KONST UTAN BILDER Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869

KONST UTAN BILDER 

Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869 

Agneta Ekström 

______________________________________________________________ 

Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet 

VT 2008

Omslagsbild: Första sidan i Aftonbladet, tisdagen 20 april 1869.

ABSTRACT 

Institution: Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet 

Adress: 106 91 Stockholms universitet 

Tel: 08-16 20 00 vx 

Handledare: Tomas Björk 

Titel och undertitel: KONST UTAN BILDER 

Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869 

Författare: Agneta Ekström 

Adress: Vattugatan 13 

Postadress: 111 52 Stockhom 

Tel: 08-411 70 21 

Typ av uppsats: kandidatuppsats X magisteruppsats annan uppsats 

Ventileringstermin: VT 2008 

licentiatuppsats doktorsavhandling 

1869 var Aftonbladet Sveriges ledande tidning. Tidningen presenterade kontinuerligt 

artiklar om konst. Vid denna tid innehöll dock tidningen inga bilder som kunde illustrera 

konstartiklarna. Uppsatsen har inventerat allt det material som presenterades under året, 

både löpande nyhetsartiklar och det omfattande material som skrevs om det stora nordiska 

konstnärsmöte som hölls i Göteborg och som följdes av en nordisk konstutställning. 

Genom att analysera materialet bl.a. utifrån Jürgen Habermas teori om den borgerliga 

offentligheten visas att tidningen hade en heltäckande redovisning av konstutbudet i 

Sverige, och använde Ny Illustrerad Tidning som bildkälla. Konstartiklarna var kulturprodukter 

som var tillgängliga för alla. Tidningen och dess chefredaktör August Sohlman, 

stödde professionaliseringen av konstnärskåren. Den framväxande borgerligheten var 

en närvarande publik som också var en ny kundgrupp. Kungens inflytande minskar. 

Aftonbladet fungerade som konstdomare och använde ansedda skribenter som kritiker. 

Aftonbladet visade öppenhet för publiken. Läsarna var en deltagande publik som kunde få 

ett personligt förhållande till konsten. Aftonbladet fungerade inom konstens område som en 

borgerlig offentlighet. 

Sökord: Aftonbladet, Jürgen Habermas, August Sohlman, Karl XV, Göteborgs 

konstförening, Stockholms konstförening, skandinavism, konstdomare.

Innehåll 

Inledning 3 

Syfte 3 

Avgränsning 

Teoretisk utgångspunkt 4 

Källor, disposition och metod 4 

Forskningsöversikt 5 

Jürgen Habermas, medborgaren och konsten 6 

Den borgerliga offentligheten 6 

Konsten och marknaden, publiken och konstkritiken 7 

Aftonbladet 8 

Aftonbladet, i tiden 8 

Sverige 1869 8 

Den tidiga kampen för tryckfriheten 8 

Att sprida nyheter med hästdragen diligens 9 

Nyheter och annonser 9 

Politik och andra nyheter 10 

Konstläsning i januari månad 11 

Konsten i Aftonbladet 14 

Två meter text om konst 14 

Konstnotiser 14 

1800-talets tryckta bilder 14 

Ny Illustrerad Tidning som bildleverantör 15 

Konstutställningar, bildkälla för stockholmspubliken? 16 

Aftonbladets löpande konstbevakning 17 

Liten volym men ändå märkbar 17 

Fokus på konstnärer och enskilda verk 17 

Alla konstriktningar redovisas 18 

Konst i det nya offentliga rummet 19 

Den ”värderika” konsten 19 

Utrymme för kritiska röster 19 

Läsarperspektivet 20

Aftonbladets artiklar från det nordiska konstnärsmötet och 

konstutställningen i Göteborg 22 

”Alla” var där 22 

Konstnärsmötet – ” offentligen och med ordets makt” 23 

Tre dagars diskussioner 23 

Konstnärsmötet - konkreta resultat 25 

Ett öppet möte, men få talade 25 

Den borgerliga konstpubliken och kungens roll 26 

Artiklarna om konstnärsmötet 28 

Den skandinaviska konstutställningen 29 

En utställning av bildning och kultur 29 

Konstutställningen, en borgerlig arena 30 

August Sohlmans ”sju bref” 31 

Artiklarna om konstutställningen 33 

Kritiker, kritik och publik 35 

En kunnig kritikerkår 35 

Fyra tunga namn 35 

Närhet mellan kritik och publik 36 

Avslutande sammanfattning 37 

Källor och litteratur 39 

Bildförteckning 41

Inledning 

Denna uppsats handlar om ett års konsthändelser i Sverige, året 1869. Huvudkälla är tidningen 

Aftonbladet. Tidningen var Sveriges ledande dagstidning från starten 1830 fram till 1860talet. 

Under den liberale chefredaktören August Sohlmans (1824-74) ledning, hade tidningen i 

många år agiterat för den representationsreform som ledde till tvåkammarriksdagens införande 

1866. En betydelsefull del i kampen för ökat medborgarinflytande gällde medborgarnas 

tillgång till kunskap och kultur. 

Tiden kring 1869 var en innehållsrik period i det svenska kulturlivets utveckling. Några 

exempel: 

- Nationalmuseum, den nya nationella konstscenen, invigdes 1866. 

- Samma år öppnades den Allmänna Konst- och Industriutställningen i Stockholm. 

- 1869 samlades konstnärer och ritlärare till ett stort nordiskt konstnärsmöte, med en 

stor konstutställning, i Göteborg där konstens situation och framtida utveckling diskuterades. 

- Utställningsverksamhet som berörde personer utanför de begränsade kulturkretsarna i 

Stockholm hade börjat vidgas genom konstföreningar i Stockholm, Växjö, Malmö och 

Göteborg. 

Men än var det långt till det demokratiska genombrottet, inte förrän 1921 fick alla svenska 

män och kvinnor lika rösträtt. Folkskolan genomfördes formellt 1842 men det dröjde flera 

decennier innan alla barn fick grundläggande utbildning. Sverige var ett uttalat klassamhälle. 

Kommunikationerna var bristfälliga. Efter missväxtåren 1866 och 1868 levde många i svält. 

Jordbrukssamhället var i omvandling mot ett industrisamhälle. 

Medelklassen växte och de liberala krafterna inom olika samhällsgrupper ville förnya inte 

bara politik och ekonomi utan också utbildning och bildning. I min kandidatuppsats, Drakduken 

och Skogstomten, Signe Sohlman och Nanna Bendixson i 1800-talets konstliv, fick jag 

inblick i två unga kvinnliga konstnärers liv och kunde spegla hur 1800-talet tankeliv påverkade 

deras liv och konstnärliga produktion. August Sohlman var deras far. 

I de borgerliga miljöer som Aftonbladets läsare tillhörde, levde man ett modernt stadsliv 

präglat av framtidstro. För dagens läsare finns det två fällor att falla i. Det ena är att läsa skeendet 

utifrån tankefiguren ”före industrialismens genombrott”. Då läser man med facit i hand. 

Men varken Aftonbladets redaktion eller dess läsare visste ”hur det skulle gå”. En annan tolkningsfälla 

är ordens språkliga likhet mellan då och nu. Att gå på konstutställning eller resa till 

Göteborg är triviala ting idag, en självklar del i många medborgares vardag. På 1800-talets 

mitt var det exklusiviteter som var laddade med kulturellt, socialt och politiskt innehåll. 

Syfte 

Målet med den här uppsatsen är att presentera allt det material som trycktes i Aftonbladet under 

året 1869 och som var relaterat till konst i någon form. Genom texturval och presentation 

blev tidningen en aktör i det svenska konstlivet. Hur såg tidningens engagemang ut och vilken 

roll spelade den i utvecklingen för att göra konst tillgänglig för en bredare allmänhet? Genom 

att använda Jürgen Habermas teori om ”den borgerliga offentligheten” vill jag få en teoretisk 

belysning av skeendet. 

3

Avsikten är alltså 

- att dokumentera det konstmaterial som Aftonbladet presenterade för sina läsare under 

år 1869 

- att analysera urval, innehåll och presentation 

- att studera hur skeendena i konstlivet 1869 förhåller sig till Jürgen Habermas teori om 


Avgränsning 

Med beslutet 1866 om en parlamentarisk författning hade Sverige formellt hade tagit steget 

över till ett demokratiskt styrelseskick. Den gamla ståndsriksdagen var avskaffad och den 

politiska makten utgick från de röstberättigade medborgarna. Som tidigare sagts manifesterade 

sig engagemanget för medborgarna på konstens område bl.a. med konstindustriutställningen 

i Stockholm samma år och därtill Nationalmuseums öppnande. 

Uppsatsen behandlar år 1869. Skälet till att jag valt det året är att det då arrangerades ett 

stort nordiskt möte i Göteborg för konstnärer och ritlärare. Till detta möte hörde en nordisk 

konstutställning som pågick i sex veckor.. 

Avgränsningen i plats, Aftonbladet, är vald därför att tidningen länge var Sveriges mest 

inflytelserika dagstidning och fortfarande var en av de två mest ansedda rikstäckande nyhetstidningarna. 

August Sohlman, Aftonbladets chefredaktör, var i decennier en mycket inflytelserik 

liberal opinionsbildare; han var också konstkritiker och lärare i konsthistoria på Kungliga 

Akademien. Konsten var ett av Aftonbladets intresseområden. 

Uppsatsen är skriven utifrån Aftonbladets roll som aktör. Det betyder att det är Aftonbladets 

urval, presentation och perspektiv av ett ämne som är föremål för analys. 

Teoretisk utgångspunkt 

Den tyske sociologen och filosofen Jürgen Habermas har ägnat mycken forskning åt att diskutera 

och belysa demokratiutveckling. Han har bl.a. studerat mekanismerna bakom medborgarnas 

tillträde till ”det offentliga” och dess konsekvenser inom olika samhällssektorer, främst i 

studier av massmedias utveckling. I början av 1960-talet publicerade han sin tidiga teori i verket 

Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället. 

Ett av de områden i den demokratiska samhällsutvecklingen som han berör är konsten. Jag 

kommer att använda hans teoretiska modell för att belysa och tolka materialet i Aftonbladet. 

Källor, disposition och metod 

Kartläggningen av huvudmaterialet, 1869 års artiklar i Aftonbladet, har skett genom arkivstudier 

på Kungliga Biblioteket där texten finns på mikrofilm. Kompletterande material har samlats 

in genom arkiv- och litteraturstudier. 

Inledningsvis presenteras de villkor under vilka en dagstidning arbetade under denna tid. 

Därefter redovisas inventeringen av Aftonbladets löpande konstbevakning och i ett följande 

avsnitt belyses innehållet i olika artiklar från det nordiska konstnärsmötet i Göteborg och den 

konstutställning som var anknuten till detta. Sist kommer ett avsnitt om kritik och publik. I 

samband med redovisningen av materialet diskuteras iakttagelserna utifrån Jürgen Habermas 

teori om den borgerliga offentligheten. I avslutningen görs en sammanfattande kommentar. 

4

Forskningsöversikt 

Jürgen Habermas teori om den borgerliga offentligheten har använts i mycket vetenskaplig 

forskning. I Sverige finns undersökningar och tolkningar inom olika discipliner t.ex. filosofi, 

sociologi och litteraturvetenskap. För att belysa det kunskapsområde som är relaterat till uppsatsen 

har jag använt material både från samhällshistoria och från konstfältet 

Utvecklingen efter 1800-talets mitt var en dynamisk tid i Sverige. Tore Frängsmyr skildrar 

i Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II, 1809-2000, de bärande 

idéströmmarna. I Rönndruvans glöd, Nygöticismens tanke, konst och miljö under1800-talet, 

har Bo Grandien utvecklat hur dessa idéer kunde omsättas i konstnärliga praktiker. 

Georg Nordensvan har i sin konsthistoria Svensk Konst och Svenska Konstnärer i nittonde 

århundradet II, från Karl XV till sekelskiftet, givit inblick i den tidens institutioner och konstnärskap. 

I August Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld har Tomas Björk bl. 

visat den mångfasetterade August Malmströms roller som aktör i det samtida konstlivet. Ett 

avsnitt belyser också spridningsvägar för Malmströms originalkonst genom stora upplagor av 

tryckta bilder samt deras mottagande av publik och kritik. 

Solfrid Söderlind har i Porträttbruk i Sverige, 1864-1865, kartlagt bl. a. hur ett nytt medium, 

fotografiet, växer fram och hur sambandet mellan beställare, konstnärer och porträttörer 

ändrades i det snabbt förändrade Sverige i mitten av artonhundratalet. 

Anna Lena Lindberg har i Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna 

strategier, använt sig av Jürgen Habermas teori för att belysa hur konsten gjordes tillgänglig 

för fler än en grupp kännare och experter; i undersökningens historiska avsnitt belyser hon 

bl.a. förhållandet mellan staten, konstnärer, utställningar och den framväxande allmänna publiken. 

I Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1825-1880, har Eva-Lena Bengtsson belyst bl.a. 

hur den reproducerade konstbilden spreds och hur den påverkat synen på konst, konstnärernas 

roll och marknad. 

5

Jürgen Habermas, medborgaren och konsten 

Den borgerliga offentligheten 

När Aftonbladet skrev om konst fanns det inga bilder i tidningen, många av läsarna hade sannolikt 

inte besökt på en allmän konstutställning, få hade sett nationell originalkonst. Hur kan 

då tidningens texter tolkas och förstås? Som undersökande verktyg kommer jag alltså att använda 

den tyske filosofen Jürgen Habermas (f. 1929) teori om ”den borgerliga offentligheten”. 

Den presenterades i det banbrytande verket Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” 

och ”offentligt” i det moderna samhället, som kom ut 1962. 1 

Där studerade Habermas bl.a. den historiska utveckling som ligger bakom att konsten och 

litteraturen blev en del av de enskilda medborgarnas livsutrymme. Habermas har gjort en historisk 

och filosofisk studie och presenterat en modell för hur olika samhällsmekanismer har 

påverkat hur medborgargrupper avskilt sig, och därmed frigjort sig från staten och hur relationen 

mellan ”det privata” och ”det offentliga” förändrats. Den samhällstyp han särskilt har 

uppmärksammat är de borgerliga samhällenas utveckling i Europa under slutet av 1700-talet 

och 1800-talet. En förutsättning är kapitalismens framväxt. När hantverkare och handelsmän 

började utbyta tjänster och nyttigheter uppstod en ekonomi och en marknad som låg utanför 

furstens och hovets beslutsområde. Med detta uppstod också ett fritt samarbete mellan de delaktiga 

borgarna inom den egna gruppen. 

En förutsättning för att denna fria marknad skulle fungera var att det fanns ett aktivt och 

fritt nyhetsutbyte utan statlig styrning. Varuhandel och nyhetsförmedling hängde intimt samman. 

Från de merkantila nyhetsbreven utvecklades en tidningspress som började förmedla 

nyheter och information som också gällde samhällsområden utanför de rent affärsmässiga. 

Habermas utvecklar denna grundläggande uppdelning i stat (offentlig myndighet) och marknad 

(privat sektor) ett steg vidare. 2 

I den privata sektorn ser han marknaden som ett socialt område, ”socialsfären”. Där återfinns 

t. ex diskussionsklubbar, salonger och tidningar där ordet fritt diskuteras. 

Genom en fri press kan en publik delta i ett gemensamt nyhetsutbyte. Parallellt med det 

direkta utbytet av löpande nyhetsinformation utbildas ett gemensamt samtal om allmänna och 

gemensamma frågor. Inom den privata sektorn bildas ytterligare ett område, ”intimsfären”, 

som har familjen som källa. I intimsfären finns utrymmet för t. ex känslor och religion. I romaner 

och konstnärliga verk kommer upplevelser/känslor till uttryck och kan sedan diskuteras 

med andra som har samma upplevelser. 

