vår idrott fototävli

omgärdade tillvaro de unga flickorna förde, ett led i den »emancipationssträvan»,
som just då fyllde tiden med nya fläktar och heta diskussioner.
De unga flickorna kanske kände att i gymna tiken låg en möjlighet
att spränga de bojor, som hittills bundit dem, och att de i den fick ge
fritt utlopp åt ett rörelsebehov som länge varit dem förmenat. Gymnastiken
var ett fönster mot friheten, friskheten och glädjen.
Tiden kring slutet av 1800-talet präglades av en tark fo terländskhet.
Det var Runebergs och Topelius' tid, då ,)sägnerna,) ldade vårt folk
och väckte den starkaste entusiasm och begreppet fosterland blev mera
medvetet, då ,)Sylvias vison sjöngs av ung och ga=al, då de högstämda
orden så väl passade in i hela livsföringen. Det låg därför ingenting oäkta
i de stora ord, som blev den nya gymnastikföreningens lösen: ,)Fosterlandets
väl, medmänniskors bästa, gymnastikens jramgång.,) Den tiden
hade man råd med idealism, och det var också en stark idealism som
lade grunden till det förbulld, som småningom blev en följd av de unga
flickorllas modiga start ut mot stöne frihet i fonn av en sundare fysisk
fostran.
Småningom uppmjukades åsikter och fördomar, och man fann ingenting
onaturligt i att unga flickor samlades till gymnastikövllingar,
var med om kälkpartier och åkte skridskor. Det var ej längre så modernt
att gå omkring bleksiktig eller ,)d åna» för det minsta, man v gade öppet
vidgå att de röda kinderna var hälsans och naturens färg. Gymllastikföreningar
vä:rle upp i alla våra städer, och år 1896 'ammanslöts de till
,)Finlands kvinnors gymnastikförbwld,). Men' man kan ej säga att idel
medgång mötte i arbetet. Oaktat elltusiasmen var stor fordrades dock
både mod och okuvlig tro att kämpa mot tidens prydhet och för tockade
konventionalism.
Att gymnastiken genast från början lades i kvinnornas egna händer
har haft sin stora betydel e. Det blev deras egen sak att utforma den
och föra den framåt. Det tvang fraUl krafter, som kan ke aldrig annars
v gat sig fram och vad som kanske betytt mest - det räddade åt gymnastiken
det specifikt kvinnliga, och det fördes från början in den starka
idealitet, som alltsedan dess präglat arbetet inom Kvinnogymnastikförbundet.
Visst var det ovant för kvinnorna att sitta i styrelser och framträda
offentligt. Men det har också givit oss en hei del förgrundsgestalter,
som tryckt sin personliga prägel p å gymnastiken och givit den dess målsättning.
Vi skriver i dag år 1953. Och vi gör oss frågan: hur mycket finns kvar
av den idealitet, som bars fram av de första pioniärerna? Rar den hållit
Stålld inför vår tids nyktra realism och framför allt illför den mäktiga
utveckling arbetet fått inom vårt gymnastikförbwld, en utveckling som
till stor del också är beroende av den sociala utvecklillgen i vårt land?
'10
Förnöjsamma ungdomar pd kurs pd Solvalla.
Ja, det är mycket som förändrats under de sjuttiofem r som gått,
Från att ha varit några gymnastikföreningar i städerna som samlat unga
kvinnor tili övning kvällar av mycket familjär natur en eller två gånger
i veckan, räknar förbundet nu med föreningar i s gott som varje svensk
landskommun. Inom dess ram samlas barn, unga, medelålders och äldre
kvinnor, och man strävar till att skänka varje intressegrupp det den
främst behöver. Idrott, lek, friluftssysselsättningar av olika slag har
ko=it till. Uppgiften har vidgats och fördjupats och kraven på ledarna
tälls allt högre. Föga kunde de första pioniärerna drömma om hur snabbt
utvecklingen skulle gå, hur vitt problemet ,)fysisk fostran» i själva verket
är. Och säkert är ännu långt ifrån sista ordet sagt vad som gäller denlla
utveckling. Vi har i dag till vår hjälp vetenskapell som analyserar och
väger alla för och mot, och vi den fysiska fostrans målsmän måste vara
tacksa=a över att också vårt arbetsområde äntligen blivit belyst av
vetenskapen ljus. Det kan ännu bli omvärderingar, starka positioner
kanske ramlar, men andra nya byggs säkert upp. Som en viktig' faktor
i allt ullgdomsarbete ko=er dock den fysiska fostran allt framgent
att räknas.
Vi känner kanske i dag en viss fruktan för att våra ideal ej skall h ålla
stånd i den nya tidens starka ljus. Och det är främst på tre punkter en
viss oro ansätter oss. Man har velat göra gällande att mycket av det
personliga och intima, som fön fanns att räkna med i arbetet på många
h åll börjar försvinna, att en viss ytlighet och maskinmässighet ofta nu-
11