gullabo_tidningen_nr4-1

I dettta numret: 

Gullabo G Tidningen 

ullabo 

a l l t i s k o g e n 

Gullabo, Edition oktober ’08 

Nu snart 

startar 

Leader… 

- av Joel Parde 

Att bygga och stödja 

starka nätverk och stimulera 

till nytänkande 

och entreprenörskap är 

viktiga sätt för oss som 

bor på landsbygden, för 

att möta framtiden. 

Inom ramen för vårt nationellalandsbygdsprogram, 

som sträcker sig 

från 2007 till 2013, finns 

nu den så kallade Leadermetoden. 

Den är tänkt 

att ha ett starkt underifrånperspektiv 

och där vi 

genom samarbete mellan 

offentlig sektor, privat 

näringsliv och ideella 

föreningar, ska kunna 

få stöd till att skapa livskvalitet 

och en livskraftig 

utveckling på vår 

landsbygd. 

Vårt Leaderområde - 

Leader Småland 

Sydost - som består av 

kommunerna Emmaboda, 

Lessebo, Nybro, 

fortsättning på sida 3 > 

För att det finns allt i skogen, även nyheter! 

Antikt i 

Gullabo 

Onsdagskväll 

i parken 

sida 8 sida 5 

Blommorna öppnar 

i Gullabo! 

- av Lena Persson 

Alla köper vi presenter och blommor 

ibland och alla inreder vi våra 

hem och trädgårdar med saker vi 

tycker om. Det är bl a med utgångspunkt 

från det som Silvia den Hartog 

nu öppnar blomster- och presentaffär 

i Gullabo, med inriktning även 

på hemdekoration och inredningsdetaljer. 

Man kan inte annat än beundra modet 

hos holländarna Roland och Silvia, som 

flyttade till Gullabo våren 2006 - efter 

att ha besökt Sverige en enda gång. De 

trivdes egentligen bra med livet. Men 

det var en hetsig och stressig miljö och 

massor av folk på en liten yta. 

Vi började med att lägga ut huset till 

försäljning, berättar Silvia. Vi trodde att 

det skulle ta ett par år innan huset var 

sålt och allt var klart, vi tänkte använda 

tiden åt att lära oss svenska och förbereda 

oss på vårt liv i Sverige. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig… 

Huset såldes på 8 veckor! Något nytt 

språk hann inte läras in och någon större 

Träffpunkt för 

pensionärer 

sida 7 

Ideéll 

till max 

- av Marita Ehrnborg 

Det var dags för Slöjd- 

och Hantverksmässan 

anno 2008. Representanter 

från fem föreningar 

har under ungefär 

ett år arbetat ideéllt 

med att få allting runt 

den här mässan att 

fungera. Nu var det 

dags för alla övriga styrelsemedlemmar 

(som 

hade möjlighet) att 

praktiskt delta i arbetet. 

Själv valde jag att 

vara med i förarbetet 

med marknadsstånden, 

städa toaletterna under 

mässdagarna samt 

hjälpa till att plocka 

ner marknadsstånden. 

fastnade direkt för lugnet, 

småskaligheten och det betydligt 

mer harmoniska tempot 

här under en semesterre- 

”... jag har alltid 

haft en dröm om 

och en plan på 

förberedelse hanns inte riktigt 

med. Tre månader fick 

paret och deras två barn bo 

hos Silvias syster innan det Ibland blir man dock 

sa 2005. Hemma i Holland att starta något var dags för permanent av- tvungen att inse sin be- 

igen lekte de med tanken att 

lämna sitt hemland och flytta 

eget.” 

färd. Under tiden gjordes 

några resor mellan länderna 

gränsning och – i ordets 

rätta bemärkelse - sin li- 

hit. De hade ett väl fungerande liv, de- för att leta hus och de fastnade för det tenhet…ras 

hus stod precis färdigt efter flera års röda huset bakom äppelträden i Gullabo. 

ombyggnadsarbete, båda jobbade och fortsättning på sida 4 > fortsättning på sida 10 >

Gullabo Tidningen, oktober ‘08 

Ny 

i Gullabo 

Ännu en 

företagare 

till Socknen! 


Det är inte alltid så lätt att få 

tag i hantverkare när man som 

bäst behöver dem, men nu har 

möjligheterna ökat. I januari i 

år startade nämligen Manuel 

Flottmann en egen byggfirma. 

Firman heter JPMS efter initialerna 

i familjens förnamn 

– sönerna Jascha och Phil, 

Manuel själv samt hustrun 

Svennja. 

Manuel är i grunden utbildad 

murare, men har även flera års 

erfarenhet av snickeriarbeten. 

Han kommer från en ort utanför 

Frankfurt i Tyskland och har 

gått en 3-årig hantverksutbildning 

där. I Tyskland är man anställd 

som lärling hos ett företag 

under hela utbildningsperioden, 

vilket innebär att man får väldigt 

mycket praktik. Innan Manuel 

kom till Sverige arbetade 

han i Schweiz och väl inflyttad 

i Kråksmåla arbetade han hos 

SEAB. 

Som egen har han jobbat mycket 

tillsammans med Volker Kohnen 

från Tånghult, de har bl.a. 

renoverat 4 studentlägenheter i 

Torsås, samt lagt golv på fritidsgården 

TM. 

Familjen Flottmann hittade sin 

lilla röda stuga i Kråksmåla när 

de var på bröllopsresa här i trakten. 

De njöt av lugnet och tystnaden 

och bestämde sig för att 

flytta hit. Numera bor familjen 

i Råbäcksmåla, och stortrivs 

där med både natur och grannar. 

”Det är bra för barnen att få 

växa upp så här, vi vill inte att 

de ska växa upp i en storstad”, 

säger Manuel. 

Är du i behov av snickare/murare 

kan du kontakta Manuel på 

tel.nr. 0486-302 70 eller på mobiltelefon 

073-02 20 546. 

Gullabo-Tidningen önskar Manuel 

och JPMS LYCKA TILL! 

Skoljoggen för 

Barncancerfonden 


Kl.8:30 på torsdagsmorgonen den 25 september samlades skolbarn 

och förskolebarn på skolgården i Gullabo för att värma 

upp inför Skoljoggen. Mellanstadielärare Maj Donaldsson skötte 

CD-spelaren och vred upp musiken på högsta volym i klassrumsfönstret 

ut mot gården. 

