Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Gullabo, Edition mars ’08<br />
I dettta numret:<br />
Gullabo G Tidningen<br />
ullabo<br />
a l l t i s k o g e n<br />
Albins film<br />
vann pris i<br />
Berlin<br />
- av Inger Johanssons<br />
Kortfilmen ”Min morbror<br />
tyckte mycket om<br />
gult” med Albin Johansson<br />
i huvudrollen, vann<br />
juryns specialpris på<br />
filmfestivalen i Berlin.<br />
Albin är 13 år och är uppvuxen<br />
i Gullabo. Förra<br />
vintern skickade han in<br />
en anmälan till webbsidan<br />
statist.se, några månader<br />
senare blev han uppringd<br />
med en förfrågan<br />
om han ville provspela<br />
för en kortfilm. Efter utgallring<br />
fick han rollen<br />
tillsammans med den mer<br />
erfarne Claes Månsson.<br />
Inspelningen gjordes i<br />
trakterna av Vittsjö under<br />
sommaren 2007, senare<br />
under vintern lades<br />
det på ljud, då fick Albin<br />
åka till Stockholm och<br />
fortsättning på sida 2 ><br />
För att det finns allt i skogen, även nyheter!<br />
Gullabo<br />
Swingers<br />
20 år<br />
Karaokeafton<br />
på Gullabo<br />
Värdshus<br />
sida 3 sida 3<br />
En pärla mitt i byn!<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
I centrum av Gullabo samhälle hittar<br />
vi Gullabo Värdshus, en plats där<br />
man kan äta en bit mat, ta en fika eller<br />
beställa något från baren. Värdshuset<br />
drivs sedan 2 år tillbaka av Erik<br />
och Linda Hinsch från Köpenhamn,<br />
numera boende i Troxhult.<br />
som sitter i väggar och inredning blandas<br />
med lite nyare tankegångar. Det är<br />
lätt att känna sig hemma där, trivsamt<br />
att kunna blicka ut genom fönstren mot<br />
landsvägen. Under den varmare delen<br />
av året kan man sitta utomhus på terrassen<br />
på husets baksida, eller ute i den<br />
gröna, lummiga trädgården.<br />
Café Alla<br />
Hjärtan 2008<br />
sida 7<br />
Flygplanshaveriet<br />
i<br />
Skruvemåla<br />
- av Lena Persson<br />
Vi tänker oss tillbaka till<br />
den 14 juni 1971, sommarlovets<br />
första dag.<br />
En vacker sommardag,<br />
blå himmel med en och<br />
annan molntuss över<br />
Skruvemåla.<br />
Det är tyst, så tyst som<br />
det är en dag i juni då<br />
fågelkvitter och vindsus<br />
i björkarna är det enda<br />
som hörs. Någon ko som<br />
råmar. Möjligtvis lite<br />
slammer från någon av<br />
verkstäderna i byn. På<br />
långt håll hörs flygplan<br />
närma sig. Ingenting att<br />
reflektera över – än så<br />
länge. Flygplansljudet<br />
växer, flera plan flyger<br />
över byn. Det är militär<br />
flygövning, och det bullrar<br />
och mullrar i luften.<br />
”Vi trivs väldigt bra, människorna här Målet med verksamheten är att männis-<br />
är så öppna och vänliga”, säger paret. kor ska ha någonstans att träffas på ett<br />
Ide´n att driva värdshuset<br />
enkelt sätt. ”Man ska känna<br />
”Man behöver en<br />
fick de helt enkelt när de såg<br />
att man kan komma hit di-<br />
att stället var till salu. Lin- plats där man kan rekt efter arbetet, t.ex. efter<br />
da har arbetat i kök i många sätta sig ner, ta en ett arbetspass i skogen”, sä-<br />
Med på övningen finns<br />
ett militärplan av modell<br />
A32 Lansen. Planet är<br />
närmare 15 meter långt<br />
år, senast i Köpenhamn på bit mat och prata ger Erik. ”Man behöver en och har en spännvidd<br />
en restaurang på flygplatsen<br />
Kastrup. Vid sin sida i arbe-<br />
en stund.”<br />
plats där man kan sätta sig<br />
ner, ta en bit mat och prata<br />
om 13 meter. Plötsligt<br />
ändras just detta plans<br />
tet har de Inger Johansson från Torhult. en stund.”<br />
motorljud karaktär, lå-<br />
”Inger betyder väldigt mycket för oss,<br />
ter annorlunda. Det kan-<br />
hon är alltid glad och trevlig och har Förutom människor från bygden och ske hostar till, hörs högre<br />
mycket idéer. Dessutom känner hon till olika håll i kommunen kommer det gäs- och högre – låter det inte<br />
bygden, och det är viktigt”, menar de. ter även längre ifrån. Större festsällskap väldigt konstigt? Kan-<br />
Inomhusmiljön på värdshuset är varm, kommer gärna för att njuta av de danska ske tystnar det plötsligt?<br />
ljus och rofylld. En gammaldags känsla fortsättning på sida 4 > fortsättning på sida 10 >
Gullabo Tidningen, mars ‘08 2<br />
3 Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
> fortsättning av sida 1<br />
Malmö. Filmen är tragikomisk,<br />
mycket känslosam. Den handlar<br />
om 12 årige Martin och hans något<br />
blyge och försiktige morbror<br />
Helmer. Filmen hade premiär på<br />
Göteborgs Filmfestival i slutet<br />
av januari, tillsammans med en<br />
massa andra, både långa och kor-<br />
- av Ann-Christin Gustavsson<br />
Vintern som gått, om man nu<br />
kan kalla den så, blev den varmaste<br />
på mycket länge. En<br />
enda gång hade jag skidorna<br />
framme och kunde med mycket<br />
möda ta mig en runda runt<br />
skogen.<br />
Redan i januari blommade snödropparna<br />
och det är väl inte så<br />
ovanligt, men att även vintergäck<br />
och primula står i full blom<br />
så tidigt har inte hänt förut i min<br />
trädgård vad jag kan minnas.<br />
Redan i början av februari var<br />
ta filmer. För Albin gick mycket<br />
av sommarlovet till att läsa manus,<br />
han fick läsa varje dag innan<br />
inspelningarna, vilka tog några<br />
dagar. Men för Albin var ju alltihopa<br />
en väldigt stor upplevelse.<br />
Filmen kommer att visas i SVT,<br />
men något datum är ej satt i skrivande<br />
stund.<br />
Albins film<br />
vann pris i<br />
Berlin<br />
Naturrapport<br />
bina ute och luftade sig i det<br />
vackra vårvädret. Även myrorna<br />
var ute och solade sig. Om man<br />
försiktigt klappar på myrorna<br />
sprutar de myrsyra på handen,<br />
det är en så härlig vårdoft tycker<br />
jag. Den rensar verkligen upp i<br />
vintertäppta näsor.<br />
Nu är vi redan framme i mars<br />
och vi får väl hoppas att det inte<br />
blir något bakslag i vädret.<br />
Vi får istället tro att vi har en<br />
härlig vår och sommar framför<br />
oss med mycket roliga aktiviteter<br />
i Gullabo.<br />
Gu labobor ute i världen<br />
- av Ida Ehrnborg<br />
Början av mars och för andra<br />
gången är det dags att uppleva<br />
våren i Oslo. Tiden går fort<br />
här borta.<br />
Det var i början av oktober 2006<br />
som tre Gullabotjejer packade<br />
väskorna och tog bussen till<br />
Norges huvudstad för att tjäna<br />
storkovan. Enligt planerna skulle<br />
byxfickorna vara sprängfyllda<br />
med guld och benen redo att utvandra<br />
vidare efter ungefär sex<br />
månader. Planerna föll isär och<br />
nu sitter vi här, samma tjejer, i<br />
samma lägenhet, i samma stad<br />
