantifieras.<br />
w<br />
Under resans gång har alla tre kommundelarna<br />
reviderat och förbättrat sina målformuleringar.<br />
Revideringar utfördes inom varje projekt och i områ-<br />
desgrupperna. I revideringarna försökte man spe-<br />
cificera målområdena och anpassa dem till de mål<br />
som formulerats av politikerna. Man försökte också<br />
– så långt det var möjligt – kvantifiera målfor-<br />
muleringar på så sätt att man skulle kunna ha statis-<br />
tik både för nuläget och för resultatutvärderingen.<br />
Följaktligen är de senare målformuleringarna betyd-<br />
ligt rimligare än de första som citerats ovan. Alby<br />
har arbetat mer systematiskt med sina målformule-<br />
ringar än de två andra kommundelarna.<br />
39
Arbetsorganisation<br />
Fittjasatsningens organisation<br />
För Blommansatsningen, den som föregick Fittja-<br />
satsningen, byggdes aldrig någon separat pro-<br />
jektadministration. Projekten placerades inom de<br />
kommunala förvaltningarna och varje förvaltning<br />
ansvarade för de projekt som föll inom deras fack-<br />
område. Arbetsmarknadsprojekt, till exempel, gick<br />
under arbetsmarknadsförvaltningen, sociala projekt<br />
under socialförvaltningen, utbildningsprojekt under<br />
utbildningsförvaltningen, osv. En tjänsteman från<br />
kommunstyrelsens stab (idag kommunledningskon-<br />
toret) hade samordningsansvaret och utgjorde länk<br />
mellan kommunen och regeringen.<br />
Beslutsprocessen hölls också den inom ordinarie<br />
verksamheter. Projektansökningar initierades från<br />
olika enheter inom olika förvaltningar. Projekten<br />
prioriterades därefter av förvaltningarna i samar-<br />
bete med kommunledningskontoret. Prioriterade<br />
projekt lämnades till demokrati- och integrations-<br />
beredningen – ett politiskt organ bestående av repre-<br />
sentanter från partierna i kommunstyrelsen – som<br />
förberedde beslutsunderlag för kommunstyrelsen.<br />
Beslut om prioriteringar inom varje förvaltning fat-<br />
tades av vederbörande facknämnd.<br />
Det gjordes försök att ta in även planeringsgrup-<br />
perna (som under Fittjasatsningen bytte namn till<br />
områdesgrupper) i beslutsprocessen. Men av skäl<br />
som kommer att diskuteras framöver blev försöket<br />
inte särskilt framgångsrikt. Planeringsgruppernas<br />
sammansättning var ganska lös och varierade bero-<br />
ende på aktiviteterna i området. På papperet bestod<br />
planeringsgrupperna av lokala chefer för de ”mjuka”<br />
40<br />
förvaltningarna samt företrädare för fritidsgårdarna,<br />
Botkyrkabyggen, landstingets primärvård, närpoli-<br />
sen, Svenska kyrkan och sl. Planeringsgrupperna<br />
har varit olika aktiva i olika kommundelar och mest<br />
sysslat med att främja barns och ungdomars levnads-<br />
villkor, men också, under Blommansatsningen, med<br />
andra frågor inom satsningens målområde. Ordfö-<br />
rande för planeringsgruppen var vanligtvis rektorn<br />
för skolan i området. Det fanns en ambition att<br />
utveckla dessa grupper till en horisontell motvikt till<br />
den befintliga vertikala organisationen, bland annat<br />
eftersom kommundelsförvaltningar saknas i Bot-<br />
kyrka kommun. Behovet av ett sådant organ hade<br />
känts länge, men blev än mer aktuellt när kraven<br />
på ”underifrånperspektiv” och ”lokal förankring”<br />
betonades i direktiven till Blommansatsningen.<br />
När Fittjasatsningen drogs igång första halvåret<br />
1998 arbetade man med precis samma organisation<br />
som under Blommansatsningen. Man delade ut<br />
cirka 25 miljoner av första årets 40 miljoner till<br />
olika projekt inom förvaltningarna, genom samma<br />
beslutsprocess som skissats ovan.<br />
Efter några månader (juni 1998) tillsatte man<br />
en projektledare för satsningen som helhet. Önskan<br />
om en särskild projektledare hade funnits redan när<br />
man arbetade med Blommanprojekten. Erfarenhe-<br />
terna från dessa projekt hade visat att det utan en<br />
projektledare var svårt att ha överblick. Samordna-<br />
ren från kommunstyrelsens stab, som hade mycket<br />
att göra inom sin ordinarie verksamhet, hann inte<br />
göra särskilt mycket för projekten (se Hosseini-<br />
Kaladjahi 1998:47). Följande uppgifter väntade den<br />
nyanställda projektledaren:
w Leda satsningen och samordna projekten mot<br />
målen.<br />
w Följa upp, utvärdera och korrigera.<br />
w Ansvara för övergripande dialog med invånarna,<br />
myndigheter, övriga berörda.<br />
w Sammantaget ekonomiskt ansvar för projektmed-<br />
len (Skiss för tänkbar organisation av Fittjapro-<br />
jektet, bifogad till tjänsteskrivelse 1998-05-19<br />
formulerad av kommunstyrelsens stab).<br />
Utifrån dessa uppgifter, som återspeglar direktiven<br />
för satsningen, började den nya projektledaren bygga<br />
en organisation utanför befintliga förvaltningsgrän-<br />
ser. Hon anställde tre tjänstemän till sitt kontor:<br />
en projektassistent, en informatör och en projekt-<br />
sekreterare. Senare tillkom även två processledare<br />
som skulle ha kontinuerlig kontakt med lokalbefolk-<br />
ningen, ta reda på deras behov och mobilisera dem<br />
för förändringsarbete. Hon började bygga ett antal<br />
arbetsgrupper som praktiska länkar mellan projekt-<br />
administrationen och lokalbefolkningen: ungdoms-<br />
gruppen, trygghetsgruppen, kvinnogruppen, fysisk<br />
miljö, miljöråd Fittja samt vuxenvandring. Varje<br />
grupp hade sin egen samordnare i form av en kom-<br />
munal tjänsteman eller frivillig fittjabo.<br />
Man initierade också ett ”stormöte” för att närma<br />
sig lokalbefolkningen. På fyra stormöten årligen<br />
samlade man förslag till förbättringar i Fittja, man<br />
diskuterade arbetsmetoder, presenterade resursför-<br />
delning och genomförda arbeten, diskuterade hinder<br />
och framgångar, samt strävade efter att öka engage-<br />
manget hos politiker, tjänstemän och lokalbefolk-<br />
ning. Vid något tillfälle anordnade man också ett<br />
separat stormöte för kvinnor. Man misstänkte att en<br />
del kvinnor från ”traditionella” familjer inte kunde<br />
göra sina röster hörda i männens närvaro.<br />
För vardagliga kontakter startade man ett öppet<br />
hus på medborgarkontoret varje måndag kl. 16–18.<br />
Hit kunde folk komma med förslag, synpunkter och<br />
frågor, eller bara ”för att prata en stund”. Kaffe/te<br />
serverades till besökarna. Öppet huset inriktades<br />
mot olika teman (trygghet, arbetslöshet osv.) bero-<br />
ende på vad som för tillfället var aktuellt.<br />
Projektledaren fick ordförandeposten i områ-<br />
desgruppen (tidigare planeringsgruppen), som tra-<br />
ditionellt varit en roll för Fittjaskolans rektor.<br />
Reaktionerna dök upp omedelbart från en del med-<br />
lemmar. Områdesgruppen, ansåg de protesterande,<br />
arbetade inte endast med Fittjasatsningen, utan med<br />
uppgifter som tillhörde kommunens och landsting-<br />
ets ordinarie verksamheter (något jag återkommer<br />
till nedan). Resultatet blev att rektor efter en kort<br />
tid återfick ordföranderollen. I närvaro av represen-<br />
tanter från kommunala förvaltningar, landstingets<br />
lokala organisationer, bostadsföretaget och olika fri-<br />
villigorganisationer försökte man bedöma projektens<br />
prioritet i området, skapa samarbete dem emellan,<br />
samt förankra dem i övriga organisationer.<br />
Även innan rollkonflikterna dök upp i områdes-<br />
gruppen märkte kommunledningen att det fanns ett<br />
behov av samordning mellan projekten, som place-<br />
rats inom förvaltningarna, och projektadministra-<br />
tionen, som alltså byggdes av projektledaren utanför<br />
förvaltningsgränserna. Förvaltningarna hade ansva-<br />
ret för alla projekt, även dem som initierats efter<br />
tillsättningen av den nya projektledaren. Svaret på<br />
detta samordningsbehov kom först med inrättandet<br />
av en ledningsgrupp.<br />
I ledningsgruppen skulle ingå projektledarna<br />
för de projekt som, med Fittjasatsningens egna<br />
ord, hanterade satsningens nyckelfrågor: trygghet<br />
inne och ute, arbete/sysselsättning, svenska språket,<br />
demokrati/medborgarinflytande. I praktiken inne-<br />
bar detta en grupp bestående av projektledaren för<br />
Fittja bro (från socialförvaltningen), samordnaren<br />
för arbetsmarknadsprojekten (från arbetsmarknads-<br />
förvaltningen), projektledaren för Arbetskraft Fittja<br />
(från arbetsförmedlingen), den ansvariga för Språk-<br />
förskolor (från barn- och omsorgsförvaltningen),<br />
den ansvariga för demokratifrågor (från kommun-<br />
ledningskontoret), samt därtill ordföranden för<br />
föreningsrådet. Ordförande i ledningsgruppen var<br />
projektledaren för Fittjasatsningen.<br />
Ledningsgruppen ersattes efter kort tid av en styr-<br />
grupp. De personer som satt i ledningsgruppen hade<br />
i praktiken kontroll över bara en del av projekten<br />
inom Fittjasatsningen, inte alla. Därför behövdes<br />
en samordning på högre nivå. Styrgruppen bestod av<br />
cheferna för de förvaltningar som hade projekt från<br />
Fittjasatsningen inom sina organisationer, av repre-<br />
sentanter från Botkyrkabyggen, arbetsförmedlingen<br />
och föreningsrådet samt av Fittjasatsningens pro-<br />
41
jektledare. Ordförande i styrgruppen var kommun-<br />
direktören.<br />
Efter omorganiseringen ändrades projektledarens<br />
ansvarsområde till att innefatta följande uppgifter:<br />
w initiera, stödja, stimulera och vid behov ta initia-<br />
tiv till samordning av den ordinarie verksamhe-<br />
ten för att åstadkomma de resultat som behövs<br />
för att nå de övergripande målen,<br />
w initiera, stödja och ha ett övergripande ansvar för<br />
de stödprocesser (det horisontella arbetet) som<br />
behövs och löper genom olika förvaltningar som<br />
t.ex. språk, trygghet osv.,<br />
42<br />
Projekten<br />
Lokala enheter<br />
av statliga<br />
institutioner<br />
Förvaltningar<br />
Områdesgruppen<br />
(planeringsgrupp)<br />
Föreningsrådet<br />
Figur 4. Fittjasatsningens organisation<br />
w särskilt fokusera arbetet på de boendes engage-<br />
mang, framförallt gällande verksamhet utanför den<br />
kommunala processen, t. ex. föreningsliv (i samråd<br />
med KoF), hyresgäst-, köpmannaförening osv.,<br />
w utifrån projektets övergripande mål ange mätbara<br />
delmål samt följa upp och redovisa de resultat<br />
som åstadkommits,<br />
w särskilt försöka integrera andra myndigheter i pro-<br />
jektet,<br />
w ge förslag till fördelning av projektmedel,<br />
w skapa erfarenhetsutbyten med andra motsvarande<br />
bostadsområden såväl inom som utom landet i<br />
syfte att initiera utvecklingsprojekt, samt<br />
Kommunstyrelse Kommunledningskontoret<br />
Demokrati- och<br />
integrationsberedning<br />
Kommundirektör Styrgruppen<br />
Projektledare<br />
Arbetsgrupper<br />
Stormöten Öppet hus<br />
Ledningsgrupp<br />
Fittjarådet
w därvid speciellt beakta möjligheten att söka eu-<br />
bidrag.<br />
Fittjasatsningens projektledare rapporterade orga-<br />
nisatoriskt till kommundirektören som i sin tur<br />
rapporterade till demokrati- och integrationsbered-<br />
ningen. Som tidigare nämnts var demokrati- och<br />
integrationsberedningen ett politiskt organ med<br />
representanter för olika partier som diskuterade<br />
relevanta frågor samt lämnade förslag till beslut till<br />
kommunstyrelsen. Ordförande i kommunstyrelsen<br />
var tillika ordförande i demokrati- och integrations-<br />
beredningen. Kommunledningskontoret var länk<br />
mellan kommunen och regeringen.<br />
Också andra organ inrättades, för att involvera<br />
lokalbefolkningen i förändringsarbetet. Ett av dessa<br />
var föreningsrådet, som självt var ett projekt inom<br />
Fittjasatsningen och finansierades av denna. Målet<br />
med föreningsrådet var att samla Fittjas föreningar<br />
under ett tak och engagera dem i integrationsarbe-<br />
tet. Stödet till föreningsprojekt gick genom fören-<br />
ingsrådet, som därmed förstärktes i sin roll. Man<br />
hoppades också att genom rådet kunna motverka<br />
eventuella oenigheter mellan föreningarna.<br />
Man försökte också skapa ett boenderåd (Fittjarå-<br />
det) men lyckades inte med detta under den tid Fitt-<br />
jasatsningen varade. Genom boenderådet ville man<br />
nå alla personer som bodde i Fittja. Föreningsrådet<br />
nådde bara dem som var medlemmar i föreningar.<br />
Man lekte även med tanken att inlemma en del av de<br />
andra organen (till exempel föreningsråd, områdes-<br />
grupp osv.) i det tänkta boenderådet.<br />
Figuren på motstående sida presenterar Fittjasats-<br />
ningens organisation. Organen som försvann eller<br />
som inte kom igång under Fittjasatsningens genom-<br />
förandetid är markerade med prickade linjer.<br />
Storstadssatsningens<br />
organisation i Botkyrka kommun<br />
Förvandlingen av det nationella exemplet till en<br />
del av storstadssatsningen, utvidgningen av sats-<br />
ningen till Alby och Hallunda/Norsborg, tillsammans<br />
med inlemmandet av Fittjasatsningen i storstads-<br />
satsningen resulterade i väsentliga förändringar i<br />
arbetsorganisationen. De nya områdena – Alby och<br />
Hallunda/Norsborg – fick inte några egna projekt-<br />
ledare. De fick istället varsin ”områdesutvecklare”.<br />
Ett tag efter det att Fittjasatsningen inlemmats i<br />
storstadssatsningen förvandlades också projektleda-<br />
rens befattning till områdesutvecklare. Områdesut-<br />
vecklarna rapporterade till projektsamordnaren vid<br />
kommunledningskontoret.<br />
Områdesutvecklarnas ansvarområde utvecklades<br />
ur de arbetsuppgifter som efter rollkonflikterna<br />
hade kristalliserats ut för Fittjasatsningens projekt-<br />
ledare. Man behöll de första fyra uppgifterna (se s.<br />
42) och fortsatte därefter med följande:<br />
w Särskilt försöka integrera andra myndigheter i<br />
områdesarbetet.<br />
w Dokumentera områdesgruppernas arbete för<br />
dialog med de boende och för kommunikation<br />
”inåt/uppåt” i den kommunala organisationen.<br />
w Ta fram underlag i arbetet med utvecklingsavta-<br />
let och dess genomförande.<br />
w Skapa erfarenhetsutbyte med andra bostadsområ-<br />
den som arbetar med liknande strategiska teman<br />
och med demokratifrågor.<br />
w Biträda områdesgruppen och dess ordförande<br />
vad gäller gruppens verksamhet. (Kommun-<br />
ledningskontoret, ansvar och arbetsbeskrivning<br />
2000-08-24).<br />
Områdesutvecklarna hade sina arbetsplatser i Kom-<br />
munledningskontoret (klk). På kommunlednings-<br />
kontoret placerades också en informatör för att ge<br />
professionellt informationsstöd till områdesgrup-<br />
perna, deras ordföranden, områdesutvecklarna och<br />
projektsamordnaren. Informatörens uppgifter täckte<br />
alla tre kommundelar: Fittja, Alby och Hallunda/<br />
Norsborg. Följaktligen förlorade Fittja sin egen<br />
informatörsbefattning.<br />
Åren 1999–2000 skedde en radikal omorgani-<br />
sation i Botkyrka kommun. Utbildningsförvalt-<br />
ningen klövs i två delar. Enheter med ansvar för<br />
gymnasieutbildning inlemmades tillsammans med<br />
arbetsmarknadsförvaltningen i en ny förvaltning<br />
med namnet utbildning- och arbetsmarknadsför-<br />
valtningen. Enheter ansvariga för grundutbildning<br />
bildade tillsammans med barn- och omsorgsförvalt-<br />
43
ningen en ny förvaltning under namnet barn- och<br />
ungdomsförvaltningen.<br />
Under denna omorganisation inrättades också<br />
en ny befattning med benämningen ”områdeschef”<br />
för varje kommundel inom barn- och ungdoms-<br />
förvaltningen. Varje områdeschef fick ansvaret för<br />
alla grundskolor och förskolor i kommundelen på<br />
sitt bord. Han/hon fick också ordförandeskapet för<br />
områdesgruppen istället för skolans rektor. Områ-<br />
descheferna kunde satsa betydligt mycket mer tid på<br />
områdesgrupperna än tidigare skolrektorerna. Den<br />
del av arbetstiden som inte avsattes för denna upp-<br />
gift lades på ordförandeskapet för områdesgruppen.<br />
Detta var en radikal ökning jämfört med den tidi-<br />
gare ordföranden (skolans rektor), som kunnat ägna<br />
endast 10% av sin tid åt uppgiften.<br />
Områdesgruppernas sammansättning förblev i<br />
praktiken nästan densamma som under Blomman-<br />
satsningen och Fittjasatsningen. Där satt represen-<br />
tanter för kommunala förvaltningar, landstingets<br />
lokala organisationer, bostadsföretaget, samt olika<br />
frivilligorganisationer involverade i förändringsar-<br />
betet. Nytt i sammanhanget var områdesutvecklar-<br />
nas närvaro som kunde stödja områdesgrupperna<br />
med olika uppgifter, särskilt sådant som rörde boen-<br />
dedelaktighet och dialog med lokalbefolkningen.<br />
Beroende på kommundelarnas aktiviteter varierade<br />
också medlemmarna i områdesgrupperna något.<br />
På grund av det stora antalet medlemmar i områ-<br />
desgrupperna, något som försvårade det praktiska<br />
arbetet, delade man så <strong>små</strong>ningom områdesgrup-<br />
perna i olika arbetsgrupper. Dessa skulle under tiden<br />
mellan två områdesgruppsmöten arbeta med delege-<br />
rade uppgifter för att därefter rapportera resultaten<br />
till områdesgruppen. På så sätt ville man speciali-<br />
sera arbetet i varje grupp, förenkla samarbetet med<br />
den kommunala administrationen och underlätta<br />
kontakterna med lokalbefolkningen. I arbetsgrup-<br />
perna satt i första hand områdesgruppens medlem-<br />
mar, men man bjöd också in andra tjänstemän eller<br />
aktiva boende på kortare eller längre tid beroende<br />
på deras involvering i förändringsarbetet.<br />
Arbetsgrupperna såg olika ut i de tre kom-<br />
mundelarna på grund av variationen i deras aktivi-<br />
teter och arbetsfördelning. I Fittjas områdesgrupp<br />
fanns det fem arbetsgrupper (arbetsutskott): demo-<br />
44<br />
krati, trygghet, språk, fysisk miljö och arbete/<br />
sysselsättning. Nu (i slutet av år 2001) är de tre första<br />
arbetsgrupperna aktiva och de två andra befinner<br />
sig i en organiseringsfas. Ett ”verkställande utskott”<br />
bestående av samordnare från varje arbetsgrupp<br />
plus områdeschef, områdesutvecklare och sekrete-<br />
rare leder det praktiska arbetet mellan områdes-<br />
gruppsmötena. De tidigare arbetsgrupperna i Fittja<br />
som arbetade under ledning av projektledaren (se<br />
figur 4) har i praktiken upplösts, även om engage-<br />
manget hos vissa enskilda består. Till exempel har<br />
personer från fysiska gruppen gått in i det boende-<br />
råd som håller på att organiseras.<br />
I Albys områdesgrupp fanns det sju arbetsgrup-<br />
per: dialog, barn och ungdom, utbildning, arbete<br />
och sysselsättning, kultur, trygghet och boende-<br />
miljö. Varje arbetsgrupp leddes av en gruppledare.<br />
Det pågick en diskussion om att kombinera de två<br />
grupper som arbetade med utbildning och kultur.<br />
I Hallunda/Norsborg fanns det fem arbetsgrup-<br />
per: arbete och sysselsättning, utbildning, trygghet,<br />
folkhälsa och demokrati. Varje arbetsgrupp hade<br />
sin egen gruppledare. Också här ledde ett verkstäl-<br />
lande utskott, bestående av en samordnare för varje<br />
arbetsgrupp plus områdeschef och områdesutveck-<br />
lare, det praktiska arbetet mellan områdesgrupps-<br />
mötena.<br />
Områdesgruppernas arbetsuppgifter definiera-<br />
des tydligare än under tidigare satsningar. Nya ele-<br />
ment som samverkan mellan organisationer och<br />
dialog med lokalbefolkningen gavs en starkare beto-<br />
ning i dessa uppgifter. I en tjänsteskrivelse från<br />
1999-06-18, reviderad 2000-08-24, sägs följande om<br />
områdesgruppernas arbetsuppgifter:<br />
”… i dialog med invånarna och med utgångs-<br />
punkt i gemensamma mål organisera samarbete<br />
mellan kommunens förvaltningar, andra myn-<br />
digheter och organisationer i området. I uppdra-<br />
get ligger också ett medansvar för utvecklingen i<br />
området genom att i dialog med invånarna söka<br />
nya lösningar och ta initiativ till åtgärder som<br />
höjer kvaliten i invånarnas dagliga liv.”<br />
Projekten ägdes <strong>fortfarande</strong> av kommunala fack-<br />
förvaltningar. Ett antal projekt som på grund av
sina aktiviteter inte fick plats i någon fackförvalt-<br />
ning, placerades istället hos kommunledningskon-<br />
toret. Det betyder att ansvaret för resursfördelning,<br />
officiellt beslutfattande osv. var detsamma som i<br />
ordinarie kommunala verksamheter. Områdesgrup-<br />
pernas roll förstärktes dock genom att de fick större<br />
inflytande över prioriteringen av projekt, finansie-<br />
ring, samt kontroll över genomförande, utvärde-<br />
ring och permanentning. Områdesgrupperna fick<br />
också egna resurser för att utan att behöva vänta på<br />
den kommunala beslutsprocessen, kunna finansiera<br />
akuta lokala aktiviteter.<br />
Man inrättade också ett politiskt organ – områ-<br />
desberedning – speciellt för storstadssatsningen.<br />
Detta frigjorde demokrati- och integrationsbered-<br />
ningen från ansvaret för förändringsarbetet. Som<br />
motiv för områdesberedningens inrättande beto-<br />
nade man behovet av att följa arbetet ur ett områ-<br />
Lokala enheter av<br />
statliga institutioner<br />
Projekten<br />
desperspektiv, förstärka områdesgruppernas ansvar,<br />
öka samverkan mellan olika enheter på områdes-<br />
nivå samt fortsätta dialogen med medborgarna.<br />
Bortsett från några <strong>små</strong> detaljer specifika för varje<br />
kommundel, kan man sammanfatta storstadssats-<br />
ningens organisation med figuren nedan.<br />
Komplexiteten i<br />
arbetsorganisationen<br />
Av figurerna ovan framgår omedelbart arbetsorga-<br />
nisationens komplexitet. Figurerna inrymmer bara<br />
de större enheterna som är involverade i satsningen.<br />
Tar man därtill in organisationen av varje enskilt<br />
projekt, liksom alla mindre enheter inom de större,<br />
blir arbetsorganisation ännu mer komplicerad. Man<br />
kan hävda att projektens arbetsorganisation täcker<br />
Kommunstyrelsen<br />
Kommundirektör Områdesberedning<br />
Förvaltningar Frivilligorganisationer<br />
Områdesgrupp<br />
Arbetsgrupper<br />
Figur 5. Storstadssatsningens organisation i de tre kommundelarna<br />
Projektsamordnare<br />
Områdesutvecklare<br />
45
nästan hela kommunens administration plus en del<br />
nya enheter som inrättats speciellt för satsningen,<br />
en del frivilligorganisationer samt ett antal lokala<br />
enheter av statliga institutioner.<br />
Den komplexa organisationen har sin grund delvis<br />
i den stora variation av projekt som genomförs inom<br />
olika teman – arbete, utbildning, trygghet osv. Vi<br />
har sett att omkring 30 <strong>små</strong> och stora projekt inom<br />
ovannämnda teman är aktiva i var och en av de tre<br />
kommundelarna.<br />
Komplexiteten förstärks också genom inplace-<br />
ringen av projekten inom ordinarie administration.<br />
De trasslas därmed in i samma byråkrati som kän-<br />
netecknar den ordinarie administrationen, istället<br />
för att – som är vanligt med projekt – kunna verka<br />
friare i förhållande till regler, lagar, procedurer, rela-<br />
tioner, enheter, myndigheter, politiska organ osv.<br />
I Fittjasatsningen fick arbetsorganisationen en<br />
ännu större komplexitet genom att en del projekt<br />
placerades inom ordinarie förvaltningar, samtidigt<br />
som man byggde upp en separat administration för<br />
satsningen. Förvaltningarna hade projekten i, eller<br />
inlemmade dem till, sina existerande strukturer,<br />
samtidigt som projektledaren skapade nya arenor<br />
(stormöten och öppet hus) och egna arbetsgrupper.<br />
Därtill skapades ytterligare enheter (till exempel<br />
ledningsgruppen) för att lösa dubbleringar och kon-<br />
flikter mellan de två administrationerna.<br />
Ytterst har komplexiteten i arbetsorganisation<br />
sitt ursprung i kraven på samverkan, underifrån-<br />
perspektiv, helhetssyn osv. som finns i regeringens<br />
riktlinjer. Man försöker ta in olika kommunala och<br />
statliga organ (till exempel genom områdesgrup-<br />
perna) för att utnyttja deras kunskap. Man försöker<br />
samordna de lokala aktiviteterna för att nå den<br />
anmodade helhetssynen. Man försöker också invol-<br />
vera frivilligorganisationerna (till exempel genom<br />
föreningsrådet) och lokalbefolkningen (genom stor-<br />
möten och öppet hus) för att skapa direktkontakt<br />
med boende, ta till vara deras perspektiv och bygga<br />
aktiviteterna på deras behov.<br />
All denna komplexitet uppstår alltså ur en god<br />
vilja, men förvandlas själv paradoxalt nog till ett<br />
hinder för att närma sig målet. I möten, intervjuer<br />
och självutvärderingar framkommer inte sällan kla-<br />
gomål på bristen på kontakt mellan olika enheter,<br />
46<br />
även inom samma geografiska område. Man talar<br />
om samverkan och lokal förankring som en tidskrä-<br />
vande uppgift som går ut över själva arbetet. Infor-<br />
mationsutbytet saknar flyt och det tar flera månader<br />
att fatta även triviala beslut. Följande klagomål från<br />
en områdesutvecklare är typiskt och vanligt före-<br />
kommande:<br />
”Vår uppgift är att ta kontakt med folk och<br />
utreda vilka problem de har som kan lösas<br />
genom projektpengar. När vi har gjort det och<br />
skickat vidare för beslutfattning, har processen<br />
tagit så lång tid att befolkningen blivit besvikna<br />
och tappat förtroende för oss.”<br />
På Fittjas områdesgruppsmöte den 11 oktober 2001<br />
berättade en av de två ansvariga för Ungdomens<br />
hus att verksamhetens tillgänglighet, i kombination<br />
med de personliga kontakterna mellan den av de<br />
ansvariga som själv har invandrarbakgrund och bor i<br />
Fittja, gör att många ungdomar i Fittja vänder sig till<br />
Ungdomens hus för att få hjälp att hitta lösningar på<br />
akuta problem. Men, menade den ansvariga, de blir<br />
ofta besvikna, dels därför att möjligheterna att hjälpa<br />
är <strong>små</strong>, dels därför att det tar tid att skicka ärendet<br />
till relevanta förvaltningar. Enligt Fittjas områdesut-<br />
vecklare hade Fittjasatsningens personal, som också<br />
hade sina lokaler i Fittja, upplevt detsamma. I utvär-<br />
deringen av sociala åtgärder menar Åsa Bringlöv att<br />
orsaken till att Ungdomens hus alls kom till stånd,<br />
var att projektledningen för Fittjaprojektet, genom<br />
sina befogenheter att förhandla direkt med kom-<br />
munstyrelsen, kunde kringgå socialförvaltningens<br />
regler och beslutsprocess (Bringlöv 2002:10).<br />
I en intervju i Fittjabladet (Nr 5, maj 2001) beskri-<br />
ver Hans Olsson, områdeschef för Fittja, den kom-<br />
munala organisationens komplexitet som ett hinder<br />
i arbetet. På frågan ”vilka är problemen och var<br />
finns hindren?” svarar han:<br />
”Förvaltningsgränserna är ett hinder. Den kom-<br />
munala organisationen är inte alltid till nytta<br />
för medborgarna. Problem är också att de enga-<br />
gerade människor som jobbar i Fittja inte alltid<br />
har mandat att fatta de beslut som behövs. Det<br />
finns enskilda anställda som har ett engagemang,
men inte har möjligheten att genomföra det dom<br />
vill eller ser behövs.”<br />
Sådana uttalanden har fällts vid många andra tillfäl-<br />
len, i olika möten, samt direkt eller indirekt i olika<br />
självutvärderingar. Jag ska inte förlänga rapporten<br />
med någon uppradning av alla dessa uttalanden. Ett<br />
par exempel räcker.<br />
Faktum är att det på grund av komplexiteten och<br />
den påföljande organisatoriska trögheten, inte är<br />
ovanligt att tjänstemän i kommunen påbörjar ett<br />
arbete innan beslut fattats – i förhoppning om att<br />
beslutsfattarna så <strong>små</strong>ningom kommer att ge sitt<br />
godkännande. På motsvarande sätt startade Mång-<br />
kulturellt centrum, på grund av tidsbristen, utvär-<br />
deringsarbetet innan facknämnderna godkänt de<br />
utvalda projekten.<br />
Komplexiteten i organisationen kostade både tid<br />
och energi. Man skulle rapportera arbetssituation,<br />
budgetläge och resultat till flera involverade myn-<br />
digheter, chefer, områdesgrupper, kommunstyrelse,<br />
nämnder, beredningar osv. Myndigheterna i sin tur<br />
skulle rapportera samma ärende tillbaka till staten. I<br />
såväl Albys som Hallunda/Norsborgs områdesgrup-<br />
per klagade man ofta:<br />
”När vi är färdiga med en rapport är det dags<br />
att skriva nästa rapport. Det byråkratiska arbetet<br />
lämnar inte tid till själva arbetet.”<br />
Komplexiteten i organisationen hindrar informa-<br />
tionsinflödet mellan aktörerna. Som personlig<br />
erfarenhet kan jag säga att när jag skrev till förvalt-<br />
ningarna och bad dem förmedla något till sina FoU-<br />
gruppsmedlemmar 3 , så hände det sällan att de fick<br />
information före nästa möte. I vissa fall kom infor-<br />
mation genom förvaltningskanalerna aldrig fram.<br />
Komplexiteten i organisationen strider i sin natur<br />
mot projektarbete, som kännetecknas av snabbt<br />
ingripande och effektivitet. Projekt dyker ofta upp<br />
som en snabb lösning på ett akut problem som på<br />
grund av regler, lagar och byråkrati inte kan lösas<br />
inom ordinarie administration. Placeringen av pro-<br />
jekten innanför den ram som utgörs av byråkratiska<br />
regler, lagar och procedurer motverkade därför den<br />
effektivitet som krävs av projektverksamhet.<br />
Jämförelsen mellan Fittjasatsningens och stor-<br />
stadssatsningens organisation visar att man lyckats<br />
minska komplexiteten. Men organisationen är fort-<br />
farande för komplicerad för att möjliggöra ett effek-<br />
tivt förändringsarbete. Dessutom har viss förenkling<br />
genomförts genom att man återgått till kommunens<br />
traditionella organisation. Bortsett från några posi-<br />
tiva skillnader (till exempel ökningen av områdesche-<br />
fernas roll och tillsättandet av områdesutvecklarna)<br />
är organisationen densamma som under Blomman-<br />
satsningen.<br />
Oklarheter i beslutsprocess<br />
och ansvarsområden<br />
Något som också kännetecknar storstadssatsning-<br />
ens organisation är den oklarhet som finns kring<br />
beslutsprocesser och ansvarsområden. Det är inte<br />
alltid så lätt att förstå vem som rapporterar till vem,<br />
vem som är ansvarig för vad, och vilka de beslutsfat-<br />
tande organen är.<br />
Oklarheten på detta område var större i Fittjasats-<br />
ningens organisation, eftersom projekten placera-<br />
des i olika förvaltningar samtidigt som man skapade<br />
en separat administration. Enligt tillgängliga doku-<br />
ment (se till exempel tjänsteskrivelse 1998-08-25)<br />
hade varje förvaltning ansvaret för sina egna projekt,<br />
samtidigt som projektledaren ansvarade för samt-<br />
liga projekt (för arbetsuppgifterna se s. 41–43).<br />
Fittjasatsningens projektledare försökte styra<br />
ansvar och beslutsfattande till de organ hon själv<br />
hade byggt utanför förvaltningsgränserna: stormö-<br />
tet, arbetsgrupperna och till den egna organisatio-<br />
nen. Med hänvisning till sitt finansieringsansvar<br />
godkände emellertid förvaltningarna endast den<br />
kommunala administrationens traditionella ansvars-<br />
fördelning och beslutsvägar. Bredvid dessa två<br />
organisationer fanns en tredje organisation – områ-<br />
desgruppen – som utifrån en strävan att bygga en<br />
horisontell organisation som motvikt mot den ver-<br />
tikala, krävde sin del av ansvar och beslutsrätt.<br />
Oklarheterna kring ansvarsområden och besluts-<br />
processer återspeglas i många av de organisa-<br />
tionsplaner som funnits i olika dokument och på<br />
arbetsplatser. De organisationsplaner som skisse-<br />
47
ats ovan är byggda på dokument producerade av<br />
kommunledningskontoret, där man försökte att<br />
kombinera tre organisationer i en. I en plan är<br />
områdesgruppen placerad i nivå med övriga cen-<br />
trala aktörer i beslutsprocessen (se figur 4). Enligt<br />
en annan plan, uppsatt på Fittjasatsningens kontor<br />
(se nedan) tilldelades stormöten och arbetsgrupper<br />
centrala positioner, alltmedan områdesgruppen för-<br />
svann från kartan.<br />
På grund av dessa olika uppfattningar om ansvars-<br />
område och beslutsfattande gavs även namnet –<br />
Fittjaprojektet eller Fittjasatsningen – olika inne-<br />
börder i olika läger. För en del personer omfattade<br />
Fittjaprojektet bara de projekt som låg utanför för-<br />
valtningarna, medan det för andra omfattade även<br />
de förvaltningsplacerade projekten. Den tjänsteman<br />
som på olika möten brukade representera projektle-<br />
darens kontor räknade inte sig själv som represen-<br />
tant för dessa senare. Hon brukade ironiskt säga:<br />
idé<br />
idé<br />
idé<br />
idé<br />
”Hur kan jag räkna mig som representant för<br />
projekt som jag inte har någon kontakt med?<br />
Jag måste be projektledaren om minsta informa-<br />
tion jag behöver för utvärderingen eller slutrap-<br />
porten.”<br />
48<br />
Förslag<br />
Arbetsgrupper<br />
T.ex. miljögrupp, trygghetsgrupp, språkgrupp.<br />
Arbetsgrupper utvecklar förbättringsförslag<br />
Stormöte<br />
Stormöte röstar och beslutar<br />
om arbetsgruppens förslag<br />
Otydligheterna i ansvars- och beslutsfrågor framgår<br />
av de formuleringar som används för att beskriva<br />
respektive enhets roll i figuren ovan. Enligt figuren<br />
är det stormötet som ”röstar och beslutar om arbets-<br />
gruppens förslag”. Demokrati- och integrationsbe-<br />
redningen ”fattar beslut om förslag ska genomföras<br />
eller ej”. Och kommunstyrelsen ”fattar det formella<br />
beslutet”. Samma sorts formuleringar återkommer<br />
även i områdesgruppens och Fittjarådets möten.<br />
Oklarheterna kring Fittjasatsningens organisation<br />
var inte begränsad till beslutsprocessen, utan fanns<br />
också inom olika enheter. Till exempel satt i den led-<br />
ningsgrupp som skulle leda Fittjasatsningen endast<br />
projektledarna för de stora projekten. Små projekt i<br />
olika förvaltningar eller föreningar representerades<br />
inte i gruppen. I områdesgruppen var representatio-<br />
nen från olika förvaltningar, andra offentliga insti-<br />
tutioner, samt föreningar både slumpmässig och<br />
odefinierad. Vissa förvaltningar hade två eller flera<br />
representanter (till exempel kultur- och fritidsför-<br />
valtningen), samtidigt som andra som hade stor roll<br />
i satsningen tidvis helt saknade representanter (till<br />
exempel utbildningsförvaltningen, försäkringskas-<br />
san och näringslivet). Flera gånger dök det upp dis-<br />
kussioner under mötena kring vem som egentligen<br />
Ett ärende<br />
skrivs<br />
Demokratiochintegrationsberedningen<br />
Grupp av valda politiker.<br />
Politikerna fattar beslut<br />
om förslag ska<br />
genomföras eller ej<br />
Kommunstyrelse<br />
Kommunens regering.<br />
Kommunstyrelsen fattar<br />
det formella beslutet<br />
Figur 6. Beslutsprocessen enligt projektledaren för Fittjasatsningen (understrykningarna mina).
skulle eller inte skulle delta i gruppen. En del repre-<br />
sentanter hade tydliga mandat från sina förvalt-<br />
ningar, medan andra måste gå till sin förvaltnings-<br />
eller enhetschef för varje trivial fråga. Representanter<br />
från en förvaltning ersatte varandra utan föregående<br />
diskussion inom gruppen och rent allmänt varierade<br />
närvarofrekvensen. Uppmaningar till mer regelbun-<br />
den närvaro var ett ofta förekommande fenomen på<br />
mötena.<br />
Oklarheterna kring beslutsprocessen hade delvis<br />
sin bakgrund i en vilja att åstadkomma en radikal<br />
omorganisation av kommunen. Man försökte, och<br />
försöker <strong>fortfarande</strong>, flytta kommunens rutinarbete<br />
till medborgarkontoren för att genom dessa rationa-<br />
lisera och demokratisera organisationen (Hosseini-<br />
Kaladjahi 1998:75). Som tidigare nämnts försökte<br />
man också, och försöker <strong>fortfarande</strong>, utveckla områ-<br />
desgrupperna till horisontella organisationer. Genom<br />
dessa grupper strävar man efter dels att få en hel-<br />
hetssyn, dels att få närmare kontakt med lokalbe-<br />
folkningen. En sådan stor omorientering rymmer<br />
självklart sina krångligheter som inte går att lösa<br />
snabbt och en gång för alla. Men oklarheten var<br />
också ett tecken på, eller i vissa fall ett resultat av, en<br />
långvarig maktkamp mellan olika aktörer.<br />
Under Fittjasatsningens inledningsskede pågick<br />
en maktkamp mellan projektets nya ledare och de<br />
personer från förvaltningarna som var involverade i<br />
satsningen. Med utgångspunkt i sin egen definition,<br />
att projektledaren är ansvarig för måluppfyllelse och<br />
följaktligen ska ha hela organisationen under sin<br />
kontroll, började den nya projektledaren utveckla<br />
sin organisation utanför förvaltningsgränserna. De<br />
inblandade förvaltningarna, som hade arbetat med<br />
liknande projekt i flera år, och som var initiativta-<br />
gare till de nu aktuella projekten (av vilka flera redan<br />
hade sjösatts inom ordinarie verksamhets ramar),<br />
ville inte ge upp sin del av projekten. De ville inte<br />
acceptera en ”ung flickas” auktoritet, som dessutom<br />
saknade tidigare erfarenheter från kommunen.<br />
Jag har anledning att misstänka att det successiva<br />
försvinnandet av tre aktörer från Fittjasatsningen<br />
(informatören, ledaren för ungdomsarbetsgrupper,<br />
samt ordföranden i föreningsrådet), som alla hade<br />
invandrarbakgrund och av vilka två bodde i Fittja,<br />
var det indirekta resultatet av maktkampen mellan<br />
Fittjasatsningens projektledare och de kommunala<br />
förvaltningarna. Projektledaren kompenserade ett<br />
visst underläge och förstärkte sin position genom<br />
att ersätta de ursprungliga medarbetarna med nya,<br />
mer erfarna personer från kommunens administra-<br />
tion. På grund av maktkampen åt de stora <strong>fiskar</strong>na<br />
upp de <strong>små</strong> <strong>fiskar</strong>na (mer om detta i diskussionen<br />
om boendedelaktighet).<br />
Områdesgruppens frånvaro i projektledarens<br />
beslutsprocesschema är inte ett resultat av projekt-<br />
ledarens glömska utan utgör en medveten finger-<br />
visning om att hon inte erkände gruppens plats i<br />
organisationen. Hon uttalade högt vid olika möten,<br />
och även i min intervju med henne, sin kritik<br />
mot områdesgruppen som representerade de ordi-<br />
narie förvaltningarna. Konflikten gick upp till en<br />
sådan nivå att projektledaren fick en reprimand<br />
från kommundirektören. Den ledde också, som tidi-<br />
gare nämnts, till förändringar både i organisationen<br />
(inrättandet av en ledningsgrupp och senare en styr-<br />
grupp) och i projektledarens arbetsuppgifter.<br />
Organisationen, och särskilt beslutsgången inom<br />
Fittjasatsningen återspeglade också en kamp eller,<br />
rättare sagt, en spänning som ofta förblir dold<br />
men som handlar om maktfördelning. Direktiven<br />
”underifrånperspektiv” och ”boendedelaktighet”<br />
spred sig snabbt både inom och utanför organi-<br />
sationen. ”Nu är det de boende själva som ska<br />
bestämma”– slagord som dessa uppmuntrade en del<br />
boende och frivilligorganisationer att hävda sin när-<br />
varo i organisationen och kräva sin del i besluts-<br />
processen. Den ordinarie administrationen å andra<br />
sidan ville, trots sina förpliktelser gentemot reger-<br />
ingens direktiv och sitt behov av lokal förankring,<br />
inte förlora kontrollen över satsningen. Spänningen<br />
visade sig i olika, inte sällan hårda diskussioner på<br />
olika möten. Den kom också till uttryck i orga-<br />
nisationen. De otydliga formuleringarna i pro-<br />
jektledarens beslutsprocesschema ovan, utgör en<br />
återspegling av denna spänning vad gäller maktför-<br />
delning. ”Stormötet röstar och beslutar, demokrati-<br />
och integrationsberedningen fattar beslut och kom-<br />
munstyrelsen fattar det formella beslutet.”<br />
Otydligheterna gjorde att det utvecklades olika<br />
uppfattningar om organisationen. Detta skapade<br />
spänningar som öppnade vägen för olika diskussio-<br />
49
ner och beslutskanaler. En del projekt som initiera-<br />
des från projektledarens kontor behandlades aldrig<br />
hos områdesgruppen. Andra projekt som initierades<br />
från förvaltningarna hamnade inte på projektleda-<br />
rens bord. Det förekom ofta diskussioner både i<br />
områdesgruppen och på projektledarens kontor om<br />
att det hände saker i andra enheter som man inte<br />
var informerad om. Det fanns projekt som avslogs<br />
av projektledaren men godkändes av demokrati-<br />
och integrationsberedningen utan föregående dis-<br />
kussion med projektledaren. Likaså fanns det projekt<br />
som gick från demokrati- och integrationsbered-<br />
ningen direkt till genomförande utan att underly-<br />
dande organ informerades.<br />
Under hela denna tid var det bara den kom-<br />
munala administrationen som i praktiken hade en<br />
tydlig roll att kontrollera beslutsprocessen – något<br />
som är lärorikt att konstatera och fundera över. De<br />
andra organen eller enheterna hade, trots all reto-<br />
rik om beslutsfattandet, roller bara som stöttor till<br />
den kommunala administrationen. Det var på grund<br />
av denna oenighet mellan retorik och praktik som<br />
de nya arbetsgrupperna försvann innan de ens fick<br />
sina färdiga former, som stormötena glesades ut från<br />
möte till möte, och som nya organ (till exempel<br />
Fittjarådet) dog i sin linda.<br />
Inrättandet av en ledningsgrupp, och senare<br />
en styrgrupp, minskade otydligheterna i organi-<br />
sationen. Med inlemmandet av Fittjasatsningen i<br />
storstadssatsningen löstes alla otydligheter som här-<br />
stammade från den dubbla organisationen. Men<br />
otydligheterna kring områdesgruppernas roll i för-<br />
hållande till den kommunala administrationen kvar-<br />
stod <strong>fortfarande</strong>. Jag har försökt tydliggöra denna<br />
oklarhet redan tidigare. Här vill jag citera Bringlövs<br />
iakttagelse om områdesgruppen i Hallunda/Nors-<br />
borg:<br />
”Vid tiden för dessa diskussioner rådde oklarhet<br />
om områdesgruppens ställning. Vilka befogen-<br />
heter hade gruppen? Vilken var dess förhållande<br />
till förvaltningarna? Till exempel deltog soci-<br />
alförvaltningen, som är huvudman för kom-<br />
munens familjeomsorg, inte regelmässigt i<br />
områdesgruppens möten. Däremot hade lands-<br />
tinget flera representanter i gruppen. En<br />
50<br />
tjänsteman från socialförvaltningen (socialför-<br />
valtningens planeringssekreterare) kommente-<br />
rade detta under hösten 2000: ’Vi hade inte<br />
tagit in att socialförvaltningen var en del av ett<br />
nytt sammanhang.’ När tjänstemän inom social-<br />
förvaltningen blev varse att diskussioner om en<br />
familjecentral fördes på områdesnivå vände man<br />
sig inte till områdesgruppen utan till den egna<br />
organisationen.” (2002:11)<br />
Lena Söderholm, tidigare områdesutvecklare i<br />
Hallunda/Norsborg, skriver i sin sista rapport om<br />
sitt arbete (2001-12-06) följande om områdesgrup-<br />
pen i sin kommundel:<br />
”Hösten 1999 var områdesgruppen mer ett nät-<br />
verk med informationsutbyte som huvudsyfte.<br />
Vi bör vara medveten om den svåra uppgiften<br />
för en matrisorganisation, frågan om otydliga<br />
mandat ägs centralt men faller ner i områdes-<br />
gruppen lokalt.<br />
Representanterna har fått pröva att lämna ett<br />
verksamhetsspecifikt perspektiv för ett helhets-<br />
perspektiv, att belysa frågor i bostadsområdet<br />
som vi äger tillsammans. Ojämn kontinuitet i<br />
representationen leder naturligtvis till en lång-<br />
sammare process, men trots det har områdes-<br />
gruppen lyckats bli en grupp och genomföra<br />
konkreta projekt, trots de hinder som ibland<br />
uppstår i en otydlig organisation. Det är att<br />
beteckna som en stor framgång.”<br />
Allt som diskuterats ovan pekar på en radikal spän-<br />
ning mellan å ena sidan den kommunala adminis-<br />
trationen som representant för den representativa<br />
demokratin och å andra sidan ett antal enheter/<br />
nätverk (främst områdesgrupperna) som strävar<br />
efter direktdemokrati. Denna spänning och dess följ-<br />
der är inte alls oväntade när man ser på den ambi-<br />
tion som ligger bakom förändringarna. I Botkyrka<br />
kommun strävar man inte bara efter att förankra<br />
arbetet med tillfälliga satsningar bland lokalbefolk-<br />
ningen, utan också efter att skapa en fungerande<br />
organisation som gör boendedelaktighet till en orga-<br />
nisk del av den ordinarie verksamheten.
Några förslag till förenkling och<br />
förtydligande av ansvarsområden<br />
och beslutsprocesser<br />
Arbetsorganisation, ansvarområden och beslutspro-<br />
cesser utgör i sig självt ett speciellt område inom<br />
ledarskap och tillhör följaktligen inte mitt fackom-<br />
råde. Det följande bör därför inte ses som förslag<br />
från en forskare som arbetar professionellt inom<br />
området. Det bör snarare betraktas som förslag<br />
från en person som under lång tid deltagit i olika<br />
möten inom den kommunala organisationen (inräk-<br />
nat områdesgrupperna i tre kommundelar) och som<br />
utifrån detta samlat konkreta erfarenheter.<br />
Kommunledningskontoret har länge samarbetat<br />
med andra relevanta enheter (även områdesgrup-<br />
perna) för att tydliggöra vilka ärenden som ska lösas<br />
inom områdesgrupperna. Hur ska förhållandet se ut<br />
mellan områdesgrupperna och kommunens ordina-<br />
rie verksamheter, landstingets lokala organisationer<br />
och de boende i områdena? Hur ska ansvaret och<br />
beslutsrätten delas? Vem ska sitta i områdesgrup-<br />
perna? Hur ska medlemmarna fatta beslut om ären-<br />
den som tillhör områdesgrupperna? I januari 2002<br />
skickade kontoret en remiss till olika involverade<br />
enheter för att ta reda på hur dessa ser på områdes-<br />
arbetets organisation. Remissen är det senaste för-<br />
söket att tydliggöra hur den sedan länge önskade<br />
”matrisorganisationen” ska se ut.<br />
I linje med tidigare dokument har områdesgrup-<br />
pernas uppdrag definierats på följande sätt i doku-<br />
mentet:<br />
”Områdesgrupperna skall i dialog med invå-<br />
narna och med utgångspunkt i gemensamma<br />
mål organisera samarbete mellan kommunens<br />
förvaltningar, andra myndigheter och organisa-<br />
tioner i området. I uppdraget ligger också ett<br />
medansvar för utvecklingen i området genom<br />
att i dialog med invånarna söka nya lösningar<br />
och ta initiativ till åtgärder som höjer kvalitén i<br />
invånarnas dagliga liv.”<br />
Vem ska sitta i områdesgrupperna? Först representan-<br />
ter från förvaltningarna, utsedda av förvaltningsche-<br />
ferna. Dessa representanter ska, enligt dokumentet,<br />
ha personliga poster utan ersättare. De ska ha så stora<br />
beslutsbefogenheter som möjligt för det områdesba-<br />
serade arbetet. Och de ska ha kunskap om området.<br />
Till gruppen ”bjuds in” också ”externa samarbets-<br />
partners” verksamma i området: Botkyrkabyggen,<br />
polisen, arbetsförmedlingen osv. Man ”adjungerar”<br />
också representanter från föreningsråd och sam-<br />
fund. Alternativt kan dessa representanter ingå bara<br />
i områdesgruppernas arbetsgrupper.<br />
Som tidigare ska barn- och ungdomsförvalt-<br />
ningens områdeschefer vara ordförande i områ-<br />
desgrupperna. Orsaken till detta är att ”barn-<br />
och ungdomsförvaltningen har en stor del av sin<br />
verksamhet områdesbaserad”. Det är dessutom en<br />
verksamhet med mycket stor kontaktyta mot med-<br />
borgarna. Medborgarkontorets ledamot i områdes-<br />
grupperna förslås samtidigt vara områdesgruppens<br />
sekreterare. I varje områdesgrupp ska också sitta en<br />
områdesutvecklare som ska ”stödja områdesgrup-<br />
perna i områdesarbetet och dialogen med invånarna<br />
inklusive utvecklingsavtalet och dess åtgärdsplan”.<br />
Som det ser ut idag är områdesutvecklarna pla-<br />
cerade vid kommunledningskontoret. Dokumentet<br />
ser tre möjligheter för placering av områdesut-<br />
vecklarna i kommunalorganisationen: Barn- och<br />
ungdomsorganisationen, kommunledningskontoret<br />
eller medborgarkontoret. Det första förslaget bort-<br />
faller emellertid, eftersom områdeschefen redan ger<br />
förvaltningen en dominerande roll i områdesgrup-<br />
pen. De övriga alternativen kvarstår, med sina res-<br />
pektive för- och nackdelar.<br />
När det gäller mandat tar områdesgrupperna inte<br />
över något ansvar från linjeorganisationen. Deras<br />
beslutskapacitet är summan av ledamöternas befo-<br />
genheter. När en fråga som man ser ett behov att<br />
åtgärda väcks i gruppen så finns tre handlingsal-<br />
ternativ: 1) frågan löses genom ledamöternas egna<br />
befogenheter, 2) berörda ledamöter tar upp frågan i<br />
sina respektive förvaltningar, 3) en fråga för vilken<br />
ansvaret är svårdefinierat aktualiseras av ordföran-<br />
den med kommundirektören. Förvaltningscheferna<br />
har ansvar för den egna förvaltningens deltagande i<br />
områdesarbetet och den egna ledamotens arbetsför-<br />
utsättningar i områdesgrupperna.<br />
Ledamöterna i områdesgrupperna rapporterar till<br />
sina chefer i den reguljära organisationen i linje-<br />
51
frågor. Ordförande rapporterar till kommundirek-<br />
tören i utvecklingsfrågor. Kommundirektören i sin<br />
tur, kan aktualisera frågor kring områdesutveckling<br />
i samordningsgruppen eller stora ledningsgruppen.<br />
Dokumentet förslår en budget på 100 tkr för varje<br />
områdesgrupp, att användas till dialog med lokal-<br />
befolkningen och utveckling av gruppens arbete.<br />
Områdesgrupperna i de tre kommundelar som ingår<br />
i storstadssatsningen har tidigare haft tillgång till en<br />
egen budget på 250–500 tkr per år. De har också haft<br />
inflytande över fördelningen av resurser från utveck-<br />
lingsavtalet och tillgång till egna medel för dialogen.<br />
Den organisationen som föreslås i dokumentet<br />
innebär i det närmaste en permanentning av den<br />
organisation som för närvarande arbetar med stor-<br />
stadssatsningen. Det är i sig ett positivt steg. Med<br />
befattningar som områdeschef och områdesutveck-<br />
lare, har områdesgrupperna fått mer ordning och<br />
högre arbetskapacitet än tidigare.<br />
Förslaget innebär även en fördel för den orga-<br />
nisation som för närvarande arbetar med stor-<br />
stadssatsningen. De ledamöter som utses av<br />
förvaltningscheferna ”ska ha så stora beslutsbefo-<br />
genheter som möjligt för det områdesbaserade arbe-<br />
tet” och de ska inte ha någon ersättare. Detta kan<br />
förstärka områdesgruppernas beslutsfattandekapaci-<br />
tet och befria dem från en för stor rörlighet. Hög<br />
omsättning bland representanter var före storstads-<br />
satsningen inte så ovanligt. Däremot är områdes-<br />
grupperna <strong>fortfarande</strong> för heterogent sammansatta<br />
när det gäller medlemmarnas beslutskapacitet.<br />
Jag hyser viss tvekan om huruvida förvaltnings-<br />
cheferna i praktiken kommer att utse ledamöter med<br />
stora beslutsbefogenheter. <strong>Stora</strong> beslutsbefogenhe-<br />
ter ges vanligtvis till personer med högre positioner<br />
i organisationen. Sådana personer är ofta för upp-<br />
tagna för att sitta i områdesgrupperna. Vi måste<br />
komma ihåg att det finns tre områdesgrupper i de<br />
kommundelarna som ingår i storstadssatsningen.<br />
Om vi därtill räknar in de kommundelar som inte<br />
ingår i storstadssatsningen ökar antalet till sex. Det<br />
är svårt, särskilt för förvaltningar som inte har någon<br />
lokal organisation (till exempel utbildnings- och<br />
arbetsmarknadsförvaltningarna), att skicka personer<br />
med stora beslutsbefogenheter till så många områ-<br />
desgrupper. Även om sådana personer sitter i områ-<br />
52<br />
desgrupperna är det svårt för dem att satsa tid för<br />
dialog och lokal förankring – ett av de viktigaste<br />
målen för områdesgrupperna. Det finns i grunden en<br />
motsägelse mellan kravet på stora beslutsbefogenhe-<br />
ter och kravet att vara nära lokalbefolkningen.<br />
Bortsett från dessa fördelar är emellertid organi-<br />
sationens komplexitet och beslutsprocessens otyd-<br />
lighet oförändrad. Viktigaste förklaring till detta är<br />
att områdesgrupperna inte har något eget mandat.<br />
De har, med mer exakta ord, bara mandat inom<br />
ramen för de <strong>små</strong> resurser (100 tkr enligt doku-<br />
mentet) som står till deras förfogande. Med mandat<br />
menar jag här inte varje ledamots beslutsbefogenhe-<br />
ter, det som omnämns i dokumentet, utan beslutsbe-<br />
fogenheterna för hela gruppen som befriar den från<br />
tvånget att skicka ärenden till olika förvaltningar.<br />
Utan mandat för gruppen som helhet så kommer,<br />
också om ledamöterna har de högsta beslutsbefogen-<br />
heter, varje ärende med nödvändighet att anpassas<br />
till förvaltningarnas befintliga villkor och procedu-<br />
rer. Samma sak gäller ledamöterna från landsting-<br />
ets lokala organisationer. Det är tydliggörande att<br />
peka på det faktum att ingen ledamot, från vare<br />
sig de kommunala förvaltningarna eller landstingets<br />
lokala organisationer, kan fatta beslut om alla ären-<br />
den som tillhör deras enheter. Och vidare – hur ska<br />
man till områdesgrupperna koppla personer från<br />
föreningsråd eller boenderåd, som inte har samma<br />
beslutsfattande befogenheter som ledamöterna från<br />
exempelvis förvaltningarna? För att belysa dilem-<br />
mat refererar jag ännu en gång till de rapporterings-<br />
kanaler som omtalas i dokumentet:<br />
”Utöver att ledamöterna rapporterar till sina<br />
chefer i den reguljära organisationen i linjefrågor<br />
så rapporterar ordföranden i utvecklingsfrågor<br />
till kommundirektören som i sin tur kan aktua-<br />
lisera frågor kring områdesutveckling i samord-<br />
ningsgruppen eller stora ledningsgruppen.” (s. 4)<br />
Med den organisation som föreslås i dokumentet<br />
kommer områdesgrupperna att, precis som tidigare,<br />
vara kvar som en sorts stödjande nätverk till de<br />
kommunala förvaltningarna. De kommer inte att<br />
fungera som horisontella organisationer gentemot<br />
vertikala, såsom det uttrycks i olika dokument.
