och kompetensutvecklingsprojekt på Uppsala kommuns fritidsgårdar

HAND I HAND 

En etnologisk utvärdering av ett kvalitetsoch 

kompetensutvecklingsprojekt på Uppsala 

kommuns fritidsgårdar inom ramen för 

förebyggande och främjande arbete med stöd 

från Ungdomsstyrelsen. 

Anette Löfström, Uppsala Universitet

Sammanfattning 

Projektet Hand i hand syftar till att förbättra kvaliteten och höja kompetensen 

inom Uppsala kommuns fritidsgårdsverksamhet. Utöver projektets faktiska 

innehåll beskrivs och diskuteras centrala faktorer och perspektiv som 

organisation, värdegrund, fritidsgårdsverksamhet som lärandeorganisation, 

fritidsledarens yrkesroll samt centrala begrepp som förebyggande, främjande 

och kvalitet. Projektet ska inte betraktas som avgränsat med en början och ett 

slut, utan som en del av en utvecklingsprocess som pågått sedan 2003, då 

verksamheten omorganiserades till en enhet under en gemensam ledning för 

alla fritidsgårdar i Uppsala kommun. 

Hand i hand har många delmoment: AIM, Bärande relationer, Hot- och 

våldkurs, FUL, Stad och landsbygd, Implementering av metoder, Fokusgrupper, 

Utverkande av handlingsplaner för samverkan, Implementering av 

besöksstatistik samt Föreningsliv. Samtliga moment utom utbildning i bärande 

relationer har genomförts. De ansvarigas tanke är att denna ska 

genomföras under HT 2008. 

Studien har lett fram till centrala slutsatser. En sådan är att effekterna av 

fortbildningsinsatser varierar beroende på förutsättningar på fritidsgårdarna 

och fritidsledares förkunskaper. En annan är att kommunikationen mellan 

människor på olika nivåer i organisationen behöver förbättras, samt att betydelsen 

av centrala begrepp som förebyggande och främjande behöver renodlas. 

Utifrån detta har utbildning i kulturanalys utifrån boken Kulturnavigering 

(2007) rekommenderats inom de olika momenten i projektet. 

Vidare har denna utvärdering identifierat framgångs- och kvalitetsfaktorer 

som har främjats genom projektet Hand i hand. Ett exempel på en framgångsfaktor 

är den enhetliga organisationen med gemensamt uppdrag, åtagande 

och mål, medan ett stärkt kvalitetskriterium är ökad trygghet för personal 

och besökare. 1 

1 Detta är exempel. I utvärderingen presenteras fler framgångs- och kvalitetsfaktorer. 

2

Jag vill inleda med att rikta ett varmt tack till alla som på olika sätt deltagit i 

studien. Utan er generositet och öppenhet hade utvärderingen inte nått det 

resultat som kommer att presenteras. Dikten nedan tillägnar jag alla er fritidsledare, 

därför att ni gör ett mycket bra jobb på fritidsgårdarna. 

Anette 

En fritidsledares undran 

många vägar finns att välja 

många vägar finns att gå 

är jag vän eller är jag vuxen… 

eller är jag kanske båda två 

jag lyssnar så gärna på dig min vän… 

jag finns så gärna vid din sida… 

jag ger dig mitt stöd 

men gör jag rätt eller fel 

är man dubbel är det svårt att va hel 

kom till mig på fritidsgården 

kom och finn dig själv 

låt mig vara din vuxna vän 

kom till gården igen och igen 

Anette Löfström 

3

Innehåll 

Inledning ............................................................................................. 5 

Allmänt om fritidsgårdsverksamheten i Uppsala................................. 9 

Tidigare organisation, samt effekter för fritidsledare .................. 9 

Nuvarande organisation ........................................................... 10 

Fritidsgårdarnas värdegrund .................................................... 12 

Fritidsgårdsverksamhet som lärandeorganisation.................... 14 

Om projektet Hand i hand................................................................. 17 

Begreppen förebyggande och främjande ......................................... 21 

Kvalitetsbegreppets innebörd ........................................................... 24 

Generell innebörd..................................................................... 24 

Kvalitet inom Uppsalas fritidsgårdsverksamhet enligt 

styrdokument............................................................................ 25 

Fritidsledares yrkesroll...................................................................... 31 

Verksamheter inom Hand i hand ...................................................... 35 

AIM ............................................................................................... 35 

Uppfattningar om AIM, samt dess effekter för fritidsledarna .... 37 

Bärande relationer ........................................................................ 43 

Hot och Våldkurs .......................................................................... 45 

Implementering av metoder.......................................................... 48 

FUL- utbildning ............................................................................. 52 

Implementering av besöksstatistik................................................ 57 

Fokusgrupper ............................................................................... 60 

Stad och landsbygd ...................................................................... 61 

Föreningsliv och andra samarbeten ............................................. 67 

Avslutande diskussion ...................................................................... 69 

Sammanfattning ........................................................................... 69 

Slutsatser och förslag inför kommande utvecklingsarbete ........... 73 

Litteraturförteckning .......................................................................... 79 

Tryckta källor ................................................................................ 79 

Otryckta källor............................................................................... 80 

Websidor ...................................................................................... 80 

4

Inledning 

Syfte, metod, frågeställningar och centrala begrepp 

Uppsala kommun väljer att definiera fritid som den fria tid som man kan 

disponera och använda för att öka livskvalitet och välbefinnande (fritidspolitiskt 

program för Uppsala kommun). 

Denna rapport är en utvärdering av ett processuellt utbildningsprojekt som 

har pågått, och pågår, inom Uppsala kommuns fritidsgårdsverksamhet. Hela 

utvärderingen fokuserar således den fria tid för ungdomar, som beskrivs i det 

inledande citatet. 

Undersökningen är etnologisk, och syftar till att utvärdera betydelsen och 

effekterna av det kompetens- och kvalitetsförstärkande projektet Hand i hand 

som har riktats mot, och genomförts, inom Uppsala kommuns fritidsgårdsverksamhet. 

Projektet har initierats och genomförts av Uppsala produktion, 

Vård och bildning. 

De ansvariga tjänstemännen söker svar på följande frågor, som också utgör 

frågeställningarna i den här studien: Vad händer med de människor som 

har fortbildats inom ramen för projektet Hand i hand? Hur påverkas verksamheten? 

Utvärderingens syfte är att granska fortbildningsinsatserna som har genomförts 

i relation till frågor som stärkt yrkesroll, ökad kompetens och kvalitet 

i arbetet med barn och ungdomar. I syftet ingår också att frilägga framgångsfaktorer. 

2 

Denna projektutvärdering ska således belysa effekterna av det nämnda 

fortbildningsprojektet, med fokus på aktiviteter inom utbildning och kvalitetsarbete. 

Personalens och ansvariga tjänstemäns perspektiv och upplevelser 

är väsentliga. 

Metoden som används är kvalitativ etnografi. Det innebär att materialet 

som denna rapport bygger på har skapats genom intervjuer med berörd fritidspersonal, 

barn och ungdomar på fritidsgårdar och fritidsklubbar, samt 

med ansvariga tjänstemän på kommunen. Vidare har några observationer 3 

genomförts på några av de fritidsgårdar som ingår i studien. 

I undersökningens genomförande har två olika enkäter skickats ut. De riktades 

mot barn/ungdomar och personal på samtliga fritidsgårdar i kommunen. 

Enkäterna är kvalitativt utformade, med några få mycket öppna och 

ostrukturerade frågor, och några av svaren har också fördjupats med följdfrågor. 

Av empirin som skapats i detta material är det dock intervjuerna som 

är mest centrala, och redogörelsen av resultaten kommer till största delen att 

bygga på dessa. 

Ett centralt begrepp inom Hand i hand är kvalitet. I förstone kan ordets 

innebörd tyckas givet, men att definiera kvalitet är inte självklart, eftersom 

olika individer med stor sannolikhet förstår kvalitet på olika sätt, beroende 

på individernas omständigheter och erfarenheter. Även om alla är överens 

2 Syftesformuleringen är inte utvärderarens egen, utan uppdragsgivarens. 

3 De observationer som genomförts är, på grund av studiens begränsade tid, mycket korta och 

ska därför betraktas som ögonblicksbilder på hur verksamheten kan se ut. För att, med observationsmetod, 

se mönster behövs deltagande i verksamheten under en längre tid. 

5

om att man vill ha en hög kvalitet på verksamheten, så bör man ställa sig 

frågorna: ”vad är hög kvalitet för något, och strävar man innehållsligt mot 

samma kvalitetsmål? 4 Med dessa frågor som grund är det berikande att undersöka 

hur människorna som deltar i den här studien definierar kvalitet i 

relation till styrdokument för fritids- och skolverksamhet, samt om ”Hand i 

hand” har haft betydelse för kvalitetsutvecklingen på Uppsalas fritidsgårdar. 

Eftersom kvalitet och kvalitetsutveckling är centralt kommer det att löpa 

som en röd tråd genom presentationen av projektets olika moment. För att 

möjliggöra detta kommer en lista med kvalitetskriterier att sammanställas, 

varefter beskrivningar från intervjupersoner och observationer relateras till 

detta. 

Ett annat centralt ord i projektet som ska utvärderas här är yrkesroll. Med 

det här utbildningsprojektet vill de ansvariga stärka fritidsledarens roll. Därför 

kommer redogörelsen att fokusera hur fritidsledarna själva uppfattar sin 

yrkesroll. Vidare kommer en bild av forskningens beskrivning av fritidsledarens 

yrkesroll på nationell nivå att presenteras. 

Slutligen har både intervjupersonernas namn, och fritidsgårdarna som ingår 

i studien anonymiserats. Samtliga namn är således fingerade, med ett 

undantag, nämligen Gunilla Sjöblom som är den högst ansvariga för fritidsgårdsverksamheten 

i Uppsala. 

Som tidigare nämnts är inte denna studie en konventionell etnologisk studie, 

utan en projektutvärdering. Då det finns många olika typer av utvärderingar 

är det viktigt att ringa in vilken kategori denna tillhör. Därför ska utvärdering 

som företeelse beskrivas nedan. 

Om utvärderingar 

Utvärderingar som företeelse är ett förhållandevis ungt forskningsfält; så 

sent som under mitten av 1900- talet fanns inte programutvärderingar (Guttentag 

(1975: 11). Mellan åren 1965 och 1990 expanderade studiefältet, som 

en följd av strukturella förändringar, från att ha varit monolitiskt till mer 

pluralistiska koncept med multipla metoder, kriterier, perspektiv m.m. Från 

att utvärderingar var kvantitativa med strikt kontrollerade grupper accepterades 

från denna tid kvalitativa forskningsmetoder (House 1993: 3). 

Utvärdering är ett komplext studiefält, vilket beror på att forskaren/utvärderaren 

ska ta hänsyn till ett flertal olika faktorer som organisationskontexter, 

strukturer och mänskliga interaktioner (Guttentag 1975: 12). 

Samtidigt är det viktigt att utvärderingen, för att tjäna sitt syfte som pådrivande 

kraft till förändring besvarar frågor som: vad, hur, när, vem och för 

vem utvärderingen gäller (Hagström 1998: 15). Under senare år har utvärdering 

alltmer kommit att ersättas av kvalitetssäkring, vilket innebär att man 

kontrollerar och försäkrar sig om att verksamheter löper enligt planering. 

Detta stämmer väl in i föreliggande projektutvärdering, som ”sker genom att 

”kunderna” får tala om hur de upplever den service de får” (Nitzler 1998: 

30). Som tidigare nämnts är denna studie kvalitativ, vilket innebär att berörda 

människors uppfattningar är centrala. 

Att skriva en utvärdering är detsamma som att ut- värdera, vilket innebär 

att det studerade ska värderas, men också att något ska komma ut av arbetet. 

Det finns tre olika typer av utvärderingar. En summativ utvärdering innebär 

att utvärderaren beskriver utan att själv värdera det beskrivna. I en normativ 

utvärdering ställs beskrivningar, resultat och effekter i relation till ställda 

4 Frågan om vad kvalitet egentligen innebär har varit central under genomförandet av Hand i 

hand. Bland annat har temat problematiserats vid en fokusgrupp. 

6

krav. Den tredje typen är den formativa utvärderingen, som inrymmer förslag 

på hur man kan forma utvecklingen (Kylén 2008: 7-9). Föreliggande 

studie är en kombination av den normativa och den formativa typen av utvärdering. 

I en normativ utvärdering är målen ibland relativa. Det kan sägas 

vara fallet i denna studie som i hög grad fokuserar kvalitetsutveckling. Det 

relativa består dock inte i att relatera till ”andra”, utan till den egna verksamheten 

”förr” och ”nu”, i en process. Det formativa inslaget i utvärderingen är 

att den strävar efter denna typs tre målsättningar, som är att: 

• Bevara det som är bra 

• Utveckla det som kan bli bättre 

• Ändra det som inte går att utveckla (Kylèn 2008: 9). 

I ett utvärderingsarbete kan det finnas intressenter på fyra olika nivåer. 

Nivå: 

1. Deltar i utvärderingen och kan påverka den inifrån 

2. Är referensperson och deltar i diskussioner under arbetets 

gång, utan att för den skull ha rätt att medverka i beslut 

3. Får information om utvärderingen och har möjlighet att 

yttra sig 

4. Utvärderarna tar hänsyn till intressenterna, dock utan att 

informera dem (Kylén 2008: 23). 

I denna utvärdering har berörda intressenter från fritidsgårdsverksamheten i 

Uppsala deltagit på nivå ett till nivå tre. Det innebär att den person som varit 

huvudansvarig för projektets genomförande också har deltagit i utvärderingsprocessen, 

varit kontaktperson och även intervjuats. Detta kan betraktas 

både som en styrka och som en källkritisk problematik. För utvärderaren är 

det berikande, eftersom det alltid finns en öppen dörr direkt in i verksamheten, 

ständig tillgång till nödvändig information och till en person som alltid 

finns till hands för att svara på möjliga och omöjliga frågor, samt för att skapa 

nya kontakter. Samtidigt får det som följd att projektets ansvarige riskerar 

att hamna på två stolar när han ger information åt en utvärderare av ett projekt 

han själv varit mycket delaktig i. Detta kräver att utvärderaren tar på sig 

extra kritiska glasögon. 

Kompetensutveckling är en mycket central aspekt av projektet Hand i 

hand. Därför kommer utvärderingen att följa situationsmodellen, som gör 

följande definition av vad kompetens innebär: 

Kompetens är att i olika situationer, själv eller tillsammans med andra, och 

med hänsyn till andra, med tillförsikt och tillit, använda sina kunskaper och 

färdigheter utifrån det synsätt man har och den roll man fått eller valt, utföra 

sina arbetsuppgifter och lösa problem på ett effektivt och ibland nyskapande 

sätt (Kylén 2008: 197). 

En annan modell som också kommer att följas är kunskapsmodellen, som 

fokuserar på hur man använder sina kunskaper: 

• Direktanvändning innebär att man använder sina kunskaper, och därigenom 

blir skickligare på att klara arbetsuppgifter, lösa problem på ett säkrare 

sätt samt att vara öppnare inför utveckling. 

• Hänsyn till andra innebär att man lär sig mer om andra områden, så att 

man kan ta hänsyn till dem när man löser egna yrkesuppgifter. 

• Transfer innebär att man transfererar andras tankegångar och synsätt till 

det egna yrkesområdet 

7

• Beredskap innebär att man breddar och lagrar sina kunskaper för att ta 

fram dessa vid oförutsedda situationer eller olyckor. 

• Kreativitet innebär att man skaffar sig breda kunskaper, så att man inte 

hämmas av den fördjupade yrkeskunskapens skygglappar (Kylén 2008: 

205). 

Föreliggande utvärderings struktur förtydligas i modellen nedan: 

Efter detta ska läsaren få ta del av fritidsgårdarnas historik i Uppsala, vilket 

sker i nästa kapitel. 

8 

Situationsmodellen 

Hur används kunskap utifrån 

olika synsätt och roll? 

Bevara det som är 

bra 

Utveckla det som 

kan bli bättre 

Ändra det som inte 

går att utveckla 

Empiri/beskrivningar 

Effekter 

Kunskapsmodellen 

Förslag för framtida utvecklingsarbete 

Direktanvändning 

Hänsyn till andra 

Transfer 

Beredskap 

Kreativitet 

Relatera till uppdrag 

och åtagande

Allmänt om fritidsgårdsverksamheten i 

Uppsala 

Tidigare organisation, samt effekter för fritidsledare 

I Uppsala är fritidsverksamheten indelad i fritidshem (6-9 år), fritidsklubbar 

(10-12 år), och fritidsgårdar (13- 18 år). Fritidshemmen är organiserade 

inom skolans ramar, och berörs inte av denna utvärderingsstudie. 

Fritidsklubbar och fritidsgårdar är en öppen verksamhet med en egen organisation 

och en gemensam ledning. För de två verksamheterna gäller dock 

olika lagstiftning, då fritidsklubbarna styrs av skollagen, medan fritidsgårdarna 

inte regleras av någon specifik lagstiftning. Båda de sistnämnda verksamheterna 

är organiserade inom Uppsala produktion, Vård och bildning 

under ledning av Gunilla Sjöblom, som är verksamhetsområdeschef för fritid. 

Så har det dock inte alltid varit. 

Fram till 1987 var fritidsgårdarna indelade i geografiska områden, med en 

områdeschef. Samtliga fritidsgårdar sorterade då under fritidsförvaltningen, 

som också hade hand om idrott och andra ansvarsområden (Gunilla). 

Året 1987 genomfördes en större omorganisation i Uppsala kommun, då 

man bildade kommundelar efter geografiska områden. Med denna organisation 

blev situationen och förutsättningarna för de olika fritidsgårdarna väldigt 

olikartade (Gunilla). En tjänsteman vid Uppsala kommun berättar att 

under de år när fritidsgårdarna var organiserade under kommundelsnämnder, 

så såg uppdrag och styrning väldigt olika ut. I många fall fanns det inga konkreta 

och mätbara uppdrag, och ibland saknades även verksamhetsplaner 

från nämndernas sida, säger han (ur intervju). 

Det är viktigt att läsaren reflekterar över den organisation som beskrivs 

ovan, för detta är en väsentlig referensram att relatera betydelsen av Hand i 

hand, samt hela det processuella utvecklingsarbete som pågår inom Uppsala 

kommuns fritidsgårdsverksamhet till. Forskning visar att när fritidsgårdsverksamhet 

inryms under en skolas organisation, som var fallet med vissa 

fritidsgårdar under kommundelstiden, uppstår negativa konsekvenser för 

fritidsledare, nämligen att deras status och yrkesroll marginaliseras och underordnas 

skolan. I en artikel på Skolverkets hemsida, Fritids i marginalen, 

(www.skolverket.se) beskrivs hur skolans behov blir dominerande, och att 

trött fritidspersonal möter trötta barn efter skoldagens slut. I en sådan situation 

är det svårt att ladda om och skapa en bra verksamhet, menar skribenten 

Helena Norman (2008-01-29). 5 

Utöver den uttröttande konsekvensen det får för fritidsledare att arbeta 

inom skolans organisation, så sker också en hierarkisering av status, där 

fritidspedagoger känner sig som hjälpredor i samverkan med lärarna, skriver 

Finn Calander, i sin doktorsavhandling Från fritidens pedagog till hjälplärare- 

Fritidspedagogers och lärares yrkesrelation i integrerade arbetslag 

5 Artikeln ”Fritids i marginalen” beskriver situationen för fritidsledare som arbetar på fritidshem, 

men den är också relevant för fritidsledare som arbetar på fritidsgårdar, eftersom även 

dessa riskerar att marginaliseras om de är organiserade inom skolans ramar. Detsamma gäller 

Calanders beskrivning. Han skriver om fritidspedagoger, som arbetar på fritidshem, men 

fritidsledare möter samma problematik som dessa. 

9

(1999: 202). Samma forskare menar att fritidspedagogernas yrkesfunktion i 

de integrerade verksamheterna fjärmas från en fritidspedagogisk utgångspunkt 

för att istället närma sig en skolpedagogisk. Han frågar sig därför varför 

fritidspedagoger överhuvudtaget skall arbeta i integrerade verksamheter 

och samverka i arbetslag med lärare (Calander 1999: 204). 

I Uppsala var det i samband med en omorganisation som vissa fritidsgårdar 

blev direkt underställda en rektor. Därför kan en orsak till den dåvarande 

integreringen mellan fritidsgård och skola vara rent organisatorisk. Nationellt 

är det andra skäl som lyfts fram; ekonomiska besparingar (Skolverket 

1998), samt att fritidspersonalens kvalifikationer har betraktats som en pedagogisk 

resurs att tillföra skolan. Calander menar dock att skolan inte har 

strukturella förutsättningar att ta emot denna kompetens (Calander 1999: 

206). 

Ett tredje motiv till att integrera fritidsverksamhet och skola är, menar Calander, 

att fritidspersonalens arbete anses vara värdefullt för barnen. Detta 

stöds i Socialstyrelsens allmänna råd om barnomsorg, där det står att en ökad 

samverkan och integrering mellan barnomsorg och skola ger ett varierat stöd 

för barnens utveckling och lärande (Socialstyrelsen 1995: 9). Även i detta 

sammanhang ser dock Calander en problematik, nämligen att fritidspersonalens 

resurser generellt kommer de yngsta barnen till godo, medan de äldre 

barnen, som också omfattas av den lagstadgade skolbarnomsorgen blir utan. 

Det sker en exkludering av mellanstadiebarnen, vilket får som konsekvens 

att fritidspedagogernas specifika yrkeskompetens inte utnyttjas på ett optimalt 

sätt (Calander 1999: 207). 

Utifrån bilden som framträder i forskningen, av en tämligen slitsam vardag 

för fritidspersonal som arbetar inom skolans ramar, så kan själva genomförandet 

av projektet Hand i hand tillskrivas en styrka och en vilja från Uppsala 

kommun att lyfta och stärka fritidsledarna i Uppsala. Efter denna korta 

resumé av tidigare organisationer av fritidsgårdsverksamheten i Uppsala, ska 

den nuvarande organisationen beskrivas. 

Nuvarande organisation 

År 2003 när den sista stora omorganisationen gjordes började man om från 

grunden med en fullständig organisatorisk nystart. Man byggde upp allt från 

grunden: delegationsordning, arbetsmiljöansvar, ekonomiska fördelningar 

och rutiner (Gunilla). En intervjuperson beskriver den här omställningen 

som en vandring bort från ett regelrätt sammelsurium: 

10 

Om man jämförde och tittade hur det såg ut i en del andra kommundelar så 

var det bedrövligt. Ofta så låg de under skolan, och de hade ingenting att 

säga… alltså de var en del i skolans verksamhet. Alltså… det var ett sammelsurium 

och… alltså vilka pengar man hade med sig in i organisationen var ju 

också… såg ju också väldigt olika ut, så där hade väl ni ett grannlaga arbete 

att få ihop det, och då fanns det ju ock… alltså kompetensbristen var ju stor 

(projektansvarig för Hand i hand). 

Den citerade fritidsledarens beskrivning av fritidsgårdsverksamheten under 

kommundelarnas tid talar sitt eget tydliga språk; hon uppfattade det som 

rörigt och kompetensnivån var låg. Kompetensutveckling, är viktigt, menar 

hon, eftersom det ger personalen en likvärdig grund att stå på. 

Det är också centralt att belysa fritidsklubbarnas och fritidsgårdarnas 

öppna struktur. Fritidsgårdsverksamheten i Uppsala bedrivs i öppen form.

Inom tonårsverksamheten innebär det att ungdomarna inte ”skrivs in” utan 

att de kommer och går som de vill. Barnen i fritidsklubben är inskrivna i 

verksamheten, men personalen behöver inte kontrollera närvaro, utan det 

bestäms mellan de själva och deras föräldrar (muntlig information, Gunilla). 

Bestämmelserna om den sistnämnda typen av skolbarnomsorg infördes den 

första januari år 1995. En öppen form av barnomsorg för barn mellan tio och 

tolv år, behöver inte erbjuda samma grad av omvårdnad och tillsyn som fritidshemmen 

och den integrerade skolbarnomsorgen, men i gengäld ska man 

erbjuda en verksamhet som är mer anpassad till åldergruppernas behov (Proposition 

1993/94:11.). 

Idag består verksamhetsområdet av 22 enheter med en ungdomskonsulent, 

10 föreståndare, 1 biträdande föreståndare, 50 månadsanställda fritidsledare 

samt cirka 25 timanställda fritidsledare/handledare. De timanställda 

består främst av fritidsledare med specialistkompetens, exempelvis musik, 

dans eller DJ- ledare. Totalt motsvarar personalen 65 årsarbetare. Vid arrangemang 

och på Grand används även artister och uppdragstagare i form av 

vakter och tekniker (Ur Åtagande för fritidsverksamheten 2008-2010: 2). 

Efter år 2003 organiseras fritidsgårdsverksamheten i Uppsala enligt följande 

struktur: 

1. Uppdragskontoret formulerar ett uppdrag i en uppdragsbeskrivning, 

som lämnas till produktionsenheten. 

2. En gång om året samlas ledning, cheferna för de olika fritidsgårdarna 

och samtliga medarbetare för att formulera ett 

gemensamt åtagande, utifrån uppdragsbeskrivningen. 

3. Utifrån det övergripande åtagandet skriver varje enskild 

enhet/fritidsgård ett lokalt åtagande 

4. Åtagandet och verksamhetsplanerna överlämnas till uppdragskontoret 

Barn- och Ungdomsnämnden i Uppsala styr inte med regler och arbetssätt, 

utan med mål och uppdrag. För att möjliggöra bedömningar av verksamheternas 

resultat behöver dessa följas upp och utvärderas kontinuerligt. I utvärderingarna 

värderas och analyseras resultaten i relation till nämndens mål 

och uppdrag (Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun, 2006). 

Vidare strävar de ansvariga tjänstemännen efter att förbättra uppdragsbeskrivningarna. 

I dagsläget arbetar man med att utveckla uppdraget till att 

också beskriva mätbara effektmål, som går att följa upp konkret (tjänsteman). 

Slutligen har Barn och Ungdomsnämnden i Uppsala tagit fram ett gemensamt 

styrdokument för fritidsgårdsverksamheten, nämligen Mål och riktlinjer 

för fritidsgårdar i Uppsala kommun (2006). År 2007 införde man även 

utformande av kvalitetsredovisningar, som formuleras av varje enskild fritidsgård. 

En viktigt steg i fritidsgårdarnas strävan efter måluppfyllelse är att man 

arbetar med värdegrund, vilket presenteras nedan. 

11

Fritidsgårdarnas värdegrund 

I styrdokumentet Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun 

(2006) formuleras fritidsgårdarnas värdegrund på följande sätt: 

• Alla människors lika värde 

• Respekt för vår gemensamma miljö 

• Solidaritet med utsatta och svaga 

• Jämställdhet mellan kvinnor och män 

• Ungas rätt till inflytande och delaktighet 

• Ungas rätt till ett eget kulturellt uttryck 

I fritidsgårdarnas gemensamma åtagande för åren 2008- 2010 har man 

omarbetat formuleringen. Den nya utformningen motiveras i åtagandet med 

att man vill följa en utveckling av verksamhetens vision och verksamhetsidé. 

Här beskrivs värdegrunden på följande sätt: 

• Framtidstro innebär att vi når målen och ser möjligheter 

• Mångfald innebär att många olikheter ges plats och möts med stor öppenhet 

• Utveckling innebär att medarbetarna växer och medverkar till en positiv 

förändring 

• Trygghet innebär att vi upplever delaktighet och har en VI- känsla 

• Tydlighet/struktur innebär att vi vet vad vi gör och vet vart vi ska 

I ansökan till projektet Hand i hand finner man ytterligare värdegrundsformuleringar, 

att barn ska känna sig sedda, delaktiga, uppskattade, trygga och 

att alla ska ha ett lika värde. 

• Att känna trygghet innebär tydliga regler, kontinuitet, bekräftelse och 

bärande relationer mellan vuxna och ungdomar. 

• Att besökarna ska bli sedda innebär att personalen ser, hälsar på och 

pratar med ungdomar. 

• Att de ska känna sig uppskattade innebär att ungdomarna får beröm, att 

de känner sig välkomna och behövda 

• Att de har delaktighet innebär att de får inflytande, att det finns en lyhördhet 

för förslag och att man får ta ett eget ansvar 

Vidare betonar man jämlikhet, vilket innebär att alla har samma värde, samt 

att man har respekt för olikheter. I denna värdegrundsbeskrivning ingår också 

att verksamheten ska vara drogfri genom samarbete med andra aktörer, 

samt att man vågar vara gränssättare. 

Det finns således olikartade innehållsbeskrivningar av fritidsgårdarnas 

gemensamma värdegrund. Intervjumaterialet ger också exempel på att värdegrundsarbetets 

implementering i vardagspraktiken behöver förtydligas, 

eftersom det finns en viss osäkerhet. Så här svarar en fritidsledare på frågan 

hur de jobbar med värdegrund: 

12 

Ja, jag kan inte säga riktigt hur vi har gjort det här. [Namn på chef] har ju 

pratat om… chefen är ju med ibland i verksamheten så att chefen har ju liksom 

samlat barnen och pratat om såna saker. 

Diskuterar ni värdegrund inom personalgruppen? Diskuterar ni värdegrund 

mellan er? (Anette)

Ja, det har vi nog gjort men det var ett tag sen nu tror jag, men jag vet att det 

där är jätteviktigt och vi har lappar uppsatta men det är mycket av det där 

som försvinner i praktiska… förstår du? 

I verksamheten? (Anette) 

Ja, faktiskt. Att man glömmer bort mycket, eller glömmer bort… man har det 

inte i tankarna jämt skulle jag vilja säga (fritidsledare). 

På frågan om hur man skulle kunna underlätta arbetet med värdegrund i 

praktiken, som ett verktyg för fritidsledarna svarar intervjupersonen: 

Ja alltså… jag skulle vilja ha det uppsatt så här på en tavla jag. Förstår du… 

så man kunde läsa den där raden som är viktig nu framöver 

På chefnivå har det pågått ett aktivt värdegrundsarbete där chefer och Gunilla 

tillsammans har diskuterat värdegrund, och det beskrivs som mycket givande: 

Vi har varit vid Eklundshov… alla föreståndare och det här kom ju på initiativ 

av Gunilla då. Just det här att tänka till… och jag tycker så här. Värdegrundsarbetet, 

alltså vi har ju några värdegrundsord. Vi pratar alltså om 

mångfald, struktur, tydlighet, utveckling så att vissa saker måste alltid förankras. 

