Åratal ur handikapphistorien - HandikappHistoriska Föreningen

personkrets. Bristen på stöd gör att många är hemlösa och lever
ett miserabelt liv.
Tillgänglighet
Ett tillgängligt samhälle är förutsättningen för att alla ska kunna
vara delaktiga. Det handlar om att kunna ta sig fram, ta sig in och
att kunna delta. Handikapprörelsen har arbetat för tillgänglighet
så länge rörelsen funnits, även om kraven har sett olika ut vid olika
tidpunkter. I början handlade det mest om att ge medlemmarna
praktisk, individuell hjälp till delaktighet. Några exempel är De
Dövas Väl som började prova ut hörapparater redan på 1920-talet
och De Blindas Förening som började utbilda ledarhundar 1938. År
1954 fick De Vanföras Väl regeringens ja till att personer med rörelsehinder
skulle kunna få medel från arvsfonden för att skaffa sig
motorfordon. 1957 fick räddningskåren i Stockholm betalt av föräldraföreningen
för utvecklingsstörda barn för att skjutsa barn till
skolan. I Göteborg skaffade föräldraföreningen en egen buss 1958.
Efter hand inriktade handikapporganisationerna alltmer sitt arbete
på att få både den offentliga sektorn och privata ägare att ta ansvar
för ökad tillgänglighet i sin egen verksamhet.
I skälig omfattning
1966 ordnade Handikappförbundens Centralkommitté, HCK, en
konferens om tillgänglighet tillsammans med bland annat Röda
Korset. HCK:s ordförande Richard Sterner berättade att i hela
Stockholms län med 31 kommuner fanns det inte en enda tillgänglig
samlingslokal. Vid det laget hade det ändå börjat hända något,
åtminstone i lagstiftningen, för samma år fick Byggnadsstadgan
en ny regel som sa att allmänna lokaler skulle vara tillgängliga för
32