ett och ett halvt år senare.<br />
Det vi förutsåg som ett kortlivat<br />
pengaäventyr visade sig istället<br />
bli ett kärt hem.<br />
Det är lätt att fastna<br />
Oslo är en fin stad med trevliga<br />
människor och när man bor tätt<br />
tillsammans med sina bästa vänner<br />
på ett ställe där man trivs så<br />
är det svårt att tänka framåt.<br />
Nuet är något man lärt sig uppskatta<br />
här.<br />
Allt som oftast lär man känna<br />
nya, härliga personligheter.<br />
Däremot får man lika ofta lära<br />
sig säga hej då.<br />
För även om många stannar här<br />
har ännu fler kvar modet och<br />
viljan att dra vidare.<br />
För oss kvarvarande är frågan<br />
då hur länge det faktiskt är tillåtet<br />
att gömma sig undan den<br />
seriösa och allvarliga vuxenvärlden.<br />
Oslo erbjuder ett fundera-över-framtiden-<br />
liv där du<br />
fortfarande har ett ansvar -ett<br />
obundet sådant- men tar livet en<br />
dag i taget. Du får en chans att<br />
lära dig uppskatta ögonblicken<br />
och de små möjligheterna, samtidigt<br />
som din syn på arbetslivet<br />
förstoras och får dig att tänka<br />
framåt. Ett slags stadie mellan<br />
stor och liten.<br />
Från by till storstad<br />
Att flytta från Gullabo till Oslo<br />
var ett stort steg.<br />
Likheterna mellan den lilla byn<br />
och den stora staden är få och<br />
man upptäcker och lär ett helt<br />
nytt sätt att leva.<br />
Men faktumet att man bär sin<br />
barndomsby med sig hela tiden<br />
kommer aldrig förändras.<br />
Omtanke, hjälpsamhet och vänskap<br />
skildrar ens uppväxt.<br />
Uppfostran att ge alla människor<br />
en chans och inte döma ut<br />
någon.<br />
- Vare sig man befinner sig på<br />
landet eller i en storstad.<br />
“Du kan ta flickan från bygden<br />
men du kan aldrig ta bygden<br />
från flickan”.<br />
Vart du än tar vägen så gäller<br />
samma verklighet:<br />
- Det kommer alltid vara personerna<br />
runt omkring dig som gör<br />
platsen.<br />
Och sanningen är att hur många<br />
mil bort du än befinner dig, så<br />
är den perfekta uppväxten definitivt<br />
ingenting du kan flytta<br />
ifrån.<br />
Karaokeafton på<br />
Gullabo Värdshus<br />
- av Pamela Nilsson<br />
Denna lördag kväll, runt klockan<br />
åtta, knallade Marita och jag<br />
iväg till Värdshuset för att ”kolla<br />
läget”. Jodå, musik och entusiastisk,<br />
om kanske inte helt klockren,<br />
sång mötte oss när vi öppnade<br />
dörren. Där inne i värmen<br />
satt en grupp människor i blandad<br />
ålder. Man pratade och trivdes,<br />
drack en öl eller något ur<br />
det alkoholfria sortimentet. För<br />
karaokesången fanns flera olika<br />
skivor att välja bland, både gammalt<br />
och nytt. Och valdes gjor-<br />
- av Pamela Nilsson<br />
Om Gullabo Swingers kan<br />
man inte annat säga än att det<br />
är en mycket aktiv förening!<br />
Man har flera kurser, på flera<br />
olika nivåer och även flera par<br />
som mer eller mindre regelbundet<br />
är ute och tävlar och<br />
ofta placerar sig riktigt bra!<br />
Hela söndagseftermiddagen och<br />
kvällen är det dans på olika nivåer<br />
i Gullabo Bygdegård. Det<br />
börjar med pardans för de riktigt<br />
duktiga redan klockan tre<br />
på eftermiddagen. Efter pardansen<br />
kommer nybörjarna och<br />
den gruppen är riktigt stor! De<br />
är runt fyrtiofem personer som<br />
jobbar idogt för att få in alla steg<br />
och turer man behöver kunna för<br />
de det. Mycket schlager var det<br />
som sjöngs, ibland var det bara<br />
en eller två sångare och ibland<br />
var det en hel grupp. I några av<br />
melodierna deltog nästan alla i<br />
refrängerna. Det blev lite av allsångs-stämning!<br />
Våra värdshusvärdar och servitrisen<br />
skötte serveringen och<br />
såg nöjda ut, jag tror de trivdes<br />
minst lika gott som vi andra<br />
denna kväll. Nu ser vi fram mot<br />
nästa evenemang på Värdshuset,<br />
som lär vara en irisk afton, den<br />
15:e mars (läs ikväll!)<br />
att det ska se ut och kännas som<br />
dans. Nybörjargruppen är bokade<br />
från halv fem till klockan sex.<br />
Därefter kommer steg två. Det är<br />
de dansare som har klarat av nybörjarkursen<br />
och nu vill lära sig<br />
lite mer om hur man kan göra på<br />
dansgolvet. När steg två-kursen<br />
är färdiga klockan halv åtta tar<br />
Sportlovskul i<br />
Skruvemåla Skola<br />
- av Lena Persson<br />
Sions ungdomsverksamhet arrangerade<br />
en sportlovsdag i<br />
Skruvemåla skola under sportlovsfredagen.<br />
En gammal tradition<br />
som legat i träda ett tag,<br />
men som kanske kan återupptas<br />
som ett återkommande evenemang?<br />
Tyvärr lyste snön inte vit på taken<br />
utan mer med sin frånvaro,<br />
så skidturer och snölek byttes<br />
mot en rolig tipsrunda istället.<br />
Det bjöds på korv och när sista<br />
tuggorna svaldes började ett<br />
kallt regn dugga över skolgården.<br />
Men det spelade ingen roll<br />
– lekarna fortsatte inomhus under<br />
ledning av Mathz och Henrik<br />
Runesson. Det blev frågesport<br />
som slutade med två finalister,<br />
syskonen Nadja och Noa Martinsson.<br />
Det blev till sist Nadja<br />
som gick segrande ur finalstriden.<br />
steg tre över. Här försöker man<br />
finslipa tekniken lite. Ledarna<br />
Ingemar och Lena Skotheim kör<br />
hårt med kursdeltagarna, tempot<br />
är bitvis högt och, jag lovar,<br />
duschen när man kommer hem<br />
är inte obehövlig… Denna sista<br />
grupp för söndagskvällen håller<br />
på fram till klockan nio, men<br />
det är inte alltid musiken tystnar<br />
direkt där ändå. Det händer att<br />
något av paren som finns kvar<br />
vill prova någon tur till. Onsdag<br />
kvällen finns det övningsmöjlighet<br />
för klubbens medlemmar<br />
i Gullabo Bygdegård. Då dyker<br />
man upp parvis för att öva och<br />
ha lite roligt tillsammans.<br />
Eftersom klubben bildades<br />
1988 fyller man alltså tjugo år<br />
i år. Detta kommer att firas med<br />
Det bjöds på varm choklad och<br />
hembakade semlor, och hela<br />
evenemanget avslutades med att<br />
Henrik Runesson höll en kort<br />
andakt om att man inte alltid behöver<br />
vara stark för att gå segrande<br />
ur strider, man kan komma<br />
än längre även om man är<br />
liten och svag. Se till exempel<br />
på maskrosen – den kan tränga<br />
igenom asfalt i sin litenhet!<br />
Rättning av tipsrunda!<br />
Dansklubben Gullabo Swingers 20 år<br />
en jubileumsfest i Björkängen,<br />
Gullaboås lördagen den 31 maj.<br />
Denna fest kan man anmäla sig<br />
till, och tycker man om att dansa<br />
så ska man nog göra det, för<br />
är det någon stans man borde få<br />
dansa så är det väl när en dansklubb<br />
har jubileumsfest?