Gunilla… sen är det föreståndare och alla medarbetare och till barnen 

och sitter inte det hos alla… som är det arbetslaget, föreståndarna är ju ett 

visst arbetslag och sen är det jag tillsammans med mina medarbetare. Att det 

måste ju vara som en röd tråd, och röda tråden, den kommer ju till slut att 

hamna där på golvet och det är våra barn. Det är de vi jobbar för… och våra 

ungdomar (chef) 

Samma chef kände att det arbete som bedrivits med värdegrund har givit 

verktyg: 

Jag har nog tänkt och jag har jobbat så, men nu har jag fått liksom… jag har 

fått ord på det och jag har fått verktyg. Med värdegrundsarbetet på något 

sätt…vi har tillsammans suttit och ”vad innebär mångfald för oss” och ”vad 

innebär utveckling”? Det är i den processen som man tar till sig allt det här 

andra runt omkring som är så oerhört viktigt när man jobbar med barn och 

ungdomar. Det är precis där det sitter… just den här helheten också (chef) 

Det finns en skillnad i värdegrundsarbetet mellan fritidsgård och fritidsklubb, 

menar fritidsledaren som citeras nedan. Orsaken som anges är att det 

handlar om olika åldergrupper: 

På fritidsgården har vi tavlor på värderingar. Vi försöker med det. Det är 

såna värderingar vi har till fritidsgården. Även fritidsklubben har också... 

(…) det finns värderingar som vi följer på fritidsklubben också. Vi mobbar 

inte varandra. Vi retar inte varandra. Vi säger inte fula ord till varandra. Vi 

har respekt… vi ger respekt. Vi försöker att alla är kompisar. Ingen är mindre 

dålig eller mindre bra. Alla är lika. Vi har några speciella värderingar på fritidsklubben, 

men fritidsgården är lite annorlunda… [det är] lite äldre killar. 

Utifrån citaten ovan kan man se att den röda tråden chefen beskriver ännu 

inte nått fram till den praktiska verksamheten, till fritidsledarna och till barnen. 

Därför rekommenderas ledningen att undersöka hur värdegrundsarbetet 

kan erbjuda fritidsledare ett verktyg i vardagen. På vilket sätt förmedlas värdegrundsdiskussionerna 

från chefer till fritidsledare? 

13

Värdegrundsarbete inom en organisation kan betraktas som ett lärande av 

socialt samspel. Fritidsgårdarna är också en lärandeorganisation, vilket redogörelsen 

nedan diskuterar. 

Fritidsgårdsverksamhet som lärandeorganisation 

14 

Det är eftermiddag på fritidsklubben, och barnen har ätit mellanmål. De samlas 

i några soffor för att ha ett gemensamt planeringsmöte. En fritidsledare är 

ordförande för mötet. Samtalet inleds med att fritidsledaren frågar barnen om 

de har några förslag på mötespunkter. När inget av barnen säger något föreslår 

fritidsledaren att de ska ha en uteaktivitet denna dag, eftersom vädret är 

vackert. När hon föreslår detta uppstår diskussioner barnen emellan, och efter 

en stunds samtal sker en omröstning. Vid denna uppmanas barnen att blunda, 

varpå fritidsledaren frågar hur många som vill gå ut den här dagen. Några 

barn räcker upp handen, och sänker den sedan igen när fritidsledaren har räknat 

rösterna. Efter det frågar hon hur många som vill gå ut nästa dag istället, 

och resterande barn räcker upp handen. Det bestäms av barnen att de ska gå 

ut denna dag (observation vid besök på fritidsgård). 

Beskrivningen ovan speglar en aktivitet en helt vanlig dag på en av Uppsalas 

fritidsgårdar, men implicit visar den också hur kunskaper förmedlas till barnen 

på ett praktiskt sätt. Observationsbeskrivningen ovan speglar inte bara 

en aktivitet, utan också en övning i demokrati, eftersom barnen lär sig hur en 

demokratisk omröstningsprocess går till. Detta är ett exempel på hur vardagspraktiken 

på en fritidsgård gör denna till en arena för lärande. 

Även om fritidsgårdarna i Uppsala arbetar med ungdomar under deras fria 

tid, så socialiseras barn och ungdomar inom ramen för verksamheten, eftersom: 

”Fritiden spelar en stor roll för hur man formas som individ, det som 

också kallas socialisation och identitetsutveckling (Lindar 1999: 49). 6 Fritidsgårdarnas 

funktion som lärandeorganisation uttrycks explicit i Uppsala 

kommuns styrdokument för verksamheten: 

I den öppna fritidsverksamheten finns möjligheter till informellt lärande och 

fritidsverksamheten ska därför vara en arena för att främja ungas bildning. De 

som deltar i verksamheten ska utveckla handlingsberedskap för att kunna delta 

i demokratiska processer (Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala 

kommun 2006). 

Det finns således ett uttalat mål att fritidsgårdsverksamheten i Uppsala ska 

fungera som en lärandeorganisation, där de unga tillägnar sig och utvecklar 

nödvändiga livskunskaper. 7 

I alla sammanhang där människor vistas pågår ett livslångt lärande. Ofta 

handlar det om kunskaper som individen tillägnar sig på andra sätt än vid 

skolbänken, men som kan betraktas som ett komplementärt lärande. Exempelvis 

har ”lärande genom lek (…) stor betydelse för elevers kognitiva utveckling” 

(Skolplan, Uppsala kommuns plan för barns, ungdomars och vuxnas 

lärande och utveckling 2001-2004). Att fritidsgårdarna strävar efter att 

erbjuda ett varierat aktivitetsutbud främjar en utveckling av fritidsintressen 

för besökarna även när de har blivit vuxna, eftersom: 

En förutsättning för att en aktivitet ska få positiva effekter är att människor 

redan från barndomen (…) utvecklar en inre, egen motivation för aktiviteter 

6 

Författaren har inte hunnit studera och analysera verksamheten ur ett lärande perspektiv, och 

kan därför inte bedöma i vilken omfattning detta fungerar i praktiken i Uppsala. 

7 

Författarens ordval. Med livskunskaper avses sådant som social kompetens, utövande av 

intressen m.m.

eller miljön, ett riktat intresse, en känslomässig positiv relation. Detta är en 

förutsättning för positiva effekter (Haglund 2001: 29). 

Fritidsgårdsverksamheten kan således, utifrån citatet ovan, betraktas som en 

del i ett livslångt informellt lärande, vilket man tagit fasta på inom ramen för 

Uppsala fritidsgårdar. I kommunens eget styrdokument för verksamheten 

står det att besökarna ska utveckla: 

• förmåga att ta ansvar och kunna delta i demokratiska processer 

• självförtroende, kreativitet och handlingsberedskap för ett gott liv 

• en hälsosam livsstil 

• egna fritidsintressen 

• tillit till vuxna och samhället 

• sociala färdigheter 

(Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun 2006). 

Även ur ungdomars eget perspektiv är ett informellt lärande på den fria tiden 

centralt. Detta visar en kvantitativ studie som genomförts av Ungdomsstyrelsen. 

Av 1257 svarande ungdomar i åldrarna 16-29 år anser 80 % av de tillfrågade 

att det är viktigt att det är viktigt att lära sig nya saker på sin fritid 

(Ungdomsstyrelsen 2003: 108). 

För att bidra till den beskrivna formen av informellt lärande behöver fritidsledare 

ha rätt kompetens. I Fritidsledarens tysta kunskap (2007) beskrivs 

att mycket av fritidsledares arbetsinsatser bygger på erfarenheter och beprövade 

metoder inom en organisation och på personliga egenskaper, som är 

svåra att förvärva enbart i vuxen ålder. Därför antas endast personer med 

goda vitsord från yrkespraktik som fritidsledare till fritidsledarutbildningen, 

skriver författarna (s: 11). Författarnas tanke är att fritidsledare har en tyst 

kunskap. Med det avses lärdomar som man tillägnar sig genom erfarenheter. 

Vidare kan det informella lärandet som fritidsgårdarna utvecklar betraktas 

som interaktivt, då både besökare och fritidsledare förvärvar nya kunskaper 

av varandra. Inom projektet Hand i hand är ungdomsledarutbildningen FUL 

ett exempel på det. Den startades av en chef och en fritidsledare på en gård, 

och lärandet är interaktivt: 8 

Vi lär ungdomarna vissa saker. Det gör vi, men samtidigt så är det vi som får 

lära oss mycket när vi får utbildningar med dem. De är… de lär ju oss hela 

tiden (chef). 

Sammanfattning: 

Sedan 1980- talet har det skett stora förändringar inom Uppsala kommuns 

fritidsgårdsverksamhet. Från att ha varit organiserade inom en gemensam 

fritidsförvaltning blev gårdarna splittrade, såväl organisatoriskt som innehållsmässigt 

i samband med att verksamheten, år 1987, lades ut på geografiskt 

indelade kommundelar. År 2003 skedde återigen en mycket stor omstrukturering 

av organisationen. Idag är alla fritidsgårdar organiserade under 

en egen enhet, med en gemensam ledning. Styrning och mål är gemensamt 

för alla. 

Den sammantagna bilden av värdegrunden är att dess formuleringar/innehåll 

varierar. Detta kan vara problematiskt i en organisation som strävar 

efter samma mål. 

8 

FUL- utbildningen (Framtidens Unga Ledare) presenteras längre fram i föreliggande rapport. 

15

Fritidsgårdar och deras verksamhet är en arena för informellt lärande, där 

de unga tillägnar sig och fördjupar livsnödvändiga kunskaper som social 

kompetens, ansvarstagande, demokratikunskaper m.m. Lärandet som sker är 

interaktivt, och utvecklar både fritidsgårdarnas besökare och fritidsledarna. 

I den nuvarande organisationen kan man identifiera följande framgångsfaktorer: 

1. En gemensam styrning, riktning och målformulering minskar risken för 

splittring inom och mellan fritidsgårdar, och det förminskar även risken 

att fritidsledare marginaliseras under andra yrkesgrupper 

2. Samtliga medarbetare på olika nivåer och inom de olika enheterna är 

delaktiga i formulerandet av åtaganden 

3. Genom den gemensamma ledningen, uppdragsformuleringen och åtagandet 

för alla fritidsgårdar minskas risken att ungdomar erbjuds sämre 

eller bättre möjligheter på grund av olika förutsättningar. 

Så här långt har organisationen av Uppsalas fritidsgårdsverksamhet presenterats. 

Den här studien är dock primärt en utvärdering av projektet Hand i 

hand, som nu ska beskrivas. 

16

Om projektet Hand i hand 

Projektet Hand i hand inleddes 2007-02-01 och äger rum inom Uppsala 

kommun, både stad och landsbygd. Projektet har fyra olika inriktningar: 

kvalitetsutveckling, kompetensutveckling, metodutveckling och utvärdering/effektstudier. 

Med projektet vill de ansvariga tjänstemännen bidra till att utveckla fritidsgårdarnas 

arbete. Genom en ökad kompetensutveckling och en bra kvalitetsredovisning 

vill man stärka fritidsledarna i deras yrkesroll, samt i det 

förebyggande och främjande arbetet för barn och ungdomar. Man vill också 

bidra till en ökad samverkan med andra verksamheter, en ökad samsyn och 

en ökad integration. 

Hand i hand är en del i en större och pågående utvecklingsprocess med 

både ett ”före” och ett ”efter”. Denna process inleddes i samband med omorganisationen 

av fritidsgårdsverksamheten i Uppsala år 2003. Vid denna tid 

fanns det ett stort behov av kompetensutveckling, och i samband med det 

fick fritidsgårdsverksamheten EU- medel inom ramen för Mål 3, som är 

inriktat på kompetensutveckling. 

Genom en kartläggning fick varje deltagare vara med och föreslå vilka 

utbildningar man ville gå. Varje fritidsledare fick en viss summa pengar 

tilldelad, vilken fördelades på en eller flera utbildningar. Kurserna som valdes 

fick en innehållsmässig bredd. Det var: fritidsledarutbildning, ABC- 

datakurs, AIM och Hot och våldkurs. Valet av utbildningar styrdes således 

till en viss del av deltagarna själva, men det fanns också en behovsinriktad 

styrning uppifrån berättar en chef (projektansvarig för Hand i hand). 

Projektet Hand i hand har således föregåtts av ett EU- projekt med beteckningen 

Mål 3. Redan här introducerades AIM samt utbildning i hot- och 

våld, som båda ingår i Hand i hand. Att just AIM blev central inom projektet 

har en egen historia. Det började med att två fritidsledare ville gå en ART- 

utbildning. Deras chef ställde sig positiv till önskemålet, men utbildningen 

var alltför kostsam. Det visade sig dock att det fanns intresse för den här 

utbildningen på flera håll, och vissa skolor hade också ett avtal om AIM- 

utbildningen som är ART- baserad. Därigenom kom även fritidsgårdsverksamheten 

i kontakt med AIM, och när man fick EU- medel beställde man en 

sådan utbildning på 60 timmar, men man modulerade innehållet så att det 

skulle passa en öppen fritidsverksamhet. Det gav ett slående bra resultat 

säger den projektansvariga, och med lite tur så blir det en kurs som man 

kommer att använda även i framtiden, fortsätter han. Idag är AIM samt Hot 

och våld de två utbildningar de ansvariga vill att alla fritidsledare ska gå 

(projektansvarig för Hand i hand). 

Inom projektet Hand i hand är begreppen kvalitet och kompetensutveckling 

centrala. De ansvarigas tanke är att dessa två begrepp stärker varandra. 

Genom att höja den generella kompetensnivån, via utbildningar och projekt, 

får man en ökad kvalitet. Modellen nedan visar kvalitet som solens mittpunkt, 

medan strålarna är metoderna som beskrivs i projektplan och ansökan 

till Hand i hand: 

17

Efter denna korta beskrivning av bakgrunden till Hand i hand ska projektets 

innehåll, målsättningar och måluppfyllelse presenteras. 

Syften 

I projektansökan beskrivs följande syften: 

• Fortsatt kompetensutveckling för fritidsledare 

• Kvalitetsarbete 

• Ökad samverkan med andra aktörer såsom skola, ifo och föreningsliv 

Målsättningar och genomförande 

Det finns ett flertal olika mätbara målsättningar med projektet. 

Kvalitetsredovisningen för 2007 ska vara klar senast 20080131 

Kvalitetsredovisningar har formulerats och avrapporterats i enlighet med 

tidsplanen. Dessa är formulerade enligt en mall där följande faktorer redovisas: 

• Översiktlig beskrivning av verksamheten: verksamhetsidé, tjänster, kunder/kundgrupp, 

medarbetare, anläggningar och deras ändamål, samverkan 

18 

Implementering 

av besöksstatis- 

Förebyggandehandlingsplan 

Föreningsliv 

Fokusgrupper 

AIM 

Ökad 

kvalitet 

Implementering 

av metoder 

Bärande 

relationer 

Stad och 

landsbygd 

Hot- och 

våldkurs 

FUL- 

utbildning

• Strategisk del: vision, värderingar, kritiska framgångsfaktorer, strategier 

och övergripande planer för den långsiktiga utvecklingen 

• Enhetens handlingsplaner 

• Viktiga händelser under året 

• Rutiner och system för kvalitetsarbetet: avvikelserapportering 

• Resultat och måluppfyllelse: analys, åtgärder för utveckling 

Kommentar: 

Kvalitetsredovisningarna ger en god bild av de olika verksamheterna. De 

relateras till uppdragsbeskrivningarna, och formuleras i uppnådda samt icke 

uppnådda mål. Som läsare får man en god bild av verksamheterna, samt av 

medarbetarnas tankar kring värdegrund och framgångsfaktorer. Även faktorer 

som könsfördelning, inflytande, trivsel m.m. redovisas till fullo. Dock 

vore det berikande med en tydligare redogörelse över utbildningsdelen i 

Hand i hand. Utbildningar som AIM och Hot- och våldkurs, nämns men det 

redogörs inte i siffror hur många medarbetare som gått kurserna. Dessa utbildningar 

sker återkommande. Vissa medarbetare har hunnit delta, men 

andra inte. Därför vore det givande att få ta del av hur många medarbetare 

som hunnit gå utbildningarna vid den tidpunkt när kvalitetsredovisningen 

formuleras. Inför kvalitetsredovisningarna år 2009 rekommenderas därför att 

redovisningen tillförs en numerär avstämning inom utbildningsprocessen. 

Alla medarbetare ska ha gått minst två av tre valda utbildningar senast 

20081231 

Detta mål kan inte mätas i föreliggande utvärdering, eftersom tidsplanen 

löper ut i slutet av innevarande år. Däremot kan sägas att många medarbetare 

har utbildats inom AIM samt inom Hot- och våldutbildningen. De nämnda 

utbildningarna är inte valfria att gå, utan alla medarbetare ska delta i dem. 

Minst fem workshops/erfarenhetsutbyten ska genomföras under 2007 

Tre fokusgrupper har genomförts med ungdomar på Tunets fritidsgård, 

Storvreta fritidsgård och Bälinge Fritidsgård. Utöver detta har en fokusgrupp 

med personal genomförts. 

Arrangera ett seminarium kring 

Risk och skyddsfaktorer i fritidsgårdsverksamhet. 

Här genomförde man sju träffar. Egentligen var man mer ute efter att 

hitta framgångsfaktorer även om skyddsfaktorer också berördes. Vid de 

här träffarna samlade man också in idéer. 

Metoder i öppen verksamhet: 

Även här genomfördes 7 träffar där man diskuterade metoder/kunskaper 

som används på gårdarna. Personerna som genomförde besöken beskrev 

också metoderna i text, och den texten har legat till grund för redogörelsen 

av metoder i föreliggande rapport. Man läste också litteratur, sammanställde 

och diskuterade med berörda kring det här. 

Samverkan landsbygd och stad 

Totalt genomförde man seminarier vid 7 tillfällen, med sammanlagt 21 

timmar i tid. 2 deltagare har varit med i nio timmar, 2 deltagare i 12 

timmar, 3 i 18 timmar och en deltagare i 20 timmar 

(Information från projektansvarig). 

19

En FUL- utbildning med 25 ungdomar ska genomföras under 2007 

FUL- utbildning har genomförts enligt planering. 

Starta en förening i ett av de utsatta områdena 

Målet är uppnått genom att man har startat en fiskeförening 

Alla fritidsgårdar ska en handlingsplan för delaktighet och en för samverkan. 

Dessa planer ska följas upp och revideras varje år. 

Handlingsplaner för delaktighet och samverkan nämns inte i förteckningen 

över enhetens handlingsplaner i någon av kvalitetsredovisningarna. 

I Uppsala kommuns fritidsgårdsverksamhet är begreppen förebyggande och 

främjande centrala. De är dock problematiska begrepp, för vad innebär det 

egentligen att arbeta förebyggande eller att arbeta främjande? Om detta 

handlar nästa kapitel. 

20

Begreppen förebyggande och främjande 

I en utbildning som Gunilla har gått diskuterade man begreppen 

förebyggande och främjande tämligen intensivt. Syftet med det var att 

klargöra när man förebygger och när man främjar. Gunillas uppfattning är att 

man främjar när man utgår från människors egen kraft, medan ett 

förebyggande förhållningssätt innebär att man förutsätter att något kan eller 

är på väg att gå fel. Trots begreppens fundamentala olikhet så flyter deras 

innebörd ihop, eftersom det man gör förebyggande också kan ha en 

främjande effekt och vice versa för: ”man kan ju vara på båda nivåerna” 

(Gunilla). I Uppsala ska fritidsledare arbeta med ett främjande perspektiv, 

men det kan också få en förebyggande effekt, säger Gunilla. I ett internavtal 

har detta formulerats på följande sätt: 

Fritids- och kulturverksamheterna ska stödja ungas sociala utveckling och insatserna 

ska kännetecknas av ett främjande perspektiv med syfte att förebygga 

ohälsa och utanförskap (Internavtal Fritidsverksamhet, Fritidsgårdar, fritidsklubbar 

2007-2010). 

Som framgår förespråkas att fritidsledare i första hand ska arbeta med ett 

främjande perspektiv. Möjligen kan det finnas en diskrepans här, som de 

berörda bör diskutera. På fritidsgårdarna i Uppsala är intentionen att man ska 

arbeta främjande. I AIM, som har en central betydelse inom Hand i hand lär 

man ut ART, men denna metod är mer förebyggande än främjande: 

Att arbeta förebyggande och stärka de positiva resurserna i klassen kan leda 

till en mer positiv och trivsam klassmiljö. I skolans verksamhet finns det 

goda exempel på hur man arbetat med ART (---) (Hammerström 1997: 20). 

Utifrån detta kan det finnas en brist på överensstämmelse mellan valet av 

utbildning och intention vad gäller ledningens perspektiv i verksamheten. 9 

Det kan också vara berikande att reflektera kring hur man använder begreppen 

för: ”man slänger med de här begreppen utan att veta vad man pratar om 

ibland, faktiskt, lite slarvigt och det pratar vi ju om på ledningsnivå också” 

(Gunilla). Vidare relateras det främjande förhållningssättet till fritidsgårdarnas 

värdegrund, att det finns en framtidstro för: ”Vi tror att ungdomar har en 

framtid, och det vill vi jobba för”, säger Gunilla. 

En av de intervjuade cheferna relaterar de båda perspektiven mer till 

”nära” eller ”uppifrån”, för han betraktar förebyggande som ett myndighetsutövande 

arbete, medan ett främjande förhållningssätt är det som utförs av 

personer som har en nära relation till brukarna. En annan chef motiverar det 

främjande perspektivet med att barn och ungdomar ska använda fritidsgården 

som ett verktyg i demokratifrågor, aktiviteter och allt annat som ger 

goda utvecklingsmöjligheter. Det förebyggande arbetet är socialtjänstens 

ansvar, menar han. Det är de som ska göra beteendeundersökningar och analyser 

för att förändra negativa beteenden (chef). 

9 

Enligt kursledaren fokuserar AIM inom ramen för Hand i hand mer på inlärningspsykologi 

än på ART. 

21

Under intervjuer har det också framkommit att olika personer lägger olika 

värderingar i begreppen: 

22 

För mig är det främjande och förebyggande, alltså lika många personer som 

man pratar med så lägger alla olika värderingar i vad främjande och förebyggande 

är. Det är det som jag tycker är problematiskt (chef). 

Det här är problematiskt, menar personen som citeras ovan, för man riskerar 

att jobba på två olika sätt, beroende på om den unga har gjort något dumt 

innan, eller inte: 

Jag tänker inte säga så här, de här har inte gjort nåt dumt förut. De jobbar vi 

främjande med. De här har hållit på med massa dumheter. De ska vi jobba förebyggande 

med. Då ska man jobba på två olika sätt. De signalerna funkar 

inte (chef). 

En annan fritidsledare som har intervjuats i den här studien, beskriver likheten 

i begreppens innebörd. Ett förebyggande arbete bedriver de, menar han, i 

form av ett brett kontaktnät och en öppen dialog med andra aktörer på banan, 

som ungdomspolis, skola, kyrkor m.fl. När han sedan talar om främjande vill 

han bara ”vända på myntet”. Om han vet att Kalle har det besvärligt så är det 

på ett sätt förebyggande att ge honom en meningsfull fritid, ett andningshål, 

men han uppfattar det också som främjande att jobba på det sättet. Förebyggande 

och främjande är som att balansera på en knivsegg, menar han. 

Två andra fritidsledare, som intervjuades tillsammans, menar att man arbetar 

förebyggande när man ser till att det inte uppstår situationer som kan 

leda till exempelvis kriminalitet, missbruk eller misshandel, medan man 

arbetar främjande när man ger ungdomarna information och kunskap om bra 

sätt att hantera situationer. Samma personer berättar också att man diskuterar 

förebyggande och främjande regelbundet på deras fritidsgård. 

Slutligen ska ett citat lyftas fram, som är väsentligt därför att det speglar 

en problematik som kan uppstå i en organisation där människor lever i olika 

kulturella verkligheter, och på olika organisatoriska nivåer. Ur ett chefsperspektiv 

är det väsentligt med begrepp och deras innebörd, därför att det ska 

utforma vardagspraktiken i verksamheten och skapa väg för en god måluppfyllelse. 

10 Bland vissa som arbetar ”i verkligheten” kan dock begreppen uppfattas 

som oväsentliga för vardagspraktiken. För den här kvinnan handlar det 

om ord som ska ner på papper för att politiker ska ge mera pengar: 

Alltså, egentligen skulle jag kunna säga skit samma om både och [begreppen 

förebyggande och främjande], därför att för mig är det viktigare: vad är det 

jag gör, och vad händer med ungdomarna när de kommer hit? Om jag jobbar 

förebyggande eller främjande… för mig handlar det mer om, det där är ord 

som ska ner på papper för att politikerna ska förstå att vi jobbar på ett bra och 

vettigt sätt som gör att de vågar ge oss pengar. Så är det för mig. Men ska jag 

ner till min verklighet, då handlar det mer om att jag jobbar för att ungdomarna 

och barnen som kommer hit ska ha samma förutsättningar, ska få så 

mycket samma förutsättningar som vilka andra barn och ungdomar som helst, 

i Uppsala… i Sverige. Att de ska känna sig trygga (…). Det är viktigare för 

mig än hur jag jobbar. Sen förstår ju jag… ska jag få pengar för min verksamhet 

så behöver jag kunna de här orden, visa på att jag jobbar förebyggande 

eller främjande, vilket ord man nu använder (fritidsledare). 

Det faktum att fritidsledare betraktar orden som något som kan ge pengar till 

fritidsgården, men som inte har någon konkret betydelse för hur man jobbar, 

medan ledningens intention med begreppen sannolikt är att förbättra möjlig- 

10 Författarens tolkning

heterna att nå uppsatta mål, visar att det finns anledning att diskutera och 

förtydliga begreppens innebörd mellan de olika organisatoriska nivåerna. 

Det visar också att man bör sträva efter en gemensam uppfattning av varför 

man över huvud taget använder begrepp. Syftar det till en gemensam utveckling? 

Är begreppens huvudsakliga funktion att få mer medel till verksamheterna? 

Båda dessa tämligen disparata frågor kan besvaras med ett ja, beroende 

på vilken verklighet den svarande arbetar i. 

Under studiens gång har det framkommit att det tycks finnas en viss förvirring 

kring begreppen och hur man ska arbeta på Uppsalas fritidsgårdar. 

Hos ledningen är intentionen att man ska arbeta främjande, men i uppdraget 

står det att: 

Verksamheten vid fritidsklubbarna ska verka förebyggande mot riskutveckling 

och utanförskap, erbjuda barnen trygghet och en meningsfull fritid och 

ett gott pedagogiskt stöd för positiv personlig utveckling (Internavtal 2007- 

2010) 

Diskrepansen som framkommer mellan uppdrag och intention kan tyda på en 

kommunikationsbrist mellan uppdragskontor och ledning, men det kan också 

vara så att man inte är helt eniga om intentioner i verksamheten, vad gäller 

förebyggande och/eller främjande förhållningssätt. 


Bilden som framträder av begreppen förebyggande och främjande är att de 

flyter ihop, vilket kan leda till en viss förvirring. Ledningen menar att man 

ska arbeta med ett främjande perspektiv som kan få förebyggande effekter, 

medan uppdragsbeskrivningen säger att verksamheten ska verka förebyggande. 

Möjligen kan det finnas en diskrepans mellan det förebyggande perspektivet 

i ART och den främjande intentionen hos ledningen, men eftersom 

kursledaren betonar inlärningspsykologi mer än ART när han undervisar i 

AIM så är det svårt att ge säkra omdömen här. 

Vidare rekommenderas en begreppsdiskussion på alla nivåer i organisationen. 

Diskussionen bör innefatta både teori och praktik, alltså vad begreppen 

betyder, hur de kan översättas i vardagspraktiken på fritidsgårdarna samt 

varför de över huvud taget används. 

En mycket viktig uppfattning som har framkommit här är att begreppens 

vikt kan uppfattas på olika sätt, beroende på var i organisationen man befinner 

sig. Med stor sannolikhet är tjänstemännens tanke att begreppen ska 

avspegla sig i den konkreta verkligheten/vardagspraktiken, medan det för en 

fritidsledare kan vara ”skit samma” om sättet man arbetar på kallas det ena 

eller det andra. 

Utöver de centrala begreppen förebyggande och främjande finns ytterligare 

ett viktigt begrepp att redogöra för, och det är kvalitet. Vad är egentligen 

kvalitet? 

23

Kvalitetsbegreppets innebörd 

Generell innebörd 

24 

Kvalitetsbegreppet är bedrägligt också därför att det kan betraktas utifrån olika 

perspektiv. Läraren bedömer ofta kvalitet mot bakgrund av sin utbildning 

och arbetssituation. Eleverna kan ha andra utgångspunkter än lärarna (Myndigheten 

för skolutveckling 2003: 8) 

I Nationalencyklopedin beskrivs den språkliga betydelsen av kvalitet som 

beskaffenhet eller egenskap (www.ne.se). Det är en mycket generell beskrivning 

av begreppet, men samtidigt är den belysande. Det är fritidsverksamhetens 

beskaffenhet som ska utvecklas genom projektet Hand i hand. 

Likväl måste innebörden av kvalitetsbegreppet definieras och avgränsas. 

Det finns två olika ståndpunkter kring kvalitet som begrepp. Forskare som 

är kritiskt inriktade till begreppet menar att det är beroende av sitt sociala 

och kulturella sammanhang, medan andra menar att kvalitet kan bestämmas 

så att det utifrån forskning och forskningsbaserad kunskap är möjligt att 

bestämma indikatorer på vad som är låg respektive hög kvalitet (Myndigheten 

för skolutveckling 2003: 9). I denna utvärdering kommer kvalitetsbegreppet 

att ingå i båda dessa synsätt. 

Detta är en etnografisk studie, vilket innebär att berörda människors egna 

uppfattningar av vad som är kvalitet ges en central betydelse för utvärderingens 

analyser, slutsatser och utvecklingsförslag. Detta förhållningssätt är 

inte ovanligt: 

En ganska vanligt förekommande bestämning av vad som är kvalitet i förskola 

och fritidshem är hur detta begrepp uppfattas av olika ”intressenter” inom 

området: barn, föräldrar, personal samt politiker och andra verksamhetsansvariga 

(Myndigheten för skolutveckling 2003: 9). 

Även om studiedeltagarnas egna uppfattningar är centrala, så måste uppfattningarna 

av vad kvalitet är också relateras till definitioner och beskrivningar 

i nationella styrdokument. I Skolverkets allmänna råd står det att det är ”(…) 

de nationella målen i skollagen, läroplanerna och kursplanerna som är utgångspunkt 

för kvalitetsutvecklingen” (Myndigheten för skolutveckling 

2003: 10). 

Genom att lyfta fram berördas uppfattningar och relatera dessa till styrdokumentens 

definitioner uppnås kvalitetsarbetets stomme, som är: ”målen, 

granskningen/utvärderingen, kvalitetsredovisningen och utvecklingsåtgärderna” 

(Myndigheten för skolutveckling 2003: 12).

