You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
I dettta numret:<br />
Gullabo G Tidningen<br />
ullabo<br />
a l l t i s k o g e n<br />
Gullabo, Edition oktober ’09<br />
Teamwork<br />
i myllan<br />
- av Linda Eriksson<br />
Är de två som är ett eller<br />
hur ligger det till?<br />
Nej de är två med var<br />
sitt.<br />
Dem jag menar är, Anneli<br />
Bondesson med sitt<br />
företag Öjebomåla trädgård<br />
som hon startade<br />
2005 och Annika Wisbrant<br />
med ANWI trädgård<br />
som hon startade<br />
2008.<br />
Båda har gått samma<br />
utbildning på Skärva i<br />
Karlskrona men med lite<br />
olika inriktningar. Utbildningen<br />
var uppbyggd<br />
i blockform där grundkunskaperna<br />
blir samma<br />
men sedan har man möjlighet<br />
att specialinrikta<br />
sig inom olika områden.<br />
Anneli inriktade sig mot<br />
kultur och skötsel medan<br />
fortsättning på sida 3 ><br />
För att det finns allt i skogen, även nyheter!<br />
EM Elin<br />
i Kroatien<br />
sida 2 sida 8/9<br />
Möjligheternas<br />
Gullabo realiserat!<br />
- av Joel Parde<br />
Detta nyligen avslutade förstudieprojekt<br />
har nu även rent praktiskt realiserat<br />
några målsättningar, som från<br />
början enbart varit avsedda att studeras.<br />
Förstudier är naturligtvis viktiga i sig<br />
men vi, som arbetat med projektet, tyckte<br />
att det verkligen fanns ett behov av att<br />
också kunna visa på ett antal rent konkreta<br />
åtgärder, för att mer direkt synliggöra<br />
och tillgängliggöra våra stora natur-<br />
och kulturvärden.<br />
Därför kan vi boende och besökare till<br />
vår bygd nu även njuta av och upple-<br />
Slöjdmässan<br />
2009<br />
va en för Gullabo alldeles egen orienteringstavla.<br />
Orienteringstavlan som nu<br />
kan beskådas vid den lilla rastplatsen<br />
mitt i Gullabo<br />
Dessutom en turistfolder – På upptäcktsfärd<br />
i Gullabobygden som, in likhet med<br />
orienteringstavlan, också innehåller en<br />
egenhändigt ritad turistkarta, bygdens<br />
besöksmål och våra två nya cykelleder<br />
Dackeleden och Gullaboleden. Vardera<br />
på några mil och som binder samman<br />
bygdens befintliga natur- och kulturhistoriska<br />
miljöer och samtidigt beskriver<br />
Gullabos historia och Nils Dackes spännande<br />
liv. Båda lederna har nu även för-<br />
fortsättning på sida 2 ><br />
Nu behövs<br />
vässade<br />
armbågar!<br />
- av Joel Parde<br />
sida 3<br />
Från Bökmerås<br />
till<br />
Matsleven<br />
Nu är den här – Hembygdsföreningensunika<br />
dokumentation om<br />
Gullabos lanthandelshistoria<br />
I mitten av 1800-talet<br />
upphörde stegvis det så<br />
kallade näringsfrihetsförbudet.<br />
Därmed upphörde<br />
också skråväsendet<br />
och det blev nu<br />
tillåtet för privatpersoner<br />
att öppna och driva<br />
detaljhandel även ute<br />
på landsbygden runt om<br />
i Sveriges avlånga land.<br />
Dessa handelsbodar kom<br />
att få en mycket stor betydelse<br />
inte bara för vår<br />
bygds varuförsörjning<br />
utan även som sociala<br />
och kulturella kontaktcentrum.<br />
Det som gör boken så<br />
intressant är att i Gullabo<br />
socken blev engagemanget<br />
att driva lanthandel<br />
särskilt starkt och<br />
Du kommer säkert ihåg<br />
många av de handelsbodar<br />
eller diverseaffärer<br />
som en gång fanns runt<br />
om i våra byar. Lanthandlarna<br />
fanns inte bara<br />
fortsättning på sida 6 >
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
... och<br />
bena blir<br />
fulla av<br />
spring<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
En strålande sol bäddade varsamt<br />
in prästgårdens trädgård<br />
i Gullabo i kärleksfull<br />
sommarglädje, lagom till förskolebarnen<br />
(1-5-åringarna)<br />
skulle ha sin sommar/avslutningsfest.<br />
Jag kom dit precis när barnen<br />
skulle sjunga för sina föräldrar<br />
och anhöriga, som satt uppradade<br />
på stolar för att se och lyssna.<br />
Barnen stod samlade framför<br />
dem och skulle precis börja<br />
sjunga när ett piggt litet barnbarn<br />
ropade ”Sitt still nu, morfar!”.<br />
Morfar satt still. Vi var stilla allihop,<br />
utom när vi applåderade.<br />
Barn är så härliga - några sjunger<br />
för kung och fosterland, andra<br />
sjunger med munnen stängd....<br />
alla deltar på sitt vis.<br />
Därefter skickades de vuxna<br />
ut på tipsrunda och barnen<br />
fick varsin skattkarta. Med<br />
viss hjälp av personalen lyckades<br />
de hitta en ”skattkista” i ett<br />
busksnår. Glädjen var stor när<br />
fröken Ann-Christin öppnade<br />
fortsättning på sida 6 ><br />
Gu labobor ute i världen att gå in i en vägg när vi klev ur<br />
- av Elin Karlsson (Gullabo SKF)<br />
Den 12 juli startade Jag, Erika<br />
Bengtsson och Martin Olsson<br />
vår resa mot Kroatien för att<br />
skjuta Junior EM. När vi fick<br />
reda på att vi skulle få ställa<br />
upp i Junior EM blev vi självklart<br />
väldigt glada, men det<br />
var något extra när tre stycken<br />
från Gullabo fått chansen<br />
att tävla för de blå gula färgerna.<br />
Utav hela Junior landslaget var<br />
3 av 6 från Gullabo. Det tycker<br />
jag i sig är väldigt coolt. Damjuniorlaget<br />
bestod av Erika, jag<br />
och Hanna Säker från Skoga-<br />
Ekhärad. Herrjuniorlaget bestod<br />
av Martin, Christofer Svensson<br />
från Brönnestad och Emil Jonsson<br />
från Gällivare.<br />
Väl framme vid flyget skulle vi<br />
göra en säkerhetskontroll och<br />
när man har vapen med sig är<br />
det inte alltid så enkelt som det i<br />
vanliga fall är, men det gick bra<br />
till slut. När vi kommit fram till<br />
flygplatsen i Zagreb visade det<br />
sig att våra grejer inte kommit<br />
med flyget. Alla blev självklart<br />
lite nervösa, eftersom att vi tjejer<br />
skulle ha vår träning dagen<br />
efter.<br />
Vi fattade ett gemensamt beslut,<br />
om att ta oss den fyra timmars<br />
långa resa till tävlingsorten,<br />
Osijek, som ligger i norra Kroatien<br />
och vänta där på vårt värdefulla<br />
bagage.<br />
När vi dagen efter kom ner för<br />
att äta frukost hade våra grejer<br />
kommit och alla drog en lättnadens<br />
suck. Vi åkte sen till skjutbanan<br />
och den såg riktigt bra ut<br />
och den kändes förvånansvärt<br />
sval, trots att det kändes som<br />
flygplanet dagen innan. Vi sköt<br />
några skott var för att känna på<br />
banan inför morgondagen.<br />
Efter det åkte vi tillbaka till hotellet<br />
för att ligga och slappa<br />
lite, sängen lockade oss ganska<br />
tidigt den kvällen, man var fortfarande<br />
väldigt trött efter resan.<br />
Hela resan dit tog nästan 20 timmar.<br />
Klockan 09.00 den 14 skulle vi<br />
damjuniorer skjuta vår 60 skott<br />
ligg match. Vi kom dit i god tid<br />
och kände oss väl förberedda.<br />
Klockan blev 9 och vi startade.<br />
Ungefär 1 timme och 15 minuter<br />
senare var vi klara och vi reste<br />
oss upp från våra skjutplatser<br />
och ingen av oss anade vad de<br />
bakom skulle säga till oss. Våra<br />
resultat blev Erika 591, Hanna<br />
Säker 591 och jag 589. Det vi<br />
fick reda på var, att vi hade vunnit<br />
EM-guld i lag och att vi hade<br />
slagit världsrekord.<br />
Våra hakor var troligen nere i<br />
källaren någonstans. Det gamla<br />
rekordet var 1770 och det nya<br />
lyder 1771. Jag åkte även på att<br />
göra en dopingkontroll, en mindre<br />
trevlig upplevelse.<br />
Herrjuniorerna sköt även de 60<br />
skott liggande. Men där kom<br />
Martin inte till final, men gjorde<br />
en proffsig genomförd tävling.<br />
Christofer Svensson från Brönnestad<br />
tog en silver medalj.<br />
15 juli var det dags för damjuniorernas<br />
halvmatch som består<br />
av 20 skott liggande, 20 stående<br />
2<br />
och 20 knästående. De resultaten<br />
vi gjorde den dagen ska man<br />
nog ta och glömma.<br />
Den här dagen var det även Martins<br />
födelsedag, så vi tvingade<br />
upp honom på prispallen och<br />
hurrade för födelsedagsbarnet.<br />
Denna dag var damjuniorernas<br />
sista dag, så på kvällen passade<br />
vi på att äta guld middag<br />
med hela gänget. Vi tog avsked<br />
av alla på kvällen eftersom att vi<br />
skulle åka från hotellet klockan<br />
06.00 på morgonen efter.<br />
Herrjuniorerna skulle den 16:e<br />
skjuta sin helmatch och den består<br />
av 40 skott i respektive<br />
ställning. Herrarna skötte sig<br />
bra Martin hade 1138p även de<br />
andra gjorde bra insatser. Tyvärr<br />
hade vi redan åkt hem så vi fick<br />
inte se dem skjuta, men de klarade<br />
sig bra utan oss.<br />
Vi hade en helt otroligt rolig<br />
resa, med en massa skoj även utanför<br />
skjutbanan. Det enda som<br />
man kan ”klaga” på är att det var<br />
helt sjukt varmt. Men jag skulle<br />
vilja tacka alla som var med för<br />
en väldigt trevlig resa!