Gullabo Tidningen, mars ‘08 4<br />
5 Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
En pärla mitt i byn!<br />
> fortsättning av sida 1<br />
specialiteterna, bl a har man haft<br />
en hel del besök från Kalmar,<br />
Jönköping och Skåne.<br />
Efter öppnandet i mitten av januari<br />
är det fler yrkeschaufförer<br />
som stannar till och tar sin<br />
lunch i Gullabo. En lastbilschaufför<br />
blev så glad när han<br />
fick se att det var öppet igen så<br />
han utbrast: ”Det har jag väntat<br />
på länge! Gullabo Värdshus är<br />
en riktig pärla!” För närvarande<br />
är värdshuset öppet alla dagar<br />
mellan 12:00-15:00, då man<br />
serverar dagens lunch. Pensionärer<br />
äter för samma rabatterade<br />
pris (48 kr )som man kan<br />
göra på exempelvis Mariahemmet<br />
i Torsås.<br />
På fredagskvällar har man after-workträffar.<br />
Då öppnar man<br />
kl.18:00 igen och serverar lite<br />
lättare mat. Längre fram i vår<br />
kommer man att ha samma sak<br />
på onsdagskvällarna. Även på<br />
lördagskvällar har man öppet<br />
från kl.18:00 igen, och då kan<br />
man välja från en traditionell<br />
middagsmeny.<br />
Sedan en tid tillbaka har värdshuset<br />
gemensamma utskick<br />
med Matsleven, livsmedelsbutiken<br />
i Gullabo. Där visar man<br />
två veckors menyer samt annan<br />
aktuell information. Det här utskicket<br />
har gett positivt resultat,<br />
antalet matgäster har ökat i<br />
snitt.<br />
Fler satsningar görs, i februari<br />
hade man karaokeafton som gav<br />
god respons – ca 40 gäster besökte<br />
värdshuset under kvällen.<br />
Första veckan i mars (v.10) hade<br />
man en specialvecka för pensionärer,<br />
då de erbjöds äta dagens<br />
lunch för 35 kronor. Lördagen<br />
den 15 mars (läs idag) är<br />
det dags för irländsk afton, med<br />
musik av Shoutoutstout. Levande<br />
musik kommer för övrigt att<br />
erbjudas en gång i månaden.<br />
Erik och Linda har också haft<br />
lite tankar om Bingo-kvällar<br />
och kortspelskvällar. ”Vi tar<br />
gärna emot idéer och önskemål<br />
från befolkningen, vi vill att alla<br />
ska känna sig<br />
välkomna och trivas hos oss”,<br />
betonar de. Kanske är det läge<br />
för lite funderingar över ett<br />
danskt smörrebröd?<br />
Stensmåla runt... Gullabo<br />
- av Pamela Nilsson<br />
En lördag i början av februari,<br />
närmare bestämt den nionde,<br />
stegade två glada ”damer”<br />
iväg på en promenad som visade<br />
sig ta ungefär en timme.<br />
Vi startade från Gullabo i ett härligt<br />
solsken och en 6-7 plusgrader.<br />
Det var ljumma vindar och<br />
vår i luften, fast det borde ha varit<br />
vinter och skidföre. Vi valde<br />
att gå upp genom Gullabo för<br />
att sedan svänga av mot Skruvemåla.<br />
Eftersom vi försökte titta<br />
efter det där ”lilla extra” för att<br />
kunna få fina bilder att presentera<br />
den här rundan med, så var<br />
vi extra uppmärksamma på vad<br />
som fanns på och utmed vägen<br />
vi vandrade fram. Några av bilderna<br />
vi tog kan ni se här.<br />
När vi kom till vägskälet mot<br />
Öjebomåla lämnade vi asfalten<br />
och vek av in på den lilla grusvägen.<br />
Här passerades både fina<br />
gårdar och små porlande bäckar.<br />
Vår småländska natur är verkligen<br />
både fin och varierande!<br />
Promenaden fortsatte ända till<br />
”vägs-ände”, på gårdsplanen i<br />
Öjebomåla. När man kommit så<br />
långt ser man den gamla väg som<br />
går mellan de båda gårdarna och<br />
vi valde att följa den, mitt mellan<br />
husen och vidare in i skogen<br />
bakom. Nu var vi på väg mot<br />
Kyrkebo. Här är vägen av lite<br />
sämre kvalitet, det går bra att<br />
gå men väljer man cykeln är det<br />
vissa, kortare bitar där det nog<br />
är enklare att leda cykeln än att<br />
försöka cykla vanligt. Trots det<br />
är vägen enkel att följa där den<br />
går genom skog och över hyggen.<br />
Även här ser man rinnande<br />
vatten på flera ställen och man<br />
kan omöjligt missa att man befinner<br />
sig i det ”stenrika” Småland.<br />
På många av de här stenarna<br />
växer det en sann mosaik<br />
av mossor och lavar och var det<br />
någon som såg oss när vi gick<br />
så undrade de nog varför vi gick<br />
och ”nosade” och klappade på<br />
stenarna…<br />
Nåväl, så småningom öppnade<br />
sig skogen och vi kom ut i<br />
Kyrkebo, på ”Gunnars gata”.<br />
Därifrån valde vi att gå sista biten<br />
tillbaka till Gullabo på vår<br />
gång- och cykelled, den gamla<br />
banvallen. När vi kom fram<br />
till Dackehed hade lite drygt en<br />
timme gått sedan vi startade och<br />
jag lovar, kaffet efter promenaden<br />
smakade verkligen gott!<br />
Marknad<br />
- av Harald Jonsson<br />
Lions som är en världsomspännande hjälporganisation<br />
bildades i Chicago 1917 av en försäkringsman<br />
Melvin Jones. Rörelsen finns idag<br />
i 192 länder med ca 46.000 klubbar och drygt<br />
1.3 miljoner medlemmar.<br />
I Sverige startade Lions 1948 i Stockholm som var<br />
första klubb i Europa. Nu finns det 544 klubbar<br />
med drygt 14.600 medlemmar. Vår klubb bildades<br />
1969 på initiativ av Erik Nilsén på Kroka. Han var<br />
då medlem i Lions i Kalmar. Han kontaktade ett<br />
antal personer och av de 20 chartermedlemmarna<br />
finns i dag 4 aktiva medlemmar kvar.<br />
Efter en bra start med loppmarknad till förmån<br />
för Hylands Röda Fjädern, och en del andra aktiviteter,<br />
så kom Oscar Norrliden på hösten 1975<br />
med idéen om att starta en marknad i Gullabo. Han<br />
hade läst en artikel i Barometern om den gamla<br />
marknaden i Gullaboås. Vi började spåna<br />
lite kring detta och det visade sig<br />
att det hållits marknad i Gullaboås<br />
på 1800-talet. Men det blev mycket<br />
trallarevatten och slagsmål och<br />
t.o.m. ett mord. Då stoppades<br />
marknaden bl.a av nykterhetskämpen<br />
och riksdagsmannen Jonasson<br />
i Gullaboås. Men även i själva<br />
Gullabo hölls det marknad i början<br />
av 1900-talet Två på våren och tre på hösten.<br />
Det var mer en kreaturs och hästmarknad<br />
men även alster av ortens handaslöjd och lantmannaprodukter,<br />
som det står i kungörelse, såldes.<br />
Våra förberedelser inför marknaden bestod bl.a. i<br />
att kolla med SMHI när på våren det var minst risk<br />
för regn. Svaret var första veckan i maj och det har<br />
stämt ovanligt bra. Vi satte igång och gjorde ett<br />
”flygblad” om vår marknad och sedan åkte Göran<br />
Peterson och jag runt till olika marknader i början<br />
av 1976 och lämnade det till alla knallar. Vi hade<br />
också hjälp av Torsås Marknads dåvarande general<br />
Martin Svensson och hans register. Naturligt nog<br />
hade vi första året inte så många knallar och bara<br />
någon lokal hantverkare. Göran och jag hade varit<br />
runt hela Pingsthelgen till en massa slöjdare men<br />
det var bara Tupp-Arvid i Gullaboås som ställde<br />
upp. Första året byggde vi också en dansbana för<br />
att ha marknadsdans på gammalt sätt med dansbiljetter<br />
osv. Men det blev ingen höjdare och orsaka-<br />
de t.o.m. insändare i <strong>tidningen</strong> om det olämpliga i<br />
att dansa så nära kyrkan.<br />
Nu år 2007 efter 32 år hade vi ca 200 knallar. Vi<br />
klarar av administrationen tack vare ett specialgjort<br />
dataprogram med utskrift av fakturor och listor<br />
på alla knallarna och vad de säljer. Det finns två<br />
knallar som varit med från starten och varit på alla<br />
våra 32 marknader nämligen hemmasonen Kenneth<br />
Svensson i Troxhult med sina trätofflor samt<br />
Råbergs Läder från Örntorp i Läckeby.<br />
Alla dessa försäljare el. knallar, som jag väljer att<br />
kalla dem, kommer från hela södra Sverige. Från<br />
Uppsala i norr, Göteborg i väster, Malmö i söder<br />
och Öland i öster. Det är många lokala hantverkare,<br />
företrädare för Torsåsbygdens Slöjdförening,<br />
som är med samt ett antal lokala<br />
föreningar och institutioner.<br />
Marknaden 2007 blev mycket lyckad.<br />
Mycket folk, bra försäljning<br />
o c h bra väder. Uppskattat var också<br />
barnteatern som vi bjöd på. Nu är<br />
förbedelserna för årets marknad i<br />
full gång. Det blir den 33:e marknaden<br />
i ordningen. De första anmälningarna<br />
fick jag i september i fjol och sedan<br />
strömmar det in i jämn takt.I början på mars<br />
skickas fakturor ut med inbetalningskort. Platshyran<br />
skall vara betald senast 1 april för att vara<br />
garanterad plats. De sista 14 dagarna innan marknaden<br />
jobbar jag heltid med marknaden. Kartor<br />
skall ritas och alla knallar skall läggas in och sedan<br />
skall allt mätas och läggas ut på marken. När<br />
knallarna kommer måste allt stämma annars blir<br />
det kaos om det saknas en meter eller någon inte är<br />
utlagd. Årets program är inte klart ännu. Det kommer<br />
att anordnas en hel del olika arrangemang under<br />
”Våryran” den 1/5 – 4/5. Gullabo Marknad är<br />
då en del av detta program. Det blir en Gullabodag<br />
som avslutning på ”Våryran” är det tänkt.<br />
Vi hoppas att årets marknad skall bli lika välbesökt<br />
som vanligt och att detta skall sätta lite glans på<br />
tillvaron både för Gullaboborna men även för alla<br />
andra besökare.<br />
Gullaboaffären<br />
AB rapporterar<br />
att man har bytt uppvärmningssystem<br />
till fastigheten. Kompressorerna<br />
som stod utanför affärens<br />
framsida har flyttats ner i<br />
pannrummet. Där avger de värme<br />
som används till att hjälpa<br />
upp värmen i affären. Därutöver<br />
har man en luftvärmepump och<br />
en luftvattenpump.<br />
På ovanvåningen har 10 fönster<br />
bytts ut, och detta arbetet har<br />
skötts ideéllt av Hans Svensson,<br />
Alvar Svensson, Per Svensson<br />
och Anders Ehrnborg. Vi tackar<br />
Er för ett utsökt arbete! Vi riktar<br />
även ett stort tack till Åke och<br />
Ella Ehrnborg som har skänkt<br />
fönstren till affärsbolaget. Utan<br />
era insatser hade det varit betydligt<br />
svårare att genomföra dessa<br />
förändringar!<br />
Styrelsen, Gullaboaffären AB<br />
Kalender<br />
Lördag 15 mars<br />
Irisk Afton i Gullabo<br />
Värdshus med<br />
‘Shout out Stout’<br />
Tisdag 18 mars (kl. 19.00)<br />
Skruvemåla Skolrotes<br />
Byggnadsförening har<br />
årsmöte i Skruvemåla skola<br />
Lördag 3 maj<br />
Gullabo Marknad<br />
Torsdag 1 - söndag 4 maj<br />
Våryra 2008 i hela<br />
Torsås kommun.<br />
Alla möjliga aktiviteter<br />
och roligheter kommer<br />
att arrangeras.
