Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och ... - Sören Ekström

Sida | 1Sören EkströmSvenska kyrkan- historia, identitet,verksamhet ochorganisationSenast reviderad 2011-10-18

Sjätte upplagan (utgiven som nätbok)Copyright: Sören Ekström2011-10-18Publicerad på hemsidan www.sorenekstrom.seTexten får citeras och kopieras fritt, men bara med angivande av källan.Sida | 2

Sida | 3Förord1985, medan jag var statssekreterare i Civildepartementet, som också var kyrkodepartement,gav jag på Verbums förlag ut en röd bok, till sin utformning på utsidan lik Svenskakyrkans matrikel, med titeln Svenska kyrkan – organisation och verksamhet. 1989.Sedan blev den blå, grön, grå och svart med litet orange. Innehållet har varit ungefär detsammai några av upplagorna, men inför millennieskiftet blev boken mer innehållsrik.Jag har också, när jag nu lägger ut den sjätte upplagan på nätet, fri att disponera för läsning,nedladdning och mångfaldigande, gjort en omfattande genomgång och kontroll avinnehållet.Jämfört med föregående utgåvor är boken återigen rejält utvidgad. Det finns flera heltnya kapitel och avsnitt. Jag kommer också att fortlöpande revidera texten i takt med attbeslut fattas, statistik redovisa, synpunkter på boken når mig och annat intressant materialuppenbarar sig. Redan i oktober 2011 kommer kyrkomötet av allt att döma att fattabeslut som motiverar förändringar i texten.Nätboken är tillkommen av flera skäl. Den hemsida som jag byggt upp ger nya möjligheter.Önskemål har förts fram från flera håll. Och jag tycker att det är roligt att hålladetta material vid liv.Jag hoppas att boken i dess nya form ska fortsätta att användas i utbildning av förtroendevalda,i de kyrkliga yrkesutbildningarna och i andra utbildningar, liksom av demsom av andra skäl på ett lättgillgängligt sett vill skaffa sig kunskaper om Svenska kyrkan.Boken kan också via det register som kommer att läggas in under oktober 2011 användassom en uppslagsbok. Registret finns fortfarande trots att de som läser på datorskärmenhar snabbare sätt att söka.Mitt främsta tack går till dem som skrivit de många böcker som jag använt i arbetetmed både de tidigare och upplagorna och den som nu publiceras på Internet. Där rymskyrkorättsliga klassikerförfattare som Yngve Brilioth, Halvar G.F. Sundberg, Carl ArvidHessler, Carl-Gustaf Andrén och Göran Göransson, men också de fyra nutida kollegorsom står bakom den kommenterade utgåvan av Svenska kyrkans kyrkoordning, alltsåGunnar Edqvist, Lars Friedner, Maria Lundqvist Norling och Patrik Tibbling. Några avdem har också i andra skrifter delat med sig av djup kunskap och lång erfarenhet. Sammatyngd finns hos en annan kollega, nämligen Carl Henrik Martling, i hans rika produktion.Likaså har den med Lennart Tegborg som huvudredaktör utgivna Sveriges kyrkohistoria(med Bertil Nilsson, Sven-Erik Pernler, Åke Andrén, Ingun Montgomery, HarryLenhammar, Anders Jarlert, Oloph Bexell, Ingemar Brohed som redaktörer och författare)varit en givande källa till kunskap. Och alla andra – se litteraturförteckningen!Ett ytterligare samlingsverk som haft stor betydelse är Konst och visuell kultur i Sverige,vars genomgångar av kyrkobyggnader och kyrkliga inventarier har gjort skrivandetavsevärt lättare för mig.Jag vill tacka Lars Eckerdal och Gunnar Edqvist för deras noggranna läsning och demånga viktiga påpekanden de gjort i både sak och form. Båda har funnits med vid utgivningenav några av de tidigare versionerna av denna bok. Jag tackar också Maria KlassonSundin som har föreslagit många viktiga förbättringar och också har kunnat bedömatextens användbarhet i bland annat de kyrkliga utbildningarna. Maria gav mig också den

Sida | 4sista puffen som gjorde att jag började den bearbetning som nu lett till ett tämligen omfattandematerial. Alla tre har föreslagit nyanseringar, kompletteringar, rättelser och nyaformuleringar som jag med stor tillfredställelse använt. För detta är jag skyldig dem stortacksamhet! Mycket som inte var så bra har blivit bra och en del som var bra har blivitbättre.Sist men inte minst, tack Agneta för tålmodighet, uppmuntran och språkgranskning!You have killed my darlings, but there is still one left…Stockholm i oktober 2011Sören EkströmE-postadress: soren.ekstrom@sorenekstrom.seHemsida: www.sorenekstrom.se

Sida | 66. Församlingar och samfälligheter 95En historisk bakgrund 95Församlingens grundläggande uppgift och ansvar 95Den lokala indelningen 97Organisationen inom församling, pastorat och samfällighet 997. Stiften 105En historisk bakgrund 105Uppgifter och beslut på stiftsnivån 106Organisationen i stiftet 1088. Den nationella nivån 111En historisk bakgrund 111Uppgifter och beslut på den nationella nivån 113Den nationella nivåns organisation 1149. De som tillhör Svenska kyrkan 119Regler för att tillhöra Svenska kyrkan 119Medlemsutvecklingen 120Hur tänker medlemmarna? 12210. Tjänster och arbetsmarknad 125En historisk bakgrund 125De kyrkliga tjänsterna i dag 126Tillsättning, behörighet och uppsägning 128Utbildningar 129Tjänstebostäder 13011. Ekonomi och egendom 131En historisk bakgrund 131Kyrkor, inventarier och kyrkogårdar 132Den kyrkliga ekonomin i dag 134

Sida | 8Jag har lagt in författarnamnet överst på de sidor som inleder ett nytt kapitel. Skälet till dettaär att detta är en nätutgåva till vilken jag har copyright, men som får laddas ner och kopieras fritt.Ibland skrivs bara ett eller ett par kapitel ut och mångfaldigas. Blanksidor är inlagda för att varjenytt kapitel ska börja på en högersida för dem som skriver ut hela boken. Då utgår jag från dubbelsidigutskrift.Ett stort antal rörelser och organisationer presenteras i bokens två sista kapitel Uppdelningenpå inomkyrkliga och ekumeniska organisationer är inte alltid lätt att göra. Flera organisationerbefinner sig i gränslandet och är dessutom i detta avseende under förändring.I kyrkohistorien myllrar det av namn på betydande personer. Bara en liten del nämns i den härboken. Urvalet kan givetvis diskuteras.I ett så omfattande material som detta är det svårt att undvika att enstaka fel uppstår. Välkommenatt föreslå korrigeringar och förbättringar! Adress:Mejl: soren.ekstrom@sorenekstrom.seHemsida: www.sorenekstrom.se

Sida | 10Vad omfattar Sverige?I den här boken används ofta begreppet Sverige. Det kan betyda mycketolika områden, beroende av vid vilken tidpunkt det gäller. Därför en kortskiss av hur Sverige, med dess nuvarande omfattning, kommit till.Ett samlat land, där man kan ana en kommande centralmakt, om än medmånga inre maktkamper, växer sakta fram under tidig medeltid. Historikernatalar numera om 1100-talet som den tid då ett samlat rike kom till medtvå områden, Mälardalen och Västergötland som de tidigaste centralpunkterna.Banden knyts successivt fastare söderut mot Småland och Östergötlandoch norrut mot Dalarna och Norrland. Genom korståg och erövringarknyts också nuvarande Finland till Sverige. 1285 överenskoms att Gotlandska tillhöra Sverige.Sverige som namn, eller Svea rike, förekommer första gången i det anglosaxiskaBeowulfkvädet på 1000-talet och i skrifter från det område som i dagutgör Sverige på 1200-talet. Benämningen Svenska kyrkan är en ytterst senskapelse som första gången förekommer officiellt i 1873 års dissenterlag.Sverige och Norge bildar en union som varar 1332-60. 1332 köper MagnusEriksson (1316-74) Skåne och Blekinge till Sverige, 1341 också Halland. Dettaaccepteras av Valdemar Atterdag (1321-75). 1355 upplöses den svensknorskaunionen. 1360-61 erövrar Danmark under Valdemar Atterdags ledningSkåne, Blekinge, Halland och Gotland från Sverige. 1380 bildas endansk-norsk union som varar till 1814. 1389 etableras Kalmarunionen medMargareta (1353-1412, regent 1387-1412) som drottning. Unionen innefattarSverige, Danmark och Norge och bekräftas 1397. Sverige utträder ur unionen1523.1561 blir den baltiska kusten vid Finska viken, i huvudsak Estland, svenskpå grund av befolkningens egna önskningar. Två år senare blir också Dagösvensk. 1595 blir även områden öster- och västerut, inkluderande Narva,svenskt område. 1617 blir också södra Karelen svenskt och 1621 därtill Livland,inklusive Riga och Dorpat. 1645 blir Ösel svenskt. Besittningarna i Baltikumär det första steget på Sveriges väg till stormakt.1638 grundas kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden i Amerika. Den erövras1655 av holländarna. 1645 införlivas Gotland, Halland (på 30 år), Jämtlandoch Härjedalen med Sverige. 1648 får Sverige besittningar på den nordtyskaöstersjökusten, bland annat Vorpommern, Wismar och Bremen-Verden. Skåne, Blekinge, Bornholm, Halland, Bohuslän och Trondheims läninförlivas med Sverige 1658. Stormaktstiden kulminerar.1660 återfår Danmark Bornholm och Trondheims län. Formellt 1721 men irealiteten ett decennium tidigare förlorar Sverige alla de baltiska områdenaoch södra Karelen till Ryssland. Bit för bit förlorar Sverige under 1700-taletstörre delen av Vorpommern. 1809 förlorar Sverige hela Finland till Ryssland.Sveriges stormaktstid är slut och värre ska det bli. 1803 pantsätterSverige Wismar till Mecklenburg (panten återtas aldrig och 1903 övergårWismar till Tyskland). 1814 tvingas Danmark avträda Norge till Sverige menfår i utbyte kvarvarande delar av Vorpommern, Sveriges sista besittning iTyskland. En union mellan Sverige och Norge bildas. Den upplöses 1905.

Sida | 13I städerna fanns stadens kyrka, men ocksåofta ytterligare kyrkor, till exempel klosterkyrkoreller kyrkor knutna till ett hospital.Där kunde också finnas kyrkor för boendeoch besökare från andra länder, vanligentyska och finska kyrkor. Städerna styrdesav fogdar, borgmästare och råd.Stiftens biskopar, som tidigare utsetts avkungen, kom med tiden att utses av de präster,som ingick i stiftens domkapitel. Förstefter påvens godkännande blev dock biskopsvaletgiltigt och vigning kunde ske avärkebiskopen. Ärkebiskopen vigdes av ärkebiskopeni Lund.Den här ordningen hindrade inte att regenternabåde blev tillfrågade och utsattekyrkans organ för påtryckningar vid biskopsutnämningar.Sven-Erik Pernler har iSveriges kyrkohistoria en talande rubrik:”En provins i drottningens och påvenshand”. Drottningen är Margareta. Det fannsen stark kyrklig önskan om ökad frihet, libertasecclesiae, men också en utveckling inationalkyrklig riktning som tidvis ledde tillatt riksföreståndare och kungar tillvälldesig makt över kyrkan.Under 1400-talet och början av 1500-talet hamnade kyrkoledningen ofta också mitt ide många politiska konflikterna mellan de danska intressena och de framväxande nationellakrafterna i Sverige. Sverige var under långa tider ett land präglat av revolter ochinbördeskrig. Vid Stockholms blodbad 1520, med ett hundratal avrättade, fanns ledandekyrkliga personer både bland dem som dömde och dem som dömdes. En ärkebiskopsom förmådde manövrera sig fram under dessa konflikter var Jakob Ulvsson (1430-talet-1521). Han är den som under längst tid innehaft ärkebiskopsämbetet i Sverige, 46år under åren 1469-1515.ReformationstidenDen stora dödenKyrkan påverkades också starkt avden gigantiska katastrof som inträffadeunder andra halvan av 1300-talet. Den stora döden, digerdöden,kom 1350. Det är svårt för oss att ivår tid fullt ut förstå hur hårt denslog mot landet och de enskildamänniskorna. Av de smittade doghälften. Om det fanns 750 000 invånare,vilket man tror, var sannoliktantalet döda 200-300 000, denstörsta katastrofen här någonsin.Inte förrän en god bit in på 1400-talet gick man fri från digerdöden.En tredjedel av befolkningen, översatttill vår tid blir det tre miljonerpersoner – sannolikt ännu mer medhänsyn till de resurser som fannstillgängliga och det medeltida samhälletsoch de små gemenskapernassårbarhet.En självständig kyrka – men en ”kungakyrka”I och med reformationen på 1500-talet upphörde Sverige att vara en del av det områdesom behärskades av romersk-katolska kyrkan.Sin andliga grund hade den svenska reformationen i Martin Luthers (1483-1546), FilipMelanchtons (1497-1560) och de övriga kontinentala reformatorernas tankar. Reformationenvar en protest mot en, som reformatorerna ansåg, förstelnad och korrumperadkatolsk kyrka. Reformatorerna betonade Bibeln som rättesnöre, tog avstånd från påvensauktoritet och hävdade det allmänna prästadömet. De motsatte sig gärningslära och avlatshandeloch framhöll frälsningen genom tro och av nåd allena. De hävdade en sakramentsläramed färre sakrament än den katolska kyrkans sju eftersom de med sakrament

Sida | 14bara avsåg de handlingar som instiftats av Kristus, dopet (med bikten, även om reformatorernainte framhöll den särskilt starkt) och nattvarden.Martin Luther formulerade det reformatoriska programmet i fem enkla slagord: Solagratia (nåden allena), Sola fide (tron allena), Sola Scriptura (skriften allena), Solus Christus(allena Kristus) och Sola Deo Gloria (ära vare Gud allena).Det var inte reformatorernas avsikt att bilda en ny kyrka. Den reformation de syftadetill skulle ske inom den existerande katolska kyrkan. Ändå skedde brytningen, inte minstpå grund av bannlysningar.Det fanns hela tiden en latent konflikt mellan å ena sidan de kyrkliga reformatorernaoch å andra sidan renässansfursten Gustav Vasa (1496-1560, regent 1523-60) och hanssöner. Reformatorernas och kungens intressen sammanföll visserligen i mångt ochmycket, men reformatorerna hävdade starkare än vad Gustav Vasa tänkte sig kyrkanssjälvständighet i förhållande till kungamakten.Bakom framväxten av en svensk nationalkyrka låg från Gustav Vasas sida politiskaambitioner. Hans intresse var en stark svensk nationalstat, till vilken en från det romerskainflytandet frigjord nationalkyrka fick sin politiska och organisatoriska knytning.Kungen hade också starka ekonomiska intressen som spelade en tydlig roll i sambandmed reformationen. Kungamakten, staten, hade stora skulder men små tillgångar. I stortsett all egendom som hörde till biskopssätena, domkapitlen, domkyrkorna och klostrendrogs in till kronan genom Västerås recess 3 , alltså besluten vid Västerås riksdag 1527.Dessutom skulle adeln återfå de gods som kommit i kyrkans ägo. Besluten var ett led iGustav Vasas önskan att bryta kyrkans stora ekonomiska, och därmed politiska, makt.I övrigt beslutade man att de som anklagade kungen för att införa en ny tro skullestraffas. Enligt Gustav Vasa var som Åke Andrén konstaterar i Sveriges kyrkohistoria ”reformatorernasförkunnelse ingen ny tro utan den ursprungliga rätta kristna tron, innanden medeltida kyrkan förvanskade den”.Beslutet följdes av Västerås ordinantia 4 som gav kungen rätt att avsätta präster sominte predikade Guds ord, att ekonomiskt svaga pastorat skulle kunna slås samman, attevangelium skulle läsas i skolan och att biskoparna inte fick prästviga någon som intepredikade Guds ord. Guds rena ords predikan var också det bärande i den informationsom trängde ut i riket. Guds ord skulle ”allestädes i riket renliga predikat varda”, det villsäga i enlighet med reformationens tankar.En stor ekonomisk försvagningFör kyrkan innebar besluten 1527 en oerhörd ekonomisk försvagning. Från församlingarnadrogs 6 300 kyrko- och prästhemman in till kronan. Bara prästboställena, somtryggade prästernas löner, undantogs. Lunds stift gick fritt eftersom stiftet länge än hördetill Danmark.Vid Gustav Vasas trontillträde fanns det drygt 50 kloster och konvent i riket (och ett20-tal i den del av södra Sverige som tillhörde Danmark). De representerade vid dennatid flera ordenstraditioner. Magnus Nyman nämner i Förlorarnas historia kartusianer,som var en eremitorden, den traditionella klosterorden cistercienserna samt tiggarordnarnafranciskaner, dominikaner och karmeliter. Här fanns också den inhemska birgittinerordenoch sjukvårdsordnarna Johannitorden, Antonitorden och Helgeandsorden.3 Recess efter rece´ssus (latin), tillbakaträdande), ett beslut som skett efter överläggning mellan fleraparter.4 Ordina´ntia (latin), kyrklig förordning.

Sida | 15De svenska reformatorernaDE LEDANDE reformatorerna Olaus Petri (1493-1552), Laurentius Petri (1499-1573)samt Laurentius Andreae (1470-talet-1552) anslöt sig till de kontinentala reformatorerna.Samtidigt fick den svenska reformationen i vissa avseenden en mer återhållsamprägel än i de flesta andra reformationskyrkorna, inte minst genom Laurentius Petrisförsorg. Det gällde till exempel kyrkornas inredning och liturgins utformning.Olaus Petri, den i dag mest kände av dem, lärde i Wittenberg känna Martin Lutheroch dennes teologi och syn på kyrkan. Han förde dessa tankar till Sverige, var en ivriganhängare av dem och gav ut flera viktiga böcker om dem. Likaså spelade han en viktigroll i arbetet med en svensk översättning av Nya testamentet, liksom en ny kyrkohandbokoch en ny gudstjänstordning. Hans inflytande var stort, framför allt underden svenska reformationens tidigare del. Efter en av konflikterna med kungen dömdesOlaus Petri till döden för sin frispråkighet, men han benådades. 1543 blev han kyrkoherdei Storkyrkan i Stockholm.Laurentius Petri, Olaus Petris yngre bror och Sveriges förste evangelisk-lutherske ärkebiskop,innehade länge (1531-73, alltså i 42 år) kyrkans främsta ämbete. Också hanhade studerat i Wittenberg. Laurentius Petri utförde med stor skicklighet det balansnummersom det innebar att hävda kyrkans självständighet utan att bryta med kungamakten.Han var en av männen bakom Gustavs Vasas bibel, genomförde i kungligmotvind en revision av kyrkohandboken, gav ut Luthers lilla katekes på svenska ochflera nya psalmboksutgåvor. Två år före hans död, alltså 1571, stadfästes LaurentiusPetris redan 1561 klara kyrkoordningen, den första evangelisk-lutherska i Sverige.Laurentius Andreae – den äldre av reformatorerna, Olaus Petris förman i Strängnäsoch hans företrädare som sekreterare hos kungen – medverkade också i arbetet medNya testamentet på svenska. Han spelade en framträdande roll vid Västerås recess,Västerås ordinantia och Örebro kyrkomöte och gick hårt fram mot inte minst klostren.Laurentius Andreae dömdes samtidigt med Olaus Petri till döden men benådades liksomdenne.I klostren bedrevs en kvalificerad utbildning och sjukvård, några av de största bibliotekeni riket och där bedrevs lärda studier av ordensmedlemmar som utbildats vid europeiskauniversitet. Det var inte bara kyrklig kunskap och kyrkligt arbete utan ocksåpraktiska kunskaper om jordbruk och hantverk, liksom kulturella impulser, som fördesin i landet.Örebro koncilium 5 1529 hade uppdraget att genomföra reformationen på det liturgiskaområdet. Avsikten var att komma överens om ordningar som kunde tillämpas lika ialla stift. Konciliet hade en bred sammansättning: enstaka traditionella katoliker, reforminriktadekatoliker (reformkatoliker) och reformatorer.Fortfarande fanns katolska präster i domkapitlen, liksom ordensbröder. Här grundladesden liturgiskt återhållsamma reformationen i Sverige. Man kunde visst behålla störredelen av den katolska liturgins former, huvudsaken var att de gavs en evangelisktolkning.5 Conci´lium (latin), kyrkomöte.

Sida | 161531 blev Laurentius Petri vald, utnämnd och vigd till ärkebiskop. Några av de reforminriktadekatolska kandidaterna hade sagt nej eftersom den i kanonisk 6 ordning valdeGustav Trolle (1488-1535) fortfarande levde. Han hade 1521 flytt till Danmark.Gustav Vasa ville tvinga fram kungarikets övergång till ett arvrike med kungamakt avGuds nåde: kungar skulle inte längre väljas, tronen skulle i stället ärvas. Kungen fick efterhandsin vilja fram och ordningen bekräftades genom beslut vid Västerås riksdag1544. Vid samma riksdag bekräftades kyrkans reformerade karaktär. Nu förbjöds ocksåsådant som uppfattades som gamla missbruk, bland annat helgonkult, själamässor ochandra mässor som kunde förknippas med tron på skärselden, vigvatten och rökelse, menockså pilgrimsresor.Under Gustav Vasas tid förföll både stiftsorganisation och biskopsämbete. Kungen utsåginga nya biskopar och en tid var Laurentius Petri ensam vigd biskop. Kungen inrättadei stället en ämbetstyp med i vart fall i Sverige mindre självständighet, nämligen superintendent.7 Superintendenturerna användes bland annat i de tyska protestantiskakyrkorna som beteckning på en hög kyrklig ämbetsman. I just Gustav Vasas fall försvagadesderas ställning också genom att kungen utnämnt sin kyrklige rådgivare GeorgNorman (död 1552 eller 1553) till superintendent över hela kyrkan och dessutom förbigåttärkebiskopen Laurentius Petri vid utnämningen. Det passade nog kungen vid dennatid, då han uppenbarligen tyckte att biskoparna agerade friare än han önskade.Erik XIV och Johan IIILaurentius Petri arbetade målmedvetet med reformationens fortsatta utveckling ochgenomförande. Det arbetet kom att vara över Erik XIV (1533-77, regent 1560-68) och gånågra år in på Johan III:s (1537-92, regent 1568-92) tid som kung.Laurentius Petris slutliga förslag till kyrkoordning lades fram 1561. Han mötte motstånd.Erik XIV ville arbeta fram ett eget kyrkoordningsförslag. Erik hade nära kontaktermed en krets av kalvinister, liksom anhängare till Filip Melanchton, Luthers medreformator,som i en del frågor stod Jean Calvin nära. Erik hade varit generös med att ge reformertakalvinister rätt att vistas i landet. Till detta fanns också ekonomiska skäl.Den största gruppen kalvinister som kom till Sverige med början under 1500-talet varvalloner (från Vallonien i nuvarande Belgien) i form av bruksägare och yrkeskunnig arbetskraftsom inte fanns i tillräcklig utsträckning i Sverige. Likaså kom holländska köpmän,många av dem reformerta, till de stora handelsorterna. Skottar – vilka ofta varpresbyterianer – bosatte sig också i Sverige.Erik XIV godkände aldrig den av Laurentius Petri föreslagna kyrkoordningen. Trotsdet fördes den lutherska reformationsteologins tankar vidare. Kyrkoordningsförslagetbörjade tillämpas genom att det spreds över riket.Johan godkände däremot omedelbart efter sitt trontillträde det kyrkoordningsförslagsom Laurentius Petri utarbetat, dock med vissa ändringar som gick i kungens riktning.Detta blev Den svenska kyrkoordningen 1571. Med något undantag kunde LaurentiusPetri och övriga biskopar acceptera förändringarna, i synnerhet som kungens förslagutöver liturgin innebar en återgång till den gamla stiftsorganisationen med sju stift, biskoparoch domkapitel.6 Ka´non (grekiska) eller ca´non (latin), ”rättesnöre”, regelsamling. Oftast när man i kyrkliga sammanhangtalar om kanon syftar man på katolska kyrkans rättsordning som är en sådan regelsamling. Man talardå också om kanonisk rätt.7 Av superintende´nt (latin), övervakare.

Sida | 17Johans trontillträde väckte både förhoppningar och farhågor för en återgång till katolicismen.I kyrkan stod man emellertid fast vid reformationens principer och för Johanskulle ett försök till återgång kunna leda till förlust av tronen. Brodern Erik levde fortfarande,om än fängslad. Trots dessa risker lade Johan fram ytterligare förslag i katolskriktning, men först efter att Laurentius Petri dött 1573. Som komplettering till den antagnakyrkoordningen (genom Nova ordinantia, den nya kyrkoordningen) och tillSwenska messan (genom Röda boken) försökte Johan närma kyrkan till katolicismen.Prästerna i riksdagen tvingades godta de nya förslagen, men de mötte starkt motstånd iandra delar av kyrkan. Johan tvingades till slut att ge upp alla tankar på en återgång tillkatolicismen och liturgiska förändringar i denna riktning.Därmed hade emellertid förändringarna gått så långt att en kraftfull opposition bildadesmot kungens kyrkopolitik. Kungen avsatte visserligen flera av de ledande opponenterna,men emot sig hade han också sin bror hertig Karl (1550-1611, regent 1604-1611).Också kungens försök att utverka påvens tillstånd att göra undantag från den kanoniskarätten vid en återgång till katolicismen misslyckades. Avslöjandet att flera av kungensnärmaste medarbetare i själva verket var jesuiter väckte ilska i landet.STATISTIKBefolkningsutvecklingen i SverigeKälla: Sverige – en social och ekonomisk historiaÅr Antal invånare Omfattning1500 0,6 miljoner Inklusive Finland och erövrade provinser.1600 1 miljon Dito.1700 1,5 miljon Dito.1800 2.4 miljoner Sverige, Finland och Pommern.1900 5 miljoner Sverige inom nuvarande gränser.2000 9 miljoner Dito.Uppsala möteSlutpunkten för reformationen i Sverige blev Uppsala möte 1593. Det ska ses mot bakgrundav dels Johannes III:s reformkatolska sympatier och dels att Sverige hade fått denpolske kungen Sigismund (1566-1632, regent 1592-99) som kung också i Sverige. Sigismundhade visserligen förbundit sig att garantera den evangeliska läran i landet, liksomatt inte lägga sig i beslut som rörde kyrkan, men misstänksamheten var ändå storeftersom han var katolik. Redan av beslutet om att kalla till mötet framgick att avsiktenvar att bekräfta reformationen. Dessutom skulle en ny ärkebiskop väljas. Posten hadevarit vakant sedan 1591.Hertig Karl deltog inte i kyrkomötet, men fanns på Uppsala slott och påverkade starktarbetet. Ordförande var Nicolaus Olai Bothniensis (1550-1600), blivande ärkebiskop.Mötet avvisade de liturgiska krav som Johan III hade framfört. Laurentius Petris ursprungligakyrkoordning 1571 ansågs trogen den evangeliska tron. Flera av de tilläggsom Johan fått igenom 1572, med godkännande av biskoparna inklusive Laurentius Petrisjälv, betraktades som tveksamma. De borde avvecklas under lugna former.

Sida | 18Enhälligt antog Uppsala möte de tre gamla så kallade ekumeniska 8 bekännelserna(apostoliska, nicenska och athanasianska) samt den reformatoriska Augsburgska bekännelsen1530 9 . Kyrkan i Sverige hade blivit en evangelisk-luthersk bekännelsekyrka –förutsatt att Uppsala mötes beslut kunde vinna gehör. Såväl katolicismen som kalvinismenavvisades, det senare till hertig Karls stora förtret.Konflikten mellan Karl och SigismundDagen innan kröningen avgav Sigismund en kungaförsäkran och bekräftade bland annatatt han skulle följa Uppsala mötes beslut.Mot några av löftena bröt han omedelbart. Hertig Karl utsågs till riksföreståndare.Konflikten, som också omfattade de liturgiska frågorna, var ett faktum. Med stöd av hertigen,senare Karl IX, kom också nya kalvinistiska framstötar. Den lutherska ortodoxisom dominerade höll dock fast vid reformationens liturgi. Karl kunde inte genomförasina ambitioner någon annanstans än i Hovförsamlingen, men han kunde vägra att taupp de liturgiska förslag som lades fram. Inget hände alltså med liturgin.Man var, uppenbarligen med rätta, övertygad om att Sigismund vill återinföra den katolskatron i Sverige. Samtidigt var inte Sigismund utan stöd i Sverige. Både i Sverige ochi Finland fanns ledande personer som inte ville bryta den ed om trohet de gett kungen,bland andra ärkebiskopen Abraham Angermannus (1540-1607). Han fullföljde energisktalla Uppsala mötes beslut, men ansåg sig samtidigt inte kunna svika sin trohetsed tillSigismund. Det kom att leda till att Angermannus så småningom skulle dö i fängelse.Konflikten mellan hertig Karl och Sigismund övergick till att föras med vapenmakt.Den striden vann hertigen genom slaget vid Stångebro. ”Genom Uppsala mötes beslut1593 och slaget vid Stångebro 1598 förvandlades kyrkan i Sverige till en evangelisklutherskbekännelsekyrka”, skriver Åke Andrén i Sveriges kyrkohistoria. Riksdagen sadeupp sin lydnad gentemot Sigismund och hertig Karl blev först regerande riksföreståndareoch därefter kung.Inom kyrkan misstänkte man Karl för att ha sympatier för kalvinismen, vilket han självförnekade. Han ansåg, förklarade han, att det var Bibelns ord, inte Luthers eller Calvins,som gällde. Karl ville inte tillmäta den Augsburgska bekännelsen den vikt som Uppsalamöte gjort. Han ville också revidera de kyrkliga böckerna. Den revision som gjordes varför obetydlig för honom. Han sökte stöd hos riksdagen för en längre gående revision,något som avvisades häftigt av prästeståndet. De ansåg ansvaret för de kyrkliga böckernavara kyrkans såsom vid Uppsala möte.Förlorarnas historiaMagnus Nyman ger i Förlorarnas historia en annan bild av reformationsprocessen änden i Sverige vanligen förekommande. Nyman, själv katolsk präst och forskare, pekar påatt katolicismen levde kvar i ord och handling under lång tid. I både kungafamilj och adelfanns utövande katoliker och reformationen hade skett ”med tvångsinsatser och motbefolkningens vilja under 1540- och 1550-talen”. Det var först under 1600-talet som dennya läran vann insteg enligt honom.I flera av de möten som var centrala för reformationen deltog också katoliker, främstreforminriktade sådana. I domkapitlen ingick ännu en ganska lång tid katolska präster,även här framför reformkatoliker. Det tog tid innan reformationen var genomförd fullt8 Av oikoume´ne (grekiska), ungefär ”omfattande hela världen”.9 Efter staden Augsburg i Bayern i södra Tyskland. Bekännelsen antogs där vid en av kejsar Karl V1530 sammankallad riksdag.

Sida | 19ut. Man kan till exempel notera något som redan nämnts, nämligen att innan LaurentiusPetri blev utsedd till ärkebiskop flera kandidater hade avböjt med hänvisning till att det iGustav Bonde fanns en i kanonisk ordning utsedd ärkebiskop. Skillnader fanns ocksåmellan stiften. Kloster och ordnar var aktade i befolkningen. Även efter Uppsala möterekryterade man prästkandidater till katolska kyrkan och katolska seder levde kvar.”Om Johan III lyckats i sina förhandlingar med Rom eller om sonen Sigismund haftstörre framgång på det militära fältet så hade Sverige sannolikt åter blivit ett katolsktland”, skriver Magnus Nyman, något han menar hade varit till glädje för kultur och internationellakontakter, men också för såväl de protestantiska statskyrkorna i norr somför katolska kyrkan som efter den lutherska reformationen länge kom att bli alltför medelhavscentrerad.Nu blev Sverige ändå ett protestantiskt land, konstater Magnus Nyman och pekar påatt det ledde till ”lutherska dygder som strävsam flit och respekt för överheten, i kombinationmed sockenstämmornas relativa frihet och lokala ansvarstagande, samt med tidenallt bättre läskunnighet inom breda befolkningsgrupper, kom att utmärka landet.”Enhetssamhälle och enhetskyrkaEnhetskyrkan konsoliderasFörst med Gustav II Adolf (1594-1632, regent 1611-32) fick Sverige en kung som striktförband sig att följa reformationens tankar. I Sveriges kyrkohistoria drar Ingun Montgomeryslutsatsen att ”genom Gustav Adolfs kungaförsäkran hade kyrkoordningen av1571 åter delvis fått gällande kraft i fråga om biskopstillsättningar och ämbetsförvaltning”.En av kungens första åtgärder var att stadfästa en ny kyrkohandbok.Den evangelisk-lutherska kyrkan konsoliderades under 1600-talet och blev en enhetskyrkasom upprätthölls genom undervisning och husförhör men också kyrkotukt.Lagen såg allvarligt på ”avfällingar”. De kunde drabbas av fängelsestraff, förlust av arvsrättoch till och med av landsförvisning. Detta skedde i ett land som knappast var enhetligt.Det fanns stora utländska inslag i den svenska befolkningen i form av både handelsmänoch specialiserad arbetskraft. Det handlade snarare om att skapa och befästa ennationalkänsla än att bevara den.Enhetsstat och enhetskyrka ska också ses mot bakgrund av att Sverige befann sig i ettlångdraget krig och dess kung kämpade, som man såg och förklarade det, som en lutherdomenshjälte mot mörka katolska krafter i Europa.Nationalism kopplades samman med evangelisk-luthersk tro. Så långt var det nog santatt den katolske kejsaren ville återerövra de områden där den evangeliska tron etablerats.Året innan 30-åriga kriget bröt ut, alltså 1617, utfärdades Örebro stadga medstränga straff för den som anslöt sig till ”falsk jesuitisk och papistisk lära”.Också denna gång klarade sig kalvinisterna undan. De upplevdes inte som något hot,men viktigare för kungen var säkert de politiska och samhällsekonomiska relationernatill länder med en stark kalvinism. Kalvinisterna kom i själva verket att tas emot i Sverigemed löfte om att deras tro skulle respekteras.Att enighet beträffande religionen ansågs nödvändig bekräftades i Sveriges första regeringsform,som beslutades 1634. Där hette det:Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grundvalen till ettlovligt, samdräktigt och varaktigt regemente, så ska härefter så väl konungar som andra ämbetsmänoch undersåtar i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det i

Sida | 20de profetiska och apostoliska skrifter författat, uti kristliga allmänneliga symbolis, Lutheri katekismo,den oförändrade augsburgska konfession förklarat och i Uppsala konciliis samt förreriksens beslut och förklaringar därutöver stadgat är.Vid tiden för drottning Kristinas (1626-89, regent 1644-54) trontillträde stärktes denlutherska ortodoxi 10 som vuxit fram under senare delen av 1500-talet. I detta sammanhangstår ordet för ett fasthållande vid reformationens ursprungliga grund och uttolkning.I Konkordieformeln 11 1577 har några tyska teologer diskuterat tvistefrågor ochargumenterat för teologiskt korrekta lösningar. I Konkordieboken 1580 finns dennaskrift och några av de centrala lutherska bekännelsedokumenten. Utifrån denna så kalladekonkordieortodoxi hårdnade motståndet mot vad man ansåg vara katolska och kalvinistiskatendenser. Denna ortodoxi har inget att göra med de ortodoxa kyrkorna sombehandlas längre fram.Den ortodoxa lutherdomen stämde knappast med Kristinas uppfattning. Hennes religionssynvar mer humanistisk och påverkad av hennes lärare Johannes Matthiae (1592-1670, se fördjupningstexten nedan). Under sin regenttid påverkades Kristina också genomresor och andra kontakter av katolicismen, om av en stark ursprunglig övertygelseeller intellektuell nyfikenhet är svårt att veta. Det blev allt tydligare att hon förbereddesin kommande abdikation. Redan 1649 och 1650 fick hon riksdagen att besluta att henneskusin Karl Gustav (1622-60, regent 1654-60) skulle utses till tronföljare och arvfurste.FÖRDJUPNINGKyrkoledare under 1600-talet1600-TALET VAR ett århundrade med en rad stora kyrkoledare som spelade en framträdande roll ibåde land och kyrka.Till dem hörde Johannes Rudbeckius (1581-1646), professor i Uppsala i matematik, hebreiska ochteologi, biskop i Västerås och en stor predikant, men aldrig ärkebiskop eftersom han var den ledandemotståndaren till förslaget om ett consistorium generale. Han bar det största ansvaret för den bibelrevisionsom ledde till Gustav II Adolfs bibel 1618.Mindre kända men betydelsefulla är Petrus Kenicius (1555-1636), professor, biskop i Skara och ärkebiskopsamt Laurentius Paulinus Gothius (1565-1646), professor i logik, astronomi och teologi,biskop i Strängnäs och ärkebiskop (i stället för Rudbeckius som prästerskapet ville ha).En av stormaktstidens ledande kyrkliga gestalter var Eric Benzelius den äldre (1632-1709). Han tillhördeden lutherska ortodoxin och var en inflytelserik och märklig gestalt i sig själv, bondson, professori historia och moralfilosofi och därefter i teologi i Uppsala, rektor för Uppsala universitet, biskop iSträngnäs och ärkebiskop. Erik Benzelius den äldre deltog bland annat i arbetet med 1686 årskyrkolag. Tre söner till honom blev också ärkebiskopar.TILL 1600-TALETS KYRKOMÄN av dignitet hörde också psalmförfattaren Haqvin Spegel (1645-1714), överhovpredikant, superintendent i Visby, biskop i Skara och Linköping och slutligen ärkebiskop.Jesper Svedberg (1653-1735), professor i teologi i Uppsala och biskop i Skara tog del i arbetet medde kyrkliga böckerna, särskilt den av honom utformade psalmbok som 1694 både trycktes och drogsin, anklagad för bristande renlärighet. Censurerad av biskopskolleger utkom och godkändes 1695 års10 Av orthodoxi´a (latiniserad grekiska), renlärighet.11 Av conco´rdia (latin), endräkt.

Sida | 21psalmbok med 1697 års koralbok i bruk ända till 1819‒20, på sina håll längre än så. Av de psalmerHaqvin Spegel och andra författare skrivit finns åtskilliga med i vår nuvarande psalmbok.En person med stort och långvarigt inflytande var Olov Svebilius (1624-1700), överhovpredikant,pastor primarius, biskop i Linköping och ärkebiskop. Den mest betydelsefulla insats han gjorde var enutveckling av Luthers Lilla katekesen, 12 allmänt kallad Svebilius’ katekes, stadfäst 1689 och av GustavIII (1746-1792, regent 1771–92) påbjuden 1773 som den enda tillåtna. Den användes oförändradända till 1810 men också långt därefter.Olof Laurelius (1585-1670), professor i teologi i Uppsala, rektor vid Uppsala universitet, pastorprimarius och biskop i Västerås, spelade en viktig och långvarig roll i den både den teologiska och denkyrkorättsliga diskussionen under drottning Kristinas, Karl X Gustavs och Karl XI:s tid. Han skrev ocksåflera mycket spridda katekeser.DROTTNING KRISTINAS nyss nämnde lärare Johannes Matthiae stod för en öppen och ekumeniskhållning, var en tydlig motståndare till ortodoxin och pläderade för en odogmatisk, i urkyrkan förankrad,kristendom. . Botemedlet mot konfessionell splittring såg han i en orientering mot kristendomeni den odelade unga kyrkan. Mattiae blev biskop i Strängnäs men avsattes på grund av sin hållning.Han ersattes då av sin främste kritiker Eric Emporagius (1606-74), professor i fysik och teologi och enav de ledande inom den lutherska ortodoxin.Såväl enhetskyrkan som en ortodox luthersk grundsyn, som värnades av en sträng lagstiftning,präglade hela det karolinska enväldets tid (till Karl XII:s död 1718).Pietismen och upplysningstidenI början av 1700-talet kom de pietistiska strömningar som börjat märkas redan under1600-talet 13 i större omfattning till Sverige. Pietisterna betonade det personliga kristnaställningstagandet och individens egen fromhet, men kritiserade de yttre kyrkliga formernaoch upprättade höll en distans till det världsliga livet med dess syndfullhet.Pietismen kom från Tyskland. Den kom också från Ryssland med hemvändande krigsfångarsom hade fått mycket stöd från tyska pietister. Pietismen blev för en tid en maktfaktoreftersom den fanns i både folkliga sammanhang och samhällets etablissemang,inte minst i Stockholm.Exempelvis bland de hemkomna krigsfångarna fanns ledande ämbetsmän och militärer.Pietismen omfattades också av många präster. En pietistisk hållning kunde rymmasockså i en av ortodox lutherdom präglad kyrka, men det fanns också en kyrkokritisk radikalpietism.Den ledande pietisten i Stockholm blev Eric Tolstadius (1693-1759), senarekyrkoherde i S:t Jacobs församling.En annan rörelse som nådde Sverige på 1720-talet och fick en större utbredning under1740-talet var herrnhutismen. Också den var en pietistisk rörelse, men annorlunda änden tidigare pietismen genom en mindre lagisk hållning. I stället lyfte herrnhutarna, oftamed en stark känslomässig framtoning, fram kärleken till Jesus – en innerlig väckelserörelsemed ett ljust budskap är ett uttryck som ibland använts. I kyrkan såg man ofta merpositivt på herrnhutarna, med tiden på sina håll till och med mycket positivt. Herrnhutismenskulle få inverkan på kyrkolivet långt in på 1800-talet. Den ursprunglige grundarenav herrnhutismen, greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf (1700-60), engagerade sigaktivt i verksamheten i Sverige.Upplysningstidens genombrott i Sverige i mitten och slutet av 1700-talet fick ocksåbetydelse för synen på kyrkan. Även om det inte skedde några snabba förändringar in-12 Av cateche´sis (latiniserad grekiska), läromedel.13 Av pietas (latin), fromhet, barmhärtighet.

Sida | 22fluerade upplysningen ledande kretsar i samhället och också en del framträdande kyrkligapersoner.Enhetskyrkan bjuder motståndTrots den här utvecklingen var kung och riksdag ännu inte beredda att acceptera att nyakyrkliga riktningar växte fram bland svenska medborgare. Även frihetstidens grundlagaruttryckte ett behov av en enhetlig religiös uppfattning. Genom 1726 års konventikelplakat14 förbjöds alla enskilda sammankomster och lekmannaledda andakter förutomhusandakten. På samma grund byggde 1735 års religionsstadga som främst riktade sigmot den gentemot kyrkan kritiska pietismen.En ökad frihet öppnades däremot för utländska medborgare. Sverige behövde kunnigarbetskraft, bland annat invandrade reformerta och anglikanska trosbekännare. De ficken viss frihet att utöva sin religion 1741.Uppbrottet från den lutherska ortodoxin gick långsamt. 1600-talets lagstiftning ochkyrkliga böcker fortsatte att gälla. När frihetstidens grundlagar nu ändå utarbetades,kunde prästeståndet i riksdagen arbeta för en större kyrklig makt vid präst- och biskopstillsättningar.Ändå var det uppenbart att frihetstiden även i de kyrkliga frågornainnebar en frihet från kungligt envälde, men inte en frihet från riksdagsbeslut som gälldekyrkan. Ständerna blev friare, men inte nödvändigtvis kyrkan.Sprickor i fasaden1772 genomförde Gustav III sin statskupp. Harry Lenhammar beskriver i Sveriges kyrkohistoriaGustav som ”mycket starkt medveten om vilken betydelse kyrkan hade ochden ställning som prästerna intog i samhället”. Kyrkan var en viktig del i det offentligarummet. Kungen tog snabbt initiativ till flera beslut i kyrkliga frågor. Bland annat försvannde sista superintendenturerna. Samtliga stift blev biskopsstift.Genom 1781 års toleransedikt gavs utländska medborgare »en fri och otvungen religionsutövningoch en fullkomlig samvetsfrihet» och rätt att bilda församlingar. Den frihetde reformerta och anglikanerna fått 1741 bekräftades. Genom ett reglemente för judarreglerades 1782 vad som gällde för dem. Toleransediktet gav också katolikerna i Sverigemöjlighet att mer öppet utöva sin religion. 1784 kunde den katolska församlingen iStockholm inviga sin kyrksal.Upplysningstidens genomslag i det svenska statsskicket kom i 1809 års regeringsformsom kom till vid Gustav IV:s (1778-1837, regent 1792-1809) fall och Karl XIII:s (1748-1818, regent 1809-1818) trontillträde. Konungen skulle enligt § 16ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion,så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.Det arbete som inletts med 1781 års toleransedikt fullföljdes alltså. Ändå fanns fortfarandeåtskilliga bestämmelser kvar för att skydda ett religiöst enhetligt Sverige. Svenskamedborgare förutsattes tillhöra den evangelisk-lutherska tron och uppfostra sina barn idenna tro. Däremot skulle inte svenska medborgare kunna tvingas att utöva den evangelisk-lutherskatron. Ingen skulle alltså tvingas att gå i kyrkan eller fira nattvard. Frånvaroskadade dock det fulla medborgerliga anseendet som krävdes till exempel för att ta utlysning och ingå äktenskap eller för att vinna tillträde till lärarseminarier.Kungen, regeringens ledamöter, hela ämbetsmanna- och domarkårerna skulle vara avden evangelisk-lutherska läran. ”Det världsliga” och ”det andliga” var fortfarande sam-14 Av conventi´cula (latin), liten sammankomst.

Sida | 23manflätat i socknarnas liv. Sambandet mellan kyrka och skola kvarstod. I alla offentligasammanhang förutsattes en gemensam evangelisk-luthersk kristen tro.Enhetssamhället bestod till stora delar, men fasaden hade börjat spricka.Väckelserörelser inom och utom kyrkanEn organiserad reaktion inom och mot delar av den etablerade kyrkan kom i form avväckelserörelserna. Många olika sådana rörelser växte fram, ofta lokalt förankrade ochpersonligt färgade av en karismatisk personlighet. Fler av dessa rörelser fick ett stortgenomslag. Till de mer omfattande rörelserna hörde schartauanismen, laestadianismenoch rosenianismen.Henrik Schartau (1757-1825), i decennier präst i Lunds domkyrka med stor uppslutningfrån universitetets lärare och studenter som påverkade av hans undervisning sedanspreds runt om i Västsverige. Schartau var tidigt påverkad av herrnhutismen, betonadestarkt Ordet, nådens ordning (från kallelse till förnyelse via upplysning, omvändelse,pånyttfödelse och rättfärdiggörelse), sakramenten och ämbetet, men mindre liturgin.Många präster drogs till schartauanismen eller, som den ibland benämns, den västsvenskakristendomstypen. Schartauanismen starka bundenhet till kyrkans traditionellaordningar och ämbete gav prästen enstark ställning i förhållande till lekmännen.Schartauanismen hör närmast tillden gammalkyrkliga fromhetstraditionen.I norr fick den pietistiska laestadianismensin utbredning, med prästenLars Levi Laestadius (1800-61) sominspiratör. För den som ville komma tilltro fanns bara en väg att gå: väckelse,ånger och pånyttfödelse. Ett känneteckenför laestadianismen var och är attman om väckelsen verkligen skett påallvar bör kunna ange exakt tid för sinomvändelse. Laestadianismen har offentligbikt, följd av församlingens avlösning,som ett viktigt inslag, liksomextasen, liikutuksia, som ett religiöstuttrycksmedel. LekmannapredikantenJohan Raattamaa (1811-99) från Karesuandobidrog till kraften i laestadianismensutbredning.Ytterligare en inomkyrklig 1800-talsväckelse med pietistisk karaktär varEvangeliska Fosterlands-Stiftelsen(EFS), bildad 1856. I EFS, som ocksådrog till sig herrnhutare, hittade densvenska nyevangelismen sin plats. Manutvecklade både en inhemsk missionsverksamhetoch ett eget utbildningsarbete.Redan 1861 inledde man utlandsmission.LutherläsandetsårhundradeAnders Jarlert manar i Sveriges kyrkohistoriastarkt fram bilden av 1800-taletsom ett Lutherläsandets århundrade.Hans skrifter lästes av både präster ochlekmän. Luthers postilla trycktes om1860 och redan vid tryckningen var36 000 exemplar beställda. Huspostillankom för första gången ut på svenska1840 och kom ut i 17 upplagor för attsedan nyöversättas och ges ut på nytt.Både de gamla och de nya väckelserörelsernasamlades kring Lutherläsandet.Jarlert lyfter också fram herrnhutismensfortsatta stora inflytande. Som enförklaring till detta inflytande nämnerhan den stora frihet som låg i herrnhutarnastro. De kunde själva välja om deville ha sin hemvist i den etableradekyrkan eller i väckelserörelserna. Herrnhutismenkunde också kombineras medolika kyrkouppfattningar. Man nådde pådet sättet ut till många som inte självavar medlemmar i rörelsen.

Sida | 24Den ledande gestalten i EFS blev Carl Olof Rosenius (1816-68) som ibland beskrivssom Sveriges genom tiderna mest inflytelserike lekman 15 . I Sveriges kyrkohistoria sammanfattarOloph Bexell EFS-grundaren Hans Jacob Lundborgs (1825-67) motiv för att tainitiativet till en inomkyrklig väckelserörelse, nämligen att ”den kristendom som fanns ilandet fann Lundborg vara ’falsk’; det fanns få troende i den etablerade kyrkan, men millionerdöpta hedningar som rusade mot det eviga fördärvet.”Centrala teologiska begrepp i EFS var och är fortfarande rättfärdiggörelse genom tron,den objektiva försoningsläran (alltså frågan om hur försoningen mellan Gud och människorsker och hur Kristi lidande och död påverkar denna relation) och den personligaomvändelsen. EFS lyfter som viktiga punkter i sitt arbete fram att man vill stödja enskildapersoners kristna tro, inspirera till bibelläsning och samtal om tron. EFS betonar ocksådet personliga engagemanget för inhemsk och internationell mission, liksom allakristnas (och alltså inte bara prästens) ansvar för kyrkans uppdrag. Rörelsen präglasockså av lekmannaaktivitet och en föreningsorganisation.Frikyrkligheten, för att använda ett senare tillkommet begrepp, kom tidigast till Sverigegenom metodismen. Det var George Scott (1804-74) som 1830 kom hit. Han bröt motlagen genom sin verksamhet, vilket i ännu högre grad gällde sedan han börjat predika påsvenska. Samtidigt hade han inflytelserika vänner, både kyrkliga och andra, som hysteen viss sympati för hans arbete. 1842 tvingades Scott ändå att avsluta sin verksamhet iSverige.Först av väckelserörelserna med att bilda ett eget trossamfund var baptisterna. Debildade – medvetna om att det stred mot svensk lag – 1848 Svenska Baptistsamfundet.Svenska Alliansmissionen bildades 1853. 1868 bildades Metodistkyrkan i Sverige.Svenska Missionsförbundet, numera Svenska Missionskyrkan, bildades genom en utbrytningur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen 1878. Missionsförbundets mest framträdandepersonlighet blev Paul Peter Waldenström (1838-1917). Han ledde utbrytningenur EFS, men kom ändå att vara ledamot i kyrkomötet vid flera tillfällen. Där drev hankravet på skiljande av stat och kyrka. Inte bara i EFS och Svenska Missionsförbundetutan i den kyrkliga och teologiska debatten i övrigt är han en av de stora personligheternakring sekelskiftet.Punkt sätts för enhetskyrkanEn del lättnader inträffade under 1800-talets andra hälft trots motstånd från stora delarav den etablerade kyrkan. Konventikelplakatet uppmjukades väsentligt 1858. 1860 ersattes1781 års toleransedikt med nya bestämmelser. Det blev tillåtet att utträda ur kyrkan,men bara vid inträde i ett annat av Kungl. Maj:t erkänt trossamfund. Ett sådant varMetodistkyrkan som i regeringsbeslut erkändes som samfund 1876. Flera av de i Sverigenya samfunden ansåg det strida mot deras principer att anhålla om erkännande av envärldslig myndighet. Möjligheten att straffa den som avföll från den evangelisk-lutherskaläran försvann i och med den nya strafflagen 1864.En ytterligare uppmjukning skedde genom 1873 års dissenterlag. Det var för övrigt idenna lag som namnet Svenska kyrkan användes officiellt för första gången.Med de här förändringarna får man nog sätta punkt för enhetskyrkan. Inte så att religionsfrihetnu gällde i landet, det dröjde ännu 78 år innan man kunde hävda det, men degrundvalar på vilka enhetskyrkan byggt var ändå borta. Det var en ny syn på kyrka ochstat som hade lagts fast.15 Lekman av laiko´s (grekiska), tillhörig folket, och bygger på laos, folk, som egentligen då det användesi den tidigaste kyrkan innefattade alla, även vigda biskopar, präster och diakoner.