3 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
fortsättning av sida 1 ><br />
Annika satsade lite mer på stenläggning<br />
och design. Detta gör<br />
att de kompletterar varandra utmärkt<br />
och säger själva att de är<br />
som ett ”dåligt äktenskap”.<br />
De samarbetar på de flesta jobb<br />
men mindre skötseluppdrag och<br />
en del rådgivning gör dom var<br />
för sig. Med breda kunskaper<br />
inom allt från skogsavverkningstenläggning-ritning-beskärning<br />
till skötsel och gräsklippning,<br />
vänder dom sig till en bred<br />
kundkrets från företag till privatpersoner.<br />
Förutom sin egen kompetens<br />
och arbetsglada sätt så har de<br />
också all utrustning som krävs.<br />
Behövs det större doningar som<br />
stora grävmaskiner hyrs SEAB<br />
in som i gengäld hyr in dem till<br />
diverse jobb.<br />
På min fråga om vad dom gör<br />
på vintern, då vi vanliga trädgårdspåtare<br />
drömmer om vårens<br />
projekt, svarade de: då har vi ju<br />
snöskottning, sandning, trädfällning,<br />
röjning planering och ritning.<br />
Nej dom saknar varken arbete<br />
eller energi.<br />
Helt inriktade på att starta eget<br />
redan när de började sina utbildningar<br />
och Annelies tankar<br />
om 50% skötselarbete och 50%<br />
på egna växthuset jämte Annikas<br />
tanke, fyra dagar arbete med<br />
Anneli och en dag till ritningar<br />
och pappersarbete, blev ganska<br />
snart 100% jobb ute tilsammans.<br />
Annelis jobb med växthuset och<br />
Annikas ritningsuppdrag utförs<br />
naturligtvis också men då på<br />
kvällar och helger.<br />
Några exempel, skötsel av kalmartravet,<br />
utbildning av kyrkogårdspersonal<br />
och välbesökt<br />
trädgårdstemaanläggning på<br />
Gullabo slöjdmässa. Detta ihop<br />
med mer ”vanliga” skötsel- och<br />
anläggningsuppdrag kan listan<br />
göras lång.<br />
Reaktionerna på att det är två<br />
tjejer som kommer är odelat positiva<br />
och som de själva säger är<br />
största behållningen att alla är<br />
glada när vi kommer och även<br />
när vi går. Vem vill inte ha ett<br />
sådant jobb?<br />
Så dessa två med var sitt, verkar<br />
vara en mycket lyckad kombination.<br />
Härligt att dom finns i vår<br />
byggd!<br />
Nu behövs väs-<br />
sade armbågar!<br />
- av Lena Persson<br />
Inom kristdemokraterna diskuteras möjligheterna till en avstyckning<br />
av prästgårdstomten för att därefter kunna sälja<br />
fastigheten igen och låta barnomsorgen behålla en del av<br />
tomten. Deras tanke är att man i så fall inrättar Naturförskola<br />
och låter barnen ha kvar sin innemiljö i Stationshuset.<br />
Detta är inget beslut man tagit<br />
än, men man ”undersöker” saken.<br />
Man menar att man prioriterar<br />
att kunna ha kvar både<br />
skola och barnomsorg i Gullabo<br />
men på så sätt anpassar sig<br />
till rådande ekonomiskt läge.<br />
Kort sagt – man undersöker i<br />
praktiken hur man kan behålla<br />
läget som det är idag men med<br />
mindre prästgårdstomt.<br />
I Barometern den 3 oktober<br />
säger Sören Bondesson (s)<br />
att han är ”tveksam till att vi<br />
kan ta prästgården i bruk” och<br />
syftar även han på det ekonomiska<br />
läget i kommunen. Kort<br />
sagt – glöm prästgården.<br />
Man pratar om det ekonomiska<br />
läget men ingen, ingen talar<br />
om den egentliga situation<br />
som råder inom barnomsorgen<br />
i Gullabo sedan tre år tillbaka.<br />
Ingenstans pratar någon<br />
om att barnen vistas i en miljö<br />
som Arbetsmiljöverket har<br />
dömt ut. Ingenstans pratas det<br />
om att personalen inte längre<br />
har förutsättningar att utöva<br />
den pedagogiska verksamhet<br />
man är där för. Fritidsbarnen<br />
har i princip ett bord och en<br />
hörnsoffa till förfogande. Hur<br />
många teckningar och pärlplattor<br />
kan man göra under ett<br />
läsår? Var tog snickeriet, teaterscenen,<br />
låssasfrisören och<br />
vävstolen vägen? De får inte<br />
plats… Situationen på förskolan<br />
är inte bättre.<br />
Hur många av dem som ”tvekar”<br />
eller vill behålla nuvaran-<br />
de situation har ens varit där<br />
och informerat sig om hur det<br />
egentligen ser ut idag?<br />
Arbetsmiljöverkets kritik har<br />
man bemött genom att hänvisa<br />
till att lösningar är på väg genom<br />
Prästgården. Men Prästgården<br />
är det ju tveksamt om<br />
man kan ta i bruk…? Hur löser<br />
man detta?<br />
Det är ingen som kräver att<br />
man bygger någon lyxmiljö<br />
för barnen i Gullabo. Ingen har<br />
bett om något extraordinärt av<br />
något slag. Vad vi kräver är en<br />
barnomsorg i lokaler som är<br />
godkända av Arbetsmiljöverket<br />
och som lever upp till normal,<br />
svensk standard. Samma<br />
som man har i alla andra kommuner<br />
i landet idag. En miljö<br />
där man kan ge våra barn den<br />
pedagogiska verksamhet de<br />
har rätt till. Det är det budskapet<br />
vi alla måste hjälpas åt att<br />
föra fram till tveksamma och<br />
åsiktsbytande politiker. Det<br />
angår oss alla – fungerande<br />
skola och barnomsorg är två<br />
av grundstenarna för bygdens<br />
överlevnad.