Kvalitet inom Uppsalas fritidsgårdsverksamhet enligt 

styrdokument 

Vad innebär egentligen kvalitetsarbete? Inom Uppsalas fritidsgårdsverksamhet 

är detta tydligt definierat: 

Kvalitetsarbetet är alla de insatser som görs för att kontinuerligt förbättra 

verksamheten. Att konkretisera mål i relation till uppdragen, granska verksamhet 

och analysera måluppfyllelse, utarbeta förbättringsstrategier och 

genomföra förbättringsarbete är exempel på vad som ska ingå i fritidsgårdens 

kvalitetsarbete. Kvalitetsarbete och utvärdering är ett sätt att bygga in reflektion 

i systemet och att skaffa sig kunskap om hur olika faktorer samspelar 

och påverkar resultaten. Det är ett arbete som ständigt måste pågå (Mål- och 

riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun). 

Övergripande kan projektet Hand i hand betraktas som ett kvalitetsarbete 

utifrån definitionen ovan. Utbildningarna som ingår i projektet väcker reflektion 

hos medarbetarna, och de fungerar också som en vägledning i förbättringsarbetet. 

I de årliga kvalitetsredovisningarna, som är en del i projektet, 

sammanställs och utvärderas faktorer som exempelvis måluppfyllelse. Valet 

av en etnologisk utvärderingsmodell, med kvalitativ etnografi som metod, 

kan belysa hur olika faktorer samspelar och påverkar resultaten. Kvalitetsarbetet 

behöver dock också analyseras på ett detaljerat sätt, och relateras till 

styrdokument, samt till berörda människors tolkningar av vad kvalitet är för 

något. Vad är det man ska sträva emot? 

Som tidigare framgått är fritidsgårdsverksamheten i Uppsala en fristående 

organisation med egen ledning i kommunal regi. Inom ramen för fritidsgårdarna 

ryms även fritidsklubbsverksamhet, det vill säga en öppen verksamhet 

för barn i årskurs 4-6. Dessa två verksamheter under samma tak styrs av 

olika förordningar. För fritidsklubben gäller skollagen eftersom: ”Skolbarnsomsorgen 

avser barn till och med tolv års ålder som går i skolan” (Skollagen 

2a kap § 1), medan fritidsgårdsverksamheten inte lyder under någon nationell 

lag. Juridiskt gäller beskrivningen nedan endast fritidsklubben, men den 

bör också kunna betraktas som ett kvalitetskriterium för fritidsgården, eftersom 

beskrivningarna har en generell karaktär: 

För bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall det finnas 

personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg 

och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barngrupperna skall ha 

en lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna skall vara ändamålsenliga 

(Skollagen 2a kap § 3). 

De kvalitetskriterier man kan utläsa ur denna del i skollagen är en bra personal, 

lämpliga barngrupper och ändamålsenliga lokaler. Det man har möjlighet 

att följa i en öppen verksamhet är att skapa en bra personalgrupp genom 

att bedriva kompetenshöjande arbete (som projektet Hand i hand), samt att 

bedriva verksamheten i lämpliga lokaler. Barngruppernas storlek varierar per 

automatik eftersom barnen inte är inskrivna i en öppen verksamhet. Vidare 

säger skollagen att: 

Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. 

Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin 

utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver” (Skollagen 

2a kap § 3). 

Här finner man ytterligare ett kvalitetskriterium, nämligen att verksamheten 

ska ta hänsyn till varje individs behov, samt att barn med särskilda behov 

25

ska ges det stöd de behöver. Vidare lyfter skollagen fram att tillgängligheten 

till verksamheten ska vara god: 

26 

Plats inom förskoleverksamheten eller skolbarnsomsorgen skall erbjudas så 

nära barnets eget hem eller skola som möjligt med beaktande av vad som 

krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra resurser. Skälig hänsyn skall 

också tas till vårdnadshavarens önskemål (Skollagen 2a § 8). 

Med anledning av att skollagen endast gäller för Fritidsklubben utformade 

Barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun ett eget styrdokument, nämligen 

Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun. Barn- och ungdomsnämnden 

2006-06-21. Här sammanställs en lista över de styrdokument 

som grundar dokumentet. 11 Vidare beskrivs faktorer som mål, verksamhetsformer, 

jämställdhet, samverkan m.m. I dokumentet finns också en tydlig 

formulering av vad som ska betraktas som kvalitet inom Uppsalas fritidsgårdsverksamhet. 

Även om den goda kvaliteten ytterst mäts i vad mån uppdrag och mål uppnåtts, 

finns andra viktiga kvalitetsaspekter. Det kan handla om tillgänglighet, 

personalens kompetens, deltagarantal, lokalernas beskaffenhet, verksamhetens 

inriktning och i vad mån den präglas av ”viktiga värden” och en gemensam 

värdegrund, delaktighet och ett demokratiskt förhållningssätt (Mål och 

riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun, 2006). 

Beskrivningen i citatet rimmar tämligen väl med de faktorer man finner i 

skollagen. Dock saknas en beskrivning av hur man ska anpassa verksamheten 

för barn med särskilda behov. 

En central del i Hand i hand är utveckling av metoder. Exempelvis innehåller 

utbildningen AIM moment som förhållningssätt och relationskompetens. 

Vidare inkluderas metoder för uppföljning och utvärdering i projektet 

(kvalitetsredovisningar). Därför faller projektet väl ut inom ramen för Uppsalas 

egen beskrivning av vad ett processuellt kvalitetsarbete ska innehålla: 

Verksamheten kräver specifika metoder i form av förhållningssätt, gränssättningar, 

kunskap om ungas utveckling och utvecklingstendenser i samhället, 

relationskompetens etc. Verksamheten ska därför i kvalitetsarbetet ha en väl 

dokumenterad struktur och utarbetade metoder för uppföljning och utvärdering 

(Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun, 2006). 

Slutligen listas ett antal kvalitetskriterier upp i Mål och riktlinjer för fritidsgårdar 

i Uppsala kommun. Här står det att verksamheten ska: 

• Ha öppettider som så långt som möjligt tillgodoser deltagarnas önskemål 

• Vara strukturerad med tydliga mätbara mål och medvetna val av verksamheter 

och metoder, systematisk dokumentation, återkommande utvärdering 

och dialog med uppdragsgivaren 

• Ha en balans i reglementet genom regler/policy som gör att så många 

som möjligt i målgruppen kan acceptera detta och inte avstår från att besöka 

fritidsgården 

• Ha avgifter som inte av ekonomiska skäl utestänger barn eller ungdomar 

• Ha en klart uttalad värdegrund. Mobbning, rasism, främlingsfientlighet 

och sexism tolereras inte 

• Bedrivas i ändamålsenliga lokaler i en trygg, riskfri och drogfri miljö 

11 Dokument som styr är olika lokala skrifter som: Inriktning, Verksamhet och Ekonomi, 

Barn- och Ungdomsnämndens uppdragsplan m.fl. Vidare bygger dokumentet på nationella 

och internationella dokument som: FN: s konventioner om mänskliga rättigheter och barnens 

rättigheter, Sveriges grundlag, skollagen m.fl.

• Ge unga möjligheter till fördjupat engagemang, eget skapande, inflytande 

och ansvar 

• Föräldrar ska ges möjlighet till insyn och delaktighet i verksamheten 

• Det ska finnas en jämn könsfördelning i verksamheten och personalgruppen 

• Det ska finnas en strukturerad synpunkts- och klagomålshantering, väl 

känd av barn, ungdomar och föräldrar 

Kvalitet inom Uppsalas fritidsgårdsverksamhet enligt berörda 

individers uppfattningar 

En bra kvalitetsmätare är ju att barnen väljer att överhuvudtaget ta sig hit (fritidsledare). 

Citatet ovan ger en mycket övergripande beskrivning av vad som är kvalitet, 

och det som sägs är också ganska självklart, för om barn och unga inte kom 

till fritidsgårdarna så skulle det inte finnas några att utveckla kvalitet för. I 

den här utvärderingens enkät som riktar sig till barn och ungdomar ställdes 

frågan om vad som är kvalitet på en fritidsgård för dem, och då blev svaren 

mer detaljerade. Det bör betonas att människorna själva, både 

barn/ungdomar och personal, återkommer som kvalitetskriterium. Det är den 

kvalitetsindikatorn som nämns mest. Faktorer som de unga beskriver som 

kvalitet är: 

• Roliga aktiviteter, kompisar, snäll personal 

• Jag vill komma till fritids hela tiden för att alla är så snälla 

och allt man kan göra 

• Snälla fritidsledare, biljard och gott fika 

• Det som är bra är att vi har de snällaste fritidslärare [fritidsledare] 

och de är roliga 

• De i min klass kommer hit. Kul. 

• Det som gör att man vill komma hit igen är för att där kan 

man träffa sina vänner, spela spel/pingis som man inte har 

hemma 

• Att träffa på människor 

• Ledarna. Ungdomarna 

• En lugn miljö och trevlig personal 

• Det är roligt och träffar kompisar 

• Vara med vänner 

• Att det är tryggt, fräscht och bra personal 

• De som jobbar. Att de har en kiosk med Cola, TV, data 

m.m. 

• För att det är trevliga personer här och det finns trevlig personal 

här (alla) och det är också kul här 

Några av de beskrivningar av kvalitet som nämns ovan, finns återgivna i de 

kvalitetskriterier som framkommer i redogörelsen av styrdokument. Dock 

framkommer ett kvalitetsmått i barnens och ungdomarnas beskrivningar 

ovan, som inte nämns någonstans i något styrdokument, nämligen närvaron 

av andra barn och ungdomar. Ur det perspektivet betraktas fritidsgården som 

en mötesplats mellan unga, och barnen själva är då en egen kvalitetsfaktor. 

Därför kan man säga att det inledande citatet i detta kapitel (kvalitet är att 

27

arn och ungdomar kommer till fritidsgården) har en dubbel, eller cirkulär, 

innebörd. Ungdomarna kommer till fritidsgården för att de erbjuds en god 

kvalitet, men deras egen närvaro är också kvalitetsskapande i sig. 

En annan faktor som barn uppfattar som god kvalitet är ett bra mellanmål: 

28 

Man får bra mellis för att alltså de har ju bestämt att man får ta visst mycket 

men det är ju bra, för då kanske nån är jättesnabb på att äta, då kanske den tar 

jättemycket så att det är jättelite till de andra (flicka). 

Även på en annan fritidsklubb lyfter barnen fram mellanmålet som en viktig 

kvalitetsfaktor, men här nämns också vikten av att det är lugnt: 

Finns det når mer som är kvalitet på en fritidsklubb (Anette)? 

Mellanmålet till exempel, det är bra mellanmål så att… Ibland låter de att 

några av barnen typ går fram och presenterar vad det är för mellanmål. Vi 

brukar göra så… det bord som är tystast, det får gå först. De vet att man är 

hungrig, man har haft en jobbig skoldag och då vill man bara ta det lugnt, så 

då säger de: ”Den som är tystast för äta först” och ibland är det alla som är 

tystast. Då tar de bara några, eller så är det frågesport. Den som kommer etta 

går först (pojke). 

Och så det är bra kvalitet på frukt. Man måste ju ha frukt i sig. Det är viktigt, 

fem frukt om dan (flicka). 

Även vuxna berörda personer har tillfrågats om vad de uppfattar som kvalitet 

på en fritidsgård. Gunilla Sjöbloms definition av kvalitet på fritidsgård är 

central, eftersom hon är ledare för hela verksamheten. Vid en intervju ringar 

hon in den betydelse hon lägger i begreppet: 

Ett mått på kvalitet är ju medarbetare med rätt kompetens. Att man bidrar till 

en positiv utveckling och att ungdomar… att det är utifrån deras… att det 

finns en tanke med det man gör. Det är inte slumpen som gör att ungdomar 

trivs, utan det finns en tanke med det man gör (…). En kvalitet är ju att det 

finns ett högt mått på delaktighet från ungdomar. Det finns ju många kvalitetsindikatorer 

men att ungdomar trivs är väl kvalitet, och ett bra bemötande. 

Om inga ungdomar kommer till fritidsgårdarna, då tror jag ju att det är dålig 

kvalitet. Då finns det ingen kvalitet (Gunilla). 

Vid en intervju med två tjänstemän listas kvalitetskriterier som har nämnts 

tidigare, men i deras redogörelse tillkommer faktorer som bra öppettider, 

skapande verksamhet och inkludering av alla (flickor, annan etnisk bakgrund, 

sexuell läggning m.m.). 

I intervjuer med fritidsledare och fritidsgårdarnas chefer framkommer flera 

kvalitetskriterier. En kvinna ger en mycket levande beskrivning av vikten 

av barns inflytande i relation till kvalitet: 

Kvalitet på en fritidsgård, vad är det för dig (Anette)? 

Kvalitet på fritidsgården… det är ju om vi lyckas göra nåt bra med ungdomarna 

som de själva tycker är bra naturligtvis (…). Det ska ju vara kul att gå 

till en fritidsgård för det är ju deras fritid, så att det är ju nånting som man 

tycker att de ska tycka i alla fall, så att vi försöker ju att hitta på lite saker och 

så få lite uppgifter från dem själva. 

De får lämna idéer och så då (Anette)? 

Ja, precis Få liksom gehör för vad de själva tycker är roligt. Man vill ju att de 

ska ha lite kul på sin fritid. Det är ju mycket det. (…) att inte ha för mycket

(…). Det ska vara mer flexibelt så att, barnen har ju suttit i en skolbänk hela 

dagen och så kommer de till fritids så ska de inte behöva sitta i en grupp igen 

I detta citat framkommer ännu ett kvalitetskriterium, nämligen flexibilitet, att 

kunna anpassa sig efter barnens önskemål. Flexibilitet innebär en viss rörlighet, 

att vara öppen för olika vägar. En annan intervjuad fritidsledare nämner 

samma kriterier som framkommit många gånger nu, en vettig verksamhet 

och intresserade ledare. Utöver detta så tillför hon ytterligare ett kvalitetskriterium, 

nämligen viljan att utveckla och utvecklas: 

Det viktiga för mig, det är att man hela tiden strävar framåt, vill utveckla. Jag 

tycker inte om att sätta mig ner och vara nöjd med… jamen det här var ju bra, 

utan då vill jag att det ska utvecklas framåt. Har jag ett bra koncept, då vill 

jag kunna utveckla det konceptet. Det är ju kvalitet för mig, att hela tiden vilja 

framåt, att vilja utveckla verksamheten, att vilja utveckla sig själv, att utveckla 

de ungdomar och barn som är här (fritidsledare). 

Vikten av att barn och unga ska känna sig sedda som individer, men också 

ungdomarnas eget ansvar lyfts fram av en fritidsledare: 

Alltså kvalitet för mig är i grund och botten en miljö där barn och ungdomar 

känner sig välkomna. Där någon vet vad de heter. Där någon har i alla fall 

något litet hum om hur familjesituationen ser ut. Har man syskon? Har man 

bägge föräldrarna? Har man en förälder, eller har man ingen förälder? Alltså, 

hur man sedd. När nån känner igen en och bryr sig om en en liten stund. (…) 

Där önskemål från barnen eller ungdomarna går hand i hand med: ”vad har 

jag för eget ansvar i de önskemål som jag ger”? Det tycker jag är kvalitet. 

När man kommer dit, man skriver anonymt (…) och ingen kommer nånsin att 

veta vem som sagt vad, att man kan säga jag känner mig alltid väl mottagen. 

Någon tar emot mig och vet vad jag heter. Någon lyssnar på mig, och har jag 

nåt önskemål så gör vi allt för att det ska kunna genomföras, men att man då 

förstår att krävs det här av mig. Då behöver jag hjälpa till med det här. Det är 

kvalitet, tycker jag (fritidsledare). 

Så här långt har kvalitetskriterier som: vilja att utvecklas, flexibilitet, barns 

inflytande samt att se och bekräfta varje enskilt barn framkommit. En av 

cheferna lyfter fram normsättning som en kvalitetsfaktor: 

Kvalitet för mig är när ungdomar… alltså för mig är det egentligen normsättningen 

som är kvaliteten, alltså när våra normer kommer ut på ett bra sätt. 

Innehållet i verksamheten är något som särskilt betonas av en chef, att det 

finns ett utbud där alla kan delta och där alla kan finna utrymme för just sitt 

intresse: 

Det är viktigt att det ska finnas innehåll i verksamheten. Det är det som är 

kvalitet, att vi har utbud som alla kan delta i, som intresserar alla: skapande, 

musik, idrott och sen demokratiarbete och delaktighet, att ungarna själva är 

med (chef). 

Slutligen ska redogörelsen knytas ihop med hjälp av följande korta kvalitetsbeskrivning: 

Kvalitet… det är för mig att (…) [arbeta] enligt åtagande… ge allt det som vi 

har skrivit. 

29


Redogörelsen av kvalitet i styrdokument och berörda personers uppfattningar 

har ringat in många olika kriterier för vad som betraktas som kvalitet. 

Kriterierna kan delas in i fyra kategorier. Dessa är: 

Verksamheten: 

• Ändamålsenliga lokaler 

• Verksamhet ska utgå från varje individs behov 

• Bra mellanmål 

• God tillgänglighet 

• Roliga saker att göra 

• Skapande verksamhet 

• Inkludering av alla 

• Flexibilitet 

• Ett brett innehållsligt utbud 

• Barn med särskilda behov ska erbjudas det stöd han eller hon behöver 

Människorna 

• Barn och ungdomars närvaro, samt fritidsgården som mötesplats 

• Bra personal 

• Rätt kompetens hos medarbetarna 

• Hög delaktighet från ungdomar 

• Inflytande och delaktighet för föräldrar 

• Jämn könsfördelning hos personal och besökare 

Metoder 

• Ha en klart uttalad värdegrund 

• Arbeta enligt åtagandet 12 

• Strukturer med tydliga mätbara mål 

• Balans i regelverket 

• Överkomliga avgifter som alla har råd med 

• Bakomliggande tanke med verksamheten 

• Bra bemötande 

• Bra öppettider 

• Vilja att utveckla och utvecklas 

• Se och bekräfta varje individ 

• Normsättning 

• Strukturerad synpunkts- och klagomålshantering 

Känsla 

• Trygghet 

• Trivsel 

Utifrån denna kvalitetsredogörelse ska nu fritidsledares yrkesroll diskuteras. 

12 Detta är en medarbetares beskrivning. Kvalitetskriteriet måste utvecklas till att hela processen 

fungerar: från uppdragsbeskrivning till formulering av övergripande åtagande, till formulering 

av lokalt åtagande och sedan tillbaka med handlingarna till Uppdragskontoret. 

30

Fritidsledares yrkesroll 

En fritidsledare ska uppträda både som personal och som en vän (man, 21 år, 

tidigare besökare på fritidsgård). 

Den [fritidsledaren] lyssnar och kan säga till när det behövs. Även ha humör 

och förstå hur ungdomar tänker men samtidigt vara ”vuxen” (kvinna, 19 år 

besökare på fritidsgård). 

Att lyssna, vara vän och vara vuxen… det är vad som beskrivs i de inledande 

citaten. Bilden av det lyssnande och stödjande man kan finna implicit i citaten 

styrks av sociologen Mats Trondman, som har skrivit om fritidsledarens 

viktigaste yrkesroll . Enligt honom är denna: 

Att vara det oundvikliga livets kulturella dramas (utan integritetshot) lyssnande, 

stödjande och ifrågasättande barn- och ungdomsomsorgsman eller – 

kvinna i främst fritidens händelsecentrum (Trondman 2000: 145). 

Att vara en vuxen person som ”finns” där för barnen och ungdomarna i vardagen 

med alla dess händelser och rutiner kan således sägas vara fritidsledarens 

centrala roll. Han eller hon ska också, menar Trondman, fungera som en 

vägledare som hjälper de unga att betrakta sig själva ur olika perspektiv, och 

att se andra möjligheter än det livet har försett dem med (Trondman 2000: 

146). I fritidsledarens uppgift ingår också att reflektera över hur hans eller 

hennes roll, och hela verksamheten: 

skall utformas så att de barn eller ungdomar han eller hon möter så långt som 

möjligt kan dra fördel av de resurser de har och de förmågor att se, förstå och 

handla som de kan få stöd för att utveckla i fritidsverksamheter (Trondman 

2000: 146). 

Att vara både vuxen och vän till fritidsgårdens besökare kräver en hög grad 

av kulturanalytisk kompetens, för fritidsledaren måste kunna se och förstå 

varje enskild ung människas möjligheter i relation till hennes eller hans förutsättningar 

(författarens synsätt). 

Trondman beskriver fritidsledarens roll som dubbel. Det krävs att fritidsledaren 

har en medvetenhet om ungas ojämlika villkor, samtidigt som hon 

eller han också måste främja de ungas förmåga att se bortom de självförståelser 

som formats av deras existensbetingelser. Det handlar således om att 

vara medveten om ojämlika förutsättningar, samtidigt som man vägleder 

ungdomarna att komma över hinder. En av fritidsledarna i Uppsala sätter ord 

på det här: 

Min arbetsuppgift består ju av att vara där som ett redskap så att ungdomen…människorna 

som går här, både barn och ungdomar ska utvecklas 

framåt hela tiden. (…) Min uppgift består i att försöka få dem att uppleva 

världen så att de inte känner några begränsningar… [att] de hela tiden kan 

känna: ”men jag kan prova det här”, jag kan testa det här” (fritidsledare). 

Den bild som Trondman och de två citerade ungdomarna ger av en dubbel 

yrkesroll avspeglas i denna studies empiri. I såväl intervjuer som enkäter 

31

eskrivs fritidsledaren som både en vän och en vuxen, eller som ett barn 

uttrycker det: 

32 

Jag tycker man ska vara snälla. Kanske lite stränga så man sköter sig (pojke, 

10 år). 

Att fritidsledarna ska vara snälla och trevliga är det många barn som nämner: 

”Personalen här är trevlig och social. Det är det viktigaste tycker jag” (pojke, 

16 år). Andra egenskaper som nämns av barnen är: rättvis, rolig, hitta på 

saker som vi gör, snäll mot mina vänner. Vid en intervju säger två barn att 

fritidsledarens absolut viktigaste uppgift är: ”att se till att barnen mår bra, att 

de trivs”. 

Att vara snäll, trevlig, vän och vuxen är således väsentliga delar i en fritidsledares 

yrkesroll. En annan är samtal och lyssnande: 

Att på nåt sätt hela tiden ha tid för samtalet med ungdomarna, för det är det 

som är så viktigt, och att ha den här känslan att nu behöver den här personen 

prata, nu måste jag skapa det utrymmet för att prata. Märker man att nån 

ungdom går till nån som säger, nej vänta lite, jag är inte klar. Tre gånger har 

man sagt det så kommer inte ungdomen tillbaka. Det gäller att va alert. Det 

gäller att va finkänslig hela tiden. Jaha, nu är det nånting. Nu måste jag faktiskt 

ta mig tid. Prioritera och samtala med dem [ungdomarna], för samtalet 

är väldigt viktigt (chef). 

Den här chefen betonar dock att även om samtalet i sig är jätteviktigt, så är 

det ännu viktigare att lyssna. Det handlar om att skapa en förtroendefull relation 

för att: ”märker de att man har lyssnat två gånger, då kan man också 

samtala med dem sen” (chef). Samtidigt så är det väsentligt att en fritidsledare 

särskiljer sin roll ifrån exempelvis socialtjänstens. 

När jag började… det fanns ju fritidsledare som gjorde hembesök. De gjorde 

det som socialtjänsten skulle göra. Det där är inte vårt jobb, alltså man måste 

liksom skilja på roller och vara stolt över det som man kan göra, och sen i 

samverkan har man olika roller (Gunilla). 

En av cheferna menar att fritidsledarens roll är vara ambassadör för ungdomarna, 

att kunna lyssna, vägleda och ge stöd. Den här chefen har dock uppfattningen 

att personalen ska kunna arbeta utåtriktat även ur en social aspekt, 

och det har hänt att personal har fått hälsa på ungdomar på ett behandlingshem. 

Tanken med det är att förstärka sådant som är svårt att förstärka när det 

sitter 45 ungdomar på gården en kväll, och att de tycker sig bygga upp en 

bättre fritidsgård med det här arbetssättet. Den här chefen ser inte det uppsökande 

arbetssättet som en socialtjänstemans yrkesroll. Istället beskriver han 

det som en metod att komma nära alla ungdomar: 

Det gör ju att vi får ju närmare kontakt med de andra ungdomarna också, 

dens som sitter på ett behandlingshems kamrater som kommit loss och pratat 

om saker. Hur de ska agera när de kommer hem och hur ska de vara, så att vi 

får ju ett närmare… en väldigt nära relation till varje ungdom liksom, så att 

det är ju inte bara den ungdom som sitter där nere som blir jätteglad, utan det 

är de andra ungdomarna som är kompisar med dem också. Helt plötsligt… 

det är okej. Fritidsledarna är härliga människor. De bryr sig om oss på nåt sätt 

(chef). 

Här finns en diskrepans mellan den policy fritidsgårdsverksamhetens ledning 

har att fritidsledare ska arbeta främjande i första hand och den metod som 

har valts på den studerade fritidsgården. Chefen betonar dock att det inte 

handlar om att de är kontaktpersoner åt ungdomarna som är på fritidsgården.

Istället innebär det att de är medmänniskor till alla sina ungdomar, och om 

det innebär att de ska åka och hälsa på någon som mår dåligt på ett behandlingshem 

för att visa att de bryr sig, så tror den här chefen att de tjänar 

mycket på det. Ur en yrkesrollsaspekt ser den här chefen metoden som en 

del av fritidsledarens roll som medmänniska, vuxen och vän, och inte som en 

del i socialtjänstens arbete. Bilden som framträder belyser en komplexitet 

mellan yrkesroller och yrkesidentiteter. Utifrån fritidsledarrollens identitet 

som vän och medmänniska är förfarandet korrekt, men om man applicerar 

det på metoden som en del i socialtjänstens arbete så är det inte korrekt, utifrån 

fritidsledarnas uppdrag. Kontentan bör bli att man på alla nivåer i organisationen 

diskuterar och renodlar yrkesrollen ännu tydligare, i synnerhet när 

val av perspektiv påverkar metod som i det beskrivna fallet. Besök på behandlingshem 

kan uppfattas både som en medmänsklig vänskapshandling 

som skapar många ungdomars förtroende, och ur den aspekten som en del i 

fritidsledarens yrkesroll, men det kan också uppfattas som en socialtjänstemans 

specifika yrkesuppgift. Kanske kan man se en konsekvens av fritidsledarens 

dubbla roll här. Som yrkesidentiteten ”vän” är det rätt att hälsa på en 

ungdom på ett behandlingshem, och därigenom skapa förtroende hos alla 

fritidsgårdens besökare, men som identiteten ”vuxen” i en främjande yrkesroll 

så är det att gå utanför ramarna. Frågan är då vilken av identiteterna som 

ska dominera, och kan eller bör det vara lika för alla fritidsgårdar? Ett argument 

för det här förfarandet är fritidsledarens roll som förebild för ungdomarna, 

att vara en vän som bryr sig och som är en god förebild, eller som en 

intervjuperson uttrycker det: 

Att vara en förebild, en vuxen förebild. Visa på vad som är rätt och fel är inget 

bra ord… bra eller mindre bra då. Hur man är mot… bör vara mot kompisar 

eller vuxna eller yngre barn. Just ett bemötande som på nåt sätt är accepterat 

i ett modernt samhälle som vi väl ändå anser att det svenska samhället är 

(fritidsledare). 

Ett argument mot det här förfarandet är nödvändigheten i att höja yrkets status, 

och ett sätt att göra det är att tydligt markera gränserna mellan fritidsledarens 

roll och andra yrkeskategorier, samtidigt som man känner och visar 

stolthet över sitt jobb. Man har rätt att känna sig stolt över att vara fritidsledare. 

En stolt syn på sin egen yrkesroll är värd att sträva emot, att man: 

”Nånstans får en acceptans för att man faktiskt har ett yrke, och inte är nån 

lektant eller lekfarbror” (fritidsledare). I den här processen är det viktigt att 

fritidsledaren står för sin yrkesroll, och att hon eller han får respekt för den 

hon är. Det får man inte alltid: 

Jag vill ha respekt för den jag är och det jag gör, och jag tycker inte alltid 

man får det, utan det blir liksom en… att man alltid känt sig som, jamen du är 

fritidsledare… jaja (fritidsledare). 

En av cheferna har dock sett en otrolig utveckling på den här fronten sedan 

den stora omorganisationen 2003, och under Gunillas ledning: 

Jag ser en otrolig skillnad, och det kan jag tycka har mera med att göra att fritid 

är en enhet, till en början är det ju det, sen spelar ju allt detta som vi har 

gjort tillsammans en oerhörd roll, för alltså den status och den raka ryggen 

många fritidsledare har fått. Att det är mera delar, att det inte bara är utbildningar 

[AIM m.fl.]. Det är en del utav det så klart, men inte bara (chef). 

Att höja fritidsledarnas yrkesstolthet har varit en av Gunillas målsättningar, 

sedan hon började som ansvarig för fritidsgårdsverksamheten i Uppsala: 

33

34 

Jag tror… jag hoppas i alla fall att många känner att de är stärkta i sin yrkesroll. 

Det är ju det vi har jobbat med och att man… att man vågar liksom stå 

upp… att man är stolt för det man gör (Gunilla). 

En i det närmaste genial beskrivning av fritidsledares yrkesroll ger en tioårig 

pojke som går på en av Uppsalas fritidsklubbar. I en enda mening sätter han 

ord på den stora komplexitet och ”ickedefinition” som fritidsledarrollen implicerar. 

Han skriver att: En fritidsledare är ”mitt i mellan”. Precis så uppfattar 

utvärderaren i denna studie en fritidsledares yrkesroll: 

En fritidsledares yrkesroll är verkligen ”mitt i mellan”. Egentligen är den 

ännu inte definierad, utan snarare ”icke definierad”. Man vet mest vad den 

inte är. En fritidsledare är inte en lärare, inte en socialarbetare, inte en 

förälder, inte en föreningsledare m.m. Denna ”ickeidentitet” bidrar med 

stor sannolikhet till komplexiteten i yrkesrollen. Kanske är den också en 

bidragande orsak till yrkets vanliga underordning i relation till andra yrkesgrupper 

(utvärderaren). 


Fritidsledarens yrkesroll speglar komplexitet i form av dubbla roller, underordning 

i förhållande till andra yrkeskategorier och behov av en yrkesmässig 

statushöjning. Fritidsledaren förväntas vara vän, vuxen, lyssnande, stödgivande, 

kunnig om ungdomars i vissa fall begränsande omständigheter samt 

om hur man får ungdomar att inte låta dessa bli ett hinder. Utvärderaren beskriver 

rollen som definierad utifrån ett ”icke”, vad den inte är. 