Utan mandat är det nästan omöjligt att förenkla<br />
organisationen och därmed arbetsprocessen. Det är<br />
också nästan omöjligt att tydligöra vem som bestäm-<br />
mer vad och vem som gör vad i organisationen.<br />
Frågan uppstår: hur kan man ge mandat till områ-<br />
desgrupperna? Arbetet som utförs i områdesgrup-<br />
perna har inte alltid lokal karaktär. Där diskuteras<br />
även frågor av betydelse för hela kommunen, eller<br />
som sträcker sig utanför kommunens ansvarsom-<br />
råde och gränser. Områdesgruppen i Fittja kan inte<br />
bestämma över det arbete som gäller Alby eller vice<br />
versa. Det finns också frågor som har lokal karaktär<br />
men som måste övervägas tillsammans med andra<br />
kommundelar eller i större geografiska områden (till<br />
exempel skolfrågor). Så vitt jag kan förstå kan områ-<br />
desgrupperna få mandat endast för ett antal frågor<br />
av alldeles lokal karaktär.<br />
Frågan om mandat för områdesgrupperna inbju-<br />
der till ett försök att skilja det lokala arbetet från<br />
det mer övergripande. Man kan redan nu nämna<br />
ett antal frågor som har lokal karaktär (till exempel<br />
nattvandring, belysning, folkhälsa osv.). Men vill<br />
man greppa över mer behövs tid för funderingar och<br />
diskussioner: inte bara för att skilja lokala frågor<br />
från bredare, utan också för att komma överens med<br />
de enheter som för närvarande handhar de aktuella<br />
frågorna. Det behövs, med andra ord, en process<br />
för att överväga och skilja lokala frågor från icke-<br />
lokala. Observera att detta särskiljande är nödvän-<br />
digt även om områdesgrupperna inte får mandat.<br />
Annars kommer områdesgrupperna att treva sig fram<br />
bland kommunens varierande uppgifter utan att<br />
kunna skilja relevanta från irrelevanta. I dokumen-<br />
tet har man gått ett steg framåt i den här riktningen<br />
när man talar om tilldelning av vissa kommunala<br />
ansvarsområden till områdesgrupperna: folkhälsa,<br />
krisplaner, trygghet och brottsförebyggande (s. 4).<br />
Det finns lyckligtvis en föregångare som i kom-<br />
munens regi arbetat med en liknande process. Det är<br />
medborgarkontoren som genom åren försökt skilja<br />
ut rutinuppgifter och behandla dessa inom medbor-<br />
garkontoren, samtidigt som man lämnar de upp-<br />
gifter som kräver expertis till förvaltningarna. En<br />
liknande process skulle kunna användas för att skilja<br />
lokala frågor från icke-lokala.<br />
Det förefaller mig därför också rimligt att områ-<br />
desutvecklarna placeras på medborgarkontoren. Med<br />
de erfarenheter som finns på medborgarkontoren<br />
kan områdesutvecklarna styra processen på samma<br />
sätt som man gjort då man skiljer rutinarbete från<br />
icke rutinarbete. De kan också använda, som det står<br />
i dokumenten, ”de resurser som redan idag finns i<br />
personal, lokal förankring och naturliga mötesplatser<br />
för invånarna”. Poängen med områdesutvecklarens<br />
arbete är den dagliga närheten till fältet, något man<br />
når betydligt lättare med en placering på medborgar-<br />
kontoren än i kommunledningskontoret. Strategisk<br />
planering som ingår i kommunledningskontorets<br />
ansvarsområde, är inte något vardagligt arbete. Det<br />
kan organiseras i samarbete mellan kommunled-<br />
ningskontoret och den enhet som tilldelas ansvaret<br />
för områdesutvecklingen 4 .<br />
Det är tur att medborgarkontorens förvaltning<br />
<strong>fortfarande</strong> är <strong>små</strong>skalig, jämfört med andra förvalt-<br />
ningar. Det betyder att nya uppgifter inte kommer<br />
att förvandla medborgarkontoren till en så stor och<br />
komplex organisation att det i förlängningen mot-<br />
verkar förväntningarna på områdesutvecklarna.<br />
Områdesgruppernas resurser kan börja på en lägre<br />
nivå, för att sedan öka i takt med att nya uppgifter<br />
läggs till deras ansvarsområde. Men inte ens för att<br />
börja med är 100 tkr per områdesgrupp tillräckligt.<br />
Som tidigare nämnts finns det redan en del lokala<br />
frågor som kan lösas inom områdesgrupperna utan<br />
att man behöver vända sig till förvaltningarna. Om<br />
de ovan beskrivna planerna förverkligas blir på lång<br />
sikt områdescheferna överflödiga i områdesgrup-<br />
perna. Deras uppgifter kan tas över av områdesut-<br />
vecklarna.<br />
Genom mandat kan en del lokala uppgifter lösas i<br />
själva grupperna. Boende och arbetande i kommun-<br />
delarna får snabbare svar på sina frågor än om områ-<br />
desgrupperna endast är ett stöd för förvaltningarna.<br />
Och förvaltningarna i sin tur slipper ifrån tacklandet<br />
av <strong>små</strong>frågor som inte lämnar tid över för viktigare<br />
frågor i de beslutsfattande organen.<br />
53
Resursfördelning<br />
Resursfördelning<br />
till olika aktivitetsområden<br />
i de tre kommundelarna<br />
Av de 165 miljoner som beviljades Botkyrka kommun<br />
inom storstadssatsningen (inräknat resurserna för<br />
Fittjasatsningen, men inte de medel för utbildning<br />
och tillväxt som beviljades i slutet av år 2001) hade<br />
fram till slutet av år 2001 totalt 121,8 miljoner för-<br />
brukats. 74,5 miljoner har gått till projekten i Fittja,<br />
22,5 miljoner till dem i Alby, samt 16,5 miljoner<br />
till dem i Hallunda/Norsborg. Resten (8,3 miljoner)<br />
satsades på aktiviteter gemensamma för alla kom-<br />
mundelarna: utvärdering, kunskaps- och erfaren-<br />
hetsutbyte, näringsliv, sommarskola osv.<br />
Om vi bortser från de projekt som visserligen är<br />
placerade i en kommundel, men där målet är att ge<br />
service till alla kommundelar (till exempel Cirkus<br />
Cirkör i Alby, Ungdomens hus i Fittja eller Sankt<br />
Botvids gymnasium i Hallunda) så förändras för-<br />
delningen av förbrukade resurser enligt följande:<br />
Fittja 63,2 miljoner, Alby 12,1 miljoner, Hallunda/<br />
Norsborg 16,5 miljoner kronor. Vi bör i samman-<br />
hanget komma ihåg att Fittja startade sitt föränd-<br />
ringsarbete 1998, de andra två först år 2000.<br />
Om vi delar upp förbrukade resurser efter aktivi-<br />
tetsområde 5 har 49,7 miljoner (41% av hela belop-<br />
pet) gått till utbildning och språkinlärning för barn<br />
och ungdomar. 9,6 miljoner (8%) har gått till arbets-<br />
marknadsprojekt, 23,6 miljoner (19%) till sociala<br />
åtgärder och trygghet, 17,9 miljoner (15%) till mobi-<br />
lisering och delaktighet, samt 21 miljoner kronor<br />
(17%) till gemensamma aktiviteter (administration,<br />
54<br />
utvärdering osv.) eller till projekt utanför de ovan-<br />
nämna stora kategorierna (bland annat fysiska för-<br />
bättringar).<br />
Proportionellt har utbildning och språk fått lejon-<br />
parten av resurserna i både Fittja och Hallunda-<br />
Norsborg. I Alby har mest pengar gått till delaktighet<br />
och dialog, även om man också här satsat mycket på<br />
språk och utbildning. I Fittja har man satsat minst<br />
på delaktighet och dialog och i de två andra kom-<br />
mundelarna minst på arbete och sysselsättning (se<br />
tabell 1)<br />
Fördelningen av resurser till olika aktivitetsom-<br />
råden i de tre kommundelarna återspeglar framför<br />
allt tre saker: kommunens syn på integration, kom-<br />
mundelarnas lokala traditioner, samt instabiliteten<br />
i statens integrationspolitik.<br />
Att huvuddelen av pengarna satsats på Fittja är<br />
självklart ett resultat av den tidigare politik som<br />
valde ut tre kommundelar i Sverige till nationella<br />
exempel. Beloppet som satsats på Fittja är ändå<br />
betydligt mindre än de utlovade 100 miljonerna.<br />
Satsningens utvidgning till Alby och Hallunda/<br />
Norsborg gjorde att kommunen tvangs minska Fitt-<br />
jas del, för att kunna leva upp till åtminstone mini-<br />
mikraven från de andra kommundelarna. Det har<br />
funnits diskussioner i dessa kommundelar, särskilt<br />
i Alby, om orättvisan i den oproportionerliga sats-<br />
ningen på Fittja.<br />
Prioriteringen av utbildning och språk för barn<br />
och ungdomar speglar väl kommunens syn på inte-<br />
grationen. Man ”hör” på olika möten en tyst överty-<br />
gelse att inte så mycket kan göras för den nuvarande<br />
vuxengenerationen. Då är det rimligare att satsa på
kommande generationer, för att därigenom förhin-<br />
dra att dagens problem blir också morgondagens,<br />
att den unga generationen ”ärver” sina föräldrars<br />
svårigheter. I detta tänkesätt är också underförstått<br />
att språket är nyckeln till integration.<br />
Det är värt att notera att endast 4% av sats-<br />
ningen gått till arbetsmarknadsprojekt. I Alby och<br />
Hallunda/Norsborg finns inga arbetsmarknadspro-<br />
jekt alls. Möjligen har dessa kommundelar valt att<br />
avstå från dessa mycket resurskrävande projekt på<br />
grund av den begränsade budgeten. Men även Fittja,<br />
med sina relativt sett större resurser, har satsat<br />
bara 13% på arbetsmarknadsprojekt. Enligt en rap-<br />
port som utvärderar storstadssatsningens tillväxt-<br />
dimension avviker Botkyrka kommun från andra<br />
kommuner just genom att ha satsat minst på ”arbets-<br />
kraftblocket” (nutek 2001:28).<br />
Albys prioritering av ”dialog och delaktighet”<br />
återspeglar kommundelens rikare tradition av dialog<br />
med boende jämfört med de två andra kommunde-<br />
larna. Områdesgruppen i Alby har ett långt aktivt<br />
liv bakom sig, även utan resurser från externa finan-<br />
siella källor. ”Samling för Alby” som en paraplyor-<br />
ganisation för alla föreningar i området var unik i<br />
norra Botkyrka (för en utvärdering av Samling för<br />
Alby se León 1999). Det har också länge funnits<br />
ett samarbete mellan Botkyrkabyggen och kom-<br />
munledningskontoret för att göra dialogen levande<br />
i kommundelen. Det är inte obefogat att påstå att<br />
försöken som pågår för att organisera boendedelak-<br />
tighet i de andra kommundelarna (och i hela kom-<br />
munen) har sin grund i erfarenheterna från Alby.<br />
Om man räknar satsningen på barns och ung-<br />
domars utbildning som en strategisk satsning och<br />
kopplar den till den strategiska omorganisation som<br />
diskuterats ovan så skulle jag vilja beskriva kom-<br />
munens satsning som något som kanske inte ger<br />
omedelbart utfall, men som bygger en struktur för<br />
långsiktiga positiva resultat. Vi måste komma ihåg<br />
att integrationsfrågornas aktualitet för Botkyrka<br />
kommun på grund av befolkningssammansättningen<br />
inte är någon tillfällig undantagssituation, utan ett<br />
grundläggande fenomen som kräver radikala föränd-<br />
ringar i kommunens struktur.<br />
Bland de gemensamma satsningarna finns en del<br />
projekt (till exempel Cirkus Cirkör och även Ung-<br />
domens hus) som kan ses som del av kommunens<br />
strategi för att investera i den så kallade ”upplevel-<br />
senäringen”. I ett dokument som offentliggjordes i<br />
början av 2002 och som uppmärksammades i lokala<br />
massmedia bedömdes en sådan industri kunna vara<br />
del av en framgångsrik strategi för tillväxt. I ”indu-<br />
strin” ingår element som media, musik, konst, idrott<br />
osv., sådant som anses passa den ”mångkulturella<br />
situationen” i kommunen. Man har också funde-<br />
ringar på att satsa 50 miljoner av det extra stödet<br />
från regeringen på en del upplevelsebaserade till-<br />
växtfrämjande åtgärder.<br />
I satsningen på strategiska åtgärder finns en risk<br />
att tillfälliga externa resurser, som storstadssats-<br />
ningens, blandas med kommunens egna satsningar,<br />
något som också hänt i Botkyrka kommun. Det är<br />
oerhört svårt att dra gränsen mellan storstadssats-<br />
ningen och kommunens egna verksamheter. Stor-<br />
stadssatsningen utgör bara en del av den åtgärdsplan<br />
som formulerats av områdesgrupperna i olika kom-<br />
mundelar. Man kan påstå att kommunen använder<br />
de extra resurserna – storstadssatsningen inräknad<br />
Tabell 1. Fördelning av resurser till olika aktivitetsområden i de tre kommundelarna (tkr)<br />
Fittja Alby Hall/Norsb. Gemensamma Total<br />
Utbildning och språk 21 600 (34%) 4 963 (41%) 7 285 (44%) 15 859 (53%) 49 707 (41%)<br />
Arbete och sysselsättning 8 299 (13%) 00 00 1 290 (4%) 9 589 (8%)<br />
Sociala åtgärder och trygghet 17 566 (28%) 371 (3%) 9<strong>92</strong> (6%) 4 659 (16%) 3 588 (19%)<br />
Delaktighet och dialog 5 805 (9%) 6 800 (56%) 3 293 (20%) 2 028 (7%) 17 <strong>92</strong>6 (15%)<br />
Övriga 9 980 (16%) 00 4 882 (30%) 6 133 (20%) 20 995 (17%)<br />
TOTALT 63 250 (100%) 12 134 (100%) 16 452 (100%) 29 969 (100%) 121 805 (100%)<br />
55
– till att förverkliga en bredare strategisk föränd-<br />
ring och omorganisation som pågått och <strong>fortfarande</strong><br />
pågår i kommunen. Till exempel är både medbor-<br />
garkontoren och områdesgrupperna – två organ för<br />
omorganisation – delvis finansierade genom Blom-<br />
man- och storstadssatsningarna.<br />
Kriterier för projekturvalet<br />
Vilka kriterier har man använt vid fördelningen<br />
av resurser till projekten? Fyra kriterier återfinns<br />
i dokumentet ”Den första fördelningen av statsbi-<br />
drag till Fittjaprojektet” (kommunstyrelsens stab,<br />
tjänsteskrivelse 1998-08-25) under rubriken ”För-<br />
delningsprinciper” – en text formulerad med hänsyn<br />
till regeringens direktiv för satsningen:<br />
”För att de olika projekten ska ha realistisk möj-<br />
lighet att bli en del av helheten och kunna bidra<br />
till varaktiga förbättringar för invånarna i Fittja<br />
krävs att de uppfyller fyra kriterier. De ska: 1)<br />
vara väl förankrade genom samråd med berörda<br />
invånare, 2) ha en utvecklad samverkan med<br />
andra intressenter, 3) styras av egna operativa<br />
och mätbara mål som ska bidra till att de övergri-<br />
pande målen nås, 4) ha en utvärderingsplan med<br />
nulägesbeskrivning kopplat till målen.”<br />
Dessa kriterier modifierades och kompletterades<br />
senare under rubriken ”kriterier för val av insatser”<br />
i det ”program” för storstadssatsningen som skicka-<br />
des från kommunstyrelsekontoret till kommunsty-<br />
relsen och Kulturdepartementet (2000-02-11):<br />
”För att de olika projekten ska ha realistisk möj-<br />
lighet att bli en del av helheten och kunna bidra<br />
till varaktiga förbättringar för invånarna i Fittja<br />
krävs att de uppfyller fyra kriterier. De ska: 1)<br />
svara mot faktiska behov och önskemål genom<br />
att ha varit föremål för samråd med berörda invå-<br />
nare eller alternativt vara utarbetade av berörda<br />
invånare, 2) styras av egna operativa mätbara<br />
och tidssatta mål som ska bidra till att de övergri-<br />
pande målen nås, 3) ha en utvecklad samverkan<br />
med andra intressenter som kan bidra till att<br />
56<br />
uppnå målen, 4) ha en utvärderingsplan med<br />
nulägesbeskrivning kopplat till målen, 5) ha en<br />
plan för hur insatsen om den ger önskat resultat<br />
kan permanentas.” (min numrering).<br />
Trots att dessa kriterier återfinns i två dokument<br />
– under rubrikerna ”Fördelningsprinciper” respek-<br />
tive ”Kriterier för val av insatser” – och trots att man<br />
i båda dokumenten tillägger att ”varje insats ska<br />
bedömas (min betoning) mot dessa fyra/fem kriterier<br />
innan beslut om start fattas” kan de knappast räknas<br />
som kriterier för urvalet. Viktigaste stödet för detta<br />
påstående är att kriterierna återfinns i samma tjäns-<br />
teskrivelse där kommunstyrelsens stab till kommun-<br />
styrelsen framför sitt förslag till ”första fördelningen<br />
av statsbidrag till Fittjaprojektet”. Redan i detta<br />
dokument finns namnen på de projekt som ska få<br />
bidrag. Rent principiellt kan också sägas att fullföl-<br />
jandet av till exempel kriterium nummer 1 och 3 är<br />
en lång process som inte kan garanteras i en ansö-<br />
kan som bara utgör början på processen. Slutligen<br />
kan konstateras att de projekt som beviljats pengar<br />
inte uppfyllt dessa kriterier i någon högre utsträck-<br />
ning än projekt som inte beviljades medel. Snarare<br />
än kriterier för urvalet kan man betrakta de aktu-<br />
ella punkterna som direktiv för det framtida arbe-<br />
tet. Eller, som det står i ett annat dokument, man<br />
kan räkna dem som ”avgörande för projektets fram-<br />
gång”. (Tjänsteskrivelse 1998-05-19)<br />
Bortsett från ovanstående principer är det inte så<br />
lätt att hitta några skriftliga kriterier, åtminstone<br />
inte för den första fördelningen. Några outtalade<br />
avvägningar eller principer kan man hur som helst<br />
genomskåda när man följer processen från början.<br />
Den första principen är ett informellt, dvs. icke<br />
nedskrivet avtal mellan förvaltningarna och kom-<br />
munledningen. När kommunen söker bidrag från<br />
regeringen mobiliserar förvaltningar och kommun-<br />
ledningen all kraft för att vinna över sina kon-<br />
kurrenter; det vill säga andra sökande kommuner.<br />
Materialet för att kunna konkurrera anskaffas av för-<br />
valtningarna och anpassas av kommunledningen till<br />
ansökan. Faktum är att förvaltningarna normalt har<br />
en hel del ”reservprojekt” som saknar finansiering,<br />
alternativt finansieras av kommunen själv eller ur<br />
andra källor. Dessa projekt används nästan alltid som
ett sätt att fylla ut, ”berika”, ansökningarna. Med<br />
lite variation har samma projekt hängt med från<br />
Blommansatsningen och det nationella exemplet till<br />
storstadssatsningen. Andra principen i detta icke-<br />
skriftliga avtal är att förvaltningarna ska få sin belö-<br />
ning för mobiliseringsarbete, något som också första<br />
fördelningen ger uttryck för. När ledaren för Fittja-<br />
satsningen protesterade mot att 25 av de första 40<br />
miljonerna redan hade gått till förvaltningarna sva-<br />
rade den ansvarige på kommunledningskontoret:<br />
”Vi kan inte få hjälp med ansökningarna från<br />
förvaltningarna bara för att sedan betala peng-<br />
arna till andra.”<br />
Ovanstående ska inte tas till intäkt för att projekt<br />
initierade av förvaltningar skulle vara mindre värda<br />
än andra. Inte alls. De flesta av dessa projekt svarar<br />
mot tveklösa, strategiska behov hos kommunen.<br />
Det jag vill peka på är istället den grundläggande<br />
mekanism som koncentrerar initiativet till förvalt-<br />
ningarnas hand. Något som i sin tur motverkar<br />
nytänkande och leder till exkludering av initiativ<br />
som skulle kunna komma utifrån, från andra än kom-<br />
munens administration. Mekanismen finns egentli-<br />
gen inbyggd i regeringens sätt att fördela resurserna.<br />
För att tydliggöra poängen ska jag kort beskriva hur<br />
processen vanligen ser ut.<br />
Regeringen informerar kommunerna om sats-<br />
ningen och inbjuder dem, ofta med kort varsel,<br />
att inkomma med detaljerade handlingsplaner som<br />
visar var och hur de tänker förbruka de resurser de<br />
söker, samt på vilket sätt de ska fullfölja vad som<br />
sägs i direktiven om nytänkande, metodutveckling,<br />
helhetssyn, samverkan, lokal förankring, utvärde-<br />
ring, permanentning osv. Under den korta tid som<br />
förflyter mellan initiativet till satsningen och fram<br />
till dess att ansökan ska vara inne är det bara redan<br />
befintliga ”reservprojekt” som kan användas i mobi-<br />
liseringen. Jag föreställer mig att det inte är bara<br />
Botkyrka kommun som kommer med sina ”reserv-<br />
projekt”, utan att alla kommuner som deltar i kon-<br />
kurrensen gör detsamma. Med ett sådant arbetssätt<br />
kan inte utomstående aktörer och heller inte inom-<br />
kommunala aktörer utan ”reservprojekt” komma<br />
ifråga med sina förslag. Att skapa ett projekt, sär-<br />
skilt ett projekt som ska aktualisera de ovannämnda<br />
direktiven, tar tid och kräver kunskap, information<br />
och resurser. Istället för att använda direktiven till<br />
att berika projekten blir det i praktiken så att man<br />
anpassar ”reservprojekten” till direktiven. Istället<br />
för att skapa projekt för att förverkliga målen så<br />
anpassar man målen till existerande projekt.<br />
Antalet ”reservprojekt” är förstås fler än som kan<br />
finansieras genom satsningar. Därför väljer man ut<br />
de projekt som passar bäst till de urvalskriterier eller<br />
målområden som definieras i regeringens riktlinjer.<br />
När inför Fittjasatsningen antalet inkomna projekt-<br />
förslag bedömdes överstiga det möjligas gräns, gav<br />
kommunstyrelsens stab följande rekommendationer<br />
till de involverade förvaltningscheferna:<br />
”1) Varje projektägande förvaltning går igenom<br />
och rangordnar sina egna projekt. Det kan också<br />
handla om att se om stora projekt kan delas<br />
in i självständiga delar eller etappindelas, 2)<br />
Samtidigt behöver projekten relateras till helhe-<br />
ten över förvaltningsgränser, samverkan mellan<br />
projekt, vissa projekt är beroende av varandra,<br />
hur organiseras insatserna så att medborgaren/<br />
brukaren får bästa möjliga utbyte osv. De<br />
sex projektområdena kan ge struktur åt dessa<br />
beskrivningar.” (Information 3, 1998-03-27).<br />
Fördelningen mellan förvaltningarna är baserad på<br />
en kompromiss där har man tagit hänsyn till olika<br />
aspekter. Man försöker välja de projekt som passar<br />
bäst för aktuella målområden och direktiv från<br />
regeringen. Man försöker vara rättvis mot de olika<br />
förvaltningarna. Om någon förvaltning inte fått<br />
pengar från det statliga bidraget har man vanligtvis<br />
kompenserat den från kommunens egen budget.<br />
Samma regler gäller också för resursfördelningen<br />
inom förvaltningarna. Anpassningen av ”reservpro-<br />
jekt” till beviljade pengar görs inom varje förvalt-<br />
ning och föreslås för kommundirektörens styrgrupp<br />
för kontroll och förslag till beslutfattande organ.<br />
Det vore orättvist om vi begränsade resonemanget<br />
kring resursfördelning till att gälla bara ovannämnda<br />
överväganden. Av de första 40 miljonerna sparades<br />
nämligen cirka 15 miljoner för ”successiv start av nya<br />
projekt vartefter de genomlöpt planeringsstegen och dels<br />
57
för förlängning av pågående projekt”. I detta belopp<br />
fanns också utrymme för att ”utveckla förslag från<br />
invånarna och från olika verksamheter och samarbetspart-<br />
ners”. (Tjänsteskrivelse 1998-08-25).<br />
I och med storstadssatsningen, och dess radikala<br />
omorganisation och inlemmande av Fittjasats-<br />
ningen, kom urvalet av projekt att hamna hos områ-<br />
desgrupperna. De projekt som sökte resurser för<br />
första gången eller som sökte om förlängning av exis-<br />
terande projekt prioriterades av områdesgrupperna.<br />
I prioriteringen tog man hänsyn till projektets aktu-<br />
alitet, relevans för området, genomförbarhet under<br />
förslagen tid, finansieringsstorlek osv. I slutfasen<br />
kom, för första gången, interna utvärderingar till<br />
användning som ett verktyg för urvalet. Men områ-<br />
desgruppernas prioriteringar hade <strong>fortfarande</strong> bara<br />
rådgivande karaktär. Det var de politiska organen<br />
(förvaltningsnämnder och kommunstyrelse) som<br />
tog de formella besluten.<br />
Projekten som<br />
inte fick finansiering<br />
Det är inte så lätt att skriva om projekt som inte<br />
fick finansiering. Ofta har urvalet gjorts internt och<br />
därför är materialet svårtillgängligt eller till och<br />
med otillgängligt. Material kring icke utvalda pro-<br />
jekt betraktas lätt som irrelevant och brukar inte<br />
alltid sparas. Det är också svårt att bedöma värdet av<br />
projekt som inte lämnar papperet och prövas i prak-<br />
tiken. Därför är det heller inte så lätt att jämföra<br />
dem med de genomförda, som ju visat sina starka<br />
eller svaga sidor under planerings- och genomför-<br />
andefaser. En del ”icke-utvalda” projekt har därtill<br />
faktiskt fått finansiering, från kommunens budget<br />
eller från andra källor, och kan således inte betrak-<br />
tas som jämförelseram för de utvalda.<br />
Man kan ändå säga några ord med hjälp av ett<br />
par icke-utvalda projekt, sådana som tidigare funnits<br />
i kommunen eller som uppmärksammades under<br />
urvalsprocessen. Kvinnorådgivningens restaurang<br />
var ett sådant projekt, skött av några arbetslösa kvin-<br />
nor från närområdet inskrivna i arbetsmarknads-<br />
åtgärder. En av huvudpersonerna i projektet fick<br />
några gånger tillfälliga anställningar om sex måna-<br />
58<br />
der. Finansieringen kom från olika källor, också<br />
från Blommansatsningen, en osäkerhet projektet<br />
levt med sedan starten år 1996.<br />
Restaurangen låg i en ombyggd lägenhet på bot-<br />
tenvåningen i ett av Fittjas loftgångshus. Lokalerna<br />
var iordningställda för Fittjas kvinnorådgivning,<br />
som från att ha lagat mat till sig själva började vända<br />
sig utåt i form av en restaurang. Man saknade därför<br />
den godkända utrustning som krävs för vanliga res-<br />
tauranger. Det förekom ibland tysta diskussioner<br />
om att restaurangen var olaglig, något som inte var<br />
okänt för kommunen. Ett par vanliga lägenhetskök<br />
och några rum med enkla bord som serveringsplats<br />
utgjorde hela inrättningen, men restaurangen var<br />
populär och välbesökt.<br />
Varje dag utspisades ett femtiotal personer, mest<br />
lokala kommuntjänstemän. Men serveringen gästa-<br />
des också av personer från andra delar av kommu-<br />
nen, från Stockholm, från andra delar av Sverige,<br />
samt av personer utrikes ifrån som besökte Fittja.<br />
Kommunala tjänstemän skröt om restaurangen som<br />
ett lyckat projekt uppvuxet från gräsrotsnivå. Trev-<br />
lig stämning och god mat till lågt pris var viktiga<br />
orsaker till restaurangens popularitet. Tack vare res-<br />
taurangen slutade många tjänstemän ta lunch med<br />
sig hemifrån. Restaurangen blev också en kontakt-<br />
punkt för de arbetslösa och ofta sjuka kvinnor<br />
som kvinnorådgivningen vände sig till. Dessa kvin-<br />
nor, som annars inte skulle haft rätten att läsa<br />
svenska, kunde delta i svenskkurser finansierade<br />
genom kvinnorådgivningen.<br />
Trots en välfungerande, sedan flera år etablerad<br />
och mycket populär verksamhet beviljades restau-<br />
rangen ingen finansiering från Fittjasatsningen. Det<br />
fanns ett tidigt löfte att projektet skulle garanteras<br />
sin finansiering från satsningen. Det hade också före-<br />
kommit diskussioner om att bygga ändamålsenliga<br />
lokaler, inte minst ett godkänt restaurangkök. Hela<br />
projektet beräknades kosta cirka en miljon kronor.<br />
Trots detta blev det i slutänden inga pengar och pro-<br />
jektet lades ner våren 2000. De personer som arbe-<br />
tat i projektet förlorade sina arbeten, kvinnorna som<br />
samlats där förlorade sin samlingsplats och tjänste-<br />
männen som ätit lunch där förlorade sitt lunchrum.<br />
Nerläggningen väckte starka protester både från<br />
kvinnorna själva och från lokala tjänstemän. Vid ett
tillfälle samlades kvinnorna till ett kvällsmöte med<br />
50 deltagare. Av dessa 50 var cirka 40 kvinnor, de<br />
flesta medelålders och äldre. De flesta bodde i Fittja.<br />
Två yngre kvinnor tolkade mötet till turkiska och<br />
arabiska, de två dominerande språken i Fittja. Dis-<br />
kussionen var het. Jag hade aldrig sett så många<br />
kvinnor delta, särskilt inte i dessa åldrar, i något<br />
annat officiellt möte. Jag har heller aldrig sett kvin-<br />
norna så aktiva i diskussionerna. 6 Den heta stäm-<br />
ningen under mötet inspirerade etnologen Annick<br />
Sjögren att skriva följande dikt:<br />
Det fanns en gång ett hopp …<br />
Det fanns en gång ett hopp<br />
I förortens dimma<br />
Tändes ett ljus<br />
Ljuset vann styrka<br />
Det blev en lägereld<br />
Det fanns en gång ett hopp<br />
Kvinnor kom och träffades<br />
Kvinnor utbytte tankar och idéer<br />
Från mat till hårvård till svenska<br />
Det blev eu-pengar<br />
Det blev planer på ett hammam<br />
Tänk, Fittja med det första hammamet i Norden!<br />
Det blev förslag till en syfabrik<br />
Allt detta med kvinnor och för kvinnor<br />
Kvinnor kan!<br />
Också Fittjakvinnor kan<br />
Fittja behöver träffställen<br />
Fittja behöver lunchservering<br />
”Vi vill träffa,<br />
vi vill lära oss lite svenska,<br />
vi vill utbyta,<br />
vi vill ordna mat,<br />
vi vill inte ha så mycket,<br />
men detta vill vi ha”<br />
”Stackars utsatta invandrarkvinna,<br />
du vet inte ditt bästa!<br />
Vi tar hand om dig och ditt välstånd,<br />
glöm dina idéer, glöm din lön,<br />
du får bidrag.<br />
Om du vill gråta<br />
gör det tyst, hemma hos dig<br />
och, snälla du, släck ljuset”<br />
Annick Sjögren, 24 februari 2000<br />
På mötet bestämde man att lämna ett protestbrev<br />
till kommunfullmäktige som skulle sammanträda<br />
dagen därpå i Hallunda Folket hus. Ett stort antal<br />
av kvinnorna från mötet deltog i protesten. Social-<br />
nämndens ordförande förnekade att projektet skulle<br />
läggas ner och lovade följa upp frågan. Men det kom<br />
aldrig något svar. Det blev heller inte någon finan-<br />
siering från de icke-traditionella pengar som hade<br />
utlovats av en av de inblandade tjänstemännen. Pro-<br />
jektet blev en glömd historia.<br />
Varför finansierade man inte projektet? Jag ställde<br />
frågan till olika tjänstemän med koppling till pro-<br />
jektet. Ett svar var detsamma som hade diskuterats<br />
tyst under den tid restaurangen fanns:<br />
– Restaurangen var olaglig, man kunde inte<br />
fortsätta med den för evigt.<br />
– Men ni hade lovat att bygga en ny restaurang?<br />
– Jo, men det var mycket pengar och det fanns<br />
en fara att det skulle locka kunder från andra<br />
restauranger i Fittja. Det var mot projektets mål.<br />
Vi ska inte arbeta mot <strong>små</strong>företagen som skapar<br />
arbete i området.<br />
– Jo, men restaurangen har funnits i praktiken<br />
sedan flera år och det har inte kommit någon<br />
protest från de lokala restaurangerna. De som åt<br />
här var ofta lokala tjänstemän som annars tog<br />
mat hemifrån och sällan åt på de andra restau-<br />
rangerna.<br />
Ett rättare svar, enligt min bedömning, var att<br />
socialförvaltningen inte ville finansiera projektet<br />
från sin del av Fittjasatsningen. Ansvariga från för-<br />
valtningen skickade kvinnorna till Fittjasatsningens<br />
projektledare som hade ansvar för de kvarstående 15<br />
miljoner. Men inte heller hon finansierade projek-<br />
tet, med argumentet att:<br />
”Det statliga bidraget är inte till för att fylla<br />
tomrum i ordinarie budget. Det finns direktiv<br />
59
från regeringen att man ska permanenta de pro-<br />
jekt som har lyckats. Om det har lyckats, varför<br />
har då socialförvaltningen inte permanentat pro-<br />
jektet?”<br />
Jag har aldrig hört någon inblandad tjänsteman eller<br />
politiker säga att projektet var misslyckat. Jag har<br />
heller aldrig hört någon tjänsteman eller politiker<br />
som inte känt något slags sympati för kvinnorna<br />
och deras engagemang. Min bedömning är att pro-<br />
jektet hamnade mellan två stolar. Det passade inte<br />
in i den existerande projektbilden bland tjänstemän.<br />
Det blev ett offer för revirtänkande och maktkamp.<br />
Inte heller socialnämndens ordförande, som i ord<br />
hade givit projektet sitt stöd, lyckades i handling<br />
rädda det. Annick Sjögren sa om nedläggningen:<br />
”De skar ner den levande delen av kroppen och<br />
nu försöker de rädda de döende delarna.”<br />
En annan projektidé som uppmärksammades under<br />
vardagliga diskussioner, men som inte väckte något<br />
intresse hos beslutsfattare var det turkiska badet.<br />
Idéen om ett ”turkiskt hammam” kom från en<br />
tjänsteman på kvinnorådgivningen, samma person<br />
som hade initierat restaurangen. Tjänstemannen fick<br />
idéen från några turkiska kvinnor i Fittja samt från<br />
att själv ha besökt olika hammam i Turkiet. Hon<br />
hade tänkt bygga ett bad som skulle kombinera<br />
turkisk hammam med finsk bastu. Omkring badet<br />
skulle finnas en del hantverksverkstäder som skulle<br />
kunna ge arbete till rätt många kvinnor. Hamma-<br />
met skulle också kunna vara en lokal för fritid och<br />
nöje som lockade folk från andra delar av Stock-<br />
holm, Sverige och även från andra länder. Initiativ-<br />
tagaren sökte pengar från Fittjasatsningen och även<br />
från myndigheter i Turkiet, men båda vägarna miss-<br />
lyckades.<br />
Under mina intervjuer med potentiella aktörer<br />
för projektet frågade jag: ”Varför tog man inte idéen<br />
på allvar?” Svaren var ofta: ”Jag kan tänka mig att<br />
det skulle vara intressant att ha en sådan hammam<br />
i Fittja. Jag kan även tänka mig att det skulle fung-<br />
era som det hävdas av initiativtagaren. Men det är<br />
för dyrt.” Ingen vågade närma sig idén. Initiativta-<br />
garen kände sig till slut utbränd och lämnade kom-<br />
60<br />
munen, som en protest, för ett annat arbete. Kunde<br />
inte detta projekt ha varit en del av den ”upplevel-<br />
senäring” som idag är en strategi för kommunens<br />
investeringar?<br />
Även i detta fall var bristen på intresse från för-<br />
valtningarna den viktigaste orsaken till att projektet<br />
avslogs. Till skillnad från kvinnorådgivningens res-<br />
taurang, som blev offer för en maktkamp mellan<br />
socialförvaltningen och Fittjasatsningens projektle-<br />
dare, var här kortsiktighet ett viktigt skäl till det bris-<br />
tande intresset. Kommunen vågade helt enkelt inte<br />
närma sig en idé som skulle ha förbrukat en stor<br />
del av satsningen, och som dessutom hade kostnader<br />
som sträckte sig bortom projektpengarnas tidsram.<br />
Över huvud taget finns det bara ett fåtal modiga<br />
projekt som sträcker sig bortom finansieringstiden<br />
(Cirkus Cirkör i Alby och Ungdomens hus i Fittja).<br />
Några allmänna ord<br />
om resursfördelning<br />
Resursfördelningen till projekten inom storstads-<br />
satsningen är i stort sett traditionell. Projekten är<br />
nästan desamma som i Blommansatsningen. Fler-<br />
talet aktiviteter som nu genomförs av storstadssats-<br />
ningen har bedrivits tidigare, med andra externa<br />
resurser eller inom kommunens ordinarie verksam-<br />
het. Projektens traditionella prägel framgår även<br />
av den tabell som presenterades i början av detta<br />
kapitel. Huvuddelen av resurserna har gått till för-<br />
stärkning av svenska språket eller till förbättring<br />
av undervisning för barn och ungdomar, till tra-<br />
ditionella åtgärder som förbereder arbetslösa för<br />
arbetsmarknaden: jobbsökeri, ”konsten” att skriva<br />
ansökan, uppföra sig i intervjuer osv. eller till åtgär-<br />
der för att minska kriminaliteten i ett visst område.<br />
Att tyngdpunkten ligger på traditionella projekt<br />
konstaterades också av kommundirektören under<br />
ett möte på Mångkulturellt centrum då satsningen,<br />
medan delar av den ännu låg i stöpsleven, ventilera-<br />
des tillsammans med forskare.<br />
Förvaltningarnas kontroll över satsningen är en<br />
av orsakerna bakom det traditionella upplägget. Inte<br />
bara på grund av den arbetsorganisation jag försökt<br />
förklara ovan, utan också på grund av vanans makt,
svårigheten att hela tiden producera nya idéer och<br />
ibland även regelverkets stelbenthet. En tjänste-<br />
man som varit inblandad i samtliga satsningar, från<br />
Blomman- till storstadssatsningen, sa i en intervju:<br />
”Vi har redan förbrukat alla våra idéer. Man kan<br />
inte hitta på nya idéer varje dag. För att komma<br />
med nya saker måste man läsa om aktiviteter i<br />
andra delar av världen. Vi har sällan tid att göra<br />
det.”<br />
Flertalet av de projekt som inte utgör upprepningar<br />
av gamla projekt är sådana som tillkommit efter<br />
demokratiseringsprocessen, det vill säga efter det<br />
att de boende fått klart för sig att ”boendedelaktig-<br />
het” var ett krav från regeringens sida; efter det att<br />
Fittjasatsningens projektledare lyft fram de boende<br />
närmast som ett vapen mot de kommunala tjänste-<br />
männen; efter det att områdesutvecklarna anställts;<br />
samt efter det att områdesgrupperna blivit mer<br />
aktiva i sina roller. I sin utvärdering av Ungdomens<br />
hus skriver Åsa Bringlöv:<br />
”Efter boendemötet bildades en arbetsgrupp<br />
kring ungdomsfrågor. Under lång tid hände<br />
inget konkret med frågan om Ungdomens hus,<br />
och fältassistenten hade svårt att hålla intresset<br />
vid liv hos ungdomarna. Att processen sedan tog<br />
fart, och att idén om Ungdomens hus började<br />
förverkligas berodde på flera samverkande fak-<br />
torer: att det fanns en organisation fristående<br />
från förvaltningarna, projektledningen för Fittja-<br />
projektet, med befogenheter att förhandla direkt<br />
med kommunstyrelsen och med vissa egna<br />
medel …” (2002:10)<br />
Samma sak gäller även ett annat projekt som inom<br />
kommunen kallats icke-traditionellt: Vy 2001. Detta<br />
projekt syftade till att, bland annat, skapa entre-<br />
prenörskap hos skolelever, binda privata sektorn<br />
till projekten och ge en positiv bild av kommun-<br />
delen Hallunda. Projektet fick inte stöd från för-<br />
valtningarna och placerades därför direkt under<br />
kommunledningskontoret.<br />
I skriftliga dokument har projektets förvaltnings-<br />
övergripande struktur, och de finansieringssvårig-<br />
heter denna struktur skapade, nämnts som orsak till<br />
de svårigheter som drabbade projektet. Utan tvekan<br />
var strukturen ett problem. Men min bedömning<br />
är att även om sådana svårigheter inte hade existe-<br />
rat, skulle förvaltningarna ändå inte ha valt att satsa<br />
på projektet, nämligen på grund av risken att miss-<br />
lyckas. Många tjänstemän har lärt sig av erfarenhet<br />
Många tjänstemän har lärt sig av erfarenhet<br />
att man sällan ifrågasätts på grund av brist<br />
på nytänkande, däremot ofta på grund av<br />
ett misslyckande i ett riskfullt projekt.<br />
att man sällan ifrågasätts på grund av brist på nytän-<br />
kande, däremot ofta på grund av ett misslyckande i<br />
ett riskfullt projekt. Är inte riskundvikande en av de<br />
viktigaste orsakerna bakom exkludering av invand-<br />
rare från arbetsmarknaden?<br />
Denna diskussion om enskilda projekt är inte<br />
avsedd som något försvar; utvärdering av enstaka<br />
projekt ingår inte i mitt uppdrag. Det jag velat åstad-<br />
komma är att med exemplens hjälp peka på några<br />
strukturella svårigheter som påverkar resursfördel-<br />
ningen och leder till att vissa projekt får mer upp-<br />
märksamhet och andra mindre.<br />
En tydlig satsning på dialog och boendedelaktig-<br />
het är positivt. Vi har sett att 15% av totalsumman<br />
gått till projekt inom denna kategori, i Alby hela<br />
57%. Satsningen blir ännu större om vi räknar också<br />
den tid och de övriga resurser som går till delak-<br />
tighet i kommunens ordinarie administration och<br />
i de enskilda projekten. Som jag diskuterat i tidi-<br />
gare kapitel finns det en ambition i kommunen att<br />
integrera boendedelaktighet i kommunens ordina-<br />
rie administration. Om man lyckas kommer detta<br />
att tillföra organisationen nya tankar som kan ge<br />
långsiktiga positiva resultat.<br />
Vi har sett att kommunens satsning på arbets-<br />
marknadsfrågor är minimal (endast 7% av total-<br />
summan och i två kommundelar, Alby och Hallunda/<br />
Norsborg, ingenting). Är det inte så att kommu-<br />
nen, trots de statliga riktlinjernas betoning av mål-<br />
området, ser arbetsmarknadsfrågor som regeringens<br />
ansvarsområde snarare än kommunens? Eller kanske<br />
har kommunen erfarenhet av att enstaka <strong>små</strong> pro-<br />
61
jekt i enstaka kommuner inte är till någon stor hjälp<br />
för att lösa den höga arbetslösheten bland invand-<br />
rare i Sverige? Jag har själv upprepat flera gånger<br />
(t.ex. Hosseini-Kaladjahi 2001:20–21) att kommu-<br />
nala försök att lösa arbetslöshetsfrågan är mindre<br />
effektiva. De leder till dubbelarbete i många kom-<br />
muner och de belastar också kommunerna med upp-<br />
gifter som överstiger deras förmåga. Detta i sin tur<br />
leder till att de stora förväntningar som varje sats-<br />
ning skapar hos målgruppen slutar i besvikelse.<br />
Största delen av det lilla som ändå satsats på<br />
arbetsmarknadsfrågor (nästan 90% av arbetsmark-<br />
nadspengarna) har gått till traditionella metoder<br />
som redan används av den vanliga arbetsförmed-<br />
lingen och som syftar till att öka målgruppens kon-<br />
kurrensförmåga: motivera målgruppen och lära dem<br />
hur man söker arbete, hur man ska uppföra sig under<br />
intervjuer och hur man ska skriva arbetsansökan (se<br />
Holmdahl 2002). Man har inte satsat någonting på<br />
arbetsskapande åtgärder. Problemet med en sådan<br />
satsning är därmed att även om man skulle lyckas<br />
minska arbetslösheten i kommunen, så lyckas man<br />
inte minska arbetslösheten totalt i landet. Man bara<br />
flyttar arbetslösheten från en kommun med högre<br />
konkurrensförmåga, till en med lägre.<br />
Kvarstående 10% inom tema arbetsmarknad sat-<br />
sades på två konsultprojekt (Inspiration & resultat:<br />
företagsutveckling, även kallad NäringsAkt Fittja,<br />
samt Internationella företagarföreningen i Sverige,<br />
Fittja rådgivningscenter) med syfte att stödja <strong>små</strong>-<br />
företagare i Fittja och därigenom skapa arbetsmöj-<br />
ligheter för lokalbefolkningen. Problemet med en<br />
sådan satsning på indirekt arbetsskapande projekt är<br />
att man aldrig kommer kunna veta huruvida projek-<br />
ten lett till de konkreta resultat de utlovade.<br />
Satsningen på vad man i kommunen kallar ”upp-<br />
levelsenäring”, som fått och även fortsatt kommer<br />
att få en del av sin finansiering från storstadssats-<br />
ningen, ser lovande ut särskilt med hänsyn till de<br />
strategiska tankar som syns bakom satsningen. En<br />
strategisk investering har stora fördelar jämfört med<br />
ett antal slumpmässiga satsningar som, på grund<br />
av det korta tidsperspektivet, förbrukar större delen<br />
av sin finansiering för planering. Satsningen legiti-<br />
62<br />
meras med den kulturella mångfalden i områden.<br />
Det finns självklart en smula sanning i det argumen-<br />
tet. Man får dock inte romantisera ”mångkultura-<br />
lismens” betydelse i sin bedömning av ”näringens”<br />
relevans för området, särskilt inte eftersom det inom<br />
den finns en del element som inte räknas som ”rik-<br />
tigt” eller ”respektabelt” arbete eller ”riktig kun-<br />
skap” (till exempel musik eller dans) för ett antal<br />
personer bland vissa invandrargrupper bosatta i<br />
norra Botkyrka. I rurala kretsar i Mellanöstern och<br />
även bland fattiga familjer i stora städer är ideala<br />
yrken ur föräldraperspektiv inte skådespelare eller<br />
dansör, utan läkare eller ingenjör. Minoriteternas<br />
högre representation i musik eller idrott kan inte på<br />
något enkelt sätt förklaras av deras intresse för dessa<br />
yrken. Det är istället ofta exkluderande mekanismer<br />
som kanaliserar dem till vissa branscher. I ett möte<br />
som presenterade musik och dans som givande red-<br />
skap i undervisningen protesterade en av de när-<br />
varande, en troende muslim: ”Varför satsar ni inte<br />
pengarna på riktiga ämnen som matematik och<br />
fysik?” Det är därför viktigt att studera vilka ele-<br />
ment i ”upplevelsenäringen” som kan locka folk i de<br />
berörda kommundelarna.<br />
Min sista kommentar rör ett antal projekt (ofta<br />
riktade mot kvinnor) som ligger mellan arbets-<br />
marknadsåtgärder och sociala åtgärder; det vill säga<br />
projekt som har det dubbla syftet att få ut sina mål-<br />
grupper på arbetsmarknaden och/eller befria dem<br />
från isolering. Till dessa projekt kan räknas restau-<br />
rangen och det hammam som diskuterades ovan,<br />
vidare Företagsamma kvinnor i Fittja, Kvinnoforum<br />
och Kvinnocenter i Alby med flera. Jag noterar en<br />
inställning i kommunen att värdet av sådana sats-<br />
ningar bedöms med hänsyn till de konkreta och<br />
omedelbara resultat (inte minst ekonomiskt) som<br />
kommer ut av projekten: språkinlärning, antalet<br />
personer från målgruppen som fått arbete genom<br />
projektet etc. Man ser inte de långsiktiga sociala<br />
konsekvenserna. Man ser inte heller de långsiktiga<br />
ekonomiska konsekvenser som visserligen ligger<br />
utanför kommunens budget, men som syns (om<br />
man vill se dem) i till exempel vårdcentralernas eller<br />
sjukhusens köer och budgetar.