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
Det var en vanlig lördag i oktober<br />
månad och hösten hade<br />
kommit till byn. Regnet stod<br />
som spön i backen och löst sittande<br />
blad på de färgprunkande<br />
träden bjöds in i en virvlande<br />
dans av vinden. Den blygrå<br />
himlen speglade sig i vattenpölarna<br />
och passade samtidigt<br />
på att utöka spegelytorna.<br />
Vad gör man i Gullabo en så´n<br />
här dag? Och vad tänker folk om<br />
hösten? Jag bestämde mig för att<br />
gå ut och undersöka saken. Jag<br />
klädde på mig ordentligt, lager<br />
på lager, med gummistövlar och<br />
Sofie Wiberg från Kyrkebo tycker<br />
att hösten är trist men vacker.<br />
”Jag ägnar mig åt att sy och<br />
handarbeta - även på hösten!”<br />
En höstdag i Gullabo<br />
regnställ i det yttersta skiktet.<br />
Ett stort vitt partytält stod uppställt<br />
vid världsrekordssleven<br />
nerom affären - Gullabo Torghandel<br />
var igång, trots vädret!<br />
Det är eldsjälar inom Gullabo<br />
Sportklubb, bl.a. Bengt Eriks-<br />
Camilla Persson, expedit i Matsleven,<br />
föredrar våren men tillägger att det<br />
kan vara skönt att passa på att vara<br />
inomhus och mysa med tända ljus.<br />
son, Rikard Bondesson och Erik<br />
Bondesson, som i samarbete med<br />
olika lokala näringsidkare arrangerar<br />
enklare försäljning och<br />
motionsbingo för allmänheten.<br />
Jag kunde inte motstå att köpa<br />
nyplockade kantareller och en<br />
påse kanelbullar, det senare till<br />
Kanelbullens Dag dagen därpå.<br />
Familjen Johansson från Fagerke tar itu med frågeformuläret. De tycker att<br />
hösten är ok när det inte regnar, att den är skön när solen skiner.<br />
Därefter gick jag Bingo-rundan,<br />
som den här dagen ringlade sig<br />
upp till Gullabo Hembygdspark.<br />
Jag träffade flera ihärdiga småbarnsfamiljer<br />
som kryssade<br />
nummer och svarade på frågor<br />
i barnens frågeformulär. Jag beundrar<br />
deras envishet och sätt att<br />
följa devisen ”Det finns inget dåligt<br />
väder, bara dåliga kläder”.<br />
Bingo-promenaden gav ingen<br />
vinst, men däremot bytte jag<br />
några ord med dem jag stötte på.<br />
Sett i ett större sammanhang är<br />
ju faktiskt gemenskap viktigare<br />
än Bingo-vinster...<br />
Under promenaden såg jag att<br />
affären Blommorna firade 1-år-<br />
Emil Olsson från Glosebo ogillar när<br />
det regnar. Han kan tänka sig att<br />
stanna inomhus och laga god mat.<br />
4<br />
sjubileum, så jag bestämde mig<br />
för att styra kosan dit. Där var en<br />
jämn ström av kunder som passade<br />
på att ta sig en titt på de extraerbjudanden<br />
som erbjöds dagen<br />
till ära. De liksom jag betraktade<br />
färggranna utomhus- och inom-<br />
Erik Bondesson svarade snabbt: ”Hösten<br />
kan vi hoppa över!” Han medgav<br />
dock att man får mer tid över till att<br />
umgås med vänner när fotbollssäsongen<br />
är över framåt höstkanten.<br />
husväxter, vackra ytterkrukor,<br />
ljuslyktor och andra dekorativa<br />
ting att ge bort eller glädja sig<br />
själv med i höstmörkret. Butiksägarinnan<br />
Silvia den Hartog bjöd<br />
på kaffe och hembakad äppelkaka,<br />
och det var ju inte svårt att<br />
tacka ja till. Jag fick också chan-
5 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
sen att praktisera min skolengelska<br />
med ett par besökande holländare.<br />
De berättade bl.a. att i<br />
Holland var träden fortfarande<br />
gröna, vi var lite före med hösten<br />
här i Sverige. Annars gillade<br />
de den här tiden av året, varje<br />
årstid har sin speciella tjusning,<br />
tyckte de. Jannice, holländska<br />
och syster till besökarna, numera<br />
boende i Trankvill med sin<br />
familj, höll med, medan maken<br />
Frank inte alls gillar hösten.<br />
Sedan var det dags för mig att<br />
gå till Matsleven, Gullabos egen<br />
livsmedelsaffär. Utanför butiken<br />
hade Jenny Johansson, butiksföreståndaren,<br />
ställt iordning en<br />
vacker höstdekoration bestående<br />
av pumpor, höstväxter samt ljuslyktor.<br />
Inspirerad av de varma<br />
höstfärgerna klev jag in i affären<br />
för att ställa mina frågor.<br />
Summa summarom så var svaren<br />
spridda inom ett brett register,<br />
från att ha hösten som favoritårstid<br />
till att helt enkelt hoppa<br />
över den här perioden på året.<br />
Positivt är dock att alla hittar<br />
en lösning för att kunna njuta<br />
av hösten - mysa inomhus med<br />
tända ljus, läsa böcker, njuta av<br />
lugnet efter den intensiva sommaren,<br />
umgås med vänner, njuta<br />
av höstpromenader med klarblå<br />
himmel och färgsprakande natur<br />
samt laga och äta god mat.<br />
Allt enligt hälsoexpertisens råd<br />
för att vi ska må bra även när det<br />
blir mörkare och kyligare ute.<br />
Blom- och presentbutiken firade<br />
1-årsjubileum.<br />
Möjligheternas Gullabo realiserat!<br />
> fortsättning av sida 1 Gullaboleden, en resa genom<br />
setts med skyltar för invisning<br />
samt information om de olika<br />
besöksmålen i anslutning till lederna<br />
Vår nya turistfolder<br />
Fortfarande återstår lite ”småfix”<br />
längs våra leder, men varför<br />
inte passa på att njuta av en trevlig<br />
höstutflykt längs…<br />
Dackeleden, en historisk resa<br />
i Nils Dackes fotspår på dryga<br />
tre mil, där Du får Dig till livs<br />
Dackes spännande och tämligen<br />
våldsamma liv från fogdemordet<br />
vid Troxhult till dödskjutningen<br />
i Rabbeskogarna eller…<br />
Gullabos historia med sina modiga<br />
fem mil, som i sin tur låter<br />
Dig få uppleva allt från historierna<br />
runt bygdens tillkomst till<br />
knekten Lindmans spännande<br />
öden under Viborgska gatloppet.<br />
Ja, totalt finns ett fyrtiotal besöksmål<br />
att besöka och uppleva<br />
på plats.<br />
Flera har naturligtvis bidragit i<br />
detta omfattande utvecklingsarbete.<br />
Men ett särskilt tack ska<br />
riktas till Roland Feith, som på<br />
ett avgörande vis har varit behjälplig<br />
med olika layout- och<br />
ritningsarbeten, Gullabos skolelever<br />
som under Ann-Chat-<br />
rin Schaefers ledning ritat alla<br />
fina teckningar samt Hannelore<br />
Niestroy och Lyn Lundgren<br />
som hjälpt till med översättningarna<br />
– Tack Roland, Hannelore,<br />
Lyn, Bertil, Stig, Anki<br />
och alla elever!<br />
Inget av allt detta hade varit<br />
möjligt om inte bygdens föreningsliv<br />
och företagare ställt<br />
upp och nästan mangrant stöttat<br />
detta utvecklingsarbete ekonomiskt.<br />
Som ett litet tack har vi<br />
därför försökt att marknadsföra<br />
dessa bygdens ”nav” på såväl<br />
orienteringstavlan som i turistfolder<br />
- Tacka dem genom att<br />
stödja bygdens företagare och<br />
föreningar.<br />
Över åtta mil härliga cykelleder med olika besöksmål
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Från Bökmerås<br />
till Matsleven<br />
den tiden, relativt välbefolkade<br />
skogsbygder, för att här starta en<br />
affärsrörelse.<br />
Boken har som främsta fokus att<br />
skildra verksamheten, efter näringsfrihetens<br />
införande under<br />
mitten av 1800-talet, i och kring<br />
våra lanthandlar med dess handelsmän<br />
samt att ge läsaren en<br />
inblick i hur det var att driva en<br />
lanthandel under sent 1800- och<br />
tidigt 1900-tal.<br />
För bokens tillkomst ska vi<br />
i bokredaktionen.<br />
Arbetet om Gullabos lanthandelshistoria<br />
är naturligtvis inte<br />
slutfört i och med detta, utan<br />
vår utställning i hembygdsparken<br />
kommer även fortsättningsvis<br />
att hållas aktuell genom nya<br />
bilder, inventarier och anekdoter<br />
från en svunnen lanthandelstid<br />
i Gullabo. Allt för att kunna<br />
hålla detta unika material levande<br />
och tillgängligt för vår och<br />
kommande generationer.<br />
... och bena blir<br />
fulla av spring<br />
främst tacka Gullabo Hembygdsförenings<br />
bokredaktion,<br />
fortsättning av sida 1 ><br />
som inte bara skrivit boken utan<br />
även sökt och samlat in allt detta<br />
unika material, som vi hoppas<br />
ska ge stor läsglädje såväl<br />
fortsättning av sida 2 ><br />
i Gullaboby utan i snart sagt nu som för kommande genera- locket och barnen såg de glän-<br />
varenda omkringliggande by tioner. Ansvariga i denna bokresande guldpengarna som låg i lå-<br />
från Troxhult till Gullaboås och daktion har varit Anders Mardan. De förstod snabbt att Pippi<br />
även ute i våra minsta byar som cussen, Anne Johansson, Karin Långstrump hade varit där och<br />
på Hästmahultstorpen och i de och Ebert Gunnarsson, Len- lämnat en överraskning. Värdet<br />
numera helt öde torpruinerna i nart Nilsson, Åke Reinholdsson på pengarna steg när de insåg att<br />
Bökmerås, där Cissa Petersdot- samt undertecknad. Även Sven det var choklad inuti dem!<br />
ter kom att driva en liten han- ”Velo” Pettersson med sina fandelsbod<br />
fram till i början av förtastiska dikter och Stig Karls- När man står lite utanför och<br />
ra seklet.<br />
son med sin miljökunskap från iakttar saker och ting inser man<br />
flydda tiders handelsbodar, har vad som är värdefullt. Det är<br />
Ofta var det driftiga kvinnor och starkt bidragit till bokens läs- inte att ha en massa saker eller<br />
män från vårt sydliga grannlandvärde - Har Du ännu inte haft tillrättalagda, stereotypa miljöer<br />
skap Blekinge som tog sitt bo- möjlighet att skaffa boken kan - långt därifrån! Barnen sprang<br />
hag och flyttade upp till våra vid Du lättast göra detta hos någon runt i det gröna, några satt ner<br />
och pillade med - nej, undersökte<br />
- nå´t litet de hittat. Flera<br />
klättrade i träd och hängde<br />
på grenarna och en del höll till i<br />
sandhögen eller i lekstugan.<br />
Några barn var i växthuset och<br />
tittade på och försökte komma<br />
på vad det som växte därinne<br />
hette. Nå´t barn kollade in någon<br />
annans lillasyster - vad händer<br />
om man tar ut pluggen? Faktiskt<br />
bara ett enda stort leende!<br />
In med pluggen igen. Springa<br />
runt och jaga varandra är ju aldrig<br />
fel, när man har gott om utrymme,<br />
och att krypa in i buskage<br />
är en näst intill oslagbar<br />
syssla. Vissa passade på att hålla<br />
hårt i pappa eller mamma<br />
när han/hon ändå var där. Som<br />
vanligt när barnen är i den trädgården<br />
var det bara lusten och<br />
fantasin som satte gränser. Det<br />
kändes som om självaste Astrid<br />
Lindgren hade varit där och assisterat<br />
med sommargrönska,<br />
fågelkvitter, fladdrande fjärilar,<br />
blommor och bruna barnben<br />
6<br />
med småsår på. Säkert smålog<br />
hon i sin himmel när de tidigare<br />
klämde i med ”Idas sommarvisa”.<br />
Ett helt läsår har gått. Ett år<br />
med prat och tjat, sång och musik,<br />
rim och ramsor, pussel och<br />
spel, skratt och stoj, liv och<br />
kiv, skogsmulle/knoppar/knyttar,<br />
utflykter, målande, ritande,<br />
klippande,klistrande, gråt och<br />
tårar, kramar och pussar, iakttagande,<br />
jagande, klättrande, smygande,<br />
springande, hoppande,<br />
byggande, grävande, krypande,<br />
cyklande, lyssnande, hyssjande,<br />
vyssjande - allt kryddat med<br />
fantasi och känslor........ och regelbundna<br />
måltider!<br />
Ungefär som i våra arbetsliv...<br />
fast intensivare!<br />
Dagen avslutades med sång-<br />
och ringdans. Armar och ben<br />
for åt alla håll, och mormors lilla<br />
kråka hamnade alltid i diket<br />
innan man kommit till slutklämmen<br />
i sången.<br />
Jag tittade på ett av barnen och<br />
kunde inte annat än bli varm i<br />
hjärtat - hon såg så underbart<br />
lycklig ut där hon hängde i två<br />
svettiga nävar med håret i ansiktet<br />
, ögonen glittrade och<br />
hon skrattade med hela kroppen.<br />
Mamman berättade se´n att<br />
hon hade frågat henne vad det<br />
skulle stå på kortet som fröknarna<br />
skulle få. ”Skriv att jag äälskar<br />
dom!” var hennes spontana<br />
kommentar.<br />
Jag ska försöka komma ihåg de<br />
orden när jag sitter och försöker<br />
mig på nå´n snygg formulering<br />
till nå´n uppvaktning eller så. Svårare<br />
än så behöver det inte vara.<br />
Och finare kan det aldrig bli.