En analys i redogörelsen belyste hur ett och samma agerande av en fritidsledare 

kan vara ”rätt” eller ”fel” beroende på vilken identitet (vän eller främjande 

vuxen) som får råda. Därför rekommenderas en diskussion om yrkesidentitetens 

komplexa natur och i vilka sammanhang de olika perspektiven 

ska råda. 

När nu fritidsgårdsverksamheten generellt, begreppsinnebörder och fritidsledares 

yrkesroll har ringats in, är det tid att redogöra för innehållet i 

projektet Hand i hand. Eftersom AIM- utbildningen har varit mycket central 

i projektet inleds innehållsbeskrivningen med att redogöra för denna.

Verksamheter inom Hand i hand 

AIM 13 

Enligt AIM- utbildningen lär man sig olika metoder och olika tekniker hur 

man ska tillämpa saker och ting med barnen. Det är lättare att förstå barnens 

situation och samtidigt, om man förstår barnen bättre, då kan man lösa bättre, 

så det har gett väldigt mycket (fritidsledare). 

Det inledande citatet speglar två sidor av vad AIM är. Dels lär sig deltagarna 

metoder, men fritidsledaren som citeras talar också om ökad förståelse för 

barnens situation. Det handlar således om både metod och kunskap. 

AIM kan betraktas som en kunskapsbas av hur och varför beteenden lärs 

in. Utbildaren i Uppsala betraktar en kunskap som något man använder på 

det sätt som behövs för stunden, medan en metod är mer rigid. Det är utifrån 

den kunskap fritidsledare tillägnar sig på utbildningen som personalen ska 

veta hur de bör handskas med de människor de träffar, för att optimera dessas 

utveckling. 

AIM- utbildningen 14 är indelad i tre olika komponenter: Art, Inlärningspsykologi 

och Modellinlärning. Dessa ska beskrivas var för sig. 

ART 

ART är en modell för att arbeta med interpersonella färdigheter, och den 

består av tre komponenter. Dessa är: 

Social färdighetsträning: 

I detta moment tränar man personen, i grupp eller individuellt utifrån vilket 

behov individen har. Färdigheterna tränas i lektionsform där man först talar 

om färdigheten och dess syfte, sedan rollspelar man färdigheten. På det sättet 

åskådliggörs den. 

Kontroll av ilska: 

Syftet med detta moment är att ge personen redskap för självkontroll vid 

ilska och stress. I lektionsform lär man sig vad som gör personen arg, och 

hur det känns i kroppen, hur man kan hindra att det sympatiska nervsystemet 

15 tar över kontrollen samt hur man kan lösa situationen man hamnat i. 

13 

Hela beskrivningen av innehållet i AIM är hämtad ur en skrift/presentation som kursledaren 

Jimmy Hellgren har författat. Skriften är inte vetenskapligt granskad och dess källor är inte 

kontrollerade, men i det här sammanhanget är det den mest relevanta beskrivningen, eftersom 

författare och kursledare är samma person. Därmed är hans tolkning av AIM, det som har 

format den specifika utbildning som fritidsledarna i Uppsala har gått. 

14 

I utbildningsdelen inom Hand i hand har AIM det största utrymmet. AIM är det som intervjupersonerna 

talar mest om. 

15 

Det sympatiska nervsystemet är en underordning till det autonoma nervsystemet, som står 

utanför viljans inflytande och som reglerar grundläggande livsprocesser (www.ne.se). Systemet 

aktiveras när människan blir utsatt för psykisk eller fysisk stress (wikipedia) 

35

Moralutveckling: 

Moralutvecklingsmomentet syftar till att ge personen förståelse för interpersonella 

relationer. Hon eller han ska få förståelse om varför vissa saker är 

rätt och andra fel. 

Det finns tjänstemän i Uppsala som uttrycker skepsis mot AIM. De menar att 

det bygger på en härskarteknik där vuxna talar om för barn hur man ska bete 

sig, istället för att de unga själva ska få en insikt av egen kraft. Detsamma 

gäller ART. De kritiska tjänstemännen menar att AIM inte är 

evidencebaserat, och att det inte finns någon forskning som visar att de här 

metoderna fungerar i Sverige. Däremot finns det forskning som säger att 

ART är kontraproduktivt, och ART ingår i AIM, menar de (ur intervju). 

Det finns således en kritik om att ART är för dåligt utforskad i en svensk 

miljö. Helena Hammerström, socionom, skriver dock att: 

36 

Flera studier är på gång i Sverige och Norge, bl.a. ligger Forsknings- och utvecklingsenheten 

i Stockholms stad i startgroparna för att mäta behandlingsresultaten 

för ART i de stadsdelsförvaltningar som arbetar med metoden. Behovet 

av nya studier kommer att kvarstå så länge det finns professionella 

som använder sig av metoden (Hammerström 2007: 128). 

Beskrivningarna ovan belyser ett behov av en utvecklad forskning kring 

ART, dels om denna metod i en svensk miljö men också om ART som metod 

bland barn utan funktionshinder. Gränserna mellan ART som behandlande 

och som pedagogisk metod är inte tydliga. 

Vidare redogör Hammerström för hur man kan introducera ART i praktiken. 

Hon skriver att grundaren av ART, Arnold P Goldstein, för tio år sedan 

bjöds in till Sverige av psykologen och psykoterapeuten Bengt Daleflod. 

Efter det har ART som behandlingsmetod spritt sig inom de flesta barn- och 

ungdomsverksamheter. I nuläget, skriver författaren, verkar det vara mest 

anställda som arbetar med barn och ungdomar, samt deras familjer som efterfrågar 

metoden. Det innebär i praktiken skolor, socialtjänst, ungdomsvård 

och behandling (Hammerström 2007: 19). 

Inlärningspsykologi 

I en AIM- utbildning lär man sig hur beteenden lärs in och förändras, vilket 

sker på fyra olika sätt. Det är inlärning genom: problemlösning, instruktion, 

modellinlärning och formning. Det som bestämmer om en person kommer 

att upprepa ett beteende är dess konsekvenser. Det finns konsekvenser individen 

uppskattar och konsekvenser som han eller hon inte uppskattar. De två 

kategorierna delas in i fem undergrupper: 

Positiv förstärkning: Som en följd av beteendet erhåller personen något (för 

denne önskvärt), vilket får beteendet att öka i frekvens eller vidmakthållas. 

Negativ förstärkning: Som en följd av beteendet slipper personen något (för 

denne icke önskvärt), vilket får beteendet att öka i frekvens eller vidmakthållas. 

Positiv bestraffning: Som en följd av beteendet erhåller personen något (för 

denne icke önskvärt), vilket får beteendet att minska i frekvens.

Negativ bestraffning: Som en följd av beteendet blir personen av med något 

(för denne önskvärt), vilket får beteendet att minska i frekvens. 

Utsläckning: 

En förväntad förstärkare uteblir 

(Samtliga beskrivningar ovan är redogjorda av kursledare i AIM). 

Inom inlärningspsykologin används också teckenekonomier, vilket innebär 

en förstärkning av ett önskat beteende genom en förstärkare i form av ett 

tecken, exempelvis en polett som senare kan bytas mot något önskat. 

Modellinlärning 

Med modellinlärning inom AIM avses att vuxna ska vara goda modeller för 

barn och ungdomar, att de unga ska vara goda modeller för varandra, samt 

att alla skall vara medvetna om sin roll som modell. 

Efter denna korta beskrivning av innehållet i AIM är det tid att presentera 

berörda människors uppfattningar och beskrivningar. 

Uppfattningar om AIM, samt dess effekter för fritidsledarna 

Det är kväll på fritidsgården. Denna kväll har gården besök av en etnolog 

som ska träffa ungdomar och fritidsledare, göra intervjuer och bara ”vara”. 

Chefen på fritidsgården är mycket öppen och hjälpsam. Med god uppbackning 

från honom väljer 6 ungdomar att delta i en gruppintervju. Före intervjun 

gör chefen stämningen behaglig genom att dämpa belysningen och 

ställa fram en bricka med godsaker åt ungdomarna och intervjun börjar, men 

efter en stund sker något som är mycket ovanligt i en intervjusituation. Plötsligt 

står två poliser framför dem. De ser allvarliga ut, och frågar om någon av 

ungdomarna har sett en sexårig pojke som de nämner namnet på. Den lilla 

pojken hade försvunnit för flera timmar sedan, och föräldrarna är förfärligt 

oroliga, säger en av poliserna. Strax efteråt avslutas intervjun, och de flesta 

av ungdomarna som deltagit går spontant ut och hjälper till att leta efter det 

försvunna barnet. Kort därefter hittas pojken oskadd och alla som letat kommer 

tillbaka in på fritidsgården. Chefen kallar omgående till sig de ungdomar 

som hjälpte till i sökandet och belönar dem med varsin läsk och en chokladkaka 

(observation vid fältarbete). 

Beskrivningen ovan är ett levande exempel på hur AIM (positiv förstärkning) 

kan praktiseras i vardagen. I detta fall handlar det om en omedelbar 

förstärkning av ett önskvärt beteende. Ungdomarna skötte sig exemplariskt 

vid den akuta situation som uppstod när det lilla barnet försvann, och de 

belönades omgående. 

I övrigt är stämningen på denna fritidsgård högljudd och bullrig men med 

stor mänsklig värme och kamratskap mellan ungdomarna och de vuxna: 

Ungdomar kommer in på gården efter hand som kvällen går. Varje enskild 

ungdom som anländer går runt till samtliga besökare och vuxna på gården. 

Var och en hälsar med handskakning, några vänliga ord och lite klappar på 

axlarna. Under kvällen hörs många skratt. Det är kramar, klappar på axeln, 

grabbar som småbrottas och buffar i varandra (observation). 

Ovan beskrivs det fina intryck ungdomarna och de vuxna vid en fritidsgård, 

som är belägen i en av de utsatta stadsdelarna i Uppsala, ger en etnolog en 

37

helt vanlig vardag. Samtidigt visar beskrivningen en incident som tydligt 

exemplifierar hur AIM kan användas i en vardaglig praktik. 

I en diskussion om vad som skulle behövas för att känna att en utbildning 

är jättebra för just ”oss” betonar en fritidsledare vikten av att kursledarna har 

en bas i fritidsverksamhet. 

38 

För det första tycker jag att den som håller i utbildningen, det är en fördel om 

det är nån som har arbetat på fritidsgård så att den har den erfarenheten. Hittills 

alla föreläsningar och utbildningar som jag har gått via jobbet… där har 

aldrig varit någon som haft sin bas i fritidsgård. Det tycker jag, det är ändå 

ganska viktigt för att man ska kunna… alltså visst, man kan sitta där och tänka, 

jamen visst, om jag ska applicera det här på min verklighet, då måste jag 

göra så här och så här men om de som kanske inte är vana vid att tänka så… 

för en del blir det så att och då sitter man där. Men vadå hockey eller vadå 

skola eller vadå vad det nu är för person som har föreläst (fritidsledare). 

De ansvariga för utbildningen inom AIM är medvetna om den problematik 

som framkommer i citatet. Det finns nämligen en tanke att kursledarna ska 

göra studiebesök på fritidsgårdar för att lära sig hur dessas praktiska verklighet 

ser ut. 

Redan idag är undervisningen anpassad till en arbetsplats, men inte efter 

deltagarnas tidigare utbildningar. Den grundläggande inlärningspsykologin 

är dock densamma, oavsett om kursdeltagaren är utbildad till lärare, fritidsledare 

eller fritidspedagog, säger en utbildningsansvarig intervjuperson vid 

en intervju. En fritidsledare betonar att även om AIM- utbildningen kan vara 

svår att praktisera i deras vardag så är det en bra utbildning: 

Jag tyckte i grund och botten… alltså det var en bra utbildning. Sen kan den 

vara svår att praktisera i och med att vi har en fritidsgård, inte ett klassrum, 

men jag tyckte den var jättebra och man fick mycket så här aha… jamen det 

är klart (fritidsledare). 

Det faktum att fritidsgårdsverksamheten är en öppen verksamhet, och en 

verksamhet för ungdomars fria tid gör AIM svårare att applicera på fritidsgården 

än i en skolverksamhet, menar en fritidsledare, och reflekterar samtidigt 

över vilka potentiella effekter positiv förstärkning kan få i just deras 

verksamhet: 

Det är väldigt svårt att få de sakerna att fungera på en fritidsgård. Alltså på 

att… skulle vi ha en positiv förstärkning på att (…) nån tar av sig en jacka. 

Så är det 40 pers här. En får en godis för att han tar av sig jackan. Då har ju 

vi… antingen får vi ett upplopp, eller så dagen efter har vi 45 personer som 

inte tar av sig jackorna för att de får godis, alltså exempel. Det är mycket sånt 

där som gör att det blir svårt att ha, utan att det ska kosta oss… (fritidsledare 

1). 

Sen är det också lite det här… passar det inte här så tar man sin jacka och går 

hem, och då är det svårt att bedriva de här individuella målplanerna för det är 

ju tonåringar vi har att göra med. Då… nä nu går jag hem. Ni är så knäppa 

här. Nu går jag. Då har man ju liksom förlorat (fritidsledare 2). 

Ett problem att till fullo applicera AIM på verksamheten är således den öppna 

formen, att barn och ungdomar kommer och går som de vill, och att man 

därför inte kan planera för enskilda ungdomar. En annan svårighet som 

nämns av en intervjuperson är underbemanning på fritidsgården: 

Vi har flera barn, vi säger tio tolv stycken, som behöver verkligen jobba, men 

enligt AIM- utbildningen… då kan man påverka den här barngruppen, men

den resursen har vi inte idag. Vi kan inte, om vi jobbar två stycken [så] kan 

man inte jobba med AIM. Man kan inte göra nånting (fritidsledare). 

Personen som säger det här fortsätter sedan med att lyfta fram de skilda förutsättningarna 

mellan olika gårdar. På fritidsgården där han jobbar har de en 

typ av barngrupp, och på andra fritidsgårdar ser det annorlunda ut, menar 

han. Om de var fler i personalen, så kunde de jobba mer med AIM, och ändra 

oönskade beteenden, men den här fritidsledaren upplever inte att det finns 

tid och resurser till det. Personen vill säga till cheferna ”högst upp” att vissa 

verktyg från AIM inte går att använda, trots att de vill det. Dock är det ett 

verktyg från AIM som personen uppskattar och använder, och det är lyssnandet: 

Det första verktyget som jag har fått [är] att lyssna och förstå barnens situation. 

Att prata med henne eller honom varför man beter sig… jag tycker det 

är det bästa verktyget. Lyssna och ha ögonkontakt (fritidsledare). 

Svårigheter att applicera AIM i fritidsgårdarnas vardagsverklighet är en vanlig 

uppfattning bland fritidsledare, visar intervjumaterialet. Vid uppföljningsfrågor 

efter en intervju ställdes frågan hur AIM skulle kunna anpassas bättre 

till fritidsgård och fritidsklubb. Intervjupersonerna svarade att: 

Det är svårt eftersom vi inte har en bestämd grupp som är här under en bestämd 

tid, utan om något händer som inte passar så har de alltid valmöjligheten 

att gå hem (två fritidsledare svarar tillsammans). 

På en annan fritidgård svarar en fritidsledare så här, på frågan om hon känner 

att det är möjligt att applicera AIM på just deras verksamhet: 

Ja för att i början så va ju vi väldigt så här… när vi gick den där kursen, då 

var det ju väldigt… då gick ju alla och, alla försökte dra sitt strå till stacken 

när det var saker som hände och så där, så att man tog tag i de verktygen man 

hade fått. Det gjorde man ju naturligtvis (fritidsledare). 

I citatet beskrivs att det ändå finns en möjlighet att ”ta tag” i de verktyg man 

fått i sin hand, genom AIM. En fritidsledare säger att hon absolut kan använda 

AIM, om hon bara modifierar den först. Exempelvis kan ART och teckenekonomi 

fungera om ungdomarna är på fritidsgården regelbundet, men 

eftersom det är en öppen verksamhet så ser det inte ut på det sättet. Vidare 

påminner AIM om sådant hon arbetat med tidigare genom andra utbildningar, 

säger hon. Metodologiskt förespråkar den här fritidsledaren att man blandar 

olika metoder, för hon har aldrig sett att en metod fungerar ”rakt igenom”. 

Man måste vara flexibel, blanda och även använda egna idéer, fortsätter 

hon. 

Med flexibilitet och anpassning till den egna verkligheten är det således 

möjligt att använda AIM. 

Vidare finns det fritidsledare som upplever att de har fått sina tidigare arbetsmetoder 

bekräftade, vilket har givit en aha- upplevelse. Det har också 

stärkt fritidsledarna: 

För mig så var det egentligen en metod som är så förankrad i mig som person 

och som arbetsledare, så det var ju nånting som vi jobbade mycket efter, men 

jag tror att det kanske blev en ytterligare förstärkning, att nu har man liksom 

gått en utbildning i det här, och man har gjort det tillsammans med sina kollegor 

inom fritid, för jag tror att utbildningen i sig, alltså den var bra (chef). 

39

En liknande utsaga ger en fritidsledare på en annan fritidsgård. Så här svarar 

hon på frågan om de har diskuterat hur de kan använda AIM i vardagspraktiken, 

och om de över huvud taget vill göra det: 

40 

Jo, det har vi pratat om. Sen har vi redan använt oss av liknande metoder innan 

AIM, så att ta hand om det precis… att ta det och applicera det på fritidsgården, 

det har vi än så länge inte… vi har använt många liknande metoder 

som AIM, genom att våra ungdomar jobbar för poäng för att åka iväg på en 

resa. Poäng får man när man har hjälpt till på nåt sätt och det är väl lite lika 

som teckenekonomi till exempel (fritidsledare). 

Citaten visar att för vissa personer har AIM fungerat som en bekräftelse på 

en redan existerande arbetsmetod. För andra har det även fått konkreta positiva 

effekter i den vardagliga praktiken. En fritidsledare beskriver att han 

kanske var lite sträng före utbildningen, men att han ändrade sig efter AIM 

och intog ett mer lyssnande förhållningssätt, att han i en högre grad försöker 

prata med barnen eller ungdomarna och berätta om konsekvenser med mera. 

Det är lättare för honom att hantera konflikter på ett bättre sätt, och han förstår 

barnens situation bättre efter utbildningen, exempelvis hur ungdomar 

påverkas av puberteten och hormoner. Utöver detta så måste man: ”landa på 

deras nivå när man ska prata med dem. Det är oerhört viktigt, tycker jag” 

(fritidsledare). 

Efter den här intervjun med fritidsledaren så ställdes liknande frågor till 

barnen på samma fritidsklubb. 16 Diskussionen visade att barnen har upplevt 

positiva skillnader i personalens agerande: 

Tycker ni att det har blivit någon skillnad i hur de som jobbar här… till exempel 

om det händer nånting, att det blir ett bråk, vad de säger och vad de 

gör och så (Anette)? 

Ja. Till exempel förut, då var det bara ”ni kan reda upp det själva” och sen efter 

några månader, då var det ”vänta lite, jag kommer om en kvart” och sen 

blev det bara bättre och bättre och bättre tills det blev så här (pojke). 

Vad var det som blev bättre och bättre och hur är det nu (Anette)? 

Till exempel hur de hanterade vad som hade hänt. Förut var det typ bara, 

”jamen ni kan det där, ni kan hantera det där bråket själva. Jag kommer om 

det inte funkar”, och det funkar ju aldrig (pojke). 

Men vad händer nu då? Hur gör de nu (Anette)? 

Nu, bara man säger till så säger de ”vart är det”. Det är där, så går de dit, fast 

ibland är de lite för stränga för ibland är det bara missförstånd i bråket, och 

ibland är det saker som de inte ens förstår vad som har hänt och som ibland 

de bara drar egna slutsatser, okej du får gå hem (pojke). 

Samtalet med barnen och med den tidigare citerade fritidsledaren visar att 

AIM har haft en konkret och positiv effekt på verksamheten. Den vuxne 

beskriver att han har förändrat sin metod till ett lugnare och mer lyssnande 

förhållningssätt, samtidigt som barnen beskriver att de upplever ett större 

engagemang från de vuxna. Även på en annan fritidsgård lyfter en intervjuperson 

(chef) fram att AIM har resulterat i ett mer flexibelt bemötande av 

16 Vid den här typen av spörsmål kan det vara problematiskt att undvika ledande frågeställningar. 

Därför fördes samtalsämnet in smygande, från om något alls har förändrats på fritidsgården 

sedan barnen började där till om det har blivit någon skillnad i det barnen gör på fritidsklubben 

nu och när de började. Efter detta ställdes frågan om det har blivit någon skillnad 

i vad de som jobbar på fritidsklubben säger eller gör.

gårdens besökare. AIM har gett verktyg att hantera, om inte problem så när 

det förekommer saker, säger en fritidsledare. För honom är skillnaden före 

och efter AIM att de tidigare hade tämligen bestämda tankar om hur saker 

ska vara. Efter utbildningen har de sett att det finns andra metoder att använda, 

och att det finns många möjliga vägar att gå för att komma dit man vill. 

Han upplever att de arbetar med lite mer omtanke och omsorg, samtidigt 

som relationerna till de unga har blivit bättre, utan ett blankt nej eller ett 

blankt ja. Det finns alltid en fortsättning efter det man har gjort; man utvärderar 

och sen går man vidare, berättar en chef. Han fortsätter med att ge en 

exemplifierande berättelse av en händelse där AIM hade stor betydelse för 

såväl agerande och resultat: 

Vi hade en som var väldigt besvärlig. Så kom han in, men han skulle inte 

vara här. Vi hade fritidsklubb. Alla frågade honom… nej, han ville inte röra 

på sig. Alla var sura och arga och lite så där. Sen så sa jag: ”kan du vara snäll 

att gå härifrån, eftersom vi har fritidsklubb”. Små barn som ska… han tittade 

på mig. Så sa han: ”Så ska man fråga”. Jag tänkte… och jag hade inte tänkt… 

jag var så arg och tänkte att nu ska jag gå och bara kasta ut honom, men sen 

när jag kom fram så tänkte jag, använd inte… okej du kan säga: ”nu går du 

ut”, och så kanske han blir rädd och går ut… använd den andra [metoden] 

som du har lärt dig (chef). 

Det intervjupersonen ovan beskriver gav honom själv en aha- upplevelse. 

Han fortsätter sin beskrivning med att berätta hur han tänkte: ”nej, det stämmer 

inte” men det fungerade, även om det kanske inte fungerar 100 % och 

alltid. 

Den händelse som beskrivs ovan blev något av en metodologisk vändpunkt 

på den här fritidsgården. Efter incidenten så försöker de att diskutera 

mer, istället för att ”bara bestämma”. De resonerar tillsammans och försöker 

hitta en lösning som passar bäst, och de använder sig för det mesta av AIM 

och dess innehåll (ur intervju). 

En synpunkt som vissa intervjupersoner lyfter fram är att man fått en 

gemensam grund att stå på, vilket är viktigt eftersom fritidsledare har: ”olika 

ingångar att komma in i fritidsyrket. Några kanske har en fritidsledarutbildning, 

andra har det inte, utan det är den gemensamma grunden som är väldigt 

väldigt viktig”(chef). 

En annan berikande bonuseffekt av utbildningen är att fritidsledare från 

olika gårdar träffas och lär känna varandra, vilket också förändrar bredden 

på verksamheten, säger en chef. På frågan om vad han tror att AIM har gett 

fritidsledarna betonar en annan chef möjligheten att alla kan ”kliva på samma 

tåg”, och att alla blir delaktiga i det som händer: 

Positivt. Mycket positivt. Därför att om man ska starta en sån här grej, då kan 

man inte köra det som nån enmansshow, utan alla måste vara med på tåget, 

och alla måste ha löst biljett. Det är en sak att kliva på tåget. Det kan alla 

göra, från perrongen och öppna en dörr och kliva in i tåget, det kan alla göra. 

Man kommer hit klockan åtta och går hem klockan fyra. Det är inga problem, 

men sen gäller det att lösa biljetten också. Att vara delaktig i det man har bestämt. 

Det är det som är det gemensamma förhållningssättet, att alla gör lika 

när det gäller den pedagogiska verksamheten, lärandet, och när jag pratar om 

lärandet så är det ju inte skolarbetet jag pratar om, utan jag pratar ju lärande i 

precis vad som helst, vad som är det vi ska lära barnen. Hur man umgås och 

hur man leker och allt det kan vara, och det är det som personalen måste 

komma underfund med (chef). 

Vid ett seminarium inom ramen för Stad och landsbygdsprojektet sa en fritidsledare 

att AIM är en väldigt viktig del för självförtroendet. Hon menade 

41

att efter AIM så blir de bemötta på ”ett annat” sätt av vissa individer i skolan. 

Hon menade också att även om man har ett självförtroende i sin yrkesroll, 

så blir man ifrågasatt, och då ger AIM en yttre självkänsla, för man har 

något att komma med. Samma fritidsledare betonar också att det är viktigt att 

information om kompetenshöjningen bland fritidsledare når föräldrar. 


Via AIM- utbildningen har man uppnått syftet att stärka kvaliteten på Uppsalas 

fritidsgårdar. I empirin har dock också svårigheter att applicera AIM som 

metod på fritidsgårdarna i Uppsala belysts. Orsaker som nämnts är att verksamheten 

är öppen och därför oregelbunden för vissa barn och ungdomar, 

samt att fritidsledare upplever att man har för lite resurser. Mot bakgrund av 

kritiken som framkommit rekommenderas att ansvariga uppköpare och utbildare 

inom AIM gör en grundlig genomgång av innehållet i kursen. I denna 

process bör syftet vara att anpassa innehåll och val av perspektiv i utbildningen 

till en öppen verksamhet under barns och ungdomars fria tid. 

Vidare är det väsentligt att ART som metod utforskas i en svensk miljö, 

och med barn och ungdomar som inte befinner sig i en behandlande/förebyggande 

verksamhet. Denna forskning kanske inte kan genomföras 

av Vård och bildning i Uppsala, men de berörda skulle berikas av att på ett 

tydligare sätt applicera utbildningen till aktuell forskning. 

Fritidsledarrollen har stärkts genom att man upplevt sig fått bekräftelse på 

att det man gör är rätt. Enligt en intervjuperson uppvisar fritidsledarna en 

ökad yrkesstolthet. Det är dock inte bara kopplat till AIM, men personen 

uppfattar att utbildningen har bidragit till förbättringen. Med tanke på fritidsledarrollens 

dubbla natur, som både vän och vuxen, så bör även den gemensamma 

grunden och strävan åt samma håll betraktas som kvalitetsfrämjande. 

Det finns också fritidsledare som känner ett stärkt inre och yttre självförtroende. 

17 

Ett kvalitetskriterium som saknas är föräldrars delaktighet och inflytande. 

Föräldrar har lyst med sin frånvaro i såväl intervjuer som innehållsbeskrivning 

i AIM. 

Kvalitetskriterier som främjas via AIM 

Redogörelsen av AIM har visat tydliga exempel på kvalitetsförbättringar i 

fritidsgårdarnas verksamheter. 

• Fritidsledare har lärt sig att bemöta barnen på ett mer lyssnande sätt, så 

att de kan förstå deras situation bättre 

bra personal, bra bemötande, rätt kompetens, ökad möjlighet att anpassa 

verksamheten efter varje individs behov 

• Vuxna diskuterar mer med ungdomar, istället för att ha ”bestämda tankar”. 

hög delaktighet bland ungdomar, se och bekräfta 

• Barn upplever själva att de får ett bättre stöd av personalen 

trygghet 

• En vanlig uppfattning har varit att man arbetat med metoder som liknar 

AIM även innan, men att man nu fått bekräftelse genom utbildningen 

17 Med inre självförtroende avses en stärkt känsla som kommer inifrån, medan yttre självförtroende 

innebär en stärkt känsla därför att man har en yttre kunskap (AIM) att luta sig mot och 

hänvisa till. 

42

en gemensam bakomliggande tanke, ökad trygghet hos personalen att de 

”gör rätt” 

• Utbildningen har bidragit till att utveckla lyssnandet som verktyg kvalitetskriterier: 

se och bekräfta varje individ, bra bemötande, verksamheten 

ska utgå från varje individs behov m.fl. 

• Personalen känner sig stärkt och bekräftad efter AIM 

trygghet och trivsel 

• AIM har skapat en medvetenhet om att prova olika metoder 

flexibilitet 

• Tillsammans med de övriga momenten i Hand i hand har AIM stärkt 

strävan efter en gemensam grund och riktning. 

Lättare att följa åtagandet med gemensamma metoder för de olika fritidsgårdarna, 

vilja att utveckla och utvecklas 

• Sammantaget rimmar många av beskrivningarna med barnens egna definitioner 

av vad som är kvalitet. 

lugn miljö och trevlig personal, 

• Fritidsledare upplever att de har fått ett stärkt inre och yttre självförtroende 

genom AIM 

trygghet, arbete enligt åtagande (man litar på att man gör ”rätt”), 

Identifierade framgångsfaktorer från AIM 

• En gemensam grund och gemensam riktning 

• Personalen görs delaktig i utvecklingsprocessen 

• AIM har skapat ett mer lyssnande förhållningssätt hos vissa fritidsledare 

• Flexibelt bemötande av gårdens besökare ger en god individuell anpassning 

En effekt som de ansvariga för Hand i hand vill uppnå, är att AIM ska bidra 

till att skapa bärande relationer mellan fritidsledare och besökare. Därför 

presenteras innebörden av bärande relationer nedan. 

Bärande relationer 

[Bärande relationer är] en arbetsmetod där fritidsledarna skapar vänskapsband 

mellan sig själv och besökare och där relationen ska vara hållbar men 

ändå professionell. Relationen ska bygga på förtroende och respekt med ett 

vuxen till vuxenförhållande. Besökarna skall känna till metoden och förstå 

den (Åtagande för fritidsverksamheten 2008-2010). 18 

Det inledande citatet beskriver hur bärande relationer definieras inom Uppsala 

kommuns fritidsgårdsverksamhet. När projektet hand i hand planerades 

var en kurs i Bärande relationer ett moment de ansvariga hade för avsikt att 

arbeta med, men i skrivande stund har man inte hunnit genomföra denna 

utbildning. Tanken är att detta ska ske under hösten 2008 (ansvarig chef). 

Trots att utbildning i Bärande relationer inte genomförts ännu så är det väsentligt 

att beskriva metoden i föreliggande rapport eftersom den ingår i 

18 I ansökan till projektet Hand i hand beskrivs bärande relationer som ”en metod där fritidsledarna 

skapar vänskapsband mellan sig själv och besökare, och där relationen ska vara hållbar 

men ändå professionell. Relationen ska bygga på förtroende och respekt med ett vuxen till 

vuxenförhållande. Besökarna ska känna till metoden och förstå den”. 