Gullabo Tidningen, mars ‘08 6<br />
7 Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
Gullabos blivande<br />
barnparadis (del II)<br />
- av Lena Persson<br />
Många har väntat på besked<br />
om när Prästgården ska kunna<br />
tas i anspråk för förskole-<br />
och fritidsverksamheten<br />
i Gullabo. Förhoppningarna<br />
var starka om att man snart<br />
efter förvärvandet från politikerhåll<br />
och skolledning skulle<br />
rulla upp skjortärmarna och<br />
sätta igång! Men det hände -<br />
ingenting…?<br />
Den tidsangivelse som nämnts,<br />
att det inte kunde bli någon förskola<br />
i Prästgården innan hösten<br />
2009, och som från början<br />
upplevts som ett osannolikt och<br />
orimligt rykte började plötsligt<br />
upplevas som en skrämmande<br />
realistisk tanke. Skulle det bli en<br />
tummetott av hela Prästgården?<br />
BUN beslöt 2008-01-31 att tillsätta<br />
en arbetsgrupp bestående<br />
av Markus Johansson (c) sammankallande,<br />
Sören Bondesson<br />
(s), Bert Appert (tp) samt skolchef<br />
JanEric Assarsson för att<br />
driva planeringen framåt och<br />
skyndsamt utarbeta förslag på<br />
hur Gullabo Prästgård skall användas.<br />
Föräldrarna i Gullabo skola och<br />
förskola inbjöds till föräldramö-<br />
te i skolans matsal den 26/2, då<br />
information skulle ges om hur<br />
framtida planeringen såg ut. Representerade<br />
på mötet var arbetsgruppens<br />
ledamöter (förutom<br />
Markus Johansson som fått<br />
förhinder varför Bert Appert inträdde<br />
som ”möteshållare”) och<br />
rektor Inger Sandbäck.<br />
Många föräldrar var starkt kritiska<br />
mot hur arbetet hittills bedrivits<br />
(eller snarare inte bedrivits),<br />
en kritik som Bert Appert<br />
höll med om. Vad som också<br />
oroat många är känslan av att<br />
det hela blivit ett politiskt spel<br />
där motståndarna till Prästgårdsköpet<br />
medvetet förhalar processen,<br />
något som absolut förnekades<br />
av Sören Bondesson. Han<br />
menade istället att man måste se<br />
till att det kommunala regelverket<br />
måste följas och att det kan<br />
ta tid.<br />
Det som måste göras i dagsläget<br />
är en mindre planändring eftersom<br />
området i detaljplanen är<br />
avsett för bostäder. Ett sådant<br />
beslut kan ta upp till sex månader,<br />
men enligt Bert Appert<br />
borde det inte vara några större<br />
problem att beviljas ett tillfälligt<br />
bygglov. TFAB har efterlyst en<br />
mer detaljerad beskrivning om<br />
hur man avser använda fastigheten<br />
vilket kommer att kunna<br />
presenteras dem i slutet av<br />
vecka 10, varefter en sakkunnig<br />
teknisk konsult måste anlitas för<br />
färdigställande av ritningsunderlag.<br />
Appert menade att man<br />
naturligtvis måste kunna förbereda<br />
och planera så långt som<br />
möjligt i väntan på nödvändiga<br />
beslut för att förkorta väntetiden.<br />
Det framkom också under mötet<br />
att personalen inom förskole-<br />
och fritidsverksamheten inte<br />
ens hade fått tillträde att gå in<br />
och titta på lokalerna i Prästgården.<br />
Det utlovades omedelbart<br />
att personalen skulle få nyckel<br />
och tillåtelse att använda tomten<br />
om så önskades. På det hela<br />
upplevdes de besked och den information<br />
som gavs under mötet<br />
som positivt lugnande, man<br />
vet att det aktivt arbetas för att<br />
komma igång och förhoppningarna<br />
har ökat igen. Att dags-<br />
läget ser ut som det gör känns<br />
inte lika hopplöst om man bara<br />
vet att man har något att se fram<br />
emot, det är ovissheten som lägger<br />
sordin på stämningen.<br />
Huruvida armarna kavlats upp<br />
vet vi kanske om en månad. Då<br />
blir det ett uppföljningsmöte<br />
den 2 april på samma plats. Och<br />
till dess måste det väl ändå ha<br />
hänt något, eller hur? Fortsättning<br />
lär följa…<br />
Politikercafé i<br />
Bygdegården!<br />
- av Lena Persson<br />
Centeravdelningen i Gullabo<br />
kommer att hålla politiker-<br />
café i Bygdegården i Gullabo<br />
3-4 gånger om året med start<br />
den 11 mars.<br />
Det beslöt Centern i Gullabo på<br />
sitt årsmöte den 3 februari i år.<br />
Det är Irma Folkesson och Markus<br />
Johansson som kommit med<br />
idén att med jämna mellanrum<br />
ha ett öppet diskussionsforum<br />
för Gullabos invånare genom en<br />
kombination av trevlig samvaro<br />
och samtidigt kanske räta ut frågetecken<br />
kring aktuella frågor.<br />
Meningen är att man från politikerhåll<br />
ska kunna informera<br />
om aktuella planer och vad som<br />
händer i Gullabo, att man ska<br />
kunna ta till sig idéer och synpunkter<br />
och svara på frågor från<br />
allmänheten samtidigt som man<br />
bjuder på kaffe.<br />
Varje cafétillfälle kommer att<br />
annonseras ut i Torsåsposten, så<br />
håll utkik och titta in en stund –<br />
om inte annat så smakar det väl<br />
aldrig fel med en kopp kaffe?<br />
Café Alla Hjärtan 2008<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
”Här ä ju mer folk än i körkan!”<br />
Så ljöd en glad, spontan<br />
kommentar från en cafe´gäst<br />
som just klivit innanför dörren<br />
till skolans matsal. Och<br />
nog stämde det alltid. Det satt<br />
gäster vid i stort sett varje<br />
bord, och de spred ett varmt<br />
och nöjt sorl i lokalen.<br />
”Café Alla Hjärtan” har funnits<br />
i Gullabo skola i 16 år, och har<br />
blivit en mycket väletablerad<br />
tradition i bygden. Det anordnas<br />
på eller i anslutning till Alla<br />
hjärtans dag, och i år var cafeét<br />
öppet mellan kl.15:00 och<br />
17:00. Arrangör är Gullabo Fritidshem,<br />
som består av pedagogerna<br />
Lotten Diurlin, Ann-Chatrin<br />
Schaefer, Emil Nyström och<br />
23 fritidsbarn. Även Lise Eriksson<br />
och Mia Wigertsson hjälpte<br />
till.<br />
Syftet med den här aktiviteten<br />
är att få ihop pengar till en utflykt<br />
för fritidshemmet. Dessutom<br />
får barnen social träning –<br />
de hälsar sina gäster välkomna,<br />
visar menyn och tar upp beställningar,<br />
och alla gäster blir så väl<br />
omhändertagna. Matematik och<br />
hantering av pengar ingår naturligtvis<br />
i konceptet.<br />
Två till tre veckor innan cafe´dagen<br />
börjar man baka kakor. I<br />
år fanns bl.a. semlor, kladdkakor<br />
och syltkakor, och barnen<br />
är med och påverkar vilka sorter<br />
som ska finnas. De tycker att<br />
alltsammans är roligt – att baka<br />
och att göra alla sysslor runt serveringen.<br />
Gullaboträffar<br />
för entusiastfordon<br />
- av Lennart Nilsson<br />
De har också bjudit in egna gäster,<br />
och dessa har de givetvis ansvar<br />
för själva. När de tagit upp<br />
beställningen går de till disken<br />
med ”handräckningspersonalen”,<br />
som tar fram rätt kaksorter<br />
samt dryck på en bricka. Då<br />
medföljer också ett litet pappershjärta,<br />
där det står några<br />
tänkvärda ord om vänskap eller<br />
kärlek. Dagen till ära är servitriserna/servitörerna<br />
klädda i extra<br />
fina och ändamålsenliga kläder.<br />
Fem mätta och nöjda gäster från<br />
olika generationer: Marcus Johansson,<br />