Samverkan<br />
”Samverkan” utgör ett av de statliga direktiven för<br />
storstadssatsningen. Direktivet återfanns också i de<br />
satsningar som föregick storstadssatsningen. Den<br />
upprepade betoningen på vikten av samverkan har<br />
att göra med en väsentlig svaghet i den traditio-<br />
nella, vertikalt strukturerade organisationsformen,<br />
som leder till revirtänkande i olika enheter och<br />
som utestänger sådant som hamnar mellan olika<br />
enheter. Samverkan anses kunna vara ett boteme-<br />
del mot revirtänkande. Det anses också vara en väg<br />
att närma sig den ”helhetssyn” som betraktas som<br />
nödvändig för ett framgångsrikt integrationsarbete.<br />
Integration är ju ett mångdimensionellt fenomen<br />
som inte ryms inom enskilda specialiserade enheter.<br />
Det finns också ett önskemål att genom samverkan<br />
undvika dubbelarbete.<br />
Med samverkan menas i statliga och kommunala<br />
dokument samarbete mellan olika organisationer.<br />
Det betyder att samverkan med enskilda individer<br />
som bor i de aktuella områdena inte ryms i defi-<br />
nitionen. För den senare sortens samarbete har<br />
man myntat begreppet boendedelaktighet. I enlig-<br />
het med de officiella dokumenten, betraktar jag<br />
samverkan som samarbete mellan olika organisatio-<br />
ner. I detta ingår följaktligen inte samarbete med<br />
individuella boende i områdena, som tas upp i kom-<br />
mande kapitel.<br />
Kapitlet om samverkan har fyra delar som mot-<br />
svarar kommunens aktuella upplägg av samarbetet<br />
inom det egna förändringsarbetet: samarbete mellan<br />
projekten och kommunala enheter (andra projekt<br />
eller enheter inom kommunen), samarbete mellan<br />
projekten och lokala enheter av statliga institutio-<br />
ner, mellan projekten och lokala näringslivet, samt<br />
mellan projekten och lokala frivilligorganisationer.<br />
Samverkan mellan projekt<br />
och kommunala enheter<br />
Antalet samarbetspartners som nämns i varje pro-<br />
jektbeskrivning visar den rikedom av samverkan<br />
som finns mellan projekten och olika kommunala<br />
projekt/enheter. Jag har inte haft möjlighet att stu-<br />
dera varje enskilt projekt för att se hur samarbetet<br />
fungerat i praktiken. Men, enligt självutvärdering-<br />
arna, har samarbetet på denna nivå för de flesta<br />
varit fruktbart och tillfredsställande. Undantaget är<br />
den oklarhet och oenighet som präglat samarbetet<br />
mellan förskolor och skolor samt mellan Ungdo-<br />
mens hus och ungdomspoolen inom socialförvalt-<br />
ningen. Ansvariga för Allmän förskola Alby skriver i<br />
sin självutvärdering:<br />
”Det har varit trögt att samverka med skolan i<br />
övergången till 6-årsverksamheten. Vi upplever<br />
att skolan inte har tid för samverkan. Kontak-<br />
terna har tunnats ut under året.”<br />
Och ansvarig för projektet Språkverkstaden, två-<br />
språkiga barns språk- och kunskapsutveckling på<br />
Grindtorpsskolan bekräftar:<br />
”Vi har träffat personal från språkförskolorna två<br />
gånger. För övrigt är det biträdande rektor som<br />
haft kontakt med språkförskolan. De vanliga för-<br />
63
skolorna har vi inte haft någon kontakt med. Vi<br />
är osäkra på vad som förväntas av detta samar-<br />
bete och vilken roll vi ska ha. /…/ Eftersom vi är<br />
osäkra på vad som förväntas av samarbetet med<br />
språkförskolorna och vi dessutom känt att vi i<br />
inledningsskedet av vårt projekt inte haft tid att<br />
utveckla ett ev. samarbete, har vi ännu inte aktivt<br />
försökt lösa svårigheterna.”<br />
Svårigheter i samarbetet med skolan kommer<br />
fram också i självutvärderingen av projektet Utveck-<br />
ling av relationen utbildning–arbetsliv i Hallunda/<br />
Norsborg. Ansvarig för detta projekt som har flera<br />
skolor som samarbetspartners skriver:<br />
”Vi har haft svårigheter att komma i samliga<br />
skolor utom sfi på kv nord och Kunskapslyftet<br />
/…/ Skolan och dess personal säger sig inte ha<br />
tid och är oroliga för att projektet skall leda till<br />
större arbetsbörda. Är ännu ej helt löst, men<br />
konkreta förändringar synes vara på väg, då vissa<br />
skolchefer tagit tag i problemet.”<br />
Skolornas svårigheter att samarbeta bekräftar tidi-<br />
gare erfarenheter och har diskuterats av olika utvär-<br />
derare. I utvärderingen av ett projekt genomfört vid<br />
Civildepartementet åren 1990–1995 med syfte att<br />
utveckla barns och ungdomars situation i eftersatta<br />
bostadsområden, nämns skolorna som en kompli-<br />
cerad samverkanspart (Plus för unga, Ds 1995:54, s.<br />
13, 65). Utvärderarna förklarar problemen med cen-<br />
tralstyrningen i skolan, en kultur som understryks<br />
av lärarnas roll. De skriver:<br />
”(S)kolan tills nyligen har varit starkt cen-<br />
tralstyrd. Svårigheterna i samverkansprocessen<br />
kommer delvis från det faktum att skolan har en<br />
stark egen kultur, som understryks av lärarnas<br />
roll. I möten med olika samverkanspartner blir<br />
därför det egna perspektivet på eleverna domine-<br />
rande och försvårar den öppenhet som krävs för<br />
att se vad andra kan tillföra.” (Ibid. s. 14)<br />
Jag uppmärksammade samma brister redan i min<br />
utvärdering av Blommansatsningen i norra Botkyrka<br />
och gav då följande förklaring (Hosseini-Kaladjahi<br />
64<br />
1998:73–74) som, i stort sett, <strong>fortfarande</strong> äger giltig-<br />
het:<br />
w ”Skolorna befinner sig i kris och är inte anpassade<br />
för att möta de nya svårigheter som uppstått delvis<br />
som en följd av invandringen och som syns särskilt<br />
tydligt i invandrartäta områden. Detta antagande<br />
bekräftas av olika diskussioner i svenska massme-<br />
dia och även, skulle man kunna säga, av regering-<br />
ens (utbildningsdepartementets) senaste beslut<br />
om omskolning av rektorerna. Denna åtgärd för<br />
att åstadkomma en anpassning till en ny situation<br />
kan man koppla till de svårigheter i skolorna som<br />
leder till att personalen har mindre tid och kanske<br />
kraft att satsa på extra arbete.<br />
w Skolorna arbetar med åldersgrupper som också<br />
är socialt utsatta. Ungdomskultur präglas ofta av<br />
missnöje och revolt. Det är inte en slump att de<br />
projekt skolorna blir inblandade i ofta handlar om<br />
sociala svårigheter: narkotika, brottslighet, klot-<br />
ter osv. Alla dessa problem kräver sin tid för att<br />
kunna angripas.<br />
w Ovannämnda svårigheter, tillsammans med eko-<br />
nomiska nedskärningar, har gjort skolan till en av<br />
de minst lockande arbetsplatserna i Sverige. Trots<br />
hög arbetslöshet är skolan ett av de yrkesområ-<br />
den som fortsätter kräva mer arbetskraft. Denna<br />
faktor minskar naturligtvis motivation för extra<br />
arbete bland personalen.<br />
w På grund av centralstyrning planeras skolornas<br />
aktivitet på längre sikt. Det är därför svårt att ta<br />
in nya aktiviteter i programmet när som helst.<br />
w Till sist kan man nämna skolornas slutna struktur<br />
som gör dem mindre väl lämpade för samverkan.<br />
Varje klass är en förhållandevis självständig enhet,<br />
komplett i sig själv, och kräver inte så mycket<br />
från de andra. Det kan man jämföra med för-<br />
skolornas struktur som är förhållandevis öppen<br />
och fri. Det är förmodligen denna slutna struktur<br />
som ligger bakom regeringens försök att utveckla<br />
skolan till ett kulturellt centrum, genom att öppna<br />
upp skolan för olika aktiviteter.”<br />
Faktum är att på grund av sin roll som en organisa-<br />
tion som socialiserar barn och ungdomar till god-<br />
tagbara normer och värderingar och förbereder dem
för den framtida arbetsmarknaden, är skolan som<br />
samverkanspart betydelsefull för allt integrations-<br />
arbete. Projekten Skolan mitt i byn som inrättats i<br />
flera kommundelar, också i Fittja, utgår från vikten<br />
av samarbete mellan skolan, andra områdesbaserade<br />
verksamheter och lokalbefolkningen. Speciellt vik-<br />
tigt blir naturligtvis detta samarbete för förskolan,<br />
vars uppgift ju bland annat är att förbereda barnen<br />
för skolan. Utan samarbete med skolan kan man<br />
inte avgöra om förskoleprojekten uppnått sina mål<br />
eller inte.<br />
Ett annat undantag är, som sagt, de oenigheter<br />
som dykt upp mellan projektet Ungdomens hus och<br />
ungdomspoolen inom socialförvaltningen. Orsaken<br />
till denna oenighet är, enligt självutvärderingen från<br />
Ungdomens hus, ”olika synsätt på hur rehabilite-<br />
ring ska gå till”. För socialförvaltningen är inte kri-<br />
minella individer en prioriterad målgrupp, medan<br />
Ungdomens hus betraktar denna grupp som en<br />
naturlig målgrupp för sina aktiviteter.<br />
Framgången i samarbetet mellan projekten och<br />
andra kommunala verksamheter är inte oväntad.<br />
Samverkan mellan olika enheter har en lång histo-<br />
ria i kommunen. Botkyrka har varit med i alla stat-<br />
liga satsningar på integrationsarbete och, som sagt,<br />
i alla dessa satsningar har samverkan varit ett uttalat<br />
direktiv från regeringssidan. Ett projekt inom Blom-<br />
mansatsningen har utvärderats specifikt ur denna<br />
synvinkel (Hertzberg 1998).<br />
Flera projekt och aktiviteter bygger på just sam-<br />
verkan mellan olika enheter, däribland medbor-<br />
garkontoren och familjecentralen. Detsamma gäller<br />
kommundelarnas områdesgrupper, vilkas arbete<br />
bygger på 30 års erfarenhet. Innan storstadssats-<br />
ningen drogs igång organiserade kommunen en spe-<br />
ciell konferens – charettekonferens – med fokus på<br />
samverkan, i Hallunda folket hus. Konferensen, som<br />
leddes av en expert inom området, samlade poli-<br />
tiker, tjänstemän och lokalbefolkning för att lyfta<br />
fram idéer och gemensamt söka lösningar på lång-<br />
tidsarbetslösheten i kommunen. Året efter anställde<br />
kommunen en person med erfarenheter inom områ-<br />
det för att studera och stödja samverkan mellan olika<br />
kommunala och lokala enheter av statliga institutio-<br />
ner (se www.botkyrkasamverkan.nu för mer infor-<br />
mation).<br />
Samverkan mellan projekt<br />
och lokala enheter<br />
av statliga institutioner<br />
Samverkan mellan projekt och lokala enheter av<br />
statliga institutioner har inte varit lika framgångs-<br />
rikt som samverkan mellan projekt och kommu-<br />
nala verksamheter. Till exempel formulerade flera<br />
projekt rörande trygghet sina mål i samarbete med<br />
polisen. Men eftersom besparingar och omorgani-<br />
sationer hindrade polisen från att medverka blev<br />
projekten i praktiken handlingsförlamade. Fältpro-<br />
jektet i Alby, som är ett av dessa projekt, skriver i sin<br />
självutvärdering:<br />
”Vid förplaneringen av projektet fanns närpoli-<br />
sen med. Tanken var då att socialförvaltningen<br />
tillsammans med närpolisen och lokala fören-<br />
ingar skulle arbeta sida vid sida för att ge ett<br />
aktivt stöd till drogmissbrukare med en krimi-<br />
nell livsstil. Under hösten år 2000 blev det dock<br />
tydligt att närpolisen inte skulle ha möjlighet<br />
att avsätta resurser för att samverka i projektet.<br />
Detta innebar att socialförvaltningen föreslog att<br />
målen kring minskad brottslighet skulle tas bort<br />
ur projektplanen då socialförvaltningen endast<br />
kan verka för att drogmissbruket minskar. /…/<br />
Både områdesgruppen och socialförvaltningen<br />
ser behovet av en nära samverkan mellan social-<br />
förvaltningen och polisen för att komma till rätta<br />
med kriminaliteten och drogmissbruket i områ-<br />
det. Polisens ”frånvaro” försvårar trygghetsar-<br />
bete i Alby.”<br />
Ett annat projekt som lidit skada av bristande med-<br />
verkan från polisens sida är Förebildarna i Alby. I<br />
projektets självutvärdering läser vi:<br />
”Det har uppdagats vissa svårigheter i detta<br />
samarbete avseende polisen. På grund av omor-<br />
ganisationen inom polisen har de fått stora svå-<br />
righeter att följa projektet.”<br />
Projekten har tagit kontakt med polisen flera gånger<br />
för att återuppta samarbetet. Till exempel har man<br />
samlat in namnteckningar från flera hundra fittjabor<br />
65
för att behålla närpolisen i Fittja. En del kontakter<br />
har också tagits mellan politiker på högre nivå. Men<br />
det arbetet har hittills inte inneburit något konkret,<br />
utan stannat vid förhoppningar och löften:<br />
”Närpolisens chef har uppgett att man har som<br />
avsikt att medverka i projektet, såsom det var<br />
planerat, om man lyckas rekrytera fler poliser.”<br />
(Fältprojektets självutvärdering.)<br />
Liknande klagomål har funnits också rörande sam-<br />
verkan med den lokala arbetsförmedlingen. I sin<br />
självutvärdering skriver projektet Företagsamma<br />
kvinnor i Fittja:<br />
”Socialtjänsten och Arbetskraft Fittja, vilka<br />
skulle förse projektet med deltagare, har haft svå-<br />
righeter att fullfölja sitt uppdrag. Socialtjänsten<br />
har förklarat detta med att de startade med att<br />
prioritera att männen kom ut i arbetslivet och att<br />
det är svårt att ’hitta kvinnorna’ därför att social-<br />
akterna är registrerade på männen. Från hösten<br />
2000 har socialtjänsten löst problemet och fyllt<br />
projektet med deltagare. Arbetskraft Fittja har<br />
ej angivit varför de inte har kunnat rekrytera<br />
tillräckligt många kvinnor till projektet.”<br />
Försäkringskassan har, såvitt jag vet, aldrig samarbe-<br />
tat med något projekt inom någon av satsningarna<br />
i norra Botkyrka. De har heller aldrig varit represen-<br />
terade i de områdesgrupperna, trots förväntningar<br />
från dessa. Det säger sig självt att försäkringskassan<br />
är en nödvändig samarbetspart när det gäller arbets-<br />
marknadsfrågor och frågor om sociala åtgärder.<br />
Projektet Fittja bro, med flera lokala enheter av<br />
statliga och andra utomkommunala institutioner<br />
bland sina samarbetspartners (arbetsförmedlingen,<br />
försäkringskassan, polisen, vårdcentralen samt ytter-<br />
ligare några andra), ger följande allmänna kommen-<br />
tar i sin självutvärdering:<br />
”De svårigheter vi stött på i samarbetet har<br />
främst varit bristen på tydlighet i uppdrag hos<br />
våra samverkansaktörer. Exempelvis bygger sam-<br />
verkan inom ramen för familjecentralen på att<br />
även landstinget har formulerat tydliga uppdrag<br />
66<br />
som är förankrade hos medarbetarna samt att<br />
resurser tilldelas. Så har ej varit fallet och vi upp-<br />
lever att landstingets otydlighet och hierarkiska<br />
organisation har påverkat samarbetet negativt.<br />
Detta har resulterat i att våra medarbetare fått dra<br />
ett tungt lass i våra samverkansfrågor.”<br />
Det finns andra exempel på svårigheter i samarbe-<br />
tet med lokala enheter av statliga institutioner som<br />
inte gäller själva storstadssatsningen, men som har<br />
stora konsekvenser för de mål satsningen är inriktad<br />
mot. Som exempel här kan tjäna samarbetet mellan<br />
Södertörns högskola och Mångkulturellt centrum,<br />
inlett år 1996 och till stora delar avbrutet år 2000.<br />
Samarbetet gällde ett antal universitetskurser pla-<br />
cerade i Fittja gård, viss forskning, samt ett bibliotek<br />
som användes både av studerande och allmänheten.<br />
Orsaken till att samarbetet upphörde var högskolans<br />
finansiella svårigheter som ledde till besparingar och<br />
flyttning av kurser från Fittja gård till högskolans<br />
centrala campus i Flemingsberg.<br />
Bortsett från innehållet var samarbetet mellan de<br />
två organisationerna på Fittja gård en profilfråga för<br />
Fittja. Med tanke på stigmatiseringen av Fittja hade<br />
samarbetet stor betydelse för förbättringen av Fitt-<br />
jas status. Högskolan valde att flytta från Fittja trots<br />
försök från Mångkulturellt centrums sida att under-<br />
lätta en fortsättning. Inte ens kommunens förslag<br />
att ta på sig viss finansiering kunde rädda samarbe-<br />
tet. Utflyttningen skedde under samma tidsperiod<br />
som regeringen planerade att satsa 100 miljoner på<br />
att förbättra situationen i Fittja.<br />
Bristande samverkan motverkar helt uppenbart<br />
gemensamma, överordnade syften. Å ena sidan för-<br />
söker regeringen förbättra situationen i invand-<br />
rartäta områden med hjälp av extra satsningar.<br />
Å andra sidan motverkas möjligheterna att åstad-<br />
komma resultat av bristande samordning mellan<br />
olika statliga institutioner.<br />
Samverkan med näringslivet<br />
Trots den betoning på samarbete med näringslivet<br />
som återfinns i både statliga och kommunala doku-<br />
ment, är det få projekt inom vilka man tänkt på, eller
lyckats med, att samarbeta med privata företag. Det<br />
tycks finnas en förväntan bland projektansvariga att<br />
försök till samarbete med den privata sektorn lätt<br />
slutar i fiasko. Ett fåtal projekt som verkligen försökt<br />
samarbeta har de facto också misslyckats.<br />
Ett projekt som tagit flera steg mot ett samarbete<br />
med den privata sektorn är projektet Vy 2001. De<br />
ansvariga för detta projekt satsade mycket tid, resur-<br />
ser och energi på att skapa samarbete mellan olika<br />
aktörer i Hallunda/Norsborg: kommunala och stat-<br />
liga enheter, föreningslivet, näringslivet och lokalbe-<br />
folkningen. Projektets mål var bland annat att skapa<br />
ett övergripande nätverk för att understödja ”presen-<br />
tation av unga människors idéer och företag, sym-<br />
posier och föredrag”. Planerade samarbetspartners i<br />
projektet var Norsborgs centrum och Hallunda cen-<br />
trum. Norsborgs centrum tackade från början nej till<br />
samarbete. Hallunda centrum deltog i planerings-<br />
fasen men hoppade av i sista minuten. Detta trots<br />
att projektet, enligt en extern utvärderare, ökade<br />
Hallunda centrums omsättning påtagligt den lördag<br />
då man genomförde sitt festevenemang (Holmdahl<br />
2001). Projektansvariga lyckades bara mobilisera ett<br />
fåtal företag som bidrog med begränsade resurser (i<br />
form av t.ex. annonsering, material och transport).<br />
Bland de företag som aldrig deltog i några möten<br />
återfinns även sådana som själva fått resurser från<br />
Fittjasatsningen (t.ex. Bo Granqvist ab).<br />
Jag vill peka på ännu en fråga som, utan att ha<br />
direkt koppling till storstadssatsningen, likväl får<br />
stora konsekvenser för densamma. Det är en fråga<br />
som med all önskvärd tydlighet illustrerar svårig-<br />
heterna när det gäller samarbete med både lokala<br />
enheter av statliga institutioner och privata företag.<br />
Frågan, som för Fittjas vidkommande brukar kallas<br />
”Forvägsproblematiken”, rymmer en problematik av<br />
stor relevans för alla invandrartäta kommundelar.<br />
Här nedan kommer jag använda mig av benämningen<br />
”ebo-problematiken” (ebo=eget boende), den som<br />
vanligen används av kommunala tjänstemän.<br />
Ebo-problematiken är resultatet av det nuvarande<br />
systemet för flyktingmottagande i landet. Före 1994<br />
fick personer som sökte uppehållstillstånd i Sverige<br />
bo på särskilda förläggningar. När tillståndet var<br />
klart erbjöds de bostad i en viss kommun. Sedan<br />
1994 är dessa regler ändrade. På grund av bespa-<br />
ringar och långa väntetider, har nyanlända fått rätt<br />
att bosätta sig var de vill i väntan på beslut.<br />
Rätten att själv välja sin bostad har skapat en<br />
kanaliseringsprocess som lett – och <strong>fortfarande</strong> leder<br />
– till en ständig förstärkning av invandrartätheten<br />
i redan invandrartäta kommundelar. För att hitta<br />
bostad och kunna teckna det avtal Migrationsverket<br />
kräver vänder sig nyanlända invandrare/flyktingar<br />
till vänner, släktingar och landsmän som i flertalet<br />
fall bor i redan invandrartäta områden. Därmed<br />
hamnar också alltfler nyanlända i samma invand-<br />
rartäta områden i en ständigt självförstärkande pro-<br />
cess.<br />
Året 2000, till exempel, anlände 2 700 asylsö-<br />
kande till stockholmsregionen. På grund av den<br />
ovannämnda kanaliseringsprocessen hamnade 520<br />
av dessa i Botkyrka kommun, därav ca 25% i Fittja.<br />
Genom att denna ackumulering sker samtidigt som<br />
resursstarka personer flyttar ut, skapas en hierarki<br />
där det som uppfattas som ”svensktäta” områden<br />
ligger i toppen, medan ”invandrartäta” hamnar på<br />
botten. Ebo-problematiken leder också, enligt min<br />
personliga iakttagelse, till förstärkningen av en svart<br />
arbetsmarknad som inte närmare kan diskuteras i<br />
denna rapport.<br />
De negativa följderna av ”ebo-lagen” är kända<br />
hos både kommunala och riksdagspolitiker. Flera<br />
gånger har kommunalpolitiker – även från Bot-<br />
kyrka kommun – gjort framstötar för att få lagen<br />
ändrad (se t.ex. Dagens Nyheter 13 okt. 2001). Bot-<br />
kyrka kommun har skrivit till och kontaktat Invand-<br />
rarverket (och senare Migrationsverket) och dess<br />
lokalkontor i flera omgångar för att lösa problemet.<br />
Hittills har dock inga konkreta resultat nåtts.<br />
Eftersom förutsättningarna hittills visat sig omöj-<br />
liga att ändra, har introduktionsenheten i Botkyrka<br />
kommun inrättat flera projekt för att försöka lösa<br />
problemet med andra metoder. Man har samar-<br />
betat, eller tänker samarbeta, med glesbefolkade<br />
kommuner (till exempel Härnösand, Strängnäs och<br />
Hudiksvall) för att, med hjälp av information och<br />
besöksresor, locka nyanlända flyktingar till dessa<br />
kommuner. Men på grund av strukturella svårig-<br />
heter har man hittills lyckats bara i ett fåtal fall.<br />
Kommunens arbetsmarknadsförvaltning har också<br />
försökt påverka situationen genom att skicka ut<br />
67
informationsbrev till boende som upplåter sina hem<br />
till asylsökande, för att också den vägen informera<br />
om de förutsättningar som gäller vid bosättning i<br />
Botkyrka. Samma förvaltning (numera utbildnings-<br />
och arbetsmarknadsförvaltningen) har ordnat en<br />
konferens med projektmedel från Europeiska flyk-<br />
tingfonden för att kartlägga asylsökandes egna<br />
boende i Botkyrka kommun, utveckla samverkans-<br />
formerna med Migrationsverket/Integrationsverket,<br />
skapa nätverk med andra kommuner för flykting-<br />
mottagande osv.<br />
Man borde kunna förvänta sig av Migrationsver-<br />
ket att de ger tillräcklig information till asylsökande<br />
om bostadssituationen i storstäderna och därige-<br />
nom uppmuntrar de nyanlända att flytta till gles-<br />
bygdskommuner. Men enligt Hans Nylund, chef för<br />
introduktionsenheten i Botkyrka kommun, görs inte<br />
detta. I en intervju för lokaltidningen säger Nylund:<br />
”Migrationsverket gör ju ingenting för att infor-<br />
mera om hur möjligheterna i Botkyrka faktiskt<br />
ser ut. Det märker vi på flyktingar och asylsö-<br />
kande som vi tar emot. De har inte förstått att<br />
det finns andra alternativ.” (Mitt i Botkyrka/Salem<br />
21 aug. 2001)<br />
Kasra Solmus, ställföreträdande chef för Migrations-<br />
verkets mottagningsenhet i Skärholmen svarar:<br />
”Vi gör allt vi kan, men vi hinner inte med rik-<br />
tigt. Men vi måste hitta en lösning.”(Ibid.)<br />
Uttryckt med Hans Nylunds termer förklarar Mig-<br />
rationsverket sin bristande samverkan med ”heliga<br />
ord om den fria bosättningen för flyktingar”. Men<br />
frågan är om det handlar om en frihet. Faktum är att<br />
denna bosättningspolitik tog form under den period<br />
av ekonomisk åtstramning då många flyktingför-<br />
läggningar lades ner. Den fria bosättningsrätten för<br />
flyktingar – en princip som Hans Nylund inte mot-<br />
sätter sig – är med andra ord inte så fri i verklighe-<br />
ten som den kan förefalla på papper. Regeringens<br />
inblandning i medborgarnas liv – positivt eller nega-<br />
tivt – är ett vardagligt fenomen även i det friaste av<br />
länder. Dessutom påverkar inte friheten alla med-<br />
borgares liv på samma sätt. ”Friheten” att välja<br />
68<br />
sin bostad kanaliserar nyanlända och resurssvaga<br />
invandrare till invandrartäta områden, alltmedan<br />
resursstarka, svenskar som invandrare, flyttar bort<br />
från samma områden.<br />
I en intervju med Lärarnas tidning (Nr 22, dec.<br />
2001) erkänner integrationsminister Mona Sahlin<br />
att integrationspolitiken hittills haft två allvarliga<br />
brister. Den första gäller introduktionen av flyk-<br />
tingar, belyst på följande sätt med hennes egna ord:<br />
”37 procent av samtliga flyktingar som kom till<br />
Sverige förra året hamnade i Bergsjön i Göte-<br />
borg. Konsekvensen är skolklasser där hälften av<br />
eleverna byts ut varje år.”<br />
Samtidigt pekar hon på en lösning i form av ett<br />
utredningsförslag som ”är på gång och kan komma<br />
att bli verklighet om något år”. Av hennes beskriv-<br />
ning framgår att förslaget ligger i linje med vad man<br />
redan prövat i Botkyrka kommun:<br />
”Redan nu pågår försök, till exempel ett samar-<br />
bete mellan invandrartäta Södertälje och avfolk-<br />
ningskommunen Sandviken. Istället för att flytta<br />
till Södertälje kan en flerbarnsfamilj erbjudas en<br />
stor lägenhet och mindre skolklasser i Sandviken.<br />
Och för Sandviken är det angeläget att få barnfa-<br />
miljer för att slippa lägga ner skolor och annat.”<br />
När ett oproportionerligt stort antal personer, på<br />
grund av ebo-problematiken samt en icke-funge-<br />
rande samverkan med Migrationsverket, hamnar i<br />
Fittja så inleds ytterligare en kanaliseringsprocess,<br />
nämligen den som gör att flertalet nyanlända, på<br />
grund av bristande samverkan från en potentiell<br />
partner i näringslivet, hamnar på Forvägen. Hög-<br />
husområdet i Fittja ägs av två bostadsföretag. Bot-<br />
kyrkabyggen, som är ett kommunalt bostadsföretag,<br />
äger Krögarvägen och Värdshusvägen och Realia,<br />
som är ett privat bostadsföretag, äger Forvägen.<br />
Botkyrkabyggen ställer vissa villkor för att ta emot<br />
hyresgäster, vilket inte Realia gör. Konsekvensen<br />
blir en koncentration av nyanlända till Forvägen.<br />
Enligt den enkätundersökning som Mångkultu-<br />
rellt centrum gjort i Fittja, visade sig år 1999 For-<br />
vägen vara sämst i alla avseenden, jämfört med de
andra två delarna av höghusområdet. Det är det<br />
mest tättbefolkade. Det har den lägsta stabiliteten.<br />
Det rymmer den lägsta andelen personer som trivs<br />
bra i Fittja och den högsta andelen personer som vill<br />
flytta från Fittja (Hosseini-Kaladjahi 2001). Resul-<br />
tatet från Mångkulturellt centrums undersökning<br />
bekräftas av flera tidningsartiklar (se t.ex. Mitt i<br />
Botkyrka/Salem 11 sept. 2001) och en rapport, ”For-<br />
vägendialogen”, skriven av Anders Petersson, pro-<br />
cessledare i Fittjasatsningen:<br />
”Det som var ett av de mest övergripande proble-<br />
men var kritiken på bostadsbolaget Realia. T.ex.<br />
dålig städning, hissar som inte fungerade, dåligt<br />
bemötande av hyresvärden, avsaknad av bra ute-<br />
lekredskap för <strong>små</strong>barn, hyresgästförening inte<br />
aktiv, skräpigt i husen, i området och kring miljö-<br />
stationerna, störande grannar, hög musik, barn<br />
som sparkar boll på gårdarna mot husväggar,<br />
ungdomsgäng och missbrukare i trappor och käl-<br />
lare osv.”<br />
Man skulle kunnat förvänta sig att Realia, som äger<br />
ungefär en tredjedel av lägenheterna i Fittja, skulle<br />
ha intresse av att samarbeta med storstadssatsningen<br />
kring förbättringen av Fittja. Denna förväntan är<br />
legitim inte bara på grund av företagets moraliska<br />
ansvar mot sina hyresgäster, utan också på grund<br />
av den rena vinst som företaget får från satsningen.<br />
Under de tre år som gått sedan Fittjasatsningens<br />
start har ungefär 200 miljoner (om man räknar in<br />
kommunens prestation) satsats på Fittja. Liksom alla<br />
andra aktörer i området får Realia automatiskt del av<br />
de positiva resultat satsningen ger upphov till.<br />
Lever Realia upp till denna legitima förväntning?<br />
Nej, det gör man inte. Företaget inte bara struntar<br />
i att satsa ett enda öre på de pågående aktiviteterna<br />
i Fittja, det struntar också i att delta i möten<br />
anordnade av satsningen. Enligt information från<br />
kommunstyrelsens ordförande har företaget över<br />
huvud taget inte besvarat inbjudan till samarbete<br />
och diskussion. Följande konstaterande av Anders<br />
Petersson och Parvaneh Sharafi, processledare i Fitt-<br />
jasatsningen, som arbetat länge med hyresgästför-<br />
eningen på Forvägen, är sålunda ett av många med<br />
samma innebörd:<br />
”Realias brist på engagemang skapar otrivsel<br />
på Forvägen. De boende tycker att det är en<br />
stor skillnad av skötseln mellan Forvägen och de<br />
övriga delarna av Fittja.”<br />
Eller i bästa fall:<br />
”Botkyrkabyggen valde de hus vi besökte och<br />
husvärdarna var engagerade från början. När<br />
det gäller Realia gav /nn/ oss fria händer att<br />
välja hus. Han visade oss runt i forvägenområdet<br />
men var i övrigt ganska passiv.” (Redovisning av<br />
mobiliseringsarbete våren 2000, s. 2)<br />
Uttryckt med sociologiska termer kan Realia bäst<br />
liknas vid en ”free rider”, en passagerare som åker<br />
tåg utan att ha köpt biljett. Tydligare formulerat<br />
tjänar företaget pengar genom sin närvaro i Fittja,<br />
men utan att vara med och dela ansvaret. Och detta<br />
trots att Realia spelar den viktigaste rollen för för-<br />
sämringen av situationen i Fittja.<br />
Det är belysande att jämföra bilden av Realia med<br />
den av Botkyrkabyggen, fastighetsägare och hyres-<br />
värd i alla tre kommundelarna. Under årens lopp<br />
har Botkyrkabyggen profilerat sig inte bara som ett<br />
företag som arbetar i nära kontakt med sina hyres-<br />
gäster, men också som ett företag som samarbetar<br />
aktivt med olika projekt, även sådana som saknar<br />
direkt koppling till deras ansvarsområde (till exem-<br />
pel dialoggruppen). Botkyrkabyggens initiativ att<br />
tillsätta ett antal husvärdar för varje bostadsområde<br />
har fungerat som en förebild för andra aktörer, till<br />
exempel tekniska förvaltningen. Företaget har varit<br />
generöst i att medfinansiera eller sponsra flera pro-<br />
jekt med stor betydelse för det egna närområdet,<br />
till exempel Samling för Alby, Ungdomens hus<br />
och Fittja drivkraft. Flera projekt eller aktiviteter<br />
har kostnadsfritt eller till reducerade priser kunnat<br />
använda sig av företagets lokaler: till exempel Kvin-<br />
norådgivningens restaurang, Företagsamma kvin-<br />
nor, Adress Fittja, Framtidsverkstan osv. Företaget<br />
har också stött alla undersökningar i områdena, även<br />
utvärderingen.<br />
Som ett sista exempel – ett mer symboliskt sådant<br />
– på bristande engagemang för samarbete hos både<br />
lokala enheter av statliga institutioner och privata<br />
69
näringslivet, ska jag nämna den ”översyn av områ-<br />
desarbete” som diskuterades i kapitlet om storstads-<br />
satsningens organisation. ”Översynen” remitterades<br />
till sex kommunala förvaltningar, sex statliga lokala<br />
organisationer, två privata företag och några andra<br />
enheter. Samtliga kommunala förvaltningar svarade<br />
på remissen. Bland de statliga organisationerna sva-<br />
rade bara tre, dvs. hälften, och av de privata organi-<br />
sationerna – ingen.<br />
Samverkan med föreningar<br />
Generellt sett har föreningar varit aktiva samarbets-<br />
partners, både i projekt och i andra aktiviteter kopp-<br />
lade till storstadssatsningen. Enligt Mångkulturellt<br />
centrums enkätundersökning spelade invandrarför-<br />
eningarna den viktigaste rollen i mobiliseringen av<br />
Fittjas befolkning när det gällde att delta i möten<br />
anordnade av Fittjasatsningen (Hosseini-Kaladjahi<br />
2001:51–54). Föreningsråden har alltid haft aktiva<br />
representanter i områdesgrupperna. När det gäller<br />
min egen utvärdering har föreningarna varit bland<br />
de mest aktiva när det gällt att skicka in självutvär-<br />
deringar för sina projekt.<br />
Trots det har det funnits en del spänningar i<br />
samarbetet med föreningarna. Men de härrör inte<br />
från bristande samarbetsvilja från föreningarnas<br />
sida, utan från strukturella omständigheter rörande<br />
arbetstid, mål och organisation. Projektet Förenings-<br />
råd i Alby ger exempel i sin självutvärdering:<br />
”En viss tidsbrist hos områdesgruppens delta-<br />
gare har märkts av. Det är vissa svårigheter att<br />
föra ut föreningarnas speciella förutsättningar<br />
att genomföra uppdrag (ofta ideellt arbetande<br />
funktioner) i jämförelse med kommunala för-<br />
valtningar där man har anställd personal som<br />
arbetar dagtid. Svårigheter har bland annat<br />
dykt upp vid planering av möten då tjänstemän<br />
ofta vill ha dem på dagtid och föreningar på<br />
kvällstid ...”<br />
Faktum är att aktiva personer inom olika fören-<br />
ingar (särskilt från föreningsrådet i Fittja) flera<br />
gånger bjudit kommunala tjänstemän och politiker<br />
70<br />
att besöka föreningarna på deras aktiva tider (dvs.<br />
på kvällstid) men, så vitt jag vet, har sådana besök<br />
mycket sällan förverkligats.<br />
Det är en förenkling förstås, om vi betraktar<br />
strukturella omständigheter som endast en fråga om<br />
tid. Mina erfarenheter, både från materialinsam-<br />
lingen inför utvärderingen av storstadssatsningen<br />
och från mitt personliga engagemang i ett antal<br />
invandrarföreningar, pekar på flera samverkande,<br />
strukturella omständigheter som försvårar samar-<br />
betet med föreningar:<br />
w I motsats till tjänstemän som satsar sin arbetstid<br />
på samarbete har föreningsmedlemmarna sitt<br />
dagliga värv förlagt till sina arbetsplatser. De är<br />
därför tvungna att satsa sin fritid på samarbete.<br />
Det finns också en outtalad inställning bland poli-<br />
tiker och tjänstemän att allt som görs av för-<br />
eningar ska vara frivilligt. Praxis tillåter bidrag<br />
till föreningar, men inte att enskilda arvoderas.<br />
Resultatet blir i praktiken alltid ett arbete utan<br />
betalning. De flesta kan säkert satsa en kväll per<br />
månad på ideellt arbete, men få kan göra det flera<br />
gånger per vecka, som krävs av satsningen.<br />
w Föreningar har ofta en bredare aktivitetsarena än<br />
kommundelen där de är placerade. Till exempel<br />
har en del föreningar med lokaler i Fittja en med-<br />
lemskår som kommer inte bara från Fittja, utan<br />
också från andra delar av Botkyrka kommun,<br />
storstockholm och i vissa fall även från andra<br />
städer i Sverige eller andra länder. Om vi antar att<br />
föreningsstyrelsen är – och bör vara – lojal mot<br />
sina medlemmar, så blir det svårt för styrelsen att<br />
samarbeta kring aktiviteter som är irrelevanta för<br />
en del av de egna medlemmarna.<br />
w Invandrarföreningar har inte alltid integrationen<br />
till det nya samhället som självklart syfte för<br />
sina aktiviteter. En del föreningar kämpar för<br />
att bevara medlemmarnas ursprungliga kultur.<br />
En del föreningar försöker, inom ramen för det<br />
öppna svenska samhället, gestalta en kulturell<br />
gemenskap som på grund av politiska eller andra<br />
hinder inte kunnat förverkligas i ursprungslan-<br />
det. I vissa extrema fall kan det hända att en för-<br />
ening arbetar aktivt mot integration, till exempel<br />
genom att hävda värderingar rörande barn och
kvinnor som inte överensstämmer med grundläg-<br />
gande mänskliga rättigheter.<br />
w Invandrarföreningar är inte sällan rörliga. Av kul-<br />
turella eller strukturella anledningar är de inte<br />
alltid särskilt väletablerade. De som sitter i styrel-<br />
sen idag är inte nödvändigtvis kvar nästa månad<br />
(se Fundberg 1996:20, 28). Man kan således inte<br />
garantera kontinuitet i deras aktiviteter. Konti-<br />
nuiteten kan också drabbas av konflikter som<br />
utgör en förlängning av ideologiska eller kultu-<br />
rella konflikter i hemländer. (se Hosseini-Kalad-<br />
jahi 1998:63–65 för en längre diskussion)<br />
För att kringgå en del av dessa svårigheter och för att<br />
eventuellt kunna sammanföra föreningar med lik-<br />
nande integrationssyfte har kommunledningen satt<br />
upp vissa villkor för samarbetet. För att medverka till<br />
finansieringen av ett föreningsprojekt krävde man att<br />
det skulle utgöra ett samarbete mellan minst tre för-<br />
eningar. Man kanaliserade också finansieringen till<br />
föreningar genom föreningsråden. Trots viss fram-<br />
gång har dessa formaliseringsåtgärder haft sina bris-<br />
ter. I självutvärderingen av Samordningsprojektet<br />
inom Fittja föreningsråd, som syftade till att ”sam-<br />
ordna och lyfta fram föreningslivet i Fittja” står:<br />
”Det visade sig att de största svårigheterna varit<br />
bidragshanteringen som för en del kändes orätt-<br />
vis, men vid ett seminarium om föreningsrådets<br />
framtida roll ville man ha kvar föreningsrådet<br />
men utan penninghantering. /.../<br />
Att tvinga tre föreningar till gemenskap visade<br />
sig ganska ogörligt, då det inkräktade på fören-<br />
ingens integritet och det blev i stort sett en av<br />
de tre föreningarna som hanterade projektet. De<br />
andra två var endast med på papperet speciellt<br />
om man var från olika etniska grupper.”<br />
Det verkar som om också kommunen förstått de<br />
strukturella hinder som finns för ett sådant samar-<br />
bete mellan föreningar. De förutsättningar som gavs<br />
för Fittjasatsningen har inte upprepats i de andra<br />
två kommundelarna. Även i Fittja har föreningsrå-<br />
det övergått till att istället för de tidigare kraven<br />
”göra upp noggranna kriterier för bidragen” eller göra<br />
projekten ”öppna för alla”.<br />
Istället för att genom föreningsrådet tvinga för-<br />
eningar till ett samarbete som inte lever upp till<br />
förväntningarna, verkar det rimligare att bygga sam-<br />
arbetet med föreningarna på selektivitet. Det vill<br />
säga tänka i första hand på den duglighet som varje<br />
förening har för samarbete inom speciellt integra-<br />
tionsfrågor och kräva av de föreningar som kom-<br />
merifråga att de bidrar med det de faktiskt kan.<br />
De flesta kan säkert satsa en kväll per månad<br />
på ideellt arbete, men få kan göra det flera<br />
gånger per vecka, som krävs av satsningen.<br />
Genom ett mer aktivt urvalsförfarande skulle<br />
vi undvika att belasta föreningar med uppgifter<br />
som ligger utanför deras kapacitet. Vi skulle samti-<br />
digt uppmuntra föreningarna till en positiv konkur-<br />
rens som förhoppningsvis ökade deras intresse för<br />
integrationsfrågor.<br />
Faktum är att formaliseringsåtgärder av den typ<br />
som diskuterats ovan förvandlar föreningarna till<br />
ännu en byråkratisk förvaltning, något som helt stri-<br />
der mot deras roll som frivilligorganisationer. För<br />
att erhålla pengar skriver föreningar på avtal som<br />
formuleras av kommunen, men – som vi har förstått<br />
genom ovannämnda citat från självutvärderingen –<br />
paradoxen dyker upp i samma stund som de påbör-<br />
jar det praktiska arbetet.<br />
Förslaget om ett mer selektivt samarbete med för-<br />
eningar ska naturligtvis inte tolkas som en kritik mot<br />
föreningsråden. Föreningsråden kan <strong>fortfarande</strong> ha<br />
sina positiva funktioner, både i samarbetet mellan<br />
kommunen och föreningarna och i sambetet mellan<br />
föreningarna inbördes. Men förutsättningen för ett<br />
bra samarbete är att det baseras på frivillighet.<br />
Några mönster i<br />
samarbetet mellan olika aktörer<br />
För alla de former av samarbete som diskuterats<br />
ovan kan man urskilja ett negativt samband mellan<br />
en organisations makt och dess vilja till, eller vill-<br />
kor för, samarbete. Ju mäktigare en organisation<br />
är, desto mindre villig är den att samarbeta med<br />
71
andra organisationer. Ju mäktigare en organisation<br />
är, desto mer benägen är den att bryta samarbetet<br />
med andra organisationer. Ju mäktigare en organi-<br />
sation är, desto mer driver den igenom sina egna<br />
villkor i samarbetet med andra organisationer. Den<br />
klassiska formuleringen om hur ”större <strong>fiskar</strong> <strong>äter</strong><br />
<strong>små</strong> <strong>fiskar</strong>” är i högsta grad relevant för att beskriva<br />
samarbetet mellan olika aktörer. Termen ”mäktig<br />
organisation” i sammanhanget ska inte tolkas som<br />
en organisation som har mera resurser, utan som en<br />
organisation som har större valmöjligheter.<br />
Man kan urskilja ett negativt samband<br />
mellan en organisations makt och dess vilja<br />
till, eller villkor för, samarbete. Den klassiska<br />
formuleringen om hur ”större <strong>fiskar</strong> <strong>äter</strong><br />
<strong>små</strong> <strong>fiskar</strong>” är i högsta grad relevant för att<br />
beskriva samarbetet mellan olika aktörer.<br />
I självutvärderingarna har man pekat på varie-<br />
rande orsaker till samarbetssvårigheter mellan olika<br />
organisationer/enheter: olika organisationskultur,<br />
olika tolkningar av projektens målformuleringar,<br />
olika syn på målgrupperna, brist på tid, motstridiga<br />
regler etc. Men av de många förklaringar som<br />
nämnts är det två som dykt upp särskilt ofta, både i<br />
självutvärderingar och intervjuer: brist på kontinui-<br />
tet och revirtänkande.<br />
Att få till stånd ett samarbete mellan olika organi-<br />
sationer tar tid. Man måste kunna sitta ner för att<br />
diskutera och hitta sätt att bemöta de svårigheter<br />
som kan dyka upp under samarbetstiden på grund av<br />
olika organisationskultur, olika regler, lagar och pro-<br />
cedurer, olika arbetsorganisationer, olika tolkning av<br />
målen för samarbetet, olika förväntningar på samar-<br />
betet osv. Därför lämpar sig inte samarbete riktigt<br />
för korta projekt. När man har hunnit lösa de ovan-<br />
nämnda svårigheterna, är tiden för de korta projek-<br />
ten redan över. Samarbete mellan organisationer kan<br />
öka effektiviteten när det gäller långvariga projekt,<br />
men verkar i motsatt riktning när det gäller projekt<br />
med kort genomförandetid. I ett möte för projektar-<br />
betare, anordnat av Mångkulturellt centrum för att<br />
diskutera de statliga direktivens betydelse för arbe-<br />
tet, instämde de flesta i följande uttalande:<br />
72<br />
”Samarbete mellan olika organisationer tar sin<br />
tid. Vi hinner inte göra själva arbetet när vi satsar<br />
så mycket tid på samarbete. Å en sidan krävs<br />
kvantitativa resultat och måluppfyllelse – det vill<br />
säga effektivitet – från projekten och å andra<br />
sidan krävs samarbete med olika organisationer.”<br />
Revirtänkande är en annan viktig – kanske den vik-<br />
tigaste – svårigheten när det gäller att skapa och<br />
utveckla samarbetet mellan olika organisationer.<br />
Revirtänkande har nära koppling till arbetsorganisa-<br />
tionen. Botkyrka kommun – liksom hela den offent-<br />
liga sektorn i Sverige – följer i detta avseende samma<br />
principer som den privata sektorn, nämligen att varje<br />
enhet måste välja effektivast möjliga arbetsmetod för<br />
att kunna visa bästa tänkbara resultat med minsta<br />
tänkbara resurser. Kraven på effektivitet inom varje<br />
enhet leder till en sorts organisationsegoism som<br />
inte alltid låter sig kombineras med samarbete. Man<br />
samarbetar med andra organisationer när man däri-<br />
genom kan öka sin effektivitet. Men samarbetet är<br />
glömt i samma stund som det motverkar effektivite-<br />
ten inom den egna organisationen.<br />
Samarbete mellan olika organisationer motver-<br />
kar naturligtvis inte i sig självt effektivitet. Genom<br />
möjligheterna att skapa synergi och undvika dubbel-<br />
arbete ökar effektiviteten när man går utöver varje<br />
enstaka organisation och fokuserar själva resultatet.<br />
Men en effektivitet vars resultat inte får plats inom<br />
den egna budgeten, är inte automatiskt intressant.<br />
När polisen lämnar projekten för att spara sina egna<br />
resurser, så räknar man inte med de förluster som<br />
drabbar socialförvaltningen genom en ökade krimi-<br />
nalitet i Botkyrka kommun. Eller när Södertörns<br />
högskola lämnar Fittja för att spara pengar, så ingår<br />
inte i deras budget det tapp Fittja gör genom den<br />
negativa profileringen.<br />
Jag har pekat på en del strukturella svårigheter<br />
i samarbetet mellan organisationer för att klargöra<br />
att framgång i samarbete inte följer automatiskt<br />
av goda viljor. Framgång är snarare resultatet av<br />
utförliga reflektioner och seriösa försök att hitta<br />
lösningar. Till exempel, innan man formulerar ett<br />
samverkansprojekt mellan socialförvaltningen i Bot-<br />
kyrka kommun och polisen måste båda parter<br />
diskutera projektets förutsättningar, undersöka de
potentiella svårigheterna och sedan binda sig för ett<br />
avtal som garanterar genomförandet oberoende av<br />
alla svårigheter. Ett persiskt ordspråk säger:<br />
”Strida i början är mycket bättre än konflikter i<br />
slutet.”<br />
Två aktiviteter har brottats med nästan alla de ovan<br />
diskuterade svårigheterna mellan olika kommu-<br />
nala, statliga, privata och frivilliga organisationer.<br />
Den första av dessa aktiviteter är de tre områdes-<br />
grupperna, den andra är projektet Vy 2001. Som<br />
jag berört tidigare har områdesgrupperna försökt<br />
inrymma representanter från alla ovannämnda aktö-<br />
rer inom den egna organisationen. Genom hårt<br />
arbete har de nått viss framgång, men de har fortfa-<br />
rande lång väg att gå för att övervinna de struktu-<br />
rella svårigheter jag diskuterat.<br />
Projektet Vy 2001 var ett icke-traditionellt och<br />
mångdimensionellt projekt med flera samarbetspart-<br />
ners från olika nivåer (se bilaga 1 för projektets syfte),<br />
men som råkade ut för stora svårigheter både när det<br />
gällde placering i, och stöd från organisationen. Pro-<br />
jektet, som fick inte plats i någon av de kommunala<br />
förvaltningarna, hamnade till slut på kommunled-<br />
ningskontoret. I ”Slutrapport från Vy 2001”, skriven<br />
av projektsamordnaren, Bengt Eliasson, från kom-<br />
munledningskontoret (2002-01-17) står:<br />
”Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden<br />
beslutade 2001-02-01 att föreslå att ansvaret för<br />
projektet flyttas över till kommunledningskonto-<br />
ret. Motivet var att projektet hade fått en mycket<br />
bred ansats som i mindre grad berörde utbild-<br />
ning och arbetsmarknad. /…/<br />
Kommunledningskontoret gick igenom pro-<br />
jektet och fann stora svagheter i projektets<br />
avgränsning och finansiering, ett antal åtgärder<br />
föreslogs. Kommunledningskontoret delade<br />
utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningens<br />
uppfattning att projektet berörde flera förvalt-<br />
ningar och externa intressenter och inte naturligt<br />
hörde hemma hos någon enskild förvaltning. I<br />
det läget bedömdes den enda framkomliga vägen<br />
vara att lägga projektet under kommunlednings-<br />
kontoret. /…/<br />
En välfungerande styrgrupp blir en nödvändig-<br />
het när initiativet är brett (områdesgruppen)<br />
men ansvaret för genomförande måste läggas hos<br />
en förvaltning. /…/<br />
Projekt av övergripande karaktär är svåra att<br />
hantera i en förvaltning som är inriktad på<br />
att lösa sin nämnds väldefinierade verksamhet.<br />
Kommunledningskontoret, som hanterar frågor<br />
av övergripande karaktär, bör normalt inte han-<br />
tera operativa projekt ”på fältet”. Utvecklade<br />
förhållningssätt till motsvarande projekt behövs<br />
i organisationen.”<br />
I ett möte med integrationsberedningen där man<br />
diskuterade projektets öde, kopplade samma person<br />
samman kravet på nytänkande med de strukturella<br />
svårigheterna för samarbete och uttalade sitt miss-<br />
nöje med följande ord:<br />
”Ändå måste vi ta risken och pröva något nytt.”<br />
73
Demokratiseringsprocessen<br />
I det nedanstående diskuteras i tre avdelningar<br />
demokratiseringsprocessen. Kapitlet börjar med<br />
några begreppsförklaringar och behandlar sedan<br />
utifrån olika exempel faktorer av betydelse för de<br />
boendes delaktighet. I avsnitten därefter diskuteras<br />
svårigheterna med de boendes frivilliga respektive<br />
betalda delaktighet.<br />
Innebörden av demokratisering<br />
Några begreppsförklaringar<br />
Formuleringar som lokal förankring, underifrånper-<br />
spektiv, boendedelaktighet eller liknande har använts<br />
generöst, ofta som synonymer, både i riktlinjerna och<br />
handlingsplanerna, i allt från Blommansatsningen,<br />
till Fittjasatsningen och storstadssatsningen. Men<br />
eftersom orden tagits för givna har man sällan för-<br />
sökt definiera vad man faktiskt menar med begrep-<br />
pen. Utan definition tappar begreppen sin roll som<br />
riktlinjer och lämnar utrymme för varierande tolk-<br />
ningar. De fria tolkningarna har i sin tur lämnat<br />
utrymme för olika bedömningar vad gäller graden<br />
av framgång eller misslyckande.<br />
Så vitt jag förstår är dessa begrepp, trots visst<br />
släktskap, inte alls synonymer 7 . Till exempel inne-<br />
bär, inom det område vi diskuterar här, begreppet<br />
”lokal förankring” att förankra tanken bakom akti-<br />
viteterna hos lokalbefolkningen. Genom lokal för-<br />
ankring söker man därmed i första hand legitimitet<br />
från befolkningen, inte delaktighet. ”Underifrån-<br />
perspektiv” däremot, syftar vanligen på en diskus-<br />
sion inom vetenskapsteorin som handlar om att man<br />
74<br />
ser ”verkligheten” olika beroende på sin position i<br />
den sociala strukturen. Genom att söka ”underifrån-<br />
perspektiv” försöker man närma sig ett perspektiv<br />
– de boendes – som ofta glöms bort i förändringsar-<br />
bete. ”Underifrånperspektiv” pekar med andra ord<br />
på en kognitiv process, inte en praktisk. ”Boende-<br />
delaktighet” i sin tur, betyder att lokalbefolkningen<br />
som målgrupp för ett förändringsarbete deltar i pla-<br />
nering och/eller genomförande av arbetet ifråga.<br />
Boendedelaktighet kan vara frivillig eller betald.<br />
Betald delaktighet i form av anställning är inte bara<br />
ett redskap för förändringsarbete utan också ett mål<br />
för samma arbete.<br />
Beroende på vilken eller vilka av dessa termer<br />
man använder kommer man att behöva välja olika<br />
tillvägagångssätt. Till exempel legitimitet i form av<br />
lokal förankring kan tillfredställas genom diskussio-<br />
ner och informationsspridning. Att idéerna kommer<br />
från befolkningen eller att de boende deltar i akti-<br />
viteterna är inte nödvändigt för att man ska kunna<br />
tala om lokal förankring. ”Underifrånperspektivet”<br />
närmar man sig bättre genom forskning, än genom<br />
att ta in befolkningen i arbetet. Systematisk insam-<br />
ling av olika perspektiv är möjligt endast genom<br />
professionell kartläggning. Boendedelaktighet kan<br />
förverkligas endast genom att man tar in lokalbe-<br />
folkningen i förändringsarbetet. Kraven på denna<br />
dimension är därför annorlunda än på övriga dimen-<br />
sioner. Det finns även stora skillnader mellan för-<br />
utsättningarna för frivillig och betald delaktighet.<br />
Frivillig delaktighet är alltid välkommen, däremot<br />
mer sällan personer som vill ha ersättning för sitt<br />
arbete.