7 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Margit Pettersson i Skruvemåla gick tyvärr bort förra året. Men efter sig lämnade hon en ovärderlig skatt av nedtecknade<br />
berättelser, minnen och dikter. Hon har bland annat skrivit en hel del om hur det var förr i Skruvemåla och Gullabo, och<br />
här bjuder vi på ett av alla hennes alster...<br />
En 80-åring affärs historia tillända d 18.8.84<br />
av Margit Pettersson, Skruvemåla<br />
Det vari början av 1900-talet som min Farfar, Erik Gustafsson,<br />
började ta hem sill, saft och kaffe, och alltid var det nån<br />
som kom ifrån torp och gårdar och köpte av honom då<br />
Hushållen var ju stora men slantarna var små<br />
Här var gott om stora familjer, på både gårdar och torp,<br />
En skara på 10-12 barn, födde man upp utan sjåp,<br />
Visst var väl kosten ofta ensidig, men hade man potatis och sill<br />
och någon gång en fläskbit och mjölk och bröd därtill<br />
så gick det ju ändå att leva, man var idag och förnöjd,<br />
och slapp man bara att svälta så var ju det också en fröjd.<br />
År 1905 tog Faster Clara över, hon byggde ett nytt litet hus<br />
som också inrymde affären, och där såldes både såpa och snus<br />
och mjöl och sockertopp och kryddor, lampor och fotogen<br />
ljus och träskor och storvästar, som värde när stormen ven<br />
1933 utökades huset, affären blev rymligare<br />
fick ett skåp med glasdörrar framtill genom vilka man kunde se,<br />
de läckraste slickepinnar, karameller och choklad<br />
I skåpet intill låg falukorv och ost, margarin och fläsk på parad.<br />
Ja, så fanns det mycket annat, tyger och lakansväv<br />
dukar att brodera och stramalj som var styv och sträv,<br />
skjortor med lösa kragar, damasker och strumpeband<br />
hängslen med utbytbara tappar, skokräm, snören och borstar för<br />
både sko och hand.<br />
Faster Clara drev affären fram till fyrtiotre,<br />
Då tog Rut och Harry Olofsson över, blev dess nya ägare,<br />
De byggde det här huset, inredde såsmåningom affär och lagerlokal<br />
och sortimentet utökades efterhand för att fylla den tidens krav.<br />
I början av 50-talet såldes affären igen<br />
Ragnar Svensson från Slätafly blev då ägare till den,<br />
Han hade som biträde Karl Persson, som bakom disken stod<br />
vägde upp, paketerade och räknade samman med samma glada<br />
mod.<br />
Sen tog han över affären, blev en riktig ”Skruvemålabo”<br />
snart hittade han Greta, ett verkligt fynd må ni tro,<br />
Det var i september -53 som de bildade hjornelag<br />
familjen utökades till tre, och den storleken har den idag.<br />
Greta och Kalle har skött affären på ett föredömligt sätt<br />
ordning och reda i allting och ”rätt skall alltid vara rätt”<br />
För många har besöket i affären betytt mycket för varje dag<br />
när man gått ensam därhemma i köket är det skönt att få träffa folk<br />
och prata ett slag<br />
Och för oss stackare som har svårt att planera och tänka iförväg på<br />
Vad det är som man tvunget behöver för att arbetet färdigt få<br />
har det varit bra att ha affären så nära<br />
och för Kalle och Greta har det väl varit en ära ???!!!<br />
att få många besök varje dag. Vi hoppas ändå att vi varit till behag?<br />
Nu vill vi alla säga; Ett stort och hjärtligt tack<br />
för att ni gjort för oss i bygden, för tjänstvillighet och snack<br />
tack för allt ni gjort för oss här, även när vi varit till besvär,<br />
och kommit på era lediga stunder<br />
ni har ALLTID ställt upp för oss kunder.<br />
Visste ville vi haft affären kvar<br />
men vi är glada att ni inte far utan stannar kvar<br />
och visst är Kalle och Greta värda ett fyrfaldigt ”hurra”<br />
även om det inte är en glädjens, utan för oss alla en sorgen dag.<br />
De leve: hurra, hurra, hurra, hurra.
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Slöjdmässan 2009<br />
- av Pamela Nilsson<br />
Helgen den 18 och 19 juli var det den traditionella slöjdmässan i Gullabo. Mycket arbete och många förberedelser krävs för att få<br />
ett arrangemang som detta att fungera. Bygdens folk arbetade tillsammans och trots att vädret under vissa stunder lämnade mycket<br />
att önska så var de besökande mycket nöjda.<br />
Tidigt på lördag förmiddag och det är en del folk<br />
i rörelse i Gullabo.<br />
Många fina saker att titta på...<br />
Tvålarna från Höganäs såg ut som godis!<br />
Parkeringsvakterna på marknadsplatsen har fullt<br />
jobb.<br />
... och många trevliga människor att prata med.<br />
Sveriges Kultband har med tiden nästan blivit<br />
Slöjdmässans eget husband. Här spelar de till<br />
publikens klara uppskattning.<br />
8<br />
På väg upp mot Hembygdsparken och mässområdet.<br />
En alldeles äkta, smålänsk gärdesgård ( smaouläänsk<br />
järsgaou) under uppförande.<br />
Gilbert har gjort många meter runt om i vår<br />
bygd<br />
Två coola grabbar som skötte om glassförsäljningen.
9 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Vad vore väl en Slöjdmässa i Gullabo utan en<br />
riktig fika? Kaffe, läsk och goda kakor...<br />
Kommersen i den lilla handelsboden gick bra, för<br />
vem kan motstå karameller i strut?<br />
Mat från olika håll i världen. Serverat av nysvenskar i kommunen, var ett nytt<br />
och mycket uppskattat inslag på årets mässa.<br />
... jo, med många olika slags delikatesser från<br />
skog och natur.<br />
Blommor och trädgård, det är något som intresserar<br />
många.<br />
Det är alltid roligt att ta en lott och få en chans<br />
att vinna något!<br />
Smeden vid sin ässja samlade många intresserade.<br />
Oj, var det inte en familjetillställning...<br />
Så här glad var Dan att det var Slöjdmässa i<br />
Gullabo igen!