Sida | 25Initiativ, kritisk diskussion och organisatorisk omvälvningEtt vidgat perspektiv – i och utanför landetI församlingarna såg man tidigt de stora sociala behoven och från Tyskland fick man impulsertill ett diakonalt arbete. I många församlingar konfronterades man strax efterseklets mitt med kolera, katastrofal missväxt och emigration.Flera diakoniinstitutioner grundades, Ersta i Stockholm 1851 och Samariterhemmet iUppsala 1882. I båda fallen fanns det starka kvinnor i ledningen som föreståndare, vidErsta Marie Cederschiöld (1815-92) och vid Samariterhemmet Ebba Boström (1844-1902). Ersta och Marie Cederschiöld hämtade inspiration främst från den mest berömdaav alla diakonianstalter, nämligen Kaiserswerth i Düsseldorf, medan Ebba Boström utbildatsi England. Från både Ersta och Samariterhemmet skickade man ut diakonissor iett tungt och uppskattat arbete bland de socialt mest utsatta.Världen utanför Sveriges gränser kom också närmare. Mitten och slutet av 1800-taletinnebar ett genombrott för missionen. Missionssällskap bildades för att bedriva egenmissionsverksamhet eller stödja andra organisationers arbete. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) inledde sin organiserade utlandsmission 1861.En officiell kyrkomission etablerades då Svenska kyrkans mission (SKM) bildades1874. De områden som Svenska kyrkans mission tidigast börjat arbeta inom var Sydafrikaoch södra Indien 1876, Zimbabwe (då Rhodesia) 1903, Malaysia 1907 och Kina1918. Under 1800-talet inleddes också sjömanskyrkans arbete under namnet sjömansmissionoch knuten till SKM.Till det ökade internationella intresset bidrog också bildandet av de första nordiska,europeiska och världsvida ekumeniska organisationerna. Alla de här utvecklingslinjernabeskrivs närmare i kapitlen om Svenska kyrkan på nationell nivå, inomkyrkliga organisationeroch andra rörelser och samverkan över samfundsgränserna.Rörelser för förnyelseUnder 1800-talet såg många inom Svenska kyrkan oroväckande tecken i det som händesom en följd av enhetskyrkans successiva avveckling. Kyrkan tappade mark, medan nyaväckelserörelser, även utanför Svenska kyrkan i form av frikyrkorna, växte fram.Med i denna diskussion fanns den lundensiska högkyrkligheten som vuxit fram vid mittenav 1800-talet. Inom denna gruppering hade man ideal som bland annat inrymde ett”återkristnande” av Sverige. Det menade man bara kunde ske genom luthersk ortodoxhållning, ibland används uttrycket nyortodoxi.Ander Jarlert skriver i Sveriges kyrkohistoria att ”lundensarna vände sig emot individualismeni liberalism, väckelser och associationer”. De såg till exempel nyevangelismeni Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som ett hot mot kyrkan. I stället lyfte de fram detkyrkliga ämbetet som förvaltare av nådemedlen. En gräns mellan hög- och lågkyrkligtvid denna tid kom att gå vid om man accepterade lekmannapredikan eller inte.Oloph Bexell använder, också i Sveriges kyrkohistoria, ett annat uttryckssätt:Kyrkan var enligt denna teologi tillkommen på Guds initiativ och var ingen mänsklig föreningssammanslutning;Guds kyrka var primär i förhållande till individen, och det av Kristusinstiftade prästämbetet var en förutsättning för den rätta kyrkliga sakramentsförvaltningen.De långtgående idealen hos den lundensiska högkyrkligheten blev aldrig verklighet.Vid inträdet i 1900-talet minskade gudstjänstbesöken, nattvardsseden förföll å det

Sida | 26grövsta, det var svårt att rekrytera präster och kyrkan låg i konflikt med både arbetarrörelseoch väckelserörelse.Något andra stämningar rådde i Uppsala. Där växte under 1800-talet den uppsaliensiskalågkyrkligheten fram. Den var i förhållande till den lundensiska högkyrklighetenmer inriktad på det subjektiva och individuella, men också en mer framträdande lekmannaroll.Alltsedan slutet av 1800-talet fördes en intensiv och sårig diskussion på en helt annanteologisk front. Den handlade om den historiskkritiskabibelsynen, alltså uppfattningen att manska studera Bibelns texter med samma metodersom man använder i annan forskning vid studietav historiska texter. I många kretsar skrämdesman av denna diskussion. Skulle man inte längrese Bibeln i dess helhet, ord för ord, som Gudsord? Konflikten är inte obekant heller i dagensteologiska diskussion även om den historiskkritiskabibelsynen i dag är accepterad av enstor majoritet av teologer och samfundsledare.”Kyrkobesöken minskade,nattvardsseden förföll å detgrövsta, det var svårt attrekrytera präster, konflikterfanns med både arbetarrörelseoch väckelserörelse.”De olika uppfattningarna om bibelsynen i början av 1900-talet ledde till sprickbildningar,bland annat genom den utbrytning ur Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)som ledde till bildandet av Bibeltrogna Vänner.En teologisk riktning som delvis men inte helt hade ett samband med den historiskkritiskabibelsynen var liberalteologin som kring sekelskiftet på allvar tog steget frånTyskland till Sverige.En rörelse som fick stor betydelse för Svenska kyrkans liv under det tidiga 1900-taletvar ungkyrkorörelsen, som stod för en folkkyrklig linje. Under mottot »Sveriges folk – ettGuds folk» for man 1909-11 på korståg ut över landet. Ungkyrkorörelsen inspirerade tillbåde frivillig- och lekmannainsatser och ett nydanande församlingsarbete.Med utgångspunkt i den församlingsförnyelse som blev allt mer nödvändig växte församlingsrörelsenfram. I Stockholm var situationen katastrofal med en snabb befolkningstillväxtoch en gammal församlingsorganisation och resursfördelning. En präst på10 000 invånare ska jämföras med en på 2 000 i landet som helhet. Kraven på en församlingsdelningavvisades. Vare sig lokalt eller av regeringen togs några initiativ.Vid sidan om den lagreglerade organisationen byggde Föreningen för främjande avkyrklig själavård i Stockholm, i dagligt tal Själavårdssällskapet, upp ett frivilligt arbetemed både prästtjänster och diakonal verksamhet, ibland kombinerat i ”diakonipräster”liknande de franska arbetarprästerna. Nya kyrkolokaler hyrdes och mindre kyrkorbyggdes i stadsdelarna som en tidig form av distriktskyrkor.Flera av församlingsrörelsens verksamheter levde vidare i olika delar av Svenska kyrkan,bland annat i småkyrkorörelsen med dess ambitiösa byggnadsprogram, och iSvenska kyrkans diakonistyrelse.I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var relationerna mellan kyrka och arbetarrörelseinfekterade. Det fanns en kritik av kristendomen som uttrycktes högljutt av endel socialdemokrater. För några ledde det till fängelse för hädelse. För andra var detstatskyrkosystemet som man ville avskaffa, ”religionen en privatsak” var en paroll. Förytterligare andra handlade deras kritiska syn på kyrkan om att de såg i vart fall Svenskakyrkan som förknippad med samhällets etablissemang: Tronen, altaret och svärdet (och

Sida | 27ibland också penningpungen). En fjärde grupp tolkade Svenska kyrkans så att man genom”barmhärtighet” ville frälsa själar, men inte förstod kraven på rättvisa.Ungkyrkorörelsen bidrog inte till att Svenska kyrkans relationer till arbetarrörelsenförbättrades. Flera av de mest framträdande gestalterna bland ungkyrkomännen, särskiltManfred Björkquist, engagerade sig i debatten om försvarspolitiken mycket aktivtpå kungens och bondetågets sida. Inom arbetarrörelsen ansåg man sig också sviken avkyrkan i samband med storstrejken 1909. Synen på kyrkan som en del av ett reaktionärtekonomiskt och politiskt etablissemang förstärktes.Hjalmar Branting (1860-1925) intog, i vart fall då han etablerat sig som en ledande politiker,en förhållandevis återhållsam attityd i förhållande till kyrkan. Ganska tidigt,omedelbart efter de första kampåren, dämpades socialdemokratins kritik av kristendomensom sådan, men inte av statskyrkosystemet.Den blivande kyrkoherden Ernst Klefbeck (S, 1866-1950) och den blivande prostenHarald Hallén (S, 1884-1976) – båda socialdemokratiska riksdagsledamöter efter 1912års riksdagsval – pläderade med ett obrutet förtroende i arbetarrörelsen för Svenskakyrkans egenart och karaktär som trossamfund. 1912 kom också den färgstarke FabianMånsson (S, 1872-1938) in i riksdagen. Den tidigare boddrängen och frälsningssoldaten,med ett års skolgång i bagaget, som blev riksdagsman, författare och filosofie hedersdoktorvid Uppsala universitet var en av 1900-talets mest spännande gestalter i gränslandetmellan Svenska kyrkan och arbetarrörelsen, kristendomen och socialismen. Vänskapenmellan honom och Nathan Söderblombetydde sannolikt en hel del för de alltbättre relationerna mellan kyrka och arbetarrörelse.Nathan Söderblom hade redan tidigt under 1900-talet hävdat att kyrkan måste höjasin röst för människors rätt till arbete, ordentlig lön, tillfälle till vila och familjelivetshelgd. I sitt herdbrev 1914 skrev han att det för kyrkan var ”omöjligt att med jämnmodse, hur obarmhärtigt hårt den sociala ordningen trycker på vissa grupper och klasser.Bördorna tynger ojämnt. Många kroppsarbetare lever i bästa fall under en ekonomiskotrygghet, som andra samhällsklasser inte äger en aning om”. Han var inte ensam omden hållningen. Det pågick i själva verket en intensiv diskussion i Svenska kyrkan kringkyrkan och de sociala frågorna, ibland uttryckt som ”arbetarfrågan”.FÖRDJUPNINGKyrkoledare i Svenska kyrkan vid skiftet mellan 1800- och 1900-talTILL SEKELSKIFTETS starka kyrkliga profiler hörde ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg (1818-1900)och biskopen Gottfrid Billing (1841-1925), liksom några andra ledande teologiprofessorer (båda medtiden biskopar), nämligen Ebbe Bring (1814–84) och Wilhelm Flensburg (1819-97). Alla dessa var inflytelserikaföreträdare för den lundensisk högkyrklighet som vuxit fram i slutet av 1800-taletSundberg och Billing var väl kända välkända personligheter även utanför kyrka och akademi. De varbåda så väletablerade riksdagspolitiker att de av kungen erbjöds statsministerämbetet. Båda tackadenej. Sundberg som i sin politiska verksamhet blev talman i såväl första som andra kammaren gjordedet med hänvisning till sitt ansvar för det kommande kyrkomötet. Han var en ytterst färgrik personlighet,känd bland annat från den stora branden i Karlstad 1865 då ”landshövdingen grät och badmedan biskopen svor och släckte” om man får tro ett telegram som nådde Stockholm. Gottfrid Billingtackade för sin del nej till att bli ärkebiskop.Det fanns också inflytande från pietismen. En banbrytare var professor Anders Erik Knöös (1801-62), något senare följd av professorn och Västeråsbiskopen C.E. Fahlcrantz (1790-1866). Senare un-

Sida | 28der 1800-talet och början av 1900-talet följde vältalaren, EFS-pionjären och professorn WaldemarRudin (1833-1921) i deras spår.Till de ledande liberalteologerna hörde pastor primarius i Stockholm Fredrik Fehr (1849-95) denförste kyrkoherden i den 1906 nybildade Oscars församling i Stockholm S.A. Fries (1867-1914), professorni kyrkohistoria i Uppsala Emanuel Linderholm (1872-1937) samt professorn och domprosten iLund Magnus Pfannenstill (1858-1940). Det var också i den liberalteologiska kretsen man kunde mötaen av de första kvinnorna i den svenska teologisk debatten, nämligen Lydia Wahlström (1869-1954),filosofie doktor, så småningom med professors namn.TIDENS GIGANT – och en historisk sådan – var Nathan Söderblom (1866-1931), den store religionshistorikern,ekumenen och portalfiguren i Svenska kyrkan. Han hade också en stark ställning ocksåinternationellt, inte minst genom det store ekumeniska möte i Sverige – The Universal Conference onLife and Work – som bidrog till att han 1930 fick Nobels fredspris. Han var ärkebiskop 1914-31. Valetvar överraskande, inte minst på grund av Söderbloms liberala teologiska hållning. Dock gjorde hansvidsyn att han inte lät sig inordnas i en särskild skola som så många andra av tidens teologer. Hansarbete hade stor betydelse både som förberedelse för Kyrkornas världsråd och närmandet mellanSvenska kyrkan och arbetarrörelsen.Ledande företrädare för ungkyrkorörelsen var Manfred Björkquist (1884-1985), lekman men längrefram Stockholms förste biskop, och J.A. Eklund (1863-1945), sedermera biskop i Karlstad. I anslutningtill ungkyrkorörelsen verkade Einar Billing (1871-1939), sedermera biskop i Västerås. Einar Billing ären av de teologer som starkt påverkat 1900-talets kyrkodebatt med sin folkkyrkosyn. Det var hansom med udden mot företeelser i ungkyrkligheten myntade begreppet »den religiöst motiveradefolkkyrkan». Han menade att kyrkan genom sin indelning i territoriella församlingar återspegladeGuds förekommande nåd som omslöt alla över hela landet. Därigenom kunde hela folket nås av syndernasförlåtelse och budskapet om frälsning.EN LEDANDE PERSONLIGHET inom församlings- och diakonirörelsen var läraren och kyrkoherden,senare Västeråsbiskopen, Nils Lövgren (1852-1920). Lövgren spelade en viktig roll vid tillkomsten avbland annat Svenska diakonisällskapet, vars verksamhet övertagits av stiftelsen Stora Sköndal.En annan var roteman Carl Alm (1862-1928), ledare för Föreningen för främjande av kyrklig själavårdi Stockholm, mestadels kallat Själavårdssällskapet, Alm är en av Svenska kyrkans minst kändaoch betydande praktiska förnyare. Alm arbetade envist för att få till stånd en ny församlingsindelningi Stockholm. När det inte lyckades tog han och hans sympatisörer saken i egna händer och byggde påfrivillighetens grund upp en omfattande församlingsverksamhet på flera håll i Stockholm i samverkanmed församlingarna.Den moderna högkyrklighetenEn ny högkyrklighet bröt fram några decennier in på 1900-talet. Den låter sig inte fångasi en enkel beskrivning. Man kan se såväl en bekännelsetrogen högkyrklighet (till vissadelar släkt med gammalkyrkligheten), en socialt präglad anglokatolicism från tidigt1900-tal och en modern, ekumenisk högkyrklig hållning.Några av de tidigaste företrädarna för den anglikanskt inspirerade högkyrklighetenvar kyrkoherden i Rättvik och psalmdiktaren Samuel Gabrielsson (1881-1970) och kyrkoherdeni S:t Petri församling i Malmö Albert Lysander (1875-1956).Fader Gunnar i Osby, Gunnar Rosendal (1897-1988), kom att få en mycket stor betydelseför den liturgiska utvecklingen i Svenska kyrkan. Han åstadkom också ett genomslagför begreppet ”kyrklig förnyelse”. Fader Gunnar verkade intensivt för det han uttrycktesom ”en klarare bekännelsetrohet” i förhållande till Bibel och bekännelseskrifter,en stark betoning av sakramentens vikt, ämbetets centrala roll och gudstjänsten betydelsemed nattvarden i centrum.

Sida | 29Domprosten i Växjö Gustaf Adolf Danell (1908-2000), många gånger på biskopsförslagmen aldrig biskop, stod för en mer konservativ, närmast gammalkyrklig hållning. BiskopBo Giertz (1905-98) i Göteborg var högkyrklighetens ledande teolog från mitten av1900-talet med en mycket central position även i Svenska kyrkan som helhet. Giertzhade band till både gammalkyrklighet och modern, ekumenisk högkyrklighet, liksom enstark kritik mot det han kallade kyrkans politisering. Giertz, och hans efterträdare sombiskop i Göteborgs stift Bertil Gärtner (1924-2009), spelade en central roll för de avhögkyrklighetens organisationer som bildades från 1958 och framåt.Kyrkosyn, ämbetssyn och sakramentssyn är viktiga frågor för högkyrkligheten. I fleraviktiga frågor har man varit framgångsrik. Det gäller den liturgiska utvecklingen iSvenska kyrkan, det starkt ökande nattvardsfirandet och beslutet att lägga dopet tillgrund för kyrkotillhörighet/medlemskap i Svenska kyrkan – om än inte ensamma, fleraoch större kyrkliga riktningar har stått för denna hållning.I andra avseenden – till exempel det motstånd mot kvinnor som präster som funnitshos stora delar av högkyrkligheten – har man varit mindre framgångsrik.FolkkyrklighetEn starkt folkkyrklig strömning växte fram från 1950-talet och framåt. Under en tid varden sammankopplad med diskussionen om relationerna mellan stat och kyrka. Inteminst mellan högkyrklighet och folkkyrka fanns stora åsiktsskillnader. Det senare 1900-talets folkkyrklighet skilde sig emellertid också från den folkkyrklighet som ungkyrkorörelsentidigare stått för. Om ungkyrkorörelsen riktade sig till Sveriges folk så menadefolkkyrkliga företrädare att Svenska kyrkan var Sveriges folk.Viktiga ambitioner som folkkyrkligheten lyfte fram var kyrkans sociala och etiska(ibland sammankopplat i begreppet socialetiska) engagemang, men också de breda kontaktytornamellan kyrkan och andra delar av samhället. Det kunde gälla breda folkrörelsersom de politiska partierna och de fackliga organisationerna. Den nära relationen tillolika samhällsorgan utanför kyrkan fanns också med.Många lekmän, inte minst förtroendevalda politiker inom de folkrörelsepräglade partiernaSocialdemokraterna och Centerpartiet, stod för detta budskap. Det gjorde ocksåflera biskopar, bland vilka man kan nämna Härnösandsbiskopen och senare ärkebiskopenGunnar Hultgren (1902-91), Stockholmsbiskopen och den utmanande debattörenIngmar Ström (1912-2003) och Arne Palmqvist (1921-2003), biskop i båda Härnösandoch Västerås, två stift som av hävd betraktats som utpräglat folkkyrkliga.”Folkkyrkogruppen”, en tid en löst organiserad grupp i kyrkomötet, beskrevs särskiltav högkyrkliga företrädare men också av andra debattörer som en teologiskt utslätad,kravlös och anpasslig till skiftande opinioner. Högkyrkligheten beskrevs av folkkyrkligaföreträdare som anhängare av en elitkyrka, en kyrka med höga trösklar långt från folket.Båda bilderna hade nog stundtals fog för sig, men inte som generella beskrivningar avhögkyrklighet och folkkyrklighet. Redan då fanns folkkyrkligt sinnade personer sompläderade för teologisk tydlighet med dragning mot flera av högkyrklighetens paroller,liksom det fanns högkyrkliga med ett starkt intresse för en utvecklig av Svenska kyrkansfolkkyrkliga förankring. Merparten av de kyrkligt aktiva fanns nog ändå i den huvudfårasom levde ganska tryggt med Svenska kyrkan som de uppfattade som en både ett santtrossamfund och en folkkyrka.Så småningom har konfrontationen tonats ned. Den har inte längre den dominerandeplats i den kyrkliga diskussionen som den under några decennier lade beslag på. »Denöppna folkkyrkan» blev då snarast ett samlande honnörsord, samtidigt med att kravet

Sida | 30på att Svenska kyrkan ska framstå som ett trossamfund och inte som en del av myndighetsvärldenvann allt starkare gehör.Om delar av folkkyrkligheten kan man säga att den på ett olyckligt sätt fastnade i statkyrkafråganoch förlamades i sin djupare diskussion om Svenska kyrkans identitet ochframtid. I andra avseenden – till exempel det motstånd mot kvinnor som präster somfunnits hos delar av högkyrkligheten – har inflytandet inte varit fruktbart. Om svenskhögkyrklighet kan man säga att den på ett olyckligt sätt historiskt fångades upp av motståndetmot kvinnor i prästämbetet och av en tämligen destruktiv diskussion med den”folkkyrkogrupp” som en tid fanns i kyrkopolitiken. Först nu är det återigen möjligt attpåpeka att delar av högkyrkligheten faktiskt alltid varit folkkyrklig och att uttrycka önskemålom en nystart för flera av de centrala värdena i högkyrkligheten inom Svenskakyrkan. Inte så få djupt folkkyrkliga medlemmar i Svenska kyrkan intar den hållningen.Förtroendevald i Svenska kyrkan1900-talet har som nämnts tidigt i denna bok präglats av en närmast revolutionerandeutveckling av de förtroendevaldas i Svenska kyrkan. Visst hade förtroendevalda personersedan länge en stark ställning, men det nya ansvar som växte fram under 1900-taletkom till uttryck i ett allt starkare ansvarstagande för gudstjänstlivet, deltagande i detdagliga församlingsarbetet och, inte minst, en vidgad beslutsorganisation på alla kyrkliganivåer.Parallellt har de politiska partiernas engagemang ökat, främst genom inrättandet avde allmänna kyrkliga valen på 1930-talet som ersatta de gamla oorganiserade sockenstämmorna.Det skedde trots varningssignaler från både ärkebiskop och biskopsmötesom snarare föredrog en folkrörelseliknande modell framför den myndighetsprägladeordningen med kyrkofullmäktige. Det fanns en oro för politiserade val och risken för attSvenska kyrkans identitet inte skulle kunna hävdas i ett politiskt och myndighetspräglatsammanhang.Till att börja med handlade det om flera av de etablerade riksdagspartierna. Efter någradecennier kom också nya partibildningar, ofta kallade opolitiska, i de kyrkliga valen.Detta begrepp byttes så småningom ut mot ”partipolitiskt obundna” och partier blev”nomineringsgrupper”.Diskussionen om de politiska partiernas roll är inte alls oförståelig. De politiska partiernahar inte bildats för den roll de har i kyrkopolitiken. De har bildats på en ideologiskgrund som främst är relevant i kommun- och riksdagspolitiken. Därmed inte sagt attideologierna saknar en roll i kyrkopolitiken – bara att en mycket stor del av de frågorsom behandlas där inte kan behandlas utifrån samma ideologiska grundvalar som allmänpolitiken.Detta talar givetvis emot de ”vanliga” politiska partiernas engagemang ikyrkopolitiken. Det är också detta synsätt som ligger bakom debatten i flera partier omhuruvida de verka på samma sätt som tidigare i kyrkopolitiken.Försvaret för den nuvarande ordningen har genom åren skett med argument som attdet för en öppen folkkyrka är naturligt med partipolitiska val, att partierna kan erbjudaen organisation där så många som möjligt får att delta och att därmed den representativademokratin får en stabilitet.På ett annat sätt är emellertid verkligheten ganska enkel. De kyrkliga valen är demokratiska.Alla som vill kan ställa upp i dem, bara man har det antal anhängare som behövsför att registrera en nomineringsgrupp. Det bör inte vara möjligt att hindra någongrupp av medlemmar att delta i kyrkliga val . De kan ha en koppling till politiska partierpå lite olika sätt, vara mer renodlat kyrkliga intresseorganisationer eller någon annan

Sida | 31”Öppenhet och inflytandefordrar att det finns formeroch arenor för deltagandet.Deltagandet måste ge ettreellt inflytande. Den representativademokratins institutionerfår aldrig bli sig självanog…”etablerad organisation. Partierna kan också väljaolika former för sitt arbete. Det har skett ifråga om Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartietoch Vänsterpartiet. Moderata samlingspartietär inne i samma process. De listor somhar använts av de fyra först nämnda partiernahar fått namnen Folkpartister i Svenska kyrkan,Vänstern i Svenska kyrkan, Miljöpartister iSvenska kyrkan och Kristdemokrater i Svenskakyrkan. Kandidater med samma partitillhörighethar slutit sig samman, men utan att organisatorisktvara knutna till ”moderpartiet”. På ettprincipiellt plan är förändringen intressant ochviktig, men frågan är om inte många väljare uppfattar även de nya namnen som tämligenpartipolitiska.Kärnfrågan är var de förtroendevalda har sin lojalitet. Är de i första hand lojala motSvenska kyrkan så uppfattas partiernas roll annorlunda än om partilojaliteten sätts ifrämsta rummet. Delvis handlar detta om formella och informella gruppbeslut kontraden enskilde ledamotens reella frihet. Att de förtroendevalda grundar sitt arbete på denkallelse som dopet ger – det vill säga att det vägledande för dem är evangeliet och hänsynentill Kristi kyrka – kan och bör vara en viktig fråga för dem som röstar.Partiernas och nomineringsgruppernas roll i Svenska kyrkan förutsätter emellertid attstyrelsesystemet är väl förankrat, respekterat och accepterat. Det finns en spänning mellanfolkrörelseengagemanget, det frivilliga arbetet i olika kyrkliga uppgifter och den partipolitiskaaktiviteten i Svenska kyrkan.Det finns, som den statliga Demokratiutredningen en gång formulerade saken, fleravillkor för att demokratiska processer ska komma till stånd: politisk jämlikhet, meningsfulltdeltagande, öppenhet och insyn. Medborgarna – både kyrkomedlemmar som utförett frivilligarbete i kyrka och många andra för vilka kyrkan har en plats i deras liv – måsteav de valda behandlas som politiska jämlikar. Inflytande kan inte erbjudas vissa samtidigtsom det förnekas andra.Öppenhet och inflytande fordrar att det finns former och arenor för deltagandet. Deltagandetmåste ge ett reellt inflytande. Den representativa demokratins institutioner fåraldrig bli sig själva nog utan ta till sig den förnyelse som odlas i olika medborgarsammanslutningar,se värdet av ett vitalt och fritt föreningsliv, uppmuntra och stärka detta,skrev Demokratiutredningen.Stora debattfrågor under 1900-talets andra hälftFlera stora diskussionsfrågor, som också kom att engagera allmänheten i osedvanligthög grad, gjorde sig gällande under decennierna närmast efter andra världskriget.Omedelbart efter kriget drabbades Svenska kyrkan av en problematisk debatt om kyrkanoch nazismen. Det fanns givetvis nazister och nazismen närstående personer iSvenska kyrkan, liksom det fanns det i det svenska folket i stort. En är redan nämnd,Emanuel Linderholm, en annan hans kollega som teologiprofessor (men i Lund) HugoOdeberg (1898-1973). På västkusten drev Ivar Rhedin (1881-1953) som redaktör förGöteborgs Stift-Tidning en nazistisk linje under flera år. Nazismen hade dock aldrig enstark ställning i vare sig det ena eller andra av dessa sammanhang. Ingmar Brohed uppskattari Sveriges kyrkohistoria antalet präster som 1940 var medlemmar i organisatio-

Sida | 32ner med nazistiska sympatier till ”uppemot 100”, alltså mindre än en procent av prästerna,och han menar att ”flertalet lämnade säkert föreningarna när det blev tydligt åtvilket håll den politiska utvecklingen i Tyskland gick.Ärkebiskop Erling Eidem (1880-1972) förhöll sig under kriget i stort sett lojal medden svenska utrikespolitiken. Han försökte lösa de konflikter som uppstod kring Lutherakademie,ett institut som syftade till att stärka relationerna mellan de lutherska kyrkorna,när den tyska regimen skaffade sig ett betydande inflytande över akademin. Eidemfick företräde hos Adolf Hitler för att tala honom till rätta men i stället blev hanbara utskälld. 1943 bröt Eidem kontakterna med Lutherakademie.Kanske var ärkebiskopen naiv i tron att man med samtal kunde lösa de konflikter somuppstod, men knappast mer än många andra officiella personer. Dessutom kan inte enskildafrågor styra bilden av Svenska kyrkans förhållande till nazismen. I Svenska kyrkanfanns många engagerade antinazister. Den svenska kyrkan i Berlin bistod under helakriget tyskar, inte minst judar, som förföljdes av regimen. Det sköttes skickligt och medstort risktagande.I uttalanden av både biskopsmötet och i Svenska Ekumeniska Nämnden fördömdesända från 1930-talet och under kriget judeförföljelserna i Tyskland. Det fanns ett uttalatstöd för den icke-nazistiska Bekännelsekyrkan i konflikten med den av nazisterna influeradeoch kontrollerade Deutsche Christen. Efter kriget kom det också till offentlighetenatt Svenska kyrkan i tysthet alltsedan 30-talet haft kontakt med såväl den anglikanskakyrkan som den tyska motståndsrörelsen. En av de ledande svenska teologerna, denblivande biskopen och blivande ordföranden i Lutherska Världsförbundet Anders Nygren(1890-1978) kritiserade den tyska regimen så handfast att han omedelbart fickinreseförbud till Tyskland. Efter kriget kom det också till offentligheten att Svenska kyrkani tysthet haft kontakt med såväl den anglikanske kyrkan som den tyska motståndsrörelsen.Den debatt som professor Ingemar Hedenius (1908-82) initierade 1949 genom sinbok Tro och vetande, Hedeniusdebatten kallad, blev både en väckarklocka och en utmaningför kristna teologer. Hedenius var starkt kritisk gentemot den kristna tron som hanbeskrev som stridande mot förnuftet.Biskoparna och andra kristna teologer hade uppenbara svårigheter att hantera debattensom tog stort utrymme i flera decennier. I kulturdebatten fanns inte sällan förståelseHedenius’ argumentering. Debatten påverkade inte minst de teologiska fakulteternasom från sin begynnelse levt först i symbios med kyrkan och sedan under lång tid i ettmycket nära samspel med Svenska kyrkan. Teologerna kände sig ifrågasatta som forskare,vilket också var en av Ingemar Hedenius´ avsikter med den diskussion han drog igång. Gradvis började fakulteternas självständighet och frihet från konfessionella bandatt utvecklas.I detta sammanhang kom också en kritisk debatt om kristendomsämnet i skolan. 1960års gymnasieutredning föreslog 1963 både att de obligatoriska morgonsamlingarna definitivtskulle avvecklas och att kristendomskunskapen som skolämne skulle ersättas avett bredare ämne, religionskunskap. De kristna samfunden protesterade skarpt, ennamninsamling drogs igång och samlade 2 134 513 underskrifter på några månader.Beslutet blev att ämnet skulle heta religionskunskap, men att det skulle få fler veckotimmarän utredningen föreslagit. Inom detta skulle också kunskap om kristendomenförmedlas.Till 1900-talets stora debattämnen i Svenska kyrkan hör också frågan om kvinnors likamöjlighet att vigas till prästämbetet.

Sida | 33En av riksdagen 1919 begärd utredningföreslog 1923 att prästämbetet skulle öppnasför kvinnor. Bland biskopar och domkapitelvar motståndet starkt.Ester Lutteman1946 började ett nytt utredningsarbete, Ester Lutteman (1888-1976) speglarpå ett märkvärdigt sätt den såäven denna gång på initiativ av riksdagen.Majoriteten föreslog 1950 att prästämbetetskulle öppnas för kvinnor. Fortfarandehistoria. Året efter den förstakallade kvinnoprästfrågans tidigasade en majoritet bland remissinstansernariksdagsmotionen, alltså 1920,nej. 1957 lade regeringen ändå fram ettupplevde hon prästkallelsen ochförslag. Med för ledamöterna skiftandebörjade teologistudier för att blipräst. 1929 predikade hon frånmotiveringar sade kyrkomötet nej. Förpredikstolen i Gustav Vasa kyrka ivissa handlade det om ett blankt nej, medanandra vill ha mer tid på sig.Stockholm, den första predikanav en kvinna i en Stockholmspredikstol.För detta avskedades honÅret därpå vann ett nytt förslag, menmed i grunden samma innehåll, ett stort från sitt arbete i Svenska kyrkansstöd i såväl riksdagen som det då nyvalda diakonistyrelse. 1946-50 ingickkyrkomötet. I beslutet fanns den så kallade hon i den första stora utredningeni modern tid och tillhörde densamvetsklausul som garanterade att motståndaretill ordningen med kvinnliga majoritet som föreslog att prästämbetetska öppnas för kvinnor.präster inte skulle behöva tjänstgöra tillsammansmed en kvinna i gudstjänsten, När 1957 års kyrkomöte sade nejman skulle kunna prästvigas även om manlämnade hon Svenska kyrkan.inte accepterade den nya ordningen ochbiskopar skulle inte mot sin vilja behöva viga kvinnor till präster.Den nya lagen trädde i funktion 1959 och 1960 prästvigdes de tre första kvinnorna iSverige.Den efter kyrkomötets beslut nybildade organisationen Kyrklig samling för Bibeln ochbekännelsen – med företrädare för högkyrklighet, lågkyrklighet och gammalkyrklighet –skrev en vägledning för motståndarna till beslutet, sammanfattad i 17 punkter. Där hettedet att ”eftersom en kvinna icke förvaltar prästämbetet på Kristi uppdrag, kan en prästicke utföra prästerlig tjänst tillsammans med henne, icke tjänstgöra vid samma gudstjänst,icke gemensamt deltaga i altartjänst, nattvardsfirande, kyrkliga förrättningar,vignings- och installationsakter etc.” Detta uttrycktes också genom konstaterandet att”en präst bör undvika att delta i allt kyrkligt arbete, legalt eller frivilligt, där en kvinnamedverkar som präst”. ”Får en kyrkoherde underställa sig en kvinnlig präst, torde hansställning bli ohållbar. Han kan utifrån sin övertygelse knappast tilldela henne prästerligauppgifter i sin församling eller upplåta sin kyrka för en gudstjänst, som strider mot nytestamentligordning”, konstaterade man också.Fortfarande fanns stora motsättningar i den kyrkliga opinionen. De 17 punkterna bidrogtill att skärpa motsättningarna och till att det under lång tid ställdes krav på etttydligt beslut som skulle gå längre än det som fattades 1958.1979 uttalade sig kyrkomötet till förmån för nya regler för samarbetet. Samvetsklausulenutformades så att kvinnor inte i något sammanhang skulle behöva avstå från attfullgöra sin uppgift. En ”väjningsrätt” infördes som gjorde att motståndare till nyordningenkunde avstå från att tjänstgöra i en gudstjänst, men inte i andra arbetsuppgifter.1982 avskaffades samvetsklausulen helt.

Sida | 34De förstakvinnornaVid tre prästvigningar 1960 (i Österskär,Stockholm och Härnösand)vigdes de första kvinnorna efter1958 års beslut, nämligen fil. drMargit Sahlin (1914-2003), teol.kand. Elisabeth Djurle (senare DjurleOlander; 1930-) samt ungdomssekreterarenoch diakonen Ingrid Persson(1912-2000). Margit Sahlin, S:taKatarinastiftelsens grundare, blevockså 1970 Sveriges första kvinnligakyrkoherde då hon installerades iEngelbrekts församling i Stockholm.Den första kvinnan som blev biskopi Svenska kyrkan var ChristinaOdelberg (1940-), vigd till biskop iLunds stift 1997.Sedan 1998 kan bara den vigas ochanställas som präst i Svenska kyrkansom är beredd att ”i alla uppgiftertjänstgöra tillsammans med andrasom vigts till ett uppdrag inom kyrkansvigningstjänst oavsett deraskön”. Sedan 1997 har Svenska kyrkanockså haft kvinnor som biskopar.I ett halvsekel diskuterades den politiskafrågan om rätten för par avsamma kön att vigas. Den diskussionenkom att få också kyrkliga konsekvenser,dels genom kopplingen tillvigselrätten, dels genom inomkyrkligakrav på välsignelse och kyrkligvigsel för par av samma kön. Riksdagenbeslutade 2009 att införa en lagligrätt till vigsel.Svenska kyrkans ställningstagandekom efter en diskussion som prägladesav djupgående teologiska motsättningar.Beslutet grundades påuppfattningen att samlevnaden mellanpar av samma kön kan innehållaäktenskapets kännetecken och att det inte fanns några läromässiga hinder att viga parav samma kön. Det finns nu i Svenska kyrkans kyrkohandbok en ordning för vigsel somnära ansluter till den som gäller för vigsel mellan man och kvinna.Det fanns många som befarade att Svenska kyrkan efter detta beslut skulle drabbas avsamma långvariga motsättningar som efter beslutet om kvinnans rätt att utöva prästämbetet.Fortfarande finns kanske den risken, men mycket talar ändå för att problemeninte kommer att bli desamma. Svenska kyrkans beslut har också upplevts negativt i endel ekumeniska sammanhang.Relationerna mellan stat och kyrka förändrasTill 1900-talets stora frågor hör också relationerna mellan den svenska staten, Svenskakyrkan och övriga trossamfund. På ett eller annat sätt hade diskussionen pågått ändasedan kyrkan etablerades i Sverige. Förhållandet mellan kung och kyrka ledde tidigt tillkonflikter. Konkreta riksdagskrav fördes fram reda under 1800-talet och kom igen undertidigt 1900-tal. Diskussionen fördes i både stat och kyrka.Den religionsfrihetsreform som gav alla svenska medborgare rätt till fritt val om deville tillhöra Svenska kyrkan skedde inte förrän vid 1900-talets mitt. Efter förslag från1943 års dissenterlagskommitté och en mödosam politisk bearbetning genomfördes1951 års religionsfrihetslag innebar. Religionsfriheten, rätten för var och en att fritt utövasin religion, lades fast. Ingen skulle heller vara skyldig att tillhöra ett trossamfund.Sambandet mellan att vara medborgare i Sverige och att tillhöra Svenska kyrkan upplöstes.Barn tillhörde Svenska kyrkan om en av föräldrarna gjorde det. Rätten att fritt utträdaur Svenska kyrkan infördes.

Sida | 35Sambandet mellan stat och kyrka utreddes under mer än fyra decennier med börjanpå 1950-talet, först genom en decennielång expertutredningoch sedan genom flera på varandraföljande parlamentariska utredningar. Destora frågorna i alla stat-kyrkautredningarnavar Svenska kyrkans beskattningsrätt och statensuppbördshjälp, ägande- och diskpositionsrättentill den kyrkliga egendomen, statens bidragtill kostnaderna för vård och underhåll avkulturskyddade byggnader och de undantagfrån gängse lagstiftningsprinciper som fanns ikyrkliga frågor. Ingen av dessa utredningarledde till någon grundläggande förändring avrelationerna mellan stat och kyrka. Däremotinrättades under denna tid ett statligt stöd tillandra trossamfund än Svenska kyrkan.I stället genomfördes efter nya utredningsomgångarpartiella förändringar under 1980-”De stora frågorna i alla statkyrkautredningarvar Svenskakyrkans beskattningsrättoch statens uppbördshjälp,ägande- och dispositionsrättentill den kyrkliga egendomen,statens bidrag till kostnadernaför vård och underhållav kulturskyddade byggnaderoch de undantag frångängse lagstiftningsprincipersom fanns i kyrkliga frågor.”talet. Den viktigaste förändringen var kyrkomötesreformen 1982. Den kompletteradessedan med förändringar också i den lokala organisationen och stiftsorganisationen.Riksdagens och kyrkomötets gemensamma lagstiftningsansvar i kyrkliga frågor avveckladesi stort sett helt. Riksdagen delegerade emellertid samtidigt till kyrkomötet attbesluta om Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar,kollekter, central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbetesamt diakoni, kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos organ som enligt lag skulletillsättas av kyrkomötet (vilket bland annat syftade på den nybildade Svenska kyrkanscentralstyrelse, formellt en statlig myndighet under kyrkomötet). 1992 delegerades ocksåbeslut om det kyrkliga ämbetet till kyrkomötet, vilket betydde att frågor om ämbetetbeslutades enbart av kyrkomötet. Att den frågan kom senare hade sin förklaring i attstaten ville försäkra sig om att den reform som öppnade prästämbetet för kvinnor vartryggt i hamn innan man helt överlät beslut om ämbetet till kyrkomötet.Kyrkomötet fick 251 ledamöter valda i ett sammanhang. Den särskilda prästerliga representationsom funnits sedan kyrkomötets tillkomst avskaffades. Biskoparna fick närvaroskyldighet,yttranderätt och motionsrätt, men inte rösträtt. Svenska kyrkans centralstyrelse,med ärkebiskopen som ordförande, infördes. Helt inomkyrkliga beslut, sominte fordrade lagstiftning, beslutades i en särskild ordning i stort sett utan statligt inflytande– med det undantaget att regeringen hade ett inflytande över användningen avkyrkofondens användning.Församlingar och kyrkliga samfälligheter behöll sin kommunalrättsliga ställning, menbetydelsefulla organisatoriska förändringar genomfördes på både stifts- och församlingsnivå.Obligatoriska stiftssamfälligheter tog ansvar för stiftsangelägenheterna. Enlagreglerad stiftsorganisation etablerades med stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse, domkapiteloch egendomsnämnd. En ny arbetsfördelning mellan pastorat och församling, med detyngsta kostnaderna förlagda till pastoratsnivå, genomfördes.Under 1980- och 1990-talen genomfördes också andra förändringar. Den kontroversiellafrågan om Svenska kyrkans ansvar för folkbokföringen löstes efter en lång diskussiongenom att detta ansvar fördes över till staten. En ny kyrkolag trädde i kraft 1993.

Sida | 36Det kyrkliga utjämningssystemet utvecklades och moderniserades. De båda senare åtgärdernafick direkt betydelse för den reform som trädde i kraft den 1 januari 2000.Millennieskiftets reform var resultatet av ett långvarigt arbete där stat och trossamfundi samverkan sökte sig fram till nya konstitutionella former för trossamfunden ochen större jämlikhet dem emellan. Beslutet innehöll ett löfte om att Svenska kyrkan skullekunna arbeta vidare med oförändrade verksamhetsförutsättningar.Svenska kyrkan fick en lösning som innebar en bevarad identitet som evangeliskluthersk,episkopal 16 , demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Innebörden i dessa begreppdiskuteras i nästa kapitel.”Svenska kyrkan fick en lösningsom innebar en bevaradidentitet som evangeliskluthersk,episkopal, demokratiskoch rikstäckandefolkkyrka. Den starkt ökadefriheten i förhållande tillstaten ledde till att kyrkansegenskap av trossamfundblev tydligare.” En lagstadgad rätt till kyrkoantikvarisk ersättningfrån staten.Den starkt ökade friheten i förhållande tillstaten ledde till att kyrkans egenskap av trossamfundblev tydligare. Konkret innebar reformenföljande: Svenska kyrkan fick en egen rättskapacitetsom trossamfund. En särskild lagstiftning för Svenska kyrkansom i vissa avseenden skilde sig från övrigasamfund. Full beslutsrätt i alla egna angelägenheterutan delegation från riksdagen. Rätt att diskponera alla kyrklig egendom, bland annat prästlönetillgångarna. Ansvar för huvuddelen av begravningsverksamheten. En lagstadgad skyldighet för alla som tillhör Svenska kyrkan att betala kyrkoavgift. Statlig uppbördshjälp.Övergångsvis fick Svenska kyrkan också skattebefrielse för prästlönetillgångarna ochlagstadgad rätt till ledighet för förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan. Dessa övergångsvisabestämmelser upphörde 2009.Regler för att tillhöra Svenska kyrkan1809 års regeringsform ersattes 1975 av en ny. De regler för medlemskap som gällde iSvenska kyrkan var inte förenliga med den nya regeringsformens bestämmelser om religionsfrihet.Bristerna i Svenska kyrkans medlemsregler demonstrerades också mycket tydligt avatt de placerades i en övergångsbestämmelse som innebar att bestämmelserna i 1951års religionsfrihetslag om medlemskap i Svenska kyrkan – övergångsvis! – skulle fortsättaatt gälla trots de föreskrifter som fanns i den nya regeringsformen. Riksdagen förutsatteatt frågan skulle lösas i arbetet med stat-kyrkafrågan.När 1992 års kyrkolag beslutades av riksdagen kunde inte de gällande bestämmelsernaom medlemskap i Svenska kyrkan föras in i lagen. Riksdagen nöjde sig med att i kyrkolagenhänvisa till religionsfrihetslagen.I längden blev situationen ohållbar.16 Av epi´skopos (grekiska) eller epi´skopus (latin), den som har tillsyn. Innebörden i att vara enepiskopal kyrka utvecklas i kapitel 2 där Svenska kyrkans identitet behandlas.

Sida | 37Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatte en arbetsgrupp som tog sig an frågan 1983.Alternativa förslag lades fram och remissbehandlades. Ett genombrott kom under 1992års kyrkomöte, som angav en färdriktning för det fortsatta arbetet.Kyrkotillhörighetsberedningen fortsatte arbetet och lade fram sina förslag 1993. Kyrkomötetfattade sitt beslut 1994 och riksdagen följde i sitt beslut 1995 kyrkomötets förslag.De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1996.Resultatet blev en kompromiss. Huvudvägen för att tillhöra Svenska kyrkan är dopet,men att man också kan tillhöra Svenska kyrkan på annat sätt i avvaktan på dop. Dopetfick den starka ställning som är det normala i kristna kyrkor, men en ventil erbjöds.Dessutom användes som nämnts inte ”medlemskap” utan ”tillhörighet”. Det senareordet upplevdes av de inför reformen tveksamma som mindre ”föreningskyrkligt” än”medlemskap”.Nya teologiska områdenUnder andra halvan av 1900-talet flödade nya infallsvinklar fram i den teologiska diskussionen.Som ett resultat av inte minst det internationella ekumeniska arbetet medLife and Work uppmärksammades inte minst frågor om kyrka och samhälle:Den socialetiska diskussionen i Svenska kyrkan kom till uttryck inom många områden,till exempel arbetslivets villkor, den medicinska utvecklingens etiska konsekvenser,äktenskap och sexualetik.Skapelseteologin fångade upp diskussionen om ekologi och hållbar utveckling(ekoteologi).Begrepp som Kvinnligt, manligt, mänskligt och Halva himmelen är vår! utveckladestill feministteologi.Befrielseteologin fick en framträdande plats i den internationella rättvisediskussionen. Religionsteologin började dra till sig intresse som en möjlighet att ökad kunskapom relationerna mellan religionerna och öka den ömsesidiga förståelse som fordrasför en meningsfull religionsdialog.Allt detta påverkade och skyndade på 1900-talets diskussion om bibelsyn och bibeltolkning,liksom synen på ett kristet liv och kristen gemenskap. Också det arbete medSvenska kyrkans bekännelse som pågick i tio år fram till 400-årsminnet av Uppsala möte1593 syftade till en fördjupad kunskap om kyrkans identitet och om kristen tro tolkad isamtiden.FÖRDJUPNINGDen långa diskussionen om stat och kyrkaDE FÖRSTA KRAVEN på skiljande av stat och kyrka och fri rätt att utträda ur den etablerade kyrkan,fördes fram under 1800-talet i främst liberala och socialdemokratiska politiska kretsar, liksom inomfrikyrkorörelsen.I den första riksdagsmotionen, som kom redan 1850 under ståndsriksdagens tid, begärde P.E.Winge (1784-1867, borgarståndet) avskaffande av ”alla de paragrafer i kyrkolagen vilka binda oss viden statskyrka”.Redan vid 1909 års riksdag biföll andra kammaren en motion av Adolf Jansson i Bråten (då Liberal,senare Frisinnad, 1860-1924) om utredning av frågan om skiljande av stat och kyrka, men första

Sida | 38kammaren avslog det. Alltså föll det, men det var ändå första gången som kravet fått framgång i enav riksdagens kamrar.Från denna tid och fram till början av 1950-talet fortsatte diskussionen, framför allt om rätten attfritt utträda ur Svenska kyrkan, men också förslag om nya relationer mellan stat och kyrka lades fram.Inget av dem kom ens i närheten av ett genomförande.Inom Svenska kyrkan tog ärkebiskop Nathan Söderblom vid Allmänna kyrkliga mötet 1920 ställningför fri rätt att utträda ur Svenska kyrkan. Biskopsmötet föreslog 1929 ett reformprogram som blandannat innebar fri utträdesrätt och en mer självständig ställning för Svenska kyrkan i förhållande tillstatsmakten.DET SENTIDA arbetet med stat-kyrkafrågan började 1956 med två likalydande motioner i riksdagen– de första namnen under motionerna var i första kammaren av Hugo Osvald (FP, 1892-1970) och iandra kammaren Rolf Edberg (S, 1912-97). De föreslog en utredning av ”upplösandet av det organisatoriskasambandet mellan stat och kyrka”. Riksdagen biföll motionerna och ecklesiastikminister RagnarEdenman (S, 1914-98) tillsatte 1958 års expertutredning om stat och kyrka.Efter tio delbetänkanden lämnade Stat-kyrkautredningen 1968 sitt slutbetänkande. Utredningengav fyra alternativa lösningar som kretsade kring antingen ökad självständighet för Svenska kyrkaninom ett bevarat samband eller skiljande av stat och kyrka. Remissutfallet var splittrat. Uppfattningarnavar jämnare fördelade utanför Svenska kyrkan än inom, där andelen remissinstanser som önskadeett skiljande var få.Parallellt med det statliga utredningsarbetet förberedde sig ledningen för Svenska kyrkan. Kyrkoorganisationskommittén,med biskop Bo Giertz som ordförande, tillsattes 1956 på initiativ av biskopsmötet.Kommittén redovisade 1964 ”en grundritning för en fri svensk nationalkyrka”. Arbetetfortsatte på 1960-talet och kom då till uttryck i ett av kyrkomötet 1968 beslutat reformprogram.DÄREFTER FÖLJDE en lång rad utredningar. Först den parlamentariskt sammansatta Statkyrkaberedningen,känd som den Myrdalska efter sin ordförande statsrådet Alva Myrdal (1902-86).Den var klar 1972 och föreslog en mycket begränsad ramlag beträffande Svenska kyrkan och en tydligboskillnad mellan stat och kyrka. Folkbokföringen skulle föras över till staten och huvudmannaskapetför begravningsverksamheten till kommunerna (som dock skulle kunna uppdra till en församling attsköta denna verksamhet). Beredningen ville avskaffa den kyrkliga beskattningsrätten, men låta statensvara för uppbörden av medlemmarnas avgifter i tio år. Svenska kyrkan skulle även i fortsättningen fådisponera den kyrkliga egendomen.Debatten blev het. Både kyrkligt och politiskt fanns oenighet. Förslaget föll.Efter några år återupptogs arbetet. På initiativ av kommun- och kyrkoministern Hans Gustafsson(S, 1923-98) och ärkebiskop Olof Sundby (1917-96) inleddes samtal mellan stat och kyrka. Det leddefram till en serie betänkanden som blev klara 1978.Förslagen skilde sig från de Myrdalska genom att ramlagstiftningen var fylligare. Församlingarnafick tydligare garantier för att få svara för begravningsverksamheten även om huvudmannaskapetfördes över till kommunerna. Alla som vid övergången tillhörde Svenska kyrkan skulle utan någonegen åtgärd stå kvar som medlemmar. Den statliga uppbörden av medlemsavgifterna skulle permanentas.Svenska kyrkan skulle även i fortsättningen disponera den kyrkliga egendomen. Folkbokföringenskulle utredas. Statsbidrag skulle utgå med 275 miljoner kronor. Denna summa motsvarar idag cirka en miljard kronor, men det är ingalunda säkert, inte ens troligt, att riksdagen skulle ha höjtbidraget till Svenska kyrkan i samma takt som inflationsutvecklingen.Återigen blev resultatet en omfattande och het debatt. Remissutfallet blev mer positivt till förändringarän tidigare, både inom och utom Svenska kyrkan, men opinionen inom Svenska kyrkan varklart mer negativ än övriga remissinstanser.Den borgerliga trepartiregeringen gjorde ingenting åt utredningens förslag. Det gjorde däremotden folkpartiregering som tillträdde 1978 med Bertil Hansson (FP, 1918-) som ansvarig för kyrkofrå-

Sida | 39gorna. I en skrivelse till 1979 års kyrkomöte följde regeringen i stort sett utredningens förslag. Kyrkomötetsade nej. Förslaget föll återigen.DEN LÅNGA DISKUSSIONEN och avsaknaden av beslut ledde till ett uppdämt behov av reformer iSvenska kyrkan. Svenska kyrkan behövde en mer genomtänkt och sammanhållen demokratisk organisationoch behövde dessutom i viktiga kyrkliga frågor göras oberoende av riksdagen. Politisk enighetuppnåddes efter ett initiativ från Bertil Hansson om att tillsätta 1979 års kyrkomöteskommitté.Kyrkomöteskommittén lade 1981 fram förslag om en nyordning på riksnivå. Remissopinionen varsplittrad, men 1982 enades de tre borgerliga regeringspartierna och Socialdemokraterna om enkommuniké som drog upp riktlinjerna för en reform. Den reform som genomfördes innebar att dettidigare kravet på samstämmiga beslut i kyrkolagsfrågor i riksdag och kyrkomöte försvann – utom ifråga om medlemskap i Svenska kyrkan där fortfarande ett krav på samtycke från kyrkomötet skullefordras. Övrig kyrkolag skulle beslutas i vanlig ordning av riksdagen, men med en grundlagsfäst yttranderättför kyrkomöte.En lag om Svenska kyrkan antogs och en lag om kyrkomötet. Denna lagstiftning gavs ett särskiltkonstitutionellt skydd. Riksdagen delegerade till kyrkomötet att besluta om bland annat Svenskakyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar, kollekter, central verksamhet förevangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni (1992 delegerades också beslut om detkyrkliga ämbetet).Kyrkomötet fick 251 ledamöter valda i ett sammanhang. Den särskilda prästerliga representationsom funnits sedan kyrkomötets tillkomst avskaffades. Biskoparna fick närvaroskyldighet och yttranderätt(1988 också motionsrätt), men inte rösträtt. Svenska kyrkans centralstyrelse, med ärkebiskopensom ordförande, infördes. Församlingar och kyrkliga samfälligheter behöll sin kommunalrättsligaställning.Tämligen snart efter att 1982 års kyrkomötesreform trädd i kraft påbörjades nästa etapp. 1988 årskyrkomöte begärde en utredning om Svenska kyrkans ekonomiska och rättsliga förhållanden. Regeringen,med Margot Wallström (S, 1954-) som ansvarig för kyrkofrågorna vidgade utredningsuppdragettill stat-kyrkafrågan i stort.Utredningsarbetet gjordes i två utredningar, Ekonomi och rätt i kyrkan (ERK) och Kyrkoberedningen,som båda leddes av Carl Axel Petri (1929-). Petri hade också lett arbetet med en ny kyrkolag. ERKutredningenredovisade 1992 ett alternativ med bevarat samband, ett med stor frihet och enbart enramlagstiftning och ett med avveckling av all lagstiftning. Utanför Svenska kyrkan fanns stöd för förändringar,medan däremot den inomkyrkliga majoriteten valde bevarat samband. En väl tilltagenminoritet ville ha mellanalternativet. Också Svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet förordadedetta alternativ.Den parlamentariska Kyrkoberedningen tillsattes 1984 av den borgerliga fyrpartiregeringen medInger Davidson (KD, 1944-) som ansvarigt statsråd. Beredningen var färdig 1994. Den föreslog attSvenska kyrkan och dess delar skulle bli egna rättssubjekt, liksom inrättandet av en ny juridisk person(trossamfund) som omfattade också andra samfund. Vidare föreslog beredningen lagfäst skyldighetför Svenska kyrkans medlemmar att betala den kyrkoavgift som skulle ersätta kyrkoskatten. Manföreslog också lagfäst statlig hjälp med uppbörden av kyrkoavgiften (också för de övriga trossamfundsom önskar det), att Svenska kyrkan skulle få disponera den kyrkliga egendomen samt att huvudmannaskapetför begravningsverksamheten skulle ligga kvar hos Svenska kyrkan i oförändrad omfattning.Fortfarande fanns i remissvaren ett gott stöd för förändringar utanför Svenska kyrkan. Det fannsockså ett stöd hos de centrala kyrkliga organen, men en större tveksamhet på lokal nivå. Stödet förförändringar var dock större än efter tidigare utredningar.Regeringen, nu med Marita Ulvskog (S, 1951-) som ansvarig för kyrkofrågorna, kunde gå till kyrkomöteoch riksdag med ett förslag som i sak överensstämde med Kyrkoberedningens. Med stora majoriteterställde sig både kyrkomöte och riksdag 1995 bakom ett principbeslut. På detta beslut följdeen sällan skådad utredningsverksamhet med åtta statliga utredningar och sex kyrkliga. Det mest

Sida | 40omfattande resultatet av alla dessa utredningar var för Svenska kyrkans del det förslag till kyrkoordningsom lades fram. Flera av utredningarna hade haft detta som sin huvuduppgift, var och en inomsitt område.Utredningarna ledde alltså till kyrkomötesbeslut, men också till riksdagsbeslut. Tidigt klargjordesatt särskilda regler i fortsättningen skulle gälla för föreskrifter om trossamfund. Det skedde genom enförändring i regeringsformen. Bestämmelserna i regeringsformen, som beslutades vår och höst 1998,innebar att trossamfunden har ett särskilt grundlagsskydd. De sista riksdags- och kyrkomötesbeslutenfattades 1998 och 1999.Den 1 januari 2000, vid millennieskiftet, trädde reformen i kraft. Sedan den 1 januari 2000 ärSvenska kyrkan rättsligt sett är ett ”registrerat trossamfund”, en (tidigare okänd) ny associationsformsom kom till i samband med reformen. Förändringen innebar att man gick från lokala kyrkokommuneroch samfälligheter till registrerade och självständiga delar inom trossamfundet Svenska kyrkan,från statliga och kommunala organ i stiften till registrerade och självständiga delar av Svenska kyrkanpå stiftsnivå, från statliga organ och stiftelser till en organisation på nationell nivå för trossamfundetSvenska kyrkan. Steg på vägen i denna riktning hade tagits genom 1982 års kyrkomötesreform.