43

Uppsala fritidsgårdars åtagande, och därför kommer att fokuseras som en del 

i fritidsgårdarnas utvecklingsprocess. 19 

Begreppet bärande relationer är förankrat med ett främjande förhållningssätt. 

Thorsten Laxvik, som arbetar på Fritidsforum, och som har en gedigen arbetslivserfarenhet 

som fritidsledare tar en tydlig ställning för att fritidsgårdar 

ska arbeta främjande. Han menar att kommunpolitikers förväntningar på 

fritidsgårdar ofta är att de ska utgöra en länk i det socialpreventiva arbetet i 

kommunen, vilket Laxvik motsätter sig mycket bestämt. Han beskriver det 

som ett relationsmissbruk att låta fritidsledare använda sina goda relationer 

med ungdomar till att skydda samhället (Laxvik 2001:42). Han skriver att: 

44 

Gården ska inte arbeta förebyggande (preventivt) utan främjande (promotivt). 

Vi ska ta fasta på det friska hos våra besökare och utveckla det (Laxvik 2001: 

43). 

Vad innebär det då att arbeta med bärande relationer? En intervjuperson i 

denna utvärdering beskriver detta som en relation där fritidsledaren lär känna 

ungdomarna bättre, och där hon eller han pratar med ungdomarna på deras 

nivå. Fritidsledarna och besökarna är kompisar, fast den vuxna samtidigt 

måste vara en vuxen gränssättare. Även om de kan prata om olika saker så är 

den vuxna ledare, men att de unga kan känna sig trygga att komma till samma 

person, att våga berätta. Att ungdomarna ska känna att det finns en person 

de kan prata med (fritidsledare). 

För den här fritidsledaren är en bärande relation en form av vänskapsrelation, 

men där den vuxna fortfarande är en trygg vuxen. Laxvik beskriver hur 

”en mängd” personalgrupper har definierat metoden: 

- det är en process, dvs den tar tid att utveckla och förändras över 

tiden. 

- den är bärkraftig (hållbar), dvs den tål påfrestningar. 

- den är jämlik, dvs de människor som möts i relationen tillmäter 

varandra lika stort värde. 

- den är ömsesidigt bekräftande, dvs båda får sociala behov tillfredsställda 

i relationen. 

- det råder tillit i relationen, dvs personerna i den hyser förtroende 

för varandra och för relationen (Laxvik 2001: 44). 

I processen Laxvik nämner lyfter han fram tid med ungdomarna som viktigt 

för att skapa en bärande relation, för en gård där ledarna inte har tid att vara 

tillsammans med ungdomarna är ingen fritidsgård, menar han. Han skriver 

också att det krävs kontinuitet i personalgruppen för att skapa en god bärande 

relation. I relationen ska jämlikhet råda, vilket innebär att båda parter är 

lika viktiga, och ingen får manipulera relationen för egen vinnings skull. Den 

bärande relationen präglas också av tillit, vilket innebär att båda parter vet att 

den andra finns där för honom eller henne, och att man är omtyckt för den 

man är. Tillit innebär också att personerna klargör hur de förhåller sig i emotionella 

frågor, och att man markerar var gränserna går för vad som kan tolereras 

i relationen. Vidare är en bärande relation ömsesidigt bekräftande. Den 

unga blir bekräftad genom att ha blivit en jämbördig part med den vuxna, 

medan den vuxna bekräftas av att se den unga växa in i vuxenrollen. Det är 

också viktigt att man aldrig får ha ambitionen att förändra den andra i en 

ömsesidig relation (Laxvik 2001: 44-46). 

19 

Bärande relation nämns som kvalitetskriterium under uppdrag 1/mål 2 och mål 5 samt 

under uppdrag 4/mål 4.

Laxvik delar upp de bärande relationerna i tre nivåer: vardagliga, bärande 

och djupa relationer. I en vardaglig relation kan man namnet på besökarna, 

och man känner till något om familjeförhållande, intressen, färdigheter, vilken 

skola de går på o.s.v. I den bärande relation inkluderas den vardagliga 

relationens komponenter, men i denna kategori inbegrips också de beskrivningar 

som gjorts ovan. I den djupa relationen spelar den vuxna en nyckelroll 

i den ungas liv, men den här typen av relation bör fritidsledare försöka 

undvika, skriver Laxvik. En djup relation uppträder ofta plötsligt. Det kan 

handla om att någon ungdom plötsligt bryter samman inför sin ledare, och 

behöver stöd från instanser som BUP eller sociala myndigheter. 

Frågan är då hur man skapar den typen av relation som beskrivs ovan. 

Laxvik menar att ”det goda mötet” bygger upp en bärande relation. Med ett 

gott möte avser Laxvik att fritidsledaren är medveten om hur de egna insatserna 

påverkar den andra parten i relationen. Den här medvetenheten byggs 

huvudsakligen upp av kunskap om sig själv, andra människor samt om samhället 

man lever i. Förmågan att skapa goda möten är centralt i en fritidsledares 

kompetens, menar Laxvik (2001: 48). 


Utbildning i bärande relationer har ännu inte genomförts inom Hand i hand, 

men de ansvariga planerar att realisera denna utbildning under hösten 2008. 

En bärande relation byggs upp i en process och den grundas på tillit, jämlikhet, 

ömsesidigt bekräftande och på sin bärkraftighet. Relationen kan finnas 

på en vardaglig, bärande eller djup nivå. Slutligen skapas den bärande 

relationen genom ”goda möten”. 

Det finns diskrepanser i den citerade fritidsledarens beskrivning i förhållande 

till Laxviks redogörelse av en bärande relation. I fritidsledarens beskrivning 

är inte relationen jämlik, eftersom den vuxna beskrivs som en 

gränssättare och en ledare. 

Hot och Våldkurs 

Den var skitrolig [skrattar]. 

Vad fick ni göra där då (Anette)? 

Slåss… nej, vi fick inte lära oss att slåss, utan vi fick lära oss självskydd helt 

enkelt. Mycket konflikthanteringsdiskussioner hade vi. Säkerhetspolicy, hur 

det liksom ska gå till på en arbetsplats om den utsätts för nånting. Är det klart 

vem som gör vad, eller hur gör ni och vad har ni för rutiner och så… (fritidsledare 

1). 

Den var uppdelad i tre tillfällen, så att vid första tillfället då var det teori. Då 

gick vi igenom vad lagen säger att man får göra och inte får göra, och såna 

där saker gick de igenom. Sen så var det… gång två, då var det ju självskydd, 

alltså då var det överfall, och tredje gången, det var överfall med vapen. 

Andra gången var att ta sig ur grepp, och tredje gången var överfall med vapen 

och dylikt (fritidsledare 2). 

Ja, det stämmer. Första var mer bara det här att nästan mota bort dem liksom. 

Ja… och sista gången var ju det här, då blev vi anfallna med kniv och hade 

oss. Det var skitroligt. Jag tyckte det var jättekul (fritidsledare 1). 

Av citaten framgår att utbildningen inom Hot och våld upplevdes som både 

stimulerande och ”rolig”, vilket är positivt även om det är troligt att syftet 

45

med kursen inte är att den ska vara rolig, utan att den ska skapa trygghet åt 

fritidsledarna i deras yrkesutövning. Det har det också gjort, även om en röd 

tråd i intervjuerna är att fritidsledare inte känner sig hotade i sin vardag, eller 

som en fritidsledare uttrycker det: 

46 

Visst, det var intressant att lära sig, men jag tror det har aldrig känts så, alltså 

just eftersom att vi jobbar med ungdomar och det, alltså alla… jag har jobbat 

här så pass länge så att jag har ju… jag vet ju i stort sett vilka de flesta ungdomarna 

är på nåt sätt, antingen via storasyskon, eller kusinerna vet ju, alltså 

så, så därför här skulle jag nog aldrig hamna i en sån situation (fritidsledare). 

På den här fritidsgården känner sig personalen uppenbarligen trygg i känslan 

av att de inte kommer att hamna i situationer på fritidsgården, där de behöver 

nyttja kunskaper från Hot och våldkursen inom ramen för sitt yrke. Samma 

sak säger en fritidsledare på en annan fritidsgård. Han upplever att han har 

en bra bärande relation med ungdomarna, och han har aldrig känt sig hotad 

eller ens funderat på risken att känna sig hotad, men man vet aldrig vad som 

händer i framtiden, tillägger han. Trots att han känner sig trygg anser han 

ändå att Hot och våldkursen var bra, och att det är en utbildning som all personal 

behöver, eftersom det är bra att kunna försvara sig utan att skada 

andra: 

Såna utbildningar behöver egentligen alla ha. Man kan förstå och man ser 

hur man hanterar en aggressiv ungdom. (…) Man blir medveten om en teknikmall 

(…) olika tekniker att försvara sig själv (fritidsledare). 

En annan fritidsledare upplever att hon har fått en starkare självkänsla genom 

kursen, eftersom den gav möjlighet att prova självskydd. Med den kunskapen 

har: ”självkänslan vuxit på mig mera”, fortsätter hon sin berättelse. 

Hon säger också att hon känner sig tryggare när hon går till och från fritidsgården. 

I en utvecklingsprocess så tänker man vanligen främst på vad som 

händer inom fritidsgårdens väggar och verksamhet, men fritidsledarna behöver 

också känna trygghet på vägen till och från sitt arbete, vilket Hot och 

våldkursen har bidragit med. Hon vet att hon åtminstone har provat självskydd, 

så hon: 

kan ändå slå tillbaka. Det låter ju jättehemskt att säga, men jag kan skydda 

mig, eller ja någorlunda åtminstone. Jag är ju inte helt naken liksom, utan 

nånting har jag, och det kan jag känna som tjej, som kvinna (fritidsledare). 

Hot och våldkursen har dock också kommit till praktisk nytta inom fritidsgården, 

och dess verksamhet för de här fritidsledarna. De lyfter fram att de 

har utbildats i teori och konflikthantering, och att de kan skapa en dialog där 

man är medveten om faktorer som kroppsspråk, attityd m.m. För de här fritidsledarna 

har Hot och våldkursen varit positiv. Den har gett både en ökad 

trygghet i och utanför fritidsgården och en förbättrad självkänsla. 

En intervjuperson beskriver den juridiska kunskapen som berikande, vad 

man får göra och inte får göra. För honom är det den största vinsten med Hot 

och Våldkursen: 

att man fick lite mer insyn i vad lagtexten säger. Vad man får eller bör göra, 

inte göra, i vilka lägen man faktiskt står helt själv eller i vilka lägen man har 

ett skydd av vad lagtexten säger. Sen vet jag inte om jag kan säga att jag… 

det är ingenting jag tillämpar i min dagliga yrkesutövning på det sättet (fritidsledare).

Så här långt är bilden av Hot och våldutbildningen generellt positiv, även om 

olika personer har tagit till sig kursen på olika sätt. En av cheferna är dock 

kritisk till Hot och våldutbildningen, som han inte har gått själv, men som 

han läst om och säger att han vet vad den handlar om. Han upplever sig ha 

sett effekterna av kursen, och de rimmar illa med den mentala inställning han 

vill arbeta med på sina fritidsgårdar: 

När jag kom hit förut så jobbade man med visselpipor, och det var något som 

man hade kommit fram till genom att gå den här Hot och våldkursen. Hur ska 

vi jobba? Personalen skulle ha visselpipor när de jobbade med varandra om 

nånting händer. För mig är det så, öppna inte fritidsgården om du behöver ha 

en visselpipa. Tror jag att jag kommer att behöva en visselpipa, då är det ingen 

fritidsgård längre. Då är vi fel på nåt sätt (chef). 

Hur gjorde du istället (Anette)? 

Jag vet inte. Jag har inte sett en visselpipa sen jag kom hit, utan de frågade… 

det första jag gjorde var att ta bort visselpipan från min nyckelknippa. Jag vill 

inte ha nån visselpipa. Kan vi inte ha öppet på ett normalt sätt så har vi inte 

en fritidsgård som vi ska ha öppet på heller, för då tror inte jag att vi hjälper 

ungdomarna. Då… vad är nästa steg? Ska vi ha koppel och batong eller? Vi 

måste jobba som medmänniskor på nåt sätt (chef). 


Denna studies empiri visar att Hot och våldkursen har haft positiva effekter 

för fritidsledare. Det handlar om faktorer som ökad trygghet, ökad självkänsla, 

juridisk insikt, kunskaper om konflikthantering och försvarstekniker samt 

kunskaper om attityder och kroppsspråk. En chef är dock kritisk, eftersom 

han upplever att metoden självskydd från kursen signalerar en negativ mental 

inställning genom att fritidsledare uppmanas att bära visselpipa . 

Samtliga intervjupersoner känner sig trygga på fritidsgården, där de upplever 

att hot och våld inte förekommer, men Hot och våldkursen bör all personal 

gå ändå, säger en av intervjupersonerna. 

Kvalitetskriterier som främjas 

• Personal beskriver att de har fått en starkare självkänsla, vilket ger uppfyllda 

kvalitetskriterier som en indirekt effekt, för när fritidsledaren är 

trygg sin roll underlättas faktorer som ökat inflytande och delaktighet 

från ungdomar, inkludering av alla, flexibilitet, en verksamhet som utgår 

från varje individs behov m.m. 

• Fritidsledare har fått kunskaper om konflikthantering. Utbildning i att 

bättre kunna diskutera och föra en dialog med ungdomar främjar följande 

kvalitetskriterier: 

Bra bemötande, se och bekräfta varje individ, normsättning, rätt kompetens hos 

personalen, inkludering av alla 

• Känsla av att bättre kunna försvara sig vid eventuella överfall på väg till 

och från arbetet: 

Ökad trygghet 

Främjade framgångsfaktorer 

• En gemensam utbildning i konflikthantering främjar en enhetlig metodik 

och ett gemensamt förhållningssätt vid konfliktlösning på alla fritidsgårdar 

47

• En stärkt självkänsla hos fritidsledare 

• En trygg personalgrupp 

Inom ramen för Hand i hand är metodutveckling väsentlig, men den ska 

också implementeras i fritidsgårdarnas vardag. Det arbetet har skett genom 

att Erik Lundevall har besökt olika fritidsgårdar, och beskrivit detta i en rapport. 

Det är denna skrift redogörelsen nedan grundas i. 

Implementering av metoder 

Erik Lundevalls arbete med att besöka fritidsgårdar och skriva om deras 

metoder resulterade i skriften Metoder i fritidsgårdsarbete – med inriktning 

på barn med funktionshinder (2007). 20 

Den metodstudie som Lundevall genomförde var ett sätt att leva upp till 

ett uppdrag för åren 2007- 2009. Syftet med uppdraget är att öka tillgängligheten 

av strukturerad fritidsverksamhet för barn och unga med funktionshinder 

som ADHD/DAMP, Aspergers syndrom och utvecklingsstörning m.m., i 

åldrarna 10-20 år. 

Även om uppdraget fokuserar barn och unga med funktionshinder så är 

metoderna som presenteras inriktade mot alla ungdomar, funktionshindrade 

inräknat för metoderna handlar om integration, betonar Lundevall. 

Metoder i arbete med funktionshindrade ungdomar på Grand: 

Personalen på Grand arbetar med positiv förstärkning (AIM). För att ungdomarna 

ska känna igen sig, kunna regler med mera satsar man också på att 

ha en struktur i verksamheten, skriver Lundevall. Vissa i personalen har den 

riktade uppgiften att sitta med ungdomarna, lyssna på dem och ge dem uppmärksamhet. 

Metoderna på Grand är främst inriktade mot funktionshindrade 

barn och ungdomar, vilket tydliggörs av den snäva strukturen som beskrivs. 

Barn med ADHD, Aspergers och liknande behöver ha en väldigt fast struktur, 

men om man relaterar metoderna till vissa av de kvalitetskriterier som 

presenteras tidigare i den här rapporten kan man se att faktorer som ungas 

inflytande, hög delaktighet från de unga, flexibilitet med mera svårligen kan 

rymmas i en så fast struktur som beskrivs. 

Integrationssträvan ur perspektivet funktionshinder drabbas således per 

automatik av en motsättning mellan kvalitetskriterier för olika individer, det 

vill säga en fast struktur (kvalitet för funktionshindrade) kontra flexibilitet 

(kvalitet för icke funktionshindrade). En möjlig väg i det här kvalitetsarbetet 

skulle kunna vara att personalen listar kvalitetskriterier, går igenom kriterium 

för kriterium och relaterar detta till ungdomar med och utan funktionshinder. 

De kriterier som man uppfattar täcker båda grupperna kan man sedan 

sträva efter att prioritera i integrationsarbetet. 

I beskrivningen ovan finns det inslag som sannolikt ger kvalitet för alla, 

exempelvis positiv förstärkning. Att det finns fritidsledare som bara har till 

uppgift att lyssna på barnen och ungdomarna främjar också kvalitetskriterier 

för alla, exempelvis: bra bemötande, vilja att utveckla och utvecklas, se 

och bekräfta varje individ, inkludering av alla m.m. Integrationen är möjlig. 

De berörda behöver bara förtydliga hur man ska göra och vad man ska jobba 

med. 

20 Det bör betonas att det finns en källkritisk svaghet i denna redogörelse. Utvärderaren har 

inte haft möjlighet att granska metodstudien som kapitlet bygger på. 

48

Metoder på fritidsgårdarna i Björklinge och Bälinge 

På Björklinge och Bälinge fritidsgårdar arbetar man med en metod som man 

kallar ”Soffan och bordet”, vilket är en form av stormöte där man samlas i 

sofforna runt ett bord. Varje individ får berätta om sig själv, hur hon eller 

han mår med mera. När alla har haft ordet så diskuteras mer allmänt, vad 

ungdomarna vill göra, program för fredagar och liknande. Vid dessa möten 

diskuterar man också mer allvarliga teman som alkohol och mobbing, men 

man utnyttjar också tillfället till att förstärka genom beröm. 

Mötet i soffan vid bordet är ett sätt att introducera ”bärande relationer”, 

att lära känna varandra. Man använder också den här tiden till att göra ungdomar 

medvetna om kroppsspråk, genom pacing, som innebär att man härmar 

ungdomens kroppshållning. 

Väsentligt är också att ska finnas tillräckligt med tid så att alla får prata, 

att fritidsledaren ”bjuder på sig själv” och att det positiva lyfts fram genom 

uppmuntran och beröm. 

Metoden ”Soffan och bordet” främjar många kvalitetskriterier: inkludering 

av alla, ändamålsenliga lokaler, verksamheten ska utgå från varje individs 

behov, flexibilitet, hög delaktighet från ungdomar, ökad möjlighet att arbeta 

enligt åtagandet, vilja att utveckla och utvecklas, se varje individ, normsättning, 

strukturerad synpunkts- och klagomålshantering. Eftersom så många 

kriterier främjas via denna metod är den samlade bedömningen att den är 

berikande i kvalitetsutvecklingsprocessen. 

Från idé till succé 

Från idé till succé är samlingsnamnet på olika arrangemang där ungdomar 

själva är delaktiga, där de skapar och genomför evenemang. Projekten inleds 

med ett möte och skrivande av kontrakt, där både arrangörernas och Grands 

åtaganden formuleras. Intresset för ”Från idé till succé” är stort. Verksamhetsåret 

2006 var ett femtiotal olika grupperingar aktiva på Grand. Personalen 

på Grand betraktar verksamheten som en erfarenhet och en utbildning av 

arrangörer och ungdomar. 

”Från idé till succé” främjar kvalitetskriterier som: ungdomars delaktighet, 

inkludering av alla, flexibilitet, ett brett innehållsligt utbud, ändamålsenliga 

lokaler m.m. 

Metoder på Tunets fritidsgård 

På Tunets fritidsgård arbetar man främst med bärande relationer. Praktiskt 

innebär det, på Tunets fritidsgård, att man ofta använder individernas namn, 

att man frågar om barnens intressen, hur det har gått i fotbollsmatchen, om 

fisken var stor när de var ute och fiskade eller hur läxan i engelska gick, i 

korta ordalag strävar man efter att visa ett intresse för varje enskild individ. 

Vidare betonar man samarbete med skolan, och fritidsledarna känner att 

de får bekräftelse av såväl skola som föräldrar. Utöver att man stävar efter 

att skapa bärande relationer mellan besökare och fritidsgårdspersonal så 

arbetar man också med positiv förstärkning. 

I beskrivningen av Tunets arbetsmetod främjas kvalitetskriterier som: se 

och bekräfta varje individ, inkludering av alla, bra bemötande m.m. 

Metoder på Disponentvillans fritidsgård 

På Disponentvillans fritidsgård har man ställt upp tre trappsteg till framgång. 

Dessa är: Mottagandet, Bemötandet och Behållandet. Metoderna som an- 

49

vänds för att nå upp till de tre trappstegen benämner man ”soffan”, vilket 

innebär att man uppmärksammar varje individ, samt ”två T: n”, vilket står 

för Tillit och Tillgänglighet. 

Konkret innebär metoderna att personalen ska finnas tillgänglig, och att 

barnen ska kunna känna tillit till fritidsledarna. Vidare försöker man att alltid 

svara vänligt på frågor, både från barn och anhöriga. Personalen ska vara 

vänlig, men bestämd och man strävar också efter att rätt fritidsledare ska 

vara på rätt plats, samt att barnen ska kunna känna tillit till personalen. Metodologiska 

synsätt är att man ska: 

• Bekräfta varje barn och ungdom 

• Ha rätt person på rätt plats 

• Ha en personal som alltid äter mellanmål tillsammans med barnen 

• Berätta om dagens aktiviteter 

• Ger positiv feedback 

• Erbjuda en mysig hemmiljö 

Metoderna som används på Disponentvillans fritidsgård främjar ett antal 

kvalitetskriterier som: god tillgänglighet, inkludering av alla, bra mellanmål, 

se och bekräfta varje individ, bra bemötande, normsättning, trygghet, trivsel 

m.m. 

Det vore önskvärt med ett förtydligande efter frasen: ”barnen kan känna 

tillit till personalen”, eftersom detta mer är en effekt än en metod. Därför 

väcks frågorna: hur vet man det, och vilka metoder är det som har skapat 

tilliten? 

Metoder på Storvreta fritidsgård 

På Storvreta fritidsgård används följande metoder: 

• Skapa ett förtroende mellan vuxna och ungdomar 

• Använda skolan och rastverksamheten för att lära känna ungdomarna 

• Bjuda in till verksamhet ”Kom på torsdag”… 

• Gemensamma regler 

• Våga ge ut ansvar 

• Kräva delaktighet 

• Rekrytera en och en 

• Arbete med en roll- och konfliktspelsförening 21 

Här främjas kvalitetskriterier som: Roliga saker att göra och normsättning 

via rollspel, trygghet och trivsel, se och bekräfta varje individ. 

Verksamheten i Storvreta (eller kanske är det själva redogörelsen av denna) 

behöver nyanseras för vad händer med kvalitetskriterier som flexibilitet 

och individuella behov om vuxna kräver delaktighet av besökarna? Kan 

hända finns det barn och unga som inte klarar av vissa krav, och därför inte 

förmår att vara delaktiga fullt ut? Därför bör man inte kräva samma delaktighet 

av alla, utan istället erbjuda delaktighet. 

Vidare vore det berikande med en förtydligande beskrivning av vad som 

händer inom ramen för verksamheten ”Kom på torsdag”, hur man konkret 

gör för att skapa förtroende mellan vuxna och ungdomar, samt på vilket sätt 

man använder skolan och rastverksamheten för att lära känna ungdomarna. 

21 Denna förening beskrivs närmare under kapitelrubriken ”Föreningar”. 

50

Metoder på Tiunda fritidsgård 

På Tiunda fritidsgård har man introducerat både bärande relationer och AIM 

i den dagliga verksamheten, och man strävar efter att få med fler vuxna i 

gruppen: föräldrar, äldre fiskare eller andra personer i de ungas närhet. 

På den här fritidsgården arbetar man fokuserat med ett aktivt förhållningssätt 

gällande friluftsliv, fiske och miljö. De unga erbjuds att delta i en 

fiskegrupp. För att ge stöd åt de unga får varje individ en egen mentor. Det 

är en ungdom som deltagit i verksamheten tidigare. Alla som vill ska kunna 

vara med i gruppen, oavsett ekonomiska omständigheter och oavsett om man 

äger en fiskeutrustning eller inte. 

I metodbeskrivningen från Tiunda beskrivs att man arbetar aktivt med att 

öka andelen deltagande flickor. Bland annat har man haft besök av kvinnliga 

fiskare från föreningen Rena Rama Löjan. Man har också en replokal där 

bland andra ett tjejband repeterar. 

De vuxna som arbetar med fiske som metod menar att aktiviteten har en 

integrerande funktion, eftersom människor samlas från olika delar av Uppsala 

kring ett gemensamt intresse, som i det här fallet är fiske. Som en bonus 

får ungdomarna kunskaper om miljö och bygd. 

Metoderna som används vid Tiunda fritidsgård främjar kvalitetskriterier 

som: bra personal, bra bemötande, roliga saker att göra, inkludering av 

alla, inflytande och delaktighet från föräldrar, överkomliga avgifter m.m. 

I beskrivningen väcks funderingar kring vilka andra aktiviteter än fiske 

som erbjuds besökarna. Lever man upp till kvalitetskriteriet ett brett utbud? 

Möjligheten att välja aktiviteter kan, bland annat, ha betydelse för hur väl 

man lyckas i sina strävanden att uppnå en jämn könsfördelning. 

Metoden Kontaktmannaskap 

På Gränbys, Kvarngärdets och Träffis fritidsklubbar arbetar man med en 

metod som kallas Kontaktmannaskap, vilket innebär att personalgruppen 

”delar upp” huvudansvaret för de barn som kommer regelbundet till fritidsklubben 

mellan sig. Varje fritidsledare talar med ”sina” barn en till två gånger 

per termin, och syftet är att samtalen ska vara kvalitetstid för varje enskilt 

barn. Samtalen styrs i förväg och de följer en frågemall. Mallen presenteras 

för föräldrar, som ges möjlighet till samsyn beträffande frågorna. I redogörelsen 

betonas vikten av att barn har någon vuxen utanför familjen att prata 

med, samt vikten av att barn har någon som har tid att lyssna på dem och att 

barnen känner att de blir tagna på allvar. 

Metoden Kontaktmannaskap främjar kvalitetskriterier som: se och bekräfta 

varje individ, inflytande och delaktighet från föräldrar, trygghet, 

verksamhet som utgår från varje individs behov m.m. 

Sammanfattning: 

Redogörelsen kring implementering av metoder på Uppsala fritidsgårdar och 

fritidsklubbar har visat på en betydande variation av metoder, alltifrån rena 

aktiviteter som fiske och samtal, till mer sociala/pedagogiska förhållningssätt 

som AIM och bärande relationer. I samtliga beskrivningar finner man inslag 

som är kvalitetsfrämjande, men i vissa finns också faktorer som behöver ses 

över och utvecklas, exempelvis förtydligande beskrivningar av hur man vill 

genomföra det man skriver. 

En utbildning som har växt fram inom några av Uppsalas fritidsgårdar är 

FUL som står för Framtidens Unga Ledare. Den riktar sig mot ungdomar, 

men som en bonuseffekt fortbildas även utbildarna på kursen. Detta beskrivs 

i nästa kapitel. 

51

FUL- utbildning 

52 

Det hela grundade sig egentligen i att vi skulle vara värdar för det här ”Livet 

är en fest” när det skulle komma massvis med ungdomar till Uppsala, och vi 

skulle utbilda ungdomsvärdar att ta hand om alla ungdomar som kom hit, så 

vi skulle skicka dem på en utbildning som skulle va i Enköping, och vi satt 

och samtidigt diskuterade hur vi skulle gå vidare på fritidsgården med att 

jobba vidare med ungdomsdemokrati, att få ungdomarna att ta del mer av 

verksamheten, och så fick vi höra att de skulle åka bort dit, och så åkte ungdomarna 

bort till Enköping och så kom de hem. Sen fick vi höra vad de hade 

fått lära sig. De hade inte fått med sig nånting, varpå vi sa: ”det här måste vi 

kunna göra bättre” (chef). 22 

Efter att ha konstaterat att ungdomarna som åkt till Enköping inte lärt sig 

någonting, satte sig de drivande inom FUL- utbildningen ner tillsammans 

och började rita en tidsaxel samtidigt som de funderade på hur de skulle 

kunna göra. De formade ”en kladd”, varefter de började fundera på vad ungdomarna 

behöver för att bli bra förebilder eller för att arbeta på en fritidsgård, 

och vad som kan lyfta den enskilda individen. Resultatet blev följande: 

Allmänt om FUL: 

Dels fick man lära sig om att vara en ledare. Liksom man, vi gjorde olika lekar 

så man fick ställas inför situationer och liksom försöka, ja antingen att 

man tog till sig ledarskapet, att man själv försökte säga: ”ja, vi måste lösa det 

här på det här sättet”, eller att man visade den som tog initiativet och verkligen 

lyssnade på det (ungdom). 

Implicit speglar citatet ovan incitament från ett flertal olika delar i FUL- 

utbildningen, vilken inleddes med en övernattning på någon skön plats, som 

är neutral för alla. Här arbetade man med: 

Steg ett 

• Ledarskap 

• Förebild 

• Brandkunskap 

• Kommunkunskap 

Steg två 

• Se möjligheter 

• Studiebesök 

• Demokrati 

• Ungdomsmedverkan 

Steg tre 

• Examensarbete 

• Mångfald 

• Första hjälpen 

• Rasism/diskriminering 

(Lundevall 2007) 

Inom FUL- utbildningen bedöms social färdighetsträning som viktigt; hur 

man säger hej, hur man bemöter folk, sättet att se på varandra och på andra 

22 Med ett undantag bygger hela redogörelsen på intervjumaterial, av en chef och en ungdom.

och vilken bild man skickar ut av sig själv till andra. De här perspektiven 

handlar om att vara en bra förebild, men det är också ett berikande sätt att 

förmedla vilken värdegrund fritidsledarna själva arbetar efter, och varför de 

arbetar som fritidsledare. 

Ungefär samtidigt som FUL grundades arbetade tre pojkar från gymnasiet 

på fritidsgården. De ansvariga tänkte att om de ungdomarna får utbildning, 

så kan de bli en ovärderlig tillgång för fritidsgården. Fritidsgården hade fått 

pengar för ett tidigare projekt som de kände att de inte riktigt skulle ro iland 

med. Däremot kunde de uppnå de önskade effekterna av det projektet genom 

en FUL- utbildning. Beräkningar genomfördes av ansvarig chef, och det 

konstaterades att utbildningen var möjlig att finansiera. 