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Jäära jä´sske<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
Nej, det är faktiskt inte finska, det är ren<br />
och skär <strong>gullabo</strong>itiska. Den riktiga stavningen<br />
är gärda gärdsgård och det betyder<br />
rätt och slätt göra gärdsgård. Man<br />
gärdar in ett område - en åker, en äng<br />
eller en tomt. Vi har numera en gärdsgård,<br />
tack vare duktige Gilbert Gustafsson,<br />
bördig från Troxhult, numera boende<br />
i Bergkvara.<br />
Jag tyckte det var intressant att iaktta när<br />
Gilbert utförde sitt hantverk och passade<br />
också på att ställa några frågor. För att stilla<br />
min vetgirighet fick jag också låna boken<br />
Gärdsgår´n i vårt landskap (författare Sten<br />
Hagander) av honom.<br />
Det var främst på 1800-talet och en bit in<br />
på 1900-talet som man tillverkade den här<br />
sortens inhägnad. Faktum är att man har<br />
hittat rester av gärdsgård från stenåldern,<br />
men just under ovan nämnda period gjordes<br />
milvis av den i vårt avlånga land. Material,<br />
arbetssätt och facktermer varierar p gr<br />
a materialtillgång, traditioner och dialekt i<br />
olika delar av landet. Jag håller mig till Gilbert<br />
och vår gärdsgård.<br />
Virket är granträ. Granarna ska helst vara<br />
från en gallring av skog, dvs. de ska ha<br />
vuxit länge men inte fått tillräckligt med<br />
plats och näring bland de större träden för<br />
att kunna ränna iväg och bli stora och yviga.<br />
Den långa men magra tillväxtperioden<br />
gör dem starka och tåliga och gärdsgården<br />
klarar sig länge. ”Skräpträden” i skogen<br />
kommer alltså till användning - snacka om<br />
att ta vara på resurserna!<br />
Gärdsgården består av störar (rakt upp stående<br />
i gärdsgården), slanor eller gärdslar<br />
(det liggande virket), stöttor (”stödben”<br />
som förstärker) samt vidjor (grangrenar<br />
som snurras runt de stående stör-paren och<br />
”Blombuketten la´ vi<br />
under huvudkudden<br />
med hoppet om att få<br />
drömma om den vi skulle<br />
gifta oss med.”<br />
håller hela gärdsgården i ett fast grepp).<br />
Grangrenarna värms upp över öppen eld<br />
för att mjukna så att man kan snurra dem<br />
runt störarna, och när vidjorna kallnat går<br />
det inte att rubba dem!<br />
Gilbert berättade att förr om vintrarna, när<br />
dagarna blev kortare, satt man inomhus och<br />
gjorde nya vidjor som man kunde ta till när<br />
de gamla blev utslitna. Gärdsgården skulle<br />
skötas, det var viktigt! Enligt vår granne<br />
Janne (tack Janne!) behöll man störarna<br />
långa för att bara kunna slå ner dem ytterligare<br />
i marken när de ruttnade nertill.<br />
Det märks att gärdsgården har funnits med<br />
i vår kultur ett tag, det är en hel del traditioner<br />
och talesätt som härstammar därifrån.<br />
Känns de här igen, kanske?<br />
10<br />
Det hänger på gärsgår´n eller Det brinner i<br />
gärsgår´n. Det betyder att nå´nting närmar<br />
sig ett krisläge.<br />
Du är väl inte född bakom gärsgår´n? Det<br />
är ett uttryck för att inte vara så smart.<br />
Kanske någon av er har spelat i gärsgårdsserien?<br />
Så här skriver Sten Hagander:<br />
Bollspel i gärsgårdsserien har sitt ursprung<br />
i kohagen eller på ängen mellan två gärdsgårdar<br />
på lämpligt avstånd. Målvaktens<br />
mössa och skjorta upphängda på stör-par<br />
med några meters avstånd fick utgöra målområde.<br />
Några stenar, buskar och träd var<br />
inget hinder. Begreppet har också använts i<br />
betydelsen ”den lägsta serien på orten”, någon<br />
gång även nedsättande, ”han är så dålig<br />
så han hör hemma i gärdsgårdsserien”.<br />
Själv minns jag tydligt hur jag och min<br />
barndoms lekkamrater försökte klättra över<br />
9 gärdsgårdar och plocka 9 sorters blommor<br />
(helst en blomma mellan varje gärdsgård)<br />
på midsommarafton. Blombuketten<br />
la´ vi under huvudkudden med hoppet om<br />
att få drömma om den vi skulle gifta oss<br />
med. Man skulle vara alldeles tyst - det<br />
gick minsann inte an att prata eller skratta<br />
under tiden. Jag kan ju erkänna att det<br />
var inte helt lätt, när man var i bästa fnissåldern...<br />
Innan Gilbert lämnade arbetet med vår<br />
gärdsgård tog han bort alla utskjutande kvistar<br />
och grenar med orden ”När gärdsgår´n<br />
är färdig ska en brud i brudutstyrsel kunna<br />
gå längs med den utan att fastna”.<br />
Jag är så glad över vår fina inhägnad, och<br />
jag måste erkänna att ju mer jag fick lära<br />
mig om hantverket och dess historia, desto<br />
mer förtjust blev jag i den!
11 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Sågverket<br />
i Gullabo<br />
- av Velo<br />
När Östra Blekinge Järnväg byggde ut spåret till Gullabo och<br />
banan blev invigd 1917, fick också vår lilla ort järnvägsförbindelse<br />
med omvärlden. Dessförinnan var det hästfordon och någon<br />
modig cyklist som trafikerade sträckan mot Torsås - Bergkvara,<br />
förutom gående förstås. Cykeln var ännu inte var mans<br />
eller kvinnas egendom. Dels var den dyr i inköp, dels var vägarna<br />
överlag dåligt underhållna och spåriga och föga lämpade<br />
för velocipedryttare. Någon automobil hade väl knappast setts i<br />
Gullabo vid den här tiden.<br />
Skapade sysselsättning.<br />
Med Gullabo-banans tillkomst<br />
uppstod helt andra transport-<br />
och resemöjligheter för allmänheten.<br />
En som snabbt insåg<br />
järnvägens betydelse för<br />
den här bygden var Gottfrid<br />
Carlsson, bondson född i Torhult<br />
1887. Han skaffade ett<br />
stycke mark intill järnvägsstationen<br />
och började köpa upp<br />
ved och ämnen till gruvstöttor,<br />
sk pitprops. Veden fann avsättning<br />
längs Smålandskusten<br />
och på Öland. Propsen gick<br />
mest till de engelska kolgruvedistrikten<br />
och skeppades ut<br />
från Bergkvara.<br />
Affärerna gick tydligen bra<br />
och snart startade G.C. sågverksrörelse<br />
som under vintermånaderna<br />
sysselsatte ett tiotal<br />
man vid sågen och i brädgården.<br />
Dessutom tillkom många<br />
arbetstillfällen för skogsbönder<br />
och huggare i bygdens skogar.<br />
När man nu kunde få sälja<br />
sitt timmer nästan hemmavid<br />
började det löna sig att avverka<br />
lite skog för att bättra på de<br />
knappa inkomster som jordbruket<br />
gav.<br />
Ångmaskindrift<br />
En stor ångmaskin drev klyvsåg<br />
och kantklinga under<br />
många år. Klockan tolv kunde<br />
man vid lämplig vind eller<br />
vindstilla höra ångvisslan åtminstone<br />
fyra kilometer. Säkert<br />
fanns det dom som ställde<br />
sina klockor efter den signalen<br />
på 1920- och 1930-talen. Det<br />
var inte alla som hade radio<br />
ens 1939. El-nätet blev inte utbyggt<br />
fullt ut förrän i början på<br />
1950-talet.<br />
Ångmaskinen eldades med<br />
sågspån och annat sågavfall av<br />
en särskild maskinist som såg<br />
till att ångtrycket alltid hölls på<br />
lagom nivå. Tidigt på morgnarna<br />
måste han tända i den murade<br />
eldstaden under pannan så<br />
att han hade ångtrycket på topp<br />
när sågningen skulle börja vid<br />
halvåtta-tiden. Alla lager skulle<br />
smörjas och ångpannan skulle<br />
fyllas med vatten. Sågspån<br />
skulle ständigt skyfflas ner i<br />
eldgapet som dessemellan var<br />
täckt av en lös gjutjärnslucka.<br />
Den siste som skötte denna<br />
syssla hette Herman Olsson<br />
och var född i Videbäcksmåla.<br />
En gammal ungkarl, tillika original<br />
och bohem som i många<br />
år logerade i en liten brädkoja<br />
några meter från maskinhuset.<br />
Någon gång kring mitten av<br />
1950-talet ersattes ångmaskinen<br />
av en råoljemotor, och den<br />
välbekanta ångvisslan morgon,<br />
middag, kväll blev följdaktligen<br />
stum. Herman övergick<br />
till att skota och smörja motorn<br />
plus lite andra småsysslor omkring<br />
maskinrummet.<br />
fortsättning på sida 14 ><br />
Ett flygfoto över Gullabo City. Man kan se sågverket till vänster på bilden.<br />
Ni känner säkert igen värdshuset, där bodde ju Gottfrid Carlsson med sin familj.
