Bilaga 6 - Kulturhistorisk analys - Nordisk Vindkraft

Ängersjökölen
Kulturhistorisk karakterisering
inför vindkraftpark
Härjedalens kommun, 2010
Amanda Jönsson
RAPPORT – JAMTLI 2010:7
ISSN 1654-2045

Innehållsförteckning
Bakgrund s. 1
Uppdraget s. 1
Områdesavgränsning s.1
Metod s.1
Definitioner s. 1
Områdesbeskrivning s.2
Tidigare undersökningar s. 2
Områdets kulturhistoria s. 2
Byggnadsminnen s. 4
Kända forn- och kulturhistoriska lämningar s. 4
Påverkan och rekommendationer s. 5
Kompletterande utredningar s. 5
Referenser s. 6

Bakgrund
Med anledning av att en vindkraftpark planeras på Ängersjökölen i Härjedalens
kommun har Jamtli på uppdrag av NV Nordisk Vindkraft utfört en
kulturhistorisk karakterisering av det berörda området.
Uppdraget
Syftet med uppdraget är att utifrån befintlig kunskap om berört område beskriva
dess kulturhistoriska karaktär. Beskrivningen ska vara översiktlig men ändå ge en
uppfattning om områdets markanvändningshistoria och kända innehåll av forn-
och övriga kulturlämningar. I rapporten ska även beskrivas eventuell påverkan på
kulturmiljöer som berörs av den planerade vindkraftsetableringen samt
rekommendationer hur man avser att skydda och visa hänsyn till forn- och
kulturlämningar som kan komma att ligga invid kommande byggnationer.
Den kulturhistoriska karakteriseringen ska utformas för att kunna ingå i MKBarbete
samt utgöra underlag för ev kommande tillståndsprövning, i första hand
prövning enligt Kulturminneslagen.
Områdesavgränsning
I det undersökta området ingår, förutom det föreslagna exploateringsområdet,
även miljöer i ett större påverkansområde. Med påverkansområde menas här i
första hand visuellt påverkansområde. Det kan även innebära funktionella
samband med företeelser utanför exploateringsområdet, t ex fäbodar vars
hemgård ligger utanför själva exploateringsytan.
Metod
Arbetet har inneburit genomgång av äldre och yngre kartmaterial från
lantmäteriet, ortnamn, ministerialregister (innehåller uppgifter om födda, döda,
vigda och flyttade personer) för äldsta belägg av orter i kyrkoarkiv,
hembygdslitteratur, fornminnesregistret för genomgång av redan nu kända
fornlämningar, tips på fornlämningar från Skogsstyrelsen och tips från
allmänheten till Jamtli samt genomgång av topografiskt arkivmaterial och andra
historiska källor. Insamlade uppgifter har därefter utgjort underlag för en
översiktlig beskrivning av områdets kulturhistoriska karaktär.
Definitioner
I texten används flera gånger begreppen fast fornlämning och övrig
kulturhistorisk lämning. Med fast fornlämning menas att lämningen skyddas av
Kulturminneslagen och att eventuell påverkan på lämningen måste godkännas
och beslutas av länsstyrelsen. Övrig kulturhistorisk lämning betyder att
lämningen inte har något skydd som fornminne enligt Kulturminneslagen. Dessa
lämningar har istället ett skydd enligt Skogsvårdslagens hänsynsparagraf. I
korthet innebär det att avverkningar, markberedning och skogsbilvägar skall
planeras så att så lite skada som möjligt åsamkas kulturmiljön. Kraven på hänsyn
får dock inte vara så omfattande att pågående markanvändning avsevärt
försvåras. Skogsvårdslagen hanteras av Skogsstyrelsen.
1