På grund av otydlig begreppsanvändning och<br />
otillräckligt definierade begrepp vet demokratise-<br />
ringsprocessens aktörer inte alltid vilka av dessa<br />
demokratiseringsformer man strävar efter. Eller så,<br />
som vi kommer att se på kommande sidor, lovar<br />
man i diskussionerna en nivå av demokratiserings-<br />
åtgärd (till exempel boendedelaktighet) men strävar<br />
i praktiken efter en annan nivå (till exempel lokal<br />
förankring). Detta leder inte sällan till att man väljer<br />
olämpliga metoder i förhållande till sitt mål. Man<br />
försöker, till exempel, klarlägga de boendes behov<br />
genom diskussioner med ett selektivt urval perso-<br />
ner, istället för genom en systematisk kartläggning.<br />
Enkelt uttryckt försöker man ibland mobilisera folk<br />
utan att veta vad man vill göra med den mobilise-<br />
rade gruppen.<br />
För att ge en utförlig bild av demokratiseringspro-<br />
cessen i Botkyrka kommun kommer jag att i detta<br />
kapitel räkna in alla de åtgärder som ägnats demo-<br />
kratiseringsarbete, utan att ta hänsyn till de ovan<br />
nämnda begreppsvariationerna. Men i de avsnitt där<br />
jag talar om svårigheterna med demokratiserings-<br />
processen begränsar jag mig till enbart frågan om<br />
boendedelaktighet.<br />
Denna begränsning motiveras inte bara av den<br />
speciella betoningen på ”boendedelaktighet” i reger-<br />
ingens riktlinjer för storstadssatsningen utan är<br />
också ett sätt att förkorta diskussionen. Om vi accep-<br />
terar att boendedelaktighet är en högre demokrati-<br />
seringsnivå – och den mest komplicerade – jämfört<br />
med lokal förankring och underifrånperspektiv, då<br />
kommer vi genom diskussionen om svårigheterna<br />
på denna nivå även att förstå svårigheterna på de<br />
andra nivåerna.<br />
Faktum är att delaktighet – särskilt betald delak-<br />
tighet – är projektens akilleshäl. Om man lyckas lösa<br />
svårigheterna med delaktighet, då har man också<br />
löst integrationsproblematiken – själva syftet för<br />
hela satsningen.<br />
Aktiviteter som syftar till ökad demokrati<br />
Botkyrka kommun har varit med i alla satsningar<br />
som betonat boendedelaktighet. Dessutom har<br />
många projekt i samma anda som Blomman-, Fittja-<br />
och storstadssatsningarna genomförts med andra<br />
kommunala, nationella och internationella resur-<br />
ser. Genom projekten har man försökt skapa både<br />
tillfälliga och permanenta kanaler för demokratise-<br />
ringsarbete. Demokratiseringsarbetet handlar inte<br />
om ytlig kosmetik, utan är en akut nödvändighet för<br />
kommunen. Till exempel representerar den adminis-<br />
tration som styr kommunen inte alls befolkningens<br />
etniska sammansättning. Att man i kommunled-<br />
ningen uppfattat behovet av förändring framgår<br />
Enkelt uttryckt försöker man ibland<br />
mobilisera folk utan att veta vad man vill<br />
göra med den mobiliserade gruppen.<br />
också av den stora andel av storstadsresurserna (ca<br />
18%) som satsats på dialog och delaktighet.<br />
Den rika tillgången på demokratiseringskanaler<br />
framgår av den arbetsorganisation som presentera-<br />
des på föregående sidor (s. 42ff). En snabb genom-<br />
gång ger vid handen att det finns flera organisationer,<br />
enheter, nätverk och andra aktörer som arbetar, helt<br />
eller delvis, med att förankra projekten bland lokal-<br />
befolkningen: områdesgrupperna, föreningsråden,<br />
boenderåden, medborgarkontoren, områdesutveck-<br />
larna osv.<br />
Områdesgrupperna var aktiva i alla tre kom-<br />
mundelarna. Medlemmarna i dessa grupper repre-<br />
senterade kommunala enheter i området (skolor,<br />
förskolor osv.) lokala enheter av statliga institutio-<br />
ner i området (arbetsförmedlingen, polisen osv.)<br />
bostadsföretaget, föreningsrådet och boenderådet.<br />
Områdesgrupperna diskuterade alla slags frågor<br />
inom sitt geografiska område, analyserade dem och<br />
skickade vidare till relevanta kommunala eller stat-<br />
liga enheter för åtgärder. De utgjorde en länk mellan<br />
lokalbefolkning och myndigheter, samt fungerade<br />
därtill som ett nätverk som innefattade alla aktivite-<br />
ter inom det egna geografiska området.<br />
Områdesgrupperna kom i en senare fas, genom<br />
sina arbetsgrupper, ännu närmare lokalbefolkningen.<br />
Arbetsgrupperna som organiserades enligt aktivi-<br />
tetsområden – sysselsättning, trygghet, utbildning<br />
osv. – tog kontinuerliga kontakter med lokalbefolk-<br />
ningen, undersökte deras behov, diskuterade meto-<br />
der och lösningar, samt vidarebefordrade förslag och<br />
synpunkter till områdesgrupperna för samordning<br />
75
och remittering till beslutsfattande organ. I Fittja<br />
hade före storstadssatsningens tid arbetsgrupperna<br />
under Fittjasatsningens projektledare, nästan samma<br />
uppgifter. Förutom aktivitetsområden hade man där<br />
också speciella grupper för kvinnor och ungdomar.<br />
Områdesgruppernas kontakt med lokalbefolk-<br />
ningen berikades påtagligt genom föreningsrådens<br />
representation i själva grupperna och/eller arbets-<br />
grupperna. Föreningsråden var aktiva i två kom-<br />
mundelar: Fittja och Hallunda/Norsborg.<br />
Alla föreningar i områdena var inte medlemmar<br />
i föreningsråden. Alla boende i områdena var heller<br />
inte medlemmar i lokala föreningar. Inrättandet av<br />
boenderåd var en åtgärd för att nå de personer som<br />
står utanför föreningarna. I Hallunda/Norsborg spe-<br />
lade boenderådet en betydande roll i mobiliserings-<br />
arbetet. I Alby fanns inget boenderåd, däremot en<br />
grupp eldsjälar bestående av boende och tjänstemän<br />
som utförde ungefär samma uppgifter. Också i Fittja<br />
satsade man mycket tid på att bilda ett boenderåd<br />
(Fittjarådet), men lyckades inte. Entusiasmen från<br />
lokalbefolkningen har inte varit översvallande, men<br />
försöken fortsätter.<br />
Medborgarkontoren, som vuxit från <strong>små</strong> servi-<br />
cestugor till att bli en egen förvaltning inom den<br />
kommunala administrationen, har den lokala för-<br />
ankringen som ett av sina viktigaste målområden.<br />
Kontoren syftar bland annat till att:<br />
w ”ge medborgarna möjlighet att ta ett ökat ansvar<br />
över den lokala utvecklingen,<br />
w ge medborgarna bättre förutsättningar att själv<br />
medverka i åtgärder, individuellt eller i grupper,<br />
w ge medborgarna möjlighet att träffa sina politiker<br />
kontinuerligt,<br />
w med modern it ge medborgarna möjlighet till<br />
insyn och delaktighet innan beslut fattas samt att<br />
kunna följa ett ärendes gång,<br />
w med modern it ge medborgarna möjlighet att<br />
lämna synpunkter innan beslut fattas,<br />
w stödja och serva föreningar och andra grupper<br />
som verkar för områdets bästa,<br />
w ge utrymme och stimulans till nya arbetssätt och<br />
problemlösning i det lokala utvecklingsarbetet.”<br />
(Projektbeskrivning, Demokraticentrum i servi-<br />
cestugorna)<br />
76<br />
I alla tre kommundelarna finns idag medbor-<br />
garkontor som informerar lokalbefolkningen om<br />
kommunala och statliga ärenden, guidar dem till<br />
institutioner som kan svara på deras frågor, hjälper<br />
dem i administrativa frågor, förmedlar medborgar-<br />
nas behov till kommunala och statliga organisatio-<br />
ner och organiserar olika plattformar för direkta<br />
diskussioner mellan politiker, tjänstemän och lokal-<br />
befolkning. I medborgarkontoren arbetar flersprå-<br />
kig personal.<br />
Samma sorts uppgifter har också områdesutveck-<br />
larna, som har en nyckelroll i områdesgruppernas<br />
rullande arbete. Som tidigare nämnts ligger i deras<br />
arbetsuppgifter:<br />
w ”att särskilt fokusera arbetet på de boendes enga-<br />
gemang, framför allt vad gäller verksamhet som<br />
inte normalt hanteras i de offentliga organisatio-<br />
nerna,<br />
w att särskilt stödja verksamhet utanför den kom-<br />
munala processen som t.ex. föreningsliv (i samråd<br />
med kultur/fritid), hyresgäst- köpmannaföretag<br />
osv.,<br />
w att dokumentera områdesgruppens arbete för<br />
dialog med de boende och för kommunikation<br />
”inåt/uppåt” i den kommunala organisationen.”<br />
(Områdesutveckling, utvecklingsavtal och dialog<br />
1999-09-20 reviderad 2000-08-24)<br />
Stormöten var en annan kanal för demokratiserings-<br />
arbete. Stormöten under olika namn fanns i alla tre<br />
områdena, men var särskilt vanliga i Fittja. I Fittja<br />
hade man stormöte var tredje månad med 100–300<br />
deltagare. Med motiveringen att lägre utbildade<br />
kvinnor inte kommer till tals i mäns närvaro organi-<br />
serade man i en senare fas också speciella möten för<br />
kvinnor. Stormötena användes för två syften, dels<br />
för att sprida information, dels för att uppmuntra<br />
deltagarna att delta i diskussionerna om områdenas<br />
behov, om vilka frågor som skulle prioriteras och<br />
vilka åtgärder som skulle genomföras. I Fittja bru-<br />
kade också deltagarna bjudas på mat i samband med<br />
stormötena.<br />
Innan Fittjasatsningen inlemmades i storstads-<br />
satsningen fanns också varje vecka ett ”öppet hus”<br />
med kaffe och bullar i projektets lokaler, dit lokalbe-
folkningen inbjöds komma för att informera sig om<br />
resursfördelning, samt projektens arbete och resul-<br />
tat. Genom det öppna huset försökte man också<br />
inhämta information om lokalbefolkningens behov<br />
och synpunkter på aktiviteterna.<br />
I Alby fanns ett speciellt projekt, Albydialogen,<br />
tänkt som en plattform för dialog mellan lokalbe-<br />
folkning, tjänstemän och politiker. Projektet, startat<br />
med andra resurser redan 1995, organiserade före-<br />
läsningar, diskussionskväller och fester. Albydialo-<br />
gen hade särskild inriktning mot områdets barn och<br />
ungdomar.<br />
Två kommundelar (Alby och Hallunda/Norsborg)<br />
startade egna webbplatser på Internet. På dessa pre-<br />
senterades områdets aktiviteter, samt frågor om<br />
resursfördelning, arbetsorganisation, resultat osv.<br />
Genom webbplatserna uppmuntrades lokalbefolk-<br />
ningen att komma med synpunkter och förslag och<br />
att själva delta i arbetet.<br />
Alla tre kommundelarna hade sina egna nyhets-<br />
bulletiner, med information och uppmuntran till<br />
delaktighet. I Fittja publicerades ”Fittjabladet”, i<br />
Alby ”Information Alby” och ”WayOut” och i<br />
Hallunda/Norsborg ”På gång”.<br />
Till Fittjasatsningen anställdes från början en sär-<br />
skild informatör. Efter infasningen av Fittjasats-<br />
ningen i storstadssatsningen anställdes en journalist<br />
som informatör för alla tre kommundelarna. I upp-<br />
giften för båda befattningarna ingick, bland annat,<br />
informationsspridning till lokalbefolkningen.<br />
Januari 2000 anställdes två personer som pro-<br />
cessarbetare i Fittjasatsningen. En av de viktigaste<br />
uppgifterna för dessa personer var att ha kontakt<br />
med lokalbefolkningen på olika nivåer, utreda deras<br />
behov och uppfattningar om aktuella åtgärder som<br />
skulle genomföras samt uppmuntra dem att delta i<br />
och påverka aktiviteterna. Processarbetarna bildade<br />
också olika forum för diskussioner mellan boende,<br />
tjänstemän, politiker och företagare. Erfarenheterna<br />
från dessa kontinuerliga kontakter med lokalbefolk-<br />
ningen spreds till inblandade aktörer både muntligt<br />
och genom protokoll och rapporter.<br />
I projektledningen förekom diskussioner om att<br />
befolkningen i områdena består av lågutbildade med<br />
svaga språkkunskaper. Sådana grupper, konstate-<br />
rade man, är inte vana vid de skriftliga kommunika-<br />
tionsformer som är så förhärskande i Sverige. Man<br />
hävdade vidare att en del av de boende i områdena<br />
kommer från länder med ingen eller kort erfaren-<br />
het av demokrati och därför har bristande kunska-<br />
per om hur demokrati och delaktighet fungerar i<br />
Sverige.<br />
För att övervinna dessa möjliga svårigheter prö-<br />
vade man ytterligare andra kanaler och metoder för<br />
informationsspridning. Några projekt – till exem-<br />
pel förskoleprojekt – försökte locka relevanta grup-<br />
per till delaktighet genom personliga samtal. Några<br />
arbetsgrupper och föreningar använde dörrknack-<br />
ningsmetoden för att mobilisera folk inför olika<br />
möten och aktiviteter. Även processledaren knack-<br />
ade dörr och ordförande i föreningsrådet i Fittja gick<br />
ännu längre och bjöd in de boende till stormöten<br />
genom att gå runt i området med megafon i hand.<br />
För att sprida kunskap om demokrati och del-<br />
aktighet i Sverige organiserade man två projekt i<br />
Fittja: Vardagsmakt och Pilotutbildning för föränd-<br />
ringsagenter. Vi har sett i beskrivningen av åtgärds-<br />
planerna att delaktighet och medborgarinflytande<br />
inte bara utgör ett verktyg för förändringsarbete<br />
utan även är ett viktigt mål för satsningen. Det<br />
första projektet, som planerades och genomfördes i<br />
samarbete med Verdandi, syftade till att:<br />
w ”med Verdandis metoder utbilda 150 ’demokrati-<br />
utbildare’ med olika kulturell och etnisk bak-<br />
grund i samverkan med samverkande organisa-<br />
tioner,<br />
w bedriva uppsökande verksamhet i Fittja bostads-<br />
område med stöd av Verdandis metoder för att<br />
rekrytera 150 deltagare till utbildning,<br />
w i en förlängning rekrytera nya deltagare till en<br />
medvetandegörande verksamhet i Verdandi,<br />
w därmed skapa intresse och möjligheter så att fler<br />
kan delta i ett befintligt eller nytt folkrörelse-<br />
arbete och därigenom mobilisera människor till<br />
ett ökat engagemang för lokalt politiskt infly-<br />
tande och övriga demokratiska samhällskrafter.”<br />
(Fittjasatsningens uppföljningsrapport 3)<br />
Projektet Pilotutbildning för förändringsagenter<br />
som genomfördes med hjälp av en konsultfirma syf-<br />
tade till att:<br />
77
”stärka deltagarnas förutsättningar att delta i<br />
en fördjupad demokratiprocess. Utbildningen<br />
vänder sig till medborgare och tjänstemän i<br />
Fittja.” (Fittjasatsningen, en sammanställning)<br />
Till dessa insatser kan man lägga Botkyrkabyggens<br />
husvärdar som, utan att ha någon direkt koppling<br />
Enligt enkätundersökningen i Fittja hade<br />
redan knappt ett år efter Fittjasatsningens<br />
start 82% av respondenterna hört namnet på<br />
satsningen. Om vi talar om lokal förankring<br />
som en fråga om huruvida de boende är<br />
informerade om att något pågår, är det svårt<br />
att påstå att storstadssatsningen skulle sakna<br />
förankring i området.<br />
till satsningen, ändå på grund av företagets enga-<br />
gemang fick stor betydelse för satsningen. Husvär-<br />
darna, vars kontor ligger i bostadsområdet, hade en<br />
vardaglig kontakt med lokalbefolkningen och var<br />
vanligen de första att till exempel uppmärksamma<br />
kriminella grupper i områdena. Mot bakgrund av de<br />
positiva erfarenheterna från Botkyrkabyggens hus-<br />
värdar, tillsatte senare också tekniska förvaltningen<br />
värdar i alla tre kommundelarna, som rapporterade<br />
felaktigheter, misskötsel och störningar för nödvän-<br />
diga åtgärder.<br />
Sist men inte minst skulle jag vilja nämna Mång-<br />
kulturellt centrums undersökningar, särskilt om<br />
Fittja, som nämns eller citeras på flera ställen i denna<br />
rapport. Mångkulturellt centrum har inget officiellt<br />
uppdrag i förhållande till lokal förankring eller del-<br />
aktighet, men har genom sina undersökningar givit<br />
systematisk information om befolkningen och deras<br />
prioriteringar, samt även analyserat återkommande<br />
problem och, i förekommande fall, kunnat ge förslag<br />
för åtgärder. Mångkulturellt centrum har därtill,<br />
genom föreläsningar, seminarier och konferenser,<br />
fungerat som en länk mellan boende, tjänstemän,<br />
politiker och forskare.<br />
Tillsammans har dessa aktörer spridit en enorm<br />
mängd information om projekten genom så blan-<br />
dade kanaler som rapporter, flygblad, broschyrer,<br />
anslagstavlor, massmedia, seminarier, konferenser<br />
78<br />
och personliga kontakter. Många har vidare delta-<br />
git i nationella och internationella konferenser och<br />
även bjudit in vetenskapsmän och erfarna personer<br />
inom- och utomlands ifrån för att berika sina kun-<br />
skaper om demokratiarbete.<br />
Som tidigare beskrivits begränsar sig denna rap-<br />
port till att behandla den allmänna processen. Här<br />
saknas därför det stora arbete som satsats på lokal<br />
förankring och boendedelaktighet inom varje enskilt<br />
projekt.<br />
Framgångar i demokratiseringsprocessen<br />
I vilken utsträckning har demokratiseringsproces-<br />
sen varit framgångsrik? Svaret på den frågan beror<br />
på vilket av de ovanstående begreppen (lokal för-<br />
ankring, underifrånperspektiv eller boendedelaktig-<br />
het) man väljer att använda som kriterium.<br />
Enligt enkätundersökningen i Fittja hade redan<br />
knappt ett år efter Fittjasatsningens start 82% av<br />
respondenterna hört namnet på satsningen. Om vi<br />
talar om lokal förankring som en fråga om huruvida<br />
de boende är informerade om att något pågår, är det<br />
svårt att påstå att storstadssatsningen skulle sakna<br />
förankring i området. Kunskap om en aktivitet har<br />
ackumulerande karaktär och ökar kontinuerligt med<br />
den information som sprids. Särskilt märkbart är<br />
detta i Fittja, som haft längre tid på sig och som haft<br />
mer aktiviteter kring demokratiarbete.<br />
Kunskap om satsningen är förstås inte synonymt<br />
med en positiv inställning till densamma. Vid sidan<br />
av det som faktiskt händer, så påverkas inställ-<br />
ningen till en viss aktivitet också av faktorer som<br />
sträcker sig bortom aktiviteten i sig: tidigare erfa-<br />
renheter, förväntningar osv. Enligt enkätundersök-<br />
ningen hade 46% av de respondenter som hade hört<br />
talas om Fittjasatsningen positiva förväntningar på<br />
dess framtida resultat. Om den siffran senare ökat<br />
eller minskat är en fråga som får sitt svar när vi upp-<br />
repar enkätundersökningen.<br />
Som beskrivits ovan har flera utredningar och<br />
undersökningar utförts i de tre kommundelarna, sär-<br />
skilt i Fittja, för att kartlägga befolkningens behov,<br />
deras uppfattning om problemen och de åtgärder<br />
som behövs för att lösa dem. Det första stormötet<br />
i Fittja organiserades i form av en ”framtidsverk-<br />
stad” under ledning av sesam (Stiftelsen centrum
för samhällsarbete och mobilisering) och redovisa-<br />
des i rapporten ”Fittja ett nationellt utvecklingsom-<br />
råde”. Det var svaren från denna framtidsverkstad<br />
som kom att utgöra grunden för Fittjasatsningens<br />
definition av ”kärnfrågor”. Metoden har använts i<br />
alla kommundelar vid ett flertal tillfällen. Vidare<br />
ger Mångkulturellt centrums enkätundersökning i<br />
Fittja en ganska detaljerad bild av de boendes upp-<br />
fattning om problem i Fittja och deras prioritering.<br />
Detsamma gör också protokoll och interna rappor-<br />
ter från processarbetarna.<br />
Bland lokala tjänstemän och politiker finns idag<br />
god tillgång till kunskap – insamlad under en lång<br />
tid av förändringsarbete – om befolkningens behov<br />
och deras uppfattning av problem. Att makthavare<br />
frågar efter folks åsikter kan ses som ett uttryck för<br />
den demokratiska traditionen i Sverige. Det är också<br />
en logisk följd av denna tradition att ökad demo-<br />
kratisering varit ett av de viktigaste direktiven för<br />
alla de satsningar den här studien berör. Åtmins-<br />
tone delvis är det också erfarenheterna från det åter-<br />
kommande praktiska arbetet i ett antal kommuner<br />
som utgör grunden för storstadspropositionen och<br />
statens klassificering av målområden.<br />
Ännu en källa till kunskap om boendeperspektiv<br />
är den forskning och utvärdering som gjorts, lokalt,<br />
nationellt och internationellt, i olika sociala kon-<br />
texter. Trots att integrations- och segregationspro-<br />
blematiken har unika aspekter i varje geografiskt<br />
område, finns det också viktiga aspekter gemen-<br />
samma för alla områden. Den samlade forskningen<br />
innehåller enorm kunskap om de behov och priori-<br />
teringar som finns hos befolkningen i till exempel<br />
utsatta områden.<br />
Om vi tolkar ”underifrånperspektiv” som ett per-<br />
spektiv som betonar målgruppernas synvinkel vad<br />
gäller behov och prioriteringar så skulle man, tack<br />
vare de ovan nämnda källorna, kunna påstå att kun-<br />
skapsläget härvidlag är ganska tillfredsställande. En<br />
utvidgning av underifrånperspektivet till att inne-<br />
fatta även praktiska åtgärder och arbetsmetoder är<br />
dock en annan fråga, som bäst kan diskuteras inom<br />
ramen för boendedelaktighet.<br />
På grund av bristande statistisk är det mycket<br />
svårt att ge en realistisk bild av framgångarna när<br />
det gäller boendedelaktighet i de genomförda akti-<br />
viteterna. Fittjasatsningen har valt sin egen presen-<br />
tation, som redovisas i sista kapitlet om projektens<br />
resultat. Här ska jag begränsa mig till de uppgifter<br />
om mötesdeltagande som samlats in genom Mång-<br />
kulturellt centrums enkätundersökning i Fittja.<br />
I Mångkulturellt centrums enkätundersökning<br />
har 16% av urvalet som gäller ålderskategorin<br />
18-64 svarat ja på frågan ”Har du varit på något<br />
möte anordnat av projektet?”. Materialinsamlingen<br />
skedde cirka ett år efter Fittjasatsningens start.<br />
Räknat utifrån enkätsvaren har 696 av 4 352 boende<br />
i Fittja i dessa åldrar deltagit i något möte anordnat<br />
av Fittjasatsningen under dess första år. För att få<br />
veta hur många som därefter deltagit måste vi vänta<br />
tills enkätundersökningens del två är genomförd<br />
och analyserad.<br />
Mångkulturellt centrums statistik presenterar<br />
endast uppgifter om de boendes närvaro under olika<br />
möten. Den säger ingenting om huruvida denna<br />
närvaro hade betydelse för förändringsarbetets pla-<br />
nering och genomförande. Min bedömning, som<br />
bygger på min närvaro i de flesta av dessa allmänna<br />
möten, är att termerna ”lokal förankring” och ”när-<br />
mande till ett underifrånperspektiv” bäst beskriver<br />
mötenas karaktär. För att kunna tala om boen-<br />
dedelaktighet bör det finnas ett reellt inflytande<br />
i planering och genomförande. Men på grund av<br />
omständigheter som kommer att diskuteras nedan<br />
var det i de flesta fall tjänstemän och politiker som<br />
hade styrande roller på mötena. Av de boende var<br />
det ett begränsat antal nyckelpersoner som var regel-<br />
bundet närvarande och som kom till tals i dessa<br />
sammanhang.<br />
På grund av dels oklara gränser mellan projekt<br />
och ordinarie aktiviteter, dels personalomsättning<br />
inom projekten, är det svårt att avgöra hur stor andel<br />
av de personer som arbetar inom projekten som<br />
själva tillhör lokalbefolkningen. En grov bedömning<br />
av självutvärderingarna ger vid handen att andelen<br />
projektarbetare som bor i kommundelen där projek-<br />
tet pågår är försumbar. Andelen är ännu mindre när<br />
man tittar bara på antalet projektledare. Andelen<br />
projektarbetare eller projektledare som har utländsk<br />
bakgrund är förhållandevis högre men <strong>fortfarande</strong><br />
obetydlig med hänsyn till områdenas befolknings-<br />
sammansättning. Projektledare som bor i området<br />
79
eller som har utländsk bakgrund arbetar med jäm-<br />
förelsevis mindre resurser i sina projekt. För att vara<br />
rättvis bör man dock tillägga att av de tre områdes-<br />
utvecklarna, som kommit att få en betydande roll i<br />
förändringsarbetet, är två invandrare.<br />
Men frågan om demokratiseringsprocessens fram-<br />
gång bör inte begränsas till det ovan sagda. Man<br />
har samlat in en hel del erfarenheter och byggt upp<br />
en organisation som inte syns i resultaten men som<br />
utgör en investering för framtida aktiviteter. Demo-<br />
kratiseringsprocessen är inte en begränsad fas i en<br />
väl avgränsad helhet. Det är en oändlig process där<br />
varje fas utgör en investering för kommande faser.<br />
Jämfört med Blommansatsningen ser jag en<br />
påtaglig utveckling i demokratiseringen mätt med<br />
alla mått. I Blommansatsningen var antalet boende<br />
och/eller invandrare som arbetade inom projekten<br />
hela tiden begränsat till ett fåtal anställda, på lägre<br />
positioner eller som tillfälliga beredskapsarbetare.<br />
Områdesgrupperna och arbetsgrupperna var mindre<br />
disciplinerade och mindre aktiva. Informationen om<br />
projekten var bristfällig, inte bara för de boende<br />
utan också för tjänstemännen som arbetade inom<br />
projekten (jfr Axelsson & Landsberg 1998:14). För-<br />
eningar var mindre inblandade i aktiviteterna både<br />
som initiativtagare till projekt och som deltagare<br />
i olika möten. Det fanns inte så många offentliga<br />
möten där boende kunde delta och göra sin röst<br />
hörd. Resursfördelning samt planering och genom-<br />
förande av projekten låg nästan helt under den<br />
80<br />
kommunala administrationens kontroll (se Hosse-<br />
ini-Kaladjahi 1998).<br />
Faktorer av betydelse<br />
för de boendes delaktighet<br />
Delaktighet är en komplicerad och mångdimensio-<br />
nell företeelse. Beroende på vilken dimension som<br />
testas och vilken variabel som används för operatio-<br />
naliseringen kommer man till olika bakomliggande<br />
faktorer. Vi hade en variabel i enkätundersökningen<br />
i Fittja som skulle kunna vara ett mått på boende-<br />
delaktighet i demokratiseringsprocessen. Den var en<br />
dikotomivariabel med formuleringen: ”Har du varit<br />
på något möte som anordnats av Fittjaprojektet?”<br />
När jag tog denna variabel som beroendevariabel<br />
och utförde en regressionsanalys med ett antal<br />
oberoende variabler 8 visade resultatet att följande<br />
variabler bland invandrare hade signifikant sam-<br />
band med deltagande i möten anordnade av Fitt-<br />
jasatsningen: medlemskap i invandrarföreningar,<br />
övertygelse om projektets förändringspotential och<br />
vistelselängd i Fittja, (se modell 1). Personer som<br />
var medlemmar i invandrarföreningar hade deltagit<br />
i möten mer än de som inte var medlemmar. Perso-<br />
ner som trodde på projektets förändringskapacitet<br />
hade deltagit mer än de som inte trodde på den. Per-<br />
soner som bott längre i Fittja hade deltagit mer än<br />
de som bott en kortare tid.<br />
Det positiva sambandet mellan deltagande i Fittja-<br />
satsningens möten och medlemskap i invandrarför-<br />
Modell 1. Regressionskoefficient för de variabler som visat sig ha signifikant samband med<br />
deltagande i möten anordnade av Fittjaprojektet – invandrare (0 = har inte deltagit, 1 = har deltagit) 9<br />
Variabler B Beta Standardfel<br />
Tror du att Fittjaprojektet kommer att påverka situationen<br />
i Fittja (1 = ja, mycket, 2 = ja, ganska mycket,<br />
3 = nej, inte så mycket, 4 = nej, inte alls) -0,05* -0,12 0,02<br />
Medlemskap i invandrarföreningar<br />
Man är inte medlem i invandrarföreningar (referens) 00<br />
Man är medlem i invandrarföreningar 0,19*** 0,23 0,05<br />
Vistelselängd i Fittja (år) 0,006* 0,12 0,00<br />
ANTAL 397<br />
*** Signifikant på 0,001 nivå ** Signifikant på 0,01 nivå * Signifikant på 0,05 nivå
eningar pekar på föreningarnas roll i mobiliseringen<br />
av lokalbefolkningen. Givet en sådan viktig funk-<br />
tion kan man påstå att det lönar sig att samarbeta<br />
med föreningar. Trots de svagheter som kan finnas<br />
hos en del invandrarföreningar, har de potential att<br />
utgöra en länk mellan de boende i ett visst område<br />
och de kommunala myndigheterna. Det betyder att<br />
föreningar i allmänhet och invandrarföreningar i<br />
synnerhet bör få ytterligare stöd från satsningen.<br />
Resultatet var annorlunda bland svenskar 10 . Testat<br />
med samma variabler 11 var det bara två variabler<br />
som visade sig ha signifikant samband med beroen-<br />
devariabeln: civilstånd och trivsel i Fittja. Ensamstå-<br />
ende hade deltagit oftare än gifta/sambo. Personer<br />
som trivdes i Fittja hade deltagit oftare än de som<br />
inte trivdes (se modell 2).<br />
Det finns inte någon signifikant skillnad mellan<br />
svenskar, svenskar med utländsk bakgrund och<br />
invandrare när det gäller deltagande i Fittjasatsning-<br />
ens möten. Det finns inte heller några signifikanta<br />
skillnader mellan olika invandrargrupper (födda i<br />
Turkiet, i Irak och i Chile) eller folkgrupper (assyrier/<br />
syrianer och kurder) som bor i området. Däremot<br />
finns det en signifikant skillnad mellan personer som<br />
bor i radhus respektive höghus, både bland invand-<br />
rare (B=0,11 P=0.04) och bland svenskar (B=0,13<br />
P=0,07). Den första gruppen deltar i möten i lägre<br />
utsträckning än andra.<br />
Orsaken till skillnaden mellan boende i radhus<br />
och boende i höghus är att satsningen mest gäller<br />
den senare gruppen och att den förra därför har<br />
mindre intresse av att delta i aktiviteterna. Detta<br />
resultat kullkastar de kulturella förklaringar till del-<br />
aktighet som inte är så ovanliga, både i vetenskap-<br />
liga och vardagliga sammanhang. Resultatet pekar<br />
samtidigt på det faktum att oberoende av ursprung<br />
eller etnisk tillhörighet blir man aktiv när man har<br />
intresse av och känner sig motiverad för en aktivi-<br />
tet. Annorlunda uttryckt är följaktligen skapande av<br />
motivation det viktigaste steget för att mobilisera<br />
folk för en viss fråga.<br />
Svårigheter med de boendes<br />
frivilliga (obetalda) delaktighet<br />
Jag har tidigare pekat på en väsentlig skillnad mellan<br />
omständigheterna för frivillig respektive betald del-<br />
aktighet. När det gäller frivillig delaktighet finns<br />
inget motstånd från tjänstemännens sida. Tjäns-<br />
temännen vill gärna ha lokalbefolkningens frivil-<br />
liga och obetalda deltagande för att förstärka sina<br />
mänskliga resurser, och ser i detta bara tillgångar,<br />
inga hot. När det däremot gäller betald delaktighet<br />
i form av beviljande av ansökningar konkurrerar<br />
tjänstemännen med potentiella sökande från lokal-<br />
befolkningen. Och när det gäller betald delaktighet<br />
i form av anställning, dvs. att någon från lokalbe-<br />
folkningen betalas för sin medverkan i ett projekt,<br />
förvandlas tjänstemännen till arbetsgivare som, likt<br />
Modell 2. Regressionskoefficient för de variabler som visat sig ha signifikant samband med<br />
deltagande i möten anordnade av Fittjaprojektet – svenskar (0 = har inte deltagit, 1 = har deltagit)<br />
Variabler B Beta Standardfel<br />
Medlemskap i svenska föreningar 12<br />
Man är inte medlem i svenska föreningar (referens) 00<br />
Man är medlem i svenska föreningar 0,11 0,14 0,07<br />
Civilstånd<br />
Ensamstående (ogift, änka/änkling osv) (referens) 00<br />
Gift/sambo -0,13* -0,18 0,07<br />
Hur trivs du i Fittja?<br />
(1 = bra, 2 = ganska bra, 3 = inte så bra, 4 = inte alls) -0,11** -0,25 0,04<br />
ANTAL 99<br />
*** Signifikant på 0,001 nivå ** Signifikant på 0,01 nivå * Signifikant på 0,05 nivå<br />
81
alla andra arbetsgivare på arbetsmarknaden, måste<br />
ta alla de risker som är förknippade med en anställ-<br />
ning. I detta avsnitt ägnar jag mig åt svårigheterna<br />
med frivillig delaktighet. I nästa kommer jag att dis-<br />
kutera svårigheterna med betald delaktighet.<br />
Det är inte min avsikt att här i detalj beskriva alla<br />
de <strong>små</strong> subjektiva och objektiva faktorer som visat<br />
Oberoende av ursprung eller etnisk<br />
tillhörighet blir man aktiv när man har<br />
intresse av och känner sig motiverad för en<br />
aktivitet. Annorlunda uttryckt är följaktligen<br />
skapande av motivation det viktigaste steget<br />
för att mobilisera folk för en viss fråga.<br />
sig vara försvårande faktorer för frivillig delaktighet<br />
i förändringsarbete: matchningssvårigheter mellan<br />
tjänstemäns och boendes tid som nämnts tidigare,<br />
de långa arbetsdagarna för de <strong>små</strong>företagare som är<br />
överrepresenterade i invandrartäta områden, besvi-<br />
kelser osv.<br />
Jag ska, istället, begränsa mig till några grundläg-<br />
gande omständigheter som motverkar alla genuina<br />
försök att berika arbetet med delaktighet från de<br />
boendes sida. Dessa omständigheter ska diskuteras<br />
under rubrikerna: instabilitet och rörlighet, mång-<br />
fald och komplexitet, kunskap, samt bristande över-<br />
ensstämmelse mellan retorik och praktik.<br />
Instabilitet och rörlighet<br />
De tre kommundelar som står i fokus för storstads-<br />
satsningen är de rörligaste kommundelarna i Bot-<br />
kyrka. In- och utflyttningen i dessa kommundelar<br />
är ungefär dubbelt så hög som i södra Botkyrka (se<br />
tabell 2). Det betyder att den genomsnittliga bosätt-<br />
ningstiden är endast cirka 7 år i Fittja och Alby,<br />
82<br />
medan den är cirka 15 år i södra Botkyrka. Enligt<br />
enkätundersökningen har 32,3% av respondenterna<br />
bott kortare tid än 5 år i Fittja och hälften (49,7%)<br />
har bott kortare tid än 10 år.<br />
Statistiken över in- och utflyttning säger inte allt<br />
om ett områdes grad av stabilitet. När det gäller<br />
utflyttningen visar siffrorna bara på de personer<br />
som haft möjlighet att flytta från områdena ifråga.<br />
De säger ingenting om de personerna som vill flytta<br />
från ett visst område, men som av olika skäl inte kan<br />
förverkliga sin vilja, till exempel på grund av eko-<br />
nomiska svårigheter eller svårigheter med att få en<br />
annan bostad. I invandrartäta områden finns det en<br />
hel del personer som valt området ifråga bara i brist<br />
på alternativ (21% av respondenterna enligt enkät-<br />
undersökningen i Fittja, och 29% om man lägger<br />
till också de personer som uppgivit att kommunen<br />
valde bostad till dem). Det finns en del personer<br />
som använder dessa områden som väntrum för att<br />
senare, när så blir möjligt, flytta vidare till ett område<br />
de hellre vill bo i. Det finns därtill personer som vill<br />
flytta tillbaka till sitt hemland – till exempel perso-<br />
ner som närmar sig pensionsåldern – eller som vill<br />
flytta vidare till andra länder. Man kan här också<br />
tillägga den dynamik i utflyttningen som tas upp<br />
av Kerstin Bodström, rörande Alby, under rubriken<br />
”smittsamma beslut”. Hon skriver:<br />
”Flyttningar har en nästan epidemisk karaktär i<br />
segregerade områden. Varje beslut om flyttning<br />
i de områden, som likhet med Alby ligger nära<br />
eller t o m har kommit förbi sin ’tipping point’<br />
innebär ’smittorisk’ och fördjupar därmed i prin-<br />
cip segregationen /…/ Man befinner sig i ett<br />
slags inkubationsstadium där en förändring i<br />
omgivningen är en fara för påverkan och därefter<br />
en aktion.” (Bodström 1999:11)<br />
Tabell 2. Befolkningsomsättning i tre kommundelar i norra Botkyrka<br />
jämfört med södra Botkyrka och Botkyrka kommun<br />
Befolknings- Fittja Alby Hallunda/ Södra Botkyrka<br />
omsättning år 1998 Norsborg Botkyrka kommun<br />
Inflyttare 14,0 14,0 10,0 7,1 7,3<br />
Utflyttare 14,7 17,5 9,6 7,1 8,0
Men hänvisning till Juan Velásquez (1999) tilläg-<br />
ger hon:<br />
I sådana områden är det ”ett stort, medvetet och<br />
starkt beslut att bli kvar …” (Bodström 1999:11)<br />
Alla som tänker på att flytta lever i en sorts sub-<br />
jektiv instabilitet även om det kan ta olika lång<br />
tid för dem att förverkliga sina drömmar. Medan<br />
det var 14,7% av befolkningen som faktiskt flyttade<br />
från Fittja under 1998, svarade i undersökningen (år<br />
1999) 66% av respondenterna att de gärna skulle<br />
vilja flytta från Fittja till en annan kommundel i<br />
Stockholm, om de kunde.<br />
Både objektiv och subjektiv instabilitet leder<br />
naturligtvis till svagare tillhörighet till området och<br />
följaktligen till svagare engagemang i allt förbätt-<br />
ringsarbete. Vi har sett i modell 1 att, efter kon-<br />
stanthållning för ett antal relevanta variabler, är<br />
vistelselängd i Fittja en av de få variabler som bland<br />
invandrare visat sig ha signifikant samband med del-<br />
aktighet i Fittjasatsningens möten. Personer som<br />
bott längre i Fittja har deltagit i möten oftare än<br />
de som bott kortare. Det är sannolikt att Hallunda/<br />
Norsborgs framgång i bildandet av ett boenderåd och<br />
Fittjas misslyckande med samma sak beror, åtmins-<br />
tone delvis, på skillnader i områdenas stabilitet.<br />
Högre omsättning i invandrartäta områden gäller<br />
inte bara befolkningen, det gäller också de personer<br />
som arbetar i områdena. Högre personalomsättning<br />
syns tydligt i form av de nya ansikten som dyker upp<br />
varje gång man vänder sig till olika institutioner,<br />
men fenomenet har också dokumenterats i forsk-<br />
ningsrapporter. Mirjaliisa Lukkarinen Kvist skriver<br />
om Fittja vårdcentral att:<br />
”Flera av de intervjuade [vårdcentralspersonal,<br />
min anm.] berättar att patienter har undrat över<br />
personalomsättningen.”<br />
En av hennes intervjupersoner berättar:<br />
”När jag började här, då var det många som<br />
sade ’Varför slutar alla? Varför är det ingen som<br />
tycker om att arbeta här?’ /…/ De var nog lite<br />
ledsna, tror jag, de tycker att det var, att de blev<br />
lämnade i sticket, de undrade, så jag sade ’Nej,<br />
jag är fast anställd här.’ ’Bra.’” (Lukkarinen Kvist<br />
2001:27)<br />
Hög omsättning på både befolkning och personal<br />
i ett område försvårar etablerandet och upprätthål-<br />
landet av personliga relationer mellan boende och<br />
tjänstemän/lokala politiker. I områden med hög<br />
omsättning är det alltid främmande personer som<br />
möter varandra. Tillit och förtroende, som är grun-<br />
den för varje slags delaktighet och samarbete, saknas<br />
mellan personer som är främlingar för varandra.<br />
Personliga relationer har stor betydelse i officiella<br />
institutioner i alla länder, särskilt i mindre indu-<br />
strialiserade länder där det saknas välfungerande<br />
institutioner. De boende i de tre kommundelar<br />
som är föremål för vår diskussion kommer i hög<br />
utsträckning från sådana länder. Enligt enkätun-<br />
dersökningen kommer 66% av Fittjas befolkning<br />
från antingen Mellanöstern (48%), Ostasien (7,2%),<br />
Afrika (5%) eller Sydamerika (6%).<br />
Mångfald och komplexitet<br />
De boende i Fittja kommer, enligt enkätundersök-<br />
ningen, från 52 länder. I området talas 47 olika språk<br />
som moder<strong>små</strong>l (Hosseini-Kaladjahi 2001:34–35).<br />
Motsvarande statistik för de två andra områdena<br />
saknas, men mångfalden torde vara ungefär den-<br />
samma i Alby, medan den i Hallunda/Norsborg<br />
ligger något lägre. Enligt Kerstin Bodströms under-<br />
sökning i Alby fanns det i en av de skolklasser<br />
hon studerade omkring 20 ”bakgrunds-nationa-<br />
liteter” representerade (Bodström 1999:18). Året<br />
1998 var andelen svenskar med svensk bakgrund<br />
omkring 13 11%, 27% respektive 35% för Fittja, Alby<br />
och Hallunda/Norsborg (Kommunkansliet, Områ-<br />
desbeskrivningar 1999).<br />
Personer från så många länder har många histo-<br />
rier och traditioner bakom sig. De har olika erfa-<br />
renheter och uppfattningar om delaktighet i sociala<br />
aktiviteter. Delaktighet i mindre utvecklade länder<br />
organiseras inte på samma sätt som i utvecklade<br />
länder. Delaktighet på landsbygden har andra förut-<br />
sättningar än delaktighet i stora städer.<br />
Mångfald i befolkningssammansättning betyder<br />
också mångfald i strategier för framtiden. Jag påpe-<br />
83
kade när jag diskuterade instabiliteten i områden att<br />
en del lever som i ett väntrum inför en flytt vidare,<br />
till andra områden eller länder. En del inväntar sin<br />
pensionering för att flytta tillbaka till det gamla<br />
hemlandet. Och en del bor fysiskt i dessa områden<br />
samtidigt som de mentalt befinner sig i ett annat<br />
land. Jag känner en familj i Fittja som på grund av<br />
sitt politiska engagemang för hemlandet har var-<br />
dagliga kontakter med hela världen, men som inte<br />
har en aning om satsningarna i Fittja.<br />
Givet den variation som finns i de tre kommun-<br />
delarna är det svårt att kalla dem lokala samhällen.<br />
Ett lokalt samhälle – av typen by eller, som i en stor-<br />
stad, ett ”China Town” – kännetecknas vanligen av<br />
homogena grupper. Dessa kommundelar däremot,<br />
utgör korsvägar där heterogena grupper med rötter<br />
och fötter i hela världen träffas. De parabolantenner<br />
som är fästade vid vart och vartannat balkongräcke<br />
är som flaggor för dessa korsvägar.<br />
Det är inte bara själva områdena som känneteck-<br />
nas av mångfald och komplexitet utan också varje<br />
invånares livshistoria. Låt mig skissera två exempel<br />
som tydliggör denna komplexitet:<br />
Feridoon 14 är en iranier som bor med sin fru och<br />
två döttrar i Fittja. På grund av sitt politiska enga-<br />
gemang mot den iranska islamiska regimen tvangs<br />
han år 1985 fly från Iran till före detta Sovjetunio-<br />
nen. Han är azerbajdjansk- och persisktalande och<br />
talar därtill lite ryska sedan sin vistelsetid i före detta<br />
Sovjetunionen (Tashkent). Under åren i Tashkent<br />
gifte han sig med Shirin som är rysk- och kirgisisk-<br />
talande. Kirgisiska och azerbajdjanska tillhör båda<br />
den turkiska språkfamiljen och står lika nära var-<br />
andra som till exempel svenska och danska. Kom-<br />
munikationen mellan man och hustru sker delvis på<br />
ryska och delvis genom att man använder för kirgi-<br />
siskan och azerbajdjanskan gemensamma ord.<br />
Familjen flyttade till Sverige efter socialismens<br />
fall. Feridoon kom år 19<strong>92</strong> och Shirin två år senare,<br />
tillsammans med parets då fyraåriga dotter som är<br />
född i Tashkent. I Sverige har paret fått en dotter<br />
till, som nu är sex år gammal. Barnen behärskar<br />
svenska men inte deras föräldrar. Det finns inget<br />
riktigt gemensamt språk hemma. Mamman talar<br />
ryska med sina barn. Pappan talar delvis ryska och<br />
delvis svenska. Barnen talar svenska sinsemellan.<br />
84<br />
Feridoon arbetar som butiksbiträde i ett varuhus<br />
och Shirin som vårdbiträde på ett ålderdomshem.<br />
De är fast anställda och arbetar heltid. Båda klarar<br />
sina arbeten med ett bristfälligt språk som de lärt<br />
sig under några introduktionskurser i början, samt<br />
genom den begränsade kontakt de har med svensk-<br />
talande personer på sina arbetsplatser.<br />
Största delen av den tid som inte går åt till arbe-<br />
tet ägnar Feridoon åt en politisk organisation som<br />
kämpar mot den islamiska regimen i Iran. Han har<br />
varit politiskt aktiv sedan 17-årsåldern. Han har<br />
suttit i fängelse både före och efter revolutionen.<br />
Han har också förlorat en av sina bröder på grund<br />
av dennes politiska aktivitet mot den islamiska regi-<br />
men, som avrättade honom bara 25 år gammal. En<br />
av bröderna har också skadats fysiskt och mentalt av<br />
tortyr i fängelset. Politisk aktivitet är en förpliktelse<br />
för Feridoon. Men trots sitt djupa intresse för politik<br />
kan han nästan ingenting om den svenska politiken.<br />
Shirin lägger all den tid hon kan på extraarbete.<br />
Hon behöver pengar för att stödja sin gamla mamma<br />
i Tashkent och sitt brorsbarn som bor med mamman.<br />
Barnet har förlorat sin mamma i en bilolycka och<br />
pappan sitter i fängelse på grund av sin inblandning<br />
i narkotikahandel. Shirin har förgäves försökt ordna<br />
uppehållsstånd till sin mamma och till barnet. Inte<br />
heller hon vet särskilt mycket om de satsningar som<br />
pågår i Fittja.<br />
Marja bor med sin man och tre barn i Alby. De<br />
är kristna från Irak och flyttade till Sverige under<br />
Kuwait-kriget. Barnen är i skolåldern och går i<br />
skolan. Familjen äger en pizzeria där både man och<br />
hustru arbetar. Pizzerian går inte dåligt, men kräver<br />
mycket tid och energi av paret. Marja börjar arbeta<br />
klockan nio på morgonen och slutar vid fyratiden<br />
för att hinna hem till barnen. Mannen börjar lite<br />
senare, vanligtvis klockan tio, men arbetar sedan till<br />
midnatt. Både har nära släktingar i Irak som behö-<br />
ver deras stöd. På grund av den ekonomiska blocka-<br />
den har priserna stigit skyhögt i Irak. Marjas pappa,<br />
en pensionerad ingenjör, har en månatlig inkomst<br />
som inte räcker till mer än några paket cigaretter.<br />
För att stödja sina släktingar är paret tvungna att<br />
acceptera det hårda arbete som krävs för att driva<br />
en pizzeria. Det har också hänt att paret har stöttat<br />
släktingar som sökt asyl i Sverige. Släktingar som
vistats i deras lägenhet tills de kunnat ordna bostad<br />
för sig själva (för en illustrativ beskrivning av denna<br />
komplexitet se Banno Gomes 2002).<br />
De exempel som skildrats ovan är förstås något av<br />
extremfall. Alla som bor i dessa områden lever inte<br />
under lika komplexa omständigheter. Men det finns<br />
ändå många personer eller familjer i områdena som<br />
har mer komplicerade livshistorier än genomsnittet<br />
i vare sig det ursprungliga eller det nya landet. Mig-<br />
ration och särskilt flyktingskap rymmer en kom-<br />
plexitet som inte skapas av flyktingarna själva. Den<br />
skapas av globala relationer som ligger utanför indi-<br />
videns förmåga att påverka.<br />
I möten, på konferenser och i massmedia talar<br />
man ofta positivt om mångfalden i invandrartäta<br />
områden. Man talar om varierande kulturer, tradi-<br />
tioner, språk osv. Det finns en smula sanning i dessa<br />
påståenden – om man lyckas ta vara på mångfal-<br />
den. Men klarar man inte det kan variationen också<br />
orsaka allvarliga svårigheter.<br />
Variationens negativa aspekter blir synliga i den<br />
misstänksamhet och de konflikter som dyker upp<br />
i invandrartäta områden. Misstänksamheten och<br />
konflikterna dyker upp inte bara mellan minorite-<br />
ter och majoritetsbefolkning. Problemen dyker upp<br />
också mellan minoriteterna själva. Det är heller inte<br />
ovanligt att ideologiska strider i ursprungsländerna<br />
hittar vägen till föreningslivet i det nya landet.<br />
Delaktighet i en aktivitet kräver åtminstone ett<br />
minimum av gemensamma mål och intressen. Man<br />
satsar inte tid och energi på en aktivitet som inte<br />
har en nära koppling till ens liv och framtid. Vi<br />
har sett i ett tidigare avsnitt (se s. 81) att personer<br />
som hade ett egenintresse av satsningen deltog mer<br />
i möten än de som inte hade det, både bland invand-<br />
rare och svenskar. Detta gemensamma intresse är<br />
ingen självklarhet i ett område där livsstrategierna<br />
ser så olika ut. Om 66% av lokalbefolkningen i Fittja<br />
vill flytta från området så snart de får möjlighet till<br />
det, så är Fittjas framtid sannolikt inte längre ett<br />
gemensamt intresse för dessa personer.<br />
Kunskap<br />
Utbildningsnivån i norra Botkyrka – storstadssats-<br />
ningens fält – är låg jämfört med genomsnittet<br />
för kommunen och ännu lägre om vi jämför med<br />
genomsnittet för Stockholms län. Andelen individer<br />
med högst förgymnasial utbildning är cirka dub-<br />
belt så hög i norra Botkyrka som i Stockholms län<br />
och andelen individer med eftergymnasial utbild-<br />
ning är bara drygt hälften så hög i norra Botkyrka<br />
som i länet.<br />
I enkätundersökningen i Fittja bedömde 23% av<br />
respondenterna födda utanför Sverige sin förståelse<br />
av svenska språket som ganska eller mycket dålig.<br />
Högre utbildade personer är mer<br />
benägna att flytta från Fittja än lägre<br />
utbildade. Med andra ord: segregerade<br />
områden är segregerade också<br />
kunskapsmässigt.<br />
Motsvarande siffror för tal, läsning och skrift (se<br />
Hosseini-Kaladjahi 2001 för variablernas definition)<br />
är 31%, 26%, respektive 45% (se tabell 4). Vi vet<br />
av erfarenhet att självskattning av språkkunskaper<br />
vanligtvis ger högre resultat än andras bedömning,<br />
samt att lägre utbildade personers uppfattning om<br />
vad som är en ”perfekt svenska” vanligtvis ses som<br />
mindre ”perfekt” av högre utbildade.<br />
Lägre utbildning och bristande kunskaper i<br />
svenska har en direkt koppling till den instabilitet<br />
som diskuterats tidigare. Genom omsättningspro-<br />
cessen försvinner oavbrutet personer med högre<br />
kunskap och starkare språk, samtidigt som det flyt-<br />
tar in nya personer med lägre kunskaper och svagare<br />
språk. Efter konstanthållande av ett antal relevanta<br />
variabler (Hosseini-Kaladjahi 2001:82) visade sig<br />
utbildning ha ett positivt samband med viljan att<br />
flytta från Fittja. Högre utbildade personer är mer<br />
benägna att flytta från Fittja än lägre utbildade.<br />
Med andra ord: segregerade områden är segrege-<br />
rade också kunskapsmässigt.<br />
Lägre utbildning är överallt ett hot mot delaktig-<br />
het och demokrati, särskilt när det gäller nya del-<br />
aktighetsformer som kräver djupare kunskaper om<br />
sociala strukturer. Patriarkaliska regeringar i mindre<br />
utvecklade länder skapas och reproduceras, åtmins-<br />
tone delvis, med omedveten hjälp av analfabeter och<br />
lägre utbildade personer, just eftersom dessa accep-<br />
terar patriarkala relationer.<br />
85
Delaktighet i förändringsarbete kräver kunskap<br />
om och erfarenhet av arbetsorganisation och arbets-<br />
metoder, något som saknas hos lägre utbildades per-<br />
soner. Det saknas även bland högre utbildade som<br />
varit kortare tid i Sverige. I norra Botkyrka är majo-<br />
riteten av alla högutbildade flyktingar nyanlända. På<br />
grund av de många initialsvårigheter som är typiska<br />
för alla flyktingar/invandrare har de <strong>fortfarande</strong> inte<br />
hunnit etablera sig i det nya landet.<br />
Delaktighet i förändringsarbete kräver också goda<br />
kunskaper i svenska språket. Det språk som talas<br />
eller skrivs av tjänstemän och politiker är inte något<br />
enkelt vardagsspråk. Det har sin egen jargong som på<br />
sin höjd förstås av de 21–39% av befolkningen som<br />
bedömt sina svenskkunskaper som ”mycket bra”.<br />
För att undvika vardaglig och återkommande för-<br />
nedring finns det bland invandrare en benägenhet –<br />
inte alltid medveten – att så långt möjligt är, dölja<br />
de egna bristerna i svenska språket. Det finns också<br />
en – ofta omedveten – förväntan bland infödda, att<br />
86<br />
invandrare som kan presentera sig på svenska också<br />
ska kunna följa en nyanserad diskussion.<br />
Det finns en kvalitativ skillnad mellan personer<br />
som vuxit upp med ett språk från barndomen och<br />
personer som har lärt sig språket i vuxen ålder.<br />
Den första gruppen talar språket reflexmässigt och<br />
direkt. De använder inte så mycket energi för att<br />
uttrycka sig. Den andra gruppen, däremot, måste<br />
översätta sina tankar från det gamla språket till det<br />
nya och satsa stor kraft på att hitta rätta ord för sin<br />
översättning. Om en diskussion är en roande och<br />
upplivande upplevelse för en person från den första<br />
gruppen, är samma situation en krävande stund för<br />
en person från den andra. Jag har tidigare uttryckt<br />
detta på följande sätt:<br />
”Även för den som med hjälp av hög koncentra-<br />
tion klarar sig då så är nödvändigt, är det inte<br />
lätt att vara aktiv i alla situationer. Det som skil-<br />
jer arbetet från fritiden är koncentrationsgraden.<br />
Tabell 3. Högsta utbildning hos personer mellan 20–64 år i norra Botkyrka<br />
jämfört med Botkyrka kommun och Stockholms län (%) (Områdesbeskrivningar 1999)<br />
Utbildning (år 1997) Norra Botkyrka Botkyrka kommun Stockholms län<br />
Förgymnasial 35 28 18<br />
Gymnasial 44 48 45<br />
Eftergymnasial 16 21 35<br />
Uppgift saknas 5 3 2<br />
TOTALT 100 100 100<br />
Antal 21 429 43 709 1 082 098<br />
Tabell 4. Kunskaper i svenska språket bland respondenterna i enkätundersökningen i Fittja (%)<br />
Förståelse Tal Läsning Skrivande<br />
Mycket bra 39 30 39 21<br />
Ganska bra 38 39 35 34<br />
Ganska dåligt 14 20 15 24<br />
Mycket dåligt 9 11 11 21<br />
TOTALT 100 100 100 100<br />
Antal 444 436 442 443
Med denna definition arbetar första generations<br />
invandrare under de första åren hela sin vakna<br />
tid, även om de ofta är arbetslösa i praktiken.<br />
Rutinisering är en mekanism för kraftsparande<br />
som saknas under denna period. Det är inte av<br />
en slump som invandrare ofta väljer isolering de<br />
första åren efter ankomsten.” (Hosseini-Kalad-<br />
jahi 1998:59)<br />
Mina personliga erfarenheter som invandrare stär-<br />
ker mig i min övertygelse om att de flesta invandrare<br />
deltar mindre än svenskar i olika möten – inklusive<br />
föräldramöten i skolor och förskolor – därför att de<br />
inte orkar mobilisera kraft också på kvällstid, efter<br />
att sedan tidig morgon ha varit oavbrutet koncen-<br />
trerade. De orkar inte heller utsätta sig för ännu ett<br />
tillfälle av den förnedring som kännetecknar deras<br />
vardagliga asymmetriska relationer med majoritets-<br />
befolkningen.<br />
Man bör här heller inte glömma bort de makt-<br />
dimensioner som finns i språket. Kunskap är makt.<br />
Det har betonats av filosofen Michel Foucault i flera<br />
böcker (se Gordon 1980 för en bra sammanställ-<br />
ning av intervjuer och skrifter inom ämnet) och av<br />
andra samhällsvetare som följt hans tankegångar.<br />
När språksvaga deltar i ett möte tillsammans med<br />
språkstarka är det den senare gruppen som definie-<br />
rar förutsättningarna för diskussionen, som bestäm-<br />
mer innehållet och som formulerar resultatet. Gör<br />
tankeexperimentet att Fittjasatsningens första möte<br />
hade organiserats på ett annat språk än svenska – till<br />
exempel på turkiska som talas av cirka en tredjedel<br />
av Fittjas befolkning. Då skulle såväl sammansätt-<br />
ningen av deltagare som resultaten ha blivit annor-<br />
lunda. Faktum är att vid alla möten som jag har<br />
deltagit i, i samtliga tre kommundelar, är det stän-<br />
digt samma krets av personer med god språkbe-<br />
härskning som återkommit.<br />
Det finns en benägenhet inom den administra-<br />
tion som arbetar med integrationsfrågor att försöka<br />
öppna alla dörrar med just svenska språket. På grund<br />
av denna benägenhet översätter man mycket sällan<br />
information till andra språk och man använder<br />
mycket sällan tolk i samband med möten. Beteendet<br />
tycks ha sin grund i tanken att ”om vi använder<br />
tolk eller översätter information till andra språk, så<br />
missar vi poängen med integrationen”. I de möten<br />
jag deltagit i har sällan material översatts till de språk<br />
– till exempel arabiska eller turkiska – som talas av<br />
ett stort antal personer i Fittja och Alby. Inte heller<br />
har man använt sig av tolk. Samma attityd kommer<br />
till uttryck också i det faktum att Fittjasatsningen,<br />
med sina nästan 70 miljoner kronor på tre år aldrig<br />
köpt in något turkiskt dataprogram. Det fåtal infor-<br />
mationsblad som spridits på turkiska i området har<br />
skrivits av den turkisktalande ordföranden för för-<br />
eningsrådet på ett svenskt program, vars utskrifter<br />
sedan för hand förvandlats till turkiska (se ett exem-<br />
pel på nästa sida). Som jämförelse är det intressant<br />
peka på att man i en del av de <strong>små</strong>aktiviteter som<br />
genomförts av skolbarn med invandrarbakgrund, har<br />
spridit informationen på två eller tre språk.<br />
Jag har tidigare nämnt ett möte där äldre och med-<br />
elålders kvinnor, tack vare frivilliga tolkar, kunde<br />
inta en så aktiv roll i diskussionen att det ledde till en<br />
demonstration vid kommunfullmäktiges samman-<br />
träde (s. 59). Samma sorts kvinnor som alltid satt<br />
tysta på Fittjasatsningens stormöten. Vid ett tillfälle<br />
fick några av dem inte ens presentera sin projektan-<br />
sökan, på grund av att utrymmet togs i anspråk av<br />
mer språkstarka grupper. Deras besvikelse gick runt<br />
som skvaller flera dagar i olika kretsar. Också jag fick<br />
ta del av den när jag intervjuade en av kvinnorna.<br />
Bristande kunskap som en negativ faktor för del-<br />
tagande gäller inte bara invandrare. Det gäller även<br />
tjänstemän i områdena. Kunskapen om invandrarnas<br />
skiftande bakgrund och livshistoria är överhuvudta-<br />
get bristfällig hos tjänstemännen i norra Botkyrka.<br />
Det är förvisso inte så lätt att ha överblick, till exem-<br />
pel över de drygt 50 länder som befolkningen i Fittja<br />
refererar till som ursprungsländer. Och kunskapen<br />
hos tjänstemännen blir ännu mer bristfällig på grund<br />
av den snabba personalomsättning som diskuterats<br />
ovan. Snabb omsättning både bland lokalbefolkning<br />
och personal omöjliggör den kunskapsackumulation<br />
som är nödvändig för att människor ska kunna förstå<br />
och samarbeta med varandra.<br />
Man finner i invandrartäta områden två kun-<br />
skapsparadigm som sällan eller aldrig överlappar var-<br />
andra. Ett paradigm är så kallad ”lokal kunskap”<br />
som innehåller både information om själva områ-<br />
dena och information om olika gruppers livshisto-<br />
87
Ur Information om Fittjaprojektet på turkiska (utan datum)<br />
88
ia. Ett annat paradigm är den ”officiella kunskap”<br />
som bärs upp av kommunala tjänstemän i områ-<br />
dena. Båda typerna av kunskap är nödvändiga för ett<br />
fruktbart samarbete mellan befolkning och tjänste-<br />
män. Lokalbefolkningen bör lära sig hur den svenska<br />
demokratin fungerar i praktiken, samtidigt som<br />
lokala tjänstemän bör ha tillräcklig lokal kunskap<br />
för att på ett bra sätt kunna samarbeta med befolk-<br />
ningen. Men på grund av instabilitet och asymme-<br />
trisk maktbalans finns det ofta ett motstånd från<br />
tjänstemän, som inte vill eller kan skaffa sig denna<br />
kunskap.<br />
Det är förvånande för mig att ansvariga personer i<br />
Fittjasatsningen efter flera års arbete i Fittja, inte eta-<br />
blerat samarbete med de olika moskéer och kyrkor<br />
som finns i Fittja. Så vitt jag vet har man hittills inte<br />
gjort annat än några korta turistiska besök hos dessa<br />
institutioner. Varje person som har den minsta kun-<br />
skap om sociala strukturer i den så kallade tredje<br />
världen, och särskilt då landsbygden, vet att moskén<br />
eller kyrkan är den viktigaste träffpunkten för sam-<br />
arbete mellan lokala grupper. Moskén/kyrkan har<br />
också den viktigaste rollen för upprätthållandet av<br />
den sociala kontrollen. Det är relevant att peka på<br />
att 27% procent av befolkningen i Fittja kommer<br />
från landsbygden, de flesta från landsbygdsdistrik-<br />
tet Kulu i Turkiet (se Hosseini-Kaladjahi 2001:59).<br />
I vissa situationer har tjänstemännens reaktioner<br />
på lokala frågor påmint mig om det långa mentala<br />
avstånd som alltid funnits mellan traditionella härs-<br />
kare och vanligt folk. En gång i tiden sa rådgivaren<br />
till en iransk kung: ”Det finns inte längre bröd för folket<br />
att äta. Allt som fanns i hela landet har förbrukats”. ”Inga<br />
problem”, svarade kungen, ”Folk kan börja äta kakor”.<br />
Under ett områdesgruppsmöte i Alby klagade en<br />
tjänsteman över lokalbefolkningen med orden: ”Vi<br />
har satsat så mycket på belysning och gräsmattor. Men<br />
ingen märker dem”. En annan tjänsteman på mötet<br />
svarade: ”Vi kan kanske göra lite reklam på webben”.<br />
Jag kommer ihåg att ordföranden för wfm (Young<br />
Women from Minorities), själv invandrare och aktiv<br />
i mobiliseringsarbetet för invandrarkvinnor, miss-<br />
lyckades med att övertyga några tjänstemän från<br />
kommunalhuset att avsätta en viss tid i simhallen för<br />
kvinnor som inte ville bada tillsammans med män.<br />
Ett annat belysande exempel kan vara den så kal-<br />
lade charettekonferens som genomfördes år 1999 i<br />
Hallunda folkets hus för att samla in ”politikers,<br />
arbetslösas (min betoning), personalens och che-<br />
fernas” åsikter om samarbetsformer mellan olika<br />
Gör tankeexperimentet att Fittjasatsningens<br />
första möte hade organiserats på ett annat<br />
språk än svenska – till exempel på turkiska<br />
som talas av cirka en tredjedel av Fittjas<br />
befolkning. Då skulle såväl sammansättningen<br />
av deltagare som resultaten ha blivit<br />
annorlunda.<br />
lokala kommunala och statliga enheter. Konferen-<br />
sens underlag utgjordes av en stor golvkarta med<br />
de olika organisationernas namn inskrivna. Mål-<br />
gruppen skulle studera kartan och dra linjer mellan<br />
olika enheter som de önskade skulle samarbeta. Man<br />
kunde även lägga till organisationer vars medverkan<br />
var nödvändig, men som inte fanns på kartan (se<br />
bild nästa sida).<br />
Det är självklart att politikerna, personalen och<br />
cheferna kunde bidra till ”konferensen” utifrån sina<br />
erfarenheter från kommunala och statliga organisa-<br />
tioner. Jag kan också tänka mig att någon enstaka<br />
arbetslös som länge arbetat inom samma sektor<br />
skulle kunna bidra. Men för de många arbetslösa<br />
i norra Botkyrka som har aldrig varit ute på den<br />
svenska arbetsmarknaden (åtminstone inte inom<br />
kommunala eller statliga organisationer), torde<br />
redan namnet på metoden (charettekonferens) och<br />
ännu mer bilden på golvet framstå som rätt skräm-<br />
mande. Och förhåller det sig inte på samma sätt<br />
med den ”framtidsverkstadsmetod” som just nu är<br />
så populär för att få fram målgruppernas åsikter om<br />
förändringsarbete, också i norra Botkyrka?<br />
”En lärare sa till sina elever att skriva en<br />
uppsats om en fattig familj. Barnet till en<br />
förmögen familj skrev då följande: ’En fattig<br />
familj har inga pengar. Det har inte heller<br />
deras chaufför eller deras tjänare.’” (En iransk<br />
anekdot.)<br />
89
För att bygga en bro mellan två kunskapsparadigm<br />
krävs personer som har fötterna i båda världar;<br />
till exempel kunniga invandrare som bott ett tag i<br />
Sverige eller kunniga svenskar som bott ett tag i<br />
”tredje världen”. Enligt både min egen och andras<br />
bedömning, förmedlade genom intervjuer, hade till<br />
exempel projektledaren för Fittjasatsningen inte till-<br />
räckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna<br />
hantera det uppdrag hon anställdes för. Det gäller<br />
särskilt kunskap om målgruppen för satsningen.<br />
Denna bedömning underkänner förstås inte hennes<br />
engagemang för att bygga arbetet mer på de boendes<br />
villkor än på etablerade kommunala traditioner.<br />
En ännu bättre bro mellan två kunskapsparadigm<br />
är det om man kan bygga ett samarbete mellan<br />
personer med invandrarbakgrund respektive svensk<br />
bakgrund. Trots avsaknad på akademisk utbildning<br />
har föreningsrådets ordförande haft stor betydelse<br />
för Fittjasatsningen. Han hade gedigen kunskap om<br />
Fittja och Fittjas befolkning och det var genom hans<br />
förmedling som Ungdomens hus kunde knyta till<br />
sig ett antal ungdomar som själva ingick i projek-<br />
tets målgrupp. Det var också genom hans förmed-<br />
ling som projektet födde ett barn – Fittja drivkraft<br />
kif – som anställt flera ungdomar från samma kret-<br />
sar under olika perioder. I en intervju med Dagens<br />
90<br />
Nyheter (13 okt. 2001) säger Ulla Pålsson, en av före-<br />
ståndarna för Ungdomens hus:<br />
”Som vit kvinna från socialen skulle jag aldrig<br />
klara mig här utan Yilmaz. Men tillsammans är<br />
vi en bra kombination. Yilmaz med omedelbar<br />
trovärdighet, jag med min kunskap om Sverige<br />
och byråkratin.”<br />
Det finns en obalans i bedömningen av den kunskap<br />
som behövs för invandrarnas integration i Sverige.<br />
Lokal kunskap, dvs. kunskap om människors bak-<br />
grund och deras livssituation i invandrartäta områ-<br />
den, räknas inte som lika värdefull som den officiella<br />
kunskapen från svenska utbildningsinstitutioner.<br />
Enligt Åsa Bringlövs utvärdering av Ungdomens hus<br />
ville inte kultur- och fritidsförvaltningen anställa<br />
den ovan nämnde ordföranden för föreningsrådet<br />
som en av föreståndarna för verksamheten. Bring-<br />
löv citerar den andra, kvinnliga föreståndaren:<br />
”Kultur- och fritidsförvaltningen har inte haft<br />
förståelse för hans unika kompetens. De har sett<br />
hans bristande formella kvalifikationer istället.<br />
Nu har han blivit anställd, men bara på ett år,<br />
trots att projektet är två år” (2002:24)<br />
Ur Tumblaren 1999:2, foto Monika Sidén.