FUL- utbildningen är ett resultat av ett internt utvecklingsarbete. Den är 

således inte hämtad eller kopierad från någon annan. De ansvariga har inte 

heller haft några riktiga förebilder, men skräckexempel har de haft, så de var 

helt på det klara med hur de inte skulle göra. Vidare är de båda ledarna för 

FUL välutbildade på området. En av dem har gått fritidsledarutbildning och 

jobbat mycket med samarbetsövningar, medan den andra har arbetat med att 

bygga tillitsbanor samt med att utbilda samarbetsinstruktörer. Utifrån sina 

respektive utbildningar och erfarenheter var de båda ledarna överens om att 

det inte fick bli för mycket teori. Ett teoripass fick vara max 20 minuter 

långt, och det skulle följas av en övning som knöt an till teorin. Utbildningen 

skulle också avslutas med någon form av examination. Första kursen fick 

ungdomarna välja sin examinationsform, men eftersom det blev för resurskrävande 

övergick man till en gemensam typ av examination. 

Efter att den första utbildningen var avslutad var det vissa mindre saker 

man förändrade. Introduktionen till utbildningen förlades till en heldag där 

deltagare och ledare lärde känna varandra, så att de fick en bättre start. I 

övrigt såg utbildningen ut nästan som på det första papperet de skrev (sammanfattning 

av intervju med chef). 

Utvecklingen av FUL är interaktiv, då de deltagande ungdomarna själva 

bidrar till att förbättra utbildningen, inte val av innehåll men hur det förmedlas: 

Vilken betydelse har ungdomarna för utbildningen (Anette)? 

Allt!! Vi utvärderar varje träfftillfälle avslutar vi med att de antingen muntligt 

beroende på vad vi har diskuterat, eller att de skriver nånting om hur det har 

vart den dan, och sen försöker vi att styra om. Tycker de att de har varit för 

mycket teori, så försöker vi kanske titta hur vi lägger upp det till nästa omgång. 

Vi vet att innehållet måste ju fortfarande vara detsamma men vi kanske 

tittar på hur vi lägger upp det (chef). 

Om projektnamnet FUL: Framtidens Unga Ledare 

Jag tycker att för att man ska få nån form utav… vad man ska kalla det för, 

genväg att plantera ett bra projekt, eller en rolig tanke så brukar det vara bra 

att ha ett bra arbetsnamn (chef). 

När de ansvariga arbetade med att starta utbildningen ville man ha ett namn 

som fungerar bra som arbetsnamn. De tänkte sig att om de säger att de ska 

ha en ungdomsledarutbildning så får de svaret att det har alla andra också. 

Därför behövde de ett namn som de kunde använda sig av. Framtidens Unga 

Ledare betraktade de som ett sådant namn, eftersom förkortningen FUL 

väckte uppmärksamhet: 

53

54 

FUL blir ju en bra förkortning som, när vi sätter det på t-shirtarna som vi har 

då, då står det FUL på ryggen, och så kommer folk och säger jamen jaha… 

okej, vad är det för nånting (chef). 

Utöver uppmärksamheten som väcks av namnet så såg man också en styrka i 

att man omvärderar ett ord som har en negativ klang, och gör det till något 

bra istället. Man är inte FUL längre: 

Okej FUL, att man tar bort ett ord också, som inte… nu är jag inte FUL längre. 

När folk säger FUL nu, så reagerar alla, jaha, det är eran utbildning. Det är 

inte nån som säger att det är en negativ klang på ett utseende eller nåt, utan 

det har fyllt… och vi kan ha nästan en hel diskussion om arbetsnamnet bara 

med ungdomarna när vi träffas också. Att hur känns det att gå en FUL- utbildning, 

en FUL utbildning. Ja, då säger de så här: ”det är kul”, och så tycker 

de att t-shirten är rolig och sånt där (chef). 

När utbildningen är avslutad får ungdomarna en t-shirt som det står FUL på, 

vilket väcker frågor hos andra ungdomar. Därför får de unga ledarna förklara 

vad det innebär. Därav menar de ansvariga för utbildningen att det finns en 

dubbel effekt i namnet. Dels att ungdomarna får möjlighet att berätta att de 

går FUL- utbildningen, och dels att de kan tala om för andra att om man är 

duktig och sköter sig så kanske man får jobba extra på fritidsgården. 

Det finns således en strategisk tanke bakom valet av projektbenämning, 

och enligt den ansvarigas beskrivning så har namnet fått positiva effekter i 

form av en ökad kommunikation och en ökad uppmärksamhet kring projektet. 

Dock kan det vara relevant att fundera kring hur utbildningens namn 

tolkas av personer som inte får möjlighet att delta i de konstruktiva diskussioner 

som beskrivs ovan, och som inte får en explicit förklaring av namnets 

syfte (författarens synpunkt). 

Av stort intresse är de berördas uppfattningar och tankar kring FUL. Därför 

presenteras några tankar kring detta nedan. 

Personliga beskrivningar och uppfattningar om FUL 

Det gav mig att jag… alltså jag är den som mest brukar lyssna på folk, men 

det gav mig att liksom våga ta det där lilla extra ibland. Att liksom säga: 

”nämen måste vi verkligen” eller ”borde vi verkligen göra så här”? Kan vi 

inte göra på det här sättet istället, och liksom föra fram mina åsikter lite mer 

(ungdom). 

Den unga mannen som citeras ovan beskriver att FUL- utbildningen stärkte 

honom, och gav honom kraft att föra fram sina åsikter, vilket han inte vågat 

göra före utbildningen. Han tycker sig också ha fått en större styrka när han 

befinner sig i folksamlingar med många han inte känner: 

Jag märker det när jag hamnar i folksamlingar som jag inte känner riktigt och 

liksom så här… ja, inte känner riktigt. Då känns det ibland att jag kan ge det 

lilla extra liksom (ungdom). 

Den unga mannen berättar om att han känner sig stärkt, vilket är ett av syftena 

med FUL. Det är lika viktigt att stärka individerna som att få fram nya 

ledare: 

Många utav de som går utbildningen ser vi redan ganska snabbt att det kommer 

inte att bli framtida fritidsgårdsledare kanske, men samtidigt är det lika 

viktigt att lyfta dem som individer, och har vi en utbildning där 22 stycken 

börjar, får vi ut 2-3 timvikarier så skulle jag vara jätteglad (chef).

Just det att lyfta ungdomarna som individer beskrivs som målet med FUL, 

men som en bieffekt lär sig samtidigt utbildarna mer om ungdomar: 

Jag skulle ju nästan vara ful och säga att målsättningen för oss är att lära oss 

ungdomar, men det är en bieffekt som har blivit. Målet för oss är att varje individ 

ska lyfta sig. Har vi tur så hittar vi några guldkorn som kan bli bra för 

fritidsgården att ta in som extraledare (chef). 

Ett medel att stärka ungdomar som går FUL är att se till att de unga får känna 

att de lyckas, vilket de har gjort när de genomfört ett idrottsevenemang 

som fått hundratals besökare, på Fyrishov: 

Då har det ju haft ett sånt syfte att det blev ett bra projekt, och de fick känna 

att de lyckades med nånting, för det är också ganska viktigt för ungdomarna 

att de får känna att de lyckas (chef). 

Syftet med FUL är således större än att ”bara” utbilda fritidsledare. Man vill 

stärka individerna, och man ser också den fortbildning man själv ”får tillbaka” 

av ungdomarna som mycket värdefull. Ett exempel som beskrivs är när 

fritidsledarna, genom FUL, förstod att de själva och ungdomarna har olika 

syn på respekt: 

Det som blev en liten sån här tankeställare för oss. Det var deras sätt att se på 

respekt, på att visa varandra respekt. Att för ungdomar här så är det viktigare 

att de ska visa äldre respekt, än att vi som ledare ska visa dem respekt, och vi 

tycker att vi ska visa dem respekt så att de visar oss respekt på ett bra sätt. De 

har det lite mer omvänt än vad vi hade det från början (chef). 

Respekt tycks vara ett viktigt värdeord på den här fritidsgården, för när en 

ung man får frågan om vilka värden de ska jobba med säger han: ”det är väl 

mest att man visar andra respekt, och liksom… alltså försöker förstå varandra”. 

En annan effekt som nämns i en intervju är en minskad uppdelning i Vi 

och De. Det uppstår per automatik en integration mellan ungdomar från olika 

fritidsgårdar: 

Jamen när vi började prata så var det så här: ”jamen det där får [namn på 

stadsdel] ungdomar göra”, det där gör vi (…). Det var mycket Vi och De och 

såna där saker, och nu när vi hållt på och kommer till… till exempel vi körde 

på påsklovet nu med dem, så märkte vi att för varje dag som gick så blev det 

mindre och mindre Vi och De och det blev liksom att: ”nu löser Vi uppgifterna 

hela tiden. Det här med De försvann och helt plötsligt kunde det vara en 

[namn på stadsdel]kille och en [namn på stadsdel]kille som gick och hjälpte 

till och göra nånting utan att vi hade sagt nånting, så det märker man ändå att 

effekten finns där (chef). 

Den ökade Vi- känslan lyfts också fram av den unga mannen som berättat 

om FUL. Så här svarar han på frågan vad det kan ha betytt för fritidsgården 

att de har träffats och gjort FUL- utbildningen tillsammans: 

Jag tror att det har gett, alltså en bättre sån här Vi- känsla på fritidsgården. 

Inte mer…. Jag kommer hit och jag är som en individ, utan jag kommer hit 

och liksom, det känns verkligen som att jag är en del av fritidsgården (ungdom). 

Denna ungdom beskriver också att FUL- utbildningen gett en ökad och 

breddad gemenskap inom fritidsgården: 

55

56 

Många som umgås här eller kommer hit, alltså det är uppd… inte uppdelat 

men liksom olika kompisgäng eller vad man ska säga. Det finns typ ett tjejgäng, 

ett lite äldre tjejgäng och sen ett lite yngre tjejgäng. Det finns ett lite 

äldre killgäng, och sen ett yngre killgäng och sen ett ännu lite yngre killgäng. 

I och med att alla kommer hit så har det blivit… liksom jag kanske umgås 

med några yngre eller några äldre å sånt där (ungdom). 

Så det har egentligen… då försvinner de här gränserna mellan gängen 

(Anette)? 

Ja, de blir inte lika tydliga längre i alla fall (ungdom). 

Utöver otydligare gränser inom fritidsgården har utbildningen också lett till 

en ökad kontakt mellan ungdomar, både från andra fritidsgårdar och inom 

den egna: 

Det jag har märkt själv, det är att folk från [namn på fritidsgård], att jag liksom 

hälsar på dem. Jag är med dem ibland, så jag har liksom fått nya vänner 

eller vad man ska säga. (---) Vi lärde även känna folk härifrån bättre (ungdom). 

Vidare beskriver den här intervjupersonen att det har blivit lugnare på fritidsgården 

efter FUL: 

Jag har märkt det här att förut var det ganska stökigt här, men det har blivit 

lugnare och lugnare, men man märkte ganska stor skillnad, tyckte jag i alla 

fall, när de äldre kom. I och med att mina kompisar och jag ändå känner dem 

lite grann så visar vi ändå kanske mer respekt, inte visar mer respekt men vi 

lyssnar mer på om de säger åt oss än om en fritidsledare säger åt oss (ungdom). 

En annan effekt av utbildningen är att man har kunnat utöka fritidsgårdens 

öppettider, eftersom det finns utbildade ungdomar som kan hjälpa till: 

När vi säger så här att nu vill vi öppna upp fredagar ordentligt, varje fredag, 

alltså vi kan tänka oss och gå ner på, alltså vara mycket mindre personal på 

passen men då krävs det att vi får hjälp utav er och vips så har vi en lista med 

tre ungdomar per fredag hela året ut. De har satt ihop den själv, där alla skriver 

upp sig och säger så här: ”jag hjälper till den här fredagen”. Så nu är det 

tre ungdomar som hjälper till varje fredag då (chef). 

Även samtal mellan fritidsledare och ungdomar har påverkats av FUL: 

Vi fick sitta och prata med de här ungdomarna på ett annorlunda sätt än vad 

man gjort förut. Vi satt en kväll på en gammal brandstation i Arboga med 20 

ungdomar och pratade om hur det är att vara ung idag egentligen på ett annorlunda 

sätt än vad man brukar göra (chef). 

Mannen som citeras upplever att det blev en god effekt av besöket i Arboga, 

för ungdomarna började ta del av verksamheten och ställa krav efter den här 

kursen. 


Redogörelsen av FUL- utbildningen har belyst ett antal kvalitetshöjande och 

värdegrundsnära effekter. Det handlar om faktorer som förbättrad integration, 

utbildning av ungdomar och fortbildning för personal, ökad insikt om 

synen på respekt, minskad uppdelning i Vi och De, ökade öppettider, ökat 

inflytande och delaktighet från ungdomar samt en stärkt självkänsla.

Den samlade bedömningen av FUL- utbildningen är att den är berikande för 

ungdomar, personal och för fritidsgården som kultur- och lärandemiljö. 

Den har kvalitetshöjande effekter på grupper, individer och verksamhet. 

Möjligen bör de ansvariga tänka på att de i alla tänkbara sammanhang tydligt 

förklarar varför de valt förkortningen FUL som projektnamn. 

Kvalitetskriterier som främjas via FUL- utbildningen 

• Ungdomar bidrar med att utveckla utbildningen 

Ökat inflytande och delaktighet för ungdomar, vilja att utveckla och utvecklas, 

verksamheten ska utgå från varje individs behov 

• Ledarna lär sig lika mycket av och om ungdomarna som tvärt om 

Rätt kompetens hos medarbetare, se och bekräfta varje individ, bra bemötande 

• Stärkt självkänsla hos deltagare 

Trygghet, vilja att utveckla och utvecklas 

• Mycket fokus på social färdighetsträning 

Normsättning 

• En ökad Vi- känsla 

Trygghet, trivsel 

• Utökade öppettider 

God tillgänglighet, bra öppettider 

• Fritidsgården har blivit lugnare 

Trygghet, trivsel 

Ett väsentligt led i kvalitetsutveckling är att föra en detaljrik dokumentation. 

Inom Hand i hand förbättrar man detta genom att implementera besöksstatistik, 

som inkluderar såväl antal besökare som aktiviteter och antal timmar 

man har öppet m.m. Detta ska beskrivas i nästa kapitel. 

Implementering av besöksstatistik 

Anledningen till att man valde att implementera besöksstatistik på Uppsalas 

fritidsgårdar var att den form av dokumentation man hade sedan tidigare inte 

motsvarade uppdraget, som begärde detaljerade redogörelser av ett flertal 

statistiska uppgifter. Tidigare hade varje enhet sin egen dokumentation, vilket 

gjorde redovisningar och liknande mycket arbetskrävande. Man fick inte 

fram all information man behövde för att genomföra en komplett redovisning 

till uppdragskontoret, och så bedömde man att risken för felkällor var 

stor. Vidare upplevde ledningen att det fanns diskrepanser i beskrivningar 

och frågor i enheternas redovisningar, för människor tolkade och besvarade 

frågor på olika sätt. Därför fattades beslutet att införa ett gemensamt dokument 

där varje enhet bidrar med sin lokala statistik, som sedan sammanställs 

till en överblickbar helhet. Med detta arbetssätt blir den totala verksamheten 

överblickbar, och lättare att redovisa. 

Syftena med att strukturera upp besöksstatistiken var att finna likriktning i 

dokumentationen, samt att säkerställa felfria indata och i nästa steg även 

korrekta utdata. Det var ur denna process som fokus på kvalitetsutveckling 

tog sin start (muntlig information vid ett möte). 

Konkret inleddes implementeringen av besöksstatistik med att två fritidsledare 

besökte samtliga fritidsgårdar i Uppsala, och berättade om den nya 

57

formen av besöksstatistik, samt varför man valt att införa den. Därefter har 

alla data sammanställts i ett gemensamt dokument som administreras på 

tjänstemannanivå. Nästa steg i processen är att de ansvariga för det här arbetet 

återigen besöker samtliga fritidsgårdar, och redogör för hur den statistiska 

helheten i Uppsala ser ut. Tanken med det är att främja likriktningen, genom 

att motivera de enskilda fritidsgårdarna till en fortsatt detaljrik dokumentation. 

För att underlätta för de olika enheterna att införa besöksstatistik har de 

ansvariga sammanställt en instruerande mall, där rubrikerna i det gemensamma 

statistikdokumentet beskrivs. I mallen förtydligas vad som ska dokumenteras, 

och hur det ska göras: 

• Besök: Under rubriken skola skrivs enbart skolbesök. Dessa ska bokföras 

även om skolan betalar för rastverksamhet. 

• Öppettimmar: Alla timmar som fritidsgården är öppen ska bokföras, 

även de timmar som skolan betalar för. 

• Grupper: Skilj på pojkar och flickor i statistiken. Skilj också på olika 

grupper, som temagrupper, arbetsgrupper, öppna grupper eller andra 

grupper, men ej på tjejgrupp, gårdsråd eller musikgrupp. 

• Arrangemang i veckan: Här bokförs inplanerade och annonserade arrangemang, 

samt antalet deltagare vid aktiviteten. 

• Helgnöjesaktivitet: Under denna rubrik bokförs antalet helgnöjesarrangemang, 

samt antal som deltog i arrangemanget. Med helgnöje avses annonserad 

aktivitet fredag, lördag eller söndag. En aktivitet som börjar 

ena dagen och slutar nästa dag räknas fortfarande bara som en aktivitet, 

men besöken kan räknas in dag för dag. Även aktiviteter utanför fritidsgården 

kan räknas in. 

• Integration: Under denna rubrik bokförs de arrangemang som har ett 

integrerande syfte. Som integration räknas yngre och äldre, stad och 

land, pojkar och flickor samt invandrare och svensk. Även antalet deltagare 

ska bokföras. 

• Skapande: Under denna rubrik bokförs antalet besökare som deltar i 

skapande verksamhet. Musik räknas inte in i denna kategori. 

• Musik: Här bokförs antalet musikaktiviteter. Antalet besökare fördelas 

på flickor och pojkar. Exempel på musikaktivteter kan vara DJ, band 

som repeterar, datamusik, skriva musik, rap, sång m.m. 

• Tjejer: Under denna kategori bokförs antalet aktiviteter och besök 

• Hälsa: Här bokförs antalet hälsoaktiviteter, samt antal deltagare i aktiviteten. 

Exempel på aktiviteter som ryms under denna kategori är idrott, 

pingis, föreläsning om kost och hälsa, stavgång m.m. 

• Ungdomsinitiativ: Detta är aktiviteter som kommer från ungdomarna, 

som kräver en planering och som genomförs. Vid denna bokföring krävs 

datum, som också ska redovisas i månadsrapporten. 

• Demokrati: Antalet demokratifrämjande aktiviteter ska redovisas under 

denna rubrik, och antalet deltagare ska fördelas på pojkar och flickor. 

Aktiviteter som ryms under denna kategori är stormöte, gårdsstyrelse, 

gårdsråd och samråd. Demokratifrämjande aktiviteter ska också redovisas 

i månadsrapporten (mall för besöksstatistik). 23 

När dessa olika uppgifter redovisats av respektive enhet sammanställs de till 

en överskådlig helhet. Efter att mallen ovan formulerades har man justerat 

redovisningsrubrikerna. Fortsättningsvis ska verksamhet under rubriken 

öppethållande, specificeras separat om den är ledd av en fritidsledare. Dess- 

23 Redogörelsen är inte ordagrann, då små språkliga justeringar har gjorts av utvärderaren. 

58

utom ska enheterna redogöra för antalet arbetstimmar som förbrukats i relation 

till de öppettider man har. 


Implementeringen av besöksstatistik har lett till att man har ett gemensamt 

dokument med övergripande rubriker, men processen med att förbättra dokumentet 

pågår fortfarande. Syftet med en gemensam besöksstatistik är att: 

främja likriktning, fullgöra uppdraget, att underlätta arbetsprocessen samt att 

undvika felaktiga in- och utdata. 


De kvalitetskriterier som främjas, och som beskrivs nedan är indirekta, eftersom 

den totala överblicken ökar möjligheterna att uppmärksamma var behovet 

av insatser är störst: 

• Den statistiska sammanställningen ger överblick och struktur: 

Strukturer med tydliga mätbara mål, arbete enligt åtagande 

• Genom att man får en sammantagen överblick över antalet besökare ökar 

möjligheten att främja kvalitetskriteriet Barn och ungdomars närvaro, 

Dessutom främjas kriteriet fritidsgården som mötesplats 

• Kontrollen på antalet öppettimmar ger insikter om tillgänglighet: 

Bra öppettider 

• Besöksstatistiken ger kontroll på könsfördelning bland besökare och i 

verksamheten: 

Jämn könsfördelning hos besökare och personal 

• Redogörelsen av arrangemang i veckan och helgnöjesaktiviteter främjar 

kvalitetskriterier som: 

Roliga saker att göra, ett brett innehållsligt utbud, hög delaktighet från 

ungdomar, god tillgänglighet, 

• Rubriken integration ger kontroll över kvalitetskriterier som: 

Inkludering av alla, bakomliggande tanke med verksamheten 

• Under rubriken skapande och musik främjas kvalitetskriterier som: 

Ett brett innehållsligt utbud och skapande verksamhet 

• Under rubriken tjejer främjas kvalitetskriteriet jämn könsfördelning. Det 

finns dock en problematik med denna rubrik, nämligen en paradox som 

genusvetare ibland lyfter fram. När man vill fokusera en könsproblematik 

så är det i det närmaste oundvikligt att lyfta fram det ena eller andra 

könet. Samtidigt riskerar man att skapa eller återskapa en separatistisk 

syn på kön när man gör det. Utvärderaren kan inte presentera en lösning 

på dilemmat, men vill ändå nämna problematiken. 

• Rubriken ungdomsaktiviteter främjar kvalitetskriterier som: 

Hög delaktighet från ungdomar, ett brett innehållsligt utbud, roliga saker 

att göra 

• Rubriken demokrati främjar följande kvalitetskriterier: 

Hög delaktighet från ungdomar, bakomliggande tanke med verksamheten, 

strukturerad synpunkts och klagomålshantering, arbeta enligt åtagandet 

Framgångsfaktor 

Det gemensamma dokumentet med statistik från alla enheter ger möjlighet 

att få kännedom om diskrepanser i aktiviteter, att skapa demokratiska diskussionsfora 

med mera, vilket ökar förutsättningarna för en god måluppfyllelse. 

59

Fokusgrupper 

Som en del i det kvalitetsinriktade utvecklingsarbetet har två fritidsledare 

arbetat med att leda fokusgrupper. De kom i kontakt med metoden när en av 

dem gick en utbildning i processkartläggning. Förfaringssättet att arbeta med 

fokusgrupper väckte hennes intresse, varför hon undersökte om det fanns 

någon kurs att gå i metoden. På det sättet kom hon i kontakt med boken Focusgrupper- 

ett enkelt sätt att mäta kvalitet (2000). Det är den boken som 

legat till grund för arbetet med fokusgrupper inom Uppsala kommuns fritidsgårdsverksamhet. 

De hade också kännedom om att en kvinna som arbetar 

som utvecklare inom Uppsala kommun har lett fokusgrupper. Därför bad 

henne att lära dem metoden. Hon delgav de två fritidsledarna sina kunskaper 

och erfarenheter (Skriftlig beskrivning av metodansvarig fritidsledare). De 

fick också ett papper med en sammanfattande beskrivning av metoden. Den 

sammanfattningen är huvudsaklig grund för beskrivningen nedan. 

En fokusgrupp är en strukturerad gruppintervju, där hela gruppen fokuserar 

på en och samma fråga. Det ska vara en fråga som engagerar deltagarna, 

som skapar dialog, och som använder målgruppens egna ord. 

Processen/mötet inleds med att man bestämmer ett gemensamt tema. Vid 

fokusgrupperna som genomförts vid Uppsala fritidsgårdar har temat varit en 

fråga: ”Vad är det som är viktigt för att du ska komma tillbaka till fritidsgården”? 

Efter detta har deltagarna formulerat påståenden som börjar med: ”det 

är viktigt att…”. En person skriver ner de tankar/uppfattningar som nämns 

på en dator, medan en annan person skriver på ett blädderblock. Man ska 

bara använda konkreta och positiva påståenden. Inga negationer ska användas, 

ordet inte får inte förekomma. Det finns inget rätt och fel, och alla uppfattningar 

som nämns ska skrivas ned, även om de motsäger varandra. Vidare 

ska man använda värderande ord. 

När detta är genomfört går arbetet vidare med att man studerar vilken 

tyngd de olika förslagen har. Om det exempelvis finns 30 förslag om ”vad 

som är viktigt för att jag ska komma tillbaka till fritidsgården”, så får varje 

deltagare 10 markörer, som placeras på de förslag som hon eller han uppfattar 

som mest viktiga. Den enskilde deltagaren får placera fritt antal markörer 

på samma förslag. Efter detta betygssätts de olika förslagen av deltagarna, 

utifrån uppfattningen hur mycket man arbetar med förslagen. Betygen är från 

skala 1 (stämmer inte alls) till 5 (stämmer precis). Det glapp som uppstår 

mellan betyg och värderingen visar vad man bör arbeta vidare med. Ett förslag 

som har bedömts som viktigt (fått många markörer) men fått ett lågt 

betyg (det här jobbar vi inte mycket med) bör fokuseras i det vidare arbetet 

(skriftlig sammanfattning av Anethe Eriksson, utvecklare i Uppsala kommun, 

samt muntlig beskrivning av ansvarig fritidsledare). 


Arbetet med fokusgrupper främjar kvalitetskriterier som: 

• Hög delaktighet från ungdomar 

• Bakomliggande tanke 

• Strukturerad synpunkts- och klagomålshantering 

• Vilja att utveckla och utvecklas 

• Mätbara mål 

• Se och bekräfta varje individ 

• Inkludering av alla 

60

Stad och landsbygd 

Grunden för delprojektet Stad och landsbygds tillblivelse är det nya bildnings- 

och kulturcentrum som byggs i stadsdelen Stenhagen (chef), men 

Livet är en fest och FUL har fungerat som förarbeten (ur sammanfattning av 

personalträffar inom ramen för Stad och landsbygd). 

Utifrån en tidigare etnologisk studie (Löfström, 2006) så märkte ansvariga 

för Stad och landsbygdsprojektet att gemensamma evenemang och ömsesidiga 

relationer, som de startat i de tre berörda skolorna gav positiva effekter 

(chef). Löfströms studie visade att barn var positiva till en kommande 

omorganisation av skolor, medan vissa föräldrar var kritiska till att blanda 

barn från två skolor på landsbygden med en mångkulturell skola i staden 

(Löfström 2006). 

Det finns tendenser till ett strikt bytänkande mellan ungdomar, säger den 

ansvariga för projektet Stad och landsbygd. Det ville man motverka genom 

att skapa ett gemensamt förhållningssätt bland personalen. Konkret utförs 

den processen genom att man bildar arbetsgrupper där fritidsgårdar, allmänhet 

och föreningar ska vara representerade. 

Deltagarna i projektet har beskrivit sina uppfattningar av detsamma. Den 

ansvarige skriver att projektets syfte är att skapa ett gemensamt förhållningssätt 

och synsätt bland personalen, samt att få en bättre grund för sammanhållningen 

i området. En annan person betonar att man söker en pedagogisk 

samsyn bland personalen, och att man vill bilda arbetsgrupper där fritidsgårdar, 

allmänhet och föreningar ska vara representerade. En tredje person har 

förstått syftet som att man strävar efter att få ett större samarbete mellan 

skolan, bibliotek och föreningar, samt att förbättra integrationen av fritidsgårdar 

från stad och landsbygd i det aktuella området (ur utvärderingar). 

Sammantaget ger de tre likartade men inte identiska beskrivningarna bilden 

av ett syfte som är att skapa ett gemensamt förhållningssätt och en gemensam 

riktning, att främja integration och att förbättra samarbete mellan olika 

berörda instanser. Detta är författarens egen tolkning. Det vore önskvärt 

med en solid och tydlig formulering av syftet, och den bör alla berörda känna 

till. 

Man strävar således efter att nå ett gemensamt strategiskt tänkande, samt 

att ta fram Minsta Gemensamma Nämnare, MGN. Stad och landsbygd syftar 

också till att se möjligheter, förebilder och förhållningssätt (ur sammanfattning 

av personalträffar i projektet Stad och landsbygd). I en skriftlig beskrivning 

av projektet formulerar ansvarig chef syftet på följande sätt: 

Att få ett gemensamt förhållnings- och synsätt bland personalen, då vi kommer 

att träffa de flesta brukarna, samt [att] få en bättre grund för sammanhållningen 

i området, vilket underlättar användandet och rörelsen av både 

personal och brukare (ur personlig sammanfattning). 

Utifrån de återgivna formuleringarna så kan man se att det primära syftet är 

att skapa en gemensam riktning, och att främja integration. 

En problematik som utvärderaren uppfattar inom Stad och landsbygd är 

hur kommunikationen mellan fritidsledare och projektledare fungerar. Anledningen 

till det är en diskussion under ett seminarium. En fritidsledare 

ifrågasätter varför projektet inte tar del av, eller inkluderar det etablerade 

samarbete som redan finns mellan hennes fritidsgård och en berörd skola. 

Istället talas det om att starta ett nytt samarbete, menar hon. Hon ifrågasätter 

varför man inte väljer att vidareutveckla den samverkan som redan är etablerad 

istället för att introducera en ny sådan när det, enligt hennes uppfattning, 

handlar om samma människor. Diskussionen fortsätter med att chefen ifrå- 

61

gasätter var fritidsledaren fått uppdraget till det samarbetet ifrån. Hon svarar 

att det är hon själv som tagit initiativet och arbetat in samarbetet. 

De kommunikationsproblem som det här samtalet belyser kan försvåra 

den integrationsprocess som Stad och landsbygd syftar till, eftersom det 

finns risk att fritidsledarna känner sig överkörda. Utvärderaren vill inte 

skuldbelägga någon part för kommunikationsproblemen, eftersom det inte 

framgår av diskussionen om de ansvariga haft möjlighet att få inblick i det 

redan etablerade samarbetet. Däremot är det väsentligt att de berörda för en 

lyssnande och öppen kommunikation mellan varandra. 

Projektet Stad och landsbygd inleddes med att den ansvarige tog kontakt 

med TBK Education som skräddarsydde en utbildning utifrån ART, inlärningspsykologi 

och modellinlärning. Nästan alla fritidsledare som berörs av 

Stad och landsbygdsprojektet, ville känna en större säkerhet i sina yrkesroller 

så att de inte behövde fundera så mycket på hur de ska agera. Utifrån 

detta kom Stad och landsbygd till (chef). 

Vid de seminarier som genomförts inom Stad och landsbygd har man 

bland annat sökt efter minsta gemensamma nämnare mellan berörda fritidsgårdar. 