En gemensam öppen diskussion mellan fritt deltagande medborgare har uppstått. I förlängningen 

av dessa diskussioner skapar detta borgerlighetens samhälle lagar som skyddar individen 

och den läsande och resonerande publikens möjlighet till diskussion och fria åsikter. Lagar 

om yttrandefrihet, pressfrihet och församlingsfrihet är sådana exempel. I ett sent skede av 

utvecklingen kommer grupper att begära samhällets stöd för sin verksamhet. Då börjar ett 

söderfall av den etablerade borgerligheten. 

1 Jürgen Habermas: Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället. 

Eslöv 1998. Den tyska titeln är Strukturwandel der Öffentlichkeit. Mats Dahlkvist har skrivit en introducerande 

inledning. 

2 Habermas 1998, s. viii – xv. 

6

Den borgerliga offentligheten har två komponenter: 

- de sociala sfärerna bildar ett eget socialt område med institutioner, t.ex. en fri press, 

där fria medborgare kan utveckla sina åsikter om både politik, litteratur och konst. 

- genom den offentliga diskussion som där pågår kan den deltagande publiken utkristallisera 

en gemensam uppfattning, en offentlig mening. 

Konsten och marknaden, publiken och konstkritiken 

I den gemensamma diskussionen och det öppna samtalet deltar de enskilda medborgarna som 

privata personer. De kaffehus och salonger som blomstrade i England och Tyskland under 

tiden kring skiftet mellan 1700-talet och 1800-talet är enligt Habermas sinnebilden för den 

borgerliga offentligheten. Fria medborgare samlades till öppen diskussion om kulturella och 

politiska angelägenheter. Diskussionerna var fria och ingens deltagande hade större tyngd än 

någon annans. 

Konsten hade både under den feodala perioden och under 1700-talet hört till maktens område 

i Europa. Hov och furstehus satte ramarna för konstens kategorier och konstnärernas 

skapande. Habermas påminner om den historiska utvecklingen; genom olika privata initiativ 

öppnades konstens salonger, konstmuseer skapades och konsten fick en allmän publik. 3 Var 

och en kunde bilda sig en egen uppfattning och få gehör för den. Han pekar också på måleriets 

situation. När konstens beställningar inte längre kom från maktens boningar måste konstnärerna 

arbeta för en marknad, de blev beroende av den och därmed av dess publik. 4 

När den stora publiken fick en egen kontakt med konsten, uppstod en funktion, och person, 

som förmedlande länk mellan dem och konstverket – den professionelle konstkritikern. Han, 

för det är en han, benämns av Habermas konstdomare. Denna position blir dubbel, säger Habermas. 

5 I relation till konstnären är konstdomaren publikens språkrör, i relation till publiken 

är han dess uppfostrare. Till att börja med har konstkritikern ingen egen arena, så småningom 

börjar konst- och kulturtidskrifter växa fram. 6 

Den borgerliga offentlighet som Habermas skildrar som modell hade sin storhetstid i England 

och Tyskland i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Hans texter beskriver ett 

idealt samhälle som inte blivit omsatt i verkligheten. Kritiker har påpekat att den borgerliga 

offentligheten enligt Habermas modell, bara var möjlig för en socialt gynnad grupp i samhället. 

Den största delen av befolkningen lämnades utanför. 7 

3 Habermas 1998, s. 37. 

4 Habermas 1998, s. 37. 

5 Habermas 1998, s. 38. 

6 Habermas 1998, s. 39. 

7 Anders Burman: Den siste store tänkaren. Dagens Nyheter, 2005-02-11. 

7

Aftonbladet 

Aftonbladet i tiden 

Sverige 1869 

Karl XV (1826-72) var kung över Sverige och Norge. Sverige hade ca fyra miljoner invånare 

varav nittio procent bodde på landsbygden. Att Sverige var ett agrart samhälle utan fungerande 

infrastruktur syns i Aftonbladets spalter; när landet drabbades av svår missväxt 1866-68 

hade Aftonbladet artiklar om insamling till de nödlidande. 8 

1870 hade huvudstaden Stockholm 130 000 invånare. Industrialiseringen var i sitt tidiga 

skede och malmarna var ännu glest bebyggda. Staden höll på att få ett centralt vattenledningssystem, 

men gatorna var gropiga och gatubelysning fanns bara på få ställen. Bebyggelsen 

hade flyttat ut från Gamla Stan och pampig stadsbebyggelse hade vuxit upp på nedre Norrmalm, 

runt Gustav Adolfs torg och Kungsträdgården. 

Centralstationen och den nya centralbron höll på att byggas så att järnvägens stambanor 

kunde knytas samman och näringslivet expandera. Med järnvägens utbyggnad kunde den 

svenska stora industrialiseringsperioden ta sin början. De första stegen mot ett industrialiserat 

land var tagna. 

Den tidiga kampen för tryckfriheten 

Aftonbladet grundades 1830 av Lars Johan Hierta (1801-1872). Under hans kamp för närings- 

och pressfrihet drogs tidningen in eller fick tryckförbud flera gånger under Karl XIV Johans 

regering. Aftonbladets första historia och Lars Johan Hiertas liberala kamp för pressfrihet 

stöddes av en liberal, välbeställd befolkningsgrupp av köpmän och näringsidkare. Pressens 

ställning som granskare av samhällsutvecklingen började byggas upp. 9 I Habermas teoribildning 

är det den fria marknaden som banar vägen för den ”politiska offentligheten” och dess 

medvetna press. Genom att motsätta sig indragningsmakten hade Aftonbladet i sin tidiga historia 

värnat medborgarnas möjligheter att delta i ett fritt åsiktsutbyte på det sätt Habermas 

hade diskuterat. 

August Sohlman tillhörde sedan 1852 ledningen för tidningen. Den ägdes av en grupp liberala 

privatpersoner. 10 Vid den tiden hade samhällsdiskussionen i Sverige förändrats. Frågan 

om ett nytt statsskick sattes nu överst på agendan. Aftonbladet utgjorde då en politisk offentlighet 

för diskussionen om parlamentarismen, hur medborgarna skulle kunna välja sina företrädare 

till en folkvald riksdag, eller, för att använda Habermas vokabulär, hur förhållandet 

mellan staten och socialsfären skulle regleras. 

August Sohlman hade ett brett register. Han var aktiv skandinavist, ivrade för en representationsreform, 

agiterade i försvarsfrågan och var en av skarpskytterörelsens mest aktiva förespråkare. 

11 I Aftonbladets spalter hade han drivit en intensiv kampanj för den representationsreform. 

1866 ersattes ståndsriksdagen av en parlamentarisk tvåkammarriksdag. August Sohl- 

8 AB: Societetsspektakel för de nödlidande i Småland, 1869-04-22. 

9 Tore Frängsmyr: Tredje statsmakten,Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II 1809- 

2000 , Stockholm 2004, s. 178 – 180. 

10 

Gunnar Fredriksson: Aftonbladet – en svensk historia, Stockholm 1980, s. 120. 

11 

En tidig frivillig försvarsrörelse. 

8

man var en ledande gestalt i Sveriges 

offentliga liv. När beslutet om 

den nya riksdagen var fattat hölls 

en hyllningsbankett för August 

Sohlman och Aftonbladet. 12 Aftonbladets 

läsekrets var en elit som 

huvudsakligen bestod av högre 

borgerlighet och små kretsar av 

intellektuella. 13 Tidningen stod vid 

riksdagsreformens tid på höjden av 

anseende och ansågs vara landets 

mest inflytelserika tidning. 14 Det 

material som publicerades fick 

starkt genomslag. 

Att sprida nyheter med hästdragen 

diligens 

Aftonbladet var landets första riksspridda 

tidning. 15 Lokala dagstidningar 

fanns i några större städer 

men de täckte bara sitt närområde 

och kom inte ut alla dagar i veckan. 

1870 hade Aftonbladet en total upplaga 

på ca 7 000 exemplar. Dagens 

Nyheter som då hade tagit upp 

kampen om förstaplatsen hade ungefär 

lika många läsare. 16 

Förutsättningarna för att sprida 

opinion och kultur var beroende 

Bild 1. August Sohlman, chefredaktör för Aftonbladet, 

ca 1860. Foto KB. 

av transporterna. Tidningens halva upplaga gick till landsorten med tåg, ångfartyg och postdiligenser. 

Det var ett arbets- och tidskrävande sätt att nå läsarna. Bara tio procent av de sträckor 

som Postverket använda för distribution av post och tidningar var järnväg. Hästdragna 

postdiligenser eller s. k kärrpost användes på nittio procent av poststräckorna. 17 

Nyheter och annonser 

Den redaktion som chefredaktören hade till sitt förfogande var inte stor. Förutom honom själv 

ingick endast ett par personer i hela redaktionen. (Dagens Nyheter som då blivit något större 

12 

SBL, uppslagsord: Sohlman, August, s. 630. Notisförfattare: E. Johannesson. 

13 

Eric Johannesson: Med det nya på väg (1858 – 1880), Den svenska pressens historia II, Stockholm 2001, 

s. 129. 

14 

Johannesson 2001, s. 136. 

15 


16 


17 

Eric Johannesson: Den läsande familjen, familjetidskriften I Sverige 1850-1880, Stockholm 1980, s. 133. 

9

än Aftonbladet hade t.ex. 1873 fem personer anställda.) Till de fast anställda kom radskrivare 

eller nyhetsjägare som hade sin huvudsakliga utkomst någon annanstans men som bistod redaktionen 

med nyheter. Urklipp ur andra tidningar fick ibland komplettera den egna redaktionens 

texter. 

Aftonbladet kom ut sex dagar i veckan och omfattade åtta sidor som var ungefär lika stora 

som dagens kvällstidningar. De opaginerade sidorna har sju tättryckta spalter, Första sidan i 

varje nummer bestod huvudsakligen av annonser. I spalterna till vänster om mitten återfanns 

annonser om teater och musikevenemang i Stockholm. Den andra halvan bestod av annonser 

om kommunikationsmöjligheter. Ett stort antal småannonser erbjöd ångbåtsfarter mellan kuststäderna; 

därtill kom annonser för diligensresor mellan större landsortsstäder. Några annonser 

för ångare till Tyskland eller England fanns också. Också sista sidan bestod delvis av annonser. 

Här erbjöd stadens köpmän dagligvaror som mattor, fotogen, målade rullgardiner, seltyg 

och andra livets förnödenheter. 

I annonserna fanns ibland illustrationer medan de redaktionella sidorna bara innehöll text. 

Textstyckena var uppsatta på en spalts bredd och hade enspaltiga halvfeta rubriker. Våra dagars 

genomtänkta lay-out låg långt i framtiden. 

Politik och andra nyheter 

Mittuppslaget var det utrymme 

som redaktionens huvudsakligligen 

hade till förfogande. Här 

fanns rapporter från riksdagsdebatter 

och viktiga offentliga 

tilldragelser liksom utrikesnyheter. 

Artiklarna var långa och 

mycket utförliga och inlägg i 

debatter eller tal återgavs in extenso. 

Efter dagens huvudartiklar, 

som ofta behandlade politiska 

aktualiteter, kom nyhetsartiklar 

från stad och land. Stockholmsprägeln 

är tydlig. Alla rubriker var 

enspaltiga. Nyhetsartiklarna var 

ganska korta, från några 

centimeter till en decimeter. 

Materialet står tätt packat och 

sidorna är ganska oöverskådliga. 

Rättegångs- och polissaker var en 

stående rubrik. Presentation och 

recensioner av musik och teaterevenemang 

i Stockholm förekom 

flera gånger i veckan. Återkommande 

bland nyhetsmaterialet 

fanns enspaltiga Konstnotiser som 

stod inplacerade i den allmänna 

Bild 3. Sida ur Aftonbladet. Mitt i femte spalten står Konstnotiser, 

om nya tavlor av hovmålare Geskel Saloman. 22 

april 1869. 

Bild 2. Avsnitt av textsida i Aftonbladet. bland andra nyheter står 

Konstnotiser. Denna gång om nya tavlor av hovmålare Geskel 

Saloman. 22 april 1869. 

10

texten. Aftonbladet bevakade specialområden genom att period- vis under samlingsrubrikerna 

LITTERATUR-TIDNING respektive TEKNISK TIDNING samla och sprida material om nyutkommen 

litteratur eller tekniska nyheter. 

Ett viktigt litterärt inslag var följetongen, en skönlitterär roman som publicerades i dagliga 

avsnitt, som var placerad längst ner på sidan tre. Den var placerad under ett streck tvärs över 

hela sidan. Att sprida litteratur i följetongsform var en innovation som snabbt vunnit fäste i 

hela Europa och som dels kunde sprida litteratur till en bred läsekrets, dels gav tidningen nya 

läsargrupper. I och med införandet av den allmänna folkskolan hade den läsande publiken i 

Sverige ökat betydligt. 18 En av effekterna blev att antalet boktryckerier och förlag ökade. 19 

Annonser om nyutkomna böcker är ett återkommande inslag i tidningen. Bokförläggarna blev 

en inflytelserik grupp i det svenska kulturlivet samtidigt som författarna kunde börja räkna 

med att deras manuskript skulle kunnas spridas i vida kretsar. Många enskilda människor 

skulle få direktkontakt med litteraturen. 

Lars-Johan Hierta hade redan när han startade Aftonbladet givit plats åt nyheter om teater 

och litteratur. Såväl Stockholmsupplagan som landsortsupplagan lästes av högborgerliga och 

akademisk publik ute i landet. Aftonbladets kulturmaterial fick spridning i inflytelserika kretsar 

i hela landet. 

18 Ett exempel från Stockholm: den 11 juni meddelande tidningen att antalet barn i Stockholms folkskolor detta 

år är ca 7 000. Fem år tidigare var antalet 2 000. AB AB, Examen, 1869-07-11. 

19 Just ovanför texten om de ökande elevgrupperna står en notis om provtryck av en tidning för boktryckare i 

Norden. AB: Nordisk Boktryckeri-Tidning, 1869-07-11. 

11

Konstläsning i januari månad 

För att ge exempel på den typ av texter och ordval som mötte i Aftonbladet presenteras här 

innehåll och textlängd i konstnotiserna från januari månad 1869. De feta rubrikerna är tidningens 

egna. 

- Ny Illustrerad Tidning. Information om senaste numret som innehåller bl. a. plansch av 

”Carl XII:s staty af Molin”, ”Ett pantlånekontor af d´Unker” med tillhörande planscher”. 20 

(3 cm) 

- Vid Sällskapet Iduns sammankomst hade ”Skulptören Kjellberg /…/ utställt August 

Blanches byst, som han nyligen fullbordat, och hvilken väckte allmänt bifall.” 21 ( 1,5 cm) 

- Ny Illustrerad Tidning. Nytt nummer med planscher av bl.a. Plafondmålning i Slottskapellet 

samt ”Sårad dansk soldat”, en ”tafla af fru Jerichou”. 22 (2,5 cm) 

- En kort notis om frescomålningar i den heliga gravens kyrka i Jerusalem. 23 (3,5 cm). 

