sidorna 9-16 - Finlands svenska baptistmission

More documents

Recommendations

Info

12 På pingstmissionens årskonferens i Vörå i början på juli hade man en smått exotisk talare som höll ett intressant anförande om relationerna mellan israeler och palestinier. Det var Labib Madanat som sedan 1993 är generalsekreterare för det Palestinska Bibelsällskapet, med en personal på 19 personer och säte i Jerusalem. Innan han åtog sig det jobbet var han pastor för Jerusalem Alliance Church under fl era år. Han är född i Jerusalem och är utbildad diplomingenjör. Studierna bedrevs i Irak och Jordanien. Labibs fru heter Carolyn och kommer från England. De har tre barn. Svårt representera palestinierna – Det är inte lätt att vara representant för det palestinska folket, sade Labib då han började sin framställning. Den bästa utgångspunkten är Jesus, som är a och o, början och slutet. Då jag bad till Herren sade jag: Jag vill inte ha någon färdig agenda. Jag är inte ute efter att vinna sympati för palestinierna. Jag känner mig som Johannes Döparen då alla uppmärksammar israelerna, sade jag en gång då jag blev intervjuad av en norsk journalist. – Jag gläder mig, men inte utan smärta. Guds avsikter står över de nationella programmen. Guds agenda är inte ett visst landområde utan fullkomlig frälsning. Som palestinsk kristen är jag tillfredsställd och fylld av Faderns kärlek. Jag är fullt erkänd och accepterad i Kristus. I honom har jag mitt fulla värde. Jag är återlöst genom Jesu dyrbara blod. Satan vill distrahera – Satan vill att vi ska bli distraherade. Jag ser hur församlingar på olika håll i världen faller i hans fälla. Jag är fri, jag har ingen annan agenda än Jesus Kristus, där jag fi nner strömmar av välsignelser så att jag kan älska mitt eget folk, och också mina fi ender. Om jag inte kan älska mitt folks fi ender, då älskar jag inte mitt eget folk. Om jag inte älskar det judiska folket, kan jag inte helt förmedla evangeliet till mitt eget folk. Labib Madanat berättade om en incident då judiska soldater misshandlat och förödmjukat några kristna palestinier vid en vägspärr. – Efteråt frågade palestinierna soldaterna om de fi ck be för dem. Det fi ck de. De bad och lade händerna på soldaterna, varvid en av dem bröt samman och berättade hur illa han tyckte om sitt liv. ”Vad är det de fl esta tänker på då man nämner ordet ’palestinier’?” frågade Labib. Jo, det är Arafat, Hamas, självmordsbombare, terrorister… – Det är den här bilden som Satan vill att du ska ha, därför att han inte vill att vi ska se Guds bild i varandra. Om vi inte gör det, kan vi inte heller älska med Guds kärlek. – Jesus kallade oss till självförnekelse. Det är en välsignad väg. Palestinska Bibelsällskapet Labib berättade också lite om Palestinska Bibelsällskapets olika verksamhetsformer. Förutom med bibelförsäljning jobbar Bibelsällskapet med fl era utvecklingspro- Missionsstandaret Inte lätt vara representant för det palestinska folket Labib Madanat, generalsekreterare för det Palestinska Bibelsällskapet, besökte Finland Labib Madanat, generalsekreterare för det Palestinska Bibelsällskapet, besökte under sin tid i Finland bland annat den fi nlandssvenska pingströrelsens sommarkonferens i Vörå, där han deltog i ett seminarium. jekt runtom i de palestinska områdena, bl.a. i Gaza, Bir Zeit och också i Jerusalem. Efter att han blivit bekant med den palestinska kulturministern har Bibelsällskapet en stående inbjudan till en stor årlig bokmässa på Gazaremsan. – Vi får också åka utomlands och representera palestinierna på internationella bokmässor. Ett annat exempel på nya möjligheter ger Labib då han berättade om Abu Haman, en muslim som suttit 18 