Åratal ur handikapphistorien - HandikappHistoriska Föreningen

arn fanns långt tidigare. 1757 utfärdades ett kungligt brev om
att ”dårskap och fallandesot” (epilepsi) var hinder för att gifta sig.
Det skulle dröja två hundra år innan lagarna om äktenskapsförbud
avskaffades. 1969 togs förbudet bort för personer med epilepsi
och 1974 för personer med psykisk funktionsnedsättning eller
utvecklingsstörning. I dag får man gifta sig om man har ”rättslig
handlingsförmåga”, det vill säga förstår innebörden i handlingen.
I början av 1900-talet fick de rashygieniska tankarna fäste hos
många läkare och politiker, från höger till vänster. Folkhemsbyggare
som Alva och Gunnar Myrdal ansåg att folkstammen skulle förbättras.
1922 öppnades Statens institut för rashygien och 1935
kom Sveriges första steriliseringslag som gjorde det möjligt att
tvångssterilisera människor. 1941 skärptes lagen och justitieminister
KG Westman förklarade varför:
”Syftet är att sanera den svenska folkstammen, att befria den
ifrån fortplantning av arvsanlag som leda till att i framtida generationer
det förekommer individer, som icke äro önskvärda
medlemmar av ett sunt och friskt folk.”
Lagen fanns kvar till 1975. Av dem som steriliserades var 93 procent
kvinnor trots att ingreppet är betydligt mer riskabelt för
kvinnor än för män och trots att kvinnors fertilitet inte varar hela
livet. Många av kvinnorna hade en utvecklingsstörning eller psykisk
funktionsnedsättning. 1997 skrev Maciej Zaremba en artikelserie
om steriliseringspolitiken i Dagens Nyheter. Artiklarna ledde till
att personer som blivit tvångssteriliserade kunde få 175 000 kronor
i ersättning från staten.
Samhällets rätt att omyndigförklara människor fanns kvar långt efter
det att tvångssterilisering hade förbjudits. Omyndigförklaringen
försvann 1989 och ersattes med förvaltarskap. I och med det fick
alla svenska medborgare över arton år rätt att rösta.
44