- Konstnärer: eftersom det är ett nytt år presenteras listor över under året avlidna bemärkta 

personer i Europa, bl. a. bildhuggare, målare och arkitekter. Några är svenskar. 24 (12 cm) 

- Konstnotiser. Rapport om svenska konstnärer som befinner sig utomlands och de verk de 

håller på att arbeta med, bl. a. ”vår talangfulle landsman” skulptören och medaljgravören 

J. E. Ericsson som befinner sig i Rom där han fullbordat och låter gjuta en statygrupp. 25 (6 

cm) 

- Ny Illustrerad Tidning. Senaste numret innehåller bl. a. ”Från Spanien ”(med plansch: 

Morisk byggnadskonst, part af Myrtengården i Alhambra): ”Skandinavisk kyrka i North- 

Shields, i England” /---/: ”Bronslykta med genier i Stockholms slott, modellerad af Bouchard” 

(plansch). 26 (3,5 cm) 

- Konstnotiser. En notis om att ”Professor A. Malmström” har fått erbjudande från konstföreningen 

i Wien om att där presentera sin målning ”Bråvallaslaget”. Professor E. Bergh 

har fått en inbjudan från Haag att ”der exponera något eller några af sina nyare arbeten”. 27 

(2 cm) 

- Nationalmuseum. På kanslisvenska, uppenbarligen klippt direkt ur statsverkspropositionen, 

en lång text om statsanslaget till Nationalmuseum och att ”professorn J. Ch. Boklund” 

skall ”… i enlighet med de bestämmelser, som den under samma dag utfärdade 

stadga angående förvaltningen af de i nationalmuseum förvarade konstsamlingarna föreskrifver, 

bestrida de till samma förvaltning hörande göromål; …” 28 (17 cm) 

20 AB: Ny Illustrerad Tidning1869-01-02. 

21 AB: Sällskapet Iduns sammankomst, 1869-01-04. 

22 AB: Ny Illustrerad Tidning, 1869-01-09. 

23 AB: Notis utan rubrik, 1869-01-09. 

24 AB: Konstnärer, 1869-01-13. 

25 AB: Konstnotiser, 1869-01-15. 

26 AB: Ny Illustrerad Tidning, 1869-01-16. 

27 AB: Konstnotiser, 1869-01-18. 

28 AB: Nationalmuseum, 1869-01-19. 

12

- 

- Föreningen för Nordisk konst har stängt sin utställningslokal ”för anordnande af ny exposition”. 

29 (2 cm) 

- Konstföreningens lokal vid Carl XIII:s torg (i nuvarande Kungsträdgården) har åter öppnat. 

30 (2,5 cm) 

- Stockholmsbref XI. En mycket utförlig och positiv anmälan av en nyutgåva av Frithiofs 

saga. Den innehöll nya xylograferade illustrationer av den välkände konstnären August 

Malmström. 31 (73 cm) 

- Konstföreningens exposition. I en lång enspaltig notis anmäls att konstföreningen byter 

principer för hur konsten i framtiden skall hängas i föreningens utställningslokal. Därtill 

anmäls en tillfällig utställning som består av dels ”kapitalverk inom kopparstickkonsten”, 

dels svenska teckningar. Tonen i den osignerade artikeln är synnerligen positiv och använder 

också mycket uppskattande adjektiv som ”yppersta alster” och ”konstnjutning”. 32 

(15 cm). 

- Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg är rubriken på den 

tidningsartikel som anmäler det arrangemang som skall bli årets svenska stora konsthändelse. 

33 På första sidan har anordnarna samma dag infört en annons om utställningen och 

mötet. (15 cm) 

- Ett minnesblad. En ”större plansch, föreställande Aug. Blanches liktåg”, har just utkommit 

i bokhandeln, och får en positiv anmälan. Tidningen konstaterar att den ”torde för 

mången komma att utgöra en erinran om den mest storartade sorgfest, Stockholm firat”. 34 

(6 cm) 

- Stockholms-bref XII. Signaturen Hilarius analyserar och stöder, i en principiellt hållen 

artikel, konstföreningens verksamhet som håller på att moderniseras för att stödja fler 

konstnärer och att nå en bredare publik. 35 (70 cm) 

- Carlsbalen. I anslutning till den stora Carlsbalen på Slottet med anledning av kungens 

födelsedag, beskriver tidningen resultatet av den restaurering som professor Scholander 

gjort av slottets festvåning och de nya målningar som satts upp. 36 (2 cm) 

- Konstnotis. ”Fröken Amalia Lindegren har … fullbordat ett fruntimmersporträtt av stor 

förtjänst”. Det meddelas också att ytterligare tavlor av konstnärinnan är under produktion. 

37 (2 cm) 

- Ny Illustrerad Tidning innehåller bl. a. ”Stockholms slott, med plansch: riksdagens procession 

till rikssalen”. 38 (3,5 cm) 

29 

AB: Föreningen för Nordisk konst, 1869-01-20. 

30 

AB: Konstföreningens lokal, 1869-01-20. 

31 

AB: Stockhoms-bref XI, 1869-01-22 

32 

AB: Konstföreningens exposition, 1869-01-22. 

33 

AB: Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg, 1868-01-22. 

34 

AB: Ett minnesblad, 1868-01-23. 

35 

AB: Stockholms-bref XII, 1868-01-28. 

36 

AB: Carlsbalen, 1868-01-29. 

37 

AB: Konstnotis, 1868-01-29. 

38 

AB: Ny Illustrerad Tidning, 1868-01-30. 

13

Konsten i Aftonbladet 

Två meter text om konst 

Konstnotiser 

Det material om konst som ingick i tidningen publicerades alltså inte under någon separat 

avdelning. Det var inplacerat i det allmänna nyhetsmaterialet på samma sätt som andra löpande 

händelser. Artiklarna var enspaltiga och de hade en rubrik eller överskrift i halvfeta bokstäver. 

Nyhetstexterna var inte signerade. 

Jag har läst allt det material som Aftonbladet publicerade på redaktionell plats under året 

1869 och som är relaterat till konst i någon form. Innehållet är brett och artiklarna handlar om 

enskilda målningar, skulpturer, enskilda konstnärer, utställningar, utställningslokaler och öppettider. 

Just detta år upptogs en stor del av materialet av artiklar från det nordiska konstnärs- 

och ritläraremötet som ägde rum i Göteborg i juni; mötet pågick under fyra dagar och den 

därtill hörande konstutställningen i sex veckor. 

Sammanlagt innehöll Aftonbladet 154 texter som behandlade konst i någon form. Ca sjuttiofem 

procent var skrivna i notisform. De flesta texter var mellan några centimeter och en 

och en halv decimeter långa. De längre artiklarna varierade mycket i omfång, från en och en 

halv decimeter till den längsta som omfattade nittiofem centimeter! Jag har räknat innehållet 

efter dessa kategorier och funnit att tidningens material består av 116 korta notiser och 34 

längre artiklar. Räknat i centimeter hade redaktionen levererat totalt 210 spaltcentimeter text 

som berörde konst. 

Påfallande är alltså att andelen små notiser var stor. Ett av skälen var sannolikt resurserna; 

tidningen hade få fast anställda och fick lita till anställda radskrivare som rapporterade nyhetsmaterial 

som var något så när lätt att få fram. Ett annat skäl var att dagspressjournalistiken 

inte var utvecklad, intervjuformen användes t.ex. inte. Utöver rena nyheter publicerades debattartiklar, 

mest i politiska frågor. ”Causerier” eller ”Stockholmsbref” var samlingsnamn för 

diverse kommenterande material i lätt ton. Några gånger under året behandlades konst där. 

1800-talets tryckta bilder 

Slående för en nutida läsare är att Aftonbladets artiklar inte innehåller några bilder. Illustrationer 

används i annonserna, men på redaktionell plats lyser de med sin frånvaro. 

Under artonhundratalet första hälft hade den massproducerade bilden fått ett genombrott. 

Sedan 1840-talet hade det funnits bildproduktion i illustrerade böcker, litterära kalendrar och 

illustrerade familjetidningar. 39 Bildreproduktioner hade börjat ges ut i samlarportföljer och 

gavs ut som ”premietavlor” till prenumeranter. Svensk Familj-Journalen hade t.ex. konstreproduktioner 

som bilaga. 40 Konstnärernas verk spreds utan deras direkta medverkan, deras 

namn blev kända och en folklig konstmarknad växte fram. 41 

39 

Lena Johannesson: Den grafiska bildkulturen, Konsten 1845-1890, Signums Svenska Konsthistoria, , Lund 

1992, 508 - 509. 

40 

Johannesson, Lund 1992, sid. 491. 

41 

Eva-Lena Bengtsson: Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1824-1880, Uppsala 2000, s. 182. 

14

Under denna tid uppkom också en flora av enkla illustrerade tidningar med ”lättare” innehåll. 

Söndags-Nisse, som hade polemiska texter och bilder som drev med överheten, var 

en av de största. De tekniska möjligheterna att trycka bilder i veckopress fanns alltså men 

möjligheten att göra tekniskt goda illustrationer i dagspresstryck hade inte utvecklats. Det 

fanns en folklig masspridd bildvärld som kopplades samman med folklig journalistik. 

Bildanvändning hade därmed fått en låg status som de intellektuella tidningarna ville hålla 

ett avstånd till. 42 

Fotografiet fick spridning främst genom porträttfotografier och visitkortsbilder och kunde 

inte användas som konstillustrationer. 43 

Ny Illustrerad Tidning som bildleverantör 

Hur kunde då en läsare förstå och tolka de korta och innehållsmässigt knapphändiga texter om 

konst som Aftonbladets redaktion presenterade? 

Ett svar kan ligga i att redaktionen kunde förlita sig på en bildkälla och bildkod som låg 

utanför den egna tidningen, men som ändå var tillgänglig för läsekretsen – Ny Illustrerad Tidning. 

Aftonbladet införde kontinuerligt notiser om innehållet i det senast utkomna numret av 

N.I.T. och meddelade vilka nya motiv, illustrationer och planscher som fanns att beskåda där. 

Man skulle kunna säga att Aftonbladet därmed använde N.I.T. som en slags indirekt auktoriserad 

bildbilaga. 

Bild 3. Vinjettbild i Ny Illustrerad Tidning. I bilden syns det 

nya Nationalmuseum, placerat mitt emot det kungliga slottet. 

26 juni 1869. 

15 

N.I.T., startade 1864 och blev landets 

kanske mest ansedda kulturtidskrift. 

44 Den hade konstnärligt 

högtstående bildmaterial. 45 Tidskriftens 

skickligt utförda illustrationer 

i xylografi blev ett av dess 

kännemärken. 46 N.I.T. hade en egen 

konstnärlig ateljé. 47 Den leddes av 

den framstående xylografen Edward 

Skill. 48 I N.I.T:s egen annons för 

prenumeration 1869 i Aftonbladet, 

framhålls att tidskriften kommer att 

”på ett vårdat sätt i bild och ord” 

informera sina läsare. 49 I annonsen 

påpekas också att ”De flesta av våra framstående konstnärer bland hvilka Edv. Bergh, A. 

Malmström och J. W. Wallander tillhöra tidningens redaktion, lemna bidrag till 

42 

Dag Nordmark: Liberalernas segertåg,. Åren då allting hände (1830-1897), Den svenska pressens historia II, 

Stockholm 2001, s. 100. 

43 

Solfrid Söderlind: Porträttbruk i Sverige. Stockholm 1993, s. 165. 

44 

Johannesson, Lund 1992, s. 508. 

45 

Johannesson, Stockholm 1980, s. 85. 

46 

Xylografin blev en vanlig illustrationsteknik på 1800-talet, bilder graverades in på ändträet av en stock. 

Eftersom ändträ var hårt blev illustrationerna skarpa. 

47 

AB: Annons 1869-01-16. 

48 

Johannesson, Lund 1992, s. 502. 

49 

AB: Annons, 1869-01-16.

hennes illustrationer, och för aktualiteter har hon fortfarande att påräkna sina redan af allmänheten 

välkända tecknares bidrag.” 50 Harald Wieselgren (1835-1906), som var chefredaktör, 

ville hålla tidningens intellektuella profil över familjetidningarnas och den fick aldrig någon 

masspridning som de. Priset ansågs högt. 1870 hade N.I.T. 4 200 prenumeranter. 51 

Konstutställningar, bildkälla för stockholmspubliken? 

Möjligen var det så att en del av konstnotiserna bara vände sig till en stockholmspublik, de 

läsare som rent fysiskt kunde gå till Konstföreningens lokal i Kungsträdgården, till Nationalmuseums 

utställningar eller besöka de utställningar som Kungliga Akademien då och då producerade. 

Auktionernas visningar var också en möjlighet att se konst. 

Konstföreningen hade sin ”expositionslokal” vid Carl XIII:s torg, nuvarande Kungsträdgården. 

Avgiften var på ”hvardagarne 25 öre. Söndagarne 10 öre.” 52 Nationalmuseum som 

hade invigts tre år tidigare och var nationens stora konstarena hade fri entré på söndagarna. 

Museets besökssiffror var mycket höga. 53 Kungliga Akademien hade ibland utställningar. 

Sällskapet Idun som var en mötesplats för ”män inom vetenskap och konst”, hade vid sina 

månadssammanträden ofta en konstutställning i lokalen på Drottninggatan 71. 54 Föreningen 

för Nordisk konst hade sina lokaler i ”Berns hus vid Berzelii park”. 

I Stockholm fanns ytterligare en öppen informationskanal om konst. Det var de föreläsningar 

om konst och konsthantverk som Lorentz Dietrichson (1834-1917) höll på Svenska 

Slöjdföreningen. Föreningen hade föreläsningsserier som var öppna för allmänheten. Lorentz 

Dietrichson var amanuens på Nationalmuseum, lärare på Konstakademien, konstskribent och 

en framträdande gestalt i svenskt konstliv. Han var också skribent i Ny Illustrerad Tidning 

sedan 1866. 55 Hans återkommande föreläsningar, som illustrerades med en typ av ljusbilder, 

besöktes av stora publikskaror, ibland hundratals personer. 56 Aftonbladet nämner dessa föreläsningar 

i korta notiser. Slöjdföreningen annonserade återkommande på första sidan. 57 

Utställningar i Konstföreningens regi är de som i särklass oftast anmäls i Aftonbladet detta 

år. Rapporter återkommer flera gånger under året och texterna är utförliga. Nationalmuseums 

utställda konst omnämns inte alls; i få och små notiser uppmärksammas t.ex. inköp eller gåvor. 

Kungliga Akademien får något enstaka omnämnande. Akademien hade en utställning 

1868, nästa skulle komma 1870. 58 

Korta anmälningar om Iduns utställningar återkommer flera gånger. Föreningen för Nordisk 

konst får några små omnämnanden. 59 

50 Tomas Björk har i sin avhandling om August Malmström bl. a. visat hur reproduktioner av en konstnärs 

oljemålningar kunde få mycket stor spridning genom tryckta massproducerade bilder. Tomas Björk: August 

Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld, Stockholm 1997, s. 324. 

51 Johannesson, Stockholm 1980, s. 85. 

52 Annons på förstasidan i Aftonbladet, 1869-11-17. 

53 1869 kom 88.376 personer, enlig museets statistik. Anna Lena Lindberg: Men 

Gud förbarme sig, Hvilket publikum! Stockholm 1987, s. 31. 

54 Uppburen sekreterare i sällskapet var Harald Wieselgren, som nämnts tidigare var han redaktör för Ny Illustre- 

rad Tidning. Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 12, uppslagsord Idun. Stockholm 1910, s. 369. 

55 Lindberg 1987, s. 27. 

56 Konstpedagogikens dilemma, Anna Lena Lindberg, Lund 1988, s.57. 

57 AB: Annons: Svenska Slöjdföreningens 11:te offentliga föreläsning öfver konstens tillämpning på industrien 

hålles af Hr. Docenten Dietrichson /…/ , 1869-01-16. 

58 Georg Nordensvan: Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, II. Stockholm 1928, s. 48. 

59 Föreningen för nordisk konst startade 1858. Den hade skandinavisk inriktning. Sven Sandström: Konsten i 

Sverige, Det sena 1800-talet – bildkonst och miljökonst, Stockholm 1981, s.16. 