Skoljoggen återkommer varje år och i Gullabo är alla barn från 1-12 

år involverade. Skolbarnen kan välja att springa eller gå 1km eller 

3km. De som vill tävla springer på tid, och att vinna är givetvis 

en stor ära. Eleverna lägger ett frivilligt bidrag i form av slant, som 

går till olika välgörande ändamål varje år. I år gick hjälpinsatsen till 

Barncancerfonden. 

Alla förskolebarn – Grankotten med 1-3-åringar, Björken med 

4-5-åringar och förskoleklassen med 6-åringar – deltog också, tillsammans 

med berörd personal. 

Det var feststämning från START till MÅL. När skolbarnen röda i 

ansiktena svettades fram mellan granarna i skogen, tultade de små 

fram i sin max-hastighet. Ibland blev de dock tvungna att stanna för 

att iaktta några slöa myror i en myrstack eller snubblade de över 

nåń svamp. I slutet av banan kämpade joggarna sig upp i en seg 

backe, och då hjälpte de små till med muntra heja-rop. Kanske var 

det storebror eller storasyster som pustade förbi… 

Efter skogsrundan väntade en överraskning hemma på skolgården. 

Elinor och Birgitta från skolköket serverade nyttig (?) morotskaka 

och dryck i lusthuset. 

En härlig förmiddag i höstsolens glans – allt i linje med Gullabo förskolas, 

skolas och fritidshems GRÖNA PROFIL med natur, miljö 

och hälsa! 

2

3 Gullabo Tidningen, oktober ‘08 

Nu snart 

startar 

Leader… 

> fortsättning av sida 1 

Tingsryd, Torsås och Uppvidinge, 

är nu äntligen på väg att 

sjösättas och går allt som planerat 

kommer verksamheten att 

vara igång under november månad 

i år. Området har en areal på 

5 149 kvadratkilometer och antalet 

invånare är cirka 66 400, 

vilket innebär att det här bor bara 

knappt 13 invånare per kvadratkilometer 

– en landsbygdsutmaning 

så god som någon. 

Leader Småland Sydosts insatser 

kommer främst att utformas 

som stöd till nätverk och samverkansprojekt, 

som också ger 

synergieffekter och mervärden 

och där projekten syftar till ett 

breddat företagande och en för- 

bättrad livskvalitet på landsbygden. 

Andra viktiga projektområden 

är också att förbättra 

jord- och skogsbrukets konkurrenskraft 

samt att förbättra miljön. 

Tänkta projekt bör även beakta 

sådana horisontella prioriteringar 

som hållbar utveckling, jämställdhet, 

integration, ett barn- 

och ungdomsperspektiv samt 

såväl projektets som arbetsformernas 

nytänkande och entreprenörskap. 

Leader Småland Sydost kommer 

kopplat till detta att prioritera 

följande sex verksamhetsinriktningar: 

• Besöksnäring 

• Slöjd, konst och hantverk 

• Mat och livsmedel 

• Byutveckling 

• Skog- och skogsbruk 

• Natur-, vatten- och kulturarv 

Inom dessa inriktningar kommer 

du nu snart att kunna söka 

projektstöd, genom rådgivning 

men även ekonomiskt, om du 

har en bra projektidé. Din egen 

Ett år med Matsleven 

i Gullabo 

Den 15 oktober firar Matsleven 

1 år i nuvarande regi, ett 

år som jag knappt kan minnas 

tillbaka på för att det gått så 

otroligt fort men så är det ju 

när man har roligt. 

Roligt och positivt är begreppen 

som genomsyrar hela detta 

första året i Matsleven i Gullabo, 

det var inte en självklarhet 

att det skulle fungera med en affär 

i Gullabo igen efter att den 

för andra gången på bara några 

år varit stängd. 

Själv var jag övertygad att Gullabo 

behöver en livsmedelsaffär 

men det är ju inte bara jag som 

avgör det utan också människor 

i bygden som är kunder och på 

det viset visar att man tror på 

och stöttar sin bygd. 

Efter det jag har sett och varit en 

del av så kan jag bara konstatera 

att i Gullabo finns människor 

som är rädda om sin bygd och 

affär. 

Omsättningen i butiken nådde 

första året en nivå som är mer 

än vad som var budgeterat, och 

om omsättningen håller i sig 

och kan öka så finns det stora 

möjligheter att jag kan utveckla 

butiken i den takt som jag tänkt 

mig, och några nyheter kan vi 

starta med redan nu i höst. 

privata medfinansiering behöver 

här inte alltid bestå av kontanter 

utan kan även vara ideella insatser 

i projektet. 

Genom Leadermetoden i Landsbygdsprogrammet 

inbjuds vi 

själva att påverka vår omgivning, 

våra levnadsvillkor och 

vardag genom innovativa och 

hållbara projekt. Tillsammans 

får vi, med Leader Småland 

Jag vill också passa på att tacka 

styrelsen i Gullabo affären AB 

för att dom ställt upp och varit 

tillmötesgående under det gångna 

året. 

Vårt Leaderområde 

Sydost, nu möjligheten att utveckla 

en livskraftig landsbygd 

som främjar alla människors 

livskvalitet och en hållbar utveckling 

– så låt oss ta chansen. 

Joel Parde 

Ordförande Leader Småland 

Sydost 

Med andra ord jag ser väldigt 

ljust på framtiden med Matsleven 

i Gullabo 

Jenny Johansson


Karamell-Bedas/ 

Lannabäcken 

- av Pamela Nilsson 

Här i Småland, även om det är 

precis på ”kanten” mot Blekinge, 

är vi stenrika! 

Ja, så till vida att vi har alldeles 

förskräckligt gott om sten 

menar jag. Man har inte svårt 

att förstå att livet förr var slitsamt 

på många sätt när man 

ser hur folk har kämpat för att 

få några kvadratmeter mark att 

odla föda. Att ”oåren” slog hårt 

kan man också förstå, då de här 

små tegarna inte ens det bästa år 

rimligen kunde ge några större 

mängder. 

Ett ställe här i vår bygd som är 

väl värt ett besök, för att se hur 

våra förfäder fick jobba för brödfödan, 

är Lannabäcken, som 

också kallas Karamell-Bedas. 

Det lilla torpstället ligger längst 

upp i ”Hästmahulta-torpen” och 

var bebott fram till 1970-talet. 

Beda, som har fått ge sitt namn 

till stället levde runt 1900 och 

drygade ut inkomsterna från 

torpet genom att koka karameller 

och sälja på marknader. 