Det man funnit är: 

• Åldern på brukarna 

• Brukarna ska gå i samma skola 

• Det finns en gemensam chef 

• Det finns en gemensam värdegrund 

(ur sammanfattning av personalträffar i projektet Stad och landsbygd). 

Under dessa seminarier har man också listat befarade hinder: 

• Utanförskap i stadsdelen 

• Fiendskap mellan berörda mindre orter 

• Befintliga ungdomsgrupperingar och deras framtid på fritidsgårdarna 

• Personalbehov för att ge kvalitet 

• Kommunikation och samordning mellan alla intressenter 

• Rivalitet och utanförskap mellan nya och gamla skolan 

• Hur man integrerar 

• Ansvaret för kommunikationen 

• Personalrevir 

• Att endast fritid deltar på mötena 

• Kunskapen om varandras kompetenser inom personalgruppen/grupperna, 

och vem som administrerar 

(ur sammanfattning av personalträffar i projektet Stad och landsbygd). 

Utöver att belysa potentiella hinder har man också sökt befintliga styrkor och 

fördelar. Här har man listat följande faktorer: 

• Gemensamt synsätt 

• Utbildning i AIM 

• Gemensamma intressen som leder brukarna till naturlig integration 

• Feriearbetet som en del i detta led 

• Vana samverkansarbetare inom fritid 

• Att det nya bildnings- och kulturcentrat kräver samverkan och att direktiven 

finns från början 

• Rektor 

• Mycket olika kompetenser hos personalen 

• Ungdomarna i Stenhagen 

(ur sammanfattning av personalträffar inom projektet Stad och landsbygd). 

62

Vid det sista mötet under våren 2008 knöt man ihop säcken genom att varje 

deltagare fick beskriva sin bild av syftet med projektet. Uppfattningar som 

beskrevs då var att: lyfta positiva bitar, länka ihop västra skolområdet och att 

ha en plan/förberedelse för olika grupper. Vid denna träff diskuterade man 

också hur man vill arbeta vidare med projektet. Man kom fram till följande 

tankar/förslag: 

• Integration på alla plan 

• Strategitänkande 

• Uppbyggnad av metod 

• Gemensamma intressen 

• Gemensamt förhållningssätt 

• Flexibilitet. 

Detta ska uppnås genom att: 

• Praktiskt kunna förflytta ungdomarna/bussar m.m. 

• Materiell flexibilitet 

• Fundera på hur man får ungdomar från staden till landet 

• Gemensam klädsel för fritidsledare (identifikationsstärkande) 

Vid seminariet föreslås också ett möte där schema för hösten läggs upp. Det 

ger gemensamma kunskaper. Både intressen och när det ska göras. Var ska 

det göras? 

En fritidsledare lyfter vikten av att de får tydliga riktlinjer. De måste veta 

vad som finns att göra, och vart: ”Man måste ha informationen när frågorna 

kommer”, säger hon. 

En fördjupning/fortsättning kommer att genomföras inom ramen för Stad 

och landsbygdsprojektet, genom att man erbjuder en kurs i Kulturnavigering. 

Den kommer att ges under hösten 2008. Inom denna är tanken att deltagarna 

ska lära sig att se saker ur barnens ögon och relatera detta till det senmoderna/postmoderna 

samhälle barnen växer upp i. Det handlar om att lära sig 

reflektera på ett intresserat och nyfiket sätt kring det man ser och upplever. 

Vad är det som händer? Vem är det som gör vad? Hur gör man saker, och 

hur säger man det man vill ha sagt? Genom kursen kulturnavigering lär sig 

deltagarna att se och problematisera bl.a. gester, ord, handlingar m.m. samt 

att fundera utifrån ett varför, varför gör människor som de gör? Man lär sig 

också att betrakta sig själv som en kulturvarelse, vilket innebär att man både 

tillägnar sig och skapar kultur. Alla människor bär på en subjektiv kunskap, 

och alla är kulturvarelser som präglas och har präglats på många olika sätt i 

olika miljöer. Kort sagt kan man säga att kursen Kulturnavigering kommer 

att ge deltagarna kompetens att reflektera kulturanalytiskt kring det som 

händer i deras vardag på fritidsgården. Denna kompetens har efterfrågats 

spontant av en intervjuperson som inte deltar i Stad och Landsbygd, men i 

andra moment inom ramen för Hand i hand. Utöver att lyfta fram repetition/fördjupning 

inom AIM och fritidsledarutbildning så säger han att: 

Kompetensutveckling är ett viktigt verktyg som vi har. Vi måste gå med i dagens 

utveckling. Ungdomskultur dag för dag. Prata med ungdomarna när de 

pratar om datorer, sms och sånt. De har… språket har ändrats hur mycket 

som helst. Ibland säger de att messa och googla och… okej, man har hört det 

två gånger men om det är första gången, då måste man uppdatera sig hela tiden, 

att man lär sig dagens ungdomskultur. Vad som gäller. Tecken och 

symptom direkt. Vad betyder det tecknet? Vad betyder det andra? Är det farligt 

eller roligt eller [något] som ska förbjudas eller hanteras på nåt sätt. 

Klädsel… det är många som inte vet vad massor med olika märken… märken 

63

64 

som betyder väldigt starkt, men kanske vi inte vet var det betyder. Vad det 

innebär. Varför han eller hon har på sig sånt. Är det ett tecken på nån speciell 

inriktning. Sånt är väldigt viktigt inom vår bransch tycker jag (chef). 

En händelse vid ett seminarium inom projektet Stad och landsbygd bör lyftas 

fram, men det får inte kopplas direkt till projektet. Istället kan man betrakta 

projektet/mötesformen som en möjlighet att se brister på en generell nivå. 

Seminariedeltagarna har besök av en tjänsteman som beskriver att de ska försöka 

ta sig ifrån det traditionellt ”rutiga” rutinerna i verksamheten, och inkludera 

alla barn och ungdomar verksamheten. När den tjänstemannen har avlägsnat 

sig från mötet tar en områdeschef ordet och säger att om de ska bedriva 

fiske med barn och ungdomar så måste de se till att barn med ADHD 

först får lära sig hur man gör, innan de får följa med fritidsgården för annars 

tar de för mycket resurser i anspråk av fritidsledarna. När områdeschefen säger 

det här ställer sig en fritidsledare upp. Hon skruvar lite på sig, gnider sina 

händer mot varandra och med nedböjt huvud säger hon: 

”Det kanske är jag som är dum, men sa inte hon som satt här nyss att vi skulle 

försöka att inte tänka i fyrkanter? Säger inte det här emot henne då”? 

Hon får medhåll av alla i gruppen. En annan fritidsledare säger: 

Den ena säger JAA, de här ska vara med och den andra säger NEJ, de ska 

inte vara med. Hur ska vi göra? VI måste få veta 


Stad och landsbygd är ett integrationsfrämjande projekt. Konkret har man 

arbetat med att söka minsta gemensamma nämnare, samt att lista potentiella 

hinder men också befintliga styrkor. Som en fördjupning/fortsättning på 

projektet kommer deltagarna att få en utbildning i Kulturnavigering. En beskrivning 

av en diskussion belyste kommunikationsbrist mellan chefer och 

fritidsledare, samt hur fritidsledare hamnar i kläm mellan disparata instruktioner. 

Mötena i sig bedöms som utvecklande eftersom de ger en möjlighet 

att se brister även på en generell nivå. Utvärderaren förslår att en tydligare 

sammanfattning av projektet skrivs och förmedlas till deltagarna. Likaså bör 

man göra en gemensam och tydlig formulering av projektets syfte. 


Stad och landsbygd främjar kvalitetskriterier som: inkludering av alla, rätt 

kompetens hos medarbetarna, bakomliggande tanke med verksamheten, vilja 

att utveckla och utvecklas 

Handlingsplaner för samverkan 

I en av de stadsdelar som berörs av denna studie har man utverkat en lokal 

handlingsplan. På dess framsida beskrivs stadsdelens vision för ungdomar: 

Alla barn och ungdomar som bor eller går i skola i [namn] ska trivas i stadsdelen, 

känna gemenskap med varandra och ha en meningsfull tillvaro där de 

känner delaktighet i den verklighet de deltar i både på skoltid och på fritiden 

(ur handlinsplan). 24 

24 I arbetet med att utveckla denna handlingsplan har Fritidsgården, skolan, Råd och stöd samt 

biblioteket i den aktuella stadsdelen deltagit (ansvarig chef på fritidsgård).

Områdesledaren för fritidsgårdarna bidrar i samverkansarbetet med föreningskontakter, 

kompetensutveckling, ungdomsdialog, utvärdering, behovsinventering, 

rapportering och omvärldskunskap. Han för också en dialog 

med verksamhetschefer och uppdragskontoret. I samverkansprocessen har 

man genomfört planeringsmöten, samverkansmöten, återkopplingar till ungdomar 

efter undersökning, gemensam fortbildningsdag, en kulturafton, inredning 

av en danslokal samt en dag för hela kommundelen. 

I handlingsplanen för samverkan har man sammanställt en lista med aktiviteter 

som ska genomföras. Det handlar om verksamheter som: 

• att informera samtliga boende i stadsdelen om föreningsliv, kommunal 

verksamhet och landstingsverksamhet 

• att erbjuda dansverksamhet för flickor och pojkar över 10 år, i en ändamålsenlig 

lokal 

• att bedriva en fotbollsskola för flickor och pojkar från 6 år, samt en basketskola 

för barn över 8 år. 

• att bedriva en innebandyskola för flickor från 8 år 

• att i samarbete med BO ha ett dialogforum för ungdomar från 13 år och 

uppåt 

• att samverkansgruppens form, syfte, sammansättning, geografiskt arbetsområde 

och individansvar kontinuerligt diskuteras och utvärderas utifrån 

handlingsplanens utformning och målbeskrivning 

• att upprätta ett årshjul för samverkansgruppens arbete. Årshjulet ska 

revideras i maj månad varje år 

• att nätverket (föreningsliv, kommunala aktörer, frivilliga) ska var levande 

och ha kontinuerliga sammankomster 

• att bedriva gemensam kompetensutveckling för personal i kommunal 

verksamhet (skola, fritid, IFO) 

• att stadsdelens dag ska fungera som en gemensam startpunkt för det 

kommande läsåret för boende, skola, fritid och föreningsliv i stadsdelen 

• att genomföra en enkätundersökning om trivsel, fritidsvanor och delaktighet 

bland boende, barn och ungdomar. Utifrån resultatet ska handlingsplanen 

utvärderas och en ny handlingsplan för en ny period upprättas. 

• att genomföra en trygghetsvandring i samarbete med BRÅ 

• att utbilda 10 ungdomar till ungdomsledare 

• att anlägga en spontanidrottsplats 

• att renovera fritidsgården enligt behov och önskemål 

• att starta en fiskeförening 25 

Ett inledande arbete med att utverka en gemensam lokal handlingsplan har 

påbörjats i ytterligare en stadsdel. Tanken var att man skulle samla ledare för 

skolor och fritidsgård till en gemensam helg vid Höga kusten. 26 Träffen syftade 

till att diskutera hur man skulle agera mot ungdomarna som hamnat i 

utkanten, men när träffen närmade sig: 

Så började den ena efter den andra skolan att hoppa av, så det slutade med att 

jag och rektorn åkte upp själva och satte oss däruppe för att rita lite grann på 

hur handlingsplanen skulle kunna se ut eller innehålla, så där har vi kommit 

så långt att vi vet vad vi vill och vi har en grundskiss, och sen så ska rektorerna 

träffas för att diskutera om det här är nånting man kan göra (chef). 

25 Listan är inte ordagrant återgiven, men den är komplett 

26 Denna helg/workshop finns med som en aktivitet i projektplanen för Hand i hand, men den 

genomfördes inte som planerat, utan med starkt reducerat antal medverkande. Processen med 

att utverka en handlingsplan har dock påbörjats. 

65

Det man strävar efter i det här arbetet, enligt chefen som citeras ovan, är att 

utveckla gemensamma regler på de olika skolorna. Det ska inte vara så att: 

66 

när ungdomarna kommer från den skolan och från den skolan och går upp i 

högstadieskolan så ska det inte kännas som att det är två skilda världar man 

kommer ifrån, och när det är ungdomar som behöver ett extra stöd så ska vi 

kunna lämpa över det på ett bra sätt mellan varandra för att de inte ska ramla 

av stolen (chef). 

Fritidsgården blir en knutpunkt för olika skolor och olika nivåer (mellanstadium, 

högstadium och gymnasium), menar chefen som citeras ovan. 

Syftet med arbetet ovan är att utverka en gemensam form av handlingsplan, 

som kan hjälpa ungdomar att inte ramla mellan stolar i de olika skolorna 

för: 

det är så lätt att man sitter och säger i årskurs sex så säger man, det blir nog 

bra när de kommer upp på högstadiet och så säger högstadiet att det blir nog 

bra när de kommer upp på gymnasiet och får ta eget ansvar och så ramlar allting 

mellan stolarna då, där man liksom inte riktigt tar saker och ting på allvar 

(chef). 

Personen som citeras ovan menar att man tar saker på allvar när det är väldigt 

illa, men de som ligger i gränslandet, det är de som oftast är på fritidsgården. 


Redogörelserna visar att arbetet med de två handlingsplanerna har kommit 

olika långt. Den ena är färdigställd, och den talar också om hur och när den 

ska uppdateras, medan den andra är påbörjad men inte klar. 

En väsentlig skillnad finner man i innehåll och syften. I en av handlingsplanerna 

inkluderas ett stort antal samhällsinstanser och aktiviteter. Den 

innehåller allt ifrån idrottsevenemang till kulturyttringar och dess prägel har 

ett främjande perspektiv. Den andra handlingsplanen fokuserar ungdomar 

som ”balanserar på gränsen” och som riskerar att hamna mellan skolors olika 

stolar. Den handlingsplanen får med stor sannolikhet ett förebyggande perspektiv/syfte 

när den är klar. 

Den förstnämnda handlingsplanen följer Barn- och Ungdomsnämndens 

vilja, som är att utveckling och insatser ska kännetecknas av ett främjande 

perspektiv med syfte att förebygga ohälsa och utanförskap, medan den andra 

handlingsplanen i huvudsak följer uppdrag 6, som är att svara för samordning 

av det generellt förebyggande arbetet som avser insatser med fritids- 

och kulturverksamhet för barn och ungdom 10-20 år (Internavtal, Fritidsverksamhet, 

fritidsgårdar, fritidsklubbar 2007- 2010). 

Kvalitetskriterier som kan främjas vid handlingsplanernas genomförande: 

27 

I den förstnämnda handlingsplanen främjas ett flertal kvalitetskriterier: ändamålsenliga 

lokaler, skapande verksamhet, inkludering av alla, flexibilitet, 

ett brett innehållsligt utbud, rätt kompetens hos personalen, vilja att utveckla 

och utvecklas, trygghet och trivsel. 

27 Det bör betonas att det handlar om samverkan. De kvalitetskriterier som nämns berör således 

inte endast fritidsgårdarna, utan alla som samverkar.

I den andra handlingsplanen, som är under upparbetning, främjas kriterier 

som se och bekräfta varje individ, bakomliggande tanke (ingen ska ramla 

mellan stolarna) samt inkludering av alla 

I beskrivningen av handlingsplaner belyses två stadsdelars olika förhållningssätt 

och syften med dessa dokument. Med tanke på att uppdrag och 

åtagande uppvisar en viss diskrepans vad gäller förebyggande och främjande 

perspektiv, samtidigt som det finns en strävan efter uppfyllelse av samma 

mål inom hela fritidsgårdsverksamheten rekommenderas en diskussion kring 

handlingsplanernas syften och perspektiv. 

Föreningsliv och andra samarbeten 

På flera fritidsgårdar arbetar man med föreningsverksamhet. Det handlar om 

att samarbeta med befintliga föreningar, men också om att etablera nya: 

Tidigare så har jag sagt att jag samarbetar inte med ”mobben” om jag säger 

så, utan jag samarbetar med föreningar, så vill ni ha nånting gjort i (namn), 

bilda en förening. Vi stöttar er i den frågan. Då började de med det (chef). 

Utifrån den föreningsintention som belyses i citatet ovan uppmuntrade intervjupersonen 

ungdomar som gått ut gymnasiet att bilda en förening, mot att 

de erbjöds timvikariearbete på fritidsgårdarna där han är chef. I samband 

med detta bildades föreningen ”Vi vill”, vars syfte var att ungdomarna skulle 

skapa sysselsättning åt sig själva. När föreningen realiserades föll det bra ut, 

för många av ungdomarna som var med i ”Vi Vill” har sysselsättning idag, 

säger intervjupersonen ovan. 

En annan förening som startats via en fritidsgård är Storvretas Roll- Konfliktspelsförening 

(STOROK). Det är en förening där man ägnar sig åt rollspel. 

Den bildades 2002 och är fortfarande verksam. Det första fröet till föreningen 

såddes en valborgsmässoafton, när några fritidsledare mötte några 

ungdomar. De vuxna frågade ungdomarna vad de ville göra istället för att 

”strula” ute i samhället. Till svar fick de att de unga ville spela rollspel. En 

av ledarna tog sig an uppgiften, skaffade lokal och annat som behövdes för 

att starta föreningen. Med tiden har deltagarna fått större ansvar över lokal, 

nyckel och nyrekrytering av deltagare. Flera av de deltagande ungdomarna 

har något funktionshinder, och för dessa passar den strukturerade verksamheten 

bra. I föreningen är det gemensamma intresset centralt, och man lägger 

vikt vid allas lika värde (Lundevall 2007). 

Arbete med att bilda föreningar har använts som metod inom vissa fritidsgårdar 

i Uppsala: 

På fritidsgården i Björklinge användes under 1980- talet föreningsbildandet 

och drivande av en ungdomsförening som metod, både Björklinge Bollklubb 

(idag en av Upplands största innebandyföreningar) och FK Rena Rama Löjan 

är frukten av detta arbete. På samma sätt har under 2006 Fiskeföreningen 

Yngel startats. Metoden bygger på ett gemensamt intresse, social gemenskap 

och föreningskunskap (ur ansökan till projektet Hand i hand s: 6). 

Efter detta, och inom ramen för Hand i hand, har man startat fiskeföreningen 

Fishermans Friend på en av fritidsgårdarna. Den bildades i ett samarbete 

med tre andra fritidsgårdar, och den initierades i slutat av sommaren 2007. 

Föreningen har 6 medlemmar, men man hoppas kunna utöka det antalet under 

sommaren 2008. En gång i veckan har medlemmarna ett möte där de 

samtalar om ”allt möjligt”. För närvarande har det inte blivit så mycket fiske, 

67

vilket beror på vinterns väder men förhoppningen är att det ska bli mer fiske 

under sommaren. Föreningen äger några fiskespön och en fiskeväska med ett 

50- tal drag (fritidsledare). 

Förutom att starta egna föreningar samarbetar vissa fritidsgårdar med redan 

etablerade sådana. En chef säger att det finns väldigt goda möjligheter 

att skapa nya samarbeten. Det handlar bara om vad fritidsgården vill och gör: 

68 

Det är nånting som ni tänker att utveckla vidare ett samarbete med (Anette)? 

Ja, absolut, absolut, men som jag tänker, det är ju fotboll, uppsalaflickorna, 

tennisskola, 4H- gården, sen är det ju kyrkan, och de har vi haft och har fortfarande… 

vi gjorde bland annat en fjällvandring med ungdomsprästen, två 

fritidsledare och tio ungdomar, så jag tycker att det handlar bara om oss. Det 

är bara att ta kontakt. Ska vi göra nånting tillsammans (chef)? 

Just kyrkan är det fler fritidsgårdar som samarbetar med. Man lägger fokus 

på att inte konkurrera med varandra. När kyrkan i en av stadsdelarna anordnar 

något för barn och ungdomar så har de öppet hus i samarbete med fritidsgården. 

Då stänger fritidsgården, men ansvarar samtidigt för att ha ett 

program i kyrkan. Ungdomar och föräldrar kommer dit. De spelar musik, 

dansar, grillar korv eller spelar fotboll. Ibland är det kyrkan som besöker 

fritidsgården. 

Vidare förekommer samarbeten med skolor, castingföreningen, United 

Sisters och Råd och stöd. På en fritidsgård väntar man besök av en polis som 

ska genomföra kompissamtal med ungdomarna. Besöket kommer sig av att 

fritidsledarna vid ett dagligt samtal diskuterade vissa ungdomars attityder 

mot poliser. Den enda kontakten ungdomarna har med polisen är när de är 

misstänkta för något eller om någon bekant har blivit tagen av polisen, och 

då är det ofta överdrivningens lag som gäller, säger en fritidsledare vid en 

intervju. 


Fritidsgårdarna i Uppsala är föreningsaktiva på olika sätt. Dels startar man 

egna föreningar, varav en har startats inom ramen för Hand i hand, och dels 

samarbetar man med externa föreningar, samt med samhällsinstanser som 

polis, socialtjänst och Råd och stöd.

Avslutande diskussion 


Denna utvärdering har beskrivit det kvalitetsstärkande och kompetenshöjande 

projektet Hand i hand, samt dess effekter för fritidsledare och verksamheter 

på fritidsgårdarna i Uppsala kommun. Studiens syfte har varit att granska 

fortbildningsinsatserna och relatera dessa till frågor som stärkt yrkesroll, 

ökad kompetens och kvalitet i arbetet med barn och ungdomar. Ett annat 

syfte har varit att frilägga framgångsfaktorer. Frågor som utvärderingens 

uppdragsgivare söker svar på har varit vad som händer med de människor 

som har fortbildats inom ramen för hand i hand, samt hur verksamheten påverkas. 

I det inledande kapitlet redogjordes för tidigare och nuvarande organisation 

av fritidsgårdarna i Uppsala, deras värdegrund samt fritidsgårdar som 

lärandeorganisation. Det framgick att stora omorganisationer har skett sedan 

1980- talet, och att man idag är en fristående enhet som styrs genom uppdrag, 

mål och åtagande, samt att detta är gemensamt för alla. Empirin visade 

också att värdegrund och dess formuleringar varierar, vilket kan skapa problem 

i en organisation som strävar mot samma måluppfyllelse. Vidare beskrevs 

fritidsgårdarnas funktion som lärandeorganisation där unga tillägnar 

sig kunskaper som demokrati, social kompetens, ansvarstagande m.m. 

Beskrivningen av organisationen belyste följande framgångsfaktorer: 

1. En gemensam styrning, riktning och målformulering minskar risken för 

splittring inom och mellan fritidsgårdar, och det förminskar även risken 

att fritidsledare marginaliseras under andra yrkesgrupper 

2. Samtliga medarbetare på olika nivåer och inom de olika enheterna är 

delaktiga i formulerandet av åtaganden 

3. Genom den gemensamma ledningen, uppdragsformuleringen och åtagandet 

för alla fritidsgårdar minskas risken att ungdomar erbjuds sämre 

eller bättre möjligheter på grund av olika förutsättningar. 

I följande kapitel beskrevs innehållet i projektet Hand i hand, samt dess kvalitetsstärkande 

syfte. Detta förtydligades med hjälp av en modell (s 18) som 

visade att samtliga moment i projektet avser att förbättra kvaliteten på fritidsgårdarna 

och i deras verksamhet. Vidare redogjordes för delmål i projektet: 

utbildningar, workshops, seminarier och samverkansprojekt. Målet att 

alla medarbetare ska ha gått minst två av tre valda utbildningar kan inte mätas 

i denna utvärdering, eftersom tidsramen är satt till 2008-12-31. I övrigt 

har delmålen genomförts. Dock önskar utvärderaren att kvalitetsredovisningarna 

på ett tydligare sätt redogör för utbildningsdelen i Hand i hand. 

Utbildningarna AIM samt Hot och våld nämns, men siffror på hur många 

som deltagit i utbildningarna saknas. Inför 2009 rekommenderades en numerär 

avstämning i utbildningsprocessen. 

69

Efter detta diskuterades de centrala begreppen förebyggande och främjande. 

Redogörelsen visade att uppfattningarna av begreppens innebörd varierar. 

När främjar man och när arbetar man förebyggande? Dessutom belystes 

en diskrepans mellan uppdragsbeskrivningens förebyggande tanke och ledningens 

intentioner att arbeta främjande, samt mellan ledningens främjande 

föresats i relation till ART: s förebyggande perspektiv. Utvärderaren rekommenderade 

en begreppsdiskussion på alla nivåer i organisationen. Vidare 

framgick att det också finns olika uppfattningar om varför begrepp överhuvudtaget 

används. För en fritidsledare kan begreppens viktigaste funktion 

vara att det är ”fina ord” som ska ned på ett papper för att fritidsgården ska 

få pengar, medan ledningens intention är att sträva efter måluppfyllelse i 

verksamheten. 

Även kvalitetsbegreppet belystes, och här finner man en röd tråd i rapporten. 

Kvalitet är ett problematiskt begrepp, som kan ges många olika innebörder. 

I denna rapport identifierades ett antal olika kvalitetskriterier utifrån 

forskning, styrdokument och berördas egna uppfattningar. De identifierade 

kriterierna delades in i fyra kategorier: verksamheten, människorna, metoder 

och känsla (s 30). De definierade kvalitetskriterierna användes sedan som 

referens vid kvalitetsbedömning. Ett kvalitetskriterium som inte nämns i 

något av de nyttjade styrdokumenten, men som gick att identifiera via berördas 

uppfattningar är närvaron av människor, både besökare och fritidsledare. 

Detta kvalitetskriterium är cirkulärt, vilket innebär att ungdomarna kommer 

till fritidsgården för att de erbjuds en god kvalitet, samtidigt som deras närvaro 

är kvalitetsskapande i sig. 

Efter detta följde en diskussion kring fritidsledarnas yrkesroll, som beskrevs 

som komplex/dubbel. En fritidsledare förväntas vara vän, vuxen, 

lyssnande, stödjande, kunnig om ungdomars ibland begränsande omständigheter, 

men också i hur ungdomar kan förhindra att dessa blir ett reellt hinder. 

Den komplexa rollen leder till att ett och samma agerande från en fritidsledare 

kan bedömas som både rätt och fel, beroende på vilken identitet/yrkesroll 

som styr. 

Utvärderaren beskrev också yrkesrollen som definierad, eller snarare 

”ickedefinierad” utifrån vad den inte är, och hon la mycket tyngd vid detta: 

En fritidsledare är inte en lärare, inte en socialarbetare, inte en förälder, 

inte en föreningsledare m.m. Denna ”ickeidentitet” bidrar med stor sannolikhet 

till komplexiteten i yrkesrollen. Kanske är den också en bidragande 

orsak till yrkets vanliga underordning i relation till andra yrkesgrupper? 

En tioårig pojke i Uppsala beskriver den här ”ickedefinitionen” med orden: 

”en fritidsledare är ”mitt i mellan”, vilket är en genial beskrivning av en 

yrkesroll som saknar en tydlig definition. 

Efter detta beskrevs innehållet i AIM- utbildningen, som har varit den 

mest framträdande inom Hand i hand. AIM står för ART, Inlärningspsykologi 

och Modellinlärning. Skildringen av de berördas uppfattningar kring 

utbildningen inleddes med en observationsbeskrivning som gav en bild av 

hur AIM kan användas i vardagspraktiken på en fritidsgård. Vidare framkom 

önskemålet att utbildarna inom AIM har egen arbetslivserfarenhet från en 

fritidsgård. Några intervjupersoner beskrev AIM som en bra utbildning, men 

de sa också att den kan vara svår att applicera i en öppen verksamhet där 

besökarna inte deltar regelbundet. Underbemanning lyfts också fram som en 

försvårande faktor i nyttjandet av AIM i fritidsgårdarnas vardagsverklighet. 

Vissa verktyg går inte att använda, säger en fritidsledare, men samma person 

70

säger också att han fått lyssnande som ett verktyg från AIM. En uppfattning 

bland fritidsledare är att man använt liknande metoder även före AIM, men 

att utbildningen gav en bekräftelse på att man gjort ”rätt”. Det blev en förstärkning 

att ha en utbildning i metoden/tänkesättet. I en intervju med barn 

framkom att de upplevt att fritidsledarna hanterar konflikter och liknande på 

ett bättre sätt än tidigare. 

Redogörelsen av AIM visade att ett flertal kvalitetskriterier främjas via 

utbildningen, men samtidigt framkom en kritik mot att ART är outforskat i 

en svensk miljö och med barn ungdomar som inte befinner sig i en förebyggande/behandlande 

situation. 

Fritidsledarrollen har stärkts via AIM, och det finns uppfattningar om en 

ökad yrkesstolthet. 

Fyra framgångsfaktorer identifierades i redogörelsen av AIM. Dessa är: 

• En gemensam grund och gemensam riktning 

• Personalen görs delaktig i utvecklingsprocessen 

• AIM har skapat ett mer lyssnande förhållningssätt hos vissa fritidsledare 

• Flexibelt bemötande av gårdens besökare ger en god individuell anpassning 

Utbildning i Bärande relationer har i skrivande stund inte hunnit förverkligas 

inom ramen för Hand i hand, men de ansvariga har för avsikt att inleda en 

sådan utbildning under HT 2008. En bärande relation byggs upp genom goda 

möten i en process. Den grundas i tillit, ömsesidighet, jämlikhet, bekräftelse 

och bärkraftighet. En bärande relation kan delas i en vardaglig, en bärande 

och en djup relation. I den vardagliga relationen känner man till namnet på 

besökarna, lite om familjeförhållanden m.m. I den bärande relationen tillkommer 

de faktorer som nämns ovan och i en djup relation har den vuxna en 

nyckelroll i den ungas liv. Den sistnämnda relationen bör undvikas av fritidsledare. 

Inom Hand i hand har en utbildning i Hot och våld/självskydd genomförts. 

Redogörelsen visade att fritidsledare inte känner sig hotade i sin yrkesvardag, 

men att utbildningen ändå har haft positiva effekter för fritidsledare. 

Det handlar om faktorer som ökad trygghet, starkare självkänsla, juridisk 

insikt, kunskaper om konflikthantering och försvarstekniker samt om attityder 

och kroppsspråk. En kritisk uppfattning som belysts är att självskydd 

som metod signalerar en negativ mental inställning, genom att fritidsledare 

som genomgått Hot och våldutbildning uppmanats att bära visselpipa för sin 

säkerhets skull. 

Genom denna utbildning har ett flertal kvalitetskriterier främjats (s 47), 

och tre framgångsfaktorer och identifierats: 

En gemensam utbildning i konflikthantering ger en enhetlig metodik 

som främjar ett gemensamt förhållningssätt vid konfliktlösning på 

alla fritidsgårdar 

En stärkt självkänsla hos fritidsledare 

En trygg personalgrupp 

Beskrivningen kring implementering av metoder visade att metoder varierar 

på de olika fritidsgårdarna. Det handlar om allt ifrån rena aktiviteter som 

fiske till mer sociala/pedagogiska förhållningssätt som AIM och bärande 

relationer. I vissa beskrivningar avspeglades kvalitetsfrämjande faktorer, 

men vissa behöver besvara frågan hur man vill genomföra det man skriver. 