Sida | 41Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 2Svenska kyrkans identitetVad står Svenska kyrkan för?Från Abrahams barn till det ekumeniska trädetDet finns tre abrahamitiska religioner, nämligen judendom, kristendom och islam. I allaintar Abraham en central plats och därför talar vi ibland om dem som tillhör dessa religionersom ”Abrahams barn”. De brukar också på grund av sina heliga skrifter kallas förde tre skriftreligionerna. Det finns en stor likhet mellan alla dessa religioner, att de allabekänner en Gud som kan gripa in i människors liv, men också stora skillnader.Om detta talar vi mycket mer öppet och fruktbärande i dag än tidigare. Religionsdialoghar blivit ett begrepp för samtal som pågår över religionsgränserna. Inom teologin haren ny disciplin utvecklats, nämligen religionsteologi. I religionsteologin ryms alltså ettstudium av det teologiska tänkandet inom olika religioner och hur de förhåller sig tillandra religioner.Utvecklingen i den kristna kyrkan brukar jämföras med ett träd. De första grenarna pådess stam började växa ut redan på 300-talet i form av flera orientaliska kyrkor. Denstora delningen i två stammar skedde då de östliga (ortodoxa) och västliga (katolska)kyrkorna gick skilda vägar. Den utvecklingen berodde dels på delningen av det romerskariket 395, dels på skilda teologiska synsätt och traditioner. Den slutliga brytningen kom1054 efter en konflikt mellan påven i Rom, västkyrkans överhuvud, och patriarken 17 iKonstantinopel, som sågs som östkyrkans överhuvud. I östkyrkan vägrade man att godtapåven i Rom som sitt överhuvud.17 Av patria´rches (grekiska), stamfader (som Bibelns Abraham, Isak och Jakob). Sedan tidig kristen tidtitel för kyrkan högste ledare. På 500-talet bars titeln av de kyrkoledare som fanns i Rom (alltså påven),Alexandria, Antiochia, Konstantinopel och Jerusalem. I de ortodoxa kyrkorna finns i dag flera patriarker.Påven i Rom är patriark, egentligen den ende i den romersk-katolska kyrkan, men det finns också patriarkerdels i de med Rom unierade kyrkor som är självständiga men som ändå erkänner påven i Rom, delsden latinske patriarken i Jerusalem.

Sida | 42De båda trädstammarna delade sig så småningom och utvecklade grenverk. Inom denortodoxa kyrkan bildades flera självständiga patriarkat. I den katolska kyrkans skeddeden stora förgreningen under 1500-talet genom de av Martin Luther (1483-1546), JeanCalvin och Ulrich Zwingli (1484-1531) inspirerade reformationsrörelserna, den lutherskaoch den reformerta 18 . Vid samma tid inträffade den engelska/anglikanska kyrkansbrytning med Rom. På 1500-talet fanns också en baptistisk strömning som bröt sig urden romersk-katolska kyrkan. Den reformerta riktningen var radikalare än den lutherskaoch den anglikanska, framför allt i synen på nattvarden, men också i de yttre formernai kyrkan, alltså kyrkorum, liturgi och ämbete. Många av de reformerta kyrkorna haren kongregationalistisk 19 församlingssyn och kyrklig struktur. Församlingarna samverkarvisserligen på olika sätt i ett gemensamt trossamfund, men de har en mycket storsjälvständighet. De kongregationalistiska kyrkorna kan sakna ett särskilt ämbete (särskiltstrider biskopsämbetet och en episkopal struktur mot kongregationalismen).Vad står Svenska kyrkan för?Svenska kyrkan bekänner sig till den kristna tron och är som sådan en del av Kristivärldsvida kyrka. Kyrkan är Guds folk, människor som samlas kring Ordet och sakramenten.Kyrkan är Kristi kropp, som alla kristna tillhör och utgör olika lemmar av, varoch en med sin uppgift. Alla uttryckssätten handlar i första hand om den kristna närvaroni världen, den kristna uppgiften och den kristna gemenskapen.Den mer precisa frågan vad just Svenska kyrkan står för brukar också besvaras påmånga andra sätt, till exempel följande:Svenska kyrkan är både ett evangelisk-lutherskt trossamfund och en del av denallmänneliga (katolska) och apostoliska kyrkan med rötter i urkyrkan. ”Evangelisk”klargörs den bibliska grunden med centrum i evangeliernas Kristus, ”bibelnskärna och stjärna” (Luther). ”Luthersk” visar på det reformatoriska arvet. ”Trossamfund”anger att människor med en gemensam tro slutit sig samman i ett samfund,en kyrka, där gudstjänstfirande är grundläggande.Svenska kyrkan står för både kontinuitet och förnyelse. Svenska kyrkan har sinarötter i urkyrkan. 1500-talets reformation och den fortsatta kyrkliga historien harinte brutit med detta arv. Reformationen var i första hand en rörelse som vände sigmot missförhållandena i det sätt på vilket detta urkyrkans arv förvaltades.Svenska kyrkan är både en kyrka med en tydligt uttalad bekännelse och en mycketöppen folkkyrka med stor frihet för dem som tillhör kyrkan. Det finns utrymme förbåde en starkt personligt upplevd frälsning i form av omvändelse och tro och enöppenhet för att också osäkra och sökande människor ska kunna uppleva Svenskakyrkan som sitt andliga hem.Svenska kyrkan är både en episkopal kyrka och en till sin struktur starkt folkligtoch demokratiskt förankrad självstyrelse.Svenska kyrkan är både en lokalt förankrad kyrka och en stiftskyrka, med en övergripandenationell nivå där helheten blir något mer än delarna.Tro, bekännelse och lära i kyrkoordningenKyrkoordningens första kapitels första paragraf handlar om Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära. Den18 Av reformiert (tyska).19 Av congrega´tio (latin), församling.

Sida | 431. ”gestaltas i gudstjänst och liv”,2. ”är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentetsprofetiska och apostoliska skrifter”,3. ”är sammanfattad i den apostoliska, nicenska och athanasianska trobekännelsensamt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen av år 1530”,4. ”är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut 1593”,5. ”är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkanbejakade dokument”.Tron gestaltas i gudstjänst och liv. Tro, bekännelse och lära är något som lever där människorfirar gudstjänst tillsammans och tar ansvar för att låta gudstjänsten få konsekvenserför hela livet. Där har bekännelsen sitt naturliga sammanhang och sin utgångspunkt.Det är lovsången till Gud som är den primära bekännelsen.Bibeln är den självklara och omistliga grunden för Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära.Tro, bekännelse och lära sammanfattasi ”den oförändrade augsburgskabekännelsen av år 1530”. Den augsburgskabekännelsen heter på latinConfessio Augustana (i diskussionenibland Augustana eller bara CA) är denmest betydelsefulla av Svenska kyrkansäldre bekännelseskrifter. Denevangelisk-lutherska läran läggs där uti 28 artiklar.Den evangelisk-lutherska traditionenhar denna bekännelse som förenandebekännelsedokument. Till reformationstidensskrifter hör också Konkordiebokensom utöver de gammalkyrkligabekännelserna och den augsburgskabekännelsen bland annat innehållerMartin Luthers båda katekeser, av vilkaden lilla katekesen fått en stor folkligspridning som ett led i undervisningen;den återfinns också nästan längst bak ipsalmboken. Bekännelseskrifterna frånreformationstiden är, som det formulerasi kyrkoordningen, »vägledandevittnesbörd om hur tron utlades somsvar på den tidens frågeställningar».Formuleringen av tro, lära och bekännelseär emellertid inte slutförd. Iinledningen till kyrkoordningens förstakapitel utvecklas detta:De tre äldstatrosbekännelsernaDe tre äldsta trosbekännelserna har somallmänkyrkliga uttryck för trons och kyrkanskontinuitet genom tiderna en speciellställning i Svenska kyrkans bekännelseskrifter.Den apostoliska formulerades på 300-talet men utifrån den gammalromerskatrosbekännelse som utformades redan påfrån 200-talet. Denna bekännelse användsfrämst i den västerländska kyrkan ochmycket ofta i Svenska kyrkan.Den nicenska trosbekännelsen antogsår 325 i Niceae, bearbetades i Konstantinopel381 och fastställdes slutligt i Kalcedon451. Den kallas ibland för den nicenokonstantinopoIitanskatrosbekännelsen. Iden betonas enheten mellan Fadern ochSonen. I Svenska kyrkan används den oftai högtidligare sammanhang.Den athanasianska (som fått sitt namnefter patriarken Athanasius av Alexandria,död 373) har sitt ursprung i 400-talet menformulerades slutligt tidigast under 500-talet. Den används inte i Svenska kyrkansgudstjänster.Kyrkans lära formuleras genom den teologiska reflektionen över vad tron och bekännelseninnebär. Det är en uppgift för enskilda kristna och kyrkan att i varje tid på nytt leva sig in itrons djup och klargöra dess innebörd. Läran uttrycks i trosbekännelser, i skrifter från kyr-

Sida | 44kans historia, i gudstjänstböcker och andra nutida dokument som kyrkan har bejakat. Varkentrosbekännelserna eller läran är föremål för tro. De redovisar vad kyrkans övertygelse består ioch utlägger tron. I fortlöpande samtal med andra traditioner, i förkunnelsen och gudstjänstenfortsätter Svenska kyrkan att utlägga sin tro.FÖRDJUPNING”Andra av Svenska kyrkan bejakade dokument”SVENSKA KYRKANS TRO, BEKÄNNELSE OCH LÄRA kan alltså också framgå av andra ”av Svenska kyrkanbejakade dokument”.Som exempel på sådana dokument har 1878 års katekesutveckling nämnts. Den spelade en storroll för den kristna undervisningen. Nådens ordning, vägen från icke troende till troende, hade entydlig plats i denna katekesutveckling. Man kan se den som en presentation av kyrkans bekännelseför lekfolk.Ett annat exempel är den text som låg till grund för 1909 års överenskommelse med anglikanskakyrkan om nattvardsgemenskap.Uttalanden av grundläggande lärokaraktär som gjorts av Svenska kyrkan som medlem i LutherskaVärldsförbundet och Kyrkornas Världsråd kan också nämnas, bland annat Kyrkornas Världsråds beslutom Dop, Nattvard, Ämbete (Baptism, Eucharist and Ministry, BEM) inklusive Svenska kyrkans egetremissvar inför detta beslut.SVENSKA KYRKANS BÖCKER, alltså kyrkohandbok, evangeliebok, psalmbok och bönbok hör ocksåtill det slag av dokument som hör hemma här. Kyrkoordningens inledande texter är också en typ avdokument som speglar Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Det gäller både den samladeinledningen och de inledningar som finns till kyrkoordningens avdelningar och kapitel.Dokument som antagits av kyrkomötet i samband med beslut om kyrkogemenskap har samma karaktär.Det handlar om Borgåöverenskommelsen 1993 samt överenskommelserna med denoberoende filippinska kyrkan 1995, de evangeliska kyrkorna i Tyskland 2003, Metodistkyrkan iSverige 1993 och Svenska Missionskyrkan 2006.ANDRA GRUNDLÄGGANDE DOKUMENT av lärokaraktär är till exempel det av kyrkomötet antagnadokumentet Guds vägar – judendom och kristendom från 2001 och biskopsbrevet Biskop, präst ochdiakon i Svenska kyrkan från 1990. Det behöver alltså inte vara ett beslut i kyrkomötet. Det måstedäremot, som det heter i en kommentar till den aktuella paragrafen, ”vara fråga om dokument somaccepterats på ett brett plan inom Svenska kyrkan och där ett beslut snarast får karaktären av attformellt bekräfta detta förhållande”.GudstjänstenUtan gudstjänst, ingen församlingGudstjänstlivet är en grundläggande del av Svenska kyrkans identitet. Utan gudstjänsterfinns ingen församling. Gudstjänstlivet är grunden och centrum för kyrkolivet. Svenskakyrkans gudstjänster är öppna för alla. I församlingen ska enligt kyrkoordningen gudstjänstfiras i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensammagudstjänster.

Sida | 45Högmässan har sina rötter i urkyrkan. Bibeln säger inte mycket om hur en gudstjänstska vara utformad, men man kan spåra två viktiga källor till inspiration, dels synagogansgudstjänst med böner, sånger, läsning och utläggning av texten, dels Jesu instiftande avnattvarden. Från 100-talet kan man sedan följa gudstjänstlivets utveckling. Vid reformationenbehölls till stora delar den utformning av högmässan som vuxit fram inom denromersk-katolska kyrkan.Genom århundradena har Svenska kyrkans liksom andra kristna kyrkors gudstjänstlivfått en stark förankring i kyrkoårets rytm, i det drama som detta år utgör.Livet präglas av adventstiden och julen, av fastan och påsken, av pingsten och trefaldighetstidenoch av tiden fram mot kyrkoårets slut med domssöndagen.Årets skiftningar markeras på flera olika sätt. Det sker genom evangeliebokens texter,men också genom psalmvalet. Kyrkoårets gångkan också markeras med altarljusen och deblommor som valts till kyrkorummet. Kyrkoåretsskiftningar uttrycks genom de liturgiskafärgerna.Kyrkans sakramentSakrament är, för att citera kyrkofadern Augustinus(354-439) ”synliga tecken som förmedlaren osynlig nåd”. Sakramentens antal fastställdespå medeltiden till sju: dop, konfirmation, bot,nattvard, äktenskap, prästvigning och smörjelsevid sjukdom.1500-talets reformation bröt med uppfattningenatt det finns sju sakrament. Synen påsakramenten skiftar mellan kyrkofamiljerna avbåde historiska och teologiska skäl. Reformatorernaville skilja ut de sakrament som man betraktadesom frälsningsgrundande. Så här serdet ut:I den romersk-katolska kyrkan har fortfarandesju sakrament.I de ortodoxa och anglikanska kyrkorna ärdet inte lika tydligt. Så skiljer man till exempeli de anglikanska kyrkorna mellande två större sakrament som omnämns ievangelierna och de fem övriga som ”vanligenkallas för sakrament”. Alla sju finns itill exempel Book of Common Prayer (denallmänna bönboken).De liturgiskafärgernaVitt är Kristus- och högtidsfärgen.Rött är Andens och blodetsfärg och används dels vidpingsten, Andens högtid, ochdels vid martyrdagarna, dånågra av de tidiga kristna vittnenaoch det motstånd demötte uppmärksammas. Violetteller blått står för bot ochfasta. Den används i de periodersom förbereder de störstahögtiderna: advent före julenoch fastan före påsk. Blått ärockså en klassisk Mariafärg.Grönt, det växande och mognandelivets färg, dominerarbland annat de många söndagarnaefter Trefaldighet. Svart,långfredagsfärgen i Svenskakyrkans tradition, är omdiskuteradoch ersätts inte sällanmed blått eller violett. I de evangelisk-lutherska kyrkorna, som Svenska kyrkan, heter det ofta att manräknar med två sakrament, dop och nattvard, därför att de har instiftats av Kristus.Det hindrar inte att också bikten ibland omnämns som ett sakrament, men då somen del av dopets sakrament. De reformerta kyrkorna räknar också med två sakrament.Betoningen av församlingens nattvardsfirande var ett betydelsefullt inslag i 1500-taletsreformation. Reformatorerna ville bryta vanan att bara gå till nattvarden en gång om

Sida | 46året, nämligen till påsk. Egentligen har väl inte deras önskan gått i uppfyllelse förrängenom den nattvardsväckelsen som utvecklats alltsedan mitten på 1900-talet och in ivåra dagar.Svenska kyrkans gudstjänstböckerDen bibelöversättning och de av kyrkomötet antagna gudstjänstböckerna som nu användsi Svenska kyrkan är följande:Bibeln i form av Bibel 2000 eller 2001 års utgåva. Bibeln intar en särställningbland kyrkans böcker.Kyrkohandboken har två delar. Del I gäller gudstjänster och kyrkliga handlingar.Del II omfattar vignings-, mottagnings- och invigningsgudstjänster. Den nu aktuellakyrkohandboken beslutades 1986 och 1987.Den svenska evangelieboken, senast antagen 2003, med bibeltexterna för kyrkoåretsalla söndagar och andra kyrkliga högtider. I evangelieboken finns tre årgångarmed gammaltestamentlig text, en text ur de nytestamentliga breven och enevangelietext. Gemensam för varje sön- och helgdag är ett tema som också styrturval av en särskild psaltarpsalm och präglat ”Dagens bön” som beds före bibelläsningarna.Den svenska psalmboken med psalmtexter och melodier, senast antagen 1986. De325 första psalmerna är gemensamma för ett stort antal svenska samfund efter ettgemensamt förarbete.En liten bönbok med böner för olika tider och tillfällen, i sin första upplaga utgivenunder tidig reformationstid och senast antagen 2005.Evangelieboken och bönboken hittar man normalt efter psalmerna i psalmboken, mende finns också i egna utgåvor. I anslutning till bönboken står Martin Luthers Lilla katekesen,nu i ny översättning. Nästan längst bak kan man också i de flesta psalmböcker ta delav huvuddragen i de vanligaste gudstjänstordningarna. Beträffande flera av dessa böckergäller att kyrkomötet också godkänt översättningar till andra språk än svenska föranvändning i Svenska kyrkan.Att tillhöra Svenska kyrkan”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med rum för alla, för den sökande och tvivlandelikaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit kortare likaväl som den som hunnitlängre på trons väg”, heter det i kyrkoordningen. Formuleringen härrör från det beslutom dop och kyrkotillhörighet som trädde i kraft den i januari 1996. Också reglerna föratt tillhöra Svenska kyrkan är ett viktigt uttryck för kyrkans identitet.Dopet är huvudvägen in i kyrkan. Den som”Dopet är huvudvägen in ikyrkan.”döps i Svenska kyrkans ordning blir därmedmedlem i, tillhör, Svenska kyrkan. Den som hardöpts i någon annan kristen kyrkas ordning kangenom att anmäla sig bli medlem i Svenska kyrkan.Svenska kyrkan erkänner varje dop somskett i Faderns och Sonens och den helige Andesnamn med rent vatten genom begjutning eller nedsänkning.Ett barn får döpas när dess vårdnadshavare begär det och en vuxen när han eller honbegär att bli döpt till kyrkans tro och vill leva med församlingen i Kristi gemenskap. Den

Sida | 47som är döpt får inte döpas igen. Dopgudstjänsten ska ledas av en präst. I en krissituationkan emellertid var och en som är döpt förrätta dop. Som fadder kan den antecknas somär döpt och som är villig att dela ansvaret för den döptes kristna fostran.Man kan också i avvaktan på dop tillhöra Svenska kyrkan utan att vara döpt, vilketmotiveras av den öppenhet som nyss beskrivits. Man blir då medlem genom anmälan.Gemensamt uppdrag– delat ansvarDen episkopala strukturenSvenska kyrkan är en episkopal kyrka. Det är en del av Svenska kyrkans identitet ochsjälvförståelse. Svenska kyrkans episkopala struktur framgår formellt både i lagen omSvenska kyrkan och i kyrkoordningen.Det ska för varje stift finnas en biskop med ansvar för ledning och tillsyn, vilket blandannat sker genom biskopens visitation i församlingarna. Biskopen har vigningsansvaret.Ingen annan än en biskop kan viga till någon av Svenska kyrkans vigningstjänster.Domkapitlet, med biskopen som ordförande, spelar en viktig roll i tillsynen och vid antagningav präst- och diakonkandidater. För att markera ansvaret för helheten i stiftetsverksamhet är biskopen också ordförande i stiftstyrelsen.I biskopens uppdrag ingår att leda och inspirera, att viga till uppdragen inom kyrkansvigningstjänst och vara en herde för både de vigda och församlingarna.Biskop och domkapitel har ett särskilt ansvar för att kyrkans lära och ordning följs. IAugsburgska bekännelsen sägs att biskopen ska bära omsorg om att evangelium förkunnasrent och tas emot rätt i församlingarna.Biskoparna har ansvar för kyrkan som helhet och varje biskop har ett särskilt ansvar isitt stift. Ärkebiskopen är Svenska kyrkans främste företrädare.Biskopen ska själv förkunna evangelium i ord och handling och därutöver bland annatansvara för att evangelium även i övrigt förkunnas rent och klart och för att sakramentenförvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning, svara för ledning och tillsyn samtvårda och värna kyrkans enhet.Biskopens uppdrag får sitt organisatoriska uttryck bland annat i att Biskopsmötetnumera har en i kyrkoordningen reglerad roll, att samtliga biskopar med ärkebiskopensom ordförande ingår i och utgör en majoritet i Kyrkomötets läronämnd, att biskopsmötetska yttra sig till Kyrkostyrelsen innan den fattar beslut i viktigare teologiska ochekumeniska frågor samt att ärkebiskopen är självskriven ordförande i Kyrkostyrelsenoch stiftsbiskoparna som ordförande i domkapitel och stiftsstyrelse. Allt detta pekar åtsamma håll, nämligen på ett starkt biskopsämbete. Det ser inte ut likadant som i andrakyrkor eftersom Svenska kyrkan har sina egna särskilda särdrag.Den episkopala strukturen är också ett uttryck och ett skydd för de övriga vigningstjänsternai Svenska kyrkan.Svenska kyrkans förtroendevaldaSvenska kyrkans tydliga episkopala karaktär innebär emellertid inte att de förtroendevaldasaknar utrymme och inflytande. l den kristna kyrkan har det folkliga ansvarstagandeten lång tradition. Så långt tillbaka som på 400-talet beskrivs uppdrag av dettaslag i församlingarna. Då den kristna kyrkan kom till Sverige fick detta ansvarstagandeomedelbart en stark ställning.

Sida | 48Svenska kyrkan har alltid gett en stark ställning åt sina förtroendevalda. Också det ären del av Svenska kyrkans identitet och självförståelse. Numera möter vi inflytandet förde förtroendevalda i de nya beslutsstrukturer som byggts upp lokalt, i stiften och på nationellnivå.De senaste 150 åren har inneburit en påtaglig utveckling av formerna för de förtroendevaldasoch lekmännens inflytande:Nya beslutsorgan har vuxit fram på lokal nivå, bland annat genom en formaliseradkyrkostämma och senare kyrkoråd och kyrkofullmäktige. De nya organen har stegför steg fått en starkare och aktivare roll.Kyrkoherdens självskrivenhet som ordförande i alla viktigare organ har avskaffats.Ordföranden väljs bland de övriga ledamöterna.Också på stiftsnivå har förtroendevalda organ tillkommit, tidigare genom stiftstingoch stiftsråd och numera genom stiftsfullmäktige och stiftsstyrelser.Lekmannarepresentationen har förstärkts i domkapitlen, tidigare genom regeringensförsorg, numera genom val av domkapitelsledamöter i förtroendevalda stiftsorgan.Lekmännen har genom elektorer valda av de förtroendevalda på lokal nivå fått rättatt delta vid val av biskop. Valen var förr så kallade presentationsval, med det slutligabeslutet förlagt till regeringen, men är numera direkt avgörande.Kyrkomötet bestod till en början av sextio lekmannaledamöter och sammanlagtlika många valda präster och självskrivna biskopar med ärkebiskopen som självskrivenordförande. En mansålder senare höjdes andelen lekmän men i det nuvarandebetydligt utökade kyrkomötet finns ingen kategoriindelning och ingen självskrivenhet‒ alla ledamöter är valda och ordföranden väljs bland ledamöterna.Nya och starkare förtroendevalda organ har tillkommit även i övrigt på riksnivå, förstSvenska kyrkans centralstyrelse och sedan Kyrkostyrelsen, liksom nämnd- och rådsorganisationen.Från dubbelt till delat ansvarAnsvarsfördelningen mellan förtroendevalda och präster beskrevs under 1900-taletssista decennier som »den dubbla ansvarslinjen». Det är ett bra uttryck eftersom detklargör att det finns ett dubbelt ansvar – delat mellan dem som innehar vigningstjänsteroch de förtroendevalda, ofta lekmän – för hela Svenska kyrkan. Det finns också ett dubbeltansvar i den meningen att det för både dem som vigts till sin tjänst och de som valtstill ett uppdrag i Svenska kyrkan omfattar såväl de yttre förhållandena (ekonomi, organisation,egendom) som de inre (tro, lära, bekännelse).Samtidigt kan ”den dubbla ansvarslinjen” vara förvirrande genom att det är svårt attfullt ut se den bild begreppet försöker förmedla, nämligen kombinationen av folkligt förankradsjälvstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. Under senare år har det allt oftareersatts av ett annat och kanske mer lättförståeligt uttryck: Gemensamt uppdrag - delatansvar.Redan i lagen om Svenska kyrkan framgår att Svenska kyrkans verksamhet ska bedrivasi samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete. De förtroendevaldasansvar avser då inte bara de praktiska kyrkliga frågorna. Inte heller bär prästenansvaret för enbart kyrkans andliga liv. En av Svenska kyrkans vanligaste missuppfattningarhar genom åren varit att »om prästen sköter det andliga så svarar kyrkorådetför det praktiska». Det allmänna prästadömet, som grundas i tron och dopet, ger alla

Sida | 49troende och döpta tillsammans ansvaret för att kyrkans grundläggande uppgifter blirutförda.Tydligt betonas i kyrkoordningen attkyrkans verksamhet bärs upp av det ansvarsom utövas av såväl de kyrkotillhöriga, ochsärskilt de förtroendevalda, som av demsom är vigda till uppdragen inom kyrkansvigningstjänst. Det är inte två helt skildaformer av ansvar. De förtroendevalda ochandra som tillhör kyrkan ska, tillsammansmed dem som innehar vigningstjänsten,förkunna det kristna budskapet, bära ansvaretför det demokratiska beslutsfattandetoch ansvara för beslut.Också en mycket stor grupp människor,till helt övervägande del lekmän, utöver deförtroendevalda och anställda tar ansvarför det dagliga livet i kyrkan. Det kan handlaom att vara gudstjänst- eller konsertvärd,körsångare, frivillig kyrkvakt, guide i kyrkan,studiecirkelledare, hembesökare,barn- och ungdomsledare och mycket annat.Denna medarbetarskara, »den tredje kraften», ger också uttryck för Svenska kyrkansidentitet.Ekumenik och kyrkogemenskap”Då skall världen tro på att du har sänt mig”Ekumenik och kyrkosamverkan är en del av Svenska kyrkans identitet, grundad på Jesuord i Johannes evangelium där han ber att de – alltså vi - alla ”ska bli ett och att liksomdu, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du harsänt mig." 20I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi ”en enda, helig, katolsk och apostoliskkyrka”. ”Det är därför vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, somalltid är Guds gåva, bli synlig”, har den europeiska kyrkogemenskapen skrivit i ChartaOecumenica – Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa, ett dokumentgemensamt för katoliker, ortodoxa, anglikaner, gammalkatoliker, lutheraner ochreformerta.Svenska kyrkan brukar med hänvisning till sin ekumeniska historia beskriva sig somen brokyrka som kan upprätthålla goda kontakter i skilda ekumeniska riktningar.Svenska kyrkans har kunnat spela en roll i både internationella och inhemska ekumeniskaorganisationer och har dessutom fört samtal om kyrkosamverkan med flera andrasamfund. Det har bland annat skett i Sveriges Kristna Råd och dess företrädare, menockså i en rad andra ekumeniska sammanhang.Teologiska samtal har förts i olika fora med romersk-katolska kyrkan. Svenska kyrkanhar ställt sig bakom den gemensamma deklaration om rättfärdiggörelsen som arbetats20 Johannes 17:21.Minskande antalförtroendevaldaMan kan uppskatta antalet förtroendevaldai Svenska kyrkan tillcirka 35 000, vilket inbegriper ersättarei beslutande organ. Det innebäratt det under ett drygt decenniumskett en minskning med kanske10 000, vilket naturligtvis är mycketmen det finns ändå kvar ett myckettätt och välbesatt lokalt nät av förtroendevaldai Svenska kyrkan somhar att ta ansvar för att församlingensgrundläggande uppgift blir utfördoch dess förvaltning skött..

Sida | 50fram av katolska kyrkan och de lutherska kyrkorna för att bilägga den flerhundraårigatvist som funnits. Frälsning och rättfärdiggörelse kan enligt Luther inte vinnas genomgoda gärningar (eller, som förekom vid tiden för reformationen, avlatshandel), utan endastgenom tro på Jesus och att han har sonat våra synder. I dialogen mellan de lutherskakyrkorna och katolska kyrkan har man från båda håll konstaterat att man genom olikaspråkbruk och terminologi talat förbi varandra på många punkter och att kyrkornanu står så nära varandra i frågan om rättfärdiggörelse att fördömandena från reformationstidensskrifter inte längre är tillämpliga. Frågan ska därför inte ses som kyrkoskiljande.Efter reformationen hade den forna katolska kyrkoprovinsen av Rom betraktats sommissionsområde fram till 1953. Detta år inrättades Stockholms katolska stift med domkyrkapå Södermalm. Genom en halvsekellång invandring från länder med en dominerandekatolsk kyrka har den katolska befolkningen i Sverige ökat kraftigt. 2011 betjänardet katolska stiftet cirka 90 000 personer.För Svenska kyrkans del skedde ett positivt genombrott i förhållande till romerskkatolskakyrkan i samband med Johannes Paulus II:s (1920-2005) besök i Sverige 1989och firandet i Rom 1991 av 600-årsminnet av Heliga Birgittas kanonisation.Samtalen i Sverige har mot den bakgrunden bland annat lett fram till gemensammateologiskt och pastoralt inriktade dokument om dopets innebörd och konsekvenser, omgiftermål över samfundsgränsen och det även internationellt uppmärksammade om biskopsämbetet.Under ett tjugotal år har också kontakterna mellan Svenska kyrkan och de ortodoxaoch österländska kyrkorna i Sverige vuxit i styrka. Samtal pågår. Den starkt ökade invandringenhar gjort att det 2011 finns ett 15-tal ortodoxa kyrkor med cirka 120 000personer i Sverige.Allt har dock inte varit en skär lycka i Svenska kyrkans ekumeniska arbete. Relationentill flera kyrkor har blivit något kärvare då Svenska kyrkan viger kvinnor som prästeroch biskopar och efter att Svenska kyrkan godtagit äktenskap mellan personer av sammakön. Det har diskuterats i uppriktiga tongångar med såväl andra evangelisklutherskakyrkor som anglikanska kyrkor. Också relationerna med den romerskkatolskakyrkan och ortodoxa kyrkor har påverkats, liksom den ekumeniska gemenskapenmed andra kyrkor i Sverige och några av de inomkyrkliga fromhetsriktningar somtidigare beskrivits.Kyrkogemenskap över gränsernaKyrkogemenskap är mer än ekumeniska samtal och avgränsade ekumeniska överenskommelser.Kyrkogemenskap är just det som ordet säger, alltså en längre gående gemenskapkyrkorna emellan där man inte bara respekterar utan också accepterar viktigadelar av varandras ordning, till exempel i fråga om medlemskap, dop och ämbete.Den mest självklara kyrkogemenskapen har Svenska kyrkan med andra evangelisklutherskakyrkor i Lutherska Världsförbundet (LVF).Den kanske mest uppmärksammade ekumeniska överenskommelsen i övrigt i nyaretid för Svenska kyrkans del är Borgåöverenskommelsen 1993 (The Porvoo 21 Declaration).Den är en fortsättning på den relation med Church of England som Svenska kyrkanetablerades redan 1909. Lars Österlin har i Svenska kyrkan i profil betecknat den överenskommelsesom då ingicks om nattvardsgemenskap som ”det första exemplet i mo-21 Porvoo är det finska namnet på Borgå.

Sida | 51dern tid på en djupgående ’dialog’ mellan två kyrkosamfund”. Från anglikanskt håll godtogsSvenska kyrkans biskopsämbeten som infogat i den obrutna apostoliska successionen,liksom den ordning i vilken Svenska kyrkan reglerade präst- och biskopsämbetena.Medlemmar i Svenska kyrkan gavs rätt att delta i nattvarden och präster i Svenska kyrkanatt predika i anglikanska kyrkor.Borgåöverenskommelsen innebär ett ömsesidigt erkännande av varandras kyrkor,förkunnelse, sakramentsförvaltning och ämbeten. De deltagande kyrkorna förpliktigarsig bland annat till att dela varandras liv och resurser, välkomna varandras medlemmaratt motta sakrament och pastorala tjänster, betraktavarandras döpta medlemmar som medlemmari den egna kyrkan, välkomna utlandsförsamlingarnai de inhemska kyrkornas liv samtvälkomna dem som vigts till biskop, präst ellerdiakon att utöva sitt ämbete utan att ordineraspå nytt.Kyrkomötet beslutade 1995 om nattvards- ochkyrkogemenskap med den oberoende filippinskakyrkan, Iglesia Filipina Independiente (IFI). Överenskommelseninnebär också ett erkännande avvarandras ämbeten. IFI utbildar, viger och anställerkvinnor som är präster. Sitt ekumeniskasamarbete i övrigt har IFI främst det så kalladegammalkatolska och anglikanska kyrkor. Svenskakyrkan har sedan några decennier samarbetatmed IFI.IFI bildades genom en utbrytning ur den katolskakyrkan 1902. Utbrytningen berodde delspå svårigheten för filippinska medborgare att blipräster i katolska kyrkan, dels hade bildandetpolitiska motiv och speglade den kamp för nationelltsjälvbestämmande som då fördes motSpanien (senare ockupanter var USA och Japan).2003 ingick Svenska kyrkan och Evangeliska kyrkan i Tyskland (Evangelische KirchenDeutschlands, EKD) ett avtal om kyrkogemenskap. Avtalet bekräftar prediko- och nattvardsgemenskapenmellan Svenska kyrkan och EKD:s medlemskyrkor, men också utbyteav präster, diakoner och teologie studerande, liksom gemensamma fortsatta samtaloch arrangemang. EKD är sammanslutning av självständiga lutherska, reformerta ochförenade, man brukar tala om unierade, kyrkor (de senare med både luthersk och reformerttradition och kyrkosyn).Kyrkogemenskap i SverigeKyrkorna iBorgågemenskapenBakom Borgåöverenskommelsenstod ursprungligen deevangelisk-lutherska kyrkorna iFinland, Norge, Sverige, Estlandoch Litauen samt de fyraanglikanska kyrkorna i på debrittiska öarna och Irland,nämligen Engelska kyrkan(Church of England), Irländskakyrkan (Church of Ireland),Skotska episkopala kyrkan(Episcopal Church of Scotland)och Kyrkan i Wales (Church inWales). Sedan dess har ocksåden danska folkkyrkan anslutitsig.Samtalen mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige ledde 1993 till en överenskommelseom en långtgående gemenskap.Överenskommelsen mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan i Sverige omfattar enfördjupad förkunnelse- och sakramentsgemenskap och ett erkännande av varandrasnattvard, liksom vigning/ordinering av präst/äldste. Möjligheten till organisatorisk gemenskapi form av samarbetskyrkor lyftes fram när överenskommelsen ingicks. En sådankyrka fanns då redan i Huskvarna.

Sida | 52Metodistkyrkan – som grundades av John Wesley (1703-91), präst i den engelska kyrkan– har sitt ursprung i den sociala och andliga väckelsen i England i mitten av 1700-talet. Till Sverige kom metodismen först som redan nämnts genom George Scott. Detdröjde emellertid 26 år efter att Scott tvingats lämna Sverige innan Metodistkyrkan iSverige bildades 1868.Metodismen strävar efter en balans mellan den andliga och den sociala sidan av kristendomen.Den personliga tron och tanken om att livet kan och ska utvecklas framhållssom viktiga inslag. Teologiskt står metodismen nära både de anglikanska och de lutherskakyrkorna. Liksom Svenska kyrkanär Metodistkyrkan en episkopal kyrkaFrikyrkan iförändringDen klassiska frikyrkligheten iSverige är under snabb organisatoriskförändring.1994 gick Helgelseförbundetoch Fribaptistsamfundet samman.1997 gick detta nya samfundsamman med Örebromissionenoch Helgelseförbundet.Till att börja med arbetademan med namnet Nybygget –kristen samverkan. 2002 gickman samman i EvangeliskaFrikyrkan (EFK). Bakgrundenfinns alltså i den baptistiskatraditionen och flera av dekyrkor som ingår hade vidsamgåendet en mer än sekellångsvensk tradition.Ett gemensamt projekt,Gemensam Framtid (GF), harlett fram till att Metodistkyrkani Sverige, Svenska Missionskyrkanoch Svenska Baptistsamfundetbeslutat attdessa tre samfund ska bilda ettnytt samfund, med ännu okäntnamn, i januari 2012.(som den amerikanska metodismen, denengelska är inte episkopal). Församlingarnaär i viss utsträckning självständiga, menkyrkan bygger på uppfattningen att allaförsamlingar bildar en gemenskap och ären del av en helhet.Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan,tidigare Svenska Missionsförbundet,inledde samtal 1965 men inte förrän2006 ingicks en överenskommelse omkyrkogemenskap mellan de båda samfunden.I den underströk man den gemensammabekännelsen och förband sig attarbeta för en fördjupad gemenskap.Den praktiska betydelsen av överenskommelsenär att man erkänner giltigheteni varandras vigningstjänster (respektiveordinerade tjänster), vilket betyder attman inte på nytt viger/reordinerar denpräst eller pastor som träder i tjänst hosdet andra samfundet, liksom att man ömsesidigtvälkomnar varandra att ta emotsakrament och pastorala tjänster.Svenska missionskyrkan hör, med enluthersk bakgrund, till den kongregationalistiskatraditionen. 1878 lämnade dåvarandeSvenska Missionsförbundet den lutherskaEvangeliska Fosterlandsstiftelsen(EFS). En utlösande händelse blev EFSkravetatt utsända missionärer innan defor ut skulle avlägga den Augsburgska bekännelsen.De som sedan bildade Missionsförbundet ansåg det vara nog med att de bekändesig till Bibeln. Den ordningen tillämpade man efter att ha bildat det nya samfundet.Det fanns och finns emellertid en luthersk tradition i Missionskyrkan. Flera av dessledande personer vid bildandet var prästvigda i Svenska kyrkan, till exempel P.P. Waldenström.Missionsförbundet hämtade näring från den nyevangelikala lutherska väckelsesom EFS stod för.

Sida | 53Svenska Missionskyrkan är ansluten till Reformerta Världsalliansen (World Alliance ofReformed Churches), en sammanslagning 1970 av den presbyterianska världsorganisationen(The Presbyterial Alliance, bildad 1875) och det internationella kongregationalistiskarådet (International Congregational Council, bildat 1891). Det unga Svenska Missionsförbundetsökte sig till det kongregationalistiska rådet – de kongregationalistiskarötterna var redan då starkare än de reformerta.Samtal har också sedan 1998 förts mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet,också den en kongregationalistisk kyrka. Baptisternas grundläggande uppfattning äratt dopet sker av tro och man godtar inte barndop. Samtal har inte lett till någon ekumenisköverenskommelse om kyrkogemenskap, men har fört samfunden närmare varandratrots att man har olika dopsyn.Dialog med andra religionerMed sin egen identitet som grund deltar Svenska kyrkan på flera sätt i dialogen medandra religioner än kristendomen.Dels sker det genom de ekumeniska organisationer som Svenska kyrkan tillhör i internationellasamtal, internationellt, i Europa, i Norden och i Sverige. Inom KyrkornasVärldsråd, Lutherska Världsförbundet, Europeiska kyrkokonferensen och SverigesKristna Råd finns särskilda program och projekt för interreligiös dialog.Alla dessa organisationer har gett ut dokument med rapporter från detta arbete ochfrån de interreligiösa samtal som förts. I flera avde sammanhang bearbetas också pastorala frågorsom äktenskap över religionsgränserna.I de judisk-kristna relationerna finns en plattformi form av ett särskilt internationellt råd, InternationalCouncil of Christians and Jews (ICCJ)med ett 40-tal forum för judisk-kristna relationeroch andra interreligiösa samtal i mer än 30 länder.Det interreligiösa samtalet sker också genomnationella samtal, bland annat i Sverige. Religionsdialogenhar för de kristna kyrkorna hittills ihög grad skett med de båda andra abrahamitiskareligionerna, alltså judendom och islam. Även iSverige finns en längre tradition beträffande judendomoch kristendom än dialogen mellan kristendomoch islam har inletts under senare år.Ambitionen i de interreligiösa samtalen ärgenomgående att uppnå ökat förtroende, stärkarelationerna mellan religionerna, bearbeta denkristna självbilden i dessa sammanhang och diskuterareligionerna i konfliktsituationer (till exempelMellanöstern och Sudan).Inom Svenska kyrkan spelar Svenska teologiskaSverigesinterreligiösa råd2010 bildades Sveriges interreligiösaråd. Rådet ska främjaoch skapa förutsättningar förinterreligiöst samarbete i Sverige,lyfta fram religionens rollför att skapa fred och samförståndi världen och utgöra enröst gentemot religionsfientlighet.Rådet består av företrädareför kristna, muslimer, judar,buddhister, bahai (som har sittursprung i islam och funnitssedan mitten av 1800-talet),sikher (en indisk religion) ochhinduer (ett samlingsnamn förflera religiösa traditioner ifrämst Indien).

Sida | 54institutet (STI) i Jerusalem en aktiv roll genom sin inriktning på religionsteologi och religionsdialog.Längst historia har även inom Svenska kyrkan dialogen mellan judendomoch kristendom.2001 antog kyrkomötet dokumentet Guds vägar, judendom och kristendom. Dialogenmed islam har vuxit under senare år.

Sida | 55Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 3Svenska kyrkans rättsordningEn historisk bakgrundLandskapslagarna och den kanoniska rättenDen romersk-katolska kyrkans rättssystem, den kanoniska rätten, var redan väl utveckladdå kristendomen kom till Sverige. I förhållande till staten hävdade kyrkan sin frihet,Libertas ecclesiae. I Rom strävade man efter ett enhetligt rättssystem, men man villeockså påverka den lokala lagstiftningen. Katolska kyrkan hävdade sin syn på bland annatäktenskaps- och arvsrätten, kyrkans skattefrihet och tiondet.Då Stefan från Alvastra tillträtt som ärkebiskop fick han instruktioner från påven omhur den kanoniska rätten skulle tillämpas i Sverige. Det var inte något lätt uppdrag. Detfanns ju redan väl utvecklade rättsliga traditioner och en utvecklad rättslig praxis. Urden sammanstötningen mellan systemen gick inte någon ut som ensam vinnare.Den kanoniska rättens genomslag brukar förläggas till provinsialkonciliet i Skänninge1248. Där fanns den inhemska makteliten, till exempel rikets mest inflytelserikeperson Birger Jarl (cirka 1210-66)), men också Vilhelm av Sabina (cirka 1184-1258).Som påvens legat ledde han konciliet. Genombrottet var säkert riktigt i den meningen attdet skedde en kyrkorättslig uppstramning, men den kanoniska rätten var bara delvisframgångsrik.Det skulle dessutom dröja länge innan somliga av de romersk-katolska principernafullt ut accepterades. Vid tiden för mötet i Skänninge fanns till exempel åtskilliga giftapräster med stor familj. Celibatet hade svårt att slå igenom. Ett starkt nationellt ochlokalt inflytande levde också vidare, grundat på bland annat landskapslagarnas kyrkligabestämmelser. Ett starkt nationellt och lokalt inflytande levde också vidare, grundat påbland annat landskapslagarnas kyrkliga bestämmelser, även efter mötet i Skänninge.Flera av dessa var också mer konkreta än de beslut som fattats i Skänninge.I Skåne – som då hörde till den danska kronan ‒ utfärdades en form av kyrkorättsligabestämmelser redan 1171. Äldre Västgötalagen och Gutalagen kom till i början av 1200-talet. Upplandslagen, vars kyrkobalk länge kom att vara den dominerande kyrkorättsligaurkunden, beslutades 1296. Den sammanställning av kyrkliga bestämmelser, med både

Sida | 56provinsial- och stiftsstatuter, som ärkebiskop Nicolaus Ragvaldi (1380-talet-1448) lätgöra 1441 kom också att få stor betydelse.Från reformation till kyrkoordning och kyrkolagMed 1500-talets lutherska reformation bröts den kanoniska rättens makt. Försök gjordesatt utarbeta en ny kyrkolag, främst av Erik XIV och Karl IX (1550-1611, regent 1604-11), men utan framgång. Upplandslagens kyrkobalk stod sig. Försök gjordes också attomarbeta 1571 års kyrkoordning men inte heller detta lyckades. En ny form för lagstiftningskapades under drottning Kristinas tid genom bestämmelser om prästerskapetsprivilegier 1647 och 1650 (och som under kommande regenter följdes av nya privilegiebeslut1655, 1675 och 1723).Först med Karl XI kunde en kyrkolag antas. Den nya lagen, 1686 års kyrkolag, byggdepå en mer konsekvent uppdelning av innehållet i 1571 års kyrkoordning i en kyrkolagoch en kyrkohandbok. Ett förslag utarbetadesav biskoparna. Detta förslag omarbetadesemellertid i regeringskansliet och”En lagruin ochicke ett levandelagverk”Det är inte att undra på att1686 års kyrkolag vid ingångentill 1900-talet karakteriserades”såsom en lagruin och ickesåsom ett levande lagverk”.Ändå kom den att bestå tillända till 1993 då en ny ochmodern kyrkolag trädde ikraft. 1686 års lag var då Sverigesäldsta lag och avfiradesmed en särskild högtidsföreläsningi riksdagen. Över 300år – det är ett svårslaget rekordi fråga om en lags varaktighet,särskilt för en lag somdödförklarats många gånger!den kungliga makten förstärktes. Den relativasjälvständigheten för kyrkan sombiskopsförslaget hade inneburit var detnu inte mycket kvar av. Symptomatisktför enväldet är att riksdagen godkändekyrkolagen utan att ha fått mer på bordetän bokens titelblad!Flera försök gjordes under 1700- och1800-talen att arbeta fram en ny lagstiftning,men inget av dem lyckades. För attkunna hantera den kyrkliga verksamhetengav man ut flera olika lagsamlingarsom sammanfattade de regler som gälldekyrkan.Kyrkolagens otidsenlighet förstärktesav att det skedde betydande kyrkorättsligaförändringar vid flera tillfällen under1686 års kyrkolags livstid. Den lokala styrelsenutvecklades genom 1723 års prästerligaså kallade privilegier ‒ lagfästaförmåner och skyldigheter för en viss grupp,i detta fall prästerna. Under 1700-taletförändrades kyrkorätten i viktiga avseendenpå grund av framväxten av nya religiösa rörelser i Sverige. På 1800-talet gjordes enbodelning mellan socknens andliga och världsliga frågor. Ett särskilt kyrkomöte inrättadespå riksnivå 1863. Allt utan att nya försök att omarbeta 1686 års kyrkolag lyckades.Den statliga lagregleringenRegeringsformen och offentlighetsprincipenGrundläggande föreskrifter om religionsfriheten finns i 1974 års regeringsform, somändrats vid flera tillfällen sedan den ursprungligen beslutades, bland annat i sambandmed stat-kyrkareformen 2000.