Idag kan man bara titta och förundras 

över hur mycket arbete 

de fick lägga för att få mat på 

bordet. När man går bland stenrösena 

känner man en stor respekt 

för dem som lagt så mycket 

svett och möda här. Men stället 

ligger så fint i naturen att man 

kan förstå att man ändå valde att 

bo och leva här. En fikakorg och 

en stund att njuta av friden och 

fundera över värdena i livet kan 

vara att rekommendera för en 

utflykt hit. 

Vägbeskrivning: Kör från Gullabo 

mot Torsås. Ta av till Hästamahult. 

Kör rakt igenom byn 

till tre-vägskorsningen 500m 

senare. Ta till vänster. Kör 

”rakt fram” 5km. Parkera. 


Närheten till service; affär, skola 

och barnomsorg i Gullabo 

kändes jättebra, säger Silvia. 

Men det är inte helt enkelt att 

byta land på några månader. De 

fick börja med svenska språket 

på SFI i Torsås, och det första 

året i Sverige var inte direkt någon 

dans på rosor. 

Det är svårt när man inte har arbete, 

inget socialt nätverk och 

framför allt inget språk. Men 

jag har alltid haft en dröm om 

och en plan på att starta något 

eget. Nu gavs den drömmen och 

planen möjlighet, eftersom det 

inte fanns mycket andra jobb att 

söka. 

Silvia har alltid tyckt om blommor 

och inredning och arbetade 

som florist i Holland under 

fyra år. Där fanns ingen jättearbetsmarknad 

för florister, så hon 

sadlade om till kontorist även 

om blommor och inredning varit 

ett större intresse. 

Eftersom familjen flyttade till 

ett större hus i Kyrkebo så öppnades 

möjligheten att använda 

det röda huset i Gullabo till en 

egen verksamhet. Nu började 

affärsidén för en blomster- och 

presentaffär ta form på allvar 

och snart är det premiär! 

I sin affär Blommorna kommer 

Silvia att – förutom blommor 

– erbjuda presentartiklar, heminredning 

och hon kommer ta 

emot beställningar av blomsterarrangemang 

för olika tillfällen. 

Kransar och buketter binder hon 

själv, precis som hon arrangerar 

Ny 

i Gullabo 

4 

Blommorna 

öppnar i 

Gullabo! 

bordsdekorationerna till exempelvis 

födelsedagsfesten. 

- Det mesta av hemdekorations- 

och presentsortimentet kommer 

att tas hem ifrån Holland, vilket 

ger oss möjlighet att erbjuda ett 

lite annorlunda och unikt sortiment, 

berättar hon. 

Sommartid planerar hon även 

för att ha lite kaffeservering i 

trädgården och på den generösa 

altanen. 

Sen kommer det där lilla ”extra” 

som gör Blommorna lite unik; 

hemleverans av blommor eller 

vad sägs om att abonnera på 

färska blommor? Affären vänder 

sig inte bara till privatkunder. 

Varför inte botanisera bland 

presentartiklarna och hitta personalens 

julgåvor på Blommorna 

i Gullabo? 

Den 10 oktober klockan 15.00 

slås dörrarna upp till Blommorna! 

Då bjuds på fika och allehanda 

öppningserbjudanden 

ända till klockan 20.00. Det kan 

ju vara läge att börja planera för 

julklappsinköpen kanske? 

Det ska bli ett roligt och spännande 

tillskott i Gullabo, och 

från tidningen säger vi naturligtvis 

Lycka Till!

Naturrapport 


- av Ann-Christin Gustavsson 

I år behöver jägarna inte leta 

efter äpplen att mata älgarna 

med. Äppelträden dignar 

av frukt, bara att ta tillvara. 

De räcker både till äppelkakor 

och älgmat. 

Älgar brukar jag ibland träffa på 

i skogen. De stör mig inte alls, 

kliver bara ljudlöst undan och 

försvinner. Men nu har det kommit 

ett nytillskott i Juansboskogarna, 

nämligen vildsvin. Jag 

har skrutit om att det inte funnits 

några här. I de flesta andra 

byar i Gullabo där jag gått har 

stora områden i skogarna varit 

uppgrävda. Jag har förstås aldrig 

sett något, men jag kan tänka 

mig att de har en avsevärd kraft 

i sina trynen. Annars kunde de 

väl inte ställa till sån oreda, så 

det stör mig lite att de har hittat 

vägen till mina hemmaskogar. 

Nu lever jag på hoppet att 

grisarna blir lika rädda som jag 

om vi skulle springa på varandra 

under mina skogspromenader. 

Förhoppningsvis försvinner 

de lika kvickt som älgarna 

och lämnar mig kvar med bultande 

hjärta. Jag tänker i alla fall 

inte låta några grisar hindra mig 

från att njuta av hösten i skogen, 

hoppas ni gör det samma. 

Onsdagskväll i parken 


Under sommaren har hembygdsföreningen 

vid två tillfällen 

ordnat onsdagskväll i 

parken. Föreningen bjuder på 

inträdet som ett tack för hjälpen 

till alla som på något sätt 

hjälpt till under sommarens 

aktiviteter och alla vi andra 

får tacka för att vi också bjuds 

på underhållningen. 

Onsdagen den 9 juli var första 

tillfället. Det regnade under dagen 

men alldeles lagom till musikanterna 

hade plockat i ordning 

sina instrument vek molnen 

undan och solen tittade fram. 

Det var Lars-Erik Andersson 

på dragspel, som tillsammans 

med Roger Andersson på gitarr 

och Göran Danielsson på 

basfiol som stod för musiken. 

Sjöng gjorde Lovisa Gustavsson 

som ju kommer från Gullabo. 

Lovisa lärde känna de duktiga 

musikanterna från Blekinge 

i samband med ett av Gullabo 

Teatersnidares bygdespel. De 

har sedan dess vid ett flertal tillfällen 

turnerat på äldreboenden 

och pensionärsföreningar runt 

om i Blekinge och även i Östergötland. 

Under kvällen bjöds vi 

på stämningsfull sång och musik. 

Repertoaren innehöll låtar 

från 40-talet som då sjöngs av 

Ulla Billqvist, Vera Lynn m.fl. 

men även lite modernare tongångar 

framfördes med bl.a. låtar 

av Tore Skogman och Nick 

Borgen. 

Lovisa har läst musiktillval på 

gymnasiet och också studerat 

musik ett år vid Högalids folkhögskola. 

Hon skriver även egen 

text och musik och har spelat in 

ett par låtar som man kan höra 

på www.myspace.com/lovisagustavsson. 