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
White Fight,<br />
The Comeback!<br />
- av Lena Persson<br />
Sommarsverige består av en uppsjö festivaler.<br />
Det är Hultsfredsfestival, Sweden<br />
Rock, Love and Peace – och ”Musik &<br />
Familjefest i Hembygdsparken” i Gullabo!<br />
För det var ett evenemang i bästa festivalanda,<br />
med bara en scen dock, men<br />
en välfylld sådan. Bakom arrangemanget<br />
stod Sionförsamlingen i Gullabo-Torsås.<br />
Det hade utlovats comeback av rockbandet<br />
White Fight efter 20 år! White Fight var under<br />
80-talet ett kristet rockband, med allt vad<br />
det innebar; hockeyfrillor, stora glasögon,<br />
leopardmönstrade tights och pannband!<br />
Naturligtvis var man som gammal 80-talsrockare<br />
tvungen att undersöka detta närmare…<br />
Dagen började med att arrangörerna bjöd på<br />
mingelfika under två gigantiska tälttak. Utanför<br />
duggade regnet, himlen var svart men<br />
stämningen och fikat desto godare och varmare!<br />
Eftermiddagen och kvällen fortsatte med ett<br />
smörgåsbord av mesta man kan önska i musikväg.<br />
Det var gospel så tälttaken lyfte sig,<br />
det framfördes fiol- och pianomusik av Rebbecca<br />
Runesson och Evelina Seve, solosång<br />
av Claes Djurfelt och Zharlie och de rivigaste<br />
rocklåtar framförda av Nicky, Noah, Elias<br />
och Rebecca, körsång av Sions ungdomskör<br />
– mm mm mm…<br />
Det serverades nygrillade hamburgare av<br />
gigantiska mått och sen… minsann… Sen.<br />
Var. Det. Dags.<br />
White Fight!<br />
Presentationen av bandet gjordes med hjälp<br />
av en tillbakablick på bandets historia och<br />
med en inspelad video i form av ett nyhetsreportage<br />
i bästa buskisanda. Publiken, uppskattningsvis<br />
130 personer, skrattade så tårarna<br />
rann.<br />
När vi alla lugnat ner oss någotsånär äntrade<br />
de scenen… Pelle Martinsson på gitarr, Gunnel<br />
Martinsson, synt, Mathz ”Sune” Runesson,<br />
sång och bas, Jan Arvidsson, trummor<br />
och Linda Runesson, sång. Och sen rockades<br />
det loss… Och då menar jag verkligen<br />
rockades loss. Det var fullt ös, publiken var<br />
med på noterna och klappade händer, den<br />
yngre delen av publiken gav järnet bredvid<br />
scenen och studsade som gummibollar.<br />
Ett par av bandmedlemmarna ville innan<br />
12<br />
spelningen hävda att nervositeten frodades,<br />
något som dock inte märktes under uppträdandet.<br />
Det såg ut som om allihop hade lika<br />
roligt som vi. Det var underhållande, det var<br />
bra. Jättebra! Personligen hade jag hade gärna<br />
sett att de hade spelat några låtar till, fyra<br />
låtar och ett par extranummer gav bara mersmak.<br />
Men man får väl leva på hoppet att de<br />
gör om det istället.<br />
White Fight startade 1985 och var ett band<br />
som ville visa att kombinationen kristen tro<br />
och tyngre rock fungerade utmärkt tillsammans.<br />
Man jobbade för att tvätta bort den<br />
negativa ”jävulsstämpel” som hårdrocken<br />
hade. Namnet White Fight syftade på att<br />
man slogs för det ljusa och musik och låttexterna<br />
skrevs av Mathz Runesson. Fram till<br />
1989 uppträdde de bland annat på Cupolen i<br />
Torsås, på insamlingsgalor och fritidsgårdar<br />
mm och managern på den tiden hette David<br />
Kjellsson.<br />
Kvällens musikfest avslutades med det<br />
aningen mer ungdomliga bandet Capstone,<br />
lite av samma genre som White Fight men<br />
i moderna tappning skulle man kunna säga.<br />
Bandet är relativt nystartat och består av<br />
André Lundquist, sång, Jonathan Runesson<br />
på bas, Benjamin Jennersjö, gitarr, Johan Arvidsson,<br />
trummor.<br />
Capstone vann tävlingen Musik direkt och<br />
har bl a uppträtt på Kalmar Stadsfest under<br />
sommaren. André och Jonathan kan man för<br />
övrigt också se och höra lite här och där med<br />
sitt ordinarie band, Out of Silence.<br />
Därutöver var det lotteri, musik- och frågelek<br />
och några ord av pastor Stefan Lindgren.<br />
Familjen åkte hem efter sex timmar, och jag<br />
lovar – alla, oavsett ålder, var visserligen<br />
trötta men så nöjda så nöjda. Det var en upplevelse<br />
för hela familjen!<br />
Egentligen bjöd kvällen bara på en enda besvikelse…<br />
De leopardmönstrade tightsen<br />
och pannbanden uteblev… Men visst får vi<br />
se dem vid nästa uppträde?
13 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Halloween; var, när, hur<br />
och - framför allt – varför?<br />
- av Lena Persson<br />
Snart är det dags igen. Lysande<br />
pumpor med elaka grin,<br />
dödskalleljus, små söta barn<br />
förvandlade till skräckinjagande<br />
”döingar” med blodbesudlade<br />
svärd i händerna…<br />
Och detta samtidigt som vi<br />
stillsamt borde fira minnet av<br />
våra bortgågna nära och kära,<br />
tända ljus på deras gravar och<br />
i lugn och ro få tänka på dem.<br />
Hur kunde det bli såhär?<br />
Låt oss försöka reda ut det hela<br />
lite grann och börja med att konstatera<br />
att nej – Halloween och<br />
Alla helgonahelgen är inte riktigt<br />
samma sak!<br />
Halloween har egentligen sitt ursprung<br />
på Irland, och anammades<br />
i USA genom den irländska<br />
invandringen på 1840-talet. Kelterna<br />
firade ursprungligen sitt<br />
nyår med en stor fest – Samhain<br />
– den 31 oktober varje år. Datumet<br />
betraktades vara den dag då<br />
sommaren tog slut och vintern<br />
började, och den natten var då de<br />
döda antogs återvända till jorden.<br />
Man tände eldar för att vägleda<br />
de döda och samtidigt skrämma<br />
bort häxor.<br />
Man ägnade sig åt skämt och<br />
upptåg för att ”pigga upp sig” inför<br />
den långa vinter som väntade.<br />
Man klädde ut sig och gick mellan<br />
husen och tiggde ihop mat<br />
till ett kalas, och fick man inget<br />
straffades värdfolket genom att<br />
man ”busade” med dem.<br />
Traditionen med ljus i pumpor<br />
kommer sig av sägnen att den<br />
osalige smeden Jack hällt glödande<br />
kol i sin rova för att lysa<br />
upp sin vandring på jorden. Jack<br />
släpptes inte in i himlen för att<br />
han var för ond, men han kom<br />
inte heller in i helvetet för att han<br />
överlistat Djävulen. Istället gick<br />
han då här på jorden med sin<br />
rova fylld med glöd…<br />
Med kristendomens införande<br />
och den katolska kyrkans växande<br />
började arbetet med att försöka<br />
kristna helgen och minska de<br />
keltiska gudarnas och andarnas<br />
kraft. År 731 införde därför katolska<br />
kyrkan All Saints day, Alla<br />
Helgons dag den 31 oktober.<br />
Men den nya helgdagen lyckades<br />
inte utrota det folkliga firandet.<br />
Ett nytt försök gjordes på<br />
1000-talet genom att införa All<br />
Souls day, Alla själars dag, den<br />
2 november, en dag då alla levande<br />
skulle be för de dödas själar.<br />
Kyrkan lyckades inte utplåna<br />
det hedniska firandet nu heller.<br />
Halloween fortsatte firas som en<br />
blandning av hednisk och kristen<br />
fest, och på det viset introducerades<br />
det alltså i USA 1840.<br />
I USA utvecklades traditionen<br />
till att bli en årlig barnmaskerad<br />
med ”bus eller godis”-tiggeri –<br />
lite att jämföra med våra svenska<br />
påskkärringar. Barnen går runt,<br />
utklädda och tigger godis hos<br />
grannarna. Man dekorerar sina<br />
hus och trädgårdar med lysande,<br />
grinande pumpor. I Sverige<br />
är Halloween en sed som började<br />
anammas un-<br />
der senare delen<br />
av 1990-talet.<br />
Det är främst barn<br />
och ungdomar<br />
som firar Halloween<br />
på dagis och<br />
fritids eller privata<br />
fester. Främst<br />
klär de ut sig till<br />
benrangel, häxor och spöken, temat<br />
är döden i olika former.<br />
Naturligtvis ligger en väldigt<br />
stor, medveten propaganda från<br />
handel och massmedia bakom<br />
vårt intresse för att fira Halloween<br />
här i Sverige. De har spunnit<br />
vidare på våra kunskaper om<br />
Halloween vi fått genom amerikanska<br />
TV-serier, filmer och internet,<br />
serietidningar o s v.<br />
Kritiken mot vårt svenska firande<br />
av Halloween är dock<br />
inte odelat positiv. Den har va-<br />
”Kritiker har varit<br />
oroliga över att<br />
Halloween skulle<br />
ta över, men det<br />
verkar istället som<br />
effekten blivit<br />
den motsatta. ”<br />
rit ganska hård mot att man börjat<br />
”tramsa” om döden istället för<br />
att vi antagit vårt stillsamma och<br />
allvarliga firande av Allahelgonahelgen.<br />
Kritiker har varit oroliga<br />
över att Halloween skulle ta<br />
över, men det verkar istället som<br />