Efter metodredogörelsen beskrevs FUL, som står för Framtidens Unga 

Ledare. Det handlar om att utbilda unga fritidsledare, men lika mycket om 

att lyfta individer. FUL- utbildningen är interaktiv, eftersom ledarna upple- 

71

ver att de lär sig mycket av ungdomarna. Redogörelsen belyste ett antal positiva 

kvalitetshöjande och värdegrundsnära effekter som förbättrad integration, 

utbildning av ungdomar och fortbildning för personal, ökad insikt om 

synen på respekt, minskad uppdelning i Vi och De, ökade öppettider, ökat 

inflytande och delaktighet från ungdomar samt en stärkt självkänsla. Den 

samlade bedömningen av FUL- utbildningen var att den är berikande för 

ungdomar, personal och fritidsgården som miljö och att den har kvalitetshöjande 

effekter på grupper, individer och verksamheter. Möjligen bör de ansvariga 

tänka på att de i alla tänkbara sammanhang tydligt förklarar varför de 

valt förkortningen FUL som projektnamn. 

Vidare har implementering av besöksstatistik beskrivits. Anledningen till 

att man inledde detta arbete var svårigheter att motsvara uppdragets redovisningskrav, 

samt att det fanns diskrepanser i beskrivningar och frågor från de 

olika enheterna. Med anledning av detta ville man finna en likriktning i dokumentationen, 

samt minimera risken för felaktiga in- och utdata. Implementeringen 

av besöksstatistik har lett till utvecklandet av ett gemensamt dokument 

med övergripande rubriker, men processen med att förbättra dokumentet 

pågår fortfarande. Genom den gemensamma dokumentationen främjas 

många kvalitetskriterier (s 59). 

I beskrivningen av arbete med fokusgrupper framkom att detta är en metod 

att mäta kvalitet. Det handlar om en strukturerad gruppintervju, där hela 

gruppen fokuserar på en och samma fråga. Redogörelsen visade att arbetet 

med fokusgrupper främjade ett flertal kvalitetskriterier (s 60). 

Redogörelsen av Stad och landsbygd visade att detta är ett integrationsprojekt, 

som syftar till att skapa ett gemensamt förhållningssätt och synsätt 

hos personalen som deltar i projektet, att främja integration samt att förbättra 

samarbetet mellan olika instanser. Beskrivningen visade att man söker minsta 

gemensamma nämnare, att man lyfter fram potentiella hinder men också 

befintliga styrkor. Redogörelsen belyste en kommunikationsbrist mellan 

fritidsledare och chefer. Projektet kommer att följas av en utbildning i Kulturnavigering. 

Genom Stad och landsbygd främjades ett flertal kvalitetskriterier 

(s 64). 

Ett moment i Hand i hand har varit upprättande av handlingsplaner för 

samverkan på några fritidsgårdar. Redogörelsen belyste en färdig handlingsplan, 

samt processen med att utverka en i en annan stadsdel. I beskrivningen 

framkom att de två handlingsplanerna skiljer sig åt i innehåll och syften. I 

den ena inkluderas ett stort antal samhällsinstanser och aktiviteter, alltifrån 

idrottsevenemang till kulturyttringar och den har ett främjande perspektiv. I 

den andra handlingsplanen, som inte är klar, fokuseras ungdomar som ”balanserar 

på gränsen”, och som riskerar att hamna mellan olika skolors stolar. 

Den handlingsplanen får med stor sannolikhet ett förebyggande perspektiv. 

Den förstnämnda handlingsplanen följer Barn- och ungdomsnämndens vilja 

som är att utveckling och insatser ska kännetecknas av ett främjande perspektiv 

med syfte att förebygga ohälsa och utanförskap, medan den andra 

handlingsplanen följer uppdrag 6 som är att svara för samordning av det 

generellt förebyggande arbetet som avser insatser med fritids- och kulturverksamhet 

för barn och ungdomar 10- 20 år. I båda handlingsplanerna 

främjas ett flertal kvalitetskriterier (s 66). 

Inom Hand i hand har föreningsliv och andra samarbeten utgjort ett delmoment. 

Redogörelsen visade att flera fritidsgårdar är föreningsaktiva på 

olika sätt. Vissa har startat föreningar i egen regi, och samarbeten med externa 

föreningar förekommer också. Det handlar om så skilda områden som 

fiskeförening, ”Vi vill” som syftar till att skapa sysselsättning åt ungdomar 

72

samt en förening som sysslar med Roll- och konfliktspel. Vidare beskrevs 

samarbeten med andra instanser som skolor, castingföreningen, United Sisters, 

Råd och stöd samt med kyrkan. 

Denna sammanfattning är det första steget i studiens utvärderingsmodell 

som presenteras i inledningen (s 8). Efter detta följer steg två som diskuterar 

hur innehållet i empirin som sammanfattas ovan används, samt vilka effekter 

detta kan tänkas få för fritidsledare och verksamheten. I analysdelen nedan 

renodlas vad som är bra, vad som kan utvecklas och bli bättre samt vad som 

behöver ändras därför att det inte kan utvecklas. 

Slutsatser och förslag inför kommande 

utvecklingsarbete 

AIM 

Redogörelsen av AIM- utbildningen har visat att denna används på olika sätt 

av olika fritidsledare. En person beskriver att hon transfererar kunskaperna 

från AIM till den egna verksamheten, och till tidigare utbildning/metodkunskaper. 

Samma person talar också om att hon blandar olika 

metoder, eftersom hon upplever att det inte finns en enda metod som passar i 

alla situationer. En annan fritidsledare beskriver svårigheter med att applicera 

AIM i verksamheten på grund av personalbrist. Han använder kunskaperna 

från AIM på ett direkt sätt, genom att lyssna på ungdomar på ett annat sätt 

än tidigare. I ett tredje fall beskriver fritidsledare problem med att använda 

positiv förstärkning (från AIM) på fritidsgården, eftersom det kan få omvänd 

effekt genom att andra ungdomar ”tar över” det negativa beteendet för att 

även de ska få belöning när de slutar med beteendet igen. Detta leder till en 

viktig slutsats som är att faktorer som tidigare utbildningsnivå hos kursdeltagarna/fritidsledarna 

och omständigheter på fritidsgårdarna påverkar hur 

medarbetare tillgodogör sig utbildningen och hur de använder/har möjlighet 

att använda de nya kunskaperna i praktiken. Av samma anledning är nästa 

slutsats att effekterna av AIM för fritidsledare och verksamheter varierar. 

Vidare beskriver vissa intervjupersoner att ”så här har de ju alltid jobbat”. 

Därför har de upplevt AIM- utbildningen som en bekräftelse på att de har 

”gjort rätt”. Det leder till slutsatsen att AIM har haft en stärkande effekt på 

vissa fritidsledares självkänsla. Det har också framgått att fritidsledare agerat 

på ett mer lyssnande och respektfullt sätt i kontakten med barn och ungdomar 

efter utbildningen, vilket leder till slutsatsen att AIM har haft positiv 

inverkan i vissa verksamheter. 

Eftersom yttre och inre omständigheter leder till att fritidsledare och verksamheter 

tillgodogör sig och använder AIM på olika sätt, finns det risk att 

AIM: s effekter för en god måluppfyllelse varierar. 

Förslag inför kommande utvecklingsarbete: AIM- utbildningen bör introducera 

diskussioner och praktiska övningar, som syftar till att renodla och 

synliggöra vilka faktorer det är som påverkar tillgodogörandet och transfereringen 

av AIM till fritidsgårdarnas verksamheter, samt hur de olika omständigheterna 

påverkar. Detta kan ske genom att integrera kursen Kulturnavigering 

som ett delmoment i AIM- utbildningen. 

73

Bärande relationer 

Utbildning i Bärande relationer har ännu inte genomförts, och kan därför inte 

utvärderas. Hypotetiskt kan man dock anta att samma påverkansfaktorer som 

berör implementeringen av AIM på fritidsgårdarna, exempelvis personaltillgång 

och tidigare utbildningar/erfarenheter hos fritidsledarna, har betydelse 

för hur Bärande relationer mellan fritidsledare och ungdomar kommer att 

utvecklas när kursen realiseras. Därför är ett preventivt förslag i föreliggande 

utvärdering att utbildaren/utbildarna inom bärande relationer redan i förväg 

funderar kring vilka yttre och inre faktorer som kan påverka hur väl den 

faktiska utvecklingen av bärande relationer lyckas för de enskilda individerna, 

samt att detta diskuteras explicit under kursen. Även här rekommenderas 

kursen Kulturnavigering som redskap. 

Hot och våldkurs 

Kursen inom Hot och våld gav ökad trygghet, ökad självkänsla och juridisk 

insikt. Deltagarna fick också kunskaper om konflikthantering, försvarstekniker, 

attityder och kroppsspråk. Hot och våldkursen beskrevs som rolig och 

stärkande, men inte nödvändig av vissa intervjupersoner. Anledningen till att 

man inte betraktar den som nödvändig är att fritidsledarna inte känner sig 

hotade i sitt dagliga arbete på fritidsgårdarna. Den beskrivs dock ändå som 

viktig då den ger kunskap om hur man bemöter en ung människa som agerar 

aggressivt. Resultatet kan tyckas vara motsägelsefullt. Å ena sidan finns 

uppfattningen att alla fritidsledare bör gå kursen, men å andra sidan anses 

den inte nödvändig eftersom man menar att hot och våld inte förekommer på 

fritidsgårdarna. Den skenbara diskrepansen i uppfattningar beror med stor 

sannolikhet på kunskapernas bredd och på hur lärdomarna från utbildningen 

appliceras på verksamheten, samt vilka kunskaper deltagarna fokuserar i 

olika sammanhang. Lärdomarna i självskydd kan de använda som en beredskap, 

eller som en lagrad kunskap att nyttja vid oförutsedda och eventuellt 

hotfulla situationer, medan inblicken i attityder, konflikthantering och 

kroppsspråk bör användas på ett direkt sätt genom att man nyttjar de här 

insikterna som ett verktyg i de dagliga interaktionerna. Utifrån detta är en 

slutsats att Hot- och våldkursen har gett olika typer av kunskaper som kan 

användas på olika sätt i olika sammanhang. 

Som svar på denna utvärderings övergripande frågeställning är nästa slutsats 

att vissa deltagare i Hot och våldkursen känner sig tryggare efter utbildningen 

eftersom de vet att de kan försvara sig vid behov, medan andra 

fritidsledare har känt den tryggheten även före utbildningen. Risken att utsättas 

för hot eller våld anses dock inte finnas på fritidsgården, utan på vägen 

till och från jobbet. Skillnaderna som beskrivs tycks vara könsbundna, och 

därför är nästa slutsats att divergensen i effekter för självkänsla och trygghet 

före och efter utbildningen är större hos kvinnor än män. Utifrån de uppfattningar 

som framkommit i empirin, att kursen förmedlat kunskaper om exempelvis 

attityder och kroppsspråk, är nästa slutsats att Hot- och våldutbildningen 

kan betraktas som en berikande kompetensutveckling hos fritidsledarna. 

Förslag inför kommande utvecklingsarbete: Utbildarna inom Hot och 

våld bör föra en diskussion med deltagarna om vilka kunskaper de behöver i 

vilka sammanhang, och på vilka sätt de nyvunna insikterna kan och bör användas. 

Återigen rekommenderas kursen Kulturnavigering. Vidare föreslås 

att utbildningen arbetar med ett könsperspektiv, utifrån skilda hotbilder mot 

74

män och kvinnor. Kan det vara så att detta påverkar möjligheterna att tillgodogöra 

sig och använda andra kunskaper än självskydd, till exempel förståelse 

av attityder? 

Implementering av metoder 

Gemensamt för de olika beskrivna metoderna är att de strävar efter delaktighet 

från barn och ungdomar, samt att de unga ska bli stärkta genom att de 

blir lyssnade på och får individuell uppmärksamhet. AIM och Bärande relationer 

återkommer på ett flertal av gårdarna, men metoderna benämns på 

skilda sätt. På Grand har några ur personalen som specifik uppgift att lyssna 

på ungdomarna och ge varje enskild individ uppmärksamhet och i Gränby 

arbetar man med kontaktmannaskap. I beskrivningen av dessa två fritidsgårdars 

metoder nämns inte begreppet bärande relationer, medan ”soffan och 

bordet” där barnen också får komma till tals beskrivs som ett sätt att introducera 

detta. En slutsats är därför att metoderna har olika benämningar, men i 

praktiken är de likartade; det handlar om att lyssna på ungdomar, och att ge 

dem delaktighet och inflytande. För en utvärderare väcks frågan varför man 

har olika benämningar på likartade arbetssätt med likartade syften. Utifrån 

detta bör man fråga sig om benämningen på metoderna har någon betydelse? 

Beskrivningen av metoderna på Tiunda fritidsgård skiljer sig från de 

andra, genom att det är en specifik aktivitet, fiske, som lyfts fram. Den avviker 

också genom att man strävar efter att inkludera föräldrar och andra vuxna 

i verksamheten. Föräldrars medverkan har lyst med sin frånvaro i större 

delen av denna utvärderings empiriska material. Arbetssättet i Tiunda kan 

därför betraktas som en förebild ur ett föräldraperspektiv. Kanske beror detta 

på att just fiske kan vara en aktivitet som kräver många vuxnas närvaro för 

att det ska vara genomförbart? Utifrån det kan man formulera hypotesen att 

aktiviteters utformning och innehåll främjar kvalitetskriteriet föräldrars 

delaktighet och inflytande på olika sätt. 

Det hade varit önskvärt att utvärdera hur de olika metoderna påverkar fritidsledarnas 

yrkesroll, självkänsla m.m., men eftersom empirin inte täcker 

den interaktionens effekter så kan inget sägas om detta. Däremot rekommenderas 

ett kulturanalytiskt förhållningssätt där frågor som: hur påverkar jag 

den bärande relation jag vill arbeta fram, och hur blir jag själv påverkad? 

Varför gör jag som jag gör? Vad säger jag, och vad säger den unga? Varför 

säger vi så? Detta reflexiva sätt att tänka och arbeta bör också fokusera den 

egna kompetensutvecklingen. Vad lär jag mig själv av samtal och interaktioner 

med ungdomarna? 

Förslag inför kommande utvecklingsarbete 

Eftersom det finns diskrepanser mellan benämningar och praktik är ett förslag 

att fritidsledare från olika gårdar för en diskussion kring innehållet i sina 

metoder, i syfte att koppla ett visst arbetssätt till en viss benämning. Utvärderaren 

föreslår också en diskussion kring benämningar av metoder. Har det 

någon betydelse att likartade metoder har olika benämningar? Finns det något 

att vinna på att ha en gemensam benämning på en likartad metod? 

Utifrån den hypotetiska slutsats som presenteras ovan kan det vara berikande 

att fritidsledare resonerar kring vilka aktiviteter som främjar delaktighet 

och inflytande från föräldrar. 

75

FUL 

FUL- utbildningen har haft effekter på flera nivåer, alltifrån minskad uppdelning 

i Vi och De och utökade öppettider till en stärkt självkänsla hos ungdomar. 

Utvärderarens bedömning är att fritidsledarnas kompetensnivå höjs i 

interaktionen med ungdomarna. Exempelvis får utbildarna nya insikter om 

ungas syn på respekt. Likaså främjas de ungas delaktighet och inflytande på 

fritidsgården, eftersom de får arbeta där efter genomförd FUL- utbildning. 

FUL innehåller samtal och praktiska övningar. Även ämnen som ledarskap, 

vad det innebär att vara en förebild, demokrati, medverkan från ungdomar 

m.m. har diskuterats. Utifrån detta är en slutsats att FUL- utbildningen 

är utvecklande för ungdomar, kursledare/fritidsledare och för verksamheten. 

Det vore dock önskvärt med en tydligare bild av vilka utbildningar/teorier 

som ligger till grund för det pedagogiska förhållningssättet. Likaså 

är det väsentligt med reflexivitet och analys hos kursledarna. Vad händer 

med deras egen fritidsledarroll när den blir pedagogisk? Vilken fritidsledarroll 

förmedlas till ungdomarna? Ser den annorlunda ut än för äldre/vuxna 

fritidsledare? Vad händer med de unga ledarnas identifikation när de kommer 

till fritidsgården som ledare för sina kamrater? Hur påverkar det dem 

själva och den sociala miljön? 

Slutligen bör frågan ställas hur de ansvariga tänker sig att FUL kan komma 

fler fritidsgårdar till godo. I en organisation som strävar mot samma mål 

bör samtliga fritidsgårdar erbjudas möjlighet att delta. Utifrån detta presenteras 

följande förslag. 


De ansvariga för FUL bör förtydliga vilka teorier/utbildningar de bygger sin 

pedagogik på. De bör också fundera reflexivt utifrån de frågeställningar som 

presenteras ovan. Slutligen bör kursledare och ledning sträva efter att FUL 

kommer samtliga fritidsgårdar i Uppsala till godo. 

Fokusgrupper 

Utvärderarens bedömning är att arbetet med fokusgrupper har potential att 

bidra till kvalitetsutveckling, eftersom metoden renodlar vad berörda personer 

betraktar som kvalitet, och därför att detta relateras till hur man arbetar i 

vardagen på fritidsgårdarna. Ett utvecklingsförslag är att fritidsledarna som 

leder fokusgrupperna redan i förväg funderar på hur insikterna från fokusgrupperna 

kan översättas i en vardagspraktik. Utvärderaren föreslår att de 

kan främja implementeringen genom att ha ett vad och ett hur i bakhuvudet 

när de arbetar med fokusgrupper. Hur kan deltagarna förändra verksamheten 

så att centrala kvalitetskriterier främjas i vardagen? Vad behöver ändras och 

hur ser de strukturella förutsättningarna ut för att centrala kvalitetskriterier 

ska kunna arbetas in i strukturer, sociala sammanhang och verksamheter på 

fritidsgårdarna? 

Stad och landsbygd 

Den samlade bedömningen av projektet Stad och landsbygd är att det är ett 

positivt, utvecklande och integrerande projekt även om interna kommunikationsproblem 

riskerar att försvåra utvecklingen. Stad och landsbygd har potential 

att synliggöra kunskaper som är centrala i en integrationsprocess. Det 

handlar om att belysa väsentliga faktorer som utgör hinder kontra styrkor 

och förmedla dessa insikter till samtliga berörda även utanför fritidsgårdar- 

76

na. Kursledaren gör en god insats i detta arbete, enligt utvärderarens bedömning, 

eftersom han inte ”lär ut”, utan lyssnar sig fram till deltagarnas egna 

tankar som han sedan bollar tillbaka och hjälper dem att själva utveckla vidare. 

Däremot väcks en fundering kring varför AIM ingår i projektet, när 

fritidsledarna lär sig detta förhållningssätt i ett annat moment inom ramen för 

Hand i hand. Kanske vore det resursbesparande att i fortsättningen enbart 

fokusera den pedagogik som beskrivs ovan, och som bidrar till att leda deltagarnas 

egna tankar framåt till en konkret integrerande vardagsutveckling i 

de stadsdelar och den landsbygd som berörs av projektet? 

Ett övergripande syfte med samtliga delprojekt inom Hand i hand är att 

stärka fritidsledarnas yrkesroll. I en diskussion vid ett seminarium synliggjordes 

för utvärderaren hur fritidsledare hamnar i kläm mellan disparata 

instruktioner, vilket enligt hennes bedömning kan få en direkt försvagande 

effekt på deras yrkesroll, yrkesidentitet och yrkesstolthet; de vet inte vilka 

anvisningar de ska arbeta efter. Denna svårighet ska dock inte appliceras till 

specifikt till projektet Stad och landsbygd, utan till fritidsgårdsverksamheten 

generellt. 


Utvärderaren föreslår att berörda inom Stad och landsbygd på ett reflexivt 

sätt beaktar den interna kommunikationen. 

Handlingsplaner för samverkan 

Eftersom de två handlingsplaner som beskrevs i denna utvärdering har radikalt 

motsatta förhållningssätt och syften rekommenderar utvärderaren de 

ansvariga att på ett tydligare sätt relatera den fortsatta utvecklingen av handlingsplaner 

till uppdrag och åtagande. Det finns dock risk att diskrepanser 

ändå uppstår eftersom en främjande handlingsplan följer BUN:s vilja medan 

en förebyggande följer uppdrag 6. Därför föreslås att någon representant 

från uppdragskontoret, ledningen för fritidsverksamheten samt de chefer/fritidsledare 

som deltar i utverkande av handlingsplaner möts och tillsammans 

ringar in vilka kriterier som ska gälla vid utverkandet av handlingsplanen. 

Med denna arbetsform främjas en gemensam måluppfyllelse 

mellan de olika områdena och fritidsgårdarna. 

Föreningsliv och andra samarbeten 

Det har framgått att samverkan med föreningar och andra organisationer 

förekommer tämligen frekvent inom Uppsala kommuns fritidsgårdar. Denna 

form av samverkan är en väsentlig del i fritidsgårdarnas uppdrag och åtagande. 

I detta samarbete är det dock väsentligt att fokusera fritidsledarrollen och 

dess dubbla natur, samt diskrepanserna mellan förebyggande och främjande 

arbete. Vid ett seminarium uttalade en chef följande ord: 

Fritidsledare ser en grupp kriminella, men de ska inte jobba med sånt. Råd 

och Stöd skriver inte journaler utan de går till myndigheter och säger att 4 

personer är aktuella för insatser men Råd och stöd har fått fler namn från polisen. 

Vem ska jobba med vad? Strävan är att jobba främjande (uttalande vid 

seminarium). 

Utifrån detta är en slutsats att parallellt med extern samverkan behöver fritidsledarens 

roll renodlas, förtydligas och inte minst avgränsas i relation till 

exempelvis Råd och stöd. 

77

Utvärderarens reflektioner 

Det är ett omfattande projekt som har utvärderats i denna studie, och det är 

också en del av en lång utvecklingsprocess. Därför har min intention varit att 

beskriva Hand i hand med både ett ”före” och ett ”efter”. Mitt förhållningssätt 

kan ha lett till bristen att det blir otydligt för läsaren vad som har genomförts 

inom ramen för projektet Hand i hand och vad som är en generell utvecklingsprocess. 

Jag har dock varit villig att ta den risken, eftersom det 

handlar om komplexa sammanhang med många olika kulturmiljöer där det 

ena sitter ihop med det andra på det sättet att om man drar i en tråd så påverkas 

många sammanhang. Bilden kan liknas vid ett spindelnät där varje tråd 

är en egen del, men samtidigt en väsentlig del av helheten. Anledningen till 

att jag vävt ihop betydelsen av Hand i hand med historik, allmänna beskrivningar 

m.m. är således att de uppfattningar och beskrivningar som framträder 

i empirin syftar till att främja en positiv utveckling, och då måste sammanhangen 

knytas ihop och förhållas till varandra. 

En problematik som jag har mött under arbetet med utvärderingen är att 

förhålla mig källkritisk till den information jag fått. De generella projektbeskrivningarna 

bygger i huvudsak på ansökan om projektet och på projektplanen. 

Det har funnits vissa diskrepanser mellan de två dokumenten, vilket har 

gjort att jag har ”pusslat ihop” innehållet i utvärderingen utifrån vad som 

konkret har genomförts. Exempelvis nämns inte FUL- utbildningen i projektplanen, 

men likväl har den varit central inom Hand i hand, eftersom den 

haft fortbildande effekter för fritidsledarna som utbildat ungdomarna. 

78

Litteraturförteckning 

Tryckta källor 

Calander, Finn (1999): Från fritidens pedagog till hjälplärare- Fritidspedagogers 

och lärares yrkesrelation i integrerade arbetslag. Diss. Elanders Gotab. Stockholm 

Guttentag, Marcia & Struening, L, Elmer (1975): Handbook of Evaluation research. 

SAGE publications. London 

Haglund, Björn (2001): Fritidsvetenskap: En kunskapsöversikt. IPD- rapporter NR 

2001: 13. Göteborgs universitet. Göteborg 

Hagström, Stig (1998): “Utvärdering för att säkra eller utveckla kvalitet?” i Utvärdering- 

ett medel för att säkra eller utveckla kvalitet. Rapport 98:1. Forskningsnämnden. 

Stockholm 

Hammerström, Helena (2007): Från aggresivitet till harmoni: En introduktion till 

ART: Gothia förlag AB. Stockholm 

House, R, Ernest (1993): Professional Evaluation: Social Impact and Political consequences. 

SAGE publications. London 

Internavtal, fritidsverksamhet, Fritidsgårdar, fritidsklubbar (2007-2010) 

Kylén, Jan- Axel (2008): Att utvärdera: organisation, verksamhet, personal. Liber. 

Malmö 

Laxvik, Thorsten (2001): Bärande relationer: Normativ rapport om förutsättningar 

för goda möten i öppen verksamhet på fritidsgård. Fritidsforum förlag. Stockholm 

Lindar, Pär (1999): Fritidsboken. Första Uppl. Bonniers förlag. Stockholm 

Löfström, Anette (2006): Stenhagen- En etnologisk studie av elevers, föräldrars och 

lärares tankar kring en omorganisation av skolor. www.forum för skolan/bibliotek/publikationer/löfström. 

Uppsala 

Myndigheten för skolutveckling (2003: Att granska och förbättra kvalitet- Om kvalitetsutveckling 

i skola, förskola, skolbarnomsorg och vuxenutbildning- en översikt 

över aktuell forskning och utveckling samt dokumenterad erfarenhet. Fritzes 

kundservice. Stockholm 

Nitzler, Ragnhild (1998): ”Från utvärdering till kvalitetssäkring- några reflektioner” 

i Utvärdering- ett medel för att säkra eller utveckla kvalitet. Rapport 98:1. 

Forskningsnämnden. Stockholm 

Obert, Christina & Forsell, Monica (2000): Fokusgrupp: ett enkelt sätt att mäta 

kvalitet. Kommunlitteratur. Höganäs 

Proposition 1993/94:11. Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, . 

Skolverket 1998: Beskrivande data om barnomsorg och skola. Stockholm 

Skolverket 1999: Finns Fritids? Stockholm 

Socialstyrelsen (1995): Barnomsorgen i socialtjänstlagen- allmänna råd från socialstyrelsen. 

Modin tryck. Stockholm 

Svenneke Pettersson, Diana & Havström, Mats (2007): Fritidsledares tysta kunskap. 

Fritidsforum. Stockholm 

Trondman, Mats (2000): ”Det är något särskilt med jobbet: Den solidariska underordningens 

logik. Ett kultursociologiskt ode till en fritidsledare” i Fritidskulturer. 

Leif Berggren (red.) Studentlitteratur. Lund 

Ungdomsstyrelsen 2003: De kallar oss unga: Ungdomsstyrelsens Attityd- och utvärderingsstudie. 

2003:1. Ungdomsstyrelsens skrifter. Stockholm 

79

Otryckta källor 

Ansökan till projektet Hand i hand 

Fritidspolitiskt program för Uppsala kommun 

Kvalitetsredovisningar för fritidsgårdar och fritidsklubbar (2007). Uppsala produktion, 

Vård och bildning 

Lundevall, Erik (2007): Metoder i fritidsgårdsarbete: med inriktning på barn med 

funktionshinder. Uppsala Vård och Bildning. Uppsala 

Mål och riktlinjer för fritidsgårdar i Uppsala kommun. Barn- och ungdomsnämnden 

(2006) 

Skolplan. Uppsala kommuns plan för barns, ungdomars och vuxnas lärande och 

Åtagande för fritidsverksamheten (2008-2010). Uppsala 

Enkäter 

28 enkäter, barn 

Tre enkäter, fritidsledare 

Intervjuer 

Samtliga intervjuer är inspelade och utskrivna i text. Materialet sparas och förvaltas 

av projektet Forum för skolan som kulturmiljö och arbetsplats vid Uppsala universitet. 

Barn vid fritidsklubb i Uppsala kommun, 5 flickor och två pojkar (2008- 02-12) 

Barn vid fritidsklubb i Uppsala kommun, två flickor och två pojkar (2008-02-13) 

Barn vid fritidsklubb i Uppsala kommun, två flickor och en pojke (2008-03-05) 

Fördjupningsfrågor, chef vid fritidsgårdar i Uppsala kommun (datum saknas) 

Fördjupningsfrågor, fritidsledare vid Uppsala kommun (2008-03-04) 

Chef vid fritidsgårdar i Uppsala kommun, man (2008-02-14) 

Chef vid fritidsgård i Uppsala kommun, man (2008-02-28) 

Chef vid fritidsgårdar i Uppsala kommun, kvinna (2008-03-03) 

Chef vid fritidsgård i Uppsala kommun, man (2008- 03-04) 

Chef vid fritidsgård i Uppsala kommun, man (2008-04-03) 

Fritidsledare vid fritidsgård i Uppsala kommun, kvinna och man (2008- 02-12) 

Fritidsledare vid fritidsgård i Uppsala kommun, man (2008-02-13) 

Fritidsledare vid fritidsgård i Uppsala kommun, kvinna (2008-02-28) 

Fritidsledare vid fritidsgård i Uppsala, man (2008-02-28) 

Fritidsledare vid fritidsgård i Uppsala kommun, kvinna (2008-03-05) 

Kursledare, AIM samt Stad och landsbygdsprojektet, man (2008-02-15) 

Projektansvariga för Hand i hand, kvinna och man (2008-02-12) 

Ungdomar vid fritidsgård i Uppsala kommun, tre flickor och tre pojkar (2008-02-28) 

Ungdom vid fritidsgård, man (2008-04-03) 

Sjöblom, Gunilla, Uppsala produktion, Vård och bildning (2008-02-20) 

Två tjänstemän vid Uppdragskontoret i Uppsala, kvinna och man (2008-02-15) 

Observationsbeskrivningar från fältarbete 

Websidor 

www.skolverket.se/fritids i marginalen 

www.skolverket.se/skollagen 

www.skolverket.se/Allmänna råd 

80

fritidspolitiskt program: http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/ 

Externt/Dokument/Om_kommunen/fritidspolitiskt_program.pdf 

www.wikipedia.se 

www.ne.se 

81

Hand i hand är en etnologisk utvärdering av ett 

kvalitetsoch kompetensutvecklingsprojekt på 

Uppsala kommuns fritidsgårdar inom ramen för 

förebyggande och främjande arbete med stöd 

från Ungdomsstyrelsen. 

Anette Löfström, Uppsala Universitet

och kompetensutvecklingsprojekt på Uppsala kommuns fritidsgårdar

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?