Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och ... - Sören Ekström

Sida | 1Sören EkströmSvenska kyrkan- historia, identitet,verksamhet ochorganisationSenast reviderad i september 2011

Sjätte upplagan (utgiven som nätbok)Copyright: Sören Ekström2011-10-08Publicerad på hemsidan www.sorenekstrom.seTexten får citeras och kopieras fritt, men bara med angivande av källan.Sida | 2

Sida | 3Förord1985, medan jag var statssekreterare i Civildepartementet, som också var kyrkodepartement,gav jag på Verbums förlag ut en röd bok, till sin utformning på utsidan lik Svenskakyrkans matrikel, med titeln Svenska kyrkan – organisation och verksamhet. 1989.Sedan blev den blå, grön, grå och svart med litet orange. Innehållet har varit ungefär detsammai några av upplagorna, men inför millennieskiftet blev boken mer innehållsrik.Jag har också, när jag nu lägger ut den sjätte upplagan på nätet, fri att disponera för läsning,nedladdning och mångfaldigande, gjort en omfattande genomgång och kontroll avinnehållet.Jämfört med föregående utgåvor är boken återigen rejält utvidgad. Det finns flera heltnya kapitel och avsnitt. Jag kommer också att fortlöpande revidera texten i takt med attbeslut fattas, statistik redovisa, synpunkter på boken når mig och annat intressant materialuppenbarar sig. Redan i oktober 2011 kommer kyrkomötet av allt att döma att fattabeslut som motiverar förändringar i texten.Nätboken är tillkommen av flera skäl. Den hemsida som jag byggt upp ger nya möjligheter.Önskemål har förts fram från flera håll. Och jag tycker att det är roligt att hålladetta material vid liv.Jag hoppas att boken i dess nya form ska fortsätta att användas i utbildning av förtroendevalda,i de kyrkliga yrkesutbildningarna och i andra utbildningar, liksom av demsom av andra skäl på ett lättgillgängligt sett vill skaffa sig kunskaper om Svenska kyrkan.Boken kan också via det register som kommer att läggas in under oktober 2011 användassom en uppslagsbok. Registret finns fortfarande trots att de som läser på datorskärmenhar snabbare sätt att söka.Mitt främsta tack går till dem som skrivit de många böcker som jag använt i arbetetmed både de tidigare och upplagorna och den som nu publiceras på Internet. Där rymskyrkorättsliga klassikerförfattare som Yngve Brilioth, Halvar G.F. Sundberg, Carl ArvidHessler, Carl-Gustaf Andrén och Göran Göransson, men också de fyra nutida kollegorsom står bakom den kommenterade utgåvan av Svenska kyrkans kyrkoordning, alltsåGunnar Edqvist, Lars Friedner, Maria Lundqvist Norling och Patrik Tibbling. Några avdem har också i andra skrifter delat med sig av djup kunskap och lång erfarenhet. Sammatyngd finns hos en annan kollega, nämligen Carl Henrik Martling, i hans rika produktion.Likaså har den med Lennart Tegborg som huvudredaktör utgivna Sveriges kyrkohistoria(med Bertil Nilsson, Sven-Erik Pernler, Åke Andrén, Ingun Montgomery, HarryLenhammar, Anders Jarlert, Oloph Bexell, Ingemar Brohed som redaktörer och författare)varit en givande källa till kunskap. Och alla andra – se litteraturförteckningen!Ett ytterligare samlingsverk som haft stor betydelse är Konst och visuell kultur i Sverige,vars genomgångar av kyrkobyggnader och kyrkliga inventarier har gjort skrivandetavsevärt lättare för mig.Jag vill tacka Lars Eckerdal och Gunnar Edqvist för deras noggranna läsning och demånga viktiga påpekanden de gjort i både sak och form. Båda har funnits med vid utgivningenav några av de tidigare utgåvorna av denna bok. Jag tackar också Maria KlassonSundin som har föreslagit många viktiga förbättringar och också har kunnat bedömatextens användbarhet i bland annat de kyrkliga utbildningarna. Maria gav mig också den

Sida | 4sista puffen som gjorde att jag började den bearbetning som nu lett till ett tämligen omfattandematerial. Alla tre har föreslagit nyanseringar, kompletteringar, rättelser och nyaformuleringar som jag med stor tillfredställelse använt. För detta är jag skyldig den stortacksamhet!Sist men inte minst, tack Agneta för både uppmuntran och språkgranskning! You havekilled my darlings, but there is still one left…Stockholm i oktober 2011Sören EkströmE-postadress: soren.ekstrom@sorenekstrom.seHemsida: www.sorenekstrom.se

Sida | 5Innehåll1. En kyrkohistorisk konturteckning 9Tillkomsten av en ny romersk-katolsk kyrkoprovins 9Reformationstiden 13Enhetssamhälle och enhetskyrka 19Initiativ, kritisk diskussion och organisatorisk omvälvning 252. Svenska kyrkans identitet 41Vad står Svenska kyrkan för? 41Gudstjänsten 45Att tillhöra Svenska kyrkan 46Gemensamt ansvar – delat uppdrag 47Ekumenik och kyrkogemenskap 50Dialog med andra religioner 533. Svenska kyrkans rättsordning 55Den historiska bakgrunden 55Den statliga lagregleringen 57Kyrkliga ärenden i statliga myndigheter 61Kyrkoordning för Svenska kyrkan 644. Kyrkor, prästgårdar och kyrkogårdarKyrkorna 69Kyrkliga målningar och inventarier 69Prästgårdar 76Kyrkogårdar 775. Gudstjänster och övrigt församlingsliv 79Den historiska bakgrunden 79Gudstjänsten 84

Sida | 6Församlingsliv och verksamhet i övrigt 896. Församlingar och samfälligheter 95Den historiska bakgrunden 95Församlingens grundläggande uppgift och ansvar 95Den lokala indelningen 96Organisationen inom församling, pastorat och samfällighet 997. Stiften 105Den historiska bakgrunden 105Uppgifter och beslut på stiftsnivån 106Organisationen i stiftet 1088. Den nationella nivån 111Den historiska bakgrunden 111Uppgifter och beslut på den nationella nivån 112Den nationella nivåns organisation 1159. Medlemmarna 119Regler för att tillhöra Svenska kyrkan 119Medlemsutvecklingen 120Hur tänker medlemmarna? 12110. Tjänster och arbetsmarknad 125Den historiska bakgrunden 125De kyrkliga tjänsterna i dag 126Tillsättning, behörighet och uppsägning 128Utbildningar 129Prästgårdar och tjänstebostäder 13011. Ekonomi och egendom 131Den historiska bakgrunden 131Kyrkor, inventarier och kyrkogårdar 132Den kyrkliga ekonomin i dag 133

Sida | 712. Val av biskopar och förtroendevalda 137Den historiska bakgrunden 137Val av biskop i dag 138Val av förtroendevalda i dag 13913. Fristående organisationer och rörelser 143Den historiska bakgrunden 143Inomkyrkliga fromhetstraditioner 144Övergripande kyrkliga organisationer 146Kvinnoorganisationer 147Barn-, ungdoms- och studentorganisationer 147Diakoniorganisationer 148Utbildning och folkbildning 149Kör- och musikorganisationer 150Tidningar och tidskrifter 150Arbetsmarknadsorganisationer 151Begravningsverksamhetens organisationer 153Kyrkliga företag 15314. Samverkan över samfundsgränserna 155Den historiska bakgrunden 155Det internationella ekumeniska samarbetet 156Det svenska ekumeniska samarbetet 159Källor och litteratur, förkortningar 165Register 171Några förklaringar och läsanvisningarSpråkligt försöker jag hålla mig till gängse språkregler och Svenska Akademiens Ordlista (SAOL). Vidtveksamhet, till exempel beträffande stavningen av namn, har jag följt Nationalencyklopedinsstavning. Det betyder att jag till exempel skriver Olaus Petri, trots att jag vet att många forskare –med rätta, tror jag! - föredrar Olavus Petri. Så skrev han själv.Kyrkoordningen använder inte ordet medlem, vilket däremot jag gör. Såväl kyrkostyrelsen somkyrkomötet har klargjort att flera uttryck kan användas. I kyrkoordningen används ordet ”kyrkotillhörig”,främst i de ekonomiska kapitlen, medan man i övrigt ofta talar om att någon ”tillhör”

Sida | 8Svenska kyrkan. Såväl ”att vara medlem” som ”att tillhöra” Svenska är som jag ser det enkla begreppsom fått en stark förankring i det kyrkliga arbetet, medan ordet ”kyrkotillhörig” ofta uppfattassom otympligt. De kyrkopolitiska betänkligheter som en gång fanns (främst att ordet medlemkunde tolkas som uttryck för en föreningskyrklig syn) har knappast längre den styrka som de, kanskenaturligt nog, hade då de nya reglerna för att tillhöra Svenska kyrkan beslutades och millennieskiftetsstat-kyrkareformen genomfördes. I dag betonas Svenska kyrkans karaktär av folkkyrka såstarkt och så ofta att ingen kan ta miste.Jag har lagt in författarnamnet överst på de sidor som inleder ett nytt kapitel. Skälet till dettaär att detta är en nätutgåva till vilken jag har copyright, men som får laddas ner och kopieras fritt.Ibland skrivs bara ett eller ett par kapitel ut och mångfaldigas. Blanksidor är inlagda för att varjenytt kapitel ska börja på en högersida för dem som skriver ut hela boken. Då utgår jag från dubbelsidigutskrift.Ett stort antal rörelser och organisationer presenteras i bokens två sista kapitel Uppdelningenpå inomkyrkliga och ekumeniska organisationer är inte alltid lätt att göra. Flera organisationerbefinner sig i gränslandet och är dessutom i detta avseende under förändring.I kyrkohistorien myllrar det av namn på betydande personer. Bara en liten andel nämns i denhär boken. Urvalet kan givetvis diskuteras.I ett så omfattande material som detta är det svårt att undvika att enstaka fel uppstår. Välkommenatt föreslå korrigeringar och förbättringar! Adress:Mejl: soren.ekstrom@sorenekstrom.seHemsida: www.sorenekstrom.se

Sida | 9Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 1En kyrkohistoriskkonturteckningTillkomsten av en nordisk kyrkoprovinsMission och kristnande på flera nivåerKristnandet av Norden är en mer komplicerad historia än den vi oftast får höra och läsa.När Jan Arvid Hellström beskriver den i Sveriges kristnande pekar han bland annat påföljande förhållanden: Kristendomen nådde Norden från flera håll. Dels från söder, det vill säga från deneuropeiska kontinenten. Dels från väster, från de brittiska öarna. Det fanns ocksåett mindre uppmärksammat men inte oviktigt östligt inflytande, med bysantinsktursprung genom nordiska besök i Konstantinopel och också förmedlat via Ryssland.De första missionärerna 1 tycks ha besökt Sverige under tidigt 800-tal, dock utannämnvärda framgångar. En mer omfattande mission beskrivs under 1000-talet.Den går sedan över i Sveriges kristnande. Det finns alltså en förbryllande tyst periodmellan 800-talet och 1000-talet.Kristnandet var en lång process, säkert påbörjad innan de kända missionärernasankomst till Norden. Vikingatågens storhetstid inträffade från mitten av skiftetmellan 700- och 800-talen till mitten av 1000-talet. Vi vet att vikingar besöktestora delar av Europa (nuvarande England, Frankrike, Medelhavsländerna, Rysslandoch Konstantinopel). Där kom de i kontakt med kristendomen och kanmycket väl ha påverkats, även om deras syfte med resorna var ett helt annat.1 Av latinska mi´ssio, sändning, kallelse.

Sida | 10Vad omfattar Sverige?I den här boken används ofta begreppet Sverige. Det kan betyda mycketolika områden, beroende av vid vilken tidpunkt det gäller. Därför en kortskiss av hur Sverige, med dess nuvarande omfattning, kommit till.Ett samlat land, där man kan ana en kommande centralmakt, om än medmånga inre maktkamper, växer sakta fram under tidig medeltid. Historikernatalar numera om 1100-talet som den tid då ett samlat rike kom till. Medtvå områden, Mälardalen och Västergötland som de tidigaste centralpunkternai det rike som kommer att bli Sverige. Banden knyts successivt fastaresöderut mot Småland och Östergötland och norrut mot Dalarna och Norrland.Genom korståg och erövringar knyts också nuvarande Finland till Sverige.1285 överenskoms att Gotland ska tillhöra Sverige.Sverige som namn, eller Svea rike, förekommer första gången i det anglosaxiskaBeowulfkvädet på 1000-talet och i skrifter från det område som i dagutgör Sverige på 1200-talet. Svenska kyrkan är en ytterst sen skapelse somförsta gången förekommer officiellt i 1873 års dissenterlag.Sverige och Norge bildar en union som varar 1332-60. 1332 köper MagnusEriksson (1316-74) Skåne och Blekinge till Sverige för 34 000 marker, 1341också Halland vilket accepteras av Valdemar Atterdag (1321-75). 1355 upplösesden svensk-norska unionen. 1360-61 erövrar Danmark under ValmarAtterdags ledning Skåne, Blekinge, Halland och Gotland från Sverige. 1380bildas en dansk-norsk union som varar till 1814. 1389 etableras Kalmarunionenmed Margareta (1353-1412) som drottning. Unionen innefattar Sverige,Danmark och Norge och bekräftas 1397. Sverige utträder ur unionen 1523.1561 blir den baltiska kusten vid Finska viken, i huvudsak Estland, svenskpå grund av folkets egna önskningar. Två år senare och två år senare ocksåDagö. 1595 blir även områden öster- och västerut, inkluderande Narva,svenskt område. 1617 blir också södra Karelen svenskt och 1621 därtill Livland,inklusive Riga och Dorpat. 1645 blir Ösel svenskt. Besittningarna i Baltikumär det första steget på Sveriges väg till stormakt.1638 grundas kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden i Amerika. Den erövras1655 av holländarna. 1645 införlivas Gotland, Halland (på 30 år), Jämtlandoch Härjedalen med Sverige. 1648 får Sverige besittningar på den nordtyskaöstersjökusten, bland annat Vorpommern, Wismar och Bremen-Verden. Skåne, Blekinge, Bornholm, Halland, Bohuslän och Trondheims läninförlivas med Sverige 1658. Stormaktstiden kulminerar. 1660 återfår DanmarkBornholm och Trondheims län.Formellt 1721 men i realiteten ett decennium tidigare förlorar Sverige allade baltiska områdena och södra Karelen till Ryssland. Bit för bit förlorar Sverigeunder 1700-talet större delen av Vorpommern. 1809 förlorar Sverigehela Finland till Ryssland. Sveriges stormaktstid är slut och värre ska det bli.1803 pantsätter Sverige Wismar till Mecklenburg (panten återtas aldrig och1903 övergår Wismar till Tyskland). 1814 tvingas Danmark avträda Norge tillSverige men får i utbyte kvarvarande delar av Vorpommern, Sveriges sistabesittning i Tyskland. En union mellan Sverige och Norge bildas. Den upplöses1905.

Sida | 11Kristnandet skedde på olika samhällsnivåer. Det finns betydande tidsskillnader mellankristnandets olika former. Det kan ha handlat om en enskild persons möte medkristendomen, kanske i en annan del av världen. Det kan också ha varit ett kollektivtkristnande, lett och symboliserat av en kung eller annan framträdande person. Detkan slutligen ha varit ett mer rättsligt kristnande, beslutat vid tinget.De tidigaste missionärerna till det nuvarande Sverige kom alltså sannolikt på 800-talet.De första kom från kontinenten. Ärkebiskop Ebo av Reims (cirka 775-851) hade ett stortinflytande över den nordliga missionen. Själv besökte han 823 Danmark och det var hansom skickade benediktinermunken Ansgar (801-865) till handelsplatsen Birka 829 eller830. Ansgar skulle senare bli ärkebiskop i Hamburg och Bremen. Efter ett kort besök avmissionsbiskopen Gauthbert återkom Ansgar till Birka på en ny missionsresa kring 850.Ett hundratal år senare kom ärkebiskop Unni (död 936), också han ärkebiskop avHamburg och Bremen, till Birka. Han dog kort efter sin ankomst. Det råder bland forskareen stor samstämmighet kring att ingen av dessa missionsinsatser ledde till några beståenderesultat, de var av begränsad betydelse och omfattning. Jan Arvid Hellström påpekaratt Ansgars Birkamission riktade sig till en handelskoloni och att Ansgar aldrigkom i kontakt med vare sig götar eller svear. Hans betydelse är symbolisk genom att hanär den förste missionären som nämns i skrift, om han är den förste vet vi inte.Den mest kände från väst kommande missionären är Sigfrid, kring vilken en rik legendfloraspunnits. Han var verksam vid 1000-talets början, mer exakta årtal saknas.Något hundratal år senare fick den kristna tron sitt genombrott i Mälardalen. Sigtunaoch det vi nu kallar Gamla Uppsala, platsen för det främsta hednatemplet, blev kristnacentra. Under den tidiga missionstiden fanns ett omfattande engagemang från, och ocksåen viss spänning mellan, Hamburg-Bremen och den anglosaxiska kyrkan.Kyrkans historia i det område som nu utgör Sverige (ett område som ju inte alls var enenhetlig nation i början av 1000-talet och dessutom bara omfattade delar av nuvarandeSverige) omspänner alltså ett årtusende. Tidvis pågick en kamp mellan kristendomenoch dess motståndare, men den uppfattning som numera råder är att skiftet till kristendomenändå skedde relativt fredligt. Dessutom tycks skiftet mellan den gamla och dennya religionen ha pågått längre än man tidigare trott.Olof Skötkonung (980-cirka 1021, regent cirka 995-cirka 1022) döptes enligt en intehelt säker tradition 1008 i Husaby, Västergötland, av Sigfrid. Erik Segersäll (död 995,regent 970-95), som sannolikt var far till Olof Skötkonung, sägs visserligen ha döpts mendetta dop brukar i motsats till Olof Skötkonungs beskrivas som enbart en politisk åtgärd.Uppgifterna om Erik Segersäll är dessutom mycket oklara.Under 1100-talet tycks övergången till kristendomen vara slutförd.Kyrkoprovinsen formasNorden blev en etablerad romersk-katolsk kyrkoprovins och en stiftsindelning börjadeformas. Först löd Sverige under ärkebiskopen i Lund, som då hörde till Danmark ochblev ärkebiskopssäte 1104. Ett halvsekel senare var det meningen att både Uppsala ochNidaros (nuvarande Trondheim) skulle bli ärkebiskopssäten. Ett påvligt sändebud, kardinalenNicolaus Breakspear (cirka 1100-1159, påve med namnet Hadrianus IV) komdärför till Norden. Ärkebiskopssätet i Nidaros etablerades. Uppsala fick vänta, möjligenpå grund av oklarheter kring relationer och maktfördelning mellan ärkebiskopen i Uppsalaoch ärkebiskopen i Lund.Uppsala blev ärkebiskopssäte 1164. Ärkebiskopen i Lund fick ett visst överinseendeöver Uppsala. Cisterciensermunken Stefan (död 1185) i Alvastra blev den förste ärke-

Sida | 12biskopen, vigd i Sens i Frankrike av den lundensiske ärkebiskopen i påvlig närvaro. Ärkebiskopssätetförlades till nuvarande Gamla Uppsala som sannolikt på 1130-talet tagitöver den på 1060-talet tillkomna biskopsstolen i Sigtuna.Det fanns av allt att döma några kloster i nuvarande Sverige under sent 1000-tal, menen klosteretablering av större slag inleddes under 1100-talets första hälft genom cistercienserorden.1143 grundade denna orden munkkloster i Alvastra i Östergötland ochNydala i Småland. Varnhems kloster i Västergötland grundades 1150 av munkar frånAlvastra. Cisterciensermunkarnas huvuduppgift vid denna tid var gudstjänstlivet somtog en i dag normal arbetsdag i anspråk. Därutöver fanns tid avsatt för läsning, liksomför jordbruksarbete och andra praktiska sysslor.Kanske fanns ett tidigare Vreta kloster. Det nunnekloster vars ruiner man fortfarandekan se i där anlades i vart fall kring 1162 och snart därefter följde ett dotterkloster iAskeby nära Linköping. Vid samma tid anlades ett tredje nunnekloster på Fogdön i Mälaren.Även dessa kloster var anknutna till cistercienserorden. Detsamma gälldenunneklostret i Gudhem i Västergötland som omtalas 1175.På 1220- och 1230-talet kom dominikaner- och franciskanermunkar, båda tiggarordnar.Det första dominikankonventet etablerades 1223 och det första franciskankonventet1238, i båda fallen i Lund.Det av den heliga Birgitta (1303-73) så hett eftertraktade birgittinerklostret i Vadstenainvigdes senare, nämligen 1384, alltså efter hennes död. Vadstena kloster blev bådestort och inflytelserikt. Ett bevis på det var att klostret länge hade landets största samlingav böcker och klostrets stora jordegendomar. Sven-Erik Pernler konstaterar i Sverigeskyrkohistoria att birgittinerorden mycket snart blev ”den orden i den svenska kyrkoprovinsensom kom att betyda mest för fromhetslivet bland de tongivande klasserna”.Efter att den dåvarande domkyrkan brunnit 1252 inleddes planeringen för en nydomkyrka, men nu i Östra Aros som var en växande handelsplats. Kor och tvärhus i dennya katedralen var färdigbyggda kring 1345 och hela kyrkan blev klar 1435. Redan 1273flyttade emellertid biskopssätet till Östra Aros som ungefär samtidigt bytte namn tillUppsala. Erik den heliges relikskrin fördes då över från Gamla Uppsala till Uppsala.Under kyrkans tidiga århundraden i nuvarande Sverige byggdes en kyrklig lokal organisationupp med socknarna som grund. I vilken mån dessa knyter an till någon tidigarelokal organisation är osäkert. ”Sockenindelningens uppkomst i Norden är höljd i dunkel”,som Yngve Brilioth skriver i Svensk kyrkokunskap.Sockenindelningen var, om man bortser från en stor del av Norrland, genomförd i börjanav 1300-talet. Och, som Brilioth påpekar, har vi i de ”kyrkliga sockenorganen av medeltidaursprung att se ursprunget ej blott till den kyrkliga utan även till den borgerligakommunens självstyrelse”.Begreppet socken användes främst på landsbygden. Den helt dominerande delen avbefolkningen bodde också där. Det fanns i början av 1300-talet inte mer än ett 20-talstäder. I särklass störst var Stockholm, som dock inte hade mer än drygt 3 000 invånare inuvarande Gamla stan och på malmarna. Därutöver var det bara ett fåtal städer somhade mer än 1 000 invånare.I städerna fanns stadens kyrka, men också ofta ytterligare kyrkor, till exempel klosterkyrkoreller kyrkor knutna till ett hospital. Där kunde också finnas kyrkor för boendeoch besökare från andra länder, vanligen tyska och finska kyrkor. Städerna styrdes avfogdar, borgmästare och råd.

Sida | 13Stiftens biskopar, som tidigare utsetts avkungen, kom med tiden att utses av de präster,som ingick i stiftens domkapitel. Förstefter påvens godkännande blev dock biskopsvaletgiltigt och vigning kunde ske avärkebiskopen. Ärkebiskopen vigdes av ärkebiskopeni Lund.Den här ordningen hindrade inte att regenternabåde blev tillfrågade och utsattekyrkans organ för påtryckningar vid biskopsutnämningar.Sven-Erik Pernler har iSveriges kyrkohistoria en talande rubrik:”En provins i drottningens och påvenshand”. Drottningen är Margareta (1353-1412, regent 1387-1412). Det fanns enstark kyrklig önskan om ökad frihet, libertasecclesiae, men också en utveckling i nationalkyrkligriktning som tidvis ledde tillatt riksföreståndare och kungar tillvälldesig makt över kyrkan.Under 1400-talet och början av 1500-talet hamnade kyrkoledningen ofta ocksåmitt i de många politiska konflikterna mellande danska intressena och de framväxandenationella krafterna i Sverige. Sverigevar under långa tider ett land präglat avrevolter och inbördeskrig. Vid Stockholms blodbad 1520, med ett hundratal avrättade,fanns ledande kyrkliga personer både bland dem som dömde och dem som dömdes.ReformationstidenEn självständig kyrka – men en ”kungakyrka”I och med reformationen på 1500-talet upphörde Sverige att vara en del av den romersk-katolskakyrkan. Sin andliga grund hade den svenska reformationen i Martin Luthers(1483-1546), Filip Melanchtons (1497-1560) och de övriga kontinentala reformatorernastankar.Reformationen var en protest mot en, som reformatorerna ansåg, förstelnad och korrumperadkatolsk kyrka. Reformatorerna betonade Bibeln som rättesnöre, tog avståndfrån påvens auktoritet och hävdade det allmänna prästadömet. De motsatte sig gärningsläraoch avlatshandel och framhöll frälsningen genom tro och av nåd allena. Dehävdade en sakramentslära med färre sakrament än den katolska kyrkans sju eftersomde med sakrament bara avsåg de handlingar som instiftats av Kristus, dopet och nattvarden.Martin Luther formulerade det reformatoriska programmet i fem enkla slagord:Sola gratia (nåden allena).Sola fide (tron allena).Sola Scriptura (skriften allena).Den stora dödenKyrkan påverkades också starkt avden gigantiska katastrof som inträffadeunder andra halvan av 1300-talet. Den stora döden, digerdöden,kom 1350. Det är svårt för oss att ivår tid fullt ut förstå hur hårt denslog mot landet och de enskildamänniskorna. Av de smittade doghälften. Om det fanns 750 000 invånare,vilket man tror, var sannoliktantalet döda 200-300 000, denstörsta katastrofen här någonsin.Inte förrän en god bit in på 1400-talet gick man fri från digerdöden.En tredjedel av befolkningen, översatttill vår tid blir det tre miljonerpersoner – sannolikt ännu mer medhänsyn till de resurser som fannstillgängliga och det medeltida samhälletsoch de små gemenskapernassårbarhet.

Sida | 14Solus Christus (allena Kristus).Sola Deo Gloria (ära vare Gud allena).Det var inte reformatorernas avsikt att bilda en ny kyrka. Den reformation de syftade tillskulle ske inom den existerande katolska kyrkan. Ändå skedde brytningen, inte minst pågrund av bannlysningar.Det fanns hela tiden en latent konflikt mellan å ena sidan de kyrkliga reformatorernaoch å andra sidan renässansfursten Gustav Vasa (1496-1560, regent 1523-60) och hanssöner. Reformatorernas och kungens intressen sammanföll visserligen i mångt ochmycket, men reformatorerna hävdade starkare än vad Gustav Vasa tänkte sig kyrkanssjälvständighet i förhållande till kungamakten.Bakom framväxten av en svensk nationalkyrka låg från Gustav Vasas sida politiskaambitioner. Hans intresse var en stark svensk nationalstat, till vilken en från det romerskainflytandet frigjord nationalkyrka fick sin politiska och organisatoriska knytning.Kungen hade också starka ekonomiska intressen som spelade en tydlig roll i sambandmed reformationen.Kungamakten, staten, hade stora skulder men små tillgångar. I stort sett all egendomsom hörde till biskopssätena, domkapitlen, domkyrkorna och klostren drogs in till kronangenom Västerås recess 2 , alltså besluten vid Västerås riksdag 1527. Dessutom skulleadeln återfå de gods som kommit i kyrkans ägo. Besluten var ett led i Gustav Vasas önskanatt bryta kyrkans stora ekonomiska, och därmed politiska, makt.I övrigt beslutade man att de som anklagade kungen för att införa en ny tro skullestraffas. Enligt Gustav Vasa var som Åke Andrén konstaterar i Sveriges kyrkohistoria ”reformatorernasförkunnelse ingen ny tro utan den ursprungliga rätta kristna tron, innanden medeltida kyrkan förvanskade den”.Beslutet följdes av Västerås ordinantia 3 som gav kungen rätt att avsätta präster sominte predikade Guds ord, att ekonomiskt svaga pastorat skulle kunna slås samman, attevangelium skulle läsas i skolan och att biskoparna inte fick prästviga någon som intepredikade Guds ord. Guds rena ords predikan var också det bärande i den informationsom trängde ut i riket. Guds ord skulle ”allestädes i riket renliga predikat varda”, det villsäga i enlighet med reformationens tankar.En stor ekonomisk försvagningFör kyrkan innebar besluten 1527 en oerhörd ekonomisk försvagning. Från församlingarnadrogs 6 300 kyrko- och prästhemman in till kronan. Bara prästboställena, somtryggade prästernas löner, undantogs. Lunds stift gick fritt eftersom stiftet länge än hördetill Danmark.Vid Gustav Vasas trontillträde fanns det drygt 50 kloster och konvent i riket (vartillkommer ett 20-tal i den del av södra Sverige som tillhörde Danmark). De representeradevid denna tid flera ordenstraditioner. Magnus Nyman nämner i Förlorarnas historia kartusianer,som var en eremitorden, den traditionella klosterorden cistercienserna samttiggarordnarna franciskaner, dominikaner och karmeliter. Här fanns också den inhemskabirgittinerorden och sjukvårdsordnarna Johannitorden, Antonitorden och Helgeandsorden.2 Recess efter rece´ssus (latin), tillbakaträdande), ett beslut som skett efter överläggning mellan fleraparter.3 Ordina´ntia (latin), kyrklig förordning.

Sida | 15De svenska reformatorernaDE LEDANDE reformatorerna Olaus Petri (1493-1552), Laurentius Petri (1499-1573)samt Laurentius Andreae (1470-talet-1552) anslöt sig till de kontinentala reformatorerna.Samtidigt fick den svenska reformationen i vissa avseenden en mer återhållsamprägel än i de flesta andra reformationskyrkorna, inte minst genom Laurentius Petrisförsorg. Det gällde till exempel kyrkornas inredning och liturgins utformning.Olaus Petri, den i dag mest kände av dem, lärde i Wittenberg känna Martin såvälLuther som dennes teologi och syn på kyrkan. Han förde dessa tankar till Sverige, varen ivrig anhängare av dem och gav ut flera viktiga böcker om dem. Likaså spelade hanen viktig roll i arbetet med en svensk översättning av Nya testamentet, liksom en nykyrkohandbok och gudstjänstordning. Hans inflytande var stort framför allt under densvenska reformationens tidigare del. Efter en av konflikterna med kungen dömdesOlaus Petri till döden för sin frispråkighet, men han benådades. 1543 blev han kyrkoherdei Storkyrkan i Stockholm.Laurentius, Olaus Petris yngre bror och Sveriges förste evangelisk-lutherske ärkebiskop,innehade länge (1531-73, alltså i 42 år) kyrkans främsta ämbete. Också han hadestuderat i Wittenberg. Laurentius Petri utförde med stor skicklighet det balansnummersom det innebar att hävda kyrkans självständighet utan att bryta med kungamakten.Han var en av männen bakom Gustavs Vasas bibel, genomförde i kunglig motvind enrevision av kyrkohandboken, gav ut Luthers lilla katekes på svenska och flera nyapsalmboksutgåvor. Två år före hans död, alltså 1571, stadfästes den av honom redantio år dessförinnan klara kyrkoordningen, den första evangelisk-lutherska i Sverige.Laurentius Andreae – den äldre av reformatorerna, Olaus Petris förman i Strängnäsoch hans företrädare som sekreterare hos kungen – medverkade också i arbetet medNya testamentet på svenska. Han spelade en framträdande roll vid Västerås recess,Västerås ordinantia och Örebro kyrkomöte och gick hårt fram mot inte minst klostren.Laurentius Petri dömdes samtidigt med Olaus Petri till döden men benådades liksomdenne.I klostren bedrevs en kvalificerad utbildning och sjukvård, några av de största bibliotekeni riket och där bedrevs lärda studier av ordensmedlemmar som utbildats vid europeiskauniversitet. Det var inte bara kyrklig kunskap och kyrkligt arbete utan ocksåpraktiska kunskaper om jordbruk och hantverk, liksom kulturella impulser, som fördesin i landet.Örebro koncilium 4 1529 hade uppdraget att genomföra reformationen på det liturgiskaområdet. Avsikten var att komma överens om ordningar som kunde tillämpas lika ialla stift. Konciliet hade en bred sammansättning: enstaka traditionella katoliker, reforminriktadekatoliker (reformkatoliker) och reformatorer.Fortfarande fanns katolska präster i domkapitlen, liksom ordensbröder. Här grundladesden liturgiskt återhållsamma reformationen i Sverige. Man kunde visst behålla störredelen av den katolska liturgins former, huvudsaken var att de gavs en evangelisktolkning.4 Conci´lium (latin), kyrkomöte.

Sida | 161531 blev Laurentius Petri vald, utnämnd och vigd till ärkebiskop. Några av de reforminriktadekatolska kandidaterna sagt nej eftersom den i kanonisk 5 ordning valde GustavTrolle (1488-1525) fortfarande levde. Han hade 1521 flytt till Danmark.Gustav Vasa ville tvinga fram kungarikets övergång till ett arvrike med kungamakt avGuds nåde: kungar skulle inte längre väljas, tronen skulle i stället ärvas. Kungen fick efterhandsin vilja fram och ordningen bekräftades genom beslut vid Västerås riksdag1544. Vid samma riksdag bekräftades kyrkans reformerade karaktär. Nu förbjöds ocksåsådant som uppfattades som gamla missbruk, bland annat helgonkult, själamässor ochandra mässor som kunde förknippas med tron på skärselden, vigvatten och rökelse, menockså pilgrimsresor.Under Gustav Vasas tid förföll både stiftsorganisation och biskopsämbete. Kungen utsåginga nya biskopar och en tid var Laurentius Petri ensam vigd biskop. Kungen inrättadei stället en ämbetstyp med mindre självständighet, superintendenten. 6 Superintendentenanvändes bland annat i de tyska protestantiska kyrkorna som beteckning på enhög kyrklig ämbetsman. Superintendenturerna har en något svagare ställning, visserligenmed många av biskopens uppgifter, men mer förvaltande. I just Gustav Vasas fallförsvagades deras ställning särskilt mycket eftersom kungen utnämnt sin kyrklige rådgivareGeorg Norman (död 1552 eller 1553) till superintendent över hela kyrkan ochdessutom förbigått ärkebiskopen Laurentius Petri vid utnämningen. Det passade nogkungen vid denna tid, då han uppenbarligen tyckte att biskoparna agerade friare än hanönskade.Erik XIV och Johan IIILaurentius Petri arbetade målmedvetet med reformationens fortsatta utveckling ochgenomförande. Det arbetet kom att vara över Erik XIV (1533-77, regent 1560-68) och gånågra år in på Johan III:s (1537-92, regent 1568-92) tid som kung.Laurentius Petris slutliga förslag till kyrkoordning lades fram 1561. Han mötte motstånd.Erik XIV ville arbeta fram ett eget kyrkoordningsförslag. Erik hade nära kontaktermed en kalvinistisk krets, liksom anhängare till Filip Melanchton, Luthers medreformator,som i en del frågor stod Jean Calvin nära. Erik hade varit generös med att ge reformertakalvinister rätt att vistas i landet. Till detta fanns också ekonomiska skäl.Den största gruppen kalvinister som kom till Sverige med början under 1500-talet varvalloner (från Vallonien i nuvarande Belgien) i form av bruksägare och yrkeskunnig arbetskraftsom inte fanns i tillräcklig utsträckning i landet. Likaså kom holländska köpmän,många av dem också reformerta, till de stora handelsorterna. Skottar – vilka oftavar presbyterianer – bosatte sig också i Sverige.Erik XIV godkände aldrig den av Laurentius Petri föreslagna kyrkoordningen. Trotsdet fördes den lutherska reformationsteologins tankar vidare. Kyrkoordningsförslagetbörjade tillämpas genom att det spreds över riket.Johan godkände däremot omedelbart efter sitt trontillträde det kyrkoordningsförslagsom Laurentius Petri utarbetat, dock med vissa ändringar som gick i kungens riktning.Detta blev Den svenska kyrkoordningen 1571. Med något undantag kunde LaurentiusPetri och övriga biskopar acceptera förändringarna, i synnerhet som kungens förslag5 Ka´non (grekiska) eller ca´non (latin), ”rättesnöre”, regelsamling. Oftast när man i kyrkliga sammanhangtalar om kanon syftar man på katolska kyrkans rättsordning som är en sådan regelsamling. Man talardå också om kanonisk rätt.6 Av superintende´nt (latin), övervakare.

Sida | 17utöver liturgin innebar en återgång till den gamla stiftsorganisationen med sju stift, biskoparoch domkapitel.Johans trontillträde väckte både förhoppningar och farhågor för en återgång till katolicismen.I kyrkan stod man emellertid fast vid reformationens principer och för Johanskulle ett försök till återgång kunna leda till förlust av tronen. Brodern Erik levde fortfarande,om än fängslad. Trots dessa risker lade Johan fram ytterligare förslag i katolskriktning, men först efter att Laurentius Petri dött 1573. Som komplettering till den antagnakyrkoordningen (genom Nova ordinantia, den nya kyrkoordningen) och tillSwenska messan (genom Röda boken) försökte Johan närma kyrkan till katolicismen.Prästerna i riksdagen tvingades godta de nya förslagen, men de mötte starkt motstånd iandra delar av kyrkan. Johan tvingades till slut att ge upp alla tankar på en återgång tillkatolicismen och liturgiska förändringar i denna riktning.Därmed hade emellertid förändringarna gått så långt att en kraftfull opposition bildadesmot kungens kyrkopolitik. Kungen avsatte visserligen flera av de ledande opponenterna,men emot sig hade han också sin bror hertig Karl (1550-1611, regent 1604-1611).Också kungens försök att utverka påvens tillstånd att göra undantag från den kanoniskarätten vid en återgång till katolicismen misslyckades. Avslöjandet att flera av kungensnärmaste medarbetare i själva verket var jesuiter väckte ilska i landet.STATISTIKBefolkningsutvecklingen i SverigeKälla: Sverige – en social och ekonomisk historiaÅr Antal invånare Omfattning1500 0,6 miljoner Inklusive Finland och erövrade provinser.1600 1 miljon Dito.1700 1,5 miljon Dito.1800 2.4 miljoner Sverige, Finland och Pommern.1900 5 miljoner Sverige inom nuvarande gränser.2000 9 miljoner Dito.Uppsala möteSlutpunkten för reformationen i Sverige blev Uppsala möte 1593. Det ska ses mot bakgrundav dels Johannes III:s reformkatolska sympatier och att Sverige hade fått denpolske kungen Sigismund (1566-1632, regent 1592-99) som kung också i Sverige. Sigismundhade visserligen förbundit sig att garantera den evangeliska läran i landet, liksomatt inte lägga sig i beslut som rörde kyrkan, men misstänksamheten var ändå storeftersom han var katolik. Redan av beslutet om att kalla till mötet framgick att avsiktenvar att bekräfta reformationen. Dessutom skulle en ny ärkebiskop väljas. Posten hadevarit vakant sedan 1591.Hertig Karl deltog inte i kyrkomötet, men fanns på Uppsala slott och påverkade starktarbetet. Ordförande var Nicolaus Olai Bothniensis (1550-1600), blivande ärkebiskop.Mötet avvisade de liturgiska krav som Johan III hade framfört. Laurentius Petris ur-

Sida | 18sprungliga kyrkoordning 1571 ansågs trogen den evangeliska tron. Flera av de tilläggsom Johan fått igenom 1572, med godkännande av biskoparna inklusive Laurentius Petrisjälv, betraktades som tveksamma. De borde avvecklas under lugna former.Enhälligt antog Uppsala möte de tre gamla så kallade ekumeniska bekännelserna(apostoliska, nicenska och athanasianska) samt den reformatoriska Augsburgska bekännelsen1530. Kyrkan i Sverige hade blivit en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka –förutsatt att Uppsala mötes beslut kunde vinna gehör. Såväl katolicismen som kalvinismenavvisades, det senare till hertig Karls stora förtret.Konflikten mellan Karl och SigismundDagen innan kröningen avgav Sigismund en kungaförsäkran och bekräftade bland annatatt han skulle följa Uppsala mötes beslut.Mot några av löftena bröt han omedelbart. Hertig Karl utsågs till riksföreståndare.Konflikten, som också omfattade de liturgiska frågorna, var ett faktum. Med stöd av hertigen,senare Karl IX, kom också nya kalvinistiska framstötar. Den lutherska ortodoxisom dominerade höll dock fast vid reformationens liturgi. Karl kunde inte genomförasina ambitioner någon annanstans än i Hovförsamlingen, men han kunde vägra att taupp de liturgiska förslag som lades fram. Inget hände alltså med liturgin.Man var, uppenbarligen med rätta, övertygad om att Sigismund vill återinföra den katolskatron i Sverige. Samtidigt var inte Sigismund utan stöd i Sverige. Både i Sverige ochi Finland fanns ledande personer som inte ville bryta den ed om trohet de gett kungen,bland andra ärkebiskopen Abraham Angermannus (1540-1607). Han fullföljde energisktalla Uppsala mötes beslut, men ansåg sig samtidigt inte kunna svika sin trohetsed tillSigismund. Det kom att leda till att Angermannus så småningom skulle dö i fängelse.Konflikten mellan hertig Karl och Sigismund övergick till att föras med vapenmakt.Den striden vann hertigen genom slaget vid Stångebro. ”Genom Uppsala mötes beslut1593 och slaget vid Stångebro 1598 förvandlades kyrkan i Sverige till en evangelisklutherskbekännelsekyrka”, skriver Åke Andrén i Sveriges kyrkohistoria. Riksdagen sadeupp sin lydnad gentemot Sigismund och hertig Karl blev först regerande riksföreståndareoch därefter kung.Inom kyrkan misstänkte man Karl för att ha sympatier för kalvinismen, vilket han självförnekade. Han ansåg, förklarade han, att det var Bibelns ord, inte Luthers eller Calvins,som gällde. Karl ville inte tillmäta den Augsburgska bekännelsen den vikt som Uppsalamöte gjort. Han ville också revidera de kyrkliga böckerna. Den revision som gjordes varför obetydlig för honom. Han sökte stöd hos riksdagen för en längre gående revision,något som avvisades häftigt av prästeståndet. De ansåg ansvaret för de kyrkliga böckernavara kyrkans såsom vid Uppsala möte.Förlorarnas historiaMagnus Nyman ger i Förlorarnas historia en annan bild av reformationsprocessen änden i Sverige vanligen förekommande. Nyman, själv katolsk präst och forskare, pekar påatt katolicismen levde kvar i ord och handling under lång tid. I både kungafamilj och adelfanns utövande katoliker och reformationen hade skett ”med tvångsinsatser och motbefolkningens vilja under 1540- och 1550-talen”. Det var först under 1600-talet som dennya läran vann insteg enligt honom.I flera av de möten som var centrala för reformationen deltog också katoliker, främstreforminriktade sådana. I domkapitlen ingick ännu en ganska lång tid katolska präster,även här framför reformkatoliker. Det tog tid innan reformationen var genomförd fullt

Sida | 19ut. Man kan till exempel notera att innan Laurentius Petri blev utsedd till ärkebiskophade flera kandidater avböjt med hänvisning till att det i Gustav Bonde fanns en i kanoniskordning utsedd ärkebiskop. Skillnader fanns också mellan stiften. Kloster och ordnarvar aktade i befolkningen. Även efter Uppsala möte rekryterade man prästkandidatertill katolska kyrkan och katolska seder levde kvar.”Om Johan III lyckats i sina förhandlingar med Rom eller om sonen Sigismund haftstörre framgång på det militära fältet så hade Sverige sannolikt åter blivit ett katolsktland”, skriver Magnus Nyman, något han menar hade varit till glädje för kultur och internationellakontakter, men också för såväl de protestantiska statskyrkorna i norr somför katolska kyrkan som efter den lutherska reformationen länge kom att bli alltför medelhavscentrerad.Nu blev Sverige ändå ett protestantiskt land, konstater Magnus Nyman och pekar påatt det ledde till ”lutherska dygder som strävsam flit och respekt för överheten, i kombinationmed sockenstämmornas relativa frihet och lokala ansvarstagande, samt med tidenallt bättre läskunnighet inom breda befolkningsgrupper, kom att utmärka landet.”Enhetssamhälle och enhetskyrkaEnhetskyrkan konsoliderasFörst med Gustav II Adolf fick Sverige en kung som strikt förband sig att följa reformationenstankar. I Sveriges kyrkohistoria drar Ingun Montgomery slutsatsen att ”genomGustav Adolfs kungaförsäkran hade kyrkoordningen av 1571 åter delvis fått gällandekraft i fråga om biskopstillsättningar och ämbetsförvaltning”. En av kungens första åtgärdervar att stadfästa en ny kyrkohandbok.Den evangelisk-lutherska bekännelsekyrkan konsoliderades under 1600-talet ochblev en enhetskyrka som upprätthölls genom undervisning och husförhör men ocksåkyrkotukt. Lagen såg allvarligt på ”avfällingar”. De kunde drabbas av fängelsestraff, förlustav arvsrätt och till och med av landsförvisning. Detta skedde i ett land som knappastvar enhetligt. Det fanns stora utländska inslag i den svenska befolkningen i form av bådehandelsmän och specialiserad arbetskraft. Det handlade snarare om att skapa och befästaen nationalkänsla än att bevara den.Enhetsstat och enhetskyrka ska också ses mot bakgrund av att Sverige befann sig iett långdraget krig och dess kung kämpade, som man såg och förklarade det, som en lutherdomenshjälte mot mörka katolska krafter i Europa.Nationalism kopplades samman med evangelisk-luthersk tro. Så långt var det nogsant att den katolske kejsaren ville återerövra de områden där den evangeliska tron etablerats.Året innan 30-åriga kriget bröt ut, alltså 1617, utfärdades Örebro stadga medstränga straff för den som anslöt sig till ”falsk jesuitisk och papistisk lära”.Också denna gång klarade sig kalvinisterna undan. De upplevdes inte som något hot,men viktigare för kungen var säkert de politiska och samhällsekonomiska relationernatill länder med en stark kalvinism. Kalvinisterna kom i själva verket att tas emot i Sverigemed löfte om att deras tro skulle respekteras.Provinsialkoncilierna, som bevarats även efter reformationen, upphörde 1595 genomatt det inte längre kallades in. Kungamakten utmanades dock av tillkomsten av prästeståndetvid 1611 års riksdag. Det formerade sig som en central kyrkostyrelse, consistoriumregni.

Sida | 20Gustav II Adolf (1594-1632, regent 1611-32) gjorde ett försök att ersätta detta organmed ett consistorium generale med både andliga och världsliga ledamöter, men prästerskapetaccepterade inte att riksråd och andra lekmän skulle styra biskoparna. Inte hellerde försök som hans dotter Kristina (1626-89, regent 1644-54) senare gjorde ledde tillatt ett consistorium generale kom till. Consistorium regni bestod fram till dess Karl XI(1655-97, regent 1660-97) förbjöd prästerna att både kalla sig och utöva rollen somcentral kyrklig styrelse.Att enighet beträffande religionen ansågs nödvändig bekräftades i Sveriges första regeringsform,som beslutades 1634. Där hette det:Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundvalen till ettlovligt, samdräktigt och varaktigt regemente, så ska härefter så väl konungar som andra ämbetsmänoch undersåtar i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det ide profetiska och apostoliska skrifter författat, uti kristliga allmänneliga symbolis, Lutheri katekismo,den oförändrade augsburgska konfession förklarat och i Uppsala konciliis samt förreriksens beslut och förklaringar därutöver stadgat är.Vid tiden för drottning Kristina trontillträde stärktes den lutherska ortodoxi 7 som vuxitfram under senare delen av 1500-talet. I detta sammanhang står ordet för ett enigt fasthållandevid reformationens ursprungliga grund och uttolkning. I Konkordieformeln1577 har några tyska teologer diskuterat tvistefrågor och argumenterat för teologisktkorrekta lösningar. I Konkordieboken 1580 finns denna skrift och några av de centralalutherska bekännelsedokumenten. Utifrån denna så kallade konkordieortodoxi hårdnademotståndet mot vad man ansåg vara katolska och kalvinistiska tendenser. Denna ortodoxihar inget att göra med de ortodoxa kyrkorna som behandlas längre fram.Den ortodoxa lutherdomen stämde knappast med Kristinas uppfattning. Hennes religionssynvar mer humanistisk och påverkad av hennes lärare Johannes Matthiae (1592-1670, se fördjupningstexten på nästa sida). Under sin regenttid påverkades Kristina ocksågenom resor och andra kontakter av katolicismen, om av en stark ursprunglig övertygelseeller intellektuell nyfikenhet är svårt att veta. Det blev allt tydligare att hon förbereddesin kommande abdikation. Redan 1649 och 1650 fick hon riksdagen att besluta atthennes kusin Karl Gustav (1622-60, regent 1654-60) skulle utses till tronföljare och arvfurste.FÖRDJUPNINGKyrkoledare under 1600-talet1600-TALET VAR ett århundrade med en rad stora kyrkoledare som spelade en framträdande roll ibåde land och kyrka.. Till dem hörde Johannes Rudbeckius (1581-1646), professor i Uppsala i matematik, hebreiska ochteologi, biskop i Västerås och en stor predikant, men aldrig ärkebiskop eftersom han var den ledandemotståndaren till förslaget om ett consistorium generale. Han bar det största ansvaret för den bibelrevisionsom ledde till Gustav II Adolfs bibel 1618. Mindre kända men betydelsefulla är Petrus Kenicius(1555-1636), professor, biskop i Skara och ärkebiskop samt Laurentius Paulinus Gothius (1565-1646), professor i logik, astronomi och teologi, biskop i Strängnäs och ärkebiskop (i stället för Rudbeckiussom kyrkan ville ha).En av stormaktstidens ledande kyrkliga gestalter var Eric Benzelius den äldre (1632-1709). Han tillhördeden lutherska ortodoxin och var en inflytelserik och märklig gestalt i sig själv, bondson, profes-7 Av orthodoxi´a (latiniserad grekiska), renlärighet.

Sida | 21sor i historia och moralfilosofi och därefter i teologi i Uppsala, rektor för Uppsala universitet, biskop iSträngnäs och ärkebiskop. Erik Benzelius den äldre deltog bland annat i arbetet med 1686 årskyrkolag. Tre söner till honom blev också ärkebiskopar, något helt unikt i svensk historia konstaterarBjörn Ryman i Sveriges kyrkohistoria, del 4.TILL 1600-TALETS KYRKOMÄN av dignitet hörde också psalmförfattaren Haqvin Spegel (1645-1714), överhovpredikant, superintendent i Visby, biskop i Skara och Linköping och slutligen ärkebiskop.Jesper Svedberg (1653-1735), professor i teologi i Uppsala och biskop i Skara tog del i arbetetmed de kyrkliga böckerna, särskilt den av honom utformade psalmbok som 1694 både trycktes ochdrogs in, anklagad för bristande renlärighet. Censurerad av biskopskolleger utkom och godkändes1695 års psalmbok med 1697 års koralbok i bruk ända till 1819‒20, på sina håll längre än så. Av depsalmer Haqvin Spegel och andra författare skrivit finns åtskilliga med i vår nuvarande psalmbok.En person med stort och långvarigt inflytande var Olov Svebilius (1624-1700), överhovpredikant,pastor primarius, biskop i Linköping och ärkebiskop. Den mest betydelsefulla insats han gjorde var enutveckling av Luthers Lilla katekesen, 8 allmänt kallad Svebilius’ katekes, stadfäst 1689 och av GustavIII (1746-1792, regent 1771–92) påbjuden 1773 som den enda tillåtna. Den användes oförändradända till 1810 men också långt därefter.Olof Laurelius (1585-1670), professor i teologi i Uppsala, rektor vid Uppsala universitet, pastorprimarius och biskop i Västerås, spelade en viktig och långvarig roll i den både den teologiska och denkyrkorättsliga diskussionen under drottning Kristinas, Karl X Gustavs och Karl XI:s tid. Han skrev ocksåflera mycket spridda katekeser.DROTTNING KRISTINAS nyss nämnde lärare Johannes Matthiae stod för en öppen och ekumeniskhållning, var en tydlig motståndare till ortodoxin och pläderade för en odogmatisk, i urkyrkan förankrad,kristendom. . Botemedlet mot konfessionell splittring såg han i en orientering mot kristendomeni den odelade unga kyrkan. Mattiae blev biskop i Strängnäs men avsattes på grund av sin hållning.Han ersattes då av sin främste kritiker Eric Emporagius (1606-74), professor i fysik och teologi och enav de ledande inom den lutherska ortodoxin.Såväl enhetskyrkan som en ortodox luthersk grundsyn, som värnades av en sträng lagstiftning,präglade hela det karolinska enväldets tid (till Karl XII:s död 1718).Pietismen och upplysningstidenI början av 1700-talet kom de pietistiska strömningar som börjat märkas redan under1600-talet 9 i större omfattning till Sverige. Pietisterna betonade det personliga kristnaställningstagandet och individens egen fromhet, men kritiserade de yttre kyrkliga formernaoch upprättade höll en distans till det världsliga livet med dess syndfullhet.Pietismen kom från Tyskland. Den kom också från Ryssland med hemvändande krigsfångarsom hade fått mycket stöd från tyska pietister. Pietismen blev för en tid en maktfaktoreftersom den fanns i både folkliga sammanhang och samhällets etablissemang,inte minst i Stockholm.Exempelvis bland de hemkomna krigsfångarna fanns ledande ämbetsmän och militärer.Pietismen omfattades också av många präster. En pietistisk hållning kunde rymmasockså i en av ortodox lutherdom präglad kyrka, men det fanns också en kyrkokritisk radikalpietism.Den ledande pietisten i Stockholm blev Eric Tolstadius (1693-1759), senarekyrkoherde i S:t Jacobs församling.En annan rörelse som nådde Sverige på 1720-talet och fick en större utbredning under1740-talet var herrnhutismen. Också den var en pietistisk rörelse, men annorlunda än8 Av cateche´sis (latiniserad grekiska), läromedel.9 Av pietas (latin), fromhet, barmhärtighet.

Sida | 22den tidigare pietismen genom en mindre lagisk hållning. I stället lyfte herrnhutarna, oftamed en stark känslomässig framtoning, fram kärleken till Jesus – en innerlig väckelserörelsemed ett ljust budskap är ett uttryck som ibland använts. I kyrkan såg man ofta merpositivt på herrnhutarna, med tiden på sina håll till och med mycket positivt. Herrnhutismenskulle få inverkan på kyrkolivet långt in på 1800-talet. Den ursprunglige grundarenav herrnhutismen, greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700-60), engagerade sigaktivt i verksamheten i Sverige.Upplysningstidens genombrott i Sverige i mitten och slutet av 1700-talet fick ocksåbetydelse för synen på kyrkan. Även om det inte skedde några snabba förändringar influeradeupplysningen ledande kretsar i samhället och också en del framträdande kyrkligapersoner.Enhetskyrkan bjuder motståndTrots den här utvecklingen var kung och riksdag ännu inte beredda att acceptera att nyakyrkliga riktningar växte fram bland svenska medborgare. Även frihetstidens grundlagaruttryckte ett behov av en enhetlig religiös uppfattning. Genom 1726 års konventikelplakat10 förbjöds alla enskilda sammankomster och lekmannaledda andakter förutomhusandakten. På samma grund byggde 1735 års religionsstadga som främst riktade sigmot den gentemot kyrkan kritiska pietismen.En ökad frihet öppnades hade däremot utvecklats för utländska medborgare. Sverigebehövde kunnig arbetskraft, bland annat invandrade reformerta och anglikanska trosbekännare.De fick en viss frihet att utöva sin religion 1741.Uppbrottet från den lutherska ortodoxin gick långsamt. 1600-talets lagstiftning ochkyrkliga böcker fortsatte att gälla. Men när frihetstidens grundlagar nu ändå utarbetades,kunde prästeståndet i riksdagen arbeta för en större kyrklig makt vid präst- ochbiskopstillsättningar. Ändå var det uppenbart att frihetstiden även i de kyrkliga frågornainnebar en frihet från kungligt envälde, men inte en frihet från riksdagsbeslut som gälldekyrkan. Ständerna blev friare, men inte nödvändigtvis kyrkan.Sprickor i fasaden1772 genomförde Gustav III sin statskupp. Harry Lenhammar beskriver i Sveriges kyrkohistoriaGustav som ”mycket starkt medveten om vilken betydelse kyrkan hade ochden ställning som prästerna intog i samhället”. Kyrkan var en viktig del i det offentligarummet. Kungen tog snabbt initiativ till flera beslut i kyrkliga frågor. Bland annat försvannde sista superintendenturerna. Samtliga stift blev biskopsstift.Genom 1781 års toleransedikt gavs utländska medborgare »en fri och otvungen religionsutövningoch en fullkomlig samvetsfrihet» och rätt att bilda församlingar. Den frihetde reformerta och anglikanerna fått 1741 bekräftades. Genom ett reglemente för judarreglerades 1782 vad som gällde för dem. Toleransediktet gav också katolikerna i Sverigemöjlighet att mer öppet utöva sin religion. 1784 kunde den katolska församlingen iStockholm inviga sin kyrksal.Upplysningstidens genomslag i det svenska statsskicket kom i 1809 års regeringsformsom kom till vid Gustav IV:s (1778-1837, regent 1792-1809) fall och Karl XIII:s (1748-1818, regent 1809-1818) trontillträde. Konungen skulle enligt § 1610 Av conventi´cula (latin), liten sammankomst.

Sida | 23ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning avsin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelseåstadkommer.Det arbete som inletts med 1781 års toleransedikt fullföljdes alltså. Ändå fanns fortfarandeåtskilliga bestämmelser kvar för att skydda ett religiöst enhetligt Sverige. Svenskamedborgare förutsattes tillhöra den evangelisk-lutherska tron och uppfostra sina barn idenna tro. Däremot skulle inte svenska medborgare kunna tvingas att utöva den evangelisk-lutherskatron. Ingen skulle alltså tvingas att gå i kyrkan eller fira nattvard. Frånvaroskadade dock det fulla medborgerliga anseendet som krävdes till exempel för att ta utlysning och ingå äktenskap eller för att vinna tillträde till lärarseminarier.Kungen, regeringens ledamöter, hela ämbetsmanna- och domarkårerna skulle vara avden evangelisk-lutherska läran. ”Det världsliga” och ”det andliga” var fortfarande sammanflätati socknarnas liv. Sambandet mellan kyrka och skola kvarstod. I alla offentligasammanhang förutsattes en gemensam evangelisk-luthersk kristen tro.Enhetssamhället bestod till stora delar, men fasaden hade börjat spricka.Väckelserörelser inom och utom kyrkanEn organiserad reaktion inom och mot delar av den etablerade kyrkan kom i form avväckelserörelserna. Många olika sådana rörelser växte fram, ofta lokalt förankrade ochpersonligt färgade av en karismatisk personlighet. Fler av dessa rörelser fick ett stortgenomslag. Till de mer omfattande rörelserna hörde schartauanismen, laestadianismenoch rosenianismen.Henrik Schartau (1757-1825), i decennier präst i Lunds domkyrka med stor uppslutningfrån universitetets lärare och studenter som påverkade av hans undervisning sedanspreds runt om i Västsverige. Schartau var tidigt påverkad av herrnhutismen, betonadestarkt Ordet, nådens ordning (från kallelse till förnyelse via faser som upplysning, omvändelse,pånyttfödelse och rättfärdiggörelse), sakramenten och ämbetet, men mindreliturgin. Många präster drogs till schartauanismen eller, som den ibland benämns, denvästsvenska kristendomstypen. Schartauanismen starka bundenhet till kyrkans traditionellaordningar och ämbete gav prästen en stark ställning i förhållande till lekmännen.Schartauanismen hör närmast till den gammalkyrkliga fromhetstraditionen.I norr fick den pietistiska laestadianismen sin utbredning, med prästen Lars Levi Laestadius(1800-61) som inspiratör. För den som ville komma till tro fanns bara en väg attgå: väckelse, ånger och pånyttfödelse. Ett kännetecken för laestadianismen var och är attman om väckelsen verkligen skett på allvar bör kunna ange exakt tid för sin omvändelse.Man har offentlig bikt, följd av församlingens avlösning som ett viktigt inslag, liksomextasen, liikutuksia, som ett religiöst uttrycksmedel. Lekmannapredikanten Johan Raattamaa(1811-99) från Karesuando bidrog till kraften i laestadianismens utbredning.Ytterligare en inomkyrklig 1800-talsväckelse med pietistisk karaktär var EvangeliskaFosterlands-Stiftelsen (EFS), bildad 1856. I EFS, som också drog till sig herrnhutare, hittadeden svenska nyevangelismen sin plats. Man utvecklade både en inhemsk missionsverksamhetoch ett eget utbildningsarbete. Redan 1861 inledde man utlandsmission.Den ledande gestalten i EFS blev Carl Olof Rosenius (1816-68) som ibland beskrivssom Sveriges genom tiderna mest inflytelserike lekman 11 . I Sveriges kyrkohistoria sammanfattarOloph Bexell EFS-grundaren Hans Jacob Lundborgs (1825-67) motiv för att ta11 Lekman av laiko´s (grekiska), tillhörig folket, och bygger på laos, folk, som egentligen då det användesi den tidigaste kyrkan innefattade alla, även vigda biskopar, präster och diakoner.

Sida | 24LutherläsandetsårhundradeAnders Jarlert manar i Sveriges kyrkohistoriastarkt fram bilden av 1800-taletsom ett Lutherläsandets århundrade.Hans skrifter lästes av både präster ochlekmän. Luthers postilla trycktes om1860 och redan vid tryckningen var36 000 exemplar beställda. Huspostillankom för första gången ut på svenska1840 och kom ut i 17 upplagor för attsedan nyöversättas och ges ut på nytt.Både de gamla och de nya väckelserörelsernasamlades kring Lutherläsandet.Jarlert lyfter också fram herrnhutismensfortsatta stora inflytande. Som enförklaring till detta inflytande nämnerhan den stora frihet som låg i herrnhutarnastro. De kunde själva välja om deville ha sin hemvist i den etableradekyrkan eller i väckelserörelserna. Herrnhutismenkunde också kombineras medolika kyrkouppfattningar. Man nådde pådet sättet ut till många som inte självavar medlemmar i rörelsen.initiativet till en inomkyrklig väckelserörelse, nämligen att ”den kristendom som fanns ilandet fann Lundborg vara ’falsk’; det fanns få troende i den etablerade kyrkan, men millionerdöpta hedningar som rusade mot det eviga fördärvet.”Centrala teologiska begrepp i EFS var och är fortfarande rättfärdiggörelse genom tron,den objektiva försoningsläran(alltså frågan om hur försoningenmellan Gud och människoroch hur Kristi lidande ochdöd påverkar denna relation)och den personliga omvändelsen.EFS lyfter som viktigapunkter i sitt arbete fram attman vill stödja enskilda personerskristna tro, inspirera tillbibelläsning och samtal omtron. EFS betonar också detpersonliga engagemanget förinhemsk och internationellmission, liksom alla kristnas(och alltså inte bara prästens)ansvar för kyrkans uppdrag.Den frikyrkliga rörelse, föratt använda ett senare tillkommetbegrepp, som komtidigast till Sverige var metodismen.Det var George Scott(1804-74) som 1830 kom hit.Han bröt mot lagen genom sinverksamhet, vilket i ännu högregrad gällde sedan han börjatpredika på svenska. Samtidigthade han inflytelserika vänner,både kyrkliga och andra, somhyste en viss sympati för Scottoch hans arbete. 1842 tvingadesScott ändå att avsluta sin verksamhet i Sverige.Först av väckelserörelserna med att bilda ett eget trossamfund var dock inte metodisternautan baptisterna. Det gjorde man genom att i medveten strid mot svensk lag 1848bilda ett eget trossamfund, därefter följde Svenska Alliansmissionen 1853 och Fribaptisternasom 1872 uteslöts ur Svenska Baptistsamfundet. 1868 bildades emellertid Metodistkyrkani Sverige.Svenska Missionsförbundet, numera Svenska Missionskyrkan, bildades genom en utbrytningur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen 1878. Missionsförbundets mest framträdandepersonlighet blev Paul Peter Waldenström (1838-1917). Han ledde utbrytningenur EFS, men kom ändå att vara ledamot i kyrkomötet vid flera tillfällen. Där drev hankravet på skiljande av stat och kyrka. Inte bara i EFS och Svenska Missionsförbundetutan i den kyrkliga och teologiska debatten i övrigt är han en av de stora kring sekelskiftet.

