sid VI & IX sid VI & IX - Lunds universitet - ny startsida

More documents

Recommendations

Info

Namn: Jan-Evert Svensson. Ålder: 60 år. Arbete: Personalchef på Matematisk-naturvetskapliga fakulteten. Familj: gift med Ann- Christl Sjöstedt, ansvarig för högre utbildningar i Landskrona, barn och barnbarn. Åsikt: Glädje och gemenskap på jobbet är produktivt. Ge utrymme för kravlösa och avstressande möten, typ långfika fredag eftermiddag. Kan fungera som ”landningsbana” efter arbetsveckan. Var observant på arbetskamraterna och försök förhindra att någon ”går in i väggen”. X ”Jag hade alla symptomen – utom ont i magen” Många är fast beslutna att sluta stressa, aldrig ta i ett papper mer än en gång och att lära sig säga nej… – Det är som nyårslöften – det håller en vecka. Och så lär det förbli så länge vi förväntas utföra mer med mindre resurser, säger Jan-Evert Svensson. Själv har han ändå lyckats stressa av – men först efter en hjärtinfarkt och en svår utmattningsdepression. Jan-Evert Svensson har nyss fyllt 60 år. Han ser utvilad ut och verkar tillfreds med tillvaron. Han kommer lite sent till vårt möte, men så har han också unnat sig att promenera hit. Han var bara 22 år och nytutexaminerad fil kand när han ”tog värvning” inom universitetsvärlden. Först vid Lärarhögskolan i Malmö, sedan vid LU. Sedan mitten av 80-talet har han arbetat med personalfrågor vid centralförvaltningen, de senaste sju åren som personalchef på MN-fakulteten. Till meritlistan hör också drygt sex år som ordförande för tjänstemännens fackklubb ATF. Normalt talar han inte så mycket om hur han mår. Det har de senaste årens erfarenheter inte ändrat på – han gör ett undantag för LUM, för sakens skull. Han vet att hans erfarenheter speglar vad många känner, både lärare, doktorander och administratörer. Fick hjärtinfarkt De hade just firat hustruns dotters 25-årsdag när Jan-Evert Svensson drabbades av hjärtinfarkt för tre år sedan. Han hade haft känningar länge, men läkarna trodde att det var magen som krånglade. Det gjorde Jan-Evert Svensson också, fram till tolv på natten då alla gästerna gått hem. – Jag tog mig uppför trappan till sovrummet, men sen var det stopp. Hade de inte bott så nära sjukhuset, hade han kanske inte levt idag. Riktigt hur allvarligt det var förstod han först efteråt. – De kallade in alla barnen till hjärtintensiven. Det fanns ju något skäl till det. Jan-Evert Svensson blev kvar nio dagar på sjukhuset. En ballongsprängning gav fri passage i hjärtats kärl, och efter några månader var han fit for fight igen, tyckte både han och läkarna. – Jag återgick till heltid, och tänkte att jag får försöka stressa mindre. I början gick det bra, men utan att han visste hur, var allt snart som vanligt igen. Man kan gärna jobba både 120 och 150 procent, om man är motiverad och känner tillfredställelse, menar han: – Men kastas man med femminutersintervaller mellan olika frågor, och aldrig hinner gå tillbaka till det man höll på med innan, och om man förväntas vara tillgänglig varenda minut, helst också på fritiden, och basresurser samtidigt skärs ner, så att man som chef inte har det administrativa stöd man hade innan… ja, då blir man stressad. Efter ett tag började Jan-Evert Svensson sova dåligt på nätterna. Han kunde inte koncentrera sig, glömde saker – både på jobbet och hemma. Namn på vänner och bekanta, t o m enkla ord och uttryck föll bort. Han som alltid haft ett verbalt flöde. – Jag trodde jag fått Alzheimers… Doktorn stack en broschyr i handen på honom, där han fick pricka av sina symptom på en lång lista. – Jag hade alla, utom ont i magen. Diagnosen blev utbrändhet.”Du får börja från noll”, sa doktorn, och sjukskrev honom heltid. Den