och kompetensutvecklingsprojekt på Uppsala kommuns fritidsgårdar

(1999: 202). Samma forskare menar att fritidspedagogernas yrkesfunktion i
de integrerade verksamheterna fjärmas från en fritidspedagogisk utgångspunkt
för att istället närma sig en skolpedagogisk. Han frågar sig därför varför
fritidspedagoger överhuvudtaget skall arbeta i integrerade verksamheter
och samverka i arbetslag med lärare (Calander 1999: 204).
I Uppsala var det i samband med en omorganisation som vissa fritidsgårdar
blev direkt underställda en rektor. Därför kan en orsak till den dåvarande
integreringen mellan fritidsgård och skola vara rent organisatorisk. Nationellt
är det andra skäl som lyfts fram; ekonomiska besparingar (Skolverket
1998), samt att fritidspersonalens kvalifikationer har betraktats som en pedagogisk
resurs att tillföra skolan. Calander menar dock att skolan inte har
strukturella förutsättningar att ta emot denna kompetens (Calander 1999:
206).
Ett tredje motiv till att integrera fritidsverksamhet och skola är, menar Calander,
att fritidspersonalens arbete anses vara värdefullt för barnen. Detta
stöds i Socialstyrelsens allmänna råd om barnomsorg, där det står att en ökad
samverkan och integrering mellan barnomsorg och skola ger ett varierat stöd
för barnens utveckling och lärande (Socialstyrelsen 1995: 9). Även i detta
sammanhang ser dock Calander en problematik, nämligen att fritidspersonalens
resurser generellt kommer de yngsta barnen till godo, medan de äldre
barnen, som också omfattas av den lagstadgade skolbarnomsorgen blir utan.
Det sker en exkludering av mellanstadiebarnen, vilket får som konsekvens
att fritidspedagogernas specifika yrkeskompetens inte utnyttjas på ett optimalt
sätt (Calander 1999: 207).
Utifrån bilden som framträder i forskningen, av en tämligen slitsam vardag
för fritidspersonal som arbetar inom skolans ramar, så kan själva genomförandet
av projektet Hand i hand tillskrivas en styrka och en vilja från Uppsala
kommun att lyfta och stärka fritidsledarna i Uppsala. Efter denna korta
resumé av tidigare organisationer av fritidsgårdsverksamheten i Uppsala, ska
den nuvarande organisationen beskrivas.
Nuvarande organisation
År 2003 när den sista stora omorganisationen gjordes började man om från
grunden med en fullständig organisatorisk nystart. Man byggde upp allt från
grunden: delegationsordning, arbetsmiljöansvar, ekonomiska fördelningar
och rutiner (Gunilla). En intervjuperson beskriver den här omställningen
som en vandring bort från ett regelrätt sammelsurium:
10
Om man jämförde och tittade hur det såg ut i en del andra kommundelar så
var det bedrövligt. Ofta så låg de under skolan, och de hade ingenting att
säga… alltså de var en del i skolans verksamhet. Alltså… det var ett sammelsurium
och… alltså vilka pengar man hade med sig in i organisationen var ju
också… såg ju också väldigt olika ut, så där hade väl ni ett grannlaga arbete
att få ihop det, och då fanns det ju ock… alltså kompetensbristen var ju stor
(projektansvarig för Hand i hand).
Den citerade fritidsledarens beskrivning av fritidsgårdsverksamheten under
kommundelarnas tid talar sitt eget tydliga språk; hon uppfattade det som
rörigt och kompetensnivån var låg. Kompetensutveckling, är viktigt, menar
hon, eftersom det ger personalen en likvärdig grund att stå på.
Det är också centralt att belysa fritidsklubbarnas och fritidsgårdarnas
öppna struktur. Fritidsgårdsverksamheten i Uppsala bedrivs i öppen form.