Sida | 25Punkt sätts för enhetskyrkanEn del lättnader inträffade under 1800-talets andra hälft trots motstånd från stora delarav den etablerade kyrkan. Konventikelplakatet uppmjukades väsentligt 1858. 1860 ersattes1781 års toleransedikt med nya bestämmelser. Det blev tillåtet att utträda ur kyrkanvidgades, men bara vid inträde i ett annat av Kungl. Maj:t erkänt trossamfund. Ettsådant var Metodistkyrkan som i regeringsbeslut erkändes som samfund 1876. Flera avde i Sverige nya samfunden ansåg det strida mot deras principer att anhålla om erkännandeav en världslig myndighet. Möjligheten att straffa den som avföll från den evangelisk-lutherskaläran försvann i och med den nya strafflagen 1864.En ytterligare uppmjukning skedde genom 1873 års dissenterlag. Det var för övrigt idenna lag som namnet Svenska kyrkan användes officiellt för första gången. Det blevmöjligt att hos regeringen ansöka om godkännande som kristet samfund, något sombara romersk-katolska kyrkan och Metodistkyrkan gjorde. Flera av de övriga samfundensåg inte en sådan ansökan som förenlig med sin syn på religionsfriheten.Med de här förändringarna får man nog sätta punkt för enhetskyrkan. Inte så att religionsfrihetnu gällde i landet, det dröjde ännu 78 år innan man kunde hävda det, men degrundvalar på vilka enhetskyrkan byggt var nu ändå borta. Det var en ny syn på kyrkaoch stat som nu hade lagts fast.Initiativ, kritisk diskussion och organisatorisk omvälvningEtt vidgat perspektiv – i och utanför landetI församlingarna såg man tidigt de stora sociala behoven och från Tyskland fick man impulsertill ett diakonalt arbete. I många församlingar konfronterades man strax efterseklets mitt med kolera, katastrofal missväxt och emigration.Flera diakoniinstitutioner grundades, Ersta i Stockholm 1851 och Samariterhemmet iUppsala 1882. I båda fallen fanns det starka kvinnor i ledningen som föreståndare, vidErsta Marie Cederschiöld (1815-92) och vid Samariterhemmet Ebba Boström (1844-1902). Ersta och Marie Cederschiöld hämtade inspiration främst från den mest berömdaav alla diakonianstalter, nämligen Kaiserswerth i Düsseldorf, medan Ebba Boström utbildatsi England. Från både Ersta och Samariterhemmet skickade man ut diakonissor iett tungt och uppskattat arbete bland de socialt mest utsatta.Världen utanför Sveriges gränser kom också närmare. Mitten och slutet av 1800-taletinnebar ett genombrott för missionen.Missionssällskap bildades för att bedriva egen missionsverksamhet eller stödja andraorganisationers arbete. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) inledde sin organiseradeutlandsmission 1861.En officiell kyrkomission etablerades då Svenska kyrkans mission (SKM) bildades1874. De områden som Svenska kyrkans mission tidigast börjat arbeta inom var Sydafrikaoch södra Indien 1876, Zimbabwe (då Rhodesia) 1903, Malaysia 1907 och Kina1918. Under 1800-talet inleddes också sjömanskyrkans arbete under namnet sjömansmissionoch knuten till SKM.Till det ökade internationella intresset bidrog också bildandet av de första nordiska,europeiska och världsvida ekumeniska organisationerna. Alla de här utvecklingslinjernabeskrivs närmare i kapitlen om Svenska kyrkan på nationell nivå, inomkyrkliga organisationeroch andra rörelser och samverkan över samfundsgränserna.

Sida | 26Rörelser för förnyelse – på flera håll”Kyrkobesöken minskade,nattvardsseden förföll å detgrövsta, det var svårt attrekrytera präster, konflikterfanns med både arbetarrörelseoch väckelserörelse.”Under 1800-talet såg många ledde personer inom Svenska kyrkan oroväckande tecken idet som hände som en följd av enhetskyrkans successiva avveckling. Kyrkan tappademark, medan nya väckelserörelser, även utanför Svenska kyrkan i form av frikyrkorna,växte fram.Med i denna diskussion fanns den lundensiska högkyrkligheten som vuxit fram vid mittenav 1800-talet. Inom denna gruppering hade man ideal som bland annat inrymde ett”återkristnande” av Sverige. Det menade man bara kunde ske genom luthersk ortodoxhållning, ibland används uttrycket nyortodoxi.Ander Jarlert skriver i Sveriges kyrkohistoria att ”lundensarna vände sig emot individualismeni liberalism, väckelser och associationer”. De såg till exempel nyevangelismeni Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som ett hot mot kyrkan. I stället lyfte de fram detkyrkliga ämbetet som förvaltare av nådemedlen. En gräns mellan hög- och lågkyrkligtvid denna tid kom att gå vid om man accepterade lekmannapredikan eller inte.Oloph Bexell använder, också i Sveriges kyrkohistoria, ett annat uttryckssätt:Kyrkan var enligt denna teologi tillkommen på Gudsinitiativ och var ingen mänsklig föreningssammanslutning;Guds kyrka var primär i förhållande tillindividen, och det av Kristus instiftade prästämbetetvar en förutsättning för den rätta kyrkliga sakramentsförvaltningen.De långtgående idealen hos den lundensiskahögkyrkligheten blev aldrig verklighet. Vid inträdeti 1900-talet minskade gudstjänstbesöken,nattvardsseden förföll å det grövsta, det varsvårt att rekrytera präster och kyrkan låg i konfliktmed både arbetarrörelse och väckelserörelse.Alltsedan slutet av 1800-talet fördes en intensiv och sårig diskussion på en helt annanteologisk front. Den handlade om den historisk-kritiska bibelsynen, alltså uppfattningenatt man ska studera Bibelns texter med samma metoder som man använder i annanforskning vid studiet av historiska texter. I många kretsar skrämdes man av denna diskussion.Skulle man inte längre se Bibeln i dess helhet, ord för ord, som Guds ord? Konfliktenär inte obekant heller i dagens teologiska diskussion även om den historiskkritiskabibelsynen i dag är accepterad hos en mycket bred majoritet av teologer ochsamfundsledare.De olika uppfattningarna om bibelsynen i början av 1900-talet ledde till sprickbildningar,bland annat genom den utbrytning ur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)som ledde till bildandet av Bibeltrogna Vänner.En teologisk riktning som delvis men inte helt hade ett samband med den historiskkritiskabibelsynen var liberalteologin som kring sekelskiftet på allvar tog steget frånTyskland till Sverige.En rörelse som fick stor betydelse för Svenska kyrkans liv under det tidiga 1900-taletvar ungkyrkorörelsen, som stod för en folkkyrklig linje. Under mottot »Sveriges folk – ettGuds folk» for man 1909-11 på korståg ut över landet. Ungkyrkorörelsen inspirerade tillbåde frivillig- och lekmannainsatser och ett nydanande församlingsarbete.Med utgångspunkt i den församlingsförnyelse som blev allt mer nödvändig växte församlingsrörelsenfram. I Stockholm var situationen katastrofal med en snabb befolk-

Sida | 27ningstillväxt och en gammal församlingsorganisation och resursfördelning. En präst på10 000 invånare ska jämföras med en på 2 000 i landet som helhet. Kraven på en församlingsdelningavvisades. Vare sig lokalt eller av regeringen togs några initiativ.Vid sidan om den lagreglerade organisationen byggde Föreningen för främjande avkyrklig själavård i Stockholm, i dagligt tal Själavårdssällskapet, upp ett frivilligt arbetemed både prästtjänster och diakonal verksamhet, ibland kombinerat i ”diakonipräster”liknande de franska arbetarprästerna. Nya kyrkolokaler hyrdes och mindre kyrkorbyggdes i stadsdelarna som en tidig form av distriktskyrkor.Flera av församlingsrörelsens verksamheter levde vidare i olika delar av Svenska kyrkan,bland annat i småkyrkorörelsen med dess ambitiösa byggnadsprogram, och iSvenska kyrkans diakonistyrelse.I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var relationerna mellan kyrka och arbetarrörelseinfekterade. Det fanns en kritik av kristendomen som uttrycktes högljutt av endel socialdemokrater. För några ledde det till fängelse för hädelse. För andra var detstatskyrkosystemet som man ville avskaffa, ”religionen en privatsak” var en paroll. Förytterligare andra handlade deras kritiska syn på kyrkan om att de såg i vart fall Svenskakyrkan som förknippad med samhällets etablissemang: Tronen, altaret och svärdet (ochibland också penningpungen). En fjärde grupp tolkade Svenska kyrkans så att man genom”barmhärtighet” ville frälsa själar, men inte förstod kraven på rättvisa.Ungkyrkorörelsen bidrog inte till att Svenska kyrkans relationer till arbetarrörelsenförbättrades. Flera av de mest framträdande gestalterna bland ungkyrkomännen, särskiltManfred Björkquist, engagerade sig i debatten om försvarspolitiken mycket aktivtpå kungens och bondetågets sida. Inom arbetarrörelsen ansåg man sig också sviken avkyrkan i samband med storstrejken 1909. Synen på kyrkan som en del av ett reaktionärtekonomiskt och politiskt etablissemang förstärktes.Hjalmar Branting (1860-1925) intog, i vart fall då han etablerat sig som en ledande politiker,en förhållandevis återhållsam attityd i förhållande till kyrkan. Ganska tidigt,omedelbart efter de första kampåren, dämpades socialdemokratins kritik av kristendomensom sådan, men inte av statskyrkosystemet.Den blivande kyrkoherden Ernst Klefbeck (S, 1866-1950) och den blivande prostenHarald Hallén (S, 1884-1976) – båda socialdemokratiska riksdagsledamöter efter 1912års riksdagsval – pläderade med ett obrutet förtroende i arbetarrörelsen för Svenskakyrkans egenart och karaktär som trossamfund. 1912 kom också den färgstarke FabianMånsson (S, 1872-1938) in i riksdagen. Den tidigare boddrängen och frälsningssoldaten,med ett års skolgång i bagaget, som blev riksdagsman, författare och filosofie hedersdoktorvid Uppsala universitet var en av 1900-talets mest spännande gestalter i gränslandetmellan Svenska kyrkan och arbetarrörelsen, kristendomen och socialismen. Vänskapenmellan honom och Nathan Söderblombetydde sannolikt en hel del för de alltbättre relationerna mellan kyrka och arbetarrörelse.Nathan Söderblom hade redan tidigt under 1900-talet hävdat att kyrkan måste höjasin röst för människors rätt till arbete, ordentlig lön, tillfälle till vila och familjelivetshelgd. I sitt herdbrev 1914 skrev han att det för kyrkan var ”omöjligt att med jämnmodse, hur obarmhärtigt hårt den sociala ordningen trycker på vissa grupper och klasser.Bördorna tynger ojämnt. Många kroppsarbetare lever i bästa fall under en ekonomiskotrygghet, som andra samhällsklasser inte äger en aning om”. Han var inte ensam omden hållningen. Det pågick i själva verket en intensiv diskussion i Svenska kyrkan kringkyrkan och de sociala frågorna, ibland uttryckt som ”arbetarfrågan”.

Sida | 28FÖRDJUPNINGKyrkoledare i Svenska kyrkan vid skiftet mellan 1800- och 1900-talTILL SEKELSKIFTETS starka kyrkliga profiler hörde ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg (1818-1900)och biskopen Gottfrid Billing (1841-1925), båda också inflytelserika företrädare för inte bara denlundensisk högkyrklighet som vuxit fram i slutet av 1800-talet, utan också så väletablerade riksdagspolitikeratt de av kungen erbjudits statsministerämbetet. Båda tackade nej. Sundberg som i sin politiskaverksamhet blev talman i såväl Första som Andra kammaren gjorde det med hänvisning till sittansvar för det kommande kyrkomötet.Anton Niklas Sundberg var en ytterst färgrik personlighet, känd bland annat från den stora brandeni Karlstad 1865 då ”landshövdingen grät och bad medan biskopen svor och släckte” om man får troett telegram som nådde Stockholm. Gottfrid Billing skulle ha kunnat bli Sundbergs efterträdare somärkebiskop men han sade absolut nej till den tanken.Till den lundensiska högkyrkigheten hörde också andra ledande teologiprofessorer (båda med tidenbiskopar), nämligen Ebbe Bring (1814–84) och Wilhelm Flensburg (1819-97).Till de ledande liberalteologerna hörde pastor primarius i Stockholm Fredrik Fehr (1849-95) denförste kyrkoherden i den 1906 nybildade Oscars församling i Stockholm S.A. Fries (1867-1914), professorni kyrkohistoria i Uppsala Emanuel Linderholm (1872-1937) samt professorn och domprosten iLund Magnus Pfannenstill (1858-1940). Det var också i den liberalteologiska kretsen man kunde mötaen av de första kvinnorna i den svenska teologisk debatten, nämligen Lydia Wahlström (1869-1954),filosofie doktor, så småningom med professors namn.TIDENS GIGANT – och en historisk sådan – var Nathan Söderblom (1866-1931), den store religionshistorikern,ekumenen och portalfiguren i Svenska kyrkan. Han hade också en stark ställning ocksåinternationellt, inte minst genom det store ekumeniska möte i Sverige – The Universal Conference onLife and Work – som bidrog till att han 1930 fick Nobels fredspris. Han var ärkebiskop 1914-31. Valetvar överraskande, inte minst på grund av Söderbloms liberala teologiska hållning. Dock gjorde hansvidsyn att han inte lät sig inordnas i en särskild skola som så många andra av tidens teologer. Hansarbete hade stor betydelse både som förberedelse för Kyrkornas världsråd och närmandet mellanSvenska kyrkan och arbetarrörelsen.Ledande företrädare för ungkyrkorörelsen var Manfred Björkquist (1884-1985), lekman men längrefram Stockholms förste biskop, och J.A. Eklund (1863-1945), sedermera biskop i Karlstad.I anslutning till ungkyrkorörelsen verkade Einar Billing (1871-1939), sedermera biskop i Västerås.Einar Billing är en av de teologer som starkt påverkat 1900-talets kyrkodebatt med sin folkkyrkosyn.Det var han som med udden mot företeelser i ungkyrkligheten myntade begreppet »den religiöstmotiverade folkkyrkan». Han menade att kyrkan genom sin indelning i territoriella församlingar återspegladeGuds förekommande nåd som omslöt alla över hela landet. Därigenom kunde hela folketnås av syndernas förlåtelse och budskapet om frälsning.EN LEDANDE PERSONLIGHET inom församlings- och diakonirörelsen var läraren och kyrkoherden,senare Västeråsbiskopen, Nils Lövgren (1852-1920). Lövgren spelade en viktig roll vid tillkomsten avbland annat Svenska diakonisällskapet, vars verksamhet övertagits av stiftelsen Stora Sköndal.En annan var roteman Carl Alm (1862-1928), ledare för Föreningen för främjande av kyrklig själavårdi Stockholm, mestadels kallat Själavårdssällskapet, Alm är en av Svenska kyrkans minst kändaoch betydande praktiska förnyare. Alm arbetade envist för att få till stånd en ny församlingsindelningi Stockholm. När det inte lyckades tog han och hans sympatisörer saken i egna händer och byggde påfrivillighetens grund upp en omfattande församlingsverksamhet på flera håll i Stockholm i samverkanmed församlingarna.

Sida | 29Den moderna högkyrklighetenEn ny högkyrklighet bröt fram några decennier in på 1900-talet. Den låter sig inte fångasi en enkel beskrivning, särskilt som uttrycken ”högkyrklig” och ”lågkyrklig” är både oklaraoch ibland direkt missvisande. Det fanns och finns såväl en bekännelsetrogen högkyrklighet(till vissa delar släkt med gammalkyrkligheten), en socialt präglad anglokatolicismfrån tidigt 1900-tal och modern, ekumenisk högkyrklig hållning.Några av de tidigaste företrädarna för den anglikanskt inspirerade högkyrklighetenvar kyrkoherden i Rättvik och psalmdiktaren Samuel Gabrielsson (1881-1970) och kyrkoherdeni S:t Petri församling i Malmö Albert Lysander (1875-1956).Fader Gunnar i Osby, Gunnar Rosendal (1897-1988), kom att få en mycket stor betydelseför den liturgiska utvecklingen i Svenska kyrkan. Han åstadkom också ett genomslagför begreppet ”kyrklig förnyelse”. Fader Gunnar verkade intensivt för det han uttrycktesom ”en klarare bekännelsetrohet” i förhållande till Bibel och bekännelseskrifter,en stark betoning av sakramentens vikt, ämbetets centrala roll och gudstjänsten betydelsemed nattvarden i centrum.Domprosten i Växjö Gustaf Adolf Danell (1908-2000), många gånger på biskopsförslagmen aldrig biskop, stod för en mer konservativ, närmast gammalkyrklig hållning. BiskopBo Giertz (1905-98) i Göteborg var högkyrklighetens ledande teolog från mitten av1900-talet med en mycket central position även i Svenska kyrkan som helhet. Giertzhade band till både gammalkyrklighet och modern, ekumenisk högkyrklighet, liksom enstark kritik mot det han kallade ”kyrkans politisering”. Giertz, och hans efterträdare sombiskop i Göteborgs stift Bertil Gärtner (1924-2009), spelade en central roll för de avhögkyrklighetens organisationer som bildades från 1958 och framåt.I flera viktiga frågor har den moderna högkyrkligheten varit framgångsrik i Svenskakyrkan. Det gäller den liturgiska utvecklingen i Svenska kyrkan, strävandena för detstarkt ökande nattvardsfirandet och beslutet att lägga dopet till grund för medlemskap iSvenska kyrkan har varit en viktig del i högkyrklighetens syn på kyrkolivet, även om deingalunda varit ensamma om att ha dessa uppfattningar. Kyrkosyn, ämbetssyn och sakramentssynär viktiga frågor för högkyrkligheten. Till det arv man fått från den anglikanskahögkyrkligheten och som ibland brutit fram även i svensk högkyrklighet hör ettsocialt ansvarstagande.I andra avseenden – till exempel det motstånd mot kvinnor som präster som funnitshos stora delar av högkyrkligheten – har man varit mindre framgångsrik.FolkkyrklighetEn starkt folkkyrklig strömning växte fram från 1950-talet och framåt. Under en tid varden sammankopplad med diskussionen om relationerna mellan stat och kyrka. Inteminst mellan högkyrklighet och folkkyrka fanns stora åsiktsskillnader. Det senare 1900-talets folkkyrklighet skilde sig emellertid också från den folkkyrklighet som ungkyrkorörelsentidigare stått för. Om ungkyrkorörelsen riktade sig till Sveriges folk så menadefolkkyrkliga företrädare att Svenska kyrkan var Sveriges folk.Viktiga ambitioner som folkkyrkligheten lyfte fram var kyrkans sociala och etiska(ibland sammankopplat i begreppet socialetiska) engagemang, men också de breda kontaktytornamellan kyrkan och andra delar av samhället. Det kunde gälla breda folkrörelsersom de politiska partierna och de fackliga organisationerna. Den nära relationen tillolika samhällsorgan utanför kyrkan fanns också med. Andra folkkyrkliga budskap vardess behov av demokratisk förankring – därav många folkkyrkoföreträdares försvar avden nära relationen mellan stat och kyrka.

Sida | 30Många lekmän, inte minst förtroendevalda politiker inom de folkrörelsepräglade partierna,stod för detta budskap. Det gjorde också flera biskopar, bland vilka man kannämna Härnösandsbiskopen och senare ärkebiskopen Gunnar Hultgren (1902-91),Stockholmsbiskopen och den utmanande debattören Ingmar Ström (1912-2003) ochArne Palmqvist (1921-2003), biskop i båda Härnösand och Västerås, två stift som avhävd betraktats som utpräglat folkkyrkliga.”Folkkyrkogruppen”, som faktiskt fanns som en tid som en löst organiserad formeringi kyrkomötet, beskrevs särskilt av högkyrkliga företrädare men också av andra debattörersom en teologiskt utslätad, kravlös och anpasslig till skiftande opinioner. Högkyrklighetenbeskrevs av folkkyrkliga företrädare som anhängare av en elitkyrka, en kyrkamed höga trösklar långt från folket.Båda bilderna hade nog stundtals fog för sig, men inte som generella beskrivningar avhögkyrklighet och folkkyrklighet. Redan då fanns folkkyrkligt sinnade personer sompläderade för teologisk tydlighet med dragning mot flera av högkyrklighetens paroller,liksom det fanns högkyrkliga med ett starkt intresse för en utvecklig av Svenska kyrkansfolkkyrkliga förankring. Merparten av de kyrkligt aktiva fanns nog ändå i den huvudfårasom levde ganska tryggt med Svenska kyrkan som de uppfattade som en både ett santtrossamfund och en folkkyrka.Så småningom har konfrontationen tonats ned. Den har inte längre den dominerandeplats i den kyrkliga diskussionen som den under några decennier lade beslag på. »Denöppna folkkyrkan» blev då snarast ett samlande honnörsord, samtidigt med att kravetpå att Svenska kyrkan ska framstå som ett trossamfund och inte som en del av myndighetsvärldenvann allt starkare gehör.Om delar av folkkyrkligheten kan man säga att den på ett olyckligt sätt fastnade i statkyrkafråganoch förlamades i sin djupare diskussion om Svenska kyrkans identitet ochframtid. I andra avseenden – till exempel det motstånd mot kvinnor som präster somfunnits hos delar av högkyrkligheten – har inflytandet inte varit fruktbart. Om svenskhögkyrklighet kan man säga att den på ett olyckligt sätt historiskt fångades upp av motståndetmot kvinnor i prästämbetet och av en tämligen destruktiv diskussion med den”folkkyrkogrupp” som en tid fanns i kyrkopolitiken. Först nu är det återigen möjligt attpåpeka att delar av högkyrkligheten faktiskt alltid varit folkkyrklig och att uttrycka önskemålom en nystart för flera av de centrala värdena i högkyrkligheten inom Svenskakyrkan. Inte så få djupt folkkyrkliga medlemmar i Svenska kyrkan intar den hållningen.En allt större majoritet inser, hoppas jag, att det svenska samhället fordrar en kyrkosynsom inte låter sig bindas av de tidigare debatterna.1900-talet har som nämnts tidigt i denna bok präglats av en närmast revolutionerandeutveckling av de förtroendevaldas i Svenska kyrkan. Visst hade förtroendevalda personersedan länge en stark ställning, men det nya ansvar som växte fram under 1900-talet komtill uttryck i ett allt starkare ansvarstagande för gudstjänstlivet, deltagande i det dagligaförsamlingsarbetet och, inte minst, en vidgad beslutsorganisation på alla kyrkliga nivåer.Parallellt har de politiska partiernas engagemang ökat, främst genom inrättandet avde allmänna kyrkliga valen på 1930-talet som ersatta de gamla oorganiserade sockenstämmorna.Det skedde trots varningssignaler från både ärkebiskop och biskopsmötesom snarare föredrog en folkrörelseliknande modell framför den myndighetsprägladeordningen med kyrkofullmäktige. Det fanns en oro för politiserade val och risken för attSvenska kyrkans identitet inte skulle kunna hävdas i ett politiskt och myndighetspräglatsammanhang.

Sida | 31Till att börja med handlade det om flera av de etablerade riksdagspartierna. Efter någradecennier kom också nya partibildningar, ofta kallade opolitiska, i de kyrkliga valen.Detta begrepp byttes så småningom ut mot ”partipolitiskt obundna” och partier blev”nomineringsgrupper”.Diskussionen om de politiska partiernas roll är inte alls oförståelig. De politiska partiernahar inte bildats för den roll de har i kyrkopolitiken. De har bildats på en ideologiskgrund som främst är relevant i kommun- och riksdagspolitiken. Därmed inte sagt attideologierna saknar en roll i kyrkopolitiken – bara att en mycket stor del av de frågorsom behandlas där inte kan behandlas utifrån samma ideologiska grundvalar som allmänpolitiken.Detta talar givetvis emot de ”vanliga” politiska partiernas engagemang ikyrkopolitiken. Det är också detta synsätt som ligger bakom debatten i flera partier omhuruvida de verka på samma sätt som tidigare i kyrkopolitiken.Försvaret för den nuvarande ordningen har genom åren skett med argument som attdet för en öppen folkkyrka är naturligt med partipolitiska val, att partierna kan erbjudaen organisation där så många som möjligt får att delta och att därmed den representativademokratin får en stabilitet.På ett annat sätt är emellertid verkligheten ganska enkel. De kyrkliga valen är demokratiska.Alla som vill kan ställa upp i dem, bara man har det antal anhängare som behövsför att registrera en nomineringsgrupp. Det bör inte vara möjligt att hindra någongrupp av medlemmar att delta i kyrkliga val . De kan ha en koppling till politiska partierpå lite olika sätt, vara mer renodlat kyrkliga intresseorganisationer eller någon annanetablerad organisation. Partierna kan också välja olika former för sitt arbete. Det harskett i fråga om Folkpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Moderata samlingspartietär inne i samma process. De listor som har använts av de tre först nämnda partiernahar fått namnen Folkpartister i Svenska kyrkan, Vänstern i Svenska kyrkan, Miljöpartisteri Svenska kyrkan och Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Kandidater medsamma partitillhörighet har slutit sig samman, men utan att organisatoriskt vara knutnatill ”moderpartiet”. På ett principiellt plan är förändringen intressant och viktig, menfrågan är om inte många väljare uppfattar även de nya namnen som tämligen partipolitiska.Vilket namn de kyrkopolitiskt aktiva moderaterna kommer att välja vet vi inte.Kärnfrågan är var de förtroendevalda har sin lojalitet. Är de i första hand lojala motSvenska kyrkan så uppfattas partiernas roll annorlunda än om partilojaliteten sätts ifrämsta rummet. Delvis handlar detta om formella och informella gruppbeslut kontraden enskilde ledamotens reella frihet. Att de förtroendevalda grundar sitt arbete på denkallelse som dopet ger – det vill säga att det vägledande för dem är evangeliet och hänsynentill Kristi kyrka – kan och bör vara en viktig fråga för dem som röstar.Partiernas roll i Svenska kyrkan förutsätter emellertid att styrelsesystemet är väl förankrat,respekterat och accepterat. Det finns en spänning mellan folkrörelseengagemanget,det frivilliga arbetet i olika kyrkliga uppgifter och den partipolitiska aktiviteten iSvenska kyrkan.Det finns, som den statliga Demokratiutredningen en gång formulerade saken, tre villkorför att demokratiska processer skall komma till stånd: politisk jämlikhet, meningsfulltdeltagande, öppenhet och insyn. Medborgarna – både kyrkomedlemmar som utförett frivilligarbete i kyrka och många andra för vilka kyrkan har en plats i deras liv – måsteav de valda behandlas som politiska jämlikar. Inflytande kan inte erbjudas vissa samtidigtsom det förnekas andra.Öppenhet och inflytande fordrar att det finns former och arenor för deltagandet. Deltagandetmåste ge ett reellt inflytande. Den representativa demokratins institutioner får

Sida | 32aldrig bli sig själva nog utan ta till sig den förnyelse som odlas i olika medborgarsammanslutningar,se värdet av ett vitalt och frittföreningsliv, uppmuntra och stärka detta, skrevDemokratiutredningen.”Öppenhet och inflytandefordrar att det finns formeroch arenor för deltagandet.Deltagandet måste ge ettreellt inflytande. Den representativademokratins institutionerfår aldrig bli sig självanog…”Stora debattfrågor under 1900-talets andra hälftFlera stora diskussionsfrågor, som också komatt engagera allmänheten i osedvanligt höggrad, gjorde sig gällande under decenniernanärmast efter andra världskriget.Omedelbart efter kriget drabbades Svenskakyrkan av en problematisk debatt om kyrkanoch nazismen. Det fanns givetvis nazister ochnazismen närstående personer i Svenska kyrkan,liksom det fanns det i det svenska folket.En är redan nämnd, Emanuel Linderholm, en annan hans kollega som teologiprofessor(men i Lund) Hugo Odeberg (1898-1973). På västkusten drev Ivar Rhedin (1881-1953)som redaktör för Göteborgs Stift-Tidning en nazistisk linje under flera år. Nazismenhade dock aldrig en stark ställning i vare sig det ena eller andra av dessa sammanhang.Ingmar Brohed uppskattar i Sveriges kyrkohistoria antalet präster som 1940 var medlemmari organisationer med nazistiska sympatier till ”uppemot 100”, alltså mindre änen procent av prästerna, och han menar att ”flertalet lämnade säkert föreningarna närdet blev tydligt åt vilket håll den politiska utvecklingen i Tyskland gick.Ärkebiskop Erling Eidem (1880-1972) förhöll sig under kriget i stort sett lojal medden svenska utrikespolitiken. I den bilden försökte han lösa de konflikter som uppstodkring Lutherakademie, ett institut som syftade till att stärka relationerna mellan de lutherskakyrkorna. Den tyska regimen skaffade sig ett betydande inflytande över akademin.1943 bröt Eidem kontakterna med Lutherakademie. Han fick även företräde hosAdolf Hitler för att tala honom till rätta men i stället blev han bara utskälld.Kanske var ärkebiskopen naiv i tron att man med samtal kunde lösa de konflikter somuppstod, men knappast mer än många andra officiella personer. Dessutom kan inte enskildafrågor styra bilden av Svenska kyrkans förhållande till nazismen. I Svenska kyrkanfanns många engagerade antinazister. Den svenska kyrkan i Berlin bistod under helakriget tyskar, inte minst judar, som förföljdes av regimen. Det sköttes skickligt och medstort risktagande.I uttalanden av både biskopsmötet och i Svenska Ekumeniska Nämnden fördömdesända från 1930-talet och under kriget judeförföljelserna i Tyskland. Det fanns ett uttalatstöd för den icke-nazistiska Bekännelsekyrkan i konflikten med den av nazisterna influeradeoch kontrollerade Deutsche Christen. Efter kriget kom det också till offentlighetenatt Svenska kyrkan i tysthet alltsedan 30-talet haft kontakt med såväl den anglikanskakyrkan som den tyska motståndsrörelsen. En av de ledande svenska teologerna, denblivande biskopen och blivande ordföranden i Lutherska Världsförbundet Anders Nygrenkritiserade den tyska regimen så handfast att han omedelbart fick inreseförbud tillTyskland. Efter kriget kom det också till offentligheten att Svenska kyrkan i tysthet haftkontakt med såväl den anglikanske kyrkan som den tyska motståndsrörelsen. En av deledande svenska teologerna, den blivande biskopen och blivande ordföranden i LutherskaVärldsförbundet Anders Nygren kritiserade den tyska regimen så handfast att hanomedelbart fick inreseförbud i Tyskland.

Sida | 33Den debatt som professor Ingemar Hedenius (1908-82) initierade 1949 genom sinbok Tro och vetande, Hedeniusdebatten kallad, blev både en väckarklocka och en utmaningför kristna teologer. Hedenius var starkt kritisk gentemot den kristna tron som hanbeskrev som stridande mot förnuftet.Biskoparna och andra kristna teologer hade uppenbara svårigheter att hantera debattensom tog stort utrymme i flera decennier. I kulturdebatten fanns inte sällan förståelseHedenius’ argumentering. Debatten påverkade inte minst de teologiska fakulteternasom från sin begynnelse levt först i symbios med kyrkan och sedan under lång tid i ettmycket nära samspel med Svenska kyrkan. Teologerna kände sig ifrågasatta som forskare,vilket också var en av Ingemar Hedenius´ avsikter med den diskussion han drog igång. Gradvis började fakulteternas självständighet och frihet från konfessionella bandatt utvecklas.I detta sammanhang kom också en kritisk debatt om kristendomsämnet i skolan. 1960års gymnasieutredning föreslog 1963 både att de obligatoriska morgonsamlingarna definitivtskulle avvecklas och att kristendomskunskapen som skolämne skulle ersättas avett bredare ämne, religionskunskap.De kristna samfunden protesterade skarpt, en namninsamling drogs igång och samlade2 134 513 underskrifter på några månader. Beslutet blev att ämnet skulle heta religionskunskap,men att det skulle få fler veckotimmar än utredningen föreslagit. Inom dettaskulle också kunskap om kristendomen förmedlas.Till 1900-talets stora debattämnen i Svenska kyrkan hör också frågan om kvinnors likamöjlighet att vigas till prästämbetet.En av riksdagen 1919 begärd utredningföreslog 1923 att prästämbetetskulle öppnas för kvinnor. Bland biskoparoch domkapitel var motståndetstarkt.1946 började ett nytt utredningsarbete,även denna gång på initiativ av riksdagen.Majoriteten föreslog 1950 attprästämbetet skulle öppnas för kvinnor.Fortfarande sade en majoritet bland remissinstansernanej. 1957 lade regeringenändå fram ett förslag. Med för ledamöternaskiftande motiveringar sadekyrkomötet nej. För vissa av ledamöternahandlade det om ett blankt nej, medanandra vill ha mer tid på sig.Året därpå vann ett nytt förslag, menmed i grunden samma innehåll, ett stortstöd i såväl riksdagen som det då nyvaldakyrkomötet. I beslutet fanns den såkallade samvetsklausul som garanteradeatt motståndare till ordningen medkvinnliga präster inte skulle behövatjänstgöra tillsammans med en kvinna igudstjänsten, man skulle kunna prästvi-Ester LuttemanEster Lutteman (1888-1976) speglarpå ett märkvärdigt sätt den såkallade kvinnoprästfrågans tidigahistoria. Året efter den förstariksdagsmotionen, alltså 1920,upplevde hon prästkallelsen ochbörjade teologistudier för att blipräst. 1929 predikade hon frånpredikstolen i Gustav Vasa kyrka iStockholm, den första predikanav en kvinna i en Stockholmspredikstol.För detta avskedades honfrån sitt arbete i Svenska kyrkansdiakonistyrelse. 1946-50 ingickhon i den första stora utredningeni modern tid och tillhörde denmajoritet som föreslog att prästämbetetska öppnas för kvinnor.När 1957 års kyrkomöte sade nejlämnade hon Svenska kyrkan.

Sida | 34De förstakvinnornaVid tre prästvigningar 1960 (i Österskär,Stockholm och Härnösand)vigdes de första kvinnorna efter1958 års beslut, nämligen fil. drMargit Sahlin (1914-2003), teol.kand. Elisabeth Djurle (senare DjurleOlander; 1930-) samt ungdomssekreterarenoch diakonen Ingrid Persson(1912-2000). Margit Sahlin, S:taKatarinastiftelsens grundare, blevockså 1970 Sveriges första kvinnligakyrkoherde då hon installerades iEngelbrekts församling i Stockholm.Den första kvinnan som blev biskopi Svenska kyrkan var ChristinaOdelberg (1940-), vigd till biskop iLunds stift 1997.gas även om man inte accepterade den nya ordningen och biskopar skulle inte mot sinvilja behöva viga kvinnor till präster.Den nya lagen trädde i funktion 1959 och 1960 prästvigdes de tre första kvinnorna iSverige.Den efter kyrkomötets beslut nybildade organisationen Kyrklig samling för Bibeln ochbekännelsen, i vilken det fanns medlemmar från högkyrklighet, lågkyrklighet och gammalkyrklighet,utvecklade en vägledning för motståndarna till beslutet, sammanfattad i17 punkter. Där hette det att ”eftersomen kvinna icke förvaltar prästämbetetpå Kristi uppdrag, kan enpräst icke utföra prästerlig tjänsttillsammans med henne, icke tjänstgöravid samma gudstjänst, ickegemensamt deltaga i altartjänst,nattvardsfirande, kyrkliga förrättningar,vignings- och installationsakteretc.” Detta uttrycktes ocksågenom konstaterandet att ”en prästbör undvika att delta i allt kyrkligtarbete, legalt eller frivilligt, där enkvinna medverkar som präst”. ”Fåren kyrkoherde underställa sig enkvinnlig präst, torde hans ställningbli ohållbar. Han kan utifrån sinövertygelse knappast tilldela henneprästerliga uppgifter i sin församlingeller upplåta sin kyrka för en gudstjänst,som strider mot nytestamentligordning”, konstaterade man också.Fortfarande fanns stora motsättningari den kyrkliga opinionen. De 17 punkterna bidrog till att skärpa motsättningarnaoch till att det under lång tid ställdes krav på ett tydligt beslut som skulle gå längre ändet som fattades 1958.1979 uttalade sig kyrkomötet till förmån för nya regler för samarbetet. Samvetsklausulenutformades så att kvinnor inte i något sammanhang skulle kvinnor skulle inte inågot sammanhang behöva avstå från att fullgöra sin uppgift. En ”väjningsrätt” infördessom gjorde att motståndare till nyordningen kunde avstå från att tjänstgöra i en gudstjänst,men inte i andra arbetsuppgifter.1982 avskaffades samvetsklausulen helt.Sedan 1998 kan bara den vigas och anställas som präst i Svenska kyrkan som är bereddatt ”i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdraginom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön”. Sedan 1997 har Svenska kyrkan ocksåhaft kvinnor som biskopar.I ett halvsekel diskuterades den politiska frågan om rätten för par av samma kön attvigas. Den diskussionen kom att få också kyrkliga konsekvenser, dels genom kopplingentill vigselrätten, dels genom inomkyrkliga krav på välsignelse och kyrklig vigsel för parav samma kön. Riksdagen beslutade 2009 att införa en laglig rätt till vigsel.

Sida | 35Svenska kyrkans ställningstagande kom efter en diskussion som präglades av djupgåendeteologiska motsättningar. Beslutet innebar att samlevnaden mellan par av sammakön kan innehålla äktenskapets kännetecken och att det inte fanns några läromässigahinder att viga par av samma kön. Det finns nu i Svenska kyrkans kyrkohandbok en ordningför vigsel som nära ansluter till den som gäller för vigsel mellan man och kvinna.Det fanns många som befarade att Svenska kyrkan efter detta beslut skulle drabbas avsamma långvariga motsättningar som efter beslutet om kvinnans rätt att utöva prästämbetet.Fortfarande finns kanske den risken, men mycket talar ändå för att problemeninte kommer att bli desamma. Svenska kyrkans beslut har också upplevts negativt i endel ekumeniska sammanhang.Relationerna mellan stat och kyrka förändrasTill 1900-talets stora frågor hör också relationerna mellan den svenska staten, Svenskakyrkan och övriga trossamfund. På ett eller annat sätt hade diskussionen pågått ändasedan kyrkan etablerades i Sverige. Förhållandet mellan kung och kyrka ledde tidigt tillkonflikter. Konkreta riksdagskrav fördes fram reda under 1800-talet och kom igen undertidigt 1900-tal. Diskussionen fördes i både stat och kyrka.Den religionsfrihetsreform som gav alla svenska medborgare rätt till fritt val om deville tillhöra Svenska kyrkan skedde inte förrän vid 1900-talets mitt. Efter förslag från1943 års dissenterlagskommitté och en mödosam politisk bearbetning genomfördes1951 års religionsfrihetslag innebar. Religionsfriheten, rätten för var och en att fritt utövasin religion, lades fast. Ingen skulle heller vara skyldig att tillhöra ett trossamfund.Sambandet mellan att vara medborgare i Sverige och att tillhöra Svenska kyrkan upplöstes.Barn tillhörde Svenska kyrkan om en av föräldrarnagjorde det. Rätten att fritt utträda urSvenska kyrkan infördes.Sambandet mellan stat och kyrka utreddesunder mer än fyra decennier med början på1950-talet, först genom en decennielång expertutredningoch sedan genom flera på varandraföljande parlamentariska utredningar: Statkyrkaberedningenunder Alva Myrdals ledning,därefter genom grundliga samtal mellan statenoch Svenska kyrkan tillsammans med ettgemensamt utredande och slutligen genom ettregeringsförslag som föll innan det hann hamnapå riksdagens bord. De stora frågorna i alla statkyrkautredningarnavar Svenska kyrkans beskattningsrättoch statens uppbördshjälp, ägande-och diskpositionsrätten till den kyrkliga”De stora frågorna i alla statkyrkautredningarvar Svenskakyrkans beskattningsrättoch statens uppbördshjälp,ägande- och dispositionsrättentill den kyrkliga egendomen,statens bidrag till kostnadernaför vård och underhållav kulturskyddade byggnaderoch de undantag frångängse lagstiftningsprincipersom fanns i kyrkliga frågor.”egendomen, statens bidrag till kostnaderna för vård och underhåll av kulturskyddadebyggnader och de undantag från gängse lagstiftningsprinciper som fanns i kyrkliga frågor.I stället genomfördes efter nya utredningsomgångar partiella förändringar under1980-talet.Den viktigaste förändringen var kyrkomötesreformen 1982. Den kompletterades sedanmed förändringar också i den lokala organisationen och stiftsorganisationen.

Sida | 36Riksdagens och kyrkomötets gemensamma lagstiftningsansvar i kyrkliga frågor avveckladesi stort sett helt. Riksdagen delegerade emellertid samtidigt till kyrkomötet attbesluta om Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar,det kyrkliga ämbetet, kollekter, central verksamhet för evangelisation, mission ochövrigt utlandsarbete samt diakoni, kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos organsom enligt lag skulle tillsättas av kyrkomötet (vilket bland annat syftade på den nybildadeSvenska kyrkans centralstyrelse, formellt en statlig myndighet under kyrkomötet).1992 delegerades också beslut om det kyrkliga ämbetet till kyrkomötet, vilket betyddeatt frågor om ämbetet beslutades enbart av kyrkomötet. Att den frågan kom senarehade sin förklaring i att staten ville försäkra sig om att den reform som öppnadeprästämbetet för kvinnor var tryggt i hamn innan man helt överlät beslut om ämbetettill kyrkomötet.Kyrkomötet fick 251 ledamöter valda i ett sammanhang. Den särskilda prästerligarepresentation som funnits sedan kyrkomötets tillkomst avskaffades. Biskoparna ficknärvaroskyldighet, yttranderätt och motionsrätt, men inte rösträtt. Svenska kyrkanscentralstyrelse, med ärkebiskopen som ordförande, infördes. Helt inomkyrkliga beslut,som inte fordrade lagstiftning, beslutades i en särskild ordning i stort sett utan statligtinflytande – med det undantaget att regeringen hade ett inflytande över användningenav kyrkofondens användning.Församlingar och kyrkliga samfälligheter”Svenska kyrkan fick en lösningsom innebar en bevaradidentitet som evangeliskluthersk,episkopal, demokratiskoch rikstäckandefolkkyrka. Den starkt ökadefriheten i förhållande tillstaten ledde till att kyrkansegenskap av trossamfundblev tydligare.”behöll sin kommunalrättsliga ställning, men enny ansvarsfördelning mellan församling ochpastorat infördes, liksom en ny stiftsorganisation.Förändringarna innebar en ny arbetsfördelningmellan pastorat och församling infördes,med de tyngsta kostnaderna förlagda tillpastoratsnivå. Obligatoriska stiftssamfällighetertog ansvar för viktiga stiftsangelägenheter.En organisation med stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse,domkapitel och egendomsnämnd etablerades.Under 1980- och 1990-talen genomfördesockså andra förändringar. Den kontroversiella frågan om Svenska kyrkans ansvar förfolkbokföringen löstes efter en lång diskussion genom att detta ansvar fördes över tillstaten. En ny kyrkolag trädde i kraft 1993. Det kyrkliga utjämningssystemet utveckladesoch moderniserades. De båda senare åtgärderna fick direkt betydelse för den reformsom genomfördes trädde i kraft den 1 januari 2000.Millennieskiftets reform var resultatet av ett långvarigt arbete där stat och trossamfundi samverkan sökte sig fram till nya konstitutionella former för trossamfunden ochen större jämlikhet dem emellan. Beslutet innehöll ett löfte om att Svenska kyrkan skullekunna arbeta vidare med oförändrade verksamhetsförutsättningar.Svenska kyrkan fick en lösning som innebar en bevarad identitet som evangeliskluthersk,episkopal 12 , demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Innebörden i dessa begreppdiskuteras i nästa kapitel.12 Av epi´skopos (grekiska) eller epi´skopus (latin), den som har tillsyn. Innebörden i att vara enepiskopal kyrka utvecklas i kapitel 2 där Svenska kyrkans identitet behandlas.

Sida | 37Den starkt ökade friheten i förhållande till staten ledde till att kyrkans egenskap avtrossamfund blev tydligare. Konkret innebar reformen för Svenska kyrkan bland annatatt man fick en egen rättskapacitet som trossamfund, en särskild lagstiftning som i vissaavseenden skilde sig från övriga samfund, full beslutsrätt i alla egna angelägenheter utandelegation från riksdagen, en lagstadgad rätt till kyrkoantikvarisk ersättning från staten,rätt att diskponera alla kyrklig egendom, bland annat prästlönetillgångarna, ett ansvarför huvuddelen av begravningsverksamheten, en lagstadgad skyldighet för alla som tillhörSvenska kyrkan att betala kyrkoavgift och en statlig uppbördshjälp.Övergångsvis fick Svenska kyrkan också skattebefrielse för prästlönetillgångarna ochlagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan. Dessa övergångsvisabestämmelser upphörde 2009.Svenska kyrkans regler för medlemskapReglerna för att tillhöra Svenska kyrkan ändrades 1809 års regeringsform ersattes 1975av en ny. De regler för medlemskap som gällde i Svenska kyrkan var inte förenliga medden nya regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet.Bristerna i Svenska kyrkans medlemsregler demonstrerades också mycket tydligt genomatt de placerades i en övergångsbestämmelse som innebar att bestämmelserna i1951 års religionsfrihetslag om medlemskap i Svenska kyrkan – övergångsvis! – skullefortsätta att gälla trots de föreskrifter som fanns i den nya regeringsformen. Riksdagenförutsatte att frågan skulle lösas i arbetet med stat-kyrkafrågan.När 1992 års kyrkolag beslutades av riksdagen kunde inte de gällande bestämmelsernaom medlemskap i Svenska kyrkan föras in i lagen. Riksdagen nöjde sig med att i kyrkolagenhänvisa till religionsfrihetslagen.I längden blev situationen ohållbar.Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte en arbetsgrupp som tog sig an frågan 1983.Alternativa förslag lades fram och remissbehandlades. Ett genombrott kom under 1992års kyrkomöte, som angav en färdriktning för det fortsatta arbetet. Kyrkotillhörighetsberedningenfortsatte arbetet och lade fram sina förslag 1993. Kyrkomötet fattade sittbeslut 1994 och riksdagen följde i sitt beslut 1995 kyrkomötets förslag. De nya reglernaträdde i kraft den 1 januari 1996.Resultatet blev en kompromiss, nämligen att huvudvägen för att tillhöra Svenskakyrkan är dopet, men att man också kan tillhöra Svenska kyrkan på annat sätt i avvaktanpå dop. Dopet fick den starka ställning som är det normala i kristna kyrkor, men en ventilerbjöds. Dessutom användes som nämnts inte ”medlemskap” utan ”tillhörighet”. Detsenare ordet upplevdes av de inför reformen tveksamma som mindre ”föreningskyrkligt”än ”medlemskap”.Nya teologiska områdenUnder andra halvan av 1900-talet flödade nya infallsvinklar fram i den teologiska diskussionen.Som ett resultat av inte minst det internationella ekumeniska arbetet medLife and Work uppmärksammades inte minst frågor om kyrka och samhälle.Den socialetiska diskussionen i Svenska kyrkan kom till uttryck inom många områden,till exempel arbetslivets villkor, den medicinska utvecklingens etiska konsekvenser, äktenskapoch sexualetik. Skapelseteologin fångade upp diskussionen om ekologi och hållbarutveckling (ekoteologi), begrepp som Kvinnligt, manligt, mänskligt och Halva himmelenär vår! utvecklades till feministteologi, befrielseteologin fick en framträdandeplats i den internationella rättvisediskussionen.

Sida | 38Allt detta påverkade och skyndade på 1900-talets diskussion om bibelsyn och bibeltolkning,liksom synen på ett kristet liv och kristen gemenskap. Också det arbete medSvenska kyrkans bekännelse som pågick i tio år fram till 400-årsminnet av Uppsala möte1593 syftade till en fördjupad kunskap om kyrkans identitet och om kristen tro tolkad isamtiden.FÖRDJUPNINGDen långa diskussionen om stat och kyrkaDE FÖRSTA KRAVEN på skiljande av stat och kyrka och fri rätt att utträda ur den etablerade kyrkan,fördes fram under 1800-talet i främst liberala och socialdemokratiska politiska kretsar, liksom inomfrikyrkorörelsen. I den första riksdagsmotionen, som kom redan 1850 under ståndsriksdagens tid,begärde P.E. Winge (1784-1867, borgarståndet) avskaffande av ”alla de paragrafer i kyrkolagen vilkabinda oss vid en statskyrka”.Redan vid 1909 års riksdag biföll Andra kammaren en motion av Adolf Jansson i Bråten (då Liberal,senare Frisinnad, 1860-1924) om utredning av frågan om skiljande av stat och kyrka, men Förstakammaren avslog det. Alltså föll det, men det var ändå första gången som kravet fått framgång i enav riksdagens kamrar.Från denna tid och fram till början av 1950-talet fortsatte diskussionen, framför allt om rätten attfritt utträda ur Svenska kyrkan, men också förslag om nya relationer mellan stat och kyrka lades fram.Inget av dem kom ens i närheten av ett genomförande.Inom Svenska kyrkan tog ärkebiskop Nathan Söderblom vid Allmänna kyrkliga mötet 1920 ställningför fri rätt att utträda ur Svenska kyrkan. Biskopsmötet föreslog 1929 ett reformprogram som blandannat innebar fri utträdesrätt och en mer självständig ställning för Svenska kyrkan i förhållande tillstatsmakten.DET SENTIDA arbetet med stat-kyrkafrågan började 1956 med två likalydande motioner i riksdagen– de första namnen under motionerna var i Första kammaren av Hugo Osvald (FP, 1892-1970) och iAndra kammaren Rolf Edberg (S, 1912-97). De föreslog en utredning av ”upplösandet av det organisatoriskasambandet mellan stat och kyrka”. Riksdagen biföll motionerna. Ecklesiastikminister RagnarEdenman (S, 1914-98) tillsatte 1958 års expertutredning om stat och kyrka. Efter tio delbetänkandenlämnade Stat-kyrkautredningen 1968 sitt slutbetänkande. Utredningen gav fyra alternativa lösningarsom kretsade kring antingen ökad självständighet för Svenska kyrkan inom ett bevarat samband ellerskiljande av stat och kyrka. Remissutfallet var splittrat. Uppfattningarna var jämnare fördelade utanförSvenska kyrkan än inom, där andelen remissinstanser som önskade ett skiljande var få.Parallellt med det statliga utredningsarbetet förberedde sig ledningen för Svenska kyrkan. Kyrkoorganisationskommitténtillsattes 1956 på initiativ av biskopsmötet. Kommittén redovisade 1964 ”engrundritning för en fri svensk nationalkyrka”. Arbetet fortsatte på 1960-talet och om då till uttryck iett av kyrkomötet 1968 beslutat reformprogram.DÄREFTER FÖLJDE en lång rad utredningar. Först den parlamentariskt sammansatta Statkyrkaberedningen,känd som den Myrdalska efter sin ordförande statsrådet Alva Myrdal (1902-86).Den var klar 1972 och föreslog en mycket begränsad ramlag beträffande Svenska kyrkan och en tydligboskillnad mellan stat och kyrka. Folkbokföringen skulle föras över till staten och huvudmannaskapetför begravningsverksamheten till kommunerna (som dock skulle kunna uppdra till en församling attsköta denna verksamhet). Beredningen ville avskaffa den kyrkliga beskattningsrätten, men låta statensvara för uppbörden av medlemmarnas avgifter i tio år. Svenska kyrkan skulle även i fortsättningen fådisponera den kyrkliga egendomen. Debatten blev het. Både kyrkligt och politiskt fanns oenighet.Förslaget föll.Efter några år återupptogs arbetet. På initiativ av kommun- och kyrkoministern Hans Gustafsson(S, 1923-98) och ärkebiskop Olof Sundby (1917-96) inleddes samtal mellan stat och kyrka. Det ledde

Sida | 39fram till en serie betänkanden som blev klara 1978. Förslagen skilde sig från de Myrdalska genom attramlagstiftningen var fylligare. Församlingarna fick tydligare garantier för att få svara för begravningsverksamhetenäven om huvudmannaskapet fördes över till kommunerna. Alla som vid övergångentillhörde Svenska kyrkan skulle utan någon egen åtgärd stå kvar som medlemmar. Den statligauppbörden av medlemsavgifterna skulle permanentas. Svenska kyrkan skulle även i fortsättningendisponera den kyrkliga egendomen. Folkbokföringen skulle utredas. Statsbidrag skulle utgå med 275miljoner kronor. Återigen blev resultatet en omfattande och het debatt. Remissutfallet blev mer positivttill förändringar än tidigare, både inom och utom Svenska kyrkan, men opinionen inom Svenskakyrkan var klart mer negativ än övriga remissinstanser.Den borgerliga trepartiregeringen gjorde ingenting åt utredningens förslag. Det gjorde däremotden folkpartistiska enpartiregering som tillträdde 1978 med Bertil Hansson (FP, 1918-) som ansvarigför kyrkofrågorna. I en skrivelse till 1979 års kyrkomöte följde regeringen i stort sett utredningensförslag. Kyrkomötet sade nej. Förslaget föll återigen.DEN LÅNGA DISKUSSIONEN och avsaknaden av beslut ledde till ett uppdämt behov av reformer iSvenska kyrkan. Svenska kyrkan behövde en mer genomtänkt och sammanhållen demokratisk organisationoch behövde dessutom i viktiga kyrkliga frågor göras oberoende av riksdagen. Politisk enighetuppnåddes efter ett initiativ från Bertil Hansson om att tillsätta 1979 års kyrkomöteskommitté.Kyrkomöteskommittén lade 1981 fram förslag om en nyordning på riksnivå. Remissopinionen varsplittrad, men 1982 enades de tre borgerliga regeringspartierna och Socialdemokraterna om enkommuniké som drog upp riktlinjerna för en reform. Den reform som genomfördes innebar att dettidigare kravet på samstämmiga beslut i kyrkolagsfrågor i riksdag och kyrkomöte försvann – utom ifråga om medlemskap i Svenska kyrkan där fortfarande ett krav på samtycke från kyrkomötet skullefordras. Övrig kyrkolag skulle beslutas i vanlig ordning av riksdagen, men med en grundlagsfäst yttranderättför kyrkomöte.En lag om Svenska kyrkan antogs och en lag om kyrkomötet. Denna lagstiftning gavs ett särskiltkonstitutionellt skydd. Riksdagen delegerade till kyrkomötet att besluta om bland annat Svenskakyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar, kollekter, central verksamhet förevangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni (1992 delegerades också beslut om detkyrkliga ämbetet).Kyrkomötet fick 251 ledamöter valda i ett sammanhang. Den särskilda prästerliga representationsom funnits sedan kyrkomötets tillkomst avskaffades. Biskoparna fick närvaroskyldighet och yttranderätt(1988 också motionsrätt), men inte rösträtt. Svenska kyrkans centralstyrelse, med ärkebiskopensom ordförande, infördes. Församlingar och kyrkliga samfälligheter behöll sin kommunalrättsligaställning.Tämligen snart efter att 1982 års kyrkomötesreform trädd i kraft påbörjades nästa etapp. 1988 årskyrkomöte begärde en utredning om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Regeringen,med Margot Wallström (S, 1954-) som ansvarig för kyrkofrågorna vidgade utredningsuppdragettill stat-kyrkafrågan i stort.Utredningsarbetet gjordes i två utredningar, Ekonomi och rätt i kyrkan (ERK) och Kyrkoberedningen,som båda leddes av Carl Axel Petri (1929-). Petri hade också lett arbetet med en ny kyrkolag. ERKutredningenredovisade 1992 ett alternativ med bevarat samband, ett med stor frihet och enbart enramlagstiftning och ett med avveckling av all lagstiftning. Utanför Svenska kyrkan fanns stöd för förändringar,medan däremot den inomkyrkliga majoriteten valde bevarat samband. En väl tilltagenminoritet ville ha mellanalternativet. Också Svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet förordadedetta alternativ.Den parlamentariska Kyrkoberedningen tillsattes 1984 av den borgerliga fyrpartiregeringen medInger Davidson (KD, 1944-) som ansvarigt statsråd. Beredningen var färdig 1994. Den föreslog attSvenska kyrkan och dess delar skulle bli egna rättssubjekt, liksom inrättandet av en ny juridisk person(trossamfund) som omfattade också andra samfund. Vidare föreslog beredningen lagfäst skyldighetför Svenska kyrkans medlemmar att betala den kyrkoavgift som skulle ersätta kyrkoskatten. Man

Sida | 40föreslog också lagfäst statlig hjälp med uppbörden av kyrkoavgiften (också för de övriga trossamfundsom önskar det), att Svenska kyrkan skulle få disponera den kyrkliga egendomen samt att huvudmannaskapetför begravningsverksamheten skulle ligga kvar hos Svenska kyrkan i oförändrad omfattning.Fortfarande fanns i remissvaren ett gott stöd för förändringar utanför Svenska kyrkan. Det fannsockså ett stöd hos de centrala kyrkliga organen, men en större tveksamhet på lokal nivå. Stödet förförändringar var dock större än efter tidigare utredningar.Regeringen, nu med Marita Ulvskog (S, 1951-) som ansvarig för kyrkofrågorna, kunde gå till kyrkomöteoch riksdag med ett förslag som i sak överensstämde med Kyrkoberedningens. Med stora majoriteterställde sig både kyrkomöte och riksdag 1995 bakom ett principbeslut. På detta beslut följdeen sällan skådad utredningsverksamhet med åtta statliga utredningar och sex kyrkliga. Det omfattandeförslaget till kyrkoordning lades fram. Utredningarna ledde i vissa delar till kyrkomötesbeslut och iandra till riksdagsbeslut. Tidigt klargjordes att särskilda regler skulle gälla för föreskrifter om trossamfund.Det skedde genom en förändring i regeringsformen. Bestämmelserna i regeringsformen, sombeslutades vår och höst 1998, innebar att trossamfunden har ett särskilt grundlagsskydd. De sistariksdags- och kyrkomötesbesluten fattades 1998 och 1999.Den 1 januari 2000, vid millennieskiftet, trädde reformen i kraft. Sedan den 1 januari 2000 ärSvenska kyrkan rättsligt sett är ett ”registrerat trossamfund”, en (tidigare okänd) ny associationsformsom kom till i samband med reformen. Förändringen innebar att man gick från lokala kyrkokommuneroch samfälligheter till registrerade och självständiga delar inom trossamfundet Svenska kyrkan,från statliga och kommunala organ i stiften till registrerade och självständiga delar av Svenska kyrkanpå stiftsnivå, från statliga organ och stiftelser till en organisation på nationell nivå för trossamfundetSvenska kyrkan. Steg på vägen i denna riktning hade tagits genom 1982 års kyrkomötesreform.

Sida | 41Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 2Svenska kyrkans identitetVad står Svenska kyrkan för?Från Abrahams barn till det ekumeniska trädetDet finns tre abrahamitiska religioner, nämligen judendom, kristendom och islam. I allaintar Abraham en central plats och därför talar vi ibland om dem som tillhör dessa religionersom ”Abrahams barn”. De brukar också kallas för de tre skriftreligionerna. Detfinns en stor likhet mellan alla dessa religioner, att de alla bekänner en Gud som kan gripain i människors liv, men också stora skillnader. Om detta talar vi mycket mer öppetoch fruktbärande i dag än tidigare.Religionsdialog har blivit ett begrepp för samtal som pågår över religionsgränserna.Inom teologin har en ny disciplin utvecklats, nämligen religionsteologi (av Jesper Svartvik,professor i ämnet vid Lunds universitet och Svenska teologiska institutet, STI, i Jerusalemförklarad som ”religionernas utrikespolitik”). I religionsteologin ryms alltså ettstudium av det teologiska tänkandet inom olika religioner och hur de förhåller sig tillandra religioner.Utvecklingen i den kristna kyrkan 13 brukar jämföras med ett träd. De första grenarnapå dess stam började växa ut redan på 300-talet i form av flera orientaliska kyrkor. Denstora delningen i två stammarna skedde då de östliga (ortodoxa) och västliga (katolska)kyrkorna gick skilda vägar. Den utvecklingen berodde dels på delningen av det romerskariket 395, dels på skilda teologiska synsätt och traditioner. Den slutliga brytningen kom1054 efter en konflikt mellan påven i Rom, västkyrkans överhuvud, och patriarken 14 i13 Av kyriako´s (grekiska), ”det som tillhör Herren”.14 Av patria´rches (grekiska), stamfader (som Bibelns Abraham, Isak och Jakob). Sedan tidig kristen tidtitel för kyrkan högste ledare. På 500-talet bars titeln av de kyrkoledare som fanns i Rom (alltså påven),Alexandria, Antiochia, Konstantinopel och Jerusalem. I de ortodoxa kyrkorna finns i dag flera patriarker.Påven i Rom är patriark, egentligen den ende i den romersk-katolska kyrkan, men det finns också patriarkerdels i de med Rom unierade kyrkor som är självständiga men som ändå erkänner påven i Rom, delsden latinske patriarken i Jerusalem.