utmattningsdepression som drabbat honom berodde både på hjärtinfarkten, det sorgearbete som en infarkt i sig medför, och på arbetsbördan. Men Jan-Evert Svensson stannade bara hemma ett par månader. – Jobbet är ju roligt också! Jag gick tillbaka på halvtid. Och det har jag fortsatt med i ett år nu. Lyckas han hålla sig till 20 timmars jobb i veckan? Jo, det går – för det mesta – tack vare en omorganisation. De snabba ärendena har han sluppit – de handhas av en självstyrande grupp med fyra personalhandläggare. Jan-Evert Svensson har själv fått delvis andra arbetsuppgifter. Men den Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten befinner sig i en svår ekonomisk situation, tjugo miljoner kronor ska sparas, och män-
niskor sägs upp. Hur påverkar det honom? ”Jag hanterar det” säger han. Han är sedan tidigare van vid att ta i svåra frågor. Det är sönderstyckningen av tiden, inte arbetsuppgifterna i sig, som är besvärligast, vidhåller han. I jobbet som personalansvarig består arbetstillfredställelsen i att ta mänskliga hänsyn i samband med beslut som drabbar enskilda. Det var också främst detta behov av att göra ett bra jobb, som tidigare drev honom till utbrändhet, har han efterhand insett. Enda alternativet var att göra allt som krävdes av honom, plus försöka ge det där extra, för den egna yrkesstolthetens skull. – Det är svårt att anpassa sig till den allt lägre kvalitetsnivå som både minskande resurser men också andra förändringar tvingat på oss. Vem har ansvar för att sätta stopp för utbränningen inom högskolevärlden? – Ytterst regeringen som dragit ner på resurserna och samtidigt ökat kraven på oss, säger Jan- Evert Svensson. Men förstås också den lokala ledningen och cheferna. Även kolleger och familj har en skyldighet att försöka hejda den som håller på att bränna ut sig: – Men man har också ett stort ansvar själv. Ett problem är alltså att den normala självbevarelsedriften sätts ur spel när kraven ökar och resurserna minskar. Just för att den ökade arbetsbördan kommer i konflikt med behovet att uppleva kvalitet i det man gör. Det finns förstås också en realistisk rädsla att utkonkurreras, inte minst i forskningsvärlden. – Man nonchalerar kroppens signaler och omgivningens varningar. Och kör sig själv i botten, i tron att man kanske inte har en botten. Men faktum är att man passerat den för länge sen när man själv väl upptäcker hur illa det står till. I det läget finns inga marginaler längre. Finns andra värden Det är okej att jobba hårt i avgränsade perioder, menar Jan-Evert Svensson, om man får känna att man blir färdig med det man gör. Om man inte upplever den belöningen och ändå kör på i samma takt, handlar det mer om vanans vakt och egna prestationsbehov än om arbetsgivarens krav. Kanske. Jan-Evert Svensson suckar. För egen del tycker han att han funnit en möjlig väg, men för den stora organisationen ser han ingen lösning. Ändå är det vad som måste till, annars kommer folk att lämna universitetet tror han, och tänker inte minst på de unga, doktoranderna. Återväxten kräver att det ges plats för människan. – Det finns andra värden än jobbet. Själv har Jan-Evert Svensson fått två möjligheter att fortsätta, som han uttrycker det. Underförstått: fortsätta leva. Det är inte säkert han får en tredje. Därför tänker han hålla stressen stången. Det är inget nyårslöfte. BRITTA COLLBERG ”Tala om stressen” Sjukskrivning brukar vara första åtgärden för personer med riktigt svåra stressymptom som vänder sig till Företagshälsan. – Hjärtproblem, ångest och depressioner kan göra det direkt skadligt att arbeta, säger företagspsykolog Lennart Nordberg. Sjukskrivningen angriper inte orsakerna, men innan patienten orkar ta