Nästa tillfälle var den 13 augusti, 

även då bjöds det på vackert 

väder, berättar Britt Torstensson 

som är aktiv i föreningen. 

Denna gången var det Sven 

Velo Pettersson som tillsam- 

mans med Tomas Gustavsson 

stod för underhållningen. 

Sven som väl alla känner till är 

bygdens stora poet och han läste 

sina egna dikter. Tomas Gustavsson 

växte upp i Skruvemåla 

men bor nu mera i Fiddekulla 

utanför Vissefjärda. Han började 

redan i unga år att spela gitarr 

och han har tonsatt flera av Velos 

dikter som han under kvällen 

framförde. Publiken fick ännu 

en minnesvärd kväll i parken. 

Båda kvällarna avslutades i storstuga 

med kaffe och goda kakor 

till självkostnadspris. 

Den 23 november är det dags för 

Berättarkväll i storstugan säger 

Britt. Medan novembermörkret 

sluter sig runt oss kommer brasan 

att tändas och glöggen att 

dofta. En inbjuden gäst kommer 

att berätta för oss. Kanske något 

ur verkligheten, kanske en saga 

eller en skröna. Spännande verkar 

det i alla fall att bli!


? 

- av Lena Persson 

? ? ? 

Gullabos nya barn- 

paradis? (del IV) 

Jaaaa, Prästgården ja… Hur 

skriver man en artikel som 

slutar med – ingenting… 

För ungefär så känns det i 

dagsläget. Vi vet egentligen – 

ingenting. Måhända bidde det 

en tummetott? 

Det har tagits fram en ny detaljplan 

som lämnats till Länsstyrelsen 

vilka i sin tur lämnat följande 

yttrande: 

Länsstyrelsen har kommit överens 

med kommunerna i Kalmar 

län att, vid planering där hästar 

finns, tillämpa Skåne läns rapport 

2004:17 ”Hästar och bebyggelse”. 

I denna anges att det, 

vid jordbruk/anläggning vid 1 – 

10 hästar, bör finnas ett skyddsavstånd 

på minst 100 meter från 

stall och gödselhantering och 

minst 50 meter från område där 

hästar vistas i hästhagar. 

Under förutsättning att detta kan 

upprätthållas (PBL 12:1-fråga, 

hälsa- och säkerhet) har 

Länsstyrelsen inga synpunkter 

beträffande den nu utställda detaljplanen. 

Ett par föräldrar tog initiativ till 

en frågestund om Prästgården i 

skolans matsal den 25 september. 

Till mötet kom bland andra 

även kommunalrådet, byggnadsnämndens 

ordförande, miljöchefen 

och kommunchefen 

m fl för att svara på frågor från 

föräldrar och övriga intresserade. 

Mötet hölls under ledning av 

Joel Parde, som gjorde en lysande 

insats i en i mångt och mycket 

infekterad fråga. 

Man redogjorde från kommunens 

sida för vad man hittills 

gjort och i vilken ordning och 

rapporterade om den situation 

som nu uppstått. Det framgick 

att man på kommunen blivit 

både överraskade och förvånade 

över yttrandet, inte minst med 

tanke på att Gullabo är en ort på 

landsbygden och att man här ser 

barn och djur som en fullständigt 

naturlig kombination. 

För att göra en tre timmar lång 

historia lite kortare så kan det 

nog sammanfattas enligt följande: 

De alternativ till som presenterades 

blev i princip; fortsätta 

projekteringen ändå, revidera 

? 

detaljplanen och börja om eller 

lägg ner projektet. 

Byggnadsnämndens ordförande 

berättade att nämnden enhälligt 

beslutat att inte föreslå 

kommunstyrelsen att godkänna 

detaljplanen. 

Markägarna till grannfastigheten 

var också med på mötet och 

kunde redogöra för sin situation 

som i sammanhanget blivit fullständigt 

absurd. De ser mycket 

positivt på att ha barnomsorgen 

till granne, barnomsorgen ser 

mycket positivt på att ha dem 

och deras djur till granne men 

Länsstyrelsens yttrande medför 

att de skulle leva med ett ständigt 

hot om djurförbud på sin 

egen gård för det fall man genomför 

projekteringen som planerat. 

Det finns nog ingen som 

inte känner den djupaste sympati 

och förståelse för deras ställningstagande. 

Det diskuterades även om man 

utifrån en i juni 2008 framtagen 

kunskapsöversikt för samhällsplanering 

i Blekinge, utfärdad 

av Länsstyrelsen i Blekinge, 

eventuellt kunde öppna en dialog 

med Länsstyrelsen i Kalmar 

och få dem att ändra uppfattning 

i frågan. Den framtagna översikten 

har en annan syn på skyddsavstånd 

än man har i Skåne Läns 

rapport 2004:17 vilken Länsstyrelsen 

hänvisar till i sitt yttrande. 

Meningarna var delade om 

? 

? 

6 

huruvida det var någon idé med 

en sådan dialog med Länsstyrelsen, 

ena sidan ansåg det mer eller 

mindre meningslöst, andra 

sidan såg det som en tänkbar 

möjlighet. Å tredje sidan; vad 

vet man innan man provat…? 

En revidering av detaljplanen 

skulle kunna innebära en lång 

fördröjning av hela ärendet. 

Då är vi tillbaka i ruta ett och får 

börja om från början. En exemplifiering 

av värsta scenario med 

överklaganden upp till högsta 

instans drogs med kontentan att 

vi kunde bli stående utan lokaler 

under väldigt lång tid… 

Att lägga ner hela projekteringen 

skulle innebära att vi är 

tillbaka till alternativet gamla 

Björken (slöjdhuset) som nu 

uppgavs inte vara mögelskadad 

utan kom mögellukten bara från 

gammalt spillvirke som möglat 

på vinden. Varför man ansåg det 

nödvändigt att stänga hela huset 

för den ”bagatellen” diskuterades 

inte. Den alltför lilla utegården 

kunde plötsligt göras mycket 

större – någon klarhet över 

varför det var omöjligt för några 

år sedan nåddes inte – och detta 

kunde ske både snabbt och effektivt. 

Man kan väl bara konstatera att 

nästa kommunstyrelsesammanträde 

blir mycket intressant för 

saken ifråga. 

Så - om läget i Prästgården vet 

vi alltså ingenting…


Gullabo Träffpunkt 


Mitt i Gullabo samhälle finns 

sedan juni månad i år en träffpunkt 

för pensionärer. Den är 

inrymd i en lägenhet i bostadsområdet 

bakom livsmedelsaffären 

Matsleven, närmre bestämt 

på Tallkottevägen 2B. 