Sida | 42Konstantinopel, som sågs som östkyrkans överhuvud. I östkyrkan vägrade man att godtapåven i Rom som sitt överhuvud.De båda trädstammarna delade sig så småningom och utvecklade grenverk. Inom denortodoxa kyrkan bildades flera självständiga patriarkat. För den katolska kyrkans skeddeden stora förgreningen under 1500-talet genom de av Martin Luther (1483-1546),Jean Calvin och Ulrich Zwingli (1484-1531) inspirerade reformationsrörelserna, denlutherska och den reformerta 15 . Vid samma tid inträffade den engelska/anglikanskakyrkans brytning med Rom. På 1500-talet fanns också en baptistisk strömning som brötsig ur den romersk-katolska kyrkan. Den reformerta riktningen var radikalare än denlutherska och den anglikanska, framför allt i synen på nattvarden, men också i de yttreformerna i kyrkan, alltså kyrkorum, liturgi och ämbete. Många av de reformerta kyrkornahar en kongregationalistisk 16 församlingssyn och kyrklig struktur. Församlingarnasamverkar visserligen på olika sätt i ett gemensamt trossamfund, men de har en mycketstor självständighet. De kongregationalistiska kyrkorna kan sakna ett särskilt ämbete(särskilt strider biskopsämbetet och en episkopal struktur mot kongregationalismen).Vad står Svenska kyrkan för?Svenska kyrkan bekänner sig till den kristna tron och är som sådan en del av Kristivärldsvida kyrka. Kyrkan är Guds folk, människor som samlas kring Ordet och sakramenten.Kyrkan är Kristi kropp, som alla kristna tillhör och utgör olika lemmar av, varoch en med sin uppgift. Alla uttryckssätten handlar i första hand om den kristna närvaroni världen, den kristna uppgiften och den kristna gemenskapen.Den mer precisa frågan vad just Svenska kyrkan brukar också besvaras på mångaandra sätt, till exempel följande:Svenska kyrkan är både ett evangelisk-lutherskt trossamfund och en del av denallmänneliga (katolska) och apostoliska kyrkan med rötter i urkyrkan. ”Evangelisk”klargörs den bibliska grunden med centrum i evangeliernas Kristus, ”bibelnskärna och stjärna” (Luther). ”Luthersk” visar på det reformatoriska arvet. ”Trossamfund”anger att människor med en gemensam tro slutit sig samman i ett samfund,en kyrka, där gudstjänstfirande är grundläggande.Svenska kyrkan står för både kontinuitet och förnyelse. Svenska kyrkan har sinarötter i urkyrkan. 1500-talets reformation och den fortsatta kyrkliga historien harinte brutit med detta arv. Reformationen var i första hand en rörelse som vände sigmot missförhållandena i det sätt på vilket detta urkyrkans arv förvaltades.Svenska kyrkan är både en kyrka med en tydligt uttalad bekännelse och en mycketöppen folkkyrka med stor frihet för medlemmarna. Det finns utrymme för både enstarkt personligt upplevd frälsning i form av omvändelse och en i den egna personenstarkt förankrad tro och en öppenhet genom vilken också osäkra och sökandemedlemmar kan uppleva Svenska kyrkan som sitt andliga hem.Svenska kyrkan är både en episkopal kyrka och en till sin struktur starkt folkligtoch demokratiskt förankrad självstyrelse.Svenska kyrkan är både en lokalt förankrad kyrka och en stiftskyrka, med en övergripandenationell nivå där helheten blir något mer än delarna.15 Av reformiert (tyska).16 Av congrega´tio (latin), församling.

Sida | 43Tro, bekännelse och lära i kyrkoordningenKyrkoordningens första kapitels första paragraf handlar om Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära. Den1. ”gestaltas i gudstjänst och liv”,2. ”är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentetsprofetiska och apostoliska skrifter”,3. ”är sammanfattad i den apostoliska, nicenska och athanasianska trobekännelsensamt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen av år 1530”,4. ”är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut 1593”,5. ”är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkanbejakade dokument”.Tron gestaltas i gudstjänst och liv. Tro, bekännelse och lära är något som lever där människorfirar gudstjänst tillsammans och tar ansvar för att låta gudstjänsten få konsekvenserför hela livet. Där har bekännelsen sitt naturliga sammanhang och sin utgångspunkt.Det är lovsången till Gud som är den primära bekännelsen.De tre äldstatrosbekännelsernaDe tre äldsta trosbekännelserna ges enspeciell ställning i Svenska kyrkans bekännelseskrifter.Den apostoliska formulerades på 300-talet men utifrån den gammalromerskatrosbekännelse som utformades redan påfrån 200-talet. Denna bekännelse användsfrämst i den västerländska kyrkan ochmycket ofta i Svenska kyrkan.Den nicenska trosbekännelsen antogsår 325 i Niceae, bearbetades i Konstantinopel381 och fastställdes slutligt i Kalcedon451. Den kallas ibland för den nicenokonstantinopoIitanskatrosbekännelsen. Iden betonas enheten mellan Fadern ochSonen. I Svenska kyrkan används den oftai högtidligare sammanhang.Den athanasianska (som fått sitt namnefter patriarken Athanasius av Alexandria,död 373) har sitt ursprung i 400-talet menformulerades slutligt tidigast under 500-talet. Den används inte i Svenska kyrkansgudstjänster.Bibeln är den självklara ochomistliga grunden för Svenskakyrkans tro, bekännelse ochlära.Som kyrkoordningen sägerhar tron under kyrkans historia,när situationen har krävtdet, uttryckts i formuleradebekännelser. De tre äldstatrosbekännelserna – den apostoliska,den nicenska och denathanasianska har en särställningsom allmänkyrkliga uttryckför trons och kyrkanskontinuitet genom tiderna.Tro, bekännelse och lärasammanfattas i ”den oförändradeaugsburgska bekännelsenav år 1530”. Den augsburgskabekännelsen heter på latin ConfessioAugustana (i diskussionenibland Augustana ellerbara CA) är den mest betydelsefullaav Svenska kyrkans äldrebekännelseskrifter. Denevangelisk-lutherska läranläggs där ut i 28 artiklar.Den evangelisk-lutherskatraditionen har denna bekännelsesom förenande bekännelsedokument. Till reformationstidens skrifter hör ocksåKonkordieboken som utöver de gammalkyrkliga bekännelserna och den augsburgska

Sida | 44bekännelsen bland annat innehåller Martin Luthers båda katekeser, av vilka den lillakatekesen fått en stor folklig spridning som ett led i undervisningen; den återfinns ocksånästan längst bak i psalmboken. Bekännelseskrifterna från reformationstiden är, somdet formuleras i kyrkoordningen, »vägledande vittnesbörd om hur tron utlades som svarpå den tidens frågeställningar».Formuleringen av tro, lära och bekännelse är emellertid inte slutförd. I inledningentill kyrkoordningens första kapitel utvecklas detta:Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelseninnebär. Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in itrons djup och klargöra dess innebörd. Läran uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyrkanshistoria, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat. Varkentrosbekännelserna eller läran är föremål för tro. De redovisar vad kyrkans övertygelse består ioch utlägger tron. I fortlöpande samtal med andra traditioner, i förkunnelsen och gudstjänstenfortsätter Svenska kyrkan att utlägga sin tro.FÖRDJUPNING”Andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”SVENSKA KYRKANS TRO, BEKÄNNELSE OCH LÄRA kan alltså också framgå av andra ”av Svenska kyrkanbejakade dokument”. Som exempel på sådana dokument har 1878 års katekesutveckling spelat enstor roll för den kristna undervisningen och med en stark plats för nådens ordning, vägen från icketroende till troende, är ett sådant dokument. Man kan se 1878 års katekesutveckling som en presentationav kyrkans bekännelse för lekfolk.Ett annat exempel är den text som låg till grund för 1909 års överenskommelse med anglikanskakyrkan om nattvardsgemenskap. Lars Österlin har i Svenska kyrkan i profil kallat denna överenskommelseför en viktig pionjärinsats och ”det första exemplet i modern tid på en djupgående ’dialog’mellan två kyrkosamfund”. Från anglikanskt håll godtogs Svenska kyrkans biskopsämbeten som infogati den obrutna apostoliska successionen, liksom den ordning i vilken Svenska kyrkan regleradepräst- och biskopsämbetena. Medlemmar i Svenska kyrkan gavs rätt att delta i nattvarden och prästeri Svenska kyrkan att predika i anglikanska kyrkor.Uttalanden av grundläggande lärokaraktär som gjorts av Svenska kyrkan som medlem i LutherskaVärldsförbundet och Kyrkornas Världsråd kan också vara aktuella, bland annat Kyrkornas Världsrådsbeslut om Dop, Nattvard, Ämbete (Baptism, Eucharist and Ministry, BEM) inklusive Svenska kyrkanseget remissvar inför detta beslut.SVENSKA KYRKANS BÖCKER, alltså kyrkohandbok, evangeliebok, psalmbok och bönbok som jagstrax återkommer till hör också till det slag av dokument som hör hemma här. Kyrkoordningens inledandetexter är också en typ av dokument som speglar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Detgäller både den samlade inledningen och de inledningar som finns till kyrkoordningens avdelningaroch kapitel. Dokument som antagits av kyrkomötet i samband med beslut om kyrkogemenskap harsamma karaktär. Det handlar om Borgåöverenskommelsen 1993 samt överenskommelserna medden oberoende filippinska kyrkan 1995, de evangeliska kyrkorna i Tyskland 2003, Metodistkyrkan iSverige 1993 och Svenska Missionskyrkan 2006.ANDRA GRUNDLÄGGANDE DOKUMENT av lärokaraktär är till exempel det av kyrkomötet antagnadokumentet Guds vägar – judendom och kristendom från 2001 och biskopsbrevet Biskop, präst ochdiakon i Svenska kyrkan från 1990. Det behöver alltså inte vara ett beslut i kyrkomötet. Det måstedäremot, som det heter i en kommentar till den aktuella paragrafen, ”vara fråga om dokument somaccepterats på ett brett plan inom Svenska kyrkan och där ett beslut snarast får karaktären av attformellt bekräfta detta förhållande”.

Sida | 45GudstjänstenUtan gudstjänst, ingen församlingGudstjänstlivet är en grundläggande del av Svenska kyrkans identitet. Utan gudstjänsterfinns ingen församling. Gudstjänstlivet är grunden och centrum för kyrkolivet. Svenskakyrkans gudstjänster är öppna för alla. I församlingen ska enligt kyrkoordningen gudstjänstfiras i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensammagudstjänster.Högmässan har sina rötter i urkyrkan. Bibeln säger inte mycket om hur en gudstjänstska vara utformad, men man kan spåra två viktiga källor till inspiration, dels synagogansgudstjänst med böner, sånger, läsning och utläggning av texten, dels Jesu instiftande avnattvarden. Från 100-talet kan man sedan genomolika källor följa gudstjänstlivets utveckling.Vi reformationen behölls till stora delarden utformning av högmässan som vuxit framinom den romersk-katolska kyrkan.Genom århundradena har Svenska kyrkansliksom andra kristna kyrkors gudstjänstliv fåtten stark förankring i kyrkoårets rytm, i detdrama som detta år utgör.Livet präglas av adventstiden och julen, avfastan och påsken, av pingsten och trefaldighetstidenoch av tiden fram mot kyrkoårets slutmed domssöndagen.Årets skiftningar markeras på flera olika sätt.Det sker genom evangeliebokens texter, menockså genom psalmvalet. Kyrkoårets gång kanockså markeras med altarljusen och de blommorsom valts till kyrkorummet. Kyrkoåretsskiftningar uttrycks genom de liturgiska färgerna.Kyrkans sakramentSakrament är, för att citera kyrkofadern Augustinus(354-439) ”synliga tecken som förmedlaren osynlig nåd”. Sakramentens antal fastställdespå medeltiden till sju: dop, konfirmation, bot,nattvard, äktenskap, prästvigning och smörjelsevid sjukdom.1500-talets reformation bröt med uppfattningenatt det finns sju sakrament. Synen på sakramenten skiftar mellan kyrkofamiljernaav både historiska och teologiska skäl och man ville skilja ut de sakrament som manbetraktade som frälsningsgrundande. Så här ser det ut:De liturgiskafärgernaVitt är Kristus- och högtidsfärgen.Rött är Andens och blodetsfärg och används dels vidpingsten, Andens högtid, ochdels vid martyrdagarna, dånågra av de tidiga kristna vittnenaoch det motstånd demötte uppmärksammas. Violetteller blått står för bot ochfasta. Den används i de periodersom förbereder de störstahögtiderna: advent före julenoch fastan före påsk. Blått ärockså en klassisk Mariafärg.Grönt, det växande och mognandelivets färg, dominerarbland annat de många söndagarnaefter Trefaldighet. Svart,långfredagsfärgen i Svenskakyrkans tradition, är omdiskuteradoch ersätts inte sällanmed blått eller violett.I den romersk-katolska kyrkan räknas bikten som ett av sju sakrament.I de ortodoxa och anglikanska kyrkorna är det inte lika tydligt. Så skiljer man tillexempel i de anglikanska kyrkorna mellan de två större sakrament som omnämns i

Sida | 46evangelierna och de fem övriga som ”vanligen kallas för sakrament”. Alla sju finns itill exempel Book of Common Prayer (den allmänna bönboken). I de evangelisk-lutherska kyrkorna, som Svenska kyrkan, heter det ofta att manräknar med två sakrament, dop och nattvard, därför att de har instiftats av Kristus.Det hindrar att också bikten ibland omnämns som ett sakrament, men då som endel av dopets sakrament. De reformerta kyrkorna räknar också med två sakrament.Betoningen av församlingens nattvardsfirande var ett betydelsefullt inslag i 1500-taletsreformation. Reformatorerna ville bryta vanan att bara gå till nattvarden en gång omåret, nämligen till påsk. Egentligen har väl inte deras önskan gått i uppfyllelse förrängenom den nattvardsväckelsen som utvecklats alltsedan mitten på 1900-talet och in ivåra dagar.Svenska kyrkans gudstjänstböckerDen bibelöversättning och de av kyrkomötet antagna gudstjänstböckerna som nu användsär följande:Bibeln i form av Bibel 2000 eller 2001 års utgåva. Bibeln intar en särställningbland kyrkans böcker.Kyrkohandboken har två delar. Del I gäller gudstjänster och kyrkliga handlingar.Del II omfattar vignings-, mottagnings- och invigningsgudstjänster.Den svenska evangelieboken, senast antagen 2003, med bibeltexterna för kyrkoåretsalla söndagar och andra kyrkliga högtider. I evangelieboken finns tre årgångarmed gammaltestamentlig text, en text ur de nytestamentliga breven och enevangelietext. Gemensam för varje sön- och helgdag är ett tema som styrt urval avsärskild psaltarpsalm och präglat ”Dagens bön” som beds före bibelläsningarna.Den svenska psalmboken med psalmtexter och melodier, senast antagen 1986. De325 första psalmerna är gemensamma för ett stort antal svenska samfund efter ettgemensamt förarbete. Därefter finns 375 psalmer av vilka åtskilliga även kan finnasi andra samfunds sångböcker.En liten bönbok med böner för olika tider och tillfällen, i sin första upplaga utgivenunder tidig reformationstid och senast antagen 2005.Evangelieboken och bönboken hittar man normalt efter psalmerna i psalmboken, mende finns också i egna utgåvor. I anslutning till bönboken står Martin Luthers Lilla katekesen,nu i ny översättning. Nästan längst bak kan man också i de flesta psalmböcker ta delav huvuddragen i de vanligaste gudstjänstordningarna. Beträffande flera av dessa böckergäller att kyrkomötet också godkänt översättningar till andra språk än svenska föranvändning i Svenska kyrkan.Att tillhöra Svenska kyrkan”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med rum för alla, för den sökande och tvivlandelikaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit kortare likaväl som den som hunnitlängre på trons väg”, heter det i kyrkoordningen. Formuleringen härrör från det beslutom dop och kyrkotillhörighet som trädde i kraft den i januari 1996. Också reglerna förmedlemskap i Svenska kyrkan är ett viktigt uttryck för kyrkans identitet.

Sida | 47Dopet är huvudvägen in i kyrkan. Den som döps i Svenska kyrkans ordning blir därmedmedlem i Svenska kyrkan. Den som har döpts i någon annan kristen kyrkas ordningkan genom att anmäla sig bli medlem i Svenska kyrkan.Man kan också i avvaktan på dop tillhöra Svenska kyrkan utan att vara döpt, vilketmotiveras av den öppenhet som nyss beskrivits. Man blir då medlem genom anmälan.Svenska kyrkan erkänner varje dop som skett i Faderns och Sonens och den heligeAndes namn med rent vatten genom begjutning eller nedsänkning. Ett barn får döpasnär dess vårdnadshavare begär det och en vuxen när han eller hon begär att bli döpt tillkyrkans tro och vill leva med församlingen i Kristi gemenskap. Den som är döpt får intedöpas igen. Dopgudstjänsten ska ledas av en präst. I en krissituation kan emellertid varoch en som är döpt förrätta dop. Som fadder kan den antecknas som är döpt och som ärvillig att dela ansvaret för den döptes kristna fostran.Gemensamt uppdrag– delat ansvarDen episkopala strukturenSvenska kyrkan är en episkopal kyrka. Det är en del av Svenska kyrkans identitet ochsjälvförståelse. Svenska kyrkans episkopala struktur framgår formellt både i lagen omSvenska kyrkan och i kyrkoordningen.Det ska för varje stift finnas en biskop med ansvar ska svara för ledning och tillsyn,vilket bland annat sker genom biskopens ansvar för att visitera församlingarna. Biskopenhar vigningsansvaret. Ingen annan än en biskop kan viga till någon av Svenska kyrkansvigningstjänster.Domkapitlet, med biskopen som ordförande,”Dopet är huvudvägen in ikyrkan.”spelar en viktig roll i tillsynen och vid antagningav präst- och diakonkandidater. För att markeraansvaret för helheten i stiftets verksamhet ärbiskopen också ordförande i stiftstyrelsen.I biskopens uppdrag ingår att leda och inspirera,att viga till uppdragen inom kyrkans vigningstjänst och vara en herde för både devigda och församlingarna.Biskop och domkapitel har ett särskilt ansvar för att kyrkans lära och ordning följs. IAugsburgska bekännelsen sägs att biskopen ska bära omsorg om att evangelium förkunnasrent och tas emot rätt i församlingarna.Biskoparna har ansvar för kyrkan som helhet och varje biskop har ett särskilt ansvar isitt stift. Ärkebiskopen är Svenska kyrkans främste företrädare.Jag vill hävda att biskoparna har en stark ställning i Svenska kyrkan och att det framgårav den kyrkoordning som gäller från den 1 januari 2000. Svenska kyrkan är enepiskopal kyrka. I inledningen till det sjunde kapitlet heter det om biskopen:Biskopens uppdrag är ett tecken på kyrkans kontinuitet, enhet och universella gemenskap.Biskopen har tillsammans med domkapitlet ansvar för att kyrkans lära och ordning följs ochska leda och inspirera kyrkan i stiftet. Biskopen viger nya kvinnor och män till uppdrageninom kyrkans vigningstjänst och är en herde för dem liksom för församlingarna i stiftet.Detta innebär konkret att biskopen har ansvar för kyrkan som helhet och att varje biskophar ett särskilt ansvar i sitt stift. Biskopen ska själv förkunna evangelium i ord ochhandling och därutöver bland annat ansvara för att evangelium även i övrigt förkunnas

Sida | 48rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning,svara för ledning och tillsyn samt vårda och värna kyrkans enhet.Det är inte mycket att ta fel på i den beskrivningen. Biskopen har ett läro-, vigningsochledningsansvar. Det utövas i vissa delar helt självständigt och i andra delar i samverkanmed andra.Biskopens uppdrag får sitt organisatoriska uttryck bland annat i att Biskopsmötetnumera har en i kyrkoordningen reglerad roll, att samtliga biskopar med ärkebiskopensom ordförande ingår i och utgör en majoritet i Kyrkomötets läronämnd, att biskopsmötetska yttra sig till Kyrkostyrelsen innan den fattar beslut i viktigare teologiska ochekumeniska frågor samt att ärkebiskopen är självskriven ordförande i Kyrkostyrelsenoch stiftsbiskoparna som ordförande i domkapitel och stiftsstyrelse. Allt detta pekar åtsamma håll, nämligen på ett starkt biskopsämbete. Det ser inte ut likadant som i andrakyrkor eftersom Svenska kyrkan har sina egna särskilda särdrag.Biskopens självständighet framgår mycket tydligt även i den nya ordningen. Bakomkyrkoordningens regelverk ligger i det här avseendet i hög grad det biskopsbrev somantogs av Biskopsmötet 1990, Biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan.Gunnar Edqvist har i boken Från kyrkolag till kyrkoordning dragit en viktig slutsats avden episkopala strukturen som den framgår av kyrkoordningen:Självfallet handlar bestämningen av Svenska kyrkan som en episkopal kyrka i grunden om attSvenska kyrkan har ett biskopsuppdrag inom kyrkans vigningstjänst för den kyrkliga gemenskapensskull. Uppgiften fullgörs i förhållande till dem som utövar uppdrag inom vigningstjänstenoch till församlingarna som helhet.Biskopens uppdrag manifesterar kontinuiteten i Svenska kyrkans tro och bekännelse och därigenomsambandet med den universella kyrkan. Biskopens tjänst är en enhetens tjänst för församling,stift och kyrka. Den som tillhör en episkopal kyrka hör samman med den kyrka somsträcker sig över alla tider och gränser.Den episkopala strukturen är också ett uttryck och ett skydd för de övriga vigningstjänsternai Svenska kyrkan.Svenska kyrkans förtroendevaldaSvenska kyrkans tydliga episkopala karaktär innebär emellertid inte att de förtroendevaldasaknar utrymme och inflytande. l den kristna kyrkan har det folkliga ansvarstagandeten lång tradition. Så långt tillbaka som på 400-talet beskrivs uppdrag av dettaslag i församlingarna. Då den kristna kyrkan kom till Sverige fick detta ansvarstagandeomedelbart en stark ställning.Svenska kyrkan har alltid gett en stark ställning åt sina för troendevalda. Också det ären del av Svenska kyrkans identitet och självförståelse. Numera möter vi inflytandet förde förtroendevalda i de nya beslutsstrukturer som byggts upp lokalt, i stiften och på nationellnivå.Man kan uppskatta antalet förtroendevalda i Svenska kyrkan till cirka 35 000. Genomförsamlings- och pastoratssammanslagningar har det under drygt ett decennium sketten minskning med kanske 10 000, vilket naturligtvis är mycket men det finns ändå kvarett mycket tätt och välbesatt lokalt nät av förtroendevalda i Svenska kyrkan som har attta ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd och dess förvaltningskött.De senaste 150 åren har inneburit en påtaglig utveckling av formerna för de förtroendevaldasoch lekmännens inflytande:

Sida | 49Nya beslutsorgan har vuxit fram på lokal nivå, bland annat genom en formaliseradkyrkostämma och senare kyrkoråd och kyrkofullmäktige. De nya organen har stegför steg fått en starkare och aktivare roll.Kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i alla viktigare organ har avskaffats.Ordföranden väljs bland de övriga ledamöterna.Också på stiftsnivå har förtroendevalda organ tillkommit, tidigare genom stiftstingoch stiftsråd och numera genom stiftsfullmäktige och stiftsstyrelser.Lekmannarepresentationen har förstärkts i domkapitlen, tidigare genom regeringensförsorg, numera genom val av domkapitelsledamöter i förtroendevalda stiftsorgan.Lekmännen har genom elektorer valda av de förtroendevalda på lokal nivå fått rättatt delta vid val av biskop. Valen var förr så kallade presentationsval, med det slutligabeslutet förlagt till regeringen, men är numera direkt avgörande.Kyrkomötet bestod till en början av sextio lekmannaledamöter och sammanlagtlika många valda präster och självskrivna biskopar med ärkebiskopen som självskrivenordförande. En mansålder senare höjdes andelen lekmän men i det nuvarandebetydligt utökade kyrkomötet finns ingen kategoriindelning och ingen självskrivenhet‒ alla ledamöter är valda och ordföranden väljs bland ledamöterna.Nya och starkare förtroendevalda organhar tillkommit även i övrigt på riksnivå,först Svenska kyrkans centralstyrelse ochsedan Kyrkostyrelsen, liksom nämnd- ochrådsorganisationen.Från ”dubbel ansvarslinje”till ”delat ansvar”Ansvarsfördelningen mellan förtroendevaldaoch präster beskrevs under 1900-talets sista decennier som »den dubbla ansvarslinjen».Det är ett bra uttryck eftersomdet klargör att det finns ett dubbelt ansvar– delat mellan dem som innehar vigningstjänsteroch de förtroendevalda, ofta lekmän– för hela Svenska kyrkan.Det är också ett dubbelt ansvar i den meningenatt det för både dem som vigts tillMinskande antalförtroendevaldaMan kan uppskatta antalet förtroendevaldai Svenska kyrkan tillcirka 35 000, vilket inbegriper ersättarei beslutande organ. Det innebäratt det under ett drygt decenniumskett en minskning med kanske10 000, vilket naturligtvis är mycketmen det finns ändå kvar ett myckettätt och välbesatt lokalt nät av förtroendevaldai Svenska kyrkan.sin tjänst och de som valts till ett uppdrag i Svenska kyrkan omfattar såväl de yttre förhållandena(ekonomi, organisation, egendom) som de inre (tro, lära, bekännelse).Samtidigt kan ”den dubbla ansvarslinjen” vara förvirrande genom att det är svårt attfullt ut se den bild det försöker förmedla, nämligen kombinationen av folkligt förankradsjälvstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning.Under senare år har det allt oftare ersatts av ett annat och kanske mer lättförståeligtuttryck: Gemensamt uppdrag - delat ansvar.Redan i lagen om Svenska kyrkan framgår att Svenska kyrkans verksamhet ska bedrivasi samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete. De förtroen-

Sida | 50devaldas ansvar avser då inte bara de praktiska kyrkliga frågorna. Inte heller bär prästenansvaret för enbart kyrkans andliga liv.Det allmänna prästadömet, som grundas i tron och dopet, ger alla troende och döptatillsammans ansvaret för att kyrkans grundläggande uppgifter blir utförda. En av Svenskakyrkans vanligaste missuppfattningar har genom åren varit att »om prästen sköterdet andliga så svarar kyrkorådet för det praktiska».I kyrkoordningen uttrycks saken så att kallelsen att föra ut evangelium är given åt helaGuds folk i den kyrka där alla är lemmar i en och samma kropp. Dopet är den grundläggandevigningen till tjänst i kyrkan och ger delaktighet i kyrkans gemensamma uppdrag.Tydligt betonas att kyrkans verksamhet bärs upp av det ansvar som utövas av såväl dekyrkotillhöriga, och särskilt de förtroendevalda, som av dem som är vigda till uppdrageninom kyrkans vigningstjänst. Det är inte två helt skilda former av ansvar. De förtroendevaldaoch andra som tillhör kyrkan ska, tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten,förkunna det kristna budskapet, bära ansvaret för det demokratiska beslutsfattandetoch ansvara för beslut.Också en mycket stor grupp människor, till helt övervägande del lekmän, utöver deförtroendevalda och anställda tar ansvar för det dagliga livet i kyrkan. Det kan handlaom att vara gudstjänst- eller konsertvärd, körsångare, frivillig kyrkvakt, guide i kyrkan,studiecirkelledare, hembesökare, barn- och ungdomsledare och mycket annat. Dennamedarbetarskara, »den tredje kraften», ger också uttryck för Svenska kyrkans identitet.Ekumenik och kyrkogemenskap”En brokyrka”Ekumenik och kyrkosamverkan är en del av Svenska kyrkans identitet, grundad på Jesuord i Johannes evangelium där han ber att de – alltså vi - alla ”ska bli ett och att liksomdu, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du harsänt mig." (Johannes 17:21).I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi ”en enda, helig, katolsk och apostoliskkyrka”. ”Det är därför vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, somalltid är Guds gåva, bli synlig”, har den europeiska kyrkogemenskapen skrivit i ChartaOecumenica – Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa, ett dokumentgemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker, lutheraner ochreformerta.Svenska kyrkan brukar med hänvisning till sin ekumeniska historia beskriva sig somen brokyrka som kan upprätthålla goda kontakter i skilda ekumeniska riktningar.Svenska kyrkans har kunnat spela en roll i både internationella och inhemska ekumeniskaorganisationer och har dessutom fört samtal om kyrkosamverkan med flera andrasamfund. Det har bland annat skett i Sveriges Kristna Råd och dess företrädare, menockså i en rad andra ekumeniska sammanhang.Teologiska samtal har förts i olika fora med romersk-katolska kyrkan. Svenska kyrkanhar ställt sig bakom den gemensamma deklaration om rättfärdiggörelsen som arbetatsfram av katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna för att bilägga den flerhundraårigatvist som funnits. Frälsning och rättfärdiggörelse kan enligt Luther inte vinnas genomgoda gärningar (eller, som förekom vid tiden för reformationen, avlatshandel), utan endastgenom tro på Jesus och att han har sonat våra synder. I dialogen mellan de lutherskakyrkorna och katolska kyrkan har man från båda håll konstaterat att man genom oli-

Sida | 51ka språkbruk och terminologi talat förbi varandra på många punkter och att de bedömtatt de nu står så nära varandra i frågan om rättfärdiggörelse, liksom att fördömandenafrån reformationstidens skrifter inte längre är tillämpliga på dagens katolska och lutherskakyrkor. Kyrkorna är alltså inte ense om att frågan inte ska ses som kyrkoskiljande.För Svenska kyrkans del skedde ett positivt genombrott i förhållande till romerskkatolskakyrkan i samband med Johannes Paulus II:s (1920-2005) besök i Sverige 1989och firandet i Rom 1991 av 600-årsminnet av Heliga Birgittas kanonisation.Efter reformationen hade den forna katolska kyrkoprovinsen av Rom betraktats sommissionsområde fram till 1953. Detta år inrättades Stockholms katolska stift med domkyrkapå Södermalm. Genom en halvsekellång invandring från länder med en dominerandekatolsk kyrka har den katolska befolkningen i Sverige ökat kraftigt. 2011 betjänardet katolska stiftet cirka 90 000 personer.Samtalen i Sverige har mot den bakgrunden bland annat lett fram till gemensammateologiskt och pastoralt inriktade dokument om dopets innebörd och konsekvenser, omgiftermål över samfundsgränsen och det även internationellt uppmärksammade om biskopsämbetet.Under ett tjugotal år har också kontakterna mellan Svenska kyrkan och de ortodoxaoch österländska kyrkorna i Sverige vuxit i styrka. Samtal pågår. Den starkt ökade invandringenhar gjort att det 2011 finns ett 15-tal ortodoxa kyrkor med cirka 120 000personer i Sverige.Allt har dock inte varit en skär lycka i Svenska kyrkans ekumeniska arbete. Relationentill flera kyrkor har blivit något kärvare då Svenska kyrkan viger kvinnor som prästeroch biskopar och efter att Svenska kyrkan godtagit äktenskap mellan personer av sammakön. Det har diskuterats i uppriktiga tongångar med såväl andra evangelisklutherskakyrkor som anglikanska kyrkor. Också kontakterna med den romersk-katolskakyrkan och ortodoxa kyrkor har påverkats, liksom den ekumeniska gemenskapen medandra kyrkor i Sverige och några av de inomkyrkliga fromhetsriktningar som tidigarebeskrivits.Kyrkogemenskap över gränsernaKyrkogemenskap är mer än ekumeniska samtal och avgränsade ekumeniska överenskommelser.Kyrkogemenskap är just det som ordet säger, alltså en längre gående gemenskapkyrkorna emellan där man inte bara respekterar utan också accepterar viktigadelar av varandras ordning, till exempel i fråga om medlemskap, dop och ämbete.Den kanske mest uppmärksammade ekumeniska överenskommelsen i nyare tid förSvenska kyrkans del är Borgåöverenskommelsen 1993 (The Porvoo Declaration, Porvooär det finska namnet på Borgå) genom dess omfattning. Den är inte minst ett resultat avden relation med anglikanerna som etablerades redan 1909.Bakom Borgåöverenskommelsen står de evangelisk-lutherska kyrkorna i Finland,Norge, Sverige, Estland och Litauen samt de fyra anglikanska kyrkorna i på de brittiskaöarna och Irland, nämligen Engelska kyrkan (Church of England), Irländska kyrkan(Church of Ireland), Skotska episkopala kyrkan (Episcopal Church of Scotland) och Kyrkani Wales (Church in Wales). Sedan dess har också den danska folkkyrkan anslutit sig.Borgåöverenskommelsen innebär ett ömsesidigt erkännande av varandras kyrkor,förkunnelse, sakramentsförvaltning och ämbeten. De deltagande kyrkorna förpliktigarsig bland annat till att dela varandras liv och resurser, välkomna varandras medlemmaratt motta sakrament och pastorala tjänster, betrakta varandras döpta medlemmar som

Sida | 52medlemmar i den egna kyrkan, välkomna utlandsförsamlingarna i de inhemska kyrkornasliv samt välkomna dem som vigts till biskop, präst eller diakon att utöva sitt ämbeteutan att ordineras på nytt.Kyrkomötet beslutade 1995 om nattvards- och kyrkogemenskap med den oberoendefilippinska kyrkan, Iglesia Filipina Independiente (IFI). Överenskommelsen innebär ocksåett erkännande av varandras ämbeten. IFI utbildar, viger och anställer kvinnor som ärpräster. Sitt ekumeniska samarbete i övrigt har IFI främst det så kallade gammalkatolskaoch anglikanska kyrkor. Svenska kyrkan har sedan några decennier samarbetat med IFI.IFI bildades genom en utbrytning ur den katolska kyrkan 1902. Utbrytningen beroddedels på svårigheten för filippinska medborgare att bli präster i katolska kyrkan, delshade bildandet politiska motiv och speglade den kamp för nationellt självbestämmandesom då fördes mot Spanien (senare ockupanter var USA och Japan).2003 ingick Svenska kyrkan och Evangeliska kyrkan i Tyskland (Evangelische KirchenDeutschlands, EKD) ett avtal om kyrkogemenskap. Avtalet bekräftar prediko- och nattvardsgemenskapenmellan Svenska kyrkan och EKD:s medlemskyrkor, men också utbyteav präster, diakoner och teologie studerande, liksom gemensamma fortsatta samtaloch arrangemang. EKD är sammanslutning av självständiga lutherska, reformerta ochförenade, man brukar tala om unierade, kyrkor (de senare med både luthersk och reformerttradition och kyrkosyn).Kyrkogemenskap i SverigeSamtalen mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige ledde 1993 till en överenskommelseom en långtgående gemenskap. Metodistkyrkan i Sverige tillhör den episkopaladelen av den internationella metodismen.Samtalen har lett till en fördjupad förkunnelse- och sakramentsgemenskap och ett erkännandeav varandras nattvard, liksom vigning/ordinering av präst/äldste. Möjlighetentill organisatorisk gemenskap i form av samarbetskyrkor lyftes fram när överenskommelseningicks.En samarbetskyrka med Svenska kyrkan och Metodistkyrkan engagerade fanns då sedanflera år i Huskvarna.Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan, tidigare Svenska Missionsförbundet, inleddesamtal redan 1965. 2006 ingicks en överenskommelse mellan Svenska kyrkan ochSvenska Missionsförbundet (som Missionskyrkan då fortfarande hette) i vilken man betonadeden gemensamma bekännelsen och förband sig att arbeta för en fördjupad gemenskap.Den praktiska betydelsen är att man erkänner giltigheten i varandras vigningstjänster(respektive ordinerade tjänster), vilket betyder att man inte på nytt viger/reordinerarden präst eller pastor som träder i tjänst hos det andra samfundet, liksom att man ömsesidigtvälkomnar varandra att ta emot sakrament och pastorala tjänster.Samtal har också sedan 1998 förts mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet,också den en kongregationalistisk kyrka. Baptisternas grundläggande uppfattning äratt dopet sker av tro och man godtar inte barndop. Samtal har inte lett till någon ekumenisköverenskommelse om kyrkogemenskap, men har fört samfunden närmare varandratrots att man har olika dopsyn.Samarbetet med de tre senare samfunden påverkas av beslutet att Svenska Baptistsamfundet,Svenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i Sverige ska gå samman i ettnytt samfund, med ännu okänt namn, i januari 2012.

Sida | 53FÖRDJUPNINGSvenska Missionskyrkan och Metodistkyrkan i SverigeDET KAN FINNAS ANLEDNING att se något närmare på de två svenska frikyrkor – Metodistkyrkan iSverige och Svenska Missionskyrkan, tidigare Svenska Missionsförbundet – som Svenska kyrkan haren av kyrkomötet och motsvarande organ i dessa båda kyrkor beslutad kyrkogemenskap.Den här beskrivningen ska så småningom jämföras med allt det som kan hända då de Metodistkyrkan,Missionskyrkan och Baptistsamfundet snart går samman.METODISTKYRKAN har sitt ursprung i den sociala och andliga väckelsen i England i mitten av 1700-talet. Metodistkyrkan grundades av John Wesley (1703-91), präst i den engelska kyrkan. Metodistkyrkani Sverige bildades 1868. Kyrkan strävar efter en balans mellan den andliga och den socialasidan av kristendomen. Den personliga tron och tanken om att livet kan och skall utvecklas framhållssom viktiga inslag i metodismen. Teologiskt står metodismen nära både de anglikanska och de lutherskakyrkorna.Metodistkyrkan är liksom Svenska kyrkan en episkopal kyrka. Församlingarna är i viss utsträckningsjälvständiga, men kyrkan bygger på uppfattningen att alla församlingar bildar en gemenskap och ären del av en helhet.SVENSKA MISSIONSKYRKAN hör, med en luthersk bakgrund, till den kongregationalistiska traditionen.1878 lämnade dåvarande Svenska Missionsförbundet den lutherska Evangeliska Fosterlandsstiftelsen(EFS). EFS begärde utsända missionärer innan de for ut skulle avlägga den Augsburgska bekännelsen.Missionsförbundet ansåg det vara nog med att de bekände sig till Bibeln. Missionsförbundetsände då ut egna missionärer i sin egen ordning. Ändå fanns och finns åtskilliga lutherska tankar isamfundet. Flera av dess ledande personer var prästvigda i Svenska kyrkan, till exempel P.P. Waldenström.Missionsförbundet hämtade näring från den nyevangelikala lutherska väckelse som EFS stodför.Svenska Missionskyrkan är ansluten till Reformerta Världsalliansen (World Alliance of ReformedChurches), en sammanslagning 1970 av den presbyterianska världsorganisationen (The PresbyterialAlliance, bildad 1875) och det internationella kongregationalistiska rådet (International CongregationalCouncil, bildat 1891). Det unga Svenska Missionsförbundet sökte sig till det kongregationalistiskarådet – de kongregationalistiska rötterna var redan då starkare än de reformerta.Dialog med andra religionerMed sin egen identitet som grund deltar Svenska kyrkan på flera sätt i dialogen medandra religioner än kristendomen.Dels sker det genom de ekumeniska organisationer som Svenska kyrkan tillhör i internationellasamtal, internationellt, i Europa, i Norden och i Sverige. Inom KyrkornasVärldsråd, Lutherska Världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen och SverigesKristna Råd finns särskilda program och projekt för interreligiös dialog. Alla organisationernahar gett ut dokument med rapporter från detta arbete och från de interreligiösasamtal som förts. I flera av de sammanhang bearbetas också pastorala frågor som äktenskapöver religionsgränserna.Dels sker det genom egna samtal över religionsgränserna i Sverige. Religionsdialogenhar för de kristna kyrkorna hittills i hög grad skett med de båda andra abrahamitiskareligionerna, alltså judendom och islam. Även i Sverige finns en längre tradition beträf-

Sida | 54fande judendom och kristendom än dialogen mellan kristendom och islam har inlettsunder senare år.Ambitionen är genomgående att uppnå ökat förtroende, stärka relationerna mellan religionerna,bearbeta den kristna självbilden i dessa sammanhang och diskutera religionernai konfliktsituationer (till exempel Mellanöstern och Sudan).Inom Svenska kyrkan spelar Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem en viktigroll genom sin inriktning på religionsteologi och religionsdialog. Längst historia haräven inom Svenska kyrkan dialogen mellan judendom och kristendom.2001 antog kyrkomötet dokumentet Guds vägar, judendom och kristendom. Även dialogenmed islam har dock växt under senare år.På initiativ av ärkebiskop Anders Wejryd (1948-) bildades 2010 Sveriges interreligiösaråd. Rådet ska främja och skapa förutsättningar för interreligiöst samarbete i Sverige,lyfta fram religionens roll för att skapa fred och samförstånd i världen och utgöra en röstgentemot religionsfientlighet.Rådet består av företrädare för kristna, muslimer, judar, buddhister, bahai (som harsitt ursprung i islam och funnits sedan mitten av 1800-talet), sikher (en indisk religion)och hinduer (ett samlingsnamn för flera religiösa traditioner i främst Indien).

Sida | 55Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 3Svenska kyrkans rättsordningEn historisk bakgrundLandskapslagarna och den kanoniska rättenDen romersk-katolska kyrkans rättssystem, den kanoniska rätten, var redan väl utveckladdå kristendomen kom till Sverige. I förhållande till staten hävdade kyrkan sin frihet,Libertas ecclesiae. I Rom strävade man efter ett enhetligt rättssystem, men man villeockså påverka den lokala lagstiftningen. Katolska kyrkan hävdade sin syn på bland annatäktenskaps- och arvsrätten, kyrkans skattefrihet och tiondet.Då Stefan från Alvastra tillträtt som ärkebiskop fick han instruktioner från påven omhur den kanoniska rätten skulle tillämpas i Sverige. Med stor säkerhet handlade det omLiber extra, den samling av bestämmelser som påven Gregorius IX (cirka 1170-1241)gett ut 1234 och som skulle vara länge som kyrkans rättesnöre. Det var inte något lättuppdrag. Det fanns ju redan väl utvecklade rättsliga traditioner och en utvecklad rättsligpraxis. Ur den sammanstötningen mellan systemen gick inte någon ut som ensam vinnare.Det fanns ju redan fanns väl utvecklade rättsliga traditioner och en utvecklad rättsligpraxis. Ur den sammanstötningen gick inte någon ut som ensam vinnare.Den kanoniska rättens genomslag brukar förläggas till provinsialkonciliet i Skänninge1248. Där fanns den inhemska makteliten, till exempel rikets mest inflytelserikeperson Birger Jarl (cirka 1210-66)), men också Vilhelm av Sabina (cirka 1184-1258).Som påvens legat ledde han konciliet. Genombrottet var säkert riktigt i den meningen attdet skedde en kyrkorättslig uppstramning, men den kanoniska rätten var bara delvisframgångsrik.Det skulle dessutom dröja länge innan somliga av de romersk-katolska principernafullt ut accepterades. Vid tiden för mötet i Skänninge fanns till exempel åtskilliga giftapräster med stor familj. Celibatet hade svårt att slå igenom. Ett starkt nationellt ochlokalt inflytande levde också vidare, grundat på bland annat landskapslagarnas kyrkligabestämmelser. Ett starkt nationellt och lokalt inflytande levde också vidare, grundat påbland annat landskapslagarnas kyrkliga bestämmelser, även efter mötet i Skänninge.Flera av dessa var också mer konkreta än de beslut som fattats i Skänninge.

Sida | 56I Skåne – som då hörde till den danska kronan ‒ utfärdades en form av kyrkorättsligabestämmelser redan 1171. Äldre Västgötalagen och Gutalagen kom till i början av 1200-talet. Upplandslagen, vars kyrkobalk länge kom att vara den dominerande kyrkorättsligaurkunden, beslutades 1296. Den sammanställning av kyrkliga bestämmelser, med bådeprovinsial- och stiftsstatuter, som ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi (1380-talet-1448) lätgöra 1441 kom också att få stor betydelse.Från reformation till kyrkoordning och kyrkolagMed 1500-talets lutherska reformation bröts den kanoniska rättens makt på det sättsom redan beskrivits. Försök gjordes att utarbeta en ny kyrkolag, främst av Erik XIV ochKarl IX (1550-1611, regent 1604-11), men utan framgång. Upplandslagens kyrkobalkstod sig.Försök gjordes att omarbeta 1571 års kyrkoordning men inte heller detta lyckades. Enny form för lagstiftning skapades underdrottning Kristinas tid genom bestämmelserom prästerskapets privilegier 1647och 1650 (och som under kommande regenterföljdes av nya privilegiebeslut”En lagruin ochicke ett levande1655, 1675 och 1723).Först med Karl XI kunde en kyrkolaglagverk”antas. Den nya lagen, 1686 års kyrkolag,Det är inte att undra på attbyggde på en mer konsekvent uppdelning1686 års kyrkolag vid ingångenav innehållet i 1571 års kyrkoordning i entill 1900-talet karakteriseradeskyrkolag och en kyrkohandbok.”såsom en lagruin och ickeMot bakgrund av tidigare försök utarbetadesett förslag av några av biskoparna.såsom ett levande lagverk”.Ändå kom den att bestå tillDet omarbetades emellertid i regeringskanslietoch då gavs mycket stor makt åtända till 1993 då en ny ochmodern kyrkolag trädde ikraft. 1686 års lag var då Sverigesäldsta lag och avfiradeskyrkan som biskopsförslaget hade inne-kungen. Den relativa självständigheten förmed en särskild högtidsföreläsningi riksdagen. Över 300Symptomatiskt för enväldet är att riksburitvar det nu inte mycket kvar av.år – det är ett svårslaget rekordi fråga om en lags varak-fått mer på bordet än bokens titelblad!dagen godkände kyrkolagen utan att hatighet, särskilt för en lag somFlera försök gjordes under 1700- ochdödförklarats många gånger!1800-talen att arbeta fram en ny lagstiftning,men inget av dem lyckades. För attkunna hantera den kyrkliga verksamhetengav man ut flera olika lagsamlingar som sammanfattade de regler som gällde kyrkan.Ändå skedde betydande kyrkorättsliga förändringar vid flera tillfällen under 1686 årskyrkolags livstid. Den lokala styrelsen utvecklades genom 1723 års prästerliga så kalladeprivilegier ‒ lagfästa förmåner och skyldigheter för en viss grupp, i detta fall prästerna.Under 1700-talet förändrades kyrkorätten i viktiga avseenden pågrund av framväxtenav nya religiösa rörelser i Sverige. På 1800-talet gjordes en bodelning mellan socknensandliga och världsliga frågor, liksom ett särskilt kyrkomöte inrättades på riksnivå förkyrkliga ärenden. Försöken under 1800-talets förra och senare halva att göra en grundligrevision av 1686 års kyrkolag misslyckades.

Sida | 57Den statliga lagregleringenRegeringsformen och offentlighetsprincipenGrundläggande föreskrifter om religionsfriheten finns i 1974 års regeringsform, somändrats vid flera tillfällen sedan den ursprungligen beslutades, bland annat i sambandmed stat-kyrkareformen 2000.De nya relationerna mellan stat och kyrka grundas på en ny bestämmelse i regeringsformen,nämligen att föreskrifter om trossamfund bara kan ges i form av lag. Då riksdagenstiftar, ändrar eller upphäver sådan lag krävs att besluten fattas genom två likalydanderiksdagsbeslut med mellanliggande val. Beslut kan också fattas genom ett riksdagsbeslut,men bara om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöternaär ense om beslutet.Beträffande Svenska kyrkan gäller att föreskrifteri lag ska ges i lag om de avser grundernaför Svenska kyrkan som trossamfund. Annanlagstiftning som rör Svenska kyrkan, till exempelkulturminneslagen och begravningslagen,berörs inte. De beslutas på det sätt som normalttillämpas för annan lagstiftning.Av regeringsformen framgår också att en förvaltningsuppgiftkan överlämnas till olika juridiskapersoner, bland annat ett registrerat trossamfund.Av lagen om Svenska kyrkan framgår att denstatliga offentlighetsprincipen fortfarande gällerallmänna handlingar som förvaras hosSvenska kyrkan. Det gäller handlingar från tidenföre den 1 januari 2000, handlingar somrör begravningsverksamheten samt handlingarsom gäller fördelning och användning av denkyrkoantikvariska ersättningen. Ärenden somrör sådana handlingar ska prövas enligt bestämmelsernai tryckfrihetsförordningen, offentlighets-och sekretesslagen och offentlighets- och sekretessförordningen. Vid ettöverklagande går därför dessa ärenden till allmän förvaltningsdomstol, inte Svenskakyrkans överklagandenämnd.Om däremot ett överklagande gäller handlingar som inte omfattas av lagen om Svenskakyrkan utan regleras i kyrkoordningen är det domkapitlet som prövar saken. Domkapitletsbeslut kan då överklagas hos Svenska kyrkans överklagningsnämnd. Rätten att tadel av Svenska kyrkans handlingar avser var och en, oberoende av kyrkotillhörighet.Lag om trossamfundTrossamfundensuppbördshjälpUtöver svenska kyrkan begärdeoch fick följande trossamfundtidigt efter millennieskiftetsstat-kyrkareform hjälp av statenmed uppbörd av medlems- ochkyrkoavgifter: Svenska Missionskyrkan,Svenska Alliansmissionen,Svenska Baptistsamfundet,Evangeliska Frikyrkan(EFK), Stockholms katolska stift(Romersk-katolska kyrkan iSverige), Frälsningsarmén, Metodistkyrkani Sverige ochPingströrelsen i Sverige. 2011tillkom Syrisk-ortodoxa kyrkan iSverige, en av de större ortodoxakyrkorna i Sverige.I lagen om trossamfund definieras ett trossamfund som en gemenskap för religiös verksamhet,i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Ingen är skyldig att tillhöra något tros-

Sida | 58samfund. Barn som har fyllt 12 år kan inte inträda i eller utträda ur ett trossamfund utaneget samtycke.Redan av lagen framgår att Svenska kyrkan är ett registrerat trossamfund med denrättskapacitet som detta ger. I motsats till övriga samfund berörs därför inte Svenskakyrkan av merparten krav och villkor som är förknippade med registrering. Svenskakyrkan har genom lagen om trossamfund en lagstadgad rätt till hjälp av staten med beräkning,debitering, uppbörd och redovisning av kyrkoavgift från dem som tillhör trossamfundet.Övriga registrerade trossamfund kan beviljas samma rätt. Till denna lagåterkommer jag många gånger i fortsättningen.Lag om Svenska kyrkanLagen om Svenska kyrkan, som är en helt annan lag än namnen från 1980-talet, har karaktärav ramlag. Där beskrivs Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfundsom framträder som församlingar och stift, men som också har nationella organ.Det slås också fast att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan endemokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. Attdenna identitetsbeskrivning är beslutad i samförstånd med Svenska kyrkan har framgåttsåväl i samband med det utredningsarbete som genomfördes inför reformen som avkyrkomötets yttranden.Lagen om Svenska kyrkan klargör också församlingens ställning som den lokala enheteninom Svenska kyrkan och dess viktigaste uppgifter, stiftets ställning som den regionalaenheten med uppgift att främja och ha tillsyn över församlingslivet, samt kyrkomötetsställning som Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Dessutom finns bestämmelserom kyrkoavgift och kostnadsfri uppbördshjälp.En offentlighetsprincip som i princip motsvarar den statliga gäller till stora delar iSvenska kyrkan. Rätten att ta del av handlingar får bara begränsas av hänsyn till skyddetför enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, Svenska kyrkans ekonomiskaintresse eller något synnerligen väsentligt intresse. Vad detta närmare innebär regleras ikyrkoordningen.Prästlönetillgångarna ska enligt lagen om Svenska kyrkan bidra till de ekonomiskaförutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas.De ska förvaltas som självständiga förmögenheter.Särskilda bestämmelser finns också beträffande kyrkans arkiv, överprövningsmöjligheternainom kyrkan och Svenska kyrkans skyldighet att lämna uppgifter till det registersom regleras i lag om trossamfund.Också till denna lag återkommer jag många gånger i fortsättningen.BegravningslagenBegravningslagen gäller begravningsverksamheten. Med detta menas åtgärder som harett direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna, däremotinte begravningsgudstjänsterna och den själavård som är kopplad till en begravning.Begravningsverksamheten regleras i begravningslagen.Det lokala ansvaret för begravningsverksamheten har huvudmannen för denna verksamhet,i det helt övervägande antalet fall en församling eller kyrklig samfällighet inomSvenska kyrkan.

Sida | 59Regeringen kan också besluta att en kommun ska vara huvudman. Detta gäller i Stockholmoch Tranås. I Stockholm har kommunen sedan 1886 haft ansvaret för den störstadelen av begravningsverksamheten.Den som är huvudman för begravningsverksamheten har också en skyldighet att svaraför begravningsplatser för icke kristnatrosbekännare.Begravningsverksamheten finansierasgenom en särskild begravningsavgift. Avgiften,som är proportionell, ingår för demsom tillhör Svenska kyrkan i kyrkoavgiftenoch fastställs av den kyrkliga huvudmannen.För dem som inte tillhör Svenskakyrkan fastställs begravningsavgiften avKammarkollegiet efter förslag från denkyrkliga huvudmannen.I begravningsavgiften ingår gravplatsunder 25 år, gravsättning, vissa transporter,kremering, lokal för förvaring ochvisning av stoftet samt lokal för begravningsceremoni(vid behov utan religiösasymboler). Samma tjänster ska tillhandahållasnär en dödfödd gravsätts, kremeraseller bereds gravplats.Begravningslagen säger också att det ärkommunen som ska svara för begravningenom det inte finns någon som ärberedd att ta detta ansvar. Däremot ärskötseln av själva gravplatsen ett ansvarför gravrättsinnehavaren.Huvudmannen ska medla vid tvistermellan de anhöriga. Om medlingen inteBegravningsavgiften 2011Begravningsavgiften skiftar starktöver landet. Den genomsnittliga begravningsavgiftenär 2011 24 öre perskattekrona, alltså 0,24 procent avden kommunalt beskattningsbarainkomsten. Den lägsta begravningsavgiften,0,07 procent, har Stockholmskommun. Bland Svenska kyrkansförsamlingar har Danderyds församlingden lägsta begravningsavgiftenmed 0,08 procent och den högsta,0,775 procent, har Silleruds församlingi Värmland. Det finns flera förklaringartill skillnaderna. Dels kan enstörre församling och begravningshuvudmanofta samordna personal ochmaskinpark på ett sätt som sänkerkostnaderna, dels har städernas – inteminst storstädernas – invånare oftahögre inkomster och högre skattekraft.Också åldersstrukturen påverkarbegravningskostnaderna.lyckas överlämnas ärendet till länsstyrelsen för avgörande. Länsstyrelsens beslut kanöverklagas hos allmän förvaltningsdomstol.Stoft och aska bara får gravsättas på begravningsplats om inte länsstyrelsen gett tillåtelsetill gravsättning på annan plats. Stoft och aska får inte flyttas om det inte finns särskildaskäl. Om detta beslutar huvudmannen, men beslutet kan överklagas hos allmänförvaltningsdomstol.Clearing av kostnaderna sker mellan huvudmännen om den avlidne begravs genomnågon annan huvudmans försorg än den där den avlidne var folkbokförd. Clearingtaxanbeslutas av Kammarkollegiet. Samma system tillämpas inom Svenska kyrkan beträffandekostnader som hör samman med begravningsgudstjänsten.Enskilda begravningsplatser får bara anordnas om det finns särskilda skäl och bara avstiftelser och trossamfund. Tillstånd ges av länsstyrelsen.Länsstyrelsen har ansvaret för tillsyn av hur begravningsverksamheten sköts. Sedan2000 finns begravningsombud som utses av länsstyrelsen. Begravningsombudensfrämsta uppgift är att bevaka deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan.

Sida | 60KulturminneslagenFörlorade kyrkligapengar…Sedan 2009 är ersättningen 460miljoner kronor, vilket är det beloppsom 1996 – i dåvarande penningvärde!– bedömdes varaSvenska kyrkans merkostnader.Statens ersättning till kyrkan börjadeinte betalas ut förrän två årefter övertagandet. Från 50 miljoner2002 nådde inte ersättningennivån 460 miljoner kronor förrän2009, vilket också ledde till enekonomisk urholkning. För församlingarnahar ändå ersättningenvarit betydelsefull. Det genomsnittligabidrag som har betalatsut har varit närmare 50 procent avde totala kostnaderna för de projektsom beviljats ersättning.Svenska kyrkan har en stor kulturskatt. De viktigaste kulturklenoderna finns bland kyrkobyggnadernaoch deras inventarier och på kyrkogårdarna. Kraven på Svenska kyrkanatt sköta kyrkor och andra viktiga kulturminnen är omfattande och krävande. De finnsfastlagda i kulturminneslagens fjärde kapitel, som handlar om kyrkobyggnader, kyrkotomter,kyrkliga inventarier och begravningsplatser (sammantaget kallade kyrkliga kulturminnen).De kyrkor som omfattas av kulturminneslagen är de som invigts för Svenska kyrkansgudstjänst före den i januari 2000 och som då ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan.Kyrkobyggnader, kyrkotomter ochbegravningsplatser ska enligt kulturminneslagenvårdas och underhållasså att deras kulturhistoriska värdeinte minskas.Om de är från tiden till och med1939 får de inte ändras på något väsentligtsätt utan tillstånd från länsstyrelsen.Riksantikvarieämbetet kanockså besluta om att samma reglerska gälla för kyrkobyggnader, kyrkotomteroch begravningsplatser fråntiden efter 1939.Inventarier ska förvaras och vårdasväl. Enligt kulturminneslagen ska tvåpersoner ha ett särskilt ansvar förkyrkobyggnadens, kyrkotomtens ochbegravningsplatsens inventarier. Detska också finnas en förteckning överinventarier och stiftet ska minst vartsjätte år kontrollera att alla föremålfinns kvar. Samma kontroll ska skevid byte av någon av de två som gettsdet särskilda ansvar som nyssnämnts.Länsstyrelsens tillstånd krävs för att sälja inventarier som finns på förteckningen ochför att reparera eller ändra dem eller flytta dem från den plats där de sedan gammalt hörhemma.Länsstyrelsens och Riksantikvarieämbetets beslut överklagas normalt hos allmän förvaltningsdomstol.Enligt kulturminneslagen har Svenska kyrkan rätt till viss ersättning av staten för kulturhistorisktmotiverade kostnader i samband med vård och underhåll av de kyrkligakulturminnena, så kallad kyrkoantikvarisk ersättning. Lagen säger att den ska fördelasav Svenska kyrkan . Den kyrkoantikvariska ersättningens storlek framgår inte av lagenutan fastställs för varje budgetår av riksdagen. Hittills har emellertid besluten omfattatflera år.Kulturminnesvården sköts alltså i samverkan mellan Svenska kyrkan och de kulturvårdandemyndigheterna. I kulturminneslagen sägs till och med att alla bär ansvaret för

Sida | 61vården av kulturmiljön. Det finns två olika bidragstyper som kan användas i vården avkyrkobyggnaderna, kyrkogården och de kyrkliga inventarierna.Det ena är den kyrkoantikvariska ersättningen. Den betalas av staten till Svenska kyrkanoch fördelas mellan stiften av kyrkostyrelsen. Församlingarna kan sedan söka bidraghos stiftsstyrelsen. Den kyrkoantikvariska ersättningen kompenserar kyrkan för demerkostnader som vården av de historiskt värdefulla kyrkobyggnaderna, inventariernaoch kyrkogårdarna innebär. Kyrkans rätt till denna ersättning är lagstadgad.Vården av kyrkobyggnader, kyrkogårdar och inventarier är ofta komplicerad och fordrarexpertkunskaper. Sådan expertis finns hos Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsernaoch länsmuseerna. Vissa stift har också stiftsantikvarier.Andra lagarRegistrerade trossamfund ska i likhet med ideella föreningar ha en begränsad skattskyldighet.Detta gäller i fråga om inkomst- och mervärdesskatt för Svenska kyrkans delbåde trossamfundet i stort och dess stift, församlingar och samfälligheter. Ett registrerattrossamfund ska inte heller betala fastighetsskatt för en byggnad eller en tomt som tillövervägande del används i verksamheten.Lagen om offentlig upphandling gällde tidigare för Svenska kyrkan i fråga om begravningsverksamheten,men inte i övrigt. Sedan 2007 omfattas Svenska kyrkan inte alls avdenna lag, men de statliga bestämmelserna kan vara vägledande då kyrkoordningensbestämmelser om upphandling tillämpas.Givetvis gäller den generellt verkande lagstiftningen i övrigt Svenska kyrkan. Någraexempel: Som arbetsgivare ska man känna till och följa till exempel medbestämmandelagen(MBL), lagen om anställningsskydd (LAS) och arbetsmiljölagen. Det finns också generell lagstiftning som rör den ekonomiska förvaltningen, till exempelden omfattande skattelagstiftningen, bokföringslagen, revisionslagen ochårsredovisningslagen Som fastighetsägare har man att följa till exempel plan- och bygglagen (PBL), denfastighetsrättsliga lagstiftningen och hyreslagen. Det stora antalet kyrkliga stiftelser gör stiftelselagstiftningen viktig. Ord, musik, konst och film används i en mycket stor omfattning, vilket regleras iden upphovsrättsliga lagstiftningen.Om konflikter uppstår mellan kyrkoordningen och lagstiftningen gäller lagstiftningen,men det har varit en självklar utgångspunkt vid utformningen av kyrkoordningen attdess regler skall rymmas inom den svenska lagstiftningens ramar.Kyrkliga ärenden i statliga myndigheterSvenska kyrkan har relationer av något slag med snart sagt hela det svenska samhällsmaskineriet.Numera finns det ett fåtal större frågor om trossamfunden som behandlas av regeringoch riksdag.