Figur 1. Översiktskarta. Utredningsområdet markerat med svart ring.
Områdesbeskrivning
Vindkraftparken planeras bestå av fem vindkraftverk på berget Ängersjökölen
inom Ängersjö bys utmarker. Berget Ängersjökölen ligger i ett landskap med
skogklädda berg som domineras av barrskog och däremellan många våtmarker
och sjöar. Såväl Ängersjökölen som omgivande skogsmark är starkt präglad av
modernt skogsbruk. I det närliggande landskapet inom ett par mils radie finns
flera berg och höjdryggar upp till drygt 660 m över havet. Inom en omkrets av 10
km kring Ängersjökölen är själva Ängersjökölen högst med sina knappt 620
m.ö.h.
Närmsta samhälle är byn Ängersjö med ett 40-tal invånare, cirka tre kilometer
norr om Ängersjökölen. Byn vetter söderut mot Ängersjön vilket ger fri utsikt
mot berget på andra sidan sjön. Närmaste fäbovall är Öjingsvallen som ligger ca
1,2 km öster om berget. Huvudorten Sveg ligger knappt 3 mil VNV om
Ängersjökölen.
Tidigare undersökningar
Området har tidigare inventerats efter forn- och kulturlämningar i samband med
Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1971 och 1994.
Mellan åren 1998 och 2002 pågick ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt med
utgångspunkt i Ängersjö. I projektet, Flexibilitet som tradition, har bland annat
medverkat arkeologer, vegetationsekologer och etnologer. Projektet har resulterat
i ett flertal rapporter som belyser områdets utveckling och historia.
Områdets kulturhistoria
Människor har uppehållit sig i området kring Ängersjö sedan äldsta stenålder.
Längs stränderna av sjöarna Ängersjön och Öjingen finns ett 20-tal
stenåldersboplatser registrerade i fornminnesregistret, samt ytterligare några
lösfynd från stenåldern. Bland annat har en kölskrapa påträffats vid sjön Stor-
Öjingen, ett redskap som vanligtvis bedöms vara mellan 6000-9000 år gammalt.
Ytterligare fynd från socknen kan dateras till yngre stenålder (Lindh 1992: 15-16).
2

En pollenanalys från Ängersjö visar att landskapet kring byn öppnades upp
omkring år 1600 f.Kr., något som möjligen kan tyda på att människor då hade
boskap och började nyttja området för skogsbete (Mogren 1998:2-3). Även vid
fäbodvallen Öjingsvallen, som ligger ca 1,5 km öster om utredningsområdet och
idag utgör fritidshusområde, har en pollenanalys utförts. Den visar att
betesindikerande växter har förekommit i mindre mängd från tiden omkring 500
e.Kr. Betet verkar dock inte ha haft någon större påverkan på skogen i området,
vilket tyder på att området kan ha nyttjats för skogsbete i mindre omfattning
(Karlsson 2001: 14, 20).
Strax norr om Öjingsvallen finns två fångstgropssystem för älg, bestående av åtta
resp. fem gropar. En av dessa gropar har daterats med C14-metoden till ca 1700
f.Kr. (Mogren 1998: 2). Dateringen får dock betraktas som något osäker
eftersom fångstgropar är mycket svårdaterade och endast en grop i systemet har
undersökts.
Under tidig medeltid upptogs den första odlingen i Ängersjö med omgivningar,
enligt resultat från pollenanalyser och arkeologiska undersökningar av
odlingsterrasser. Före det finns inget som tyder på att en bofast befolkning ska
ha funnits i området och förmodligen har det under järnåldern nyttjats av en
nomadiserande befolkning med jakt och boskapsskötsel som primära näringar.
En bofast befolkning tillkom alltså troligen under den agrara kolonisation som
skedde i södra Norrland under sen vikingatid till tidig medeltid.
Det tidigare nämnda Ängersjöprojektet, Flexibilitet som tradition, har studerat de
fäbodar som ligger nära byn och som tros vara av medeltida ursprung, bland
annat Öjingsvallen. Där har man odlat korn och råg under i stort sett hela
medeltiden, men en stor och öppen vall anlades förmodligen under sen medeltid
eller tidig modern tid. Det verkar dock inte som att man under den perioden har
använt vallen för slåtter (Karlsson 2001: 21-22). Under medeltiden användes
Ängersjös utmarker även till järnframställning, vilket ett flertal
järnframställningsplatser i byns närhet vittnar om. Fem blästbruksplatser i
Ängersjö har daterats till 1300-1500-talen (Johansson 1992: 25-26). En blästerugn
har påträffats vid Öjingshedarna, strax öster om utredningsområdet.
Första gången som Ängersjö omnämns i skriftliga källor är år 1542, i
Hälsinglands skattebok, då ska sex bönder ha funnits i byn. Efter detta
etablerades ett fåtal gårdar under de kommande århundradena. Från mitten av
1800-talet kom skogsbruket att bli en alltmer dominerande näring i
Mellannorrland och Ängersjö var inget undantag. Då byn var som störst bodde
över 400 personer i socknen, varav de flesta arbetade inom skogsbruket (Mogren
1998: 13). Skogsindustrin har påverkat kulturlandskapet i hög grad och exempel
på lämningar som kan finnas i skogsmarken är skogskojor, kolbottnar och
flottningsanläggningar.
Ängersjöprojektet har försökt att dokumentera det dynamiska utmarksbruket i
trakten, vilket har skapat en ovanligt stor kunskap om bygdens
landskapsutveckling (Johansson 2004). Sammantaget kan man konstatera att
både Ängersjö och Öjingsvallen, som är de bebyggda platser som ligger närmast
Ängersjökölen, har brukats sedan tidig medeltid. Även byns skogar har varit
flitigt använda i utmarksbruk sedan medeltiden och kanske tidigare, för bete, jakt
3