effekten blivit den motsatta. Seden<br />
att tända ljus på våra gravar<br />
under Alla helgons dag har istället<br />
ökat. Förespråkarna för Halloweenfirandet<br />
säger å sin sida att<br />
det behövs något som lyser upp<br />
den helgfattiga hösten och menar<br />
också att det finns<br />
ett pedagogiskt<br />
värde att i förskolor<br />
och fritidshem<br />
ge barnen tillfälle<br />
att prata om döden.<br />
Att just Halloween<br />
blivit en ganska<br />
omdiskuterad företeelse<br />
i Sverige beror<br />
till stor del på<br />
att det uppfattas som utländskt<br />
och främmande och – inte minst<br />
– för att det infaller vid ”fel” tidpunkt.<br />
Sammanfattningsvis kan konstateras<br />
att Halloween är en ny tradiditon<br />
i Sverige med både religiösa<br />
och profana inslag. Lite<br />
som julen, där Jesus samsas med<br />
jultomten eller påsken, där Jesus<br />
samsas med påskkärringarna.<br />
Men seden att klä ut sig till oigenkännlighet<br />
och gå runt och<br />
skrämta och skrämmas är inte<br />
nytt för oss! Det har vi enligt<br />
skriftliga källor gjort sedan vikingatiden…<br />
Utmärkande för Norden har dock<br />
varit att upptågsmakeri varit förlagt<br />
kring jul. Julbocksupptåg,<br />
stjärngossespel och Knutsfirande<br />
har förekommit under mycket<br />
lång tid och gör i viss utsträckning<br />
än idag.<br />
I våra seders natur ligger att de<br />
ständigt förändras. När de inte<br />
längre fyller någon funktion försvinner<br />
de eller flyttas på. Vi håller<br />
idag på att skapa vårt eget<br />
Halloweenfirande. Hos oss är det<br />
huvudsakligen skräcktemat vi<br />
bygger på till skillnad från i USA<br />
där man klär ut sig till både sagofigurer,<br />
prinsessor, politiker eller<br />
benrangel, vampyrer och häxor.<br />
I Sverige infaller firandet vanligtvis<br />
på aftonen före Alla helgons<br />
dag, vilket kan vara allt<br />
mellan 31 oktober och 6 november.<br />
Halloweenfester här kan förekomma<br />
lite när som helst under<br />
oktober-november. I USA<br />
firar man alltid Halloween den<br />
31 oktober.<br />
Uppenbarligen får man nog, oavsett<br />
vad man tycker om det, inse<br />
att Halloween kommit till Sverige<br />
för att stanna. Och det är väl<br />
alltid trevligt med en anledning<br />
till fest!<br />
Källor: Nordiska museet, Wikipeda,<br />
Sockrade hjärtan och godissugna<br />
spöken av Agneta Lilja
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
fortsättning av sida 10 ><br />
Transporter<br />
Ännu i början av 1930-talet kördes<br />
allt timmer fram till sågen<br />
med häst som dragare. En del<br />
bönder hade parhästar framför<br />
virkeslassen. Omkring mitten<br />
på 30-talet började lastbilar ta<br />
över, även om hästfororna ännu<br />
i slutet på 40-talet sågs emellanåt<br />
med sina lass på väg till G.C:s<br />
såg. Harry Erikssons åkeri körde<br />
en hel del timmer till sågen ända<br />
tills Gottfrid Carlsson skaffade<br />
egna lastbilar efter andra världskrigets<br />
slut.<br />
Från sågbock och bågsåg till<br />
el-drivna maskiner<br />
Under hela 1930- , 1940- och<br />
1950-talen stod brädgårdsområdet<br />
fullt av vällagda virkestravar,<br />
så kallade ” stabbar”, när<br />
sågningen var över för säsongen.<br />
Att vara stabbläggare var ett<br />
prestigefyllt jobb som inte vem<br />
som helst klarade av. Det råa<br />
virket var tungt och bars på axeln<br />
upp på de allt högre travarna<br />
via trappsteg av utstickande<br />
plankor som bärarna lade ut eftersom<br />
upplaget steg i höjden.<br />
Egentligen ett livsfarligt jobb<br />
som säkerligen skördat åtskilliga<br />
offer vid sågar världen över.<br />
Numera hanteras allt virke helt<br />
maskinmässigt.<br />
Ytveden kapades och travades<br />
under många år av Hugo Johansson,<br />
en fd. rallare som blev kvar<br />
i Gullabo när järnvägen blev<br />
klar 1917. Han bodde med hustru<br />
och dotter bara ett par hundra<br />
meter från sin arbetsplats. Hans<br />
”maskinpark” bestod av en sågbock<br />
och en bågsåg. I alla väder<br />
året runt stod han där och stretade<br />
med de till synes outömliga<br />
ytvedshögarna. Efter hans frånfälle<br />
fick visst hans efterträdare<br />
en elkapklinga, om jag inte är<br />
felunderrättad.<br />
Under sommarmånaderna halverades<br />
arbetsstyrkan numerärt.<br />
Plank och bräder hyvlades,<br />
längdjusterades och lades in i<br />
virkesskjulen. En del ”bondsågning”<br />
förekom och takspån hyvlades<br />
åt bönder och husägare<br />
som hade behov av detta.<br />
Sågmästare var bl a Arvid Jonsson,<br />
Gullaboås. Siste man med<br />
denna befattning var Sigfrid<br />
Svensson, Blomstermåla. Som<br />
försågare kan nämnas Karl Fagerström,<br />
Glosebo och Albin<br />
Petersson, Blomstermåla.<br />
Tragisk olyckshändelse<br />
1965 inträffade en tragisk dödsolycka<br />
på sågplanen. Albert<br />
Svensson, Glosebo, körde en av<br />
G.C:s lastbilar. Vid lossning av<br />
ett timmerlass vid stockintaget<br />
framför sågbänken råkade han<br />
få en tung stock över bröstkorgen.<br />
Han avled i ambulansen<br />
innan han kom under vård.<br />
Gottfrid Carlsson var vid denna<br />
tid 78 år och drev rörelsen<br />
som vanligt, även om åren tagit<br />
ut sin rätt på ett märkbart sätt.<br />
Dödsolyckan tog honom hårt<br />
och året efter insomnade han<br />
själv på soffan i sitt lilla kontor.<br />
Han skulle bara vila sig lite, lär<br />
han ha sagt till hustrun Nanny.<br />
En lång och betydelsefull epok i<br />
bygdens historia var över.<br />
Betydelsefull man<br />
Gottfrid Carlsson var under<br />
många år en person att räkna<br />
med så länge Gullabo var en<br />
egen kommun. Han var högerman,<br />
med i kommunstyret, där<br />
hans ord alltid vägde tungt. Han<br />
var även med i skytteföreningen.<br />
Under mellankrigsåren gav<br />
hans sågverksrörelse arbete och<br />
försörjningsmöjligheter för ett<br />
tiotal familjer i bygden.<br />
Sågen<br />
Det fanns ju ett sågverk här hemma i byn<br />
med ångkraft och cirkelklinga.<br />
Mot nutida stordrift och datateknik<br />
var rörelsen blygsam och ringa.<br />
Dock gav den bärgning åt tio man<br />
och ägaren ansågs förmögen.<br />
På virkesupplaget stod staplarna tätt<br />
och väldig var ytvedshögen.<br />
Och bönderna kom med timmerlass<br />
dragna av svettiga kampar.<br />
Carlsson stod där med tumstock i hand<br />
och toppmätte stockar och klampar.<br />
Notan blev klar efter någon minut<br />
och bonden fick pengar i näven.<br />
Inte så mycket, men rakt och rejält<br />
och han kunde få förskott även.<br />
Om han se´n stack in till handlar´n en stund<br />
må ingen förtänka och klandra.<br />
Dels var han snuslös, och märren var trött<br />
och folk hade tid med varandra.<br />
Men åren har gått, det är längese´n dess,<br />
växlat har vindar och väder.<br />
Sågplatsen är sedan många år<br />
bebyggd med servicebostäder!<br />
VELO<br />
14
15 Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Matsleven<br />
byter huvudleverantör<br />
- av Marita Ehrnborg<br />
Gullabos livsmedelsaffär Matsleven<br />
byter huvudleverantör<br />
från Menigofoodservice till<br />
Axfood. Det betyder att man<br />
övergår från konceptet Nära<br />
Dej till Handlar´n. Butiksföreståndare<br />
Jenny Johansson<br />
säger att Axfood är en större<br />
firma som satsar stort på både<br />
större och mindre butiker.<br />
Andra kända butiker med Axfood<br />
som leverantör är Hemköp<br />
och Willy´s.<br />
Jenny byter leverantör för att<br />
öka servicen för kunderna. Förändringen<br />
kommer att innebära<br />
att priserna på varorna blir lägre,<br />
varuutbudet blir större och<br />
bättre samt att väntetiden på<br />
vanliga basvaror blir kortare.<br />
Det kommer att finnas lågprisalternativ<br />
i varusortimentet, och<br />
var 14:onde dag kommer kunderna<br />
att få ut ett annonsblad<br />
med olika kampanjpriser. Två<br />
gånger om året får kunderna ut<br />
kuponghäften med lägre priser<br />
på säsongsanpassade varor för<br />
ett visst antal veckor framåt. Ett<br />
bonuskortsystem ingår också.<br />
Varubilen levererar varor på tisdagar<br />
och torsdagar, och där ingår<br />
även bröd från Pågen´s. Tidigare<br />
har Jenny fått ordna den<br />
brödleveransen själv.<br />
Det nya konceptet kommer<br />
att visa sig i butiken med ombyggnad,<br />
varuplacering och nya<br />
skyltar.<br />
Öppettiderna blir desamma<br />
som idag, nämligen:<br />
Måndag-fredag: 9-19<br />
Lördag: 9-14<br />
Söndag:11-14<br />
Gullabo<br />
Sportklubb<br />
till division 3<br />