Där jobbar Ann-Marie Eriksson 

och Maj-Greth Antonsson, 

som har lång erfarenhet av arbete 

med äldre och de som är 

drabbade av olika demenssjukdomar. 

Vid frånvaro har 

man alltid Britt Åstedt som vikarie. 

Träffpunkten är öppen för pensionärerna 

måndag – fredag kl. 

9:30 – 14:30. Man tar emot 5-6 

pensionärer varje dag, och eftersom 

behoven hos de äldre varierar 

försöker man tillgodose dem 

genom att erbjuda olika dagar 

till olika pensionärer. 

Förmiddagskaffe, lunch och eftermiddagskaffe 

hör till de fasta 

rutinerna. De pensionärer som 

vill är med och hjälper till med 

tillagningen av maten samt disken 

efteråt. Det är trevligare att 

njuta av måltiden tillsammans 

med goda vänner, i stället för att 

sitta ensam med sin tallrik därhemma. 

Maj-Greth och Ann-Marie betonar 

att man skapar dagen tillsammans, 

dvs. pensionärerna 

får själva välja vad de vill göra. 

Olika alternativ är bl.a. spel, 

högläsning, vävning, bakning, 

promenader eller att bara sitta 

och prata med varandra. Man 

försöker att vara ute så mycket 

som möjligt, en liten promenad 

i närområdet är uppskattat. 

Något annat som är uppskattat 

är Morfars Kapell, som kommer 

en gång i månaden och bjuder 

på sång och musik. De framför 

sånger som de flesta känner 

igen, och det är svårt att låta bli 

Arne Eriksson från Gullabo och två medlemmar ur Morfars Kapell. 

att stampa takten när de drar 

igång. Den dagen erbjuds alla 

komma. 

Personalen ordnar också så att 

de äldre kan få sina fötter omskötta. 

Monika Andersson från 

Torsås kommer då upp och ger 

fotvård, och pensionärerna betalar 

avgiften till Monika. 

Den dagen jag kom på besök 

hade man just lyssnat 

på Morfars Kapell 

och satt och avnjöt en 

kopp kaffe tillsammans. 

Stämningen 

var god och ett lugnt 

småprat blandat med 

skratt fyllde rummen. När jag 

ställde frågan vad de tycker om 

verksamheten fick jag svaren: 

”Det är roligt att komma hit och 

prata, och här är alltid så god 

stämning”, ”Jag tycker det är 

bra att gå hit, då slipper man sitta 

så mycket ensam” samt ”Vi är 

tacksamma för allt som kommer 

till Gullabo – utom banditer förstås!” 

(Det sistnämnda med ett 

”Det är roligt 

att komma hit 

och prata, och här 

är alltid så god 

stämning” 

leende och glimten i ögat.) 

Syftet med Träffpunkten är att 

ge stöd åt dem som behöver 

hjälp med att få en meningsfull 

och innehållsrik vardag. Alla 

har vi rätt att känna att våra dagar 

är meningsfulla, och här skapar 

man på ett kravlöst sätt trivsel, 

delaktighet och en varm och 

god stämning. Mottot 

för Maj-Greth, 

Ann-Marie och Britt 

är ”Bra Dag ger God 

Natt”. 

Ytterligare ett syfte 

är att avlasta anhöriga 

samt även hemtjänstens personal. 

De som bor nära Träffpunkten 

går antingen dit själva eller 

blir hämtade av personalen eller 

hemtjänst. Bor man lite längre 

bort använder man färdtjänst. 

Man kan själv påverka hur länge 

man vill stanna – hela dagen eller 

bara ett par timmar. 

Britt Åstedt och Ann-Marie 

Eriksson trivs med sitt arbete 

med de äldre. 

Birger Nilsson trivs på Träffpunkten 

”Det är drygt när det 

är lördag och söndag.” 

Framtidsplanerna är att det ska 

finnas 5 sådana här träffpunkter 

i kommunen – en i Gullabo, en 

i Bergkvara, en i Söderåkra och 

två i Torsås. Pensionärerna kommer 

från den omkringliggande 

trakten och känner oftast igen 

varandra sedan tidigare. Varje 

träffpunkt har ett nära samarbete 

med hemtjänsten. 

Om Du eller någon anhörig är i 

behov av att komma till Träffpunkten 

i Gullabo kan du ta 

kontakt med biståndshandläggare 

Carina Olsson (finns på kommunen), 

med hemtjänstpersonal 

eller ringa direkt till Gullabo 

Träffpunkt på telefonnummer 

0486-301 83. Det går också bra 

att ringa till enhetschef Susanne 

Johansson (också på kommunen), 

som har det övergripande 

ansvaret för hemtjänsten och 

Träffpunkten här i Gullabo.


Antikt 

i Gullabo 


En antikaffär har under sommaren 

öppnat i Gullabo. Den 

är belägen på Gullabovägen 

alldeles vid infarten till Skruvemåla. 

Det är Rosita och Leif Nylèn 

som flyttat till lugnet i Gullabo 

från Tyresö där de också drev en 

antikaffär. Leif berättar att den 

hade en yta på 350 kvadratmeter 

så nu håller de på att bygga 

och inreda för att få plats med 

alla saker. 

En del av butiken är redan klar 

och fylld med vackra antikvite- 

ter. Det är en speciell känsla att 

vandra runt bland gamla ting, 

det finns alltid något man känner 

igen från förr och nostalgifaktorn 

är hög. Om det är presentdax 

eller om man bara vill 

unna sig något extra är butiken 

väl värd ett besök. Där finns allt 

från kristallkronor, glas, porslin, 

kopparföremål till matsilver, 

böcker och även en stor samling 

bjällror. Allt är mycket smakfullt 

skyltat med t.ex. glasföremål 

i olika nyanser av samma 

färg tillsammans. På den övre 

våningen förbereder man för att 

ha loppisprylar. 

Butiken kommer att vara öppen 

lördagar och söndagar mellan 

11.00 och 16.00 berättar Rosita. 

Under sommarmånaderna juni, 

juli, augusti är det tänkt att det 

ska vara öppet varje dag. 

Snart kommer sista flyttlasset att 

gå från Tyresö och vi på redaktionen 

önskar Rosita och Leif 

välkomna till Gullabo och lycka 

till men affären. 