16

Man kan anta att många av Aftonbladets prenumeranter hade N.I.T. på salongsbordet. Den 

upplysta borgerlighet som läste Aftonbladet hade med all sannolikt dessutom tillgång till de 

praktböcker, kalendrar och andra tryckta bildverk där konst hade reproducerats. En stor del av 

den läsekrets som bodde i Stockholm hade sett eller hört talas om de tavlor som hängde i 

Konstföreningens eller Iduns expositionslokal. Den som skrev notiserna till tidningen kunde 

ha ganska god uppfattning om vilka verk publiken faktiskt hade sett i en eller annan presentationsform. 

Varför Aftonbladet nästan aldrig nämner de utställningar på Nationalmuseum som nådde så 

många människor är det svårt att få upplysningar om i spalterna, inga kommentarer ges. Möjligen 

skulle det kunna vara så att de mycket stora besökargrupperna gjorde att Aftonbladet 

kategoriserade besöken i Nationalmuseums salar som ett slags allmänt folknöje, inte konstutställningar 

som skulle behandlas på sakkunnig nivå. 

Aftonbladets löpande konstbevakning 

Liten volym, men ändå märkbart 

Sammanlagt har alltså Aftonbladet skrivit mer än två spaltmeter text om konst det här året, 

noggrant räknat 210 cm. Rapporteringen från Göteborg bryter dock det mönster av smånotiser 

som är vanligt under ordinarie rapportering. Av den totala textmängden under året gick nästan 

hälften till rapportering under juni, juli och augusti från konstnärsmötet och konstutställningen, 

103 centimeter fördelade på 27 artiklar. Till skillnad från den löpande bevakningen fanns 

här flera mycket långa och utförliga artiklar, såväl rapporterande som kommenterande. 

Konsttextens andel av hela tidningens textproduktion är liten. Det visuella intrycket när 

man bläddrar igenom hela materialet är att utrymmet för konst upptar en minimal del av tidningen. 

Det vore dock fel att anta de korta texterna betydde att konsten inte uppmärksammades. 

Mediakonkurrensen var inte stor. All text fick sannolikt ett starkt genomslag. 

Fokus på konstnärer och enskilda verk 

Av årets 116 smånotiser behandlar 67 namngivna eller konkret beskrivna konstverk i någon 

form - 31 behandlar bildkonst, 17 gäller skulptur. Artiklar om arkitektur finns nästan inte. 

Av de notiser som presenterar ett konstverk har många sitt fokus på konstnärerna. Det finns 

t.ex. flera som ger information om vilka verk olika konstnärer arbetar med och var de senare 

skall presenteras. En annan kategori är presentation av nya färdiga verk. Verket kan presenteras 

med sin titel, ibland beskrivs motivet, men inte alltid. Vid denna tid var analys av konstverken 

inte vanliga. Ofta höll sig kommentarerna till motivet och dess innehåll. 60 

De flesta notiser består av fem-tio rader. Några ger en längre beskrivning av det verk det är 

fråga om. Följande är en konstnotis som i tidens stil beskriver hovmålare Geskel Salomans 

senaste arbete. 61 

60 

Hans Hayden: Konsthistoria utanför universiteten, 8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige, 

Stockholm 2000, s. 158. 

61 

Geskel Saloman (1821-1902) porträtt- och genremålare. 

17

”Hofmålare G. Saloman i Göteborg arbetar sedan någon tid tillbaka på en tafla, föreställande 

en från fälttåget återvändande trupps intåg i en stad, som smyckat sig till fosterlandsförsvararnas 

festliga mottagande.Taflans hufvudparti grupperar sig kring en balkong 

i förgrunden och erbjuder tvenne bjerta kontraster: Å ena sidan unga damer, som lifvade 

av hänförelse och måhända äfven av glädje att återse för dem särskildt kära personer, kasta 

blommor ned på de förbitågande krigarne; å andra sidan, vid trappan till balkongen en 

ung maka som kriget gjort till enka, och som just erhållit den yttersta bekräftelsen på den 

förlust hon lidit. Öfverväldigad av smärta har hon sjunkit i en moders eller äldre väninnas 

famn, medan soldaten som till henne överlämnat några suvenirer från den fallne, är sysselsatt 

med att hopsnöra sin rensel ur hvilken han framtagit dem. 

Af samme flitige konstnär finnes för närvarande i Göteborgs musei tafvelgalleri utställd 

en genre: tvenne tjänsteflickor, som under en dimmig vinterqväll stannat vid ett af 

gasen rikt upplyst butiksfönster, betraktande de der exponerade granna tygerna.” 62 

De längre notistexterna är av denna typ. Motiven och dess känslomässiga innehåll är huvudsaken. 

Stil- eller formanalys används ytterst sällan i notiserna. 

Alla konstriktningar redovisas 

I det vardagliga notismaterialet, Göteborgsmaterialet och kåseritext undantaget, namnges 48 

svenska konstnärer, varav åtta är kvinnor. De flesta namnen berör samtida konstnärer. Elva 

nämns mer än en gång. Bland dem som nämns oftast finns både bildkonstnärer och skulptörer. 

63 Den som fick flest omnämnanden var Tore Billing, (10), Edvard Bergh (6), J. E. Eriksson 

(5), Frithiof Kjellberg (4) och Gustaf Rydberg (4). 

Åtta kvinnor nämns i årets notismaterial. 64 De är Sofia Isberg, Amalia Lindegren, Carolina 

Weidenhayn, ”frk Börjeson”, ”fru Dietrichson”, ”frk Holmlund”, ”fru Kjellberg” och ”fru 

Jerichou”. 

Kvinnliga konstnärer presenteras ungefärligen efter sin andel av de ”erkända” konstnärerna. 

Vid en genomläsning får man intrycket att de flesta etablerade konstnärer som var aktiva i 

Sverige också någon gång har uppmärksammats i tidningen Det skulle kunna tyda på att tidningen 

haft som ambition att täcka hela konstfältet. Redaktionen har inte begränsat nyhetsflödet 

till särskilda konstnärer eller någon särskild konstnärlig stil. 

Bara fyra texter talar om utländsk konst. Sverige var ett avlägset land i norra Europas utkant. 

Det syns också bland konstnotiserna. 

62 AB: Konstnotiser. 1869-04-22. 

63 Personuppgifter presenteras i textföljd. Uppgifterna från SBL. Tore Billing (1816-92), landskapsmålare. Ed- 

vard Bergh (1828-80). landskapsmålare. J.E. Eriksson (1836-71), medaljgravör och skulptör, Frithiof Kjell- 

berg (1836-85), bildhuggare och bl. a. lärare för Johan Petter Molin. Gustaf Rydberg (1835-1933), tecknare, 

grafiker, landskapsmålare. 

64 Sofia Isberg (1819-73), träsnidare, verksam i Motala. Hennes verk ställdes ut bl.a. i London, Paris och 

Wien. Amalia Lindegren (1814-91) porträtt- och genremålare. Carolina Weidenhayn (1822-1902), xylograf, 

trä- och medaljgravör. Agnes Börjeson (1827-1900), genremålare. Mathilde Dietrichson (1837-1921), por- 

trätt- och genremålare, tecknade i N.I.T. Josefina Holmlund (1827-1905), landskapsmålare, sannolikt Harriet 

Kjellberg (1824-1902) god amatörmålare, Elisabeth Jerichou (1819-82), uppskattad dansk genre- och porträtt 

målare. 

18

Konst i det nya offentliga rummet 

Vid en inventering av de 48 konstnotiserna visar det sig att drygt en tredjedel behandlar skulptur 

i någon form. 

Under mitten av artonhundratalet hade de snabbt växande städerna börjat planera offentliga 

platser som torg och parker. 65 De började prydas med monument, statyer och fontäner. 66 Det 

ökande antalet offentliga byggnader smyckades av friser och skulpterade medaljonger föreställande 

bemärkta samhällsmedborgare. Stockholmarna kunde i Kungsträdgården beundra 

statyer av både Karl XII och Karl XIII. En gipsmodell av Molins stora fontän, som senare 

även den skulle stå i Kungsträdgården, visades på Stockholmsutställningen 1866. 67 Med städernas 

tillväxt började den offentliga konsten, tillgänglig för alla, att växa fram. 

Den offentliga konsten blev också ett tacksamt nyhetsmaterial för N.I.T. som i nästan varje 

nummer visade bilder av statyer, utsmyckning och officiella byggnader från städer i Sverige. 

Den ”värderika” konsten 

De små notiser som presenterade ett särskilt verk eller konstnär innehåller oftast ett kort värdeomdöme. 

Ett fåtal är helt neutrala. I de fall notisen nämner ett konstverk finns nästan alltid 

ett positivt värdeord om motivet eller konstnären. Sådana allmänt positivt laddade ord är t.ex. 

”förträfflig”, ”värderik” eller ”berömvärd”. Konstnären presenteras alltid med titel: ”artisten”, 

”herr”, ”professor” eller ”fröken”. Ett exempel är en notis i mars: 

Konstföreningens exposition har i dessa dagar blifvit tillökad med en nyligen fullbordad 

värderik tafla, ”Besök i en stångjärnssmedja”, af prof. Wallander. 68 

Tidningen lästes av en välutbildad elit med politiska, kulturella och/eller ekonomiska intressen 

som band dem samman. Sverige var inte stort och i dessa grupper rörde sig personer som 

kände eller kände till varandra. Denna närhet avspeglar sig i konstnotisernas språkliga utformning. 

Texterna var utformade som i en konversation mellan väletablerade personer. 

Många inslag förutsatte konstkunskap och personkännedom. 

Utrymme för kritiska röster 

Bland de löpande notiserna hade Aftonbladet inte avsatt utrymme för diskussion eller kritik, 

men under den fria formen Stockholmsbref kunde kåseriska eller kritiska röster höras. Redan 

tidigt på året öppnades en diskussion om Konstföreningen i Stockholm och allmänhetens möjlighet 

att få se konst. Det skedde genom ett inlägg i januari. 69 Signaturen ”Hilarius” skriver i 

pregnanta och ganska sarkastiska formuleringar och diskuterar Konstföreningens framtida 

utställningspolitik. 70 Han påminner inledningsvis om att Konstföreningen hade sin bakgrund i 

65 

Catharina Nolin: Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet, Stockholm 1999, s. 270. 

66 

Eva-Lena Bengtsson: Skulpturen, Konsten 1845-1890, Signums svenska konsthistoria, , Lund 2000, s. 281. 

67 

Fontänen av Johan Petter Molin gjöts i brons och kom på plats 1873. 

68 

AB: Konstföreningens exposition, 1869-03-24. 

69 

AB: Stockholmsbref, XII, 1869-01-28. 

70 

”Hilarius” var pseudonym för Claes Lundin (1825-1908), mångsidig skribent som medverkade i 

flera av tidens tidningar och tidskrifter. Svenskt Biografiskt Handlexikon, 11:103. Stockholm 1906. Uppslagsord: 

Lundin, Claës. 

19

adliga och högborgerligt slutna cirklar som utövade ett ”långt utsträckt förmynderskap över 

konstnärerna”. 71 Mycket gott hade gjorts, men nu var det dags för förändring. Författaren beskriver 

hur ”allmänheten” senare började intressera sig för konsten och medlemsantalet påtagligt 

växte ”så att hela medelklassen av minuthandlare och handtverksklassens solidare medlemmar” 

ville vara med. Inköpen av konst gjordes med högre kvalitet och allmänheten fick 

tillträde, visserligen mot avgift men utan medlemskrav, till utställningar som visades under 

längre perioder. Signaturen tillstyrker föreslagna stadgeändringar i denna riktning ”ty på allmänhetens 

upplysta deltagande beror konstföreningens lif i första rummet”. 

En månad senare, i februari, följs diskussionen upp i en presentation av Konstföreningens 

nya ”konsthistoriska exposition”, dock i en osignerad artikel. 72 Anmälaren knyter an till resonemangen 

i den tidigare artikeln och det verkar sannolikt att ”Hilarius” är författare även denna 

gång. Han uppskattar den nya utställningens kronologiska hängning av verk från 1800talet, 

från flera samlingar av svensk konst. Senare skall konst från 1700-talet följa. Positivt är 

både utställningens hängning i kronologisk ordning, som gör det möjligt för betraktaren att 

följa den svenska konstens utveckling och att annars undangömda samlingar och konstverk, 

”nyttiga för det stora samhället”, kan visas för allmänheten. 73 

Läsarperspektivet 

Konstmaterialet hade en fast plats i Aftonbladet. Det finns en löpande bevakning av konstutbudet 

och redovisningen av materialet sker på allmän plats i tidningen. Redaktionen har gjort 

konsten permanent tillgänglig för läsekretsen. 

Tydligt är också att Aftonbladets läsekrets utgör en liten del av hela befolkningen. Det har 

sina orsaker i den allmänna samhällssituationen. 1869 var Sverige ett klassamhälle med stora 

ekonomiska och sociala klyftor. Den elit i Stockholm och i landsortsstäderna, som var Aftonbladets 

huvudsakliga läsekrets, fick konstinformation som var baserad på att läsarna hade 

tillgång till parallella informationskanaler som N.I.T och andra tryckta visuella källor. 

Det fanns många begränsningar i konstartiklarna. Tidningens ekonomi tillät bara en smal 

konstbevakning och de tekniska resurserna medgav inga bildillustrationer. De sociala konventionerna 

och den relativt outvecklade journalistiken var effekter av samhällsutvecklingen. 

Men i konstnotiserna syns klart att tidningen täcker ett konstutbud som går över alla genrer 

eller andra konstnärliga gränser. Redaktionen har inte inskränkt bevakningen till vissa konstformer 

eller konstnärsgrupper på andras bekostnad. 

Det fanns inget utrymme för direkt tilltal till publiken i form avlöpande kommenterande 

artiklar. Inte heller fanns plats för gensvar från allmänheten i insändare eller intervjuer; den 

formen av journalistik används ännu inte. Men en öppen kanal fanns, kritiska åsikter kunde 

komma fram i den litet friare journalistik som ”Stockholmsbref” utgjorde. Där kunde en 

kritiker framföra sina åsikter i en direktkanal till publiken. Publiken kunde inte gå i direkt 

svaromål, men den är klart närvarande, det är läsaren som är tidningens fokus. 

Läsekretsen utgjordes av privatpersoner som agerade utifrån personligt intresse. De valde 

sin informationskälla och var prenumeranter eller lösnummerköpare. Tidningen gavs ut av 

71 Konstföreningen grundades 1832. Den hade från starten nära förbindelsen med kungahuset. Solfrid Söderlind: 

Porträttbruk i Sverige. Stockholm 1993. s. 71. 

72 AB: Konstföreningens konsthistoriska exposition, 1869-02-27. 

20

fristående ägare som inte var kopplade till statsmakten. I princip var tidningens vardagliga 

konstartiklar kulturprodukter som var öppna för alla och som förmedlades på en fri marknad. 