med fångstgropar, järnframställning, fäbodbruk och slåtter samt modernt
skogsbruk med flottning, kolning osv.
Byggnadsminnen
Cirka 4,5 kilometer nordväst om Ängersjökölen ligger byggnadsminnet Halla.
Torpet Halla (Ängersjö 17:6), i Ängersjö socken ca 2,5 km sydväst om byn
Ängersjö på Hallaberget. Halla togs upp som ett bondetorp under Ängersjö by
1809. På gården i näst intill väglöst land bedrevs sedan jordbruk fram till 1965.
I en utpräglad skogsbygd som trakterna kring Ängersjö, var skogsarbete som
timmerhuggning, körning och flottning, liksom boskapskötsel viktiga delar av en
gårds ekonomi. Denna ekonomi involverade både kvinnor och män. På Halla
svarade periodvis boskapskötseln för en större del av ekonomin än jordbruket.
Halla tilldelades skogsmark vid laga skifte 1916. Skogsindustrins snabba
expansion under slutet av 1800-talet medförde inte bara en utkomstmöjlighet för
männen inom jordbruket, utan även för kvinnorna. Räkenskaper från Halla visar
att jordbrukarhustrun producerade och sålde livsmedel till skogsarbetarlag och
därtill skötte bokföringen. Periodvis var även skogsarbetare inhysta på Halla.
Hallas fäbod, Öjingsvallen, låg två kilometer sydöst om Ängersjökölen. Fäboden
är ej längre i drift men vårdas och har informationsskyltning.
Kända forn- och kulturhistoriska lämningar
För karta över nu kända lämningar i området, se figur 2 längs bak i rapporten.
Utredningsområdet har inventerats av Riksantikvarieämbetet två gånger, först för
ekonomiska kartan 1971 och därefter vid revideringsinventering 1994. Inom
utredningsområdet finns idag inga kända lämningar registrerade i
fornminnesregistret.
På ett avstånd av ca 2-2,5 km från områdets ytterkanter är dock sedan tidigare
flera kända lämningar. Väster, sydväst och sydöst om utredningsområdet är tre
fäbodar registrerade, Sandtjärnsbergsvallen, Kullvallen och Gammelvallarna i
närheten av Öjingsvallen. Gammelvallarna är bedömd som fast fornlämning. På
Öjingsvallen är det registrerat en hölada med fäbodristningar. Ristningarna
skildrar jakt på ren och fågel samt troligen älg. Jakten utförs av män på skidor,
ofta iklädda hög hatt. Årtalet 1790 är angivet.
Norr och sydöst om området är 14 boplatser av stenålderskaraktär registrerade.
På boplatserna förekommer det skärvsten och avslag av kvarts. Alla boplatser
utom en har bedömningen fast fornlämning. En boplats har bedömts som
bevakningsobjekt.
En blästbrukslämning (järnframställningsplats) är belägen öster om området,
blästbrukslämningen består av en blästerugn.
En ca 2,8 km lång färdväg är registrerad öster och norr om området, i den norra
delen är en kavelbro, ca 47 m lång. Kavelbron har undersökts och daterats till
senare delen av 1700-talet. Vid färdvägens norra ände är en båtlänning
registrerad. Båtplatsen användes som uppdragningsplats för båtar längs vägen
mellan Ängersjö by och Öjingsvallen. Längs färdvägens sträckning är även en
vilsten (naturföremål/-bildning med tradition). Folk på vandring från fäbodarna
vid sjön Öjingen skall ha vilat vid denna plats innan de fortsatte mot byn
4