Sida | 57De nya relationerna mellan stat och kyrka grundas på en ny bestämmelse i regeringsformen,nämligen att föreskrifter om trossamfund bara kan ges i form av lag. Då riksdagenstiftar, ändrar eller upphäver sådan lag krävs att besluten fattas genom två likalydanderiksdagsbeslut med mellanliggande val. Beslut kan också fattas genom ett riksdagsbeslut,men bara om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöternaär ense om beslutet.Beträffande Svenska kyrkan gäller att föreskrifter i lag ska ges i lag om de avser grundernaför Svenska kyrkan som trossamfund. Annan lagstiftning som rör Svenska kyrkan,till exempel kulturminneslagen och begravningslagen, berörs inte. De beslutas på detsätt som normalt tillämpas för annan lagstiftning.Av regeringsformen framgår också att en förvaltningsuppgift kan överlämnas till olikajuridiska personer, bland annat ett registrerat trossamfund.Lag om trossamfundI lagen om trossamfund definieras ett trossamfund som en gemenskap för religiös verksamhet,i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund.Barn som har fyllt 12 år kan inte inträda i eller utträda ur ett trossamfund utaneget samtycke.Redan av denna lag framgår att Svenskakyrkan är ett registrerat trossamfund med denrättskapacitet som detta ger. I motsats till övrigasamfund berörs därför inte Svenska kyrkanav merparten krav och villkor som är förknippademed registrering. Svenska kyrkan har genomlagen om trossamfund en lagstadgad rätttill hjälp av staten med beräkning, debitering,uppbörd och redovisning av kyrkoavgift fråndem som tillhör trossamfundet. Övriga registreradetrossamfund kan beviljas samma rätt.Lag om Svenska kyrkanLagen om Svenska kyrkan, som är en helt annanlag än namnen från 1980-talet, har karaktär avramlag. Där beskrivs Svenska kyrkan som ettevangelisk-lutherskt trossamfund som framträdersom församlingar och stift, men som ocksåhar nationella organ. Det slås också fast attSvenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som isamverkan mellan en demokratisk organisationoch kyrkans ämbete bedriver en rikstäckandeTrossamfundensuppbördshjälpUtöver svenska kyrkan begärdeoch fick följande trossamfundtidigt efter millennieskiftetsstat-kyrkareform hjälp av statenmed uppbörd av medlems- ochkyrkoavgifter: Svenska Missionskyrkan,Svenska Alliansmissionen,Svenska Baptistsamfundet,Evangeliska Frikyrkan(EFK), Stockholms katolska stift(Romersk-katolska kyrkan iSverige), Frälsningsarmén, Metodistkyrkani Sverige ochPingströrelsen i Sverige. 2011tillkom Syrisk-ortodoxa kyrkan iSverige, en av de större ortodoxakyrkorna i Sverige.verksamhet. Denna identitetsbeskrivning är beslutad i samförstånd med Svenska kyrkan.Av lagen om Svenska kyrkan framgår att den statliga offentlighetsprincipen fortfarandegäller allmänna handlingar som förvaras hos Svenska kyrkan. Det gäller handlingarfrån tiden före den 1 januari 2000, handlingar som rör begravningsverksamheten samthandlingar som gäller fördelning och användning av den kyrkoantikvariska ersättningen.Ärenden som rör sådana handlingar ska prövas enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen,offentlighets- och sekretesslagen och offentlighets- och sekretessförord-

Sida | 58ningen. Vid ett överklagande går därför dessa ärenden till allmän förvaltningsdomstol,inte Svenska kyrkans överklagandenämnd.Lagen om Svenska kyrkan klargör också församlingens ställning som den lokala enheteninom Svenska kyrkan, stiftets ställning som den regionala enheten med uppgift attfrämja och ha tillsyn över församlingslivet, kyrkomötets ställning som Svenska kyrkanshögsta beslutande organ samt biskoparnas ställning. Dessutom finns bestämmelser omkyrkoavgift och kostnadsfri uppbördshjälp.En offentlighetsprincip som i princip motsvarar den statliga gäller till stora delar iSvenska kyrkan. Rätten att ta del av handlingar får bara begränsas av hänsyn till skyddetför enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, Svenska kyrkans ekonomiskaintresse eller något synnerligen väsentligt intresse. Vad detta närmare innebär regleras ikyrkoordningen.Prästlönetillgångarna ska enligt lagen om Svenska kyrkan bidra till de ekonomiskaförutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse. Endast avkastningen får användas.De ska förvaltas som självständiga förmögenheter.Särskilda bestämmelser finns också beträffande kyrkans arkiv, överprövningsmöjligheternainom kyrkan och Svenska kyrkans skyldighet att lämna uppgifter till det registersom regleras i lag om trossamfund.BegravningslagenBegravningslagen gäller begravningsverksamheten. Med detta menas åtgärder som harett direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna, däremotinte begravningsgudstjänsternaoch den själavård som är koppladtill en begravning. Begravningsverksamhetenregleras i begrav-Begravningsavgiften 2011ningslagen.Begravningsavgiften skiftar starktöver landet. Den genomsnittliga begravningsavgiftenär 2011 24 öre perningsverksamheten har huvud-Det lokala ansvaret för begrav-skattekrona, alltså 0,24 procent avmannen för denna verksamhet, iden kommunalt beskattningsbaradet helt övervägande antalet fallinkomsten. Den lägsta begravningsavgiften,0,07 procent, har Stockholmslighet inom Svenska kyrkan.en församling eller kyrklig samfäl-kommun. Bland Svenska kyrkansRegeringen kan också beslutaförsamlingar har Danderyds församlingden lägsta begravningsavgiftenman. Det har skett beträffandeatt en kommun ska vara huvud-med 0,08 procent och den högsta,Stockholm och Tranås. I Stockholmhar kommunen sedan 18860,775 procent, har Silleruds församlingi Värmland. Det finns flera förklaringartill skillnaderna. Dels kan enhaft ansvaret för den största delenav begravningsverksamheten.större församling och begravningshuvudmanofta samordna personal ochDen som är huvudman för begravningsverksamhetenhar ocksåmaskinpark på ett sätt som sänkerkostnaderna, dels har städernas – inteen skyldighet att svara för begravningsplatserför icke kristnaminst storstädernas – invånare oftahögre inkomster och högre skattekraft.Också åldersstrukturen påver-Begravningsverksamheten fi-trosbekännare.kar begravningskostnaderna.nansieras genom en särskild begravningsavgift.Avgiften, som är

Sida | 59proportionell, ingår för dem som tillhör Svenska kyrkan i kyrkoavgiften och fastställs avden kyrkliga huvudmannen. För dem som är folkbokförda inom församlingens områdemen som inte tillhör Svenska kyrkan fastställs begravningsavgiften av Kammarkollegietefter förslag från den kyrkliga huvudmannen. I Stockholms och Tranås är det kommunernasjälva som bestämmer begravningsavgiften.I begravningsavgiften ingår gravplats under 25 år, gravsättning, vissa transporter,kremering, lokal för förvaring och visning av stoftet samt lokal för begravningsceremoni(vid behov utan religiösa symboler). Samma tjänster ska tillhandahållas när en dödföddgravsätts, kremeras eller bereds gravplats.Begravningslagen säger också att det är kommunen som ska svara för begravningenom det inte finns någon som är beredd att ta detta ansvar. Däremot är skötseln av självagravplatsen ett ansvar för gravrättsinnehavaren.Huvudmannen ska medla vid tvister mellan de anhöriga. Om medlingen inte lyckasöverlämnas ärendet till länsstyrelsen för avgörande. Länsstyrelsens beslut kan överklagashos allmän förvaltningsdomstol.Stoft och aska får bara gravsättas på begravningsplats om inte länsstyrelsen gett tillåtelsetill gravsättning på annan plats. Stoft och aska får inte flyttas om det inte finns särskildaskäl. Om detta beslutar huvudmannen, men beslutet kan överklagas hos allmänförvaltningsdomstol.Clearing av kostnaderna sker mellan huvudmännen om den avlidne begravs genomnågon annan huvudmans försorg än den där den avlidne var folkbokförd. Clearingtaxanbeslutas av Kammarkollegiet. Samma system tillämpas inom Svenska kyrkan beträffandekostnader som hör samman med begravningsgudstjänst.Enskilda begravningsplatser får bara anordnas om det finns särskilda skäl och då baraav stiftelser och trossamfund. Tillstånd ges av länsstyrelsen.Länsstyrelsen har ansvaret för tillsyn av hur begravningsverksamheten sköts. Sedan2000 finns också begravningsombud som utses av länsstyrelsen. Begravningsombudensfrämsta uppgift är att bevaka deras intressen som inte tillhör Svenska kyrkan.KulturminneslagenSvenska kyrkan har en stor kulturskatt. De viktigaste kulturklenoderna finns bland kyrkobyggnadernaoch deras inventarier och på kyrkogårdarna. Kraven på Svenska kyrkanatt sköta kyrkor och andra viktiga kulturminnen är omfattande och krävande. De finnsfastlagda i kulturminneslagens fjärde kapitel, som handlar om kyrkobyggnader, kyrkotomter,kyrkliga inventarier och begravningsplatser (sammantaget kallade kyrkliga kulturminnen).De kyrkor som omfattas av kulturminneslagen är de som invigts för Svenska kyrkansgudstjänst före den 1 januari 2000 och som då ägdes eller förvaltades av Svenska kyrkan.Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser ska enligt kulturminneslagenvårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas.Om de är från tiden till och med 1939 får de inte ändras på något väsentligt sätt utantillstånd från länsstyrelsen. Riksantikvarieämbetet kan också besluta om att samma reglerska gälla för kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser från tiden efter1939.Inventarier ska förvaras och vårdas väl. Enligt kulturminneslagen ska två personer haett särskilt ansvar för kyrkobyggnadens, kyrkotomtens och begravningsplatsens inventarier.Det ska också finnas en förteckning över inventarier och stiftet ska minst vart

Sida | 60KyrkoantikvariskersättningEnligt kulturminneslagen harSvenska kyrkan rätt till viss ersättningav staten för kulturhistorisktmotiverade kostnader i sambandmed vård och underhåll av dekyrkliga kulturminnena, så kalladkyrkoantikvarisk ersättning. Lagensäger att den ska fördelas avSvenska kyrkan. Ersättningen betalasav staten till Svenska kyrkanoch fördelas mellan stiften avkyrkostyrelsen. Församlingarnakan sedan söka bidrag hos stiftsstyrelsen.Den kyrkoantikvariska ersättningenkompenserar kyrkan för demerkostnader som vården av dehistoriskt värdefulla kyrkobyggnaderna,inventarierna och kyrkogårdarnainnebär.Ersättningens storlek framgårinte av lagen utan fastställs förvarje budgetår av riksdagen. Hittillshar emellertid besluten omfattatflera år. Sedan 2009 är ersättningen460 miljoner kronor,vilket är det belopp som 1996 – idåvarande penningvärde! – bedömdesvara Svenska kyrkansmerkostnader. Statens ersättningtill kyrkan började inte betalas utförrän två år efter övertagandet.Från 50 miljoner 2002 nådde inteersättningen nivån 460 miljonerkronor förrän 2009, vilket ocksåledde till en ekonomisk urholkning.För församlingarna har ändå ersättningenvarit betydelsefull. Detgenomsnittliga bidrag som harbetalats ut har varit närmare 50procent av de totala kostnadernaför de projekt som beviljats ersättning.sjätte år kontrollera att alla föremålfinns kvar. Samma kontroll ska ske vidbyte av någon av de två som getts detsärskilda ansvar som nyss nämnts.Länsstyrelsens tillstånd krävs för attsälja inventarier som finns på förteckningenoch för att reparera eller ändradem eller flytta dem från den plats därde sedan gammalt hör hemma.Länsstyrelsens och Riksantikvarieämbetetsbeslut överklagas normalt hosallmän förvaltningsdomstol.Kulturminnesvården sköts alltså isamverkan mellan Svenska kyrkan ochde kulturvårdande myndigheterna. Ikulturminneslagen sägs till och med attalla bär ansvaret för vården av kulturmiljön.Vården av kyrkobyggnader, kyrkogårdaroch inventarier är ofta kompliceradoch fordrar expertkunskaper.Sådan expertis finns hos Riksantikvarieämbetet,länsstyrelserna och länsmuseerna.Vissa stift har också stiftsantikvarier.Andra lagarRegistrerade trossamfund ska i likhetmed ideella föreningar ha en begränsadskattskyldighet. Detta gäller i fråga ominkomst- och mervärdesskatt förSvenska kyrkans del både trossamfundeti stort och dess stift, församlingaroch samfälligheter. Ett registrerat trossamfundska inte heller betala fastighetsskattför en byggnad eller en tomtsom till övervägande del används iverksamheten.Lagen om offentlig upphandling gälldetidigare för Svenska kyrkan i frågaom begravningsverksamheten, meninte i övrigt. Sedan 2007 omfattasSvenska kyrkan inte alls av denna lag,men de statliga bestämmelserna kanvara vägledande då kyrkoordningensbestämmelser om upphandling tillämpas.Givetvis gäller den generellt verkande

Sida | 61lagstiftningen i övrigt Svenska kyrkan. Någraexempel: Som arbetsgivare ska man känna till ochfölja till exempel medbestämmandelagen(MBL), lagen om anställningsskydd (LAS)och arbetsmiljölagen. Det finns också generell lagstiftning somrör den ekonomiska förvaltningen, till exempelden omfattande skattelagstiftningen,bokföringslagen, revisionslagen ochårsredovisningslagen Som fastighetsägare har man att följa tillexempel plan- och bygglagen (PBL), denfastighetsrättsliga lagstiftningen och hyreslagen. Det stora antalet kyrkliga stiftelser görstiftelselagstiftningen viktig. Ord, musik, konst och film används i enmycket stor omfattning, vilket regleras iden upphovsrättsliga lagstiftningen.En vandring mellandepartementenI mer än hundra år låg dessafrågor i Ecklesiastikdepartementet,därefter har de funnitsi Utbildnings-, Kommun-, CivilochKulturdepartementen – föratt nu ligga i Socialdepartementet.Kyrkofrågorna tillhörde frågor som vid regeringsbildningaroch ombildningarnumera kan placeras på ettdepartement eller ett statsrådmer av hänsyn till personligtintresse än departementstillhörighet.Om konflikter uppstår mellan kyrkoordningen och lagstiftningen gäller lagstiftningen,men det har varit en självklar utgångspunkt vid utformningen av kyrkoordningen attdess regler ska rymmas inom den svenska lagstiftningens ramar.Kyrkliga ärenden i statliga myndigheterSvenska kyrkan har relationer av något slag med snart sagt hela det svenska samhällsmaskineriet.Numera finns det dock ett fåtal större frågor om trossamfunden som behandlas av regeringoch riksdag.Riksdagen stiftar lag. Likaså bär riksdagen ansvaret för beslut om statsbudgeten. Detvå utskott i riksdagen som oftast kommer i kontakt med trossamfunden är konstitutions-och kulturutskotten.Propositioner till riksdagen utarbetas under regeringens ledning i Regeringskansliet.Ansvaret inom regeringen för frågor som direkt berör trossamfunden ligger i Socialdepartementethos ett av statsråden där.Den kyrkliga kulturminnesvården faller på Kulturdepartementet. Utrikesdepartementethar ansvar för internationellt utvecklingssamarbete, där trossamfunden tillhör destörre biståndsorganisationerna. Justitiedepartementet hanterar grundlagsfrågor, menockså särskild lagstiftning av intresse, till exempel i fråga om tystnadsplikt, offentlighetoch sekretess samt vigselrätt. Finansdepartementet deltar i beredningen av alla ärendensom har ekonomiska konsekvenser, till exempel i samband med statsbudgeten. Där finnsockså skattelagstiftning, frågor om avgiftsuppbörd och folkbokföring.Vad gäller de centrala statliga myndigheterna har även efter stat-kyrkareformenKammarkollegiet uppgifter som rör trossamfunden. Det kan till exempel gälla stiftelsefrågor,ändrad användning av församlingskyrkors och domkyrkors fastigheter och fastighetsfondereller rätten till andel i avkastningen av prästlönetillgångar. Kammarkolle-

Sida | 62giet ansvarar också för beslut om begravningsavgift för dem som inte tillhör Svenskakyrkan och för registrering av trossamfund. Kammarkollegiet förordnar också vigselförrättare.Finns det någon ”kyrkomyndighet” under regeringen så är det närmast Kammarkollegiet.Andra centrala myndigheter som har särskilt starka beröringspunkter med Svenskakyrkan är Riksantikvarieämbetet (RAÄ) som svarar för kulturminnesvården, Sida (SwedishInternational Development Authority) med ansvar för internationellt utvecklingssamarbete,Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) som har det övergripande myndighetsansvaretför trossamfundens verksamhet i kris och krig, Skatteverket med dess ansvarför uppbörden av kyrkoavgift, hindersprövning och folkbokföring samt Ungdomsstyrelsen(fram till 1996 Statens ungdomsråd) med dess kontakter med ungdomsorganisationerna.Det finns också regionala och lokala statliga myndigheter som har kontakt med kyrkligafrågor. Särskilt gäller det länsstyrelserna, som svarar för uppgifter som gäller kulturminnesvårdenoch begravningsverksamheten. Lokalt finns ett samarbete mellan kommunernaoch Svenska kyrkans församlingar, även om de senare från och med 2000 inteär kyrkliga kommuner.Svenska kyrkan kan bli föremål för intresse från flera granskande och rättsvårdandeorgan, exempelvis Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (JO) i fråga om områden därSvenska kyrkan utför samhällsuppgifter. På samma sätt kan Svenska kyrkan granskas avDiskrimineringsombudsmannen.Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund (SST) intar en särställning. Den är en statligmyndighet under regeringen, men de berörda samfunden utser själva styrelsen. De factofungerar SST också i viss mån som ett ekumeniskt organ. SST svarar för fördelning ochförmedling av statsbidrag, liksom för annat stöd än ekonomiskt till trossamfunden, särskiltvid nyetablering i Sverige. I uppgifterna ingår också samordning av samfundenskrisberedskap, att vara en plats för dialog och att fungera som remiss- och expertorganför trossamfunds- och religionsfrågor.SST fördelade 2010 drygt 42 miljoner kronor till trossamfunden. 6 miljoner kronorgår till teologisk utbildning och andlig vård inom sjukvården. Övriga medel fördelas mellande bidragsberättigade samfunden i förhållande till det antal personer de betjänar. Iden budgetproposition som lades fram hösten 2011 föreslog regeringen en betydandeuppräkning av detta statsbidrag.De kristna statsbidragsberättigade kyrkorna och samfunden betjänar cirka 740 000personer, de islamiska cirka 110 000 personer, och de judiska församlingarna cirka 10000 personer. »Betjänade» är en vidare definition än medlemmar. Den omfattar medlemmaroch registrerade deltagare i verksamhet som organiseras av trossamfundet.Trossamfundet svenska kyrkan får inga statsbidrag via SST, men väl Evangeliska Fosterlandsstiftelsen(EFS) och Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna Vänner (ELM-BV).För Svenska kyrkan motsvaras statsbidragen av den fria uppbördshjälpen från staten.De i särklass största bidragen från SST är organisationsbidrag (cirka 39 miljoner kronor),men samfunden kan också få lokalbidrag, etableringsbidrag och särskilda utbildningsbidrag(som sammanlagt utgör cirka 3 miljoner kronor).I tabellen har alla typer av anslag slagits samman. Siffrorna redovisar det sammanlagdastatsbidraget, som alltså genom lokal-, etablerings- och utbildningsbidragen kan skiftanågot från år till år. Kursiva siffror betyder att uppgiften är mer osäker än övriga upp-

Sida | 63gifter om detta antal. De danska, norska och isländska kyrkorna får också anslag frånSvenska kyrkan.STATISTIKStatsbidragsberättigade trossamfund, antal betjänade och bidrag2010Källa: Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SSTTrossamfundAntalbetjänadeStatsbidrag2010, kronorAnglikanska kyrkan 3 160 177 000ELM-Bibeltrogna Vänner 3 051 202 000Estniska evangelisk-lutherska kyrkan 4 950 196 000Lettiska evangelisk-lutherska kyrkan 2 048 100 000Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) 46 173 2 656 000Frälsningsarmén 14 826 1 165 000Islamiska församlingar 110 000 5 854 000Judiska församlingar 8 673 529 000Metodistkyrkan i Sverige 6 259 384 000Evangeliska Frikyrkan (EFK) 49 030 2 646 000Ortodoxa och österländska kyrkor- Armeniska apostoliska kyrkan - 114 000- Bulgariska ortodoxa kyrkan 800 16 000- Eritreanska ortodoxa kyrkan 2 745 80 000- Estniska ortodoxa kyrkan - -- Etiopiska ortodoxa kyrkan 3 105 178 000- Finska ortodoxa kyrkan 1 500 63 000- Grekisk-ortodoxa kyrkan 17 500 649 000- Koptiska ortodoxa kyrkan 1 630 92 000- Makedoniska ortodoxa kyrkan 6 000 334 000- Rumänska ortodoxa kyrkan 5 755 327 000- Ryska ortodoxa kyrkan 1 500 122 000- Serbiska ortodoxa kyrkan 26 343 3 316 000- Svenska ortodoxa prosteriet 2 157 117 000- Syrisk-ortodoxa kyrkan 42 212 1 848 000- Österns assyriska kyrka 5 951 280 000Pingströrelsen 118 266 7 026 000Romersk-katolska kyrkan 93 642 4 158 000Sjundedagsadventisterna 3 922 267 000Svenska Alliansmissionen (SAM) 22 427 1 315 000

Sida | 64Svenska Baptistsamfundet 29 910 1 586 000Svenska Missionskyrkan 109 458 8 679 000Gemensamma församlingar 229 000Sveriges Buddhistiska Samarbetsråd 6 173 246 000Ungerska protestantiska kyrkan 5 379 199 000Danska kyrkan - 45 000Norska kyrkan - 435 000Isländska kyrkan - 20 000Totalt till samfunden 754 525 42 080 000Teologiska institutioner 1 200 000Andlig vård inom sjukvården 5 150 000Summa statsbidrag 2010 48 430 000Kyrkoordning för Svenska kyrkanSvenska kyrkans ”lagbok”Svenska kyrkans kyrkoordning, ”kyrkans lagbok”, innehåller det mesta av Svenska kyrkansregelverk. Kyrkoordningen kom till i samband med millennieskiftets statkyrkareformoch trädde alltså i kraft den 1 januari 2000.Kyrkoordningen övertog till stor del 1992 års kyrkolags roll. Redan då lagen utarbetadesfanns inom Kyrkolagsutredningen en ambition att utforma den på ett sådant sätt attSvenska kyrkan, om kyrkomötet såönskade, i vissa delar skulle kunnaanvända sig av lagens formuleringar.Kyrkoordningensuppbyggnad2011 består kyrkoordningen av 13avdelningar, 57 kapitel och 841paragrafer. Grundläggande bestämmelserom Svenska kyrkanstro, bekännelse och lära finns i avdelning1. Bestämmelser om Svenskakyrkans organisation och ansvarsfördelningeni organisationfinns i avdelningarna 2–4. Svenskakyrkans verksamhet behandlas iavdelningarna 5–13.Så skedde också. Samma tanke fanns,i det fallet mer uttalat, då det nya utjämningssystemetarbetades fram.Det finns två slag av text ikyrkoordningen, dels inledningar tillavdelningar och kapitel, dels självaregelverket som är de i avdelningar,kapitel och paragrafer fastlagda bestämmelserna.Den rättsliga skillnaden mellandessa texter beskrivs i den introduktionsom finns i den kommenteradeutgåvan av kyrkoordningen. Inledningstexternager en bakgrund tillbestämmelserna för att underlättaförståelsen av det omfattande regelverket. De är också auktoritativa uttryck för Svenskakyrkan hållning i en rad viktiga teologiska frågor, men beslut fattas och prövas med bestämmelserna(uttryckta i paragrafer) som grund.Självfallet ska både de teologiskt övervägda inledningstexterna och de traditionellt juridisktformuleringarna i kyrkoordningens paragrafer ”vara uttryck för vad kyrkan tror,bekänner och lär”, som det står i introduktionen.

Sida | 65Beslutsprövning och överklagandeMöjligheten att få ett beslut om utlämnande av kyrkans handlingar prövat är föreskriveni lag. I övrigt överlåter lagstiftarna till Svenska kyrkan att ange omfattning och utformningav överklagandemöjligheterna. Dessa framgår av kyrkoordningen.Första instans är oftast stiftets domkapitel. Med hänsyn till detta är det obligatorisktatt i domkapitlet ha en ledamot som är jurist och dessutom är eller har varit domare.Det finns också tre av kyrkomötet valda nämnder som inte i något avseende är underställdakyrkostyrelsen eller något annat organ under kyrkomötet: Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar ska pröva frågan om biskopars behörighetatt utöva kyrkans vigningstjänst. Ärenden kan tas upp efter en anmälan ellerpå initiativ av nämnden själv. Dessutom ska nämnden göra en behörighetsprövningi samband med biskopsval.Svenska kyrkans valprövningsnämnd ska pröva överklaganden av val, även biskopsval,i Svenska kyrkan.Svenska kyrkans överklagandenämnd ska överpröva beslut inom Svenska kyrkan.All dessa tre nämnder ska ha en ordförande som är eller har varit ordinarie domare.Därutöver ingår både innehavare av det kyrkliga ämbetet och lekmän i ansvarsnämndenför biskopar och Överklagandenämnden. I Valprövningsnämnden finns inte krav på någonledamot som innehar vigningstjänst. De krav som ställs skiftar något mellan nämnderna.Det finns olika typer av överprövning i det kyrkliga regelsystemet, nämligen beslutsprövningoch överklagande. En begäran om beslutsprövning eller ett överklagande skakomma in till det organ som fattat beslutet senast tre veckor efter att den som överklagarfått del av beslutet.Beslutsprövning är en prövning av om ett beslut ska upphävas därför attdet inte kommit till i rätt ordning,det avser något som inte är en angelägenhet för den församling, den samfälligheteller det stift där beslutet fattats,det beslutande organet har överskridit sina befogenheter,beslutet strider mot kyrkoordningen, någon annan kyrklig bestämmelse eller någonrättsregel som Svenska kyrkan ska följa.Beslutsprövning kan begäras av såväl enskilda medlemmar i Svenska kyrkan som bor iförsamlingen, samfälligheten eller stiftet, liksom av en församling eller samfällighet. Begäranställs till domkapitlet. Domkapitlet kan före sitt slutliga ställningstagande beslutaatt det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (så kallad inhibition). Domkapitletsbeslut kan överklagas hos Överklagandenämnden. Rätt att överklaga har dels den sombegärt beslutsprövning, dels – om domkapitlet upphäver beslutet – den instans som fattatdet.Ett beslut kan överklagas i sak dels om det direkt framgår av kyrkoordningen att det ärmöjligt, dels om det i kollektivavtal framgår att det finns en sådan rätt. Det sker i förstainstans hos domkapitlet och vid överklagande hos Överklagandenämnden. Rätt att överklagahar normalt den som beslutet avser, men bara om beslutet har gått honom ellerhenne emot. Överklagandenämnden får besluta om inhibition. Om det beslut som fattatshar skett i en stiftsstyrelse sker överprövningen direkt hos Överklagandenämnden.

Sida | 66Ett ärende får prövas på nytt om det finns synnerliga skäl för detta eller om det finnsgodtagbara skäl för att den som överklagar inte kunnat göra detta i tid. Frågor om omprövningprövas av Överklagandenämnden.OffentlighetsprincipenEnligt lagen om Svenska kyrkan avser rätten att ta del av kyrkans handlingar som redannämnts var och en, oberoende av om man är medlem i Svenska kyrkan eller ej. De lagreglersom finns har redovisats tidigare.De undantag som kan göras från offentlighetsprincipen anges uttömmande ikyrkoordningen:1. Uppgifter som lämnats till biskop eller präst i bikt eller enskild själavård och diakoni enskild själavård.2. Uppgifter inom den församlingsvårdande verksamheten, liksom inom tillsyn ochöverprövning, om en enskilds personliga förhållanden.3. Uppgifter om enskilda givare inom insamlingsverksamheten.4. Uppgifter om en anställds eller förtroendevalds personliga förhållanden. Lön, förmåneroch andra anställningsvillkor omfattas inte av sekretessen. I vissa fall gällersekretessen också uppgifter som lämnats i samband med rekrytering. Detsammagäller uppgifter som framkommit vid antagning till uppdragen som präst eller diakon.5. Vissa uppgifter beträffande Svenska kyrkansaffärs- och samarbetspartners.6. Uppgifter om enskilda i kyrkobokföringen.7. Uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärderom syftet med åtgärden motverkasom uppgiften röjs.Beträffande punkterna 1–4 gäller att uppgifterkan röjas om det är uppenbart att det kan skeutan att personen eller denne närstående lider men. I tillsyn och överprövning (punkt 2)kan uppgifter röjas om det är nödvändigt för att tillsynen eller prövningen ska kunnaske eller om uppgiften tas med i ett beslut. Beträffande punkterna 5 och 6 gäller sekretessom det finns någon särskild anledning att tro att den partner eller enskilde det gällerlider skada om en uppgift röjs. Till detta kommer sekretess för personal i telefonväxel,vid upphandling, vid fackliga förhandlingar, vid behandling av personuppgifter och överföringav sekretess till Svenska kyrkan från andra myndigheter.Förbuden gäller inte i förhållande till den enskilde personen själv eller om den enskildemedger att uppgiften ska kunna uppges. Vad gäller bikt och enskild själavård är emellertidförbudet att röja uppgifter absolut och inte heller den enskilde personen själv kanmedge att uppgifter röjs. I dessa fall handlar det normalt också enbart om muntliga uppgiftersom lämnas.I övrigt gäller följande:”Rätten att ta del av kyrkanshandlingar avser var och en,oberoende av om man ärmedlem i Svenska kyrkaneller ej.”Vissa sekretessbelagda uppgifter kan lämnas i samband med revision, tillsyn ochöverprövning. Då övergår ansvaret för sekretessen till det organ som tar emotuppgifterna.

Sida | 67Vissa sekretessbelagda uppgifter kan lämnas till en myndighet om uppgiftsskyldighetenär lagreglerad.Uppgifter kan också lämna till en arbetstagarorganisation om uppgifts- eller informationspliktenföljer av lag eller avtal.Under bestämda förhållanden kan uppgifter också lämnas till polis- och åklagarmyndighet,socialtjänsten och hälso- och sjukvårdsmyndigheterna.2011 års kyrkomöte kommer bland annat att behandla förslag till förbud att lämna utadress, telefonnummer och liknande som kan antas leda till att den enskilde eller någonnärstående till denne kan utsättas för hot eller våld eller lida annat allvarligt men omuppgiften röjs.FÖRDJUPNINGTolkning och tillämpning av kyrkoordningenVID TOLKNINGEN AV KYRKOORDNINGEN kan det ofta bli nödvändigt att gå till andra rättskällor. I deninledande text, Kyrkoordningens bakgrund och tillämpning, som finns i Kyrkoordningen för Svenskakyrkan 2010 med kommentarer och angränsande lagstiftning pekas främst tre typer av rättskällor ut:Förarbeten. Dit hör kyrkostyrelsens skrivelser till kyrkomötet och betänkandena från kyrkomötetsutskott. När kyrkoordningen uttryckligen bygger på den statliga lagstiftningen blir också förarbetenatill denna lagstiftning viktiga för tolkningen.Praxis i form av prejudikat, främst i form av beslut i Svenska kyrkans överklagandenämnd ochSvenska kyrkans valprövningsnämnd. Även här gäller att beslut i motsvarande statliga organ blir avbetydelse om kyrkoordningen uttryckligen bygger på den statliga lagstiftningen.Den rättsdogmatiska litteraturen. Som möjliga rättskällor nämns här biskopsbrev, uttalanden frånbiskopsmötet och de ekumeniska överenskommelserna och deras förarbeten.Trossamfundet Svenska kyrkan, inklusive dess olika registrerade delar, ska följa bestämmelserna ikyrkoordningen. Likaså är de som är anställda och förtroendevalda på olika sätt bundna till att följakyrkoordningens bestämmelser.Däremot är inte fristående kyrkliga organisationer utanför trossamfundet Svenska kyrkan skyldigaatt följa kyrkoordningen. Stiftelser, ideella föreningar och företag har andra regler, fastlagda i lageller i egna stadgar, att följa. I vissa fall kan också en enskild person vara bunden av kyrkoordningensbestämmelser, till exempel i fråga om medlemskap, rösträtten och rätten att få beslut av kyrkligaorgan prövade i högre instans.VAD HÄNDER DÅ om man inte följer kyrkoordningen? Den frågan är svårare att svara på. Domkapitletsingripanden har oftast den formen att de syftar till att undvika upprepning.Om någon begär beslutsprövning eller överklagar ett beslut i sak kan det upphävas. Normaltrespekteras ett sådant beslut av det organ som drabbats av det. Domkapitlet kan också i sin roll somtillsynsorgan påpeka brister i ett beslut. Överklagar ingen står beslutet normalt fast, på samma sättsom i motsvarande fall i en kommun.Om beslutsorganen flera gånger bryter mot kyrkoordningens bestämmelser är den viktigaste korrigeringsmöjlighetenatt de nomineringsgrupper som står bakom valet av förtroendevalda eller väljarnasjälva reagerar i samband med nästa val.Det finns en möjlighet för stiftsstyrelsen att ”straffa” den församling som brutit mot kyrkoordningengenom att inte bevilja församlingen de individuella ekonomiska bidrag som utgår via det inomkyrkligautjämningssystemet. Stiftsstyrelsen kan också lägga samman församlingen med en grannförsamling.Domkapitlet kan ta ifrån en präst eller diakon som medvetet brutit mot kyrkoordningenrätten att utöva vigningstjänsten. Ingen av de här åtgärderna är särskilt bra. Man får helt enkelt utgå

Sida | 68från att det finns en respekt – ett kyrkligt rättsmedvetande – som gör att man tillämpar kyrkoordningenpå bästa sätt.Exakt samma problem finns beträffande kommunerna och kommunallagstiftningen. Länge harman diskuterat hur man gör med det som där kallas ”kommunalt lagtrots”. Problemet fanns dessutomi Svenska kyrkan redan för millennieskiftet, alltså på kyrkolagens tid. Det fanns inte någon störregaranti då än nu för att lojaliteten skulle vara hundraprocentig.

Sida | 69Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 4Kyrkor, prästgårdaroch kyrkogårdarKyrkornaTiden fram till reformationenKyrkobyggandet i Sverige började sannolikt sent på 900-talet med enkla träkyrkor, förmodligenav den typ vi kan se i stavkyrkorna. Det kan dock ha funnits någon kyrka dessförinnan.Bertil Nilsson noterar i Sveriges kyrkohistoria att Hergeir, kungens hövitsman,var en av de första som döptes av Ansgar i Birka och att han sägs ha byggt en kyrka påsin egendom. Den kyrkan kan i så fall ha varit Ansgars utgångspunkt under missionsarbetet.I Lund vet man av utgrävningar att det byggdes ett tiotal stavkyrkor under 1000-talet.När Adam av Bremen på 1070-talet var i Sverige rapporterade han att det i det då danskaSkåne fanns många kyrkor, kanske 300.I Sverige finns bara en enda stavkyrka bevarad på sin ursprungliga plats. Det är denlilla Hedareds kyrka nära Borås, men den är byggd kring 1500, sannolikt på platsen förtidigare stavkyrkor. I kyrkans takstol finns en tidigare använd timmerstock som dateratstill 1100-talet. Rester från en stavkyrka i Hemse på Gotland har återfunnits och finns påHistoriska museet.I större omfattning började man bygga stenkyrkor på 1100-talet. Under de första seklenvar den romanska stilen och gotiken de förhärskande stilarna. Sveriges äldsta bevaradestenkyrka är Dalby kyrka utanför Lund, grundlagd 1060 och planerad för att ingå ien biskopsstad som aldrig blev av. I det dåtida Sverige är Herrestads kyrka i Vadstena ivart fall en av de allra äldsta. Den är daterad till cirka 1110.Den äldsta bevarade tegelkyrkan är Gumlösa kyrka, nära Vinslöv och invigd på 1190-talet. Både Lund och Vinslöv låg fram till 1600-talet i Danmark. Den äldsta helt bevaradeträkyrkan i timmer, och alltså inte en stavkyrka, är småländska Granhults kyrka, byggdkring 1220 och en av ett tiotal bevarade träkyrkor i Sverige från denna tid.

Sida | 70I de medeltida kyrkorna fanns kor och långhus, skilda åt av ett korskrank bakom vilketdet altare från vilket mässan firades fanns. Dit hade enbart prästen tillträde. Bänkarfanns oftast bara för dem som hade svårt att stå under hela gudstjänsten. Kvinnornastod på den norra sidan och männenpå södra. Större altare kunde finnasMedeltidenskyrkobyggandeDe kyrkor som byggdes under medeltidenvar oftast byggda av enenskild person. Det handlar då förståsom rik storman. Andra kyrkorbyggdes ofta gemensamt av invånarnai en bygd eller i en stad. Undermedeltiden byggdes enligt Historiskamuseet sammanlagt cirka2 350 kyrkor. I dag finns ungefär1 380 av dessa medeltida kyrkorkvar i Sverige, somliga i sin ursprungligaform, somliga ombyggda,andra som ruiner.Kyrktätast var Västergötland, ettav 1100- och 1200-talets viktigastemaktcentra och med landets äldstastift, med uppemot 500 kyrkor. Vidden tiden var också antalet kyrkor iSkåne, Halland och Blekinge kring500.också i långhuset, på kvinnosidan förJungfru Maria och på manssidan förkyrkans skyddshelgon. Dopfuntenstod vid dörren eftersom det odöptabarnet inte skulle föras alltför långtin i kyrkan.I Uppland, det svenska ärkestiftetskärnområde, fanns det länge barastenkyrkor upp till Uppsalatrakten.Inte en enda stenkyrka äldre än frånmitten av 1200-talet kan påvisasnorr om Gamla Uppsala, skriverLena Liepe i Konst och visuell kultur iSverige. I hela det nuvarande Norrlandfanns bara ett 30-tal socknar(varav två i norra Norrland), i samtligafall med träkyrkor. Därefter blevkyrkobyggandet desto mer intensivten god bit in på 1300-talet. Vidsamma tid byggdes också ett stortantal kyrkor på Gotland. Visby komför en tid att vara en av de kyrktätastestäderna i Norden med ett 15-talkyrkor.Flera av klosterkyrkorna kom ocksåtill vid denna tid. Kvar finns bara ett fåtal som den ursprungligen dominikanska Mariakyrkani Sigtuna (byggd 1247-50) och de av franciskanerna byggda klosterkyrkorna iYstad (byggd under senare delen av 1200-talet) och på Riddarholmen (nuvarande Riddarholmskyrkan,klar kring 1300).Från 1200-talet till 1435 pågick bygget av den största av Sveriges kyrkor, alltså Uppsaladomkyrka, en katedral byggd av tegel i en utpräglad gotisk stil.Senare delen av medeltiden präglades också av att allt fler om- och tillbyggnader gjorde,inte minst i form av de många valv i olika former som slogs i kyrkorna.1500- och 1600-talenEfter reformationen minskade kyrkobyggandet, kanske på grund av de ekonomiska förhållandenamed kostnadskrävande krig och stormaktsambitioner, kanske också pågrund av att medeltidens omfattande kyrkobyggnation försett landet med tillräckligtmånga kyrkor för ett tag. Dessutom lät ju riksdagen på Gustav Vasas förslag riva flerakyrkor och att konfiskera deras och klostrens ”överflödiga” egendom. Det drabbade hårtalla stift, inte minst Uppsala som vid medeltidens slut var den största markägaren i regionen.Mot den här bakgrunden är det kanske något av en ödets ironi att ett av landetsmest kända gravmonument, nämligen det över Gustav Vasa och hans två första drottningar,gjordes till Uppsala domkyrka 1570-72 av Willem Boy (1520-talet-1592).

Sida | 71Mer positiv blev utvecklingen under Johan III som beslutade att bygga upp en del avdet fadern rivit. I Stockholm byggdes Klara kyrka, invigd 1590, Jakobs kyrka, invigd1643, och Maria Magdalena kyrka, invigd 1625, upp igen. Den kanske mest praktfulla avde svenska kyrkor som byggdes snart efter att reformationen slutförts fanns emellertid iDanmark, nämligen Trefaldighetskyrkan i Kristianstad (byggd 1618-48).Flera kyrkobyggen från 1600-talet uttrycker de ambitioner som den framväxandestormakten Sverige hade. 1600-talets stadskyrkor hade ofta praktfulla predikstolar sommarkerade vikten av predikans – och kanske också stormaktens politiska – budskap.Gravvalven, gravkoren och epitafierna 22 blev också allt fler och större. Den kungligamakten märktes också mer. En påtaglig symbol är de båda kungsstolarna i Storkyrkan iStockholm, ritade av Nicodemus Tessin den yngre (1654-1728) och skulpterade av BurchardtPrecht (1651-1738).Mårten Snickare ger i Konst och visuell kultur i Sverige en målande bild av kyrkobyggnadernaunder den stormaktstid som också var enhetskyrkans tid i Sverige:Kyrkan under stormaktstiden var … inte endast en plats där man tillbad sin Gud utan också enplats där människor från alla sociala nivåer samlades, där samhällelig gemenskap och enhetmanifesterades och där statsmaktens påbud mötte undersåtarnas värderingar och attityder.Dessa religiösa och sociala aktiviteter ställde särskilda krav på kyrkorummet.Bland annat genom några kyrkor i Stockholm blev Jean de la Vallé (1624-96) en av introduktörernaav centralkyrkor med ett centralt kupolförsett rum omgivet av ofta fyraskepp i olika riktningar.Också i mindre städer byggdes stormaktskyrkor. Ett exempel är Askersunds landskyrka,ritad av de la Vallée. I Karlskrona byggdes Amiralitetskyrkan Ulrica Pia (invigd1685), barockens stora träkyrka och fortfarande den största träkyrkan i Sverige, möjligenritad av Erik Dahlberg (1625-1703). En typisk stormaktskyrka är också den av NicodemusTessin den äldre (1615-81) ritade Kalmar domkyrka som grundlades 1660men klar först 1703. Den begynnande storskaliga gruvnäringen och tillkomsten avbruksorter ledde också till kyrkbyggen.Man får dock inte förledas att tro att den här tidens kyrkor alla var stora och byggda isten. Utanför städerna, inte minst i skogsbygderna, byggde man fortfarande träkyrkor.1700- och 1800-talenKyrkobyggena minskade i början av 1700-talet. Landet drabbades av både det storanordiska kriget 1700-21 och pesten kring 1710. Så mycket märkligare är då Habo kyrka,”Träkatedralen vid Vättern” (färdig på 1720-talet), med ett imponerande yttre, storaläktare inne i kyrkan och färgrika, dramatiskt målade berättelser som illustrerar katekesen.För landsbygden kunde det annars byggas enklare. Den norm som kungen, Gustav III(1746-17, regent 1771-92), angav var, som Merit Laine beskriver den i Konst och visuellkultur i Sverige, ”en långhuskyrka med stora, höga fönster, uppförd av sten, in- och utvändigtvitkalkad, med ett stadigt klocktorn krönt av en låg huv eller lanternin”. 23 Såblev det också under 1700-talets slut och 1800-talet.Till anhängarna av de nya kyrkorna hörde skalden, professorn och Växjöbiskopen EsaiasTegnér (1782-1846). Han menade att ljuset och luften var en positiv kontrast motkyrkornas tidigare mörker. De nya kyrkorna fick namnet ”Tegnérkyrkor”. Med tiden fick22 Av epita´fium (grekiska), över grav. Epitafierna sattes upp i kyrkorna som minnesmärken.23 Med lanternin avses ett mindre, fönsterförsett torn.

Sida | 72de också öknamnet ”Tegnérlador”. Deras dåliga rykte kan möjligen bero på att bygget avdem ofta åtföljdes av rivning av en medeltidskyrka, vilket inte bekymrade Tegnér särskiltmycket.Till 1800-talet hörde också Carl Georg Brunius (1792-1869) och Helgo Zettervall(1831-1907). Brunius var engagerad som arkitekt (vilket han inte var, han var professori grekiska och kyrkoherde) i mer än 20 kyrkobyggen eller restaureringar. Bland annatledde han en stor restaurering av Lunds domkyrka 1833-59. Helgo Zettervall ville medalla sina restaureringar återföra kyrkorna till den stil i vilken han menade att de en gångbyggts. Det ledde ofta till debatt, till exempel då han snart efter att företrädaren Bruniusavslutat sin restaurering av Lunds domkyrka genomförde en ny. Dômen fick genom Zettervallsina två stabila torn, ”Lunna pågar”, och Uppsala domkyrka fick, då Zettervall togsig an restaureringen där, sina höga spiror i stället för de huvar som fanns tidigare.1900-talet1900-talet präglades av befolkningstillväxten i städerna och blev ett av de stora kyrkobyggnadsseklernamed nästan 1 000 nya kyrkor.Tidigt under 1900-talet byggdes flera kyrkor som fick stor uppmärksamhet. En av demvar Kiruna kyrka, ritad av Gustaf Wickman (1858-1916) och invigd 1912. Stilmässigt ärkyrkan nationalromantisk på ett ytterst okonventionellt sätt, ”en syntes av amerikanskträarkitektur, norska stavkyrkor och timmerkåtor”, heter det i boken Att bygga ett land.Vid samma tid utformade Carl Bergsten (1879-1935) den jugendinspirerade Hjorthagskyrkani Stockholm (invigd 1909).Två monumentala storstadskyrkor som tog rejält med plats i stadsmiljön var Engelbrektskyrkani Stockholm med Lars Israel Wahlman (1870-1952) som arkitekt och Masthuggskyrkani Göteborg, ritad av Sigfrid Ericson (1879-1958). Båda kyrkorna, invigda1914, är högresta och ligger dessutom högt, Engelbrektskyrkan på ett berg i vad som dåvar Stockholms utkant och Masthuggskyrkan uppe på Masthuggsberget synlig från bådehav och stad.En helt annan slags och ganska märkvärdig, fantasieggande kyrka är Uppenbarelsekyrkani Saltsjöbaden (1910-13), ritad av Ferdinand Boberg (1860-1946) i samverkanmed Nathan Söderblom, målaren Olle Hjortzberg (1872-1959), skulptören Carl Milles(1875-1955) och professorn i konsthistoria i Stockholm Johnny Roosval (1879–1965).Längre fram, i det ”moderna” Sverige, började kyrkorummet smältas samman medpraktiska utrymmen för olika typer av kyrklig verksamhet och församlingsexpeditioner.En ny arkitektur speglade också en förändrad teologi med altaret placerat en bit ut i koret(där prästen kunde vara vänd mot församlingen) eller som centralaltare närmarerummets mitt. Också kyrkorummet i övrigt fick en friare planering och ofta en flexibelmöblering. Den utvecklingen kom dock ännu senare. Både större moderna kyrkor,stadsdelskyrkor och småkyrkorörelsens enkla och ibland mobila kyrkobyggnader byggdes.Många framstående arkitekter knöts till 1900-talets mycket omfattande kyrkobyggande.Peter Celsing (1920-74) svarade i slutet av 1950-talet de enkla och i mörkt, hårdbränttegel byggda S:t Tomas kyrka i Vällingby, Almtuna kyrka i Uppsala och Härlandakyrka i Göteborg. Rolf Bergh (1919-2005) var den ledande arkitekten inom småkyrkorörelsen,men han ritade också den originella 1950-talskyrkan S:t Botvids kyrka i Oxelösund.De fick många efterföljare. Sigurd Lewerentz (1885–1975) tillhörde stilbildarnaunder 1960-talet med Markuskyrkan i Björkhagen och S:t Petri kyrka i Klippan. LiksomCelsing använde han hårdbränt tegel som byggnadsmaterial.

Sida | 73Ove Hidemark (1931-) har valt en annan väg med viss tvekan inför nya material ochformer. Med sin restaureringskunskap har han slagit vakt om ursprungliga material ochbyggnadstekniker. Han svarade för återuppbyggnaden av Katarina kyrka i Stockholm1990–95. Under 1970- och 1980-talen ritade Carl Nyrén (1917-) flera kyrkor som söktesig bort från 1950- och 1960-talens tegelarkitektur, tydligast i Gottsunda kyrka i Uppsala,från 1980 och till stora delar byggd i trä. Jerk Alton (1937-) har som arkitekt arbetetmed ett stort antal ny- och ombyggnader, liksom återuppbyggnader. Alton har haft storbetydelse för inte minst utvecklingen av kyrkorummets utformning.Kyrkliga målningar och inventarierMedeltidenSverige har, för att vara ett land där kyrkan reformerats, en ovanligt rik skatt av medeltidaföremål. Till den kyrkliga kulturskatten hör också kyrkobyggnadernas stenhuggeriochträarbeten, liksom väggmålerier. Där finns också altaren, korskrank, träskulpturer,textilier samt guld- och silverföremål.I stora delar av Europa i övrigt har de många och långvariga krigen i tätbefolkade områdenförstört en stor del av motsvarande kulturskatt. Den svenska reformationengenomfördes, i motsats till vad som var fallet i många andra kyrkor i Europa, utan utrensningav altarskåp, altartavlor och andra konstföremål. Ofta fick också helgonbildervara kvar i kyrkorna.Men inte heller Sverige gick helt fritt från förstörelse.Vissa inventarier som var särskilt koppladetill katolicismen – exempelvis reliker 24 ochrelikskrin, relikvarier – försvann även här frånkyrkorna. Till det kommer som nämnts att GustavVasa beslagtog och lät smälta ned mångaguld- och silverföremål. Som en kontrast motdetta står att församlingsborna, som ofta var fästavid sin kyrkas föremål, ibland skyddade detraditionella inventarierna och gömde dem.Under senmedeltiden blev altarprydnadernaallt mer påkostade altarskåp. Valvslagningarna imånga kyrkor ledde till att valvmålningarna hadeen blomstringstid.Av medeltida textilier är inte mycket bevarat,men i Strängnäs domkyrka finns fortfarande deni Stockholm på 1430-talet tillverkade korkåpasom bars av biskop Tomas (författaren till denfrihetsvisa som inleds med Frihet är det bästating som sökas kan allvärlden kring, cirka 1380-1443). Under senmedeltiden verkade här bildhuggarenAdam van Düren (födelse- och dödsårär inte kända, men han verkade i Norden 1487-1532). Hans största uppdrag var i Danmark,bland annat i Köpenhamn och i Lunds domkyrka,Vår mest kändekyrkomålareDen mest kände av alla konstnärersom var verksamma iSverige under medeltiden ärAlbertus Pictor (cirka 1445-cirka 1507).Hans verk finns i cirka 35kyrkor, bland annat Härnevi,Härkeberga och Täby kyrkor iUppland, där målningarnaaldrig varit överkalkade, liksomi Södermanland (blandannat Lida och Floda kyrkor)och Västmanland (bland annatDingtuna och Kumla kyrkor).Albertus Pictor var ocksåpärlstickare. Tillverkningen avtextilier i Stockholm förladestill den mörka delen av året.24 Av reli´quiae (latin), kvarlevor.