21

Aftonbladets artiklar från det nordiska konstnärsmötet 

och konstutställningen i Göteborg 

”Alla” var där 

En tvåspaltig annons överst på första sidan kallade den 22 april till ”Konstutställning jemte 

Konstnärs- och Ritläraremöte i Göteborg”. 74 Konstutställningen står öppen för konstnärer från 

de nordiska länderna och skall pågå i sex veckor. Förutom utställningen utlystes ett möte där 

konstnärer, lärare vid konstutbildande institutioner och ”vänner af skön konst” är välkomna 

för gemensam diskussion om gemensamma frågor. En likalydande annons kom sex dagar 

senare. Det var arrangörernas stora presentation av den konstbegivenhet som Aftonbladet kom 

att ägna djupgående intresse under den sex veckor långa utställningstiden, från den 14 juni 

och sex veckor framåt. I januari hade en första enspaltig annons publicerats, undertecknad av 

kulturpersonligheter i Göteborg och av Göteborgs konstförenings styrelse. 75 Inne i tidningen 

fanns en kort notis. 76 Göteborgs konstförening startades 1854 av S. A. Hedlund och Geskel 

Saloman. 77 

Med annonserna i april började förberedelserna för göteborgsmötena. Då började också 

nyhetsartiklarna i tidningen, t.ex. artiklar med namnlistor över vilka konstnärer som anmält 

sig, från vilka länder de kom, katalogen ”kommer att upptaga öfver 550 nummer”. 78 Den stora 

konstutställningen var en del av sammankomsten – mötet mellan konstnärer och ritlärare var 

den andra. Till detta möte hade arrangörerna i den första annonsen efterlyst frågor ”som rör 

den sköna konsten och undervisningen i densamma”. När mötet öppnade hade arrangörerna 

ställt samman nio diskussionsfrågor där tre berörde det nationella eller nordiska som inspirationskälla 

inom bildkonst och skulptur. 79 

Mötet fick uppbackning från högsta nivå. Tidningen rapporterade när kungen, Karl XV, 

med sin uppvaktning avreste från Stockholm till Göteborg samt noterade att ”hrr Scholander, 

Boklund, Edv. Bergh, Wallander, Billing, Rydberg, Ankarcrona 80 , Dietrichson och Sander” 81 

reste ”med samma bantåg”. 82 Notisen beskriver en krets som hade stort inflytande i den 

svenska konstvärlden. Kungen var en centralperson i svenskt konstliv. Han målade själv, var 

kansler i Kungliga Akademien och hade nära kontakter med flera konstnärer. 83 . 

Dagarna innan konstnärsmötet öppnades ägde ett stort publicistmöte rum i Göteborg. Kända 

publicister från hela Sverige hade för andra året samlats för att diskutera gemensamma 

ämnen om pressens situation. 84 Fyrtioen av landets främsta publicister var närvarande. 85 

Bland namnen märks Lars Johan Hierta och August Sohlman. Göteborgs Handels- och Sjö- 

74 

AB: 1869-04-20. En likalydande annons infördes sex dagar senare. 

75 

AB: Annons: ”INBJUDNING”, 1869-01-22. 

76 

AB: Den stundande konstexpositionen i Göteborg, 1869-04-22. 

77 

Sandström 1981, s. 16. 

78 

AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet., 1869-06-09. 

79 

AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet., 1869-06-09. 

80 

Ankarcrona, Henrik (1831-1917), officer och konstnär, fick lektioner av Karl XV. Målare, orientalist. 

81 

Nils Fredrik Sander (1828-1900), konstforskare, amanuens på Nationalnuseum. 

82 

AB: Konungen afreste igår…, 1869-06-14, 

83 

Sven Eriksson: Karl XV, Stockholm 1954, s. 367. 

84 

AB: Annons ”Inbjudning”, 1869-05-19. 

85 

AB: Publicistmöte i Göteborg, 1869-06-14. 

22

fartstidning representerades såväl av sin stridbare chefredaktör S.A. Hedlund, som av Viktor 

Rydberg. 86 Rudolf Wall, som hade inlett Dagens Nyheters stora framgång, var där liksom 

bokhandlare Albert Bonnier. På deltagarlistan fanns också Harald Wieselgren, redaktör för 

N.I.T. Vid sidan om artiklarna om publicistmötet stod nyheter och referat från det ”sjette allmänna 

läraremötet i Upsala” 87 och från ett nordiskt studentmöte i Kristiania. 88 Den aktiva 

borgerligheten höll på att konsolidera sig på flera fronter. 

Konstnärsmötet, ”… offentligen och med ordets makt…” 

Tre dagars diskussioner 

Konstnärsmötet ägde rum i elementarläroverket. Landshövdingen i Göteborg, greve Albert 

Ehrensvärd, inledde mötet med ett tal. Den här dagen var Richard Gustafsson Aftonbladets 

referent. 89 I hans artikel beskrivs hur landshövdingen satt på den estrad där kungen och ”be- 

Bild 4. Öppnandet av det skandinaviska konstnärsmötet i Göteborg. Illustration ur Ny Illustrerad Tidning, 

nr 26, 26 juni 1869. 

86 1893 kallades denne diktare och författare till den Bergska professuren vid Stockholms högskola. Lärostolen 

ägs idag av Stockholms universitet och är en av professurerna vid konstvetenskapliga fakulteten, 

www.arthistory.su.se, Institutionens historia. 

87 AB: Läraremötet i Upsala, 1869-06-16. 

88 AB: Konstnärsmötet i Göteborg, telegram, 1869-06-14. 

89 Richard Gustafsson (1874- 1918), journalist och politiker. Startade den populära tidskriften Kasper, 4 000 ex., 

som han utgav till sin död. Han satt två perioder i riksdagen, arbetarvänlig liberal. Johannesson 2001, s. 208. 

23

styrelsen” hade sina platser. Konstnärerna satt på bänkar nere i salen och ”kring väggarne och 

uppe på läktaren taga damerna plats som lefvande blomsterguirlander.” 90 

Tidningen redovisar utförligt talet där landshövdingen påminde om skälen till att mötet 

samlats: 

- att följa upp mötet i Stockholm 1866 och föra fram Göteborg som ett konstcentrum. 

- att sammanföra Nordens konstnärer och konstintresserade och verka för den nordiska 

konstens framtid. 

- att få ”offentligen och med ordets makt”, alltså i en öppen muntlig diskussion, tillgänglig 

för alla, kunna diskutera konstens aktuella frågor. 

- med en utställning visa folket att konstnären ”lefde och kände med det”. 

- uppmuntra kommande generationers intresse för konst och att därmed lyfta befolkningen 

till att ”uppfatta konstens uppgift”. 91 

Sedan startade mötet. Aftonbladet refererar under tre dagar diskussionerna om de nio diskussionsfrågorna 

och talarnas inlägg behandlas utförligt. Deltagarna hade inte lång tid på sig, 

nio omfattande frågor skulle behandlas på tre dagar. 92 Mötet fick delas upp i olika grupper. 

De nio frågorna var: 

1. Huru bör det nationella i konsten förstås? Bör konsten sträfva att i sina alster 

företrädesvis framställa det nationella? 2. Kan en sjelfständig nordisk byggnadskonst 

utbildas på grundvalen af förhandenvarande minnesmärken? 3. Kan en nationell 

nordisk bildhuggarekonst sjelfständigt utbildas ur Nordens saga, lif och 

folktyp? 4. Huru bör inom konsten naturhärmningen förenas med konstens kraf på 

idealitet? 5. På hvilka vägar bör man sträfva att vinna tillämpning och användning 

af den sköna konsten i det dagliga lifvet? 6. Hvilka äro de åtgärder, som kunna 

kraftigast befrämja allmänhetens smak och sinne för skön konst? 7. Hvilket inflytande 

hafva konstföreningarne utöfvat på den bildande konstens utveckling? Huru 

skulle genom dem en vexelverkan och närmre förbindelse kunna åstadkommas 

mellan de nordiska ländernas konstidkare? 8. Huru bör undervisningen i ritkonsten 

rätteligen anordnas uti skolorna? 9. Hurudan är ritlärarens ställning i de tre 

nordiska länderna, och hurudan bör den vara? 

I den första långa diskussionen om ”konsten i sina alster borde företrädesvis framställa det 

nationella” deltog främst svenskar, där August Sohlman, som var skandinavist, var en av de 

mest aktiva. Inte oväntat argumenterade han starkt för konstens samhörighet med Norden. 

Diskussionsmönstret upprepade sig under mötesdagarna. Ett fåtal personer deltar i själva diskussionen, 

de flesta av dem var väl kända namn. Inte många konstnärer begärde ordet. Afton- 

90 AB: Bref från Göteborg, 1869-06-17. 

91 AB: Konstnärsmötet i Göteborg, 1869-06-16. 

92 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet, 1896-06-09. 

24

ladet beredde sina läsare möjlighet att följa argumentationen i de utförliga referaten, en del 

var mer än en tryckspalt långa. 

Konstnärsmötet - konkreta resultat 

När Aftonbladet fjorton dagar efter mötets avslutande publicerade en värderande kommentar 

sker det i en utförlig artikel. 93 Den var undertecknad av signaturen ”–rn. 94 Skribenten är positiv 

till mötets fokusering på det nordiska, men är litet garderad när det gäller delar av debattens 

alltför exalterade nordiska tonlägen; dock varnar han för att överge anknytningen till 

Norden. ”Det är konstnärsemigrationen som varit särskildt den svenska konstens digerdöd 

upprepade gånger.” Han uppmärksammar särskilt diskussionen om konst och konstindustri 

och instämmer i tanken att konstnärerna måste inse de nära band de har till hantverket, ”industrien”. 

Vad gäller diskussionen om konstföreningarna understryker han att föreningarna inte 

skall köpa konst för att stödja omogna konstnärer. De bör i stället få stipendier och utbildning. 

Inte heller skall man uppmuntra köp av bara små konstverk utan uppmuntra till större verk. 

Han påpekade att mötet förutom gemensam diskussion och förbrödring också lett till gemensamma 

praktiska förslag: 

- de statliga museerna i Norden bör få höjda anslag för att köpa in konst från dea nordiska 

länderna. 

- en fornminnesförening bör instiftas i Stockholm. 

- konstföreningarna i de nordiska huvudstäderna bör samarbeta. 

- en ansökan till de nordiska regeringarna om stöd till fraktkostnader på tåg och ångfartyg 

för att skicka konst. 

- nordiska konstmöten bör hållas vart tredje år i en av de nordiska huvudstäderna; en kommitté 

bildades under mötet. 

Ett öppet möte, men få talade 

I skildringarna från mötesdiskussionerna refererades inlägg från redan mycket kända konstnärer 

eller kulturprofiler som August Sohlman. Publiken var i spalterna en tyst, namnlös grupp. 

Vad Aftonbladet inte berörde var att konstnärerna utgjorde en minoritet. I deltagarlistorna från 

mötet fanns såväl en stark representation från det kapitalstarka och inflytelserika näringslivet i 

Göteborg som uppslutning från det offentliga samhällslivet. Flera av stadens inflytelserika 

publicister var där, liksom officerare och ämbetsmän. 95 Deltagarlistorna vid konstnärsmötet 

omfattade något över femhundra personer. 96 

Om man ser mötet ur ett konstnärsperspektiv, hade konstnärerna haft möjlighet att inom de 

egna leden föra en fackdiskussion, de var en professionell yrkesgrupp vars frågor visades upp. 

Av tidningens referat att döma var det inte många enskilda konstnärer som deltog i debatterna. 

Men även om de inte var många så var de etablerade. Artiklarna visade att landet hade en 

klart definierad kår av professionella konstnärer. Denna stora manifestation av konsten och 

93 AB: Tillbakablick på första skandinaviska konstnärsmötet, 1869-06-30. 

94 Eichorn, Christopher, (1837 – 89) biblioteksman, konstkännare, författare. Svenska Män och kvinnor, 2, Stock 

holm 1944. Uppslagsord: Eichhorn, Chistopher. 

95 Bo Grandien: Rönndruvans glöd, Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet, Stockholm 1987. 

96 Förhandlingar vid konstnärs- och ritläraremötet i Göteborg 1869. 

25

konstnärernas plats i samhället skedde i Göteborg, utanför huvudstaden och Akademien. Visserligen 

var flera av konstnärerna professorer vid Akademien, men de deltog i ett arrangemang 

som visade upp sig i de rika köpmännens främsta handelsstad utanför Stockholm. 

I den artikel som i januari tog upp frågan om ändrade utställningsprinciper för Konstföreningen, 

syns den diskussion om konstnärernas behov av försörjning och den marknad som var 

en förutsättning. Under mötets samlingar kan man anta att konstnärsgruppen blev klart påmind 

om vem som var dess framtida kundgrupp, den borgerlighet som fick allt bättre ekonomiska 

möjligheter att etablera sig som köpare med ambitionen att skaffa konst som var accepterad 

som ”god” på nationell nivå. 

Den borgerliga konstpubliken och kungens roll 

Mötet i Göteborg skulle kunna ses som att också konstens lekmannaföreträdare i det borgerliga 

samhället ville synas på konstscenen. Med Habermas ord ville de få till stånd en medborgerlig 

diskussion, denna gång om konstens roll i samhället. Även om det var mest professionella 

konstauktoriteter som talade under mötet så visade lekmannaintresset sin tyngd både 

genom att konstföreningen arrangerade och att så många enskilda människor hade anmält sig. 

Deltagarna markerade sig både som en kvalificerad närvarande publik och som en köpstark 

kundgrupp. 

Kungen, Karl XV, satt under förhandlingarna på en upphöjd estrad i solennitetssalen. Han 

var en av konstens centralfigurer i landet. Kungen hade stort konstnärligt intresse, han målade 

själv på något som förefaller vara god/acceptabel amatörnivå, han hade ivrat för Nationalmuseums 

tillkomst och stödde flera konstnärer som också ingick i hans egen umgängeskrets. 97 

Kungahuset och hovet var en av de stora konstbeställarna i landet. 98 Kungen hade varit kansler 

för Konstakademien och skänkte vid sin död en stor del av sin konstsamling till Nationalmuseum. 

På konstutställningen var ”Nr 1” i katalogen av kungens hand, liksom ytterligare två verk. 

Signaturen ”Richard” kommenterade: De ”hänga där som ett uttalande att kungen är en vän af 

konsten, men göra icke anspråk på att väcka intresse som konstverk af någon betydelse.” 99 

Kungen hade varit starkt engagerad för skandinavismen. Georg Nordensvan uttryckte kungens 

konstsyn så här: ”Karl XV gav villigt sitt stöd åt den svenska konstens uppgift att förhärliga 

fosterlandet och dess fornsägner…”. 100 Man kan utgå från att denna nordiska utställning inte 

kommit till utan hans medgivande. 101 Kungen markerade sitt gillande genom sin höga närvaro 

på mötesestraden. 

Man kan undra hur han uppfattade de tydliga tecken på förändring som både mötet och 

utställningen innebar. Kungens uppmuntran och stöd till konstnärerna hade haft stor betydelse. 

102 Initiativtagarna till det möte han besökte var en konstförening, utställningen var inte 

lokaliserad till hovets närhet, vare sig geografiskt eller socialt. Den borgerliga kundgrupp som 

skulle bli konstens stora beställare satt utbredd framför hans fötter. Kungen och hovet bör 

rimligen ha sett att de kungliga beställningarna skulle få konkurrens. 

97 Nordensvan 1928, inlaga före s. 1. 

98 Söderlind 1993, s. 61, 


100 

Nordensvan 1928, s. 2. 

101 

Bo Grandien framför åsikten att kungen varit den drivande kraften bakom mötet. Grandien, Stockholm 1987, 

s. 176. 

102 

Bo Lindwall: Då och Nu, Svenska konstliv under 150 år, Stockholm 1982, s. 38. 

26

Bild 5. Den högtidliga avtäckningen i Lorensbergsparken i Göteborg av Johan Petter Molins bronsbyst av 

skalden Anders Wadman. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, ”efter en skizz av A. M. tecknad af A. G. Hafström. 

4 september 1869, nr 27,s. 213. 

I de konkreta slutsatserna från mötet syns den process mot konstens professionalisering 

som Habermas beskrivit. Mötet hade fattat ett beslut om att konstföreningarna fastare borde 

etablera sig i de nordiska länderna. Därmed skulle kunna följa en breddning av allmänhetens 

möjlighet att bli en kvalificerad publik. I förslaget om höjda anslag till de statliga museerna 

för inköp av nordisk konst syns en utveckling som enligt Habermas teori pekar förbi de privata 

borgerliga initiativ som konstföreningarna innebar. Mötet önskade att staten skulle subventionera 

frakter och inköp av konst. I och med ett sådant steg skulle borgerligheten avstå från 

en del av sitt självständiga utrymme. Det sista steget i Habermas teori, borgerlighetens sönderfall, 

skulle vara påbörjat. 