Ängersjö. När man reste sig stötte man tummen i stenen och på så sätt uppstod
en grop i stenen.
Nordväst om utredningsområdet är fem kolningsanläggningar bestående av
kolbottnar. Kolbottnarna är efter både res- och liggmilor. I sydöst är två
kolningsanläggningar, båda efter resmilor. I närheten av dessa är en husgrund
efter en kolarkoja. Nordöst om området är en husgrund, troligen efter en
kolarkoja.
Söder om området är tre färdvägar registrerade, samtliga är kavelbroar i en stig.
Stigen leder fram till en dammvall och en husgrund, båda dessa lämningar härrör
från flottning. Dammvallen anlades år 1883. Ytterligare en dammvall är
registrerad väster om området. Denna dammvall användes till att justera
vattenflödet till närliggande myrslåtter.
Väster om området är två fångstgropssystem. Det ena är ca 260 meter långt och
består av åtta fångstgropar. Det andra systemet är ca 150 meter långt och består
av fem fångstgropar.
En kemisk industri (tjärdal) är belägen sydöst om området
Norr om undersökningsområdet är ett småindustriområde. Inom området är
rester efter kvarn, såg och vadmalsstamp. Dessa skall enligt uppgift ha funnits i
en byggnad från år 1763. Dammvallen i området är troligen byggd 1915. Inom
området finns också rester av en kraftstation.
På fyndplatsen öster om utredningsområdet har en stockbåt hittats.
En plats med tradition är registrerad i norr. Enligt traditionen skall en jätte ha
kört ned här med sin guldsläde. Byborna grävde efter den men fann ingen
guldsläde.
Påverkan och rekommendationer
Inom själva exploateringsområdet på Ängersjökölen finns idag inga kända forn-
eller kulturlämningar. Området är idag präglat av det moderna skogsbruket. Så
som vi känner landskapet idag med dess kulturhistoriska innehåll kan
vindkraftverken inte sägas utgöra någon större påverkan i negativ bemärkelse.
Den påverkan på kulturmiljön som kan förväntas är i stället att söka i områden
utanför själva den planerade vindkraftparken där vindkraftverken, beroende på
höjd och synlighet, kan komma att påverka landskapsbilden. Förslag på platser
för fotomontage för att bedöma visuell påverkan är enligt denna utredning
Ängersjö by, Öjingsvallen samt byggnadsminnet Halla. Samtliga dessa platser är
miljöer där området kring Ängersjökölen varit av stor vikt för utmarksbruk av
olika slag. Samtliga ligger vid kartmässig bedömning inom det visuella
påverkansområdet.
Kompletterande utredningar
Om det blir aktuellt med ytterligare arkeologiska utredningar i området skulle
dessa i så fall ha som primärt syfte att ta reda på om det finns idag ej kända
fornlämningar och övriga spår efter mänsklig verksamhet i området. I det nu
aktuella utredningsområdet finns möjligheten att finna spår från de närliggande
5