Sida | 62Riksdagen stiftar lag. Likaså bär riksdagen ansvaret för beslut om statsbudgeten. Detvå utskott i riksdagen som oftast kommer i kontakt med trossamfunden är konstitutions-och kulturutskotten.Propositioner till riksdagen utarbetas under regeringens ledning i Regeringskansliet.Ansvaret inom regeringen för frågor som direkt berör trossamfunden ligger i Socialdepartementethos ett av statsråden där. Kyrkofrågorna tillhör de frågor som vid regeringsbildningaroch ombildningar numerakan placeras på ett departement eller ettEn vandring mellandepartementenI mer än hundra år låg dessafrågor i Ecklesiastikdepartementet,därefter har de funnitsi Utbildnings-, Kommun-, CivilochKulturdepartementen – föratt nu ligga i Socialdepartementet.statsråd mer av hänsyn till personligtintresse än departementstillhörighet.Den kyrkliga kulturminnesvården fallerpå Kulturdepartementet. Utrikesdepartementethar ansvar för internationelltutvecklingssamarbete, där trossamfundentillhör de större biståndsorganisationerna.Justitiedepartementet hanterargrundlagsfrågor, men också särskild lagstiftningav intresse, till exempel i frågaom tystnadsplikt, offentlighet och sekretesssamt vigselrätt. Finansdepartementetdeltar i beredningen av alla ärenden somhar ekonomiska konsekvenser, till exempeli samband med statsbudgeten. Där finns också skattelagstiftning, frågor om avgiftsuppbördoch folkbokföring.Vad gäller de centrala statliga myndigheterna har även efter stat-kyrkareformenKammarkollegiet uppgifter som rör trossamfunden. Det kan till exempel gälla stiftelsefrågor,ändrad användning av församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfondereller rätten till andel i avkastningen av prästlönetillgångar. Kammarkollegietansvarar också för beslut om begravningsavgift för dem som inte tillhör Svenskakyrkan och för registrering av trossamfund. Kammarkollegiet förordnar också vigselförrättare.Finns det någon ”kyrkomyndighet” under regeringen så är det närmast Kammarkollegiet,landets äldsta statliga myndighet och med flest kyrkoärenden.Andra centrala verk och andra myndigheter som har särskilt starka beröringspunktermed Svenska kyrkan är Riksantikvarieämbetet (RAÄ) som svarar för kulturminnesvården,Sida (Swedish International Development Authority) med ansvar för internationelltutvecklingssamarbete, Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) som har det övergripandemyndighetsansvaret för trossamfundens verksamhet i kris och krig, Skatteverket meddess ansvar för uppbörden av kyrkoavgift, hindersprövning och folkbokföring samtUngdomsstyrelsen (fram till 1996 Statens ungdomsråd) med dess kontakter med ungdomsorganisationerna.Det finns också regionala och lokala statliga myndigheter som har kontakt med kyrkligafrågor. Särskilt gäller det länsstyrelserna, som svarar för uppgifter som gäller kulturminnesvårdenoch begravningsverksamheten. Lokalt finns ett samarbete mellan kommunernaoch Svenska kyrkans församlingar, även om de senare från och med 2000 inteär kyrkliga kommuner.Svenska kyrkan kan bli föremål för intresse från flera granskande och rättsvårdandeorgan, exempelvis Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (JO) i fråga om områden där

Sida | 63Svenska kyrkan utför samhällsuppgifter. På samma sätt kan Svenska kyrkan granskas avDiskrimineringsombudsmannen.Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST) intar en särställning. Den är en statligmyndighet under regeringen, men de berörda samfunden utser själva styrelsen. De factofungerar SST också som ett ekumeniskt organ. SST svarar för fördelning och förmedlingav statsbidrag, liksom för annat stöd än ekonomiskt till trossamfunden, särskilt vid nyetableringi Sverige. I uppgifterna ingår också samordning av samfundens krisberedskap,att vara en plats för dialog och att fungera som remiss- och expertorgan för trossamfunds-och religionsfrågor.SST fördelade 2010 drygt 42 miljoner kronor till trossamfunden. 6 miljoner kronorgår till teologisk utbildning och andlig vård inom sjukvården. Övriga medel fördelas mellande bidragsberättigade samfunden i förhållande till det antal personer de betjänar. Iden budgetproposition som lades fram hösten 2011 föreslog regeringen en betydandeuppräkning av detta statsbidrag.De kristna statsbidragsberättigade kyrkorna och samfunden betjänar cirka 740 000personer, de islamiska cirka 110 000 personer, och de judiska församlingarna cirka 10000 personer. »Betjänade» är en vidare definition än medlemmar. Den omfattar medlemmaroch registrerade deltagare i verksamhet som organiseras av trossamfundet.Trossamfundet svenska kyrkan får inga statsbidrag via SST, men väl Evangeliska Fosterlandsstiftelsen(EFS) och Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna Vänner (ELM-BV).För Svenska kyrkan motsvaras statsbidragen av den fria uppbördshjälpen från staten.De i särklass största bidragen från SST är organisationsbidrag (cirka 39 miljoner kronor),men samfunden kan också få lokalbidrag, etableringsbidrag och särskilda utbildningsbidrag(som sammanlagt utgör cirka 3 miljoner kronor).I tabellen har alla typer av anslag slagits samman. Siffrorna redovisar det sammanlagdastatsbidraget, som alltså genom lokal-, etablerings- och utbildningsbidragen kan skiftanågot från år till år. Kursiva siffror betyder att uppgiften är mer osäkra än övriga uppgifterom detta antal. De danska, norska och isländska kyrkorna får också anslag frånSvenska kyrkan.STATISTIKStatsbidragsberättigade trossamfund, antal betjänade och bidrag2010Källa: Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SSTTrossamfundAntalBetjänadeStatsbidrag2010, kronorAnglikanska kyrkan 3 160 177 000ELM-Bibeltrogna Vänner 3 051 202 000Estniska evangelisk-lutherska kyrkan 4 950 196 000Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan 2 048 100 000Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) 46 173 2 656 000Frälsningsarmén 14 826 1 165 000

Sida | 64Islamiska församlingar 110 000 5 854 000Judiska församlingar 8 673 529 000Metodistkyrkan i Sverige 6 259 384 000Evangeliska Frikyrkan (EFK) 49 030 2 646 000Ortodoxa och österländska kyrkor- Armeniska apostoliska kyrkan - 114 000- Bulgariska ortodoxa kyrkan 800 16 000- Eritreanska ortodoxa kyrkan 2 745 80 000- Estniska ortodoxa kyrkan - -- Etiopiska ortodoxa kyrkan 3 105 178 000- Finska ortodoxa kyrkan 1 500 63 000- Grekisk-ortodoxa kyrkan 17 500 649 000- Koptiska ortodoxa kyrkan 1 630 92 000- Makedoniska ortodoxa kyrkan 6 000 334 000- Rumänska ortodoxa kyrkan 5 755 327 000- Ryska ortodoxa kyrkan 1 500 122 000- Serbiska ortodoxa kyrkan 26 343 3 316 000- Svenska ortodoxa prosteriet 2 157 117 000- Syrisk-ortodoxa kyrkan 42 212 1 848 000- Österns assyriska kyrka 5 951 280 000Pingströrelsen 118 266 7 026 000Romersk-katolska kyrkan 93 642 4 158 000Sjundedagsadventisterna 3 922 267 000Svenska Alliansmissionen (SAM) 22 427 1 315 000Svenska Baptistsamfundet 29 910 1 586 000Svenska Missionskyrkan 109 458 8 679 000Gemensamma församlingar 229 000Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd 6 173 246 000Ungerska protestantiska kyrkan 5 379 199 000Danska kyrkan - 45 000Norska kyrkan - 435 000Isländska kyrkan - 20 000Totalt till samfunden 754 525 42 080 000Teologiska institutioner 1 200 000Andlig vård inom sjukvården 5 150 000Summa statsbidrag 2010 48 430 000Kyrkoordning för Svenska kyrkanSvenska kyrkans ”lagbok”Svenska kyrkans kyrkoordning, ”kyrkans lagbok”, innehåller det mesta av Svenska kyrkansregelverk. Kyrkoordningen kom till i samband med millennieskiftets stat-

Sida | 65kyrkareform och trädde alltså i kraft den 1 januari 2000. Detta beslut föregicks av ettomfattande utredningsarbete.Kyrkoordningen övertog till stor del 1992 års kyrkolags roll. Redan då lagen utarbetadesfanns inom Kyrkolagsutredningen en ambition att utforma den på ett sådant sätt attSvenska kyrkan, om kyrkomötet såönskade, i vissa delar skulle kunnaanvända sig av lagens formuleringar.Så skedde också.Samma tanke fanns, i det fallet meruttalat, då det nya utjämningssystemetarbetades fram.Det finns två slag av text i kyrkoordningen,dels inledningar till avdelningaroch kapitel, dels själva regelverketsom är de i avdelningar, kapitel ochparagrafer fastlagda bestämmelserna.Den rättsliga skillnaden mellan dessatexter beskrivs i den introduktion somfinns i den utgåva av kyrkoordningensom också innehåller kommentarer.Inledningstexterna ger en bakgrund till bestämmelserna för att underlätta förståelsen avdet omfattande regelverket. De är också auktoritativa uttryck för Svenska kyrkan hållningi en rad viktiga teologiska frågor, men beslut fattas och prövas med bestämmelserna(uttryckta i paragrafer) som grund.Självfallet ska både de teologiskt övervägda inledningstexterna och de traditionellt juridisktformuleringarna i kyrkoordningens paragrafer ”vara uttryck för vad kyrkan tror,bekänner och lär”, som det står i introduktionen.Beslutsprövning och överklagandeMöjligheten att få ett beslut om utlämnande av kyrkans handlingar prövat är föreskriveni lag. I övrigt överlåter lagen till Svenska kyrkan att ange omfattning och utformning avöverklagandemöjligheterna. Dessa framgår av kyrkoordningen.Första instans är oftast stiftets domkapitel. Med hänsyn till detta är det obligatorisktatt i domkapitlet ha en ledamot som är jurist och dessutom är eller har varit domare.Det finns också tre av kyrkomötet valda nämnder som inte i något avseende är underställdakyrkostyrelsen eller något annat organ under kyrkomötet: Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar ska pröva frågan om biskopars behörighetatt utöva kyrkans vigningstjänst. Ärenden kan tas upp efter en anmälan ellerpå initiativ av nämnden själv. Dessutom ska nämnden göra en behörighetsprövningi samband med biskopsval.Kyrkoordningensuppbyggnad2011 består kyrkoordningen av 13 avdelningar,57 kapitel och 841 paragrafer.Grundläggande bestämmelser om Svenskakyrkans tro, bekännelse och lära finns iavdelning 1. Bestämmelser om Svenskakyrkans organisation och ansvarsfördelningeni organisation finns i avdelningarna2–4. Svenska kyrkans verksamhet behandlasi avdelningarna 5–13.Svenska kyrkans valprövningsnämnd ska pröva överklaganden av val, även biskopsval,i Svenska kyrkan.Svenska kyrkans överklagandenämnd ska ytterst överpröva beslut inom Svenskakyrkan.All dessa tre nämnder ska ha en ordförande som är eller har varit ordinarie domare.Därutöver ingår både innehavare av det kyrkliga ämbetet och lekmän i ansvarsnämndenför biskopar och Överklagandenämnden. I Valprövningsnämnden finns inte krav på nå-

Sida | 66gon ledamot som innehar vigningstjänst. De krav som ställs skiftar något mellan nämnderna.Det finns olika typer av överprövning i det kyrkliga regelsystemet, nämligen beslutsprövningoch överklagande. En begäran om beslutsprövning eller ett överklagande skakomma in till det organ som fattat beslutet senast tre veckor efter att den som överklagarfått del av beslutet.Det finns en mer allmän beslutsprövning, som innebär att ett prövat beslut ska upphävasom det inte kommit till i rätt ordning, om det avser något som inte är en angelägenhetför den församling, den samfällighet eller det stift där beslutet fattats, om det beslutandeorganet har överskridit sina befogenheter eller om beslutet strider mot kyrkoordningen,någon annan kyrklig bestämmelse eller någon rättsregel som Svenska kyrkanska följa. Beslutsprövning kan begäras av såväl enskilda medlemmar i Svenska kyrkansom bor i församlingen, samfälligheten eller stiftet, liksom av en församling eller samfällighet.Begäran ställs till domkapitlet. Domkapitlet kan före sitt slutliga ställningstagandebesluta att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (så kallad inhibition).Domkapitlets beslut kan överklagas hos Överklagandenämnden. Rätt att överklaga hardels den som begärt beslutsprövning, dels – om domkapitlet upphäver beslutet – deninstans som fattat det.Ett beslut kan överklagas i sak dels om det direkt framgår av kyrkoordningen att det ärmöjligt, dels om det i kollektivavtal framgår att det finns en sådan rätt. Det sker i förstainstans hos domkapitlet och vid överklagande hos Överklagandenämnden. Rätt att överklagahar normalt den som beslutet avser, men bara om beslutet har gått honom ellerhenne emot. Överklagandenämnden får besluta om inhibition. Om det beslut som fattatshar skett i en stiftsstyrelse sker överprövningen direkt hos Överklagandenämnden.Ett ärende får prövas på nytt om det finns synnerliga skäl för detta eller om det finnsgodtagbara skäl för att den som överklagar inte kunnat göra detta i tid. Frågor om omprövningprövas av Överklagandenämnden.”Rätten att ta del av kyrkanshandlingar avser var och en,oberoende av om man ärmedlem i Svenska kyrkaneller ej.”OffentlighetsprincipenEnligt lagen om Svenska kyrkan avser rätten attta del av kyrkans handlingar som redan nämntsvar och en, oberoende av om man är medlem iSvenska kyrkan eller ej. De lagregler som finnshar redovisats tidigare. De undantag som kangöras från offentlighetsprincipen anges uttömmandei kyrkoordningen:1. Uppgifter som lämnats till biskop ellerpräst i bikt eller enskild själavård och diakoni enskild själavård.2. Uppgifter inom den församlingsvårdande verksamheten, liksom inom tillsyn ochöverprövning, om en enskilds personliga förhållanden.3. Uppgifter om enskilda givare inom insamlingsverksamheten.4. Uppgifter om en anställds eller förtroendevalds personliga förhållanden. Lön, förmåneroch andra anställningsvillkor omfattas inte av sekretessen. I vissa fall gällersekretessen också uppgifter som lämnats i samband med rekrytering. Detsammagäller uppgifter som framkommit vid antagning till uppdragen som präst eller diakon.

Sida | 675. Vissa uppgifter beträffande Svenska kyrkans affärs- och samarbetspartners.6. Uppgifter om enskilda i kyrkobokföringen.7. Uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärder om syftet med åtgärden motverkasom uppgiften röjs.Beträffande punkterna 1–4 gäller att uppgifter kan röjas om det är uppenbart att det kanske utan att personen eller denne närstående lider men. I tillsyn och överprövning(punkt 2) kan uppgifter röjas om det är nödvändigt för att tillsynen eller prövningen skakunna ske eller om uppgiften tas med i ett beslut. Beträffande punkterna 5 och 6 gällersekretess om det finns någon särskild anledning att tro att den partner eller enskilde detgäller lider skada om en uppgift röjs. Till detta kommer sekretess för personal i telefonväxel,vid upphandling, vid fackliga förhandlingar, vid behandling av personuppgifteroch överföring av sekretess till Svenska kyrkan från andra myndigheter.Förbuden gäller inte i förhållande till den enskilde personen själv eller om den enskildemedger att uppgiften ska kunna uppges. Vad gäller bikt och enskild själavård är emellertidförbudet att röja uppgifter absolut och inte heller den enskilde personen själv kanmedge att uppgifter röjs. I dessa fall handlar det normalt också enbart om muntliga uppgiftersom lämnas.I övrigt gäller följande:Vissa sekretessbelagda uppgifter kan lämnas i samband med revision, tillsyn ochöverprövning. Då övergår ansvaret för sekretessen till de organ som tar emot uppgifterna.Vissa sekretessbelagda uppgifter kan lämnas till en myndighet om uppgiftsskyldighetenär lagreglerad.Uppgifter kan också lämna till en arbetstagarorganisation om uppgifts- eller informationspliktenföljer av lag eller avtal.Under bestämda förhållanden kan uppgifter också lämnas till polis- och åklagarmyndighet,socialtjänsten och hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.2011 års kyrkomöte kommer bland annat att behandla förslag till förbud att lämna utadress, telefonnummer och liknande som kan antas leda till att den enskilde eller någonnärstående till denne kan utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men omuppgiften röjs.FÖRDJUPNINGTolkning och tillämpning av kyrkoordningenVID TOLKNINGEN AV KYRKOORDNINGEN kan det ofta bli nödvändigt att gå till andra rättskällor. I deninledande text, Kyrkoordningens bakgrund och tillämpning, som finns i Kyrkoordningen för Svenskakyrkan 2010 med kommentarer och angränsande lagstiftning pekas främst tre typer av rättskällor ut:Förarbeten. Dit hör kyrkostyrelsens skrivelser till kyrkomötet och betänkandena från kyrkomötetsutskott. När kyrkoordningen uttryckligen bygger på den statliga lagstiftningen blir också förarbetenatill denna lagstiftning viktiga för tolkningen.Praxis i form av prejudikat, främst i form av beslut i Svenska kyrkans överklagandenämnd ochSvenska kyrkans valprövningsnämnd. Även här gäller att beslut i motsvarande statliga organ blir avbetydelse om kyrkoordningen uttryckligen bygger på den statliga lagstiftningen.

Sida | 68Den rättsdogmatiska litteraturen. Som möjliga rättskällor nämns här biskopsbrev, uttalanden frånbiskopsmötet och de ekumeniska överenskommelserna och deras förarbeten.Trossamfundet Svenska kyrkan, inklusive dess olika registrerade delar, ska följa bestämmelserna ikyrkoordningen. Likaså är de som är anställda och förtroendevalda på olika sätt bundna till att följakyrkoordningens bestämmelser.Däremot är inte fristående kyrkliga organisationer utanför trossamfundet Svenska kyrkan skyldigaatt följa kyrkoordningen. Stiftelser, ideella föreningar och företag har andra regler, fastlagda i lageller i egna stadgar, att följa. I vissa fall kan också en enskild person vara bunden av dessa bestämmelser,till exempel vad gäller reglerna för medlemskap, utövandet av rösträtten och rätten att fåbeslut av kyrkliga organ prövade i högre instans.VAD HÄNDER om man inte följer kyrkoordningen? Den frågan är betydligt svårare att svara på. Någonkan på det sätt som anges i kyrkoordningen begära beslutsprövning. Då kan beslutet upphävas,vilket i normalfallet respekteras av det organ som drabbats av detta. Domkapitlet kan också i sin rollsom tillsynsorgan påpeka brister i ett beslut. Överklagar ingen står beslutet normalt fast. Domkapitletsingripanden har oftast den formen att de syftar till att undvika upprepning.Förhoppningsvis reagerar väljarna i nästa val mot uppenbara brott mot kyrkoordningen. Stiftsstyrelsenkan ”straffa” den församling som brutit mot kyrkoordningen genom att inte bevilja församlingende individuella ekonomiska bidrag som utgår via det inomkyrkliga utjämningssystemet. Stiftsstyrelsenkan också lägga samman församlingen med en grannförsamling. Domkapitlet kan ta ifrån enpräst eller diakon som medvetet brutit mot kyrkoordningen rätten att utöva vigningstjänsten.Ingen av de här åtgärderna är särskilt bra. Man får helt enkelt utgå från att det finns en respekt –ett kyrkligt rättsmedvetande – som gör att man tillämpar kyrkoordningen på bästa sätt. Till det kanockså läggas att exakt samma problem finns inom den kommunala sektorn. Länge har man diskuterathur man gör med det som där kallas ”kommunalt lagtrots”. Problemet fanns dessutom i Svenskakyrkan redan för millennieskiftet, alltså på kyrkolagens tid. Det fanns inte någon större garanti då ännu för att lojaliteten skulle vara hundraprocentig.

Sida | 69Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 4Kyrkor, prästgårdaroch kyrkogårdarKyrkornaTiden fram till reformationenKyrkobyggandet i Sverige började sannolikt sent på 900-talet med enkla träkyrkor, förmodligenav den typ vi kan se i stavkyrkorna. Det kan ha funnits någon kyrka dessförinnan.Bertil Nilsson noterar i Sveriges kyrkohistoria att Hergeir, kungens hövitsman, varen av de första som döptes av Ansgar i Birka och att han sägs ha byggt en kyrka på sinegendom. Den kyrkan kan i så fall ha varit Ansgars utgångspunkt under missionsarbetet.I Lund vet man av utgrävningar att det byggdes ett tiotal stavkyrkor under 1000-talet.När Adam av Bremen på 1070-talet var i Sverige rapporterade han att det i det då danskaSkåne fanns många kyrkor, kanske 300.I Sverige finns bara en enda stavkyrka bevarad på sin ursprungliga plats. Det är denlilla Hedareds kyrka nära Borås, men den är byggd kring 1500, sannolikt på platsen förtidigare stavkyrkor. I kyrkans takstol finns en tidigare använd timmerstock som dateratstill 1100-talet. Rester från stavkyrkan i Hemse på Gotland har återfunnits och finns påHistoriska museet.I större omfattning började man bygga stenkyrkor på 1100-talet. Under de första seklenvar den romanska stilen och gotiken de förhärskande stilarna. Sveriges äldsta bevaradestenkyrka är Dalby kyrka utanför Lund, grundlagd 1060 och planerad för att ingå ien biskopsstad som aldrig blev av. I det dåtida Sverige är Herrestads kyrka i Vadstena ivart fall en av de allra äldsta. Den är daterad till cirka 1110.Den äldsta bevarade tegelkyrkan är Gumlösa kyrka, nära Vinslöv och invigd på 1190-talet. Både Lund och Vinslöv låg fram till 1600-talet i Danmark. Den äldsta helt bevaradeträkyrkan i timmer, och alltså inte en stavkyrka, är småländska Granhults kyrka, byggdkring 1220 och en av ett tiotal bevarade träkyrkor i Sverige från denna tid.

Sida | 70I de medeltida kyrkorna fanns kor och långhus, skilda åt av ett korskrank bakom vilketdet altaret från vilket mässan firades fanns. Dit hade enbart prästen tillträde. Bänkarfanns oftast bara för dem som hade svårt att stå under hela gudstjänsten. Kvinnornastod på den norra sidan och männen på södra. Större altare kunde finnas också i långhuset,på kvinnosidan för Jungfru Maria och på manssidan för kyrkans skyddshelgon. Dopfuntenstod vid dörren eftersom detodöpta barnet inte skulle föras alltförlångt in i kyrkan.MedeltidenskyrkobyggandeDe kyrkor som byggdes under medeltidenvar oftast byggda av enenskild person. Det handlar då förståsom rik storman. Andra kyrkorbyggdes ofta gemensamt av invånarnai en bygd eller i en stad. Undermedeltiden byggdes enligt Historiskamuseet sammanlagt cirka2 350 kyrkor. I dag finns ungefär1 380 av dessa medeltida kyrkorkvar i Sverige, somliga i sin ursprungligaform, somliga ombyggda,andra som ruiner.Kyrktätast var Västergötland, ettav 1100- och 1200-talets viktigastemaktcentra och med landets äldstastift, med uppemot 500 kyrkor. Vidden tiden var också antalet kyrkor iSkåne, Halland och Blekinge kring500.Under hela medeltiden byggdes idet nuvarande Sverige sammanlagtcirka 2 350 kyrkor, av vilka ungefär1 400 finns kvar i ursprunglig skepnad,ombyggda eller som ruiner.2010 ägde Svenska kyrkan 3 397kyrkor och kapell. Det motsvararknappt 2 000 medlemmar per kyrkobyggnad.I Uppland, det svenska ärkestiftetskärnområde, fanns det länge barastenkyrkor upp till Uppsalatrakten.Inte en enda stenkyrka äldre än frånmitten av 1200-talet kan påvisasnorr om Gamla Uppsala, skriverLena Liepe i Konst och visuell kultur iSverige. I hela det nuvarande Norrlandfanns bara ett 30-tal socknar(varav två i norra Norrland), i samtligafall med träkyrkor. Därefter blevkyrkobyggandet desto mer intensivten god bit in på 1300-talet. Vidsamma tid byggdes också ett stortantal kyrkor på Gotland. Visby komför en tid att vara en av de kyrktätastestäderna i Norden med ett 15-talkyrkor.Flera av klosterkyrkorna kom ocksåtill vid denna tid. Kvar finns baraett fåtal som den ursprungligen dominikanskaMariakyrkan i Sigtuna(byggd 1247-50) och de av franciskanernabyggda klosterkyrkorna iYstad (byggd under senare delen av1200-talet) och på Riddarholmen(nuvarande Riddarholmskyrkan,klar kring 1300).Från 1200-talet till 1435 pågickbygget av den största av Sverigeskyrkor, alltså Uppsala domkyrka, enkatedral byggd av tegel i en utprägladgotisk stil.Senare delen av medeltiden präglades också av att allt fler om- och tillbyggnader gjorde,inte minst i form av de många valv i olika former som slogs i kyrkorna.1500- och 1600-talenEfter reformationen minskade kyrkobyggandet, kanske på grund av de ekonomiska förhållandenamed kostnadskrävande krig och stormaktsambitioner, kanske också pågrund av att medeltidens omfattande kyrkobyggnation försett landet med tillräckligtmånga kyrkor för ett tag. Dessutom lät ju riksdagen på Gustav Vasas förslag riva flera

Sida | 71kyrkor och att konfiskera deras och klostrens ”överflödiga” egendom. Det drabbade hårtalla stift, inte minst Uppsala som vid medeltidens slut var den största markägaren i regionen.Mot den här bakgrunden är det kanske något av en ödets ironi att ett av landetsmest kända gravmonument, nämligen det över Gustav Vasa och hans två första drottningar,gjordes till Uppsala domkyrka 1570-72 av Willem Boy (1520-talet-1592).Mer positiv blev utvecklingen under Johan III som beslutade att bygga upp en del avdet fadern rivit. I Stockholm byggdes flera viktiga Klara, Jacobs och Maria Magdalenakyrkor upp igen. Det var Klara kyrka, invigd 1590, Jakobs kyrka, invigd 1643, och MariaMagdalena kyrka, invigd 1625. Den mest praktfulla av de svenska kyrkor som byggdessnart efter att reformationen slutförts fanns emellertid i Danmark, nämligen Trefaldighetskyrkani Kristianstad (byggd 1618-48).Flera kyrkobyggen från 1600-talet uttrycker de ambitioner som den framväxandestormakten Sverige hade. 1600-talets stadskyrkor hade ofta praktfulla predikstolar sommarkerade vikten av predikans – och kanske också stormaktens politiska – budskap.Gravvalven, gravkoren och epitafierna 17 blev också allt fler och större. Den kungligamakten märktes också mer. En påtaglig symbol är de båda kungsstolarna i Storkyrkan iStockholm, ritade av Nicodemus Tessin den yngre (1654-1728) och skulpterade av BurchardtPrecht (1651-1738).Mårten Snickare ger i Konst och visuell kultur i Sverige en målande bild av kyrkobyggnadernaunder den stormaktstid som också var enhetskyrkans tid i Sverige:Kyrkan under stormaktstiden var … inte endast en plats där man tillbad sin Gud utan också enplats där människor från alla sociala nivåer samlades, där samhällelig gemenskap och enhetmanifesterades och där statsmaktens påbud mötte undersåtarnas värderingar och attityder.Dessa religiösa och sociala aktiviteter ställde särskilda krav på kyrkorummet.Bland annat genom några kyrkor i Stockholm blev Jean de la Vallé (1624-96) en av introduktörernaav centralkyrkor med ett centralt kupolförsett rum omgivet av ofta fyraskepp i olika riktningar.Också i mindre städer byggdes stormaktskyrkor. Ett exempel är Askersunds landskyrka,ritad av de la Vallée. I Karlskrona byggdes Amiralitetskyrkan Ulrica Pia (invigd1685), barockens stora träkyrka och fortfarande den största träkyrkan i Sverige, möjligenritad av Erik Dahlberg (1625-1703). En typisk stormaktskyrka är också den av NicodemusTessin den äldre (1615-81) ritade Kalmar domkyrka som grundlades 1660men klar först 1703. Den begynnande storskaliga gruvnäringen och tillkomsten avbruksorter ledde också till kyrkbyggen.Man får dock inte förledas att tro att den här tidens kyrkor alla var stora och byggda isten. Utanför städerna, inte minst i skogsbygderna, byggde man fortfarande träkyrkor.1700- och 1800-talenKyrkobyggena minskade i början av 1700-talet. Landet drabbades av både det storanordiska kriget 1700-21 och pesten kring 1710. Så mycket märkligare är då Habo kyrka,”Träkatedralen vid Vättern” (färdig på 1720-talet), med ett imponerande yttre, storaläktare inne i kyrkan och färgrika, dramatiskt målade berättelser som illustrerar katekesen.För landsbygden kunde det annars byggas enklare. Den norm som kungen, Gustav III(1746-17, regent 1771-92), angav var, som Merit Laine beskriver den i Konst och visuellkultur i Sverige, ”en långhuskyrka med stora, höga fönster, uppförd av sten, in- och ut-17 Av epita´fium (grekiska), över grav. Epitafierna sattes upp i kyrkorna som minnesmärken.

Sida | 72vändigt vitkalkad, med ett stadigt klocktorn krönt av en låg huv eller lanternin”. Det senareär ett mindre, fönsterförsett torn. Så blev det också under 1700-talets slut och1800-talet.Till anhängarna av de nya kyrkorna hörde skalden, professorn och Växjöbiskopen EsaiasTegnér (1782-1846). Han menade att ljuset och luften var en positiv kontrast motkyrkornas tidigare mörker. De nya kyrkorna fick namnet ”Tegnérkyrkor”. Med tiden fickde också öknamnet ”Tegnérlador”. Deras dåliga rykte kan möjligen bero på att bygget avdem ofta åtföljdes av rivning av en medeltidskyrka, vilket inte bekymrade Tegnér särskiltmycket.Till 1800-talet hörde också Carl Georg Brunius (1792-1869) och Helgo Zettervall(1831-1907). Brunius var engagerad som arkitekt (vilket han inte var, han var professori grekiska och kyrkoherde) i mer än 20 kyrkobyggen eller restaureringar. Bland annatledde han en stor restaurering av Lunds domkyrka 1833-59. Helgo Zettervall ville medalla sina restaureringar återföra kyrkorna till den stil i vilken han menade att de en gångbyggts. Det ledde ofta till debatt, till exempel då han snart efter att företrädaren Bruniusavslutat sin restaurering av Lunds domkyrka genomförde en ny. Dômen fick genom Zettervallsina två stabila torn, ”Lunna pågar”, och Uppsala domkyrka fick, då Zettervall togsig an restaureringen där, sina höga spiror i stället för de huvar som fanns tidigare.1900-talet1900-talet präglades av befolkningstillväxten i städerna och blev ett av de stora kyrkobyggnadsseklernamed nästan 1 000 nya kyrkor.Tidigt under 1900-talet byggdes flera kyrkor som fick stor uppmärksamhet. En av demvar Kiruna kyrka, ritad av Gustaf Wickman (1858-1916) och invigd 1912. Stilmässigt ärkyrkan nationalromantisk på ett ytterst okonventionellt sätt, ”en syntes av amerikanskträarkitektur, norska stavkyrkor och timmerkåtor”, heter det i boken Att bygga ett land.Åt ett annat håll gick Carl Bergsten (1879-1935) med den jugendinspirerade Hjorthagskyrkani Stockholm (invigd 1909).Två monumentala storstadskyrkor som tog rejält med plats i stadsmiljön var Engelbrektskyrkani Stockholm med Lars Israel Wahlman (1870-1952) som arkitekt och Masthuggskyrkani Göteborg, ritad av Sigfrid Ericson (1879-1958). Båda kyrkorna, invigda1914, är högresta och ligger dessutom högt, Engelbrektskyrkan på ett berg i vad som dåvar Stockholms utkant och Masthuggskyrkan uppe på Masthuggsberget med sitt högatorn som syns från både hav och stad.En helt annan slags och ganska märkvärdig, fantasieggande kyrka är Uppenbarelsekyrkani Saltsjöbaden (1910-13), ritad av Ferdinand Boberg (1860-1946) i samverkanmed Nathan Söderblom, målaren Olle Hjortzberg (1872-1959), skulptören Carl Milles(1875-1955) och professorn i konsthistoria i Stockholm Johnny Roosval (1879–1965).Längre fram, i det ”moderna” Sverige, började kyrkorummet smältas samman medpraktiska utrymmen för olika typer av kyrklig verksamhet och församlingsexpeditioner.En ny arkitektur speglade också en förändrad teologi med altaret placerat en bit ut i koret(där prästen kunde vara vänd mot församlingen) eller som centralaltare närmarerummets mitt. Också kyrkorummet i övrigt fick en friare planering och ofta en flexibelmöblering. Den utvecklingen kom dock ännu senare. Både större moderna kyrkor,stadsdelskyrkor och småkyrkorörelsens enkla och ibland mobila kyrkobyggnader byggdes.Många framstående arkitekter knöts till 1900-talets mycket omfattande kyrkobyggande.

Sida | 73Peter Celsing (1920-74) svarade i slutet av 1950-talet de enkla och i mörkt, hårdbränttegel byggda S:t Tomas kyrka i Vällingby, Almtuna kyrka i Uppsala och Härlanda kyrka iGöteborg. De fick många efterföljare.Sigurd Lewerentz (1885–1975) tillhörde stilbildarna under 1960-talet med Markuskyrkani Björkhagen och S:t Petri kyrka i Klippan. Liksom Celsing har han använthårdbränd Helsingborgstegel som byggnadsmaterial.Rolf Bergh (1919-2005) var den ledande arkitekten inom småkyrkorörelsen, men hanritade också den originella 1950-talskyrkan S:t Botvids kyrka i Oxelösund.Ove Hidemark (1931-) har valt delvis annan väg med viss tvekan inför nya materialoch former. Med sin restaureringskunskap har han slagit vakt om ursprungliga materialoch byggnadstekniker. Han svarade för återuppbyggnaden av Katarina kyrka i Stockholm1990–95.Under 1970- och 1980-talen ritade Carl Nyrén (1917-) flera kyrkor som sökte sig bortfrån 1950- och 1960-talens tegelarkitektur, tydligast i Gottsunda kyrka i Uppsala, från1980 och till stora delar byggd i trä.Jerk Alton (1937-) har som arkitekt arbetet med ett stort antal ny- och ombyggnader,liksom återuppbyggnader. Alton har haft stor betydelse för inte minst utvecklingen avkyrkorummets utformning.Kyrkliga målningar och inventarierMedeltidenSverige har, för att vara ett land där kyrkan reformerats, en ovanligt rik skatt av medeltidaföremål. Till den kyrkliga kulturskatten hör kyrkobyggnadernas stenhuggeri- ochträarbeten, liksom väggmålerier. Där finns också altaren, korskrank, träskulpturer, textiliersamt guld- och silverföremål. Redan under tidig medeltid fanns i kyrkorna allt detsom hörde dopet och nattvarden till, men också korskrank, altartavlor, snidade träföremål,till exempel krucifix 18 och Mariabilder, järnsmide, textilskrudar och kalkmålningar.I stora delar av Europa i övrigt har de många och långvariga krigen i tätbefolkade områdenförstört en stor del av motsvarande kulturskatt. Den svenska reformationengenomfördes också, i motsats till vad som var fallet i många andra kyrkor i Europa, utanutrensning av altarskåp, altartavlor och andra konstföremål. Ofta fick också helgonbildervara kvar i kyrkorna.Men inte heller Sverige gick helt fritt från förstörelse. Vissa inventarier som var särskiltkopplade till katolicismen – exempelvis reliker 19 och relikskrin, relikvarier – försvannäven här från kyrkorna. Till det kommer som nämnts att Gustav Vasa beslagtogoch lät smälta ned många guld- och silverföremål. Som en kontrast mot detta står attförsamlingsborna, som ofta var fästa vid sin kyrkas föremål, ibland skyddade de traditionellainventarierna.Under senmedeltiden blev altarprydnaderna allt mer påkostade altarskåp. Valvslagningarnai många kyrkor ledde till att valvmålningarna hade en blomstringstid.Av medeltida textilier är inte mycket bevarat, men i Strängnäs domkyrka finns fortfarandeden i Stockholm på 1430-talet tillverkade korkåpa som bars av biskop Tomas (för-18 Av crucifi´xus (latin), korsfäst.19 Av reli´quiae (latin), kvarlevor.

Sida | 74fattaren till den frihetsvisa som inleds med Frihet är det bästa ting som sökas kan allvärldenkring, cirka 1380-1443).Under senmedeltiden verkade här bildhuggaren Adam van Düren (födelse- och dödsårär inte kända, men han verkade i Norden 1487-1532). Hans största uppdrag var i Danmark,bland annat i Köpenhamn och i Lunds domkyrka, men han har också utfört verk iLinköpings domkyrka och Storkyrkan iStockholm.Vår mest kändekyrkomålareDen mest kände av alla konstnärersom var verksamma iSverige under medeltiden ärAlbertus Pictor (cirka 1445-cirka 1507).Hans verk finns i cirka 35kyrkor, bland annat Härnevi,Härkeberga och Täby kyrkor iUppland, där målningarnaaldrig varit överkalkade, liksomi Södermanland (blandannat Lida och Floda kyrkor)och Västmanland (bland annatDingtuna och Kumla kyrkor).Albertus Pictor var ocksåpärlstickare. Tillverkningen avtextilier i Stockholm förladestill den mörka delen av året.visuell kultur i Sverige.Reformationen och 1600-taletEtt annat stort namn, även i ett europeisktperspektiv, var skulptören BerntNotke (1440-1509), som är den undersenare år ifrågasatte mästaren bakom S:tGöran och draken i Storkyrkan i Stockholm.Han verkade i Sverige 1484-96 ochhans mest kända verk är givetvis S:t Göranoch draken i Storkyrkan i Stockholm.När Gustav II Adolf talade om vilka trekonstverk i landet som han uppskattademest nämnde han S:t Göran och draken.Kungen nämnde ytterligare ett 1400-talsverk, nämligen det stora krucifixet iVadstena klosterkyrka. Det tredje var detmagnifika altarskåpet på högaltaret i Linköpingsdomkyrka, tillverkat i Nederländerna1538-54 av Maarten van Heemskerck(1498-1574) och inköpt av JohanIII 1581. van Heemskerck var ett välkäntnamn på kontinenten. ”Ett av våra viktigastebildarv från Vasatiden, ett dokumentöver fromhetsliv och estetik”, skriverHedvig Brander Jonsson i Konst ochReformationen förändrade inte kyrkorummen på det sätt man möjligen skulle kunna tro.I den meningen var den svenska reformationen konservativ i jämförelse med den lutherskareformationen i andra länder.Martin Luthers syn sammanfattas i Sveriges kyrkohistoria, del 3 av Mereth Lindgren.Bilden kunde ha pedagogisk betydelse, men han ville stävja ”dels överflödet, där mångfaldenav ceremonier och bilder hotat att skymma evangeliet, dels det vidskepliga missbruketav vissa bilder, främst träskulpturer”. Laurentius Petri tycks ha varit ännu litetförsiktigare och främst inriktad på att förklara innebörden i bilder och skulpturer förmenigheten. I hög grad kom de senmedeltida kyrkorummen att bestå oförändrade.Däremot innebar några decenniers återhållsamhet med kyrkobyggande, minskningenav antalet altare och medeltidens ivriga arbete med väggmålningar, altarprydnader ochandra konstföremål att det på många håll knappast fanns något behov av nya utsmyckningar.Dessutom lade ju kungen beslag på stora delar av kyrkornas guld och silver somgick till smältning för att betala av på kungens skulder och för att bekosta kronans verksamhet.Kyrkornas målningar fick däremot ofta vara kvar. Dels kunde de ju inte smältas

Sida | 75ned, dels kunde de användas i den religiösa pedagogiken. Senare under 1500-talet, särskiltefter Johan III:s trontillträde, återupptogs utsmyckningen av kyrkorna. En mycketproduktiv regional målare, sannolikt också skulptör, redan under tidigt 1500-tal varHaaken Gulleson (levnadsdata okända) som själv eller genom den verkstad där han arbetadeunder 1500-talets första hälft svarade för ett 50-tal verk i södra och mellerstaNorrland.Det som syntes mest var att de fasta och påkostade predikstolarna började sprida sigsom en utveckling av den ambo 20 prästen hade framför sig och att kyrkbänkar börjadeanvändas. Bakom båda sakerna ligger samma orsak, nämligen den ökade tonvikten vidOrdet, predikan. Predikstolen gav predikan en större myndighet och kyrkbänkarna varett svar på att predikningarna blev timslånga. Både altarskåpen och predikstolarna fortsatteatt utvecklas till praktfulla pjäser i än högre grad under 1600-talet.Kyrkliga skrudar behölls i Sverige även efter reformationen, men också antependier 21 ,altartäcken, bårtäcken och andra textilier användes. Skrudarna, även biskoparnas, användesdock i mindre grad än före reformationen. De skrudar som tillverkades gjordesav i Sverige tillverkade tyger eller importerade prakttyger, ibland också importeradefärdiga skrudar. De tyger som användes kunde i många fall ha använts i slottens praktfullatextilier. 1600-talstextilier finns bevarade både i kyrkor och på museer.Stormaktstiden tillförde också svenska kyrkor värdefulla guld- och silverföremål genomatt ledande personer skänkte i många fall föremål. Ett exempel är det kyrksilversom Magnus Gabriel de la Gardie (1622-1686) skänkte till S:t Jacobs kyrka i Stockholmoch som finns utställt där.1700- och 1800-talenUtvecklingen från 1600-talet fortsatte en bit in på 1700-talet. Fortfarande förekomstora målningar som berättade om Kristi liv. Vid mitten av 1700-talet tog emellertid nyklassicismenvid. Med den kom det enkla, ljusa och klassiska. Många äldre väggmålningarmålades över och en del inventarier ställdes undan. Kvar blev altarprydnad, predikstoloch orgelfasader om sådana fanns. Altarprydnaderna förändrades emellertid ochgavs ofta en annan utformning .Nyklassicismens frammarsch i kyrkorna väckte emellertid kritik. Många såg med längtanpå de äldre kyrkor som behållit sina väggmålningar och inventarier. Ganska få kyrkorhar fått behålla sin nyklassicistiska stil någorlunda orörd. En är Göteborgs domkyrka,som visserligen byggdes 1633, efter stadsbranden 1721 återuppförd och sedan ödelagdi stadsbranden 1802 och uppbyggd i större format 1804-25. I domkyrkan kan manockså se den nydanande altaruppsats, ritad 1750 av Carl Hårleman (1700-53). Den räddadesundan den andra branden.Två av 1700-talets mest uppmärksammade kyrkliga konstverk finns i Adolf Fredrikskyrka i Stockholm och är utformade av Johan Tobias Sergel (1740-1814). Det ena är denrelief, Uppståndelsen, som finns över altaret, det andra är minnesmärket över denfranske filosofen René Descartes (Cartesius, 1596-1650) i Stockholm. Sergel, den gustavianskatidens främste skulptör, var klar med relieferna 1770 respektive 1785. PehrHörberg (1746-1816) betraktas som den mest namnkunnige kyrkomålaren under dengustavianska tiden. Sin första egna altartavla gjorde han 1786, den åttiosjunde och sista1815, året innan han dog.20 Av a´mbo (latin) eller ambo´n (grekiska), upphöjt.21 Antepe´ndium (latin) av a´nte, före, och pe´ndere, hänga, ”hänga framför”. Antependiet är den textil omhänger på framsidan av altaret.

Sida | 76Det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet nyvaknade liturgiska intresset,som skulle fortsätta att utvecklas hela seklet, till ledde till behov av en utvecklad kyrkligtextilkonst. Paramentateljén på Ersta startade 1879 och Paramentikens vänner i Göteborg1883. En beställning till Handarbetets vänner i Stockholm 1882 ledde indirekt tillbildandet av företaget Licium. 221900-taletI många av det tidiga 1900-talets mest uppmärksammade kyrkobyggen deltog konstnärernaFilip Månsson (1864-1933) och Olle Hjortzberg (1872-1959), inte sällan gemensamtsom i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, Engelbrektskyrkan i Stockholm ochSundbybergs kyrka (1909-11). Månsson svarade för målningarna i Hjorthagens kyrka.Några nedslag, som liksom det som skrivits i övrigt i detta kapitel bara utgör viktigaexempel, kan också göras i den mångfald av konstnärer som deltagit i 1900-talets kyrkbyggen:Skulptören John Lundqvist (1882–1972) utformade 1936 altaruppsatsen i S:t Jacobskyrka och 1941 det mäktiga Uppståndelsemonumentet utanför Heliga Korsets kapell påSkogskyrkogården, båda i Stockholm. Bror Hjorth (1894-1968) gjorde flera uppmärksammadeoch ofta också omdebatterade kyrkliga verk med bibliska motiv. Triptyken vidaltaret i Jukkasjärvi kyrka i Norrbotten (1947-48), med motiv ur den læstadianska väckelsen,är magnifik. Han har också gjort bronsreliefer till en av portalerna på Skogskyrkogården(1939), liksom Kristusfiguren i Uppståndelsens kapell i Borås krematorium(1943-44). Sven Erixson (1899-1970), den säregne X:et, har bland annat gjort freskernaLiv-död-liv och Årstiderna i Heliga Korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm(1938-40) och gobelängen Uppståndelsen och Kristi pinas historia i Klippans kyrka(1965). En mycket personlig stil präglar också Sven Ljungbergs (1913-2010) målningaroch mosaiker i Gottsunda kyrka i Uppsala 1978-80, guldmosaiken Via Dolorosa i Ljungbykyrka 1965 och de stora (och förbisedda) målningarna av Paradiset och Golgatavandringeni Annelundskyrkan från 2002, också den i Ljungbergs hemort Ljungby. Pär Anderssons(1926-) målningar och glasfönster skiftar mellan lugn och uppseendeväckandedramatik. Hans arbeten finns i ett 30-tal kyrkor, bland annat Kumla kyrka i Närke (1971-72) samt Örnäsets kyrka (1963) och Mjölkuddens kyrka i Luleå (1969).I fråga om kyrkliga inventarier i övrigt har en rad ledande konsthantverkare utformatsakrala verk. Man kan nämna Anna-Lisa Odelqvist-Kruse (1925-2000), först knuten tillLicium och därefter konstnärlig ledare vid det av Svenska kyrkans diakonistyrelse 1910bildade företaget Libraria (numera nedlagt) och den av Märta Afzelius (1887-1961) utformadevävda bilden av Skapelsen i Linköpings domkyrka (1937) – ”ett av periodensmest monumentala sakrala konstverk”, skriver Bengt Lärkner i Konst och visuell kultur iSverige. Där finns också flera betydande silversmeder, exempelvis Wiwen Nilsson(1897-1974) och Sigurd Persson (1914-2003), som genom ett stort antal silverföremåltill kyrkor i Sverige varit banbrytande.PrästgårdarTill de kyrkliga markegendomarna och deras bakgrund återkommer jag i det kapitel sombehandlar Svenska kyrkans egendom. Här finns det anledning att peka på prästgårdarnasom har haft en stor betydelse kyrkligt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Prästgårdarhar funnits nästan sedan den kristna kyrkans begynnelse. I vart fall på 1200-talet, men22 Parament av parame´ntum (latin), prydande, begrepp för liturgiska textilier.

Sida | 77kanske redan 1100-talet, anskaffades mark och byggdes i anslutning till kyrkan hus somskulle vara prästens bostad.Att prästen alltid skulle bo i den särskilda prästgården blev en självklarhet. I prästgårdensökte man upp prästen för samtal, men där fanns också länge, inte minst på landet,pastorsexpeditionen. Otaliga ärenden – kyrkliga och andra – har genom tiderna avhandlatsi prästgården. Prästgården var den självskrivna medelpunkten för socknens liv.Normalt har prästgårdarna legat intill kyrkan och kring kyrka och prästgård har det vuxitupp en unik miljö. Många av dessa miljöer är skyddade. De äldsta bevarade prästgårdarnaär från 1600-talet. Länge kunde prästgården se ut som en vanlig bondgård. 1734kom emellertid en kunglig förordning om hur prästgårdarna skulle se ut. Den kom attstyra utvecklingen. Prästgårdarna blev i många fall ett mellanting mellan en bondgårdoch en mindre herrgård. På Kulturen i Lund kan man se en prästgård som byggts enligt1734 års regler, nämligen Västra Vrams prästgård i Gärds härad, byggd 1757.Bland de kända prästgårdsmiljöer som är i relativt orört skick och som bevarats påplats finns Skuttunge prästgård från 1700-talet och den enkla Härkeberga kaplansgårdfrån 1840-talet. Båda ligger i Uppland. I S:t Anna skärgård i Östergötland ligger Korsnäsprästgård från 1700-talet. Ekebyborna prästgård, också i Östergötland, skulle ha flyttatstill Skansen för att placeras vid Seglora kyrka, men så skedde aldrig. Andra exempel ärVäse prästgård i Värmland (tidigt 1800-tal).Redan 1910 års beslut om prästernas löner påverkade prästgårdskulturen. På mångahåll då prästernas storhushåll som inkluderade också alla de pigor och drängar som deltogi jordbruket. Direkt avgörande för prästgårdarnas öde blev konfrontationen med ettmodernt samhälle. 1987 upphörde lagtvånget att bo i prästgården. Pastoraten fick avgöraom man skulle anvisa en tjänstebostad eller inte. Syftet med förändringen var att underlättarekryteringen av präster genom en avveckling av tjänstebostadssystemet. Prästernavar inte beredda att flytta sig själva och familjen, kanske med barn i skolåldern,när de bytte arbete. Och var skulle man bo när både man och hustru var kyrkoherdareller komministrar?KyrkogårdarBegravningsplatser har funnits så länge det funnits befolkning inom det geografiska områdesom i dag utgör Sverige. Gravstenar och gravmonument av skiftande slag har ocksåfunnits under lång tid, till att börja med anonyma, sedan med initialer och namn. I taktmed kristnandet byggdes kyrkor. Begravningsplatserna placerades i anknytning till dessaefter att dessförinnan oftast ha legat nära boplatserna.Själva kyrkobyggnaden kom under medeltiden att bli begravningsplats, dels för präster,dels för kungligheter, högadel och andra som hade en sådan makt att de kunnat gynnakyrkan med donationer. Först begravdes man under kyrkogolvet, men med tidenbyggdes särskilda gravkor. Klasskillnaderna under 1600- och 1700-talen med vanligtfolk på kyrkogården och finare folk begravda i kyrkan verkade inte till kyrkogårdarnasfördel.Först under det tidiga 1800-talet kunde man se antydningar till en modern kyrkogårdsskötsel.Främst i städerna fick då också de hygieniska hänsynstagandena en ökaduppmärksamhet. Denna utveckling också en följd av befolkningstillväxten i städerna.Nya begravningsplatser utanför stadens centrum och inte heller i anslutning till någonkyrka kom till. Från Europa kom tankar på mer parkliknande kyrkogårdar. De nya tankarnautvecklades för svensk del i beslut 1805 och 1815. Begravning under kyrkogolven

Sida | 78förbjöds. Nya begravningsplatser som inte längre låg i stadens centrum och inte heller ianslutning till någon kyrka kom för Sveriges del till i början av 1800-talet med börjanibland annat Uppsala, Växjö, Lund, Borås, Helsingborg och Västerås.I Stockholm innebar tillkomsten av Norra begravningsplatsen 1827 en radikal förändring.Successivt upphörde begravningarnapå innerstadens kyrkogårdar,Kremationensom gravskickUnder 1900-talet har kremationvuxit till att bli ett allt vanligaregravskick, tidigast i södra Sverigeoch de större städerna.Kremationen passerade 197950 procent av det sammanlagdaantalet begravningar i landet.2010 kremerades 77 procentav alla avlidna. På ortermed eget krematorium liggersiffran över 80 procent, på ett15-tal orter över 90 procent.Det finns ett 70-tal krematorieri landet. Den kraftigt ökadeandelen kremationer har ocksåinneburit att kyrkogårdarnaförändrats. Urnlundar, minneslundar,askgravlundar och kolumbarierhar fått en störreomfattning. Av dem som kremerasgravsätts ungefär entredjedel i minneslund. På tvåtredjedelar av kyrkogårdarna iSverige finns det minneslundar.även om ännu i dag en och annan urnnedsättningsker där även i dag.En 1900-talsföreteelse är skogskyrkogården.Den första anlades i Karlskoga1908. Ett stort antal skogskyrkogårdarföljde under de decenniersom följde. En annan och äldre typ avskogskyrkogårdar finns också, nämligende samiska kyrkogårdarna. De anladesofta i björkskogsterräng.På många håll har under 1900-taletparkkaraktären ytterligare förstärkts isamband med utbyggnader och nybyggnader.I den mån helt nya begravningsplatserhar anlagts så har de oftastvarit friliggande och inte placeratsi anslutning till någon kyrkobyggnad.Skogskyrkogården i Stockholm, utformadav Gunnar Asplund (1885–1940) och Sigurd Lewerentz finns sedan1994 på Unescos lista över unikavärldsarv. Kyrkogården byggdes underåren 1917-40. Det unika med den är destora vyerna och samspelet mellanarkitektur, konst och naturens former.Skogskyrkogården omfattar mer än100 hektar. Där finns 100 000 gravplatseroch många av dem har använtsflera gånger. Skogskyrkogården ärSveriges till ytan näst största begravningsplats (störst är Kvibergs kyrkogård i Göteborg,men den har betydligt färre gravar). Varje år hålls på Skogskyrkogården 2 000 begravningsceremonier.Kolumbarier, ett valv där man i nischer förvarar urnor, är för Sveriges del en 1900-talsföreteelse. Kolumbariet under Gustav Vasa kyrka i Stockholm är störst i Norden ochdet första som byggdes i Sverige (1924).Det finns också ett antal enskilda gravplatser. Några kända sådana är den nuvarandekungafamiljens på 1920-talet anlagda gravplats vid Brunnsviken i Hagaparken och familjenWallenbergs gravplats vid Malmvik på Lovön. Andra begravningsplatser kan haen särskild anknytning till en verksamhet, som garnisonskyrkogårdar (och Galärvarvskyrkogårdenpå Djurgården i Stockholm), sjukhuskyrkogårdar och kolerakyrkogårdar.

Sida | 79Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 5Gudstjänsteroch övrigt församlingslivDen historiska bakgrundenFrån den romerska mässan till Svenska mässanSvenska kyrkans nuvarande gudstjänst har rötter som går tillbaka till den första kristnatiden. Urkyrkans gudstjänst utvecklades med den judiska gudstjänsten och den av Jesusinstiftade nattvarden som sina grundelement. Den medeltida romerska mässan anses havarit klar under 600-talet och spred sig mot norr. I flera delar av Europa var den dockinte fullt accepterad förrän i början av 1000-talet. Det var den romerska mässan somdärefter nådde det land som nu heter Sverige.Efter en relativt försiktig hållning med utgivning av Nya testamentet på tyska 1522och anvisningar för evangeliskt reviderad latinsk mässa 1523 och utgivning alltifrån1524 av psalmer på tyska utgav Martin Luther 1526 sin Deutsche Messe (Tysk mässa):inte bara predikan utan hela mässans språk och musik omformade med hänsyn till tyskkulturmiljö, en mässtyp som fick spridning också utanför Tyskland. Också på andra hållskapades ordningar som gjorde att mässan började firas på tyska, predikan gavs en centralplats i gudstjänsten och församlingssången blev ett viktigt pedagogiskt verktyg. Användningenav folkspråket blev en grundläggande del av reformationen.Sådana tyska mässor blev kända också i Sverige. 1531, året då Laurentius Petri vigdestill ärkebiskop, utgav brodern Olaus två skrifter om mässan, den ena med motiveringarför folkspråkig mässa, den andra tillämpningen: Den svenska mässan som hon nu hålles iStockholm. Om detta skriver Carl Henrik Martling i Liturgik – en introduktion att OlausPetri mot den romerska mässoffersläran, ställde ”sin tolkning av mässan som en förkunnelseav evangeliet om Kristi gärning och som en åminnelse av och en gemenskap medden i sakramentet närvarande Frälsaren”. I två upplagor några år senare hade den avskaladeformen fyllts ut mer och efter tio år utkom utan författarnamn Swenska Messan,

Sida | 80nu som kyrkans officiella mässordning att firas på svenska men efter behov även medinslag på latin.Vasabrödernas liturgiska striderUnder Erik XIV:s och Johan III:s tid utspelades flera liturgiska strider. Erik var i sin synpå nattvarden påverkad av de anhängare till Jean Calvin (1509-64) och Filip Melanchton(Luthers medreformator som i en del frågor stod nära Calvin) som han tillåtit att vistadesi Stockholm. De argumenterade bland annat mot uppfattningen att bröd och vin förvandladestill Kristi kropp och blod, mot elevationen 23 av bröd och vin, förekomsten avflera altare i en kyrka, förekomsten av andra skulpturer än krucifixen och användningenav mässkläder. I den akuta vinbrist som rådde i krigstider menade de, som en följd av sinnattvardssyn, att man mycket väl kunde använda vatten i stället för vin i nattvarden.Laurentius Petri förhöll sig lojal gentemot de tidigare reformationsbesluten. Det fannsuddar riktade mot såväl kalvinisternas uppfattning som den katolska hållningen. I denkonkreta frågan om vatten kunde användas i nattvarden sade riksdagens präster nej.Johan gjorde det som inte brodern gjort, nämligen godkände den kyrkoordning somutarbetats av Laurentius Petri, om än med en del ändringar, alla med en dragning motdet katolska mässfirandet. De handlade bland annat om helgdagar, liturgisk klädsel, rättenatt ha flera altare och elevationen. Det kunde Laurentius Petri och övriga biskoparacceptera.Kungens ambitioner gick emellertid längre. Hans blick var fäst på Rom och han ville,som framgått av det inledande historiska kapitlet, gå längre i det liturgiska närmandettill katolska kyrkan. I detta misslyckades han emellertid, som nämnts där, trots en vissprästerlig acceptans. Inte heller Karl IX, som ville ha en utveckling i reformert riktning,lyckades i sina avsikter.Först efter Gustav II Adolf trontillträde kunde en ny kyrkohandbok ges ut 1614, numed ordningen för både mässan och kyrkliga handlingar. En lätt reviderad upplaga medanpassning efter kyrkolagen 1686 stadfästes 1693.Från dödläge till förnyelseKraven på nya gudstjänstformer tilltog från kyrkans sida. Förslag arbetades fram i slutetav 1700-talet. Då gick emellertid de liturgiska strävandena i riktning mot en av pietismenoch upplysningen önskad förenkling, något som vare sig Gustav III eller Gustav IVAdolf kunde tänka sig. I detta dödläge blev gamla inslag kvar i gudstjänsten.En ny handbok kom inte förrän 1811. Här fanns nu med mycket som funnits i praxismen inte i kyrkohandboken, till exempel ordning för nattvardsberedelsen ‒ skriftermålet‒ och konfirmation liksom för biskopliga handlingar. Den blev dock omstridd redanfrån början för sitt teologiskt urvattnade eller missvisande språk och avskalade former.Med åren stegrades kritiken, inte minst i väckelsekretsar. Efter revisionsarbeten undernästan två decennier kunde det första kyrkomötet 1868 anta omarbetade partier tillflera delar av en restaurerad kyrkohandbok men anförde att tiden ännu inte var mogenför ytterligare steg. De kom snart nog och direkta förnyelsesträvanden kom till uttryck i1894 års kyrkohandbok. Den hade utarbetats med ett stort inflytande för biskopen iSträngnäs Uddo Lechard Ullman (1837-1930).23 Av eleva´tio (latin), lyfta upp. Syftar i liturgin på elevationen, det ögonblick då prästen höjer kalken införförsamlingen.

Sida | 81Med det missnöje som fanns på flera håll i kyrkan gentemot 1811 års handbok fannsen grogrund för en rikare liturgi, teologiskt inspirerad av den lundensiska högkyrkligheten.1894 års kyrkohandbok kom att bli startpunkten för det liturgiska intresse ochmedvetenhet som växte under hela 1900-talet och kom till uttryck också i 1942 års kyrkohandbok.Tidigare inslag i gudstjänsten, till exempel elevationen, återkom allt oftare.Om det förslag som ledde fram till 1942 års kyrkohandbok skriver Carl Henrik Martling iLiturgik – en introduktion att det ”tio år tidigare med stor sannolikhet omedelbart skulleha förkastats”.Med 1986 års kyrkohandbok förstärktes förnyelsesträvanden, bland annat genom attSvenska kyrkan fått närmare kontakter med liturgiarbete i andra kyrkor och internationelltekumeniskt arbete. Nu är kyrkohandboken åter under revision inom Svenska kyrkan.De första dokumenten i den revisionen har publicerats, nämligen Teologiska grundprinciperoch Grundordning för mässan (båda 2009).BibelöversättningarnaDen första svenska bibelöversättningen inleddes med Nya testamentet 1526 och fullföljdesmed helbibeln 1541, ofta kallad Gustav Vasas bibel. Den fick en översyn under GustavII Adolfs tid. En ny revision, med namn efter Karl XII (1682-1718, regent 1697-1718), kom ut 1703 efter påtryckningar från kungen efter att flera riksdagar utan resultatdiskuterat det förslag som lagts fram 1693 av en av tidens stora kyrkliga giganter,den blivande ärkebiskopen Eric Benzelius den äldre (1632-1709).Gustav III beslutade 1773 att tillsätta en kommission för översättning av Bibeln. Detarbetet tog sin tid. 1917 blev den nya bibelöversättningenklar. Den nu använda Bibeln innehållerutöver Gamla och Nya testamentet ocksåGamla testamentets apokryfiska skrifter. De senarehar varit omtvistade men funnits med i allasvenska bibelöversättningar utom 1917 års.Något beslut har inte fattats om att 1917 årsöversättning inte gäller. Den nuvarande översättningengavs ut 2000 och 2001. Den senareinnehåller förutom bibeltexten både noter ochparallellhänvisningar i motsats till den första utgåvan.Att de saknades i denna utgåva hängdesamman med en tidsbrist förenad med en starkönskan från många trossamfund att få ta Bibeln idess nya översättning i bruk vid millennieskiftet.PsalmbokenElakt sagt om144 års arbete…Gustav III beslutade 1773 atttillsätta en kommission föröversättning av Bibeln. Detarbetet tog sin tid. 1917 blevden nya bibelöversättningenklar. Det elakaste som sagtsom någon översättning var nogdet som sades då den ladesfram, nämligen att förslagetefter 144 års arbete var förhastatoch redan efter en dag förlegat.Psalm och sång har haft stor betydelse för denfolkliga uppfattningen om kyrka och tro. Psalmbokenhar under långa perioder varit en verkligfolkbok som läro- och andaktsbok. Den användes i husandakt, vid helgsmål, vid sjuk- ochdödsbäddar och som gåva. Också de som inte kunde läsa kunde många psalmer.De första sånghäftena kom på 1530-talet. 1536 kom den av Olaus Petri sammanställdaSwenske songer och wijsor .Beteckningen psalmbok användes först sedan Svenska mässan 1541 blivit kyrkans officiella.Med den titeln kom upplaga efter upplaga med allt fler sånger. Den första utgå-

Sida | 82van på kunglig befallning kom 1695. 1697 utgavs för första gången också utgavs en bokmed psalmernas melodier och anvisningar för ackompanjemanget. Huvuddelen av förarbetetför textutgåvan hade utförts av biskopen i Skara Jesper Svedberg, själv flitigöversättare, och bland bidragsgivarna hade den blivande ärkebiskopen Haqvin Spegelen särställning både kvantitativt och kvalitativt. Andra medarbetare var universitetsrektorni Uppsala Jacob Arrhenius (1642-1725), superintendenten i Visby Israel Kolmodin(1643-1709) samt poeten och sångaren Lasse Lucidor Johansson (1638-74). En av dem,Israel Kolmodin, har skrivit den i dag kanske mest kända psalmen, nämligen Den blomstertidnu kommer.1819 kom den ”wallinska” psalmboken, så kallad efter Johan Olof Wallin. Den följdesav en koralbok 1820 redigerad av Johan Christian Friedrich Hæffner. I psalmboksarbetetmedverkade bland andra Frans Mikael Franzén (1772-1847), sedermera biskop i Härnösand,professorn, filosofen och författaren Erik Gustaf Geijer (1783-1847), prostenJohan Åström (1767-1844) samt professorn och naturvetaren Samuel Ödmann (1750-1829). Den i särklass mest representerade med bearbetningar och original var Wallinsjälv, driven av mottot ”allom allt” ‒ varmed menades en psalmbok som innehöll allt allabehövde.Mellan Wallin och den nuvarande psalmboken ligger 1937 års psalmbok med 1939 årskoralbok 1939, som i sin tur föregicks av ett psalmbokstillägg 1921. En huvudroll i arbetetunder decennier före 1937 spelade biskopen i Karlstad J.A. Eklund och professorEmil Liedgren (1879-1963), psalmhistoriker och Wallinspecialist. Nydanande psalmförfattarei denna psalmbok medverkade bland annat Natanael Beskow (1865-1953), PaulNilsson (1866-1951) och Anders Frostenson.Den psalmbok vi nu använder är 1986 års psalmbok. Den har fått sin prägel av de under1900-talet allt starkare ekumeniska strömningarna. De 325 första psalmerna är gemensammaför merparten kyrkor och samfund i Sverige, dock inte de ortodoxa kyrkorna.Där finns också samtida samhällsfrågor, liksom psalmer som tar upp tvivel och sökande.Anders Frostensons psalmdiktning spelar en stor roll i 1986 års psalmbok mednärmare 150 originalpsalmer, översättningar och bearbetningar. Andra samtida sommedverkade var författarna Britt G. Hallqvist (1914-97), Olov Hartman (1906-82) ochBo Setterlind (1923-91). I psalmboken finns texter och musik från snart sagt alla epokeri kyrkans historia i åtskilliga länder och kulturer. Många av psalmerna i 1986 års psalmbokhar funnits med alltsedan 1695 års psalmbok och bearbetats genom årens lopp föranvändning i nya tider. Efter 1986 har Svenska kyrkan också fått tilläggshäften med ytterligarekyrkovisor.Kyrkomusikens utvecklingDen tidiga kyrkomusiken i församlingarna var den gregorianska, efter påven Gregoriusden store (540-604), vilken fortfarande spelar en viktig roll. Redan under medeltidenutvecklades den med både fler stämmor och nya musikstilar. Försångaren, som senarefick benämningen kantor 24 , och hans medhjälpare i kören 25 hade som framgått tidigareett viktigt uppdrag redan i judisk och tidig kristen liturgi. Kantorn kunde också ha någraeller många medhjälpare, kören som gett namn åt platsen där de stod i kyrkan, koret. 26Då handlade det om män och det gjorde det länge. Fram till mitten av 1700-talet dominerademanssång i kyrkan.24 Av ca´ntor (latin), sångare.25 Av cho´rus (grekiska), sång- och/eller dansgrupp.26 Av

Sida | 83Ur de medeltida traditionerna växte kyrkovisor och psalmer fram. De blev också församlingssånger,vilket reformatorerna arbetade för. Det tycks som det var först en bit inpå 1600-talet som det i större utsträckning blev så även hos oss. Det skedde samtidigtmed att orgeln började användas i större utsträckning. De äldsta fynden av orgeldelar idet nutida Sverige härrör visserligen från 1370 på Gotland, men det var först under1600-talet som man i någon nämnvärd omfattning började använda orgeln. Då fanns enoch annan orgel i kyrkorna, men så sent som vid mitten av 1800-talet hade bara hälftenav kyrkorna en orgel. Därefter blev de snabbt allt fler. Så småningom kom därför försångartjänstenatt bytas ut mot organistens. Det skedde under samma tidsperiod somkörsångsrörelsen växte fram.Liksom den allra första kyrkomusiken, den tidiga gregorianska, kom från andra delarav Europa så flödade även i fortsättningen europeisk kyrkomusik in i landet med GiovanniPierluigi Palestrina (cirka 1595-1624) och Johan Sebastian Bach (1685-1758),”den femte evangelisten”, som de kanske allra största namnen. Bach dominerar även idag den kyrkliga orgelmusiken. I stort sett alla de stora kompositörerna under flera sekel,fram till mitten av 1700-talet, skrev kyrkomusik, en del enbart och andra som en delav sin verksamhet. Den ”världsliga” musiken föddes ur kyrkomusiken.Med tiden kom svenska kompositörer av kyrkomusik. Några av de mest framträdandeunder 1600-talet finns familjen Düben, bland andra Andreas Düben den äldre (cirka1597-1662) och hans son Gustav Düben den äldre (1628-90, liksom Christian Geist (cirka1640-1711). 1700-talet mest framträdande kompositör är Johan Helmich Roman(1694-1758) och under 1800-talet Johan Christian Friedrich Haeffner (1759-1833), betydelsefullinte minst genom sin koralbok till den ”wallinska” psalmboken.Musikaliska profiler som vars kyrkomusikaliska verk inte haft så lång livslängd finnsdet gott om under 1800-talet. Exempel på det kan vara Jacob Axel Josephson (1818-80),director musices, domkyrkoorganist och grundare av Uppsala domkyrkokör – i dag mesthågkommen för några sånger för manskör. Också ecklesiastikministern och Gluntarnasupphovsman Gunnar Wennerberg (1817–1901) komponerade både oratorier och andrakyrkomusikaliska verk, vars berömmelse inte blev så långvarig.1900-talet och den tid som gått av 2000-talet har varit en livaktig kyrkomusikaliskepok, alltifrån den inledande romantiken till våra dagars moderna klanger, i samspelmed den profana musikens utveckling.Bland 1900-talets tidiga kompositörer under 1900-talet fanns romantikern Otto Ohlsson(1879-1964), professor, organist i Gustav Vasa kyrka i 48 år och med ett mycketstort antal kyrkomusikaliska verk, inte minst i form av koraler, som fortfarande lever.Bland dagens kompositörer finns Sven-David Sandström (1942-), tonsättare med enbred produktion där kyrkomusiken spelar en framträdande roll. Han har verkat somprofessor i komposition i både Sverige och USA och är i dag den mest framträdande förnyarenav kyrkomusiken. 2011 slutförde han ett stort treårigt projekt omfattande musikför ett helt kyrkoår.Giganten bland 1900-talets körledare är Eric Ericson (1918-), kyrkomusiker, körpedagog,professor med internationell ryktbarhet (och mottagare av Polarpriset). Han harspelat en banbrytande roll för körmusikens förnyelse och anlitat för uppdrag i körer ochvid utbildningar över hela världen. Till 1900-talets stora organister hör Alf Linder(1907-83), Gotthard Arnér (1913-2002) och Anders Bondeman (1937-), alla tre professoreri orgelspelning.