Dagarna i Göteborg avslutades med statyinvigning. Skulptören Johan Petter Molin hade 

under våren arbetat på en ”kolossal byst” som hade beställts av sällskapsorden Par Bricole. 103 

Den avbildade den populäre skalden Johan Anders Wadman. 104 Under festliga former samlades 

nu den högtidsklädda publiken till avtäckande av statyn i Lorensbergsparken. Till evenemanget 

hade August Söderman skrivit en festkantat. 105 

103 AB: Konstnotis, 1869-02-03. 

104 Johan Anders Wadman (1777-1837), skald och ordensbroder i Par Bricole. Nordisk Familjebok 

1893. Uppslagsord: Wadman Johan Anders. 

105 AB: Bref från Göteborg,1869-06-19. 

27

Artiklarna om konstnärsmötet 

När landshövdingen, greve Ehrensvärd, inledde konstnärsmötet påpekade han att arrangörernas 

ambition var att diskutera konsten ”offentligen och med ordets makt”. Aftonbladet medverkade 

till att uppfylla detta mål. Tidningen gav oerhört stort spaltutrymme åt att referera 

både frågeställningar och mötesdiskussioner. Det visar på en vilja att göra debatten tillgänglig 

för läsarna/publiken. Detta uppfyller ett av de kriterier Habermas har ställt upp för diskussion 

i en borgerlig offentlighet, nämligen öppenheten. Man utbytte åsikter ”offentligen” och i en fri 

diskussion ”med ordets makt”. 

I och med den utförliga redovisningen av landshövdingens tal fick läsarna god information 

om de aktuella frågor om konst som arrangörerna ville lyfta fram. Som framgått tidigare stödde 

Aftonbladet mötets allmänna inriktning för att ge konsten en större publik med den diversifiering 

av konstscenen som det skulle medföra i form av fler aktörer, både i form av fler 

konstproducenter och nya konstkonsumenter. 

Men samtidigt ser man att tidningen uppmärksammade inlägg främst av välkända personer. 

De inlägg som gjordes av andra talare får litet utrymme och inte heller skrivs något om att så 

många deltagare ur lägre eller högre borgerlighet hade anmält sig. Många av namnen var säkert 

kända för referenterna, men enkelspårigheten i bevakningen är tydlig. Ett liknande tecken 

är att tidningen, som gav så stort utrymme åt både mötet och konstutställningen, helt kort i 

en liten notis i januari nämnde att det var konstföreningen och kulturpersoner i Göteborg som 

stod bakom. 106 Den första annonsen som publicerades samma dag, var undertecknad av tolv 

personer. 107 Inga hänvisningar till detta finns i kommande artiklar. Det kan tas som ett tecken 

på att ”alla” kände varandra. Och den som inte kände till de inre cirklarna blev utan besked, 

åtminstone i Aftonbladets många fortsatta artiklar som kom efter april. Tidningen hade ambitionen 

till öppenhet men satt här kvar i tidens elittänkande. Därmed fick en del av mötesredovisningen 

en exkluderande effekt. Tidningen visade en dubbel hållning. Å ena sidan stödde 

Aftonbladet läsarnas rätt till information i konstfrågor genom att ha en bred bevakning, å 

andra sidan skrev man inte om alla deltagargrupper när de fanns på plats. Skribenterna kunde 

ännu inte tillämpa en praktik som gjorde hela publiken närvarande i artiklarna. 

Signaturen ”-rn”, Christopher Eichhorn, var i sin slutsummering positiv till de flesta förslag 

som mötet lett fram till. Med gillande återger han besluten om fraktstöd och samarbete för att 

sprida konst. Utförlig är han i sitt stöd för en inköpspolitik för konstföreningarna. Det skulle 

kunna medföra en sådan professionalisering av konsten som Habermas har diskuterat och som 

leder till att konst blir kulturprodukter på en marknad för privatpersoner. 

Richard Gustafsson var rak i sina kommentarer om kungens medverkan i mötet och utställningen. 

Tidningen kände sig uppenbart oförhindrad att ta in material som visade på kungamaktens 

minskande betydelse i konstsammanhang. Det fanns ingen devot hållning inför 

kungen eller hovet och tidningen gav skribentens reflektioner fritt spelrum. 

Materialet från mötesdagarna handlar både om staten och den borgerliga offentligheten. 

Kungen sitter på hedersplatsen men uppenbart är att hovet inte har tolkningsmonopol i konstfrågor. 

Borgerligheten hade genom sitt stora deltagande konstituerat sig både som konstintres- 

106 I notisen nämndes ”landshövdingen, stadens konstförenings styrelse samt hrr C. Waern, J.J. Dickson, Viktor 

Rydberg m. fl.”, AB: Konstutställning samt konstnärs- och ritläraremöte i Göteborg, 1869-01-22. 

107 I mötesarrangörernas enspaltiga annons nämndes Alb. Ehrensvärd, P.Wieselgren, C. F Waern, B. E. Dahl- 

gren, J. J. Dickson, Edv. Magnus och Victor Rydberg. Bland under tecknarna för konstföreningens styrelse 

står S.A. Hedlund och G. Saloman. AB: Annons ”INBJUDNING”, 1869-01-22. 

28

serade individer och som framtida kundgrupp. Aftonbladet hade i hög grad stött utvecklingen. 

Tidningen hade skickat sina mest framstående skribenter till Göteborg och givit mycket stort 

utrymme för mötesreferaten. I princip fick hela läsekretsen tillgång till allt som sades, den 

blev på det sättet en närvarande publik. Aftonbladet hade fungerat som en borgerlig offentlighet. 

Den skandinaviska konstutställningen 

En utställning av bildning och kultur 

Konstnärsmötet var den ena delen av Göteborgssammankomsten, den skandinaviska konstutställningen 

var den andra. Aftonbladet rapporterade från denna genom många allmänna nyhetstexter. 

Under veckorna fram till utställningsdagen levererade Aftonbladet kontinuerliga 

rapporter om vilka konstnärer som skulle ställa ut och förteckningar över verken. Kåsören 

”Richard” var på plats och återgav stämningar och intryck. Till detta material fanns sju långa 

artiklar som systematiserade och analyserade de utställda verken både under utställningstiden 

och efter. Dessa artiklar är inte signerade men det är sannolikt att det är kritikern och läraren i 

konsthistoria, August Sohlman, som hållit i pennan. (I ett följande avsnitt om August Sohlmans 

sju ”bref” från Göteborg, finns närmare presentation.) 

Utställningen omfattade 565 verk, oljemålningar, akvareller, teckningar, kopparstick, gravyrer, 

arkitektritningar och elevarbeten. Sjuttio svenska konstnärer hade ställt ut, trettio var 

danskar, femton norrmän samt några konstnärer från Finland. Mindre utställningar med engelsk 

och tysk konst fanns också. 

Konsten ställdes ut i det nybyggda, slottslika elementarläroverket som väckte referenten 

”Richards” beundran. Han frapperades av att byggnaden var så lik ett museum. Den som inte 

visste att det var en skola skulle kunna tro att den från början var tänkt för utställningar, tyckte 

han. 108 

Den stora ”solennitetsalen” en trappa upp var utställningens centrum. Där hängde de mest 

framstående verken från de nordiska länderna. För att komma dit gick besökarna upp genom 

den stora trapphallen. På ömse sidor om trappan hängde två kolossala kartonger av professor 

Winge. 109 På övervåningen hängde ”i ett flertal salar och kabinett” verk av svenska och norska 

konstnärer. Arrangörerna hade vinnlagt sig om arrangemangen. Väggarna i alla salarna 

hade under utställningstiden klätts med ”överdrag af brun kalikå” för att bättre lyfta fram de 

uppsatta alstrens förtjänster. 110 På bottenvåningen hängde danska och finska verk, en mindre 

tysk utställning samt en utställning av ”nutida engelska målare”. 111 I korridorerna visades arkitekt- 

och byggnadsritningar. Därtill hade hela gymnastiksalen upplåtits för alster från utbildningsanstalter 

i Sverige, Norge och Danmark. 


109 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläreremötet, 1869-06-09. Verkens titlar eller motiv anges inte. 

110 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. FÖRSTA BREFVET. 1869-06-16. 

111 AB: Skandinaviska konstnärs- och ritläraremötet, 1869-06-09. 

29

Konstutställningen – en borgerlig arena 

Man kan se hur arrangörerna hade ansträngt sig för att göra utställningen till en manifestation 

både av staden Göteborgs framsteg och av konstens funktion som statusbärare för borgerligheten. 

Det nya läroverket var de borgerliga samhällsklassernas tecken på civilisationens framsteg. 

Utställningslokalen hade en klart symbolisk laddning av bildning, kunskap och framsteg. 

Skribenten ”Richard” påpekade att de flesta verken hade visats tidigare, på utställningarna i 

Stockholm 1866 och på 

den stora världsutställningen 

i Paris 1867. 112 Vad 

gäller ambitionen att ställa 

ut många verk kan man 

anta att villigheten att ta 

emot tidigare verk från 

både Stockholm och Parisutställningarna 

var ett 

grepp som användes för att 

markera Göteborgs och utställningens 

status. En pedagogisk 

ambition att låta 

publiken få tillgång till ett 

stort material av etablerad 

konst borde rimligen också 

ha funnits. 

August Sohlman framhöll 

i sina texter bl. a. det 

positiva i att flera målningar 

med stora mått presenteras. 

113 Det ansåg han 

positivt eftersom stora tavlor 

ställer krav på omsorgsfullt 

utförande och ”rikare 

komposition”. 114 Dessa 

kommentarer har sannolikt 

sin grund i den diskussion 

som under åren förts om 

Bild 6. Den norska genremålaren Adolph Tidemans målning ”Bestemoderns 

Brudekrone”. Xylografi ur Ny Illustrerad Tidning, nr 36, 4 september 

1869 nr 36. s. 301. 

att konstföreningarna hade uppmuntrat omogna konstnärer vars produktion höll för låg nivå. 

Om valet av stora tavlor varit systematiskt betyder det att utställningsarrangörerna understödde 

denna kritik. 

Kritikernas kommentarer stödde professionaliseringen av konsten. Sammantaget kan man 

se hur utställningsarrangörerna i sitt val av såväl innehåll, ort, plats och arrangemang använt 

konsten som ett område för att markera borgerlighetens makt och inflytande. 


113 AB: Den skandinaviska konstnärs- och ritlärarmötet, FÖRSTA BREFVET, 1869-06-16. 

114 AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. FÖRSTA BREFVET., 1869-06-16. 

30

August Sohlmans sju ”bref” 

Med början under utställningen och också efter dess slut, presenterade Aftonbladet en översiktlig 

konstkritisk bedömning i sju långa och utförliga artiklar. Skribenten presenteras inte, 

men sannolikheten är stor för att det är tidningens chefredaktör, kritikern och läraren i konsthistoria 

August Sohlman som presenterade sina sakkunniga synpunkter på den nordiska konsten 

och dess utövare. Under många år hade han skrivit artiklar om konst i Aftonbladet. Han 

var tidningens ledande skribent, var akademisk lärare och sannolikt en av dem som värnade 

om konstens plats i tidningen. Artiklarna var disponerade som föreläsningar i konsthistoria, de 

följer indelningen i traditionella genrer. Argument för det nordiska i konsten, ett av August 

Sohlmans favoritteman, finns på flera ställen. 

Han tog ett helhetsgrepp och publicerade vid sju tillfällen under tre månader en genomgång 

av utställningen. Han kommenterade arbetena efter genre, möjligen efter katalogens indelning. 

Huvudrubriken var återkommande. De sju artikelrubrikerna gav besked om temat: 

Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. 

FÖRSTA BREFVET Inledande öfversigt 

ANDRA BREFVET (Några synpunkter på Düsseldorf och den nordiska konsten) 

TREDJE BREFVET Våra Düsseldorfare 

FJERDE BREFVET Den af Düsseldorf oberoende genremålningen 

FEMTE BREFVET Historien – Porträttet 

SJETTE BREFVET Djur och död natur – Landskapet – Arkitekturen - Marinen 

SJUNDE BREFVET Utländska mästare. – Aqvareller. – Kopparstick och träsnideri. – 

Byggnadskonst – Undervisningsafdelningen. – Slutord 

I det första brevet inleder August Sohlman med att gillande uppmärksamma ”taflornas merändels 

betydligare dimensioner”. Detta tyder på att konstnärerna ”har målat icke blott för en 

konstförständig publik, utan också med afseende på en god och liberal marknad.” 115 

Tre brev har Düsseldorfmåleriet som underliggande tema. Düsseldorf har tvingat in genre- 

och naturmåleri i ett manér som inte givit utrymme för det naturliga och friska och som saknar 

rötter i det fosterländska livet och den nordiska naturen. 116 I samma artikel kommenteras 

de stora Düsseldorfmålarna Tidemand 117 och Gude 118 , med all respekt, men deras inflytande 

anses ha hämmat utvecklingen. Tidemans senaste stora tavla Bestemoderns brudekrone får 

dock hans gillande. 119 

En positiv utveckling kan enligt skribenten skönjas när flera svenska konstnärer vänt sig 

mot Paris, en utveckling till stort gagn. 120 Det allt mer uppmärksammande måleriet från München, 

med ”intend. Boklund” 121 i spetsen får också hans godkännande. 122 

115 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FÖRSTA BREFVET, 1869-06-16. 

116 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg. ANDRA BREFVET, 1869-06-22. 

117 

AdolphTidemand (1814-76), norsk genremålare. 

118 

Hans Gude (1825-1903), norsk landskaps- och genremålare. 

119 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, TREDJE BREFVET, 1869-07-02. 

120 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FJERDE BREFVET, 1869-07-05. 

121 

Johan Boklund (1817-80), historie-, genre- och porträttmålare. Intendent på Nationalmuseum, senare hovintendent. 

122 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, FJERDE BREFVET, 1869-07-05. 

31

Det svenska historiemåleriet har varit undanträngt av Düsseldorfmåleriet, men författaren ser 

en klar ljusning vid horisonten med två yngre målare. 123 Han framhåller August Malmström 

och Mårten Eskil Winge som är inspirerade av saga och sägen. 124 I samma artikel lyfts också 

porträttmålare fram. 125 De är den unge men begåvade Gustaf von Rosen och Amalia Lindegren 

vars verk noteras som ”det bästa af vad utställningen bjuder”. I hennes klass är också 

”fru Jerichou”, dvs. den tidigare nämnda danska konstnären Elisabeth Jerichou. 

För landskapsmåleriet ser framtiden också god ut. 126 Edvard Bergh framhålls som den klarast 

lysande stjärnan, med Alfred Wahlberg och Gustaf Rydberg som goda, men inte lika 

goda, efterföljare. 127 Den konstyttring som därtill får mest uppskattning är Egron Lundgrens 

128 akvareller, Ny Illustrerad Tidnings xylografiska ateljé, Carolina Weydenhayns träsnitt 

och Lea Ahlborns 129 medaljkonst. 