Sida | 74men han har också utfört verk i Linköpings domkyrka och Storkyrkan i Stockholm.Ett annat stort namn, även i ett europeiskt perspektiv, var skulptören Bernt Notke(1440-1509), som är den under senare år ifrågasatte mästaren bakom S:t Göran ochdraken i Storkyrkan i Stockholm. Han verkade i Sverige 1484-96 och hans mest kändaverk är givetvis S:t Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm.När Gustav II Adolf talade om vilka tre konstverk i landet som han uppskattade mestnämnde han S:t Göran och draken. Kungen nämnde ytterligare ett 1400-talsverk, nämligendet stora krucifixet 25 i Vadstena klosterkyrka. Det tredje var det magnifika altarskåpetpå högaltaret i Linköpings domkyrka, tillverkat i Nederländerna 1538-54 av Maartenvan Heemskerck (1498-1574) och inköpt av Johan III 1581. van Heemskerck var ett välkäntnamn på kontinenten. ”Ett av våra viktigaste bildarv från Vasatiden, ett dokumentöver fromhetsliv och estetik”, skriver Hedvig Brander Jonsson i Konst och visuell kultur iSverige.Reformationen och 1600-taletReformationen förändrade inte kyrkorummen på det sätt man möjligen skulle kunna tro.I den meningen var den svenska reformationen konservativ i jämförelse med den lutherskareformationen i andra länder.Martin Luthers syn sammanfattas i Sveriges kyrkohistoria, del 3 av Mereth Lindgren.Bilden kunde ha pedagogisk betydelse, men han ville stävja ”dels överflödet, där mångfaldenav ceremonier och bilder hotat att skymma evangeliet, dels det vidskepliga missbruketav vissa bilder, främst träskulpturer”. Laurentius Petri tycks ha varit ännu litetförsiktigare och främst inriktad på att förklara innebörden i bilder och skulpturer förmenigheten. I hög grad kom de senmedeltida kyrkorummen att bestå oförändrade.Däremot innebar några decenniers återhållsamhet med kyrkobyggande, minskningenav antalet altare och medeltidens ivriga arbete med väggmålningar, altarprydnader ochandra konstföremål att det på många håll knappast fanns något behov av nya utsmyckningar.Dessutom lade ju kungen beslag på stora delar av kyrkornas guld och silver somgick till smältning för att betala av på kungens skulder och för att bekosta kronans verksamhet.Kyrkornas målningar fick däremot ofta vara kvar. Dels kunde de ju inte smältasned, dels kunde de användas i den religiösa pedagogiken. Senare under 1500-talet, särskiltefter Johan III:s trontillträde, återupptogs utsmyckningen av kyrkorna. En mycketproduktiv regional målare, sannolikt också skulptör, redan under tidigt 1500-tal varHaaken Gulleson (levnadsdata okända) som själv eller genom den verkstad där han arbetadeunder 1500-talets första hälft svarade för ett 50-tal verk i södra och mellerstaNorrland.Det som syntes mest var att de fasta och påkostade predikstolarna började sprida sigsom en utveckling av den ambo 26 prästen hade framför sig och att kyrkbänkar börjadeanvändas. Bakom båda sakerna ligger samma orsak, nämligen den ökade tonvikten vidOrdet, predikan. Predikstolen gav predikan en större myndighet och kyrkbänkarna varett svar på att predikningarna blev timslånga. Både altarskåpen och predikstolarna fortsatteatt utvecklas till praktfulla pjäser i än högre grad under 1600-talet.Kyrkliga skrudar behölls i Sverige även efter reformationen, men också antependier 27 ,altartäcken, bårtäcken och andra textilier användes. Skrudarna, även biskoparnas, an-25 Av crucifi´xus (latin), korsfäst.26 Av a´mbo (latin) eller ambo´n (grekiska), upphöjt.27 Antepe´ndium (latin) av a´nte, före, och pe´ndere, hänga, ”hänga framför”. Antependiet är den textil omhänger på framsidan av altaret.

Sida | 75vändes dock i mindre grad än före reformationen. De skrudar som tillverkades gjordesav i Sverige tillverkade tyger eller importerade prakttyger, ibland också importeradefärdiga skrudar. De tyger som användes hade i många fall använts i slottens praktfullatextilier. 1600-talstextilier finns bevarade både i kyrkor och på museer.Stormaktstiden tillförde också svenska kyrkor värdefulla guld- och silverföremål genomatt ledande personer skänkte i många fall föremål. Ett exempel är det kyrksilversom Magnus Gabriel de la Gardie (1622-1686) skänkte till S:t Jacobs kyrka i Stockholmoch som finns utställt där.1700- och 1800-talenUtvecklingen från 1600-talet fortsatte en bit in på 1700-talet. Fortfarande förekomstora målningar som berättade om Kristi liv. Vid mitten av 1700-talet tog emellertid nyklassicismenvid. Med den kom det enkla, ljusa och klassiska. Många äldre väggmålningarmålades över och en del inventarier ställdes undan. Kvar blev altarprydnad, predikstoloch orgelfasader om sådana fanns. Altarprydnaderna förändrades emellertid ochgavs ofta en annan utformning .Pehr Hörberg (1746-1816) betraktas som den mest namnkunnige kyrkomålaren underden gustavianska tiden. Sin första egna altartavla gjorde han 1786, den åttiosjundeoch sista 1815, året innan han dog.Nyklassicismens frammarsch i kyrkorna väckte emellertid kritik. Många såg med längtanpå de äldre kyrkor som behållit sina väggmålningar och inventarier. Ganska få kyrkorhar fått behålla sin nyklassicistiska stil någorlunda orörd. En är Göteborgs domkyrka,som visserligen byggdes 1633, efter stadsbranden1721 återuppförd och sedan ödelagd istadsbranden 1802 och uppbyggd i större format1804-25. I domkyrkan kan man också seden nydanande altaruppsats, ritad 1750 av CarlHårleman (1700-53). Den räddades undan denandra branden.Två av 1700-talets mest uppmärksammadekyrkliga konstverk finns i Adolf Fredriks kyrka iStockholm och är utformade av Johan TobiasSergel (1740-1814). Det ena är den relief, Uppståndelsen,som finns över altaret, det andra ärminnesmärket över den franske filosofen RenéDescartes (Cartesius, 1596-1650) i Stockholm.Sergel, den gustavianska tidens främste skulptör,var klar med relieferna 1770 respektive 1785.Hörbergs87 altartavlorPehr Hörberg (1746-1816)betraktas som den mestnamnkunnige kyrkomålarenunder den gustavianska tiden– och som den flitigaste. Sinförsta egna altartavla gjordehan 1786, den åttiosjunde ochsista 1815, året innan han dog.Det i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet nyvaknade liturgiska intresset,som skulle fortsätta att utvecklas hela seklet, till ledde till behov av en utvecklad kyrkligtextilkonst. Paramentateljén på Ersta startade 1879 och Paramentikens vänner i Göteborg1883. En beställning till Handarbetets vänner i Stockholm 1882 ledde indirekt tillbildandet av företaget Licium. 281900-taletI många av det tidiga 1900-talets mest uppmärksammade kyrkobyggen deltog konstnärernaFilip Månsson (1864-1933) och Olle Hjortzberg (1872-1959), inte sällan gemen-28 Parament av parame´ntum (latin), prydande, begrepp för liturgiska textilier.

Sida | 76samt som i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, Engelbrektskyrkan i Stockholm ochSundbybergs kyrka (1909-11). Månsson svarade för målningarna i Hjorthagens kyrka.Några nedslag, som liksom det som skrivits i övrigt i detta kapitel bara utgör viktigaexempel, kan också göras i den mångfald av konstnärer som deltagit i 1900-talets kyrkbyggen:Skulptören John Lundqvist (1882–1972) utformade 1936 altaruppsatsen i S:t Jacobskyrka och 1941 det mäktiga Uppståndelsemonumentet utanför Heliga Korsets kapell påSkogskyrkogården, båda i Stockholm.Flera mycket välkända konstnärer gjorde också insatser vid prydandet av kyrkorna.Bror Hjorth (1894-1968) gjorde flera uppmärksammade och ofta också omdebatteradekyrkliga verk med bibliska motiv. Triptyken vid altaret i Jukkasjärvi kyrka i Norrbotten(1947-48), med motiv ur den læstadianska väckelsen, är magnifik. Han har också gjortbronsreliefer till en av portalerna på Skogskyrkogården (1939), liksom Kristusfiguren iUppståndelsens kapell i Borås krematorium (1943-44). Sven Erixson (1899-1970), densäregne X:et, har bland annat gjort freskerna Liv-död-liv och Årstiderna i Heliga Korsetskapell på Skogskyrkogården i Stockholm (1938-40) och gobelängen Uppståndelsen ochKristi pinas historia i Klippans kyrka (1965).En mycket personlig stil präglar också Sven Ljungbergs (1913-2010) målningar ochmosaiker i Gottsunda kyrka i Uppsala 1978-80, guldmosaiken Via Dolorosa i Ljungbykyrka 1965 och de stora (och förbisedda) målningarna av Paradiset och Golgatavandringeni Annelundskyrkan från 2002, också den i Ljungbergs hemort Ljungby. Pär Anderssons(1926-) målningar och glasfönster skiftar mellan lugn och uppseendeväckandedramatik. Hans arbeten finns i ett 30-tal kyrkor, bland annat Kumla kyrka i Närke (1971-72) samt Örnäsets kyrka (1963) och Mjölkuddens kyrka i Luleå (1969).I fråga om kyrkliga inventarier i övrigt har en rad ledande konsthantverkare utformatsakrala verk. Man kan nämna Anna-Lisa Odelqvist-Kruse (1925-2000), först knuten tillLicium och därefter konstnärlig ledare vid det av Svenska kyrkans diakonistyrelse 1910bildade företaget Libraria (numera nedlagt) och den av Märta Afzelius (1887-1961) utformadevävda bilden av Skapelsen i Linköpings domkyrka (1937) – ”ett av periodensmest monumentala sakrala konstverk”, skriver Bengt Lärkner i Konst och visuell kultur iSverige. Där finns också flera betydande silversmeder, exempelvis Wiwen Nilsson(1897-1974) och Sigurd Persson (1914-2003), som genom ett stort antal silverföremåltill kyrkor i Sverige varit banbrytande.PrästgårdarTill de kyrkliga markegendomarna och deras bakgrund återkommer jag i det kapitel sombehandlar Svenska kyrkans egendom. Här finns det anledning att peka på prästgårdarnasom har haft en stor betydelse kyrkligt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Prästgårdarhar funnits nästan sedan den kristna kyrkans begynnelse. Mycket tidigt anskaffadesmark och byggdes i anslutning till kyrkan hus som skulle vara prästens bostad.Att prästen alltid skulle bo i den särskilda prästgården blev en självklarhet. I prästgårdensökte man upp prästen för samtal, men där fanns också länge, inte minst på landet,pastorsexpeditionen. Otaliga ärenden – kyrkliga och andra – har genom tiderna avhandlatsi prästgården. Prästgården var den självskrivna medelpunkten för socknens liv.Normalt har prästgårdarna legat intill kyrkan och kring kyrka och prästgård har det vuxitupp en unik miljö. Många av dessa miljöer är skyddade. De äldsta bevarade prästgårdarnaär från 1600-talet. Länge kunde prästgården se ut som en vanlig bondgård. 1734

Sida | 77kom emellertid en kunglig förordning om hur prästgårdarna skulle se ut. Den kom attstyra utvecklingen. Prästgårdarna blev i många fall ett mellanting mellan en bondgårdoch en mindre herrgård. På Kulturen i Lund kan man se en prästgård som byggts enligt1734 års regler, nämligen Västra Vrams prästgård i Gärds härad, byggd 1757.Bland de kända prästgårdsmiljöer som är i relativt orört skick och som bevarats påplats finns Skuttunge prästgård från 1700-talet och den enkla Härkeberga kaplansgårdfrån 1840-talet. Båda ligger i Uppland. I S:t Anna skärgård i Östergötland ligger Korsnäsprästgård från 1700-talet. Ekebyborna prästgård, också i Östergötland, skulle ha flyttatstill Skansen för att placeras vid Seglora kyrka, men så skedde aldrig. Ett annat exempelär Väse prästgård i Värmland (tidigt 1800-tal).Redan 1910 års beslut om prästernas löner påverkade prästgårdskulturen. På mångahåll då prästernas storhushåll som inkluderade också alla de pigor och drängar som deltogi jordbruket. Direkt avgörande för prästgårdarnas öde blev konfrontationen med ettmodernt samhälle. 1987 upphörde lagtvånget att bo i prästgården. Pastoraten fick avgöraom man skulle anvisa en tjänstebostad eller inte. Syftet med förändringen var att underlättarekryteringen av präster genom en avveckling av tjänstebostadssystemet. Prästernavar inte beredda att flytta sig själva ochfamiljen, kanske med barn i skolåldern, när debytte arbete. Och var skulle man bo när bådeman och hustru var kyrkoherdar eller komministrar?KyrkogårdarBegravningsplatser har funnits så länge detfunnits befolkning inom det geografiska områdesom i dag utgör Sverige. Gravstenar ochgravmonument av skiftande slag har också funnitsunder lång tid, till att börja med anonyma,sedan med initialer och namn. I takt med kristnandetbyggdes kyrkor. Begravningsplatsernaplacerades i anknytning till dessa efter att dessförinnanoftast ha legat nära boplatserna.Själva kyrkobyggnaden kom under medeltidenatt bli begravningsplats, dels för präster,dels för kungligheter, högadel och andra somhade en sådan makt att de kunnat gynna kyrkanmed donationer. Först begravdes man underkyrkogolvet, men med tiden byggdes särskildagravkor. Klasskillnaderna under 1600-och 1700-talen med vanligt folk på kyrkogårdenoch finare folk begravda i kyrkan verkadeinte till kyrkogårdarnas fördel.Först under det tidiga 1800-talet kundeman se antydningar till en modern kyrkogårdsskötsel.Främst i städerna fick då också de hygieniskahänsynstagandena en ökad uppmärksamhet.Denna utveckling var också en följd avKremationensom gravskickUnder 1900-talet har kremationenvuxit till att bli ett alltvanligare gravskick, tidigast isödra Sverige och i de störrestäderna. Det finns ett 70-talkrematorier, mycket ojämntfördelade över landet.Kremationen passerade 197950 procent av det sammanlagdaantalet begravningar i landet.2010 kremerades 77 procentav alla avlidna. På ortermed eget krematorium liggersiffran över 80 procent, på ett15-tal orter över 90 procent.Den kraftigt ökade andelenkremationer har också inneburitatt kyrkogårdarna förändrats.Urnlundar, minneslundar,askgravlundar och kolumbarierhar fått en större omfattning.Av dem som kremeras gravsättsungefär en tredjedel i minneslund.På två tredjedelar av kyrkogårdarnai Sverige finns detminneslundar.

Sida | 78befolkningstillväxten i städerna. Nya begravningsplatser utanför stadens centrum ochinte heller i anslutning till någon kyrka kom till. Från Europa kom tankar på mer parkliknandekyrkogårdar. De nya tankarna utvecklades för svensk del i beslut 1805 och1815. Begravning under kyrkogolven förbjöds. Nya begravningsplatser som inte längrelåg i stadens centrum och inte heller i anslutning till någon kyrka kom för Sveriges deltill i början av 1800-talet med början ibland annat Uppsala, Växjö, Lund, Borås, Helsingborgoch Västerås.I Stockholm innebar tillkomsten av Norra begravningsplatsen 1827 en radikal förändring.Successivt upphörde begravningarna på innerstadens kyrkogårdar, även om ännu idag en och annan urnnedsättning sker där även i dag.En 1900-talsföreteelse är skogskyrkogården. Den första anlades i Karlskoga 1908. Ettstort antal skogskyrkogårdar följde under de decennier som följde. En annan och äldretyp av skogskyrkogårdar finns också, nämligen de samiska kyrkogårdarna. De anladesofta i björkskogsterräng.På många håll har under 1900-talet parkkaraktären ytterligare förstärkts i sambandmed utbyggnader och nybyggnader. I den mån helt nya begravningsplatser har anlagtsså har de oftast varit friliggande och inte placerats i anslutning till någon kyrkobyggnad.Skogskyrkogården i Stockholm, utformad av Gunnar Asplund (1885–1940) och SigurdLewerentz finns sedan 1994 på Unescos lista över unika världsarv. Kyrkogården byggdesunder åren 1917-40. Det unika med den är de stora vyerna och samspelet mellanarkitektur, konst och naturens former. Skogskyrkogården omfattar mer än 100 hektar.Där finns 100 000 gravplatser och många av dem har använts flera gånger. Skogskyrkogårdenär Sveriges till ytan näst största begravningsplats (störst är Kvibergs kyrkogård iGöteborg, men den har betydligt färre gravar). Varje år hålls på Skogskyrkogården 2000 begravningsceremonier.Kolumbarier, ett valv där man i nischer förvarar urnor, är för Sveriges del en 1900-talsföreteelse. Kolumbariet under Gustav Vasa kyrka i Stockholm är störst i Norden ochdet första som byggdes i Sverige (1924).Det finns också ett antal enskilda gravplatser. Några kända sådana är den nuvarandekungafamiljens på 1920-talet anlagda gravplats vid Brunnsviken i Hagaparken och familjenWallenbergs gravplats vid Malmvik på Lovön. Andra begravningsplatser kan haen särskild anknytning till en verksamhet, som garnisonskyrkogårdar (och Galärvarvskyrkogårdenpå Djurgården i Stockholm), sjukhuskyrkogårdar och kolerakyrkogårdar.

Sida | 79Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 5Gudstjänsteroch övrigt församlingslivEn historisk bakgrundFrån den romerska mässan till Svenska mässanSvenska kyrkans nuvarande gudstjänst har rötter som går tillbaka till den första kristnatiden. Urkyrkans gudstjänst utvecklades med den judiska gudstjänsten och den av Jesusinstiftade nattvarden som sina grundelement. Den medeltida romerska mässan anses havarit klar under 600-talet och spred sig mot norr. I flera delar av Europa var den dockinte fullt accepterad förrän i början av 1000-talet. Det var den romerska mässan somdärefter nådde det land som nu heter Sverige.Efter en relativt försiktig hållning med utgivning av Nya testamentet på tyska 1522och anvisningar för en evangeliskt reviderad latinsk mässa 1523 och utgivning alltifrån1524 av psalmer på tyska utgav Martin Luther 1526 sin Deutsche Messe (Tysk mässa):inte bara predikan utan hela mässans språk och musik omformade med hänsyn till tyskkulturmiljö, en mässtyp som fick spridning också utanför Tyskland. Mässan började firaspå tyska, predikan gavs en central plats i gudstjänsten och församlingssången blev ettviktigt pedagogiskt verktyg. Användningen av folkspråket blev en grundläggande del avreformationen.Sådana tyska mässor blev kända också i Sverige. 1531, året då Laurentius Petri vigdestill ärkebiskop, utgav brodern Olaus två skrifter om mässan, den ena med motiveringarför folkspråkig mässa, den andra tillämpningen: Den svenska mässan som hon nu hålles iStockholm. Om detta skriver Carl Henrik Martling i Liturgik – en introduktion att OlausPetri mot den romerska mässoffersläran, ställde ”sin tolkning av mässan som en förkunnelseav evangeliet om Kristi gärning och som en åminnelse av och en gemenskap medden i sakramentet närvarande Frälsaren”. I två upplagor några år senare hade den avskaladeformen fyllts ut mer och efter tio år utkom utan författarnamn Swenska Messan,

Sida | 80nu som kyrkans officiella mässordning att firas på svenska men efter behov även medinslag på latin.Vasabrödernas liturgiska striderUnder Erik XIV:s och Johan III:s tid utspelades flera liturgiska strider. Erik var i sin synpå nattvarden påverkad av de anhängare till Jean Calvin (1509-64) och Filip Melanchton(Luthers medreformator som i en del frågor stod nära Calvin) som han tillåtit att de vistadesi Stockholm. De argumenterade bland annat mot uppfattningen att bröd och vinförvandlades till Kristi kropp och blod, mot elevationen 29 av bröd och vin, förekomstenav flera altare i en kyrka, förekomsten av andra skulpturer än krucifixen och användningenav mässkläder. I den akuta vinbrist som rådde i krigstider menade de, som enföljd av sin nattvardssyn, att man mycket väl kunde använda vatten i stället för vin inattvarden.Laurentius Petri förhöll sig lojal gentemot de tidigare reformationsbesluten. Det fannsuddar riktade mot såväl kalvinisternas uppfattning som den katolska hållningen. I denkonkreta frågan om vatten kunde användas i nattvarden sade riksdagens präster nej.Johan gjorde det som inte brodern gjort, nämligen godkände den kyrkoordning somutarbetats av Laurentius Petri, om än med en del ändringar, alla med en dragning motdet katolska mässfirandet. De handlade bland annat om helgdagar, liturgisk klädsel, rättenatt ha flera altare och elevationen. Det kunde Laurentius Petri och övriga biskoparacceptera.Kungens ambitioner gick emellertid längre. Hans blick var fäst på Rom och han ville,som framgått av det inledande historiska kapitlet, gå längre i det liturgiska närmandettill katolska kyrkan. I detta misslyckades han emellertid, som nämnts där, trots en vissprästerlig acceptans. Inte heller Karl IX, som ville ha en utveckling i reformert riktning,lyckades i sina avsikter.Först efter Gustav II Adolf trontillträde kunde en ny kyrkohandbok ges ut 1614, numed ordningen för både mässan och kyrkliga handlingar. En lätt reviderad upplaga medanpassning efter kyrkolagen 1686 stadfästes 1693.Från dödläge till förnyelseKraven på nya gudstjänstformer tilltog från kyrkans sida. Förslag arbetades fram i slutetav 1700-talet. Då gick emellertid de liturgiska strävandena i riktning mot en av pietismenoch upplysningen önskad förenkling, något som vare sig Gustav III eller Gustav IVAdolf kunde tänka sig. I detta dödläge blev gamla inslag kvar i gudstjänsten.En ny handbok kom inte förrän 1811. Här fanns nu med mycket som funnits i praxismen inte i kyrkohandboken, till exempel ordning för nattvardsberedelsen ‒ skriftermålet‒ och konfirmation liksom för biskopliga handlingar. Den blev dock omstridd redanfrån början för sitt teologiskt urvattnade eller missvisande språk och avskalade former.Med åren stegrades kritiken, inte minst i väckelsekretsar. Efter revisionsarbeten undernästan två decennier kunde det första kyrkomötet 1868 anta omarbetade partier tillflera delar av en restaurerad kyrkohandbok men anförde att tiden ännu inte var mogenför ytterligare steg. De kom snart nog och direkta förnyelsesträvanden kom i stället tilluttryck i 1894 års kyrkohandbok. Den hade utarbetats med ett stort inflytande för biskopeni Strängnäs Uddo Lechard Ullman (1837-1930).29 Av eleva´tio (latin), lyfta upp. Syftar i liturgin på elevationen, det ögonblick då prästen höjer kalken införförsamlingen.

Sida | 81Med det missnöje som fanns i kyrkan gentemot 1811 års handbok fanns en grogrundför en rikare liturgi, teologiskt inspirerad av den lundensiska högkyrkligheten. 1894 årskyrkohandbok kom att bli startpunkten för det liturgiska intresse och den medvetenhetsom växte under hela 1900-talet och kom till uttryck också i 1942 års kyrkohandbok.Tidigare inslag i gudstjänsten, till exempel elevationen, återkom allt oftare. Om det förslagsom ledde fram till 1942 års kyrkohandbok skriver Carl Henrik Martling i Liturgik –en introduktion att det ”tio år tidigare med stor sannolikhet omedelbart skulle ha förkastats”.Med 1986 års kyrkohandbok, den åttonde sedan reformationen, förstärktes förnyelsesträvanden,bland annat genom att Svenska kyrkan fått närmare kontakter med liturgiarbetei andra kyrkor och internationellt ekumeniskt arbete. Nu är kyrkohandboken återunder revision inom Svenska kyrkan. De första dokumenten i den revisionen har publicerats,nämligen Teologiska grundprinciper och Grundordning för mässan (båda 2009).BibelöversättningarnaDen första svenska bibelöversättningen inleddes med Nya testamentet 1526 och fullföljdesmed helbibeln 1541, ofta kallad Gustav Vasas bibel. Den fick en översyn under GustavII Adolfs tid. En ny revision, med namn efter Karl XII (1682-1718, regent 1697-1718), kom ut 1703 efter påtryckningar frånkungen och efter att flera riksdagar utan resultatdiskuterat det förslag som lagts fram 1693 av enav tidens stora kyrkliga giganter, den blivandeärkebiskopen Eric Benzelius den äldre (1632-1709).Gustav III beslutade 1773 att tillsätta enkommission för översättning av Bibeln. Det arbetettog sin tid. 1917 blev den nya bibelöversättningenklar.Den nu använda Bibeln, utgiven 2000 och2001, innehåller utöver Gamla och Nya testamentetockså Gamla testamentets apokryfiska skrifter.De senare har varit omtvistade men funnitsmed i alla svenska bibelöversättningar utom1917 års. 2001 års utgåva innehåller förutombibeltexten både noter och parallellhänvisningari motsats till den första utgåvan. Att de saknades iutgåvan 2000 hängde samman med tidsbrist iöversättningsarbetet förenad med en stark önskanfrån många trossamfund att få ta Bibeln i dess nya översättning i bruk vid millennieskiftet.Något beslut har inte fattats om att 1917 års översättning inte gäller.PsalmbokenElakt sagt om144 års arbete…Gustav III beslutade 1773 atttillsätta en kommission föröversättning av Bibeln. Detarbetet tog sin tid. 1917 blevden nya bibelöversättningenklar. Det elakaste som sagtsom någon översättning var nogdet som sades då den ladesfram, nämligen att förslagetefter 144 års arbete var förhastatoch redan efter en dag förlegat.Psalm och sång har haft stor betydelse för den folkliga uppfattningen om kyrka och tro.Psalmboken har under långa perioder varit en verklig folkbok som läro- och andaktsbok.Den användes i husandakt, vid helgsmål, vid sjuk- och dödsbäddar och som gåva. Ocksåde som inte kunde läsa kunde många psalmer.De första sånghäftena kom på 1530-talet. 1536 kom den av Olaus Petri sammanställdaSwenske songer och wijsor.

Sida | 82Beteckningen psalmbok användes först sedan Svenska mässan 1541 blivit kyrkans officiella.Med den titeln kom upplaga efter upplaga med allt fler sånger. Den första utgåvanpå kunglig befallning kom 1695. 1697 utgavs för första gången också utgavs en bokmed psalmernas melodier och anvisningar för ackompanjemanget. Huvuddelen av förarbetetför textutgåvan hade utförts av biskopen i Skara Jesper Svedberg, själv flitigöversättare, och bland bidragsgivarna hade den blivande ärkebiskopen Haqvin Spegelen särställning både kvantitativt och kvalitativt. Andra medarbetare var universitetsrektorni Uppsala Jacob Arrhenius (1642-1725), superintendenten i Visby Israel Kolmodin(1643-1709) samt poeten och sångaren Lasse Lucidor Johansson (1638-74). En av dem,Israel Kolmodin, har skrivit den i dag kanske mest kända psalmen, nämligen Den blomstertidnu kommer.1819 kom den ”wallinska” psalmboken, så kallad efter Johan Olof Wallin. Den följdesav en koralbok 1820 redigerad av Johan Christian Friedrich Hæffner (1759-1833). Ipsalmboksarbetet medverkade bland andra Frans Mikael Franzén (1772-1847),sedermera biskop i Härnösand, professorn, filosofen och författaren Erik Gustaf Geijer(1783-1847), prosten Johan Åström (1767-1844) samt professorn och naturvetarenSamuel Ödmann (1750-1829). Den i särklass mest representerade med bearbetningaroch original var Wallin själv, driven av mottot ”allom allt” ‒ varmed menades enpsalmbok som innehöll allt alla behövde.Mellan Wallin och den nuvarande psalmboken ligger 1937 års psalmbok med 1939 årskoralbok 1939, som i sin tur föregicks av ett psalmbokstillägg 1921. En huvudroll i arbetetunder decennier före 1937 spelade biskopen i Karlstad J.A. Eklund och professorEmil Liedgren (1879-1963), psalmhistoriker och Wallinspecialist. I denna psalmbokmedverkade bland annat Natanael Beskow (1865-1953), Paul Nilsson (1866-1951) ochAnders Frostenson (1906-2006).Den psalmbok vi nu använder är 1986 års psalmbok. Den har fått sin prägel av de under1900-talet allt starkare ekumeniska strömningarna. De 325 första psalmerna är gemensammaför merparten kyrkor och samfund i Sverige, dock inte de ortodoxa kyrkorna.Där finns också samtida samhällsfrågor, liksom psalmer som tar upp tvivel och sökande.Anders Frostensons psalmdiktning spelar en stor roll i 1986 års psalmbok mednärmare 150 originalpsalmer, översättningar och bearbetningar. Andra samtida sommedverkade var författarna Britt G. Hallqvist (1914-97), Olov Hartman (1906-82) ochBo Setterlind (1923-91). I psalmboken finns texter och musik från snart sagt alla epokeri kyrkans historia i åtskilliga länder och kulturer. Många av psalmerna i 1986 års psalmbokhar funnits med alltsedan 1695 års psalmbok och bearbetats genom årens lopp föranvändning i nya tider. Efter 1986 har Svenska kyrkan också fått tilläggshäften med ytterligarekyrkovisor.Kyrkomusikens utvecklingDen tidiga kyrkomusiken i församlingarna kallas den gregorianska, efter påven Gregoriusden store (540-604). Den gregorianska musiken spelar fortfarande en viktig roll. Redanunder medeltiden utvecklades den med både fler stämmor och nya musikstilar. Försångaren,som senare fick benämningen kantor 30 , och hans medhjälpare i kören 31 hadesom framgått tidigare ett viktigt uppdrag redan i judisk och tidig kristen liturgi. 32 Då30 Av ca´ntor (latin), sångare.31 Av cho´rus (grekiska), sång- och/eller dansgrupp. Därigenom har också kyrkans kor fått sitt namn,det var därifrån man sjöng.32 Av leitourgi´a (grekiska), ett ord som inbegriper två olika ord, det ena översatt till svenska ”folk”, detandra ”göra”, liturgin är alltså något som folket gör.

Sida | 83handlade det om män och det gjorde det länge. Fram till mitten av 1700-talet dominerademanssång i kyrkan.Ur de medeltida traditionerna växte kyrkovisor och psalmer fram. De blev också församlingssånger,vilket reformatorerna arbetade för. Det tycks som det var först en bit inpå 1600-talet som det i större utsträckning blev så även hos oss. Det skedde samtidigtmed att orgeln började användas i större utsträckning.De äldsta fynden av orgeldelar i detnutida Sverige härrör visserligen från 1370 påGotland, men det var först under 1600-taletsom man i någon nämnvärd omfattning börjadeanvända orgeln. Då fanns en och annan orgel ikyrkorna, men så sent som vid mitten av 1800-talet hade bara hälften av kyrkorna en orgel.Därefter blev de snabbt allt fler, men Mora församlingfick inte någon orgel förrän 1912. Såsmåningom kom därför försångartjänsten attbytas ut mot organistens. Det skedde undersamma tidsperiod som kyrkosångsrörelsen växtefram.Liksom den allra första kyrkomusiken, den tidigagregorianska, kom från andra länder såflödade även i fortsättningen kyrkomusik in iSverige med Giovanni Pierluigi da Palestrina(cirka 1595-1624) och Johann Sebastian Bach(1685-1758), ”den femte evangelisten”, som dekanske allra största namnen. Bach domineraräven i dag. I stort sett alla de stora kompositörernaunder flera sekel, fram till mitten av1700-talet, skrev kyrkomusik, en del enbart ochandra som en del av sin verksamhet. Den”världsliga” musiken föddes ur kyrkomusiken.Med tiden kom svenska kompositörer av kyrkomusik.Några av de mest framträdande under1600-talet fanns i familjen Düben (se ruta härintill). 1700-talet mest framträdande inföddekompositör var Johan Helmich Roman (1694-1758) och under 1800-talet Johan Christian FriedrichHaeffner (1759-1833), betydelsefull särskiltgenom sin koralbok till den ”wallinska”psalmboken.Musikaliska profiler som vars kyrkomusikaliskaverk inte haft så lång livslängd finns detgott om under 1800-talet. Exempel på det kanvara Jacob Axel Josephson (1818-80), directorDen musikaliskafamiljen DübenMånga av de mest framträdandemusikerna och kompositörernaunder 1600- och1700-talen finns familjen Düben,en märklig musikaliskfamilj som kommit till Sverigefrån orten Düben utanför Leipzigi Tyskland. Ursprunget efterankomsten till Sverige varAndreas Düben den äldre (cirka1597-1662) som anställdes idet nybildade kungliga hovkapellet.Fyra medlemmar avfamiljen blev hovkapellmätare,nämligen Andreas Dübensbror, organisten Martin Düben(cirka 1599-1649), AndreasDübens son Gustav Düben denäldre (1628-90), dennes sonGustav Düben den yngre(1659-1726), adlad von Dübenoch senare friherre, samt dennesbror Andreas Düben denyngre, också han adlad ochfriherre. Släkten fanns på viktigaposter i svenskt samhällsochmusikliv under flera århundraden.Kunskap om familjenkan man hämta i Dübensamlingeni Uppsala, en riksamling handskrifter som fårett särskilt värde genom attden också omfattar stora delarav det europeiska musiklivet.musices, domkyrkoorganist och grundare av Uppsala domkyrkokör – i dag mest hågkommenför några sånger för manskör. Också ecklesiastikministern och Gluntarnasupphovsman Gunnar Wennerberg (1817–1901) komponerade både oratorier och andrakyrkomusikaliska verk. En annan 1800-talskompositör var Per Ulrik Stenhammar

Sida | 84(1829-75), Wilhelms far och egentligen arkitekt (bland annat har han ritat ett tiotal kyrkor,inklusive Ersta kyrka, och Ersta sjukhus).1900-talet och den tid som gått av 2000-talet har varit en livaktig kyrkomusikaliskepok, alltifrån den inledande romantiken till våra dagars moderna klanger, i samspelmed den profana musikens utveckling.Bland 1900-talets tidiga kompositörer under 1900-talet fanns romantikern Otto Olsson(1879-1964), professor, organist i Gustav Vasa kyrka i 48 år och med ett mycketstort antal kyrkomusikaliska verk, inte minst i form av koraler, som fortfarande lever.Där finns också Oskar Lindbergs (1887-1955), också han fortfarande ofta spelad ochsärskilt känd för sättningen till Gammal fäbodpsalm, och Gottfrid Berg (1889-1970), ifyra decennier verksam som organist i Gävle. En senare kyrkomusikaliskt verksamkompositör är Stig Gustav Schönberg (1933-).Bland dagens kompositörer finns Sven-David Sandström (1942-), tonsättare med enbred produktion där kyrkomusiken spelar en framträdande roll. Han har verkat somprofessor i komposition i både Sverige och USA och är i dag den mest framträdande förnyarenav kyrkomusiken. 2011 slutförde han ett stort treårigt projekt omfattande musikför ett helt kyrkoår.Giganten bland 1900-talets körledare är Eric Ericson (1918-), kyrkomusiker, körpedagog,professor med internationell ryktbarhet och mottagare av Polarpriset. Han har spelaten banbrytande roll för körmusikens förnyelse. Till 1900-talets stora organister hörorganisten i Oscarskyrkan i Stockholm Alf Linder (1907-83) och Gotthard Arnér (1913-2002), som var domkyrkoorganist i Växjö och Stockholm i 44 år.GudstjänstenFörsamlingens gudstjänstlivUtan gudstjänster finns ingen församling. Gudstjänstlivet är både grund och centrum förkyrkolivet och Svenska kyrkans gudstjänster är öppna för alla. I församlingen ska gudstjänstfiras i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensammagudstjänster. Under ett år firas drygt 430 000 gudstjänster med mer än 17 miljoner deltagare.En tredjedel av gudstjänsterna är dop, konfirmation, vigsel och begravning.Kyrkorådet och kyrkoherden har ett gemensamt ansvar för gudstjänstlivets utformningoch utveckling, liksom för att präst, kyrkomusiker, kyrkvärdar och gudstjänstfirandeförsamling tillsammans ges möjlighet att gestalta gudstjänsterna. Uppdraget är stortoch viktigt och får aldrig bli en ”one man” eller ”one woman” show.Man kan predika och leda en gudstjänst även om man inte är prästvigd, men bara omman är döpt, tillhör Svenska kyrkan och av biskopen fått rätt att göra det. 33 För dettafordras att man är under utbildning till präst eller rekommenderas av en kyrkoherde.Den som tillhör församlingen eller är anställd i den behöver dock inte gå till biskopen.Då kan kyrkoherden ge tillstånd. Sakramentsförvaltning eller ledning av kyrkliga handlingaringår dock aldrig i ett tillstånd att predika eller leda gudstjänst.Dop-, konfirmations-, vigsel-, begravnings- och nattvardsgudstjänst ska alltid ledas avnågon som är behörig att vara präst i Svenska kyrkan, som också är skyldig att förberedagudstjänsten genom samtal. Kyrkoherden är ansvarig för att möjlighet ges till fortsatt33 Ve´nia conciona´ndi (latin), tillstånd att predika, oftast bara kallat venia. Dessa uttryck används dockinte längre i kyrkoordningen.

Sida | 85kontakt med församlingen. Också för att ta emot bikt med total tystnadsplikt krävs attman är präst.Den som är döpt har tillträde till nattvarden. Den firas, utom vid sjukkommunion, alltidi församlingens gemenskap. Det är också möjligt att fira nattvarden ekumeniskt, alltsåtillsammans med en församling i ett annat kristet samfund. Av teologiska skäl kanman inte tas emot som nattvardsgäst i romersk-katolska och ortodoxa kyrkor. Svenskakyrkans nattvardsbord är däremot öppen för nattvardsgäster oberoende av trossamfund.GudstjänstformernaGrundregeln är att det i varje församling ska firas en huvudgudstjänst alla söndagar ochkyrkliga helgdagar. Bara domkapitlet kan bevilja undantag från detta, till exempel då enförsamling vill fira sin huvudgudstjänst gemensamt med en annan församling i Svenskakyrkan eller ett annat kristet trossamfund. Huvudgudstjänst kan firas med eller utannattvard, men domkapitlet kan besluta om det minsta antal huvudgudstjänster mednattvard som ska firas i en församling under ett kyrkoår.Det finns inte några gudstjänstfria veckor i en församling, med mindre än att domkapitletgodkänt detta. Om församlingens huvudgudstjänst flyttas till en annan församlingmåste därför en annan gudstjänst firas i församlingen under veckan.En väsentlig förändring i Svenska kyrkansgudstjänstliv har skett särskilt sedan mitten av1900-talet. Nattvardsfirande har utvecklats frånatt firas sällan till något allt vanligare. Nattvardsväckelsenhar också påverkat kyrkohandbokensgudstjänstalternativ. De är numerahögmässa och högmässogudstjänst, söndagsmässaoch söndagsgudstjänst, familjemässa ochfamiljegudstjänst De gudstjänstformer som slutarmed ”mässa” innehåller nattvardsfirande, desom slutar med ”gudstjänst” firas utan nattvard.Dessutom finns stora möjligheter att fritt utforma temamässor och temagudstjänster,där ämnesval, åldersgrupp och uttrycksform kan styra innehållet.De kyrkliga handlingarna”En stärkt dopsed bidrar tillen positiv utveckling av andelenmedlemmar som konfirmeras.För dem som ärdöpta som barn stärks derashemhörighet i kyrkan.”Länge förtalades ”förrättningskyrkan”. I dag vet de flesta bättre. De kyrkliga handlingarnaär en fantastisk möjlighet till kontakt mellan kyrkan och dem som tillhör Svenskakyrkan. Ändå händer det alltför ofta att denna möjlighet inte fullt ut tas till vara. Det ärnumera för säkerhets skull direkt föreskrivet att dop, konfirmation, vigsel och begravningska föregås av samtal mellan prästen som ska leda gudstjänsten och de närmastberörda; det är inget man ska behöva be om. Dessutom har hemförsamlingens kyrkoherdeansvar för att det erbjuds möjligheter till fortsatt kontakt efter gudstjänsten.Ekonomiskt finns en clearing av kostnader mellan församlingarna. Då dop, konfirmation,vigsel eller begravning sker i en annan församling än hemförsamlingen får församlingendär gudstjänsten hålls ersättning från hemförsamlingen. Clearingbeloppen beslutasav kyrkostyrelsen.Dopet är det ena av Svenska kyrkans sakrament. Det spelar en avgörande roll för medlemskapet/tillhörigheten.2010 förrättades cirka 62 000 dop i Svenska kyrkan.

Sida | 86Kyrkoordningen har bestämda regler beträffande församlingens dopansvar, regler somska iakttas:Församlingen ska erbjuda dopundervisning till dem som är bosatta i församlingenoch tillhör Svenska kyrkan. Då unga eller vuxna döps ska det alltid föregås av ensådan undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.Församlingens kyrkoherde ska innan ett barn fyllt sex månader informera föräldrareller annan vårdnadshavare som tillhör Svenska kyrkan om dopet, liksom ombestämmelserna för att tillhöra Svenska kyrkan, och erbjuda dem att låta döpa sittbarn.De som tillhör Svenska kyrkan utan att vara döpta ska året före 18-årsdagen avkyrkoherden dels informeras om dopet och medlemskapsreglerna, dels erbjudasdopundervisning och dop.Avgift får aldrig tas ut för dop.Konfirmationen är en bekräftelse av dopet och sker genom konfirmationsundervisning,deltagande i församlingens gudstjänstliv och en konfirmationsgudstjänst. Den somär döpt, tillhör Svenska kyrkan och själv begär det får konfirmeras om det, somkyrkoordningen uttrycker saken, inte finns ytterst starka skäl som hindrar det.2010 konfirmerades cirka 35 000 ungdomar och 300 vuxna. Om man får dopundervisningoch döps det år man fyller 16 år eller senare i livet betraktas man också somkonfirmerad. Svenska kyrkan hade 2010 mer än 600 vuxendop. Många ungdomar, 2010cirka 1 900, döps i samband med sin konfirmation.Någon avgift får inte tas ut för konfirmation. Om konfirmation sker i en annan församlingän gemförsamlingen träder kostnadsclearingen mellan församlingarna i kraft.En stärkt dopsed bidrar till en positiv utveckling av andelen medlemmar som konfirmeras.För dem som är döpta som barn stärks deras hemhörighet i kyrkan. Dop och konfirmationstärker varandra, precis som det är avsett. Dopsedens och konfirmationensutveckling påverkar också påtagligt utvecklingen av antalet medlemmar.Den enskilda bikten eller skriftermålet spelade länge en undanskymd roll i Svenskakyrkan. Reformatorerna hade inte fäst någon större vikt vid den, även om bådekyrkoordningen 1571 och kyrkolagen 1686 talar om den. Den vanliga formen var detkollektiva skriftermålet, som i sin tur kunde föregås av enskilda själavårdssamtal. Denordningen praktiserades särskilt vid sjukkommunion. Inte heller därefter fördes bikten inågon högre grad fram som en möjlighet för den enskilde.Det är först från senare delen av 1900-talet som den enskilda bikten börjat röna ettnågot större intresse och upptäckas som en tillgång. I bikten får, heter det i kyrkoordningen,den enskilda människan ta emot Guds förlåtelse i sitt eget liv. Den biktande bekännersin synd och skuld, som kan handla om en särskild händelse, men det kan ocksåske genom en allmän syndabekännelse. Därefter ger prästen förlåtelsen på Jesu Kristiuppdrag. Före bekännelsen har normalt prästen och den biktande ett samtal.Bikten sker alltid enskilt och omfattas av en absolut tystnadsplikt.Cirka 20 000 vigslar skedde 2010 i Svenska kyrkans ordning. Cirka 160 av dessa var såkallade samkönade vigslar. Det normala vid en vigselgudstjänst är att minst en av makarnatillhör Svenska kyrkan. i kraft. Någon avgift får då inte tas ut. Om vigseln sker i enannan församling än den som de som vigs tillhör träder kostnadsclearingen i kraft. Omde som vigs inte tillhör samma församling ska den församling som kvinnan tillhör svara

Sida | 87för kostnaden. Om hon inte tillhör Svenska kyrkan ska den församling som mannen tillhörgöra det.Även om inte någon av de blivande makarna tillhör Svenska kyrkan kan vigsel ske iSvenska kyrkans ordning, men det fordrar att det finns särskilda skäl som motiverardetta. Då får man också ta ut avgift av dem som vigs.Har man vigts borgerligt eller på annat sätt kan man vid en särskild gudstjänst få delav kyrkans välsignelse och förbön. Det skedde vid 150 sådana gudstjänster 2010.STATISTIKAndel medlemmar, dop, konfirmationer, vigslar och begravningar i Svenskakyrkans ordning 1960 – 20101960 1970 1980 1990 2000 2010Medlemmar i % av befolkningen 97,5 (97) 34 93,9 89 82,9 70,0Döpta i % av födda 87,0 80,7 76,2 69,9 73 53,7Döpta i % av under året födda som var medlemmarvid årets slut- - - - - 73,3Konfirmerade av alla 15-åringar 87 80,7 64,6 63,4 43,1 32,1Konfirmerade i % av 15-åriga medlemmar - - - - 50,7 40,6Vigslar i % av alla vigslar 92,0 79.3 57,5 64 61.4 36,6Kyrkliga begravningar i % av alla begravningar 96,2 95,5 93,5 92,3 87,7 80,9Antalet begravningar inom Svenska kyrkan var 2010 drygt 73 000. Den kyrkliga delenav begravningen kan omfatta utfärdsbön 35 , bisättning 36 , begravningsgudstjänst (som skainnefatta överlåtelse och begravningsbön) och gravsättning. Antalet begravningar inomSvenska kyrkan var 2010 drygt 73 000.Någon avgift får inte tas ut för begravningsgudstjänsten om den avlidne tillhördeSvenska kyrkan. Om den sker i en annan församling än den avlidnes hemförsamling träderkostnadsclearingen mellan församlingarna i kraft.Själaringning (en sed som numera främst förekommer i södra Sverige och som förändratsfrån att ursprungligen ske då någon låg för döden till att i dag ske när någon dött)får ske när den som avlidit tillhörde Svenska kyrkan. Efter dödsfallet ska tacksägelse skei en församlingsgudstjänst, och ofta sker det numera under ljuständning och även klockringning.Begravningsgudstjänst får hållas också för den som inte tillhört Svenska kyrkan, menbara om det finns särskilda skäl och är förenligt med den avlidnes önskemål. Cirka 1 300sådana begravningar genomfördes 2010. Om den döde inte tillhört Svenska kyrkan fåravgift tas ut, men aldrig för de uppgifter som enligt begravningslagen ingår i begravningsverksamheten.34 Uppgifter om antal medlemmar saknas. Uppskattad andel.35 Andakt i den dödes hem innan transport därifrån sker.36 Bisättning kan innebära en förflyttning, men också förvaring, av stoftet i väntan på begravningen.Ibland kan också möjlighet ges att en sista gång se den döde. Bön i enkel form kan ske i samband medbisättningen, vilket gör att man kommer nära begreppet utfärdsbön.

Sida | 88Så långt möjligt ska man följa de önskemål som uttryckts av den som avlidit. När detinte finns någon anhörig som ordnar med begravning så bör kyrkoherden verka för attbegravning sker i Svenska kyrkans ordning om den som avlidit tillhörde Svenska kyrkan.Det finns ett fenomen som tycks öka i omfattning, nämligen gravsättning utan någonsom helst ceremoni. Då det sker på den dödes egen önskan finns inte mycket att säga omdet i den akuta situationen, om så inte är fallet kan det finnas anledning att i vart fallsamtala om saken i ett pastoralt syfte.Kyrkoherdens beslut om rätt till konfirmation, vigsel och begravningsgudstjänst kan,om beslutet innebär ett nej, överklagas till domkapitlet. Kyrkoherden kan också uppdratill annan präst att fatta dessa beslut.Som en kommentar till tabellen på den förra sidan kan man konstatera att antalet dopper år i individer räknat minskat med mer än 20 000 under de senaste 20 åren och antaletkonfirmationer har minskat med drygt 25 000. Siffrorna för det minskade antaletkyrkliga vigslar och begravning är mindre.Andra gudstjänsterDet finns också vignings-, sändnings- och mottagnings- och invigningsgudstjänster: Biskopsvigning sker i Uppsala domkyrka och leds normalt av ärkebiskopen. En sändningsgudstjänst kan hållas då en medarbetare eller församlingsbo sändstill tjänst utomlands eller till ett annat uppdrag som motiverar det. Ofta sker gemensammasändningsgudstjänster för till exempel medarbetare i Svenska kyrkansinternationella verksamhet eller Svenska kyrkan i utlandet. En mottagningsgudstjänst bör hållas så nära tillträdesdagen för den som tas emotsom möjligt. En ny biskop ska tas emot i en gudstjänst i stiftets domkyrka. En kyrkoherdeska tas emot i en för pastoratet gemensam gudstjänst. Nya medarbetare,förtroendevalda och ibland frivilliga medarbetare i övrigt bör tas emot av församlingeni en huvudgudstjänst. Invigningsgudstjänst sker då ett nytt kyrkorum eller en begravningsplats för demsom tillhör Svenska kyrkan tas i bruk. Också då ett kyrkorum tas ur bruk ska detske genom en gudstjänst.Gudstjänstlivets utvecklingDet har gått kort tid, bara drygt tio år millennieskiftet. Ändå finns det flera viktiga iakttagelserman kan göra:Det totala antalet gudstjänstbesök per år har minskat, vilket bland annat hängersamman med det minskande medlemsantalet.Antalet huvudgudstjänster per år har minskat, men antalet huvudgudstjänsterper församling har ökat på grund av sammanslagningar av församlingar. Antaletbesökare vid huvudgudstjänsterna har minskat.Andelen huvudgudstjänster med respektive utan nattvardsfirande har förändratstill en stark dominans för huvudgudstjänster med nattvard.Familjegudstjänster och familjemässor är välbesökta, men sker inte ofta nog föratt nämnvärt påverka totalsiffrorna. Också musikgudstjänsterna fortsätter attvara välbesökta.Antalet andra gudstjänster än huvudgudstjänster per år har också minskat, men imindre grad än huvudgudstjänsterna.