”Hur värderar man kunskap? Vilka erfarenheter<br />
eller kunskaper är man beredd att betala för?<br />
Utbildning värderas alltid högst, trots att det kan<br />
vara andra kvalifikationer som är mest använd-<br />
bara …” (2002:23)<br />
Bristande överensstämmelse<br />
mellan retorik och praktik<br />
Jag ska börja diskussionen om bristande överens-<br />
stämmelse mellan retorik och praktik med att upp-<br />
repa ett stycke jag redan citerat ovan:<br />
”… vi politiker både vill och kan släppa ifrån oss<br />
makt till de boende, och det råder en bred samsyn<br />
kring att det behöver också de kommunala tjäns-<br />
temännen göra. Jag vet att vi har massor med<br />
ambitiösa tjänstemän runt om i kommundelarna<br />
som känner trycket att så fort som möjligt åstad-<br />
komma resultat, men demokrati och inflytande<br />
är en känslig process som måste få ta tid. Alla<br />
erfarenheter hittills pekar mot att resultatet blir<br />
bättre om vi skyndar långsamt.” (Messing 2000,<br />
Sommarbrev till kommunerna)<br />
”Vi politiker både vill och kan släppa ifrån oss makt<br />
till de boende” – men inträffar det i praktiken? Kul-<br />
turdepartementets egna riktlinjer för lokala utveck-<br />
lingsavtal liksom också de arbetsmetoder som valts<br />
för de lokala utvecklingsavtalen innebär att frågan<br />
i praktiken måste besvaras med nej. I riktlinjerna<br />
ger regeringen detaljerade direktiv om var och hur<br />
pengarna ska användas.<br />
”De lokala avtalen ska syfta till att förbättra sys-<br />
selsättning och arbetskraftdeltagande i de utsatta<br />
kommundelarna. Av avtalen ska framgå hur sta-<br />
tens ekonomiska stöd avses användas och vilka<br />
insatser respektive kommun ska genomföra i<br />
samverkan med andra aktörer. Detta i syfte<br />
att främja utvecklingen mot de långsiktiga och<br />
övergripande mål samt målområden som angi-<br />
vits ovan. I utvecklingsavtalen ska vidare finnas<br />
lokalt framtagna mål och en åtgärdsplan. De<br />
lokala målen ska kopplas till de ovan angivna<br />
målen för storstadspolitiken. Vidare ska en redo-<br />
visning finnas av de insatser som görs av statliga<br />
myndigheter i anslutning till de verksamheter<br />
som avtalen avser. De boende i de aktuella kom-<br />
mundelarna ska engageras i såväl målformule-<br />
ringen som i framtagande av åtgärdsplanen. I<br />
avtalen ska också finnas en redovisning av hur<br />
kommunen kommer att kvalitetssäkra den verk-<br />
samhet som avtalet avser vad gäller uppföljning,<br />
utvärdering och erfarenhetsspridning …”<br />
Vad händer då om kommunen själv, exempelvis efter<br />
påtryckning från boende ”engagerade i såväl målfor-<br />
muleringen som i framtagande av åtgärdsplanen”, väljer<br />
att satsa på ett annat område än det som valts ut av<br />
regeringen? Eller vad händer om kommunen själv,<br />
exempelvis efter påtryckning från boende ”enga-<br />
gerade i såväl målformuleringen som i framtagande av<br />
åtgärdsplanen”, väljer att arbeta på ett annat sätt än<br />
som specificerats i avtalen mellan kommunen och<br />
staten, men kommer fram till ett bättre resultat?<br />
Bortsett från de detaljerade riktlinjerna så under-<br />
lättar inte heller de valda arbetsmetoderna boende-<br />
delaktighet i ”såväl målformulering som i framtagande<br />
av åtgärdsplan”. Jag har redan diskuterat det faktum<br />
att signalerna alltid kommer bara några månader<br />
innan regeringen fattar beslut om en speciell sats-<br />
ning. Under denna tid hinner man, i kommunerna,<br />
bara med att samla in de projekt som redan formule-<br />
rats och skicka till regeringen. Man hinner inte enga-<br />
gera boende i ”såväl målformulering som i framtagande<br />
av åtgärdsplan”. Det gör man inte heller under de fyra<br />
år – politikens mandatperiod – som vanligtvis utgör<br />
den maximala längden för en enskild satsning.<br />
Den bristande överensstämmelsen mellan retorik<br />
och praktik är lika stark på kommunal som på natio-<br />
nell nivå. När Fittjasatsningen sattes igång gjorde<br />
begreppen ”underifrånperspektiv”, ”boendedelak-<br />
tighet” och några till, insteg på bred front i alla<br />
dokument, projektansökningar, möten osv. Men<br />
likväl gick 25 miljoner av de första 40 miljonerna<br />
direkt till traditionella projekt inom de kommunala<br />
förvaltningarna. Jag har redan diskuterat de organi-<br />
satoriska orsakerna bakom denna resursfördelning<br />
(s. 56–60) och behöver därför inte upprepa mig här.<br />
Efter heta diskussioner om detta beslut mellan<br />
Fittjasatsningens projektledare och de kommunala<br />
förvaltningarna samt därtill upprepade diskussioner<br />
91
i olika möten, hade man förväntat sig att samma sak<br />
inte skulle upprepas på nytt. Ändå skedde precis<br />
detsamma, när 50 miljoner kronor extra beviljades<br />
för tillväxt och utbildning. Samordnaren för pro-<br />
jekten inom storstadssatsningen hade förberett<br />
sig för att ordna en konferens med boende,<br />
tjänstemän, forskare och politiker för att utifrån<br />
Man har inte hittat en organisationsform som<br />
inrymmer lokal demokrati och representativ<br />
demokrati sida vid sida. Att lyckas med detta<br />
är en utmaning inte bara i Botkyrka, utan i hela<br />
Sverige och kanske i alla demokratiska länder.<br />
erfarenheter av tidigare satsningar diskutera resurs-<br />
användningen. Ett annat beslut, fattat ovanför huvu-<br />
det på samordnaren, gjorde konferensen onödig.<br />
Spänningen mellan retorik och praktik framgår<br />
också av den tidigare citerade figuren (s. 48) över<br />
beslutsprocessen i Fittjasatsningen. Observera ordva-<br />
let: Stormötet ”röstar och beslutar om arbetsgruppens<br />
förslag”. Demokrati- och integrationsberedningen<br />
som är valda politiker ”fattar beslut om förslag ska<br />
genomföras eller ej”. Kommunstyrelsen ”fattar det<br />
formella beslutet”. I olika möten använde man samma<br />
ord för några andra nätverksgrupper – till exempel<br />
för boenderåd eller föreningsråd. Men trots alla dessa<br />
formuleringar fattades ändå besluten på samma sätt<br />
som för alla andra aktiviteter inom den kommunala<br />
administrationen.<br />
Begrepp som ”underifrånperspektiv”, ”boende-<br />
delaktighet” eller liknade, upprepades i olika pro-<br />
jektansökningar för att vinna större tyngd och<br />
därmed skapa ett försteg i konkurrensen. Man<br />
använde begreppen som vapen mot sina medtävlare.<br />
Fittjasatsningens projektledare betonade stormötets<br />
beslutsrätt som ett vinnande kort mot kommunala<br />
förvaltningar. Men ansvariga för de kommunala<br />
enheterna svarade henne med det mandat som för-<br />
valtningarna har genom den indirekta represen-<br />
tationen: ”Vi genomför det arbete som folkvalda<br />
politiker anlitat oss för.”<br />
Fittjasatsningen projektledare, som själv var<br />
kvinna, hade lagt ett genusperspektiv på Fittjasats-<br />
ningen (se Uppföljningsrapport 1 s. 11). Inrättandet<br />
<strong>92</strong><br />
av ett stormöte för kvinnor, vid sidan av det all-<br />
männa stormötet var det enda praktiska försök som<br />
gjordes i denna riktning. För övrigt kan man hävda<br />
att kvinnorna snarare fick mindre uppmärksamhet<br />
än tidigare. Den restaurang vid kvinnorådgivningen<br />
som under flera år fick stöd från Blommansats-<br />
ningen till exempel, fick inga resurser från Fittja-<br />
satsningen. Arbetsgruppen för kvinnor i Fittja var<br />
bland de första att upplösas på grund av bristande<br />
stöd. Flickorna fick, som vanligt, mindre plats i sats-<br />
ningen än pojkar. Däremot i Alby och Hallunda/<br />
Norsborg fick kvinnoprojekt, utan att det fanns<br />
någon särskild betoning av genusperspektiv, pro-<br />
portionellt sett mer resurser än i Fittja.<br />
Fittjasatsningens upptakt karakteriserades av en<br />
påtaglig entusiasm från befolkningens sida. Kvinnor<br />
skyndade till stormöten. Ungdomar deltog i olika<br />
arbetsgrupper. Föreningar mobiliserade sina med-<br />
lemmar för deltagande i olika möten. ”Nu ska vi<br />
bestämma” hördes från olika håll. Men entusiasmen<br />
sjönk när beslutfattandet i praktiken följde samma<br />
spår som tidigare. Somliga arbetsgrupper upplöstes<br />
och några personer som lämnat andra sysslor i kom-<br />
munen för att ägna sig åt projektet sa upp sig eller<br />
gick tillbaka till sina tidigare uppgifter.<br />
Den bristande överensstämmelsen mellan reto-<br />
rik och praktik härstammar inte bara från politikers<br />
eller tjänstemäns ovilja att ta in lokalbefolkningen i<br />
förändringsarbetet. Åtminstone när de boendes del-<br />
aktighet är obetald och det inte finns stora intresse-<br />
konflikter mellan tjänstemän och lokalbefolkning,<br />
är jag övertygad att både politiker och tjänstemän ser<br />
positivt på att få stöd från lokalbefolkningen. Oenig-<br />
heten har snarare sin grund i att man inte hittat<br />
någon fungerande organisationsform som inrym-<br />
mer lokal demokrati och representativ demokrati<br />
sida vid sida. Att lyckas med detta är en utmaning<br />
inte bara i Botkyrka, utan i hela Sverige och kanske<br />
i alla demokratiska länder. 15<br />
Man kan alltså inte kritisera de projektansvariga i<br />
norra Botkyrka för att ha misslyckats med att ”enga-<br />
gera lokalbefolkningen”. Däremot kan man kritisera<br />
dem för att inte ha talat klarspråk med lokalbe-<br />
folkningen – utan istället säga en sak och i prak-<br />
tiken göra något annat. Varför talar man så högt<br />
om någonting som inte kan förverkligas? Orsaken
akom den bristande överensstämmelsen ligger inte<br />
bara i bristande erfarenheter. Det finns också andra<br />
förklaringar som jag återkommer till.<br />
Glappet mellan retorik och praktik minskar de<br />
boendes förtroende för politiker och praktiker. Det<br />
är kanske just detta glapp i tidigare lokala aktiviteter<br />
som lett till att så många (46% av respondenterna)<br />
också under första fasen av Fittjasatsningen – det<br />
vill säga under ”entusiasmtiden” – svarade att de<br />
trodde ”inte så mycket” eller ”inte alls” på Fittja-<br />
satsningens möjligheter att påverka situationen i<br />
Fittja. Jag har hört vid flera icke-officiella tillfällen<br />
och i flera intervjuer med avhoppade personer för-<br />
klaringar med följande, återkommande underton:<br />
”De pratar alltid men gör ingenting” eller ”De<br />
säger en sak men gör en annan”.<br />
I självutvärderingen av Projektet Träffpunkten Way-<br />
side läser vi:<br />
”Kommunen säger sig vara måna om att ge<br />
ungdomar inflytande, men när det kommer till<br />
kritan så tillämpar förvaltningar sina egna för-<br />
slag i alla fall.”<br />
Samma sak upprepas i Bringlövs utvärdering av Ung-<br />
domens hus med ett citat från en av föreståndarna:<br />
”Man kan inte bara prata om brukarinflytande<br />
och demokrati – man måste visa det i handling.<br />
/…/ Man pratar om brukarperspektiv – men är<br />
inte redo att ta in brukare i organisationen, det<br />
vill säga ge mandat, beslutsrätt. Man är inte redo<br />
att släppa ifrån sig makt.” (2002:28)<br />
Några konsekvenser av<br />
svårigheterna med frivillig delaktighet<br />
Av beskrivningen ovan framgår att svårigheterna<br />
med de boendes delaktighet sammanhänger med<br />
själva segregationen och dess bakomliggande struk-<br />
turella orsaker inom bostadsmarknad, arbetsmark-<br />
nad, flyktingpolitik osv. Det omöjliga i att lösa dessa<br />
strukturella problem genom ett antal lokala projekt<br />
får direkta konsekvenser för ”delaktighetsproblema-<br />
tiken”, nämligen:<br />
w Man fostrar en romantisk uppfattning av vad som<br />
står i lokalbefolkningens makt att åstadkomma.<br />
Lokalbefolkningen förvandlas till en hjälte som<br />
har lösningens nycklar i sina händer. Det räcker<br />
att ta in lokalbefolkningen i arbetet för att trolla<br />
bort segregationen. Med sådana romantiska för-<br />
väntningar hänskjuter man alla svårigheter som<br />
Å ena sidan räknar man alltså de boende<br />
i de fokuserade områdena som en patient,<br />
å andra sidan förväntar man sig mer från<br />
patienten än från friska människor.<br />
ligger utanför politikers eller tjänstemäns makt<br />
att åtgärda till befolkningen. Hjälten i samman-<br />
hanget är motbilden till tjänstemännens och poli-<br />
tikernas maktlöshet. Ordförande i föreningsrådet,<br />
som själv var invandrare och bodde i Fittja, tillde-<br />
lades en sådan roll när han den första tiden var<br />
medlem i Fittjasatsningens ledningsgrupp. Han<br />
kallades, lite skämtsamt, Fittjas borgmästare.<br />
Besvikelsen gentemot ”hjälten” som omöjligt<br />
kan bära den tunga bördan leder till att han/hon<br />
offras. Ordföranden, till exempel, blev på grund<br />
av de stora förväntningarna utbränd efter ett tag.<br />
Han lämnade ledningsgruppen och gick tillbaka<br />
till sitt ordinarie arbete inom kommunen. Enligt<br />
Fittjas områdesutvecklare fick han aldrig det stöd<br />
som behövdes för att kunna stanna i lednings-<br />
gruppen.<br />
w Satsningen gör att man kräver mer delaktighet<br />
från de boende i satsningens målområden än<br />
från boende i andra områden. Jag har inte sta-<br />
tistik över boendedelaktighet i andra kommun-<br />
delar att jämföra med. Men mina erfarenheter<br />
från norra Botkyrka (mitt arbetsfält) och Nacka<br />
(mitt bostadsort) säger mig att antalet möten som<br />
kräver delaktighet från befolkningen är betydligt<br />
större i det förra området än i det senare. I norra<br />
Botkyrka går det inte en dag utan flera möten.<br />
Delaktighet är ett mål för storstadssatsningen<br />
i hela norra Botkyrka (och så vitt jag vet även<br />
i de andra berörda kommunerna och kommun-<br />
delarna). Det torde betyda att man inte är nöjd<br />
med delaktigheten i dessa områden utan försö-<br />
93
ker öka den genom projekten. Samtidigt förvän-<br />
tar man sig, paradoxalt nog, mer delaktighet från<br />
de boende i dessa områden än från andra. Å ena<br />
sidan räknar man alltså de boende i de fokuse-<br />
rade områdena som en patient, å andra sidan för-<br />
väntar man sig mer från patienten än från friska<br />
människor.<br />
w Man överdriver sitt arbete med att mobilisera<br />
folk till förändringsarbete. Man överdriver ibland<br />
så mycket att man kan tala om en ”delaktighets-<br />
hysteri” i områdena. Oändliga möten, upprepade<br />
dörrknackningar, turer runt Fittja med megafon<br />
i hand är några exempel. Man förvandlar i denna<br />
hysteri delaktigheten som redskap för att göra<br />
någonting, till delaktighet som mål i sig självt.<br />
Man mobiliserar folk, men vet inte vad man ska<br />
göra med de mobiliserade.<br />
Min slutsats av det ovan sagda är inte att boende-<br />
delaktighet eller mobilisering av lokalbefolkningen<br />
är en onödig uppgift. Inte alls. De boendes delaktig-<br />
het är en av de viktigaste förutsättningarna för fram-<br />
gång i arbetet, särskilt när det gäller arbete som har<br />
lokal karaktär. Jag vill bara peka på det faktum att<br />
boendedelaktighet inom själva målområdena inte<br />
kan kompensera för de strukturella svårigheter som<br />
kräver åtgärder från officiella aktörer och ett enga-<br />
gemang från hela Sveriges befolkning. Fittjas pro-<br />
blem – jag upprepar det igen – är inte endast Fittjas<br />
problem. Det är ett problem tillhörigt hela Sverige<br />
som blir synligt i Fittja. Jämför med följande, sagt<br />
för femtio år sedan av Gunnar Myrdal, apropå svarta<br />
människors situation i Amerika:<br />
”Amerika har inte ett svart problem, det har ett<br />
vitt problem.”<br />
Svårigheter med<br />
de boendes betalda delaktighet<br />
Lokalbefolkningen kan delta i projekten mot betal-<br />
ning på två sätt. De kan formulera projekt och söka<br />
resurser från satsningen, eller de kan bli anställda i<br />
projekt som formulerats av andra personer. Jag skil-<br />
jer mellan dessa två sätt på grund av deras mycket<br />
94<br />
olika förutsättningar. I den första formen blir den<br />
sökande en konkurrent till tjänstemännen. I den<br />
andra möter han eller hon projektägaren som vanlig<br />
arbetstagare.<br />
Jag ska begränsa mig till att behandla den första<br />
formen här. Den andra är en allmän fråga för hela<br />
arbetsmarknaden och för stor för att tas upp här.<br />
Jag har redan diskuterat på flera ställen hur själva<br />
arbetsorganisationen (sättet på vilket informatio-<br />
nen gick ut, den korta ansökningstiden, fördelen av<br />
att ha kunskap om projektformulering, förekomsten<br />
av ett stödjande nätverk bland tjänstemän, samma<br />
tjänstemäns större förtroendekapital hos dem som<br />
fördelade anslagen osv.) resulterade i att resurserna<br />
kanaliserades till den kommunala administrationen.<br />
Här ska jag fördjupa diskussionen kring några andra<br />
mekanismer som bidrar till att resurserna inte bara<br />
landar hos, utan också blir kvar hos tjänstemännen,<br />
utan att det lämnas utrymme för utanförstående<br />
sökande. Jag ska diskutera dessa mekanismer under<br />
rubrikerna ”marknadsföring” och ”resultatmanipu-<br />
lering”.<br />
Marknadsföring<br />
Marknadsföring genomförs vanligtvis på två nivåer.<br />
En nivå är att presentera en ny vara för en marknad<br />
som saknar något liknande. En annan nivå är att<br />
presentera en vara för en marknad som redan har en<br />
eller flera liknande varor. Den första sortens mark-<br />
nadsföring är en marknadsföring utan konkurrens<br />
medan den andra sortens är en marknadsföring med<br />
syfte att vinna konsumenter från andra producenter.<br />
Med andra ord har vi att göra med en icke exklude-<br />
rande och en exkluderande typ av marknadsföring.<br />
Den exkluderande marknadsföringen i sin tur kan<br />
genomföras med två olika metoder. En metod är att<br />
vinna marknadsandelar genom att presentera varor<br />
av bättre kvalitet, medan den andra metoden går ut<br />
på att vinna terräng med hjälp av ”bättre presenta-<br />
tion” utan att för den skull torgföra varor av bättre<br />
kvalitet. Den första metoden leder till en exklude-<br />
ring som kan kallas ”legitim” eller ”rättvis”, medan<br />
den andra leder till en ”illegitim” eller ”orättvis”<br />
exkludering.<br />
I diskussionen om marknadsföring som en exklu-<br />
derande mekanism i storstadssatsningen uppmärk-
sammar jag just detta senare – marknadsföring med<br />
metoder som leder till ”orättvis” exkludering av<br />
lokalbefolkningen från finansiering. Jag är medve-<br />
ten om att gränsen mellan ”rättvis” och ”orättvis”<br />
exkludering alltid är oklar och flytande. Jag är också<br />
medveten om att en säljare som använder orättvisa<br />
exkluderande metoder inte alltid själv är medveten<br />
om det orättvisa i metoden. Det betyder att den<br />
exkluderande marknadsföringen kring några projekt<br />
som diskuteras nedan utgör en blandning av ”rätt-<br />
vis” och ”orättvis” marknadsföring. Det betyder<br />
också att man inte kan fördöma dem vars material<br />
citeras nedan som personer som medvetet exklu-<br />
derar lokalbefolkningen från finansiering. Rent all-<br />
mänt är det tvärtom så att exkludering i de flesta fall<br />
är resultatet av välvilliga, inte illvilliga handlingar.<br />
Orättvis exkluderande marknadsföring har genom-<br />
förts med följande metoder i storstadssatsningen i<br />
Botkyrka kommun:<br />
1. Man målar en överdrivet vacker bild av den fram-<br />
tid man kommer att förverkliga genom ett visst<br />
projekt. Vi har flera exempel på detta. Det mest<br />
illustrativa är den bild som Skolan mitt i byn ger<br />
i sammanfattningen till sin projektansökan. Vi<br />
läser tillsammans:<br />
”Skolan mitt i byn, en ganska kulen och vindpi-<br />
nad kväll i oktobermörkret. Året är 1999. En<br />
familj i Fittja rör sig genom centrum på väg<br />
mot ’skolan’. Trots höstrusket känns det tryggt<br />
att gå i trapporna mot plugget. Det är rent och<br />
snyggt och tack vare den nya belysningen är<br />
det också ljust. Stämningen är god, nästan upp-<br />
sluppen. Alla pratar i mun på varann. Minsta<br />
pojken är ivrig inför den stundande fotbollsmat-<br />
chen som skall spelas på en av de nya 5-manna-<br />
planerna för minilirare. Mamma är lite spänd<br />
inför datakursen som går in på en avancerad nivå<br />
från och med ikväll. <strong>Stora</strong>syster bre’r ut sig om<br />
musikalen som man sätter upp … och pappan<br />
försöker snacka lite taktik med knatten. Han är<br />
ju trots allt assisterande tränare för laget efter att<br />
ha gått en idrottsledarutbildning i Fittja IF:s regi.<br />
För att ta sig över skolgården tvingas man gå på<br />
plankor som lagts ut i leran. Asfalten är borta.<br />
Det syns att man håller på att ge skolgården<br />
en mer varierad och ombonad känsla med hjälp<br />
av bersåer, växtlighet och sittmöbler. Man anar<br />
var basketplan, landhockeyplan och bollplank<br />
kommer att smälta in. ’Äntligen’, säger mellan-<br />
brodern som går i 7:an. Det har länge varit ett<br />
starkt önskemål från eleverna. När man närmar<br />
sig entrén möts man av en läcker syn som ritats<br />
och röstats fram av alla skolans elever. Det är väl<br />
skyltat. Nu syns det tydligt vilken av ingångarna<br />
som är huvudentré.<br />
Direkt till vänster innanför dörrarna står<br />
några Fittjabor vid receptionen där vaktmästaren<br />
finns. Kanske frågar man om kursen i svenska<br />
eller bokar festlokalen. Plötslig befinner man<br />
sig på ett inomhustorg, några män håller på att<br />
ställa upp schackpjäserna för ett nytt parti. En<br />
grupp tjejer från mellanstadiet sitter vid en pelar-<br />
bänk i en oas av växter i väntan på kvällens<br />
aerobicpass som snart börjar i ’dans- och lekhal-<br />
len’. De får vara där för sina föräldrar. Överallt<br />
finns det bekanta ansikten och vuxna som skapar<br />
en trygg atmosfär.<br />
Fittja har på ganska kort tid blivit en<br />
säker plats. Ner för trappan från övervåningen<br />
kommer ett tiotal ungdomar. Förmodligen har<br />
dom haft läxläsningshjälp i biblioteket eller<br />
kanske har några av dom övat dans/teater/<br />
drama/musik i kommunala musikskolan. Dom<br />
genar över ’torget’ och går direkt in i elevmat-<br />
salen!?? Inget konstigt med det, numera är det<br />
ett ungdomscentrum som har öppet året om till<br />
kl. 22.00!<br />
Från lokalen till vänster om torget sprider sig<br />
angenäma dofter. I skolrestaurangen förbereder<br />
kvinnorådgivningen läckerheter för mat- eller<br />
fikasugna kvällsgäster. Några timmar tidigare åt<br />
elever ett mellanmål innan dom fortsatte till sin<br />
eftermiddagsaktivitet. Detta fick man efter att<br />
man visat upp dagens ”aktivitetskort”.<br />
Efter en fika går pappan med sin son ner mot<br />
fotbollsplanerna. Vid uteförrådet håller några<br />
killar från 8:an och 9:an på att köra in ung-<br />
domscentrets kanoter. Nu se’n man tagit sitt<br />
’Friluftskörkort’ i Flottsbro och avlagt simkun-<br />
nighetsprov får man paddla två och två. ’Det<br />
95
ser kallt ut det där’, antyder pappan. Grabbarna<br />
håller med och säger att det nog var sista gången<br />
för i år. I sporthallen, där man byter om innan<br />
match, sjuder det av liv. På ena halvan har<br />
Fittja baskets <strong>små</strong>tjejer skotträning på dom nya<br />
höj- och sänkbara korgarna. På andra sidan är<br />
det trampetträning med ledare från Fittja som<br />
fått idrottsledar- och specialinstruktörsutbildning<br />
genom skolans if. Ett av målen är en gymnastik-<br />
uppvisning vid julavslutningen för hela skolan<br />
och föräldrarna. Två fältassistenter övervakar en<br />
grupp från ungdomscentret som mödosamt men<br />
målmedvetet bestiger klätterväggen, ivrigt påhe-<br />
jade av sina kamrater. Skrattet är nära men<br />
koncentrationen är ändå på topp. Inifrån styrke-<br />
träningen, som numera även är öppen kvällstid,<br />
hörs energisk musik och <strong>små</strong>prat som blir ett<br />
avbrott i alla set och repetitioner.<br />
96<br />
Alla vet vad dom håller på med och innehar<br />
ett styrketräningscertifikat. Klockan närmar sig<br />
21.00 och alla verksamheter pågår för fullt. I<br />
klassrummen pluggas både svenska, engelska och<br />
moder<strong>små</strong>l. Ifrån musiksalen hörs sazmusik som<br />
i korridoren blandas med tonerna från pianostu-<br />
dion. I ena bildsalen drejar man grekiska urnor<br />
medan man knyter afrikansk batik i bildsalen<br />
intill. Lilla gymnastiksalen bjuder på workout för<br />
kvinnor. Eftersom läxhjälpen är slut för eleverna<br />
undervisas föräldrar i studiecirklar om allt från<br />
demokrati, mans- och kvinnoroller i olika kultu-<br />
rer. Nu strömmar det högstadieelever från alla<br />
håll mot pelarsalen (centralkapprummet). Där<br />
håller ungdomscentret öppet till 24.00 ikväll<br />
eftersom man ordnat ’insparksdisco’ för 7:orna. I<br />
en av föreningarnas regi jobbar man för fullt med<br />
färdigställandet av Fittja informationsblad som<br />
skall ges ut nästa dag. Man piggas upp av radio-<br />
programmet som produceras i rummet intill av<br />
mediaintresserade personer i Fittja. Ytterligare<br />
en förening jobbar hårt med att ge så många<br />
som möjligt europeiskt datakörkort för att få<br />
ett litet försprång i yrkeslivet. Överhuvudtaget<br />
är det många av verksamheterna som har det<br />
syftet. En annan sektion inom samma förening<br />
kör mental träning inför nästa seriematch samti-<br />
digt som pingisbollarna viner i luften. Vår familj<br />
har redan gått hem men dom som är kvar ser<br />
hur aulan töms efter dansgenrepet som genom-<br />
förts i föreningsregi. Snart låser vaktmästaren<br />
för natten.<br />
Skolbyggnaden kan pusta ut efter ännu en<br />
lång och intensiv dag. ’Jag hinner i alla fall<br />
få mina sex timmars sömn innan frukostser-<br />
veringen öppnar’, tänker byggnaden trött men<br />
nöjd. Men då hade byggnaden glömt morgon-<br />
städningen som skulle göra fint innan skolan<br />
kunde öppna på nytt …”<br />
För att få bilden att lysa ännu klarare målar man<br />
nulägesbeskrivningen desto svartare. Man vill över-<br />
tyga de ansvariga för resursfördelningen att det<br />
är detta svarta nuläge man ska förvandla till ett<br />
färgsprakande paradis. Under ”nulägesbeskrivning”<br />
läser vi följande ord i projektansökan från Skolan<br />
mitt i byn:<br />
”Fittjaskolans elever är till 98% födda utanför<br />
Sverige eller av invandrade föräldrar. Många av<br />
dessa är understimulerade socialt och kulturellt. Man<br />
har inte de språkliga, sociala eller ekonomiska<br />
förutsättningar som krävs för att aktivt ta del<br />
av vad samhället erbjuder utanför den obligato-<br />
riska skolan. Tradition och kunskap är ofta bristfäl-<br />
lig. Detta innebär att få av skolans elever deltar<br />
aktivt i kulturaktiviteter, vilket gör att elever och<br />
föräldrar visar stor uppskattning för det skolan<br />
erbjuder.” (Min betoning.)<br />
Om det verkligen är fallet, att så många av eleverna<br />
är socialt och kulturellt understimulerade, och om<br />
det verkligen stämmer, att tradition och kunskap<br />
ofta är bristfällig – hur kommer det sig då att elever<br />
och föräldrar visar så stor uppskattning för det<br />
skolan, enligt projektbeskrivningen, erbjuder? Man<br />
kan inte vara ”understimulerad socialt och kultu-<br />
rellt” och ha ”bristande tradition och kunskap” och<br />
samtidigt uppskatta ”det skolan erbjuder”.<br />
2. Man lyfter upp direktiven från regeringens rikt-<br />
linjer – underifrånperspektiv, samverkan osv. –<br />
eller andra begrepp med i sammanhanget positiv<br />
klang – mångkulturellt, interkulturellt osv. De
ansökningar som dekorerats med termen underi-<br />
frånperspektiv eller motsvarande är för många för<br />
att citeras här. Istället ska jag välja ett åskådnings-<br />
exempel som lutar sig tungt mot termen samver-<br />
kan. Exemplet kommer från projektet NäringsAkt<br />
Fittja 1998. Under rubriken ”Samverkan” följer<br />
en lista på 10 organisationer och lite längre ner en<br />
lista på 9 företagsnamn. Man nämner också att 54<br />
företagare från 28 länder (observera betoningen<br />
på antalet länder) redan genomgått det aktuella<br />
programmet (se kopia från ansökan här nedan).<br />
Man har gått så långt i användandet av direkti-<br />
vens nyckelord i projektansökningarna att områdes-<br />
utvecklaren i Alby, när områdesgruppen diskuterade<br />
”tillväxten” som en ny inriktning i storstadssats-<br />
ningen, flera gånger kände behov av att under-<br />
stryka:<br />
”Vi måste sitta, diskutera och hitta några projekt<br />
som verkligen hjälper tillväxten i området. Vi<br />
ska inte fortsätta med samma projekt under nya<br />
skyltar.”<br />
Ur projektansökan NäringsAkt Fittja<br />
(även kallad Inspiration och resultat: företagsutveckling, Bo Granqvist AB) 1998<br />
97
3. Man presenterar ”kvasi-professionella” figurer i<br />
ansökan (och i andra sammanhang). Figurer som<br />
inte säger så mycket innehållsmässigt – åtmins-<br />
tone inte så mycket som påstås – men som gör ett<br />
98<br />
professionellt intryck avsett att övertyga, eller till<br />
och med skrämma, beslutsfattare och/eller kon-<br />
kurrenter. Följande bilder utgör några exempel på<br />
hur sådana figurer kan se ut:<br />
Ur presentationsmaterial för Lots, Lokalt OTraditionellt Sätt – ut i arbetslivet.
Projektorganisation, Fittjasatsningen Min egen första bild av<br />
Fittjasatsningens ingripandemodell<br />
Jämför presentationerna överst på sidan och till vänster<br />
med ungdomarnas bild av sitt planerade ”Ungdomens hus”.<br />
99
Till dessa fiktiva världar hör också de overhead-<br />
figurer som överallt översvämmar olika möten och<br />
som ingår i ett slags ”overhead-krig”. Kriget har gått<br />
så långt att det skapat sin egen motståndsrörelse.<br />
I ett möte som ägnades åt presentationer av olika<br />
projekt inom Fittjasatsningen, fanns det en udd av<br />
protest när förskolans representant i sin framställ-<br />
ning använde bilder ritade av barn i förskolan:<br />
”Vi i förskolan är inte lika duktiga på overhead-<br />
bilder som de andra är. Jag föredrar därför att<br />
presentera förskoleprojekt med de verkliga bilder<br />
som vi har från förskolan.”<br />
René León pekar i sin utvärdering av Samling för<br />
Alby på ett sådant motstånd, använt av en eldsjäl i<br />
Alby. León skriver:<br />
”Ett redskap han (eldsjälen) använde sig av<br />
sin kontakt med media var något han själv kal-<br />
lade ’naitivism’. Genom att man till exempel<br />
skriver på maskin, med medvetna stavfel samt<br />
dålig formulering, får tidningarna känslan av att<br />
de har att göra med ’gräsrötterna’, ett nätverk av<br />
människor som bor i området.” (León 1999:25)<br />
Jag har underskattat språkets betydelse för ekono-<br />
misk integration i mina tidigare utvärderingar och<br />
undersökningar (se Hosseini-Kaladjahi 1998:43–44;<br />
2001:22). Min beskrivning stämmer när man betrak-<br />
tar språket som ett kommunikationsverktyg. Men<br />
språkets betydelse för marknadsföring kan knap-<br />
past överskattas. Det språk som första generationens<br />
invandrare kan lära sig räcker ofta till kommunika-<br />
tion, men sällan till marknadsföring.<br />
Resultatmanipulering<br />
Marknadsföring ökar de sökandes möjligheter att<br />
få resurser, men samtidigt ökar förväntningarna på<br />
resultatet. Man måste leva upp till den vackra bild<br />
man målat. När man misslyckas är det inte osanno-<br />
likt att man tar sin tillflykt till resultatmanipulering.<br />
Om marknadsföring är ett verktyg för att garantera<br />
de pengar som för stunden står på spel, så är resul-<br />
tatmanipulering ett verktyg för att garantera kom-<br />
mande vinster.<br />
100<br />
Resultatmanipulering kan genomföras med olika<br />
metoder. En metod är att man inte i resultatpresen-<br />
tationen flaggar lika högt som man gjorde under<br />
marknadsföringsfasen. Jag har gett glimtar av hur<br />
ambitiöst till exempel projektet Skolan mitt i byn<br />
formulerade sig i sin projektansökan. Totalt omfat-<br />
tade detta projekts ansökan drygt 100 sidor text, där<br />
också alla detaljer om själva projektet och materialet<br />
som skulle användas för skolans ombyggnad preci-<br />
serades. Men i Fittjasatsningens uppföljningar håller<br />
samma projekt en mycket lägre profil. Till exempel<br />
har jag själv aldrig fått någon självutvärdering från<br />
detta projekt.<br />
Man kan också manipulera resultatet genom att<br />
rensa bort sådan information som förminskar pro-<br />
jektets skönhet. Det är inte så lätt att hitta direkta<br />
bevis på sådan manipulation, just därför att den<br />
negativa informationen rensats bort i presentatio-<br />
nen. Vissa händelser – till exempel oenighet mellan<br />
aktörer – bidrar dock till att några exempel blir<br />
synliga. Till exempel har jag hört i form av ”kor-<br />
ridorskvaller” att några enhetschefer i olika kom-<br />
mundelar tagit över ansvaret för självutvärderingar<br />
för att försköna resultaten. Men jag avstår från att<br />
nämna konkreta fall av det skälet att informationen<br />
kommer från just korridorskvaller.<br />
En annan version av manipulering går ut på att<br />
istället lyfta upp positiv information, samtidigt som<br />
man håller tyst om eller ligger lågt med sådant som<br />
motsäger den förskönande informationen. De första<br />
siffror som presenterades över antalet deltagare i<br />
Fittjasatsningens stormöten hade en ackumulerande<br />
form. Man presenterade höga siffror över antalet<br />
deltagare i möten utan att kommentera det faktum<br />
att det var samma individer som räknades gång efter<br />
annan. I underlaget ingick även de barn under 15<br />
år som närvarat vid stormötena. Det var först efter<br />
diskussioner i olika möten som termen ”dubbel-<br />
räkning” dök upp i dokumenten. Fittjasatsningens<br />
uppföljningsrapporter talar <strong>fortfarande</strong> om ”dub-<br />
belräkning”, medan mina siffror (s. 112) visar på att<br />
det snarare handlade om att samma deltagare räknades<br />
fyra gånger, inte två. 16<br />
Resultatmanipulering görs också genom att man<br />
pendlar mellan två eller flera mål och i presentatio-<br />
nen väljer det mål man lyckats bäst med. Till exem-
pel har jag sällan sett arbetsmarknadsprojekt skilja<br />
mellan arbete och utbildning i sina målformule-<br />
ringar. Orsaken till detta är, enligt min bedömning,<br />
att det är så mycket svårare att ordna arbetsplatser<br />
än utbildningsplatser till målgruppen. När man<br />
misslyckas med arbet<strong>små</strong>let kan man gömma<br />
detta genom addering av utbildningsplatserna.<br />
Otydliga målformuleringar ger alltid utrymme för<br />
resultatmanipulering.<br />
Det är också mycket vanligt att använda olika<br />
flaggor i olika sammanhang. Till exempel visa upp<br />
kvinnorådgivningens restaurang när man diskute-<br />
rar ”boendedelaktighet”, men glömma den när man<br />
fördelar resurserna. Jag har själv varit med under ett<br />
seminarium där man flaggade med projektet ”Fittja<br />
arena”. Man beskrev projektet som framgångsrikt<br />
och uppvuxet från gräsrötterna (projektledaren var<br />
själv långtidsarbetslös före projektet), men, som jag<br />
kommer att diskutera i ett senare kapitel, på grund<br />
av finansieringssvårigheter permanentade man inte<br />
projektet. 17 Man kan fortsätta med fler exempel, på<br />
andra manipuleringsmetoder. Men dessa räcker för<br />
poängen som jag ville förmedla.<br />
Resultatmanipulering förvandlar ett misslyckat<br />
projekt till ett lyckat, eller förvandlar ett projekt med<br />
mindre framgång till ett med större framgång. Det är<br />
kanske därför vi sällan hör om ett projekt som ”miss-<br />
lyckats” enligt de projektansvarigas bedömning.<br />
I sin bok Kulturprojekt och projektkultur (1985) skil-<br />
jer Lena Gerholm mellan bilden av ett kulturprojekt<br />
på lokalplanet (vad som faktiskt skedde på fältet)<br />
och den tolkning som görs av projektets centrala<br />
ledningsgrupp. ”På det lokala planet hände inte”,<br />
skriver Gerholm, ”mycket som var fundamentalt<br />
nytt, men projektledningen i Stockholm gjorde sig<br />
ändå en bild av ett folk i förvandling”. En sådan dis-<br />
krepans, relevant för de flesta projekt, skapas mer<br />
än något annat av den bristande överensstämmel-<br />
sen mellan resultatet som ”finns” och resultatet som<br />
”visas”.<br />
När man diskuterar invandrares svårigheter att<br />
komma in på den svenska arbetsmarknaden talar<br />
man ofta om en diffus variabel: ”social kompetens”.<br />
Är inte i så fall förmåga till marknadsföring och<br />
resultatmanipulering viktiga delar av denna så kal-<br />
lade sociala kompetens?<br />
Integrationsindustrin<br />
Ovan har jag pekat på ett antal faktorer och mekanis-<br />
mer som exkluderar utomstående (i vårt fall invand-<br />
rare) från tillgången till de fördelade resurserna. Jag<br />
har också pekat på de faktorer som garanterar att<br />
pengarna stannar i samma händer som tidigare, näm-<br />
ligen: tidigare information, korta ansökningstider,<br />
kunskap om projektformulering, stödjande nätverk,<br />
När man diskuterar invandrares svårigheter<br />
att komma in på den svenska arbetsmarknaden<br />
talar man ofta om en diffus variabel:<br />
”social kompetens”. Är inte i så fall förmåga<br />
till marknadsföring och resultatmanipulering<br />
viktiga delar av denna så kallade sociala<br />
kompetens?<br />
större förtroendekapital, samt förmåga till mark-<br />
nadsföring och resultatmanipulering. Dessa faktorer<br />
– exkludering och garantering – konstruerar och<br />
omkonstruerar vad som skulle kunna kallas en inte-<br />
grationsindustri 18 . Denna industri skapar arbete till<br />
ett antal ”inomstående”, men exkluderar paradoxalt<br />
nog utomstående från processen.<br />
Den ovan beskrivna processen liknar en meka-<br />
nism för beständig ojämlikhet som av sociologen<br />
Charles Tilly kallats ”möjlighetsansamling”. Den<br />
möjlighetsansamling som sker genom tidigare eta-<br />
blering, tillgång till nödvändig information och<br />
stödjande nätverk leder, enligt Tilly, till ett slags<br />
nischbildning som garanterar vinst för den nisch-<br />
bildande gruppen samtidigt som den undandrar möj-<br />
ligheterna från andra grupper (Tilly 2000:158–179)<br />
Det vore orättvist att beskriva denna industri som<br />
en industri helt utan positiva resultat. Det är genom<br />
denna industri som både barn och vuxna lär sig<br />
svenska språket, som ett antal personer bereds till-<br />
träde till utbildning och arbetsmarknad, och som<br />
ett antal personer får möjligheter att ha kontakt<br />
med majoritetsbefolkningen osv. Men allt som görs<br />
av denna industri ger inte samma positiva resultat.<br />
Resultatmanipulering och vissa former av mark-<br />
nadsföring är exempel på faktorer som ansamlar<br />
möjligheter hos tjänstemän utan att detta ger något<br />
positivt resultat. Vi har sett i diskussionen om Ung-<br />
101
domens hus att lokal kunskap utan officiell stämpel<br />
i vissa sammanhang är viktigare än den officiella<br />
kunskapen.<br />
Man ska också vara försiktig med att se integra-<br />
tionsindustrin som ett helt stängt förlopp. Trots<br />
alla förhindrande faktorer kommer nya aktörer in.<br />
Jag har tidigare konstaterat att de belopp som bevil-<br />
jats föreningar från storstadssatsningen är betydligt<br />
högre än som beviljades från Blommansatsningen.<br />
Man bör dock öppna industrin ännu mer för utom-<br />
stående. Det finns alltid en risk i att ta in nya aktö-<br />
rer, men ännu större är den risk man löper om man<br />
vidmakthåller ett slutet system.<br />
Politikers och utvärderares granskande roll<br />
Marknadsföring och resultatmanipulering ger en<br />
orealistisk bild av ett projekt. Frågan uppstår: kan<br />
utomstående aktörer, som utvärderare och politi-<br />
ker, vara behjälpliga i att rätta till bilden och göra<br />
den mer realistisk? Jo, det kan de. Men de utomstå-<br />
ende aktörerna har också sina begränsningar. När<br />
det gäller utvärderarna:<br />
w De har inte alltid tillgång till det underlag som<br />
behövs. Information om projektets ”back stage”,<br />
om vi lånar Goffmans termer, kommer inte alltid<br />
fram till ”front stage”. Och även om utvärderarna<br />
får tillgång till underlag är det inte alltid så lätt<br />
att offentliggöra icke-publicerat material. Etiska<br />
restriktioner och potentiella konflikter är några<br />
orsaker som kan hålla dem tillbaka.<br />
w På grund av arbetsorganisation, projektens tvär-<br />
vetenskapliga karaktär, ojämnt fördelad kunskap<br />
inom olika områden, metodologiska svårigheter,<br />
bristande resurser osv., är det nästan omöjligt att<br />
komma till ”det verkliga resultatet”. Utan detta<br />
är det inte heller så lätt att bedöma ”det presente-<br />
rade resultatet”.<br />
102<br />
För att förklara dessa svårigheter räcker det<br />
med att säga att storstadssatsningen i Botkyrka<br />
kommun utgörs av omkring 90 projekt inom<br />
arbetsmarknad, språk och utbildning, sociala<br />
åtgärder, delaktighet osv. Tillförlitliga utvärde-<br />
ringar av samtliga dessa projekt kräver stora resur-<br />
ser och djupgående kunskaper inom flera olika<br />
discipliner.<br />
w Utvärderare kan också ha ett egenintresse av att<br />
ta upp projektens positiva dimensioner. Inte bara<br />
för att slippa från obehag som diskuterats ovan,<br />
utan också för att garantera sin egen fortsatta roll<br />
i nästa fas av satsningen. Det finns därför en risk<br />
att utvärderarna i praktiken blir en del av den<br />
”industri” som diskuterats ovan. Denna risk gör<br />
det absolut nödvändigt att utvärderingsfinansie-<br />
ringen inte ligger under den projektledares kon-<br />
troll vars projekt är föremål för utvärderingen.<br />
När det gäller politiker:<br />
w De hinner inte alltid följa den process projekten<br />
genomgått under genomförandet. De hinner inte<br />
alltid granska vilka metoder som använts för<br />
utvärderingen. De har inte heller underlag för att<br />
kunna värdera huruvida det påstådda resultatet<br />
stämmer med projektets ”verkliga resultat”. I de<br />
dokument som produceras för politiker är ”kort-<br />
fattad presentation” och ”rensning” en regel. Men<br />
genom kortfattade presentationer når man aldrig<br />
fram till den bakomliggande processen.<br />
När man planerade slutrapporter för Fittjasats-<br />
ningen, och senare även för storstadssatsningen<br />
i de tre kommundelarna, betonades alltid vikten<br />
av korta presentationer. Man måste komma ihåg<br />
att politiker sällan är heltidspolitiker som kan<br />
satsa all sin tid på politiken. Och även om så<br />
vore, skulle projektgranskning för heltidspoliti-<br />
ker utgöra endast en del av deras dagliga arbets-<br />
uppgifter.<br />
w Politiker har inte kunskap inom alla de områden<br />
som omfattas av projekten. Bortsett från det<br />
faktum att politiker på grund av demokratins spel-<br />
regler ofta är fritidspolitiker, är det inte möjligt ens<br />
för professionella personer att ha kunskap inom<br />
alla de områden som krävs för granskningen:<br />
arbetsmarknadsfrågor, utbildningsfrågor, utvär-<br />
deringsmetoder osv. De måste lita på det material<br />
som presenteras av projektarbetaren eller utvär-<br />
deraren.<br />
Man talar ofta om tjänstemännens makt inom<br />
organisationer trots att politiker per definition är<br />
de officiella makthavarna. Tjänstemännens makt<br />
bygger på deras behärskande av spelreglerna samt
på politikernas bristande möjligheter till detalje-<br />
rad granskning. Det är på grund av detta utrymme<br />
som den praktiska politiken sällan förändras lika<br />
radikalt som den officiella politiken kan göra. Det<br />
är också – åtminstone delvis – på grund av detta<br />
utrymme som partiernas politik när de befinner<br />
sig i opposition, skiljer sig från den de utövar när<br />
de sitter vid makten.<br />
w Trots att politiker inom sina ansvarområden är<br />
intresserade av veta vilka projekt som lyckats bra<br />
eller mindre bra, lierar de sig med tjänstemännen<br />
när de presenterar sig utåt. Det är genom denna<br />
allians som framgången för nästa satsning garan-<br />
teras. Man måste här också peka på det faktum<br />
att det kan finnas ett partipolitiskt intresse av att<br />
ge en positiv bild av ett visst utfall, helt enkelt för<br />
att skydda sig mot attacker från konkurrerande<br />
partier. Det gäller särskilt ett område som stor-<br />
stadssatsningen, som är ovanligt politiskt laddat<br />
och där olika politiska partier har olika – ofta icke<br />
förenliga – synsätt vad gäller invandrarnas inte-<br />
gration.<br />
103
Permanentning<br />
Jag har tidigare pekat på det faktum att frågan om<br />
permanentning kastar sin skugga på projekturvalet<br />
från första sekunden. För att undvika eventuellt<br />
krångel i framtiden prioriterar förvaltningarna pro-<br />
jekt som känns säkra och bekanta. De tar upp<br />
aktiviteter som prövats tidigare men som lämnats<br />
åt sidan på grund av finansieringssvårigheter. De<br />
utvidgar existerande aktiviteter till nya målgrupper<br />
eller finansierar helt enkelt ordinarie verksamheter<br />
med projektpengar. Om än dessa aktiviteter inte är<br />
de bästa, så är de åtminstone de tryggaste. Varför<br />
ska man ta risker med ett obekant projekt som ännu<br />
inte visat sig stå emot tidens tand? Men, och detta<br />
är min poäng, med bekanta projekt kommer man<br />
inte fram till nya frågor, den möjligheten öppnar sig<br />
bara då man ger sig i kast med det obekanta. Ur<br />
denna synvinkel fungerar kravet på permanentning<br />
som en indirekt broms för ”nytänkande”.<br />
Trots detta finns det nya projekt som utmanar.<br />
Jag skriver ”utmanar” därför att permanentningen<br />
av ett projekt innebär mer än ett enkelt inlemmande<br />
av en ny verksamhet i en gammal etablerad. Nytill-<br />
skottet påverkar, ibland radikalt, ordinarie verk-<br />
samheters organisation, budget, resursfördelning,<br />
prioriteringar osv. Med nuvarande sätt att utvärdera<br />
projekten är det dessutom inte alltid lätt att bedöma<br />
vilka av projekten som faktiskt varit framgångsrika.<br />
Det finns också ofta intressekonflikter med i bedöm-<br />
ningen av ett projekt och dess permanentning. Per-<br />
soner som arbetar i projekten har intresse av att<br />
de permanentas. Personer som riskerar att drabbas<br />
av omorganiseringar och omprioriteringar däremot,<br />
har intresse av att motverka permanentningen.<br />
104<br />
Dessa var de utmaningar jag iakttagit i olika dis-<br />
kussioner om permanentning eller funnit i olika<br />
dokument. Det finns säkert ytterligare andra, som<br />
jag inte uppmärksammat.<br />
Bekymmer vad gäller<br />
framtida finansiering<br />
Bekymmer rörande framtida finansiering är säkert<br />
den viktigaste faktorn när det gäller att skapa skepti-<br />
cism mot permanentning av ett projekt. Med pengar<br />
från andra källor vill man gärna pröva nya saker,<br />
men inte med sin egen budget. Jag har tidigare skri-<br />
vit om kvinnorådgivningens matservering som lades<br />
ner efter flera års projektfinansiering, med argu-<br />
mentet från projektledarens sida att: ”om projektet<br />
har varit framgångsrikt, varför har inte projektä-<br />
garen permanentat projektet efter flera år finansie-<br />
ring med projektpengar? Om projektet inte har varit<br />
framgångsrikt varför ska man då alls finansiera pro-<br />
jektet”. I sin utvärdering av projektet ”skolmorfar”<br />
i Alby skriver Patric Sahlén:<br />
”När jag frågade rektorerna om de hade några<br />
tankar på att permanenta tjänsten som skolmor-<br />
far hade så var det samstämmiga svaret att man<br />
med nuvarande budget inte skulle göra det. En<br />
rektor sa att om det fanns utrymme i hennes<br />
budget skulle hon välja att anställa ytterligare en<br />
pedagog istället för att använda pengarna till en<br />
skolmorfar. /…/ Eftersom projektet från början<br />
inte var tänkt att belasta skolornas budget har
skolorna inte någon strategi för att driva pro-<br />
jektet vidare oavsett hur det faller ut. Blir skol-<br />
morfäderna arbetslösa då deras löner inte längre<br />
betalas genom arbetsförmedlingen? ” (2002:17)<br />
Bekymren kring framtida finansiering inskränkte<br />
sig inte bara till projekt som bedömdes vara mindre<br />
nödvändiga (till exempel skolmorfar) eller projekt<br />
som aldrig hann utvecklas till fullo (till exempel Vy<br />
2001). Samma bekymmer drabbade också projekt<br />
som av alla relevanta aktörer bedömdes vara oerhört<br />
nödvändiga för kommunen. Det förekommer fort-<br />
farande diskussioner om hur Ungdomens hus ska<br />
finansieras i framtiden (se Bringlöv 2002:30–31).<br />
Man talar även om faran att frågan om framtida<br />
finansiering ska minska ett initialt mycket ambitiöst<br />
mål (till exempel förebyggande arbete eller sociali-<br />
seringsarbete för ungdomar) och reducera projektet<br />
till en mer trivial ”underhållning” för ungdomar.<br />
Motsättningen mellan resursansökande<br />
och permanentning<br />
En annan utmaning är den motsättning som finns<br />
mellan att söka ytterligare resurser för ett projekt<br />
och att permanenta detsamma. För att konkurrera<br />
med andra sökande och vinna resurser försöker varje<br />
enhet ge en positiv bild av sitt projekt. Men samma<br />
bild förvandlas till sin motsats när tiden är mogen<br />
för permanentning. En sådan paradox uppstod i<br />
projektet Fittja arena som var ett samarbetsprojekt<br />
mellan Arbetskraft Fittja och Fittja bro.<br />
Följande bild ges av projektet Fittja arena i Fittja<br />
bros ansökan för år 2001, som inom sig rymmer en<br />
plan för att ”för att integrera Fittja arena inom den<br />
ordinarie verksamhet”:<br />
”Verksamheten har visat ett bra kvalitativt och<br />
kvantitativt resultat. Fittja arenas program och<br />
metod ska fortsätta att stå till förfogande för den<br />
ordinarie socialtjänstens verksamhet även under<br />
år 2002, när Fittja arena inte längre bedrivs i<br />
form av projekt. Tanken är att anställa Fittja<br />
arenas personal inom den ordinarie verksam-<br />
heten för att ha tillgång deras erfarenhet och<br />
kompetens. Personalen ska fortsätta att jobba i<br />
grupp med socialtjänsten och arbetsförmedling-<br />
ens klienter. Projektledningen ska skapa förut-<br />
sättningar under år 2001 för att i början av 2002<br />
slussa personalen till olika enheter inom social-<br />
förvaltningens ordinarie verksamheter.<br />
Fittja arena har även erfarenhet av att arbeta<br />
med ungdomar och muslimska kvinnor med<br />
särskilda behov. Socialförvaltningens ungdoms-<br />
verksamhet, ungdomspoolen, Fittja bros kvinno-<br />
verksamhet, kvinnorådgivningen, har remitterat<br />
klienter till Fittja arena. Samtidigt har arbets-<br />
Med bekanta projekt kommer man inte fram<br />
till nya frågor, den möjligheten öppnar sig bara<br />
då man ger sig i kast med det obekanta.<br />
marknadsförvaltningen i abc-huset, som riktar<br />
sin verksamhet till kvinnliga muslimska deltagare<br />
visat intresse för Fittja arenas uppdrag, program,<br />
metod och tjänster.<br />
Fittja arenas personal kan således under 2002<br />
anställas av olika enheter. Fittja arenas program<br />
och metod kan då alltid stå till socialtjänstens,<br />
arbetsförmedlingens och ams:s förfogande.<br />
En plan har utarbetats med integrering av perso-<br />
nalen till den ordinarie verksamheten och utbyte<br />
av kunskap mellan enheternas personal. För<br />
att genomföra planen ska förutsättningar skapas<br />
under 2001 för att a) anställa Fittja arenas per-<br />
sonal i januari 2002 inom socialförvaltningens<br />
olika enheter, b) försäkra och vidareutveckla<br />
kompetensen genom vanlig utbildning inom<br />
socialtjänsten och arbetsmarknad samt genom<br />
utbyte av erfarenheter och kunskap mellan Fittja<br />
arenas, socialtjänstens och arbetsförmedlingens<br />
personal.” (00-11-17)<br />
Fittja arena var, som nämnts tidigare, också ett<br />
projekt som vid flera tillfällen torgfördes av pro-<br />
jektägarna som ett bra exempel på ”underifrån-<br />
perspektiv”. Båda de personer som var anställda i<br />
projektet (en projektledare och en aktivitetsledare,<br />
bägge invandrare) hade själva varit långtidsarbets-<br />
lösa innan projektet startades. Projektet initierades<br />
105
av projektägarna som ett exempel på ”empower-<br />
ment” av en grupp arbetslösa genom en annan<br />
grupp arbetslösa.<br />
I slutet av år 2001 när projektet befann sig i<br />
sin slutfas använde personalen i projektet den ovan<br />
citerade beskrivningen som utgångspunkt för sina<br />
krav på att få integrera projektet i ordinarie verk-<br />
samhet. De krävde att deras tillfälliga anställningar<br />
skulle omvandlas till fasta anställningar. Nedanstå-<br />
ende citat har tagits från en ”pm refererande till<br />
möte 010523 mellan Fittja arenas personal och dess<br />
arbetsgivare om pågående konflikt”:<br />
”[a] hänvisar till ett möte med [b] och påstår<br />
att [b] säger att det inte finns något uppdrag för<br />
Fittja arena i dagens läge. Fittja arena kommer<br />
att visa för [b] den ansökan om Länsarbets-<br />
nämndens ekonomiska medel för år 2001. [a]<br />
påstår att [b] säger att det inte finns någon<br />
tjänst till förfogande för Fittja arenas personal.<br />
Fittja arena menar att problemet istället ligger<br />
i att arbetsgivaren helt enkelt inte vill bli ekonomisk<br />
ansvarig för sina anställda efter projektets avslutning.”<br />
(Originalets betoning.)<br />
Jag har inte information för att närmare bedöma<br />
vilken av de två parterna som har rätt i sin fram-<br />
ställning. Det ligger inte heller i mitt uppdrag. Jag<br />
vill bara peka på den motsättning som finns mellan<br />
finansiering ur andra källor och permanentning.<br />
Om den positiva bild som framtonar i ansökan<br />
stämmer med verkligheten så är permanentning en<br />
rimlig konsekvens för projektet. Om bilden inte<br />
stämmer borde projektet heller inte kvalificera sig<br />
för att få medel från andra källor.<br />
En annan version av sådana paradoxer som aldrig<br />
omtalas högt, men som kan utläsas mellan raderna<br />
är att projekten behövs för att man ska kunna söka<br />
tillfälliga medel även framgent. Vilka projekt ska<br />
man presentera nästa gång om man permanentar<br />
alla existerande? Det är inte så lätt att ”trolla fram”<br />
nya projekt i en hast. Jag har tidigare tagit upp hur<br />
106<br />
redan nu en del ”projekt” i själva verket är ordinarie<br />
verksamheter, finansierade av projektpengar. Det är<br />
också ofta samma projekt som, lätt förklädda, dyker<br />
upp varje gång.<br />
Motsättningen mellan<br />
samverkan och permanentning<br />
Det finns en dold motsättning mellan de krav på<br />
att arbeta över enhetsgränser (dvs. samverka) och<br />
de krav på att permanenta projekt, som båda ingår<br />
i storstadssatsningen. Samverkan kräver involvering<br />
och engagemang från flera enheter, medan perma-<br />
nentning förutsätter att aktiviteten placeras i och<br />
ansvaras för av en enhet. Vi har sett i avsnittet om<br />
samverkan vilka spänningar som fanns i de aktivi-<br />
teter som hade flera huvudmän. Samma spänning<br />
dyker upp när man vill permanenta sådana projekt.<br />
Jag har också berört att ansvaret för varje projekt<br />
i Botkyrka kommun <strong>fortfarande</strong> återfinns hos olika<br />
enskilda förvaltningar. Horisontella organisationer,<br />
exempelvis områdesgrupperna, har <strong>fortfarande</strong> inte<br />
definierats så väl att de kan ta eget projektansvar.<br />
Även om ett projekt bedöms vara framgångsrikt,<br />
finns det alltid en avvaktande hållning rörande<br />
vilken enhet det bör höra till som permanent aktivi-<br />
tet. Jag kan tänka mig att en skepticism av detta slag<br />
drog som en skugga över projektet Vy 2001 innan<br />
projektets grad av framgång bedömdes. Man hade<br />
också diskussioner i Albys områdesgrupp om den<br />
framtida finansieringen och placeringen av projek-<br />
tet Cirkus Cirkör. Projektets mål var inte begrän-<br />
sade till Alby, men finansieringen skedde från Albys<br />
del av storstadssatsningen. En del av projektet hade<br />
högskolekaraktär (Cirkuspiloterna) och var därmed<br />
en statlig angelägenhet. En annan del, som sysslade<br />
med utbildning på gymnasienivå, fick plats i utbild-<br />
nings- och arbetsmarknadsförvaltningen. Frågorna<br />
som dök upp i diskussionerna var: Var ska aktivite-<br />
ten placeras när projektet permanentas och vilken<br />
enhet ska ha ansvaret för finansieringen?