år i ett israeliskt fängelse. Han var en av de fångar som utväxlades på 80-talet. – I Abu Haman mötte jag inte en bitter muslim. Herren har använt den mannen till att ge oss tillstånd att öppna en bokhandel i Nablus. Vi hade kämpat med att få ett sådant tillstånd i två år. För honom tog det bara tre-fyra dagar att ge oss tillståndet. Bibelsällskapet har också fått kontakt med undervisningsministeriet så att de nu har tillträde till 25 palestinska skolor. Frihet kommer inte utifrån – Det är inte vare sig palestinier eller israeler som hindrar oss i vårt arbete. Ibland tror jag att vi har större frihet än folk i Europa. Jag tycker det är svårt att leva i Europa, jag trivs bättre bland palestinierna där jag är hemma. Om jag någon gång är deprimerad, far jag till Gaza för att höra vittnesbörd om hur folk tar emot Kristus överallt. Frihet kommer inte utifrån. ”Om Sonen gör er fria är ni verkligen fria.” Fullkomlig kärlek driver ut rädslan. – Jag älskar muslimerna, jag har dem att tacka för mitt liv. Jag älskar judarna, inte för att jag vill smickra känslorna bara. Jag ser Gud avbild i dem. Det fi nns hopp att vi ska se hela skönheten i Jesus. Och vi är inte naiva, inte uppe i det blå, inte drogade, FOTO: STEN-GÖRAN ÖIÖJESTRÖM vi lever i verkligheten. Vi ser hur Guds ord befriar. Varje folkslag speciellt för Gud – Jag tror att Gud har en speciell plan för judarna att komma tillbaka till Gud. Jag tror det som står i Bibeln, även om jag inte förstår allt. Men i dag är frälsningens dag, jag kan inte sitta och vänta på någon speciell dag eller tid. Jag tror på Guds löften för det judiska folket. De gäller än idag. Men jag tror också att varje folkslag är speciellt för Gud, för Faderns hjärta. Jag tror att det judiska folket har rätt till sitt eget land där de kan leva tryggt. Inte bara för att det står i profetiorna, men som en grundläggande rättighet. För mig är det inte fråga om ”hur mycket land”. Men palestinierna (ca 3,5 miljoner) har bott i samma områden i hundratals år. Situationen är mycket ond. Det som är en välsignelse för ena sidan tycks vara en förbannelse för den andra. Om vårt hopp endast står till ett jordiskt land, är vi det mest missledda av folk. En smak av Jesus – Jag är en Jesusperson. Församlingens uppgift är att gå ut och vara en smak av Jesus. Vi vill som Palestinskt Bibelsällskap inte bara vara en organisation som distribuerar Bibeln, utan vi vill också hjälpa till rent praktiskt, bl.a. genom att ge humanitär hjälp. I en artikel, skriven av Satu Toukkari och Kerstin Hagberg, för Piplia säger Labib bl.a.: ”I Gaza är vi med i hälsoutvecklingsprojekt för kvinnor och barn tillsammans med fl era andra organisationer, bland annat Fida International, de fi nskspråkiga pingstvän- nernas utlandsarbete. Arbetet är väldigt långt att bygga broar, att betjäna människor i deras behov, kort sagt att vara närvarande som kristen. Människorna vill bli bemötta som människor. De vill se ett ansikte. De vill också höra om Bibeln och skaffa sig en sådan. Viktiga arbetsformer är också undervisningsprogrammen för ungdomar och barnarbetet som görs tillsammans med humanitära hjälporganisationer. Ungdomsprogrammet syftar till att utbilda unga kristna till ungdomsledare i sina församlingar. De kristnas ställning som minoritet är ofta känslig. Speciellt de unga kan känna skam och mindervärde för att de har en annan tro. De katolska, ortodoxa och evangeliska kyrkorna vill tillsammans uppmuntra ungdomarna att se sin egenart som en styrka och att hitta sin kristna identitet som palestinier.” Vid presstillfället efteråt sade Labib bl.a. att han ser hopp på båda sidorna, även om oförsonligheten är stor både bland israeler