Sida | 89Antalet kyrkliga handlingar har varit förhållandevis stabilt. Antalet besökare harminskat något.Antalet sön- och helgdagar då huvudgudstjänst inte firats i en församling harminskat kraftigt och antalet huvudgudstjänster per församling har ökat.STATISTIKGudstjänstfirandet i Svenska kyrkans församlingar 2000 och 2010Källa: Svenska kyrkans statistikdatabas (avrundade tal)2000 2010Antal huvudgudstjänster 127 000 100 000Besök vid huvudgudstjänster 6,7 miljoner 4,6 miljonerAntal andra gudstjänster 213 000 201 000Besök vid andra gudstjänster 8,8 miljoner 6,9 miljonerAntal kyrkliga handlingar 136 000 133 000Besök vid kyrkliga handlingar 6,1 miljoner 5,7 miljonerAntal kommunioner 2,6 miljoner 2,7 miljonerSkillnaderna är stora mellan olika delar av landet, liksom mellan stad och land. I en delavseenden har dock skillnaderna minskat. Sekulariserade regioner – till exempel Mälardalenoch storstäderna – minskar mindre i fråga om gudstjänstdeltagande än kyrksammaregioner – som till exempel Småland och Västergötland.Församlingsliv och verksamhet i övrigtFörsamlingens grundläggande uppgift är som nämns många gånger i den här boken attfira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det är inte fyraseparata uppgifter. De går in i varandra. Därför står det i kyrkoordningen ”uppgift”, inte”uppgifter”. Ibland kan man skilja på de olika delarna av uppgiften, men ibland är dettaomöjligt som kommer att framgå. Gudstjänstlivet, som nyss behandlats utförligt, griperpå många sätt in i övriga delar av den grundläggande uppgifter, liksom ofta omfattargudstjänstfirande.Konfirmandundervisningen är en viktig del av församlingens undervisning. Konfirmationssedensutveckling har nyss beskrivits. Undervisningen i församlingen tar sig ocksåmånga olika uttryck. Den kan omfatta allt från enskilda samtal om trons mysterier tillseminarier i kyrka och församlingshem, från samtal i bibelstudiegrupper till ett omfattandekulturutbud som kretsar kring de stora livsfrågorna, från föreläsningsserier omkristendomens kärna till öppet hus i kyrkan.Under senare år har antalet bibelstudiegrupper och samtalsgrupper om kristen tro legatöver 2 000 och dessutom ökat i antal. Antalet deltagare har legat kring 25 000 per år.Länge var församlingens diakoni tämligen stabil till sin utformning. Hembesök och besökpå äldreboenden, en öppen mottagning, verksamhet i församlingen för olika målgrupperoch särskilt stöd i krissituationer har länge funnits som inslag i diakonens arbete.Hela tiden finns också inslag av själavård i det diakonala arbetet.

Sida | 90Inom många församlingar sker en förändring. Inte minst tycks den verksamhet somtar sikte på särskilt utsatta grupper öka. Det ekumeniska samarbetet tycks öka, liksomsamarbetet över religionsgränserna. Förändringarna sker främst i de större städerna.De här slutsatserna kan man dra av den undersökning, Församlingsdiakoni i förändring,som gjordes 2010. Undersökningen visar att prioriterade områden är dels barn ochunga, dels äldre. Det stämmer bra med resultaten i Medlem 2010. Också medlemmarnaprioriterar dessa områden, tillsammans med stöd till dem som är socialt mest utsatta.I många församlingar finns sorgegrupper, ofta tillsammans med andra församlingaroch en tredjedel av de församlingar som undersökningen nådde har någon form av caféverksamhet,”allt från kulturcafé till café för psykiskt sköra” som det beskrivs av en församling.Några andra iakttagelser från undersökningen:Församlingsdiakonin innefattar mer arbete med äldre och utsatta än med barn ochunga. En annan skillnad är att mötet med utsatta barn ofta sker i miljöer och verksamheterutanför kyrkan, alltså uppsökande och i samverkan med andra organisationer.Aktiviteter för äldre i hög grad sker inom ramen för församlingens egenverksamhet.Familjerådgivning har en relativt låg prioritet.Stöd till hemlösa ges av en femtedel av församlingarna, främst i större och medelstorastäder. Eget härbärge är mer sällsynt än annat stöd.En femtedel av församlingarna ger i någon form stöd till flyktingar.Församlingarna ger också kontantstöd till behövande, ofta med hjälp av stiftelser. Omfattningenunder ett år är svår att bedöma, men en uppskattning som gjorts är att den ärcirka 60 miljoner kronor. I kyrkostatistiken kan man notera att antalet besökare i öppengemenskapsverksamhet i församlingarna stigit i flera år och 2010 var i det närmaste tvåmiljoner.Deltagandet i församlingens öppna verksamhet har ökat betydligt. Några exempel: Öppen verksamhet för barn och unga 0–19 år har under 2000-talet ökat från 1,5till 2 miljoner. I barn- och ungdomsverksamheten finns cirka 13 000 frivilliga ochideellt arbetande ledare.Det finns flera tusen kyrkliga syföreningarna med mer än 50 000 deltagare och enverksamhet som är betydligt vidare än det låter.Antalet besökare vid öppen verksamhet med kulturellt innehåll har stigit undersenare år och 2010 passerat 1,9 miljoner och grupper med kulturell inriktning harårligen cirka 10 000 deltagare. Under 2010 visades cirka 1 500 utställningar medkulturinriktning.18 000 kyrkvisningar, som är en stor möjlighet att förmedla kunskap om också detallra innersta i kyrkan, genomfördes under 2010.Innebörden i församlingens mission är i dag bredare än tidigare. Man skilde förr mellanevangelisation i Sverige och mission utanför landets gränser, främst i Tredje världensutvecklingsländer. I dag omfattar begreppet mission arbetet i Sverige och ansvaret föratt Svenska kyrkan på olika sätt bär sitt ansvar som en del av den världsvida kyrkan.Den grundläggande beskrivningen av innebörden i missionsarbetet är att det syftar tillatt, som det heter i kyrkoordningen, ”människor ska komma till tro på Kristus och leva itro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen åter-

Sida | 91Den omfattandekyrkomusikenFörsamlingarnas kyrkomusik äromfattande, livaktig och av oftahög kvalitet. De främsta kyrkokörernatillhör landets yppersta elit,liksom många av kyrkomusikerna.Musiken förekommer i sambandmed gudstjänster och annatförsamlingsarbete och spelar enviktig roll i ungdomsarbete, i kyrkansöppna verksamhet för vuxnaoch i diakonin. Den når mångamänniskor genom konserter,somliga med entréavgift menmånga utan avgift. Det enda somkan beklagas är att kyrkomusikensbetydelse för svenskt kulturochmusikliv inte riktigt nått framtill dem som har det kulturpolitiskaansvaret i regering och riksdag.Några siffror från Svenska kyrkan2010:Cirka 2 900 vuxenkörer medcirka 65 000 medlemmar.Drygt 700 ungdomskörer meddrygt 7 000 medlemmar.Cirka 2 200 barnkörer med cirka32 000 medlemmar.Mer än 500 instrumentalensemblermed cirka 4 500 deltagare.Över 3 000 konserter med merän 500 000 besökare.Cirka 22 000 musikgudstjänstermed cirka 2 miljoner besökare.upprättas”. Detta behöver inte alltidspeglas i kyrkostatistiken, men en ambitionär självfallet att nå nya människormed det kristna budskapet och stärkade redan kristna i deras tro. Missionenhar alltid bestått av gudstjänst, undervisningoch diakoni.Missionen är i dag inte heller enkelriktad,det bedrivs också ”mission i retur”genom verksamhet i församlingar iSverige av präster och andra medarbetarefrån Svenska kyrkans gamla ”missionsfält”.Den internationella verksamhet sombedrivs med Kyrkans hus i Uppsala sombas är Svenska kyrkans gemensamma.Den inrymdes tidigare rymdes i Svenskakyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen.Detta omfattande arbete är beroendeav församlingarnas insatser. I församlingarnafinns därför både internationellagrupper och mer än 5 000 internationellaombud. Särskilt stora insatsergörs lokalt i samband med destora insamlingsperioderna, till exempelFasteinsamlingen, den största av Svenskakyrkans insamlingar. Totalt samladesdet under 2009 in 180 miljoner kronorDet finns också församlingar somgått längre i sitt internationella engagemanggenom att etablera kontakt medvänförsamlingar på samma sätt somstiften numera har ett eller flera vänstiftpå olika håll i världen. Många församlingartar del i Kyrkornas globala vecka,ett ekumeniskt arrangemang somgenomförs varje år i november.KollekterKollekten 37 är en del av gudstjänsten,men också en viktig förutsättning fördelar av verksamheten. Kollekten kan ses som en symbol för att det vi äger bara är tillfälligtoch till låns. Kollekten kan också ses som ett uttryck för samhörigheten med andrakristna, vår omsorg om människor i nöd och vår tacksamhet mot Gud. Vid varje huvudgudstjänstska kollekt tas upp om inte särskilda skäl talar mot detta. Vid övriga försam-37 Av colle´ctus (latin), samling. Men ”kollektbönen” är en bön då man samlar sig, inte då man tar uppkollekten! För att förebygga missförstånd kallas bönen i evangelieboken numera ”dagens bön”.

Sida | 92lingsgudstjänster får kollekt tas upp. Kollekt ska alltid tas upp till Svenska kyrkans verksamheteller annan för Svenska kyrkan angelägen verksamhet.STATISTIKKollekternas storlek 1980–2010Källa: Svenska kyrkans matrikel och statistikdatabasEnhet: miljoner kronor 1980 1990 2000 2010Årets kollekt 77 129 102 100(i 1980 års penningvärde) (62) (47) (33)Rikskollekt, det vill säga en kollekt som tas upp i alla landets församlingar, får tas upphögst 30 dagar varje år och beslutas av kyrkostyrelsen. Om det finns synnerliga skäl fåren riks- eller stiftskollekt i en församling flyttas till annan dag under året. Beslut om dettafattas av domkapitlet.Stiftskollekt, det vill säga en kollekt som tas upp i alla stiftets församlingar, får tas upphögst 10 dagar varje år på andra dagar än de då rikskollekt tas upp och beslutas avdomkapitlet.Församlingskollekt beslutas av kyrkorådet, men får inte tas upp på de dagar somrikskollekt eller stiftskollekt tas upp.FÖRDJUPNINGSvenska kyrkan och samernaNÅGON EGENTLIG missionsverksamhet bland samerna fans av allt att döma inte under medeltidenssista århundraden. Det var först Gustaf Vasa som sände ut enstaka missionärer för att omvända samernatill den kristna religionen.Den som var först att med större iver gripa sig an missionsarbetet bland samerna var Karl IX. 1599utfärdade han en befallning att det skulle byggas åtminstone en kyrka i varje så kallad lappmark.1602 grundades direktionen över Lappmarkens ecklesiastikverk. Dess uppgift var att bedriva missionbland samerna. Vid samma tid byggdes kyrkor eller kapell i Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Simojärvioch Tenoteki. Kungen förutsatte att prästerna skulle vara fast bosatta i församlingarna inom det samiskaområdet. Tidigare hade präster i angränsande socknar rest någon gång om året för att predikaoch utdela sakramenten, men de ville inte permanent vistas där.UNDER 1600-talet intresserade sig Gustav II Adolf de silvertillgångarna som fanns inom det samiskaområdet. 1619 trycktes de två första böckerna på samiska, om än i svårförståeliga översättningar.De skulle hjälpa präster och lärare att sprida kristendomen bland samerna. Alla de här åtgärderna varsäkert motiverade av såväl politiska som religiösa skäl. Det fanns en vilja till expansion norrut i defortfarande oklara gränsområdena.Drottning Kristina utfärdade en kungörelse om lappmarksförsamlingar. Hon återkom till förslagetatt prästerna skulle bo i sina församlingar, vilket inte tidigare vunnit gehör. På hennes initiativ ochbekostnad trycktes 1648 Manuale Lapponicum med bland annat gudstjänstordning, den första bokenpå nordsamiska. Under 1600-talet kom också ABC-böcker, katekeser och andra handböcker för präster.PÅ 1720-TALET VAKNADE ett ännu mer aktivt intresse för att bedriva mission bland samerna. Denpietistiska rörelsen i Sverige var en av förespråkarna för detta, men framför allt kom impulserna från

Sida | 93den norska så kallade lappmissionen. Från kyrkligt håll föreslogs 1719 att fler skolor skulle upprättas,att prästerna skulle lära sig samiska och att böcker borde tryckas på samiska. Kyrkan utvecklade ettsamiskt skriftspråk, det sydlapska bokspråket, ett skriftspråk som inte användes i tal men som kundeförstås av fler än som kunnat förstå de tidigare utgivna böckerna. I det nordsamiska området kundedet dock inte användas. Nya Testamentet trycktes först gången 1755, även det på det sydlapska bokspråket.1723 lades grundstenen till den nya organisation som missionen bland samerna fick under frihetstiden.1739 inrättades direktionen över Lappmarkens ecklesiastikverk. På detta sätt lades det samiskaområdet i kyrkligt och administrativt hänseende under ett särskilt nybildat ämbetsverk. Missionenbland samerna fick en organisatorisk ordning.Under 1700-talet engagerade sig också Samfundet Pro Fide et Christianismo i arbetet bland samerna.PÅ 1760-TALET ansågs förhållandena i de så kallade lappmarksförsamlingarna vara så pass bra attde regelbundna visitationerna kunde upphöra. Istället fick prästerna årligen sända in en ämbetsberättelsetill direktionen i Lappmarkens ecklesiastikverk. Direktionen avvecklades 1801 och fördes övertill andra organ. En del av verksamheten gick 1835 över till Svenska missionssällskapet.Hela Bibeln trycktes för första gången 1811. Fortfarande använde man i kyrkliga sammanhang detsydlapska bokspråket. Denna utgåva hade ett sådant format att den inte kunde spridas eller ras medpå resor. Snarare fick den ligga i kyrkan.I Norrbotten och Västerbotten kallades församlingarna med ursprunglig samisk befolkning lappmarksförsamlingar,även sedan nybyggarna blivit en majoritet i dem. Allt fler flyttade in till dessaförsamlingar och en del samer blev bofasta. Samerna blev en minoritet i de flesta församlingarna,men fortfarande hade man att ta hänsyn till behovet av samiskspråkiga gudstjänster och konfirmationsundervisningpå samiska. I Jämtland blev lappförsamlingarna en sorts bihang till de lokala församlingarna.Samerna blev medlemmar i dessa icke-territoriella lappförsamlingar. Prästerna förestoddessa församlingar utöver sina vanliga lokala församlingar. Samerna hade inget att göra med denlokala församlingen, de fick inte delta i kyrkostämmor, prästval eller andra sammanhang som rördekyrka och skola. Inte ens i deras egna församlingar fanns kyrkostämma eller kyrkoråd.UNDER SLUTET AV 1800-TALET började ett rasistiskt synsätt på urbefolkningarna att växa fram iEuropa i stort och också i Sverige. På grumliga grunder gjordes forskningsexpeditioner inom det samiskaområdet. De begärde bistånd av lärare och präster vid urvalet av samiska familjer som skullemätas och fotograferas, liksom i valet av en del gravar som grävdes upp. Ofta fick de den hjälp debegärde.Trots att nya skolformer växte fram i Lappmarken blev många barn till nomadiserande samer utanundervisning. Krav restes på en skolreform. Mot detta ställdes uppfattningen att man för att hjälpasamerna att överleva måste skydda dem från civilisationen. Luleå stift förste biskop Olof Bergqvist(1862-1940) var en ivrig anhängare till den politik som byggde på att »lapp skall vara lapp«. Han varbiskop större delen av 1900-talets fyra första decennier.Sedan 1835 bedrevs alltså kyrkligt arbete i Lappmarken av Svenska Missionssällskapet. Dit sändeskateketer eller missionärer och missionsskolor inrättades. 1961 bytte sällskapet namn till SvenskaMissionssällskapet Kyrkan och Samerna. Sällskapet har under åren haft betydelsefulla funktionerbland annat genom anställning av ödemarksdiakoner och stöd till kyrkligt arbete bland samerna.UNDER ANDRA HÄLFTEN AV 1900-TALET inrättades fasta prästtjänster för samer. Samiska rådet iSvenska kyrkan inrättades 1996 direkt under kyrkostyrelsen. På stiftsnivå finns arbetsgrupper i Luleå,Härnösands och Stockholms stift. Samisk verksamhet finns också i Västerås och Göteborgs stift. Detsamiska kyrkliga arbetet har gjort flera viktiga framsteg under de senaste decennierna.I Svenska kyrkan har kunskaperna om samiskt liv och samisk kyrklighet vuxit. Gudstjänstlivet harägnats större uppmärksamhet. Årliga konfirmationsläger ordnas för samiska ungdomar. Tillgången påöversättningar har blivit bättre. Nyöversättningar av Nya Testamentet gjordes 1997 till nordsamiska

Sida | 94och 2003 lulesamiska. En ny psalmbok gavs ut på nordsamiska 1996. En ny psalmbok på lulesamiskagavs ut 2003. Markusevangeliet översattes till sydsamiska 1993. Ännu finns ingen nyöversättningsom omfattar hela Bibeln på någon av de samiska språkformerna. För närvarande pågår i norsksvensktsamarbete översättning till sydsamiska av ytterligare bibeltexter som ofta används i olikatyper av gudstjänster. Översättning för och sammanställning av en nordsamisk psalmbok pågår också.

Sida | 95Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 6Församlingar och samfälligheterEn historisk bakgrundSockenstämman formaliserades inte förrän på 1600- och 1700-talen. Detaljerade bestämmelserbeträffande sockenstämma, sexmän och kyrkoråd på landsbygden lades förstagången fast i prästerskapets privilegier 1723. 1817 och 1843 beslutades nya bestämmelserom sockenstämmor, kyrkoråd och sockennämnder. I städerna skiftade formernaför församlingarnas självstyrelse. Det förekom sockenstämmor, men de som utövadedet lokala ansvaret kunde utses på annat sätt. I vart fall efter 1843 var även städernasförsamlingar egna juridiska personer.1800-talet innebar omfattande förändringar av den förtroendevalda kyrkliga organisationen.De nya nämnderna innebar att man skiljde på kyrkliga och borgerliga angelägenheter.Sockennämnderna fick ansvaret för hälsovården och flera andra angelägenhetersom var av borgerlig karaktär. Genom 1862 års kommunalreform bildades en kommunalstämmasom svarade för alla ”gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter”som inte uttryckligen skulle hanteras av kyrkostämman, nämligen församlingensoch skolans angelägenheter. Kyrkorådet och skolrådet blev beredande och verkställandeorgan för kyrkostämman.Ytterligare förändringar skedde i början av 1900-talet, bland annat genom att skolfrågornapå vissa håll och barnavårdsärendena helt och hållet fördes över till den borgerligakommunen. Genom 1930 års lag om församlingsstyrelse fördes skol- och biblioteksfrågornahelt över från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, men församlingarnakunde fortfarande ha församlingsbibliotek. 1961 togs även dessa bort ur uppräkningenav församlingens angelägenheter i församlingsstyrelselagen. För den kyrkliga organisationenbetydde förändringarna 1930 också att alla församlingar kunde införa ett kyrkofullmäktige.Fullmäktige blev obligatoriskt i de största församlingarna.Församlingens grundläggande uppgift och ansvarEn klart utpekad uppgiftFörsamlingens grundläggande uppgift är klart och tydligt formulerad både i lagen omSvenska kyrkan och i kyrkoordningen i en enda mening, nämligen att

Sida | 96”församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisningsamt utöva diakoni och mission”:Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskapskapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingenutför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.Detta och inget annat är alltså uppgiften, kallelsen och sändningen i några ord. Alla församlingensresurser och allt arbete som bedrivs ska anknyta till den. Av detta följer attockså den nationella nivån och stiften i Svenska kyrkan ska inrikta sitt arbete på attstödja församlingarna i arbetet med just denna uppgift.Det ska finnas en huvudgudstjänst varje söndagoch annan kyrklig helgdag eller åtminstoneen gudstjänst per vecka i församlingen ochminst ett kyrkorum. Det ska finnas människorsom tar ansvar för att församlingens grundläggandeuppgift blir utförd och som är beredda attåta sig förtroendeuppdrag, alltså förtroendevalda.Utöver dessa minimikrav ska stift och församlingareftersträva en lokal indelning som gördet möjligt att bedriva en verksamhet som istörsta möjliga mån motsvarar de behov somfinns i inte bara i en församling utan också inomett större område.”Församlingensgrundläggande uppgift är attfira gudstjänst, bedrivaundervisning samt utövadiakoni och mission.”En omstridd fråga är en församlings rätt att bedriva näringsverksamhet. Möjlighetenfinns, men bara om verksamheten har en naturlig anknytning till församlingens grundläggandeuppgift.Oklarheterna är dock många och kyrkostyrelsen förbereder en policy som ska kunnavara vägledande. Församlingars rätt att driva begravningsbyrå är fortfarande någotoklar. Svenska kyrkans överklagandenämnd anser det inte förenligt med kyrkoordningenatt bedriva denna verksamhet. Kyrkostyrelsen anser att församlingsägda begravningsbyråernu inte bör etableras.Församlingen är också den primära enheten i den kyrkliga organisationen. Det ärframför allt i församlingen som Svenska kyrkan möter sina medlemmar och besökareoch de sin kyrka. Ansvaret omfattar den kyrkliga verksamheten för dels dem som tillhöreller bor i församlingen, dels dem som av något annat skäl vistas där, även tillfälligt.Det så kallade vistelsebegreppet i kyrkoordningen kan till exempel handla om demsom arbetar eller studerar inom församlingens gränser, liksom sjuka och äldre frånandra orter som för längre tid vistas där. För många församlingar kan det också finnasskäl att driva en ”turistkyrka” i någon form, inte minst under sommarhalvåret.Församlingen får lämna bidrag till internationell diakoni och mission, vilket betyderjust »lämna bidrag» och inte att bygga upp en egen verksamhet med till exempel egenutsänd personal. Att rätten att lämna bidrag gäller Svenska kyrkans internationellaverksamhet är naturligt. Också vänförsamlings- och vänstiftskontakter kan inrymmas.

Sida | 97Den lokala indelningenFörsamlings- och pastoratsindelningenSvenska kyrkans indelning bygger enligt såväl lagen om Svenska kyrkan som kyrkoordningenpå territorialförsamlingsprincipen. Hela landet täcks av territoriella församlingarvars områden inte någonstans överlappar varandra. Den som tillhör Svenska kyrkan hörtill den territoriella församling där man är bosatt.De enda undantagen är de som hör till någon av de fem icke-territoriella församlingarnai Svenska kyrkan, det vill säga Hovförsamlingen, de tysk- och finskspråkiga församlingarnai Stockholm och Göteborg samt Karlskrona amiralitetsförsamling.STATISTIKAntalet territoriella församlingar 1900–2011Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan samt Östlund, Jan, Faktabladkring Svenska kyrkans ekonomi1900 2000 2002 2006 2011Antal territoriella församlingar 2 553 2 517 2 225 1 837 1 456Antalet församlingar i Svenska kyrkan har alltså minskat radikalt under det senaste decenniet.Medan antalet minskade med 0,6 procent under hela 1900-talet, så minskadeantalet under 2000-talets första tio år med 40,3 procent. I många fall har förändringeninneburit att man slagit samman församlingar i ett flerförsamlingspastorat.Man kan också se utvecklingen i ett annat perspektiv som har betydelse för relationenmellan Svenska kyrkan och samhället i övrigt. Fram till 1952 omfattade borgerligakommuner och församlingar på landsbygden samma område. Arbetet med strukturfrågornablir allt svårare genom de stora geografiska skillnaderna.I undersökningen Medlem 2010 påpekas bland annat att man utanför de stora tillväxtregionernakan komma att få en allt äldre medlemskår och färre barn och ungdomar.Samtidigt innebär segregationen att vissa församlingar växer i fråga om antalet invånaremen minskar snabbt i antal medlemmar, främst genom att en stor del av de inflyttade ärfödda i andra länder. Resultatet blir fortsatt mycket arbete, men minskade inkomster.STATISTIKAntalet pastorat 1900-2011Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkanoch Östlund, Jan Faktablad kring Svenska kyrkans ekonomi1900 1969 2000 2010 2011Antal pastorat 1 373 1 142 1 081 911 904

Sida | 98Pastoraten har liksom församlingarna minskat i antal. Det skedde med början redan imitten av 1900-talet genom en av riksdagen beslutad pastoratsreglering.De kyrkliga samfälligheternaDen krångligadelen av indelningenPastoratet är tjänstgöringsområdetför en kyrkoherde. Därefter blir detlitet komplicerat. Pastorat med enförsamling utgör ett enförsamlingspastorat.I en sådan behövs ingenannan organisationsnivå. Har ett pastoratflera församlingar är det ett flerförsamlingspastorat,ska församlingarnasamverka i en samfällighet. Denkallas då pastoratssamfällighet. Ocksåförsamlingar inom flera pastorat kanbilda en samfällighet. Den blir då enflerpastoratssamfällighet. Mest kompliceradblir organisationen då detfinns flerförsamlingspastorat i en flerpastoratssamfällighet.En samfällighet har det ekonomiska ansvaret för alla de ingående församlingarnas uppgifteroch beslutar därför om kyrkoavgiften i hela samfälligheten. Samfälligheten är ocksåarbetsgivare för alla anställda, har det grundläggande ansvaret för den fasta egendomeninom samfälligheten och är huvudman för begravningsverksamheten. Det finns 35flerpastoratssamfälligheter. Övrigasamfälligheter är pastoratssamfälligheter.Av de 1 456 församlingarnasamarbetade 2011 960 i kyrkligasamfälligheter. Samfälligheten blirdå den lägsta ekonomiska enheteni den kyrkliga organisationen. Detfinns 2011 sammanlagt 778 ekonomiskaenheter, det vill säga församlingarmed egen ekonomi ochsamfälligheter.Före år 2000 fanns partiellasamfälligheter, där församlingarnasamverkade i en begränsad utsträckning.Partiella samfälligheterfinns inte längre, så när som på en.Detta undantag är SamfällighetenGotlands kyrkor. I anslutning tillStrukturutredningens arbete diskuterasmöjligheten att återinförade partiella samfälligheterna, menenbart för begravningsverksamhetendär det har föreslagits att en och samma begravningsavgift ska gälla inom en kommun.De ekonomiska enheterna skiftar kraftigt i storlek. Störst är Göteborgs kyrkliga samfällighetmed cirka 290 000 medlemmar och minst Fardhems kyrkliga samfällighet påGotland med cirka 750 medlemmar. Medianstorleken per ekonomisk enhet är 8 500medlemmar.Ändringar i församlings-, pastorats- och samfällighetsindelningenStiftsstyrelsen beslutar om ändringar i den territoriella församlings-, pastorats- ochsamfällighetsindelningen inom stiftet. Stiftsstyrelsen ska verka för en ändamålsenligindelning. Förändringar kan också förelås av en församlingsmedlem, en berörd församlingeller samfällighet och domkapitlet. Stiftsstyrelsen får besluta att bilda en flerpastoratssamfällighetom de berörda pastoraten har samtyckt eller om en samfällighet skullevara »till övervägande och varaktig fördel för pastoraten».Om förhållandena förändrats kan stiftsstyrelsen också ändra eller upplösa en flerpastoratssamfällighet.Även här gäller att frågan, förutom av stiftsstyrelsen själv, kan tasupp av dem som är berörda.

Sida | 99Ändringar i indelningen ska normalt träda i kraft den i januari året efter det år dåkyrkoval skett. Beslut om ändringen ska i regel ske senast ett år innan den träder i kraft.Organisationen inom församling, pastorat och samfällighetKyrkofullmäktige och samfällda kyrkofullmäktigeKyrkofullmäktige eller samfällda kyrkofullmäktige ska fatta beslut i principiella ärendenoch i ärenden av större vikt. Om församlingen inte ingår i en samfällighet är det kyrkofullmäktigesom är församlingens högsta beslutande organ. Om församlingen ingår i ensamfällighet sker en arbetsfördelning mellan de två fullmäktige som då finns. Merpartenav ärendena går till samfällda kyrkofullmäktige.Det minsta antalet platser i kyrkofullmäktige och samfällda kyrkofullmäktige är 15.Därutöver finns det minimigränser satta efter antalet röstberättigade.Kyrkofullmäktiges och/eller samfällda kyrkofullmäktiges sammanträden är offentliga.Fullmäktige ska besluta i följande ärenden:1. Mål och riktlinjer för verksamheten. Bland annat beslutar fullmäktige för församlingensräkning om församlingsinstruktionen, ett ärende där också kyrkoherdenfattar ett självständigt beslut innan den utfärdas av domkapitlet. Andra övergripandeoch riktningsgivande beslut, till exempel om verksamhetsplan och långsiktigavård och underhållsplaner, kan också höra hemma på fullmäktiges bord.2. Budget, kyrkoavgift och andra viktiga ekonomiska frågor. Till de senare hör till exempelbeslut om andra avgifter än kyrkoavgiften, liksom köp och försäljning av fastegendom. I samfälligheten är det samfällda kyrkofullmäktige som beslutar i dessaärenden.3. Kyrkorådets, kyrkonämndens och andra nämnders organisation och verksamhetsformer.I varje församling, eller i samfälligheten om församlingen ingår i en sådan,ska det finnas en valnämnd med uppgift att genomföra de kyrkliga valen på kyrkansvaldag. De nämnder, utöver kyrkorådet, som är vanligast är fastighetsnämnd,kyrkogårdsnämnd och personalnämnd. Fullmäktige ska fatta beslut om reglementeför dessa organ. Man brukar varna för inrättandet av en personalnämnd. Personaldimensioneringoch personalkostnader är så tunga delar av både verksamhet ochbudget att de bör hanteras av kyrkorådet.4. Val av ledamöter och ersättare i kyrkoråd, kyrkonämnd och andra nämnder. Det kan,men behöver inte, finnas en av fullmäktige vald valberedning. Dessa val ska görasav det nyvalda fullmäktige under valåret, senast den 31 december. De utskott kyrkorådetbehöver för sitt arbete väljs av kyrkorådet.5. Val av revisorer och revisorsersättare, vilket sker i samma ordning som i punkt 4. Ien samfällighet sker dessa val i samfällda kyrkofullmäktige.6. Grunderna för ekonomiska förmåner för förtroendevalda. I en samfällighet sker dettaval i samfällda kyrkofullmäktige.7. Årsredovisning och ansvarsfrihet. I en samfällighet är det samfällda kyrkofullmäktigesom beslutar i dessa frågor.Oftast väcks ärenden i kyrkofullmäktige av kyrkorådet (eller kyrkonämnden). Om detfinns ytterligare någon nämnd kan också den väcka ett ärende. Andra som kan väckaärenden är fullmäktigeledamöterna själva genom en motion, kyrkostyrelsen och vissa

Sida | 100andra organ på nationell nivå, stiftsstyrelsen eller någon nämnd stiftsfullmäktige tillsatt,domkapitlet och revisorerna.Några andra bestämmelser:Fullmäktiges ärenden ska normalt beredas. Oftast är det kyrkorådet eller kyrkonämndensom gör detta. Kyrkorådet/kyrkonämnden ska också ges möjlighet attyttra sig över förslag från andra nämnder om sådana finns. Om ett ärende särskiltangår en församling eller ett pastorat ska församlingskyrkoråd respektive pastoratsnämndhöras. Undantagna från beredningstvånget är behandlingen av årsredovisningen,val och brådskande ärenden under vissa förutsättningar och om alla ifullmäktige är ense om att ingen beredning behöver ske.Ledamöterna får ställa frågor till någon ledamot i kyrkorådet eller en nämnd. Ordförandeoch vice ordförande i församlingskyrkoråd och pastoratsnämnd har rättatt ställa frågor i samfällda fullmäktige.Kyrkoherden har rätt att delta i fullmäktiges överläggningar, men inte i besluten,liksom att anteckna särskild mening till protokollet.I samfällda kyrkofullmäktige har också församlingarnas kyrkoråd och pastoratsnämndenrätt att väcka ärenden.Kyrkoherdensom ordförandeKyrkoherdens roll i församlingensbeslutsprocess har skiftat sedan1862 års kommunalreform. Dåbeslutades att kyrkoherden, i motsatstill vad som gällde på kommunalstämman,skulle vara självskrivenordförande i kyrkostämmanoch kyrkorådet (liksom i skolrådet).Det självskrivna ordförandeskapet ikyrkostämman togs bort genom1930 års församlingsstyrelselag. Idet nyinrättade kyrkofullmäktigevar kyrkoherden inte självskrivenordförande. Fortfarande var kyrkoherdensjälvskriven ordförande ikyrkorådet. 1961 togs det självskrivnaordförandeskapet bort.Kyrkoherden blev i stället självskrivenhetledamotskap, men medmöjlighet att väljas till ordförande.Från 2000 gäller fortfarande detsjälvskrivna ledamotskapet, menkyrkoherden är inte längre valbartill uppdraget som ordförande ikyrkorådet.Direktvalt kyrkorådFörsamlingar som ingår i samfälligheterkan avstå från att ha ett kyrkofullmäktigeoch i stället ha ett direktvaltkyrkoråd, alltså ett kyrkoråd som valtsav väljarna på valdagen. Det vanligasteär att de som har denna möjlighet ocksåutnyttjar den. Kyrkoherden är obligatoriskledamot även i ett direktvaltkyrkoråd.Möjlighet att direkt välja ett kyrkorådfinns därför att församlingensfullmäktige har kvar relativt få beslutdå samfällda kyrkofullmäktige tagitöver ekonomiska och en del organisatoriskabeslut. Det direktvalda kyrkorådetfår då samma uppgifter som ettvanligt kyrkoråd och dessutom beslutom mål och riktlinjer.Kyrkorådet, kyrkonämndenoch pastoratsnämndenSåväl församlingens kyrkoråd somkyrkonämnden i en samfällighet ska haminst sex valda ledamöter. Kyrkoherdenär självskriven ledamot, men intevalbar till ordförande. Ordförande ikyrkorådet ska utses bland de valdaledamöterna.

Sida | 101Kyrkonämnden har i många avseenden motsvarande roll i förhållande till samfälldakyrkofullmäktige som kyrkorådet i en församling till kyrkofullmäktige. En skillnad är denoggrannare anvisningarna om sammansättningen. Varje församling ska om möjligtvara representerad i kyrkonämnden. I en flerpastoratssamfällighet ska kyrkoherdarna isamfälligheten välja en av dem att vara ledamot och en att vara ersättare i kyrkonämnden.Kyrkorådet är liksom kyrkonämnden dels ett beredande organ till fullmäktige, dels ettförvaltnings- och verkställighetsorgan. Den senare gruppen av ärenden ska inte tas upp ifullmäktige. Kyrkorådet och kyrkonämnden är också församlingens respektive samfällighetensstyrelse. Det betyder att ledamöterna har ett personligt juridiskt ansvar. Dekan ställas till ansvar för sitt sätt att sköta styrelseuppdraget. Detta har skett i någrauppmärksammade fall som rört arbetsmiljön. Det är då främst kyrkorådets ordförandesom kan ställas till ansvar.För att ansvaret ska vara tydligt fordras arbetsordningar, reglementen och entydigadelegationsbeslut. Samtidigt ska man veta att ett delegationsbeslut inte leder till att kyrkorådeteller kyrkonämnden lämnar ifrån sig ansvaret. Som ledamot i dessa organ kanman ställas till ansvar för ett beslut som man inte varit med om att fatta och kanskeännu inte ens fått vetskap om. Man ska vara noga med hur och till vem och inom vilkaramar man delegerar en beslutsrätt. Inte minst av hänsyn till detta ansvar ska delegationsbeslutalltid anmälas vid närmast kommande sammanträde.Delegation kan ske till anställda, utskott eller enskilda förtroendevalda. Med kyrkoherdenssamlade ledningsansvar bör delegationsbeslut till anställda gå till kyrkoherden,som sedan har möjlighet att vidaredelegera till en annan anställd. Delegation direkt frånkyrkorådet eller kyrkonämnden till en annan anställd kan leda till otydlighet i fråga ombåde ledning och ansvar. I flerpastoratssamfälligheter förhåller det sig dock annorlunda.Kyrkorådet ska:Ha omsorg om församlingslivet och gemensamt med kyrkoherden ansvara för attförsamlingens grundläggande uppgift blir utförd.Uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning.Göra de framställningar som behövs, både internt i församlingen och externt.Bereda eller yttra sig i ärenden till kyrkofullmäktige och verkställa kyrkofullmäktigesbeslut.Ha tillsyn över eventuella nämnders verksamhet.Ha hand om den ekonomiska förvaltningen och själv förvalta kyrkans och församlingensegendom om inte beslut fattats om att detta ska skötas av någon annan.Verkställa kyrkofullmäktiges beslut om det inte har uppdragits åt någon annan.Välja kyrkvärdar.Fullgöra de uppgifter i övrigt som framgår av kyrkoordningen.Om en församling med direktvalt kyrkoråd ingår i en samfällighet ska detta kyrkoråddisponera de anslag och verkställa de beslut som kyrkonämnden i samfälligheten överlämnattill kyrkorådet.Kyrkorådet i en församling som ingår i en samfällighet ska också bereda och yttra sigöver ärenden i samfällda kyrkofullmäktige som särskilt rör församlingen, vilket dockinte innebär att samfällighetens kyrkonämnd kan avstå från att bereda ärendet innan

Sida | 102det behandlas i samfällda kyrkofullmäktige. Andra ärenden är att delta i samråd medkyrkoherden om församlingens gudstjänstplan. Också församlingskollekterna ska beslutasav kyrkorådet. Det gör man lämpligen en gång per år då man vet vilka beslut somfattats om riks- och stiftskollekter.Kyrkonämnden ska inte ägna sig åt sådant som direkt ingår i församlingens grundläggandeuppgift. Kyrkonämndens uppdrag är ekonomiskt och administrativt.PastoratsnämndenPastoratsnämnden finns bara i flerpastoratssamfälligheter som innehåller flerförsamlingspastorat.Sådana finns i första hand i de större städerna. Den största flerpastoratssamfällighetenfinns i Göteborg. Pastoratsnämnden väljs genom att kyrkoråden i församlingarnainom sig väljer ledamöter. Kyrkoherden ska vara ledamot. Pastoratsnämndensvarar obligatoriskt för tillsättning av befattningar som är gemensamma för församlingarnai pastoratet, men kan efter delegation från kyrkonämnden besluta också i andraarbetsgivarfrågor.KyrkoherdenKyrkoherden utför, med sina vigningslöften som grund, på eget ansvar sina uppgifter.Kyrkoherden ska:Leda all verksamhet i en församling respektive en pastoratssamfällighet. Kyrkoherdenär alltså chef för all personal i församlingen.Gemensamt med kyrkorådet ansvara för att församlingens grundläggande uppgiftblir utförd.Ansvara för tillsyn över all verksamhet utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära.Kyrkvärdeni landskapslagarnaUppdraget som kyrkvärd nämnsunder olika namn redan i flera avlandskapslagarna. I Västgötalagarnaoch Smålandslagen används ordetkirkiudrottin (kyrkherre), i Östgötalagenkirkiugömari (vårdare ellerförvaltare) och i Svealagarna kirkiuväriandi(kyrkoförsvarare). Kyrkvärdanvänds dock som begrepp först på1600-talet. Då får också sexmännen(eller tolvmännen), som omnämntsredan på 1400-talet, en ökad betydelsei den kyrkliga förvaltningen.De var ett slags sockenfullmäktigemed stor betydelse och med ansvarför den kyrkliga egendomen ochordningen i socknen.Kyrkoherden ska inte ha någon befattningsbeskrivning.Befattningenregleras av kyrkoordningen, församlingsinstruktionenoch andra bestämmelsersom utfärdats med stödav kyrkoordningen.I ett flerförsamlingspastorat medmånga församlingar kan det varasvårt för kyrkoherden att delta isammanträdena i samtliga kyrkoråd.Då kan kyrkoherden utse en annanpräst i pastoratet att vara ledamot ikyrkorådet i den eller de församlingardär kyrkoherden inte själv ärkyrkorådsledamot.KyrkvärdarKyrkorådet väljer kyrkvärdar. Föratt utses till kyrkvärd ska man tillhöraSvenska kyrkan och vara döpt.Fram till 2009 skulle man också tillhöraförsamlingen. Då beslutadekyrkomötet att man kan vara kyrk-

Sida | 103värd i annan församling än den man tillhör. Två av kyrkvärdarna måste emellertid utsesinom bland kyrkorådets ledamöter och ersättare. För dem gäller alltså att de ska harösträtt i församlingen.Kyrkvärdarna har utöver det ansvar de har i samband med gudstjänsten också andrauppgifter. En av kyrkvärdarna, som ska vara ledamot eller ersättare i kyrkorådet, skatillsammans med kyrkoherden bära ansvar för den inventarieförteckning som kulturminneslagenföreskriver.Ansvarsfördelningen mellan samfällighet, pastorat och församlingI kyrkoordningen betonas samfällighetens roll som samverkans- och serviceorgan förförsamlingarna:Samfällda fullmäktige får inte besluta om andra mål och riktlinjer än sådana somgäller ekonomisk utjämning, resurshushållning och service.Församlingarna ska hos samfälligheten kunna begära medel för sina uppgifter.Samfällda kyrkofullmäktige får avvika från församlingens prioriteringar bara omdet finns särskilda skäl till det, till exempel om församlingens begäran skulle ledatill höjd utdebitering, strider mot en god ekonomisk hushållning eller innebär attskötseln av kyrkobyggnaden åsidosätts.Kyrkonämnden ska, om inte synnerliga skäl hindrar detta, uppdra till församlingarnaskyrkoråd att disponera de anslag som anvisats åt dem.Den nu gällande kyrkoordningen innebär en större decentralisering inom en samfällighetän vad som gällde före den 1 januari 2000.FÖRDJUPNINGFörändringar på väg efter Strukturutredningen?DEN STRUKTURUTREDNING som arbetat på nationell nivå i Svenska kyrkan har nyligen lagtfram ett förslag om förändringar på Svenska kyrkans lokala nivå. Två begrepp som rör pastoratsstruktureninförs eller får en annan innebörd än i dag. Från att tidigare ha varit kyrkoherdensansvarsområde blir nu i stället pastoratet en mer omfattande samverkansform.Det kommer enligt förslaget att finnas församlingar som inte ingår i pastorat. De ges ansvarför församlingens grundläggande uppgift (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission),egen ekonomisk förvaltning och för personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet.En församling som inte ingår i ett pastorat ska på egen hand kunna ta ansvar föralla de arbetsuppgifter som kyrkolagen anger.I församlingar som inte ingår i pastorat är det högsta beslutande organet kyrkofullmäktigeoch det beredande och verkställande organet är kyrkorådet som är församlingens styrelse.Arbetet leds av en kyrkoherde.Så här långt finns inte mycket att ta fel på. Det är välkänd mark. De tillräckligt stora enförsamlingspastoratenkommer att uppleva de minsta förändringarna.Det kommer också att finnas en ny form av församlingar som ingår i pastorat, alltså flerförsamlingspastorat,pastorat som omfattar minst två församlingar – men med en annankonstruktion än de flerförsamlingspastorat som finns nu. Pastoratet styrs, liksom församling-

Sida | 104ar som inte ingår i ett pastorat, av kyrkofullmäktige och kyrkoråd. I varje pastorat ska detfinnas en kyrkoherde.Tekniskt sett blir de pastorat som innehåller flera församlingar en samfällighet. Pastoratenska enligt förslaget ges ansvar för såväl församlingens grundläggande uppgift som ekonomi,personal, fastighetsförvaltning och begravningsverksamhet.Kyrkofullmäktige ska besluta församlingsindelningen inom pastoratet. Den församlingsindelningenkan göras mindre beroende av ekonomisk bärkraft än den nuvarande. Kyrkofullmäktigeska också för församlingens del besluta om en gemensam församlingsinstruktion förhela pastoratet. Både församlingsindelning och församlingsinstruktion ska enligt förslagetfastställas av stiftet.Församlingar som ingår i pastorat får enligt förslaget en styrelse, kallad församlingsråd, utseddav pastoratets kyrkofullmäktige. De ska ges uppgifter kopplade till gudstjänsterna ochvissa andra delar av den lokala församlingsverksamheten. De kan också få uppgifter delegeradetill sig från pastoratets organ, exempelvis att disponera de anslag till arbetet med dengrundläggande uppgiften som fullmäktige beslutat. Kyrkoherden (eller den präst han/honutser) ska ingå i församlingsrådet. De församlingar som ingår i ett pastorat hart inte kyrkofullmäktige.FÖRSLAGET FRÅN STRUKTURUTREDNINGEN kan leda till att en del av dagens enförsamlingspastorat,till exempel de som har en distriktsindelning, delas upp i flera församlingar isamband med att det nuvarande enförsamlingspastoratet blir pastorat i den nya meningen.Förslaget innebär också att flerpastoratssamfälligheter inte längre är tillåtna. Det kommerinte heller att finnas enförsamlingspastorat eftersom ett pastorat alltid ska omfatta fleraförsamlingar.Det finns förstås nackdelar med förslaget. Vi får inte enklast möjliga organisation eftersomdet skapas en ny nivå med den administrativa osäkerhet och den extra omgång som det ledertill. Å andra sidan åstadkommer man- en nära samverkan i församlingsverksamheten i hela pastoratet,- en lokal ekonomisk utjämning,- en möjlighet att efter eget skön behålla, minska eller öka antalet församlingar för attskapa största möjliga lokala förankring,- en starkare position för kyrkoherden och i den pastorala ledningen än i de flerpastoratssamfällighetervi har i dag.Strukturutredningen föreslår att den nya organisationen ska träda i kraft den 1 januari2014, vilket förutsätter att kyrkomötet fattar beslut under 2012.FRÅN DEN 1 JANUARI 2015 föreslår utredningen en annan och mycket stor förändring,nämligen att stiften ska ta över ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnaderna ochvissa inventarier.En mycket stor kostnadspost förs därmed över från lokal nivå till stiftet. En större del avkyrkoavgiften kommer därför att behöva gå till stiften och en mindre del till församlingarna.Den föreslagna ordningen innebär också en ekonomisk utjämning genom den gemensammafinansieringen av en för inte minst de små församlingarna mycket tung kostnadspost.

Sida | 105Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 7StiftenEn historisk bakgrundTill den under medeltiden bildade romersk-katolska kyrkoprovinsen hörde Uppsala,Skara, Linköpings, Strängnäs, Västerås, Växjö och Åbo stift. Det äldsta av de nu nämndastiften är Skara stift. Den förste biskopen där, Turgot (död 1029), vigdes till biskop 1014.Stiftsindelningens äldre historia är inte helt klar. Adam av Bremen (död senast 1095)nämner från sin resa på 1070-talet Birka, Hälsinglands, Sigtuna och Skara stift. Om Birkaverkligen har varit biskopssäte är omdiskuterat. Sannolikt har Sigtuna varit det, liksomTuna (Eskilstuna) innan det gick upp i Strängnäs stift. Hälsingland visste nog Adamganska litet om. En annan omdiskuterad fråga är Gotlands ställning. Gotland anknöts tillLinköpings stift innan 1200-talets inträde. Vilken organisation som funnits tidigare vetvi inte mycket om. Stiftsgränserna var inte heller helt klara, inte minst gällde detta mellanUppsala och Åbo stift i de nordliga delarna av nuvarande Sverige och Finland.Under 1600- och 1700-talen tillkom nya stift. Det skedde dels genom erövring, delsomorganisation. Genom freden i Roskilde 1658 och dess fortsättning i form av Malmörecess 1662 blev Skåne en integrerad del av Sverige. Det ledde också till en kyrklig integration.Lunds stift, det forna ärkestiftet med överordnad ställning i förhållande till detsvenska ärkestiftet, blev ett svenskt stift. Efter reformationen inledde Gustav Vasa somnämnts tidigare en stiftsreform genom inrättande av flera superintendenturer. Med tidenkom de att bli biskopsstift: Göteborg (1665), Kalmar (1678) samt Karlstad, Härnösandoch Visby (1772). Alla stift var därmed biskopsstift och enbart biskopar kunde förrättaprästvigning. 1904 fick Svenska kyrkan ytterligare ett nytt stift, Luleå, på villkor attett av de småländska stiften avvecklades. Så skedde 1915, då Kalmar stift blev en del avVäxjö stift. 1942 bildades Stockholms stift.Under 1900-talet har stiftssamlingar av olika slag vuxit fram, den första i Kalmar 1906.Med tiden bildades stiftsorgan som inte var reglerade i lag, nämligen stiftsting och stiftsråd.De drevs genom frivilliga bidrag från stiftens församlingar och arbetade bland annatmed utbildning och främjande av församlingsarbetet i övrigt.