Yvonne Sördal, Inger Johansson,<br />
Evy Johansson och Lina Johansson:<br />
”Café Alla Hjärtan är en mycket bra<br />
tradition!”<br />
Nathalie Mårtensson och Pernilla<br />
och Annie Folkesson njuter av<br />
det goda.<br />
Vi kommer att köra igång i Maj<br />
2008 igen (Beroende på väderleken)<br />
Onsdagar 18.00 mitt i Gullabo<br />
mittemot Värdshuset är det<br />
som gäller. 2007 höll vi på med<br />
träffarna tills mitten av Oktober<br />
men det är ju vädret som bestämmer.<br />
Alla är välkomna med<br />
eller utan entustiast-fordon. Det<br />
Förkläden och servetter bistår<br />
fritidshemmet med, resten tar<br />
barnen med sig hemifrån.<br />
Gästerna hade bara positiva svar<br />
på frågan vad de tyckte om den<br />
här traditionen: ”Det är en toppen-tradition!”<br />
menade Joel<br />
Parde från Rislycke. Vivi-Britt<br />
och Allan Sjölander vid samma<br />
bord instämde helt och fullt.<br />
Vivi-Britt hade ringt till skolan<br />
och försäkrat sig om att det var<br />
cafe´ som vanligt den här da-<br />
F.d. Gullabo-elever njuter av fikat.<br />
Elin Karlsson och Malin Bengtsson<br />
minns att det var roligt men lite<br />
pirrigt att servera. Malin Parde gick<br />
inte på Fritids, men har alltid njutit<br />
av de goda kakorna.<br />
Servitrisen Ebba Forsberg ser<br />
över en beställning.<br />
viktigaste är att träffas och prata<br />
samt att det blir lite liv och rörelse,<br />
och att det händer lite kul<br />
i Gullabo.<br />
Säsongen 2007 kom det över 115<br />
olika entusiastfordon, det var :<br />
brandbilar, mopeder, lastbilar,<br />
jeepar, motorcyklar samt andra<br />
kul bilar av olika modeller.<br />
gen – som f.d. lärare på Gullabo<br />
skola vet hon ju vad hon går<br />
miste om ifall hon skulle missa<br />
tiden!<br />
Ja, det var mycket sorl och<br />
många muntra skratt i skolans<br />
matsal de här två timmarna. Nog<br />
måsta man hålla med om att just<br />
Alla hjärtans dag är en förträfflig<br />
dag för ett så´nt här arrangemang!<br />
Serveringsvane Mattias Forsberg har<br />
fått betalt av Lena och Kristoffer<br />
Persson. ”Vad blir det tillbaka<br />
på det här?”<br />
Servitören Alfred Bertilsson<br />
balanserar brickan med kaffekoppar.
Gullabo Tidningen, mars ‘08 8<br />
9 Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
Flygturen<br />
- av Emelie Forsberg 11 år<br />
och hästtokig<br />
Driv på! Använd skänklarna!<br />
Och stå upp i sadeln! Det<br />
var Åsa, Amandas ridlärare<br />
som innerligen tjatade på henne<br />
och hennes vis att hantera<br />
sin häst. Amandas häst Couler<br />
Rubin var en svättfux arab<br />
och var hopphäst i allra högsta<br />
grad. Och han hade definitivt<br />
inga problem med att hoppa<br />
hindren. Nej, det var Amandas<br />
fel, det hade Åsa gjort upp<br />
med henne för längesen…<br />
När hon kom mot den breda<br />
oxen igen och Amanda försökte<br />
komma ihåg allt som Åsa hade<br />
sagt. Hindret blev ett halvfiasko,<br />
Amanda reste sig upp i sadeln<br />
lite för sent, och dunsade ner i<br />
sadeln efter hindret…Nu väntade<br />
sig som vanligt på att få en<br />
utskällning. Och det var inte nå-<br />
got som Åsa var dålig på…Och<br />
mycket riktigt….Hur kunde du<br />
missa att ställa dig upp!? Och<br />
vad har jag sagt om att dunsa ner<br />
i sadeln sådär! Det var rena undret<br />
att Rubin inte rev! Ja Åsa, sa<br />
Amanda tyst där hon satt uppe<br />
på Rubins breda rygg. Du borde<br />
sälja honom till en mer rutinerad<br />
ryttare som kan utnyttja hans<br />
enorma hoppkapacitet, sa Åsa.<br />
Orden träffade Amanda som en<br />
örfil. Sälja Rubin!? Hon stirrade<br />
förvånat på Åsa. Tänk på saken,<br />
sa Åsa skarpt. Jag vet en som<br />
skulle vara spekulant på honom<br />
annars. Vem då? frågade Amanda<br />
surt. Men innan Åsa hann<br />
svara så öppnades stalldörren<br />
och Amanda kände hur<br />
ett par kalla kårar letade<br />
sig fram över ryggraden.<br />
Det var som om<br />
hon redan visste vem<br />
som skulle vilja köpa<br />
Rubin. Anja stallets tuffaste<br />
tjej skrittade in på sitt kolsvarta<br />
halvblod Fantastic Storm. Det<br />
verkade som att Anja hade hört<br />
vad dom talat om för hon sa trotsigt:<br />
Jag skulle kunna tänka mig<br />
att köpa honom. Ja, varför inte?<br />
sa Åsa. Då hamnar han ju hos en<br />
som kan det här med hoppning i<br />
alla fall. Anja hade varit Åsas favoritryttare<br />
ända sen ponnylektionerna<br />
och hon hade alltid favoriserat<br />
henne. Sälja Rubin till<br />
Anja!? Aldrig i livet! utropade<br />
Amanda våldsamt. Tanken på att<br />
hennes snälla goa och tillgivna<br />
häst skulle springa omkring men<br />
en skrytmåns som Anja på ryggen<br />
fick henne att må illa! Hon<br />
hoppade av Rubin och ledde honom<br />
ut ur ridhuset med bestämda<br />
steg. Några minuter senare så<br />
stod hon med huvudet i Rubins<br />
glänsande man och hulkade.<br />
Dom ska aldrig kunna skilja på<br />
oss! Vet du det!?<br />
Rubin tittade storögt på mig som<br />
om han ville säga ”ta det lugnt vi<br />
fixar det här”. Jag tittade på honom<br />
med mina rödsvullna ögon.<br />
Han var så vacker! Med den<br />
rödbruna glänsande färgen, hans<br />
fina mörka ögon som glittrade<br />
som små diamanter i solen som<br />
Sälja Rubin<br />
till Anja!?<br />
Aldrig i livet!<br />
kom in genom fönstret, hans fina<br />
böljande man och med den stora<br />
breda bläsen i pannan. Nej, sälja<br />
Rubin var helt otänkbart! Amanda<br />
var så försjunken i sina dystra<br />
tankar att hon inte hade märkt<br />
att någon kom. Vad har Anja och<br />
Åsa gjort den här gången? Det<br />
var Linda, Amandas bästa kompis<br />
som frågade. Amanda vände<br />
sig om och stirrade häpet på sin<br />
bästis innan hon grötigt svarade<br />
”tryckt ner mig och fått mig att<br />
känna mig helt värdelös”! Hon<br />
säger att jag borde sälja Rubin<br />
till en mer rutinerad ryttare, och<br />
så föreslog hon Anja!! Amanda<br />
kastade sig gråtande om halsen<br />
på sin kompis och snyftade högljutt.<br />
Lugn nu sa Linda lite tafatt.<br />
Du är ingen dålig rytta-<br />
re! Och du ska inte sälja<br />
Rubin till Anja. Men<br />
alla säger att jag är det!<br />
snyftade Amanda. Anja<br />
och Åsa ja, sa Linda.<br />
Men alla är inte så korkade som<br />
dom.<br />
Amanda drog lite på munnen åt<br />
Lindas kommentar. Det var stort<br />
att säga så om Åsa. Sist någon<br />
sa något dumt om henne så kastade<br />
hon ut den personen i gödselstacken<br />
med huvudet före. Då<br />
var det bestämt! sa Linda glatt.<br />
Vad? sa Amanda frågande. Att<br />
du rider för henne i morron också<br />
för att bevisa att du är ridskolans<br />
duktigaste ryttare. Va! Det<br />
sa jag inte! sa Amanda<br />
tvärt. Nej, men jag gör<br />
det, sa Linda och vände<br />
sig bort. Amanda<br />
suckade. Hon visste att<br />
det var lönlöst att säga<br />
emot, Linda kunde få<br />
en tiger att bli vegetarian med<br />
den tonen så hon höll mun. Nästa<br />
morgon så var det hopplektion<br />
igen i Amandas grupp, och Anja<br />
och Storm var bäst som vanligt.<br />