och palestinier. – Jag ser mera tecken på försoning bland dem på den politiska vänsterkanten än bland kristna. Palestiniernas sociala situation Arbetslösheten bland palestinierna är mycket stor. – 70-75 % är utan arbete och utkomstmöjligheterna är minimala. Illegalt arbete i Israel bestraffas med fängelse. Den som hamnat i fängelse kan friges mot böter och borgen. Men en person kan köpa fri endast en fånge. – Jag tror på en rättvis Gud, sade Labib. Men jag har aldrig hört ordet ”förlåtelse” nämnas i fredsprocessen. Det är förlåtelse som för med sig helande, inte rättvisan. Det är i långa stycken en fråga om val, vad man väljer att koncentrera sig på, som hat etc., eller att man försöker göra någonting konstruktivt åt situationen. Jag kan inte ändra den övergripande situationen, men i en given by kan jag göra något konkret. Som exempel på konkreta hjälpåtgärder nämner Labib ett projekt i en by där 300 människor fi ck hjälp med en bevattningsanordning, och senare fi ck de genom ett annat projekt elektricitet till sina hus. – Människorna fi ck hopp genom detta. Palestinska Bibelsällskapet bedriver också ett projekt som går under namnet Palestinian Child (Det palestinska barnet). – Det fi nns 600-800 palestinska byar som inte har någon lekplats för barnen. Att palestiniernas samhällssituation är mycket svår vill väl ingen bestrida. Men faktum är att de får väldigt mycket hjälp från bl.a. FN. Det nämnde inte Labib. Palestinierna lär vara den folkgrupp som får mest stöd per capita. Vart går alla dessa pengar kan man undra? Familjen är palestiniernas styrka Labib jämförde familjen i Europa och i Palestina och konstaterade att man bland palestinierna fortfarande har familjeenhet. – Detta är hörnstenen i vårt samhälle. Vi delar brödet. Vi är i detta avseende före er här i Europa. S-G LILJESTRÖM
Nordiska baptistkvinnor möttes i Kiponniemi De nordiska baptistkvinnornas konferens hölls 12-15 augusti i Kiponniemi ca 14 km väst om Jyväskylä. Baptistkvinnorna anlände till Kiponniemi på torsdag från olika håll i Finland och några från Sverige, Norge, en från Danmark och vice ordföranden i EBWU (Europeiska baptistkvinnornas förbund), Livija Lamé, kom från Lettland. Vi fi ck mat då vi anlände och sedan sökte vi upp våra rum. Klockan 19 var det samling där vi hälsades välkomna av fi nska baptistkvinnornas ordförande Eija Kuula. Sedan följde presentation av de olika kvinnoförbunden. För musiken och sången stod systrar na Tiina och Jenni. Lördagens morgonandakt höll Berit Nilsson. Hon läste ur Psalm 71 och talade om undren i våra liv och konsten att se dem. Tua Långnabbba spelade på fi ol till sångerna. För bibelstudierna svarade den pensionerade cancerläkaren Taimi Vanaselja. Hennes ena rubrik kom från Ps 57: ”Jag ropar till Gud den högste, till Gud som fullbordat sitt verk för mig”. Hon sade bl.a. att en nära kontakt med Gud uppnår vi endast genom att med själ och hjärta vara i bön. Jesus själv som hade en nära kontakt med Gud behövde också be, det kan vi läsa om i Mark. 1:35 och Luk. 5:15-16. Vi behöver bönen för att få de rätta direktiven i våra liv. Utan Gud kan vi ingenting göra som det står i Joh. 15:5. Studiet avslutades med bön i smågrupper. På fredagseftermiddagen besökte vi Petäjävesis gamla trä kyrka som är byggd 1763-1765. Den var fi n och mycket välbevarad och används flitigt sommartid för bröllop, dop, gudstjänster och kon serttillfällen. Sedan gjordes vi en ångbåtskryssning på Päijänne. Det tog två timmar. Vädret bjöd på både solsken och regn. Vi hade trevligt och gjorde nya bekantskaper bland medsystrarna. Vid kvällens program höll Tuula Puusaari i trådarna. Hon är bosatt i Kokkola. Tua spelade igen på