Resultat<br />
En tillfredställande resultatutvärdering av ett för-<br />
ändringsarbete kräver tillräcklig information för det<br />
första om nuläget när förändringsarbetet startas,<br />
för det andra om resultatet när förändringsarbetet<br />
avslutas och för det tredje om de externa faktorer<br />
som påverkar förändringen. Givet de allvarliga bris-<br />
ter som finns på samtliga dessa punkter, särskilt när<br />
det gäller informationen om externa påverkansfak-<br />
torer, är vi tvungna att anpassa utvärderingen till<br />
det befintliga underlaget.<br />
Den statistik som används i det följande är hämtad<br />
från Fittjasatsningens egna uppföljningsrapporter,<br />
från Integrationsverkets nationella utvärdering, och<br />
från polisens register över olika slags brottslighet.<br />
Resultatutvärderingen begränsas till att behandla<br />
Fittja. De andra två kommundelarna – Alby och<br />
Hallunda/Norsborg – inledde sina förändringsarbe-<br />
ten först år 2000 och med så blygsamma resurser<br />
att det inte kan förväntas ha lett till någon signifi-<br />
kant förändring (se s. 54ff för resursfördelning). En<br />
utförligare resultatutvärdering för Fittja kommer att<br />
utföras när enkätundersökningens andra omgång<br />
genomförts.<br />
Fittjasatsningen har delat upp sin resultatpresen-<br />
tation i ett övergripande målområde (inflyttning<br />
och utflyttning) och fyra ”kärnfrågor”: arbete/<br />
sysselsättning, svenska språket, trygghet inne/ute,<br />
och demokrati/medborgarinflytande. Med en del<br />
modifieringar (kommenterade i det löpande) följer<br />
också jag samma indelning.<br />
Jag har tidigare presenterat Fittjasatsningens mål<br />
i samband med att jag diskuterat dess ingripande-<br />
modell. För att göra det lättare för läsaren att följa<br />
diskussionen ska jag här upprepa de operationalise-<br />
rade (mätbara) målen.<br />
Arbete och sysselsättning<br />
Följande operationaliserade (mätbara) mål formule-<br />
rades av Fittjasatsningen för kärnfrågan arbete och<br />
sysselsättning:<br />
1. Andelen som förvärvsarbetar eller studerar har<br />
ökat till 60% 2000-12-31.<br />
2. Andelen hushåll med socialbidrag har minskat till<br />
20% 2000-12-31.<br />
3. Andelen låginkomsttagare har minskat till 35%<br />
och höginkomsttagare ökat till 5% 2000-12-31.<br />
Fittjasatsningen har inte definierat någon ålderska-<br />
tegori för sitt första mål, men har valt ålderskate-<br />
gorin 16–64 år i sina uppföljningsrapporter. Enligt<br />
senaste uppföljningsrapporten (Nr 8), som använ-<br />
der scb:s statistik, har andelen förvärvsarbetande<br />
och studerande inom denna ålderskategori ökat från<br />
56,8% år 1998 (året för satsningens start) till 58,1%<br />
år 1999. Av den senaste siffran är 41,3% förvärvsar-<br />
betande och 16,8% studerande.<br />
Enligt Integrationsverkets rapport Den nationella<br />
utvärderingen av storstadssatsningen (2001) som också<br />
den använder scb:s statistik har förvärvsintensite-<br />
ten ökat från 41,9% år 1998 till 44,2% år 1999 för<br />
ålderskategorin 20–64. På grund av två års eftersläp-<br />
ning i scb:s statistik presenteras andelen förvärvsar-<br />
betande per den 31 december 2000 tidigast i augusti<br />
år 2002. Innan dess kan vi inte veta om Fittjasats-<br />
107
ningen har uppfyllt sitt mål eller inte. Om trenden<br />
fortsätter som tidigare är prognosen positiv.<br />
Det finns information som tyder på att den posi-<br />
tiva utvecklingen fortsatt även efter 1999. Enligt<br />
uppföljningsrapport 8, som bygger på statistik från<br />
arbetsförmedlingen har arbetslösheten minskat från<br />
8% år 1998 till 7,7% år 1999 och 5,7% år 2000.<br />
Enligt statistiken från projektet Arbetskraft Fittja,<br />
som var huvudprojekt inom tema arbete och sys-<br />
selsättning 19 , fick projektet ut 554 arbetssökande i<br />
arbete under år 1998. Den siffran ökade till 705 per-<br />
soner år 1999 (27% ökning) 20 och till 917 personer<br />
år 2000 (31% ökning) (se Fittjasatsningens uppfölj-<br />
ningsrapport 6, s. 10).<br />
En jämförelse mellan antalet arbetssökande som<br />
fått arbete genom Arbetskraft Fittja (2 176 personer<br />
på tre år; det vill säga ungefär hälften av Fittjas<br />
befolkning över 18 år) och de siffror över ökningen<br />
av förvärvsintensiteten som presenterats ovan, pekar<br />
på de svårigheter som finns för arbetssökande samt<br />
för arbetsmarknadsprojekt i invandrartäta områden.<br />
Det är uppenbart att projektet förmedlar ett stort<br />
antal arbetssökande till tillfälliga arbeten, men också<br />
att en betydande del av dessa personer snart är till-<br />
baka, för att igen stå i kö som nya arbetssökande.<br />
Med projektledarens egna ord:<br />
”Det första målet ’75% skall gå till arbete, prak-<br />
tik eller utbildning’ 21 är svårt att mäta då<br />
antalet arbetssökande i projektet varierar dagli-<br />
gen. Nya personer anmäler sig arbetslösa och<br />
andra aktualiseras av olika anledningar. Några<br />
erhåller arbete efter både en arbetsmarknads-<br />
utbildning och arbetspraktik. Många avaktu-<br />
aliserade kommer också och anmäler sig på<br />
nytt som arbetssökande efter en tids arbete<br />
eller annan frånvaro.” (Fittjasatsningens uppfölj-<br />
ningsrapport 3)<br />
Det skulle vara orättvist om vi inte nämnde det<br />
försök som har gått ut på att ordna praktikplatser för<br />
arbetssökande i Botkyrka. Enligt Arbetskraft Fittjas<br />
självutvärdering (i Fittjasatsningens uppföljnings-<br />
rapport 3) fanns det, under mars 2000, 55, 18, res-<br />
pektive 13 praktikplatser i Fittja, Hallunda/Norsborg<br />
och Alby. Den högsta siffran bland de andra 24 kom-<br />
108<br />
mundelarna inom storstadssatsningen tillhörde Rin-<br />
keby som hade endast 11 praktikplatser.<br />
För utvärderingen av mål nummer två, presen-<br />
terade Fittjasatsningen andelen familjer som fått<br />
socialbidrag under året. Enligt senaste uppföljnings-<br />
rapport (Nr 8) har andelen familjer med socialbi-<br />
drag minskat från 30% år 1998 till 27,7% år 1999.<br />
Också här saknas, på grund av eftersläpningen i<br />
scb:s statistik, underlag för år 2000 för att bedöma<br />
Fittjasatsningens måluppfyllelse. Givet den defini-<br />
tion man valt är det dock osannolikt att satsningen<br />
kommer att uppnå sitt mål (20%) inom den angivna<br />
tidsramen (år 2000).<br />
Fittjasatsningen presenterar också annan statistik,<br />
från kommunens socialförvaltning, som verkar mer<br />
lovande än den första. Enligt denna har antalet för-<br />
sörjningsstödstagande hushåll (18 år och över) mins-<br />
kat från 648 fall (sista tertial år 1998) till 462 fall<br />
(sista tertial år 2000). Det stämmer också med den<br />
statistik som presenteras i Integrationsverkets del-<br />
rapport. Enligt verkets rapport har andelen långva-<br />
riga socialbidragstagare inom ålderskategorin 18–64<br />
i Fittja minskat från 11,1% år 1998 till 7% år 2000.<br />
I Fittjasatsningens uppföljningsrapporter saknas<br />
underlag för utvärdering av det tredje målet. Enligt<br />
Integrationsverkets delrapport (s. 58) har Fittja haft<br />
den snabbaste minskningen av andelen fattiga bland<br />
de 24 kommundelar som ingår i storstadssatsningen.<br />
Med fattig menar rapporten ”personer som har en<br />
disponibel inkomst som är mindre än eller lika med<br />
socialbidragsnormen”. Mätt med detta mått har fat-<br />
tigdomen i Fittja minskat från 38,3% (högsta siffran<br />
bland de 24 kommundelarna) till 33,6%. Genom-<br />
snittet för samtliga 24 kommundelar har minskat<br />
från 22,3% till 21%. För hela Stockholms arbets-<br />
marknadsregion har siffran sjunkit från 9,2% till<br />
8,3% och för hela Sverige från 8,5% till 7,5%.<br />
Oavsett om man uppnått de egna målen eller inte,<br />
ser man en positiv utveckling i Fittja mätt med<br />
alla tre måtten. Men är utvecklingen också ett resul-<br />
tat av satsningen? Det är mycket svårt att besvara<br />
denna fråga med hjälp av tillgänglig information.<br />
Det finns dock ett antal tecken på att den positiva<br />
utvecklingen åtminstone delvis har sin förklaring i<br />
de senaste årens högkonjunktur. Ett bevis är att den<br />
positiva utvecklingen i Fittja inleddes innan Fittja-
satsningen drogs igång i slutet av 1998. Till exempel<br />
har, enligt Integrationsverkets delrapport, förvärvs-<br />
intensiteten i ålderskategorin 20–64 i Fittja ökat<br />
från 40,4% år 1997 till 41,9% år 1998 (s. 18). Under<br />
samma period har, enligt samma källa, fattigdomen<br />
minskat från 39,3% år 1997 till 38,3% år 1998 (s. 58).<br />
De långvariga socialbidragstagarna inom ålderska-<br />
tegorin 18–64, slutligen, har minskat från 11,3% år<br />
1997 till 11,1% år 1998.<br />
Ett annat bevis är att samma trend syns också i<br />
andra kommundelar som har inte haft motsvarande<br />
satsning som Fittja. Om vi begränsar oss till kom-<br />
mundelar i Botkyrka kommun, har förvärvsinten-<br />
siteten i Alby ökat ännu mer än den i Fittja: från<br />
53,7% år 1998 till 57,3% år 1999. De långvariga soci-<br />
albidragstagarna har minskat från 6,9% år 1998 till<br />
3,4% år 2000. Fattigdomen har minskat från 26,6%<br />
år 1998 till 23,9% år 1999.<br />
I Hallunda/Norsborg låg förvärvsintensiteten år<br />
1998 på nästan samma nivå som år 1999 (63,1% res-<br />
pektive 63%). De långvariga socialbidragstagarna<br />
minskade från 4,6% år 1998 till 3,4% år 2000. Ande-<br />
len fattiga minskade från 20,8% år 1998 till 18,6%<br />
år 1999. Till skillnad från Fittja fick dessa två kom-<br />
mundelar inga extra resurser under åren 1998–1999.<br />
Även i Storvreten, en annan invandrartät kommun-<br />
del i Botkyrka, som inte ens ingick i storstadssats-<br />
ningen, har förvärvsintensiteten ökat från 65% år<br />
1998 till 67,5% år 1999.<br />
Ett starkare bevis är att trenden med få undantag,<br />
enligt delrapporten, syns i alla de 24 kommundelar<br />
som ingick i storstadssatsningen, trots att det var<br />
endast Fittja, Hjällbo (i Göteborg) och Rosengård (i<br />
Malmö) som i egenskap av nationella exempel fick<br />
resurser åren 1998–1999. Samma trend syns också<br />
när det gäller förvärvsintensiteten i andra invand-<br />
rartäta kommundelar som inte ingår i storstadssats-<br />
ningen (se Integrationsverket 2001:18, 27, 58).<br />
Fittjasatsningens uppföljningsrapporter ger själva<br />
ett utrymme för högkonjunkturens betydelse för<br />
positiva utvecklingen. Följande förklaring har upp-<br />
repats i flera uppföljningsrapporter och jag citerar<br />
här från nummer 7:<br />
”Sammanfattningsvis kan vi se att de uppnådda<br />
resultaten av satsningen i förhållande till den<br />
övergipande ambitionen ’senast år 2000 ska vi<br />
tillsammans ha vänt de negativa trender som<br />
hindrar Fittja från att vara ett attraktivt bostads-<br />
område och dess invånare i sin strävan till själv-<br />
ständigt liv’, är på väg att bryta de negativa<br />
trenderna. /…/ Men det är också viktigt att i<br />
det här sammanhanget peka på att det finns<br />
en högkonjunktur och bostadsbrist i samhället.<br />
Därför är det svårt att utläsa vilka effekter sats-<br />
ningens aktiviteter har inneburit i förhållande<br />
till omvärldens förändringar.” (s. 1)<br />
Utbildning och svenska språket<br />
Fittjasatsningen har sammanfattat projekten inom<br />
förskolor och skolor under rubriken svenska språket.<br />
Eftersom ett antal av projekten gäller allmän utbild-<br />
ning, snarare än bara svenska språket, har jag valt<br />
att presentera resultaten under rubriken ”utbildning<br />
och svenska språket”.<br />
Följande operationaliserade mål formulerades av<br />
satsningen för projekten inom förskolor och skolor:<br />
1. Alla barn som börjar skolan och har deltagit i<br />
förskolan minst två år skall ha uppnått ”mellan-<br />
nivå” i svenska som andra språk vid skolstart<br />
2002-06-30.<br />
2. Alla barn som lämnar grundskolan och har stude-<br />
rat minst fem år i Fittjas skolor skall ha godkända<br />
betyg 2002-06-30.<br />
3. Alla elever som tillhör skolor i Fittja väljer att stu-<br />
dera i Fittja 2002-06-30.<br />
På grund av bristande underlag har Fittjasatsningen<br />
inte kunnat redovisa något resultat för det första<br />
målet. Istället har man redovisat resultatet av en<br />
bedömning gjord på 44 barn i Ängsskolans förskole-<br />
klasser med hjälp av en mätmetod utarbetad av<br />
skolans egen personal: sol (Språkförståelse, Ord-<br />
kunskap, Läskunskap). Metoden bedömer barnens<br />
kunskaper i svenska som andraspråk utifrån 1) språk-<br />
förståelse, 2) ordkunskap och meningsbyggnad, samt<br />
3) läskunskap och skrivförmåga. Resultaten visar<br />
att under september 1999 hade 50% av de testade<br />
barnen uppnått någon av de högsta nivåerna i testet,<br />
medan motsvarande siffra för våren 2001 var 97,8%.<br />
109
För det andra målet har man inte kunnat skilja<br />
ut elever som studerat minst fem år i Fittjas skolor.<br />
Därför har man valt att redovisa resultatet för alla<br />
elever i årskurs 9 för tidsperioden hösten 1998–våren<br />
2001. Enligt data från husabo 22 var andelen elever<br />
i årskurs 9 som hade behörighetsgivande betyg för<br />
gymnasieutbildning i alla kärnämnen (svenska, eng-<br />
elska och matematik) 52%. Motsvarande siffran för<br />
vårterminen 2001 var 73%.<br />
När det gäller det sista operationaliserade målet<br />
har man redovisat andelen elever i åldern 6–15<br />
som väljer skolor i Fittja. Enligt statistik från barn-<br />
och ungdomsförvaltningen valde inför hösttermi-<br />
nen 1999, 71% av eleverna i åldern 6–15 (sam-<br />
manlagt 1 145 elever) skolor i Fittja. Samma siffra<br />
kvarstår vårterminen 2001. År 1999 har av övriga<br />
elever 9% (105 elever) valt andra skolor i kommu-<br />
nen och 20% (231 elever) andra kommuners grund-<br />
skolor eller friskolor. De elever som studerat inom<br />
särskolan ingår inte i statistiken.<br />
Min bedömning är att både andra och tredje<br />
målen är för ambitiösa. Det är inte så lätt att på 4 år<br />
öka andelen elever med godkända betyg i kärnäm-<br />
nena till 100% för ett område där 98% av eleverna<br />
har utländsk bakgrund och där endast 58% hade<br />
godkända betyg år 1999. När det gäller det tredje<br />
målet kan man aldrig garantera att genom en sats-<br />
ning under några få år locka alla elever i Fittja till<br />
det egna områdets skolor. Det finns ett antal perso-<br />
ner som väljer skolor utanför Fittja av andra anled-<br />
ningar än att man gjort en negativ bedömning av<br />
Fittjas skolor (detta gäller till exempel dem som vill<br />
studera i skolor med speciella ämnen). Dessa perso-<br />
ner kommer med stor sannolikhet välja skolor utan-<br />
för Fittja oavsett om satsningen ger ett positivt eller<br />
negativt resultat. Det är också svårt att på fyra år få<br />
personer med negativ inställning till Fittjas skolor<br />
att ändra uppfattning. Även om provresultat och<br />
betyg skulle förbättras drastiskt tar det längre tid än<br />
fyra år att vända en negativ image till en positiv.<br />
Det tar också längre tid att övertyga folk med nega-<br />
tiv inställning att välja dessa skolor. Som framgår av<br />
statistiken ovan, så får inte den positiva utveckling<br />
som syns i förskolornas och skolornas resultat, sin<br />
återspegling i andelen personer som väljer skolor i<br />
Fittja.<br />
110<br />
Det finns en grundläggande skillnad mellan<br />
förutsättningarna för arbetsmarknadsprojekt och<br />
utbildningsprojekt. Resultaten för arbetsmarknads-<br />
projekten påverkas av förändringar på arbetsmark-<br />
naden på kommunal, regional, nationell och även<br />
internationell nivå. De påverkas också av arbetsgiva-<br />
res attityder, som inte kan styras av projekten. Alla<br />
sådana faktorer kan förstärka eller motverka projek-<br />
tens resultat. Men dessa påverkansfaktorer gäller i<br />
mycket mindre grad för utbildningsprojekt. Utbild-<br />
ningsprojekt arbetar i ett, förhållandevis, slutet<br />
system som påverkas mindre av förändringar eller<br />
attityder i omgivningen. Det betyder att det är<br />
mycket svårt att förklara arbetsmarknadsprojektens<br />
resultat med hjälp av aktiviteterna inom själva pro-<br />
jekten, men mindre svårt att förklara utbildnings-<br />
projektens resultat med hjälp av själva projekten.<br />
Trygghet<br />
I den senaste uppföljningsrapporten (Nr 8) har<br />
man formulerat följande mätbara mål för kärnfrå-<br />
gan trygghet 23 .<br />
1. Utflyttningen skall varaktigt ligga under 12% per<br />
år.<br />
2. Inga tomma lägenheter 2000-12-31.<br />
3. Andelen anmälningar pga. kriminalitet och/eller<br />
missbruk som avser ungdomar 13–20 år har<br />
2001-12-31 minskat med 25% jämfört med hösten<br />
1998.<br />
Jag betraktar de första två målen som övergripande<br />
mål för hela satsningen (en sådan tolkning har gjorts<br />
också av Fittjasatsningen själv i sina tidigare rappor-<br />
ter) och presenterar dem i slutet av detta kapitel.<br />
Därför redovisar jag här endast det sista målet som,<br />
enligt min bedömning, är det mest relevanta för<br />
temat. Samtidigt kompletterar jag resultaten med<br />
polisens statistik över anmälda brott.<br />
I enlighet med målformuleringen har Fittjasats-<br />
ningen redovisat statistik endast för sluttertialen<br />
(det vill säga perioden september till december)<br />
varje år. Den senaste uppföljningsrapporten (Nr 8)<br />
ger följande beskrivning av antalet ”anmälningar på
grund av kriminalitet och/eller missbruk för ålders-<br />
kategorin 13–20”: Antalet har ökat från 32 fall under<br />
sista tertialen 1998 till 48 fall under sista tertialen<br />
1999 och därefter minskat, till 22 fall under sista<br />
tertialen 2000 och till 20 fall under sista tertialen<br />
2001.<br />
Statistiken stämmer inte med den som jag har fått<br />
från Ungdomsenheten södra. Enligt deras statistik<br />
var antalet anmälningar 24 som avser ”skolproblem,<br />
relationsproblem, missbruk, brister i hemmiljö, barn-<br />
misshandel, övrigt” bland ålderskategorin 13–20<br />
ungefär detsamma i Fittja under de fyra åren från<br />
1998 till 2001: 35 fall år 1998, 31 fall år 1999, 34 fall<br />
år 2000 och 37 fall år 2001.<br />
Statistiken över brott 25 i form av polisrapporter<br />
följer samma mönster (men inte samma siffror)<br />
som Fittjasatsningens. Enligt denna statistik upp-<br />
gick antalet tonåringar och ungdomar (13–20 år)<br />
från Fittja som har begått brott till 40 fall år 1998.<br />
Antalet ökade kraftigt till 74 fall år 1999, för att<br />
sedan sjunka till 60 fall år 2000 och 50 fall år 2001.<br />
Minskad kriminalitet hos tonåringar och ungdo-<br />
mar är en viktig del av trygghetsarbetet i ett område,<br />
men det är inte allt. Statistiken för tonåringar och<br />
ungdomar måste kompletteras med statistiken för<br />
äldre personer i området. Vi har tillgång till sta-<br />
tistik över ”anmälda brott” för hela befolkningen<br />
i Fittja från polismyndigheten i Stockholms län.<br />
Enligt denna statistik klassificerades 1 410 fall under<br />
rubriken ”brottsbalksbrott” år 1998. Antalet sjönk<br />
till 1 303 fall år 1999, till 1 197 fall år 2000 och till<br />
1 123 fall år 2001.<br />
Mätt utifrån det totala antalet anmälningar för<br />
hela befolkningen i Fittja, som alltså är en bättre<br />
indikator på trygghet än antalet anmälningar eller<br />
polisrapporter för bara tonåringar/ungdomar, kan<br />
man säga att tryggheten ökade under Fittjasatsning-<br />
ens tid. Men, inställer sig frågan, är den positiva för-<br />
ändringen ett resultat av satsningen i Fittja eller är<br />
den resultatet av andra förändringar? Frågan är legi-<br />
tim därför att kriminalitet kan påverkas av många<br />
olika faktorer, till exempel ekonomiska förhållanden,<br />
som ligger utanför Fittjasatsningens kontroll.<br />
En metod för att konstanthålla externa faktorer<br />
är att jämföra den kommundel på vilken det satsats<br />
extra (Fittja i sammanhanget) med liknande kom-<br />
mundelar, men där det inte gjorts motsvarande sats-<br />
ning. Alby, Hallunda/Norsborg och Storvreten är<br />
närmaste tänkbara kommundelar för denna jäm-<br />
förelse. Som tidigare nämnts har både Alby och<br />
Hallunda/Norsborg fått mindre resurser (och endast<br />
för år 2000 och 2001) jämfört med Fittja. Storvre-<br />
ten har inte fått några extra resurser alls. Jämförel-<br />
sen med Alby antyder att den positiva förändringen<br />
i Fittja inte är resultatet av Fittjasatsningen. Men<br />
jämförelsen med Hallunda/Norsborg eller Storvre-<br />
ten leder till ett motsatt svar. I Alby har antalet<br />
anmälda brott minskat kontinuerligt från år 1998<br />
till år 2001. Däremot har anmälningarna ökat kon-<br />
tinuerligt i Storvreten, medan de rört sig upp och<br />
ner i Hallunda/Norsborg.<br />
De boendes delaktighet<br />
Följande operationaliserade (mätbara) mål formule-<br />
rades av Fittjasatsningen för kärnfrågan demokrati/<br />
medborgarinflytande:<br />
1. Barn och ungdomars aktiva deltagande i föreningar<br />
eller samfund har ökat med 20% 2001-06-30.<br />
2. Summan av fittjabor som deltar i enstaka möten<br />
eller liknande i den pågående förändringsproces-<br />
sen skall vara minst 25% (1 525 fittjabor av invå-<br />
narna över 6 år).<br />
3. Fittjabor som återkommer på möten, är med i<br />
arbetsgrupper och tar aktiv del av den pågående<br />
förändringsprocessen skall vara minst ett 50-tal<br />
över 6 år.<br />
4. Valdeltagandet ökar till 70% i kommunalvalet år<br />
2002.<br />
Enligt Fittjasatsningens senaste uppföljningsrapport<br />
(Nr 8), som använder statistik från kultur- och fri-<br />
tidsförvaltningen, har antalet besök av barn och ung-<br />
domar (3–18 år) i öppen föreningsverksamhet ökat<br />
från 50 648 år 1997–98 (höst och vårtermin) till<br />
63 186 år 1998–99 (en ökning med cirka 20%), och<br />
70 150 år 1999–00 (en ökning med cirka 11%). Däre-<br />
mot föll antalet till 64 363 fall år 2000–01 (en minsk-<br />
ning med cirka 8%).<br />
Om vi accepterar den presenterade statistiken<br />
som en lämplig tolkning av det första mätbara<br />
111
målet, kan vi konstatera att Fittjasatsningen redan<br />
innan sitt slutdatum uppnått ett av sina mål inom<br />
”kärnfråga demokrati/medborgarinflytande”. Anta-<br />
let barn och ungdomar (3–18 år) som besökt den<br />
öppna föreningsverksamheten har ökat med cirka<br />
27% från år 1997–98 till år 2000–01 (målet sti-<br />
pulerade 20% ökning till 2001-06-30). En sådan<br />
bedömning finns också i Fittjasatsningens olika upp-<br />
följningsrapporter. Men frågan uppstår: kan vi tolka<br />
”barn och ungdomars besök på öppna föreningsverk-<br />
samheter” som deras aktiva deltagande i föreningar<br />
eller samfund? Enligt samma uppföljningsrappor-<br />
ter har antalet föreningsmedlemmar – enligt min<br />
bedömning en mycket bättre indikator på aktivt del-<br />
tagande – inte ökat under tiden.<br />
Som påpekats i flera av Fittjasatsningens uppfölj-<br />
ningsrapporter (Nr 5 till 8) är det svårt att mäta<br />
resultatet för det andra operationaliserade målet:<br />
”… på grund av svårigheten med att definiera<br />
deltagarna. Är det enbart fittjabor? Kommer<br />
samma personer vid flera tillfällen? Målet<br />
säger heller inte vilken period/tidsintervall som<br />
menas/gäller. Från Fittjaprojektets start? För ett<br />
år? För varje tillfälle?”<br />
Fittjasatsningen har valt att redovisa sin statistik<br />
för ojämna tidsintervall. Till exempel, enligt upp-<br />
följningsrapport Nr 8 har 48% av Fittjas befolkning<br />
över 6 år deltagit i något av Fittjasatsningens möten<br />
från oktober 1998–juni 1999, 35% från augusti<br />
1999–december 1999, 25% från januari till december<br />
2000, 30% från januari till maj 2001, 50% från maj<br />
till augusti 2001 och 23% från september till decem-<br />
ber 2001. Antalet deltagare för hela perioden från<br />
oktober 1998 till december 2001 blir 211% (summan<br />
av tidigare procent) av Fittjas befolkning över 6 år;<br />
det vill säga 12 871 deltagare, ett genomsnitt på 2,11<br />
gånger för varje individ under hela tidsperioden.<br />
Om man delar antalet deltagare (12 871) med<br />
antalet månader från första mötet i oktober 1998<br />
till sista mötet i december 2001 (39 månader) blir<br />
resultatet 330 deltagare per månad, 3 960 deltagare<br />
per år. Det betyder att om deltagarna bara utgjordes<br />
av boende i Fittja och det inte funnes någon dubbel-<br />
räkning, så har 65% av Fittjas befolkning över 6 år<br />
112<br />
deltagit i något möte anordnat av Fittjasatsningen<br />
under året: det vill säga 2,6 gånger mer än det upp-<br />
satta målet.<br />
Fittjasatsningen har erkänt flera gånger i sina upp-<br />
följningsrapporter att ”dubbelräkning förekommer”<br />
och att det bland deltagarna ingår också lokala tjäns-<br />
temän och politiker. Med hjälp av en extrapolation<br />
från data som samlats in av Mångkulturellt centrum<br />
kan man räkna sig fram till att andelen upprepade<br />
deltagare är mycket mer än den blygsamma frasen<br />
”dubbelräkning förekommer” ger vid handen.<br />
Enligt statistiken från enkätundersökningen i<br />
Fittja svarade 16% av urvalet (fittjabor i åldern<br />
18–64) att de ”har varit på något möte anordnat<br />
av projektet”. Materialinsamlingen skedde under 6<br />
månader från juni till december 1999. Det betyder<br />
att det i mitten av materialinsamlingsperioden – sep-<br />
tember 1999 – hade gått precis ett år sedan Fittjasats-<br />
ningen sjösattes. Om vi antar att satsningen lockat<br />
lika många nya deltagare till sina möten varje år<br />
(som är en radikal överskattning) och multiplicerar<br />
med 39 (dvs. antalet månader) så blir andelen 52%<br />
för hela perioden. En siffra av en helt annan storleks-<br />
ordning än Fittjasatsningens 211% (se ovan). Efter-<br />
som det inte är troligt att personer yngre än 18 eller<br />
äldre än 64 år skulle ha deltagit i möten oftare än<br />
personer i ålderskategorin 18–64 så är det rimligt att<br />
hävda att varje person i genomsnitt deltagit mycket<br />
oftare än de två gånger som frasen ”dubbelräkning”<br />
antyder. Påståendet bekräftas också av att det, enligt<br />
min egen deltagande observation, var bekanta ansik-<br />
ten som dök upp vid varje tillfälle.<br />
Det ska omedelbart tilläggas att ett stort antal<br />
engångsbesökare inte nödvändigtvis är bättre än ett<br />
mindre antal flergångsbesökare. Tvärtom, de som<br />
återkommer kan antas vara mer aktiva och antalet<br />
sådana deltagare är följaktligen en bättre indikator<br />
på boendedelaktighet än antalet engångsbesökare.<br />
Det tredje målet har Fittjasatsningen tolkat som<br />
”fittjabor som aktivt deltar i förändringsprocessen”<br />
(ingår i arbetsgrupper, föreningsråd, föreningsliv,<br />
boendeforum, kvinnonätverk och elevdialog). Resul-<br />
tatet för detta mål har redovisats tertialvis från janu-<br />
ari till april 2000 26 , med 53 deltagare, från maj till<br />
augusti 2000 med 77 deltagare, från september till<br />
december 2000 med 80 deltagare, från januari till
april 2001 med 145 deltagare, från maj till augusti<br />
2001 med 100 deltagare och från september till<br />
december 2001 med 90 deltagare.<br />
Anmärkningsvärt i redovisningen är att man redan<br />
under första tertialen (januari till april 2000) med<br />
53 deltagande överskridit sitt mål (50 deltagare). I<br />
senare tertialer överskrids detta mål ännu mer (för<br />
perioden januari till april 2001 med nära 300%). Om<br />
det är så, har målet från början varit mycket i under-<br />
kant och borde ha reviderats. Även åldersgränsen<br />
”över 6 år” i målformuleringen är ogenomtänkt om<br />
man tolkar aktiv deltagare som en person som själv<br />
bidrar till ”förändringsprocessen”.<br />
För att kunna utvärdera det fjärde målet måste vi<br />
vänta till efter valet i september år 2002. 27<br />
In-/utflyttning<br />
Minskad utflyttning och ökad inflyttning var det<br />
övergripande målet för Fittjasatsningen alltifrån<br />
första dokumentet som formulerades av kommun-<br />
ledningskontoret. Detta mål har senare delats i två:<br />
1) Invånarna vill bo kvar i Fittja, 2) Människor<br />
vill flytta till Fittja. 28 Första delmålet har operatio-<br />
naliserats på följande sätt: Utflyttningen ska var-<br />
aktigt ligga under 12% per år. Andra delmålet<br />
har operationaliserats som: Inga tomma lägenheter<br />
2000-12-31. 29<br />
När Fittjasatsningen drogs igång år 1998 var<br />
utflyttningen från Fittja 14,8% (enligt uppföljnings-<br />
rapporterna, som använder scb:s statistik). År 1999<br />
minskade den till 13,5% och den fortsatte minska till<br />
11% år 2000. Det betyder att Fittjasatsningen upp-<br />
nått sitt mål när det gäller utflyttningen.<br />
I december 1998, några månader efter det att Fitt-<br />
jasatsningen startat, fanns det 56 vakanta lägenhe-<br />
ter i den del av bostadsbeståndet (Krögarvägen och<br />
Värdshusvägen) som ägs av det kommunala Botkyr-<br />
kabyggen. Detta var 4,1% av de totalt 1 361 lägenhe-<br />
ter som ägs av företaget. Uppgifterna om det privata<br />
företaget, Realia, som äger resten av fastigheterna i<br />
Fittja (775 lägenheter på Forvägen) saknas. 30<br />
Efter ett år, i december 1999, fanns det bara 30<br />
tomma lägenheter i Fittja: 10 lägenheter i Botkyrka-<br />
byggens bestånd och 20 i Realias. Dessa tomma<br />
lägenheter var, enligt Fittjasatsningens uppföljnings-<br />
rapporter, inte tillgängliga för uthyrning utan använ-<br />
des för omflyttningar, evakueringar osv. Utifrån<br />
denna statistik, skulle man därmed kunna säga att<br />
det andra delmålet var uppfyllt redan i december<br />
1999. Sedan dess har det heller aldrig funnits tomma<br />
lägenheter i Fittja. Inte ens de lägenheter som tidi-<br />
gare reserverats för omflyttningar, evakueringar osv.<br />
var längre tomma i december 2000 enligt senare<br />
uppföljningsrapporter.<br />
Det faktum att de tomma lägenheterna var<br />
uthyrda redan år 1999 visar att resultatet var en<br />
konsekvens av bostadsbristen i Storstockholm, mer<br />
än en konsekvens av satsningen. Samma tolkning<br />
har flera gånger upprepats i Fittjasatsningens rap-<br />
porter. Inte heller ska minskningen av utflyttning<br />
från Fittja tolkas som ett resultat av Fittjasatsningen,<br />
utan som en konsekvens av bostadsbristen i Stock-<br />
holms län de senaste åren. Enligt uppföljningsrap-<br />
porterna 7 och 8 har flera personer flyttat till andra<br />
delar av Stockholms län än från andra delar av<br />
Stockholms län till Fittja. Å andra sidan har Fittja<br />
enligt rapporten haft ”ett positivt flyttingsnetto med<br />
utlandet”. Det vill säga flera har flyttat från andra<br />
länder till Fittja, än från Fittja till andra länder. Det<br />
betyder att tomma lägenheter i Fittja inte fyllts av<br />
personer från andra delar av Stockholms län, utan<br />
av inflyttare från andra länder och eventuellt andra<br />
städer i Sverige.<br />
En annan bekräftelse på detta påstående är att<br />
i motsats till höghusområdena, där utflyttningen<br />
ständigt minskat sedan 1998, har utflyttningen från<br />
radhusområdena ökat under samma tid (se Fittja-<br />
satsningens uppföljningsrapport 6). Är det inte<br />
rimligt att påstå att det är på grund av större valmöj-<br />
ligheter som den tidigare trenden (högre utflyttning<br />
än inflyttning) fortsatt bland radhusen, samtidigt<br />
som den, på grund av bristande valmöjligheter, stop-<br />
pats i höghusområdet?<br />
Några ord om<br />
värderingen av resultaten<br />
I utvärderingen av resultatet från satsningen måste<br />
man vara medveten om följande aspekter:<br />
113
1. Resultaten presenterade ovan sträcker sig från<br />
år 1998 när Fittjasatsningen sattes igång, till år<br />
1999 eller 2000–2001, beroende på statistikens<br />
tillgänglighet. Det är orättvist att bedöma sats-<br />
ningens utfall bara ett eller ett fåtal år efter dess<br />
genomförande. Personer som är bekanta med för-<br />
ändringsarbete vet att det tar tid för ett projekt<br />
att bära frukt.<br />
114<br />
Man kan kanske bedöma resultatet från ett<br />
skolprojekt genom att granska elevernas slutbe-<br />
tyg, men man kan inte bedöma utbildningens<br />
betydelse för arbetslöshetsstatistiken redan i sam-<br />
band med att ett projekt avslutas. Det är därför<br />
utvärderare brukar tala om projektens omdelbara<br />
och långsiktiga utfall (jfr Vedung 1998:25) Det<br />
betyder att vi måste vänta och se tiden an, för att<br />
märka förändringsresultat i områden.<br />
2. Man får inte begränsa satsningens resultat till att<br />
gälla enbart den presenterade statistiken. Sats-<br />
ningen har en del andra mätbara resultat som på<br />
grund av bristande statistik inte presenteras. Den<br />
har också en hel del omätbara (kvalitativa) resul-<br />
tat som inte ”får plats” i statistiken. Hur ska man<br />
presentera förbättringar i målgruppens livskvali-<br />
tet (till exempel brytande av isolering för äldre<br />
kvinnor i Fittja) med hjälp av statistik?<br />
Som några distinkta exempel på satsningar<br />
som kommer att bära frukt i framtiden kan man<br />
nämna investeringarna i Ungdomens hus och<br />
Skolan mitt i byn i Fittja, Cirkus Cirkör och<br />
Rotemannen i Alby, samt förskolor, skolor, mobi-<br />
liseringsarbete, och omorganisationer i alla tre<br />
kommundelarna.<br />
3. Norra Botkyrka, liksom alla storstadssatsning-<br />
ens målområden, är utsatta för ett speciellt<br />
inflyttnings-/utflyttningsförlopp som motverkar<br />
synliggörandet av satsningarnas resultat. Enligt<br />
forskning byggd på officiell statistik flyttar män-<br />
niskor som bor i dessa områden ut när deras<br />
sysselsättningssituation och hushållsinkomst för-<br />
bättras.<br />
Samtidigt flyttar nya invandrare eller andra per-<br />
soner in som har en svagare ställning på bostads-<br />
och arbetsmarknaden (Andersson 2002:2; Inte-<br />
grationsverket 2001:3). Det betyder att även om<br />
satsningen leder till en förbättring för dem som<br />
vid en viss tidpunkt bodde i området, så visar sig<br />
inte resultatet i områdets statistik.<br />
Faktum är att en del av den ”negativa” statistik som<br />
presenteras om invandrartäta områden åtminstone<br />
delvis har sin förklaring i detta omlopp, snarare än<br />
att områdena skulle kännetecknas av sämre service<br />
eller sämre institutioner. Till exempel andelen icke-<br />
godkända elever i skolorna ökar i statistiken delvis<br />
därför att nya elever utan språkkunskaper ständigt<br />
flyttar in till skolorna i områden.<br />
Slutdiskussion<br />
Jag har i den här rapporten försökt att kasta ljus över<br />
ett antal svårigheter som verkar mot förändringsar-<br />
bete i Botkyrka kommun. En del av dessa svårigheter<br />
kan lösas eller minskas på kommunal nivå, exempel-<br />
vis bristande språk, bristande utbildning eller omor-<br />
ganisering. Andra problem är strukturella och kan<br />
bara tacklas på nationell eller till och med interna-<br />
tionell nivå, däribland bostads- och arbetsmarknads-<br />
frågor. Frågan uppstår: Ska vi i en rapport om ett<br />
kommunalt arbete ta upp även de svårigheter som<br />
ligger utanför kommunens kontroll?<br />
Mitt svar på den frågan är jakande. Att fokusera på<br />
strukturella svårigheter leder kanske inte till något<br />
konkret förslag till åtgärder på kommunal nivå, men<br />
det kan förhoppningsvis leda till en ökad förståelse<br />
för vilka svårigheter som kan inte lösas lokalt och<br />
vilka frågor som måste flyttas från lokal till central<br />
nivå. Frågan om lokala eller centrala perspektiv<br />
handlar inte om att välja antingen det ena eller det<br />
andra. Frågan handlar snarare om att hitta en rimli-<br />
gare balans mellan dessa två nivåer, med en arbets-<br />
fördelning som passar aktörernas förmåga.<br />
Jag har ytterligare en konkret anledning att belysa<br />
de strukturella svårigheterna. Att kasta ljus över<br />
dem tydliggör det ansvar som vilar hos hela den<br />
svenska befolkningen, och befriar därmed lokalbe-<br />
folkningen från bördan av att vara samtidigt offer<br />
för och orsak till svårigheterna. Vi har vid olika<br />
tillfällen sett att lokalpolitikers eller tjänstemäns
istande möjligheter att lösa strukturella problem<br />
leder till att man istället överbearbetar sina mål-<br />
grupper. Jag har illustrerat detta problem i ett kapi-<br />
tel i min helhetsutvärdering av Blommansatsningen,<br />
som inte behöver upprepas här (Hosseini-Kaladjahi<br />
1998:93–99). Den orimliga belastningen på lokalpo-<br />
litiker och tjänstemän som situationen skapar, föder<br />
inte sällan ett hat mot målgruppen. Det är mycket<br />
lättare att ösa sin vrede över konkreta personer, än<br />
att rikta den mot abstrakta mekanismer på arbets-<br />
marknaden.<br />
Det är förstås svårt att engagera befolkningen i<br />
rika kommundelar (till exempel Djursholm i Dande-<br />
ryd) i förändringsarbete i fattiga kommundelar (till<br />
exempel Fittja i Botkyrka). Vi har sett att till och med<br />
i de fattiga kommundelarna själva, så undviker före-<br />
tag som är med och skördar frukterna av satsningen<br />
att ta sin del av ansvaret för förändringen. Samtidigt<br />
är det inte så svårt att sprida tillräcklig information<br />
om verkligheten (något som sällan görs), nämligen<br />
att det som syns i Fittja inte har sitt ursprung i Fittja.<br />
Det är bara alltför vanligt med högljudda protester<br />
mot utjämningssystem av olika slag, både inom och<br />
mellan olika kommuner.<br />
De politiska partiernas behov av att vinna röster är<br />
en av de faktorer som ibland motverkar öppen infor-<br />
mationsspridning. De brukar ofta anpassa informa-<br />
tionen (eller resultaten) till sina ideologier, istället<br />
för att anpassa ideologin till informationen. På grund<br />
av detta hänsynstagande (och andra som inte kan dis-<br />
kuteras här) är det kanske nödvändigt att distansera<br />
– så mycket som möjligt – satsningarna från politi-<br />
ken. Är inte den ideologiska kampen mellan parti-<br />
erna en av källorna till det massmediala ”oväsen”<br />
som stigmatiserar de invandrartäta områdena?<br />
En risk med betoningen av strukturella svårig-<br />
heter är att den kan ge argument åt aktörer som<br />
inte ser någon poäng i att över huvud taget satsa<br />
lokalt. Detta sätt att tänka är emellertid att gå från<br />
en obalans till en annan. Det är självklart att vissa<br />
frågor (till exempel tillväxt- och arbetsmarknads-<br />
frågor) inte kan tacklas på kommunal nivå. Men<br />
det är också självklart att det kommunala fältet är<br />
den lämpligaste utgångspunkten för att tackla andra<br />
frågor (förskolor, skolor, trygghet osv.).<br />
Tiden borde vara mogen nu att sluta kasta bollen<br />
från staten till kommunerna, och från kommunerna<br />
vidare till lokalbefolkningen för att härigenom alltid<br />
försöka lösa problemen ”någon annanstans”. Tiden<br />
borde vara inne att istället sätta sig ner och fördela<br />
uppgifterna mellan aktörerna efter förmåga och bär-<br />
kraft. Denna arbetsfördelning utesluter självklart<br />
inte samarbete mellan aktörerna och förringar inte<br />
värdet av det stöd som de kan få från varandra.<br />
Jag har iakttagit en besvikelse och cynism breda<br />
ut sig i relationen mellan lokalbefolkningen och de<br />
lokala tjänstemännen, just därför att strukturella<br />
mekanismer så radikalt motverkar de lokala sats-<br />
ningarnas resultat, utan att man kan göra så mycket<br />
för att dämpa denna påverkan. Varför ska man satsa<br />
så mycket tid och energi på ett arbete vars resultat<br />
inte syns i ett område, inte ens i dess statistik? Denna<br />
cynism är kanske legitim om man jämför situatio-<br />
nen i utsatta områden med de förväntningar som<br />
man har på satsningen. Men den är inte legitim<br />
när man tänker på den möjliga situationen som kan<br />
utvecklas i dessa områden utan satsningar. Sett ur<br />
detta perspektiv ska satsningen inte bara betraktas<br />
som ett förändringsarbete utan också som en social<br />
rörelse.<br />
115
Sammanfattning<br />
BAKGRUND<br />
Denna rapport utgör helhetsutvärderingen av stor-<br />
stadssatsningen i Botkyrka kommun. Satsningen,<br />
som innefattar ytterligare sex kommuner med sär-<br />
skilt invandrartäta kommundelar, syftar till att bryta<br />
den ökande segregationen i de svenska storstäderna.<br />
Satsningen i Botkyrka kommun startade år 1999<br />
och kommer att pågå till och med år 2003. I pengar<br />
räknat handlar satsningen om 215 miljoner statliga<br />
kronor. Till detta kommer, enligt avtalet mellan<br />
regeringen och kommunen, ”en minst likvärdig<br />
kommunal motprestation” utan att andra pågående<br />
satsningar minskas.<br />
Satsningen gäller de tre mest invandrartäta kom-<br />
mundelarna i Botkyrka: Fittja, Alby och Hallunda/<br />
Norsborg. Störst satsning har gjorts i Fittja, som<br />
före storstadssatsningen var ett av tre ”nationella<br />
exempel” utvalda av regeringen för en pilotsatsning.<br />
Med sjösättningen av storstadssatsningen inlemma-<br />
des Fittja i denna större helhet. Denna särställning<br />
vad gäller bakgrund gör att Fittja i rapporten ges<br />
större utrymme än de andra två kommundelarna.<br />
Satsningen består av sammanlagt ett nittiotal<br />
projekt inom arbetsmarknadsfrågor, utbildning och<br />
språk, trygghet, delaktighet osv. Femton av dessa,<br />
inom fyra viktiga teman – arbete och sysselsätt-<br />
ning, utbildning och språk, sociala åtgärder samt<br />
demokrati och delaktighet – har blivit föremål för<br />
särskilda delutvärderingar. Denna rapport däremot,<br />
som utvärderar arbetsprocessen i dess helhet, går<br />
inte in i varje enskilt projekt.<br />
Helhetsutvärderingen bygger på olika källmate-<br />
rial: dokument producerade av olika aktörer under<br />
116<br />
arbetsprocessen, de ovannämnda delutvärderingarna<br />
för olika teman, projektansvarigas självutvärderingar<br />
av de egna projekten, intervjuer med nyckelperso-<br />
ner involverade i projekten, deltagande observatio-<br />
ner från möten på olika nivåer, material publicerat i<br />
massmedia, officiell statistik, samt statistik rörande<br />
Fittja insamlad av Mångkulturellt centrum.<br />
Rapportens struktur är baserad på regeringens<br />
direktiv, som lägger särskild tonvikt vid samverkan<br />
mellan olika aktörer, boendedelaktighet, långsiktig-<br />
het (permanentning) och resultat. Men för att kunna<br />
ge en tydligare bild av satsningens planering och<br />
genomförande föregås dessa delar av några kapitel<br />
om kommunens arbetsmodeller, målformuleringar,<br />
arbetsorganisation och resursfördelning. Ett särskilt<br />
kapitel ägnas därtill några allmänna ofullkomlighe-<br />
ter i det svenska integrationsarbetet. Diskussionen<br />
om dessa ofullkomligheter hör i första hand till den<br />
nationella utvärderingen, men är relevant även här<br />
på grund av den ömsesidiga relationen mellan inte-<br />
grationsarbete på nationell och kommunal nivå.<br />
NÅGRA OFULLKOMLIGHETER<br />
I DET SVENSKA INTEGRATIONSARBETET<br />
Efter att ha följt kommunens arbete, från Blomman-<br />
satsningen till storstadssatsningen, har jag kunnat<br />
iaktta följande inbördes relaterade ofullkomligheter.<br />
Instabilitet. En alltför snabb växling mellan olika<br />
ingripandemodeller gör det svårt att reflektera över<br />
modellernas resultat och tillgodogöra sig erfaren-<br />
heterna. Orsaken till instabiliteten är det arbetssätt<br />
som bygger på ”trial and error”-metoden och som
saknar vetenskaplig grund. Ständiga förändringar i<br />
arbetsmetoder och arbetsorganisation leder till för-<br />
virring bland lokala politiker och tjänstemän, samt<br />
till besvikelse bland lokalbefolkningen.<br />
Diskontinuitet. Kortsiktig finansiering och satsning-<br />
arnas avhängighet av regeringens mandatperiod<br />
leder till oförutsägbarhet, något som i sin tur påver-<br />
kar planering och resursfördelning. Med en oklar<br />
framtid kan man inte ta stora steg även när så<br />
bedöms vara nödvändigt. Diskontinuitet verkar följ-<br />
aktligen mot metodutveckling och nytänkande, och<br />
leder också till stora förluster genom de upprepade<br />
förberedelser som krävs för varje nystart.<br />
Underskattning av en komplex fråga. En mångsidig<br />
fråga som integration förenklas till en ensidig sats-<br />
ning på invandrare och i första hand på deras<br />
språkinlärning. Istället för att anpassa administra-<br />
tionen till den nya situation som vuxit fram med<br />
invandringen, försöker man ”normalisera” situatio-<br />
nen genom ett antal snabba ingripanden – projekt.<br />
Med andra ord betraktar man bristande integration<br />
hos invandrare som en tillfällig ”avvikelse” som ska<br />
”normaliseras” genom projekten.<br />
Syn istället för intellekt. Istället för att beakta de<br />
grundläggande nationella och internationella meka-<br />
nismer som genererar segregation, fokuserar man<br />
de symtom som visar sig i utsatta områden. Denna<br />
arbetsform minskar skenbart statens ansvar för<br />
utvecklingen och belastar kommunerna med uppgif-<br />
ter som överstiger deras förmåga. De misslyckanden<br />
som blir följden orsakar besvikelse hos lokalbefolk-<br />
ningen samt minskar deras förtroende för kommu-<br />
nala politiker och tjänstemän. Arbetsformen leder<br />
därtill till dubbelarbete i många kommuner.<br />
Toppstyrt underifrånperspektiv. Det finns en bristande<br />
överensstämmelse mellan det som sägs och det<br />
som görs. Trots all betoning av boendedelaktighet<br />
och underifrånperspektiv planeras, organiseras och<br />
genomförs både statligt och kommunalt förändrings-<br />
arbete på central nivå. Toppstyrningen från statens<br />
sida speglas i de detaljerade direktiven för föränd-<br />
ringsarbetet och i kraven på detaljerade handlings-<br />
planer som motverkar både de boendes delaktighet<br />
och det nytänkande som efterfrågas i riktlinjerna.<br />
KOMMUNENS INGRIPANDEMODELLER<br />
Fittjasatsningens ingripandemodell. De ingripandemo-<br />
deller som utgjort riktlinjer för arbetet i Botkyrka<br />
kommun har ändrats över tid. Både på grund av<br />
kursändringar i statens integrationspolitik och på<br />
grund av en förändrad verklighet. Före storstads-<br />
satsningen hade Fittja som ”nationellt exempel”<br />
minskad utflyttning och ökad uthyrning av tomma<br />
lägenheter som konkret mätbart mål. Detta mål<br />
skulle förverkligas genom satsning på språkinlärning,<br />
tillskapande av fler kontaktytor mot omvärlden,<br />
ökat arbetskraftsdeltagande och minskat socialbi-<br />
dragstagande, ökad attraktivitet, bättre miljö och<br />
trygghet, ökat engagemang och inflytande samt<br />
kompetenshöjning för personalen.<br />
Under genomförandet kvarstod målet oförändrat,<br />
men redskapen för att förverkliga det omtolkades<br />
till fyra ”kärnfrågor”: ökad förvärvsfrekvens, ökad<br />
