Fluor i kariesprofylaxen 2013.pdf

Upprättad av: Giltighetstid Fastställd av Version nr Dokumenttyp
Eva Borssén, avd pedodonti Umeå 20130101-20406300 Styrgruppen 2.3 Riktlinjer
Fluor
Den regelbundna exponeringen för fluor via framför allt tandkräm i samband med
tandborstning utgör en av huvudförutsättningarna för att kariesförekomsten hos barn och
ungdom skall kunna hållas under kontroll.
Valet av fluorhalt i tandkräm baseras på
o Ålder
o kariesrisk
Målet med all lokal fluorbehandling är att öka mängden tillgänglig fluor i tandens
hårdvävnad. Behandlar man en tandemaljyta med fluor får man kapslar med en förening
av kalcium och fluor, kalciumfluorid. Skalet består av protein och fosfat. När vi är
laddade med fluor och äter socker blir omgivningen surare (pH-värdet sjunker), vilket
betyder att vätejoner (H+) frigörs. De löser ut mineraler som finns i tanden, men samtidigt
löser den sura miljön upp kapseln med kalciumfluorid. Då frigörs kalcium- och fluorjoner
som slår sig ihop med de utlösta mineralerna och bildar en förening av fluor och
hydroxylapatit. Den lagras in i tanden igen och upphäver skadan (remineralisering).
Under mycket sura förhållanden (< ph 4,5) t ex under gamla plaque approximalt hämmas
remineraliseringen trots höga koncentrationer av fluor och förhållandet ändras inte heller om
exponeringen för fluor ökar. För att öka utbytet av fluorbehandling måste i stället den
kariogena miljön förändras. Detta kan ske genom att före fluorbehandling utföra professionell
tandrengöring och antimikrobiell behandling av tandytan. Effekten av fluorbehandlingen ökar
om den kombineras med en förändring av den kariogena miljön i munhålan.
Karies drabbar i första hand nyframbrutna tänder. Sårbarheten är störst de första åren efter
eruption innan ytemaljen har hunnit mogna genom fluortillskott via saliven. För
approximalytor och andra molarens tuggyta är den största riskperioden för karies under de
första tre till fyra åren efter eruption. Undersökningar som genomförts under senare år
(Moberg-Sköld, Alm)) - och där en noggrann röntgenundersökning ingått - visar att det finns
betydligt mer emaljkaries approximalt i det unga permanenta bettet än vad som tidigare
rapporterats. Det är därför viktigt att utveckla metoder som förebygger emaljkaries, samtidigt
som redan befintliga skador i såväl emaljen som i dentinet progredierar långsammare.
Målet med föreliggande dokument är att göra en genomgång av den kunskap som föreligger
om fluor som kariesprofylaktiskt hjälpmedel och att utforma råd om hur fluor utnyttjas bäst i
tandhälsovårdsarbetet.
3