fi ol, bl.a. spelade hon Stormskärs Maija. Livija Lamé berättade om EBWU-styrelsens arbete och de ras beslutet att varje måndag be för varandra i styrelsen, och för baptistsystrarna i de olika länderna inom EBWU. Hon önskade också att vi skulle hänga med i denna bönekedja varje måndag om det passar. LÖRDAGENS morgonandakt leddes av Annika Jerlbäck från Sverige. Hon talade om att följa sin inre röst. Hon följde sin inre röst till sist och började läsa teologi. Idag är hon lokalpastor i en församling i Stockholmsområdet. Taimi Vanaseljas andra bibelstudium inleddes med en lovsångsrörelse. Dagens första rubrik var ” Samtal med Gud ”. Vi kan jämföra vår Gudsrelation med förhållandet i ett äktenskap. Det skall vårdas och man skall samtala med varandra. Så är det också med relationen till Gud. Gud talar till oss genom bönen, Bibeln, människor, drömmar eller i vårt inre. Hennes andra rubrik var ”Bönesvar”. I Psalm 139:16-19 kan vi se varför det inte alltid blir så som vi önskar med våra bönesvar. Även detta studium avslutades med bön i smågrupper. Lördagseftermiddagen gick åt till att se på fi lmen ”Lilja 4-ever” och diskussion efteråt om traffi cking, dvs sexhandel med kvinnor från andra länder. Ämnet togs upp eftersom Sveriges baptist- FOTO: GERD LÅNGNABBA Missionsstandaret 13 Under helgen ingick även ett besök i Petäjävesi gamla träkyrka från 1750-talet. Den är välbevarad och används sommartidfortfarande för olika förrättningar. Kyrkan fi nns för övrigt på Unescos världsarvslista. kvinnoförbund har engagerat sig i arbetet hur man kunde hjälpa fl ickor och kvinnor som blir offer för detta. Det har blivit ett stort problem i Europa. På lördagskvällen hölls en nordisk afton med ”festmiddag”. Alla var festklädda, en del i folkdräkt. Programmet var mång sidigt med bl a gitarrmusik och sång av grup pen Trubaduurix. Dessutom sjöng Jenni Mantsinen och spelade piano, Tua Långnabba spelade fi nlandssvensk folkmusik på fi ol. Svenskorna presenterade tre kvinnor ur Bibeln för oss. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans. SÖNDAGENS gudstjänst leddes av Sinikka Sivonen som behandlade bönen Fader vår i sin inledning. Anneli Lohikko predikade om profeten Habackuk och speciellt tog hon upp Hab. 1:2,3,13, Hab. 2:2-3, 4,14,20, 3:17. Hon sade att det är viktigt att nära vår tro med att be och läsa Bibeln. Hennes slutsats var: Bönens vingar bär. Kirsti Liukko sjöng två kända sånger: ”O store Gud” och ”Han är min sång och min glädje”. Efter det var det mat och avslutning. Vi kramade om varandra och hoppades att vi ses någon gång. Igen lärde vi känna nya människor som vi gärna skulle vilja träffa på nytt. Det var lärorikt och roligt att vara med. GERD LÅNGNABBA Några av de ledande personerna inom det baptistiska kvinnoarbetet i Norden: (fr v) Doris Bernhardson, förbundssekr för SBKF (Sverige), Else- Mari Ericson, ordf SBKF, Inge Krabbe Sørensen, Danmark, Mai-Britt Vehkaoja, ordf SBFK, Eija Kuula, ordf för de fi nska baptist kvinnorna, Synnøve G Angen, ordförande för Norges baptistkvinnor, och Livija Lamé från Estland, vice ordförande i EBWU. FOTO: MARGIT SINISALO Från olika håll Nära 160 döda i massaker i Burundi Nästan 160 människor sköts, höggs eller brändes ihjäl sent på natten den 13 augusti i ett flyktingläger för kongolesiska tutsier i västra Burundi. Inhemsk hutumilis sade att den låg bakom massakern, men Burundis president sade att mördarna kom från Kongo-Kinshasa. Tidigt på lördag eftermiddag hade burundiska armén hittat 115 lik i Gatumbalägret några kilometer från kongolesiska gränsen. Minst 110 människor uppgavs ha sårats. Hutumilisen Nationella befrielsestyrkorna (FNL) sade att den hade utfört massakern