demokratisk delaktighet, ökad trygghet och för-<br />
bättrade svenskkunskaper. Inom ramen för denna<br />
modell genomfördes drygt 30 projekt.<br />
Storstadssatsningens ingripandemodell. I och med att<br />
storstadssatsningen ersatte de nationella exemplen,<br />
utvidgades satsningen i Botkyrka kommun till att<br />
omfatta ytterligare två kommundelar: Alby och<br />
Hallunda/Norsborg. För dessa två områden for-<br />
mulerades inga specifika mål. Man bara utvidgade<br />
satsningen, i Alby genom ca 30 projekt inom mål-<br />
områdena arbete och sysselsättning, demokrati och dialog,<br />
trygghet, boendemiljö och hälsa. I Hallunda/Norsborg<br />
satsade man på ungefär samma antal projekt inom<br />
målområdena sysselsättning, utbildning, språk och del-<br />
aktighet, trygghet och hälsa.<br />
Flexibilitet och inneboende spänningar. Öppenheten<br />
för att övergå från en modell till en annan pekar<br />
på en dynamik i Botkyrkas förändringsarbete. De<br />
involverade aktörernas förmåga att anpassa sig till<br />
en föränderlig situation är ännu tydligare på pro-<br />
jektnivå. Inte minst den osäkra finansieringen gör<br />
att flexibilitet är ett positivt, och nödvändigt, sär-<br />
drag hos kommunen.<br />
117
Trots ett dynamiskt arbetssätt ser man inte sällan<br />
en spänning mellan de ambitiösa modeller som i<br />
konkurrenssyfte presenteras för regeringen, och den<br />
hårda verklighet som inte låter sig påverkas så lätt.<br />
Den höga ambitionsnivå som under ansökansfasen<br />
utgjort en styrka, förvandlas under genomföran-<br />
defasen till en belastning. Mycket tid går åt till<br />
revideringar där man söker anpassa modellerna till<br />
verkligheten utan att brista i lojalitet mot dem.<br />
Överensstämmelse mellan kommunens modeller och de<br />
nationella målen. Allmänt sagt så håller sig kommu-<br />
nens ingripandemodeller, trots revideringar, inom<br />
den ram som definierats av regeringen. Men kommer<br />
arbetet bidra till uppfyllandet av det övergripande<br />
mål som formulerats av regeringen, att ”bryta<br />
den sociala, etniska och diskriminerande segregatio-<br />
nen som präglar storstädernas mest utsatta områ-<br />
den”? Den frågan måste besvaras i första hand av<br />
regeringen som ju definierat målområdena. Med<br />
regeringens val av arbetsmetod inskränker sig kom-<br />
munens uppgift till att hålla sig inom den statligt<br />
definierade ramen.<br />
MÅLFORMULERINGAR<br />
Målformuleringarna för de enskilda projekten karak-<br />
teriseras generellt av tillkortakommanden inom tre<br />
viktiga områden: de är för ambitiösa, de är oklara<br />
och man har gått för långt när det gäller att försöka<br />
kvantifiera.<br />
Överambition. Överambitiösa mål är delvis resulta-<br />
tet av aktörernas bristande kunskap om målfor-<br />
mulering. De kan också vara resultatet av en god<br />
vilja att förändra verkligheten i positiv riktning så<br />
snabbt som möjligt. Men viktigaste skälet att for-<br />
mulera överambitiösa mål är förmodligen att man<br />
vill marknadsföra projektet och vinna den konkur-<br />
rens som styr finansieringen. Om man betraktar ett<br />
projekts grad av framgång som en fråga om överens-<br />
stämmelse mellan mål och resultat, så är projekt<br />
med överambitiösa mål ofta dömda att misslyckas.<br />
Oklarhet. Oklara mål handlar ofta om att man<br />
använder sig av icke mätbara begrepp: vända tren-<br />
den, ersätta oförmåga med visdom, öka empatin<br />
118<br />
osv. Oklarhet kan också handla om att man blandar<br />
ihop olika mål med olika karaktär eller genom att<br />
man blandar projektets mål med andra konsekven-<br />
ser som kan följa från projektet. Oklara mål fung-<br />
erar inte som riktlinjer – en av målformuleringens<br />
viktigaste funktioner. De gör det omöjligt att utvär-<br />
dera projektet och de ger också utrymme för pro-<br />
jektledare att tolka resultaten enligt egna önskemål.<br />
Kvantifiering. Att kvantifiera kan vara ett sätt att<br />
reflektera över sina mål och ta dem på allvar. Genom<br />
kvantifiering kan man göra sina målformuleringar<br />
tydligare och mer konkreta. Men risken är att man<br />
går för långt. Man kvantifierar för att förverkliga<br />
uppifrån kommande krav, utan tanke på att inte alla<br />
målformuleringar är kvantifierbara. Man tänker inte<br />
heller på att kvantitativa mål kräver underlag i form<br />
av nulägesstatistik och utfall, något som ofta saknas.<br />
w<br />
Under resans gång försökte aktörerna möta de ovan-<br />
nämnda ofullkomligheterna genom revideringar.<br />
Ibland lyckades man, men inte alltid. Den dyrbara<br />
tid som satsades på revideringar kunde ha sparats om<br />
man reflekterat djupare under planeringsfasen.<br />
ARBETSORGANISATIONEN<br />
Organisationsmässigt kan integrationsarbetet i Bot-<br />
kyrka delas i två faser: Fittjasatsningen och därefter<br />
storstadssatsningen.<br />
Fittjasatsningens arbetsorganisation. I sitt inlednings-<br />
skede såg Fittjasatsningen organisatoriskt ut på<br />
samma sätt som Blommansatsningen. De beviljade<br />
medlen fördelades till olika förvaltningar som också<br />
ansvarade för projekten. Efter några månader till-<br />
sattes dock en projektledare, som direkt började<br />
bygga upp sin egen organisation. Hon anställde med-<br />
arbetare och skapade ett antal arbetsgrupper som<br />
länk mellan projektadministrationen och lokalbe-<br />
folkningen. Hon initierade stormöten dit befolk-<br />
ningen inbjöds för att diskutera satsningen, liksom<br />
ett öppet hus på medborgarkontoret för vardagliga<br />
kontakter mellan administration och befolkning.<br />
Inrättandet av en ny organisation vid sidan av den<br />
gamla ledde till ett antal rollkonflikter i organisatio-
nen. För att lösa dem omdefinierades projektleda-<br />
rens ansvarsområde och en ledningsgrupp inrättades<br />
för att samordna arbetet mellan den gamla och den<br />
nya organisationen. Ledningsgruppen, vars ordfö-<br />
rande blev Fittjasatsningens projektledare, bestod<br />
i praktiken av representanter från de stora projek-<br />
ten. Gruppen ersattes dock snart av en ny, högre<br />
styrgrupp för hela satsningen. Denna bestod av de<br />
förvaltningschefer som hade projekt från Fittjasats-<br />
ningen inom sina organisationer, Fittjasatsningens<br />
projektledare samt representanter från Botkyrkabyg-<br />
gen, arbetsförmedlingen och föreningsrådet. Ordfö-<br />
rande i styrgruppen var kommundirektören.<br />
Fittjasatsningens projektledare rapporterade orga-<br />
nisatoriskt till kommundirektören som i sin tur<br />
rapporterade till kommunens demokrati- och inte-<br />
grationsberedning, vars ordförande var kommunsty-<br />
relsens ordförande. Som länk mellan kommunen och<br />
regeringen fungerade kommunledningskontoret.<br />
Under tiden inrättades också andra organ för att<br />
involvera befolkningen i förändringsarbetet. Ett av<br />
dessa var föreningsrådet som samordnade arbetet<br />
mellan olika lokala föreningar involverade i sats-<br />
ningen. Med ej föreningsaktiva i åtanke försökte<br />
man också, utan framgång, inrätta ett boenderåd.<br />
Man strävade efter att involvera områdesgrup-<br />
pen i förändringsarbetet och genom den underlätta<br />
samarbetet, både mellan olika enheter och mellan<br />
administrationen och de boende. Områdesgruppen<br />
bestod av representanter från kommunala förvalt-<br />
ningar, lokala enheter av statliga institutioner, för-<br />
eningslivet och det kommunala bostadsföretaget.<br />
Storstadssatsningens arbetsorganisation. Förvandlingen<br />
av ”nationella exempel” till storstadssatsningen och<br />
utvidgningen av satsningen i Botkyrka till ytterligare<br />
två kommundelar – Alby och Hallunda/Norsborg –<br />
ledde till en väsentlig organisationsförändring. De<br />
nya områdena fick istället för projektledare var sin<br />
områdesutvecklare. När efter ett tag Fittjasatsningen<br />
inlemmades i storstadssatsningen förvandlades även<br />
projektledarens befattning till områdesutvecklare.<br />
Områdesutvecklarna rapporterade till kommunled-<br />
ningskontorets projektsamordnare.<br />
I den nya organisationen fick områdesgrupperna<br />
en aktiv roll. Områdesutvecklarna kunde stödja<br />
områdesgrupperna med olika uppgifter, kring exem-<br />
pelvis boendedelaktighet. Områdesgrupperna ska-<br />
pade också inom sig ett system med arbetsgrupper<br />
för olika teman. Ordföranderollen, traditionellt vikt<br />
för den lokala skolrektorn, tillföll en ny befattning:<br />
barn- och ungdomsförvaltningens områdeschef.<br />
Områdesgrupperna spelade en viktig roll för<br />
frågor om alltifrån prioritering och finansiering, till<br />
kontroll över genomförande, utvärdering och per-<br />
manentning. Projekten ägdes dock <strong>fortfarande</strong> av<br />
kommunala fackförvaltningar som alltså hade sista<br />
ordet i alla beslut.<br />
Med anledning av storstadssatsningen inrättades<br />
ett nytt politiskt organ – områdesberedningen – som<br />
därmed frigjorde demokrati- och integrationsbered-<br />
ningen från den särskilda satsningen på förändrings-<br />
arbete. I fokus för områdesberedningens uppdrag<br />
stod att följa arbetet ur ett områdesperspektiv, för-<br />
stärka områdesgruppernas ansvar, öka samverkan<br />
mellan enheter på områdesnivå, samt utveckla dia-<br />
logen med medborgarna.<br />
NÅGRA SVÅRIGHETER I ARBETSORGANISATIONEN<br />
Organisatorisk komplexitet. Arbetsorganisationen för<br />
storstadssatsningen i Botkyrka innefattade hela<br />
kommunens administration plus en del nya enheter<br />
inrättade speciellt för satsningen, därtill ett antal<br />
frivilliga organisationer, ett antal lokala enheter av<br />
statliga institutioner samt några samarbetspartners<br />
från näringslivet.<br />
Den komplexa organisationen hade sin grund<br />
delvis i projektens stora antal och rika variation.<br />
Komplexiteten ökade också genom att projekten var<br />
placerade inom den ordinarie administrationen som<br />
därmed involverades i arbetet. Den ökade ännu mer<br />
genom försöken att förverkliga de statliga direkti-<br />
ven om samverkan, boendedelaktighet, utvärdering<br />
osv. I Fittjasatsningen ökade komplexiteten ytterli-<br />
gare på grund av dubbelorganisationen.<br />
Följden av den komplexa organisationen blev en<br />
hel del extra arbete – mest i form av möten och<br />
rapporteringar – och ett sämre informationsinflöde<br />
mellan olika aktörer. Organisationen i sig själv mot-<br />
verkade följaktligen de snabba ingripanden och det<br />
nytänkande som ofta anses känneteckna projekt-<br />
verksamhet.<br />
119
Oklara beslutsprocesser och ansvarsområden. Olika aktö-<br />
rer hade olika uppfattning om vem som skulle göra<br />
vad och vem som var ansvarig för vad, något som<br />
ledde till maktkamp och rollkonflikter. Detta i sin<br />
tur ledde till exkludering av svaga grupper som hade<br />
mindre ”värde” i maktkampen.<br />
120<br />
*<br />
För att inte vara orättvis måste man tillägga att både<br />
komplexiteten i arbetsorganisation och oklarheterna<br />
kring beslutsprocessen var naturliga resultat av för-<br />
söket att genomföra en radikal förändring i orga-<br />
nisationen. I Botkyrka kommun pågår sedan länge<br />
försök att skapa en horisontell organisation vid sidan<br />
av den existerande vertikala, både för att underlätta<br />
samverkan mellan olika enheter och för att möjlig-<br />
göra för de boende att bli direkt delaktiga i organi-<br />
sationen. Att förverkliga dessa syften är en komplex<br />
uppgift, fylld av potentiella intressekonflikter.<br />
RESURSFÖRDELNING<br />
Av utbetalade 165 miljoner hade drygt 120 miljoner<br />
förbrukats årsskiftet 2001–2002, som är slutdatum<br />
för denna utvärdering. Lejonparten har gått till Fittja.<br />
Därnäst följer gemensamma projekt för alla tre kom-<br />
mundelarna. Näst minst har Hallunda/Norsborg<br />
fått, och allra minst Alby. Klassificerat enligt akti-<br />
vitetsområden har största delen gått till utbildning<br />
och språk. Sedan följer sociala åtgärder och trygghet,<br />
delaktighet, samt arbete och sysselsättning.<br />
I Fittja och Hallunda/Norsborg har man satsat<br />
mest på utbildning och språk och minst på arbete<br />
och sysselsättning. I Alby har man satsat mest på<br />
delaktighet och dialog och minst på arbete och sys-<br />
selsättning. I den gemensamma satsningen har del-<br />
aktighet och dialog fått det högsta beloppet och<br />
arbete och sysselsättning det lägsta.<br />
Fördelningen av resurser till olika aktivitetsom-<br />
råden i de tre kommundelarna återspeglar kommu-<br />
nens syn på integration, kommundelarnas lokala<br />
traditioner samt instabiliteten i statens integrations-<br />
politik. Fittjas stora andel av satsningen är, som<br />
nämnts, resultatet av den tidigare politik som valde<br />
ut tre kommundelar i Sverige – däribland Fittja –<br />
till nationella exempel. Prioriteringen av utbildning<br />
och språk för barn och ungdom återspeglar kommu-<br />
nens syn på integration som ett sätt att ge barn och<br />
ungdomar likvärdiga framtidsutsikter. Den mycket<br />
begränsade satsningen på arbete och sysselsättning –<br />
lägst bland alla involverade kommuner enligt andra<br />
undersökningar – beror förmodligen på det faktum<br />
att dessa projekt är resurskrävande. Det beror också<br />
förmodligen på kommunens övertygelse att arbets-<br />
marknadsfrågor är nationella frågor och därför i<br />
första hand en fråga för regeringen. Albys priorite-<br />
ring av dialog och delaktighet återspeglar en lång<br />
lokal tradition inom området.<br />
Om man betraktar satsningen på barns och ung-<br />
domars utbildning samt utvecklandet av en ny, hori-<br />
sontell organisation som strategiska satsningar, så<br />
innebär det att kommunens resursfördelning bygger<br />
en struktur för långsiktiga positiva resultat.<br />
Rent allmänt följer resursfördelningen ett tradi-<br />
tionellt mönster. Kortsiktigt tänkande och en stark<br />
förvaltningskontroll över satsningen är de viktigaste<br />
orsakerna till denna traditionalism. Kortsiktigheten<br />
är ett hinder för att satsa på modiga projekt, sådana<br />
som överskrider tiden för satsningen. Dessutom har<br />
förvaltningarna svårt att hela tiden producera nya<br />
idéer. De satsar på det som är bekant, tryggt och<br />
okontroversiellt. Trots det finns det ett antal projekt<br />
som är icke-traditionella. Flertalet av dessa har till-<br />
kommit under satsningens senare fas, sedan nya<br />
aktörer börjat få inflytande över resursfördelningen.<br />
Kriterier för resursfördelning. De formella kriterierna<br />
i urvalet av projekt baserades på de direktiv som<br />
kommit från staten till kommunen: 1) projekten<br />
skulle involvera de boende i arbetet, 2) de skulle<br />
styras av egna operativa mätbara mål som skulle<br />
bidra till att uppfylla de övergripande målen, 3) de<br />
skulle ha en utvecklad samverkan med andra intres-<br />
senter, 4) de skulle ha en utvärderingsplan, och 5)<br />
de skulle ha en plan för permanentning. I praktiken<br />
kom emellertid andra faktorer in. Man kompromis-<br />
sade, man ville vara rättvis mot de förvaltningar som<br />
ägde projekten och man valde de projekt som var<br />
lättast att permanenta.<br />
Projekten som inte fick finansiering. Vilka projekt fick<br />
inte finansiering? Det är svårt att svara på den<br />
frågan. Urvalet har ofta gjorts internt och materia-
let är inte tillgängligt. Med erfarenheter från några<br />
icke-finansierade projekt som uppmärksammades<br />
offentligt kan man ändå påstå att bristfällig finan-<br />
siering eller avslag drabbade projekt som inte fick<br />
stöd från förvaltningarna, projekt med sammansatta<br />
mål som inte rymdes inom en enskild fackförvalt-<br />
ning och projekt som var så kostsamma att de inte<br />
kunde finansieras med tillgängliga resurser.<br />
SAMVERKAN<br />
Projekten och kommunens andra enheter. Denna sam-<br />
verkan har, enligt självutvärderingarna, fungerat<br />
tillfredställande. Undantag är den oklarhet och<br />
oenighet som rått i samarbetet mellan Ungdomens<br />
hus och ungdomspoolen inom socialförvaltningen,<br />
samt i samarbetet mellan förskolor och skolor. Svå-<br />
righeterna i det förra fallet hade sin grund i ”olika<br />
synsätt på hur rehabilitering ska gå till”. För soci-<br />
alförvaltningen var inte kriminella individer någon<br />
prioriterad målgrupp, medan Ungdomens hus såg<br />
dem som naturlig målgrupp för sina aktiviteter.<br />
Svårigheterna i samarbetet med skolan har upp-<br />
märksammats tidigare; i utvärderingen av Blomman-<br />
satsningen i Botkyrka kommun och i utvärderingar i<br />
andra kommuner. De viktigaste orsakerna kan sägas<br />
vara: 1) skolornas kris de senaste åren på grund<br />
av nedskärningar, 2) skolornas slutna struktur som<br />
gör dem mindre väl lämpade för samverkan, 3) sko-<br />
lornas arbete med åldersgrupper som kräver stort<br />
arbete, och 4) skolornas centralstyrning och stel-<br />
benta långtidsplanering.<br />
Projekten och lokala enheter av statliga institutioner.<br />
Detta samarbete har inte varit lika framgångsrikt.<br />
Flera projekt rörande trygghet har formulerat sina<br />
mål i samarbete med polisen. Men på grund av<br />
besparingar och omorganisationer som hindrat poli-<br />
sen från att medverka, har projekten i praktiken<br />
drabbats av handlingsförlamning. Liknande kla-<br />
gomål har riktats också mot lokala arbetsförmed-<br />
lingen. Försäkringskassan – potentiellt en av de<br />
viktigaste aktörerna i satsningen – har inte deltagit i<br />
något enda möte anordnat av storstadssatsningen.<br />
Projekten och det privata näringslivet. Samarbetet med<br />
näringslivet har varit ännu mer misslyckat. Nors-<br />
borgs centrum, som bjöds in för att medverka i<br />
ett projekt, tackade nej till inbjudan. Hallunda cen-<br />
trum deltog i planeringen men hoppade av i sista<br />
minuten. Detta trots att projektet, enligt en extern<br />
utvärderare, ökade Hallunda centrums omsättning<br />
påtagligt under den festdag som stod i fokus för<br />
samarbetet. Realia har aldrig deltagit i något möte<br />
anordnat av satsningen, trots att man bjudits in flera<br />
gånger också på hög kommunalpolitisk nivå. Realia<br />
är ett privat företag som äger ungefär en tredjedel av<br />
hyresfastigheterna i Fittja och som därför kunde för-<br />
väntas samverka med kommunen för att förbättra<br />
Fittja. Uttryckt med sociologiska termer, uppför sig<br />
alltför många privata företag som ”free riders” som<br />
vill åka med på tåget utan att köpa biljett.<br />
Projekten och de ideella föreningarna. Föreningarna har<br />
i stort sett varit aktiva samarbetspartners. De spän-<br />
ningar som ändå funnits härstammar inte från någon<br />
bristande vilja från föreningarnas sida, utan från vissa<br />
strukturella omständigheter som påverkar deras tid,<br />
mål och organisation. Föreningar är mest aktiva<br />
under kvällstid och medlemmarnas arbete är frivil-<br />
ligt. Det är därför inte så lätt för tjänstemän och<br />
föreningsmedlemmar att anpassa sig till varandras<br />
villkor. Vissa föreningar har medlemmar utanför de<br />
involverade kommundelarna, som inte har något<br />
att göra med satsningen. Det finns föreningar som<br />
kämpar mer för att bevara eller återupprätta med-<br />
lemmarnas ursprungliga kultur än de kämpar för<br />
integration. Här bör också nämnas politiska, religi-<br />
ösa eller kulturella konflikter som finns mellan vissa<br />
föreningar samt den rörlighet och bristande konti-<br />
nuitet som kan känneteckna deras organisation.<br />
För att kringgå en del av dessa svårigheter har<br />
kommunledningen byggt samarbetet med förening-<br />
arna på några förutsättningar. För finansiering av<br />
föreningsprojekt kräver man att dessa utgör ett<br />
samarbete mellan minst tre föreningar. Man har<br />
också kanaliserat finansieringen till föreningarna<br />
genom föreningsrådet. Trots viss framgång har dessa<br />
formaliseringsåtgärder inte kunnat undanröja de<br />
strukturella svårigheterna. Finansieringen genom<br />
föreningsrådet har inte fungerat som avsett och sam-<br />
arbetsprojekten har i praktiken genomförts av bara<br />
en av de ansökande parterna.<br />
121
Istället för att genom föreningsrådet tvinga för-<br />
eningarna till samarbete verkar det rimligare att<br />
bygga samarbetet på selektivitet. Det vill säga tänka<br />
i första hand på den kompetens varje förening har<br />
för att arbeta med just integrationsfrågor och sedan<br />
kräva deras aktiva medverkan. Genom selektivitet<br />
skulle kommunen kunna undvika att belasta för-<br />
eningarna med uppgifter som ligger utanför deras<br />
kapacitet. Selektivitet skulle samtidigt kunna upp-<br />
muntra föreningarna till en positiv konkurrens och<br />
öka deras intresse för integrationsfrågor.<br />
Formaliseringsåtgärder av den typ som diskute-<br />
rats ovan förvandlar föreningarna till ännu en byrå-<br />
kratisk förvaltning, något som strider mot deras roll<br />
som frivilligorganisationer. En föreningsstyrelse bör<br />
alltid vara lojal mot sina medlemmar. Följaktligen<br />
kan de inte alltid vara lojala mot den kommunala<br />
administrationen.<br />
Svårigheter med samverkan. Oavsett form kan man<br />
urskilja ett mönster i samarbetet mellan olika orga-<br />
nisationer. Detta mönster är ett negativt samband<br />
mellan organisationens makt och dess intresse eller<br />
villkor för samarbete. Ju mäktigare en organisation<br />
är, desto mindre villig är den att samarbeta med<br />
andra organisationer. Ju mäktigare en organisation<br />
är, desto lättare bryter den samarbetet med andra<br />
organisationer. Ju mäktigare en organisation är,<br />
desto mer inför den sina egna villkor i samarbetet<br />
med andra organisationer. Det klassiska uttrycket<br />
om att ”större <strong>fiskar</strong> <strong>äter</strong> mindre <strong>fiskar</strong>” är relevant<br />
för samarbetet mellan olika aktörer. Termen ”mäktig<br />
organisation” i sammanhanget ska tolkas som en<br />
organisation som har mera valmöjligheter.<br />
Bristande tid har nämnts av flera projektarbetare<br />
som det viktigaste hindret för samarbete. Att sam-<br />
ordna arbetet mellan olika organisationer tar tid.<br />
Man måste sitta ner och diskutera svårigheter som<br />
har sin grund i olika organisationskultur, olika<br />
regler, lagar och procedurer, olika arbetsorganisa-<br />
tioner, olika tolkning av målen för samarbete, olika<br />
förväntningar på samarbetet osv. Samarbete lämpar<br />
sig därför inte för korta projekt. När man hunnit<br />
lösa de ovannämnda svårigheterna är tiden för de<br />
korta projekten redan över. Samarbete kan leda till<br />
effektivitet när det gäller långvariga projekt, men<br />
122<br />
det verkar mot effektiviteten när det gäller projekt<br />
med kort genomförandetid.<br />
DEMOKRATISERINGSPROCESSEN<br />
Olika metoder har använts för att komma närmare<br />
lokalbefolkningen, ta reda på deras behov och invol-<br />
vera dem i förändringsarbetet. Man har inrättat stor-<br />
möten, öppet hus och arbetsgrupper. Man har givit<br />
ut speciella tidskrifter eller startat webbplatser för<br />
att sprida och utbyta information. Man har skapat<br />
relationer med olika föreningar. Man har organi-<br />
serat, eller försökt organisera, boenderåd. Man har<br />
ordnat kurser, föreläsningar, utställningar, semina-<br />
rier, konferenser, träffpunkter och kafékvällar för att<br />
fördjupa de boendes eller de lokala tjänstemännens<br />
kunskap om demokratiseringen. Man har genom-<br />
fört undersökningar för att ta reda på de boendes<br />
syn på förändringsarbetet. Man har slutligen också<br />
försökt permanenta de boendes delaktighet i för-<br />
ändringsarbetet genom att bygga en horisontell orga-<br />
nisation, en områdesgrupp, inom varje kommundel,<br />
och genom att förvandla medborgarkontoren till en<br />
länk mellan den kommunala administrationen och<br />
lokalbefolkningen. Flera personer har anställts spe-<br />
ciellt för demokratiseringsarbete.<br />
Genom dessa försök har man självklart fått en<br />
djupare uppfattning om de boendes behov och pri-<br />
oriteringar. Man har lyckats ge djupare kunskaper<br />
till de boende om delaktighet i allmänt och i för-<br />
ändringsarbete specifikt. Man har lyckats mobili-<br />
sera flera personer till förändringsarbetet samt till<br />
ordinarie verksamheter. Framför allt har man lyck-<br />
ats utveckla ett antal organisationer som en långsik-<br />
tig investering för demokratiarbete i framtiden.<br />
Trots allt detta har man haft stora svårigheter,<br />
både med de boendes frivilliga (obetalda) delaktig-<br />
het och med deras betalda delaktighet. Med boen-<br />
des betalda delaktighet menas här deras möjligheter<br />
att formulera ett projekt och erhålla finansiering för<br />
detsamma.<br />
SVÅRIGHETER MED FRIVILLIG DELAKTIGHET<br />
Instabilitet och rörlighet. En av de viktigaste svårig-<br />
heterna med frivillig delaktighet är instabiliteten<br />
och rörligheten i de kommundelar där satsningen<br />
genomförs. Inflyttning och utflyttning är högre i
dessa områden än i andra. Utöver denna allmänna<br />
objektiva instabilitet finns också en subjektiv insta-<br />
bilitet hos boende som vill flytta från ett område<br />
utan att lyckas, hos personer som använder samma<br />
område som ett väntrum för att flytta vidare till<br />
andra stadsdelar, eller hos boende som vill flytta till-<br />
baka till sina hemländer eller vidare till andra länder.<br />
Den objektiva och subjektiva instabiliteten leder till<br />
svagare tillhörighetskänsla och följaktligen till sva-<br />
gare engagemang i områdets förbättringsarbete.<br />
Instabiliteten i invandrartäta områden gäller inte<br />
bara befolkningen. Den gäller också de tjänstemän<br />
som arbetar i områdena. Personalen i dessa områ-<br />
den beter sig som på ett träningsfält. När de har<br />
fått tillräcklig arbetserfarenhet flyttar de till så kal-<br />
lade ”bättre” områden. Instabiliteten bland både<br />
boende och lokala tjänstemän bryter de etablerade<br />
personliga relationer som är nödvändiga för enga-<br />
gemanget. I områden med högre instabilitet är det<br />
alltid främmande personer som möter varandra.<br />
Den tillit och det förtroende som utgör grunden för<br />
varje sorts delaktighet och samarbete saknas bland<br />
främmande personer.<br />
Mångfald och komplexitet. En annan faktor som för-<br />
svårar frivillig delaktighet är den mångfald och<br />
komplexitet som präglar de invandrartäta kom-<br />
mundelarna. Boende i dessa områden kommer från<br />
många länder. De har varierande historier bakom<br />
sig och varierande strategier för framtiden. I möten,<br />
på konferenser och i media talar man ofta positivt<br />
om mångfalden i invandrartäta områden. Man talar<br />
om rikedomen med varierande kulturer, traditioner,<br />
språk osv. Det finns en smula sanning i dessa påstå-<br />
ende – om man lyckas ta vara på mångfalden. Men<br />
klarar man inte det, kan variationen också orsaka<br />
allvariga svårigheter. Om det inte finns en tillräcklig<br />
grad av inter-subjektivitet och gemensamma strate-<br />
gier förblir tanken om delaktighet en utopi.<br />
Låg utbildning och bristande språkkunskaper. Det tredje<br />
hindret för frivillig delaktighet är låg utbildning<br />
och bristande språkkunskaper, något som inte bara<br />
är följden av en lägre utbildningsnivå bland vissa<br />
invandrargrupper, utan också resultatet av den<br />
snabba befolkningsomsättningen i de berörda områ-<br />
dena. Enligt enkätundersökningen i Fittja är det<br />
mest utbildade personer som flyttar ut från Fittja.<br />
Och i samma takt som de med högre utbildning och<br />
starkare språk flyttar ut kommer nya personer in<br />
som har lägre kunskaper och svagare språk.<br />
Låg utbildning är överallt ett hot mot delak-<br />
tighet och demokrati. Patriarkaliska regeringar i<br />
mindre utvecklade länder produceras och reprodu-<br />
ceras, åtminstone delvis, med omedveten hjälp av<br />
analfabeter och lägre utbildade personer som accep-<br />
terar patriarkaliska relationer. Utbildningsnivån har<br />
specifik betydelse för delaktighet i det nya landet<br />
som kräver kommunikation med ett annat språk<br />
och kunskaper om nya samhället.<br />
Bristande språk inte bara försvårar kommunika-<br />
tion och inlärning, utan placerar också befolkningen<br />
i en asymmetrisk och därmed förnedrande relation i<br />
förhållande till tjänstemän och politiker. Att dra sig<br />
undan kan vara ett sätt att försöka fly en relation som<br />
i praktiken anger förutsättningarna för varje minut<br />
av vardagslivet och som slukar all kraft och energi.<br />
Det finns en benägenhet inom den kommunala<br />
administrationen att tro att man, om man översät-<br />
ter materialen till andra språk eller tolkar diskussio-<br />
nerna i möten, missar poängen med integrationen.<br />
Material rörande storstadssatsningen har mycket<br />
sällan översatts till de språk – till exempel arabiska<br />
eller turkiska – som talas av ett stort antal personer<br />
i Fittja och Alby. Inte heller har man använt tolk<br />
vid olika möten. Med ett sådant förhållningssätt<br />
låter man framtidens potentiella ”integration” beta-<br />
las med dagens faktiska delaktighet – trots att den<br />
senare kanske är den väsentligare. Man kan inte<br />
skjuta upp allt tills de boende har lärt sig ”perfekt<br />
svenska”. Erfarenheter från några möten visar att<br />
delaktigheten varit betydligt större när man tolkat<br />
diskussionerna.<br />
Bristande kunskap som negativ faktor för del-<br />
aktighet gäller inte bara de boende, utan även<br />
tjänstemän som arbetar i områden. Kunskapen hos<br />
tjänstemännen blir ännu mer bristfällig på grund av<br />
snabb personalomsättning som diskuterades ovan.<br />
Bristande överensstämmelse mellan retorik och praktik.<br />
Det fjärde hindret för frivillig delaktighet är den<br />
bristande överensstämmelse mellan retorik och<br />
123
praktik som minskat de boendes förtroende för<br />
politiker. Statens detaljerade riktlinjer till kommu-<br />
nerna, liksom kraven på en detaljerad handlings-<br />
plan från dem motverkar ”boendedelaktighet”. Och<br />
inom kommunerna lämnar den hetsiga konkurren-<br />
sen om bidrag inget utrymme att involvera boende<br />
i ”såväl målformuleringar som i framtagande av<br />
åtgärdsplanen”.<br />
Bristande överensstämmelse mellan retorik och<br />
praktik har på den kommunala nivån gällt både<br />
resursfördelning och beslutsfattande. Man har lovat<br />
de boende att få delta i planering, genomförande<br />
och beslutsfattande. Men löftena har inte förverk-<br />
ligats, antingen på grund av ovilja att dela makten<br />
eller på grund av praktiska svårigheter. Att organi-<br />
sera delaktighet i praktiken är inte lika lätt som att<br />
tala om den i teorin.<br />
SVÅRIGHETER MED BETALD DELAKTIGHET<br />
Utöver de svårigheter som diskuterats ovan, och<br />
som i stort gäller de boendes betalda delaktighet,<br />
finns det också andra specifika svårigheterna för<br />
den betalda delaktigheten som härstammar från det<br />
faktum att de boende i en sådan delaktighet kon-<br />
kurrerar med de lokala tjänstemännen.<br />
Tjänstemännen kan exkludera de boende med<br />
hjälp av flera mekanismer eller omständigheter: tidi-<br />
gare tillgång till information, nätverksstöd, större<br />
kunskap i projektformulering, osv. I storstadssats-<br />
ningen i Botkyrka kommun har emellertid före-<br />
kommit två mekanismer som är särskilt påtagliga,<br />
nämligen marknadsföring och resultatmanipule-<br />
ring.<br />
Marknadsföring. Marknadsföring görs när man kon-<br />
kurrerar om finansiering. För att erhålla resurser<br />
målar man en överdrivet vacker bild av den framtid<br />
som kommer att förverkligas genom projekten. Den<br />
vackra bilden förstärks ibland genom en svartmå-<br />
lande nulägesbeskrivning. I projektformuleringen<br />
lyfter man också fram direktiven från regeringens<br />
riktlinjer – underifrånperspektiv, samverkan osv. –<br />
eller andra begrepp som har positiv klang i sam-<br />
manhanget – mångkulturellt, interkulturellt osv.<br />
Man använder ”kvasi-professionella” figurer som<br />
inte säger så mycket innehållmässigt, men som ger<br />
124<br />
en professionell inramning ägnad att övertyga, eller<br />
till och med skrämma, beslutsfattarna.<br />
Resultatmanipulering. Marknadsföring ökar de sökan-<br />
des chans att få resurser beviljade, men samtidigt<br />
ökar förväntningarna på resultatet som måste mot-<br />
svara den vackra bild man målat. När det visar sig<br />
omöjligt att leva upp till den sminkade bilden, då tar<br />
man sannolikt sin tillflykt till resultatmanipulering.<br />
Om marknadsföring är ett verktyg för att garantera<br />
de pengar som för stunden står på spel så är resul-<br />
tatmanipulering ett verktyg för att garantera kom-<br />
mande vinster.<br />
Resultatmanipuleringen utförs med olika meto-<br />
der. En metod är att i resultatpresentationen inte<br />
flagga lika högt som man gjorde under marknadsfö-<br />
ringen. En annan metod är att rensa bort den infor-<br />
mation som förminskar projektets skönhet. Den<br />
tredje metoden går ut på att lyfta fram positiv infor-<br />
mation, samtidigt som man håller tyst om eller<br />
ligger lågt med information som motverkar det<br />
intryck man vill ge. Den fjärde metoden handlar om<br />
att man pendlar mellan två eller flera mål och i pre-<br />
sentationen väljer ut det mål man lyckats bäst med.<br />
Den femte metoden slutligen, innebär att man helt<br />
enkelt använder olika flaggor i olika sammanhang.<br />
Integrationsindustrin. De exkluderande mekanismer<br />
som studien pekar på förvandlar projektens admi-<br />
nistration till en ”integrationsindustri” där tjänste-<br />
män arbetar för de boende istället för med de boende.<br />
Denna industri är visserligen inte helt utan positiva<br />
resultat. Det är inte heller ett förlopp helt stängt för<br />
utomstående. Man borde dock kunna öppna indu-<br />
strin ännu mer. Den risk det innebär att ta in nya<br />
aktörer är mindre än den risk man löper genom att<br />
vidmakthålla ett slutet system.<br />
Politikers och utvärderares granskande roll. Marknads-<br />
föring och resultatmanipulering förmedlar skeva<br />
bilder av projekten och deras resultat. Frågan upp-<br />
står: Kan politiker och utvärderare bidra till att<br />
skapa en mer realistisk bild? Mitt svar på denna<br />
fråga är ja, om än med vissa begränsningar.<br />
Utvärderare har inte alltid underlag för att bevisa<br />
avvikelser. På grund av arbetsorganisation, meto-
dologiska svårigheter, bristande resurser osv. är det<br />
nästan omöjligt att komma fram till de ”verkliga<br />
resultaten”. Dessutom har utvärderare också ett<br />
egenintresse av att lyfta fram projektens positiva<br />
dimensioner, inte bara för att slippa ifrån obehag,<br />
utan också för att bevaka sin egen position inför<br />
nästa satsning.<br />
Politiker hinner inte alltid följa processen från pla-<br />
nering till genomförande. De hinner inte alltid gran-<br />
ska vilka metoder som använts för utvärderingen.<br />
De har inte möjlighet att förstå huruvida påstådda<br />
resultat stämmer med projektets ”verkliga resultat”.<br />
Politiker har inte kunskaper inom alla de områden<br />
som omfattas av projekten. Trots att politiker inom<br />
sina egna ansvarsområden är intresserade av att veta<br />
vilka projekt som lyckats och vilka som inte lyckats,<br />
bildar de gemensam front med tjänstemännen när<br />
projektens resultat presenteras utåt.<br />
PERMANENTNING<br />
Frågan om permanentning kastar sin skugga på pro-<br />
jekturvalet från första sekund. För att undvika allt<br />
det krångel som följer med att integrera nya verk-<br />
samheter i en befintlig budget söker förvaltning-<br />
arna finansiering i första hand för projekt som är<br />
”säkra” och ”bekanta”. De tar upp aktiviteter som<br />
prövats tidigare men som lämnats åt sidan på grund<br />
av finansieringssvårigheter. De utvidgar existerande<br />
aktiviteter till nya målgrupper eller helt enkelt finan-<br />
sierar ordinarie verksamheter med projektpengar.<br />
Trots detta finns det nya projekt som utmanar<br />
frågan om permanentning. Jag skriver ”utmanar”<br />
därför att permanentning av ett projekt inte stan-<br />
nar vid ett enkelt inlemmande av en ny verksamhet<br />
in i en etablerad ordinarie. Permanentning av ett<br />
projekt påverkar, ibland radikalt, ordinarie verk-<br />
samheters organisation, budget, resursfördelning,<br />
prioriteringar osv. Flera exempel på detta har iakt-<br />
tagits i olika diskussioner om permanentning:<br />
En första ”utmaning” är bekymren för framtida<br />
finansiering. Kommer ordinarie budget räcka till för<br />
den aktivitet som permanentas? Med extern finan-<br />
siering vill man gärna pröva nya saker, däremot inte<br />
med egna medel.<br />
En annan utmaning är paradoxen mellan att söka<br />
ytterliga resurser för projektet och dess permanent-<br />
ning. För att konkurrera med andra sökande ger<br />
varje enhet en positiv bild av sitt projekt. Men<br />
när tiden är mogen för permanentning förvandlas<br />
samma bild till sin motsats. Det har hänt i kom-<br />
munen att ett projekt bedömts vara fullkomligt<br />
nödvändigt när man sökt finansiering. Men när<br />
tiden kommit för permanentning har samma pro-<br />
jekt bedömts vara mindre värdefullt. Man ser också<br />
ibland en ovilja att permanenta projekt, just för att<br />
kunna använda dem i framtida ansökningar.<br />
Här skulle också kunna nämnas den motsägelse<br />
som i vissa fall finns mellan samverkan och per-<br />
manentning. Det gäller projekt med sammansatta<br />
syften som inte får plats i en enda fackförvaltning.<br />
Med nuvarande organisation i Botkyrka kommun,<br />
som bygger på vertikala fackförvaltningar där för-<br />
valtningarna är ägare till projekten, är det inte så<br />
lätt att bestämma var ett mångsidigt projekt ska pla-<br />
ceras. Det finns flera projekt för närvarande som<br />
har hamnat på kommunstyrelsekontoret därför att<br />
de på grund av sina sammansatta mål inte varit väl-<br />
komna i fackförvaltningarna.<br />
RESULTAT<br />
En tillfredställande resultatutvärdering av ett för-<br />
ändringsarbete kräver tillräcklig information om<br />
nuläget när förändringsarbetet startats, om resulta-<br />
tet när förändringsarbetet avslutades och om externa<br />
faktorer som påverkat förändringen. Givet de all-<br />
varliga brister som finns på dessa punkter, särskilt<br />
när det gäller informationen om externa påverkande<br />
faktorer, är vi tvungna att anpassa utvärderingen till<br />
existerande information.<br />
Den statistik som används i rapporten är hämtad<br />
från Fittjasatsningens uppföljningsrapporter, från<br />
Integrationsverkets nationella utvärdering om stor-<br />
stadssatsningens berörda områden, samt från polisen<br />
rörande olika slags brottslighet. Resultatutvärde-<br />
ringen begränsas till Fittja. De andra två kommun-<br />
delarna – Alby och Hallunda/Norsborg – startade<br />
sitt förändringsarbete först år 2000 och med så blyg-<br />
samma resurser att det inte kan förväntas ha lett till<br />
någon påtaglig förändring ännu.<br />
Arbete och sysselsättning. Inom tema arbete och sys-<br />
selsättning finns för Fittja följande mål för slutet<br />
125
av år 2000: 1) öka andelen förvärvsarbetande och<br />
studerande till 60%, 2) minska andelen socialbi-<br />
dragstagare till 20%, 3) minska andelen låginkomst-<br />
tagare till 35% och öka andelen höginkomsttagare<br />
till 5%. Resultatet visar att Fittjasatsningen lyckats<br />
öka andelen förvärvsarbetande och studerande för<br />
ålderskategorin 16–64 från 56,8% år 1998 till 58,1%<br />
år 1999. Man har också lyckats minska andelen<br />
familjer med socialbidrag från 30% år 1998 till 27,7%<br />
år 1999. När det gäller det tredje målet har Fittja<br />
haft den snabbaste minskningen av andelen fattiga<br />
bland de 24 stadsdelar som ingår i storstadssats-<br />
ningen. Med fattig menas här personer som har en<br />
disponibel inkomst mindre än eller lika med social-<br />
bidragsnormen. Mätt med detta mått har fattigdo-<br />
men i Fittja minskat från 38,3% år 1998 till 33,6% år<br />
1999. Genomsnittet för samtliga 24 stadsdelar har<br />
gått från 22,3% till 21%.<br />
På grund av eftersläpning i scb:s statistik finns<br />
inget underlag för år 2000 för att bedöma Fittjasats-<br />
ningens måluppfyllelse. Det finns dock vissa under-<br />
lag som visar att den positiva trenden fortsatt.<br />
Är då den redovisade utvecklingen ett resultat av<br />
Fittjasatsningen? Det är mycket svårt att besvara<br />
denna fråga med hjälp av tillgänglig information.<br />
Det finns dock ett antal tydliga tecken att den posi-<br />
tiva utvecklingen åtminstone delvis har sin förkla-<br />
ring i högkonjunkturen de senaste åren. Ett är att<br />
den positiva utvecklingen i Fittja hade startat innan<br />
Fittjasatsningen drogs igång. Ett annat är att samma<br />
trend som syns i Fittja syns också i andra stadsdelar<br />
som inte fått någon extra finansiering.<br />
Utbildning och svenska språket. För tema utbildning<br />
och svenska språket har satsningen formulerat föl-<br />
jande mål till 2002-06-30: 1) alla barn som börjar<br />
skolan och har deltagit i förskolan minst två år skall<br />
ha uppnått ”mellannivå” i svenska som andraspråk,<br />
2) alla barn som lämnar grundskolan och har stude-<br />
rat minst fem år i Fittjas skolor skall ha godkända<br />
betyg, 3) alla elever som tillhör skolor i Fittja väljer<br />
att studera Fittja.<br />
På grund av bristande underlag har Fittjasats-<br />
ningen inte kunna redovisa något resultat för det<br />
första målet. För det andra målet har man inte<br />
kunnat urskilja de elever som studerat minst fem<br />
126<br />
år i Fittjas skolor. Därför har man valt att redovisa<br />
resultatet för alla elever i årskurs 9 för tidsperioden<br />
från höst 1998 till vår 2001. Enligt redovisningen<br />
har andelen elever med behörighetsgivande betyg<br />
för gymnasieutbildning i alla kärnämnen ökat från<br />
58% år 1998 till 73% år 2001. När de gäller det tredje<br />
målet har ingen förändring skett.<br />
Trygghet. För tema trygghet har Fittjasatsningen<br />
formulerat följande mätbara mål: 1) utflyttningen<br />
skall varaktigt ligga under 12% per år, 2) inga tomma<br />
lägenheter 2000-12-31, 3) andelen anmälningar på<br />
grund av kriminalitet och/eller missbruk som avser<br />
ungdomar 13–20 år har 2001-12-31 minskat med<br />
25% jämfört med hösten 1998.<br />
De två första målen borde – enligt min bedöm-<br />
ning – betraktas som mål för hela satsningen. 31 Dessa<br />
återkommer jag till i slutet av sammanfattningen.<br />
När det gäller det sista målet har antalet tonåringar<br />
och ungdomar (13–20) från Fittja som begått brott<br />
ökat från 40 fall år 1998 till 74 fall år 1999 och sedan<br />
sjunkit till 60 fall år 2000 och till 50 år 2001. Antalet<br />
”anmälda brott” för hela Fittjas befolkning som klas-<br />
sificerats under rubriken”brottsbalksbrott” har sjun-<br />
kit från 1 410 fall år 1998, till 1 303 år 1999, till 1 197<br />
år 2000 och till 1 123 fall år 2001.<br />
De boendes delaktighet. För tema boendedelaktighet<br />
har Fittjasatsningen formulerat följande mål: 1)<br />
barns och ungdomars aktiva deltagande i föreningar<br />
eller samfund har ökat med 20% 2001-06-30, 2)<br />
summan av fittjabor som deltar i enstaka möten<br />
eller liknande i den pågående förändringsprocessen<br />
skall vara minst 25% (1 525 fittjabor av invånarna<br />
över 6 år), 3) Fittjabor som återkommer på möten<br />
är med i arbetsgrupper och tar aktiv del av den<br />
pågående förändringsprocessen skall vara minst ett<br />
50-tal över 6 år , 4) valdeltagande ökar till 70% i<br />
kommunalvalet år 2002.<br />
Antalet besök av barn och ungdomar mellan 3–18<br />
år vid öppen föreningsverksamhet har ökat från<br />
50 648 under utbildningsåret 97–98 till 63 186 under<br />
året 98–99 (en ökning med ca 20%), till 70 150<br />
under året 99–00 (en ökning med ca 11%), för att<br />
sedan dock minska till 64 363 under året 00–01 (en<br />
minskning med ca 8%). Det är emellertid tveksamt
om man kan räkna barns och ungdomars besök i<br />
föreningsverksamhet som deras aktiva deltagande i<br />
föreningar eller samfund.<br />
Som påpekats i Fittjasatsningens uppföljnings-<br />
rapporter är det svårt att mäta resultatet för det<br />
andra operationaliserade målet på grund av svårig-<br />
heter med att definiera deltagande. Är det enbart<br />
fittjabor? Återkommer samma personer vid flera<br />
tillfällen? Målet säger heller inte vilken period/vilket<br />
tidsintervall som menas.<br />
Enligt Fittjasatsningens redovisning har 211%<br />
av Fittjas befolkning över 6 år deltagit i något<br />
möte anordnats av satsningen från oktober 1998 till<br />
december 2001; det vill säga i genomsnitt 2,11 gånger<br />
för varje individ under hela perioden. Detta är betyd-<br />
ligt mer än som angavs i målet. Fittjasatsningen<br />
erkänner i sina uppföljningsrapporter att ”dubbel-<br />
räkning förekommer”. En jämförelse med statistiken<br />
från Mångkulturellt centrums undersökning om del-<br />
tagande i Fittjasatsningens möten tyder på att varje<br />
person i genomsnitt deltagit mycket oftare än de två<br />
gånger som antyds genom frasen ”dubbelräkning”.<br />
Man kan också fråga om åldersgränsen 6 år är en<br />
rimlig gräns för deltagande i möten.<br />
För det tredje målet har Fittjasatsningen redovi-<br />
sat antalet fittjabor som ingått i arbetsgrupper, för-<br />
eningsråd, boendeforum, kvinnonätverk, elevdialog<br />
osv. Antalet personer som deltagit i dessa grupper<br />
stiger till 545 personer från januari 2000 till decem-<br />
ber 2001. Detta är över tio gånger mer än det antalet<br />
som angavs i andra målet. Faktum är att under första<br />
redovisningsperioden, som täcker Fittjasatsningens<br />
uppföljningsrapport från januari till april 2000, är<br />
antalet deltagare redan högre än som angavs i mål-<br />
formuleringen. Målet var alltså från början satt<br />
mycket i underkant.<br />
För det fjärde målet måste vi vänta till efter valet<br />
i september år 2002. 32<br />
Inflyttning och utflyttning. Fittjasatsningen formule-<br />
rade två mätbara mål vilka kan betraktas som över-<br />
gripande för hela satsningen: 1) utflyttningen ska<br />
varaktigt ligga under 12% per år, och 2) inga tomma<br />
lägenheter 2000-12-31.<br />
Utflyttningen från Fittja har minskat från 14,8%<br />
år 1998 till 11% år 2000. Det andra målet hade<br />
uppfyllts redan i december 1999. Det fanns då inga<br />
tomma lägenheter i Fittja. Det faktum att de tomma<br />
lägenheterna hade hyrts ut redan år 1999 visar att<br />
resultatet var en konsekvens mera av bostadsbristen<br />