Sida | 84GudstjänstenFörsamlingens gudstjänstlivUtan gudstjänster finns ingen församling. Gudstjänstlivet är både grund och centrum förkyrkolivet och Svenska kyrkans gudstjänster är öppna för alla. I församlingen ska gudstjänstfiras i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensammagudstjänster. Under ett år firas drygt 430 000 gudstjänster med mer än 17 miljoner deltagare.En tredjedel av gudstjänsterna är dop, konfirmation, vigsel och begravning.Kyrkorådet och kyrkoherden har ett gemensamt ansvar för gudstjänstlivets utformningoch utveckling, liksom för att präst, kyrkomusiker, kyrkvärdar och gudstjänstfirandeförsamling tillsammans ges möjlighet att gestalta gudstjänsterna. Uppdraget är stortoch viktigt och får aldrig bli en ”one man” eller ”one woman” show.Man kan predika och leda en gudstjänst även om man inte är prästvigd, men bara omman är döpt, tillhör Svenska kyrkan och av biskopen fått rätt att göra det. 27 För dettafordras att man är under utbildning till präst eller rekommenderas av en kyrkoherde.Den som är medlem i församlingen eller är anställd i den behöver dock inte gå till biskopen.Då kan kyrkoherden ge tillstånd. Sakramentsförvaltning eller ledning av kyrkligahandlingar ingår dock aldrig i ett tillstånd att predika eller leda gudstjänst.Dop-, konfirmations-, vigsel-, begravnings- och nattvardsgudstjänst ska alltid ledas avnågon som är behörig att vara präst i Svenska kyrkan, som också är skyldig att förberedagudstjänsten genom samtal. Kyrkoherden är ansvarig för att möjlighet ges till fortsattkontakt med församlingen. Också för att ta emot bikt med total tystnadsplikt krävs attman är präst.Den som är döpt har tillträde till nattvarden. Den firas, utom vid sjukkommunion, alltidi församlingens gemenskap. Det är också möjligt att fira nattvarden ekumeniskt, alltsåtillsammans med en församling i ett annat kristet samfund. Av teologiska skäl kanman dock inte tas emot som nattvardsgäst i romersk-katolska och ortodoxa kyrkor.Svenska kyrkans nattvardsbord är däremot öppen för nattvardsgäster oberoende avtrossamfund.GudstjänstformernaGrundregeln är att det i varje församling ska firas en huvudgudstjänst alla söndagar ochkyrkliga helgdagar. Bara domkapitlet kan bevilja undantag från detta, till exempel då enförsamling vill fira sin huvudgudstjänst gemensamt med en annan församling i Svenskakyrkan eller ett annat kristet trossamfund. Huvudgudstjänst kan firas med eller utannattvard, men domkapitlet kan besluta om det minsta antal huvudgudstjänster mednattvard som ska firas i en församling under ett kyrkoår.Det finns inte några gudstjänstfria veckor i en församling, med mindre än att domkapitletgodkänt detta. Om församlingens huvudgudstjänst flyttas till en annan församlingmåste därför en annan gudstjänst firas i församlingen under veckan.En väsentlig förändring i Svenska kyrkans gudstjänstliv har skett särskilt sedan mittenav 1900-talet. Nattvardsfirande har utvecklats från att firas sällan till något allt vanligare.Nattvardsväckelsen har också påverkat kyrkohandbokens gudstjänstalternativ.De är numera högmässa och högmässogudstjänst, söndagsmässa och söndagsgudstjänst,27 Ve´nia conciona´ndi (latin), tillstånd att predika, oftast bara kallat venia. Dessa uttryck används dockinte längre i kyrkoordningen.

Sida | 85familjemässa och familjegudstjänst De gudstjänstformer som slutar med ”mässa” innehållernattvardsfirande, de som slutar med ”gudstjänst” firas utan nattvard.Dessutom finns stora möjligheter att fritt utforma temamässor och temagudstjänster,där ämnesval, åldersgrupp och uttrycksform kan styra innehållet.De kyrkliga handlingarnaLänge förtalades ”förrättningskyrkan”. I dag vet de flesta bättre. De kyrkliga handlingarnaär en fantastisk möjlighet till kontakt mellan kyrkan och dess medlemmar. Ändå händerdet alltför ofta att denna möjlighet inte fullt ut tas till vara. Det är numera för säkerhetsskull direkt föreskrivet att dop, konfirmation, vigsel och begravning skall föregås avsamtal mellan prästen som skall leda gudstjänsten och de närmast berörda; det är ingetman skall behöva be om. Dessutom har hemförsamlingens kyrkoherde ansvar för att deterbjuds möjligheter till fortsatt kontakt efter gudstjänsten.Ekonomiskt finns en clearing av kostnader mellan församlingarna. Då dop, konfirmation,vigsel eller begravning sker i en annan församling än hemförsamlingen får församlingendär gudstjänsten hålls ersättning från hemförsamlingen. Clearingbeloppen beslutasav kyrkostyrelsen.Dopet är det ena av Svenska kyrkans sakrament. Det spelar en avgörande roll för medlemskapet.2010 förrättades cirka 62 000 dop i Svenska kyrkan. Kyrkoordningen harbestämda regler beträffande församlingensdopansvar, regler som ska iakttas:Församlingen ska erbjuda dopundervisningtill dem som är bosatta i församlingenoch tillhör Svenska kyrkan. Då unga ellervuxna döps ska det alltid föregås av ensådan undervisning i Svenska kyrkans tro,bekännelse och lära.”En stärkt dopsed bidrar tillen positiv utveckling av andelenmedlemmar som konfirmeras.För dem som ärdöpta som barn stärks derashemhörighet i kyrkan.”Församlingens kyrkoherde ska innan ettbarn fyllt sex månader informera föräldrareller annan vårdnadshavare som tillhörSvenska kyrkan om dopet, liksom om bestämmelserna för medlemskap, ocherbjuda dem att låta döpa sitt barn.De som tillhör Svenska kyrkan utan att vara döpta ska året före 18-årsdagen avkyrkoherden dels informeras om dopet och medlemskapsreglerna, dels erbjudasdopundervisning och dop.Avgift får aldrig tas ut för dop.Konfirmationen är en bekräftelse av dopet och sker genom konfirmationsundervisning,deltagande i församlingens gudstjänstliv och en konfirmationsgudstjänst. Den somär döpt, tillhör Svenska kyrkan och själv begär det får konfirmeras om det, somkyrkoordningen uttrycker saken, inte finns ytterst starka skäl som hindrar det.2010 konfirmerades cirka 35 000 ungdomar och 300 vuxna. Om man får dopundervisningoch döps det år man fyller 16 år eller senare i livet betraktas man också somkonfirmerad. Svenska kyrkan hade 2010 mer än 600 vuxendop. Många ungdomar, 2010cirka 1 900, döps i samband med sin konfirmation.Någon avgift får inte tas ut för konfirmation. Om konfirmation sker i en annan församlingän gemförsamlingen träder kostnadsclearingen mellan församlingarna i kraft.

Sida | 86En stärkt dopsed bidrar till en positiv utveckling av andelen medlemmar som konfirmeras.För dem som är döpta som barn stärks deras hemhörighet i kyrkan. Dop och konfirmationstärker varandra, precis som det är avsett. Dopsedens och konfirmationensutveckling påverkar också påtagligt utvecklingen av antalet medlemmar.Den enskilda bikten eller skriftermålet spelade länge en undanskymd roll i Svenskakyrkan. Reformatorerna hade inte fäst någon större vikt vid den, även om bådekyrkoordningen 1571 och kyrkolagen 1686 talar om den. Den vanliga formen var detkollektiva skriftermålet, som i sin tur kunde föregås av enskilda själavårdssamtal. Denordningen praktiserades särskilt vid sjukkommunion. Inte heller därefter fördes bikten inågon högre grad fram som en möjlighet för den enskilde.Det är först från senare delen av 1900-talet som den enskilda bikten börjat röna ettnågot större intresse och upptäckas som en tillgång. I bikten får, heter det i kyrkoordningen,den enskilda människan ta emot Guds förlåtelse i sitt eget liv. Den biktande bekännersin synd och skuld, som kan handla om en särskild händelse, men det kan ocksåske genom en allmän syndabekännelse. Därefter ger prästen förlåtelsen på Jesu Kristiuppdrag. Före bekännelsen har normalt prästen och den biktande ett samtal.Bikten sker alltid enskilt och omfattas av en absolut tystnadsplikt.Cirka 20 000 vigslar skedde 2010 i Svenska kyrkans ordning. Cirka 160 av dessa var såkallade samkönade vigslar. Det normala vid en vigselgudstjänst är att minst en av makarnatillhör Svenska kyrkan. i kraft. Någon avgift får då inte tas ut. Om vigseln sker i enannan församling än den som de som vigs tillhör träder kostnadsclearingen i kraft. Omde som vigs inte tillhör samma församling ska den församling som kvinnan tillhör svaraför kostnaden. Om hon inte tillhör Svenska kyrkan ska den församling som mannen tillhörgöra det.Även om inte någon av de blivande makarna tillhör Svenska kyrkan kan vigsel ske iSvenska kyrkans ordning, men det fordrar att det finns särskilda skäl som motiverardetta. Då får man också ta ut avgift av dem som vigs.Har man vigts borgerligt eller på annat sätt kan man vid en särskild gudstjänst få delav kyrkans välsignelse och förbön. Det skedde vid 150 sådana gudstjänster 2010.Antalet begravningar inom Svenska kyrkan var 2010 drygt 73 000. Den kyrkliga delenav begravningen kan omfatta utfärdsbön 28 , bisättning 29 , begravningsgudstjänst (som skainnefatta överlåtelse och begravningsbön) och gravsättning. Antalet begravningar inomSvenska kyrkan var 2010 drygt 73 000.Någon avgift får inte tas ut för begravningsgudstjänsten om den avlidne tillhördeSvenska kyrkan. Om den sker i en annan församling än den avlidnes hemförsamling träderkostnadsclearingen mellan församlingarna i kraft.Själaringning (en sed som numera främst förekommer i södra Sverige och som förändratsfrån att ursprungligen ske då någon låg för döden till att i dag ske när någon dött)får ske när den som avlidit tillhörde Svenska kyrkan. Efter dödsfallet ska tacksägelse skei en församlingsgudstjänst, och ofta sker det numera under ljuständning och även klockringning.Begravningsgudstjänst får hållas också för den som inte tillhört Svenska kyrkan, menbara om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnes önskemål. Cirka 1 30028 Andakt i den dödes hem innan transport därifrån sker.29 Bisättning kan innebära en förflyttning, men också förvaring, av stoftet i väntan på begravningen.Ibland kan också möjlighet ges att en sista gång se den döde. Bön i enkel form kan ske i samband medbisättningen, vilket gör att man kommer nära begreppet utfärdsbön.

Sida | 87sådana begravningar genomfördes 2010. Om den döde inte tillhört Svenska kyrkan fåravgift tas ut, men aldrig för de uppgifter som enligt begravningslagen ingår i begravningsverksamheten.Så långt möjligt ska man följa de önskemål som uttryckts av den som avlidit. När detinte finns någon anhörig som ordnar med begravning så bör kyrkoherden verka för attbegravning sker i Svenska kyrkans ordning om den som avlidit tillhörde Svenska kyrkan.Det finns ett fenomen som tycks öka i omfattning, nämligen gravsättning utan någonsom helst ceremoni. Då det sker på den dödes egen önskan finns inte mycket att säga omdet i den akuta situationen, om så inte är fallet kan det finnas anledning att i vart fallsamtala om saken i ett pastoralt syfte.Kyrkoherdens beslut om rätt till konfirmation, vigsel och begravningsgudstjänst kan,om beslutet innebär ett nej, överklagas till domkapitlet. Kyrkoherden kan också uppdratill annan präst att fatta dessa beslut.STATISTIKAndel medlemmar, dop, konfirmationer, vigslar och begravningar i Svenskakyrkans ordning 1960 – 20101960 1970 1980 1990 2000 2010Medlemmar i % av befolkningen 97,5 (97) 30 93,9 89 82,9 70,0Döpta i % av födda 87,0 80,7 76,2 69,9 73 53,7Döpta i % av medlemmar vid årets slut - - - - - 73,3Konfirmerade av alla 15-åringar 87 80,7 64,6 63,4 43,1 32,1Konfirmerade i % av 15-åriga medlemmar - - - - 50,7 40,6Vigslar i % av alla vigslar 92,0 79.3 57,5 64 61.4 36,6Kyrkliga begravningar i % av alla begravningar 96,2 95,5 93,5 92,3 87,7 80,9I individer räknat har antalet dop per år minskat med mer än 20 000 under de senaste20 åren och antalet konfirmationer har minskat med drygt 25 000. Siffrorna för detminskade antalet kyrkliga vigslar och begravning är mindre.Andra gudstjänsterDet finns också vignings-, sändnings- och mottagnings- och invigningsgudstjänster: Biskopsvigning sker i Uppsala domkyrka och leds normalt av ärkebiskopen. Är ärkebiskopenförhindrad, eller om en blivande ärkebiskop inte redan är vigd till biskop,leds vigningen av den äldste i tjänst varande biskopen. Präst- och diakonvigningleds normalt av stiftets biskop och sker i stiftets domkyrka. En sändningsgudstjänst kan hållas då en medarbetare eller församlingsbo sändstill tjänst utomlands eller till ett annat uppdrag som motiverar det. Ofta sker gemensammasändningsgudstjänster för till exempel medarbetare i Svenska kyrkansinternationella verksamhet eller Svenska kyrkan i utlandet vars tjänstgöring liggernära i framtiden.30 Uppgifter om antal medlemmar saknas. Uppskattad andel.

Sida | 88 En mottagningsgudstjänst bör hållas så nära tillträdesdagen för den som tas emotsom möjligt. En ny biskop ska tas emot i en gudstjänst i stiftets domkyrka. En kyrkoherdeska tas emot i en för pastoratet gemensam gudstjänst. Nya medarbetare,förtroendevalda och ibland frivilliga medarbetare i övrigt bör tas emot av församlingeni en huvudgudstjänst. Invigningsgudstjänst sker då ett nytt kyrkorum eller en begravningsplats för demsom tillhör Svenska kyrkan tas i bruk. Också då ett kyrkorum tas ur bruk ska detske genom en gudstjänst.Gudstjänstlivets utvecklingDet har gått kort tid, bara drygt tio år millennieskiftet. Ändå finns det flera viktiga iakttagelserman kan göra:Det totala antalet gudstjänstbesök per år har minskat, vilket bland annat hängersamman med det minskande medlemsantalet.Antalet huvudgudstjänster per år har minskat, men antalet huvudgudstjänsterper församling har ökat på grund av sammanslagningar av församlingar. Antaletbesökare vid huvudgudstjänsterna har minskat.Andelen huvudgudstjänster med respektive utan nattvardsfirande har förändratstill en stark dominans för huvudgudstjänster med nattvard.Familjegudstjänster och familjemässor är välbesökta, men sker inte ofta nog föratt nämnvärt påverka totalsiffrorna. Också musikgudstjänsterna fortsätter attvara välbesökta.Antalet andra gudstjänster än huvudgudstjänster per år har också minskat, men imindre grad än huvudgudstjänsterna.Antalet kyrkliga handlingar har varit förhållandevis stabilt. Antalet besökare harminskat något.Antalet sön- och helgdagar då huvudgudstjänst inte firats i en församling harminskat kraftigt och antalet huvudgudstjänster per församling har ökat.STATISTIKGudstjänstfirandet i Svenska kyrkans församlingar 2000 och 2010Källa: Svenska kyrkans statistikdatabas (avrundade tal)2000 2010Antal huvudgudstjänster 127 000 100 000Besök vid huvudgudstjänster 6,7 miljoner 4,6 miljonerAntal andra gudstjänster 213 000 201 000Besök vid andra gudstjänster 8,8 miljoner 6,9 miljonerAntal kyrkliga handlingar 136 000 133 000Besök vid kyrkliga handlingar 6,1 miljoner 5,7 miljonerAntal kommunioner 2,6 miljoner 2,7 miljoner

Sida | 89Skillnaderna är stora mellan olika delar av landet, liksom skillnaderna mellan stad ochland. I en del avseenden har dock skillnaderna minskat. Sekulariserade regioner – tillexempel Mälardalen och storstäderna – minskar mindre i fråga om gudstjänstdeltagandeän kyrksamma regioner – som till exempel Småland och Västergötland.Församlingsliv och verksamhet i övrigtFörsamlingens grundläggande uppgift är som nämns många gånger i den här boken attfira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det är inte fyraseparata uppgifter. De går in i varandra. Därför står det i kyrkoordningen ”uppgift”, inte”uppgifter”. Ibland kan man skilja på de olika delarna av uppgiften, men ibland är dettaomöjligt som kommer att framgå. Gudstjänstlivet, som nyss behandlats utförligt, griperpå många sätt in i övriga delar av den grundläggande uppgifter, liksom ofta omfattargudstjänstfirande.Konfirmandundervisningen är en viktig del av församlingens undervisning. Konfirmationssedensutveckling har nyss beskrivits. Undervisningen i församlingen tar sig ocksåmånga olika uttryck. Den kan omfatta allt från enskilda samtal om trons mysterier tillseminarier i kyrka och församlingshem, från samtal i bibelstudiegrupper till ett omfattandekulturutbud som kretsar kring de stora livsfrågorna, från föreläsningsserier omkristendomens kärna till öppet hus i kyrkan.Under senare år har antalet bibelstudiegrupper och samtalsgrupper om kristen tro legatöver 2 000 och dessutom ökat i antal. Antalet deltagare har legat kring 25 000 per år.Länge var församlingens diakoni tämligen stabil till sin utformning. Hembesök och besökpå äldreboenden, en öppen mottagning, verksamhet i församlingen för olika målgrupperoch särskilt stöd i krissituationer har länge funnits som inslag i diakonens arbete.Hela tiden finns också inslag av själavård i det diakonala arbetet.Det sker en utveckling mot ytterligare arbetsformer och områden. Inom många församlingarsker en förändring. Inte minst tycks den verksamhet som tar sikte på särskiltutsatta grupper öka. Det ekumeniska samarbetet tycks öka, liksom i de allra största städernasamarbetet över religionsgränserna. Förändringarna sker främst i de större städerna.En samtidig iakttagelse är emellertid att församlingarna inte lägger ned någotmer omfattande arbete på att bedöma de framtida behoven.De här slutsatserna kan man dra av den undersökning, Församlingsdiakoni i förändring,som gjordes 2010. Undersökningen visar att prioriterade områden är dels barn ochunga, dels äldre. Det stämmer bra med resultaten i Medlem 2010. Också medlemmarnaprioriterar dessa områden, tillsammans med stöd till dem som är socialt mest utsatta.I många församlingar finns sorgegrupper, ofta tillsammans med andra församlingaroch en tredjedel av de församlingar som undersökningen nådde har någon form av caféverksamhet,”allt från kulturcafé till café för psykiskt sköra” som det beskrivs av en församling.Några andra iakttagelser från undersökningen:Församlingsdiakonin innefattar mer arbete med äldre och utsatta än med barn ochunga. En annan skillnad är att mötet med utsatta barn ofta sker i miljöer och verksamheterutanför kyrkan, alltså uppsökande och i samverkan med andra organisationer.Aktiviteter för äldre i hög grad sker inom ramen för församlingens egenverksamhet.Familjerådgivning har en relativt låg prioritet.

Sida | 90Stöd till hemlösa ges av en femtedel av församlingarna, främst i större och medelstorastäder. Eget härbärge är mer sällsynt än annat stöd. En femtedel av församlingarna ger i någon form stöd till flyktingar.Församlingarna ger också kontantstöd till behövande, ofta med hjälp av stiftelser. Omfattningenunder ett år är svår att bedöma, men en uppskattning som gjorts är att den ärcirka 60 miljoner kronor. I kyrkostatistiken kan man notera att antalet besökare i öppengemenskapsverksamhet i församlingarna stigit i flera år och 2010 var i det närmaste tvåmiljoner.Deltagandet i församlingens öppna verksamhet har ökat betydligt. Några exempel: Öppen verksamhet för barn och unga 0–19 år har under 2000-talet ökat från 1,5till 2 miljoner. I barn- och ungdomsverksamheten finns cirka 13 000 frivilliga ochideellt arbetande ledare.Det finns flera tusen kyrkliga syföreningarna med mer än 50 000 deltagare och enverksamhet som är betydligt vidare än det låter.Antalet besökare vid öppen verksamhet med kulturellt innehåll har stigit undersenare år och 2010 passerat 1,9 miljoner och grupper med kulturell inriktning harårligen cirka 10 000 deltagare. Under 2010 visades cirka 1 500 utställningar medkulturinriktning.18 000 kyrkvisningar, som är en stor möjlighet att förmedla kunskap om också detallra innersta i kyrkan, genomfördes under 2010.Innebörden i församlingens mission är i dag bredare än tidigare. Man skilde då mellanevangelisation i Sverige och mission utanför landets gränser, främst i Tredje världensutvecklingsländer. I dag omfattar begreppet mission arbetet i Sverige och ansvaret föratt Svenska kyrkan på olika sätt bär sitt ansvar som en del av den världsvida kyrkan.Den grundläggande beskrivningen av innebörden i missionsarbetet är att det syftar tillatt, som det heter i kyrkoordningen,”människor ska komma till tro påMusiken i siffrorNågra siffror från Svenska kyrkan2010:Cirka 2 900 vuxenkörer medcirka 65 000 medlemmar.Drygt 700 ungdomskörer meddrygt 7 000 medlemmar.Cirka 2 200 barnkörer medcirka 32 000 medlemmar.Mer än 500 instrumentalensemblermed cirka 4 500 deltagare.Över 3 000 konserter med merän 500 000 besökare.Cirka 22 000 musikgudstjänstermed cirka 2 miljoner besökare.Kristus och leva i tro, en kristen gemenskapskapas och fördjupas, Gudsrike utbredas och skapelsen återupprättas”.Detta behöver inte alltid speglasi kyrkostatistiken, men en ambitionär självfallet att nå nya människormed det kristna budskapet ochstärka de redan kristna i deras tro.Missionen har alltid bestått och bestårnu av gudstjänst, undervisningoch diakoni. Den finns också som endel av församlingens kommunikationsarbete.Missionen är i dag inte heller enkelriktad,det bedrivs också ”mission iretur” genom verksamhet i församlingari Sverige av präster och andramedarbetare från Svenska kyrkansgamla ”missionsfält”.

Sida | 91Den internationella verksamhet som bedrivs med Kyrkans hus i Uppsala som bas ärSvenska kyrkans gemensamma. Den inrymdes tidigare rymdes i Svenska kyrkans mission(SKM) och Lutherhjälpen. Detta omfattande arbete är beroende av församlingarnasinsatser. I församlingarna finns därför både internationella grupper och mer än 5 000internationella ombud. Särskilt stora insatser görs lokalt i samband med de stora insamlingsperioderna,till exempel Fasteinsamlingen, den största av Svenska kyrkans insamlingar.Totalt samlades det under 2009 in 180 miljoner kronorDet finns också församlingar som gått längre i sitt internationella engagemang genomatt etablera kontakt med vänförsamlingar på samma sätt som stiften numera harett eller flera vänstift på olika håll i världen. Många församlingar tar del i Kyrkornas globalavecka, ett ekumeniskt arrangemang som genomförs varje år i november.Församlingarnas kyrkomusik är omfattande, livaktig och av ofta hög kvalitet. Den förekommeri samband med gudstjänster och annat församlingsarbete och spelar en viktigroll i ungdomsarbete, i kyrkans öppna verksamhet för vuxna och i diakonin. Den nårmånga människor genom konserter, somliga med entréavgift men många utan avgift. Defrämsta kyrkokörerna tillhör landets yppersta körelit. Den kyrkomusikaliska verksamhetenutgör en stor och viktig del av det svenska musiklivet i stort, vilket inte dessvärrerönt en rimlig uppmärksamhet i den statliga kulturpolitiken.KollekterKollekten 31 är en del av gudstjänsten, men också en viktig förutsättning för delar avverksamheten. Kollekten kan ses som en symbol för att det vi äger bara är tillfälligt ochtill låns. Kollekten kan också ses som ett uttryck för samhörigheten med andra kristna,vår omsorg om människor i nöd och vår tacksamhet mot Gud. Vid varje huvudgudstjänstska kollekt tas upp om inte särskilda skäl talar mot detta. Vid övriga församlingsgudstjänsterfår kollekt tas upp. Kollekt ska alltid tas upp till Svenska kyrkans verksamheteller annan för Svenska kyrkan angelägen verksamhet.STATISTIKKollekternas storlek 1980–2010Källa: Svenska kyrkans matrikel och statistikdatabasEnhet: miljoner kronor 1980 1990 2000 2010Årets kollekt 77 129 102 100Rikskollekt, det vill säga en kollekt som tas upp i alla landets församlingar, får tas upphögst 30 dagar varje år och beslutas av kyrkostyrelsen. Om det finns synnerliga skäl fåren riks- eller stiftskollekt flyttas till annan dag under året. Beslut om detta fattas avdomkapitlet.Stiftskollekt, det vill säga en kollekt som tas upp i alla stiftets församlingar, får tas upphögst 10 dagar varje år och på andra dagar än de då rikskollekt tas upp och beslutas avdomkapitlet.31 Av colle´ctus (latin), samling. Men ”kollektbönen” är en bön då man samlar sig, inte då man tar uppkollekten! För att förebygga missförstånd kallas bönen i evangelieboken numera ”dagens bön”.

Sida | 92Församlingskollekt beslutas av kyrkorådet, men får inte tas upp på de dagar somrikskollekt eller stiftskollekt tas upp.FÖRDJUPNINGSvenska kyrkan och samernaNÅGON EGENTLIG missionsverksamhet bland samerna kom av allt att döma inte igång under medeltidenssista århundraden. Gustaf Vasa sände ut enstaka missionärer för att omvända samerna till denkristna religionen.Den som först med större iver grep sig an missionsarbetet bland samerna var Karl IX. 1599 utfärdadehan en befallning att det skulle byggas åtminstone en kyrka i varje så kallad lappmark. 1602grundades direktionen över Lappmarkens ecklesiastikverk. Dess uppgift var att bedriva mission blandsamerna. Vid samma tid byggdes kyrkor eller kapell i Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Simojärvi ochTenoteki. Kungen förutsatte att prästerna skulle vara fast bosatta i församlingarna inom det samiskaområdet. Tidigare hade präster i angränsande socknar rest någon gång om året för att predika ochutdela sakramenten, men de ville inte permanent vistas där.UNDER 1600-talet intresserade sig Gustav II Adolf de silvertillgångarna som fanns inom det samiskaområdet. 1619 trycktes de två första böckerna på samiska, om än i svårförståeliga översättningar.De skulle hjälpa präster och lärare att sprida kristendomen bland samerna. Alla de här åtgärderna varsäkert motiverade av såväl politiska som religiösa skäl. Det fanns en vilja till expansion norrut i defortfarande oklara gränsområdena.Drottning Kristina utfärdade en kungörelse om lappmarksförsamlingar. Hon återkom till förslagetatt prästerna skulle bo i sina församlingar, vilket inte vunnit gehör. På hennes initiativ och bekostnadtrycktes 1648 Manuale Lapponicum med bland annat gudstjänstordning, den första boken på nordsamiska.Under 1600-talet kom också ABC-böcker, katekeser och andra handböcker för präster.PÅ 1720-TALET VAKNADE däremot ett mer aktivt intresse för att bedriva mission bland samer. Denpietistiska rörelsen i Sverige var en av förespråkarna för detta, men framför allt kom impulserna frånden norska så kallade lappmissionen. Från kyrkligt håll föreslogs 1719 att fler skolor skulle upprättas,att prästerna skulle lära sig samiska och att böcker borde tryckas på samiska. Kyrkan utvecklade ettsamiskt skriftspråk, det sydlapska bokspråket, ett skriftspråk som inte användes i tal men som kundeförstås av fler än som kunnat förstå de tidigare utgivna böckerna. I det nordsamiska området kundedet dock inte användas. Nya Testamentet trycktes först gången 1755, även det på det sydlapska bokspråket.1723 lades grundstenen till den nya organisation som missionen bland samerna fick under frihetstiden.1739 inrättades direktionen över Lappmarkens ecklesiastikverk. På detta sätt lades det samiskaområdet i kyrkligt och administrativt hänseende under ett särskilt nybildat ämbetsverk. Missionenbland samerna fick en organisatorisk ordning.Under 1700-talet engagerade sig också Samfundet Pro Fide et Christianismo i arbetet bland samerna.PÅ 1760-TALET ansågs förhållandena i de så kallade lappmarksförsamlingarna vara så pass bra attde regelbundna visitationerna kunde upphöra. Istället fick prästerna årligen inge en ämbetsberättelsetill direktionen i Lappmarkens ecklesiastikverk. Direktionen avvecklades 1801 och fördes över tillandra organ. En del av verksamheten gick 1835 över till Svenska missionssällskapet.Hela Bibeln trycktes för första gången 1811. Fortfarande använde man i kyrkliga sammanhang detsydlapska bokspråket. Denna utgåva hade ett sådant format att den inte kunde spridas eller ras medpå resor. Snarare fick den ligga i kyrkan.I Norrbotten och Västerbotten kallades församlingarna med ursprunglig samisk befolkning lappmarksförsamlingar,även sedan nybyggarna blivit en majoritet i dem. Allt fler flyttade in till dessa

Sida | 93församlingar och en del samer blev bofasta. Samerna blev en minoritet i de flesta församlingarna,men fortfarande hade man att ta hänsyn till behovet av samiskspråkiga gudstjänster och konfirmationsundervisningpå samiska. I Jämtland blev lappförsamlingarna en sorts bihang till de lokala församlingarna.Samerna blev medlemmar i dessa icke-territoriella lappförsamlingar. Prästerna förestoddessa församlingar utöver sina vanliga lokala församlingar. Samerna hade inget att göra med denlokala församlingen, de fick inte delta i kyrkostämmor, prästval eller andra sammanhang som rördekyrka och skola i den lokala församlingen. De hade inte ens kyrkostämma eller kyrkoråd i sina egnaförsamlingar.UNDER SLUTET AV 1800-TALET började ett rasistiskt synsätt på urbefolkningarna att växa fram iEuropa i stort och också i Sverige. På grumliga grunder gjordes forskningsexpeditioner inom det samiskaområdet begärde de hjälp av lärare och präster i urvalet av samiska familjer som skulle mätasoch fotograferas, liksom i valet av en del gravar som grävdes upp. Ofta fick de den hjälp de begärde.Trots att nya skolformer växte fram i Lappmarken blev många barn till nomadiserande samer utanundervisning. Krav restes på en skolreform. Mot detta ställdes uppfattningen att man för att hjälpasamerna att överleva måste skydda dem från civilisationen. Luleå stift förste biskop Olof Bergqvist(1862-1940) varen ivrig anhängare till den politik som byggde på att »lapp skall vara lapp«. Han varbiskop större delen av 1900-talets fyra första decennier.UNDER 1910-TALET fattades beslut om lappskolor för vilka kyrkan hade ansvaret på samma sättsom skolsystemet i övrigt. De renskötande fjällsamernas barn var tvungna att delta i den så kalladenomadundervisningen. Skogssamernas barn sattes däremot i den svenska folkskolan. De skulle blivanliga svenskar. Bara den som bedrev renskötsel på fjället och deras barn räknades officiellt som”riktiga lappar”.Beslut fattades också om att också barnen vid de fasta nomadskolorna skulle bo och äta i kåtor föratt inte få smak för att bo i vanliga hus. Först under 1930-talet fick de nomadiserade samerna ettvisst gehör för sina protester. 1940 var kåtaskolorna nedlagda. Riktiga skolhus och skolhem börjadeuppföras. Under 1950- och 1960-talen förbättrades också undervisningen.Sedan 1835 bedrevs alltså kyrkligt arbete i Lappmarken av Svenska Missionssällskapet. Dit sändeskateketer eller missionärer och missionsskolor inrättades. 1961 bytte sällskapet namn till SvenskaMissionssällskapet Kyrkan och Samerna. Sällskapet har under åren haft betydelsefulla funktionerbland annat genom anställning av ödemarksdiakoner och stöd till kyrkligt arbete bland samerna.UNDER ANDRA HÄLFTEN AV 1900-TALET inrättades fasta prästtjänster för samer, samiska konfirmandlägeranordnades, Samiska rådet i Svenska kyrkan inrättades 1996 direkt under kyrkostyrelsen.På stiftsnivå finns arbetsgrupper i Luleå, Härnösands och Stockholms stift. Samisk verksamhet finnsockså i Västerås och Göteborgs stift. Det samiska kyrkliga arbetet har gjort flera viktiga framsteg underde senaste decennierna. I Svenska kyrkan har kunskaperna om samiskt liv och samisk kyrklighetvuxit. Gudstjänstlivet har ägnats större uppmärksamhet. Årliga konfirmationsläger ordnas för samiskaungdomar.Tillgången på översättningar har blivit bättre. Nyöversättningar av Nya Testamentet gjordes 1997till nordsamiska och 2003 lulesamiska. En ny psalmbok gavs ut på nordsamiska 1996. En ny psalmbokpå lulesamiska gavs ut 2003. Markusevangeliet översattes till sydsamiska 1993. Ännu finns ingennyöversättning som omfattar hela Bibeln till någon av de samiska språkformerna. För närvarandepågår i norsk-svenskt samarbete översättning till sydsamiska av ytterligare bibeltexter som ofta användsi olika typer av gudstjänster. Översättning för och sammanställning av en nordsamisk psalmbokpågår också.

Sida | 94Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 6Församlingar och samfälligheterDen historiska bakgrundenSockenstämman formaliserades inte förrän på 1600- och 1700-talen. Detaljerade bestämmelserbeträffande sockenstämma, sexmän och kyrkoråd på landsbygden lades förstagången fast i prästerskapets privilegier 1723. 1817 och 1843 beslutades nya bestämmelserom sockenstämmor, kyrkoråd och sockennämnder. I städerna skiftade formernaför församlingarnas självstyrelse. Det förekom sockenstämmor, men de som utövadedet lokala ansvaret kunde utses på annat sätt. I vart fall efter 1843 var även städernasförsamlingar egna juridiska personer.1800-talet innebar omfattande förändringar av den förtroendevalda kyrkliga organisationen.De nya nämnderna innebar att man skiljde på kyrkliga och borgerliga angelägenheter.Sockennämnderna fick ansvaret för hälsovården och flera andra angelägenhetersom var av borgerlig karaktär. Genom 1862 års kommunalreform bildades en kommunalstämmasom svarade för alla ”gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter”som inte uttryckligen skulle hanteras av kyrkostämman, nämligen församlingensoch skolans angelägenheter. Kyrkorådet och skolrådet blev beredande och verkställandeorgan för kyrkostämman.Ytterligare förändringar skedde i början av 1900-talet, bland annat genom att skolfrågornapå vissa håll och barnavårdsärendena helt och hållet fördes över till den borgerligakommunen. Genom 1930 års lag om församlingsstyrelse fördes skol- och biblioteksfrågornaöver från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, men församlingarna kundefortfarande ha församlingsbibliotek. 1961 togs även dessa bort ur uppräkningen avförsamlingens angelägenheter i församlingsstyrelselagen. För den kyrkliga organisationenbetydde förändringarna 1930 också att alla församlingar kunde införa ett kyrkofullmäktige.Fullmäktige blev obligatoriskt i de största församlingarna.Församlingens grundläggande uppgift och ansvarEn klart utpekad uppgiftFörsamlingens grundläggande uppgift är klart och tydligt formulerad både i lagen omSvenska kyrkan och i kyrkoordningen i en enda mening, nämligen att

Sida | 95”församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisningsamt utöva diakoni och mission”:Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskapskapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingenutför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.Detta och inget annat är alltså uppdraget, kallelsen och sändningen i några ord. Alla församlingensresurser och allt arbete som bedrivs ska anknyta till den. Av detta följer attockså den nationella nivån och stiften i Svenska kyrkan ska inrikta sitt arbete på attstödja församlingarna i arbetet med just denna uppgift.Det ska finnas en huvudgudstjänst varje söndag och annan kyrklig helgdag eller åtminstoneen gudstjänst per vecka i församlingen och minst ett kyrkorum. Det ska finnasmänniskor som tar ansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd ochsom är beredda att åta sig förtroendeuppdrag, alltså förtroendevalda. Utöver dessa minimikravska stift och församlingar eftersträva en lokal indelning som gör det möjligt attbedriva en verksamhet som i största möjliga mån motsvarar de behov som finns i intebara i en församling utan också inom ett större område.En omstridd fråga är en församlings rätt attbedriva näringsverksamhet. Möjligheten finns,men bara om verksamheten har en naturlig anknytningtill församlingens grundläggande uppgift.Oklarheterna är dock många och kyrkostyrelsenförbereder en policy som ska kunna varavägledande. Församlingars rätt att driva begravningsbyråär fortfarande något oklar.Svenska kyrkans överklagandenämnd anser detinte förenligt med kyrkoordningen att bedrivadenna verksamhet. Kyrkostyrelsen anser att församlingsägda begravningsbyråer nu intebör etableras.Församlingen är också den primära enheten i den kyrkliga organisationen. Det ärframför allt i församlingen som Svenska kyrkan möter sina medlemmar och besökareoch de sin kyrka. Ansvaret omfattar den kyrkliga verksamheten för dels dem som tillhöreller bor i församlingen, dels dem som av något annat skäl vistas där, även tillfälligt. Detså kallade vistelsebegreppet i kyrkoordningen kan till exempel handla om dem som arbetareller studerar inom församlingens gränser, liksom sjuka och äldre från andra ortersom för längre tid vistas där. För många församlingar kan det också finnas skäl att drivaen ”turistkyrka” i någon form, inte minst under sommarhalvåret.Församlingen får lämna bidrag till internationell diakoni och mission, vilket betyderjust »lämna bidrag» och inte att bygga upp en egen verksamhet med till exempel egenutsänd personal. Att rätten att lämna bidrag gäller Svenska kyrkans internationellaverksamhet är naturligt. Också vänförsamlings- och vänstiftskontakter kan inrymmas.Den lokala indelningenFörsamlingsindelningen”Församlingensgrundläggande uppgift är attfira gudstjänst, bedrivaundervisning samt utövadiakoni och mission.”Svenska kyrkans indelning bygger enligt såväl lagen om Svenska kyrkan som kyrkoordningenpå territorialförsamlingsprincipen. Hela landet täcks av territoriella församlingar

Sida | 96vars områden inte någonstans överlappar varandra. Den som tillhör Svenska kyrkan hörtill den territoriella församling där man är bosatt.De enda undantagen är de som hör till någon av de fem icke-territoriella församlingarnai Svenska kyrkan, det vill säga Hovförsamlingen, de tysk- och finskspråkiga församlingarnai Stockholm och Göteborg samt Karlskrona amiralitetsförsamling.STATISTIKAntalet församlingar 1900–2011Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan samt Östlund, Jan, Faktabladkring Svenska kyrkans ekonomi1900 2000 2002 2006 2011Antal församlingar 2 553 2 517 2 225 1 837 1 456Antalet församlingar i Svenska kyrkan har alltså minskat radikalt under det senaste decenniet.Medan antalet minskade med 0,6 procent under hela 1900-talet, så minskadeantalet under 2000-talets första tio år med 40,3 procent. I många fall har förändringeninneburit att man slagit samman församlingar i ett flerförsamlingspastorat.Man kan också se utvecklingen i ett annat perspektiv som har betydelse för relationenmellan Svenska kyrkan och samhället i övrigt. Fram till 1952 omfattade borgerligakommuner och församlingar på landsbygden samma område. Arbetet med strukturfrågornablir allt svårare genom de stora geografiska skillnaderna. Det som är en god lösningi en del av Sverige är det inte i en annan.I undersökningen Medlem 2010 heter det bland annat att man utanför de stora tillväxtregionernakan komma att få en allt äldre medlemskår och färre barn och ungdomar.Samtidigt innebär segregationen att vissa församlingar växer i fråga om antalet invånaremen minskar snabbt i antal medlemmar, främst genom att en stor del av de inflyttadeär födda i andra länder. Resultatet blir fortsatt mycket arbete, men minskadeinkomster.PastoratsindelningenPastoraten har liksom församlingarna minskat i antal. Det skedde med början redan imitten av 1900-talet genom en av riksdagen beslutad pastoratsreglering.STATISTIKAntalet pastorat 1900-2011Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan och Östlund, Jan Faktabladkring Svenska kyrkans ekonomi1900 1969 2000 2010 2011Antal pastorat 1 373 1 142 1 081 911 904

Sida | 97De kyrkliga samfälligheternaEn samfällighet har det ekonomiska ansvaretför alla de ingående församlingarnasuppgifter och beslutar därför omkyrkoavgiften i hela samfälligheten. Samfällighetenär också arbetsgivare för allaanställda, har det grundläggande ansvaretför den fasta egendomen inom samfällighetenoch är huvudman för begravningsverksamheten.Det finns 35 flerpastoratssamfälligheter.Övriga samfälligheterär pastoratssamfälligheter.Av de 1 456 församlingarna samarbetade2011 960 i kyrkliga samfälligheter.Samfälligheten blir då den lägsta ekonomiskaenheten i den kyrkliga organisationen.Det finns 2011 sammanlagt 778ekonomiska enheter, det vill säga församlingarmed egen ekonomi och samfälligheter.De ekonomiska enheterna skiftar kraftigti storlek. Störst är Göteborgs kyrkligasamfällighet med 289 340 medlemmarDe krångligapastoratenPastoratet är tjänstgöringsområdetför en kyrkoherde. Därefter blir detlitet komplicerat. Pastorat med enförsamling utgör ett Enförsamlingspastorat.I en sådan behövs ingenannan organisationsnivå. Har ett pastoratflera församlingar är det ett flerförsamlingspastorat,ska församlingarnasamverka i en samfällighet. Denkallas då pastoratssamfällighet. Ocksåförsamlingar inom flera pastorat kanbilda en samfällighet. Den blir då enflerpastoratssamfällighet. Mest kompliceradblir organisationen då detfinns flerförsamlingspastorat i en flerpastoratssamfällighet.och minst Fardhems kyrkliga samfällighet på Gotland med 744 medlemmar. Medianstorlekenper ekonomisk enhet är 8 500 medlemmar.Före år 2000 fanns partiella samfälligheter, där församlingarna samverkade i en begränsadutsträckning. Partiella samfälligheter finns inte längre, så när som på en. Dettaundantag är Samfälligheten Gotlands kyrkor. I anslutning till Strukturutredningens arbetediskuteras möjligheten att återinföra de partiella samfälligheterna, men enbart förbegravningsverksamheten där det har föreslagits att en och samma begravningsavgiftska gälla inom en kommun.Ändringar i församlings-, pastorats- och samfällighetsindelningenStiftsstyrelsen beslutar om ändringar i den territoriella församlings-, pastorats- ochsamfällighetsindelningen inom stiftet. Stiftsstyrelsen ska verka för en ändamålsenligindelning. Förändringar kan också förelås av en församlingsmedlem, en berörd församlingeller samfällighet och domkapitlet.Stiftsstyrelsen får besluta att bilda en flerpastoratssamfällighet om de berörda pastoratenhar samtyckt eller om en samfällighet skulle vara »till övervägande och varaktigfördel för pastoraten». Om förhållandena förändrats kan stiftsstyrelsen också ändra ellerupplösa en flerpastoratssamfällighet. Även här gäller att frågan, förutom av stiftsstyrelsensjälv, kan tas upp av dem som är berörda.Ändringar i indelningen ska normalt träda i kraft den i januari året efter det år dåkyrkoval skett. Beslut om ändringen ska i regel ske senast ett år innan den träder i kraft.

Sida | 98Organisationen inom församling, pastorat och samfällighetKyrkofullmäktige och samfällda kyrkofullmäktigeKyrkofullmäktige eller samfällda kyrkofullmäktige ska fatta beslut i principiella ärendenoch i ärenden av större vikt. Om församlingen inte ingår i en samfällighet är det kyrkofullmäktigesom är församlingens högsta beslutande organ. Om församlingen ingår i ensamfällighet sker en arbetsfördelning mellan de två fullmäktige som då finns. Merpartenav ärendena går till samfällda kyrkofullmäktige.Det minsta antalet platser i kyrkofullmäktige och samfällda kyrkofullmäktige är 15.Därutöver finns det minimigränser satta efter antalet röstberättigade.Kyrkofullmäktiges och/eller samfällda kyrkofullmäktiges sammanträden är offentliga.Fullmäktige ska besluta i följande ärenden:1. Mål och riktlinjer för verksamheten. Bland annat beslutar fullmäktige för församlingensräkning om församlingsinstruktionen, ett ärende där också kyrkoherdenfattar ett självständigt beslut innan den utfärdas av domkapitlet. Andra övergripandeoch riktningsgivande beslut, till exempel om verksamhetsplan och långsiktigavård och underhållsplaner, kan också höra hemma på fullmäktiges bord.2. Budget, kyrkoavgift och andra viktiga ekonomiska frågor. Till de senare hör till exempelbeslut om andra avgifter än kyrkoavgiften, liksom köp och försäljning av fastegendom. I samfälligheten är det samfällda kyrkofullmäktige som beslutar i dessaärenden.3. Kyrkorådets, kyrkonämndens och andra nämnders organisation och verksamhetsformer.I varje församling, eller i samfälligheten om församlingen ingår i en sådan,ska det finnas en valnämnd med uppgift att genomföra de kyrkliga valen på kyrkansvaldag. De andra nämnder som är vanligast är fastighetsnämnd, kyrkogårdsnämndoch personalnämnd. Fullmäktige ska fatta beslut om reglemente för dessaorgan. Man brukar varna för inrättandet av en personalnämnd. Personaldimensioneringoch personalkostnader är så tunga delar av både verksamhet och budget attde bör hanteras av kyrkorådet.4. Val av ledamöter och ersättare i kyrkoråd, kyrkonämnd och andra nämnder. Det kan,men behöver inte, finnas en av fullmäktige vald valberedning. Dessa val ska görasav det nyvalda fullmäktige under valåret, senast den 31 december. De utskott kyrkorådetbehöver för sitt arbete väljs av kyrkorådet.5. Val av revisorer och revisorsersättare, vilket sker i samma ordning som i punkt 4. Ien samfällighet sker dessa val i samfällda kyrkofullmäktige.6. Grunderna för ekonomiska förmåner för förtroendevalda. I en samfällighet sker dettaval i samfällda kyrkofullmäktige.7. Årsredovisning och ansvarsfrihet. I en samfällighet fattas dessa beslut av samfälldakyrkofullmäktige.Oftast väcks ärenden i kyrkofullmäktige av kyrkorådet (eller kyrkonämnden). Om detfinns ytterligare någon nämnd kan också den väcka ett ärende. Andra som kan väckaärenden är fullmäktigeledamöterna själva genom en motion, kyrkostyrelsen och vissaandra organ på nationell nivå, stiftsstyrelsen eller någon nämnd stiftsfullmäktige tillsatt,domkapitlet och revisorerna.Några andra bestämmelser:

Sida | 99Fullmäktiges ärenden ska normalt beredas. Oftast är det kyrkorådet eller kyrkonämndensom gör detta. Kyrkorådet/kyrkonämnden ska också ges möjlighet attyttra sig över förslag från andra nämnder om sådana finns. Om ett ärende särskiltangår en församling eller ett pastorat ska församlingskyrkoråd respektive pastoratsnämndhöras. Undantagna från beredningstvånget är behandlingen av årsredovisningen,val och brådskande ärenden under vissa förutsättningar och om alla ifullmäktige är ense.Ledamöterna får ställa frågor till någon ledamot i kyrkorådet eller en nämnd. Ordförandeoch vice ordförande i församlingskyrkoråd och pastoratsnämnd har rättatt ställa frågor i samfällda fullmäktige.Kyrkoherden har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar, men inte i besluten,liksom att anteckna särskild mening till protokollet.I samfällda kyrkofullmäktige har också församlingarnas kyrkoråd och pastoratsnämndenrätt att väcka ärenden.Direktvalt kyrkorådFörsamlingar som ingår i samfälligheter kan avstå från att ha ett kyrkofullmäktige och istället ha ett direktvalt kyrkoråd, alltså ett kyrkoråd som valts av väljarna på valdagen.Det vanligaste är att den som har dennamöjlighet också utnyttjar den. Kyrkoherdenär obligatorisk ledamot även i ett direktvaltkyrkoråd.Möjlighet att direkt välja ett kyrkorådfinns därför att församlingens fullmäktigehar kvar relativt få beslut (punkterna 1, 3och 4 ovan) då samfällda kyrkofullmäktigetagit över ekonomiska och en del organisatoriskabeslut. Det direktvalda kyrkorådetfår då samma uppgifter som ett vanligt kyrkorådoch dessutom beslut om mål och riktlinjer.Kyrkorådet, kyrkonämndenoch pastoratsnämndenSåväl församlingens kyrkoråd som kyrkonämndeni en samfällighet ska ha minst sexvalda ledamöter. Kyrkoherden är självskrivenledamot, men inte valbar till ordförande.Ordförande i kyrkorådet ska utses bland devalda ledamöterna.Kyrkonämnden har i många avseendenmotsvarande roll i förhållande till samfälldakyrkofullmäktige som kyrkorådet i en församlingtill kyrkofullmäktige. En skillnad ärde noggrannare anvisningarna om sammansättningen.Varje församling ska om möjligtvara representerad i kyrkonämnden ochkyrkoherden är ledamot i en pastoratssam-Kyrkoherdensom ordförandeKyrkoherdens roll i församlingensbeslutsprocess har skiftat sedan1862 års kommunalreform. Dåbeslutades att kyrkoherden, i motsatstill vad som gällde på kommunalstämman,skulle vara självskrivenordförande i kyrkostämmanoch kyrkorådet (liksom i skolrådet).Det självskrivna ordförandeskapet ikyrkostämman togs bort genom1930 års församlingsstyrelselag. Idet nyinrättade kyrkofullmäktigevar kyrkoherden inte självskrivenordförande. Fortfarande var kyrkoherdensjälvskriven ordförande ikyrkorådet. 1961 togs det självskrivnaordförandeskapet bort.Kyrkoherden blev i stället självskrivenhetledamotskap, men medmöjlighet att väljas till ordförande.Från 2000 gäller fortfarande detsjälvskrivna ledamotskapet, menkyrkoherden är inte längre valbartill uppdraget som ordförande ikyrkorådet.

Sida | 100fällighet. I en flerpastoratssamfällighet ska kyrkoherdarna i samfälligheten välja en avdem att vara ledamot och en att vara ersättare i kyrkonämnden.Kyrkorådet är liksom kyrkonämnden dels ett beredande organ till fullmäktige, dels ettförvaltnings- och verkställighetsorgan. Den senare gruppen av ärenden ska inte tas upp ifullmäktige. Kyrkorådet och kyrkonämnden är också församlingens respektive samfällighetensstyrelse. Det betyder att ledamöterna har ett personligt juridiskt ansvar. Dekan ställas till ansvar för sitt sätt att sköta styrelseuppdraget. Detta har skett i någrauppmärksammade fall som rör arbetsmiljön. Det är då främst kyrkorådets ordförandesom kan ställas till ansvar.För att arbetet ska vara tydligt fordras arbetsordningar, reglementen och tydligt utformadedelegationsbeslut. Samtidigt ska man veta att ett delegationsbeslut inte ledertill att kyrkorådet eller kyrkonämnden lämnar ifrån sig ansvaret. Som ledamot i dessaorgan kan man ställas till ansvar för ett beslut som man inte varit med om att fatta ochkanske ännu inte ens fått vetskap om. Man ska vara noga med hur och till vem och inomvilka ramar man delegerar en beslutsrätt. Inte minst av hänsyn till detta ansvar ska delegationsbeslutalltid anmälas vid närmast kommande sammanträde.Delegation kan ske till anställda, utskott eller enskilda förtroendevalda. Med kyrkoherdenssamlade ledningsansvar bör delegationsbeslut till anställda gå till kyrkoherden,som sedan har möjlighet att vidaredelegera till annan anställd. Delegation direkt till enannan anställd kan leda till otydlighet i fråga om både ledning och ansvar. I flerpastoratssamfälligheterförhåller det sig dock annorlunda.Kyrkorådet ska:Ha omsorg om församlingslivet och gemensamt med kyrkoherden ansvara för attförsamlingens grundläggande uppgift blir utförd.Uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning.Göra de framställningar som behövs, både internt i församlingen och externt.Bereda eller yttra sig ärenden till kyrkofullmäktige och verkställa kyrkofullmäktigesbeslut.Ha tillsyn över eventuella nämnders verksamhet.Ha hand om den ekonomiska förvaltningen och själv förvalta kyrkans och församlingensegendom om detta inte ska skötas av någon annan.Verkställa kyrkofullmäktiges beslut om det inte har uppdragits åt någon annan.Välja kyrkvärdar.Fullgöra de uppgifter i övrigt som framgår av kyrkoordningen.Om församlingen med direktvalt kyrkoråd ingår i en samfällighet ska detta kyrkoråddisponera de anslag och verkställa de beslut som kyrkonämnden i samfälligheten överlämnattill kyrkorådet.Kyrkorådet i en församling som ingår i en samfällighet ska också bereda och yttra sigöver ärenden i samfällda kyrkofullmäktige som särskilt rör församlingen, vilket dockinte innebär att samfällighetens kyrkonämnd kan avstå från att bereda ärendet innandet behandlas i samfällda kyrkofullmäktige. Andra ärenden är att delta i samråd medkyrkoherden om församlingens gudstjänstplan. Också församlingskollekterna ska beslutasav kyrkorådet. Det gör man lämpligen en gång per år då man vet vilka beslut somfattats om riks- och stiftskollekter.

Sida | 101Kyrkonämnden ska inte ägna sig åt sådant som direkt ingår i församlingens grundläggandeuppgift. Kyrkonämndens uppdrag är ekonomiskt och administrativt.PastoratsnämndenPastoratsnämnden finns bara i flerpastoratssamfälligheter som innehåller flerförsamlingspastorat.Sådana finns i första hand i de större städerna. Den största flerpastoratssamfällighetenfinns i Göteborg. Pastoratsnämnden väljs genom att kyrkoråden i församlingarnainom sig väljer ledamöter. Kyrkoherden ska vara ledamot. Pastoratsnämndensvarar obligatoriskt för tillsättning av befattningar som är gemensamma för församlingarnai pastoratet, men kan också efter delegation från kyrkonämnda besluta också iandra arbetsgivarfrågor.KyrkoherdenKyrkoherden utför, med sina vigningslöften som grund, på eget ansvar sina uppgifter.Kyrkoherden ska:Leda all verksamhet i en församling respektive en pastoratssamfällighet. Kyrkoherdenär alltså chef för all personal i församlingen.Gemensamt med kyrkorådet ansvara för att församlingens grundläggande uppgiftblir utförd.Ansvara för tillsyn över all verksamhet utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära.Kyrkoherden ska inte ha någon befattningsbeskrivning. Befattningen regleras avkyrkoordningen, församlingsinstruktionen och andra bestämmelser som utfärdats medstöd av kyrkoordningen.I ett flerförsamlingspastorat med mångaförsamlingar kan det vara svårt för kyrkoherdenatt delta i sammanträdena i samtligakyrkoråd. Då kan kyrkoherden utse enannan präst i pastoratet att vara ledamot ikyrkorådet i den eller de församlingar därkyrkoherden inte själv är kyrkorådsledamot.KyrkvärdarKyrkorådet väljer kyrkvärdar. För att utsestill kyrkvärd ska man tillhöra Svenska kyrkanoch vara döpt. Fram till 2009 skulleman också tillhöra församlingen. Då beslutadeemellertid kyrkomötet att man kanvara kyrkvärd i annan en församling änden man tillhör. Två av kyrkvärdarna måsteemellertid utses inom bland kyrkorådetsledamöter och ersättare. För demgäller alltså att de skall ha rösträtt i församlingen.Kyrkvärdarna har utöver det ansvar dehar i samband med gudstjänsten ocksåandra uppgifter. En av kyrkvärdarna, somKyrkvärdeni landskapslagarnaUppdraget som kyrkvärd nämnsunder olika namn redan i flera avlandskapslagarna. I Västgötalagarnaoch Smålandslagen används ordetkirkiudrottin (kyrkherre), i Östgötalagenkirkiugömari (vårdare ellerförvaltare) och i Svealagarna kirkiuväriandi(kyrkoförsvarare). Kyrkvärdanvänds dock som begrepp först på1600-talet. Då får också sexmännen(eller tolvmännen), som omnämntsredan på 1400-talet, en ökad betydelsei den kyrkliga förvaltningen.De var ett slags sockenfullmäktigemed stor betydelse och med ansvarför den kyrkliga egendomen ochordningen i socknen.