Nu kommer ni fram i kort galopp<br />
och hoppar detta räcket i<br />
följd! sa Åsa.<br />
Först i ledet var förstås Anja och<br />
Storm som seglade över med god<br />
marginal. Sen kom Nora med<br />
sin bruna valack Toblerone. Och<br />
sen kom Linda på Comando.<br />
Och näst sist så kom ”remman”<br />
Det kändes<br />
som att<br />
Rubin bara<br />
flög och flög<br />
som egentligen heter Remember<br />
my på sin avlagda galoppör Arstemist.<br />
Och sist så kom förstås<br />
Amanda och Rubin… Amanda<br />
kände sig ganska pressad, alla<br />
hade klarat det och om hon inte<br />
klarade det så skulle hon få skäll<br />
av Åsa…Allting kändes perfekt<br />
över hoppet, ända tills Amanda<br />
skulle sätta sig. Det blev för tidigt.<br />
Amanda kände att bommen<br />
åkte till marken med en smäll<br />
som tycktes höras över hela ridbanan.<br />
Direkt när hon ställde sig<br />
i ledet igen så började Åsa…Hur<br />
kan du missa en sådan grej!?<br />
Rubin hoppade ju jättefint innan<br />
du sabbade allting! Mer hann<br />
hon inte få ur sig innan Amanda<br />
hade hoppat av och rusat ut<br />
ur ridhuset med Rubin i släptåg.<br />
Hon hörde Linda ropa efter henne,<br />
och Åsas skarpa stämma. Så<br />
det här är Amandas sätt att lösa<br />
saker!? Att gå! Amanda rusade<br />
hem. Hon orkade inte mer tjabb<br />
från Åsas sida, eller fler spydiga<br />
kommentarer ifrån Anja! Nej, nu<br />
var det nog! Från och med nu så<br />
skulle hon rida i hemlighet, när<br />
alla i stallet gått hem.<br />
Klockan åtta nästa kväll så stod<br />
Amanda i Rubins box och gjorde<br />
honom i ordning till ett mindre<br />
ridpass. När hon kom ut i paddocken<br />
så var det nästan mörkt.<br />
Amanda tänkte ha en egen liten<br />
hopplektion utan massa babbel<br />
och spydiga kommentarer<br />
för en gångs skull.<br />
Hon såg ett par hinder i<br />
ca 1,30 m höjden, och<br />
tänkte att Anja säkert<br />
hade fått en speciallektion<br />
tillsammans med<br />
Åsa. Rubin var pigg och spänstig<br />
och man märkte att han längtade<br />
efter att få hoppa.<br />
Amanda fattade galopp på ena<br />
kortsidan och Rubin bröt in i en<br />
mjuk och svävande galopp. Det<br />
kändes nästan som att hovarna<br />
inte träffade marken. Knappt<br />
medvetande styrde Amanda in<br />
Rubin mot hindret. När Rubin<br />
gjorde avstampet så reste Amanda<br />
sig upp i sadeln. Hoppet blev<br />
perfekt! Det for en känsla över<br />
Amanda som tydligt sa: Jag<br />
gjorde det! Jag har hoppat 1 och<br />
30”! Det var fantastiskt! Det<br />
kändes som att Rubin bara flög<br />
och flög…och när hon tittade ner<br />
så upptäckte hon att det faktiskt<br />
var sant! Rubin flög! Och till sin<br />
förvåning så hörde hon en dov<br />
röst som sa ”vi behöver ett samtal<br />
du och jag Amanda”. Amanda<br />
tittade förvånat på Rubin, det<br />
var han som pratade! När dom<br />
svävade över den mörka skogen<br />
så sa Rubin: Jag vet att vissa säger<br />
att du ska sälja mig. Snälla,<br />
gör inte det! Jag härstammar<br />
från den första magiska hästen<br />
Oki Doki som kunde tala med<br />
människor. Men han kunde också<br />
flyga, men bara med den ryttaren<br />
som älskade honom mest<br />
av alla.<br />
Och det fanns bara en….Och det<br />
är samma sak med dig Amanda.<br />
Ingen annan än du kan rida eller<br />
sköta mig. För dom kan inte<br />
älska mig som du gör. Och skit<br />
i vad Åsa och Anja säger! Jag är<br />
inte ens hälften så bra med Anja<br />
på ryggen, för hon känner ingen<br />
kärlek till hästar. Hur bryr<br />
sig bara om hur snygga dom är,<br />
och hur många rosetter hon kan<br />
samla med dom. Så gör mig en<br />
tjänst och låt bli att tycka att du<br />
är en dålig ryttare! För du är den<br />
personen som kan älska, då kan<br />
du också rida himmelska hästar<br />
som mig. Amanda blinkade förvånat<br />
till, hon låg hemma i sin<br />
säng i sitt lilla rum på övervåningen.<br />
Det hade kanske bara<br />
varit en dröm…Det där med att<br />
Rubin kunde flyga och prata?<br />
Amanda tänkte precis sätt sig<br />
upp, när hon såg ett långt brunt<br />
böljande hårstrå. Och då insåg<br />
hon, att det inte bara hade varit<br />
en dröm. När hon kom till stallet<br />
någon timme senare så möttes<br />
hon av Linda som strålade<br />
som en sol. Vet du!? Sa hon<br />
med andan i halsgropen, Åsa<br />
har slutat, och Anja ska flytta!!<br />
Wow!! sa Amanda. Vilken tur!<br />
Men egentligen så visste hon att<br />
det inte bara var tur, det var hennes<br />
himmelska häst som hade<br />
fixat det här. Men det stannade<br />
förstås mellan henne och Rubin,<br />
den himmelska hästen.<br />
Fritidsgården i Gullabo<br />
- av Pamela Nilsson<br />
Varje måndag mellan klockan<br />
sjutton och tjugo är Gullabo<br />
Fritidsgård öppen.<br />
Det är väl mest tänkt för barn/<br />
ungdomar från Gullabo skola<br />
men det händer att även högstadieungdomar<br />
dyker upp och är<br />
med i aktiviteterna.<br />
Vad gör man på fritidsgården<br />
då?<br />
Fritidsledare Tina Heiman och<br />
Ella Ehrnborg, som är med från<br />
Gullabo Sk:s sida berättar att<br />
man brukar ha en grupp som<br />
börjar kvällen med att baka, fixa<br />
iordning fikabröd till den gemensamma<br />
fikan man alltid har<br />
runt halv åtta. Detta gör man i<br />
Gullabo SK:s lokal, där har man<br />
även olika spel som flitigt används.<br />
Tina berättar att något<br />
som varit väldigt populärt ett<br />
tag är att spela bordshockey. Så<br />
pass att hon varit ”tvungen” att<br />
lära sig spela för att inte ständigt<br />
bli utslagen…<br />
Skolans gymnastiksal är öppen<br />
för dem som vill röra på sig lite<br />
mera. Här spelas olika bollspel<br />
och tävlas på andra sätt.<br />
Dessa aktiviteter är ibland ledda<br />
och organiserade av fritidsledaren<br />
och ibland av ungdomarna<br />
själva.<br />
Just denna kväll, då Gullabo Tidningen<br />
är på besök, är det tjugofyra<br />
ungdomar som är på fritidsgården.<br />
De flesta av dem är med<br />
i den stafettävling som Tina har<br />
anordnat i gymnastiksalen. Den<br />
går ut på att det är två lag som<br />
tävlar om vilket lag som snabbast<br />
kan få alla sina lagmedlemmar<br />
genom en hinderbana. Men<br />
inte nog med det, man ska dess-<br />
utom klä ut sig. Ta på ett par alldeles<br />
för stora byxor och en likaledes<br />
stor tröja, ta sig genom<br />
hinderbanan till andra änden av<br />
gymnastiksalen och sedan baklänges<br />
tillbaka igen. Inte helt<br />
lätt kan jag säga, men roligt såg<br />
det ut!<br />
Denna stafett ingick som en deltävling<br />
i en tävling som sträcker<br />
sig över hela terminen. Man<br />
samlar poäng som Tina bokför.<br />
Dels kan man få ”fysiska poäng”,<br />
som från denna tävling och<br />
dels kan man få ”tysta poäng”<br />
när man gör något bra för någon<br />
annan, för sig själv och/eller för<br />
hela gruppen. Framåt sommarlovet<br />
kommer det att koras vinnare<br />
och vad man kan vinna är<br />
som första pris en IPOD, som<br />
andra pris en CD-skiva och som<br />
tredje pris en biobiljett.