i stockholmsområdet än av satsningen. Detsamma<br />
gäller, rimligen, även för den minskade utflytt-<br />
ningen från Fittja.<br />
w<br />
I utvärderingen av resultatet från satsningen måste<br />
man vara medveten om följande aspekter:<br />
w Satsningens resultat kan inte bedömas slutgiltigt<br />
redan efter två eller tre år. Det tar tid för en sats-<br />
ning att bära frukt.<br />
w Satsningens resultat ska heller inte bedömas<br />
endast utifrån statistiska förändringar av ett antal<br />
mätbara mål. Varje satsning har konsekvenser<br />
som inte syns i statistiken, men som för den skull<br />
inte är mindre viktiga än de som syns.<br />
w Fittja, liksom alla stadsdelar som är mål för<br />
storstadssatsningen, är utsatt för ett speciellt<br />
inflyttnings-/utflyttningsomlopp som motverkar<br />
synliggörandet av satsningens resultat i områ-<br />
desstatistiken. I områden liknande Fittja flyttar<br />
det ständigt ut resursstarka personer, samtidigt<br />
som det flyttar in mer resurssvaga personer. Det<br />
betyder att även om satsningen i Fittja leder till<br />
förbättringar för dem som vid en viss tidpunkt<br />
bodde i området, så återspeglas inte dessa förbätt-<br />
ringar i Fittjas statistik.<br />
127
Noter<br />
1. I avtalet mellan staten och Botkyrka kommun talar man<br />
också om ”långsiktighet” och ”helhetssyn” som två direk-<br />
tiv för satsningen. Kravet på långsiktighet gäller i första<br />
hand regeringen. På kommunal nivå kan detta krav tolkas<br />
som permanentning. Helhetssyn är ett oklart begrepp<br />
som kan definieras på olika sätt. Man kan tala om hel-<br />
hetssyn som samverkan mellan olika inblandade organi-<br />
sationer. Med denna definition hamnar diskussionen om<br />
helhetssyn i det avsnitt som diskuterar samverkan. Man<br />
kan också definiera den som ett försök att ta in olika<br />
aspekter av invandrares behov. I så fall tillhör diskussio-<br />
nen istället avsnittet demokratiseringsprocess (se vidare<br />
Hosseini-Kaladjahi 1998:39)<br />
2. Konferensen ägde rum på Södertörns högskola den 11<br />
maj 2000.<br />
3. FoU-gruppen utgjorde en länk mellan den kommunala<br />
administrationen, områdesgrupperna och Mångkultu-<br />
rellt centrum för att samordna utvärderingsarbete och<br />
kunskapsåterföring. I gruppen deltog projektsamordnare<br />
och områdesutvecklare från kommunledningskontoret,<br />
representanter från de förvaltningar som ägde projekten,<br />
ansvarig för utvärderingsarbete och ansvarig för kunskaps-<br />
återföring.<br />
4. Områdesutvecklarna placerades senare varken i kommun-<br />
ledningskontoret eller medborgarkontoren. Istället place-<br />
rades de i det integrations- och områdeskontor som utgör<br />
ena halvan av den nyinrättade kommunledningsförvalt-<br />
ningen (vars andra halva är kommunledningskontoret).<br />
5. Fördelningen är med nödvändighet grov. Vissa projekt<br />
har flera mål och kan därför ingå i två eller flera katego-<br />
rier beroende på vilket mål vi väljer. I klassificeringen av<br />
sådana projekt har jag utgått från min egen bedömning<br />
av projektets övervägande syfte.<br />
6. Det är intressant att jämföra detta möte med andra, offi-<br />
ciella möten, för att se motivationens betydelse för gräs-<br />
rötters delaktighet. Med en sådan jämförelse kan man<br />
också förstå vikten av tolkning som ett viktigt redskap<br />
för att möjliggöra levande diskussioner mellan officiella<br />
verksamheter och den lokala befolkningen.<br />
128<br />
7. Inte ens innebörden av två synonymer är någonsin exakt<br />
densamma.<br />
8. Dessa variabler var kön, civilstånd, ålder, utbildning<br />
i födelselandet och i Sverige, kunskaper i svenska språ-<br />
ket, arbete, kontakt med födelselandet, samhörighet med<br />
Sverige, trivsel i Fittja, viljan att flytta från Fittja, med-<br />
lemskap i invandrarföreningar, övertygelse om projektets<br />
förändringspotential samt vistelselängd i Fittja.<br />
9. Jag har använt förenklingsmetoden och tagit in i regres-<br />
sionsmodellen endast de variabler som visat sig ha signi-<br />
fikant samband med beroendevariabeln.<br />
10. Personer som är födda i Sverige. Det betyder att svenskar<br />
med utländsk bakgrund (så kallade andra generationens<br />
invandrare) också ingår i urvalet.<br />
11. Utom förstås variabler som saknar relevans för svenskar,<br />
till exempel svenska språket, utbildning i födelseland osv.<br />
12. Variabeln har tagits in eftersom den hade signifikant sam-<br />
band med deltagande i möten anordnade av Fittjasats-<br />
ningen innan konstanthållningen av de andra variablerna<br />
inom modellen.<br />
13. Jag skriver ”omkring” därför att personer med okänd<br />
bakgrund klassificerats tillsammans med svenskar med<br />
svensk bakgrund i den officiella statistiken.<br />
14. Namnen har ändrats för att bevara personernas anony-<br />
mitet.<br />
15. Jag säger demokratiska länder därför att sådana diskus-<br />
sioner inte är relevanta för icke-demokratiska länder.<br />
16. Man gick ibland så långt att man räknade deltagarna i<br />
ett möte innan mötet ens hade genomförts. Till exempel<br />
i Fittjabladet Nr 1 som delades ut på Fittjasatsningens<br />
invigning står följande att läsa: ”Fittjaprojektets lokaler<br />
i Medborgarkontoret, Fittja centrum invigdes tisdagen<br />
den 28/9. Det var fullt med folk.” (Min betoning.)<br />
17. Vid två tillfällen, med två års mellanrum, har jag besökt<br />
storstadssatsningen i Malmö. Vid båda besöken visades<br />
”Abdollas projekt” upp som ett intressant och framgångs-<br />
rikt projekt initierat av gräsrötter. Abdolla som själv var<br />
från Somalia, ledde ett projekt där kvinnliga svenska pen-<br />
sionärer på frivillig basis undervisade somaliska kvinnor
i svenska språket. Projektet var inhyst i källarvåningen i<br />
ett hyreshus. Vid båda besöken klagade Abdolla över sin<br />
olämpliga lokal och berättade om hur han dittills miss-<br />
lyckats med att få en lämpligare lokal.<br />
18. Vissa skarpsynta iakttagare har ironiskt kallat den ”en<br />
integrationsindustri med invandrare som råvaror”.<br />
19. För en djupare kvalitativ utvärdering av projektet se<br />
Holmdahl 2002.<br />
20. Enligt rapporten är motsvarande ökning (år 1999) för<br />
Stockholms län 2.8%.<br />
21. Detta var målet för Arbetskraft Fittja före revideringen.<br />
22. En databas tillhörig den gemensamma antagningsenhe-<br />
ten för gymnasieskolan i Huddinge, Salem och Botkyrka<br />
kommuner.<br />
23. I tidigare uppföljningsrapporter finns andra mål under<br />
”kärnfråga trygghet” som antingen flyttats till ”kärnfråga<br />
arbete och sysselsättning” (t. ex. minskning av andelen<br />
socialbidragstagande) eller försvunnit från rapporten (till<br />
exempel följande mål: ”andelen ansökningar om insatser<br />
för barnfamiljer ska under 2000 öka med 15 procent-<br />
enheter i förhållande till andelen inkomna anmälningar<br />
angående oro för att barn 0–12 år far illa jämfört med<br />
1998”. Detsamma gäller vissa mål kring fysiska aktivi-<br />
teter). Efter uppföljningsrapport 3 har Fittjasatsningen<br />
överhuvud taget slutat presentera projektens självutvär-<br />
deringar som har flera andra målformuleringar. Man har<br />
förmodligen bedömt dessa mål som irrelevanta eller orea-<br />
listiska för satsningen. Självutvärderingarna är förstås till-<br />
gängliga för personer som vill ha ytterligare information<br />
om enstaka projekt.<br />
24. Anmälningarna är gjorda av ”skola, föräldrar, ungdom<br />
själv, Maria Ungdom, pbu, annan myndighet, sjukhus,<br />
övriga”.<br />
25. Följande brottstyper ingår i definitionen: ”snatteri/stöld,<br />
inbrott/stöld, tillgrepp bil, skadegörelse, grov misshan-<br />
del, misshandel, rån/personrån, olaga hot, brott m kniv/<br />
vapenlag, narkotikabrott, lob, trafiknykterhetsbrott, övr.<br />
brott (grövre), övr. brott (ringa)”.<br />
26. Målet formulerades i början av år 2000. Tidigare mål<br />
för ”demokrati/medborgarinflytande” var: ”Andelen som<br />
aktivt deltar i någon del av den pågående förändringspro-<br />
cessen skall vara minst 25% av invånare över 6 år”. Detta<br />
delades senare upp i två mål (2 och 3, s. 111)efter förslag<br />
från Fittjasatsningen till demokrati- och områdesbered-<br />
ningen (se Fittjasatsningens uppföljningsrapport 2).<br />
27. Andelen röstande i kommunalvalet 2002 för Fittja blev<br />
52,7%; det vill säga betydligt lägre än nivån i målformu-<br />
leringen. Siffran visar dock en ökning på 2,6% jämfört<br />
med kommunalvalet 1998, trots att valdeltagandet i hela<br />
Sverige minskade mellan de två jämförda valen.<br />
28. I senare uppföljningsrapporter har Fittjasatsningen använt<br />
dessa mål som ”önskvärt resultat” för ”kärnfrågor trygg-<br />
het och svenska språket”.<br />
29. I senare uppföljningsrapporter har Fittjasatsningen använt<br />
dessa operationaliserade mål som mål och utfall för ”kärn-<br />
frågan trygghet”.<br />
30. Det första dokumentet från kommunledningskontoret<br />
som formulerar målen under april 1998 redovisar 40<br />
vakanta trerumslägenheter i Fittja med god efterfrågan.<br />
31. Av rapporterna från Fittjasatsningen framgår att man<br />
även där gjort samma tolkning.<br />
32. Se not 27.<br />
129
Litteratur<br />
Andersson, R. 1997. Svenskglesa bostadsområden.<br />
Invandrare & Minoriteter 1997:2 s. 19–24.<br />
___ 1998. Botkyrka. En statistisk analys av boendesegregation samt<br />
social och geografisk rörlighet i ett etniskt perspektiv. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
___ 2002. Rörligheten i Fittja. En analys av migration,<br />
segregation och storstadspolitik. I Fittja, världen och<br />
vardagen, red. I Ramberg & O. Pripp. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
Blomberg, J. 1995. Ordning och kaos i projektsamarbete. En<br />
socialfenomenologisk upplösning av en organisationsteoretisk<br />
paradox. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet<br />
vid Handelshögskolan.<br />
___ 1998. Myter om projekt. Stockholm: Nerenius & Santérus.<br />
Bodström, K. 2000. Förortens förutsättning, förortens liv. I Alby –<br />
tills vidare. Stockholm: Stockholms universitet, Institutet<br />
för urbana studier.<br />
Bringlöv, Å. 2002. <strong>Stora</strong> planer och skiftande resultat. Utvärdering<br />
tema sociala åtgärder. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.<br />
Castells, M. 1998. End of Millennium. Oxford: Blackwell.<br />
Den nationella utvärderingen av storstadssatsningen: utvecklingen<br />
i storstadssatsningens 24 bostadsområden 1997–2000. 2001.<br />
Norrköping: Integrationsverket. (Manus.)<br />
Februarikonferensen 21–23 februari 2001. Dokumentation från<br />
konferensen inom storstadsarbetet. Stockholm:<br />
Näringsdepartementet.<br />
Forsman, T. & F. Jahanmahan (u.å.) Språkbrister. Symptom<br />
eller sjukdom? Huddinge: Södertörns högskola. (Stencil.)<br />
Fundberg, J. 1996. Möten med föreningar. En studie av<br />
invandrares föreningsliv i Botkyrka kommun. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
Geertz, C. 1983. Local Knowledge. Further Essays in Interpretive<br />
Anthropology. New York: Basic Books.<br />
Gerholm, L. 1985. Kulturprojekt och projektkultur. Stockholm:<br />
Liber.<br />
Gomes, N. B. 2002. My Father’s Life Story. In Reflections<br />
on Diversity and Change in Modern Society. A Festschrift<br />
for Annick Sjögren, red. N. Gomes et al. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
130<br />
Gordon, C., red. 1980. Michel Foucault. Power, Knowledge.<br />
Brighton: The Harvester Press.<br />
Hertzberg, F. 1998. Kom-jobb. Att skapa och bibehålla en<br />
svenskspråkig arbetsmiljö. Utvärdering av ett samverkansprojekt<br />
mellan Komvux och arbetsmarknadsförvaltningen i Botkyrka.<br />
Botkyrka: Mångkulturellt centrum.<br />
Holmdahl, J. 2001. Utvärdering Vy 2001 den 8–9 september<br />
2001. (Stencil.)<br />
Holmdahl. J. 2002. De motsägelsefulla omständigheterna.<br />
Utvärdering tema arbete och sysselsättning. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
Hosseini-Kaladjahi, H. 1993. Iranians and the Swedish<br />
Labour Market. Botkyrka: Mångkulturellt centrum och<br />
Stockholm: Stockholms universitet, Sociologiska<br />
institutionen.<br />
___ 1997. Iranians in Sweden: Economic, Cultural and<br />
Social Integration. Stockholm: Almqvist & Wiksell<br />
International.<br />
___ 1998. Fåglar i vattenspegel. Utvärdering av<br />
integrationsprojekten i Botkyrka kommun. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
___ 2001. Tusen röster om Fittja. Integrationsfrågan betraktad<br />
utifrån en enkät bland de boende. Botkyrka: Mångkulturellt<br />
centrum.<br />
Kuran, T. 1997. Private Truths, Public Lies: The Social<br />
Consequences of Preference Falsification. Massachusetts:<br />
Harvard University Press.<br />
Kvist, M. L. 2001. Vård i mångfald. En intervjustudie med<br />
personalen på Fittja vårdcentral. Botkyrka: Mångkulturellt<br />
centrum.<br />
León, R. 1999. Den lokala demokratin. En studie av Samling för<br />
Alby. Botkyrka: Mångkulturellt centrum.<br />
Lundberg, I. 1991. Kulubor i Stockholm. En svensk historia.<br />
Botkyrka: Mångkulturellt centrum.<br />
Områdesbeskrivningar 1999. Botkyrka: Botkyrka kommun,<br />
Kommunkansliet.<br />
Organisation för demokrati och delaktighet. Nationell utvärdering av<br />
storstadssatsningen. 2000. Integrationsverkets rapportserie<br />
2000:8. Delrapport. Norrköping: Integrationsverket.
Regeringens proposition 1997/98:165 – se Utveckling och<br />
rättvisa ...<br />
Rossi, P. H. & E. Freeman 1979. Evaluation. A Systematic<br />
Approach. London: Sage Publication.<br />
Sahlén, P. 2002. Kampen mellan resurser och visioner.<br />
Utvärdering tema utbildning och språk, skolan. Botkyrka:<br />
Mångkulturellt centrum.<br />
Sjögren, A. 1998. Förändras något på sikt? Invandrare &<br />
Minoriteter 1998:3.<br />
Storstadsarbetet. Utvärdering av tillväxtperspektiv och<br />
tillväxtpotential i de lokala utvecklingsavtalen. 2001. R 2001:4.<br />
Stockholm: nutek.<br />
Tilly, C. 2000. Beständig ojämlikhet. Lund: Arkiv.<br />
Tre städer. En storstadspolitik för hela landet. Slutbetänkande<br />
av storstadskommittén. sou 1998:25. Stockholm:<br />
Socialdepartementet.<br />
Utveckling och rättvisa. En politik för storstaden på 2000-talet.<br />
Regeringens proposition 1997/98:165<br />
(”Storstadspropositionen”.)<br />
Vedung, E. 1998. Utvärdering i politik och förvaltning, Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Velásques, J. 1999. Performans och etnisk mångfald.<br />
I Segregationens konsekvenser. Stockholm: Stockholms<br />
universitet, Institutet för urbana studier.<br />
Wilson, W. J. 1996. When Work Disappears. New York: Alfred<br />
A. Knopf.<br />
131
Bilaga: Projektbeskrivningar<br />
Projektbeskrivningarna nedan syftar till att ge en<br />
översikt över de aktiviteter som pågått (och i vissa<br />
fall pågår) i de tre kommundelarna. Uppgifterna<br />
kommer från dokument producerade av projekten<br />
själva. För att göra presentationen mer lättläst har jag<br />
standardiserat och förkortat beskrivningarna. Jag har<br />
också utelämnat uppgifter om kvantitativa mål och<br />
arbetsmetoder. För många detaljer skulle göra pro-<br />
jektbeskrivningarna längre än själva utvärderingen.<br />
Projekten är inte alltid konsekventa i sina mål-<br />
formuleringar. Vissa har formulerat sina mål olika<br />
i olika dokument. I dessa fall har jag antingen valt<br />
ett alternativ eller kombinerat mål från olika doku-<br />
ment, allt för att ge en tydligare bild av projektet.<br />
Projekten är olika utförliga i sina målformule-<br />
ringar. Några har formulerat detaljerade mål, andra<br />
har begränsat sig till de övergripande målen. En<br />
konsekvens av denna olikhet är att min beskrivning<br />
nedan inte är så rättvis som man kunde önska.<br />
Jag har undvikit att klassificera projekten. Orsa-<br />
ken till detta är att många projekt med sammansatta<br />
mål är svåra att klassificera entydigt. Trots det har<br />
jag försökt lägga projekt med liknande mål bredvid<br />
varandra för att ge en bild av arbete som utförts eller<br />
pågår inom olika tematiska områden.<br />
Projekten presenteras utifrån sin placering i de tre<br />
geografiska områdena: Fittja, Alby och Hallunda/<br />
Norsborg. Men projektens placering i ett visst<br />
område begränsar inte nödvändigtvis deras mål till<br />
samma område. Det finns projekt (till exempel Ung-<br />
domens hus i Fittja eller Cirkus Cirkör i Alby) som<br />
har sin målgrupp i hela kommunen och även i andra<br />
kommuner.<br />
FITTJA<br />
1. Lots (Lokalt OTraditionellt Sätt – ut i arbetslivet)<br />
w öka andelen förvärvsarbetande eller studerande<br />
genom samhällskunskap, språkträning, motiva-<br />
tionssamtal, arbetspraktik, datakunskap, jobb-<br />
sökarutbildning och yrkesvalskurser med<br />
vägledning enskilt och/eller i grupp samt byg-<br />
gande av nätverk.<br />
2. Arbetskraft Fittja<br />
w öka andelen invånare som är självförsörjande och<br />
stadigt förankrade i det svenska samhället<br />
w samarbeta med andra aktörer som arbetar med<br />
samma mål<br />
w satsa mera tid och kraft på varje arbetssökande<br />
3. Introduktions- och arbetsmarknadskonsulent<br />
w öka andelen personer som går till praktik, utbild-<br />
ning och arbete<br />
w ta kontakt med asylsökande under deras s.k. asyl-<br />
tid för att diskutera planeringen av integrations-<br />
arbetet<br />
4. IR (Inspiration & resultat) – utbildning för företagare<br />
w ge deltagarna ökad kunskap om möjligheterna<br />
med att driva och utveckla företag<br />
w ta tillvara deltagarnas kunnande om andra kultu-<br />
rer som resurs i utvecklingen av sina egna företag<br />
w utveckla deltagarnas nätverk<br />
w ge deltagarna ökad kunskap i ledarskap<br />
w stimulera till förnyelse och effektivisering av del-<br />
tagarnas egna företag<br />
133
w ge deltagarna verktyg och insikter om hur ökad<br />
inspiration och förbättrade resultat kan åstad-<br />
kommas i de egna företagen<br />
w skapa förebilder<br />
5. IFSFR (Internationella företagarföreningen i<br />
Sverige, Fittja rådgivningscenter)<br />
Etablera ett rådgivningskontor i Fittja för att:<br />
w ge starta eget-rådgivning<br />
w följa upp och utveckla befintliga företag med<br />
invandrarbakgrund<br />
w förbättra attityder och underlätta integrationen<br />
6. Företagsamma kvinnor i Fittja<br />
Öka antalet kvinnor som får sysselsättning/arbete/<br />
utbildning/arbetsmarknadsåtgärd genom att:<br />
w öka kunskaperna i svenska till den nivå som mot-<br />
svarar arbetsmarknadens krav<br />
w motivera deltagarna att ta eget ansvar för att gå<br />
vidare och lära sig svenska på egen hand<br />
7. Världen i Fittja<br />
w kartlägga behovet av arbete/utbildning i Fittja<br />
w förändra attityder bland de arbetslösa så att det<br />
leder till ett ökat eget ansvarstagande och tro på<br />
de egna möjligheterna till positiv förändring<br />
w förändra attityder som bygger på fördomar om<br />
andra kulturer och religioner bland arbetsgivare<br />
w öka fittjabornas kunskaper om och möjligheter<br />
till ett eget företagande<br />
w skapa nya kontaktytor för arbetssökande och bli-<br />
vande <strong>små</strong>företagande<br />
8. IT-café<br />
w ge arbetslösa arbetssökande aktuell arbetsmark-<br />
nads- och samhällsinformation via Internet<br />
9. Fittja arena<br />
w skapa möten med arbetslösa för att ge råd och<br />
information<br />
10. Skolan mitt i byn – ombyggnad och renovering<br />
w renovera och bygga om Fittjaskolan för att göra<br />
den till ett allaktivitetshus: en skola mitt i byn.<br />
Projektet består också av 2 andra delprojekt:<br />
134<br />
10.1. Läxläsning<br />
w ge eleverna på Fittja- Ängs- och Tallidskolan<br />
möjlighet att i en lugn miljö läsa sina läxor<br />
w hjälpa eleverna genom att besvara frågor, förhöra<br />
läxor, uppmuntra och motivera till studier, lära<br />
ut studieteknik och informationssökning, både<br />
med hjälp av datorer och böcker<br />
w låna böcker för att därmed främja elevernas<br />
språkutveckling<br />
10.2. Fittja ungdomscenter<br />
w ordna meningsfull sysselsättning till ungdomar<br />
w öka jämställdheten<br />
w öka intresset för kultur- och fritidsverksamhet<br />
11. Pedagogiska projektet<br />
Projektet består av flera delprojekt<br />
11.1. Bättre skolstart<br />
w förbättra barnens språkfärdighet inför skolstarten<br />
11.2. Musik, drama, teater och dans i Fittja<br />
w öka intresset för musik/dans/drama/teater<br />
w utveckla motorik och koncentrationsförmåga<br />
w förstärka självförtroendet och öka kreativiteten<br />
w öka språkförmågan<br />
11.3. Ökad effektivitet på låg- och mellanstadiet<br />
w säkra god undervisningskvalitet för minoritets-<br />
elever<br />
w skapa optimal undervisningssituation<br />
w förbättra metoder för undervisning av minori-<br />
tetselever<br />
w förbättra kompetensutnyttjande<br />
11.4. Matematikprojektet<br />
w förbättra resultat i matematikundervisningen<br />
w förbättra imagen hos Fittjas skolor<br />
12. Allmän språkförskola, Språkomsorg med föräldra-<br />
dialog<br />
w ge barnen goda kunskaper i svenska språket<br />
w utveckla barnens nyfikenhet, lust och förmåga<br />
att leka<br />
w utveckla barnens identitet och stolthet över sin<br />
identitet
w utveckla barnens självständighet och tillit till den<br />
egna förmågan<br />
w utveckla barnens emotionella och sociala kompe-<br />
tens<br />
w utveckla barnens och föräldrarnas tillhörighet i<br />
det svenska samhället och det svenska språket<br />
13. Språk och kompetensutveckling, tvåspråkiga barn i<br />
förskolan<br />
w Ge fördjupade insikter, kunskaper och färdighe-<br />
ter om språkutveckling hos barn som har ett<br />
annat moder<strong>små</strong>l än svenska. (Projektet utgör en<br />
5-poängskurs på universitet.)<br />
14. Öppen verksamhet<br />
w ge möjlighet till alla kvinnor som har sina barn<br />
i språkomsorgen att känna tillhörighet i det<br />
svenska samhället och i det svenska språket<br />
w nå alla kvinnor i Fittja som vill läsa svenska och<br />
veta mer om Sverige<br />
w lotsa kvinnorna till vidare utbildning hos<br />
Komvux, för att senare komma ut i förvärvslivet<br />
w skapa kontakt mellan de boende i området<br />
w underlätta för barnen att få kontakt med andra<br />
barn i skapande och konstruktiva lekar och sys-<br />
selsättningar<br />
w ge pedagogisk handledning och rådgivning för<br />
det enskilda barnet<br />
w stärka föräldrarna i deras föräldraroll<br />
w informera om den service samhället kan erbjuda<br />
15. Botvidsgymnasiet<br />
w skapa en miljö i skolan där eleverna skall känna<br />
sig trygga<br />
w skapa en sådan image att eleverna kan rekom-<br />
mendera sin skola till andra<br />
w minska antalet icke godkända betyg<br />
16. Fittja bro<br />
w öka bidragsberoende människors förmåga att bli<br />
självförsörjande<br />
w minska våld och övergrepp mot barn och ungdo-<br />
mar<br />
w minska missbruk och kriminalitet bland ungdo-<br />
mar och bl.a. genom detta öka de boendes trygg-<br />
het i Fittja<br />
w stärka barnfamiljernas befintliga nätverk och<br />
förbättra den sociala situationen för barn och<br />
ungdomar i Fittja<br />
17. Ungdomens hus<br />
w stärka ungas trygghet, självständighet och posi-<br />
tiva utveckling<br />
w ge unga möjlighet att ha inflytande över och vara<br />
delaktiga i verksamheten<br />
w stärka tryggheten i närområdet<br />
w genomföra ett förebyggande arbete som ska leda<br />
till att ungdomar/unga vuxna med riskbeteende<br />
är identifierade och får insatser tidigt<br />
w genomföra individuellt riktade insatser på ett<br />
rättssäkert sätt med respekt för ungas integritet<br />
18. Ramlösa social utveckling AB<br />
w erbjuda botkyrkaungdomar en alternativ<br />
fritidssysselsättning<br />
w inom några år etablera Sveriges bästa amatör-<br />
boxningsklubb i Fittja<br />
w arbeta med social rehabilitering av ungdomar<br />
och unga vuxna som har problem med kriminali-<br />
tet och missbruk<br />
19. Belysning<br />
w öka tryggheten i närmiljön med hjälp av förbätt-<br />
rad belysning<br />
20. Centrumförnyelse<br />
w rusta upp Fittja centrum<br />
21. Fittja äng<br />
w öka antalet aktiviteter/attraktioner på Fittja äng<br />
22. Lugna gatan (juniorvärdarna)<br />
w öka tryggheten i området för de boende<br />
w sprida information till boende och samarbets-<br />
partners och andra ungdomar i området<br />
w samarbeta med polisen, fältarbetare och andra<br />
aktörer i området<br />
w ändra ungdomars positiva inställning till droger<br />
och kriminalitet<br />
23. Ungdomscafé<br />
w bilda en modern och välfungerande träffpunkt<br />
135
för äldre ungdomar som efter projektets avslut-<br />
ning ska kunna fungera utan kommunala bidrag<br />
w ordna dagverksamhet för ungdomar med behov<br />
av arbetsmarknadsåtgärder<br />
w ordna kvällsaktiviteter för ungdomar och locka<br />
ungdomar till aktiviteter<br />
w vägleda och förebereda ungdomar att studera/<br />
arbeta och få en rik fritid<br />
24. Gula dörren (träffpunkt Forvägen)<br />
w nå kvinnor i området som hittills inte haft några<br />
eller mycket få kontakter utanför hemmet<br />
w öka förståelsen för det svenska sättet att leva<br />
och därmed ge möjlighet för personer att själva<br />
avgöra vad man vill ta till sig respektive avstå<br />
från i det nya hemlandet<br />
w förbättra kunskaperna i svenska språket<br />
w förbereda kvinnorna till delaktighet i andra akti-<br />
viteter i Fittja<br />
25. Fittja bibliotek<br />
w öka antalet böcker, skivor, videokassetter, tid-<br />
skrifter och dagstidningar som lånas ut<br />
w öka antalet besökare till biblioteket<br />
w ägna speciella öppettider i biblioteket åt barn och<br />
ungdomar<br />
26. Samordningsprojekt<br />
w samordna, vägleda, utveckla samt möjliggöra för<br />
föreningarna i Fittja utbildningar i föreningsde-<br />
mokrati och -teknik, kvinno-, barn-, ungdoms-<br />
och kulturverksamheter samt idrottsaktiviteter<br />
w stärka föreningslivet i Fittja och samordna akti-<br />
viteter över de etniska gränserna samt skapa för-<br />
ståelse för såväl svensk kultur som andra kulturer<br />
och levnadssätt<br />
27. IT-center i föreningen Förenade pakistanier<br />
w ge möjlighet till föreningsmedlemmar (barn och<br />
vuxna) att få datautbildning och lära sig utnyttja<br />
it-centrets datorer<br />
28. Dataprojekt i Assurföreningen<br />
w ge möjlighet till föreningsmedlemmar i alla<br />
åldersgrupper att använda datorer som hjälpme-<br />
del för att läsa, skriva, teckna och lyssna<br />
136<br />
29. Kafékvällar<br />
w ordna kafékvällar i Fittja med varierande innehåll<br />
w bjuda in föreläsare i frågor aktuella i området<br />
w ta upp aktuella frågor för diskussioner bland del-<br />
tagande grupper<br />
30. Adress: Fittja<br />
w ordna utställningar med kulturpedagogiskt inne-<br />
håll<br />
w locka besökare till utställningar<br />
w involvera barn och ungdomar i utställningar<br />
31. Rosa<br />
w ge samhällsinformation till boende i Fittja<br />
w anpassa informationen till mottagarnas skilda<br />
förutsättningar och behov<br />
32. Vardagsmakt<br />
w utbilda ”demokratiutbildare” med olika kulturell<br />
och etnisk bakgrund med Verdandis metoder i<br />
samverkan med andra organisationer<br />
w bedriva uppsökande verksamhet i Fittja med<br />
stöd av Verdandis metoder för att rekrytera del-<br />
tagare till utbildningen<br />
w rekrytera deltagare till en medvetandegörande<br />
verksamhet i Verdandi<br />
w skapa intresse och möjligheter så att fler kan<br />
delta i ett befintligt eller nytt folkrörelsearbete<br />
och därigenom mobilisera människor till ett ökat<br />
engagemang för lokalpolitiskt inflytande och<br />
övriga demokratiska samhällskrafter<br />
33. Mobilisering/Boendedialog<br />
w öka barns och ungdomars aktiva deltagande i<br />
föreningar eller samfund<br />
w öka antalet fittjabor som återkommer på möten,<br />
är med arbetsgrupper och tar aktiv del av den<br />
pågående förändringsprocessen<br />
w öka summan av fittjabor som deltar i enstaka<br />
möten eller liknande i den pågående förändrings-<br />
processen.<br />
34. Pilotutbildning för förändringsagenter<br />
w stärka deltagarnas förutsättningar att delta i<br />
en fördjupad demokratiprocess. Utbildningen<br />
vänder sig till medborgare och tjänstemän i Fittja
35. Information<br />
w ge information till boende, tjänstemän och poli-<br />
tiker om aktiviteter som pågår i kommunen<br />
inom ramen för det ”lokala utvecklingsavtalet”<br />
w använda massmedia som ”draghjälp” för att rap-<br />
portera om viktiga beslut och goda resultat från<br />
satsningen samt bevaka intressanta evenemang.<br />
ALBY<br />
1. Läxprojekt i Alby- Kvarnhags- och Grindtorpsskolan<br />
Berika arbetsresurserna i Albys skolor för att:<br />
w stödja eleverna i deras läxor<br />
w stimulera barnens skolgång i allmänhet och öka<br />
deras intresse för det svenska språket i synnerhet<br />
w stödja föräldrar som på grund av språksvårighe-<br />
ter inte kan vara till hjälp för sina barn<br />
2. Tvåspråkiga barns språk- och kunskapsutveckling<br />
w förstärka språk och begreppsbildning hos sex-<br />
och sjuåringar med annat moder<strong>små</strong>l än svenska<br />
w stödja barnen med inlärningssvårigheter i tidi-<br />
gare fas för att göra dem läsberedda<br />
3. Läs- och skrivprojekt i Albyskolan<br />
Öka högstadieelevernas känsla för det svenska<br />
språket så att de lämnar skolan med godkända<br />
betyg. Detta syfte ska förverkligas genom att:<br />
w rusta upp skolans bibliotek vad gäller miljö, till-<br />
gång på aktuell skön- och facklitteratur<br />
w ordna dockteater, bokprat och författarbesök<br />
w ordna en skoltidning och publicera en bok med<br />
elevernas eget arbete<br />
4. Sommarskola<br />
w erbjuda alla elever möjlighet att förbättra sina<br />
kunskaper i kärnämnen under sommarlovet<br />
w erbjuda flyktingbarn svenskundervisning och<br />
social gemenskap i sommarskola<br />
w ordna teknikskola för flickor, kulturläger samt<br />
preparandkurs för gymnasister<br />
5. En bro mellan skola och fritid<br />
Förebygga att ungdomar hamnar i missbruk och<br />
kriminalitet genom att:<br />
w ta tillvara deras egna resurser och intressen<br />
w ge dem möjlighet till ett rikt och meningsfullt liv<br />
w skapa levande relationer mellan ungdomar i<br />
Albyskolan och fritidsgården<br />
6. Eftermiddagsverksamhet i Albyskolan<br />
w ge barn i åldern 9–13 år en meningsfull fritids-<br />
verksamhet där barnen ges möjlighet till läxhjälp<br />
och personalen möjlighet att påverka barnen i<br />
rätt riktning<br />
w skapa relationer mellan ungdomar från olika kul-<br />
turer<br />
w stimulera barnens svenskträning<br />
w förändra barnens positiva inställning till nega-<br />
tiva förebilder<br />
7. Förebildarna<br />
w fånga upp föreningslös ungdom i en meningsfull<br />
verksamhet i en drogfri miljö där invandrare och<br />
svenskar deltar tillsammans<br />
w utbilda och handleda ungdomarna i att bli posi-<br />
tiva förebilder<br />
w stimulera ungdomars initiativförmåga till att<br />
påverka den demokratiska beslutsprocessen<br />
inom det lokala föreningslivet<br />
8. Kamratstödjare i Albyskolan<br />
w öka vuxentätheten under skoldagen och i första<br />
hand inrikta sig på kamratstöd till flickorna på<br />
skolan<br />
w stimulera eleverna på Albyskolan, i första hand<br />
flickorna, att delta i skolans idrottsförening och<br />
idrottsverksamhet<br />
w utveckla skolans idrottsförening och dess verk-<br />
samhet<br />
9. Flickprojekt<br />
w ge möjlighet till flickor att prova olika idrotter<br />
som pingis, volleyboll och fotboll<br />
w ge kunskap till flickor om avspänning, massage,<br />
Qi-gong och gymnastik<br />
w utbilda tonårsflickorna till idrottsledare<br />
10. Grindtorps IT-skola<br />
w öka elevernas kunskap inom it-teknik genom att<br />
organisera en rad kurser inom datateknik<br />
137
w stimulera flickor att välja it-branschen som<br />
framtida yrke<br />
w stimulera glädjeupplevelser hos eleverna i<br />
sökande av kunskap inom it-tekniken<br />
w öka samarbetet mellan Grindtorpsskolan och<br />
föreningslivet<br />
11. Nycirkuscentrum<br />
w stimulera ungdomskulturen i Botkyrka med<br />
en satsning på scenkonst i nycirkusens anda.<br />
Satsningen omfattar 5 områden: ungdoms-<br />
verksamhet, gymnasieprogram, eftergymnasial<br />
utbildning, föreställningsverksamhet och mark-<br />
nadsföring<br />
12. Eftermiddagsverksamhet – SOLEN<br />
w öka tryggheten efter skoltid för barn/ungdomar<br />
w uppmuntra flickor och pojkar att få bättre själv-<br />
förtroende och våga göra saker<br />
w ta vara på de goda förebilder som finns i det<br />
lokala föreningslivet och använda deras kunska-<br />
per, idéer, erfarenheter och därigenom erbjuda<br />
barnen regelbundna fritidsverksamheter även<br />
efter skoltid<br />
13. Språkpedagog i förskolan (Lärkungar)<br />
Genom att använda teckningar, handdockor och<br />
musik ska projektet:<br />
w stärka barnens förmåga att uttrycka sig på bra<br />
svenska<br />
w stärka barnens empatiska förmåga och självkänsla<br />
w öka barnens sociala kompetens och upplevelse av<br />
ett rikt kulturutbud<br />
14. Förskola för alla<br />
w erbjuda förskoleverksamhet med inriktning på<br />
svenska språket för barn som fyllt tre år och inte<br />
redan är inskrivna i förskolan<br />
15. Matlagning med föräldrar på öppna förskolan<br />
Organisera matlagning med föräldrar på öppna<br />
förskolan i Familjecentralen för att:<br />
w skapa en samlingsplats för <strong>små</strong>barnsföräldrar<br />
w stimulera dem till språkinlärning<br />
w ge möjligheter till erfarenhetsutbyte<br />
w öka kunskaperna om sambandet livsstil och hälsa<br />
138<br />
16. Wayside<br />
w organisera en träffpunkt för ungdomar 16–25 år<br />
med olika utvecklande verksamheter såsom tid-<br />
ningsutgivning, körkortskurser, träning i kamp-<br />
sport och datautbildning med Internet<br />
w fånga upp sysslolösa ungdomar till träffpunkten<br />
för att minska risken för drogmissbruk och<br />
kriminalitet<br />
w stimulera ungdomarna att söka studier och<br />
arbete<br />
17. Alby Kvinnoforum<br />
Organisera kurser, studiebesök, matlagning<br />
m.m. för kvinnor för att:<br />
w bryta deras isolering<br />
w öka deras kunskaper i svenska språket<br />
w öka deras kunskaper i barnuppfostran<br />
w förbereda dem för arbetslivet<br />
18. Alby Kvinnocenter – Alby turkiska kvinnoförening<br />
Organisera kurser, studiebesök, matlagning,<br />
beställningssömnad, m.m. för kvinnor för att:<br />
w bryta deras isolering<br />
w öka deras kunskaper i svenska språket<br />
w öka deras kunskaper i barnuppfostran<br />
w förbereda dem för arbetslivet<br />
19. Socialt nätverk<br />
w bilda en föräldraförening för att fånga upp kris-<br />
artade problem i familjen och informera föräld-<br />
rarna om relevanta myndigheter. Föreningen ska<br />
fungera som ett informellt nätverk som över-<br />
bryggar gapet mellan myndigheter och familjer.<br />
20. Fältprojekt mot droger och kriminalitet<br />
w minska drogmissbruk och kriminalitet bland<br />
ungdomar 17–25 år med samordnade insatser<br />
från socialförvaltningen, polisen, projektet Nyck-<br />
eln, träffpunkten WaySide och föreningslivet<br />
w öka tryggheten för dem som bor eller av annan<br />
anledning vistas i Alby<br />
21. Kurs i självförsvar för kvinnor<br />
w öka känslan av trygghet hos kvinnor i Alby<br />
genom att ge kunskap om hur man ska agera och<br />
reagera vid hotfulla situationer
22. Albyjouren<br />
Organisera en jour i samarbete med föreningar och<br />
andra frivilliga aktörer i Alby för att:<br />
w vandra på fredags- och lördagskvällar för att<br />
bidra till tryggheten i området<br />
w hjälpa till med ordningen vid olika evenemang<br />
i området och vara till hjälp för albyborna vid<br />
behov<br />
23. Föreningsråd<br />
w bilda ett föreningsråd för att samordna och<br />
stödja lokala föreningar i deras aktiviteter. För-<br />
eningsrådet ska fungera som länk mellan fören-<br />
ingarna och den kommunala administrationen<br />
24. Ungdomsråd i Alby<br />
w skapa ett ungdomsråd i Alby, bestående av skole-<br />
lever från Alby-, Kvarnhags- och Grindtorpssko-<br />
lan och andra intresserade ungdomar i Alby<br />
25. Administrativt stöd<br />
w stödja föreningslivet genom att handlägga fören-<br />
ingarnas projektansökningar<br />
w följa upp föreningsaktiviteter finansierade av<br />
storstadssatsningen<br />
w kontrollera aktiviteternas överensstämmelse<br />
med befintliga regler och direktiv<br />
26. Samverkan föräldrar–skolan<br />
w samverkan mellan föräldrar och Grindtorps-<br />
skolan kring behovet av en trappa från Alby<br />
torg till Grindtorpsskolan. Trappan byggs med<br />
samfinansiering från Botkyrkabyggen, tekniska<br />
förvaltningen och områdesgruppen och symbo-<br />
liserar en fruktbar dialog som lett till konkret<br />
resultat<br />
27. En lokal hemsida för Alby<br />
w skapa en informationskanal för boende och<br />
lokala tjänstemän<br />
w skapa ett interaktivt forum för dialog/diskussion<br />
w skapa grund för samverkan mellan olika aktörer<br />
28. Rum för samtal: programkvällar på biblioteket<br />
Organisera föreläsningar och samtal i biblioteket<br />
för att:<br />
w utbyta tankar om och erfarenheter av kulturmö-<br />
ten<br />
w öka deltagarnas kunskap om mångkulturalism<br />
w stimulera engagemang för delaktighet och<br />
intresse för biblioteket<br />
29. Debattserie i Alby<br />
Organisera en debattserie i Alby för att:<br />
w ge möjligheter till boende att uttala sig om aktu-<br />
ella frågor i området<br />
w bekanta sig med problem som drabbar området<br />
w förmedla ett gediget underlag och information<br />
till den kommunala administrationen<br />
30. Minifejm<br />
Organisera dans- och teaterverksamhet för mellan-<br />
stadieeleverna i Albyskolan för att de ska<br />
w utbilda sig i dans, musik, ljus och ljud<br />
w medverka i produktion av en scenshow som ett<br />
led i utvecklingen av identitet och språk<br />
31. Kultur med Albyungdomar<br />
Bilda en ungdomsgrupp i Alby bibliotek för att:<br />
w organisera sagoberättande, lyssnarkvällar,<br />
musikhörna, författarbesök, filmvisning och<br />
andra kulturaktiviteter<br />
w engagera ungdomar till gruppens olika former av<br />
kulturupplevelser<br />
HALLUNDA/NORSBORG<br />
1. Utveckling av relationen utbildning–arbetsliv<br />
w hitta nya vägar och arbetssätt för en samverkan<br />
kring utbildning och arbetsliv i syfte att varje<br />
individ skall hitta rätt arbete och därmed öka<br />
sysselsättningen<br />
w skapa ett nätverk mellan arbetslivet och S:t Bot-<br />
vids gymnasium respektive vuxenutbildningen i<br />
området<br />
w utveckla en undervisningsmetodik som överens-<br />
stämmer med arbetslivets behov<br />
w skapa metoder för motivationshöjning och för-<br />
ändrade attityder till studier<br />
w skapa möjligheter för att få information om<br />
arbetslivets krav och behov<br />
139
2. Studie- och yrkesvägledare med kulturkompetens<br />
Bidra till att höja förvärvsfrekvensen genom att:<br />
w genomföra vägledningssamtal med arbetslösa för<br />
att skicka dem till studier eller arbete<br />
w hjälpa arbetsgivare att finna arbetskraft med<br />
adekvat kompetens<br />
w uppmuntra arbetsgivare att vara medagerande i<br />
utbildningsinsatser, t.ex. som utbildare, praktik-<br />
platserbjudare och/eller mentorer<br />
w förstärka kompetensen hos vuxenvägledargrup-<br />
pen i kommunen vad gäller kulturella olikheter i<br />
inställningen till studier<br />
3. Läxhjälp för grundskoleelever<br />
w för varje år öka antalet elever som når uppnåen-<br />
demålen i åk 9<br />
4. Utökad sexårsverksamhet<br />
w öka andelen sexåringar med tillräckliga kunska-<br />
per i svenska genom språklekar och språkträning<br />
i mindre grupper<br />
w förbereda sexåringar bättre inför skolstarten<br />
5. Skolmorfar<br />
w öka vuxentätheten och tryggheten i skolorna<br />
genom att anställa äldre män eller kvinnor till<br />
skolan<br />
w minska arbetslösheten bland äldre personer<br />
6. Områdestidning. Demokratisk delaktighet<br />
w få igång en fungerande redaktion som minst<br />
2ggr/året ger ut en lokaltidning<br />
w som motvikt till rikspressen lyfta fram de goda<br />
exemplen i Botkyrka och ge en nyanserad bild av<br />
vår kommun<br />
7. Fotbollslag Kärsby IF, demokratisk delaktighet<br />
w delta i nationellt seriespel<br />
w bilda en fungerande styrelse och förening som<br />
arbetar efter demokratiska grundprinciper<br />
w stödja ungdomarna att själva vara beslutsfattare<br />
över sin verksamhet<br />
w förstärka språkinlärningen<br />
8. Talkotten<br />
w väcka barns nyfikenhet att lära sig ett språk<br />
140<br />
w se till att alla barn har en bra dokumentation om<br />
sin språkutveckling på förskolan vid övergång till<br />
skola<br />
w skapa en lärandemiljö där barnen kan arbeta<br />
med alla sinnen i sin språkutveckling<br />
w ta fram ett bra tillvägagångssätt för personal att<br />
arbeta med vardagen<br />
9. Språkpedagoger<br />
w ge stöd till bra språkutveckling i främst skolår F-1<br />
w öka andelen barn som klarar nationella provet i<br />
år 5 i svenska<br />
10. Allmän förskola – En förskola för alla<br />
w söka upp alla barn från och med 3-årsåldern som<br />
inte fått plats i ordinarie förskolor och erbjuda<br />
dem förskoleplats<br />
w höja kompetensen hos förskolans personal<br />
genom studieresor, studiebesök, föreläsningar,<br />
seminarier, data och högskoleutbildning<br />
11. Familjecentralen<br />
Utifrån familjens hela livssituation främja en god<br />
hälsa och goda uppväxtvillkor för barn och ung-<br />
domar i Hallunda/Norsborg genom att:<br />
w arbeta förebyggande och ge stöd i föräldraskapet<br />
w stärka det sociala nätverket kring barn, ungdo-<br />
mar och föräldrar<br />
w stärka barns och ungdomars fysiska, psykiska<br />
och sociala välbefinnande<br />
w stärka barns, ungdomars och föräldrars möjlig-<br />
het till ökad delaktighet<br />
w vända anmälan om missförhållanden till egen<br />
ansökan om hjälp och stöd<br />
12. Nattvandring<br />
w organisera nattvandringar på så sätt att det ska<br />
pågå med engagemang från invånarna i området<br />
även efter projekttidens slut<br />
w minska kriminalitet och vandalisering i området<br />
13. Administrativt stöd<br />
w stödja föreningslivet genom att handlägga fören-<br />
ingarnas projektansökningar<br />
w följa upp föreningsaktiviteter finansierade av<br />
storstadssatsningen
w kontrollera aktiviteternas överensstämmelse<br />
med befintliga regler och direktiv<br />
14. Föreningsrådet<br />
w samverka, utveckla och stödja föreningarna i<br />
Hallunda/Norsborg. Föreningsrådet ska fungera<br />
som en länk mellan föreningarna och den kom-<br />
munala administrationen<br />
15. Att engagera flickor<br />
w engagera flickor i föreningslivet genom att orga-<br />
nisera kurser, föreläsningar och studiebesök<br />
w organisera aktiviteter i föreningen utifrån flick-<br />
ornas egna initiativ<br />
16. Gulan: vi unga<br />
w organisera tjejgrupper, innebandygrupper, film-<br />
kvällar, <strong>små</strong>stjärnor, disco och andra liknande<br />
aktiviteter för ungdomar i Hammerstaskolan<br />
w uppmuntra ungdomar att ta initiativet i verk-<br />
samheten och leda den utifrån egna idéer<br />
17. Fritidsverksamhet: OPEN<br />
w etablera en ”open-verksamhet” som ska ge barn<br />
i åldern 7–15 år en god uppfostran och motverka<br />
rasism, ungdomsbrottslighet och narkotika<br />
w erbjuda ungdomarna en meningsfull fritidsverk-<br />
samhet<br />
18. Scouting & Fritidsverksamhet för barn/ungdomar<br />
w introducera de nyrekryterade medlemmarna i<br />
scoutrörelsens gemenskap och låta dem ta del<br />
av rörelsens ädla idéer om ansvarstagande och<br />
arbete mot rasism, våld, narkotika och annan<br />
form av brottslighet<br />
w etablera en öppet husverksamhet, för att öka<br />
tryggheten efter skoltiden för barn och ungdo-<br />
mar samt aktivera och stärka självförtroende hos<br />
dessa, framför allt tjejer<br />
19. Trädgårdsodling<br />
Genom det gemensamma odlingsintresset och<br />
genom att bygga staket och lära kompostering<br />
tillsammans i mindre grupper avser projektet att:<br />
w göra området attraktivare och locka nya med-<br />
lemmar till aktiviteten<br />
w bygga broar mellan människor från olika kultu-<br />
rer<br />
w öka den ömsesidiga förståelse<br />
w minska främlingsrädsla och främlingsfientlighet<br />
20. Studieplatser i biblioteket<br />
w öka antalet besökare som upplever biblioteket<br />
som en lugn och studievänlig miljö<br />
w öka antalet vuxenstuderande som i grupp besö-<br />
ker biblioteket<br />
w höja kvaliteten på biblioteksvisningarna<br />
w ordna bättre studie- och läsmiljö<br />
21. Lokal för nya föreningsbildningar, Brages väg 17<br />
w skapa en mötesplats för medborgardialog och<br />
ökad delaktighet hos främst kvinnor och ungdo-<br />
mar som ej redan är organiserade i det lokala<br />
föreningslivet<br />
w inrikta verksamheten från start på att kvinnorna<br />
själva tar ansvar för driften av verksamheten i<br />
form av kooperativ eller dylikt<br />
w bilda ett antal nya föreningar (alt. kooperativ<br />
eller nätverk) och använda lokalerna gemensamt<br />
22. En förening för alla<br />
w skapa grund för ett ökat ungdomsengagemang i<br />
föreningens alla verksamhetsgrenar så att de på<br />
sikt skall utgöra drivkraften inom föreningen<br />
23. Barnen är vår framtid<br />
w aktivera barnen och väcka deras intresse för<br />
föreningslivet<br />
w lära barnen olika aktiviteter i syfte att förebygga<br />
kriminalitet<br />
24. Fler kvinnor engagerade i områdets utveckling<br />
(Prisma)<br />
w förstärka kvinnonätverket i Hallunda/Norsborg<br />
för att bilda en egen förening och skapa nya<br />
kontaktnät<br />
w utbilda medlemmarna och öka deras kompetens i<br />
förenings- och kvinnofrågor<br />
w organisera kulturaktiviteter och initiera samar-<br />
bete med andra kvinnoföreningar<br />
w tillvarata kvinnors kraft, kreativitet och idéer för<br />
att öka deras självförtroende som resurser till<br />
141
utveckling och ändra de negativa attityderna i<br />
samhället gentemot Hallunda/Norsborgs kvin-<br />
nor<br />
25. Medborgarkontoret<br />
w skapa en informationskälla och mötesplats på<br />
Internet för boende och andra personer, fören-<br />
ingar och företag som är verksamma i Hallunda/<br />
Norsborgsområdet<br />
26. Vy 2001<br />
w göra Hallunda/Norsborg bekant i Sverige och<br />
utanför landet som en förort som utmärks av<br />
kreativitet inom såväl det kulturella som kom-<br />
mersiella området<br />
w skapa en optimism och entreprenörsanda, vilken<br />
ska leda till företagsamhet både i offentlig och<br />
privat regi med start i skolorna i området<br />
w öka vi-känslan bland områdets invånare