Sida | 106Den stora förändringen i stiftsorganisationen inträffade 1989 då det bildades obligatoriskastiftssamfälligheter med uppgift att främja församlingslivet i stiftet, men ocksåfatta andra viktiga beslut. Stiftssamfälligheterna fick också beskattningsrätt. Stiftsfullmäktigeoch stiftsstyrelser inrättades, liksom egendomsnämnder. De senare ersatte detidigare stiftsnämnderna. Stiftsfullmäktige fick i uppgift att utse ledamöter i domkapitlet.Den tidigare frivilliga samverkan på stiftsnivå ersattes av en lagreglerad sådan och därmedtillmötesgicks krav som förts fram under många år. Den nya organisationen gälldefram till millennieskiftet och har i många avseenden fortsatt att gälla.Uppgifter och beslut på stiftsnivånUppdrag och kravSvenska kyrkan är en episkopal kyrka. Det finns därför en biskop i ledningen för varjestift – utom i Ärkestiftet, alltså Uppsala stift, där det finns två biskopar. Av hänsyn tillärkebiskopens arbetsbörda har en uppdelning av ledningsansvaret skett, så att ärkebiskopenspastorala område omfattar Uppsala, Enköpings och Sigtuna kontrakt, medanbiskopen i Uppsala stift har ansvaret för övriga delar av stiftet.I likhet med församlingarna, men i motsats till samfälligheterna och den nationella nivån,har stiftet ett pastoralt ansvar. Stiftets uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet.Det sker genom visitationer, församlingsinstruktionen, utbildning, fortbildningoch andra insatser. I likhet med församlingar och samfälligheter får stiftet lämnabidrag till internationell diakoni och mission. Stiftet har också ett ansvar för denkyrkliga beredskapen. Stiftet kan, även om dess roll är främjande och inte verkställande,ta på sig vissa direkta arbetsuppgifter. Det kan till exempel handla om att bygga upp engemensam organisation för hanteringen av ekonomi- och personaladministration, IT ochtelefoni och erbjuda församlingar och samfälligheter att använda denna.FörsamlingsinstruktionenFörsamlingsinstruktionen utfärdas av domkapitlet efter godkännande av såväl församlingenskyrkofullmäktige som dess kyrkoherde. De ger alltså sina godkännanden var försig. Om det finns särskilda skäl kan domkapitlet utfärda församlingsinstruktionen utandetta godkännande, men grundsynen är att den ska i församlingen växa fram i samverkanmellan kyrkoherde och förtroendevalda, församling och stift. Eller, litet mer brutaltuttryckt: Församlingsinstruktionen är inte stiftets och inte församlingens, den är stiftetsoch församlingens gemensamma dokument. Men om det kniper kan den bli stiftets instruktiontill församlingen.Församlingsinstruktionen ska innehålla de regler som domkapitlet enligt kyrkoordningenfår besluta. Det kan gälla minsta antalet huvudgudstjänster med nattvard underett kyrkoår och rätten att fira huvudgudstjänst gemensamt med andra församlingar iSvenska kyrkan eller i ett annat kristet trossamfund, liksom undantag från kravet att firagudstjänst varje vecka. Det ska också i församlingsinstruktionen finnas ett pastoraltprogram för församlingens grundläggande uppgift, liksom en redogörelse för församlingensverksamhet på teckenspråk, finska, samiska och andra språk.Församlingsinstruktionen kom till vid millennieskiftet. Meningarna om den är delade.Somliga ser ett stort värde i den, andra är mer tveksamma. Hur det faktiskt är beror påvad hur man gör. Arbetet med församlingsinstruktionen är i sig en viktig process om dengörs kreativ genom omvärldsanalys och förslag till både inriktning av församlingsarbe-

Sida | 107tet och realistiska åtgärder, inte i detaljer men i stort. På detta arbete kan man bygga sittbudgetarbete under de närmaste åren.STATISTIKAntal invånare och medlemmar, andel medlemmar samt antal kontrakt, pastoratoch församlingar 2011-01-01Källa: Svenska kyrkans matrikel 2010Invånare Medlemmar MedlemsandelAntalkontraktAntalpastoratUppsala 732 136 536 290 73,3 % 11 82 136Linköping 540 955 402 649 74,4 % 9 56 109Skara 541 282 404 196 74,7 % 11 51 124Strängnäs 607 186 406 872 67 % 9 62 73Västerås 577 306 433 424 75,1 % 8 59 79Växjö 628 021 466 459 74,3 % 15 79 197Lund 1 398 221 956 124 68,4 % 18 155 190Göteborg 1 305 642 884 488 67,8 % 16 124 196Karlstad 361 966 288 073 79,6 % 8 49 88Härnösand 370 172 296 835 80,2 % 10 52 106Luleå 507 895 406 771 80,1 % 8 53 57Visby 57 269 43 727 76,4 % 3 20 42Stockholm 1 791 770 1 067 623 59,6 % 13 61 63Totalt 9 419 851 6 593 993 70 % 139 903 1 461AntalförsamlingarStiftsindelningenSvenska kyrkan har 13 stift. Visby stift har genom sin biskop och sitt domkapitel tillsynsansvarockså för Svenska kyrkans verksamhet bland svenskar i utlandet. Kyrkomötetbeslutar om stiftsindelningen. Kyrkostyrelsen kan på eget initiativ ta upp förslag tilländringar i stiftsindelningen. Också en stiftsstyrelse eller ett domkapitel som berörs kanta initiativ till förändringar, liksom en berörd församling eller samfällighet. En ändring istiftsindelningen träder i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie kyrkoval hållits.Beslut ska fattas senast ett år innan det ska träda i kraft.Nu och då förs tankar fram om förändringar i stiftsindelningen. Flera av Svenska kyrkansstift är i ett internationellt perspektiv mycket stora, i fråga om såväl yta som befolkning.Det mest omdebatterade stiftet under senare år har ändå varit Visby stift ochdå av det rakt motsatta skälet, alltså dess litenhet.De förslag i övrigt som förts fram eller antytts har handlat om en delning av de befolkningsmässigtstora stiften (det vill säga Lunds, Göteborgs och Stockholms stift), liksomav de ytmässigt största stiften (Härnösands och Luleå stift). Några verkligt konkreta förslagom en ändrad stiftsindelning har dock, utöver en några gånger uppblossande diskussionom Ärkestiftet och ärkebiskopens arbetsbörda, inte förts fram sedan Stock-

Sida | 108holms stift kom till 1942. Situationen i Uppsala stift löstes genom att det där sedan 1990finns en stiftsbiskop vid sidan om ärkebiskopen.Organisationen i stiftetStiftsfullmäktigeDet högsta beslutande organet i stiftet är stiftsfullmäktige. Fullmäktige beslutar i principiellaärenden och ärenden som på annat sätt är av större vikt. Det gäller liksom i enförsamling eller samfällighet bland annat mål och riktlinjer för verksamheten, budget,kyrkoavgift och andra viktiga ekonomiska frågor.Stiftsfullmäktige kan också besluta i andra frågor som framgår av kyrkoordningen. Enstor del av de regler som gäller kyrkofullmäktige i församlingar gäller också stiftsfullmäktige.Biskopen eller domprosten som har rätt att delta i stiftsfullmäktiges sammanträden.StiftsstyrelsenStiftsstyrelsen utses av stiftsfullmäktige och ska ha minst åtta valda ledamöter. Därtillkommer biskopen som är ordförande. Styrelsen ska främja församlingslivet i stiftet, verkaför dess utveckling, leda och samordna stiftets verksamhet samt vara beredande ochverkställande organ för stiftsfullmäktige.Stiftsstyrelsen ska också hantera en rad andra viktiga frågor: Pastorats-, samfällighets- och församlingsindelningen. Fördelning av bidrag mellan församlingarna. Ha ett övergripande ansvar för alla direkta val inom stiftet.Biskopen är ordförande i stiftsstyrelsen (i Uppsala stift biskopen i Uppsala stift, inte ärkebiskopen).Domprosten är biskopens ersättare som ledamot. Vice ordförande är envald ledamot. Det kan också finnas nämnder och utskott.En särskild nämnd med företrädare för stift och domkyrkoförsamling anställer domprost.Domprosten har vissa stiftsuppgifter och har samma uppgifter som en kyrkoherdei den församling där stiftets domkyrka ligger.DomkapitletDomkapitlets får inte ges andra uppgifter än de som framgår av kyrkoordningen. Biskopoch domkapitel utövar tillsyn över verksamheten dels i stiftets församlingar och samfälligheter,dels i stiftet.I denna tillsyn ingår bland annat följande uppgifter: Rådgivning, stöd och hjälp i frågor som rör Svenska kyrkans lära, böcker, sakrament,gudstjänst och övriga handlingar, liksom i rättsliga frågor. Utfärdande av församlingsinstruktion. Yttranden vid anställning av präster och diakoner. Granskning av hur präster och diakoner utövar sina uppdrag och efterlever sinavigningslöften. Prövning av behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst och yttranden vid anställningav präster och diakoner.

Sida | 109 Befogenhetsprövning vid arbetsgivarbeslut om uppsägning, avskedande ochomplacering av präst eller diakon. Syftet är att trygga att inte en församling sägerupp en präst eller diakon på grunder som det är domkapitlets och inteförsamlingens uppgift att pröva. Första instans vid beslutsprövning (alltså prövningen av att beslut har fattats i enlighetmed kyrkoordningen).Uppräkningen är inte uttömmande. I den övergripande bestämmelsen om tillsyn öververksamheten kan också andra åtgärder vidtas av domkapitlet. Vidare sker präst- ochdiakonexamen inför domkapitlet. Domkapitlet kan också fatta beslut i vissagudstjänstfrågor, inkluderande stiftskollekter.Ledamöter i domkapitlet är biskopen, domprosten, en ledamot som är präst eller diakoni någon av stiftets församlingar, en ledamot som är eller har varit ordinarie domareoch tre ytterligare ledamöter (som inte får vara biskop, präst eller diakon). Den ledamotsom är eller har varit domare deltar i alla överläggningar, men har rösträtt bara i vissaärenden. De gäller obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst, prövning av beslut omuppsägning, avskedande, omplacering och disciplinåtgärder samt beslutsprövning ochöverklagande. Biskopen är ordförande och domprosten vice ordförande. Val av den ledamotsom ska vara präst eller diakon sker vid ett gemensamt möte med stiftets prästeroch diakoner. Lekmannaledamöterna väljs av stiftsfullmäktige.Vissa undantag från dessa regler görs i Uppsala och Visby stift, Uppsala på grund av attstiftets båda biskopar ingår i domkapitlet och Visby på grund av dess ansvar för Svenskakyrkan i utlandet.EgendomsnämndenI de flesta stiften finns en egendomsnämnd som ansvarar för stiftets egendomsförvaltningmed förvaltningen av prästlönetillgångarna som den mest omfattande uppgiften.Från 1932 fanns en obligatorisk stiftsnämnd och från 1989 en obligatorisk egendomsnämnd.Egendomsnämnden utses, i de fall man har en sådan, av stiftsfullmäktige ochlyder under samma bestämmelser som andra frivilligt inrättade nämnder. Egendomsnämndernasbakgrund och arbete berörs senare i kapitlet om Svenska kyrkans egendomoch ekonomi.Biskop, kontrakt och prostarDe uppgifter biskopen har är redan tidigare utförligt redovisade. I korthet ska biskopenförkunna evangelium i ord och handling, ha ansvar för att evangelium förkunnas rentoch klart och att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning, svara förledning och tillsyn, vårda och värna kyrkans enhet, viga präster och diakoner, visitera,kalla präster och diakoner till överläggningar samt i övrigt fullgöra biskopens uppgifterenligt kyrkoordningen, exempelvis att vara ordförande i stiftsstyrelse och domkapitelsamt delta i Biskopsmötets arbete.Kontraktsprosten biträder biskopen med ledning och tillsyn. Kontraktsprosten kanockså på biskopens uppdrag visitera församlingar. Också vissa andra uppgifter somframgår av kyrkoordningen ska utföras av kontraktsprostarna, nämligen att vara valförrättarevid biskopsval, leda invigningsgudstjänsten av begravningsplats och yttra sig vidindelningsändringar, alltså uppgifter som förekommer mycket sällan. Kontraktsprostutses av biskopen efter att kontraktets präster hörts, normalt genom ett rådgivande val.

Sida | 110Hovkonsistorietoch HovförsamlingenUtöver stiften finns Hovkonsistorietmed en enda församling, nämligenden icke-territoriella Hovförsamlingen.Medlemmarna i den är denkungliga familjen samt personermed anknytning till hovet.Hovförsamlingens rötter går tillbakatill de mässor som under medeltidenförrättades för kungen ochhovet i det kungliga kapellet. Efterreformationen knöts hovpredikantertill kungen och en fungerandehovförsamling började utvecklasunder Karl IX:s tid som kung. I motsatstill Hovkonsistoriet reglerasHovförsamlingen i kyrkoordningen.Nu kungen, i framtiden en regerandedrottning, utser en biskop tillöverhovpredikant. Det behöver intevara en i tjänst varande biskop. Detkan likaväl vara en tidigare stiftsbiskop.Kungen utser också hovpredikanter,liksom pastor i Hovförsamlingen.Hovkonsistoriet och överhovpredikantenhar uppgifter somdelvis motsvarar stiftsstyrelsens ochdomkapitlets, men bara i förhållandetill en församling som dessutomär icke-territoriell och relativt liten.Ett kontrakt består av flera församlingari ett stift och är tjänstgöringsområdeför en kontraktsprost.38 Liksom stiften har kontraktenen lång historia. En kontraktsindelningfanns redan på 1200-talet.Kontraktens kyrkoordningsregleraderoll är i dag liten. På några hållfinns dock ett frivilligt samarbetemellan församlingarna i kontrakten.Detta har också ibland formaliseratsgenom tillkomsten av kontraktsråd.En förstärkt roll för kontrakten försibland fram som ett alternativ till endelning av de största stiften. På flerahåll har kontraktsindelningen ändratsför att kontraktsprosten så långtdet är möjligt ska kunna lasta avbiskopen vissa uppgifter och för atten del av den samverkan som stiftetannars skulle behöva ta ansvar förska få ett informellt forum. Omfattningenav en sådan samverkan skiftarstarkt mellan kontrakten från atthelt saknas till att vara tämligen aktiv.På många håll finns kontraktsrådi vilka såväl kyrkoherdar som förtroendevaldakan ingå. Denna samverkansformär inte reglerad ikyrkoordningen.Biskopen utser ibland en prost honoriscausa (för att hedra). Dettaleder dock inte till någon formell rolleller arbetsuppgift och är inte hellerreglerat i kyrkoordningen.StiftskansliernaSamtliga stift har stiftskanslier, gemensamma för samtliga stiftsorgan. Stiftskanslierna ideras nuvarande form är en produkt av 1980- och 1990-talen. Domkapitlen hade haftkanslier tidigare, liksom stiftsnämnderna, som ansvarade för egendomsförvaltningen,och en del andra stiftsorgan och stiftsorganisationer. En benämning som ofta förekomvar stiftsbyrån. Då stiftssamfälligheterna bildades 1989 kunde integrerade kanslier byggasupp och förstärkas. De gick vid millennieskiftet över till de ”nya” stiften, till storadelar relativt oförändrade.38 Prost av propo´situs, praepo´situs(latin), föreståndare.

Sida | 111Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 8Den nationella nivånEn historisk bakgrundOrganisationen på den nationella nivån har i mycket stor utsträckning sina rötter i detsena 1800-talet och 1900-talet. Tidigare försök att få till stånd en central kyrkostyrelsemisslyckades (se rutan intill). Den centrala styrning som fanns låg hos kungen ochståndsriksdagen. Maktbalansen mellandessa organ skiftade i takt medStriden omkyrkostyrelsenEn av 1600-talets stora strider handladeom den centrala kyrkostyrelsen.Kungamakten utmanades vid 1611års riksdag av prästeståndet, somformerade sig som en central kyrkostyrelse,consistorium regni. Gustav IIAdolf försökte ersätta detta organmed ett consistorium generale medbåde andliga och världsliga ledamöter,men prästerskapet accepteradeinte att riksråd och andra lekmänskulle styra biskoparna. Inte hellerdrottning Kristinas senare försök avsamma slag lyckades. Consistoriumregni bestod fram till dess Karl XI(1655-97, regent 1660-97) förbjödprästerna att både kalla sig och utövarollen som central kyrklig styrelse.att den politiska makten som helhetpendlade mellan envälde och inflytandeför ståndsriksdagen.Vid dissenterlagstiftningens genomförande1860 – då personer sominte tillhörde Svenska kyrkan blevvalbara som riksdagsledamöter –ökade kraven inom kyrkan på en särskildrepresentation för Svenska kyrkanpå riksnivå.Genom den nya dissenterlagstiftningenblev nästan över en natt tidigaremotståndare nu anhängare avett särskilt kyrkomöte för hanteringav kyrkoärenden. Lagstiftning behövdesäven i fortsättningen. Attriksdagsledamöter som inte tillhördekyrkan skulle svara för den var intetilltalande. 1863 beslutade riksdagenom inrättande av kyrkomötet. Ytterligareett riksdagsbeslut med mellanliggandeval fordrades emellertid och

Sida | 112dess beslut kom att sammanfalla med 1866 års representationsreform.1868 sammanträdde förstagångenkyrkomötet.Kyrkomötet fick från början 60 ledamöter. Densjälvskrivne ordföranden, ärkebiskopen, de självskrivnabiskoparna och i stiften valda präster utgjordetillsammans 30 biskopliga och prästerliga ledamöter.Likaså valdes 30 lekmannaledamöter. Från ochmed 1951 års kyrkomöte var lekmännen i majoritet,57 lekmannaledamöter utgjorde tillsammans medbiskoparna och valda präster 43 ledamöter ett kyrkomötemed 100 ledamöter. Smärre skiftningarskedde därefter, bland annat genom förändringar istiftsindelningen.Parallellt med den här utvecklingen bildades enbrokig flora av riksorgan. En officiell kyrkomissionetablerades då Svenska kyrkans mission (SKM) bildades1874. Under 1800-talets senare decennier inleddesockså sjömanskyrkans arbete under namnetsjömansmission och var knuten till SKM. Förändringarnafortsatte under 1900-talet: efter ett första möte1898 etablerades biskopsmötet; allmänna kyrkligamöten började hållas 1908; Svenska kyrkans diakonistyrelsebörjade verka 1910 (med den av Själavårdssällskapetoch Allmänna Svenska Prästföreningentvå år tidigare grundade församlingsbyrånsom en viktig del); 1919 etablerades Svenska kyrkanslekmannaskola i Sigtuna, först i Hällesjö och från1923 i Sigtuna 39 ; Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelsebröts ur Svenska kyrkans mission 1933; 1947startade Lutherhjälpen sitt arbete, under ett drygtdecennium parallellt med den samtidigt bildadeSvenska kyrkohjälpen.Utöver de kyrkliga riksorganen växte andra kyrkligaorganisationer fram. I det här sammanhanget kandet finnas skäl att särskilt nämna Svenska pastoratensriksförbund, bildat 1945, som blev Svenska kyrkansförsamlings- och pastoratsförbund (SKFP, i dagligttal Pastoratsförbundet) som i sin tur blev Svenskakyrkans församlingsförbund (Församlingsförbundet)som numera är Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.1982 år kyrkomötesreform ledde fram till ettbetydligt större och kyrkomöte med 251 ledamöterutan kategoriindelning, och årliga sammanträden.Svenska kyrkansärkebiskoparDen nuvarande ärkebiskopenär den sextionionde.Den förste var Stefan1164-1185. Detta är ärkebiskoparnafrån ochmed tillkomsten avkyrkomötet:Henrik Reuterdahl1856-1870Anton Niklas Sundberg1870-1900Johan August Ekman(1845-1913)1900-1913Nathan Söderblom1914-1931Erling Eidem1931-1950Yngve Brilioth1950-1958Gunnar Hultgren1958-1967Ruben Josefson(1907-72)1967-1972Olof Sundby1972-1983Bertil Werkström(1928-2010)1983-1993Gunnar Weman(1932-)1993-1997KG Hammar(1943-)1997-2006Anders Wejryd(1948-)2006-39 Den kom senare att ingå i Svenska Kyrkans Utbildningscentrum som bildades 1986 och SvenskaKyrkans Utbildning AB, båda numera nedlagda.

Sida | 113Biskoparnas självskrivenhet upphörde, liksom ärkebiskopens självskrivenhet som kyrkomötesordförande.Samtidigt inrättades inom kyrkomötet en läronämnd i vilken samtligabiskopar ingick och utgjorde majoritet.Till det nya kyrkomötet delegerade riksdagen rätten att fatta beslut i en rad inomkyrkligafrågor. Svenska kyrkans centralstyrelse, vald av Kyrkomötet, inrättades tillsammansmed nämnder som dels ersatte flera av de viktigaste centrala kyrkliga organisationersom nyss nämnts, dels övertog delar av Församlingsförbudets verksamhet.Under 1990-talet utvecklades en allt tätare samverkan inom den kyrkliga riksorganisationenockså i form av sammanslagningar av både förtroendevalda organ och kanslier.Uppgifter och beslut på den nationella nivånOrganisationen på nationell nivå, som i sin nuvarande skepnad har varit i funktion sedanden 1 januari 2000, har uppgiften att företräda det samlade trossamfundet Svenska kyrkan.I arbetet på nationell nivå ingår flera centrala ledningsfunktioner. De omfattarkyrkovalen och deras genomförande samt kyrkomötets och kyrkostyrelsens arbete.Andra sådana funktioner är ärkebiskopens arbete, liksom ledningen av kyrkokansliet förvilken generalsekreteraren ansvarar.Den nationella nivån ska enligt kyrkoordningen ta ansvar för kyrkans gemensammaangelägenheter i fråga om inomkyrklig normgivning, överprövning av beslut, gemensaminformation, utbildning, samråd samt ekumeniska relationer, internationell diakoni ochmission. Till uppgiften hör också, heter det i kyrkoordningen, att vara kyrkans röst såväli Sverige som internationellt.Det är också på den nationella nivån som överprövning av beslut i församlingar ochstift sker, men i organ som är fristående från den nationella nivåns organ i övrigt.Verksamheten på nationell nivå sker rättsligt sett i det registrerade trossamfundetSvenska kyrkan. I motsats till församlingar och stift är inte Svenska kyrkan på nationellnivå ett pastoralt område. Den nationella nivån bedriver inget eget och direkt pastoraltarbete utan har ett övergripande ansvar.Den nationella nivåns ansvar för inhemskt församlingsarbete omfattar inom utbildningsområdetbland annat prästutbildningen vid pastoralinstituten i Lund och Uppsalaoch bidrag till diakon-, församlingspedagog- och kyrkomusikerutbildning. Samordningsochutvecklingsinsatser görs för bland annat Svenska kyrkans arbete med språkliga minoriteter,kyrkomusik, kyrkligt kulturarbete, vården av det kyrkliga kulturarvet, relationentill barn och unga och konfirmandfrågor. Likaså sker ett samordnings- och utvecklingsarbetebeträffande gudstjänstutveckling, själavård i olika delar av samhället och detdiakonala församlingsarbetet. Andra verksamheter på den nationella nivån handlar omSvenska kyrkans samhällsansvar och samhällsengagemang. Genom egna forskare ochsamarbete med universitet och högskolor bedrivs kvalificerad forskning. I anslutning tillforskningen finns ett analysarbete som är inriktat på det religionssociologiska områdetoch där kyrkostatistiken är ett viktigt verktyg.Svenska kyrkan i utlandet är en del av Svenska kyrkans församlingsarbete, men ocksåav organisationen på nationell nivå. Dessa församlingar är de enda som på något sätt ärknutna till ”rikskyrkan”. De utgör alltså ett undantag från regeln att den nationella nivåninte bedriver något pastoralt arbete. Tillsynen ligger dock på domkapitlet i Visby stift.Arbetet sker i 45 utlandsförsamlingar, men med verksamhet på ytterligare ett 80-talplatser. Verksamheten är inriktad på svenskar som befinner sig utomlands för längre

Sida | 114eller kortare tider. Utöver dem som bor utomlands permanent kan det gälla turister,sjöfolk, lastbilschaufförer och ungdomar som arbetar eller studerar utomlands. Utövergudstjänstlivet finns en öppen verksamhet i många former. Under ett år görs cirka 900000 besök i Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. Personalen gör också många hembesökoch besök på fartyg, sjukhus och fängelser.Svenska kyrkans internationella arbete är omfattande. Svenska kyrkan är en av destörsta internationellt verksamma organisationerna i Sverige och också en av de sjustörsta insamlingsorganisationerna i Sverige. Arbetet kan sammanfattas i dessa punkter:Utveckling av kyrkans arbete i världen i samverkan med lokala kyrkor, ekumeniskaorganisationer och andra lokala samarbetspartners i andra länder, inteminst i Tredje världen.Informations- och opinionsarbete för att förändra attityder och regelverk i riktningmot en rättvis utveckling och fördelning av världens tillgångar.Insatser som rör miljö och global rättvisa, alltifrån de stora överlevnadsfrågornatill enskilda människors möjligheter att genom sitt vardagsliv påverka utvecklingen.Arbete för att främja utbildning, fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter.Utvecklingsprojekt för en långsiktigt säker tillgång till vatten, sanitet och livsmedel.Insatser för sjuk- och hälsovård med stor vikt lagd vid kampen mot Hiv och Aids. Akuta katastrofinsatser genom medicin, vatten, skydd och mat bland dem somdrabbats av krig, förtryck och naturkatastrofer.Svenska kyrkan gav genom sitt internationella arbete under 2010 stöd till sammanlagt329 projekt genom 128 lokala kyrkor och organisationer. Projekt som endast berördeett land drevs i 38 länder. Många av projekten rörde flera länder, ibland hela regioner.I katastrof, utvecklings- och påverkansarbetet samarbetar Svenska kyrkan med ACTalliansen– Action by Churches Together som har 110 medlemmar, kyrkor och kyrkornanärstående organisationer med verksamhet i mer än 140 länder. Arbetet inom ACTalliansenomfattar katastrofinsatser, utvecklings- och påverkansarbete. Arbetet görsgemensamt eller delas upp mellan de deltagande organisationerna.På kyrkokansliet i Uppsala planeras och genomförs det internationella arbetet. Genomförtroendevalda organ och i kansliets arbete beslutas vilka projekt som ska stödjas ekonomiskteller personellt.Den nationella nivåns organisationKyrkomötet och dess arbeteKyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ. Kyrkomötet ska i kyrkoordningenutfärda bestämmelser inom följande områden: Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar. Tillhörigheten till/medlemskap i Svenska kyrkan. Kyrkans vigningstjänst.

Sida | 115 Den kyrkliga organisationen och regler för hur församlingarna, stiften och organenpå nationell nivå ska fullgöra sina uppgifter.Dessutom bär kyrkomötet genom budgetbeslut och kyrkoordningsreglering ansvar förföljande typer av beslut: Stöd till stiftens arbete för utveckling av församlingslivet. Svenska kyrkans arbete bland svenskar i andra länder. Svenska kyrkans officiella relationer till andra kyrkor och samfund. Samordning av Svenska kyrkans och dess församlingars i fråga om internationellmission och diakoni. Villkor för tillträde till de kyrkliga grundutbildningarna, utbildningsplanerna fördessa och ansvar för att de kyrkliga grundutbildningarna erbjuds i tillräcklig omfattning. Det kyrkliga ekonomiska utjämningssystemet. Övergripande frågor när det gäller kyrkobokföringssystemet.Kyrkomötet får däremot inte besluta i enskilda frågor som det är en församlings eller ettstifts uppgift att besluta i.Kyrkomötet, som väljs direkt av väljarna,består av 251 ledamöter och sammanträderBiskoparnai kyrkomötetBiskoparnas roll i kyrkomötet hördetill de mest omdiskuterade frågornai samband med att den nyakyrkoordningen utarbetades införstat-kyrkareformen vid millennieskiftet.Frågan återkommer medjämna mellanrum.För biskoparnas självskrivenhet ikyrkomötet talar Svenska kyrkansepiskopala struktur och identitet,det kyrkliga ämbetets och de förtroendevaldasgemensamma uppdrag.Det som oftast anförs mot självskrivenhetenär att det är främmandeför valda organ att innehållasjälvskrivna ledamöter med rösträtt.två gånger varje år (i september och oktober).Kyrkomötet väljer bland sina ledamöteren ordförande, en förste och en andrevice ordförande. Biskoparna har närvaroskyldighet,yttranderätt och numera ävenförslagsrätt vid kyrkomötets sammanträden,men inte rösträtt.Ärenden i kyrkomötet kan tas upp genomen skrivelse från kyrkostyrelsen, genom enmotion från en ledamot eller en biskop, genomett betänkande från ett utskott och genomatt revisorerna tar upp ärenden somhar samband med deras uppdrag. Ledamöternakan ställa frågor till kyrkostyrelsenoch nämnderna vid en särskild frågedebatt.Alla ärenden ska beredas. Det sker i utskotten,valberedningen och läronämnden.Valberedningen fann snabbt sina arbetsformerredan efter 1982 års kyrkomötesreform.Några uppdrag anses tyngre än deandra, nämligen att vara kyrkomötets ordförandesamt kyrkostyrelsens förste och andre vice ordförande. Den största kyrkomötesgruppenbrukar prioritera posten som förste vice ordförande i kyrkostyrelsen. Därefterföljer övriga poster i kyrkostyrelsens arbetsutskott och i nämndernas presidier.Kyrkomötets läronämnd består av de 14 biskoparna och åtta andra ledamöter, valdaav kyrkomötet. Ordförande är ärkebiskopen. Kyrkomötets läronämnd yttra sig i följandefrågor innan kyrkomötet kan fatta beslut:

Sida | 116Grundläggande bestämmelser beträffande Svenska kyrkans, tro, bekännelse ochlära.Antagande av eller ändring i Svenska kyrkans böcker.Bestämmelser om gudstjänster, sakrament och övriga handlingar.Bestämmelser om kyrkans vigningstjänst. Ekumeniska överenskommelser.Läronämnden ska ges tillfälle att yttra sig också i övriga lärofrågor.Kyrkomötet kan mot läronämndens yttrande bifalla ett förslag. Om läronämnden menaratt förslag inte bör genomföras därför att det strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära ska emellertid en särskild beslutordning tillämpas. Då ska förslaget tasupp på nytt vid Kyrkomötets andra sammanträde året efter att val till Kyrkomötet harägt rum. Läronämnden ska då åter yttra sig och ärendet på nytt beredas i utskott innanKyrkomötet fattar ett slutligt beslut. Om Kyrkomötet vid det slutliga beslutet bifaller ettförslag för vilket läronämnden har beslutat att den särskilda beslutordningen ska gällamåste minst tre fjärdedelar av de röstande bifalla förslaget för att det ska genomföras.För att ändra bestämmelserna i kyrkoordningen om hur lärofrågor, vissa kyrkotillhörighetsfrågor,frågor om offentlighet för handlingar och undantag från denna offentlighetska behandlas fordras likalydande kyrkomötesbeslut vid två sammanträden med valemellan eller beslut vid ett tillfälle med tre fjärdedels majoritet.STATISTIKKyrkomötets sammansättning i antal mandat under de senaste tre mandatperioderna(inom parentes anges röstandel)Nomineringsgrupp 2002-20052006-20092010-2013Socialdemokraterna 74 (29,4) 71 (28) 71 (28,3)Centerpartiet 43 (17,3) 41 (16,3) 35 (13,8)Folkpartister i Svenska kyrkan 15 (5,8) 15 (6) 13 (5,2)Frimodig kyrka - (-) 7 (2,9) 13 (5,1)Gabriel 1 (

Sida | 117Kyrkostyrelsen utses av kyrkomötet. Den består av ärkebiskopen, som är ordförande,och 14 av kyrkomötet valda ledamöter. Bland de valda ledamöterna väljer kyrkomöteten förste och en andra vice ordförande. Sekreterare i kyrkostyrelsen är generalsekreteraren.Biskopsmötet utser en ersättare för ärkebiskopen som ledamot, men inte somordförande, i kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens uppgift är att företräda trossamfundetSvenska kyrkan, bereda och verkställa kyrkomötets beslut samt att leda och samordnaförvaltningen av den nationella nivåns uppgifter. Av organen på nationell nivå är detbara kyrkostyrelsen som kan väcka frågor i kyrkomötet. Förslag från de tre, i framtidenkanske två, nämnderna för planering, samordning och utveckling måste gå via styrelsen.Styrelsen kan också för handläggning överlämna ärenden till nämnderna för planering,samordning och utveckling. Kyrkostyrelsen kan vidare när det anges i kyrkoordningenutfärda bestämmelser för vissa bidrag, besluta om vissa bestämmelser av tilllämpningskaraktär(som kan röra bland annat kyrkans arkiv, församlingarnas och stiftensbokföring och redovisning, statistiska och ekonomiska uppgifter som behövs förutjämningssystemet samt de kyrkliga valen). Vidare har kyrkostyrelsen ett övergripandeansvar för genomförandet av de kyrkliga valen och för de centrala kyrkliga registren.Kyrkostyrelsen har ett direkt ansvar för det fortlöpande arbetet med de frågor sominte faller inom de andra organens ansvarsområden, till exempel stora delar av det ekumeniskaoch teologiska området, kyrkorätt och organisation, de kyrkliga beredskapsfrågornaoch Svenska kyrkans information. Då kyrkostyrelsen fattar beslut i teologiska ochekumeniska frågor av större vikt fordras att biskopsmötet ges möjlighet att yttra sig.Nämnder, råd och delegationer på nationell nivåFör planering, samordning och utveckling finns tre nämnder på nationell nivå: Nämnden för internationell mission och diakoni, Internationella nämnden, arbetarmed internationell mission och diakoni. Nämnden för utbildning, forskning och kultur arbetar med av kyrko- och församlingsutvecklingoch med frågor som rörkyrkans samhällsansvar. Nämnden för Svenska kyrkan i utlandetansvarar för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar.Nämnden delar detta ansvaretmed Visby stift, vars biskop och domkapitelutövar tillsynen över utlandsförsamlingarnaoch deras präster och diakoner. Visbystifts biskop ingår i nämnden.På nationell nivå finns också andra råd och delegationer,bland annat Samiska rådet i Svenskakyrkan och Kapitalförvaltningsrådet. Därutöverfinns bland annat Delegationen för finskspråkigtarbete. Kyrkostyrelsen och biskopsmötet hargemensamt Svenska kyrkans teologiska kommitté.KyrkokanslietSvenska kyrkans kyrkokansli finns i Kyrkans husi Uppsala, nedanför Uppsala domkyrka, och inågra närliggande byggnader. Byggnaden invig-Ändring på väg?Som nämnts tidigare behandlar2011 års kyrkomöte ettförslag om förändringar beträffandeutlandskyrkan. Kyrkostyrelsenatt Svenska kyrkan iutlandet ska bli ett råd underkyrkostyrelsen i stället för enav kyrkomötet av vald nämnd.Enligt förslaget ska biskopen iVisby stift och ett särskilt utlandsdomkapitelsom till storadelar sammanfaller med domkapitleti Visby stift även i fortsättningenutöva tillsyn överSvenska kyrkan i utlandet.Utlandskyrkan föreslås ocksåfå två platser i kyrkomötet.

Sida | 118des 1978 för Svenska kyrkans internationella verksamhet. Fram till dess låg de tre storautrikesorganen – alltså Svenska kyrkans mission (SKM), Lutherhjälpen och Svenska kyrkani utlandet (SKUT) – i Uppsala, Lidingö respektive Stockholm. Samlokaliseringen avdessa organisationer var det första steget på väg mot ett samlat kansli. Nästa steg bleven samlokalisering av utrikes- och inrikesverksamheten. Den senare hade fram till dessvarit placerad i Stockholm, först på flera olika ställen, sedan i ett Kyrkans hus i Stockholm.Efter några år i samma hus genomfördes en hel integration och det samlade kyrkokanslietblev verklighet.Arbetet i kyrkokansliet bedrivs inom avdelningar och sammanhållna verksamhetersom inte nödvändigtvis följer gränserna mellan styrelser, nämnder och råd. I kanslietfinns ärkebiskopens och generalsekreterarens gemensamma kansli, liksom sekretariatetför teologi och ekumenik. I kyrkokansliet i Uppsala fanns 2010 cirka 300 anställda. Utomlands,i arbetet med internationell mission och diakon liksom i utlandsförsamlingaroch andra verksamhetsplatser, fanns cirka 150 anställda.BiskopsmötetBiskopsmötet består av stiftens biskopar. Ärkebiskopen är ordförande i sin egenskap avprimus inter pares, den främste bland likar.Biskopsmötets uppgift är att samråda om stiftsledning och ämbetsansvar. Biskopsmötetska också ha tillsyn över biskoparnas verksamhet. I denna tillsyn ingår råd, stöd ochhjälp i frågor som rör kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänster och övriga handlingar.Det finns alltså ett »kollegialt tillsynsansvar».Biskopsmötets arbete är sedan 2000 reglerat i kyrkoordningen. Biskoparna har enligtkyrkoordningen ansvar för kyrkan som helhet och varje biskop har ett särskilt ansvar isitt stift.Biskopsmötet ska yttra sig till kyrkostyrelsen innan denna fattar beslut i viktigare teologiskaoch ekumeniska frågor.

Sida | 119Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 9De som tillhör Svenska kyrkanRegler för att tillhöra Svenska kyrkanFör att kunna tillhöra Svenska kyrkan ska man vara svensk medborgare eller utländskmedborgare bosatt i Sverige (en regel från vilket dock kyrkostyrelsen dock kan ge dispens).Den som är under 18 år kan bli medlem i Svenska kyrkan genom dop i Svenska kyrkansordning eller genom anmälan från vårdnadshavare. Den som fyllt 12 år ska själv hasamtyckt.Den som fyllt 18 år kan bli medlem genom1. skriftlig anmälan om han eller hon är döpt i Svenska kyrkans ordning, i någon annanevangelisk-luthersk kyrkas ordning eller i en kyrka eller ett samfund somSvenska kyrkan ingått överenskommelse om ekumenisk samverkan med,2. är döpt i något annat kristet trossamfunds ordning och samtidigt med sin anmälanbegär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller3. samtidigt med sin anmälan begär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelseoch lära som förberedelse för dop.Man upptas alltså som medlem, oavsett ålder, då man döps.Man kan utträda ur Svenska kyrkan genom en anmälan, personligen eller skriftligen.Den som har fyllt 12 år ska även i detta fall ha samtyckt. Dessa bestämmelser är regleradei lag.Man kan också även som vuxen tillhöra Svenska kyrkan utan att vara döpt, i avvaktanpå dop. Man blir då medlem genom anmälan.Grundregeln är att alla beslut om kyrkotillhörighet fattas av kyrkoherden, men kyrkoherdenkan uppdra till en annan präst att fatta dessa beslut. Besluten kan överklagas tilldomkapitlet. Domkapitlets beslut, liksom de beslut om kyrkotillhörighet som kyrkostyrelsenfattar i enskilda fall beträffande personer som inte är folkbokförda i Sverige, kanöverklagas till Svenska kyrkans överklagandenämnd.

Sida | 120För varje församling ska det finnas ett register över dem som tillhör församlingen ochi vissa fall deras anhöriga. Kyrkostyrelsen ansvarar för ett gemensamt register över kyrkomedlemmarna,Centrala tillhörighetsregistret.Medlemsutvecklingen2010 hade Svenska kyrkan 6 589 769 medlemmar, alltså cirka 70 procent av befolkningen.Det kan jämföras med drygt 97 procent 1970 och cirka 93 procent 1980 och cirka83 procent 2000. Minskningen började alltså för länge sedan, men takten har ökat. Under1980-talet var minskningen cirka 0,3 procent per år, under 1990-talet cirka 0,4 procentoch under 2000-talets första decennium cirka 1,1 procent. 2010 var nedgången 0,9procentInvånarantalets utveckling är resultatet av flyttnetto (inflyttade i landet minus utflyttade)och födelseöverskott (antalet födda minus antalet avlidna). Medlemsutvecklingenpåverkas av invandringen, generationsväxlingen och de aktiva utträdena: Invandringen innebär att det finns närmare två miljoner invånare i Sverige somKungens, prinsars och prinsessors medlemskapDet brukar sägas att kungen måste tillhöra Svenska kyrkan. Det är inte riktigtsant. Regenten ska enligt successionsordningen alltid ”vara av den rena evangeliskaläran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsalamötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar ochprinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl.familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”Vad detta innebär har aldrig satts på sin spets. Formellt finns det i successionsordningeninte något som säger att regenten måste tillhöra Svenska kyrkan. Attså hittills har varit fallet är en stark tradition grundad på det faktum att den kyrkasom i dag heter Svenska kyrkan varit den etablerade majoritetskyrkan (ibland enhetskyrkan)under en stor del av Sveriges historia.I dag ser det annorlunda ut än det gjorde 1810. Det fanns då inga alternativ tillSvenska kyrkan som kunde komma i fråga. Det finns det i dag. Räcker det konstitutionelltmed att tillhöra Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), som ju bevisligenbekänner sig till den evangelisk-lutherska läran? Som medlem i EFS behöver maninte tillhöra Svenska kyrkan, även om en dominerande del av EFS-medlemmarna gördet. Däremot skulle det inte gå med Svenska Missionskyrkan, trots att den genomsin historia flitigt använt sig av Luthers skrifter och flera av dess tidiga ledare varpräster i Svenska kyrkan. Missionskyrkan erkänner inte ”den oförändrade Augsburgiskabekännelsen” som sin. Det gör däremot den mycket lilla och starkt bekännelsetrognaEvangelisk Luthersk Mission/Bibeltrogna vänner (ELM-BV). Och vad händerom en tilltänkt regent ansluter sig till den augsburgska bekännelsen men inte villvara medlem i Svenska kyrkan – kanske till och med av teologiska skäl?Det bör påpekas att Svenska kyrkan vid stat-kyrkareformen inte ville ha den härordningen. Utgångspunkten för kyrkomötet och biskoparna var att ingen, inte hellerkungen, skulle vara tvungen att bekänna en viss tro. Det vill däremot kungen, ochsannolikt just därför även regeringen och riksdagen.

Sida | 121själva är födda utomlands eller har en förälder som är född utomlands. Med undantagför den inomnordiska invandringen har en mycket liten andel av invandrarnanågon anknytning till en evangelisk-luthersk församling eller kyrka. Generationsväxlingen avser de skillnader som finns mellan olika generationer. Denpräglas av att bland dem som avlider är en större andel medlemmar i Svenska kyrkanän bland dem som tillhör yngre generationer. När någon blir medlem i Svenska kyrkan efter ansökan används i kyrkostatistikenbegreppet aktivt inträde (vilket inte hindrar att ett eget beslut om dop också kanvara ett aktivt inträde). När någon begär utträde talar vi om aktiva utträden. Sedanlänge finns en kraftig övervikt för utträdena.Nedgången i fråga om såväl antalet som andelen medlemmar i befolkningen förväntasfortsätta. Analysenheten i kyrkokansliet i Uppsala har gjort en prognos för medlemsutvecklingeni Svenska kyrkan under en tioårsperiod.STATISTIKAntal medlemmar och andel av befolkningen som är medlemmar i Svenskakyrkan 2009 samt prognos för 2019Källa: Nyckeln till Svenska kyrkan 2010Antal2009Andel2009Antal2019Andel2019Minskning2009–19Minskning i %2009-19Göteborg 902 847 70,4 796 917 57,8 - 105 930 - 12,6Härnösand 301 362 81,5 246 780 66,7 - 54 582 - 14,8Karlstad 292 377 82,2 244 131 68,8 - 48 246 - 13,4Linköping 409 734 76,8 353 843 63,4 - 55 891 - 13,4Luleå 412 918 81,4 344 306 68 - 68 612 - 13,4Lund 986 259 71,3 876 910 57,8 - 109 349 - 13,5Skara 410 650 74,8 353 874 64,2 - 56 776 - 12,6Stockholm 1 073 450 60,8 986 879 49,9 - 86 571 - 10,9Strängnäs 412 880 69 349 532 54,3 - 63 348 - 14,7Uppsala 542 073 74,6 479 438 62,3 - 62 635 - 12,3Visby 44 373 77,5 37 163 65,4 - 7 210 - 12,1Västerås 438 142 76,4 366 475 62,7 - 71 667 - 13,7Växjö 473 727 74,1 404 320 60,8 - 69 407 - 13,3Totalt 6 700 792 71,7 5 840 568 58,7 - 860 224 - 13 %Befolkningen i Sverige väntas alltså under denna period öka med drygt 600 000 invånaretill cirka 9,9 miljoner, samtidigt som antalet medlemmar väntas minska från 6,6 till5,8 miljoner. Det skulle leda till att andelen medlemmar hamnar under 60 procent. Medelåldernkan förväntas öka med tre år, antalet medlemmar i arbete minska (vilket försämraravgiftsunderlaget) och såväl dop som konfirmation förväntas minska.

Sida | 122Prognoserna är inte negativa i överkant. År 2009 svarade flyttnettot för en minskningmed cirka 12 000, inträdesnettot för en minskning med cirka 67 000 och generationsväxlingenför en minskning med cirka 21 000 medlemmar. För de närmaste tio åren innebärprognosen en genomsnittlig årlig minskning på grund av flyttnettot med cirka7 400, generationsväxlingen för en minskning med cirka 27 500 och inträdesnettot enminskning med cirka 51 214 medlemmar.En tröst är i bedrövelsen är att Svenska kyrkan i ett internationellt perspektiv fortfarandeär en stor folkkyrka om den kring 2020 har över hälften av befolkningen sommedlemmar.Svenska kyrkans medlemmarStark position förkyrkliga handlingarDe kyrkliga handlingarna har enfortsatt stark ställning när det gällermedlemmarnas kontakt medkyrkan. Några siffror värda att notera:Cirka 65 procent av medlemmarnahar någon gång haft kontaktermed Svenska kyrkan genom dekyrkliga handlingarna.Ungefär 50 procent bland demsom inte är medlemmar har ocksåhaft kontakt med Svenska kyrkangenom de kyrkliga handlingarna.Ungefär 60 procent av medlemmarnamöter Svenska kyrkanenbart vid de kyrkliga handlingarna,inte vid någon annan gudstjänst.Två stora medlemsundersökningar har gjorts 2004 och 2010. 10 000 medlemmar iSvenska kyrkan har fått svara på frågor. Resultatet av den senare undersökningen harredovisats i rapporten Medlem 2010.En majoritet av medlemmarna är enligt Medlem 2010 troende – om än på olika sätt ochde som är troende har en betydligt starkare känsla av att livet har en mening än de sominte har en personlig gudstro. Medlemmarnasförväntningar och upplevelserav kyrkan ligger nära de kärnvärdensom Svenska kyrkan samlatsitt arbete kring: Närvaro, Öppenhetoch Hopp.Ett något förvånande resultat är 15procent av medlemmarna är ateisteroch 20 procent agnostiker. Dessutomsäger sig bara 15 femton procent avkyrkans medlemmar tro på Jesus.Det finns lättförklarliga skillnaderinom Svenska kyrkan beträffandelivsåskådning. De som ofta deltar ikyrkans gudstjänstliv anser i högregrad att livet har en mening och attmänniskan i grunden är god.Det finns tydliga generationsskillnader:Yngre har svaga band till kyrkanmedan de äldre har starkare.Inget tyder på att de unga kommeratt bli mer religiösa när deblir äldre. De äldsta är inte oväntat merpositiva till kyrkan än de yngsta, men de mellan 16–25 år är ändå de minst ensidigtnegativa.De yngsta har en otydligare bild av kyrkan, vilket är naturligt med tanke på att deinte har kommit i kontakt med kyrkan på samma sätt som de äldre.

Sida | 123Svenska kyrkan når cirka 85 procent av dem som tillhör Svenska kyrkan under ett åroch en stor majoritet tänker fortsätta att vara medlemmar även i framtiden. De flestaverkar vilja stå kvar därför att de åtminstone är ”litet troende” och därför att kyrkan görett bra arbete i samhället och står för viktiga traditioner. Samtidigt tycker de inte attkyrkan är särskilt viktig för dem personligen.10 procent – alltså nästan 700 000 – anser sig ha en ganska eller mycket stark relationtill kyrkan i stort eller till sin egen församling. Något att fundera över är att hälften avdem som tillhör Svenska kyrkan inte anser att kyrkan någon gång haft en speciell betydelsei deras liv.Andra gudstjänster än de kyrkliga handlingarna samlar ungefär en fjärdedel av demsom tillhör Svenska kyrkan, samma andel som musikkonserterna.10 procent har sökt upp kyrkan när det inte har förekommit någon speciell verksamhet.I den siffran ryms sannolikt såväl turistbesök som besök för att möta stillhet ochtystnad.Om flitiga gudstjänstbesökare, sporadiska sådana och dem som inte är medlemmargör man i Medlem 2010 följande kommentarer:De flitiga gudstjänstbesökarna utgör en liten andel av det totala antalet medlemmar,men är ändå 300 000 personer. De möter Svenska kyrkan på minst fem olikasätt under ett år och är på flera sätt en kärna i församlingslivet.De sporadiska besökarna ska inte underskattas. Eftersom de utgör 30 procent avdem som tillhör Svenska kyrkan blir antalet sporadiska medlemmar med fem ellerfler besök relativt mångaEn stor del av dem som inte är medlemmar, knappt 70 procent, finns inom direkträckhåll för kyrkan genom att de besöker kyrkan vid kyrkliga handlingar, konsertereller annat.Medlem 2010 visar att medlemmarna vill att kyrkan i första hand ska satsa på inhemskdiakoni och finnas till för svaga och utsatta i Sverige. Arbete bland barn och unga fårockså en framskjuten placering, likaså uppgiften att skapa gemenskap för ensamma. Ungefärhälften har placerat dessa områden på sin topp tre-lista. Därefter följer i fallandeordning arbetet arbeta med äldre människor, vården av kyrkobyggnader och bevarandetav traditioner.De mest utsatta grupperna, som alltså lyfts fram av övriga medlemmar som en särskiltangelägen målgrupp, uppfattar inte Svenska kyrkan som lika öppen som andra grupperuppfattar den. Det kan bero på att de upplevts och känt sig som störande element i ensorts kyrklig ”finkultur av godhet”, heter det i undersökningen.Dopets och konfirmationens betydelseDet finns en tydlig skillnad mellan dem som är konfirmerade och dem som inte är det.De som konfirmerats har en klarare och mer positiv bild av Svenska kyrkan än de sominte konfirmerats. Benägenheten att gå ur kyrkan i alla åldersgrupper är mindre.Under de senaste fem åren har de stora befolkningskullar som föddes i början av1990-talets nått konfirmandålder. Bland dessa finns ett högt kyrkomedlemstal, men relativtfå av dem har konfirmerats. Svenska kyrkan kan därför förvänta sig ett stort antalutträden under de närmaste åren, just bland de icke konfirmerade ungdomarna, och särskiltbland dem som har närstående som redan har gått ur. Eftersom detta tycks varasjälvförstärkande får man räkna med att kyrkomedlemstalet kommer att sjunka alltsnabbare, heter det i undersökningen.

Sida | 124Fritt val av församling?Möjligheten att tillhöra en annan församling än den i vilken man är folkbokförd har imånga år diskuterats. Stödet i kyrkomötet för förslaget har år för år ökat. För en sådanmöjlighet talar det engagemang och den delaktighet som ett fritt val skulle kunna ledatill. Den som tillhör Svenska kyrkan skulle kunna välja att flytta över sitt medlemskaptill exempelvis en annan församling vars församlingsliv man uppskattar, till födelseförsamlingeneller till ”fritidsförsamlingen”, där man kanske kan delta i församlingslivet.Mot en förändring talar de ekonomiska komplikationer (till exempel om en omfattandeström av medlemmar flyttar från församlingar med strukturellt betingade högakostnader och hög kyrkoavgift till församlingar med låga kostnader och låg kyrkoavgift)och risken för organiserade större överflyttningar till en församling där man kanskekan få en betydande makt utan att bo där. Detta och annat måste klaras ut innanett eventuellt beslut. Ska man kunna välja inom hela Svenska kyrkan, hela det egnastiftet eller det egna pastoratet? Hur ska den ekonomiska regleringen ske – tar manmed sig hela kyrkoavgiften eller bara en del av den? Strukturutredningens förslag sompresenterats tidigare skulle utan större svårigheter kunna göra ett fritt val av församlinginom ett pastorat möjligt.

Sida | 125Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 10Tjänster och arbetsmarknadEn historisk bakgrundI den tidiga kyrkliga historien kan vi hitta ett fåtal uppdrag. Då man beskriver dem kanman lämpligen börja med biskopen som i urkyrkan var församlingsföreståndaren. Somsådan nämns biskopen i Nya testamentet. I församlingarna fanns också äldste, presbyter.Hur ansvar och arbete fördelas dem emellan är inte helt klart. Man kan emellertid anaatt biskopen blir överordnad presbyterna och diakonerna redan under de första århundradena.Uppgifter delegeras från biskopen till presbyterna som börjar leda gudstjänster,så småningom också med nattvardsfirande.Under medeltiden blir hierarkin mellan biskop och präst 40 ännu tydligare. Synen påbiskopen som överordnad prästen blev också den svenska reformatoriska ordningen på1500-talet. I andra reformatoriska kyrkor blev biskopsämbetet svagare och ersattes påflera håll med mer förvaltande tjänster i form av superintendenter. De hade dock en stordel av de uppgifter som biskoparna haft.Också ett uppdrag som diakon 41 kan alltså härledas till urkyrkan. Diakonen svaradebland annat för församlingens praktiska arbete, ekonomi och omsorgen om de fattiga,men kunde också ha vissa liturgiska uppgifter. Man kan alltså se konturerna av två huvudlinjer,en karitativ 42 och en liturgisk. I flera kyrkotraditioner är ett liturgiskt diakonatett steg på vägen till prästämbetet. Det var något som Martin Luther och andra reformatorermotsatte sig, men både Tyskland och Sverige kunde en kyrkoherdes prästerligamedhjälpare kallas diakon. Snart nog gick man dock över från grekiska till latin och deprästerliga medhjälparna fick namnet komminister. 43 Med inspiration från Tyskland40 Av presby´teros (grekiska), namnet på församlingstjänare, äldste. Efter en prästs namn kan manibland se ett annat begrepp, nämligen förkortningen VDM, som betyder Ve´rbi Divi´ni Mini´ster (latin), detgudomliga ordets tjänare.41 Dia´konos (grekiska), tjänare.42 Av ca´ritas (latin), ”hängivenhet”, ”kärlek”, här närmast kopplat till vårdande tjänster.43 Co´minister, medtjänare.