Sida | 102ska vara ledamot eller ersättare i kyrkorådet, ska tillsammans med kyrkoherden bäraansvar för den inventarieförteckning som kulturminneslagen föreskriver.Ansvarsfördelningen mellan samfällighet, pastorat och församlingI kyrkoordningen betonas samfällighetens roll som samverkans- och serviceorgan förförsamlingarna:Samfällda fullmäktige får inte besluta om andra mål och riktlinjer än sådana somgäller ekonomisk utjämning, resurshushållning och service.Församlingarna ska hos samfälligheten kunna begära medel för sina uppgifter.Samfällda kyrkofullmäktige får avvika från församlingens prioriteringar bara omdet finns särskilda skäl till det, till exempel om församlingens begäran skulle ledatill höjd utdebitering, strider mot en god ekonomisk hushållning eller innebär attskötseln av kyrkobyggnaden åsidosätts.Kyrkonämnden ska, om inte synnerliga skäl hindrar detta, uppdra till församlingarnaskyrkoråd att disponera de anslag som anvisats åt dem.Den nu gällande kyrkoordningen innebär en större decentralisering inom en samfällighetän vad som gällde före den 1 januari 2000.FÖRDJUPNINGFörändringar på väg efter Strukturutredningen?DEN STRUKTURUTREDNING som arbetat på nationell nivå har nyligen lagt fram ett förslagom förändringar på Svenska kyrkans lokala nivå. Två begrepp som rör pastoratsstruktureninförs eller får en annan innebörd än i dag.Det kommer enligt förslaget att finnas församlingar som inte ingår i pastorat. De ges ansvarför församlingens grundläggande uppgift (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission),egen ekonomisk förvaltning och ansvar för personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet.I dessa församlingar är det högsta beslutande organet kyrkofullmäktigeoch det beredande och verkställande organet är kyrkorådet som är församlingens styrelse.Arbetet leds av en kyrkoherde. Här finns inte mycket att ta fel på. Det är välkänd mark. Enförsamling som inte ingår i ett pastorat ska på egen hand kunna ta ansvar för alla de arbetsuppgiftersom kyrkolagen anger.Det kommer också att finnas en ny form av församlingar som ingår i pastorat, alltså flerförsamlingspastorat,pastorat som omfattar minst två församlingar – men med en annankonstruktion än de flerförsamlingspastorat som finns nu. Pastoratet styrs, liksom församlingarsom inte ingår i ett pastorat, av kyrkofullmäktige och kyrkoråd. I varje pastorat ska detfinnas en kyrkoherde.FRÅN ATT TIDIGARE ha varit kyrkoherdens ansvarsområde blir nu i stället pastoratet enmer omfattande samverkansform, tekniskt sett en samfällighet. Pastorat ska enligt förslagetges ansvar för såväl församlingens grundläggande uppgift som ekonomi, personal, fastighetsförvaltningoch begravningsverksamhet. Kyrkofullmäktige ska besluta församlingsindelningeninom pastoratet. Den församlingsindelningen kan göras mindre beroende av ekonomiskbärkraft än den nuvarande. Kyrkofullmäktige ska också för församlingens del besluta om en

Sida | 103gemensam församlingsinstruktion för hela pastoratet. Både församlingsindelning och församlingsinstruktionska enligt förslaget fastställas av stiftet.Församlingarna i pastoratet får enligt förslaget en styrelse, kallad församlingsråd, utseddav pastoratets kyrkofullmäktige. De ska ges uppgifter kopplade till gudstjänsterna och vissaandra delar av den lokala församlingsverksamheten. De kan också få uppgifter delegerade tillsig från pastoratets organ, exempelvis att disponera de anslag till arbetet med den grundläggandeuppgiften som fullmäktige beslutat. Kyrkoherden (eller den präst han/hon utser) skaingå i församlingsrådet. De församlingar som ingår i ett pastorat hart inte kyrkofullmäktige.FÖRSLAGET FRÅN STRUKTURUTREDNINGEN kan leda till att en del av dagens enförsamlingspastorat,till exempel de som har en distriktsindelning, delas upp i flera församlingar isamband med att det nuvarande enförsamlingspastoratet blir pastorat i den nya meningen.Förslaget innebär också att flerpastoratssamfälligheterna inte längre är tillåtna. Det kommerinte heller att finnas enförsamlingspastorat eftersom ett pastorat alltid ska omfatta fleraförsamlingar.Det finns förstås nackdelar med förslaget. Vi får inte enklast möjliga organisation eftersomdet genom församlingsråden skapas en mellannivå med den administrativa osäkerhet ochden extra omgång som det leder till. Å andra sidan åstadkommer man bland annat en närasamverkan i hela församlingsverksamheten i pastoratet, en lokal ekonomisk utjämning, enmöjlighet att behålla, och till och med bilda nya, församlingar för att stärka det lokala sambandetsamt skapa en starkare position för kyrkoherden och därmed den pastorala ledningenän i de flerpastoratssamfälligheter vi har i dag.Strukturutredningen föreslår att den nya organisationen ska träda i kraft den 1 januari2014, vilket förutsätter att kyrkomötet fattar beslut under 2012.FRÅN DEN 1 JANUARI 2015 föreslår utredningen en annan och mycket stor förändring,nämligen att stiften ska ta över ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnaderna ochvissa inventarier. En mycket stor kostnadspost förs därmed över från lokal nivå till stiftet. Enstörre del av kyrkoavgiften kommer därför att behöva gå till stiften och en mindre del tillförsamlingarna. Den föreslagna ordningen innebär också en ekonomisk utjämning genomden gemensamma finansieringen av en för inte minst de små församlingarna mycket tungkostnadspost.MÖJLIGHETEN ATT TILLHÖRA en annan församling än den i vilken man är folkbokförd har imånga år diskuterats i kyrkomötet och stödet i kyrkomötet för förslaget har år för år ökat.För en sådan möjlighet talar det engagemang och den delaktighet som ett friare val skullekunna leda till. Medlemmar i Svenska kyrkan skulle fritt kunna avgöra vilken församling devill tillhöra. De skulle kunna välja den församling i vilken de är skrivna, men också till exempelfödelseförsamlingen eller den församling där man har sitt fritidsboende.Mot en förändring talar risken för att man efter ett gemensamt beslut från skilda håll kansöka sig till en utvald församling med ett lågt valdeltagande kan skaffa sig ett stort inflytandeöver församlingens verksamhet.Viktigare är emellertid att klara ut hur ett fritt val ska kunna gå till. Ska det fria valet skeinom det stift, det pastorat eller den kommun där man bor – eller ska det vara helt fritt inomSvenska kyrkan? Hur ska den ekonomiska regleringen ske – följer hela kyrkoavgiften den sombyter församling eller bara en del av den? Strukturutredningens förslag skulle kunna leda tillett fritt val av församling inom ett pastorat.

Sida | 104Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 7StiftenDen historiska bakgrundenTill den under medeltiden bildade romersk katolska kyrkoprovinsen hörde Uppsala,Skara, Linköpings, Strängnäs, Västerås, Växjö och Åbo stift. Det äldsta av de nu nämndastiften är Skara stift. Den förste biskopen där, Turgot (död 1029), vigdes till biskop 1014.Stiftsindelningens äldre historia är inte helt klar. Adam av Bremen (död senast 1095)nämner från sin resa på 1070-talet Birka, Hälsinglands, Sigtuna och Skara stift. Om Birkaverkligen har varit biskopssäte är omdiskuterat. Sannolikt har Sigtuna varit det, liksomTuna (Eskilstuna) innan det gick upp i Strängnäs stift. Hälsingland visste nog Adamganska litet om. En annan omdiskuterad fråga är Gotlands ställning. Gotland anknöts tillLinköpings stift innan 1200-talets inträde. Vilken organisation som funnits tidigare vetvi inte mycket om. Stiftsgränserna var inte heller helt klara, inte minst gällde detta mellanUppsala och Åbo stift.Under 1600- och 1700-talen tillkom nya stift. Det skedde dels genom erövring, delsomorganisation. Genom freden i Roskilde 1658 och dess fortsättning i form av Malmörecess 1662 blev Skåne en integrerad del av Sverige. Det ledde också till en kyrklig integration.Lunds stift, det forna ärkestiftet med överordnad ställning i förhållande till detsvenska ärkestiftet, blev ett svenskt stift i Svenska kyrkan. Efter reformationen inleddeGustav Vasa som nämnts tidigare en stiftsreform genom inrättande av flera superintendenturer.Med tiden kom de att bli biskopsstift: Göteborg (1665), Kalmar (1678) samtKarlstad, Härnösand och Visby (1772). Alla stift var därmed biskopsstift och enbart biskoparkunde förrätta prästvigning. 1904 fick Svenska kyrkan ytterligare ett nytt stift,Luleå, på villkor att ett av de småländska stiften avvecklades. Så skedde 1915, då Kalmarstift blev en del av Växjö stift. 1942 bildades Stockholms stift.Under 1900-talet har stiftssamlingar av olika slag vuxit fram, den första i Kalmar 1906.Med tiden bildades stiftsorgan som inte var reglerade i lag, nämligen stiftsting och stiftsråd.De drevs genom frivilliga bidrag från stiftens församlingar och arbetade bland annatmed utbildning och främjande av församlingsarbetet i övrigt.

Sida | 105Den stora förändringen i stiftsorganisationen inträffade 1989 då det bildades obligatoriskastiftssamfälligheter med uppgift att främja församlingslivet i stiftet, liksom uppgifteri fråga om utjämningsbidrag och kyrklig indelning. Stiftssamfälligheterna fick ocksåbeskattningsrätt. Stiftsfullmäktige och stiftsstyrelser bildades, liksom egendomsnämnder.De senare ersatte de tidigare stiftsnämnderna. Stiftsfullmäktige fick i uppgiftatt utse ledamöter i domkapitlet. Den frivilliga samverkan på stiftsnivå ersattes av enlagreglerad sådan och därmed tillmötesgicks krav som förts fram under många år.Uppgifter och beslut på stiftsnivånUppdrag och kravSvenska kyrkan är en episkopal kyrka. Det finns därför en biskop i ledningen för varjestift – utom i Ärkestiftet, alltså Uppsala stift, där det finns två biskopar. Av hänsyn tillärkebiskopens arbetsbörda har en uppdelning av ledningsansvaret skett, så att ärkebiskopenspastorala område omfattar Uppsala, Enköpings och Sigtuna kontrakt, medanbiskopen i Uppsala stift har ansvaret för övriga delar av stiftet.I likhet med församlingarna, men i motsats till samfälligheterna och den nationella nivån,har stiftet ett pastoralt ansvar. Stiftets uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.Det sker genom visitationer, församlingsinstruktionen, utbildning, fortbildningoch andra insatser. I likhet med församlingar och samfälligheter får stiftet lämnabidrag till internationell diakoni och mission. Stiftet har också ett ansvar för denkyrkliga beredskapen. Stiftet kan, även om dess roll är främjande och inte verkställande,ta på sig vissa direkta arbetsuppgifter. Det kan till exempel handla om att bygga upp engemensam organisation för hanteringen av ekonomi- och personaladministration, IT ochtelefoni och erbjuda församlingar och samfälligheter att använda denna.FörsamlingsinstruktionenFörsamlingsinstruktionen utfärdas av domkapitlet efter godkännande av såväl församlingenskyrkofullmäktige som dess kyrkoherde. De ger alltså sina godkännanden var försig. Om det finns särskilda skäl kan domkapitlet utfärda församlingsinstruktionen utandetta godkännande, men grundsynen är att den ska i församlingen växa fram i samverkanmellan kyrkoherde och förtroendevalda, församling och stift. Eller, litet mer brutaltuttryckt: Församlingsinstruktionen är inte stiftets och inte församlingens, den är stiftetsoch församlingens gemensamma dokument. Men om det kniper kan den bli stiftets instruktiontill församlingen.Församlingsinstruktionen ska innehålla de regler som domkapitlet enligt kyrkoordningenfår besluta. Det kan gälla minsta antalet huvudgudstjänster med nattvard underett kyrkoår och rätten att fira huvudgudstjänst gemensamt med andra församlingar iSvenska kyrkan eller i ett annat kristet trossamfund, liksom undantag från kravet att firagudstjänst varje vecka. Det ska också i församlingsinstruktionen finnas ett pastoraltprogram för församlingens grundläggande uppgift, liksom en redogörelse för församlingensverksamhet på teckenspråk, finska, samiska och andra språk.Församlingsinstruktionen kom till vid millennieskiftet. Meningarna om den är delade.Somliga ser ett stort värde i den, andra är mer tveksamma. Hur det faktiskt är beror påvad hur man gör. Arbetet med församlingsinstruktionen är i sig en viktig process om dengörs kreativ genom omvärldsanalys och förslag till både inriktning av församlingsarbetetoch realistiska åtgärder, inte i detaljer men i stort. På detta arbete kan man bygga sittbudgetarbete under de närmaste åren.

Sida | 106STATISTIKAntal invånare och medlemmar, andel medlemmar samt antal kontrakt, pastoratoch församlingar 2011-01-01Källa: Svenska kyrkans matrikel 2010Invånare Medlemmar MedlemsandelAntalkontraktAntalpastoratUppsala 732 136 536 290 73,3 % 11 82 136Linköping 540 955 402 649 74,4 % 9 56 109Skara 541 282 404 196 74,7 % 11 51 124Strängnäs 607 186 406 872 67 % 9 62 73Västerås 577 306 433 424 75,1 % 8 59 79Växjö 628 021 466 459 74,3 % 15 79 197Lund 1 398 221 956 124 68,4 % 18 155 190Göteborg 1 305 642 884 488 67,8 % 16 124 196Karlstad 361 966 288 073 79,6 % 8 49 88Härnösand 370 172 296 835 80,2 % 10 52 106Luleå 507 895 406 771 80,1 % 8 53 57Visby 57 269 43 727 76,4 % 3 20 42Stockholm 1 791 770 1 067 623 59,6 % 13 61 63Totalt 9 419 851 6 593 993 70 % 139 903 1 461AntalförsamlingarStiftsindelningenSvenska kyrkan har 13 stift. Visby stift har genom sin biskop och sitt domkapitel tillsynsansvarockså för Svenska kyrkans verksamhet bland svenskar i utlandet, för vilkenstiftets biskop också har ett särskilt ansvar i övrigt. Kyrkomötet beslutar om stiftsindelningen.Kyrkostyrelsen kan på eget initiativ ta upp förslag till ändringar i stiftsindelningen,men initiativ kan också tas av en stiftsstyrelse eller ett domkapitel som berörs.Också en församling eller samfällighet som berörs kan väcka frågan. En ändring istiftsindelningen träder i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie kyrkoval hållits.Beslut ska fattas senast ett år innan det ska träda i kraft.Nu och då förs tankar fram om förändringar i stiftsindelningen. Flera av Svenska kyrkansstift är i ett internationellt perspektiv mycket stora, i fråga om såväl yta som befolkning.Det mest omdebatterade stiftet under senare år har ändå varit Visby stift ochdå av det rakt motsatta skälet, alltså dess litenhet.De förslag i övrigt som förts fram eller antytts har handlat om en delning av de befolkningsmässigtstora stiften (det vill säga Lunds, Göteborgs och Stockholms stift), liksomav de ytmässigt största stiften (Härnösands och Luleå stift). Några verkligt konkreta förslagom en ändrad stiftsindelning har dock, utöver en några gånger uppblossande diskussionom Ärkestiftet och ärkebiskopens arbetsbörda, inte förts fram sedan Stockholmsstift kom till 1942. Situationen i Uppsala stift löstes genom att det där sedan 1990finns en stiftsbiskop vid sidan om ärkebiskopen.

Sida | 107Organisationen i stiftetStiftsfullmäktigeDet högsta beslutande organet i stiftet ärstiftsfullmäktige. Fullmäktige beslutar iprincipiella ärenden och ärenden som påannat sätt är av större vikt. Det gäller liksomi en församling eller samfällighetbland annat mål och riktlinjer för verksamheten,budget, kyrkoavgift och andraviktiga ekonomiska frågor.Stiftsfullmäktige kan också besluta iandra frågor som framgår av kyrkoordningen.En stor del av de regler som gällerkyrkofullmäktige i församlingar gäller ocksåstiftsfullmäktige. I stiftet är det dockbiskopen eller domprosten som har rätt attdelta i stiftsfullmäktiges sammanträde,vilket hänger samman med att biskopen ärordförande, domprosten biskopens ersättarei stiftsstyrelsen, fullmäktiges beredandeoch verkställande organ.StiftsstyrelsenStiftsstyrelsen utses av stiftsfullmäktigeoch ska ha minst åtta valda ledamöter.Därtill kommer biskopen som är ordförande.Den ska främja församlingslivet istiftet, verka för dess utveckling, leda ochsamordna stiftets verksamhet samt varaberedande och verkställande organ förstiftsfullmäktige.Stiftsstyrelsen ska också hantera en radandra viktiga frågor: Pastorats-, samfällighets- och församlingsindelningen. Fördelning av bidrag mellan församlingarna. Ha ett övergripande ansvar för alladirekta val inom stiftet.Hovkonsistorietoch HovförsamlingenUtöver stiften finns Hovkonsistorietmed en enda församling, nämligenden icke-territoriella Hovförsamlingen.Dess rötter går tillbaka till demässor som under medeltiden förrättadesför kungen och hovet i detkungliga kapellet. Efter reformationenknöts hovpredikanter till kungen.En hovförsamling började utvecklasunder Karl IX:s tid som kung.Kungen, eller så småningomkanske en regerande drottning,utser en biskop till överhovpredikant.Det behöver inte vara en itjänst varande biskop. Det kan likavälvara en tidigare stiftsbiskop.Kungen utser också hovpredikanter,liksom pastor i Hovförsamlingen.Hovkonsistoriet och överhovpredikantenhar uppgifter som delvismotsvarar stiftsstyrelsens och domkapitlets,men alltså bara i förhållandetill en församling som dessutomär icke-territoriell och relativtliten.Hovförsamlingen men inte Hovkonsistorietregleras i kyrkoordningen.Innebörden i att kungen, prinsarnaoch prinsessorna ska vara avden rätta evangelisk-lutherska läranbehandlas senare i avsnittet ommedlemskapsreglerna i Svenskakyrkan.En särskild nämnd med företrädare för stift och domkyrkoförsamling anställer domprost.Domprosten har vissa stiftsuppgifter och har samma uppgifter som en kyrkoherdei den församling där stiftets domkyrka ligger.Biskopen är ordförande i stiftsstyrelsen (i Uppsala stift biskopen i Uppsala stift, inteärkebiskopen). Domprosten är biskopens ersättare som ledamot. Vice ordförande är envald ledamot. Det kan också finnas nämnder och utskott.

Sida | 108En stor del av de regler som gäller församlingarnas kyrkoråd gäller också stiftsstyrelsen.Vad gäller närvaro, yttranderätt och rätten att anteckna särskild mening till protokolletså gäller den i de nämnder som finns i stiftsorganisationen biskopen eller, om haneller hon inte kan delta, domprosten.DomkapitletDomkapitlets får inte ges andra uppgifter än de som framgår av kyrkoordningen. Biskopoch domkapitel utövar tillsyn över verksamheten dels i stiftets församlingar och samfälligheter,dels i stiftet. I denna tillsyn ingår bland annat följande uppgifter: Rådgivning, stöd och hjälp i frågor som rör Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament,gudstjänst och övriga handlingar, liksom i rättsliga frågor. Utfärdande av församlingsinstruktion. Yttranden vid anställning av präster och diakoner. Granskning av hur präster och diakoner utövar sina uppdrag och efterlever sinavigningslöften. Prövning av behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst och yttranden vid anställningav präster och diakoner. Befogenhetsprövning vid arbetsgivarbeslut om uppsägning, avskedande och omplaceringav präst eller diakon. Syftet är att trygga att inte en församling säger uppen präst eller diakon på grunder som det är domkapitlets och inte församlingensuppgift att pröva. Första instans vid beslutsprövning (alltså prövningen av att beslut har fattats i enlighetmed kyrkoordningen).Uppräkningen är inte uttömmande. I den övergripande bestämmelsen om tillsyn öververksamheten kan också andra åtgärder vidtas av domkapitlet. Vidare sker präst- ochdiakonexamen sker inför domkapitlet. Domkapitlet kan också fatta beslut i vissa gudstjänstfrågor,inkluderande stiftskollekter.Ledamöter i domkapitlet är biskopen, domprosten, en ledamot som är präst eller diakoni någon av stiftets församlingar, en ledamot som är eller har varit ordinarie domareoch tre ytterligare ledamöter (som inte får vara biskop, präst eller diakon). Den ledamotsom är eller har varit domare deltar i alla överläggningar, men har rösträtt bara i vissaärenden, nämligen obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst, prövning av beslut omuppsägning, avskedande, omplacering och disciplinåtgärder samt beslutsprövning ochöverklagande. Biskopen är ordförande och domprosten vice ordförande. Val av den ledamotsom ska vara präst eller diakon sker vid ett gemensamt möte med stiftets prästeroch diakoner. Lekmannaledamöterna väljs av stiftsfullmäktige.Undantag från dessa regler är Uppsala och Visby stift. I Uppsala stift är både ärkebiskopenoch stiftsbiskopen ledamöter (ärkebiskopen som ordförande, biskopen förste viceoch domprosten som andre vice ordförande). I Visby stift, vars domkapitel har tillsynöver församlingar och verksamhetsplatser inom Svenska kyrkan i utlandet, tillkommeren präst eller diakon som är eller har varit anställd i utlandskyrkan. För att upprätthållabalansen finns i Visby och Uppsala stift fyra i stället för tre övriga ledamöter. De bådatillkommande ledamöterna i domkapitlet i Visby stift väljs så att den ledamot som äreller har varit anställd i utlandskyrkan ska utses av präster och diakoner som är anställdai utlandskyrkan, medan den fjärde lekmannaledamoten utses av kyrkomötet.

Sida | 109EgendomsnämndI de flesta stiften finns en egendomsnämnd som ansvarar för stiftets egendomsförvaltningmed förvaltningen av prästlönetillgångarna som den mest omfattande uppgiften.Från 1932 fanns en obligatorisk stiftsnämnd (från 1934) och från 1989 en obligatoriskegendomsnämnd. Egendomsnämnden utses, i de fall man har en sådan, av stiftsfullmäktigeoch lyder under samma bestämmelser som andra frivilligt inrättade nämnder.Egendomsnämndernas bakgrund och arbete berörs senare.Biskop, kontrakt och prostarBiskopen ska förkunna evangelium i ord och handling, ha ansvar för att evangelium förkunnasrent och klart och att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning,svara för ledning och tillsyn, vårda och värna kyrkans enhet, viga präster och diakoner,visitera, kalla präster och diakoner till överläggningar samt i övrigt fullgöra biskopensuppgifter enligt kyrkoordningen, exempelvis att vara ordförande i stiftsstyrelseoch domkapitel samt delta i Biskopsmötets arbete.Ett kontrakt består av flera församlingar i ett stift och är tjänstgöringsområde för enkontraktsprost. 32 Liksom stiften har kontrakten en lång historia. En kontraktsindelningfanns redan på 1200-talet. Kontraktens kyrkoordningsreglerade roll är i dag liten. Pånågra håll finns dock ett frivilligt samarbete mellan församlingarna i kontrakten. Dettahar också ibland formaliserats genom tillkomsten av kontraktsråd. En förstärkt roll förkontrakten förs ibland fram som ett alternativ till en delning av de största stiften. På flerahåll har kontraktsindelningen ändrats för att kontraktsprosten så långt det är möjligtkunna ska kunna lasta av biskopen vissa uppgifter och för att en del av den samverkansom stiftet annars skulle behöva ta ansvar för skall få ett informellt forum. Omfattningenav en sådan samverkan skiftar starkt mellan kontrakten från att helt saknas till att varatämligen aktiv. På många håll finns kontraktsråd i vilka såväl kyrkoherdar som förtroendevaldakan ingå. Denna samverkansform är inte reglerad i kyrkoordningen.Kontraktsprosten biträder alltså biskopen med ledning och tillsyn. Kontraktsprostenkan också på biskopens uppdrag visitera församlingar. Också vissa andra uppgifter somframgår av kyrkoordningen ska utföras av kontraktsprostarna, nämligen att vara valförrättarevid biskopsval, leda invigningsgudstjänsten av begravningsplats och yttra sig vidindelningsändringar, alltså uppgifter som förekommer mycket sällan. Kontraktsprostutses av biskopen efter att kontraktets präster hörts, normalt genom ett rådgivande val.Biskopen utser ibland en prost honoris causa (för att hedra). Detta leder dock inte tillnågon formell roll eller arbetsuppgift och är inte heller reglerat i kyrkoordningen.StiftskansliernaSamtliga stift har stiftskanslier, gemensamma för samtliga stiftsorgan. Stiftskanslierna ideras nuvarande form är en produkt av 1980- och 1990-talen. Domkapitlen hade haftkanslier tidigare, liksom stiftsnämnderna, som ansvarade för egendomsförvaltningen,och en del andra stiftsorgan och stiftsorganisationer. En benämning som ofta förekomvar stiftsbyrån. Då stiftssamfälligheterna bildades 1989 kunde integrerade kanslier byggasupp och förstärkas. De gick vid millennieskiftet över till de ”nya” stiften, till storadelar relativt oförändrade.32 Prost av propo´situs, praepo´situs(latin), föreståndare.

Sida | 110Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 8Den nationella nivånDen historiska bakgrundenOrganisationen på den nationella nivån är i mycket stor utsträckning ett barn av detsena 1800-talet och 1900-talet. Tidigare försök att få till stånd en central kyrkostyrelsemisslyckades. Den centrala styrning som fanns låg hos kungen och ståndsriksdagen.Maktbalansen mellan dessa organ skiftade i takt med att den politiska makten som helhetpendlade mellan envälde och inflytande för ståndsriksdagen.Vid dissenterlagstiftningens genomförande 1860 – då personer som inte tillhördeSvenska kyrkan blev valbara som riksdagsledamöter – ökade kraven inom kyrkan på ensärskild representation för Svenska kyrkan på riksnivå.Genom den nya dissenterlagstiftningen blev nästan över en natt blev tidigare motståndaretidigare motståndare nu anhängare av ett särskilt kyrkomöte för hantering avkyrkoärenden. Lagstiftning behövdes även i fortsättningen. Att riksdagsledamöter sominte tillhörde kyrkan skulle svara för den var inte tilltalande. 1863 beslutade riksdagenom inrättande av kyrkomötet. Ytterligare ett riksdagsbeslut med mellanliggande valfordrades emellertid. Detta beslut kom att fattas i samband med representationsreformen1866. 1868 sammanträdde förstagången kyrkomötet. Kyrkomötet fick från början60 ledamöter. Den självskrivne ordföranden, ärkebiskopen, de självskrivna biskoparnaoch i stiften valda präster utgjorde tillsammans 30 biskopliga och prästerliga ledamöter.Likaså valdes 30 lekmannaledamöter. Från och med 1951 års kyrkomöte var lekmänneni majoritet, 57 lekmannaledamöter utgjorde tillsammans med biskoparna och valdapräster 43 ledamöter ett kyrkomöte med 100 ledamöter. Smärre skiftningar skedde underårens lopp på grund av förändringar i stiftsindelningen och de teologiska fakulteternasrepresentation.Parallellt med den här utvecklingen bildades en brokig flora av riksorgan. En officiellkyrkomission etablerades då Svenska kyrkans mission (SKM) bildades 1874. Under1800-talets senare decennier inleddes också sjömanskyrkans arbete under namnet sjömansmissionoch var knuten till SKM. Förändringarna fortsatte under 1900-talet: efterett första möte 1898 etablerades biskopsmötet med allt tätare sammanträden; allmänna

Sida | 111kyrkliga möten började hållas 1908; Svenska kyrkansdiakonistyrelse inledde sin verksamhet 1910 (ochkunde då utgå från den församlingsbyrå som Själavårdssällskapetoch Allmänna Svenska Prästföreningenbildat två år tidigare); 1919 etableradesSvenska kyrkans lekmannaskola i Sigtuna, först i Hällesjöoch från 1923 i Sigtuna (den kom senare att ingåi Svenska Kyrkans Utbildningscentrum som bildades1986 och Svenska Kyrkans Utbildning AB, båda numeranedlagda); Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelsebröts ut ur Svenska kyrkans mission 1933;1947 startade Lutherhjälpen sitt arbete, under litetmer än ett decennium parallellt med den samtidigtbildade Svenska kyrkohjälpen. Någon samlad centralkyrkostyrelse fanns inte.Utöver de kyrkliga riksorganen växte andra kyrkligaorganisationer fram. I det här sammanhanget kandet finnas skäl att särskilt nämna Svenska pastoratensriksförbund, bildat 1945, som blev Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund (SKFP, i dagligttal Pastoratsförbundet) som i sin tur blev Svenskakyrkans församlingsförbund (Församlingsförbundet)som numera är Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.1982 år kyrkomötesreform ledde fram till ettbetydligt större och kyrkomöte med 251 ledamöterutan kategoriindelning, och årliga sammanträden.Också biskoparnas självskrivenhet upphörde, liksomärkebiskopens självskrivenhet som kyrkomötesordförande.Samtidigt inrättades inom kyrkomötet enläronämnd i vilken samtliga biskopar ingick och utgjordemajoritet.Till det nya kyrkomötet delegerade riksdagen rättenatt fatta beslut i en rad inomkyrkliga frågor.Svenska kyrkans centralstyrelse, vald av Kyrkomötet,inrättades tillsammans med nämnder som dels ersatteflera av de viktigaste centrala kyrkliga organisationersom nyss nämnts, dels övertog delar av Församlingsförbudetsverksamhet.Svenska kyrkansärkebiskoparDen nuvarande ärkebiskopenär den sextionionde.Den förste var Stefan1164-1185. Ärkebiskoparnafrån och med tillkomstenav kyrkomötet:Henrik Reuterdahl1856-1870Anton Niklas Sundberg1870-1900Johan August Ekman1900-1913Nathan Söderblom1914-1931Erling Eidem1931-1950Yngve Brilioth1950-1958Gunnar Hultgren1958-1967Ruben Josefson1967-1972Olof Sundby1972-1983Bertil Werkström1983-1993Gunnar Weman1993-1997KG Hammar1997-2006Anders Wejryd2006-Under 1990-talet utvecklades en allt tätare samverkan inom den kyrkliga riksorganisationenockså i form av sammanslagningar av både förtroendevalda organ och kanslier.Uppgifter och beslut på den nationella nivånÖvergripande ansvarDen nationella nivån har uppgiften att företräda det samlade trossamfundet Svenskakyrkan. I arbetet på nationell nivå ingår flera centrala ledningsfunktioner. De omfattarkyrkovalen och deras genomförande, kyrkomötets och kyrkostyrelsens arbete. Andra

Sida | 112sådana funktioner är ärkebiskopens arbete, liksom ledningen av kyrkokansliet för vilkengeneralsekreteraren ansvarar.Till det som är gemensamt för inrikes- och utrikesarbetet hör också Svenska kyrkansekumeniska engagemang, det kyrkorättsliga arbetet, kommunikationsfrågorna och deför den nationella nivån gemensamma administrativa servicefunktionerna, inklusiveskötseln av de administrativa system som till stora delar är gemensamma för helaSvenska kyrkan.Den nationella nivån kan i det opinionsbildande arbetet ta egna initiativ men också reagerapå förslag som läggs fram, till exempel i statliga utredningar, från andra organinom Svenska kyrkan och i den offentliga debatten. Det kan också ske genom att manföreträder Svenska kyrkan i såväl nationella som internationella organisationer i vilkaSvenska kyrkan är medlem.Den nationella nivån ska enligt kyrkoordningen ta ansvar för kyrkans gemensammaangelägenheter i fråga om inomkyrklig normgivning, överprövning av beslut, gemensaminformation, utbildning, samråd samt ekumeniska relationer, internationell diakoni ochmission. Till uppgiften hör också, heter det i kyrkoordningen, att vara kyrkans röst såväli Sverige som internationellt. På den nationella nivån finns Svenska kyrkans högsta beslutandeorgan kyrkomötet, kyrkostyrelsen och ärkebiskopen. Ärkebiskopen är i ämbetetordförande i såväl kyrkostyrelsen som i kyrkomötets läronämnd och biskopsmötetoch Svenska kyrkans främste företrädare och talesman.Det är också på den nationella nivån som överprövning av beslut i församlingar ochstift sker, men i organ som är fristående från den nationella nivåns organ i övrigt.Verksamheten på nationell nivå sker rättsligt sett i det registrerade trossamfundetSvenska kyrkan.Den nationella nivåns arbetsområdenI motsats till församlingar och stift är inte Svenska kyrkan på nationell nivå ett pastoraltområde. Den nationella nivån bedriver inget eget och direkt pastoralt arbete utan har ettövergripande ansvar.Det betyder att den nationella nivåns ansvar för Svenska kyrkans arbete för inhemsktförsamlingsarbete omfattar bland annat prästutbildningen vid pastoralinstituten i Lundoch Uppsala och bidrag till diakon-, församlingspedagog- och kyrkomusikerutbildning.Samordnings- och utvecklingsinsatser görs för bland annat Svenska kyrkans arbetemed språkliga minoriteter, kyrkomusik, kyrkligt kulturarbete, vården av det kyrkligakulturarvet, relationen till barn och unga och konfirmandfrågor.Likaså sker ett samordnings- och utvecklingsarbete beträffande gudstjänstutveckling,själavård i olika delar av samhället och det diakonala församlingsarbetet.Andra verksamheter på den nationella nivån handlar om Svenska kyrkans samhällsansvaroch samhällsengagemang.Genom egna forskare och samarbete med universitet och högskolor bedrivs kvalificeradforskning. I anslutning till forskningen finns ett analysarbete som är inriktat på detreligionssociologiska området och där kyrkostatistiken är ett viktigt verktyg.Svenska kyrkan i utlandet är en del av Svenska kyrkans församlingsarbete, men ocksåav organisationen på nationell nivå. Dessa församlingar är de enda som på något sätt ärknutna till ”rikskyrkan”. De utgör alltså ett undantag från regeln att den nationella nivåninte bedriver något pastoralt arbete. Tillsynen ligger dock på domkapitlet i Visby stift.

Sida | 113Arbetet sker i 45 utlandsförsamlingar, men med verksamhet på ytterligare ett 80-talplatser. Verksamheten är inriktad på svenskar som befinner sig utomlands för längreeller kortare tider. Utöver dem som bor utomlands permanent kan det gälla turister,sjöfolk, lastbilschaufförer och ungdomar som arbetar eller studerar utomlands.Utöver gudstjänstlivet finns en öppen verksamhet i många former. Under ett år görscirka 900 000 besök i Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. Personalen gör ocksåmånga hembesök och besök på fartyg, sjukhus och fängelser.Svenska kyrkans internationella arbete är enav de största internationella organisationernai Sverige och också en av de sju största insamlingsorganisationernai Sverige. En stor del avarbetet kan sammanfattat i följande punkter:Utveckling av kyrkan i världen i samverkanmed lokala kyrkor, ekumeniskaorganisationer och andra lokala samarbetspartners.Informations- och opinionsarbete föratt förändra attityder och regelverk iriktning mot en rättvis utveckling ochfördelning av världens tillgångar.Arbete med klimatpåverkan och globalrättvisa, de stora överlevnadsfrågornaoch den enskilda människan vardagsliv.Arbete för att främja utbildning, fred,försoning, demokrati och mänskligarättigheter.Utvecklingsprojekt för en långsiktigtsäker tillgång till vatten, sanitet ochlivsmedel.Utbildning ochforskning i JerusalemTill den internationella verksamhetenhör också Svenska teologiskainstitutet (STI) i Jerusalem, varsarbete omfattar utbildning ochforskning inom religionsteologi,religionsdialog och ekumenik.Från att ha haft en stark inriktningpå de judisk-kristna relationernahar verksamheten vidgats till attomfatta alla de tre abrahamitiskareligionerna: judendom, kristendomoch islam. Tillsammans medCentrum för teologi och religionsvetenskap(CTR) vid Lunds universitethar STI en professur somhuvudsakligen är förlagd till STI.Insatser för sjuk- och hälsovård med stor vikt lagd vid kampen mot Hiv och Aids. Akuta katastrofinsatser genom medicin, vatten, skydd och mat bland dem somdrabbats av krig, förtryck och naturkatastrofer.Svenska kyrkan gav genom sitt internationella arbete under 2010 stöd till sammanlagt329 projekt genom 128 lokala kyrkor och organisationer. Projekt som endast berördeett land drevs i 38 länder. Många av projekten rörde flera länder, ibland hela regioner.I katastrof, utvecklings- och påverkansarbetet samarbetar Svenska kyrkan med ACTalliansen– Action by Churches Together som har 110 medlemmar, kyrkor och kyrkornanärstående organisationer med verksamhet i mer än 140 länder. Arbetet inom ACTalliansenomfattar katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Arbetet görsgemensamt eller delas upp mellan de deltagande organisationerna.På kyrkokansliet i Uppsala planeras insamlingsarbete, folkbildningsinsatser ochSvenska kyrkans arbete för att påverka utvecklingen i riktning mot en värld med fredoch rättvisa. Genom förtroendevalda organ och kansliets expertkunskaper beslutas vilkaprojekt runtom i världen som ska stödjas ekonomiskt eller personellt inom ramen förSvenska kyrkans internationella arbete.

Sida | 114Den nationella nivåns organisationKyrkomötet och dess arbeteKyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötet ska i kyrkoordningenutfärda bestämmelser inom de områden som nu nämnts. I kyrkoordningen pekasde ut på följande sätt: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar. Tillhörigheten till (medlemskap i) Svenska kyrkan. Kyrkans vigningstjänst. Den kyrkliga organisationen och regler för hur församlingarna, stiften och organenpå nationell nivå ska fullgöra sina uppgifter. Dessutom bär kyrkomötet genom budgetbeslut och kyrkoordningsreglering ansvarför följande typer av ärenden: Stöd till stiftens arbete för utveckling av församlingslivet. Svenska kyrkans arbete bland svenskar i andra länder. Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund. Samordning av Svenska kyrkans och dess församlingars i fråga om internationellmission och diakoni. Villkor för tillträde till de kyrkliga grundutbildningarna, utbildningsplanerna fördessa och ansvar för att de kyrkliga grundutbildningarna erbjuds i tillräcklig omfattning.Biskoparnai kyrkomötetBiskoparnas roll i kyrkomötet hördetill de mest omdiskuterade frågornai samband med att den nyakyrkoordningen utarbetades införstat-kyrkareformen vid millennieskiftet.Frågan återkommer medjämna mellanrum. För biskoparnassjälvskrivenhet i kyrkomötet talarSvenska kyrkans episkopala strukturoch identitet, det kyrkliga ämbetetsoch de förtroendevaldas gemensammauppdrag. Det som oftastanförs mot självskrivenheten är attdet är främmande för valda organatt innehålla självskrivna ledamötermed rösträtt. Det kyrkliga ekonomiska utjämningssystemet. Övergripande frågor när detgäller kyrkobokföringssystemet.Kyrkomötet får däremot inte besluta ienskilda frågor som det är en församlingseller ett stifts uppgift att beslutai.Kyrkomötet, som väljs direkt av väljarna,består av 251 ledamöter ochsammanträder två gånger varje år.Kyrkomötet väljer bland sina ledamöteren ordförande, en förste och enandre vice ordförande.Biskoparna har närvaroskyldighet,yttranderätt och numera även förslagsrättvid kyrkomötets sammanträden,men inte rösträtt.Ärenden i kyrkomötet kan tas uppgenom en skrivelse från kyrkostyrelsen,genom en motion från en ledamoteller en biskop, genom ett betänkande

Sida | 115från ett utskott och genom att revisorerna tar upp ärenden som har samband med derasuppdrag. Ledamöterna kan ställa frågor till kyrkostyrelsen och nämnderna vid en särskildfrågedebatt.Alla ärenden ska beredas. Det sker i utskotten eller i valberedningen.Valberedningen fann snabbt sina arbetsformer redan efter 1982 års kyrkomötesreform.Några uppdrag anses tyngre än de andra, nämligen att vara kyrkomötets ordförandesamt kyrkostyrelsens förste och andre vice ordförande. Den största kyrkomötesgruppenbrukar prioritera posten som förste vice ordförande i kyrkostyrelsen. Därefterföljer övriga poster i kyrkostyrelsens arbetsutskott och i nämndernas presidier.STATISTIKKyrkomötets sammansättning i antal mandat under de senaste tre mandatperioderna(inom parentes anges röstandel)Nomineringsgrupp 2002-20052006-20092010-2013Socialdemokraterna 74 (29,4) 71 (28) 71 (28,3)Centerpartiet 43 (17,3) 41 (16,3) 35 (13,8)Folkpartister i Svenska kyrkan 15 (5,8) 15 (6) 13 (5,2)Frimodig kyrka - (-) 7 (2,9) 13 (5,1)Gabriel 1 (

Sida | 116Läronämnden ska ges tillfälle att yttra sig också i övriga lärofrågor.Kyrkomötet kan mot läronämndens yttrande bifalla ett förslag men då gäller särskildabestämmelser. Om läronämnden finner att ett visst förslag inte bör genomföras därföratt det strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ska en särskild beslutordningtillämpas. Om Kyrkomötet bifaller ett förslag för vilket läronämnden har beslutatatt den särskilda beslutsordningen ska gälla ska det förslaget tas upp på nytt vid Kyrkomötetsandra sammanträde året efter att val till Kyrkomötet har ägt rum. Läronämndenska då åter yttra sig och ärendet på nytt beredas i utskott innan Kyrkomötet fattar ettslutligt beslut. Om Kyrkomötet vid det slutliga beslutet bifaller ett förslag för vilket biskoparnahar beslutat att den särskilda beslutordningen ska gälla måste minst tre fjärdedelarav de röstande bifalla förslaget för att det ska genomföras.För att ändra bestämmelserna i kyrkoordningen om hur lärofrågor ska behandlas, vissakyrkotillhörighetsfrågor, frågor om offentlighet för handlingar och undantag fråndenna offentlighet fordras likalydande kyrkomötesbeslut vid två sammanträden med valemellan eller beslut vid ett tillfälle med tre fjärdedels majoritet.Kyrkostyrelsen utses av kyrkomötet. Den består av ärkebiskopen, som är ordförande,och 14 av kyrkomötet valda ledamöter. Bland de valda ledamöterna väljer kyrkomöteten förste och en andra vice ordförande. Sekreterare i kyrkostyrelsen är generalsekreteraren.Biskopsmötet utser en ersättare för ärkebiskopen som ledamot, däremot inte somordförande, i kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens uppgift är att företräda trossamfundetSvenska kyrkan, bereda och verkställa kyrkomötets beslut samt att leda och samordnaförvaltningen av den nationella nivåns uppgifter. Av de olika organen på nationell nivåär det bara kyrkostyrelsen som kan väcka frågor i kyrkomötet. Förslag från de tre, iframtiden kanske två, nämnderna för planering, samordning och utveckling måste gå viastyrelsen.Styrelsen kan också för handläggning överlämna ärenden till nämnderna för planering,samordning och utveckling. Kyrkostyrelsen kan vidare när det anges i kyrkoordningenutfärda bestämmelser för vissa bidrag, besluta om vissa bestämmelser av tilllämpningskaraktär(som kan röra bland annat kyrkans arkiv, församlingarnas och stiftensbokföring och redovisning, statistiska och ekonomiska uppgifter som behövs förutjämningssystemet samt de kyrkliga valen). Vidare har kyrkostyrelsen ett övergripandeansvar för genomförandet av de kyrkliga valen och för de centrala kyrkliga registren.Kyrkostyrelsen har ett direkt ansvar för det fortlöpande arbetet med de frågor sominte faller inom de andra organens ansvarsområden, till exempel stora delar av det ekumeniskaoch teologiska området, kyrkorätt och organisation, de kyrkliga beredskapsfrågornaoch Svenska kyrkans information. Då kyrkostyrelsen fattar beslut i teologiska ochekumeniska frågor av större vikt fordras att biskopsmötet ges möjlighet att yttra sig.Nämnder, råd och delegationer på nationell nivåFör planering, samordning och utveckling finns tre nämnder på nationell nivå: Nämnden för internationell mission och diakoni, Internationella nämnden, arbetarmed internationell mission och diakoni. Nämnden för utbildning, forskning och kultur arbetar med av kyrko- och församlingsutvecklingoch med frågor som rör kyrkans samhällsansvar. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet ansvarar för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar.Nämnden delar detta ansvaret med Visby stift, vars biskop och domka-

Sida | 117pitel utövar tillsynen över utlandsförsamlingarnaoch deras präster och diakoner.Visby stifts biskop ingår inämnden.På nationell nivå finns också andra råd ochdelegationer, bland annat Samiska rådet iSvenska kyrkan och Kapitalförvaltningsrådet.Därutöver finns bland annat Delegationenför finskspråkigt arbete. Kyrkostyrelsenoch biskopsmötet har gemensamtSvenska kyrkans teologiska kommitté.KyrkokanslietSvenska kyrkans kyrkokansli finns i Kyrkanshus i Uppsala, i skuggan av Uppsaladomkyrka, och i några närliggande byggnader.Byggnaden invigdes 1978 för Svenskakyrkans internationella verksamhet. Framtill dess låg de tre stora utrikesorganen –alltså Svenska kyrkans mission (SKM), Lutherhjälpenoch Svenska kyrkan i utlandet(SKUT) – i Uppsala, Lidingö respektiveStockholm. Samlokaliseringen av dessa organisationer var det första steget på väg motett samlat kansli. Senare följde en samlokalisering av utrikes- och inrikesverksamheten.Den senare hade fram till dess varit placerad i Stockholm, först på flera olika ställen, sedani ett Kyrkans hus i Stockholm. Efter några år i samma hus genomfördes en hel integrationoch det samlade kyrkokansliet blev verklighet.Arbetet i kyrkokansliet bedrivs inom avdelningar och sammanhållna verksamhetersom inte nödvändigtvis följer gränserna mellan styrelser, nämnder och råd. I kanslietfinns ärkebiskopens och generalsekreterarens gemensamma kansli, liksom sekretariatetför teologi och ekumenik. I kyrkokansliet i Uppsala fanns 2010 cirka 300 anställda. Utomlands,i arbetet med internationell mission och diakon liksom i utlandsförsamlingaroch andra verksamhetsplatser, fanns cirka 150 anställda.Inom kyrkokansliet bedrivs också ett omfattande arbete med kyrkostatistik och religionssociologi,liksom Svenska kyrkans gemensamma register. Det är ett arbete som mankontinuerligt möter och vars resultat man kan använda i församlingarna.BiskopsmötetÄndring på väg?Som nämnts tidigare behandlar2011 års kyrkomöte ettförslag om förändringar beträffandeutlandskyrkan. Kyrkostyrelsenatt Svenska kyrkan iutlandet ska bli ett råd underkyrkostyrelsen i stället för enav kyrkomötet av vald nämnd.Enligt förslaget ska biskopen iVisby stift och ett särskilt utlandsdomkapitelsom till storadelar sammanfaller med domkapitleti Visby stift även i fortsättningenutöva tillsyn överSvenska kyrkan i utlandet.Utlandskyrkan föreslås ocksåfå två platser i kyrkomötet.Biskopsmötet består av stiftens biskopar. Ärkebiskopen är ordförande i sin egenskap avprimus inter pares, den främste bland likar.Biskopsmötets uppgift är att samråda om stiftsledning och ämbetsansvar. Biskopsmötetska också ha tillsyn över biskoparnas verksamhet. I denna tillsyn ingår råd, stöd ochhjälp i frågor som rör kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar.Det finns alltså ett »kollegialt tillsynsansvar».Biskopsmötets arbete är reglerat i kyrkoordningen. Biskoparna har enligt kyrkoordningenansvar för kyrkan som helhet och varje biskop har ett särskilt ansvar i sitt stift.Biskopsmötet ska också yttra sig till kyrkostyrelsen innan denna fattar beslut i viktigareteologiska och ekumeniska frågor.

Sida | 118Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 9MedlemmarnaRegler för att tillhöra Svenska kyrkanFör att bli medlem ska man vara svensk medborgare eller utländsk medborgare bosatt iSverige (från vilket dock kyrkostyrelsen kan ge dispens). Den som är under 18 år kan blimedlem i Svenska kyrkan genom dop i Svenska kyrkans ordning eller genom anmälanfrån vårdnadshavare. Den som fyllt 12 år ska själv ha samtyckt. Den som fyllt 18 år kanbli medlem genom1. skriftlig anmälan om han eller hon är döpt i Svenska kyrkans ordning, i någon annanevangelisk-luthersk kyrkas ordning eller i en kyrka eller ett samfund somSvenska kyrkan ingått överenskommelse om ekumenisk samverkan med,2. är döpt i något annat kristet trossamfunds ordning och samtidigt med sin anmälanbegär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller3. samtidigt med sin anmälan begär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära som förberedelse för dop.Man upptas alltså som medlem, oavsett ålder, då man döps.Man kan utträda ur Svenska kyrkan genom en anmälan, personligen eller skriftligen.Den som har fyllt 12 år ska även i detta fall ha samtyckt. Dessa bestämmelser är regleradei lag.Man kan också även som vuxen tillhöra Svenska kyrkan utan att vara döpt, i avvaktanpå dop. Man blir då medlem genom anmälan.Alla beslut om kyrkotillhörighet fattas av kyrkoherden, men kyrkoherden kan uppdratill en annan präst att fatta dessa beslut. Besluten kan överklagas till domkapitlet. Domkapitletsbeslut, liksom de beslut om kyrkotillhörighet som kyrkostyrelsen fattar i enskildafall beträffande personer som inte är folkbokförda i Sverige, kan överklagas tillSvenska kyrkans överklagandenämnd. För varje församling ska det finnas ett registeröver medlemmarna i församlingen och i vissa fall deras anhöriga. Kyrkostyrelsen ansvararför ett gemensamt register över kyrkomedlemmarna, Centrala tillhörighetsregistret.

Sida | 119STATISTIKAntal medlemmar och andel av befolkningen som är medlemmar i Svenskakyrkan 2009 samt prognos för 2019Källa: Nyckeln till Svenska kyrkan 2010Antal2009Andel2009Antal2019Andel2019Minskning2009–19Minskning i %2009-19Göteborg 902 847 70,4 796 917 57,8 - 105 930 - 12,6Härnösand 301 362 81,5 246 780 66,7 - 54 582 - 14,8Karlstad 292 377 82,2 244 131 68,8 - 48 246 - 13,4Linköping 409 734 76,8 353 843 63,4 - 55 891 - 13,4Luleå 412 918 81,4 344 306 68 - 68 612 - 13,4Lund 986 259 71,3 876 910 57,8 - 109 349 - 13,5Skara 410 650 74,8 353 874 64,2 - 56 776 - 12,6Stockholm 1 073 450 60,8 986 879 49,9 - 86 571 - 10,9Strängnäs 412 880 69 349 532 54,3 - 63 348 - 14,7Uppsala 542 073 74,6 479 438 62,3 - 62 635 - 12,3Visby 44 373 77,5 37 163 65,4 - 7 210 - 12,1Västerås 438 142 76,4 366 475 62,7 - 71 667 - 13,7Växjö 473 727 74,1 404 320 60,8 - 69 407 - 13,3Totalt 6 700 792 71,7 5 840 568 58,7 - 860 224 - 13 %Medlemsutvecklingen2010 hade Svenska kyrkan 6 589 769 medlemmar, alltså cirka 70 procent av befolkningen.Det kan jämföras med drygt 97 procent 1970 och cirka 93 procent 1980 och cirka83 procent 2000. Minskningen började alltså för länge sedan, men takten har ökat. Under1980-talet var minskningen cirka 0,3 procent per år, under 1990-talet cirka 0,4 procentoch under 2000-talets första decennium cirka 1,1 procent. 2010 var nedgången 0,9procentInvånarantalets utveckling är resultatet av flyttnetto (inflyttade i landet minus utflyttade)och födelseöverskott (antalet födda minus antalet avlidna). Medlemsutvecklingenpåverkas av invandringen, generationsväxlingen och de aktiva utträdena: Invandringen innebär att det snart finns två miljoner invånare i Sverige som självaär födda utomlands eller har en förälder som är född utomlands. De 10 procentsom själva är födda utomlands svarar dessutom för 20 procent av barnafödandet.Med undantag för den inomnordiska invandringen har mycket liten andel av invandrarnanågon anknytning till en evangelisk-luthersk församling eller kyrka. Generationsväxlingen avser de skillnader som finns mellan olika generationer. Denpräglas av att bland dem som avlider är en större andel medlemmar i Svenska kyrkanän bland dem som tillhör en ung generation.

Sida | 120 När någon blir medlem i Svenska kyrkan efter ansökan används i kyrkostatistikenbegreppet aktivt inträde (vilket inte hindrar att ett eget beslut om dop också kanvara ett aktivt inträde). När någon begär utträde talar vi om aktiva utträden. Sedanlänge finns en kraftig övervikt för utträdena.Nedgången i fråga om såväl antalet medlemmar som andelen medlemmar i befolkningenförväntas fortsätta. Analysenheten i kyrkokansliet i Uppsala har gjort en prognos förmedlemsutvecklingen i Svenska kyrkan under en tioårsperiod.Befolkningen i Sverige väntas under denna period öka med drygt 600 000 invånare tillcirka 9,9 miljoner, samtidigt som antalet medlemmar väntas minska från 6,6 till 5,8 miljoner.Det skulle leda till att andelen medlemmar hamnar under 60 procent. Medelåldernkan förväntas öka med tre år, antalet medlemmar i arbete minska (vilketförsämrar avgiftsunderlaget) och såväl dop som konfirmation förväntas minska. Prognosernaär inte negativa i överkant. År 2009 svarade flyttnettot för en minskning medcirka 12 000, inträdesnettot för en minskning med cirka 67 000 och generationsväxlingenför en minskning med cirka 21 000 medlemmar. För de närmaste tio åreninnebär prognosen en genomsnittlig årlig minskning på grund av flyttnettot med cirka7 400, generationsväxlingen för en minskning med cirka 27 500 och inträdesnettot enminskning med cirka 51 214 medlemmar.En tröst är förstås att Svenska kyrkan i ett internationellt perspektiv fortfarande är enstor folkkyrka om den kring 2020 har över hälften av befolkningen som medlemmar.Vad anser medlemmarna?Två stora medlemsundersökningar har gjorts 2004 och 2010. 10 000 medlemmar iSvenska kyrkan har fått svara på frågor. Resultatet av den senare undersökningen harredovisats i rapporten Medlem 2010.En majoritet av medlemmarna är enligt Medlem 2010 troende om än på olika sätt ochde som är troende har en betydligt starkare känsla av att livet har en mening än de sominte har en personlig gudstro. Medlemmarnas förväntningar och upplevelser av kyrkanligger nära de kärnvärden som Svenska kyrkan samlat sitt arbete kring: Närvaro, Öppenhetoch Hopp.Ett något förvånande resultat är 15 procent av medlemmarna är ateister och 20 procentagnostiker. Dessutom säger sig bara 15 femton procent av kyrkans medlemmar tropå Jesus.Det finns lättförklarliga skillnader inom Svenska kyrkan beträffande livsåskådning. Desom ofta deltar i kyrkans gudstjänstliv anser i högre grad att livet har en mening och attmänniskan i grunden är god.Det finns tydliga generationsskillnader:Yngre har svaga band till kyrkan medan de äldre har starkare.Inget tyder på att de unga kommer att bli mer religiösa när de blir äldre.De äldsta är inte oväntat mer positiva till kyrkan än de yngsta, men de yngsta (demellan 16–25 år) är ändå de minst ensidigt negativa.De yngsta har en otydligare bild av kyrkan, vilket är naturligt med tanke på att deinte har kommit i kontakt med kyrkan på samma sätt som de äldre.

Sida | 121Svenska kyrkan når cirka 85 procent av sina medlemmar under ett år och en stor majoritettänker fortsätta att vara medlemmar även i framtiden. De flesta verkar vilja stå kvardärför att de åtminstone är ”litet troende” och därför att kyrkan gör ett bra arbete isamhället och står för viktiga traditioner. Samtidigt tycker de inte att kyrkan är särskiltviktig för dem personligen.10 procent – som ändå är nästan 700 000 – anser sig ha en ganska eller mycket starkrelation till kyrkan i stort eller till sin egen församling. Något att fundera över är att hälftenav Svenska kyrkans medlemmar inteanser att kyrkan någon gång haft en speciellbetydelse i deras liv.Andra gudstjänster än de kyrkliga handlingarnasamlar ungefär en fjärdedel avmedlemmarna, samma andel som musikkonserterna.10 procent har sökt upp kyrkan när detinte har förekommit någon speciell verksamhet.I den siffran ryms sannolikt såvälturistbesök som besök för att möta stillhetoch tystnad.Om flitiga gudstjänstbesökare, sporadiskasådana och dem som inte är medlemmargör man i Medlem 2010 följande kommentarer:De flitiga gudstjänstbesökarna utgören liten andel av det totala antaletmedlemmar, men är ändå 300 000personer. De möter Svenska kyrkanpå minst fem olika sätt under ett åroch är på flera sätt en kärna i församlingslivet.Stark position förkyrkliga handlingarDe kyrkliga handlingarna har enfortsatt stark ställning när det gällermedlemmarnas kontakt medkyrkan. Några siffror värda att notera:Cirka 65 procent av medlemmarnahar någon gång haft kontaktermed Svenska kyrkan genom dekyrkliga handlingarna.Ungefär 50 procent bland demsom inte är medlemmar har ocksåhaft kontakt med Svenska kyrkangenom de kyrkliga handlingarna.Ungefär 60 procent av medlemmarnamöter Svenska kyrkanenbart vid de kyrkliga handlingarna,inte vid någon annan gudstjänst.De sporadiska besökarna ska inte underskattas.Eftersom de utgör 30 procentav hela medlemskåren blir antaletsporadiska medlemmar som har fem eller fler besök relativt mångaEn stor del av dem som inte är medlemmar, knappt 70 procent, finns inom direkträckhåll för kyrkan genom att de besöker kyrkan vid kyrkliga handlingar, konsertereller annat.Medlem 2010 visar att medlemmarna vill att kyrkan i första hand ska satsa på inhemskdiakoni och finnas till för svaga och utsatta i Sverige. Arbete bland barn och unga fårockså en framskjuten placering, likaså uppgiften att skapa gemenskap för ensamma. Ungefärhälften har placerat dessa områden på sin topp tre-lista. Därefter följer i fallandeordning arbetet arbeta med äldre människor, vården av kyrkobyggnader och bevarandetav traditioner.Att fira gudstjänst är av mindre betydelse, särskilt för dem som inte själva deltar igudstjänsterna. De unga, som mer sällan hör till de flitiga gudstjänstdeltagarna, tycks iän högre grad än andra betrakta kyrkan som en social aktör, såväl inom som utanförlandets gränser.

Sida | 122De mest utsatta grupperna, som alltså lyfts fram av övriga medlemmar som en särskiltangelägen målgrupp, uppfattar inte Svenska kyrkan som lika öppen som andra grupperuppfattar den. Det kan bero på att de upplevts och känt sig som störande element i ensorts kyrklig ”finkultur av godhet”, heter det i undersökningen.Dopets och konfirmationens betydelseDet finns enligt Medlem 2010 en tydlig skillnad mellan dem som är konfirmerade ochdem som inte är det. Bland de yngre har de som konfirmerats en tydligare och mer positivbild av Svenska kyrkan än de som inte konfirmerats. De har fått en relation till Svenskakyrkan. Det gör att benägenheten att gå ur kyrkan i alla åldersgrupper är mindrebland dem som konfirmerats.Under de senaste fem åren har de stora befolkningskullar som föddes under 1990-Kungens, prinsarnas och prinsessornas medlemskapDet brukar sägas att kungen måste tillhöra Svenska kyrkan. Det är inte riktigt sant.Regenten ska enligt successionsordningen alltid ”vara av den rena evangeliska läran,sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötesbeslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessorav det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjensom ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”Vad detta innebär har aldrig satts på sin spets. Formellt finns det i successionsordningeninte något som säger att regenten måste tillhöra Svenska kyrkan. Att såhittills har varit fallet är en fråga om en stark tradition grundad på det faktum attdet är den kyrka som i dag är Svenska kyrkan som varit den etablerade majoritetskyrkan(ibland enhetskyrkan) under en stor del av landets historia. Bekännelsen tillden rätta läran har ansetts uppfylld genom detta medlemskap.Men i dag ser det annorlunda ut än det gjorde 1810. Det fanns då inga alternativtill Svenska kyrkan som kunde komma i fråga. Det finns det i dag. Räcker det medatt tillhöra Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), som ju bevisligen bekänner sigtill den evangelisk-lutherska läran? Det finns åtskilliga medlemmar i EFS som intetillhör Svenska kyrkan, även om majoriteten gör det.Däremot räcker det nog inte med Svenska Missionskyrkan, trots att den genomsin historia flitigt använt sig av Luthers skrifter och flera av dess ridiga ledare varprästvigda i Svenska kyrkans ordning. Missionskyrkan erkänner inte ”den oförändradeAugsburgiska bekännelsen” som sin. Det gör däremot den mycket lilla ochstarkt bekännelsetrogna Evangelisk Luthersk Mission/Bibeltrogna vänner (ELM-BV).Och vad händer om en tilltänkt regent säger sig bekänner sig till den augsburgskabekännelsen men inte vill vara medlem i Svenska kyrkan – kanske till och med avteologiska skäl?I dag är det få som funderar över saken, men kanske kommer framtida konstitutionsexperteren dag att behöva fundera över detta…Svenska kyrkan ville vid stat-kyrkareformen inte ha den här ordningen. Utgångspunktenför kyrkomötet och biskoparna var att ingen, inte heller kungen, skulle varatvungen att bekänna en viss tro. Det vill däremot kungen, regeringen och riksdagen.Åtminstone beslutade man det i de två senare organen.

Sida | 123talets början uppnå konfirmandålder. Bland dessa finns ett högt kyrkomedlemstal, menrelativt få av dem har konfirmerats, konstaterar man i Medlem 2010. Svenska kyrkan kandärför förvänta sig ett stort antal utträden under de närmaste åren, just bland de ickekonfirmerade ungdomarna, och särskilt bland dem som har närstående som redan hargått ur. Eftersom detta tycks vara självförstärkande får man räkna med att kyrkomedlemstaletkommer att sjunka allt snabbare, heter det i undersökningen.

Sida | 124Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 10Tjänster och arbetsmarknadDen historiska bakgrundenI den tidiga kyrkliga historien kan vi hitta ett fåtal uppdrag. Då man beskriver dem kanman lämpligen börja med biskopen som i urkyrkan var församlingsföreståndaren. Somsådan nämns biskopen i Nya testamentet. I församlingarna fanns också äldste, presbyter.Hur ansvar och arbete fördelas dem emellan är inte helt klart. Man kan emellertid anaatt biskopen blir överordnad presbyterna och diakonerna redan under de första århundradena.Uppgifter delegeras från biskopen till presbyterna som börjar leda gudstjänster,så småningom också med nattvardsfirande.Under medeltiden blir hierarkin mellan biskop och präst 33 ännu tydligare. Synen påbiskopen som överordnad prästen blev också den svenska reformatoriska ordningen på1500-talet. I andra reformatoriska kyrkor blev biskopsämbetet svagare och ersattes påflera håll med mer administrativt förvaltande tjänster i form av superintendenter. Desenare hade dock vissa av de uppgifter som biskoparna haft.Också ett uppdrag som diakon 34 kan alltså härledas till urkyrkan. Diakonen svaradebland annat för församlingens praktiska arbete, ekonomi och omsorgen om de fattiga,men kunde också ha vissa liturgiska uppgifter. Man kan alltså se konturerna av två huvudlinjer,en karitativ och en liturgisk. I flera kyrkotraditioner är ett liturgiskt diakonatett steg på vägen till prästämbetet. Det var något som Martin Luther och andra reformatorermotsatte sig, men både Tyskland och Sverige kunde en kyrkoherdes prästerligamedhjälpare kallas diakon, men snart nog över gick man från grekiska till latin och deprästerliga medhjälparna fick namnet komminister. 35 Med inspiration från Tysklandväxte i Svenska kyrkan från mitten av 1800-talet fram ett så kallat karitativt diakonat,ett uppdrag för mänsklig omvårdnad av utsatta.33 Av presby´teros (grekiska), namnet på församlingstjänare, äldste. Efter en prästs namn kan manibland se ett annat begrepp, nämligen förkortningen VDM, som betyder Ve´rbi Divi´ni Mini´ster (latin), detgudomliga ordets tjänare.34 Dia´konos (grekiska), tjänare.35 Co´minister, medtjänare.

