Ladda ner Insikt nr 3 2012 - Lafa

More documents

Recommendations

Info

▼ PRIDE-SEMINARIUM då man känner den verkliga gemenskapen! De är min familj och de stöttar mig till 100 procent och försvarar mig om någon skulle komma med en dum kommentar.” ANDRA HBTQ-UNGDOMAR berättar om tystnad och utanförskap, om rädslan som hugger tag i bröstet när någon säger ”bara vi inte har en bög i laget!”. För dem som är öppna med sin sexuella läggning eller identitet kan det handla om att ingen passar, man får aldrig bollen och kan inte visa hur duktig man är. Eller man får höra att de andra killarna satsat pengar på vem som först kan få ”bögen” att få stånd i duschen. Även om varje berättelse är unik kan vissa mönster skönjas och de bekräftas också av andra studier: – Homofobi är vanligast i manliga lagidrotter och minst vanligt i kvinnliga individuella idrotter, konstaterade Jesper Fundberg. När han studerade 13–14-åriga fotbollskillar i ett medelklassområde fann han tre oskrivna regler som villkorade gemenskapen: 1. Spela inte som en kärring! 2. Håll bögavstånd! 3. Spela inte som invandrarkillarna i grannförorten! (”å ena sidan alldeles för macho och å andra sidan för feminina när de gnäller och skriker när de får en tackling”) – De var väldigt intresserade av varandra, ville titta och vara nära, men intimiteten var tabubelagd och komplicerad. Genom att skapa avstånd till kvinnor, homosexuella och invandrare försökte de konstruera en slags manlig normalitet som vit, svensk heterosexuell pojke, förklarade Jesper Fundberg. DENNA STRÄNGA maskulinitetsnorm är förstås begränsande för alla idrottande killar, men i synnerhet för dem som på något sätt avviker från normen, som homo- och bisexuella. För lesbiska och bisexuella tjejer är det generellt lite lättare. – Det som kan vara väldigt förtryckande för män i lagidrotter kan för tjejer i stället bli befriande, ibland uppstår till och med en ”homonorm” i laget då fler är homo- än heterosexuella. Det är fantastiskt att höra en del berättelser, som tjejen som kom fram till att hon var lesbisk, började spela ishockey och träffade sin första tjej i laget, sa Frida Darj. Men, tillade hon, sådana solskenshistorier gäller förstås inte alla idrottande lesbiska tjejer. 20 INSIKT 3/12 – För dem som inte kommit ut blir det viktigt att fläta håret och sminka sig på plan och vara så feminin som möjligt eftersom vissa idrotter i sig uppfattas som så maskulina. Man känner en press att visa att man absolut inte är flata. Medan homo- och bisexuella ungdomar har blandade erfarenheter av idrottande är berättelserna från transungdomar mer homogent negativa. Mathilda Piehl konstaterade att många duktiga idrottsutövare slutar i tonåren eftersom de stöter på så många problem i sportsammanhang. – De flesta transungdomar undviker omklädningsrummet och vet inte i vilket lag de ska träna när de blir äldre eller efter könsbytet, det saknas regler och policy. – Många kommer ut för första gången till sin tränare i och med att situationen med omklädningsrummet blir ohållbar. Tränaren får på så sätt en väldigt viktig roll, ungdomen befinner sig i en osäker process, kanske inte har definierat sig klart ännu, och man kan fråga sig om tränarna har den rätta kompetensen? Vi tror inte det. Mattias Hjelmberg medgav att Riksidrottsförbundet har jobbat väldigt lite med transfrågor hittills och att det finns mycket att fundera över och ta tag i. Han hävdade dock att Riksidrottsförbundet inte har så mycket att säga till om när det gäller reglerna för en viss idrott, till exempel avseende kön eller vikt, eftersom de bestäms av de olika specialidrottsförbunden. – Och vad gäller omklädningsrum så är föreningarna hänvisade till de utrymmen som finns, till exempel i skolor och kommunala lokaler. Traditionellt har omklädningsrummet varit mötesplatsen där man har genomgångar, man vill inte ta tid från själva träningen i träningshallen. Men visst går det att lyfta frågan, var ska vi ha våra samlingar? Frida Darj menade att det går att hitta lösningar som gör det lättare för transungdomar att idrotta men att det finns ett motstånd. – Det finns flera exempel på idrottsföreningar där man har försökt driva transfrågor, ”kan ni sätta upp duschdraperier i omklädningsrummet så att man kan duscha utan att visa upp sig?”. Ett duschdraperi är billigt men det blir en lång diskussion. Det handlar alltså inte om pengar utan om ett motstånd som har med kön och sexualitet att göra. En person i publiken påpekade försiktigt att Tyresös tjejlag i fotboll jublar efter seger mot Brommapojkarna. män har en annan fysik än kvinnor generellt sett och att det gör frågan om transpersoner och idrott komplicerad. – Ett P14-lag (med 14-åriga pojkar, reds anm.) slår ett damlag i division 2 eller 3 hur lätt som helst. Även om alla ska vara välkomna överallt kan jag se ett problem, för killar springer fortare och hoppar högre. En kille som är transperson och vill leva som tjej har ju en annan grundfysik än en kvinna har, hur ska det kunna bli rättvist? Frida Darj svarade: – Jättebra att du lyfter den här frågan för den är ju en orsak till könsuppdelningen, om vi inte hade könsgrenar så hade vi förmodligen bara sett män i OS till exempel. Det är en av de utmaningar vi står inför när vi jobbar med