itu med problemen måste han eller hon sova ut ordentligt. Stressymptomen varierar och vanligast är värk, lätt depression och magkatarr. Men långt ifrån alla söker professionell hjälp. Frågan är hur kan man hjälpa dessa anställda? Det övergripande ansvaret för arbetsmiljön ligger hos rektor och förvaltningschef men har delegerats till prefekter och avdelningsföreståndare. Birgitta Lindgren, personalkonsulent, understryker därför vikten av utbildning för att hantera arbetsmiljöfrågor. Prefektutbildningen som ges två gånger om året borde vara obligatorisk, anser hon. – Det är dags att ”normalisera” de psykosociala frågorna, dvs föra upp dem på dagordningen i vardagsarbetet, säger Birgitta Lindgren, som inte tror stress och arbetsbelastning diskuteras i högre grad vid dagens personalmöten. Huvudskyddsombudens roll som länkar mellan personal och arbetsgivare har också ifrågasatts. Skyddsombudens status måste höjas, så det blir ett uppdrag som tas på allvar. För att reda ut orsakerna till den ökade långtidssjukskrivningen bland kvinnliga doktorander har Personalenheten anlitat två psykologistudenter som ska analysera frågan. En arbetsgrupp som nyligen tillsatts med representanter från facket, Serviceenheten, Personalenheten och kansliet för humaniora och teologi ska också lämna förslag på hur man kan förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Förslagen ska lämnas till universitetets skyddskommitté där universitetsdirektör Peter Honeth är ordförande. Birgitta Lindgren hoppas dessutom att ett lokalt så kallat samverkansavtal snart ska kunna slutas vid LU. Projektet ”Samverkan för utveckling” syftar till att få igång en dialog mellan parterna ute på arbetsplatserna istället för regelrätta förhandlingar. – Tanken är att utvecklingssamtal och arbetsplatsträffar ska få en viktigare ställning ute på institutionerna. Personalenheten håller också på att skapa en hemsida om psykosocial arbetsmiljö, med ”goda exempel” och en ”gästbok” där besökaren kan diskutera arbetsplatsproblem med andra universitetsanställda. Pehr Osbeck, SULF, tror att en reguljär handledarutbildning är viktig för att förbättra doktorandernas situation. – Handledarna har mest kontakt med doktoranderna och måste vara väl insatta i hur dessa har det. De bör också få mer tid till just handledning. På vissa institutioner har handledartimmarna halverats de senaste åren. Många åtgärder för att motverka stressen kostar pengar, påpekar Pehr Osbeck, som tror att ytterligare resurser är en förutsättning för att lyckas. ULRIKA OREDSSON • Hur hanteras de psykosociala frågorna på din arbetsplats? Skriv till LUM: LUM@info.lu.se XI
Page 1 and 2: De utbrända sid VI & IX LUNDS UNIV
Page 3 and 4: Programmerad för sjukdom och häls
Page 5 and 6: Ann Thuring Jönsson, biomedicinsk
Page 7 and 8: sockenstämman med prästen i spets
Page 9 and 10: INSIDORNA • INSIDORNA • INSIDOR
Page 11 and 12: Det indirekta påslaget blir lika v
Page 13 and 14: Ekonomi på miljö Är frihandel oc
Page 15 and 16: Sparförslag hotar experimentverkst
Page 17 and 18: Sanimir Resic är ordförande i gru
Page 19 and 20: LTH-projekt ska locka de bästa En
Page 21 and 22: om vattentornet. Ursprungligen skul
Page 23 and 24: Rektorsuppmaning 1 maj: ”Lunds st
Page 25 and 26: Öppna ateljéer på Konsthögskola
Page 27 and 28: Det händer vid Lunds universitet s
Page 29 and 30: Utriainen i värmeöverföring: ”
Page 31 and 32: MAGNUS KORS- GREN får Anna Greta C
Page 33: Allt fler stressar Antalet chefer s
Page 37 and 38: Studenterna Clinton Palumäki och K
Page 39 and 40: livsnjutare? så långt som att på

sid VI & IX sid VI & IX - Lunds universitet - ny startsida

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?