Ladda ner PDF - Tofsen
Ladda ner PDF - Tofsen
Ladda ner PDF - Tofsen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Chalmers Blattar!<br />
ÖNDER TUMAYER SARA GRUND<br />
Året var 1999 och ännu en andra<br />
ge<strong>ner</strong>ationens invandrare hade<br />
lyckats ta sig ur det gettoliv som<br />
präglat hela hans uppväxt. Han<br />
hade sökt Chalmers och kommit<br />
in. Hans framtid var säkrad, han<br />
skulle bli civilingenjör. Trots att hans barndomskamrater<br />
i slummen inte hade en susning<br />
om vad en civilingenjör var och gjorde,<br />
så visste dem en sak; Chalmers var en bra<br />
skola. Jag var bara 19 år då och trodde självklart<br />
som mina nära och kära. Trodde jag<br />
var redo att ta klivet in i teknologens värld<br />
och bli chalmerist. Självklart var jag inte<br />
det. Det dröjde ungefär två sittningar och<br />
en halv termin innan jag började ana oråd.<br />
Nånting var fel, jävligt fel. I den utsträckning<br />
som studietakten tillät någon närmre<br />
eftertanke, försökte jag komma på vad det<br />
var som kändes så konstigt. Jag, pusselbiten<br />
som inte passade men ändå hade forcerats<br />
på plats. Två år gick fort och efter en välbehövlig<br />
paus från studierna i form av ett sabbatsår,<br />
återvände jag till campus och verkligheten<br />
hann ikapp mig. Det dröjde dock inte<br />
länge innan jag kom underfund med sanningen.<br />
Jag var ju en blatte i en svennevärld!<br />
Svårare, och mer komplicerat än så var det<br />
inte. Det var helt enkelt i människorna, synsättet<br />
och handlingarna jag inte kände igen<br />
mig. Kalla det kulturkrock om du vill. Trots<br />
att jag föddes på Sahlgrenska och trots att<br />
mina föräldrar var väldigt angelägna om att<br />
jag skulle få börja i den lågstadieklass med<br />
minst antal invandrarbarn, så var det ett<br />
faktum att jag knappt hade några helsvenska<br />
vän<strong>ner</strong> när jag började på Chalmers. Än<br />
idag kan jag räkna dem på min ena hand.<br />
Det kanske inte är så konstigt att det för bara<br />
något år sen knappt fanns några aktiva inom<br />
styrelserna för kårföreningarna med invandrarbakgrund.<br />
I förhållande till antalet studerande<br />
med ett namn som klingade utländskt<br />
var de alldeles för få. Problemet var säkert<br />
inte att de som ville inte kom med, utan snarare<br />
att de fl esta inte ville beblanda sig med<br />
den »svenska kulturen« mer än vad som var<br />
nödvändigt under studietiden. Idén till en<br />
förening som skulle passa oss började formas<br />
i mitt huvud. »Chalmers Blattar«, en förening<br />
där vi helst inte tog på oss någon skitig<br />
overall, utan hellre en kostym. En förening<br />
där vi tillsammans kunde njuta av ölen istället<br />
för att trycka i oss den på 3 röda. En förening<br />
där vi inte lyssnade på nån eurodisco,<br />
utan hellre soulfunk eller arabesque. Svea<br />
disquar men det blir aldrig rent som jag så<br />
skämtsamt brukar säga!<br />
Men något svenskt har jag väl ändå fått i<br />
mig för jag vågade aldrig riktigt genomföra<br />
idén trots att konfl ikter alltid har varit<br />
en del av min vardag, ända sen jag var<br />
liten. Det var helt enkelt så vi förberedde<br />
varandra inför ett liv i vuxenvärlden.<br />
»Det som inte dödar...«-mentaliteten var<br />
både på gott och ont. Min första riktiga<br />
tankeställare kom efter att självaste<br />
kårordförande (för några år sedan) efter<br />
en hetsig och kort diskussion trodde att<br />
jag och några vän<strong>ner</strong> tänkte puckla på<br />
honom! Jag som aldrig varit en »fi ghter«,<br />
var det verkligen aggressivitet jag utstrålade<br />
eller handlade det snarare om andras<br />
konfl ikträdsla? Eller som i kön till nollka-<br />
laset, då ett gäng unga män med nollbrickor<br />
antagligen fi ck nog av den långa kön och<br />
ville skynda på processen genom att med<br />
samlad kraft putta och knö på människorna<br />
framför, varav jag var en. Efter ett antal<br />
tillsägelser från min sida och lika många<br />
bortförklaringar från deras, fi ck jag nog och<br />
satte hårt mot hårt vid deras nästa försök.<br />
Då tolkades det som att jag var den som var<br />
»Chalmers Blattar, en förening där vi helst<br />
inte tog på oss nån skitig overall«<br />
fi entligt inställd och aggressiv. För att inte<br />
göra bort mig inför mina internationella<br />
phadderbarn fi ltrerade jag även bort att de<br />
sjöng i kör att jag kunde suga kuk. Kanske<br />
var det min rädsla, för att hamna hos disciplinnämnden<br />
och bli relegerad, som satte<br />
stopp för ytterligare otrevligheter. Frågan är<br />
bara hur nästa blatte som råkar ut för detta<br />
kommer att reagera. Han kanske inte fi ck<br />
börja i den klass med minst invandrarbarn<br />
när han var liten...<br />
21
Change language