apporten om hbtq-ungdomar och idrott, det saknas enhetliga regler vilket gör det väldigt problematiskt för transungdomar. Hon berättade om en lesbisk förening i USA som har gjort en medicinsk och väldigt konkret manual för hur man kan hantera frågan med transpersoner inom high schooloch collegeidrotten; om hormonnivåer, när man tränar med vem, när man byter lag i tävlingar och så vidare. – Vi ska skicka ut den på remiss och se om den går att applicera i Sverige. Men, fortsatte Frida Darj, när det gäller idrott för yngre barn finns ingen anledning till ”könsbesattheten”, eftersom pojkar och flickor då har mycket lika förutsättningar fysiskt. Mathilda Piehl höll med: – Varför inte börja med mixlag och vänta med uppdelning tills man blir lite äldre? Det är redan en realitet på landsbygden där det inte finns tillräckligt med ungar. Där blandar man både kön och åldrar för att överhuvudtaget kunna få spela. Annars är det ovanligt med blandade grupper i fotboll, barnen delas ofta in i pojk- och flickgrupper redan i 6-årsåldern. ETT ANNAT, lite känsligt, ämne som togs upp på seminariet var vuxnas, inte minst idrottsengagerade föräldrars, roll och ansvar när det gäller hbtq-ungdomars situation i sportsammanhang. Det är lätt, och kanske bekvämare, att tro att det främst är andra barn och ungdomar som står bakom utfrysning och trakasserier, men i verkligheten är vuxna inte sällan LASSE SANDSTRÖM/SCANPIX FAKTA IDROTTEN ÄR EN folkrörelse som till största delen bygger på ideella krafter, flertalet tränare av barn- och ungdomslag är föräldrar. Det finns 20 000 föreningar i Sverige som är anslutna till 69 olika specialidrottsförbund, till exempel fotbollförbundet och friidrottsförbundet, som i sin tur är anslutna till Riksidrottsförbundet (RF). RF företräder den samlade idrotten mot allmänhet och myndigheter och andra aktörer och ska stödja specialidrottsförbundens utveckling. Idrott ansluten till RF är förstås inte den enda idrott som finns, många väljer kommersiell idrott på gym eller jogging och skidåkning med mera på egen hand. pådrivande. Mathilda Piehl summerade med en rak fråga: Hur ska vi tackla problemet med elaka föräldrar? Mattias Hjelmberg replikerade: – Vi inom idrottsrörelsen är helt beroende av föräldrar, den är uppbyggd av föräldrar och de insatser de gör. Men det finns förstås rötägg även där och det vi måste göra är att lyfta de här frågorna och andra värderingsfrågor. Vi vill gärna ha starka föreningar med styrelser som står upp för värderingarna i föreningen, vi måste gå emot en trend där föräldrar lämnar ifrån sig ansvaret för hur miljön ska vara och i värsta fall ser idrotten som en hyfsat billig ”barnpassning”. Paneldeltagarna var överens om att kunskap är den viktigaste nyckeln till att förbättra idrottande hbtq-personers situation och flera i publiken var inne på samma spår. – Riksidrottsförbundet borde gå på förbunden mycket kraftigare så att de förstår att det är allvar och skickar sina styrelser och ledare på de utbildningar och seminarier som finns, ansåg en tränare i publiken. En annan röst var inne på samma spår: – Det är ändå RF som fördelar pengarna, drygt 1,5 miljard till idrotten i Sverige varje år. Kan man då inte ställa utbildningskrav på föreningarna? Mattias Hjelmberg redogjorde för de olika ”pengapåsarna” som Riksidrottsförbundet delar ut och öppnade delvis för att en av dem kan komma att knytas till vissa villkor. – Specialidrottsförbunden får 500 miljoner kronor varje år att fördela till barn- och ungdomsidrotten i det så kallade Idrottslyftet. Vi ser nu över villkoren inför 2013, bland annat om vi kan lyfta hbtq-frågorna tydligare. HANNA ÅDIN LÄS MER OM undersökningen av unga hbtq-personers relation till idrott på www.rfsl.se/idrott. 3/12 INSIKT 21
Page 1 and 2: 3/12 Om hiv, sex & sånt Järfäl
Page 3 and 4: ☎INSIKT ringde till … SARA S JO
Page 5 and 6: sex och samlevnad Det började med
Page 7 and 8: Och så här tycker eleverna … El
Page 9 and 10: om hur man som rektor kan implement
Page 11 and 12: ILLUSTRATION: DIANA REYBEKIEL eller
Page 13 and 14: KAROLINA HÖÖG AIDSKONFERENS VISIO
Page 15 and 16: ehandling. Men trots att kliniken f
Page 17 and 18: ligger i) erbjuder man dessutom gra
Page 19: IDROTT OCH HBTQ: FÖR FEM ÅR SEDAN
Page 23 and 24: Hansson Bocangel. Inte minst därf
Page 25 and 26: ANNA DAHLQVIST James Burke och Aman
Page 27 and 28: n i Liverpool tion som erbjuder oli
Page 29 and 30: Stort sug efter resekondomer En tra
Page 31 and 32: Ingjuter mod och självkänsla ”A

Ladda ner Insikt nr 3 2012 - Lafa

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?