Auktion 

i Gullabo 

Den 6 juni var det dags för den tredje auktionen med Gullabo SK 

som arrangör. Kenneth Svensson som är välkänd auktionsprofil 

hjälpte på ett förtjänstfullt sätt till med utropen. Folket i Gullabotrakterna 

hade än en gång visat prov på stor givmildhet. 

Vädret var väl inte det allra bästa men ganska mycket folk hade ändå 

hittat vägen till fotbollsplanen där partytälten var resta som regnskydd. 

Som vanligt på en auktion fanns där allt mellan himmel och 

jord och det mesta hittade en ny ägare. 

Kiosken var öppen om man behövde något till livs efter allt ropande. 

Intäkterna som auktionen gav ger ett välkommet tillskott i föreningens 

kassa. Till alla som skänkt saker eller på annat sätt hjälpt till med 

auktionen vill föreningen framföra ett varmt tack. 

8


Fritidsgården på Dackehed 

- av Tina Heiman 

Solens strålar värmer och lyser 

över skolgården som är 

full av lekande barn. Den ljusblå 

skolan ser nästan vit ut i 

motljuset. Gnisslande gungor, 

skrik och lek –spring och bus, 

jag tittar ut över skolområdet 

och tänker ”de flesta ungarna 

här känner jag eller känner 

igen och på måndagskvällar är 

dom mina fritidsgårdsbesökare”- 

en härlig tanke. En härlig 

tanke, om härliga barn. 

I motljuset skymtar Gullabo 

Sportklubbs fotbollsplan och 

klubbstuga, Dackehed. 

Hela området är för aktiviteter 

- bibliotek, förskola, skola, 

idrottsplats, gymnastiksal, lekplats 

osv. 

Den här platsen är mycket förmånlig 

och lämplig för ungdomsverksamhet. 

Jag är som 

fritidsledare väldigt privilegierad 

som får arbeta i den här mil- 

- av en landsbygdsfrun 

Stockholm är en farlig stad. 

Massor av människor, stressigt 

och jäktigt, konstiga typer… Å 

tunnelbanan! Jösses, tunnelbanan. 

Min släkt kommer från den 

där stan. De flesta bor kvar där 

ännu, de som lever vill säga. Ja, 

de andra också, väl utspridda på 

diverse olika kyrkogårdar. Men 

en som är i högsta grad levande 

och som nyttjar tunnelbana 

ett par gånger om dagen är min 

kära moster. En underbar människa, 

men konstig som sig bör 

när man bor däruppe. Min konstiga 

moster kunde för några år 

sedan berätta följande anekdot 

om en tunnelbaneresa; 

Hon klev på vid Fridhemsplan, 

samtidigt som en medelålders 

man med ett koppel i handen. 

jön med de här ungdomarna och 

deras vuxna. 

I höst fortsätter vi med fritidsgårdsverksamheten 

på Dackehed 

varje måndagskväll kl.17- 

20. Men inte på höstlovet, då 

har fritidsgården stängt pga för 

få deltagare (tidigare lov). 

Fritidsgården drivs i samarbete 

mellan kommunen och Gullabo 

SK, som har 3 av sina duktiga 

ungdomsledare med varje gång. 

Det är Mats Olsson, Bengt Eriksson 

och Ella Ehrnborg. 

Tillsammans hittar vi på lekar 

och skoj. I höst har vi en tävling 

varje gång i stället för en tävling 

som löper med hela terminen. 

Vi har tillgång till gymnastiksalen, 

datorer, kök (för fikat..!!!!), 

Nintendo Wii, sällskapsspel och 

mycket mera. 

Vi hoppas på en minst lika rolig 

och givande termin som vårterminen, 

för oss alla! 

I andra änden av kopplet satt 

en hund av gigantiska mått. 

De hamnade bredvid varandra, 

moster och mannen med kopplet, 

och naturligtvis då också 

hunden. Hunden var så stor så 

han fick sitta på golvet framför 

mannen. 

På sätet mitt emot satt en gammal 

dam. Hon var liten och 

skinntorr och, som min moster 

uttryckte det hela, så liten så 

hon knappt syntes. Moster tog 

upp sin tidning och började läsa. 

Husse gjorde likadant. Plötsligt 

gnällde hunden till, reste sig och 

Visst är det kul på Fritidsgården! 

Farliga tanter 

i stora städer 

försökte frenetiskt krypa under 

och gömma sig under sätet som 

husse satt på! Hunden var precis 

tokig, han gnällde och darrade, 

men han var ju så stor så han 

kom inte under. Husse såg alldeles 

paff ut och började klappa 

hunden och förgäves få den att 

lugna sig. ”Såååjaaa, sååååjaaa, 

va e de me´re, såååja…”. Hunden, 

som nu fick ge upp försöken 

att ta sig under sätet, hoppade 

istället upp i knäet på mannen 

som nästan kvävdes på kuppen. 

Stackars jycken försökte, sin 

storlek till trots, snurra ihop sig 

till en boll i husses knä och kry- 

pa ihop. Klart var att hunden var 

fullständigt vettskrämd! 

Husse visste ingen annan råd än 

att kliva av tunnelbanan med sin 

förskrämda kompis. 

Den gamla damen hade under 

hela tiden inte rört en fena. 

Moster, som var alldeles uppriven 

av den stackars hundens 

vedermödor, tittade på damen 

och sa ”Men va va de med jycken? 

Han var ju alldeles ifrån 

sig!” Damen plirade mot moster 

och svarade; ”Mjaa, jag borde 

kanske bett om ursäkt, men 

det var nog mitt fel… Jag gjorde 

bara såhär” Damen öppnade 

munnen, tryckte ut lösgommen 

till hälften och låssasbet i luften 

med tänderna hängande halvvägs 

ut ur munnen. 

Moster besinnade sig och försökte 

inte trycka sig under sätet, men 

hon klev av på nästa station…



Ideéll 

till max 

Det stora tältet, en gigantisk 

form av party-tält, var hopsatt. 

De vita rörformade benen var ordentligt 

förankrade i marken och 

tältduken var noggrant fastgjord 

i det spindelliknande tält-skelettet. 

Vår arbetsledare såg fundersam 

ut, seń sa han: ”Det står på 

fel ställe!” Sju fullvuxna män 

och en halvstor kvinna trodde 

förhoppningsfullt att det var ett 

skämt. ”Det här är det stora tältet, 

mat-tältet, som ska stå borta 

vid serveringen.” Åtta par ögon 

riktades bort mot hembygdsparkens 

stora mangårdsbyggnad. 

