Ladda ner PDF - Tofsen

26
Lillebror och apberget
ELIAS SVENSSON ANNIE THORBURN
Chalmers tekniska högskola består av två campus. Det ena är det de fl esta vanliga
människor – i betydelsen icketeknologer – förknippar med Chalmers; klassiska
campus Johanneberg. Det andra ligger vackert beläget på Norra älvstranden; campus
Lindholmen. Även om vårens omorganisation har fört dem närmare varandra så
skiljer de sig på fl era punkter.
En betydande skillnad mellan dessa campus
är, ur studenternas synvinkel, närheten till
kåren och kårhuset. Campusuppdelningen
har lett till en viss negligering av
Lindholmen från studentkårens sida.
Julia Jonasson, som läser tredje året på
Designingenjörs-programmet, berättar att
man som student på Lindholmen främst
saknar kårhuset med alla dess funktioner
och möjligheter. Hon säger också att kåren
åsidosätter studenterna på andra sidan älven.
– I ettan fi ck vi inga fungerande log-in till
det trådlösa nätverket på kårhuset, även om
vi är lika mycket chalmersstudenter som
alla andra. Det fanns inte heller någon som
berättade det för oss eller som var villig att
hjälpa till, utan att man själv tjatade.
Hon berättar också att det sällan sitter några
anslag uppsatta på Lindholmen om de kalas
som anordnas i kårhuset.
– Man har ju ingen lust att åka upp till
Johanneberg var och varannan vecka bara
för att springa runt och kolla på alla anslagstavlor.
Enligt Julia leder avståndet mellan skolans
områden och dess studenter till att studentlivet
blir torftigare.
Gert Persson, ansvarig för campus
Lindholmen och viceprefekt på den nya
institutionen för Material- och tillverkningsteknik,
har en egen teori till varför
studentlivet blir något mindre utvecklat på
Lindholmen. Han menar att det är skillnader
i var studenterna befi nner sig i livet, att
högskoleingenjörerna ofta har familj och ett
eget socialt nätverk.
– De har inte tid med den typen av studentliv.
Deras studentliv blir mer som yrkeskollegors
samvaro. När jag pratar med dem så
får jag uppfattningen att de tycker att kåren
är ganska barnslig – elakt sagt, men jag tror
faktiskt att det är så. Studierna blir en del av
livet precis som jobbet är en del av livet för
yrkesverksamma personer, men det blir inte
hela livet. Det fi nns fl er sådana studenter
här på Lindholmen än på Johanneberg.
Men det är klart att det fi nns många väldigt
unga studenter här också som vill leva studentliv
och det gör de ju också, hoppas jag.
Campusuppdelningen har också en
annan konsekvens – ointresse. Studenter
på Johanneberg har i de fl esta fall aldrig
varit på Lindholmen, och vet ofta inte så
mycket mer än att det är en avlägsen del av
Chalmers. Det geografi ska läget på andra
sidan älven gör att resvägen känns ovanligt
lång och besvärlig. Kombinerat med brist på
kurssamarbete blir effekten att få orkar åka
dit annat än under nollkampen, ett besök
många snabbt glömmer bort. Avsaknaden av
anledningar att intressera sig för något annat
än sitt eget campus leder till en okunskap
som på olika sätt gör sig påmind.
Det har under några år varit på tal att
designutbildningarna på Chalmers, bland
annat Teknisk Design och Designingenjörs
programmet, skulle samlas på Lindholmen.
TD-studenternas svar på detta var ett unisont
nej, trots de många fördelar en placering
på Norra älvstranden i förlängningen
skulle innebära. Gert Persson förvånas av
reaktionen.
– Nordens största ansamling av företag som
sysslar med industriell design fi nns ju här
på Lindholmen. Var vill man som designstudent
vara? Det är klart man vill vara här.
Allt annat tycker jag är okunskap.
En annan aspekt är att en förfl yttning skulle
ha inneburit negativa effekter för utbildningen
på kort sikt – bland annat i form
av oreda och fl yttproblem – något som de
nuvarande studenterna naturligtvis inte vill
veta av. Man är också orolig att värdet på
utbildningen i andras ögon skulle sjunka om