Bilaga 6 - Kulturhistorisk analys - Nordisk Vindkraft

More documents

Recommendations

Info

Figur 1. Översiktskarta. Utredningsområdet markerat med svart ring. Områdesbeskrivning Vindkraftparken planeras bestå av fem vindkraftverk på berget Ängersjökölen inom Ängersjö bys utmarker. Berget Ängersjökölen ligger i ett landskap med skogklädda berg som domineras av barrskog och däremellan många våtmarker och sjöar. Såväl Ängersjökölen som omgivande skogsmark är starkt präglad av modernt skogsbruk. I det närliggande landskapet inom ett par mils radie finns flera berg och höjdryggar upp till drygt 660 m över havet. Inom en omkrets av 10 km kring Ängersjökölen är själva Ängersjökölen högst med sina knappt 620 m.ö.h. Närmsta samhälle är byn Ängersjö med ett 40-tal invånare, cirka tre kilometer norr om Ängersjökölen. Byn vetter söderut mot Ängersjön vilket ger fri utsikt mot berget på andra sidan sjön. Närmaste fäbovall är Öjingsvallen som ligger ca 1,2 km öster om berget. Huvudorten Sveg ligger knappt 3 mil VNV om Ängersjökölen. Tidigare undersökningar Området har tidigare inventerats efter forn- och kulturlämningar i samband med Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1971 och 1994. Mellan åren 1998 och 2002 pågick ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt med utgångspunkt i Ängersjö. I projektet, Flexibilitet som tradition, har bland annat medverkat arkeologer, vegetationsekologer och etnologer. Projektet har resulterat i ett flertal rapporter som belyser områdets utveckling och historia. Områdets kulturhistoria Människor har uppehållit sig i området kring Ängersjö sedan äldsta stenålder. Längs stränderna av sjöarna Ängersjön och Öjingen finns ett 20-tal stenåldersboplatser registrerade i fornminnesregistret, samt ytterligare några lösfynd från stenåldern. Bland annat har en kölskrapa påträffats vid sjön Stor- Öjingen, ett redskap som vanligtvis bedöms vara mellan 6000-9000 år gammalt. Ytterligare fynd från socknen kan dateras till yngre stenålder (Lindh 1992: 15-16). 2
En pollenanalys från Ängersjö visar att landskapet kring byn öppnades upp omkring år 1600 f.Kr., något som möjligen kan tyda på att människor då hade boskap och började nyttja området för skogsbete (Mogren 1998:2-3). Även vid fäbodvallen Öjingsvallen, som ligger ca 1,5 km öster om utredningsområdet och idag utgör fritidshusområde, har en pollenanalys utförts. Den visar att betesindikerande växter har förekommit i mindre mängd från tiden omkring 500 e.Kr. Betet verkar dock inte ha haft någon större påverkan på skogen i området, vilket tyder på att området kan ha nyttjats för skogsbete i mindre omfattning (Karlsson 2001: 14, 20). Strax norr om Öjingsvallen finns två fångstgropssystem för älg, bestående av åtta resp. fem gropar. En av dessa gropar har daterats med C14-metoden till ca 1700 f.Kr. (Mogren 1998: 2). Dateringen får dock betraktas som något osäker eftersom fångstgropar är mycket svårdaterade och endast en grop i systemet har undersökts. Under tidig medeltid upptogs den första odlingen i Ängersjö med omgivningar, enligt resultat från pollenanalyser och arkeologiska undersökningar av odlingsterrasser. Före det finns inget som tyder på att en bofast befolkning ska ha funnits i området och förmodligen har det under järnåldern nyttjats av en nomadiserande befolkning med jakt och boskapsskötsel som primära näringar. En bofast befolkning tillkom alltså troligen under den agrara kolonisation som skedde i södra Norrland under sen vikingatid till tidig medeltid. Det tidigare nämnda Ängersjöprojektet, Flexibilitet som tradition, har studerat de fäbodar som ligger nära byn och som tros vara av medeltida ursprung, bland annat Öjingsvallen. Där har man odlat korn och råg under i stort sett hela medeltiden, men en stor och öppen vall anlades förmodligen under sen medeltid eller tidig modern tid. Det verkar dock inte som att man under den perioden har använt vallen för slåtter (Karlsson 2001: 21-22). Under medeltiden användes Ängersjös utmarker även till järnframställning, vilket ett flertal järnframställningsplatser i byns närhet vittnar om. Fem blästbruksplatser i Ängersjö har daterats till 1300-1500-talen (Johansson 1992: 25-26). En blästerugn har påträffats vid Öjingshedarna, strax öster om utredningsområdet. Första gången som Ängersjö omnämns i skriftliga källor är år 1542, i Hälsinglands skattebok, då ska sex bönder ha funnits i byn. Efter detta etablerades ett fåtal gårdar under de kommande århundradena. Från mitten av 1800-talet kom skogsbruket att bli en alltmer dominerande näring i Mellannorrland och Ängersjö var inget undantag. Då byn var som störst bodde över 400 personer i socknen, varav de flesta arbetade inom skogsbruket (Mogren 1998: 13). Skogsindustrin har påverkat kulturlandskapet i hög grad och exempel på lämningar som kan finnas i skogsmarken är skogskojor, kolbottnar och flottningsanläggningar. Ängersjöprojektet har försökt att dokumentera det dynamiska utmarksbruket i trakten, vilket har skapat en ovanligt stor kunskap om bygdens landskapsutveckling (Johansson 2004). Sammantaget kan man konstatera att både Ängersjö och Öjingsvallen, som är de bebyggda platser som ligger närmast Ängersjökölen, har brukats sedan tidig medeltid. Även byns skogar har varit flitigt använda i utmarksbruk sedan medeltiden och kanske tidigare, för bete, jakt 3
Page 1 and 2: Ängersjökölen Kulturhistorisk ka
Page 3: Bakgrund Med anledning av att en vi
Page 7 and 8: Ängersjö. När man reste sig stö
Page 9 and 10: Figur 2. Översikt med kända forn-

Bilaga 6 - Kulturhistorisk analys - Nordisk Vindkraft

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?