Sida | 125Uppdraget som kyrkomusiker har också som framgått tidigare i boken en lång historia.Det började med försångaren (kantorn), sedan kom medhjälparna i koret (det vill sägakören), kantorn blev en klockare som då orgeln fick sin starka ställning i kyrkan blevorganist.Det långvariga klockaruppdraget var på många sätt märkligt. Från att ha varit musikalisktframgår det i medeltida statuter och efterreformatoriska bestämmelser att en raduppgifter tilldelats honom. Han skulle svara för klockringen, sköta kyrkorummets inventarier,undervisa barnen och vara prästens medhjälpare vid vaccinationer (”Klockarfarhan skall allting bestyra” som litteraturhistorikern, poeten och akademiledamoten CarlWilhem Böttiger (1807-78) skrev 1843).När tjänstetypen formellt avskaffades 1947 hade innehavarna sedan länge varit borta.Titeln i sig har dock fått renässans, men nu som beteckning ledningstjänst på många håll,nu ofta med administrativ inriktning.Tjänsten som församlingspedagog (genom åren med titlar som ungdomsledare, ungdomssekreterare,församlingsassistent och församlingssekreterare) har vuxit fram under1900-talet. 1960 beslutade biskopsmötet att inrätta en utbildning av församlingsassistenteroch församlingssekreterare.De kyrkliga tjänsterna i dagNumera är bilden av församlingstjänsterna i Svenska kyrkan mer varierad än någonsin.Det finns ett stort antal tjänster som ställer krav på utbildning och erfarenhet. Förutompräster, diakoner och olika typer av kyrkomusiker är de två största grupperna anställdadels kyrkovaktmästare, kyrkogårdsvaktmästare, kyrkogårdsarbetare och krematorieanställda,dels församlingsassistenter, församlingspedagoger, förskollärare, barntimmeledare,fritidsledare och informatörer. Den första av dessa grupper har en betydligt längrehistoria än den senare. All personal som arbetar på den lokala nivån, med undantag förde stiftsanställda kontrakts- och pastorsadjunkterna, är anställda lokalt. 2011 finnsdrygt 790 arbetsgivare i Svenska kyrkan. Antalet anställda 2010 omräknat till helårsanställdavar 22 918.STATISTIKAntal befattningar i församlingar och samfälligheter 1971 och 2009Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan1971 2009Central förvaltning 559 3 400Kyrkobokföring 1 437 -Fastighetsförvaltning 4 005 4 700Begravningsverksamhet 3 167 3 200Församlingsarbete 5 651 10 650- varav präster 2 371 3 162Totalt antal 14 819 21 950

Sida | 126Här måste man komma ihåg folkbokföringens flyttning från kyrkan till staten. I 2009 årssiffra 3 400 inom central förvaltning ingår arbetet med Svenska kyrkans egen medlemsregistrering(inklusive administrationen kring bland annat kyrkliga handlingar). 1971års siffra 1 700 omfattar både folkbokföring och medlemsregistrering/kyrkobokföring(även här inkluderande administrationen kring bland annat kyrkliga handlingar). Skillnadenvar inte så stor mellan invånare och medlemmar.Strukturutredningen konstaterar att central administration och förvaltning mellan1971 och 2009 ökade med cirka 70 procent och församlingsarbete med knappt 90 procent.Tjänsterna som församlingspedagog, förskollärare, fritidsledare och diakon, allalokalt inrättade, ökade med cirka 400 procent. Visserligen har arbetstiden blivit kortare,vilket tagit bort resurser, men å andra sidan ingick folkbokföringen i arbetsuppgifterna1971.En annan källa är Svenska kyrkans statistikdatabas. De båda källorna stämmer interiktigt med varandra, men storleksordningar och utvecklingstendenser är desamma.Ingen av redovisarna kan med den rörlighet som finns på arbetsmarknaden och deoklarheter som finns i statistiken vara exakt, men de ger i vart fall de storleksordningarsom är aktuella.STATISTIKInrättade tjänster i församlingar och samfälligheter 2000 och 2010Källa: Svenska kyrkans statistikdatabas2000 2010Diakoniassistenttjänster 209 -Diakontjänster 1 088 1 264Församlingsassistenttjänster 1 005 1 037Församlingspedagogtjänster 410 922Kyrkomusikertjänster 1 940 1998Prästtjänster 2 739 3 083Övriga tjänster - 9 972I antalet övriga tjänster ingår mycket stora personalgrupper med administrativa tjänster,vaktmästar- och lokalvårdstjänster samt kyrkogårds- och krematorietjänster.Sammanlagt (inklusive anställda på nationell nivå, tjänstlediga och korttidsanställdapå alla nivåer) var cirka 23 000 personer anställda i Svenska kyrkan, varav mer än 90procent på lokal nivå. l dessa siffror ingår alltså inte anställda i fristående kyrkliga företag,institutioner och organisationer, till exempel inom sjukvården på Ersta och Bräckesom är några av Svenska kyrkans största enskilda arbetsgivare.Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har uppdraget att företräda alla de kyrkligaarbetsgivare som regleras i kyrkoordningen. Det betyder att Arbetsgivarorganisationenbland annat tecknar kollektivavtal. Det betyder inte att de kyrkliga arbetsgivarna ärskyldiga att tillhöra Svenska kyrkas arbetsgivarorganisation. Det är en sak för varjekyrklig arbetsgivare att besluta om. 2011 är det bara en församling som inte är medlem.Även den församling som inte är medlem i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation ärbunden av det kollektivavtal som Arbetsgivarorganisationen tecknar.

Sida | 127Tillsättning, behörighet och uppsägningTillsättning och vissa villkorPersonal anställs i Svenska kyrkan på följande sätt och av följande organ: Den som är anställd av en församling eller som tjänstgör i bara en församling i ensamfällighet tillsätts av denna församlings kyrkoråd, om inte kyrkorådet medgettatt exempelvis samfälligheten får göra det. Den som tjänstgör i flera eller alla församlingarna i en pastoratssamfällighet anställsav kyrkonämnden i den pastoratssamfälligheten. Den som tjänstgör i flera eller alla församlingarna i ett pastorat i en flerpastoratssamfällighetanställs av pastoratsnämnden i detta pastorat, om inte pastoratsnämndenmedgett något annat. En samfällighets gemensamma personal, som arbetar med de uppgifter som samfällighetenhar ett direkt ansvar för, anställsav kyrkonämnden i samfälligheten. Domprost tillsätts av en tillsättningsnämndmed ledamöter utsedda av stiftsstyrelsenoch domkyrkoförsamlingen (ellerden som i anställningsärenden företräderdenna församling). Den som är anställd av stiftet ska anställasav stiftsstyrelsen. Det gäller ocksåkontraktsadjunkter och pastorsadjunkter. Den som anställs på nationell nivå anställsav kyrkostyrelsen.Tillsättningsbeslut kan också delegeras, men dåmed ett kvarstående ansvar för den som delegeratbeslutsrätten.Innan någon anställs på en befattning somkyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt, kontraktsadjunkteller diakon ska domkapitlet haprövat vilka sökande som är behöriga. För attvara behörig till uppdraget som präst eller diakonska man ha vigts till präst eller diakon iSvenska kyrkan eller förklarats behörig avdomkapitlet. Också andra behörighetsvillkorfinns. Utöver behörighetsprövningen ska domkapitletyttra sig och då ta hänsyn till de särskildakrav som är förknippade med anställningen.Måste en anställdvara medlem?För att vara behörig för entillsvidareanställning ska mantillhöra Svenska kyrkan elleren kyrka eller ett samfund somSvenska kyrkan överenskommitom särskild ekumenisksamverkan med. Det finnsmöjlighet att göra andra undantag,men då ska det finnassärskilda skäl. Ett generelltundantag är anställda i begravningsverksamheten,vilketberor på att begravningsverksamhetenär en allmän samhällsuppgift.Den är – i vart fallsom staten som lagstiftare serdet – inte på samma sätt somövrig kyrklig verksamhet endel av trossamfundet Svenskakyrkans arbete.Präster och diakoner är genom sina vigningslöften underställda biskop och domkapitel.Alla de tre uppdragen inom vigningstjänsten – biskop, präst och diakon – är kyrkorättsligtreglerade. För samtliga gäller att man för att vigas utöver att tillhöra Svenskakyrkan ska vara döpt och konfirmerad och ha förklarat sig beredd att i alla uppgiftertjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsettderas kön.

Sida | 128För att bli domprost eller kyrkoherde ska man ha varit anställd som präst i minst 3 år.Det redan beslutade kravet på genomgången kyrkoherdeutbildning träder i kraft 2013.Behörighet och uppsägningDen som är biskop, präst eller diakon och som har övergett Svenska kyrkans lära, utträttur Svenska kyrkan eller själv begärt det ska förklaras obehörig.Det kan också ske om vigningslöftena eller tystnadsplikten brutits, genom brottsligverksamhet och om någon saknar förmågan att på ett omdömesgillt sätt fullgöra de uppgiftersom uppdraget kräver. Om denna åtgärd anses för allvarlig finns alternativ i formav en prövotid på tre år för fortsatt behörighet och skriftlig erinran, en slags varning.Domkapitlet ska pröva de fall där en arbetsgivare vill säga upp en präst eller diakon.Det är bara biskop och domkapitel som kan utöva tillsyn vad gäller lära, utövande avvigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöftena. Arbetsgivaren har inte rätt att sägaupp en präst eller diakon av sådana skäl, utan endast av skäl som ryms inom den allmännaarbetsrätten. Ibland kan givetvis båda förhållandena finnas.UtbildningarBefattningar och utbildningarMerparten anställda i Svenska kyrkan får i stort sett helt sin utbildning i det allmännautbildningssystemet. Det gäller till exempel dem som arbetar med ekonomi, personaladministrationoch annat administrativt inriktat arbete, information, fastighetsskötseloch begravningsverksamhet. Anknytningen till Svenska kyrkan måste i dessa fall skötasgenom Svenska kyrkans egen personalutbildning och personalutveckling.För andra befattningar, främst de som ofta kallas församlingsvårdande (något oegentligt,eftersom många andra befattningar också innehåller åtskillig församlingsvård),finns särskilda kyrkliga utbildningar och främst kombinationer av allmän och kyrkligutbildning.Grundmönstret för dessa utbildningar är att man börjar med Svenska kyrkans grundkurs,som ger kunskap om Svenska kyrkans tro och liv. Den ges vid många av de kyrkligafolkhögskolorna.Därefter följer en utbildning inom någon av fyra inriktningar, nämligen pastoral (blivandepräster), musikalisk, karitativ (blivande diakoner) och pedagogisk. Olika fackutbildningarär möjliga. För den pastorala profilen fordras teologisk utbildning med enpassande inriktning. Inom den musikaliska profilen fordrar organistbefattningar högskoleutbildningoch kantorsbefattningarna kantorsexamen eller musiklärarutbildningmed kyrkomusikaliskt tillval. För den karitativa profilen kan man ha utbildats till exempelvissocionom, sjuksköterska, läkare, psykoterapeut eller psykolog. Den pedagogiskaprofilen är ännu vidare och man kan vara exempelvis förskollärare, fritidspedagog, fritidsledare,lärare eller andra utbildningar med pedagogisk inriktning, liksom vissa kultur-och informationsutbildningar.Till sist följer en profilutbildning, direkt anpassad till de kyrkliga befattningarna. Ensärskild sådan utbildning finns vid knappa tiotalet utbildningsinstitutioner.Kyrkomusikernas profilutbildning har länge varit integrerad i fackutbildningarna. Sedan2010 finns en pastoralteologisk termin för kyrkomusiker vid pastoralinstituten. Enannan ny utbildning som inletts är den behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningen förpräster. De kyrkliga yrkesutbildningarna är för närvarande under utredning.

Sida | 129Prästgårdar och tjänstebostäderAv ungefär 2 500 prästgårdar i Sverige finns 2011 mindre än 400 prästgårdar i Svenskakyrkans ägo. Det betyder att det i dag finns ett par tusen före detta prästgårdar somsålts, ofta för att användas som permanent bostad eller fritidsbostad för enskilda personer,men ibland också för andra ändamål.Det är möjligt för församlingarna att avveckla en tjänstebostad, men det är också möjligtatt behålla en tjänstebostadsplikt. I det senare fallet måste det framgå då tjänstenannonseras ut. Med tanke på många tjänstebostäders, inte minst prästgårdars, storlekfinns en generell regel som godtagits av Skatteverket och som innebär att prästen betalaren hyra som motsvarar 100 kvadratmeters bostadsyta.Prästgårdarna beskrivs närmare i kapitel 4.

Sida | 130Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 11Ekonomi och egendomDen kyrkliga egendomens historiaFör att socknen skulle få en präst ålades bönderna att bygga kyrka och prästgård och atttill kyrkobyggnaden lägga jord för byggnadernas och prästens underhåll. Därefterinvigdes kyrkan av biskopen som också tilldelade församlingen en präst. På det sättetbyggdes en ekonomisk stabilitet upp i kyrkan. Ekonomin stärktes sedan successivt genomdonationer, arv och markköp. Kyrkan hade vid slutet av medeltiden en lika starkekonomisk ställning som adeln. Kyrkan och adeln ägde båda ungefär en femtedel av allagårdar. Liksom adeln var kyrkan befriad från skatt.Sockenborna betalade också i vart fall sedan 1100-talet så kallat tionde. Det fördeladesmellan kyrkobyggnaden, prästen, biskopen och de fattiga i socknen. Tiondet var i funktionlångt in på 1800-talet, de sista resterna ända till 1910. Det skapade stora skillnadermellan den lön olika präster faktiskt fick. Det fanns ”feta” pastorat med mycket goda inkomsteroch det fanns ”magra” pastorat med en låg ersättning. Prästens lön var relateradtill hur välbärgade sockenborna var. I de magra pastoraten fick församlingarnaibland fylla på ur kyrkokassan för att prästen skulle ha mat för dagen. Detta gällde intebara prästerna utan också biskoparna. I mitten av 1800-talet hade biskopen i Lund dubbeltså hög lön som ärkebiskop!De skogs- och jordbrukstillgångar som avdelades för prästens försörjning, prästboställen,sköttes av prästen själv. På 1860-talet begränsades prästens jordbruksmark till ettbostadsboställe. Resten arrenderas ut och gav på det sättet intäkter. Efter hand börjadestaten, delvis på grund av förfallet i många kyrkliga skogar, lägga fast allt tydligare reglerför användningen av skogen och hushållningen med den.1910 infördes kontantlön. Samtidigt bildades prästgårdar, som bestod av bostadshusoch trädgård. Resten av bostadsbostället blev ett löneboställe som arrenderades ut. Denstatliga skogsförvaltningen tog över ansvaret för all skogs- och hagmark, så när som påprästernas rätt att hämta ved och pastoratens rätt att ta ut virke för kyrkans och prästgårdensbehov.

Sida | 1311932 fick pastoraten överta förvaltningen av jord- och skogsbruket efter en av de hetarekyrkopolitiska striderna. Stiftsnämnder, egendomsnämndernas föregångare, inrättadesför att ha kontroll över förvaltningen av jorden och skogen. Det utredningsförslagsom hade startat diskussionen hade sett ut på etthelt annat sätt. Det innebar ett förstatligande avden kyrkliga skogen, vilket alltså undveks till glädjeockså för dagens, från staten fria, kyrka.1952 började prästerna betala hyra till pastoraten.Samtidigt övertog pastoraten ansvaret förprästgårdarnas skötsel.1972 förlades ansvaret för förvaltningen avstörre delen av skogsmarken, senare också jordbruksmarken,till stiften och deras stiftsnämnder,senare egendomsnämnderna. Den samlade förvaltningenhar lett till kraftigt ökade inkomster.Så tidigt som 1862 fanns det en möjlighet attflytta över avlöningsmedel från ett pastorat till ettannat. Den möjligheten kan ses som ett första uttryckför solidaritet mellan församlingarna. Möjlighetenstärktes 1910 då kyrkofonden kom till.Dit fördes avkastningen av skogsförvaltningenoch kyrkofonden kunde med hjälp av dessa intäkterge bidrag till ekonomiskt svaga pastorat. Från1933 blev den allmänna kyrkoavgiften, fortfarandei bruk med namnet allmän utjämningsavgift, kyrkofondensviktigaste inkomst.Kyrkofonden finns inte längre kvar. Dess tillgångarfördes i samband med millennieskiftetsstat-kyrkareform över till Svenska kyrkan. Dennationella nivån har också övertagit kyrkofondsstyrelsensansvar för bland annat utjämningssystemetoch för den del av Svenska kyrkan gemensammakostnader som kyrkofonden svarade för.Kyrkor, inventarier och kyrkogårdarKyrkobyggnader och inventarierStatens bidragEfter att tiondena dragits in1910 betalade staten en kompensationtill Svenska kyrkanför denna förlust.1985 tillkom ett nytt statsbidrag,denna gång som kompensationför den avskaffade skyldighetenför juridiska personeratt betala kyrkoskatt.Därefter har alla statsbidragavvecklats. Från och med budgetåret1991/92 utgår ingastatsbidrag utöver dem somgäller i samhället i stort, tillexempel Sidabidrag till deninternationella verksamheten.Den kyrkoantikvariska ersättningenär, som namnetsäger, inte ett statsbidrag utanen ersättning från det allmännaför de överkostnader som denlagstadgade antikvariska vårdenleder till och som är enangelägenhet för samhället istort.2010 ägde Svenska kyrkan 3 397 kyrkor och kapell. Det motsvarar knappt 2 000 medlemmarper kyrkobyggnad. Alla kyrkobyggnader likställdes vid millennieskiftets statkyrkareform.Tidigare betraktades äldre kyrkor som självständiga och från församlingenskilda stiftelser (kyrkostiftelser). Från och med 2000 ägs kyrkorna, kyrkotomten ochkyrkogården, liksom de fastigheter och fastighetsfonder som är knutna till dem, av församlingen.Detsamma gäller de kyrkliga inventarierna och prästgårdarna. Lunds domkyrkaär det enda undantaget. Den är fortfarande en självständig juridisk person.Kyrkobyggnaderna ska enligt kyrkoordningen hållas tillgängliga för allmänheten. Detär också ett viktigt villkor för att Svenska kyrkan ska få del av den kyrkoantikvariskaersättningen.

Sida | 132Kyrkorna kan tas i anspråk på följande sätt: Ärkebiskop och stiftets biskop får använda alla kyrkor i stiftet för gudstjänster ochbiskopliga ämbetshandlingar. Prästerna i en församling får använda församlingens kyrkor för gudstjänster ochkyrkliga handlingar som gäller en församlingsmedlem. I övrigt får kyrkan bara upplåtas om det kan ske med pietet och aktsamhet, kyrkorummetshelgd inte kränks och församlingens gudstjänstliv eller verksamhet intehindras.Kyrkorådet beslutar om upplåtande av kyrka, men kyrkorådet kan också delegera tillkyrkoherden, eller kyrkoherden tillsammans med andra ledamöter, att fatta dessa beslut.Att delegera beslutsrätten till kyrkoherden är en mycket vanlig åtgärd. Besluten omupplåtande av kyrka kan överklagas till domkapitlet.I varje stift ska det finnas en domkyrkasom utöver att vara församlingskyrkaockså är biskopens kyrka ochSvenska kyrkansekonomi 2010Intäkter, kostnader och 2010års resultat summerat för församlingar,samfälligheter ochstiftsamt den nationella nivån(miljarder kronor, källa: Östlund,Jan, Faktablad kringSvenska kyrkans ekonomi):IntäkterKyrkoavgift 12,8Begravningsavgift 3,7Utdelning från prästlönetillgångar0,5Erhållna bidrag och gåvor, inklusivekyrkoantikvarisk ersättningfrån staten 1,2Övriga verksamhetsintäkter1,7Resultat finansförvaltning 0,4SUMMA INTÄKTER 20,3KostnaderLämnade bidrag -0,3Övriga externa kostnader -6,7Personalkostnader -10,8Av- och nedskrivningar -1,0SUMMA KOSTNADER -18,8Övrigt -0,2Finansiella poster 0,3ÅRETS RESULTAT 1,6den normala platsen för stiftets högtideroch vigningsgudstjänster. Det göratt biskopen eller den stiftsföreträdaresom biskopen utser har rätt att delta dåen domkyrkoförsamling ska besluta iärenden om domkyrkans förvaltning.Lunds domkyrka förvaltas av ett särskiltdomkyrkoråd.En kyrkobyggnad kan tas ur bruk.Om samfälligheten vill göra det menförsamlingen motsätter sig detta beslutfordras det särskilda skäl för att detska kunna ske. Ett beslut att ta en kyrkaur bruk ska prövas också av stiftsstyrelsen,som då är skyldig att höradomkapitlet och länsstyrelsen. Stiftsstyrelsenkan bara ändra det beslutsom fattats om det finns synnerliga, detvill säga mycket starka, skäl.KyrkogårdarI en församling eller samfällighet somockså är huvudman för begravningsverksamhetenfattas beslut om dennaverksamhet på samma sätt som i allaandra ärenden, men med begravningslagenoch inte kyrkoordningen somgrund. Fullmäktige beslutar även i dessafrågor i principiella ärenden ochärenden av större vikt och kyrkorådet,eller kyrkogårdsnämnden om en sådanfinns, svarar för beredning, förvaltning

Sida | 133och verkställighet. Delegation sker på samma sätt som i andra ärenden.Kyrkogårdarna behandlas också i kapitel 4.Den kyrkliga ekonomin i dagIntäkter och kostnaderFör Svenska kyrkans ekonomi i stort gäller att församlingarnas verksamhet till störstadelen av finansieras av kyrkoavgiften. Av den samlade kyrkoavgiften går ungefär niotiondelar till den lokala församlingen (ibland genom samfälligheter) och en tiondel tillstiften och den nationella nivån.Den största ekonomiska volymen i Svenska kyrkan finns på det lokala planet, alltsåförsamlingar och samfälligheter.Den lokala nivåns intäkter år 2010 var 18,2 miljarder, kyrkoavgiftens andel av detta ärcirka 70 procent och begravningsavgiften cirka 20 procent. Årets resultat var ett plus på1,2 miljarder kronor.Den lokala nivåns kostnader 2010 var 17 miljarder kronor och fördelade sig på följandesätt: 42 % församlingsverksamhet, 21 % begravningsverksamhet, 22 % fastighetsförvaltning,13 % gemensam administration och 2 % serviceverksamhet (gravskötseluppdrag).Intäkterna har under senare år ökat något trots medlemsminskningen, vilket beror påkyrkomedlemmarnas inkomstökning under de år på vilka kyrkoavgiften beräknats. Intäkternafrån kyrkoavgiften ett år avspeglar avgiftsunderlaget två år tidigare. 2011 och2012 beräknas bli sämre år än 2010.För stiften var intäkterna under 2010 1,2 miljarder. Drygt 80 procent av intäkternakommer från kyrkoavgiften och från utjämningssystemet.Totala intäkter på den nationella nivån var 2,7 miljarder år 2010, varav 1,6 miljardervar utjämningsavgifter och 0,4 miljarder var resultat från finansförvaltningen. Av utjämningsavgifternabetalades 0,9 miljarder till stift och församlingar i form av utjämningsbidrag.med 0,4 miljarder kronor.Svenska kyrkans tillgångarDet bokförda värdet på Svenska kyrkans samlade tillgångar 2010 var 37,7 miljarderkronor. Dessa tillgångar fördelade sig på följande sätt och behöver dessutom kommenteras:Av dessa tillgångar utgjorde byggnader, mark och inventarier 15,4 miljarderkronor. Efter detta måste man raskt lägga till att de 15,4 miljarder som angesför byggnader, mark och inventarier till mycket stor del består av kyrkobyggnader,kyrkogårdar och begravningsplatser som inte är möjliga att realisera.Det verkliga ekonomiska värdet är alltså långt lägre.Finansiella tillgångar 10,8 miljarder kronor. Det handlar om medel på bank,värdepapper och obligationer samt aktier. Församlingarna och den nationellanivån har ungefär lika mycket placerat i värdepapper vardera, drygt fem miljarderkronor. Den nationella nivån har 60 procent aktier och 40 procent räntebärande.Övriga tillgångar (bland annat fordringar, kortfristiga placeringar, kassa ochbank) 11,5 miljarder kronor,

Sida | 134Det egna kapitalet var 2010 sammanlagt 30,3 miljarder, en uppgift som inte säger något.Det är det resultat man får genom att dra skulder och destinerade medel (gåvor och donationersom är bundna till ett visst ändamål) från tillgångar. Eftersom tillgångarna baratill en begränsad del kan realiseras och några verkliga marknadsvärden inte finns.Prästlönetillgångarna består av fast egendom och tomträtter (prästlönefastigheter)och andra tillgångar (prästlönefonder). Stiften förvaltar prästlönetillgångarna och församlingarnafår del av avkastningen i förhållande till de tillgångar man bidragit med.Stiftet får inte sälja en prästlönefastighet utan att församlingen där fastigheten liggerhar fått yttra sig. Församlingarnasdel av nettovinsten av förvaltningenska fördelas mellanförsamlingarna i förhållande tillderas andelar. Enligt lagen omSvenska kyrkan ska prästlönetillgångarnabidra till de ekonomiskaförutsättningarna förSvenska kyrkans förkunnelse.I prästlönetillgångarna ingårungefär 400 000 hektar skogsmarkoch 55 000 hektar jordbruksmark.Avkastningen skiftarmellan olika år, men kan beräknastill mellan 400 och 500 miljonerkronor årligen.Kyrkoavgift och förvaltningDen som tillhör Svenska kyrkanär skyldig att betala kyrkoavgift.Det är, som det heter i inledningentill kyrkoordningens kapitelom ekonomi och egendom, ett gemensamt ansvar för alla som tillhör Svenska kyrkanatt efter sin förmåga bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans verksamhet.Staten är skyldig att utan kostnad svara för uppbörden av kyrkoavgiften. För attdetta ska kunna ske ska avgiften vara proportionell och anges i procent av den kommunaltbeskattningsbara inkomsten. Den som tillhör Svenska kyrkan den 1 novemberska betala kyrkoavgift följande år.Kyrkoordningen har uttalade krav på dem som ansvarar för ekonomi och egendom iSvenska kyrkan: En god ekonomisk hushållning som tryggar god avkastning och betryggande säkerhet.Det innebär att ekonomin ska hanteras med bästa kunskap och erfarenhettill fromma för Svenska kyrkans möjligheter att utföra sitt uppdrag. Av samma skälska upphandlingar genomföras affärsmässigt.Kyrkoavgiften 2011Den genomsnittliga kyrkoavgiften förförsamlingarna är 2011 99 öre per skattekrona,det vill säga 0,99 procent avden kommunalt beskattningsbara inkomsten.Kyrkoavgiften har sedan 2000stigit med 4 öre. Till detta kommer förmedlemmarna i Svenska kyrkan 0,24procent i begravningsavgift. Avrundatär den totala kyrkoavgiften inklusivebegravningsavgiften 1,24 procent.Lägst kyrkoavgift i landet – exklusivebegravningsavgiften - har Nacka församlingdär kyrkoavgiften är 0,61 procent.Högs har Dalhems församling påGotland med 1,81 procent.Förvaltningen ska ske på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggandevärderingar. Det betyder att man ska undvika till exempel aktieplaceringarsom strider mot dessa värderingar, men också att man ska utföra sitt egetarbete i enlighet med dem. I etiken ingår hänsyn till såväl miljö som långsiktighållbarhet. Kyrkostyrelsens kapitalförvaltningsråd har gett ut en vägledning i finansiellaplaceringar som kan användas också i stift och församlingar.

Sida | 135Budget- och revisionskrav har en likartad inriktning på samtliga nivåer. Budgeten skainnehålla en treårig plan för ekonomin och en verksamhetsplan för budgetåret, där budgetåretska vara det första året. Den treåriga planen »rullar» framåt ett år i taget.Varje ekonomisk enhet i Svenska kyrkan, på alla nivåer, ska fastställa en nivå för detegna kapitalet som är stort nog för att ge en långsiktig trygghet. Denna nivå kallas målkapitaleller målsatt kapital. Det fastställs av kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige respektivekyrkomöte, vart och ett inom sitt ansvarsområde. Det egna kapitalet får inte bli lägreän målkapitalet. Skulle det ändå ske är det i församlingen kyrkofullmäktige som haransvaret för att årligen fastställa en åtgärdsplan för att återställa det målsatta kapitalet.FÖRDJUPNINGDet kyrkliga utjämningssystemetFÖRSAMLINGARNA SKA betala en allmän utjämningsavgift. Den beslutas av kyrkomötet och ärsju öre per 100 kronor (alltså 0,07 procent) av avgiftsunderlaget, som är församlingsmedlemmarnassamlade kommunalt beskattningsbara inkomst. Den särskilda utjämningsavgiften är 50procent av nettovinsten från förvaltningen av prästlönetillgångarna.Både inkomster och kostnader i Svenska kyrkans församlingar utjämnas.Inkomstutjämningen bygger på att man varje år räknar ut medelavgiftsunderlaget för församlingarna.De församlingar som har ett högre avgiftsunderlag betalar utjämningsavgift. De församlingarsom har ett lägre avgiftsunderlag får utjämningsbidrag. Både avgift och bidrag bestårav 50 procent av skillnaden mellan medelavgiftsunderlaget och församlingens avgiftsunderlag.Kostnadsutjämningen bygger på förhållandet mellan den enskilda församlingen och de genomsnittligakostnaderna för församlingarna. En del av kostnadsutjämningen relateras till antaletmedlemmar per kyrkobyggnad. Då räknar man ut medelvärdet i Svenska kyrkan. De församlingarsom har fler medlemmar per kyrka än medelantalet ska betala kyrkounderhållsavgift. Deförsamlingar som har färre medlemmar per kyrka än medelantalet ska få kyrkounderhållsbidrag.Det finns också kostnadsutjämning relaterad till andelen medlemmar bland invånarna iförsamlingen. Om andelen medlemmar i en församling överstiger genomsnittet i riket ska församlingenbetala en kyrkotillhörighetsavgift. Om andelen medlemmar är lägre än för riket somhelhet får församlingen kyrkotillhörighetsbidrag.BÅDE INKOMSTUTJÄMNING OCH KOSTNADSUTJÄMNING är oberoende av den kyrkoavgiftsom församlingarna beslutat. Kyrkostyrelsen bestämmer nämligen varje år en kyrkoavgift somgäller alla församlingar då bidragen räknas fram. Hittills har den avgiftssatsen alltid varit sammasom den genomsnittliga kyrkoavgiften i Svenska kyrkan.För kyrkorna i Visby stift sker kostnadsutjämningen genom ett särskilt beslut av kyrkostyrelsenpå grund av att det finns en partiell samfällighet för Gotlands kyrkor, med alla församlingar iVisby stift som medlemmar.Tidigare fanns en utjämning som baserades på begravningskostnaderna. Den har ersatts genomen kostnadsutjämningskonstant som i princip ska ge motsvarande avgifter och bidrag. Detfinns en möjlighet till extra utjämningsbidrag om den utjämning som nu beskrivits inte ger entillfredsställande utjämning. Om detta ansöker man hos kyrkostyrelsen.Stiften kan inom utjämningssystemet få stiftsbidrag. Dessa bidrag kan användas fritt av stiftetoch fungerar som en del av den inomkyrkliga utjämningen. De tidigare i kyrkoordningen regleradestrukturbidragen, glesbygdsbidragen och kyrkobyggnadsbidragen har avvecklats. Stiftet fårfortfarande samma ekonomiska tillskott som tidigare, men beslutar fritt om fördelningen avdessa medel. Fortfarande kan stiften använda någon av de nyss nämnda benämningarna om manvill klargöra förutsättningarna för ansökningar från församlingarna.

Sida | 136Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 12Val av biskoparoch förtroendevaldaDen historiska bakgrundenBiskopsvalenBiskopsvalen var som framgått av det inledande kapitlet i denna bok länge en sak förkungen, domkapitlen och den romersk-katolska kyrkans innersta maktcentrum, påvenoch hans kuria. Redan tidigt utvecklades emellertid en ”maktbalans” mellan lokala valoch de slutliga beslut som fattades, alternativt godkändes, av kungen eller påven. Efterdomkapitlens tillkomst under 1200-talet fick den kanoniska rätten makten över val ochutnämning. Valen skedde då i domkapitlen och krävde påvens godkännande.Efter reformationen hette det i 1571 års kyrkoordning att biskop skulle väljas blandnågra kandidater som föreslagits av prästerskapet och "andra, som i saken något förfarneäro". Vad detta ursprungligen innebar är inte helt klart.Med tiden blev ordningen att de präster som ingick i ståndsriksdagens prästestånd ‒under lång tid som nämnts med benämningen consistorium regni ‒ förrättade val och attkungen utnämnde biskop. I 1686 års kyrkolag, som var en produkt av enväldet, hette detatt det var ”(dom)kapitlet och klerkeriet'" som skulle föreslå lämpliga kandidater. Kungenkunde sedan utse någon av de föreslagna, men också någon annan.Ett sekel senare inskränktes detta betydligt till att en av de tre främsta av de nomineradeskulle utses. I ärkebiskopsval skulle samtliga domkapitel delta i valet.Val av förtroendevaldaUrsprungligen var det genom seklen kyrkostämman som förrättade de lokala kyrkligavalen. Kyrkofullmäktigevalen kom till i samband med inrättandet av kyrkofullmäktigegenom 1930 års församlingsstyrelselag. Dessförinnan hade det bara funnits kyrkofull-

Sida | 137mäktige i Stockholm, där fullmäktige behandlade vissa för församlingarna gemensammafrågor, och i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Även dessa kyrkofullmäktige utsågs påkyrkostämman.Valen till stiftens organ skedde fram till 1989 genom att församlingarna utsåg ombud.Därefter och fram till millennieskiftet skedde valen genom elektorer som utsågs på lokalnivå. Också valen till kyrkomötet skedde med hjälp av lokalt utsedda elektorer. Möjlighetenatt ha direkta val till kyrkomötet och i stiften hade dock diskuterats vid flera tillfälleninnan den infördes i samband med millennieskiftets stat-kyrkareform.Val av biskop i dagVal av stiftsbiskop är ett indirekt val som sker i respektive stift, med undantag för val avärkebiskop i vilket också alla domkapitel deltar. Före det egentliga valet av biskop skadet hållas ett nomineringsval (fortfarande ofta kallat provval). Samma personer röstar ibåde nomineringsval och i det egentligavalet.Röstberättigade är följande:Domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter. De som är anställda tills vidare ellerminst sex månader som präster ellerdiakoner i stiftet eller i någon av stiftetsförsamlingar. Särskilt valda elektorer.Hur nomineringsvalet ska genomföras beslutarstiftsstyrelsen. Elektorsvalet går tillså att det i varje pastorat väljs lika mångaelektorer som det finns anställda präster,diakoner och tjänstgörande pastorsadjunkter.Elektorerna väljs av kyrkofullmäktigeeller om det inte finns kyrkofullmäktige avkyrkorådet (i en pastoratssamfällighet samfälldakyrkofullmäktige).I Visby stift gäller särskilda regler eftersombiskopen där utövar tillsyn också överSvenska kyrkan i utlandet. Där har ytterligaretre grupper rösträtt: Ledamöterna i Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet rösträtt.Måste manvara präst föratt bli biskop?För att väljas till biskop behöverman inte vara präst, men för vigastill biskop – vilket är en förutsättningför att utöva detta uppdrag – fordrasatt man är prästvigd.Då Manfred Björkquist valdes tillStockholms stifts förste biskop varhan inte prästvigd. Han vigdes sedantill präst i stillsamma former förebiskopsvigningen. Björkquist är denende lekman som i modern tid blivitvald och utsedd till biskop.En kort tid i slutet av 1900-taletvar det inte möjligt att bli vald ochutsedd om man inte var präst. De som är anställda tills vidare eller minst sex månader som präster eller diakonerför utlandsförsamlingarna. Elektorer utsedda efter samma regler som i stiftet. Dessa väljs av de ledamöter i utlandsförsamlingarnaskyrkoråd som tillhör Svenska kyrkan.Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar ska därefter pröva behörigheten för dekandidater som fått minst fem procent av rösterna i nomineringsvalet. Om möjligt skaminst fem kandidater bli behörighetsförklarade. I det slutliga valet får man bara rösta på

Sida | 138dem som blivit behörigförklarade. Valet sker kontraktsvis. I såväl nomineringsval somdet egentliga valet får man bara rösta på en kandidat.Ärkebiskopen utses genom val i alla stift. Röstberättigade vid detta val är följande: Ledamöterna i alla domkapitel och stiftsstyrelser. Präster och särskilt valda elektorer i Uppsala stift enligt samma regler som vid valav stiftsbiskop. Kyrkostyrelsens ledamöter.Rösterna från präster och elektorer i Uppsala stift delas sedan med tio och läggs sammanmed övriga röster. Den kandidat som får mer än hälften av rösterna är vald till biskop.Om ingen av kandidaterna fått mer än hälften av rösterna genomförs en andra valomgångmellan de båda främsta kandidaterna. Vid lika röstetal sker lottning. Kyrkostyrelsenbekräftar valet genom att utfärda ett bevis om utnämningen till biskop och denläses upp i samband med vigningen i Uppsala domkyrka.Val av förtroendevalda i dagAllmänt om valenDe kyrkliga valen utgör en demokratisk bas för de förtroendevaldas arbete i Svenskakyrkans beslutande, beredande och verkställande organ. Medlemmarna får därigenommöjlighet att påverka och ta ansvar för hur arbetet i församling, samfälligheter, stift ochpå nationell nivå ska utformas och vilka som ska ges mandatet att som förtroendevaldabära ett ansvar för detta arbete.Med förtroendevalda menas i kyrkoordningen ledamöter, ersättare och ordförande ibeslutande och verkställande organ, det vill säga kyrkomöte, kyrkostyrelse, stiftsfullmäktige,stiftsstyrelse, kyrkofullmäktige, kyrkoråd och nämnder (inklusive kyrkonämndoch pastoratsnämnd, men inte kyrkvärdar eller till exempel ledamöter i ett utskott sominte är reglerat i på samma sätt i kyrkoordningen).De kyrkliga valen är i motsats till biskopsvalen sedan 2000 direkta val. De går inte vägenöver val av elektorer. Kyrkostyrelsen har det övergripande ansvaret för alla direktaval och stiftsstyrelsen för alla direkta val inom stiftet. I varje församling eller samfällighetska det finnas en valnämnd som ansvarar för genomförandet av valet och i varje valdistriktvalförrättare. Valförfarandet kan överklagas hos Svenska kyrkans valprövningsnämnd.De kyrkliga valen ska hållas den tredje söndagen i september vart fjärde år. Genom attdet första valet lades ett år före valen till kommuner, landsting och riksdag undvek mankollisioner mellan kyrkovalen och de övriga valen. Nästa kyrkliga val sker i september2013.ar 2014-2017.De kyrkliga valen gäller följande organ:Kyrkofullmäktige. Samfällda kyrkofullmäktige. Direktvalt kyrkoråd. Stiftsfullmäktige. Kyrkomötet.Rösträtt, valbarhet och valorganisation

Sida | 139Som mest kan den som deltar i valet rösta i fyra val eftersom det inte samtidigt kan skeval av kyrkofullmäktige och direktvalt kyrkoråd i en församling.För att ha rösträtt ska mantillhöra Svenska kyrkan,vara 16 år ochvara folkbokförd inom den enhet som valet gäller.Man kan rösta före valdagen genom röstning i röstningslokal (minst en i varje pastorat)och genom brevröstning (som inte ska förväxlas med röstning på postkontor).Det finns möjlighet att personrösta påsamma sätt som i de allmänna valen men inågot större utsträckning genom att trepersonröster, inte bara en, personröst fårlämnas på varje valsedel.Den preliminära rösträkningen görs ivallokalen och den slutliga av stiftsstyrelsen.Valbar är man om manhar rösträtt,är döpt ochhar fyllt 18 år.Skillnaden i ålder mellan rösträtt och valbarhetmotiveras av att den som väljs tillett uppdrag då detta uppdrag ska utövaskommer att omfattas av en lagstiftningsom motiverar att vederbörande är myndig.I till exempel kyrkoråd, stiftsstyrelseoch kyrkomöte har ledamöterna ett personligtjuridiskt ansvar för sitt handlande.Valbara är likaså de som vid statkyrkareformenden 1 januari 2000 hade,eller tidigare haft, ett uppdrag som förtroendevaldi Svenska kyrkan även om de inteär döpta.Är man förtroendevald i ett kyrkoråd elleren nämnd i en församling och flyttarunder en mandatperiod kan man behållasitt uppdrag perioden ut. Det gäller ocksåkyrkvärdar även om de inte räknas till kategorinförtroendevalda.Man måste vara folkbörd inom det stiftfrån vilket man väljs för att kunna väljastill kyrkomötet. Också i detta fall får manbehålla uppdraget om man flyttar undermandatperioden.Alla är inte valbara till alla poster. Föl-Direkta ellerindirekta val?Frågan om direkta eller indirekta valhar diskuterats intensivt både föremillennieskiftets stat-kyrkareform ochi samband med den.Det oftast framförda argumentet fördirekta val är att de framhålls som merdemokratiska. De tidigare valen tillkyrkomötet via elektorer ledde pågrund av bland annat församlingsstrukturentill överrepresentation förde många små pastoraten och de direktavalen gör kandidaterna merkända för medlemmarna.Ett skäl som framförs för indirektaval är att de skapar ett samband mellande olika nivåerna i den kyrkligaverksamheten. Det är församlingarnasbehov som ska styra många av beslutenpå nivåerna ovanför i den kyrkligahierarkin.Med ett lågt valdeltagande i direktaval skapas också möjligheter för extremagrupperingar, som ofta kanmobilisera i stort sett alla sina anhängare,att bli invalda i de kyrkligabeslutsorganen.Många av dem som deltagit i diskussionenhar också förespråkat direktaval till kyrkofullmäktige, men indirektaval till samfällda kyrkofullmäktigei samfälligheter, stiftsfullmäktigeoch kyrkomöte.

Sida | 140jande inskränkningar finns: En biskop är inte valbar till uppdrag som förtroendevald på någon av de tre nivåerna. Den som är anställd och har en ledande ställning bland de anställda på den nivå valetgäller är heller inte valbar. Kyrkoherden, liksom den som utsetts att ersätta kyrkoherdens som ledamot i ettförsamlingskyrkoråd, är inte valbar till uppdrag i den församlingen. Samma gäller ien samfällighet den kyrkoherde som är ledamot i samfällighetens kyrkonämnd eller,om det gäller en flerpastoratssamfällighet, ersätter kyrkoherden där. Kyrkoherdenkan inte heller väljas till ordförande i kyrkoråd och kyrkonämnd. Domprosten är inte valbar till uppdrag som förtroendevald på stiftsnivå. Den som är kyrkligt anställd på mer än 20 procent av heltid är inte valbar till styrelseorgan(kyrkoråd, kyrkonämnd, andra nämnder, stiftsstyrelse och kyrkostyrelsen)på den nivå där man är anställd.I ett utskott, utsett av till exempel stiftsstyrelsen eller kyrkorådet, finns inga krav i frågaom valbarhet. Man kan i ett utskott, kanske för att man vill knyta ett visst slag av expertistill sig, välja in personer som inte tillhör Svenska kyrkan, liksom en utskottsledamotkan vara bosatt i ett annat stift eller en annan församling.FÖRDJUPNINGValdeltagandet i de kyrkliga valenDET FÖRSTA kyrkofullmäktigevalet över hela landet hölls 1931 med ett deltagande på 21,9 procent,egentligen ett ganska hyggligt deltagande eftersom deltagandet i valen i de ”vanliga” kommunalvalenvid samma tid inte var högre än dryga 50 procent. Det högsta deltagandet inträffade 1934, då 23,9procent av de röstberättigade deltog, en siffra vars betydelse förstärks av att det allmänna valdeltagandetvar lägre då än nu. Redan året därpå började nedgången. Därefter har den långsiktiga trendenfortsatt att vara nedåtgående även om det skedde en viss uppgång i samband med de ändrade kyrkastatrelationerna.Valdeltagandet vid de senaste kyrkovalen har varit 12 procent 2005 och 11,8 procent2009. Det lägsta valdeltagandet hittills inträffade 1991 och 1997 med 10,2 procent.Under lång tid var det till helt övervägande del de traditionella politiska partierna som ställde uppvid de kyrkliga valen, alltså samma partier som vid valen till riksdag, landsting och stads- eller kommunfullmäktige.Det skedde emellertid ofta genom så kallade enhetslistor, där man förhandlat frammandatfördelningen mellan partierna – ofta med hjälp av utfallet i kommunalvalen. Väljarna fick dåinget val. Relativt vanligt förekommande var också, särskilt för de borgerliga partierna, samlingslistormed kandidater från samtliga borgerliga partier.DET LÅGA VALDELTAGANDET är givetvis inte bra för Svenska kyrkan. Ju lägre valdeltagande, destosämre legitimitet för de valda organen.Ett lågt valdeltagande underlättar också för extrema politiska eller kyrkopolitiska grupper att erövramandat och därmed en plattform som är nyttig för både deras möjlighet att föra fram sitt budskapoch deras möjlighet att ta sig in i andra och större politiska organ.Risken är stor för att valdeltagandet sänks ytterligare. Den kyrkliga valmanskåren tenderar att föryngras.De äldre väljarna, som har ett relativt stort valdeltagande, avlider. I stället kommer en nygeneration väljare i yngre åldrar. De har ett jämfört med de äldsta lägre valdeltagande.FÖR ETT YTTERLIGARE minskat valdeltagande talar sannolikt också ett minskat deltagande i gudstjänsteroch andra delar av församlingslivet. Å andra sidan: Man bör kunna förutsätta att ett tydligarepersonligt ställningstagande för att höra till Svenska kyrkan också borde kunna leda till ett ökat an-

Sida | 141svarstagande och en större motivation att delta i de kyrkliga valen. Det mediala intresset för de kyrkligavalen kan också komma att minska. Särskilda händelser kan öka intresset i media. Ett exempel pådet var när Sverigedemokraterna för första gången deltog i dessa val, men det är knappast den typenav medialt intresse som Svenska kyrkan önskar. Dessutom är det inte längre någon nyhet att partietfinns i beslutspositioner i olika delar av samhället.

Sida | 142Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 13Fristående organisationeroch rörelserDen historiska bakgrundenDe första diakoniinstitutionerna grundades i mitten av 1800-talet. Ersta grundades 1851under medverkan av flera framträdande kyrkliga personer, bland annat den mångkunnigePeter Fjellstedt och C.O. Rosenius. Samariterhemmet i Uppsala grundades 1882. Ibåda fallen fanns det starka kvinnor i ledningen som föreståndare, vid Ersta Marie Cederschiöld(1815-92) och vid Samariterhemmet Ebba Boström (1844-1902). Från bådeErsta och Samariterhemmet skickade man ut diakonissor i ett utsatt men uppskattatarbete.Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) bildades 1856 som en inomkyrklig väckelserörelse.Man bidrog stark till den så kallade yttre missionens genombrott. Tidigt startademan en egen utbildning. Missionssällskap bildades för att bedriva egen missionsverksamheteller stödja andra organisationers arbete. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen(EFS) inledde sin organiserade utlandsmission 1861.Organisationsexplosionen fortsatte in i slutet av 1800-talet och in i 1900-talet. Ytterligareen rad organisationer bildades under 1900-talets fem första decennier: Kyrkosångensvänner kom till på flera håll under slutet av 1800-talet för att senare bli Sverigeskyrkosångsförbund; den kristna gymnasiströrelsen kom till precis vid sekelskiftet; somen av de första organisationerna inom Svenska kyrkan med en viss facklig inriktningbildades Allmänna Svenska Prästföreningen 1903; 1918 bildades Kyrkobröderna, nuvarandeSvenska kyrkans lekmannaförbund; Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS; nuvarandeSensus) bildades 1930; Riksförbundet Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet (idag tillsammans Svenska Kyrkans Unga) bildades 1943 respektive 1946; Svenska pastoratensriksförbund, ursprunget till nuvarande Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation,grundades 1945; 1947 bildades också Sveriges kyrkliga kvinnoråd (nuvarande Kvinnor iSvenska kyrkan).

Sida | 143Inomkyrkliga fromhetstraditionerEvangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) är den största av de lågkyrkliga rörelserna inomSvenska kyrkan. Den bygger organisatoriskt på frihet (man är inte underställd kyrkligaorgan) och anslutning (medlemmarna tillhör Svenska kyrkan). EFS bildades 1856 ochutgick från den rosenianska väckelsen och utvecklades i form av både en inhemsk missionoch mission utomlands. De lokala missionsföreningarna fungerar på olika sätt ochmed rätt att utforma arbetet efter lokala förhållanden.Sedan 50 år har samverkan utvecklats från samtal via ett ökat samarbete till 1989 årsavtal där Svenska kyrkan fullt ut erkände EFS arbete som en del av Svenska kyrkans arbeteoch EFS bekräftade sin samhörighet med Svenska kyrkan. EFS-pastorerna prästvigs,dock utan att denna vigning ger en omedelbar rätt att inneha en prästtjänst iSvenska kyrkan. På flera håll finns samarbetskyrkormellan EFS och Svenska kyrkan lokalt.”Sedan 50 år har samverkanutvecklats från samtal via ettökat samarbete till 1989 årsavtal där Svenska kyrkanfullt ut erkände EFS arbetesom en del av Svenska kyrkansarbete och EFS har bekräftadesin samhörighetmed Svenska kyrkan.”Inom denna långsiktiga trend kan samarbetetmed Svenska kyrkan och EFS skifta från tid tillannan av flera skäl, teologiska, ekonomiska ochorganisatoriska.EFS-kansliet finns i Uppsala, liksom Johannelundsteologiska institut, med utbildning av pastorer,präster och missionärer. Antalet medlemmarär cirka 16 000, normalt anslutna till decirka 400 missionsföreningarna. EFS bedriverockså folkhögskoleverksamhet.Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna Vänner(ELM-BV) tillhör liksom EFS den evangelisklutherskalågkyrkligheten. Organisationen bildades 1911 med namnet MissionssällskapetBibeltrogna Vänner efter att ett antal medlemmar uteslutits ur EFS. Orsaken till konfliktenvar att Bibeltrogna Vänner ansåg att EFS inte tillräckligt stark gick emot de teologiskaströmningar som fanns i såväl den historisk-kritiska bibelforskningen som hosliberalteologin.2005 bytte man till det nuvarande namnet. ELM-BV betonar i sina stadgar att man serBibeln som ”Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet”. Länge har man deklarerat attman är en inomkyrklig väckelserörelse, men under senare år har kritiken mot Svenskakyrkan skärpts ytterligare, inte minst då kyrkomötet beslutade att säga ja till äktenskapoch vigsel mellan personer av samma kön. ELM-BV bedriver mission i flera länder.Det finns likheter med EFS, men skillnaderna är stora, främst genom den bibelteologisktfundamentalistiska linje som ELM-BV följer.Östra Smålands Missionsförening (ursprungligen Nordöstra, därav smeknamnet»nordöstringarna») bildades redan 1863 och fick sitt nuvarande namn 1875. Också dennarörelse till den inomkyrkliga lågkyrkligheten. Man står nära ELM-BV, men upprätthållerockså på många platser kontakt med Svenska kyrkans församling. Medlemskap finnsinte, men sympatisörer.Under 1800-talet fanns också en gammalkyrklig väckelse, bland annat den schartauanskasom redan har nämnts. Denna väckelsetradition fanns också i delar av Sydsverige. Ämbetet,inte minst prästens roll i församlingen, och sakramenten spelar en viktig roll. Det finns dragav den gamla lutherska ortodoxin med dess bekännelsetrohet. I gammalkyrkligheten liksom i

Sida | 144pietismen och flera andra kyrkliga rörelser lyfter man fram ”nådens ordning” som den rättavägen till frälsning. Vare sig gammalkyrkligheten eller schartauanismen har organiserat sig iegna samfunds- eller föreningsbildningar.Gammalkyrklig och kyrkokritisk fromhet finns inom Kyrkliga Förbundet för evangeliskluthersktro (bildat 1923). Enligt sina stadgar ska förbundet ”inom Svenska kyrkan arbetaför bevarande och främjande av biblisk kristendom enligt vår från fäderna mottagnaevangelisk-lutherska tro samt för bevarande och stärkande av vår svenska kyrka i dennaanda gentemot oberättigade och mot denna anda stridande inflytelser och övergrepp”.Evangeliska Brödraförsamlingen, Herrnhutarna (efter byn Herrnhut i Sachsen i Tyskland),som kom till Sverige på 1700-talet spelade en viktig roll för väckelserörelsens senareframväxt. Herrnhutismen stod för en pietistisk hållning, men ljusare och mindrelagisk än andra delar av den pietism som vuxit fram sedan 1600-talet. I dag har herrnhutarnabara verksamhet på två platser i Sverige, i Stockholm och i Göteborg. Arbetet bedrivsi kontakt med Svenska kyrkan.Laestadianismen är också en pietistiskt färgad men en strängare och mer asketisktpräglad fromhetsriktning. Den laestadianska väckelsen började kring 1845 med prästenLars Levi Laestadius. I Sverige finns cirka 20 000 laestadianer, vilket kan jämföras meddet mer än tiodubbla i Finland. Det finns tre laestadianska riktningar: gammallaestadianernasom är störst, östlaestadianerna som främst finns i Tornedalen och Österbottenoch västlaestadianerna. Östlaestadianerna har en mindre sträng hållning än västlaestadianerna.De senare har också en fastare organisation. I kritik mot den teologiska utvecklingeni Svenska kyrkan har man numera både egen sakramentsförvaltning ochegna konfirmationer. Alla riktningar är spridda ut över världen, främst i Europa ochNordamerika. Gammallaestadianerna finns i närmare 20 länder.Oasrörelsen inledde sitt arbete i början av 1980-talet och fick sitt nuvarande namn1989. Rörelsen tillhör den evangelikalt inriktade kyrklighet som står för begrepp somenskild omvändelse, frälsning och livsföring. Ofta, men inte alltid, finns en koppling mellanen evangelikal inriktning och en karismatisk framtoning. Oasrörelsen verkar inomSvenska kyrkan, men är öppen också mot andra samfund. Man betecknar sig som »enfristående karismatisk rörelse, som vill främja en sund andlig förnyelse». Rörelsen arbetargenom inspirationsdagar, konferenser och möten. Verksamheten, som finansierasgenom frivilliga gåvor, kollekter och arvoden för tjänster, har inte medlemmar utansympatisörer.En annan liknande rörelse med tonvikt på en evangelikalt inspirerad andlig förnyelseär New Wine, numera New Wine Kairos efter en sammanslagning med Kairos missionsinstitut(bildat 1996) med förankring i S:ta Clara kyrka i Stockholm. New Wine startadeinom den anglikanska kyrkan och kom till Sverige på 1990-talet.Föreningen S:ta Clara kyrkas vänner (bildad 1993 och medlem i EFS sedan 1997) är enevangelikalt och karismatiskt inspirerad förening som samarbetar med Stockholmsdomkyrkoförsamling. Föreningen disponerar utan kostnad S:ta Clara kyrka. Med densom utgångspunkt bedriver man gudstjänstverksamhet, utbildning och undervisning,liksom ett omfattande diakonalt arbete.Högkyrkligheten har funnit flera olika former. Den har funnits som en akademisktgrundad ”lundensisk högkyrklighet” under det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet.Den sattes under en tid i motsats till en ”uppsaliensisk lågkyrklighet”, också med syftningpå vilka som verkade vid universitetet där.Högkyrkligheten har också funnits i helt andra organisatoriska former. Ett tidigt organisatorisktexempel är Societas Sanctae Birgittae (SSB), bildat 1920. Ett viktigt inslag i

Sida | 145den moderna högkyrkligheten var Gunnar Rosendahls bok Kyrklig förnyelse som kom ut1935. Bokens namn kom sedan igen i den högkyrkliga organisation som bildades 1959med namnet arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse (aKF). aKF beskriver sig som en idérörelseoch arbetsgemenkap för ”förnyelse och fördjupning av bekännelsen, sakramenten,ämbetet och liturgin inom Svenska kyrkan”.Till högkyrkligheten kan man också räkna S:t Laurentii kyrka i Lund (stiftelsen bildad1949, nuvarande kyrka invigd 1961) och S:t Ansgars kyrka i Uppsala (stiftelsen bildad1938, nuvarande kyrka invigd 1970), båda med en inriktning på studenter och anknutnatill studentbostadsstiftelser men också med andra besökare. I Kristianstad grundadeFader Gunnar 1950 stiftelsen Gratia Dei i Kristianstad. Hjelmserydsstiftelsen bildades1947. Stiftelsen bedriver sin verksamhet i Hjelmseryds gamla kyrka från 1100-talet,återuppbyggd på 1930-talet, och den gamla prästgården. Stiftelsen driver gästhem ochvandrarhem.Svenska Kyrkans Fria Synod bildades 1983. Det skedde i protest mot 1982 års kyrkomötesreform,men i synoden uttryckte också ett kvarvarande kvinnoprästmotstånd iSvenska kyrkan. Synoden har många medlemmar med högkyrklig inriktning, men ocksågammalkyrkliga och lågkyrkliga medlemmar finns.Inom Svenska kyrkan har det också vuxit fram ett begränsat ordensliv. Några kommuniteterlever ett klosterliknande liv med betoning av sin hemhörighet i Svenska kyrkan.Exempel på detta är Helgeandssystrarna i Alsike i närheten av Märsta och Mariadöttrarnai Vallby nära Enköping. Östanbäcks kloster i närheten av Sala är ett blandat katolsktoch evangelisk-lutherskt kloster. Det finns också lekmannaordnar, ofta i form av bönegemenskaperbland människor som inte lever i kloster.Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen bildades 1958 som ett samarbetsråd förolika kyrkliga riktningar som tog avstånd från beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor.Medlemmarna kommer från högkyrklighet, lågkyrklighet och gammalkyrklighet.Schartauanismen har i första hand funnits i delar av Bohuslän och i södra Västergötlandmen den har aldrig haft någon organisationsform.Övergripande kyrkliga organisationerSamfundet Pro Fide et Christianismo, eller Pro Fide som det kallas i dagligt tal, grundadesredan 1771. Därigenom är det Sveriges äldsta ännu existerande kristna organisation.Man riktade in sitt arbete på bland annat utbredningen av kristen tro, men gjorde ocksåstora insatser inom folkundervisningen. Såsmåningom kom andra organisationer till som”Sveriges äldsta ännu existerandekristna organisation.”kunde ta sig an vissa av samfundets uppgifter.Pro Fide lever dock vidare och ger stöd till utgivningav kristen litteratur och utdelande avstipendier.Lunds Missionssällskap (LMS), är Sverigesäldsta missionssällskap, bildat 1845. LMS har nära kontakter med Lunds stift och denteologiska fakulteten vid Lunds universitet. Bland de prioriterade områden finns stöd tillutbildningen av ungdomar som vill arbeta i den internationellt kyrkan och till religionsdialog.

Sida | 146Riksförbundet Kristen Fostran (RKF) härrör från Svenska Folkskolans Vänner, bildat i1882. RKF arbetar för att främja miljöer ”på en kristen värdegrund, i hem, skola, församlingoch samhälle”, liksom för barns och ungdomars kristna fostran.Svenska kyrkans lekmannaförbund (en gång i tiden Kyrkobröderna) är ett av de organiseradeuttrycken för lekmannaengagemanget i Svenska kyrkan . Lekmannaförbundetbildades 1918 med inspiration hämtad från såväl ungkyrkorörelsen som det kyrkligalekmannaarbetet i Stockholm. Lekmannaförbundet har cirka 300 lokalavdelningar – oftamed namnet lekmanna- eller församlingskårer – och 10 000 medlemmar. Man samlasregelbundet till stifts- och rikskonvent.Sjömanskyrkan i Sverige omfattar sjömanskyrkor i Stockholm, Bohuslän, Gävle, Göteborg,Halmstad, Helsingborg, Holmsund, Malmö, Norrköping.Till de yngre organisationerna hör Ideellt forum i Svenska kyrkan. Forumet bildades2005. Bakom det står ett 20-tal huvudmän, inkluderandeen majoritet av stiften, ett antalanslutna församlingar och ett nätverk med 700”Syftet med Ideellt Forum är personer. Syftet med Ideellt Forum är att stödjaatt stödja och utveckla delaktighetoch idealitet i detoch utveckla delaktighet och idealitet i det lokalaförsamlingslivet. Forumet vill vara en mötesplatsför erfarenhetsutbyte, insamling, utveck-lokala församlingslivet.”ling och spridning av kunskaper, opinionsbildningoch inspiration. Detta sker bland annatgenom kurser, seminarier, utgivning av material och Ideellt forums årliga idédagar.Kvinnoorganisationer1995 bildades Kvinnor i Svenska kyrkan som en medlemsorganisation. Kvinnor i Svenskakyrkan efterträdde då bland annat Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd, grundat 1947, som varett samarbetsorgan för i första hand de olika stiftskvinnoråden. I de flesta stift finns enstiftsgrupp. Kvinnor i Svenska kyrkan har cirka 1 000 medlemmar.En ytterligare kvinnoorganisation är Kvinnor för mission (tidigare Svenska KvinnorsMissionsförening), bildad redan 1903, med cirka 1 000 medlemmar. Organisationen villsynliggöra kvinnors situation och stärka deras ställning i kyrka och samhälle, väcka ochstärka intresset för mission och stödja Svenska kyrkans internationella arbete.Barn-, ungdoms- och studentorganisationerBland barn och ungdomar verkar Svenska Kyrkans Unga som inledde sitt arbete 1993.Bakom bildandet av den nya organisationen stodflera organisationer, bland annat Ansgarsförbundet(bildat 1946) och Riksförbundet KyrkansUngdom (bildat 1943). Dessförinnan hade KyrkligaGymnasistförbundet (KGF) gått samman medRiksförbundet Kyrkans Ungdom 1975. KGF bildades1900. Ambitionen med Svenska KyrkansUnga var att ”Svenska kyrkans nya barn- ochungdomsrörelse ska finnas i varje församling ochge plats för all barn- och ungdomsverksamhet”Svenska kyrkans … barnochungdomsrörelse skafinnas i varje församling ochge plats för all barn- ochungdomsverksamhet inomSvenska kyrkan”

Sida | 147inom Svenska kyrkan”. Verksamheten omfattar allt från tonårsgrupper och barntimmartill gospelkörer, finskspråkiga juniorer och rollspelslag. Svenska kyrkans unga har 2011cirka 13 000 medlemmar.Credo – Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG), med rötter från1924, började som en inomkyrklig organisation i Svenska kyrkan. Med tiden har organisationensekumeniska karaktär stärkts, dock med många bibehållna band inom Svenskakyrkan. Credo beskrivs bland de ekumeniska organisationerna .Också andra organisationer inom Svenska kyrkan har ungdomsorganisationer, till exempelEvangeliska Fosterlands-Stiftelsen, med organisationen Salt, och några av deevangelikala rörelserna.Diakoniorganisationer”Verksamheten är idéburenoch syftet är inte att den skavara vinstgivande (non profit).”I Svenska kyrkan, men organisatoriskt fristående,finns flera diakoniinstitutioner ochdiakoniorganisationer. Många av dem är mycketstora både i fråga om ekonomi och i antalanställda. De bedriver en kvalificerad verksamhetinom vård och omsorg. På flera områdenfinns avancerad specialistkompetens. Verksamhetenär idéburen och syftet är inte att den skavara vinstgivande (non profit).Flera av diakoniorganisationerna har tidigarebedrivit diakonutbildning. Denna har koncentrerats till tre platser. Utbildningen iStockholm och Göteborg sker nu inom Ersta Sköndals högskola (i vilken också StiftelsenBräcke Diakonistiftelse blivit ägare). Därutöver finns diakonutbildning i Härnösand vidVårsta diakonigård. Utbildningen vid Samariterhemmet och har avvecklats, vilket var ettstarkt traditionsbrott – de första ”systerutbildningarna” hade inletts under 1890-talet. .Ersta diakonisällskap (Ersta Diakoni) i Stockholm (anstalten grundades 1851 och flyttadetill Ersta 1863) är Svenska kyrkans största enskilda arbetsgivare, inte minst genomErsta sjukhus med somatisk specialistverksamhet, psykiatrisk klinik och hospice förvård i livets slutskede. Ersta har också en omfattande social verksamhet, bland annatäldreboende, verksamhet för demenssjuka, skyddat boende för kvinnor, program fördrogberoende, behandlingshem för flickor och barnrättsbyrå . Ersta har också konferens-och hotellverksamhet. Vid Ersta finns stiftets själavårdscentrum.I Stockholm finns också Stiftelsen Stora Sköndal (1898 i Gävle, till Stora Sköndal 1905).Vid Stora Sköndal finns äldreomsorg i form av sjukhem, äldreboende, boende för demenssjukaoch hemtjänst. Vidare finns seniorboende och hemtjänst utanför den egnaanläggningen. Den socialpsykiatriska verksamheten innefattar bland annat boende, boendestödoch aktiviteter. Vid Stora Sköndal bedrivs också neurologisk rehabilitering.Ersta Sköndal Högskola bedriver utbildning på grundnivå och avancerad nivå i vårdvetenskap,socialt arbete, diakoni, teologi, kyrkomusik och psykoterapi. Vid högskolan bedrivsockså forskning om bland annat det civila samhället, palliativ vård och organisations-och arbetslivsetik. Högskolan bildades 1998 genom en sammanslagning och integreringav utbildning och forskning vid Ersta och Stora Sköndal. 2011 vidgas huvudmannakretsengenom att Stiftelsen Bräcke Diakonigård blev delägare. Vid högskolanfinns också den psykoterapiutbildning som tidigare bedrivits av förbundet S:t Lukas.