Sportklubbens framgångsrika<br />
lag i bordtennis spelar<br />
från och med kommande<br />
säsong i division 3. Årets<br />
prestation, en andraplacering i division<br />
4, har slutligen krönts med<br />
en uppflyttning till högre serie.<br />
En uppflyttning som detta härliga<br />
lag och dess ledare mer än väl har<br />
förtjänat. Undertecknad deltar<br />
odelat i denna glädje och ser med<br />
stort intresse fram emot den kommande<br />
säsongen.<br />
Det segerrika laget har bestått<br />
av Malin Håkansson, Stefan<br />
Dahl, Mattias Andersson, Mats<br />
Johansson och Marcus Larsson. Ledare<br />
Håkan Håkansson.<br />
Sportklubben har aldrig tidigare varit<br />
så högt representerade i seriesystemet.<br />
Beaktas bör i detta sammanhang<br />
att inom bordtennisen finns ett<br />
Jag satt och läste <strong>tidningen</strong><br />
här om dagen och såg en<br />
artikel om en fotbollspappa<br />
och hans två spelande döttrar,<br />
genast gick mina tankar<br />
till vår egen fotbollsklubb.<br />
Ni vet ju att vi har fantastiska<br />
herrlag och pojklag men lite<br />
tunt med tjejer.<br />
Som ”gammal” flick- och damlagspelare<br />
vill man ju gärna att<br />
tjejerna ska ha ett lag också,<br />
men tyvärr var inte intresset så<br />
stort här i Gullabo.<br />
Idrotts<br />
Nyheter<br />
rakt seriesystem till skillnad<br />
från fotbollen där det i vissa<br />
numerärer finns två serier.<br />
Beträffande kommande seriespel så<br />
kommer annonsering att ske på vår<br />
hemsida. Där kommer också ”annonsering”<br />
att ske om vår ungdomsbordtennis<br />
och förhoppningsvis<br />
kommer framgångarna att sporra till<br />
att flera ungdomar spelar bordtennis<br />
samt att vi får fler engagerade. Föreningstanken<br />
bygger ju som<br />
bekant på att många hjälps åt.<br />
Från styrelsen gratulerar vi till<br />
framgången samt önskar spelare<br />
och ledare lycka till under den<br />
kommande säsongen.<br />
Bästa idrottshälsningar<br />
Bengt Eriksson<br />
En kväll blev jag uppringd av<br />
en tränare med en förfrågan.<br />
Han undrade om jag kunde<br />
tänka mig att ta hand om några<br />
små tjejer som ville träna fotboll,<br />
men tyckte att killarna var<br />
lite för tuffa i sitt spel. Funderade<br />
lite, men kunde ju naturligtvis<br />
inte säga nej. Jag tänkte<br />
att det får bli en sommarvariant<br />
på barngymnastiken. Kul<br />
med barn som vill röra på sig,<br />
det ska uppmuntras.<br />
Döm om min förvåning när jag<br />
vid nästa träning kommer förberedd<br />
på att dom vill springa<br />
lite och leka kanske med in-<br />
Gullabo Sportklubb genomförde<br />
den 16/5 klubbmästerskap i bordtennis.<br />
Matcherna spelades i Gullabo<br />
skolas gymnastiksal. Ett 15-tal<br />
deltagare ställde upp och resultaten<br />
blev följande:<br />
A-klassen/Elit:<br />
1:a Malin Håkansson<br />
2:a Stefan Dahl<br />
3:a Mattias Andersson<br />
Dubbel:<br />
1:a Håkan Håkansson/Anders Jacobsson<br />
2:a Jon Eriksson/Mats Johansson<br />
3:a Linda Fröjdh/Malin Håkansson<br />
Ungdomsklass:<br />
1:a Johanna Carlsson<br />
2:a Johanna Riberth<br />
3:a Sabina Mogensen<br />
Motionsklass:<br />
1:a Håkan Håkansson<br />
2:a Anders Jacobsson<br />
3:a Jon Eriksson<br />
Mästerskapen avslutades med prisutdelning<br />
och samkväm samt gemytlig<br />
och trivsam samvaro.<br />
Finns det en fotbollsgen?<br />
- av Linda Eriksson<br />
Klubbmästerskap<br />
i bordtennis<br />
slag av en boll, men möts av<br />
fem små tjejer som vill träna<br />
fotboll punkt slut.<br />
Det slutar med att jag kör en<br />
timme dribbling, inkast, passningar<br />
och konditionsträning<br />
precis som dom stora grabbarna.<br />
Var ska detta sluta? Vem vet,<br />
men om det är gener eller eget<br />
intresse kan man bara gissa<br />
(tjejerna har bollkickande<br />
föräldrar) och vem vet någon<br />
gång i framtiden kanske vi har<br />
ett flicklag på Dackehed.
#<br />
Gullabo Tidningen, oktober ‘09<br />
Årsmöte Gullabo<br />
Sockenstämma<br />
Måndagen den 9 november<br />
Kl. 19:00 i Gullabo<br />
församlingshem<br />
Sedvanliga<br />
årsmötesförhandlingar<br />
Vad händer på<br />
Gullabo Värdshus?<br />
Lördag 31 oktober<br />
Plankafton<br />
Söndag 8 november<br />
FarsDags-meny<br />
Lördag 14 november<br />
Gåsamiddag<br />
Lördag 21 november<br />
Plankafton<br />
Vinterveckan, torsdag<br />
Hemkokta kroppkakor<br />
5-6 december<br />
Dansk Julemiddag<br />
12-13 december<br />
Dansk Julemiddag<br />
19-20 december<br />
Dansk Julemiddag<br />
www.<strong>gullabo</strong>vardshus.se<br />
Gullabo a l l t i s k o g e n<br />
Kolofon<br />
Redaktion:<br />
Pamela Nilsson, Lena Persson,<br />
Marita Ehrnborg, Ann-<br />
Christin Gustavsson, Tina<br />
Heiman, Roland Feith,<br />
Linda Eriksson<br />
Fotografi:<br />
Pamela Nilsson, Lena<br />
Persson, Marita Ehrnborg,<br />
Ann-Christin Gustavsson,<br />
Tina Heiman, Roland Feith,<br />
Bengt Bertilsson, Jörgen<br />
Håkansson<br />
Originalarbete:<br />
Roland Feith<br />
Stor tack:<br />
Stefhan ”Gullabo-däckfynd”<br />
Eriksson, Torsås Kommun,<br />
Søren Berg, Björn Nilsson.<br />
Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå<br />
vill ha Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration<br />
kostar 100 kr om året, och då skickar vi <strong>tidningen</strong> direkt<br />
hem till dig. Mejla oss på <strong>tidningen</strong>@<strong>gullabo</strong>.se eller klipp ut<br />
kupongen och skicka den direkt till oss!<br />
Gullabo Sockenstämma<br />
Gullabovägen 32<br />
385 92 Gullabo<br />
o Ja, jag vill också ha Gullabo Tidningen!<br />
Namn: _____________________________________<br />
Adress: _____________________________________<br />
Postnr.: _____________________________________<br />
Postort: _____________________________________<br />
Underskrift: _____________________________________<br />
- av Tina Heiman<br />
På vår kökssoffa sitter 2 sommarbruna<br />
tjejer. De dricker<br />
hallonsaft och äter blåbärspaj<br />
i rummet som numera är en<br />
del av ett stort kök, men som<br />
förr var ett finrum att ha stora<br />
kalas i. Det är Sofia 14 år<br />
och hennes lillasyster Sara 12<br />
år som hälsar på i Hallagärde.<br />
I huset på gården bodde deras<br />
Mormors Mor Annie och<br />
Morfars Far Edvin Karlsson.<br />
I sommar har de hälsat på hos<br />
Lotta Peterssons familj i Kvilla<br />
och även passat på att se hur det<br />
såg ut på gården där deras Mormor<br />
är född och uppväxt. Lotta<br />
och tjejernas Mamma Christina<br />
Rosengren (f. Petersson)<br />
är kompisar sedan de arbetade i<br />
Emmaboda kommun för många<br />
år sedan. Christina är dotter till<br />
Ingrid och Sven Petersson som<br />
bodde i Lindås tills för några år<br />
sedan då de flyttade till Bandhagen<br />
i Stockholm. Ingrid är Annie<br />
och Edvin Karlssons dotter.<br />
På gården i Hallagärde går<br />
Christina runt minns och berättar<br />
roliga, härliga barndomsminnen.<br />
I snickarboden tillverkade<br />
Morfar Edvin mängder av slöjdalster<br />
bl.a tomtar som Mormor<br />
Annie stickade luvor åt på sin<br />
stickmaskin. En hel del av Edvins<br />
maskiner står kvar i snickarboden<br />
och på väggen hänger<br />
16<br />
Nostalgiskt<br />
besök i<br />
Hallagärde<br />
mallar till soffor, lieskaft osv.<br />
prydligt på rad precis som på<br />
Edvins tid. I rummet intill står<br />
den gamla stenmangeln kvar.<br />
Mormor Annie och Morfar Edvin<br />
hade kossor, höns, grisar,<br />
minst 2 katter och en arbetshäst.<br />
Morfar Edvin hade aldrig varken<br />
körkort, traktor eller bil. De<br />
klarade sej bra med hästen och<br />
flakmopeden.<br />
I gårdens näring ingick även<br />
biodling med tillhörande honungslungning.<br />
Christina ler<br />
och minns att det kunde hända<br />
att Morfar Edvin fick avbryta<br />
mitt i ett sommar kalas för att<br />
ta hand om bi som svärmat. För<br />
kalas bjöd Annie och Edvin till<br />
ofta på gården. Det var julkalas,<br />
påskkalas och sommarkalas.<br />
Historiens vingslag en sommarförmiddag<br />
i Hallagärde, och<br />
runt bordet fikas och pratas det<br />
om tider från förr. Vi som bor<br />
där idag får många roliga små<br />
historier och episoder från gårdens<br />
historia- verkligen jätteroligt!<br />
Fakta om Christina Rosengren<br />
född Petersson:<br />
Född och uppväxt i Lindås, Emmaboda<br />
- Familj: Björne, Sofie 14 år<br />
och Sara 12 år - Bostadort: Stureby,<br />
Stockholm - Arbete: Löneadministratör<br />
på en redovisningsbyrå.<br />
Dotter till Ingrid Petersson född<br />
Karlsson
Change language