Därefter mot det uppsatta tältet 

igen. Någon, som kände det 

övermäktigt att plocka ner alltsammans 

och börja om från början, 

försökte ivrigt: ”Vi klarar 

av att bära det och lyfta igenom 

det genom gärdsgårdsöppningen 

där borta!” Med nya krafter 

sög vi tag i varsitt spindelben 

och gick försiktigt iväg med tältet. 

När vi närmade oss gärdsgården 

tog vi bort ”spindelbenen” 

på den ena långsidan för 

att göra det lite lättare för oss. Vi 

fick hålla i det längsgående röret 

i stället. Alla de andra var längre 

än jag så jag fick bitvis gå på 

tå för att över huvud taget kunna 

hålla kontakt med ställningen. 

Jag höll krampaktigt i röret 

när vi försökte baxa vidundret 

över gärdsgården, några ögonblick 

hängde jag med fötterna i 

luften. När halva tältet var över 

stod plötsligt en björk i vägen – 

var den nu kom ifrån… 

En innovativ medhjälpare kutade 

efter ett rep eller om det var 

nåń form av rem, kastade det 

runt björken och drog det vack- 

ra trädet mot marken för att bereda 

plats åt tältet. Åtta par förhoppningsfulla 

ögon lyste upp, 

för att strax dämpas av en röst 

som sa: ” Det går inte ändå, ladan, 

den stora enbusken och stenarna….” 

Om vi hade genomfört alla desperata 

förslag för att underlätta 

forslandet av ”monstret” hade 

inte hembygdsparken varit sig 

lik idag, kan jag säga. Ett fast 

tag om röret, några steg i luften, 

seń var tältet tillbakadraget 

bakom gärdsgården igen. Vi 

fick ge med oss och plocka isär 

tältet till hälften, då gick det bra 

att transportera det dit det skulle. 

Därefter var det en baggis, nu 

hade vi ju vanan inne att plocka 

ihop och plocka isär de olika delarna. 

Nu var det marknadsstånden. 

De var uppsatta men skulle ha 

tak/regnskydd över sig. Vi lyfte 

presenningar, vek in och vek 

ut och vek under, skar snör-tåtar 

och band och knöt och fäste 

så gott vi kunde. När jag några 

gånger hann plocka till mig kniven 

kände jag mig som en riktig 

Robinson Crusoe. Undrar om 

han också kunde knyta kärringknutar? 

Under de två dagar mässan pågick 

var jag med och hjälpte till 

att städa och hålla ordning på 

toaletterna. Ganska tacksamt 

jobb, faktiskt. Ordning och reda 

på toa uppskattas! 

Mässdagarna förflöt mycket 

bra. Många kära återseenden, 

god mat och gott fika, fina kvalitetsvaror, 

trevlig musikunderhållning, 

god stämning och en 

enorm trä-tupp på tillväxt. Otroligt 

nog hade vi mestadels uppehållsväder 

– regnmolnen tycktes 

tömma sina behållare strax utanför 

Gullabos mässområde. 

När mässan var över skulle allting 

plockas ner igen. Bort med 

benen på det enorma mat-tältet, 

sortera skelettet efter storlek 

på rören i olika lådor – A1, 

A2, A3, B1, B2 osv. Snoddar 

och stålkrokar – allt på sin plats. 

När jag inte hittade nåń syssla 

och kände mig onyttig ställde 

jag mig med händerna i sidorna 

( jag brukar göra det i vilotillstånd) 

och iakttog arbetet. Då 

kom uppmuntrande kommentarer 

från förbipasserande: ”Arbetsledare, 

förstår jag. Det går 

bra, ser jag!” Jojo… 

Även marknadsstånden skulle 

ner. Jag skruvade bort vingmuttrar 

som gjorde så att taket över 

kunddisken satt uppe. En gång 

kom mitt huvud i kläm i en vinkel, 

en annan gång fick jag en 

ribba i huvudet. Men 

intet klagande ljud 

över mina läppar! 

Jag försökte lossa 

brädor från sina fästen, 

men brädorna 

hade svällt av all fukt. 

Jag bände och tog i för kung och 

fosterland, tills det kom ett par 

starka armar och lyfte bort dem. 

Flera gånger… 

Jag skulle lyfta bort de stora 

masonitskivorna, som utgjorde 

disk- och varuhyllor, men de 

var så tunga så jag ramlade med 

dem ner till marken i stället. 

Min iver att göra en insats i föreningslivet 

var så stor, så jag 

missade säkert många livräddande 

insatser från mina medarbetare. 

De gånger de inte hann 

”Aakta!, 

hörde jag 

svagt i 

bakgrunden. ” 

10 

med var nog när jag sprang över 

till nå´t annat stånd för att ge 

även det arbetslaget en hjälpande 

hand… 

På några ställningar var extraribbor 

iskruvade för att göra 

dem stadigare. Efter att ha sett 

hur en av mina kollegor slog 

dem mitt itu med en trä-klubba, 

provade jag att göra likadant. 

Och lyckades! Det gick alldeles 

förträffligt. Med återfött självförtroende 

och nya krafter gick 

jag på nästa ställning – inte visste 

jag att jag var så träffsäker 

och stark! Och så sis- 

ta ribban…”Aakta!, 

hörde jag svagt i 

bakgrunden. Förvånad 

såg jag hur hela 

gaveln föll utåt, och 

att en allvarligt lagd 

kvinna stirrade med uppspärrade 

ögon. Som tur var stod hon 

så pass långt ifrån att hon klarade 

sig. Själv höll jag båda händerna 

framför ansiktet och pep 

tyst: ”Oojjj…” 

Jag hoppas kvinnan vågar komma 

tillbaka till nästa Slöjd- och 

Hantverksmässa i Gullabo. Jag 

ska noga överväga min egen roll 

i för- och efterarbetet runt mässan. 

Kanske är det säkrast att jag 

håller mig till toaletterna.


Fartsänkning 

genom Gullabo 

- av ”En vanlig mamma 

i en vanlig vardag” 

Det här med mornar… Hur säger 

man egentligen? Mornar… 

Morgnar… Morgonar… Hm. 

Ja, i alla fall – det här med 

mornar. Det är inget vidare! 