Anknuten till den stora utställningen var avdelningar med tysk och engelsk konst. Den engelska 

utställningen var ”hr. R. Dicksons samling”. 130 August Sohlman kommenterar de 52 

verken ”af den nya engelska skolan”. 131 Han konstaterar att ”individualismen i hela sin utsträckning 

utgör lösen för engelsmännen i konsten”. En tavla av Turner finner han ”fri från 

alla kompositionens och färgläggningens förutsättningar”, något som ”utmärker en stor charlatan, 

såvitdt det ej häntyder på dårhushjonet”. 132 August Sohlman var positiv till den friare 

målning som vändningen mot Paris innebar, men att acceptera upplösningen av kompositionen 

i Turners verk, det kunde han inte. 

Det var den nordiska konsten som var utställningens tema och i sin avslutningskommentar 

var August Sohlman positiv. Utställningen har ”i allas hjertan styrkt ett medvetande, det om 

Nordens andliga enhet”. August Sohlman hade i många år ivrat för skandinavismen. I en ledarartikel 

noterade han att de som deltog i utställningen ”representerade något gemensamt, att 

det verkligen finnes någonting, som i motsats till det främmande, kan kallas nordisk konst”. 133 

Dessa ”sju bref” är dels en dagsrapport om den etablerade konsten i Sverige, dels en demonstration 

av Aftonbladets och August Sohlmans roll som konstdomare. Han vågar gå emot 

Düsseldorf och de uppburna konstnärerna Gude och Tidemand i rätt raka ord. Men det är den 

etablerade akademiska koden som gäller. Dock pekar han på konstens öppning mot Paris vilket 

kan tyda på en beredskap för ett framtida öppnare friluftsmåleri som avlägsnar sig från 

den bundna akademiska undervisningen. Man kan konstatera att han disponerade sin kritik 

efter den klassiska genreindelningen. Det kan naturligtvis bero på att han helt enkelt följde 

katalogens traditionella disposition, men också på att hans egen tankevärld varit starkt bunden 

till denna klassiska uppdelning 134 . 

123 

August Malmström (1829-1901) tecknare. illustratör, genre- och historiemålare, direktör för KA. Mårten 

Eskil Winge (1825-1896), historiemålare. 

124 

AB: Den skandinaviska konstutställningen, FEMTE BREFVET, 1869-07-19. 

125 

Gustaf von Rosen (1843-1923), porträtt- och historiemålare. 

126 

Alfred Wahlberg (1834-1906), landskapsmålare. 

127 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJETTE BREFVET, 1869-08-03. 

128 

Egron Lundgren (1815-75) tecknare, målare. 

129 

Lea Ahlborn (1826-97), mynt- och medaljgravör. 

130 

AB: Bref från Göteborg. 1869-06-17. 

131 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJUNDE BREFVET, 1869-08-07. 

132 

AB: Den skandinaviska konstutställningen i Göteborg, SJUNDE BREFVET, 1869-08-07. 

133 

AB: STOCKHOLM den 23 Juni. Osignerade ledare, 1869-06-23. 

134 

Dan Karlholm har visat konstkatalogernas och handböckernas betydelse för att skapa en europeisk konstsyn. 

Dan Karlholm: Handböckernas konsthistoria, Om skapandet av ”allmän konsthistoria” i Tyskland under 

1800 – talet. Eslöv 1996, s. 30. 

32

Samtidigt använder han spalterna för egen agitation om det fornnordiska 

i konsten. Han är en tudelad konstdomare. Å ena sidan ägnar han 

sig i ”brefven” åt inre revision av konstvärlden i och med sina uppgörelser 

med Tidemand och Gude och med Düsseldorf, men sin egen 

agitation för det fornnordiska fortsätter han. Å andra sidan är han samtidigt 

den undervisande och docerande som lär läsekretsen hur kanon 

för den etablerade konsten ser ut. Han gör inga brott mot den akademiska 

konsten utan stöder gällande ramar. ”Brefven” är ett kompendium 

om vad som gäller. 

Artiklarna om konstutställningen 

I flera inslag under konstutställningen ser man sådana tecken som Habermas 

iakttagit. Själva utställningspubliken är just en sådan grupp av 

fritt deltagande privatpersoner som definierar en borgerlig offentlighet. 

Konsten är frigjord från hovet, den produceras för en marknad och en 

kader av privata konstköpare finns på plats. 

Aftonbladet hade satsat stora resurser för att medverka också i denna 

process. Fyra skribenter var på plats och den mest kände av dem, August 

Sohlman, skrev konstkritiska ”bref” som trycktes också månaderna 

efter utställningen. 

I August Sohlmans inlägg finns synen att konsten var en viktig angelägenhet 

för hela folket. Konsten hade sitt ursprung hos detta gemensamma 

folk och kunde bara utvecklas i samklang med det. Tanken om 

den nordiska enheten var ett utflöde av tanken om samband mellan folk 

av gemensamt ursprung. Man skulle kunna säga att denna av känslor 

drivna romantisk/politiska syn samvarierar med Habermas beskrivning 

av hur de fria enskilda individer samlas för att diskutera sina egna privata 

upplevelser och känslor. Att också konstutställningen var ett stort 

öppet medborgerligt arrangemang, ett fundament i Habermas teori, var 

helt i linje med tidningens mångåriga kamp för medborgarinflytande. 

Som tidigare påpekats talade August Sohlman med uppskattning om 

att det var till formatet stora konstverk som ställdes ut. Hänvisningen 

sker i positiva ordalag och ingenstans finns kritiska tongångar. Christopher 

Eichhorn talade med gillande om nordiskt samarbete och fraktbidrag. 

Aftonbladets ledning, läs August Sohlman, hade säkert en 

mycket klar uppfattning om vilken utveckling på konstens område som 

man kunde vara med och påverka så att den medborgerliga kundgruppen 

växte. Det bör ha varit en självklar konsekvens av Aftonbladets 

liberala hållning till medborgarinflytande och fritt flöde av handel att 

understödja också en fri konstmarknad. 

Sett i detta perspektiv kan man se konstutställningen som ett utbud 

av varor. Den göteborgska publiken kunde sakta flanera i gymnasiets 

salar och korridorer och gör sina val. Så småningom kunde de genom 

sina egna plånböcker bestämma var tavlorna skulle hamna. 250 verk 

33 

Bild 7. August Sohlmans 

första "bref". 16 

juni 1869.

var till salu. 135 Förvisso var det en liten del av publiken som hade råd att köpa konsten, den 

överväldigande del av befolkningen hade över huvud taget inte resurser att vare sig kunna få 

se eller köpa något, men i princip hade de möjligheten. Det är ett viktigt element i Habermas 

samhälleliga teoribygge. 

När August Sohlman i sju artiklar gjorde sin stora genomgång av den utställda konsten, 

utgick han ifrån att de enskilda verken hängde där på sina konstnärliga meriter, de är inte representanter 

för någon samhällelig konstsmak, styrd av hovet eller aristokratin. August Sohlman 

själv talade utifrån en traditionell akademisk konstsyn men poängen är här att konstverken 

är utvalda av en beslutande grupp, konstföreningen i Göteborg, som agerade på eget uppdrag, 

inte som ombud för makten. I sina bedömningar agerade August Sohlman som ombud 

och vägledare för publiken. Dock är han inte en neutral informatör; han agiterar för sin egen 

smak och uppfattning. 

Bild 8. August Malmströms målning ”Kung Heimer och Aslög”, ett nordiskt 

motiv på konstutställningen i Göteborg. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, 

24 juli 1869, nr 30, s. 236. 

135 

Tidningen rapporterade i augusti att 80 oljemålningar blivit köpta. AB: Konstexpositionen i Göteborg, 1869- 

08-09. 

34

Kritiker, kritik och publik 

En kunnig kritikerkår 

Under året producerar sig fyra identifierbara konstskribenter i Aftonbladet. Enligt tidens journalistiska 

tradition presenteras de inte med namn i anslutning till texten. Tre framträder under 

pseudonym. I ett fall presenteras inte kritikern alls, nämligen i fallet med August Sohlman och 

de sju ”brefven” från konstutställningen i Göteborg. 

Fyra tunga namn 

”Hilarius”, som i januari skrev de öppenhjärtiga kommentarerna om Konstföreningens framtida 

hängningspolicy, var alltså skriftställaren Claës Lundin. Han var sedan många år medarbetare 

i flera tidningar i Stockholm. Detta år hade han återkommit till Stockholm efter en period 

som Pariskorrespondent för flera svenska tidningar och tidskrifter. Han var en erfaren skribent 

och ett respekterat namn i Stockholms kulturkretsar. 

Signaturen ”-rn.”, som kommenterade uppföljningen av konstnärsmötet och dess resultat, 

var alltså Christopher Eichhorn. Vid sidan som sina konstnärliga och litterära engagemang 

skrev han 1864-69 många av Aftonbladets teaterrecensioner. 

Signaturen ”Richard”, Richard Gustafsson, som bevakade konstutställningen, var en av 

Aftonbladets företrädare vid publicistmötet dagarna innan. 136 Som tidigare nämnts var han 

skribent och liberal politiker. 

Aftonbladets chefredaktör, August Sohlman var den fjärde i kritikergruppen. Han hade varit 

lärare i konsthistoria vid Konstakademien i 18 år och slutade där året före Göteborgsutställlningen. 

Han hade under åren också skrivit många konstartiklar i Aftonbladet. 

Efter den stora journalistiska insatsen under göteborgstiden fortsatte Aftonbladet under hösten 

sin konstbevakning på vanligt sätt med konstnotiser. Några större inlägg publicerades inte. 

Det hade kanske sin orsak i att August Sohlman fick ägna mycket tid åt tidningens finanser. 

Ekonomin var aldrig stark och när upplagan minskade 1865, blev det svårt att få ekonomisk 

stabilitet. 137 I slutet av hösten 1869 fick August Sohlman sälja delar av sina aktier i tidningen 

och för en tid dra sig tillbaka. 138 Han återkom i ledningen på våren 1870. 

Att Aftonbladet ansåg konsten vara en viktig arena visar sig i att man använder sig av kritiker 

med kvalificerad erfarenhet och hög status. Aftonbladets redaktion visste att man hade en 

välutbildad läsekrets. Som tidigare påpekats kan man utgå från att en del av läsarna hade tillgång 

till bokverk, kalendrar och reproduktionsportföljer med goda illustrationer. Det var en 

läsekrets med förväntningar på att få kvalificerad information. Aftonbladet gick dem till mötes 

genom att använda tidens framstående konstkännare som skribenter. 

136 AB: Publicistmötet i Göteborg, 1869-06-14. 

137 Johannesson 2001, s. 137. 

138 Den 11 oktober 1869 inleddes tidningen på ledarplats med en lång artikel undertecknad av August Sohlman. 

Den bör jade: ”För viktiga enskilda angelägenheters skull har undertecknad beslutit sig för att ifrån och med 

denna dag frånträda hufudredaktörsbefattningen för denna tidning.” AB: ledare utan rubrik, 1869-10-11. 

35

Närhet mellan kritik och publik 

När publiken växer kommer behovet av en konstdomare, säger Jürgen Habermas. Konstdomaren 

är experten som vägleder publiken. August Sohlman fungerade i denna position under 

Göteborgsutställningen, även om han samtidigt värnade om en akademisk konstsyn. 

Som tidigare sagts är de flesta konstnotiser som löpande publiceras under året ren faktainformation. 

Det finns sällan introduktion eller förklaringar till det material som presenteras. 

Någon kritikerbedömning ges det inte utrymme för. Man skulle kunna ta det till intäkt för att 

tidningen helt enkelt inte hade ambitionen att på ett kvalificerat sätt informera publiken, men 

mer sannolikt är att journalistiken ännu inte var tillräckligt utvecklad. Ett annat och sammanhängande 

skäl kan vara att resurserna helt enkelt inte räckte till. Men även om det inte finns 

ett direkt tilltal är publiken på ett sätt närvarande i och med att materialet skrevs som returinformation. 

(Inom journalistiken används detta begrepp om texter som beskriver sådana händelser 

som inte är en nyhet för läsaren och som behandlar ett ämne eller händelse som läsarna 

själva varit med om.). I avsnittet om bildkällor påpekades att en del av publiken, den som 

bodde i Stockholm, faktiskt hade kunnat uppleva samma bilder som skribenten, antingen genom 

eget besök eller genom den virtuella salong som N.I.T. utgjorde. Aftonbladets läsare var 

inte en okänd masspublik. I det här perspektivet skulle man kunna säga att notismaterialet 

bekräftar publikens kulturella men inte geografiska närhet till redaktionen, grupperna var väl 

kända för varandra. 

Utöver konstnotiserna fanns det på allmän plats inte många artiklar om särskilda konstämnen 

eller kritiska inlägg. Situationen skilde sig från tiden i Göteborg då inläggen är fler. Men 

både ”Hilarius” tidiga inlägg i januari och texterna från Göteborg ger utrymme för kritik. Det 

vittnar om att tidningen då fungerar som en kanal för åsikter och kommentarer om konst även 

om kommunikationen än så länge är enkelriktad. Publiken kunde inte ge sina egna åsikter till 

känna. För att tala med Habermas ord har Aftonbladet rollen av konstdomare som meddelade 

sina åsikter till en mottagande publik. Men som led i en utvecklingsprocess hade konstkritiken 

effekten att tidningen byggde upp publikens kunnande. Ännu var Aftonbladets spalter inte 

öppna för publiken i en direkt dialog men tidningen medverkar till att konstruera en kunnig 

publik som, i ett tekniskt mer utvecklat samhälle, skulle kunnat göra sina röster hörda i en 


36

Avslutande sammanfattning 

Att genom Aftonbladets artiklar studera konsten i Sverige under mitten av 1800-talet, har givit 

inblickar i ett samhälle på väg från jordbrukarsamhället mot moderna stadsbildningar. Det 

stora industriella genombrottet tre decennier senare skulle i grunden förändra samhället. 

Enligt Jürgen Habermas växer den borgerliga offentligheten fram när den fria marknaden 

skapar behov av öppen information och fritt meningsutbyte. Att använda hans teori för att 

studera konstlivet i Sverige, så som de skildrats i Aftonbladets spalter under 1869, har varit 

mycket fruktbart. Teorin har fungerat väl både för att förstå långsiktiga processer och för att 

studera mikrohändelser som konstmötet och konstutställningen i Göteborg. 

Undersökningen har visat att Aftonbladet, inom de snäva ramar som fanns för distribution 

och journalistik, genom sina konstnotiser hade en kontinuerlig bevakning av konstutbudet 

under året. Artiklarna täcker alla typer av konst, både bildkonst och skulptur. Tidningen uppmärksammade 

ett representativt urval av de konstnärer som var verksamma i landet. 

Dagstidningarna kunde vid denna tid inte trycka konstbilder. En inventering har visat att 

Aftonbladet sannolikt har använt den över hela landet lästa tidskriften Ny Illustrerad Tidning, 

som en bildkälla. Ytterligare bildkällor, särskilt utställningarna i konstföreningens lokaler, 

fanns för den del av läsekretsen som bodde i Stockholm. Kulturpubliken var liten och redaktionen 

hade nära relationer till den. 

Redaktionen hade inte begränsat urvalet till någon särskild konstriktning eller särskild 

konstnärsgrupp. Konstartiklarna blev därmed kulturprodukter som i princip var tillgängliga 

för alla läsare, en viktig del i Habermas beskrivning av hur borgerligheten skapade sig ett fritt 

rum för meningsutbyte. 

Aftonbladets rapportering från både konstnärsmötet i Göteborg och den stora nordiska 

konstutställning som var kopplad till det, har gjort det möjligt att studera skeendet på detaljerad 

nivå. 

Artiklarna från konstnärsmötet visar konstens utveckling mot en fri marknad. Att de svenska 

konstnärernas frigörelse från hov och kungamakt har börjat, syns både i att konstnärerna 

samlats till ett möte för att diskutera gemensamma frågor och i att arrangören var en konstförening 

i det ekonomiskt starka Göteborg. Konstnärsgruppen agerar som professionella yrkesutövare. 