som hämnd för arméns angrepp mot milisen dagarna före. En milistalesman sade att angreppet var riktat mot soldater och poliser som sökt skydd inne i lägret. De uppgifterna avfärdades dock av myndigheterna, som sade att det inte fanns en enda soldat bland dödsoffren. När Burundis president Domitien Ndayizeye besökte det FN-organiserade Gatumbalägret den 14 augusti hävdade han att mördarna var ”element” från Kongo-Kinshasa. Han hänvisade till de första utredningsresultaten som antydde att gärningsmännen varit en blandning av kongolesiska armésoldater och milismän, inkluderande burundiska hutuer. Vittnen uppger sig ha hört en rad lokala och regionala språk när mördarna ropade till varandra. Presidenten sade att om mördarna var från Kongo skulle Burundi vidta ”allvarliga åtgärder” mot grannlandet. Även Rwandas president Paul Kagame var djupt upprörd. – Detta visar vad vi har sagt hela tiden, att de det förekommer händelser som omvärlden och FN blundar för, där människor dödas i östra Kongo just för att de är vad de är, sade Kagame. En burundisk armétalesman beskrev attacken mot lägret som ett inslag i ett pågående folkmord på tutsierna i regionen. Tusentals kongolesiska tutsier, banyamulenge, har flytt till Burundi de senaste månaderna efter militära oroligheter i Södra Kivuprovinsen i Kongo-Kinshasa. De säger sig frukta för sina liv i det instabila hemlandet, där tidigare såväl regeringstrupper som olika milisstyrkor och kongolesiska civila begått övergrepp på banyamulenge. (TT) Baptisternas Världsallians’ rådsmöten i Seoul Mer än 300 delegater från 33 länder som deltog i BWA:s möten i Seoul, Korea, 26-31 juli nominerade nästa ordförande för BWA, återutnämnde den nuvarande generalsekreteraren och godkände nya riktlinjer för medlemskap och ett femårsprogram för global evangelisation. David Coffey från England nominerades till nästa ordförande för BWA för åren 2005-10. Tjugo nya vice ordförande valdes också. Coffey, generalsekreterare för det Engelska Baptistsamfundet sade i ett tal till de församlade: ”Det beslut som ni just tagit bekräftar att detta är min kallelse från Gud under de kommande åren. Att få bli installerad i uppgiften i mitt hemland nästa år är ett stort privilegium.” Denton Lotz, generalsekreterare för BWA, återvaldes för en ny femårsperiod som börjar 2005. Lotz vädjade om enhet och förnekade anklagelser för liberalism som riktats mot BWA. (Linda Falimy/BWA) Melin lämnar Kyrkans Tidning Chefredaktör Olav S. Melin lämnar vid årsskiftet Kyrkans Tidning i Sverige som han då lett i fem år. Beslutet mognade under semestern. Vad han i stället ska syssla med är öppet. – Jag tycker fem år är en ganska lämplig period. Det mesta som man kan göra hinner man med på den tiden. Risken för slentrian finns också när man är ensam ledarskribent, säger han. Landshövding Mats Svegfors, styrelseordförande i Svenska Kyrkans Press som ger ut KT, har bara gott att säga om Melin. – Han har gjort en väldigt bra insats och KT har blivit en viktig röst i den svenska diskussionen kring kyrkans roll i samhället. Att ha en kunnig och nyanserad kommentator har betytt mycket, inte minst i den rätt intensiva debatt som förekommit hos oss. /…/ Nu ser han fram emot nya utmaningar. Vad det blir ska förhoppningsvis klarna under hösten. Stannar du i Sverige? – Det verkar naturligt eftersom vi har en dotter som har två år kvar i gymnasiet. (Hufvudstadsbladet/Birgitta Jernvall Ingman)
Page 1 and 2: Våra bilder talar Konst- och bokda
Page 3: Krönikan Knutby inom oss Domarna h
Page 7 and 8: AUGUSTI Kl 6.55 27 Pamela Granskog

sidorna 9-16 - Finlands svenska baptistmission

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?