Gullabo Tidningen, mars ‘08 10<br />
11 Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
> fortsättning av sida 1<br />
Det hörs en fruktansvärd smäll,<br />
rökpelare stiger mot himlen, det<br />
flyger metallskrot och vrakdelar<br />
åt alla håll, metalldelar studsar<br />
mot trädstammar, stenar, byggnader…<br />
Och så blir det tyst<br />
igen. Vad var det som hände?<br />
Vi som inte var med kan bara<br />
föreställa oss hur det var. Men<br />
för dem som befann sig i närheten<br />
och som direkt påverkades<br />
av flygplanshaveriet i Skruvemåla<br />
lever minnena kvar.<br />
Lennart och Margit Pettersson<br />
till exempel. Det var nämligen<br />
i deras dåvarande trädgård merparten<br />
av vrakdelarna landande!<br />
Denna dag befann sig Lennart<br />
och Margit i Nyhem med husvagn.<br />
Sonen Boris, då 15 år, var<br />
ensam hemma och skulle egentligen<br />
klippa gräset men valde att<br />
istället cykla hem till en kompis.<br />
Margits syster, Linnea, som<br />
bodde på ovanvåningen i huset<br />
var för ovanlighetens skull inte<br />
heller hemma. Huset stod alltså<br />
tomt.<br />
Strax efter att Lennart och Margit<br />
anlänt till Nyhem eftersöktes<br />
de i campingens högtalare – någon<br />
sökte dem i telefonen. Det<br />
var en granne i byn, Vera Johansson,<br />
som berättade att ett<br />
flygplan störtat i familjen Petterssons<br />
trädgård! Lennart fick<br />
sätta sig i bilen och köra de 22<br />
milen hemåt utan att veta om<br />
han hade något hus kvar att<br />
komma hem till…<br />
Vera Johansson minns hur det<br />
var; - ”Jag var hemma i köket<br />
och hörde ju att det var flygövning,<br />
och så hördes en fruktansvärd<br />
smäll! Man förstod genast<br />
att det var något med flygplanen”,<br />
berättar hon. ”När jag tittade<br />
ut såg jag eld och rökpelare<br />
stiga mot himlen”. Sonen Håkan,<br />
då 14 år, trodde det var en<br />
bomb som small. Vera var den<br />
som larmade SOS, och snart<br />
kom både brandkår och militär.<br />
Lennart skrattar lite när han<br />
minns bilköerna som gick genom<br />
byn när han kom hem.<br />
- ”Det var så mycket folk”, berättar<br />
han, ”och hela gatan var<br />
full av bilar, säkert flera kilometer”!<br />
Man kan nog föreställa<br />
sig lättnaden när han såg att<br />
huset stod kvar där han lämnat<br />
det. Dock såg trädgården annorlunda<br />
ut, några meter ifrån huset<br />
låg t ex landningshjulet och på<br />
andra sidan låg delar av stjärtpartiet.<br />
Brinnande vrakdelarna<br />
hade landat runt hela huset.<br />
Militären upprättade högkvarter<br />
i tält på åkern och försökte därifrån<br />
få klarhet i vad som hänt<br />
och spärrade av området runt<br />
familjen Petterssons hus. Både<br />
familjens medlemmar och besökare<br />
till dem fick legitimera<br />
sig och ange sina ärenden innan<br />
de släpptes igenom avspärrningarna.<br />
Några obehöriga släpptes<br />
minsann inte in.<br />
”Det var så mycket folk och hela gatan var full av bilar, säkert flera kilometer”!<br />
Lansenplanets motor slog ner precis vid trappan till familjen Petterssons villa,<br />
studsade över taket och hamnade på andra sidan igen.<br />
Lennart och Margit berättar vidare;<br />
- ”I Linneas sovrum hade<br />
en motordel flugit in genom<br />
fönstret och låg i sängen tillsammans<br />
med mängder av glasbitar.<br />
Det var glasbitar från fönstret<br />
överallt och på plåttaket på utbyggnaden<br />
låg en annan bit av<br />
motorn och snurrade och glödde<br />
fortfarande. Det var skador på<br />
plåttaket, flera fönster hade gått<br />
sönder. Sonen Ernie hade en<br />
Opel parkerad på tomten, och på<br />
biltaket landade en plåtbit som<br />
sänkte takhöjden väsentligt”!<br />
Närmaste dåvarande grannen,<br />
Märta Nilsson, hade minuten<br />
före haveriet varit ute och hängt<br />
tvätt i trädgården. När vrakdelarna<br />
flög runt landade en metallbit<br />
i en av de upphängda dukarna!<br />
Hade hon varit kvar när<br />
delarna flög omkring hade hon<br />
inte klarat sig utan att bli träffad<br />
hon också.<br />
- ”Det låg vrakdelar utspridda i<br />
flera kilometers omkrets”, berättar<br />
Lennart. ”Jag körde runt med<br />
traktorn i hela dagen och samlade<br />
flygplansdelar”.<br />
Det var folkvandring till Skruvemåla<br />
varenda söndag i månader<br />
efter kraschen. Människor<br />
kom från när och fjärran och<br />
letade souvenirer i området att<br />
plocka med sig hem.<br />
Att ingen människa kom till<br />
skada är nog i det närmaste att<br />
betrakta som ett mirakel! Att<br />
Lennart och Margits hus stod<br />
tomt denna dag, att Boris valde<br />
att vänta med gräsklippandet, att<br />
Märta Nilsson hann in efter att<br />
ha hängt sin tvätt, att inga barn<br />
var ute och lekte på tomten…<br />
De två piloter som flög planet<br />
räddade sig genom att skjuta<br />
sig ut och fallskärmshoppa över<br />
Kringlemåla i sista sekunden. På<br />
Nålstens Vänners hemsida står<br />
att läsa att den ena ”uppvinschades<br />
från plats högstammig skog<br />
med hjälp av ytbärgare” och att<br />
den andre ”togs ombord efter<br />
landning kalhygge”. Det var ett<br />
bränslefel som utlöste motorhaveriet<br />
och piloterna försökte få<br />
planet att gå ner i Transjön, men<br />
vid uthoppet tog planet ny kurs.<br />
När det sedan slog ned brakade<br />
det rätt i en kraftledning vilket<br />
gjorde att det ändrad kurs ytterligare<br />
en gång.<br />
- ”Hade planet inte slagit ner i<br />
kraftledningen så hade det förmodligen<br />
farit rätt in i byn” berättar<br />
Vera. ”Då skulle det inte<br />
slutat så lyckligt som det gjorde…”<br />
Skruvemåla är kanske inte den<br />
plats man väljer att bosätta sig<br />
på om man vill befinna sig i<br />
händelsernas centrum och fylla<br />
livet med spänning. Men då,<br />
under några veckor sommaren<br />
1971, var det nog en av de mer<br />
händelserika platserna i landet!<br />
Gullabo SKF 2a i Dina-Cuppen<br />
- av Joel Joelsson<br />
Dina-Cupen är en lagtävling<br />
för luftgevärsskyttar i ålden<br />
9-15år som sponsras av Sydost<br />
Försäkringar. Efter tre kvalomgångar<br />
kvalificerade sig<br />
Gullabo SKF till finalen där laget<br />
kom på en 2aplats endast<br />
1,5 poäng efter segrande lag.<br />
Innebandy<br />
initiativtagare<br />
väntar fortfarande<br />
på extra<br />
