vår idrott fototävli

tili de moderna simskolorna i vårt land, fanns det också intresse till övers
för ungdomens tävlingssimning. De nya simsätten - först trudgen och
senare crawl - gay säkert god fart åt tävlingsintresset, och i årsberättelsen
för år 1912 finner vi en första anteckning om tävlingar i sirnhopp
och simning för ungdom. Detta var det logiska förspelet till en ny form
av skolsimningar, där skoleleverna inte bara var åskådare utan också
agerade med i tävlingar. Redan i Helsingfors Simsällskaps berättelse över
verksarnheten år 1916 kan man läsa om simning för folkskolelever, om
direktör Uno Staudingers vandringssköldar, och det märkliga är, att
flickorna redan då var med.
De Sta1).dingerska sköldarna blev med tiden mycket populära och
varje simintresserad folkskolknatting visste vad de gällde och vilken
flickklass som erövrat flickornas sköld och vilken pojkklass pojkarnas.
Folkskolsköldarna följdes på 1920-talet av vandringspris för pojkskolor,
men det var alltjämt enbart fråga om stafettsimningar på 4 X 50 m, och
tävlingarna hölls utornhus på Ursins siminrättning. Någon omedelbar
förbättring innebar inte tillkomsten av sirnhallen i Helsingfors, men det
var dock här skolsimningarna skulle nå sin högsta popularitet.
Början av sirnhallsperioden såg dock inte direkt lovande ut. Antagligen
var det det nya med simning året runt som gjorde, att HSS-ledningen
inte genast såg chansen. Det var i stället tävlingar för både finska
och svenska skolor som till en början tog loven av Helsingfors Simsällskaps
tävlingar för de svenska skolorna. Det fa11l1s dock envisa och framsynta
män, som i skolsimningarna såg vad är, d.Y.s. mäkta populära tävlingar
och ett ypperligt tillfälle för nyrekrytering av simmare. Dessa entusiaster
med Åke Dahlman i spetsen gay inte tappt utan började småningom
arbeta upp skolsimllet. Från mitten av 1930-talet var skolsimningarna
i Sirnhallen redan inkörda och populariteten steg stadigt. Skolstafetterna
var nu fyra - 4 X 50 m flickor och pojkar skilt både för lärdomsskolor
och folkskolor - och dessutom hade man en liknande stafett
för scouter, pojkar och flickor. Av onödig »försiktighet» hade man dock
länge någon eller några nationella tävlingar med för att kunna locka
publiken med »11amn».
Under 1930-talets senare hälft togs steget fullt ut med enbart skoltävlingar
på programmet, samtidigt som individnella skoltävlingar i simning
infördes, och Helsingfors Simsällskap behövde inte ångra sig - skoltävlingarna
blev de roligaste, de talrikast besökta och de ekonomiskt mest
lönande tävlingarna i Sirnhallen. Programmet utökades med sirnhopp
och poängtävlingar mellan skolorna, och så blev man tvungen att dela
upp skoltävlingarna i två avdelningar och dessutom avskildes småningom
scouttävlingarna till skilda scoutsimningar. Kriget gjorde avbräck på
olika sätt, men det kunde inte dämpa intresset för skolsimningarna, som
40
Simrådsbasen Axel Mikkola i
kretsen av sina sköna adepter.
fortsatte i lika begeistrad grad efter kriget som före. På senare tider har
man dock kunnat konstatera en viss avmattning.
Den verkliga simmarskolan tycks Svenska normallyceum ha varit.
Skolan var på toppen redan på 1920-talet och är det alltjämt, men så
har den också haft så fina simmare som Harry Tiitinen, Charles Terenius,
Nils Kittilä, Herbert Hjorth, Kalle Fallenius och nu Erik Schönberg oel!
Harry Holman. Nya svenska läroverket har haft glansperioder med J alle
Forssell, bröderna Munck, E rik Paetau, Torsten Segercrantz m.f!. och
bröderna Grahn förde upp Nya svenska samskolall tili toppen. Segerrikt
var också Svenska lyceum med Carl Dsinnejs (Dufvenius) och Mattias
Henriksson i spetsen. Bland flickskolorna har Läroverket för gossar och
flickor klarat sig bäst sedan Lisa Hagelberg satte sprätt på skolans simning.
Skolsimningarna, när de var som bäst, kunde tjäna som mönster för
vilken a=an idrottsgren som helst, och det är faktiskt egendomligt att
inte andra än simmarna kunnat komma någonting sådant åstad. Och
vad är då orsaken till framgången med skolsimningarna? Ja, självfallet
till en del den, att simningen är den friskaste och fräschaste idrott man
kan tänka sig för ungdom, pojkar såväl som flickor. Men det är inte aUt.
De som till äventyrs ämnar arrangera skoltävlingar i n ågon annan idrott
än simning gör klokt i att ta kontakt med tidningspressen. Har man vunnit
pressen på sin sida, så är redan mycket vunnet, för det är av oerhörd