Mötet var öppet och i lokalen satt medborgare som hade rätt och möjlighet att följa 

och delta i förhandlingarna. Publiken var ganska tyst men hade möjlighet att delta. Mötet kan 

ses som en illustration av hur statens och kungamaktens påverkan på konstlivet minskar och 

borgerlighetens utrymme ökar. Aftonbladet följde med gillande utvecklingen. 

Konstutställningen bidrog till denna utveckling. Den starka borgerligheten hade arrangerat 

en utställning av bildning och kultur som en vision av maktförhållandena i den framtida kulturutvecklingen. 

I sju stora artiklar anmäler Aftonbladets chefredaktör, konsthistorikern August 

Sohlman den utställda konsten. Habermas har påpekat att konstdomaren utvecklas som 

informationsförmedlare mellan publiken och konsten. I Aftonbladets artiklar från konstutställningen 

fyller August Sohlman denna roll. Han är den som både informerar och uppfostrar 

läsarna om den konst som hängde på utställningens väggar. 

Även om det inte fanns någon kanal för direkt dialog mellan läsarna och redaktionen var 

tidningen mycket medveten om sin publik. Man använde kunniga kritiker och visade därmed 

både respekt för läsekretsen och bidrog till att förse den med instrument för konstupplevelser. 

Därmed skapades underlag för publiken att delta i en fri jämbördig dialog. 

37

Läsarna tillhörde en ekonomisk och kulturell elit där stockholmspubliken var en kärna. Men 

uttryckt i Habermas termer kan man ändå säga att Aftonbladets konstartiklar riktar sig till en 

allmän publik. Presentation och urval var inte exkluderande, det var i princip möjligt för alla 

privatpersoner att ta del. Det är allmänintresset, publiken, som är Aftonbladets utgångspunkt. 

Läsekretsen kunde genom Aftonbladets spalter få kunskap om den konst som producerats 

för en öppen marknad i landet. Läsarna var en publik av fria individer som kunde få ett personligt 

förhållande till konst och konstupplevelser och skaffa sig egna åsikter. Därmed kunde 

Aftonbladet på konstens område fungera som en borgerlig offentlighet. 

38

Källor och litteratur 

Otryckta källor 

STOCKHOLM 

Kungliga Biblioteket 

Sohlmanska arkivet, Acc 1976/28 

Tryckta källor och litteratur 

Aftonbladet 1869, mikrofilmad på Kungliga Biblioteket. 

Bengtsson, Eva-Lena: Verklighetens poesi, Svenska genrebilder 1825-1880, Uppsala 2000. 

Bengtsson, Eva-Lena: Statyerna, Konsten 1845-1890, Signums svenska konsthistoria, Lund 

2000. 

Björk, Tomas: August Malmström, Grindslantens målare och 1800-talets bildvärld, Stockholm 

1997. 

Burman, Anders: Den store tänkaren, Dagens Nyheter, 2005-02-11. 

Eriksson, Sven, Karl XV, Stockholm 1970. 

Fredriksson, Gunnar: Aftonbladet – en svensk historia, Stockholm 1980. 

Frängsmyr, Tore, Svensk idéhistoria, Bildning och vetenskap under tusen år, Del II 1809- 

2000, Stockholm 2004. 

Förhandlingar vid konstnärs- och ritläraremötet i Göteborg 1869. 

Grandien, Bo: Rönndruvans glöd, Nygöticistiskt i tanke, konst och miljö under 1800-talet, 

Stockholm 1987. 

Habermas, Jürgen: Borgerlig offentlighet: kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna 

samhället. Eslöv 1998. 

Johannesson, Eric: Med det nya på väg (1858-1880), Den svenska pressens historia 2, Stockholm 

2001. 

Johannesson, Eric: Den läsande familjen, Familjetidskriften i Sverige 1850 – 1880, Stockholm 

1980. 

Johannesson, Lena: Den grafiska bildkulturen, Konsten 1845-1890, Signums Svenska Konsthistoria, 

Lund 1992. 

39

Karlholm, Dan: Handböckernas konsthistoria, Om skapandet av ”allmän konsthistoria” i 

Tyskland under 1800-talet, Eslöv 1996. 

Lindberg Anna Lena, ”Men Gud förbarme sig, hvilket publikum!” Om konstpedagogikens 

rötter i Sverige, Stockholm 1987. 

Lindberg, Anna Lena: Konstpedagogikens dilemma, Historiska rötter och moderna strategier, 

Lund 1988. 

Lindwall, Bo: Då och Nu, Svenskt konstliv under 150 år, Stockholm 1982. 

Nordmark, Dag: Liberalernas segertåg (1830-1858). Den svenska pressens historia 2, Stockholm 

1980. 

Nolin, Catharina: Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet, Stockholm 1999. 

Nordensvan, Georg: Svensk Konst och Svenska Konstnärer i nittonde århundradet, Stockholm 

1891, andra omarbetade upplagan, Stockholm 1928. 

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 12, Stockholm 1910. 

Ny Illustrerad Tidning, 1869. 

Sandström, Sven: Konsten i Sverige, Det sena 1800-talet - bildkonst och miljökonst, Stockholm 

1981. 

Svenskt Biografiskt handlexikon; Stockholm 1906. 

Svenska Män och kvinnor, Stockholm 1944. 

Svenskt Biografiskt Lexikon. 

Svenskt Biografiskt Handlexikon, Stockholm 1906. 

Söderlind, Solfrid: Porträttbruk i Sverige, 1810-1863, Stockholm 1993. 

8 kapitel om konsthistoriens historia i Sverige, Stockholm 2000. 

Internet 

www.arthistory.su.se, 2008-02-05 

40

Bildförteckning 

Omslagsbild. Första sidan i Aftonbladet, tisdagen den 20 april 1869. 

Bild 1. August Sohlman, chefredaktör för Aftonbladet, ca 1860. Fotografi från familjen Sohl 

mans arkiv på Kungliga Biblioteket. KB Acc 1976/28, låda 1. Foto: KB. 

Bild 2. Textavsnitt ur Aftonbladet. Konstnotiser, om nya tavlor av hovmålare Geskel Salo 

man. Andra sidan, opaginerad. 1869-04-22. 

Bild 3. Vinjettbild i Ny Illustrerad Tidning. I bilden syns det nya Nationalmuseum, placerat 

mitt emot kungliga slottet. 26 juni 1869, nr 26. 

Bild 4. Öppnandet av det skandinaviska konstnärsmötet i Göteborg. Illustration ur Ny Illustre 

rad Tidning, 26 juni 1869, nr 26, s. 205. 

Bild 5. Den högtidliga avtäckningen i Lorensbergsparken i Göteborg av Johan Petter Molins 

byst av skalden Anders Wadman. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, ”efter en skizz av 

A. M. tecknad af A. G. Hafström.”. 4 september 1869, nr 27, s. 213. 

Bild 6. Den norske genremålaren Adolph Tidemans tavla ”Bestemoderns brudekrone”, som 

hängde på konstutställningen i Göteborg. Xylografi ur Ny Illustrerad Tidning, 4 sep- 

tember 1869, nr 36, s. 301. 

Bild 7. August Sohlmans första ”bref”. Aftonbladet, andra sidan, opaginerad. 16 juni 1869. 

Bild 8. August Malmströms målning ”Kung Heimer och Aslög”, ett nordiskt motiv på konst- 

utställningen i Göteborg. Xylografi i Ny Illustrerad Tidning, 24 juli 1869, nr 30, s. 236. 

41

UPPSATSER I KONSTVETENSKAP LÄSÅRET 2007/2008 

1. Warberg, Ulla-Karin: ”…hästen äter inte giftigt gräs…” Konsthistorikern, orientalisten och samlaren Fredrik Robert 

Martins sociala nätverk. (80p) 

2. Hedberg, Johanna: Svenska Cirkusbyggnader. När? Var? Hur och Varför? (60p) 

3. Kvist, Lotta: Konstprojektet i Lambohov. Ett relationellt konstprojekt. (60p) 

4. Lilliestråle, Märtha Angert: Skansens ”gröna rum” – en tolkning av trädgården som scenografi. (80p) 

5. Pihlgren, Marianne: ”Varje krumelur är ett äventyr”. Stig Södersten, illustratör och målare. (60p) 

6. Mäki, Sofia: Platsbildningar i trädgårdsstaden. Om gestaltningen av de publika rummen i stadsdelarna längs 

Nockebybanan i västra Stockholm. (60p) 

7. Hedberg, Charlotte: Bakgårdarnas kulisser. Om brandmursmålningar i Stockholm under sent 1800-tal och tidigt 

1900-tal. (60p) 

8. Noonan Alice: Den sargade kroppen. En undersökning av de medeltida lidandekrucifixens förhållande till 

1300-talets pestepidemi. (60p) 

9. Borg Kauppi, Liselotte: Tre barockkonstnärer i Sverige, och kvinnor var de dessutom. Analys av kvinnliga 

konstnärers möjligheter i stormaktstidens Sverige. (60p) 

10. Tinelius,Linda: I en iscensatt värld. Bilder på åldrande kvinnor. En analys av Helena Blomqvists bilder. (60p) 

11. Örtenblad, Linda: Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1850-1890. En studie av den första offentliga högre 

bildningsinstitutionen för kvinnor ur ett genus- och konstvetenskapligt perspektiv. (60p) 

12. Werlin, Gudrun: Arkitekturen som medicin. Den fysiska vårdmiljön ur ett holistiskt perspektiv. (60p) 

13. Blomberg, Björn: Betvingat betraktande – en studie i hur olika maktstrukturer påverkar vårt sätt att förhålla oss till 

konst. (80p) 

14. Karlsson, Isak: Röda Stan i Norrköping. Belysande av ett bostadssocialt byggande i trädgårdsstadsform. (60p) 

15. Lundgren, Karin: Jugendglas från Reijmyre med tonvikt på förlagetecknarna Ellen Meyers och Greta Welanders 

glas. (60p) 

16. Arnheim-Olofsson, Fabian: Folkkonst eller akademi- och skråkonst? En jämförande undersökning. (80p) 

17. Jessen, Carolyn: Drottning Ester Ett bibliskt motiv under medeltid och renässans. (60p) 

18. Isaksson, Jan: De tidiga ångkraftverken som byggnadstyp. Kontext, aktörer och gestaltning. (60p) 

19. Kennedy,Caroline: En trendanalys – vardagsrummet under 1900-talet. (60p) 

20. Lindberg, Gunilla: Yrjö Hirns estetiska teorier. Vårt tidlösa behov av konst. (80p) 

21. From, Kaisa: Barnstugan. Från småbarnsinstitution till förskola. Samhällsinsatser och arkitektonisk gestaltning under 

perioden 1944-1966. (60p) 

22. Danielsson, Charlotte: “You have arrived to another planet…” A study of Louis and Eva Sparre and their journeys in 

North Africa. (80p) 

23. Lundgren, Johan: Möbelanalys och ikonologi – en studie i konstvetenskapliga metoders tillämpning på möbler. (80p) 

24. Koll, Jenny: Analys av Ernst Billgrens målning Diana. (60p) 

25. Magnusson, Ulla: Tecken och silhuetter i monumentalt rum. En studie av Birger Hallings väggmålning från 1955 i 

Västerås stadsbibliotek. (60p) 

26. Karlsson, Fredrik: ”The image is an act”. Fyra verk av Dan Wolgers, en studie utifrån Nicolas Bourriauds teori om 

relationell estetik. (Kand) 

27. Karlsdotter, Katarina: Marie kröning. En undersökning av motivets förutsättningar, orsaker och betydelse under 

perioden 1050-1300. (80p) 

28. Wrede, Gerd: Göteborgskoloristernas syn på Göteborg. En jämförelse mellan verk av Ragnvald Magnusson och 

Folke Persson. (Kand) 

29. Pawlowska, Anna: Möten i Konstsalarna. En komparativ studie av det konstpedagogiska programmet i två utställningar 

på Länsmuseet Gävleborg. (80p) 

30. Björklund, Mélanie: Användning, kunskap och insikt. Ett tredelat kulturhistoriskt värderingssystem applicerat på Kiruna. 

(60p) 

31. Berggren,Cecilia: Androgynens sällsamma gemenskap - en queerteoretisk läsning av Nils von Dardels motivkrets. 

(Kand) 

32. Mazzi, Linda: En analys av ”Hornsleth Village Project Uganda” utifrån relationell estetik och postkoloniala aspekter. 

(Kand) 

33. Lundberg, Pamela: Begreppet nysurrealism i samtidskonsten. En semiotisk och beskrivande studie av tre samtids 

konstnärers målningar. (Kand) 

34. Oftedal, Linnea: ”ARKITEKTUR SOM BRYR SIG”. En introduktion till arkitektoniska svar på humanitära kriser. 

(Mag) 

______________________________________________________________________________________ 

Eventuellt återstående exemplar av uppsatserna kan beställas skriftligen eller per tel 16 33 56. Slutsålda uppsatser kan 

läsas på institutionen efter överenskommelse per tel 16 33 53. Vissa uppsatser finns också tillgängliga på specialmuseer 

och bibliotek.

UPPSATSER I KONSTVETENSKAP LÄSÅRET 2007/2008 

35. Njord-Bjelkestedt, Marianne: Birgit Broms – porträtt av en konstnär.(Kand) 

36. Sjöberg, Laura: Kati Nordgren, en presentation. Med en undersökning av marginaliserande faktorer för kvinnliga 

konstnärer under perioden 1930-1960. (Kand) 

37. Kärkkäinen, Sanna: ”En offentlig visning varje lördag kl 14 (ur ett patriarkalt perspektiv)”. En analys av offentliga 

visningar på Stockholmsmuseer ur ett genusperspektiv. (Mag) 

38. Ramel, Marie: I skuggan av Nils Dardel, en studie av Thora och Nils Dardel i egenskap av ett modernistiskt 

konstnärspar i 1920-talets Paris, med tonvikt på Thora Dardels konstnärskap. (Kand) 

39. Torsson, Mimmi: Tre fontäner i Kungsträdgården – historik, utformning och funktion. (Kand) 

40. Östlund, Thérèse: Augustus Earle ”The Wandering Artist”. En studie av den frilansande konstnärens möjligheter och 

begränsningar under västvärldens kolonisation av den Nya Världen. (Kand) 

41. Ullenius, Frida: Textilier med färginspiration från öst och norr. Kaffe Fassett och Raine Navin. (Kand) 

42. Hambraeus, Pernilla: Erik Höglund som ”Revolutionären på Boda” eller glaskonst med bärkraft av måleri och 

skulptur. (Mag) 

43. Hallmann, Susanne: Maria Miesenberger och intentionalitet. En kritisk analys. (Mag) 

44. Andersson, Anita: Karl Axel Pehrson och postmodernismen. (Mag) 

45. Liljeblad, Fredrik Anthony: Retuscheringens estetik - en semiotisk analys av två retuscherade porträtt. (Kand) 

46. Magnusson, Lina: Hur fungerar texten? En analys av två delverk i Sophie Calles Prenez soin de vous. (Kand) 

47. Åkerman, Ebba: Swedish Modern. Demokratisk design på världsutställningen i New York 1939. (Kand) 

48. Ekström, Agneta: KONST UTAN BILDER. Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869. (Mag) 

______________________________________________________________________________________ 

Eventuellt återstående exemplar av uppsatserna kan beställas skriftligen eller per tel 16 33 56. Slutsålda uppsatser kan 

läsas på institutionen efter överenskommelse per tel 16 33 53. Vissa uppsatser finns också tillgängliga på specialmuseer 

och bibliotek.

KONST UTAN BILDER Aftonbladet som borgerlig offentlighet, år 1869

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?