Sida | 148Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsala (1882) har bland annat gästhem, patienthotell,trygghetsboende, demensboende, hemtjänst och en daglig öppen verksamhet.Stiftelsen driver också Uppsala stadsmission med öppen verksamhet, stöd och aktiviteterinriktade på olika grupper. Vid Samariterhemmet finns också Svenska Kyrkans centrumför andlig vård inom hälso- och sjukvården.Stiftelsen Vårsta diakonigård i Härnösand (1912) har diakonutbildning och annan utbildningoch fortbildning, familjerådgivning, rehabilitering, korttids- och växelboende,konferenslokaler och boende för uthyrning. Vid Vårsta finns ett själavårdscentrum ochfamiljerådgivning och Vårsta Kriscentrum.Stiftelsen Bräcke diakonigård (Bräcke Diakoni) i Göteborg (1923) arbetar inom områdenavård och omsorg. Verksamheten inrymmer bland annat äldreboenden, ungdomsboende,hospice, företagshälsovård, vårdcentraler, habilitering, rehabilitering, utbildningoch forskning. Antal medarbetare är cirka 900 och verksamheten finns på ett tiotalorter. Man har ett Migrationscentrum och ett Samtalscentrum. Från och med 2011 ärforskning och utbildning organisatoriskt en del av Ersta Sköndals Högskola. I sambandmed detta bildade högskolan ett tredje campus, Bräcke Diakoni Lärcentrum.Fogdaröd Vård- och Diakonicentrum (1907) i Höör arbetar med vård och omsorg,bland annat i form av äldreboende för vårdbehövande, demensboende, serviceboendeoch utbildning för barn med särskilda behov.Viktiga diakoniinstitutioner är stadsmissionerna. Äldst och i särklass störst är Stockholmsstadsmission (grundad 1853). Dess verksamhet är den största samlade socialaverksamheten i anslutning till Svenska kyrkan. Stadsmission finns också i Göteborg,Skåne, Kalmar, Linköping samt som nyss nämnts Uppsala. På några orter har man ocksåbildat fristående diakonicentra. På ett 30-tal orter finns en kyrklig familjerådgivning.Den öppna dörren bildades i Jönköping 1937 som en ideell verksamhet på fritiden aven grupp personer. Det nuvarande namnet fick organisationen 1961. Från 1940-taletspred sig verksamheten till ytterligare några orter, några södra Sverige men också tillStockholm. Bland annat startade man studiehem och rådgivningsbyråer. Den verksamhetsom bedrivs sker i riksorganisationer och på tre orter, nämligen Stockholm, Västeråsoch Växjö. Riksorganisationen har sitt kansli i Växjö.Utbildning och folkbildningSensus studieförbund var tidigare ett renodlat kyrkligt studieförbund med inriktning påSvenska kyrkan. Det bildades som Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) 1930. Medlemmarvar Svenska kyrkan och närstående organisationer. Bland medlemmarna finns idag också andra organisationer än de som haranknytning till Svenska kyrkan. Det är bland”Sensus har 30 medlemsorganisationer,cirka 450 anställda,ungefär 13 000 ledareoch cirka 370 000 deltagareper år.”annat humanitära organisationer, KFUK-KFUMrörelsen,scouter, självhjälps- och stödorganisationer.2002 och 2004 slogs förbundet sammanmed KFUK-KFUM:s studieförbund (grundat1929) och Tjänstemännens Bildningsverksamhet(TBV, grundat 1935). Svenska kyrkan ärsammantaget den största medlemmen i Sensus.Som har 30 medlemsorganisationer, cirka 450anställda, ungefär 13 000 ledare och cirka 370 000 deltagare per år. Verksamheten bedrivsutöver på förbundsnivå i distrikt och avdelningar.

Sida | 149Stiftelsen Fjellstedtska skolan startade som ett utbildningsinstitut för blivande missionäreri Lund, men flyttade till Uppsala och ombildades 1862 till en förberedande privatinternatskola för bland annat blivande präster. Nu är inriktningen fortbildning för prästeroch andra teologer, bland annat genom ett akademiskt ledarskapsprogram. Stiftelsenhar också ett gästhem.S:ta Katharinastiftelsen grundades 1950 i Österskär av Margit Sahlin, en av de tre förstakvinnorna som vigdes till präster i Svenska kyrkan. Därefter flyttade stiftelsen tillSparreholms slott. Sedan 1977 arbetar man i egna lokaler i Stockholm. Verksamhetenbestår av föredrag, samtal och andakter. Stiftelsen, som då den grundades var inriktadpå att stimulera kvinnors arbete i kyrkan, har nu en bredare inriktning på livsåskådningoch kultur.Församlingsfakulteten i Göteborg bildades 1993 för att, som grundarna uttryckte det,vara ett komplement till andra utbildningar. 2000 startade man en egen heltidsutbildningi teologi. Församlingsfakulteten har sin förankring i konservativa, evangelikala ochbibelteologiskt fundamentalistiska strömningar som Evangelisk-Luthersk Mission-Bibeltrogna Vänner (ELM-BV), Missionsprovinsen (som bildades 2003 – med motiveringenatt Svenska kyrkan lämnat en sann evangelisk-luthersk lära, grundad på Bibeln –och som då såg sig som en inomkyrklig rörelse, något som inte kan gälla efter 2005 dåMissionsprovinsen vigde sin förste biskop), Svenska kyrkans Fria Synod och KyrkligaFörbundet för evangelisk luthersk tro.Det finns ett tjugotal kyrkliga folkhögskolor, endera drivna av Svenska kyrkan eller avEFS. Där finns ett brett ämnesutbud utöver de allmänna kurserna. Därutöver finns istiftsregi ett 20-tal stiftsgårdar.Kör- och musikorganisationerSveriges Kyrkosångsförbund, som bildades 1925, är Sveriges största körorganisation medcirka 70 000 medlemmar, varav en stor del ärbarn- och ungdomskorister. Därtill kommer denbetydelse förbundet har också för de ytterligarecirka 30 000 körsångare som är verksamma iSvenska kyrkan. Sina rötter har Körsångsförbundetbland annat i Kyrkosångens Vänner (bildad1892). Förbundet anordnar körhögtider ochkörfestivaler, liksom utbildningar för körledareoch korister. Förbundet har också nybeställtverk för användning i kyrkokörer.Också Kyrkomusikernas Riksförbund (KMR) är en för Svenska kyrkans musikaliskaverksamhet viktig organisation. Den beskrivs under yrkes- och intresseorganisationer.Tidningar och tidskrifter”Sveriges kyrkosångsförbundhar 70 000 medlemmar, varaven stor del är barn- ochungdomskorister.”Tidningar som mer ingående och övergripande behandlar kyrkliga frågor är dels de somges ut av de organisationer som nämns, dels den varje vecka utkommande Kyrkans Tidning.Om den står det under kyrkliga företag Berling Media AB.En mindre spridning har den folkkyrkliga Svensk Kyrkotidning (SKT, grundad 1904)och den högkyrkliga Svensk Pastoraltidskrift (SPT, 1958). De har kring ett par tusen pre-

Sida | 150numeranter vardera och spelar en viktig roll i den kyrkliga debatten och genom sinakommentarer inför aktuella predikotexter.I stort sett alla kyrkliga och ekumeniska organisationer i denna bok har sin egen tidningsutgivning,mestadels i form av tidningar och tidskrifter på papper, ibland ocksåeller i stället med digital utgivning.ArbetsmarknadsorganisationerArbetsgivarorganisationerDen helt dominerande arbetsgivarorganisationen på den kyrkliga arbetsmarknaden ärSvenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Förbundet har haft många namn. Det bildades1945 med namnet Svenska pastoratens riksförbund. Därefter har man haft namnenSvenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Svenska kyrkans församlingsförbundmen i dagligt tal kallats Pastoratsförbundet respektive Församlingsförbundet.Organisationen, som var församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas arbetsgivar-,service- och intresseorganisation, har alltsedan den bildades tagit ett stort ansvar förSvenska kyrkans organisatoriska utveckling. I särskilt hög grad gällde det före 1982 dåden första samlade kyrkliga riksorganisationenkom till. Förbundets bistår medlemmarnai deras roll som arbetsgivare.En organisationmed fyra namnSvenska pastoratens rikförbund1945-1969Svenska kyrkans Församlingsochpastoratsförbund (SKFP)1969-1999Svenska kyrkans Församlingsförbund1999-2010Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation2010-Alla stift och alla lokala arbetsgivare utomen är medlemmar i Arbetsgivarorganisationen.Till förbundets uppgifter hör blandannat förhandlingar i samband med kollektivavtaloch tvister, rådgivning, utbildning,information och uppdrag direkt beställdaav enskilda medlemmar. Arbetsgivarorganisationenanordnar årligen arbetsgivarkonferenseri stiften. Vart fjärdeår väljer dessa konferenser fullmäktige iArbetsgivarorganisationen. Arbetsgivarkonferensernasordförande och vice ordförandeutgör tillsammans ett rådgivandeorgan för Arbetsgivarorganisationen ledning.De tidigare stiftsförbunden med anställdpersonal har avvecklats. Mellan fullmäktiges sammanträden leds verksamheten avförbundsstyrelsen. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation nämns också under Begravningsverksamhetensorganisationer.Utöver Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation finns på den kyrkliga arbetsmarknadenbara några få arbetsgivarorganisationer, bland annat Arbetsgivaralliansen, medbranschkommittéer för bland annat ideella och idéburna organisationer, vård och omsorgsamt trossamfund och ekumeniska organisationer. Inom dessa områden finns medlemmarmed anknytning till Svenska kyrkan. En ytterligare arbetsgivarorganisation ärIdea – Arbetsgivareförbund för ideella organisationer. Inom Idea finns tre branschråd,varav ett arbetar med studieförbund och ett annat med humanitära frivilligorganisationer.Också i Idea finns medlemmar med anknytning till Svenska kyrkan.

Sida | 151Arbetstagar- och yrkesorganisationerArbetstagarföreträdare är en stor grupp av fackliga organisationer. Den första särskiltför Svenska kyrkan bildade fackliga organisationen var Allmänna svenska prästföreningen(ASP, bildad 1903). 1954 gick ASP samman med Sveriges Yngre Prästers Förbund(bildat 1944). Organisationen, som då fick namnet Svenska prästförbundet, fick sinhemhörighet i Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Därefter har en successivutveckling skett som inneburit att allt fler akademikergrupper inom Svenska kyrkansblivit medlemmar. 1979 bytte man namn till Svenska Kyrkans Personalförbund och1998 fick man sitt nuvarande namn Kyrkans Akademikerförbund (KyrkA). I dag kanbland annat diakoner och församlingpedagoger, liksom ekonomer och annan administrativpersonal med akademisk utbildning, bli medlemmar.Arbetsgivarorganisationen sluter avtal för anställda i Svenska kyrkan med KyrkansAkademikerförbund (KyrkA), Lärarnas samverkansråd, Fackförbundet SKTF, SvenskaKommunalarbetareförbundet (Kommunal) samt Akademikerförbundet SSR och Jusekmed förtecknade förbund.Det finns betydligt fler fackliga organisationer än de nu nämnda som organiserar personalanställd i Svenska kyrkan. En del av dem är stora, andra har bara några tiotal medlemmari kyrkan. För att göra det möjligt att genomföra förhandlingar företräder de organisationersom nämnts samtliga fackliga medlemmar, även de som tillhör de mindreorganisationerna. Lärarorganisationerna finns med på grund av att KyrkomusikernasRiksförbund slutit ett samarbetsavtal med Lärarnas Riksförbund. SKTF organiserar enstor del av Svenska kyrkans administrativa personal, men har också andra medlemmar(även något hundratal präster). Kommunal organiserar främst vaktmästar- och kyrkogårdspersonal.SSR har många socionomutbildade diakoner. Jusek företräder juristeroch ekonomer.Det finns också intresse- eller yrkesföreningar inriktade på en viss verksamhet elleryrkesgrupp inom Svenska kyrkan, men i huvudsak verksamma vid sidan av de fackligaorganisationerna. Vissa yrkesföreningar är anknutna till en facklig organisation, andrainte.Störst är det nyss nämnda Kyrkomusikernas Riksförbund (KMR), bildat 1901 efter attkyrkomusikerna en tid på flera håll haft regionala organisationer). Organisationens uppgiftär enligt stadgarna att ta tillvara medlemmarnas intressen i anslutning till utbildningoch anställning. Så långt kan man säga att KMR har en facklig inriktning och om man serden som sådan var man lika tidigt ute som Allmänna Svenska Prästföreningen (ASP). TillKMR:s arbete hör också främjande av medlemmarnas kyrkomusikaliska kompetens, genomförandeav seminarier och konferenser och utgivning av noter och annat materialför kyrkomusiken.Ett annat exempel är Pedagoger i Svenska kyrkan, församlingspedagogernas organisation.Det finns också intresseföreningar med inriktning på andra fackområden, till exempelför sjukhuspräster och assistenter i sjukhuskyrkan.1994 bildades Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan (då med namnet KvinnligaPrästers Riksförbund, KPR). I några stift finns lokala grupper, på andra nätverk förmedlemmarna. Arbetet kretsar kring begrepp som solidaritet och stöd, påverkan ochteologisk reflektion, medvetenhet om genderperspektiv och historia.Vidare finns Sveriges kyrkokamerala förening, bildad 1955, för kameral och administrativpersonal i Svenska kyrkan. Pastoratstjänstemannaföreningen (PTF) 1992 efter attfolkbokföringen gått över till Lokala skattemyndigheten och den personalen som fortfa-

Sida | 152rande var anställd i Svenska kyrkan i många fall fått nya arbetsuppgifter. Tidigare hadedet 1966 bildade Pastoratstjänstemannaförbundet funnits. I Kyrkojuristernas förening(tidigare Stiftsjuristernas förening) samlas i huvudsak jurister verksamma i Svenskakyrkan och närstående organisationer.Inom begravningsverksamheten finns Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer bildades1937, och Föreningen Sveriges Krematoriepersonal (bildad 1968). Också ledande tjänstemäni Stockholms och Tranås kommuner är medlemmar.Gemensam organisationKyrkans pensionskassa (tidigare Svenska kyrkans försäkringsförening) har till uppgift atttrygga tidigare, nuvarande och kommande anställdas pensionsrätt. Antalet försäkrade är2011 över 60 000 och det förvaltade kapitalet 9,4 miljarder kronor. Arbetsgivare ochfackliga organisationer nominerar lika många ledamöter vardera till styrelsen.Begravningsverksamhetens organisationerSvenska kyrkans arbetsgivarorganisation har nyss nämnts som arbetsgivarorganisation,men organisationen arbetar också med intressebevakning, information, rådgivning, utbildningoch service inom begravningsverksamhetens område. På organisationens kanslifinns både juridisk kompetens och kunskaper om kyrkogårdsskötsel.Sveriges Kyrkogårds- och Krematorieförbund (SKKF) är en traditionsrik organisation.Den bildades 1882 som en pionjärorganisation för kremationen som gravskick och hettelänge Svenska Eldbegängelseföreningen. SKKF är inte en organisation inom Svenskakyrkan utan politiskt och religiöst obunden, men eftersom också mer än 400 församlingaroch samfälligheter inom Svenska kyrkan, däribland i stort sett alla större begravningshuvudmän,är medlemmar bör den nämnas här. 1957 öppnade man för medlemskapför huvudmännen inom begravningsverksamheten, såväl kyrkliga som kommunala.1983 fick SKKF sitt nuvarande namn. Den största medlemmen är Stockholms kommun.Också Tranås kommun är medlem, liksom trossamfund utanför Svenska kyrkan medegen begravningsverksamhet. Förbundet har utvecklats till en branschorganisation somarbetar med intressebevakning, information, rådgivning, utbildning och service i frågaom kyrkogårdar och krematorier. Också på SKKF:s kansli finns både juridisk kompetensoch kunskaper om kyrkogårdsskötsel.Rådet för begravningsfrågor, oftast kallat Begravningsrådet, är ett samarbetsorgan förSvenska kyrkan (genom kyrkostyrelsen), Arbetsgivarorganisation och SKKF.Kyrkliga företagTillsammans äger Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundetmediekoncernen Berling Media AB. Största ägare är Svenska kyrkan med 41,1procent av aktierna. Svenska Missionskyrkan har 33,8 procent och Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation10,9 procent. Omsättningen var 2010 närmare 340 miljoner kronor.Koncernen har cirka 165 anställda i Stockholm, Malmö och Umeå.

Sida | 153Koncernens rötter går långt tillbaka i tiden. Första boken från ett av Berlings, förutvarandeVerbums, förlag – Gleerups, som köptes på 1980-talet – kom ut 1827. Men ocksåpå egen hand har koncernen en lång historia. Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlagbildades 1910 och utvecklades via Svenska Kyrkans Ekonomi AB (SKEAB) till Verbumkoncernen.Också tidningsverksamheten”Koncernens rötter går långttillbaka i tiden. Första bokenfrån ett av Berlings, förutvarandeVerbums, förlag – Gleerups,som köptes på 1980-talet – kom ut 1827. ”startade inom Diakonistyrelsens, som 1912började ge ut Församlingsbladet, från 1942 VårKyrka.Koncernens varumärken för böcker ochandra pedagogiska hjälpmedel är inom det områdesom omfattar lärande Gleerups Utbildning iMalmö, inom hälsoområdet Gothia Förlag, förtro och livsfrågor Verbum Förlag och Cordiasamt Fortbildning AB med utbildning och utgivninginom skola och omsorg och Display i Umeå med försäljning av medie- och annonsutrymme.Berling Media ger också genom Verbum Förlag ut tre tidningar. Kyrkans Tidning komtill 1982. Samtidigt avvecklades ett stort antal tidningar på både nationell och stiftsnivå,bland annat tidningen Vår kyrka. Kyrkans Tidning, som större delen av året kommer utvarje vecka, innehåller debatt, kulturartiklar och reportage. Upplagan är närmare40 000. Sändaren, är Svenska Missionskyrkans och Svenska Baptistsamfundets gemensammatidning. Berling media gör också magasinet Amos.Kyrkans Försäkring AB bildades 2004 som en fortsättning på Svenska kyrkans församlingsförbundsprojekt Kyrkans Försäkringsbolag. Detta var i sin tur en fortsättning påden samordnade försäkringsupphandling som inletts efter branden i Katarina kyrka iStockholm 1990. Företaget har en bred ägarbas i Svenska kyrkan i form av närmare 200aktieägare i form av församlingar, samfälligheter och stift. Verksamheten är inriktad påen kyrkligt anpassad försäkring för egendom, verksamhet, förtroendevalda, revisorermed mera. Cirka 80 procent av församlingarnas försäkringsvärde är placerade i bolagetsom arbetar i konkurrens med andra försäkringsbolag.Svenska kyrkans värdepappersfond bildades 1980 av Föreningssparbankens dotterbolagRobur Kapitalförvaltning och Svenska kyrkan för en kapitalförvaltning grundad pågod etik och hållbar utveckling. Svenska kyrkans engagemang har genom åren minskat.Fonden är nu en del av Swedbank Robur Ethica Sverige Global.Fairtrade Sverige AB verkar, med stöd av Föreningen för Fairtrade Sverige, genombland annat Fairtrademärkning för att odlareoch anställda får förbättrade ekonomiska villkor”Fairtrade verkar också fördemokrati, rätten för deanställda att organisera sigfackligt och miljöhänsyn.Barnarbete och diskrimineringmotverkas.”och större trygget i sin verksamhet. Tillverkarnafår också en extra premie som används till attutveckla deras lokala samhälle, exempelvis genomen ny skola, nya bostäder, hälsovård ellertill investeringar i jordbruket. Fairtrade verkarockså för demokrati, rätten för de anställda attorganisera sig fackligt och miljöhänsyn. Barnarbeteoch diskriminering motverkas. FairtradeSverige är den svenska representanten i FairtradeInternational. Systerorganisationer i ett tjugotal länder. Fairtrade hette i Sverige tidigareRättvisemärkt och startade genom enstaka butiker för rättvis handel, senare Sack-

Sida | 154éus AB som grundades 1976 av Diakonia, Svenska kyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen.Det nuvarande namnet tog man 2009. Fairtrade Sverige AB ägs av Svenska kyrkanoch Landsorganisationen (LO). Föreningen för Fairtrade Sverige har 45 medlemsorganisationer.Bland dem finns Svenska kyrkan och organisationer med anknytning tillSvenska kyrkan, liksom andra trossamfund.

Sida | 155Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 14Ekumeniska organisationerDen historiska bakgrundenTill de ekumeniska 36 pionjärerna hörde det 1804 grundade brittiska bibelsällskapet(British and Foreign Bible Society). 1946 ersattes det brittiska sällskapet i sin internationellaroll av en organisation för de många bibelsällskapen i världen (United Bible Societies).I Sverige bildades 1808 Evangeliska sällskapet. Dess uppgift var att sprida evangelietgenom tryckta småskrifter. Sällskapet fick stöd av det brittiska bibelsällskapet och varväl etablerat i det svenska samhällets översta skikt. Bibelsällskap bildades i stiften medbörjan 1816 och Svenska Bibelsällskapet 1815. Också fristående missionssällskap grundadespå många håll, liksom nykterhetssällskap på kyrklig grund. Centralt kom SvenskaMissionssällskapet och Svenska Nykterhets-Sällskapet till 1835 respektive 1837. 1884bildades den första KFUM-föreningen i Sverige.1844 bildades i London den första lokalorganisationen inom Young Men´s ChristianOrganisation (YMCA), Kristliga Förbundet för Unge Män (KFUM). KFUM:s världsförbundbildades 1855, samma år som den första lokalorganisationen inom Young Women´sChristian Organisation (YWCA), Kristliga Förbundet för Unga Kvinnor (KFUK) startadesin verksamhet. KFUK:s världsförbund bildades 1894.En annan pionjär var Evangeliska Alliansen (The World Evangelical Alliance), bildad1846 av protestantiska kyrkor och med en lågkyrklig inriktning. Den ska inte blandassamman med den nu verkande Svenska Evangeliska Alliansen.Kristna studentvärldsförbundet (World Student Christian Federation, WSCF) bildades1895 i Vadstena.Den ekumeniska utvecklingen blev ännu intensivare under 1900-talet. Milstolpar somvärldsmissionskonferensen i Edinburgh 1910 och Internationella missionsrådet 1921.36 Av oikoume´ne (grekiska), ungefär ”omfattande hela världen”.

Sida | 1561914, det år då Första världskriget bröt ut, bildades en kyrklig världsorganisation medinriktning på fred (World Alliance for Promoting International Friendship through theChurches) med den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom som en av de engagerade.Erfarenheterna av detta arbete och intresset för den rörelse som fanns på temat Liv ochArbete (Life and Work) utgjorde bakgrunden till den ekumeniska världskonferens i Uppsalaoch Stockholm 1925 som Söderblom inbjöd till. Life and Work arbetade med socialetiskafrågor och ekumenik. En annan internationell ekumenisk rörelse var Faith andOrder, inriktad på kyrkornas trostolkning och lärofrågor.1937 var man på väg att föra samman dessa båda rörelser i Kyrkornas Världsråd(World Council of Churches). Det annalkande Andra världskriget hindrade bildandet, somi stället skedde 1948 i Amsterdam. 1961 anslöt sig Internationella missionsrådet tillKyrkornas Världsråd.Samarbetet mellan evangelisk-lutherska kyrkor inleddes genom flera stora konferenseri slutet av 1800-talet. Samarbetet utvecklades under tiden fram till Andra världskriget,bland annat genom tillkomsten av ett evangelisk-lutherskt världskonvent. 1948 bildadesLutherska Världsförbundet (Lutheran World Federation) i Lund. Bakom tillkomstenav LVF låg samtal mellan lutherska kyrkor som inletts på 1800-talet och fortsatt ibörjan av 1900-talet och i Lutherska världskonventet.Parallellt med tillkomsten av världsomspännande ekumeniska organ bildades ocksånordiska och svenska sådana, som Svenska missionsrådet (1921), Svenska EkumeniskaNämnden (1932) och Nordiska Ekumeniska Institutet (1940).Det internationella ekumeniska samarbetetDen världsvida ekumeniken”Kyrkornas Världsråd harspelat en viktig roll såväl iden internationella debattenom sociala och politiska frågorsom i den teologiskadiskussionen.”Kyrkornas Världsråd (KV) i Genève, som är den bredaste av alla de ekumeniska organisationersom finns, har cirka 350 medlemskyrkor som tillsammans representerar närmare600 miljoner kristna i än 110 länder. Svenska kyrkan har varit medlem och deltagit sedandet första mötet i Amsterdam 1948. Också Svenska Missionskyrkan är medlem, liksomSveriges Kristna Råd (SKR). Bland KV:smedlemmar finns bland annat ortodoxa, anglikanska,baptistiska, lutherska, metodistiska ochreformerta kyrkor. Däremot är inte romerskkatolskakyrkan medlem. Vatikanen har dockobservatörsstatus och är fullt ut medlem i dendel av KV som arbetar med Faith and Order,trostolkning och lärofrågor. KV:s beslutandeorgan är generalförsamlingen, som i regel samlasvart sjunde år. Däremellan möts centralkommitténmed något års mellanrum. Verkställandeorgan är exekutivkommittén. KV:s kansli finns i Genève. Inom Kyrkornas Världsrådarbetar olika kommissioner med olika inriktning. Kyrkornas Världsråd har spelat enviktig roll såväl i den internationella debatten om sociala och politiska frågor som i denteologiska diskussionen. Kyrkornas Världsråds arbete har präglats av att medlemskyrkornai stigande grad kommit från Tredje världen. Det har lett till ett tydligare arbetemed rättvisefrågorna. Till de program som KV drivit hör Skapelse, Fred, Rättvisa, Kyrkornasårtionde i solidaritet med kvinnor samt Kyrkornas världsråds årtionde mot våld.En mångårig teologisk process om vitala frågor i kyrkans liv har påverkat både Svenska

Sida | 157kyrkan och övriga medlemskyrkor i KV är arbetet inom Faith & Orderkommissionen, ivilken också romersk-katolska kyrkan som nämnts fullt ut deltar. Som en följd av denförsta delen av detta arbete antogs det så kallade Limadokumentet vid Kyrkornasvärldsråds konferens i Lima 1982. Dess svenska namn är Dop, Nattvard, Ämbete. Oftakallas det också BEM-dokumentet efter sitt engelska namn: Baptism, Eucharist and Ministry.Detta dokument har starkt förbättrat förutsättningarna både för det ekumeniskaarbetet i stort och skapat möjligheter till en fördjupning av den kyrkosamverkan somnämnts tidigare. Likaså har gudstjänstgemenskapen kunnat stärkas. Processen har fortsatt,bland annat genom arbete med förståelsen av den nicenska trosbekännelsen ochfrågor om kyrkosyn.Lausannerörelsen är resultatet av kongressen för världsevangelisation i Lausanne1974. Det dokument som beslutades där hade en tydlig evangelikal inriktning. Ofta beskrivsrörelsen som ett uttryck för opposition mot Kyrkornas Världsråd. Under senare århar dessa motsättningar minskat som en följd av de samtal som förts om bland annatsynen på mission. Svenska kyrkan har inte något organiserat samarbete med Lausannerörelsen.Vid rörelsens senaste världskongress fanns dock deltagare från Svenska kyrkantillsammans med deltagare från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (FS), Evangeliskafrikyrkan (EFK), Pingst, Svenska Missionsrådet (SMR) och Svenska Evangeliska Alliansen,Svenska Lausannekommitténs efterföljare. Svenska kyrkan hade en observatörsposti Svenska Lausannekommittén men har det inte Evangeliska Alliansen.Förenade Bibelsällskapen bildades 1946. Där samverkar bibelsällskap i olika länderkring bibelspridning och bibelöversättning. UBS har haft stor betydelse, inte minst förett modernt översättningsarbete. Organisationen leder tidigare sina rötter till 1804 dåsom nyss nämnts The British and Foreign Bible Societies bildades.En viktig del av det gemensamma arbetet är översättning av Bibeln till dem som intehar någon bibelöversättning på sitt eget språk. Bibelsällskapen i olika länder arbetarbland annat med spridning av bibeltexter, program för dem som inte är läskunniga ochljudinspelningar för synskadade. Bibelsällskapengör också särskilda insatser för särskilt utsattagrupper, exempelvis kvinnor som utsatts för våldoch trakasserier, föräldralösa barn och intagna ikriminalvården.Med säte i Nederländerna arbetar OikocreditEcumenical Cooperative Society. Genom lån främjarman jordbruks- och näringslivsutveckling i låglöneländer,främst via småskaliga banker. Oikocredit,som bildades 1975 av Kyrkornas Världsråd, ärett av de största kooperativa finansinstituten ivärlden. Medlemmar i Oikocredit är kyrkor och”Oikocredit lånar ut cirka 4,5miljarder kronor och når28 miljoner låntagare i 70länder, främst till så kallademikrofinansinstitut menockså till kooperativ och småoch medelstora företag.”kyrkligt anknutna organisationer. De ekonomiska resurserna kommer från medlemsorganisationerna,men i ännu högre grad från ett stort antal sparare som placerat medel iOikocredit. Man lånar ut cirka 4,5 miljarder kronor och når 28 miljoner låntagare i 70länder, främst till så kallade mikrofinansinstitut men också till kooperativ och små ochmedelstora företag. Särskilt fokus läggs på kvinnor och utveckling av landsbygden.Det ekumeniskt drivna Liv & Fred-institutet (Life & Peace Institute, LPI) finns i Uppsala.Institutet grundades 1985 som ett resultat av Liv & Fred-konferensen i Uppsala 1983.Institutet arbetar med forskning och studier inom freds- och konfliktområdet. Särskiltintresse ägnar institutet religionens roll i konflikter, mänskliga rättigheter och ekono-

Sida | 158misk rättvisa samt konfliktlösning utan våld. Institutet har gjort insatser i samband medkonflikterna på Afrikas horn. Institutet har en internationell styrelse och en stab på tiotaletpersoner. Svensk huvudman är Sveriges Kristna Råd.Det världsvida lutherska samarbetetLutherska Världsförbundet (LVF), bildat 1948 i Lund, har cirka 150 medlemskyrkor I ett80-tal länder. Dessa kyrkor representerar över 70 miljoner medlemmar. De nordiskaoch tyska kyrkorna är tillsammans med den evangelisk-lutherska kyrkan i USA stora vadgäller antalet medlemmar, men antalet kyrkor i tredje världen är avsevärt större än antaletnordeuropeiska och nordamerikanska. Imånga av tredje världens lutherska kyrkor”I många av tredje världenslutherska kyrkor växermedlemsantalet kraftigt.”växer medlemsantalet kraftigt. Generalförsamlingen,som hålls vart sjunde år, är det högstabeslutande organet inom LVF. Mellan dessöverläggningar hålls årliga rådsmöten. För detlöpande arbetet ansvarar exekutivkommittén.LVF:s kansli finns i Genève. LVF arbetar inomen rad områden, bland annat HIV och AIDS-frågor, internationellt bistånd, teologi, ekumeniskdialog, mänskliga rättigheter, kvinno- och ungdomsfrågor och omsorg om Skapelsen.Det europeiska ekumeniska samarbetetDet europeiska kyrkosamarbetet utvecklas snabbt, både som en följd av den europeiskaintegrationen och som ett resultat av öppnare gränser mot Östeuropa.Det mest omfattande europeiska samarbetet bedrivs inom den Europeiska kyrkokonferensen(Conference of European Churches, CEC). Ofta möter man förkortningen KEK. Denkommer från organisationens tyska namn Konferenz Europäische Kirchen. Den grundades1959 i Nyborg i Finland och har som medlemmar cirka 125 ortodoxa, protestantiska,anglikanska och gammalkatolska kyrkor.Svenska kyrkan är medlem, liksom Metodistkyrkani Sverige, Svenska Missionskyrkan ochSvenska Baptistsamfundet. Därtill kommer ett40-tal associerade organisationer. Europeiskakyrkokonferensen har kontor i Bryssel, Genèveoch Strasbourg. Inom Europeiska kyrkokonferensenförs både ekumeniska samtal ochett direkt samhällsinriktat arbete på för kyrkornasärskilt viktiga områden, bland annat iförhållande till EU. Till de frågor man behandlarhör bland annat teologiska frågor och interreligiösdialog, migrations- och integrationsfrågor,ekonomiska och sociala frågor, miljö- och klimatfrågor samt situationen förminoritetskyrkor. Det finns tre kommissioner för dialogfrågor, kyrka och samhälle samtde europeiska migrationsfrågorna. Europeiska kyrkokonferensen har också ett samarbetemed den katolska europeiska biskopskonferensen.I Europa finns en rad ekumeniska organisationer som är verksamma inom ett stort antalfackområden. De finns i såväl Bryssel som på andra orter. Svenska kyrkan, svenskakyrkliga organisationer eller enskilda personer är medlemmar i många av dem.Det nordiska ekumeniska samarbetet”Europeiska kyrkokonferensenarbetar med teologiskafrågor och interreligiös dialog,migrations- och integrationsfrågor,ekonomiska ochsociala frågor, miljö- ochklimatfrågor samt situationenför minoritetskyrkor.”

Sida | 159Det nordiska ekumeniska samarbetet har genom åren vandrat en lång och krånglig vägtill det läge där det nu befinner sig. Nordiska Ekumeniska Institutet (NEI) började sittarbete i Sigtuna 1940. 1990 ombildades det till Nordiska ekumeniska rådet (NER) i Uppsala.2004 blev Nordiska ekumeniska rådet ett projekt på Sigtunastiftelsen. 2008 förändradesformerna för den nordiska ekumeniska verksamheten återigen och blev ettprogram inom Sveriges Kristna Råd (SKR) med namnet Ekumenik i Norden (EIN). EINhar ett nätverk som består av både arbetsgrupper och enskilda engagerade personer.Övergripande ekumeniskt samarbeteDet svenska ekumeniskasamarbetetSveriges Kristna Råd (SKR) bildades 1993. Till rådet fördes bland annat det arbete somtidigare utfördes inom bland annat Svenska ekumeniska nämnden, i viss utsträckningSveriges frikyrkoråd och Kyrkornas U-forum.SKR har två kärnområden för sitt arbete. Detena är ekumenisk teologi. Detta område inrymmerekumeniskt inriktad teologisk reflexion,bland annat i inom områden som spiritualitet,kyrkosyn och gudstjänst samt religionsteologi(inkluderande den interreligiösa dialogen). Detandra kärnområdet är ekumenisk diakoni/kyrka– samhälle. Området omfattar en rad program,projekt och andra aktiviteter, bland annat förfredskultur, synen på vapenhandeln, kyrka–skola, kyrka–arbetsliv, kyrka–polis, andlig vård ikriminalvården, sjukvården, följeslagarprogrammeti Palestina och Israel, global utvecklingoch fattigdomsbekämpning (inkluderande Kyrkornasglobala vecka), diakonalt ekumenisktarbete och handikappfrågor.I SKR ingår merparten av de svenska kyrkornaoch samfunden från de lutherska, katolska, ortodoxaoch frikyrkliga kyrkofamiljer som nyssnämnts. Antalet medlemskyrkor är ett 30-tal.I den lutherska familjen ingår Svenska kyrkanmed Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS).Med cirka 45 000 medlemmar), Estniska evangelisk-lutherskakyrkan i Sverige, Lettiska evangelisk-lutherskakyrkan i Sverige och Ungerskaprotestantiska kyrkan i Sverige. Medlemmar ärockså den romersk-katolska kyrkan, liksom deDe fyrafamiljernaMan brukar tala om att detfinns fyra större kyrkofamiljer iSverige:Inom den lutherska kyrkofamiljen,med cirka 6,5 miljonermedlemmar, är Svenskakyrkan störst.Den katolska kyrkofamiljen,samlad i Stockholms katolskastift, har cirka 90 000betjänade personer.Den frikyrkliga kyrkofamiljenhar cirka 360 000 betjänadepersoner medlemmar, menhar i sin verksamhet kontaktmed ytterligare ungefär likamånga.Den ortodoxa och österländskakyrkofamiljen harcirka 120 000 betjänadepersoner.ortodoxa och österländska kyrkorna. Bland de senare är de största Syrisk-ortodoxa kyrkan,Serbisk-ortodoxa kyrkan och Grekisk-ortodoxa kyrkan. I de frikyrkliga samfundenär Pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan, Evangeliska Frikyrkan (EFK), Svenska Baptistsamfundetoch Svenska Alliansmissionen störst. EFK bildades 1979 genom en sammanslagningav Helgelseförbundet, Fribaptistsamfundet och Örebromissionen.

Sida | 160SKR har ett årsmöte med cirka 60 ledamöter, varav Svenska kyrkan med EFS har ungefären tredjedel. Styrelsen har 12 ledamöter och ordförandeskapet cirkulerar mellande fyra kyrkofamiljerna. Det betyder att ärkebiskopen är ordförande vart fjärde år.Kyrkornas EU-kontor, bildat 1999, ger service i EU-frågor och bevakar frågor inom EUsom ligger kyrkorna nära. Huvudman för verksamheten är Sveriges Kristna Råd.Svenska Evangeliska Alliansen, som bildades 2001, är efterföljare till Svenska Lausannekommittén.Organisationen har tagit över de uppgifter som kommittén tidigare hade.Medlemmarna – som är enskilda personer, församlingar, samfund och organisationer –har en tydlig evangelikal inriktning. Samfund som tillhör organisationen är bland annatEvangeliska Frikyrkan (EFK), Pingströrelsen, Frälsningsarmén, Svenska Alliansmissionen(SAM) och trosrörelsen. Svenska kyrkan var som redan nämnts tidigare observatör iSvenska Lausannekommittén, men är det inte i Svenska Evangeliska Alliansen.Rättvis utveckling och fredEtt annat ekumeniskt samarbetsorgan är Svenska Missionsrådet (SMR), bildat redan1912 som ett nationellt samarbetsorgan för det missionsarbete som bedrivs av kyrkor,samfund och missionsorganisationer. Närmare 40 missionsorganisationer är medlemmar,bland annat ett stort antal kyrkor och trossamfund. SMR:s huvuduppgift är att kanaliserastatsbidrag till kyrkornas missionsarbete och att bedriva sådant arbete som ärgemensamt för medlemskyrkorna. Årligen förmedlarSMR Sidamedel i storleksordningen 100miljoner kronor.Kyrkornas U-fond har sedan sitt bildande erbjuditsvenska kyrkor och församlingar en möjlighetatt placera penningmedel för vidareplaceringi utvecklingsländer. Fonden bildades1990 genom Sveriges kristna råd (SKR). Styrelseutses av SKR. Av det inlånade kapitalet har”Närmare 40 missionsorganisationerär medlemmar,bland annat ett stort antalkyrkor och trossamfund.”70 procent vidareplacerats i Oikocredit och resten har på annat sätt placerats i mikrofinansverksamhetfonden. Inlåningen upphörde 2010, men den befintlig inlåning förvaltasvidare med oförändrat syfte.Individuell Människohjälp (IM) grundades 1938 under namnet Inomeuropeisk Mission.Britta Holmström (1911–1992) var då 27 år gammal och skulle komma att bygga uppstora delar av den verksamhet som bedrivs i dag. IM, som har sitt huvudkontor i Lund,bedriver ett omfattande hjälparbete i dryga 10-talet länder, såväl inom som utanför Europa.IM är en svensk biståndsorganisation som vill bekämpa och synliggöra fattigdomoch utanförskap. Organisationen verkar i tretton länder världen över. IM bedriver sittarbete tillsammans med lokala samarbetspartners, ofta med inriktning på hjälp tillsjälvhjälp, oberoende av tro, ursprung eller politisk uppfattning. Grunden för IM är, somman själv uttrycker det, kristet-humanistiska värderingar.Svenska Jerusalemsföreningen (bildad 1900) är en kristen och opolitisk organisation.Föreningen driver bland annat en skola för 400 flickor i Betlehem, men bedriver ocksåkvalificerad sjukvård.Kristna Fredsrörelsen, bildad 1919, är en kristen del av den samlade svenska fredsrörelsen.Själv beskriver sig organisationen som en ”ickevåldsrörelse som utifrån evangelietsbudskap om Guds rike vill verka för rättvisa och fred, allmän och total nedrustningsamt ett samhälle utan våld”. Man ger kurser i ickevåld och konflikshantering, deltar idialogen mellan olika religioner, stöder lokalt fredsarbete genom fredsobservatörer och

Sida | 161andra som verkar för mänskliga rättigheter i flera länder och vill påverka Sveriges ochEU:s säkerhetspolitik i riktning mot rättvisa och fred.Barn, unga och studenterKristna Studentrörelsen i Sverige (KRISS), bildad 1971 som följd av en sammanslagningav den inom Svenska kyrkan verkande Sveriges Kristliga Studentrörelse (1907) och denfrikyrkliga Fria Kristna Studentrörelsen (1912). Antalet medlemmar är litet, cirka 200.KRISS är medlem i Kristna världsstudentförbundet,World Student Christian Federation (WSCF). KRISShar i sin verksamhet burit, och bär fortfarande, eninternationell och samhällsinriktad prägel. Manhar lokal verksamhet på flera studieorter. Den lokalaverksamheten kretsar kring bland annat gudstjänst,föredrag, studiegrupper och bönetillfällen.På nationell nivå finns årliga rikskonferenser, enteologifestival, liksom retreat- och pilgrimsarrangemang.Ett av KRISS varaktiga projekt rör kristentro i förhållande till homosexuella, bisexuella ochtranssexuella personer samt queerpersoner (hbtqfrågor).Credo - Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG) växte fram i samverkanmed andra inomkyrkliga väckelserörelser som en reaktion mot den liberalteologiskautvecklingen i Svenska kyrkan och det 1907 bildade Sveriges Kristliga Studentförbund.SESG bildades 1938 men rötterna går tillbaka till konferenser på 1920-talet. Underen tid var SESG knutet till Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. 1997 lade man tillnamnet Credo, som nu används. Med tiden har andelen frikyrkliga medlemmar ökat,vilket har gjort att Credos ekumeniska inslag stärkts, men med en oförändrad evangelikaloch bibeltrogen karaktär. Internationellt är man ansluten till The International Fellowshipof Evangelical Students (IFES). Credo har ett 20-tal studentgrupper på universitets-och högskoleorter och verksamhet på ett 100-tal skolor. Kontor finns på tre platseri landet. Man äger och driver Credos fjällgård och CredoAkademin, ett studiecentrum iStockholm med utbildning och bokutgivning. Credo har cirka 1 200 medlemmar, 25 anslutnastudentföreningar och ungefär lika många anslutna skolgrupper.En relativt nybildad ungdomsorganisation är Ny Generation, som betecknar sig somallkristen och fristående från alla samfund. Organisationen har vuxit snabbt sedan bildandet2002. Organisationen riktar sig till skolelever och studenter och arbetar genomskolgrupper. Antalet skolgrupper anges till 500 och medlemmar till cirka 10 000. Organisationensstörsta projekt har varit utdelningen av cirka 150 000 personligt överlämnadeexemplar av Nya testamentet. Efter starten i Sverige har liknande organisationerstartat i ett 15-tal länder. Ett internationellt kontor finns i Birmingham i England.Den äldsta kristet baserade ungdomsorganisationeni Sverige är KFUK/KFUM i Sverige.KFUM kom till Sverige 1884. 2011 har organisationencirka 70 000 medlemmar.KFUK/KFUM beskriver sig som ”kristligt”.Tolkningen av ordet är att man i handling villvisa på förlåtelse och människokärlek, menockså att man vill ge utrymme för unga människoratt föra samtal om sin livssituation, exis-”… ickevåldsrörelse somutifrån evangeliets budskapom Guds rike vill verka förrättvisa och fred, allmän ochtotal nedrustning samt ettsamhälle utan våld.””Den äldsta kristet baseradeungdomsorganisationen iSverige.”

Sida | 162tentiella frågor och med människor med annan livsåskådning.Kvinnor i kyrkornaEn ekumenisk organisation för kvinnors kyrkliga engagemang är Sveriges EkumeniskaKvinnoråd, bildat 1959 genom att sammanslagning av Svenska missionsrådets kvinnokommitté(bildad 1914) och Kristna kvinnors samarbetskommitté (bildad 1935). Syftetvar att utgöra ett forum för kristna kvinnor. Rådet utgörs av cirka 1 000 enskilda medlemmar,representanter för 13 kristna samfund och organisationer samt 11 lokala ekumeniskakvinnoråd. En årlig kraftsamling, inte minst lokalt, är Kvinnornas internationellaböndag, som genomförts sedan i Sverige sedan 1931. De lokala ekumeniska kvinnorådenarbetar i övrigt med träffar av olika slag, bland annat bibelstudier.Bibelöversättning och bibelspridningSvenska Bibelsällskapet, grundat redan 1815 med inspiration från England, är engagerati olika former av arbete knutet till översättning och spridning av Bibeln. Sällskapet arbetarför att stimulera och underlätta bibelläsning och bibelanvändning, men också medbibelspridning i Sverige och utomlands (vilket bland annat innebär att man i lager harbiblar på ett hundratal språk).Fram till 1946 var Bibelsällskapet en angelägenhet för Svenska kyrkan. Rikskollekt iSvenska kyrkan har man haft ända sedan 1872. Bibelsällskapet är ett samarbetsorganför elva svenska kyrkors och samfunds nationella och internationella bibelarbete. Bibelsällskapethar också en stödförening. Bibelsällskapet har sitt kansli i Uppsala.Bibelsällskapet svarar också för förvaltningen av Bibelfonden. Till denna fond förs statensroyalty på Bibelkommissionens produkter. Med hjälp av dessa medel ska spridningenav kommissionens bibelöversättning främjas och dessutom ska goda förutsättningarskapas för ett framtida översättningsarbete.Gideoniterna, som bildades 1919, har en omfattande verksamhet med bibelspridning.Sedan grundandet har man delat ut 5,3 miljoner biblar och Nya testamenten. Den svenskaorganisationen tillhör The Gideons International, som finns i närmare 200 länder.Diakonal och social ekumenik”Verksamheten är inriktadpå människor som är särskiltutsatta genom på grund avmissbruk, hemlöshet, kriminaliteteller brist på fungerandenätverk.”Hela människan, tidigare De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN), som bildades1920 som »riksutskottet för de kristnas förbudsrörelse« inför den kommande folkomröstningenom alkoholförbud. I dag är organisationen inte absolutistisk men arbetarmot alla former av drogmissbruk och drogernas skadeverkningar. Svenska kyrkan är enav de 16 huvudmän som står bakom Hela människan.Hela människan bedriver ett förebyggande, behandlande och rehabiliterande arbete. Iden utåtriktade verksamheten är det oftastnamnet RIA, rådgivning i alkohol- och narkotikafrågor,som syns. Verksamheten är inriktad påmänniskor som är särskilt utsatta genom pågrund av missbruk, hemlöshet, kriminalitet ellerbrist på fungerande nätverk. RIA finns på ett 90-tal orter.Förbundet S:t Lukas, tidigare S:t Lukasstiftelsen(grundad 1939), arbetar med inriktning påmänniskor som vill bearbeta sina livsfrågor

Sida | 163och problem, ha utbildning och handledning i sitt arbete och som vill föra samtal i etikoch livstolkning. De redskap man använder är rådgivning, själavård och psykoterapi,men också offentliga arrangemang i form av samtal. Dessa verksamheter bedrivs främsti de 32 S:t Lukasföreningarna och de cirka 40 mottagningar på 30 platser som finns.Grundat på avtal utgör S:t Lukas en direkt resurs på många kyrkliga arbetsplatser, menS:t Lukas har också avtal med många andra arbetsgivare.Andra ekumeniska organisationerFörbundet Kristen Humanism (fram till 2011 Förbundet för Kristen Humanism och Samhällssyn,KHS), bildat 1971 genom en sammanslagning av två tidigare organisationer,nämligen Förbundet för Kristet samhällsliv (bildat 1918) och Förbundet för Kristen humanism(bildat 1937). Bakom Förbundet för Kristet samhällsliv stod bland annat NatanaelBeskow och bakom Förbundet för Kristen humanism stod bland annat ManfredBjörkquist. Förbundet Kristen Humanism vill vara en kristen humanistisk röst i samhället.Denna linje vill man hålla inför både kyrka och samhällsliv i övrigt. KHS arbetar genomsamlingar och annan verksamhet på nationell nivå och ett tiotal lokala avdelningar.Ekumeniska grupperna för kristna homosexuella (EKHO) bildades 1975. EKHO arbetarför homosexuella, bisexuella och transsexuella personer samt queerpersoner (hbtqpersoners)rättigheter i såväl samhället i stort som i kyrkor och samfund. Det finns lokalaavdelningar i Stockholm och Göteborg. I Göteborg finns också EKHO Riks kansli.Svenska soldathemsförbundet (SSHF), bildat 1899, är ett samverkansorgan för soldathemi anslutning till militära förband. Ursprungligen hette man Förbundet SoldaternasVänner. Det finns 14 soldathem. De bedriver sin verksamhet på kristen och ekumeniskgrund och är öppna för alla. Med stöd av Försvarsmakten har förbundet uppdraget attstödja svenska soldater i utlandstjänst.Med en tonvikt på mötet mellan människor med olika bakgrund, erfarenhet och livstolkningverkar Sigtunastiftelsen (grundad 1915, folkhögskolan kom till 1917 och humanistiskaläroverket 1926) i en av Sigtunas mer markanta kulturbyggnader. Stiftelsenstillkomst var i hög grad ett verk av Manfred Björkquist, om än med ekonomiskt stöd avgodsägaren Oscar Ekman (1873-1949). Björkquist ledde verksamheten 1917-42 samtidigtsom han var starkt engagerad inom en rad andra kyrkliga verksamheter. På Sigtunastiftelsenverkade som direktor också en av Svenska kyrkans mest intressanta 1900-talsprofiler, nämligen prästen, psalmdiktarenoch författaren Olov Hartman. Han betyddeockså mycket för arbetet med kyrkorummensutformning och användning, inte minst förkyrkospel. Sigtunastiftelsen arbetar bland annatmed kurser, konferenser och kulturarrangemang.Stiftelsen har ett refugium (för blandannat retreater), bibliotek och pressklippsamling,liksom ett gästhem och uthyrning av konferensfaciliteter.Verksamheten har sina rötter i Svenska kyrkans – inte minst ungkyrkorörelsens– historia och tradition, men är helt självständig och bedriver ett brett ekumenisktförankrat arbete. Läroverket har sedan länge en egen huvudman. Folkhögskolanbedrevs en tid i andra former, men i dag är den delvis tillbaka eftersom Sigtunastiftelsenär en av dess huvudmän.Ekumenik i stift och församlingar”… tonvikt på mötet mellanmänniskor med olika bakgrund,erfarenhet och livstolkning…”

Sida | 164Till detta kommer lokalekumeniken, det vill säga församlingarnas ekumeniska verksamhet,den senare ofta sammanfattat i begreppet lokalekumenik. Den kan komma till uttryckgenom ett långtgående kontinuerligt samarbete eller genom samverkan vid enstakatillfällen. Allt oftare är det lokala ekumeniska samarbetet resultatet av ett gemensamtarbete i till exempel lokala ekumeniska råd. Också på regional nivå, för Svenska kyrkandel stiften, har det på sina håll bildats ekumeniska samarbetsorgan.

Sida | 165Källor, litteraturoch förkortningarTryckta skrifterAndrén, Carl-Gustaf (redaktör), Kyrkokunskap (Gleerups 1971)Andrén, Carl-Gustaf, Kyrkolagstiftning och kyrkolagsutgivning i Studier tillägnade Sven-Håkan Ohlsson (Verbum 1985)Att bygga ett land (Arkitekturmuseet/Byggforskningsrådet 1998)Beskow, Per, Teologiskt lexikon (Nya Doxa 1999)Borgehammar, Stefan (redaktör), Kyrkans liv. Introduktion till kyrkovetenskapen (Verbum1993, andra omarbetade upplagan)Brilioth, Yngve, Svensk kyrkokunskap (Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag 1933)Dahlby, Frithiof och Lundberg, Lars Åke, Nya kyrkokalendern (Verbum 1983)Edqvist, Gunnar och Ekström, Sören, Kyrkolagen (Verbum Förlag, Andra upplagan 1996)Edqvist, Gunnar, Från kyrkolag till kyrkoordning (Verbum 2000)Edqvist, Gunnar, Friedner, Lars, Lundqvist Norling, Maria, Tibbling, Patrik, Kyrkoordningför Svenska kyrkan 2010 med kommentarer och angränsande lagstiftning (Verbum 2010),själva kyrkoordningen finns också på Internet www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningenEkström, Sören, introduktion i Förtroendevald i Svenska kyrkan – från landskapslagarnatill dagens utmaningar i Folklig förankring – demokrati i Svenska kyrkan (Verbum2000), finns också på www.sorenekstrom.seEkström, Sören, Makten över kyrkan – om Svenska kyrkan, folket och staten (Verbum2003)Ekström, Sören, Biskopen i kyrkoreformen i Samtal på väg (Strängnäs stift 2005), finnsockså på www.sorenekstrom.seGöransson, Göran, Svensk kyrkorätt. En översikt (Norstedts Juridik 1993)Hedenborg, Susanna och Morell, Mats, Sverige – en social och ekonomisk historia (Studentlitteratur2006)Hellström, Jan-Arvid, Vägar till Sveriges kristnande (Atlantis 1997)Hessler, Carl Arvid, Statskyrkodebatten (Almqvist & Wicksell 1954)Hössjer Sundman, Boel (redaktör), Levande arv. Teologisk eftertanke och praktiska rådvid förändring och bevarande av kyrkobyggnader (Verbum 2007)Johannesson, Lena (redaktör), Liepe, Lena, Brander Jonsson, Hedvig, Snickare, Mårtenoch Laine, Merit, Konst och visuell kultur i Sverige före 1809 (Signum 2007)Johannesson, Lena (redaktör), Björk, Tomas, Lärkner, Bengt, Eriksson, Yvonne och Mankell,Bia, Konst och visuell kultur i Sverige efter 1809 (Signum 2007)

Sida | 166Karlsson, Bengt och Möller, Göran, Ansvarsfull förvaltning. Vägledning i finansiella placeringar(Svenska kyrkan 2007)Lundborg, Peter, Kyrklig ordbok (Verbum 2005)Martling, Carl Henrik, Fädernas kyrka och folket. Svenska kyrkans i kyrkovetenskapligtperspektiv (Verbum Förlag 1992)Martling, Carl Henrik, Tjänst i heligt rum (Verbum, Sjätte upplagan 1996)Martling, Carl Henrik, Liturgik – en introduktion (Verbum 1996)Medlem 2010 (Svenska kyrkan 2011)Matrikel Svenska kyrkan (Verbum 2011)Nyman, Magnus, Förlorarnas historia. Katolskt liv i Sverige från Gustav Vasa till drottningKristina (Veritas 1997)Nyckeln till Svenska kyrkan – en skrift om organisation, verksamhet och ekonomi 2010(Svenska kyrkan 2011)Sjöberg, Lars, Svensk trähus (Prisma 2002)Statens offentliga utredningar, förteckningar över utredningar stat-kyrkafrågan och närliggandefrågor samt vilka som ingått i dem finns på www.sorenekstrom.seSvenska kyrkans historia (huvudredaktör Lennart Tegborg) Missionstid och tidig medeltid (del 1, Bertil Nilsson, Verbum 1998) Hög- och senmedeltid (del 2, Sven-Erik Pernler, Verbum 1999) Reformationstid (del 3, Åke Andrén, Verbum 1998) Enhetskyrkans tid (del 4, Ingun Montgomery, Verbum 2002) Individualismens och upplysningens tid (del 5, Harry Lenhammar, Verbum 2000) Romantikens och liberalismens tid (del 6, Anders Jarlert, Verbum 2001) Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid (del 7, Oloph Bexell, Verbum 2003) Religionsfrihetens och ekumenikens tid (del 8, Ingmar Brohed, Verbum 2005)Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan (Svenska kyrkans strukturutredningsslutbetänkande)Tibbling, Patrik, Att vara ledamot i kyrkoråd och kyrkonämnd (Verbum 2006)Wicander, Margareta, Handbok för kyrkofullmäktige (Verbum 2009)Årsbok 2011 (Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST 2011)Årsredovisningen för Svenska kyrkans nationella nivå 2010 (Svenska kyrkan 2010)Österlin, Lars, Svenska kyrkan i profil. Ur engelskt och nordiskt perspektiv (Verbum 1994)Östlund, Jan, Faktablad kring Svenska kyrkans ekonomi (Svenska kyrkan 2011)Källor på InternetEkström, Sören, hemsida www.sorenekstrom.se Stat-kyrkareformens historia – en genomgång av initiativ, utredningsarbete och reformer1956-99 (med notiser från den tidigare historien) Förteckning över statliga utredningar i kyrkliga frågor och deras ledamöter 1918-55

Sida | 167 Förteckning över betänkanden, propositioner, skrivelser och vissa andra offentligadokument från åren 1956-99 Förteckning över stat-kyrkautredningarna och deras ledamöter 1956-99 Föredragning om stat-kyrkafrågan för Riksdagens kulturutskott i samband medbehandlingen av den kyrkoantikvariska ersättningen Kungen och bekännelsen Biskoparna i kyrkoreformen – vad innebar reformen vid millennieskiftet för biskopensställning? Förtroendevald i Svenska kyrkan – de förtroendevaldas roll från landskapslagarnatill 2000-talet Sammanträde i församlingen – en lathund för den som förbereder, genomför ochföljer upp ett sammanträde i Svenska kyrkanSvenska kyrkan, hemsida www.svenskakyrkan.seSvenska kyrkan, statistikdatabas (kan bara nås över Svenska kyrkans intranät)Övriga omnämnda organisationers hemsidorAnvända och närliggande förkortningarACT, Action by Churches TogetheraKF, arbetsgemenskapen KyrkligFörnyelseASP, Allmänna Svenska Prästföreningen(föregångare till KyrkA)BEM, Baptism, Eucharist, MinistryC, CenterpartietCA, Confessio Augustana (Augsburgskabekännelsen)CEC, Europeiska kyrkokonferensen(Conference of European Churches)CTR, Centrum för teologi och religionsvetenskapvid Lunds universitetDKSN, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse(föregångare till Hela människan)EFK, Evangeliska FrikyrkanEFS, Evangeliska Fosterlands-StiftelsenEIN, Ekumenik i NordenEKD, Evangelische Kirchen DeutschlandsEKHO, Ekumeniska grupperna för kristnahomosexuellaELM-BV, Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna VännerERK, Utredningen om ekonomi och rätt ikyrkanFP, FolkpartietFSK, Föreningen Sveriges kyrkogårdscheferFSKP, Föreningen Sveriges Krematorie-PersonalIFES, The International Fellowship ofEvangelical StudentsIFI, Iglesia Filipina IndepedienteIM, Individuell MänniskohjälpJO, JustitieombudsmannenJusek, tidigare förkortning, JUSEK, förden fackliga organisationen för jurister,samhällsvetare och ekonomer, nu medJusek som egennamnKAE, Kyrkoantikvarisk ersättningKD, KristdemokraternaKEK, Konferenz Europäische Kirchen (seCEC)KFUK, Kristliga Förbundet för UngaKvinnorKFUM, Kristliga Förbundet för UngeMän

Sida | 168KGF, tidigare Kyrkliga Gymnasistförbundet,nu en del av KRISSKHS, Förbundet för Kristen Humanismoch SamhällssynKMR, Kyrkomusikernas RiksförbundKPR, tidigare Kvinnliga Prästers Riksförbund,nu Forum för prästvigda kvinnori Svenska kyrkanKRISS, Kristna Studentrörelsen i SverigeKV, Kyrkornas VärldsrådKyrkA, Kyrkans AkademikerförbundLAS, Lagen om anställningsskyddLMF, Lunds MissionssällskapLO, LandsorganisationenLPI, Liv & Fred-institutet (Life & PeaceInstitute)LWF, Lutheran World FederationLVF, Lutherska VärldsförbundetM, Moderata samlingspartietMP, MiljöpartietNEI, tidigare Nordiska Ekumeniska Institutet(föregångare till EIN)NER, tidigare Nordiska ekumeniska rådet(föregångare till EIN)PBL, Plan- och bygglagenRAÄ, RiksantikvarieämbetetRKF, Riksförbundet Kristen FostranRKU, tidigare Riksförbundet KyrkansUngdom (föregångare till Svenska KyrkansUnga)S, SocialdemokraternaSACO, Sveriges Akademikers CentralorganisationSAM, Svenska AlliansmissionenSCB, Statistiska centralbyrånSD, SverigedemokraternaSEK, Sveriges Ekumeniska KvinnorådSEN, tidigare Svenska EkumeniskaNämnden (föregångare till Sverigeskristna råd)SESG, Sveriges Evangeliska Student- ochGymnasiströrelse, nuvarande CredoSFRV, tidigare Svenska kyrkans stiftelseför rikskyrklig verksamhet, nu en del avSvenska kyrkan på nationell nivåSKDB, tidigare Svenska Kyrkans DiakonistyrelsesBokförlag, nu en del av BerlingMediaSKEAB, tidigare Svenska Kyrkans EkonomiAB, nu en del av Berling MediaSKFP, tidigare Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund (föregångaretill Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation)SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbundSKM, Svenska Kyrkans Mission (nu endel av Svenska kyrkans internationellaverksamhet)SKR, Sveriges kristna rådSKS, tidigare Sveriges Kyrkliga Studieförbund(nu en del av Sensus)SKT, Svensk KyrkotidningSKTF, tidigare Svenska Kommunaltjäntemannaförbundet,nu med SKTF somegennamnSKUT, tidigare förkortning för Svenskakyrkan i utlandet, nu används ingen förkortningSMF, tidigare Svenska Missionsförbundet(nu Svenska Missionskyrkan utanförkortning)SMR, Svenska missionsrådetSPT, Svensk PastoraltidskriftSSB, Societas Sanctae BirgittaeSSHF, Svenska soldathemsförbundetSSR, tidigare Sveriges Socionomers Riksförbund(föregångare till AkademikerorganisationenSSR som är ett egennamn)SST, Nämnden för Statligt Stöd till TrossamfundSTI, Svenska teologiska institutet i JerusalemTBV, Tjänstemännens Bildningsverksamhet(nu en del av Sensus)V, Vänsterpartiet

WCC, World Council of ChurchesVDM, Verbi Divini MinisterWSCF, Kristna världsstudentförbundet,World Student Christian FederationYMCA, Young Men´s Christian OrganisationYWCA, Young Women´s Christian OrganisationÖCB, Överstyrelsen för civil beredskapSida | 169

RegisterRegistret är under färdigställande och beräknas finnas på denna plats före oktober månadsutgång.