yarnas utmarksbruk, såsom fångstgropar, slåttermarker med rester av lador,
kolbottnar och skogshuggarkojor mm. Ytterligare en möjlig lämningstyp skulle,
med tanke på den höglänta terrängen, kunna vara fågelfångstanläggningar av
sten, sådana är dock hittills okända i dessa trakter.
Som helhet får dock sannolikheten för att det i dag finns ej kända lämningar i
området bedömas som liten med undantag för lämningar efter skogsbruket som
tidigare endast i undantagsfall har registrerats. Detta antagande grundas på att
området inventerats vid två tillfällen av Riksantikvarieämbetet samt de
undersökningar som utförts i Ängersjöprojektet. Det aktuella exploateringsområdet,
Ängersjökölen, består dessutom av högsta partierna av ett berg som,
såvitt vi kunnat bedöma, främst nyttjats för jakt, skogsbete och skogsbruk.
Möjligheten att finna nu ej kända lämningar kan dock öka beroende på var
tillkommande vägar till vindkraftparken planeras.
Referenser
Litteratur
Johansson, Ella. 2004. Blir det någonsin slutforskat i Ängersjö? I: Zipsane,
Henrik (red). Jämten 2005. Jamtli förlag, Östersund.
Johansson, Magnus. 1992. Ängersjömark. En studie av det agrara kulturlandskapet och
dess lämningar under medeltid och nyare tid i Ängersjö, Hälsingland. C-uppsats Arkeologi,
Stockholms universitet. Ängersjö rapport 1.
Karlsson, Hanna. 2001. Öjingsvallen vid sjön Öjingen. En pollenanalytisk studie av en
fäbodvall i Ängersjö, Hälsingland. Examensarbete i biologi, institutionen för skoglig
vegetationsekologi, SLU Umeå.
Lindh, Barbro. 1992. Fångstkulturen i Ängersjö. Studie av en hälsingesocken från stenålder
till medeltid. C-uppsats i arkeologi, Stockholms universitet. Ängersjö rapport 2.
Mogren, Mats. 1998. Ängersjö genom 8000 år – en föränderlig historia. Härjedalens
tryckeri, Sveg.
Otryckta källor
Torpet Halla. Länsstyrelsens i Jämtlands län hemsida
http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/amnen/kulturmiljo/byggnadsminnen/her
jedalens_kommun/torpet_halla.htm
Inventering och bedömning av naturvärden - Gruppstation Ängersjökölen -
Planerad vindkraft i Härjedelens kommun, Jämtlands län. 2009.
Lantmäterimyndigheternas arkiv
Fornminnesregistret.
6

Figur 2. Översikt med kända forn- och kulturlämningar. Exploateringsområdet med svart begränsningslinje
7

RAPPORTSERIE – JAMTLI, 2010
ISSN 1654-2045
2010:1 Hunge kapell – Antikvarisk kontroll vid restaurering 2008-2009
Martina Berglund
2010:2 Älvros klockstapel – Antikvarisk kontroll vid restaurering 2009
Martina Berglund
2010:3 Lillhärjåbygget – Antikvarisk kontroll vid restaurering av Benladan 2009
Martina Berglund
2010:4 Högen – Antikvarisk kontroll vid restaurering av härbre (byggnad IX), 2009
Martina Berglund
2010:5 Ovikens gamla kyrka – Förundersökning av putsen på kyrkan och bogårdsmuren
Christina Persson
2010:6 Bröcklingberget – Kulturhistorisk karakterisering inför vindkraftpark
Amanda Jönsson
2010:7 Ängersjökölen – Kulturhistorisk karakterisering inför vindkraftpark
Amanda Jönsson