spelare<br />
- av Roland Feith<br />
Det är torsdag, klockan är<br />
åtta på kvällen. Ute är mörkt<br />
och kallt. Men inne i Gullabo<br />
gymnastiksal är det varmt!<br />
Där finns tre – ibland fyra<br />
– killar som spelar innebandy<br />
och har roligt. Det saknas<br />
dock flera spelare för att det<br />
ska bli riktigt kul med bollen<br />
och klubban!<br />
”Vi började redan i januari och<br />
flera har sagt att det skulle vara<br />
kul att komma med, men än är<br />
det bara vi som springer runt<br />
här…” säger de. De har hängt<br />
upp affischer på olika ställen,<br />
men det verkar som ingen har<br />
I finallaget ingick följande skyttar<br />
,Oskar Jonsson ,Kent Joelsson,<br />
Oskar Bondesson och Maria<br />
Bondesson samt lagledare<br />
Håkan Bengtsson. Kent Joelsson<br />
fick dessutom pris för tävlingens<br />
högsta resultat 213,6 poäng.<br />
sett dem. Och det skulle behövas<br />
fler deltagare. ”Ibland är vi<br />
bara två och då spelar vi pingis…<br />
Det är också roligt men det<br />
är ju inte riktigt meningen. Vi<br />
hoppas att folk ska börja dyka<br />
upp. Alla är välkomna!”<br />
Så… återigen:<br />
Gullabo Innnebandykväll<br />
Gullaboskolans gymnastiksal<br />
Torsdag kl. 20:00 - 21:30<br />
Inomhussäsongen<br />
i fotboll för<br />
Gullabo/Gullaboås<br />
- av Jörgen Håkansson<br />
Idrotts<br />
Nyheter<br />
Nu är inomhussäsongen slut för vårt seniorlag Gullabo/Gullaboås.<br />
Vi har medverkat i fyra inomhuscuper och den första cupen var i slutet<br />
av december i Kalmar sporthall. I vår grupp deltog Smedby, Nybro<br />
och Kalmar FF Old stars. Det var tuffa matcher och det slutade<br />
med två förluster och en oavgjord match, mot KFF Old stars.<br />
Nästa inomhuscup gick av stapeln i Nybro i början av januari. Där<br />
gick det betydligt bättre och vi vann länsturneringen! Vi vann över<br />
Tvärskog i kvartsfinalen med 4-1, i semifinalen slog vi Nickebo med<br />
4-1 och i finalen vann vi över Vissefjärda med 3-2.<br />
Helgen efter Nybro åkte vi till en cup i Emmaboda där vi kom på en<br />
fin tredjeplats. Fredrik Svensson vann skytteligan i denna cup och<br />
blev även vald till turneringens bäste spelare. Grattis Fredrik !!<br />
Vi avslutade sedan inomhuscupspelet med att deltaga med två lag i<br />
kommunturneringen i Torsås den 10 februari. Där kom våra lag på<br />
en andra respektive fjärde plats.<br />
Nu är det full fart på träningarna utomhus och eftersom vintern har<br />
varit så mild startade vi direkt på gräs i Gullaboås. Det är bra uppslutning<br />
och god stämning på träningarna och det är väldigt skönt att<br />
vi inte behöver träna på stenmjölsplanen i Torsås.<br />
Träningsmatcherna är i full gång och följ gärna hur det går för oss<br />
under försäsongen på våra hemsidor, www.<strong>gullabo</strong>sk.com samt<br />
www.<strong>gullabo</strong>asif.com.<br />
Just nu planerar vi för ett träningsläger i Danmark den 10-13 april.<br />
Vi är 35 st som har anmält oss till lägret så detta ser vi verkligen<br />
fram emot.<br />
Vi kommer att deltaga i Smålandscupen i år där vi möter Bodabruk,<br />
Örsjö och Norra Tång som är med i vår grupp.<br />
Seriepremiären inleds för vårt B-lag den 25/4 kl 18.30 mot IFK Kåremo<br />
på hemmaplan. A-laget spelar sin premiär den 26/4 kl 15.00<br />
hemma mot Tvärskogs IF och C-laget startar sitt seriespel borta mot<br />
Vissefjärda GIF den 27/4 kl 17.00.<br />
Välkomna till våra fotbollsarenor under säsongen 2008 !
Gullabo Tidningen, mars ‘08<br />
Cykel<br />
acrobatik<br />
Visst kan man skratta åt mångt och mycket<br />
om man har humor och barnasinne<br />
och än jag ler åt ett gammalt minne<br />
från min ungdom för längesen.<br />
Jag stod på bryggan vid mejeriet<br />
en sommardag; jag var nitton vårar<br />
och jag skrattade mej till tårar<br />
åt en kostlig och dråplig syn.<br />
Klädd i svartrock och snäva byxor<br />
en äldre prästman besteg sin cykel<br />
men slant och måste till slynglars gyckel<br />
ta om försöket gång på gång.<br />
Vad var Chaplin och Buster Keaton<br />
mot den värdige lantprelaten<br />
i tjänst hos kyrkan och svenska staten<br />
men mäkta komisk uti sitt språng!<br />
Hans tjänstefordon. en gammal Crescent<br />
var antikverad och hög i ramen<br />
och obekväm för en prästlekamen<br />
som stelnat till i sitt lärda kall.<br />
Där satt en pinne i bakhjulsnavet<br />
som gubben steg på vid själva starten.<br />
Med långa krumsprång han drev upp farten<br />
men slant med foten och kom på fall!<br />
Ytterst nära han klarat språnget<br />
och kommit över med högerbenet.<br />
I stället slog han sig styggt i grenet<br />
och grina’ illa, naturligt nog!<br />
Alltmera bister och sammanbiten<br />
både andra och tredje gången<br />
men det var lögn han kom över ’stången’<br />
fast flera lymlar stod där och log!<br />
Men skam att ge sej, och trägen vinner;<br />
han kom i sadeln vid fjärde språnget.<br />
Och därmed var ju vårt nöje gånget<br />
....intet varar i evighet!<br />
Och snart försvann han bortom kröken<br />
med skörten flaxande käckt i draget.<br />
Kyrkoherden som vunnit slaget<br />
sköt iväg som en svart raket!<br />
VELO<br />
#<br />
Glad<br />
Påsk<br />
på er alla!!<br />
12<br />
Gullabo a l l t i s k o g e n<br />
Kolofon<br />
Redaktion:<br />
Pamela Nilsson, Lena Persson,<br />
Marita Ehrnborg, Ann-Christin<br />
Gustavsson, Roland Feith<br />
Fotografi:<br />
Pamela Nilsson, Roland Feith,<br />
Ann-Christin Gustavsson,<br />
Lena Persson, Marita Ehrnborg,<br />
Magnus Lager<br />
Layout:<br />
Roland Feith<br />
Stor tack:<br />
Søren Berg<br />
Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå vill ha<br />
Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration kostar 100 kr<br />
om året, och då skickar vi <strong>tidningen</strong> direkt hem till dig.<br />
Mejla oss på <strong>tidningen</strong>@<strong>gullabo</strong>.se eller klipp ut kupongen och<br />
skicka den direkt till oss!<br />
Gullabo Sockenstämma<br />
Gullabovägen 55<br />
385 92 Gullabo<br />
o Ja, jag vill också ha Gullabo Tidningen!<br />
Namn: _____________________________________<br />
Adress: _____________________________________<br />
Postnr.: _____________________________________<br />
Postort: _____________________________________<br />
Underskrift: _____________________________________
Change language