Det är helt okay när man vaknar, 

tittar på klockan och känner 

ett ögonblicks panik över 

att man försovit sig, men besinnar 

sig och kommer ihåg att 

det är lördag. Då är mornar 

väldigt trevliga. Mindre trevligt 

är det när man gör likadant, 

men upptäcker att det är 

onsdag och att klockan är väldigt 

mycket mer än den borde 

vara vid den tiden på en onsdag… 

När man i vild panik kastar sig 

upp ur sängen, rusar runt som 

en toka och hojtar och ruskar 

och far runt i allas sovrum och 

försöker väcka ungar som intagit 

personlighet av miljoner år 

gamla stenar… Kläder som inte 

finns, gympaväskor som ”jag 

trodde jag packat igår kväll men 

glömt”, skolväskor 

som fått fötter (”Jag 

ställde den i hallen 

igår mamma, jag 

gjorde det!” ”Jamen 

då borde den stå där 

nu, eller hur?” ”Men 

jag kan väl inte veta vem som 

flyttat den!!”) osv, osv. 

Mackor i handen samtidigt som 

jackor kläs på, hunden som står 

i hallen med benen i kors och 

tittar vädjande på en med sina 

hundögon och totalt kaos som 

viner runt öronen på en. Ut med 

den ena ungen till skolbussen, 

han går iväg med håret på ända 

och väskan halvt uppsläpad på 

armen och med endast en arm 

iträdd i jackan, samvetet stick- 

”Borstade han 

tänderna? 

Vet inte…” 

er till men trycks undan. Borstade 

han tänderna? Vet inte… På 

med kläderna på nästa barn, åh, 

han måste ha sin sån och sån och 

sån med sig till dagis, men hämta 

den då, vaddå vet 

inte var den är? Svetten 

lackar, allt samlas 

ihop, ut i en smällkall 

bil och svisch iväg. 

Sen sitter man där, 

heeeela långa dagen, 

med sitt gnagande samvete och 

funderar på hur man egentligen 

ville haft det… 

Man ville att klockan skulle 

ringt minst två timmar tidigare. 

Man ville fått slå upp sina 

ögon och höra tassandet av små 

fötter som närmar sig sovrummet 

och en röst som säger God 

morgon mamma, får jag ligga 

hos dig lite? Sen ville man känna 

en varm, nyvaken pyjamasunge 

som klättrar upp i sängen 


& Mikael Persson 

Vägverket har som mål att få 

ner hastigheten förbi kyrkan och 

skolan, och man planerar att genomföra 

följande åtgärder nu i 

höst: Befintliga 30-skyltar och 

50-skyltar flyttas ut i vägbanan 

– sätts i ”bågar” - för att göra 

passagen trängre. Stubbarna vid 

kyrkan ska fräsas ner och eventuellt 

tar man lite grann av kyrkans 

rabatt för beläggning. De 

kommer också att göra en tydlig 

vit markering för cykelbanan, 

dock inga fysiska hinder för bilarna. 

Cykelbanan mittemot Värdshuset 

gick inte att bredda på grund 

av nivåskillnad och dålig kant, 

det skulle kräva större insatser 

och kosta för mycket. 

U t o p i a 

och ligger där och mornar sig en 

kvart. Samtidigt vaknar maken 

och man går upp i lugn och ro, 

alla kläder ligger framplockade 

sedan kvällen innan. Man går 

förbi stora sonens rum och han 

är naturligtvis vaken, ligger och 

läser lite på morgonkvisten. Alla 

hälsar varandra god morgon 

med ett leende. Man gör frukost 

tillsammans, fiberrikt bröd med 

nyttigt pålägg och naturligtvis 

massa färska grönsaker, färdigskivade 

på ett fat. Kaffet doftar 

gott, juicen formligen strålar av 

vitaminer och nyttigheter. Sen 

gör alla det de måste, går iväg 

en efter en med ett käckt Ha en 

bra dag! I maklig takt kör man 

till dagis och sedan vidare till en 

ny, strålande arbetsdag där allting 

bara blir precis som man 

tänkt sig. 

Eller hur…:-/


Lugn 

Kalender 

fotbollskväll Måndagskvällen 

Fotboll ädla känslor föder, 

kamp om boll till siste man. 

Hjärtan, läppar, näsor blöder, 

var blasé den som kan. 

Utkast, inspark, hörna nu, 

rusa målis! Var på plats! 

Domarjäkel begriper inte du, 

att 12:an mot målis tog sats! 

Vad tusan du din flaggviftande tok, 

off-side, är du precis galen! 

Det såg ju ALLA som är minsta klok, 

du var mig en skral en!, 

Vågorna går på läktare och plan, 

värme och ilska blandas. 

Helt plötsligt vid kanten 2 små barn, 

huu där stöp linjeman, arg så han 

knappt kan andas. 

Matchen är slut, skocken går hem, 

muttrande skiljs de vid bilen. 

”Men nästa gång MÅSTE dom lägga 

på en rem, sluta lufsa, springa fortare, 

helt kort ändra stilen”. 

Väl hemma igen, kaffepannan sjunger sin 

sång, och lugnet lägrar sig åter. 

Friden är återställd till nästa gång, 

så fint ”idrottens gemenskap” låter! 

AHI 

# 

Fristidsgård på Dackehed 

kl.17.00 - 20.00 

Tisdagskvällen 

Fri gymnastik 

i gymnastiksalen 

kl.18.00 - 19.00 

Torsdagskvällen 

Barngymnastik 

i gymnastiksalen 

kl.18.00 - 19.00 

23 november 2008 

Berättarkväll i storstugan 

12 

Gullabo a l l t i s k o g e n 

Kolofon 

Redaktion: 

Pamela Nilsson, Lena Persson, 

Marita Ehrnborg, Ann-Christin 

Gustavsson, Roland Feith, Joel 

Parde, Tina Heiman, en vanlig 

mamma, en landsbygdsfrun. 

Fotografi: 

Pamela Nilsson, Roland Feith, 

Ann-Christin Gustavsson, 

Lena Persson, Marita Ehrnborg 

Layout: 

Roland Feith 

Stor tack: 

Søren Berg 

Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå vill ha 

Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration kostar 100 kr 

om året, och då skickar vi tidningen direkt hem till dig. 

Mejla oss på tidningen@gullabo.se eller klipp ut kupongen och 

skicka den direkt till oss! 

Gullabo Sockenstämma 

Gullabovägen 32 

385 92 Gullabo 

o Ja, jag vill också ha Gullabo Tidningen! 

Namn: _____________________________________ 

Adress: _____________________________________ 

Postnr.: _____________________________________ 

Postort: _____________________________________ 

Underskrift: _____________________________________

gullabo_tidningen_nr4-1

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?