Sida | 126växte i Svenska kyrkan från mitten av 1800-talet fram ett så kallat karitativt diakonat,ett uppdrag för mänsklig omvårdnad av utsatta.Uppdraget som kyrkomusiker har också som framgått tidigare i boken en lång historia.Det började med försångaren (kantorn), sedan kom medhjälparna i koret (alltså kören),kantorn blev en klockare som då orgeln fick sin starka ställning i kyrkan blev organist.Det långvariga uppdraget som klockare var på många sätt märkligt. Från att ha varitmusikaliskt framgår det i medeltida statuter och efterreformatoriska bestämmelser atten rad uppgifter tilldelats honom. Han skulle svara för klockringen, sköta kyrkorummetsinventarier, undervisa barnen och vara prästens medhjälpare vid vaccinationer (”Klockarfarhan skall allting bestyra” som litteraturhistorikern, poeten och akademiledamotenCarl Wilhem Böttiger (1807-78) skrev 1843). När tjänstetypen formellt avskaffades1947 var innehavarna sedan länge borta. Titeln i sig har dock fått en renässans, men nusom beteckning ledningstjänst på många håll, nu ofta med administrativ inriktning.Tjänsten som församlingspedagog (genom åren med titlar som ungdomsledare, ungdomssekreterare,församlingsassistent och församlingssekreterare) har vuxit fram under1900-talet. 1960 beslutade biskopsmötet att inrätta en utbildning av församlingsassistenteroch församlingssekreterare. Året efter startade Riksförbundet Kyrkans Unga(RKU) en ungdomssekreterarutbildning i Sigtuna.De kyrkliga tjänsterna i dagNumera är bilden av församlingstjänsterna i Svenska kyrkan mer varierad än någonsin.Det finns ett stort antal tjänster som ställer krav på utbildning och erfarenhet. Förutompräster, diakoner och olika typer av kyrkomusiker är de två största grupperna anställdadels kyrkovaktmästare, kyrkogårdsvaktmästare, kyrkogårdsarbetare och krematorieanställda,dels församlingsassistenter, församlingspedagoger, förskollärare, barntimmeledare,fritidsledare och kommunikatörer. Den första av dessa grupper har en betydligtlängre historia än den senare. All personal som arbetar på den lokala nivån, med undantagför de stiftsanställda kontrakts- och pastorsadjunkterna, är anställda lokalt. 2011finns drygt 790 arbetsgivare i Svenska kyrkan. Antalet anställda 2010 omräknat till helårsanställdavar 22 918.STATISTIKAntal befattningar i församlingar och samfälligheter 1971 och 2009Källa: Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan1971 2009Central förvaltning 559 3 400Kyrkobokföring 1 437 -Fastighetsförvaltning 4 005 4 700Begravningsverksamhet 3 167 3 200Församlingsarbete 5 651 10 650- varav präster 2 371 3 162Totalt antal 14 819 21 950

Sida | 127Här måste man uppmärksamma effekterna av folkbokföringens flyttning från Svenskakyrkan till staten:I 2009 års siffra 3 400 inom central förvaltning ingår arbetet med Svenska kyrkansegen medlemsregistrering (inklusive den administrationen som bland annat gälldekyrkliga handlingar).1971 års siffra 1 700 omfattar både folkbokföring och medlemsregistrering/kyrkobokföring(även här inkluderande administrationen av bland annatkyrkliga handlingar). Skillnaden var då inte så stor mellan invånare och medlemmar.Strukturutredningen konstaterar att central administration och förvaltning mellan 1971och 2009 ökade med cirka 70 procent och församlingsarbete med knappt 90 procent.Tjänsterna som församlingspedagog, förskollärare, fritidsledare och diakon, alla lokaltinrättade, ökade med cirka 400 procent. Visserligen har arbetstiden blivit kortare, vilkettagit bort resurser, men å andra sidan ingick folkbokföringen i arbetsuppgifterna 1971.En annan källa är Svenska kyrkans statistikdatabas. De båda källorna stämmer interiktigt med varandra, men storleksordningar och utvecklingstendenser är desamma.Ingen av redovisarna kan med den rörlighet som finns på arbetsmarknaden och deoklarheter som finns i statistiken vara exakt, men de ger i vart fall de storleksordningarsom är aktuella.STATISTIKInrättade tjänster i församlingar och samfälligheter 2000 och 2010Källa: Svenska kyrkans statistikdatabas2000 2010Diakoniassistenttjänster 209 -Diakontjänster 1 088 1 264Församlingsassistenttjänster 1 005 1 037Församlingspedagogtjänster 410 922Kyrkomusikertjänster 1 940 1 998Prästtjänster 2 739 3 083Övriga tjänster - 9 972I antalet övriga tjänster, som inte finns redovisade 2000, ingår mycket stora personalgruppermed administrativa tjänster, vaktmästar- och lokalvårdstjänster samt kyrkogårds-och krematorietjänster.Sammanlagt (inklusive anställda på nationell nivå, tjänstlediga och korttidsanställdapå alla nivåer) var cirka 23 000 personer anställda i Svenska kyrkan, varav mer än 90procent på lokal nivå. I dessa siffror ingår alltså inte anställda i fristående kyrkliga företag,institutioner och organisationer, till exempel inom sjukvården på Ersta och Bräckesom är några av Svenska kyrkans största enskilda arbetsgivare.

Sida | 128Tillsättning, behörighet och uppsägningTillsättning och vissa villkorPersonal anställs i Svenska kyrkan på följande sätt och av följande organ: Den som är anställd av en församling eller som tjänstgör i bara en församling i ensamfällighet tillsätts av denna församlings kyrkoråd, om inte kyrkorådet medgettatt exempelvis samfälligheten får göra det. Den som tjänstgör i flera eller alla församlingarna i en pastoratssamfällighet anställsav kyrkonämnden i samfälligheten. Den som tjänstgör i flera eller alla församlingarna i ett pastorat i en flerpastoratssamfällighetanställs av pastoratsnämnden i detta pastorat, om inte pastoratsnämndenmedgett något annat.Måste en anställdvara medlem?För att vara behörig för entillsvidareanställning ska mantillhöra Svenska kyrkan elleren kyrka eller ett samfund somSvenska kyrkan överenskommitom särskild ekumenisksamverkan med. Det finnsmöjlighet att göra andra undantag,men då ska det finnassärskilda skäl. Ett generelltundantag är anställda i begravningsverksamheten,vilketberor på att begravningsverksamhetenär en allmän samhällsuppgift.Den är – i vart fallsom staten som lagstiftare serdet – inte på samma sätt somövrig kyrklig verksamhet en delav trossamfundet Svenskakyrkans arbete. En samfällighets gemensamma personal,som arbetar med de uppgiftersom samfälligheten har ett direktansvar för, anställs av kyrkonämndeni samfälligheten. Domprost tillsätts av en tillsättningsnämndmed ledamöter utseddaav stiftsstyrelsen och domkyrkoförsamlingen(eller den som ianställningsärenden företräderdenna församling). Den som är anställd av stiftet skaanställas av stiftsstyrelsen. Det gällerockså kontraktsadjunkter ochpastorsadjunkter. Den som anställs på nationell nivåanställs av kyrkostyrelsen.Tillsättningsbeslut kan också delegeras,men då med ett kvarstående ansvar förden som delegerat beslutsrätten.Innan någon anställs på en befattningsom kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt,kontraktsadjunkt eller diakon skadomkapitlet ha prövat vilka sökande somär behöriga. För att vara behörig till uppdraget som präst eller diakon ska man ha vigtstill präst eller diakon i Svenska kyrkan eller förklarats behörig av domkapitlet. Ocksåandra behörighetsvillkor finns. Domkapitlet ska också yttra sig om de sökande med hänsyntill de särskilda krav som är förknippade med den aktuella anställningen.Präster och diakoner är genom sina vigningslöften underställda biskop och domkapitel.Alla de tre uppdragen inom vigningstjänsten – biskop, präst och diakon – är kyrkorättsligtreglerade. För samtliga gäller att man för att vigas utöver att tillhöra Svenskakyrkan ska vara döpt och konfirmerad och ha förklarat sig beredd att i alla uppgiftertjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsettderas kön.

Sida | 129För att bli domprost eller kyrkoherde ska man ha varit anställd som präst i minst 3 år.Det redan beslutade kravet på genomgången kyrkoherdeutbildning träder i kraft 2013.Behörighet och uppsägningDen som är biskop, präst eller diakon och som har övergett Svenska kyrkans lära, utträttur Svenska kyrkan eller själv begärt det ska förklaras obehörig. Det kan också ske omvigningslöftena eller tystnadsplikten brutits, genom brottslig verksamhet och om någonsaknar förmågan att på ett omdömesgillt sätt fullgöra de uppgifter som uppdraget kräver.Om en obehörighetsförklaring anses för allvarlig finns alternativ i form av en prövotidpå tre år för fortsatt behörighet och skriftlig erinran, en slags varning.Domkapitlet ska pröva de fall där en arbetsgivare vill säga upp en präst eller diakon.Det är bara biskop och domkapitel som kan utöva tillsyn vad gäller lära, utövande avvigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöftena. Arbetsgivaren har inte rätt att sägaupp en präst eller diakon av sådana skäl, utan endast av skäl som ryms inom den allmännaarbetsrätten. Ibland kan givetvis båda förhållandena finnas.UtbildningarBefattningar och utbildningarMerparten anställda i Svenska kyrkan får i stort sett helt sin utbildning i det allmännautbildningssystemet. Det gäller till exempel dem som arbetar med ekonomi, personaladministrationoch annat administrativt inriktat arbete, information, fastighetsskötseloch begravningsverksamhet. Anknytningen till Svenska kyrkan måste i dessa fall skötasgenom Svenska kyrkans egen personalutbildning och personalutveckling.För andra befattningar, främst de som ofta kallas församlingsvårdande (något oegentligt,eftersom många andra befattningar också innehåller åtskillig församlingsvård),finns särskilda kyrkliga utbildningar och, vilket gäller i de flesta fall, kombinationer avallmän och kyrklig utbildning.Grundmönstret för dessa utbildningar är att man börjar med Svenska kyrkans grundkurs,som ger kunskap om Svenska kyrkans tro och liv. Den ges vid många av de kyrkligafolkhögskolorna.Därefter följer en utbildning inom någon av fyra inriktningar, nämligen pastoral (blivandepräster), musikalisk, karitativ (blivande diakoner) och pedagogisk. Olika fackutbildningarär möjliga:För den pastorala profilen fordras teologisk utbildning med en passande inriktning.Inom den musikaliska profilen fordrar organistbefattningar högskoleutbildningoch kantorsbefattningarna kantorsexamen eller musiklärarutbildning medkyrkomusikaliskt tillval.För den karitativa profilen kan man ha utbildats till exempelvis socionom, sjuksköterska,läkare, psykoterapeut eller psykolog. Den pedagogiska profilen är ännu vidare och man kan vara exempelvis förskollärare,fritidspedagog, fritidsledare, lärare eller andra utbildningar med pedagogisk inriktning,liksom vissa kultur- och kommunikationsutbildningar.Till sist följer en profilutbildning, direkt anpassad till de kyrkliga befattningarna. En särskildsådan utbildning finns vid knappa tiotalet utbildningsinstitutioner.

Sida | 130Kyrkomusikernas profilutbildning har länge varit integrerad i fackutbildningarna. Sedan2010 finns en pastoralteologisk termin för kyrkomusiker vid pastoralinstituten. Enannan ny utbildning som inletts är den behörighetsgivande kyrkoherdeutbildningen förpräster. De kyrkliga yrkesutbildningarna är för närvarande under utredning.TjänstebostäderDet är möjligt för församlingarna att avveckla en tjänstebostad, men det är också möjligtatt behålla en tjänstebostadsplikt. I det senare fallet måste det framgå då tjänsten annonserasut. Med tanke på många tjänstebostäders, inte minst prästgårdars, storlekfinns en generell regel som godtagits av Skatteverket och som innebär att prästen betalaren hyra som motsvarar 100 kvadratmeters bostadsyta.

Sida | 131Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 11Ekonomi och egendomDen kyrkliga egendomens historiaFör att socknen skulle få en präst ålades bönderna att bygga kyrka och prästgård och atttill dessa avdela jord för byggnadernas och prästens underhåll. Först därefter invigdeskyrkan av biskopen som också tilldelade församlingen en präst. På det sättet byggdes enekonomisk stabilitet upp i kyrkan. Ekonomin stärktes sedan successivt genom donationer,arv och markköp. Kyrkan hade vid slutet av medeltiden en lika stark ekonomiskställning som adeln. Kyrkan och adeln ägde båda ungefär en femtedel av alla gårdar. Liksomadeln var kyrkan befriad från skatt.Sockenborna betalade också i vart fall från 1100-talet så kallat tionde. Det fördeladesmellan kyrkobyggnaden, prästen, biskopen och de fattiga i socknen. Tiondet var i funktionlångt in på 1800-talet, de sista resterna ända till 1910. Det skapade stora skillnadermellan den lön olika präster faktiskt fick. Det fanns ”feta” pastorat med mycket goda inkomsteroch det fanns ”magra” pastorat med en låg ersättning. Prästens lön var relateradtill hur välbärgade sockenborna var. I de magra pastoraten fick församlingarnaibland fylla på ur kyrkokassan för att prästen skulle ha mat för dagen. Detta gällde intebara prästerna utan också biskoparna. I mitten av 1800-talet hade biskopen i Lund dubbeltså hög lön som ärkebiskop.De skogs- och jordbrukstillgångar som avdelades för prästens försörjning, prästboställena,sköttes av prästen själv. På 1860-talet begränsades prästens jordbruksmark till ettbostadsboställe. Resten arrenderades ut och gav på det sättet intäkter. Efter hand börjadestaten, delvis på grund av förfallet i många kyrkliga skogar, lägga fast allt tydligareregler för användningen av skogen och hushållningen med den.1910 infördes kontantlön. Samtidigt bildades prästgårdar, som nu bara bestod av bostadshusoch trädgård. Resten av bostadsbostället blev ett löneboställe som arrenderadesut. Den statliga skogsförvaltningen tog över ansvaret för all skogs- och hagmark, sånär som på prästernas rätt att hämta ved och pastoratens rätt att ta ut virke för kyrkansoch prästgårdens behov.

Sida | 1321932 fick pastoraten överta förvaltningen av jord- och skogsbruket efter en het politiskastrid. Stiftsnämnder, egendomsnämndernas föregångare, inrättades för att ha kontrollöver förvaltningen av jorden och skogen. Det utredningsförslag som hade startatdiskussionen hade sett ut på ett helt annatsätt. Det innebar ett förstatligande av denkyrkliga skogen, vilket alltså undveks tillStatens bidragEfter att tiondena dragits in1910 betalade staten en kompensationtill Svenska kyrkanför denna förlust.1985 tillkom ett nytt statsbidrag,denna gång som kompensationför den avskaffade skyldighetenför juridiska personeratt betala kyrkoskatt.Därefter har alla statsbidragavvecklats. Från och med budgetåret1991/92 utgår ingastatsbidrag utöver dem somgäller i samhället i stort, tillexempel Sidabidrag till deninternationella verksamheten.Den kyrkoantikvariska ersättningenär, som namnetsäger, inte ett statsbidrag utanen ersättning från det allmännaför de överkostnader som denlagstadgade antikvariska vårdenleder till och som är enangelägenhet för samhället istort.glädje också för dagens, från staten fria,kyrka.1952 började prästerna betala hyra tillpastoraten. Samtidigt övertog pastoratenansvaret för prästgårdarnas skötsel.1972 förlades ansvaret för förvaltningenav större delen av skogsmarken, senareockså jordbruksmarken, till stiften ochderas stiftsnämnder, senare egendomsnämnderna.Den samlade förvaltningenhar lett till kraftigt ökade inkomster.Så tidigt som 1862 fanns det en möjlighetatt flytta över avlöningsmedel från ettpastorat till ett annat. Den möjlighetenkan ses som ett första uttryck för solidaritetmellan församlingarna. Möjlighetenstärktes 1910 då kyrkofonden kom till.Dit fördes avkastningen av skogsförvaltningenoch kyrkofonden kunde med hjälpav dessa intäkter ge bidrag till ekonomisktsvaga pastorat. Från 1933 blev denallmänna kyrkoavgiften, fortfarande i brukmed namnet allmän utjämningsavgift,kyrkofondens viktigaste inkomst.Kyrkofonden finns inte längre kvar.Dess tillgångar fördes i samband med millennieskiftetsstat-kyrkareform över tillSvenska kyrkan. Den nationella nivån har också övertagit kyrkofondsstyrelsens ansvarför bland annat utjämningssystemet och för den del av Svenska kyrkan gemensammakostnader som kyrkofonden svarade för.Kyrkor, inventarier och kyrkogårdarKyrkobyggnader och inventarier2010 ägde Svenska kyrkan 3 397 kyrkor och kapell. Det motsvarar knappt 2 000 medlemmarper kyrkobyggnad. Alla kyrkobyggnader likställdes vid millennieskiftets statkyrkareform.Tidigare betraktades äldre kyrkor som självständiga och från församlingenskilda stiftelser (kyrkostiftelser). Från och med 2000 ägs kyrkorna, kyrkotomten ochkyrkogården, liksom de fastigheter och fastighetsfonder som är knutna till dem, av församlingen.Detsamma gäller de kyrkliga inventarierna och prästgårdarna. Lunds domkyrkaär det enda undantaget. Den är fortfarande en självständig juridisk person.

Sida | 133Kyrkobyggnaderna ska enligt kyrkoordningen hållas tillgängliga för allmänheten. Detär också ett viktigt villkor för att Svenska kyrkan ska få del av den kyrkoantikvariskaersättningen.Kyrkorna kan tas i anspråk på följande sätt: Ärkebiskop och stiftets biskop får använda alla kyrkor i stiftet för gudstjänster ochbiskopliga ämbetshandlingar. Prästerna i en församling får använda församlingens kyrkor för gudstjänster ochkyrkliga handlingar som gäller en församlingsmedlem. I övrigt får kyrkan bara upplåtas om det kan ske med pietet och aktsamhet, kyrkorummetshelgd inte kränks och församlingens gudstjänstliv eller verksamhet intehindras.Svenska kyrkansekonomi 2010Intäkter, kostnader och 2010års resultat summerat för församlingar,samfälligheter ochstiftsamt den nationella nivån(miljarder kronor, källa: Östlund,Jan, Faktablad kringSvenska kyrkans ekonomi):IntäkterKyrkoavgift 12,8Begravningsavgift 3,7Utdelning från prästlönetillgångar0,5Erhållna bidrag och gåvor, inklusivekyrkoantikvarisk ersättningfrån staten 1,2Övriga verksamhetsintäkter1,7Resultat finansförvaltning 0,4SUMMA INTÄKTER 20,3KostnaderLämnade bidrag -0,3Övriga externa kostnader -6,7Personalkostnader -10,8Av- och nedskrivningar -1,0SUMMA KOSTNADER -18,8Övrigt -0,2Finansiella poster 0,3ÅRETS RESULTAT 1,6Kyrkorådet beslutar om upplåtande av kyrka, men kyrkorådet kan också delegera tillkyrkoherden, eller kyrkoherden tillsammans med andra ledamöter, att fatta dessa beslut.Att delegera beslutsrätten till kyrkoherdenär en mycket vanlig åtgärd. Beslutenom upplåtande av kyrka kan överklagastill domkapitlet.I varje stift ska det finnas en domkyrkasom utöver att vara församlingskyrka ocksåär biskopens kyrka och den normalaplatsen för stiftets högtider och vigningsgudstjänster.Det gör att biskopen ellerden stiftsföreträdare som biskopen utserhar rätt att delta då en domkyrkoförsamlingska besluta i ärenden om domkyrkansförvaltning. Lunds domkyrka förvaltas avett särskilt domkyrkoråd.En kyrkobyggnad kan tas ur bruk. Omsamfälligheten vill göra det men församlingenmotsätter sig detta beslut fordrasdet särskilda skäl för att det ska kunnaske. Ett beslut att ta en kyrka ur bruk skaprövas också av stiftsstyrelsen, som då ärskyldig att höra domkapitlet och länsstyrelsen.Stiftsstyrelsen kan bara ändra detbeslut som fattats om det finns synnerliga,det vill säga mycket starka, skäl.KyrkogårdarI en församling eller samfällighet som ocksåär huvudman för begravningsverksamhetenfattas beslut om denna verksamhetpå samma sätt som i alla andra ärenden,men med begravningslagen och intekyrkoordningen som grund. Fullmäktigebeslutar även i dessa frågor i principiellaärenden och ärenden av större vikt ochkyrkorådet, eller kyrkogårdsnämnden om

Sida | 134en sådan finns, svarar för beredning, förvaltning och verkställighet. Delegation sker påsamma sätt som i andra ärenden.Den kyrkliga ekonomin i dagIntäkter och kostnaderFör Svenska kyrkans ekonomi i stort gäller att församlingarnas verksamhet till störstadelen av finansieras av kyrkoavgiften. Av den samlade kyrkoavgiften går ungefär niotiondelar till den lokala församlingen (ibland via samfälligheter) och en tiondel till stiftenoch den nationella nivån.Den största ekonomiska volymen i Svenska kyrkan finns på det lokala planet, alltsåförsamlingar och samfälligheter.Den lokala nivåns intäkter år 2010 var 18,2 miljarder, kyrkoavgiftens andel av detta ärcirka 70 procent och begravningsavgiften cirka 20 procent.Den lokala nivåns kostnader 2010 var 17 miljarder kronor och fördelade sig på följandesätt: 42 % församlingsverksamhet, 21 % begravningsverksamhet, 22 % fastighetsförvaltning,13 % gemensam administration och 2 % serviceverksamhet (gravskötseluppdrag).Intäkterna har under senare år ökat något trots medlemsminskningen, vilket beror påkyrkomedlemmarnas inkomstökning under de år på vilka kyrkoavgiften beräknats. Intäkternafrån kyrkoavgiften ett år avspeglar avgiftsunderlaget två år tidigare. 2011 och2012 beräknas bli sämre år än 2010.För stiften var intäkterna under 2010 1,2 miljarder. Drygt 80 procent av intäkternakommer från kyrkoavgiften och från utjämningssystemet.Totala intäkter på den nationella nivån var 2,7 miljarder år 2010, varav 1,6 miljardervar utjämningsavgifter och 0,4 miljarder var resultat från finansförvaltningen. Av utjämningsavgifternabetalades 0,9 miljarder till stift och församlingar i form av utjämningsbidrag.med 0,4 miljarder kronor.Svenska kyrkans tillgångarDet bokförda värdet på Svenska kyrkans samlade tillgångar 2010 var 37,7 miljarderkronor. Dessa tillgångar fördelade sig på följande sätt och behöver dessutom kommenteras:Byggnader, mark och inventarier 15,4 miljarder kronor. Till mycket stor del bestårdetta innehav av kyrkobyggnader, kyrkogårdar och begravningsplatser sominte är möjliga att realisera. Det verkliga ekonomiska värdet är alltså långt lägre.Finansiella tillgångar 10,8 miljarder kronor. Det handlar om medel på bank, värdepapperoch obligationer samt aktier. Församlingarna och den nationella nivånhar ungefär lika mycket placerat i värdepapper vardera, drygt fem miljarder kronor.Den nationella nivån har 60 procent aktier och 40 procent räntebärande.Övriga tillgångar (bland annat fordringar, kortfristiga placeringar, kassa ochbank) 11,5 miljarder kronor.Det egna kapitalet i Svenska kyrkan dom helhet var 2010 sammanlagt 30,3 miljarder, enuppgift som inte säger något. Det är det resultat man får genom att dra skulder och destinerademedel (gåvor och donationer som är bundna till ett visst ändamål) från tillgångar.Eftersom tillgångarna bara till en begränsad del kan realiseras och några verkligamarknadsvärden inte finns kan inga slutsatser kopplas till denna summa, mer än attden innebär en kraftig övervärdering.

Sida | 135Prästlönetillgångarna består av fast egendom och tomträtter (prästlönefastigheter)och andra tillgångar (prästlönefonder). Stiften förvaltar prästlönetillgångarna och församlingarnafår del av avkastningen i förhållande till de tillgångar man bidragit med.Stiftet får inte sälja en prästlönefastighet utan att församlingen där fastigheten liggerhar fått yttra sig. Församlingarnas del av nettovinsten av förvaltningen ska fördelas mellanförsamlingarna i förhållande till deras andelar. Enligt lagen om Svenska kyrkan skaprästlönetillgångarna bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkansförkunnelse.I prästlönetillgångarna ingår ungefär400 000 hektar skogsmark och 55 000hektar jordbruksmark. Avkastningenskiftar mellan olika år, men de har undersenare år legat kring 400 och 500miljoner kronor årligen.Kyrkoavgift och förvaltningKyrkoavgiften 2011Den genomsnittliga kyrkoavgiften förförsamlingarna är 2011 99 öre per skattekrona,det vill säga 0,99 procent avden kommunalt beskattningsbara inkomsten.Kyrkoavgiften har sedan 2000stigit med 4 öre. Till detta kommer förmedlemmarna i Svenska kyrkan 0,24procent i begravningsavgift. Avrundatär den totala kyrkoavgiften inklusivebegravningsavgiften 1,24 procent.Lägst kyrkoavgift i landet – exklusivebegravningsavgiften - har Nacka församlingdär kyrkoavgiften är 0,61 procent.Högs har Dalhems församling påGotland med 1,81 procent.Den som tillhör Svenska kyrkan är skyldigatt betala kyrkoavgift. Det är, somdet heter i inledningen till kyrkoordningenskapitel om ekonomi och egendom,ett gemensamt ansvar för alla somtillhör Svenska kyrkan att efter sin förmågabidra till de ekonomiska förutsättningarnaför kyrkans verksamhet.Staten är skyldig att utan kostnad svaraför uppbörden av kyrkoavgiften. För attdetta ska kunna ske ska avgiften varaproportionell och anges i procent av denkommunalt beskattningsbara inkomsten.Den som tillhör Svenska kyrkan den 1 november ska betala kyrkoavgift följande år.Kyrkoordningen har uttalade krav på dem som ansvarar för ekonomi och egendom iSvenska kyrkan: En god ekonomisk hushållning som tryggar god avkastning och betryggande säkerhet.Det innebär att ekonomin ska hanteras med bästa kunskap och erfarenhettill fromma för Svenska kyrkans möjligheter att utföra sitt uppdrag. Av samma skälska upphandlingar genomföras affärsmässigt. Förvaltningen ska ske på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkansgrundläggande värderingar. Det betyder att man ska undvika till exempel aktieplaceringarsom strider mot dessa värderingar, men också att man ska utföra sitt egetarbete i enlighet med dem. I etiken ingår hänsyn till såväl miljö som långsiktighållbarhet. Kyrkostyrelsens kapitalförvaltningsråd har gett ut en vägledning i finansiellaplaceringar som kan användas också i stift och församlingar.Budget- och revisionskrav har en likartad inriktning på samtliga nivåer. Budgeten skainnehålla en treårig plan för ekonomin och en verksamhetsplan för budgetåret, där budgetåretska vara det första året. Den treåriga planen »rullar» framåt ett år i taget.Varje ekonomisk enhet i Svenska kyrkan, på alla nivåer, ska fastställa en nivå för detegna kapitalet som är stort nog för att ge en långsiktig trygghet. Denna nivå kallas mål-

Sida | 136kapital eller målsatt kapital. Det fastställs av kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige respektivekyrkomötet, vart och ett inom sitt ansvarsområde. Det egna kapitalet får inte bli lägreän målkapitalet. Skulle det ändå ske är det i församlingen kyrkofullmäktige som haransvaret för att årligen fastställa en åtgärdsplan för att återställa det målsatta kapitalet.FÖRDJUPNINGDet kyrkliga utjämningssystemetFÖRSAMLINGARNA SKA betala en allmän utjämningsavgift. Den beslutas av kyrkomötet och ärsju öre per 100 kronor (alltså 0,07 procent) av avgiftsunderlaget, som är församlingsmedlemmarnassamlade kommunalt beskattningsbara inkomst. Den särskilda utjämningsavgiften är 50procent av nettovinsten från förvaltningen av prästlönetillgångarna.Både inkomster och kostnader i Svenska kyrkans församlingar utjämnas.Inkomstutjämningen bygger på att man varje år räknar ut medelavgiftsunderlaget för församlingarna.De församlingar som har ett högre avgiftsunderlag betalar utjämningsavgift. De församlingarsom har ett lägre avgiftsunderlag får utjämningsbidrag. Både avgift och bidrag bestårav 50 procent av skillnaden mellan medelavgiftsunderlaget och församlingens avgiftsunderlag.Kostnadsutjämningen bygger på förhållandet mellan den enskilda församlingens kostnaderoch de genomsnittliga kostnaderna för församlingarna. En del av kostnadsutjämningen relaterastill antalet medlemmar per kyrkobyggnad. Då räknar man ut medelvärdet i Svenska kyrkan. Deförsamlingar som har fler medlemmar per kyrka än medelantalet ska betala kyrkounderhållsavgift.De församlingar som har färre medlemmar per kyrka än medelantalet ska få kyrkounderhållsbidrag.Det finns också kostnadsutjämning relaterad till andelen medlemmar bland invånarnai församlingen. Om andelen medlemmar i en församling överstiger genomsnittet i riketska församlingen betala en kyrkotillhörighetsavgift. Om andelen medlemmar är lägre än för riketsom helhet får församlingen kyrkotillhörighetsbidrag.BÅDE INKOMSTUTJÄMNING OCH KOSTNADSUTJÄMNING är oberoende av den kyrkoavgiftsom församlingarna beslutat. Kyrkostyrelsen bestämmer nämligen varje år en kyrkoavgift somgäller alla församlingar då bidragen räknas fram. Hittills har den avgiftssatsen alltid varit sammasom den genomsnittliga kyrkoavgiften i Svenska kyrkan.För kyrkorna i Visby stift sker kostnadsutjämningen genom ett särskilt beslut av kyrkostyrelsenpå grund av att det finns en partiell samfällighet för Gotlands kyrkor, med alla församlingar iVisby stift som medlemmar.Tidigare fanns en utjämning som baserades på begravningskostnaderna. Den har ersatts genomen kostnadsutjämningskonstant som i princip ska ge motsvarande avgifter och bidrag. Detfinns en möjlighet till extra utjämningsbidrag om den utjämning som nu beskrivits inte ger entillfredsställande utjämning. Om detta ansöker man hos kyrkostyrelsen.Stiften kan inom utjämningssystemet få stiftsbidrag. Dessa bidrag kan användas fritt av stiftetoch fungerar som en del av den inomkyrkliga utjämningen. De tidigare i kyrkoordningen regleradestrukturbidragen, glesbygdsbidragen och kyrkobyggnadsbidragen har avvecklats. Stiftet fårfortfarande samma ekonomiska tillskott som tidigare, men beslutar fritt om fördelningen avdessa medel. Fortfarande kan stiften använda någon av de nyss nämnda benämningarna om manvill klargöra förutsättningarna för ansökningar från församlingarna.

Sida | 137Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 12Val av biskoparoch förtroendevaldaEn historisk bakgrundBiskopsvalenBiskopsvalen var som framgått av det inledande kapitlet i denna bok länge en sak förkungen, domkapitlen och den romersk-katolska kyrkans innersta maktcentrum, påvenoch hans kuria. Redan tidigt utvecklades emellertid en maktbalans mellan lokala val ochde slutliga beslut som fattades, alternativt godkändes, av kungen eller påven. Efter domkapitlenstillkomst under 1200-talet fick den kanoniska rätten makten över val och utnämning.Valen skedde då i domkapitlen och krävde påvens godkännande.Efter reformationen hette det i 1571 års kyrkoordning att biskop skulle väljas blandnågra kandidater som föreslagits av prästerskapet och "andra, som i saken något förfarneäro". Vad detta ursprungligen innebar är inte helt klart.Med tiden blev ordningen att de präster som ingick i ståndsriksdagens prästestånd ‒under lång tid som nämnts med benämningen consistorium regni ‒ förrättade val och attkungen utnämnde biskop. I 1686 års kyrkolag, som var en produkt av enväldet, hette detatt det var ”(dom)kapitlet och klerkeriet'" som skulle föreslå lämpliga kandidater. Kungenkunde sedan utse någon av de föreslagna, men också någon annan.Ett sekel senare inskränktes detta betydligt till att en av de tre främsta av de nomineradeskulle utses. I ärkebiskopsval skulle samtliga domkapitel delta i valet.Val av förtroendevaldaUrsprungligen var det genom seklen kyrkostämman som förrättade de lokala kyrkligavalen. Kyrkofullmäktigevalen kom till i samband med inrättandet av kyrkofullmäktigegenom 1930 års församlingsstyrelselag. Dessförinnan hade det bara funnits kyrkofullmäktigei Stockholm, där fullmäktige behandlade vissa för församlingarna gemensamma

Sida | 138frågor, och i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Även dessa kyrkofullmäktige utsågs påkyrkostämman.Valen till stiftens organ skedde fram till 1989 genom att församlingarna utsåg ombud.Därefter och fram till millennieskiftet skedde valen genom elektorer som utsågs på lokalnivå. Också valen till kyrkomötet skedde med hjälp av lokalt utsedda elektorer.Val av biskop i dagVal av stiftsbiskop är ett indirekt val som sker i respektive stift, med undantag för val avärkebiskop i vilket också alla övriga domkapitel och kyrkostyrelsens ledamöter deltar.Före det egentliga valet av biskop ska det hållas ett nomineringsval (fortfarande oftakallat provval). Samma personer röstar i både nomineringsval och i det egentliga valet.Röstberättigade är följande:Domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter. De som är anställda tills vidare eller minst sex månader som präster eller diakoneri stiftet eller i någon av stiftets församlingar. Särskilt valda elektorer.Hur nomineringsvalet praktiskt ska genomföras beslutar stiftsstyrelsen. Elektorsvaletgår till så att det i varje pastorat väljs lika många elektorer som det finns anställda präster,diakoner och tjänstgörande pastorsadjunkter. Elektorerna väljs av kyrkofullmäktigeeller om det inte finns kyrkofullmäktige av kyrkorådet (i en pastoratssamfällighet samfälldakyrkofullmäktige).I Visby stift gäller särskilda regler eftersom biskopen där utövar tillsyn också överSvenska kyrkan i utlandet.Svenska kyrkans ansvarsnämnd förbiskopar ska pröva behörigheten förMåste manvara präst föratt bli biskop?För att väljas till biskop behöverman inte vara präst, men för vigastill biskop – vilket är en förutsättningför att utöva detta uppdrag – fordrasatt man är prästvigd.Då Manfred Björkquist valdes tillStockholms stifts förste biskop varhan inte prästvigd. Han vigdes sedantill präst i stillsamma former förebiskopsvigningen. Björkquist är denende lekman som i modern tid blivitvald och utsedd till biskop.En kort tid i slutet av 1900-taletvar det inte möjligt att bli vald ochutsedd om man inte var präst.de kandidater som fått minst femprocent av rösterna i nomineringsvalet.Om möjligt ska minst fem kandidaterbli behörighetsförklarade.I det slutliga valet får man bara röstapå dem som blivit behörigförklarade.Valet sker kontraktsvis. I såvälnomineringsval som det egentligavalet får man bara rösta på en kandidat.Ärkebiskopen utses genom val i allastift. Röstberättigade vid detta val ärföljande: Ledamöterna i alla domkapiteloch stiftsstyrelser. Präster och särskilt valda elektoreri Uppsala stift enligt sammaregler som vid val av stiftsbiskop. Kyrkostyrelsens ledamöter.

Sida | 139Rösterna från präster och elektorer i Uppsala stift delas sedan med tio och läggs sammanmed övriga röster.Den kandidat som får mer än hälften av rösterna är vald till biskop. Om ingen av kandidaternafått mer än hälften av rösterna genomförs en andra valomgång mellan de bådafrämsta kandidaterna. Vid lika röstetal sker lottning. Kyrkostyrelsen bekräftar valet genomatt utfärda ett bevis om utnämningen till biskop och den läses upp i samband medvigningen i Uppsala domkyrka.Val av förtroendevalda i dagAllmänt om valenDe kyrkliga valen utgör en demokratisk bas för de förtroendevaldas arbete i Svenskakyrkans beslutande, beredande och verkställande organ. Medlemmarna får därigenommöjlighet att påverka och ta ansvar förhur arbetet i församling, samfälligheter,stift och på nationell nivå ska utformasoch vilka som ska ges mandatet att somförtroendevalda bära ett ansvar för dettaarbete.Med förtroendevalda menas ikyrkoordningen ledamöter, ersättare ochordförande i beslutande och verkställandeorgan, det vill säga kyrkomöte, kyrkostyrelse,stiftsfullmäktige, stiftsstyrelse,kyrkofullmäktige, kyrkoråd och nämnder(inklusive kyrkonämnd och pastoratsnämnd,men inte kyrkvärdar eller till exempelledamöter i ett utskott som inte ärreglerat på samma sätt i kyrkoordningen).De kyrkliga valen är i motsats till biskopsvalensedan 2000 direkta val. De gårinte vägen över val av elektorer. Kyrkostyrelsenhar det övergripande ansvaretför alla direkta val och stiftsstyrelsen föralla direkta val inom stiftet. I varje församlingeller samfällighet ska det finnasen valnämnd som ansvarar för genomförandetav valet och i varje valdistrikt valförrättare.Valförfarandet kan överklagashos Svenska kyrkans valprövningsnämnd.De kyrkliga valen ska hållas den tredjesöndagen i september vart fjärde år. Genomatt det första valet lades ett år förevalen till kommuner, landsting och riksdagundvek man kollisioner mellankyrkovalen och de övriga valen. Nästakyrkliga val sker i september 2013 införDirekta ellerindirekta val?Frågan om direkta eller indirekta valhar diskuterats under många år.Det oftast framförda argumentet fördirekta val är att de framhålls som merdemokratiska. De tidigare valen tillkyrkomötet via elektorer ledde pågrund av bland annat församlingsstrukturentill överrepresentation förde många små pastoraten. För de direktavalen har också framhållits attkandidaterna kan göras mer kända förmedlemmarna.Ett skäl som framförs för indirektaval är att de skapar ett samband mellande olika kyrkliga nivåerna. Det ärförsamlingarnas behov som ska styramånga av besluten på nivåerna ovanföri den kyrkliga hierarkin. Med ettlågt valdeltagande i direkta val finnsockså möjligheter för extrema grupperingar,som kan mobilisera i stort settalla sina anhängare, att bli invalda i dekyrkliga beslutsorganen.Många av dem som deltagit i diskussionenhar också förespråkat direktaval till kyrkofullmäktige, men indirektaval till samfällda kyrkofullmäktigei samfälligheter, stiftsfullmäktigeoch kyrkomöte.

Sida | 140mandatperioden 2014-2017.De kyrkliga valen gäller följande organ:Kyrkofullmäktige. Samfällda kyrkofullmäktige. Direktvalt kyrkoråd. Stiftsfullmäktige. Kyrkomötet.Rösträtt, valbarhet och valorganisationSom mest kan den som deltar i valet rösta i fyra val eftersom det inte samtidigt kan skeval av kyrkofullmäktige och direktvalt kyrkoråd i en församling.För att ha rösträtt ska mantillhöra Svenska kyrkan,vara 16 år ochvara folkbokförd inom den enhet som valet gäller.Man kan rösta före valdagen genom röstning i röstningslokal (minst en i varje pastorat)och genom brevröstning (som inte ska förväxlas med röstning på postkontor).Det finns möjlighet att personrösta på samma sätt som i de allmänna valen men i någotstörre utsträckning genom att tre personröster, inte bara en, får lämnas på varje valsedel.Den preliminära rösträkningen görs i vallokalen och den slutliga av stiftsstyrelsen.Valbar är man om manhar rösträtt,är döpt ochhar fyllt 18 år.Skillnaden i ålder mellan rösträtt och valbarhet motiveras av att den som väljs till ettuppdrag då detta uppdrag ska utövas kan komma att omfattas av en lagstiftning sommotiverar att vederbörande är myndig. I till exempel kyrkoråd, stiftsstyrelse och kyrkomötehar ledamöterna ett personligt juridiskt ansvar för sitt handlande. Det vanligasteär att ledamöter i dessa organ väljs bland kyrkofullmäktiges ledamöter.Valbara även om de inte är döpta är likaså de som vid stat-kyrkareformen 2000 hade,eller tidigare haft, ett uppdrag som förtroendevald i Svenska kyrkan.Är man förtroendevald i ett kyrkoråd eller en nämnd i en församling och flyttar underen mandatperiod kan man behålla sitt uppdrag perioden ut. Det gäller också kyrkvärdaräven om de inte räknas till kategorin förtroendevalda. Uppdraget som ledamot i kyrkofullmäktigekan man däremot inte behålla efter att man flyttat från församlingen.Man måste vara folkbörd inom det stift från vilket man väljs för att kunna väljas tillkyrkomötet. Också i detta fall får man behålla uppdraget om man flyttar under mandatperioden.Alla är inte valbara till alla poster. Följande inskränkningar finns: En biskop är inte valbar till uppdrag som förtroendevald på någon av de tre nivåerna.

Sida | 141 Den som är anställd och har en ledande ställning bland de anställda på den nivå valetgäller är heller inte valbar. Kyrkoherden, liksom den som utsetts att ersätta kyrkoherdens som ledamot i ettförsamlingskyrkoråd, är inte valbar till uppdrag i den församlingen. Samma gäller ien samfällighet den kyrkoherde som är ledamot i samfällighetens kyrkonämnd eller,om det gäller en flerpastoratssamfällighet, ersätter kyrkoherden där. Kyrkoherdenkan inte heller väljas till ordförande i kyrkoråd och kyrkonämnd. Domprosten är inte valbar till uppdrag som förtroendevald på stiftsnivå. Den som är kyrkligt anställd för mer än 20 procent av heltid är inte valbar till styrelseorgan(kyrkoråd, kyrkonämnd, andra nämnder, stiftsstyrelse och kyrkostyrelsen)på den nivå där man är anställd, men väl till kyrkofullmäktige.I ett utskott, utsett av till exempel stiftsstyrelsen eller kyrkorådet, finns inga krav i frågaom valbarhet. Man kan i ett utskott, kanske för att man vill knyta ett visst slag av expertistill sig, välja in personer som inte tillhör Svenska kyrkan, liksom en utskottsledamotkan vara bosatt i ett annat stift eller en annan församling.FÖRDJUPNINGValdeltagandet i de kyrkliga valenDET FÖRSTA kyrkofullmäktigevalet över hela landet hölls 1931 med ett deltagande på 21,9 procent,egentligen ett ganska hyggligt deltagande eftersom deltagandet i valen i de ”vanliga” kommunalvalenvid samma tid inte var högre än dryga 50 procent.Det högsta deltagandet inträffade 1934, då 23,9 procent av de röstberättigade deltog. Redan åretdärpå började nedgången. Därefter har den långsiktiga trenden fortsatt att vara nedåtgående ävenom det skedde en viss uppgång i samband med de ändrade kyrka-statrelationerna. Valdeltagandetvid de senaste kyrkovalen har varit 12 procent 2005 och 11,8 procent 2009. Det lägsta valdeltagandethittills inträffade 1991 och 1997 med 10,2 procent.Under lång tid var det till övervägande del de traditionella politiska partierna som ställde upp vidde kyrkliga valen, alltså samma partier som vid valen till riksdag, landsting och stads- eller kommunfullmäktige.Det skedde ibland genom så kallade enhetslistor, där man förhandlat fram mandatfördelningenmellan partierna – ofta med hjälp av utfallet i kommunalvalen. Väljarna fick då inget verkligtval, mer än genom de möjligheter att stryka kandidater och personrösta som funnits i olika formergenom åren. Relativt vanligt förekommande var också, särskilt för de borgerliga partierna, samlingslistormed kandidater från flera borgerliga partier.DET LÅGA VALDELTAGANDET är givetvis inte bra för Svenska kyrkan. Ju lägre valdeltagande, destosämre legitimitet för de valda organen.Risken är stor för att valdeltagandet sänks ytterligare. Den kyrkliga valmanskåren tenderar att föryngras.De äldre väljarna, som har ett relativt stort valdeltagande, avlider. I stället kommer en nygeneration väljare i yngre åldrar. De har ett jämfört med de äldsta lägre valdeltagande.FÖR ETT YTTERLIGARE minskat valdeltagande talar sannolikt också ett minskat deltagande i gudstjänsteroch andra delar av församlingslivet.Å andra sidan: Man bör kunna förutsätta att ett tydligare personligt ställningstagande för att höratill Svenska kyrkan också borde kunna leda till ett ökat ansvarstagande och en större motivation attdelta i de kyrkliga valen.En risk är också att det mediala intresset för de kyrkliga valen kan komma att minska. Särskildahändelser kan öka intresset i media. Ett exempel på det var när Sverigedemokraterna för förstagången deltog i dessa val, men det är knappast den typen av medialt intresse som Svenska kyrkan

Sida | 142önskar. Dessutom är det inte längre någon nyhet att partiet finns i beslutspositioner i olika delar avsamhället.

Sida | 143Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 13Fristående organisationeroch rörelserEn historisk bakgrundDe första diakoniinstitutionerna grundades i mitten av 1800-talet. Ersta grundades 1851under medverkan av flera framträdande kyrkliga personer, bland annat den mångkunnigePeter Fjellstedt (1802-81) och C.O. Rosenius. Samariterhemmet i Uppsala grundades1882. I båda fallen fanns det starka kvinnor i ledningen som föreståndare, vid ErstaMarie Cederschiöld (1815-92) och vid Samariterhemmet Ebba Boström (1844-1902).Från både Ersta och Samariterhemmet skickade man ut diakonissor i ett utsatt menuppskattat arbete.Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) bildades 1856 som en inomkyrklig väckelserörelse.Man bidrog stark till den så kallade yttre missionens genombrott. Tidigt startademan en egen utbildning. Missionssällskap bildades för att bedriva egen missionsverksamheteller stödja andra organisationers arbete. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen(EFS) inledde sin organiserade utlandsmission 1861.Organisationsexplosionen fortsatte in i slutet av 1800-talet och in i 1900-talet. Ytterligareen rad organisationer bildades under 1900-talets fem första decennier: Kyrkosångensvänner kom till på flera håll under slutet av 1800-talet för att senare bli Sverigeskyrkosångsförbund; den kristna gymnasiströrelsen kom till precis vid sekelskiftet; somen av de första organisationerna inom Svenska kyrkan med en viss facklig inriktningbildades Allmänna Svenska Prästföreningen 1903; 1918 bildades Kyrkobröderna, nuvarandeSvenska kyrkans lekmannaförbund; Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS; nuvarandeSensus) bildades 1930; Riksförbundet Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet (idag tillsammans Svenska Kyrkans Unga) bildades 1943 respektive 1946; Svenska pastoratensriksförbund, ursprunget till nuvarande Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation,grundades 1945; 1947 bildades också Sveriges kyrkliga kvinnoråd (nuvarande Kvinnor iSvenska kyrkan).

Sida | 144Inomkyrkliga fromhetstraditionerEvangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) är den största av de lågkyrkliga rörelserna inomSvenska kyrkan. Den bygger organisatoriskt på frihet (man är inte underställd kyrkligaorgan) och anslutning (medlemmarna tillhör Svenska kyrkan). EFS bildades 1856 ochutgick från den rosenianska väckelsen och utvecklades i form av både en inhemsk missionoch mission utomlands.De lokala missionsföreningarna inom EFS fungerar på olika sätt och med rätt att utformaarbetet efter lokala förhållanden.Sedan 50 år har samverkan utvecklats från samtal via ett ökat samarbete till 1989 årsavtal där Svenska kyrkan fullt ut erkände EFS arbete som en del av Svenska kyrkans arbeteoch EFS bekräftade sin samhörighet med Svenska kyrkan. EFS-pastorerna prästvigs,dock utan att denna vigning ger en omedelbarrätt att inneha en prästtjänst i Svenska”Sedan 50 år har samverkanutvecklats från samtal via ettökat samarbete till 1989 årsavtal där Svenska kyrkanfullt ut erkände EFS arbetesom en del av Svenska kyrkansarbete och EFS har bekräftadesin samhörighetmed Svenska kyrkan.”kyrkan. På flera håll finns samarbetskyrkor mellanEFS och Svenska kyrkan lokalt. Inom dennalångsiktiga trend kan samarbetet med Svenskakyrkan och EFS skifta från tid till annan av fleraskäl, teologiska, ekonomiska och organisatoriska.EFS-kansliet finns i Uppsala, liksom Johannelundsteologiska institut, med utbildning av pastorer,präster och missionärer. Antalet medlemmarär cirka 16 000, normalt anslutna till decirka 400 missionsföreningarna. EFS bedriverockså folkhögskoleverksamhet.Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna Vänner (ELM-BV) tillhör liksom EFS denevangelisk-lutherska lågkyrkligheten. Organisationen bildades 1911 med namnet MissionssällskapetBibeltrogna Vänner efter att ett antal medlemmar uteslutits ur EFS. Orsakentill konflikten var att Bibeltrogna Vänner ansåg att EFS inte tillräckligt starkt gickemot de teologiska strömningar som fanns i såväl den historisk-kritiska bibelforskningensom hos liberalteologin.2005 bytte man till det nuvarande namnet. ELM-BV betonar i sina stadgar att man serBibeln som ”Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet”. Länge har man deklarerat attman är en inomkyrklig väckelserörelse, men under senare år har kritiken mot Svenskakyrkan skärpts ytterligare, inte minst då kyrkomötet beslutade att säga ja till äktenskapoch vigsel mellan personer av samma kön. ELM-BV bedriver mission i flera länder. Detfinns likheter med EFS, men skillnaderna är stora, främst genom den bibelteologisktfundamentalistiska linje som ELM-BV följer.Östra Smålands Missionsförening (ursprungligen Nordöstra, därav smeknamnet»nordöstringarna») bildades redan 1863 och fick sitt nuvarande namn 1875. Också dennarörelse hör till den inomkyrkliga lågkyrkligheten. Man står nära ELM-BV, men upprätthållerockså på många platser kontakt med Svenska kyrkans församling. Medlemskapfinns inte, men sympatisörer.Under 1800-talet fanns också en gammalkyrklig väckelse, bland annat den schartauanskasom redan har nämnts. Denna väckelsetradition, som fortfarande på sina håll samlar mångaanhängare, fanns och finns också i delar av Sydsverige. Ämbetet, inte minst prästens roll i

Sida | 145församlingen, och sakramenten spelar en viktig roll. Det finns drag av den gamla lutherskaortodoxin med dess bekännelsetrohet. I gammalkyrkligheten liksom i pietismen och fleraandra kyrkliga rörelser lyfter man fram ”nådens ordning” som den rätta vägen till frälsning.Vare sig gammalkyrkligheten i stort eller schartauanismen har organiserat sig i egna samfunds-eller föreningsbildningar.Gammalkyrklig och kyrkokritisk fromhet finns inom Kyrkliga Förbundet för evangeliskluthersktro (bildat 1923). Enligt sina stadgar ska förbundet ”inom Svenska kyrkan arbetaför bevarande och främjande av biblisk kristendom enligt vår från fäderna mottagnaevangelisk-lutherska tro samt för bevarande och stärkande av vår svenska kyrka i dennaanda gentemot oberättigade och mot denna anda stridande inflytelser och övergrepp”.Evangeliska Brödraförsamlingen, Herrnhutarna (efter byn Herrnhut i Sachsen i Tyskland),som kom till Sverige på 1700-talet spelade en viktig roll för väckelserörelsens senareframväxt. Herrnhutismen stod för en pietistisk hållning, men ljusare och mindrelagisk än andra delar av den pietism som vuxit fram sedan 1600-talet. I dag har herrnhutarnabara verksamhet på två platser i Sverige, i Stockholm och i Göteborg. Arbetet bedrivsi kontakt med Svenska kyrkan.Laestadianismen är också en pietistiskt färgad fromhetsriktning men med en strängareoch mer asketiskt präglad än merparten pietistiska rörelser. Den laestadianska väckelsenbörjade kring 1845 med prästen Lars Levi Laestadius. I Sverige finns cirka 20 000laestadianer, vilket kan jämföras med det mer än tiodubbla i Finland. Det finns tre laestadianskariktningar: gammallaestadianerna som är störst, östlaestadianerna somfrämst finns i Tornedalen och Österbotten och västlaestadianerna. Östlaestadianernahar en mindre sträng hållning än västlaestadianerna. De senare har också en fastare organisation.I kritik mot den teologiska utvecklingen i Svenska kyrkan har man numerabåde egen sakramentsförvaltning och egna konfirmationer. Alla riktningar är spridda utöver världen, främst i Europa och Nordamerika. Gammallaestadianerna finns i närmare20 länder.Oasrörelsen inledde sitt arbete i början av 1980-talet och fick sitt nuvarande namn1989. Rörelsen tillhör den evangelikalt inriktade kyrklighet som står för begrepp somenskild omvändelse, frälsning och livsföring. Ofta, men inte alltid, finns en koppling mellanen evangelikal inriktning och en karismatisk framtoning. Oasrörelsen verkar inomSvenska kyrkan, men är öppen också mot andra samfund. Man betecknar sig som »enfristående karismatisk rörelse, som vill främja en sund andlig förnyelse». Rörelsen arbetargenom inspirationsdagar, konferenser och möten. Verksamheten, som finansierasgenom frivilliga gåvor, kollekter och arvoden för tjänster, har inte medlemmar utansympatisörer.En annan liknande rörelse med tonvikt på en evangelikalt inspirerad andlig förnyelseär New Wine, numera New Wine Kairos efter en sammanslagning med Kairos missionsinstitut(bildat 1996) med förankring i S:ta Clara kyrka i Stockholm. New Wine startadeinom den anglikanska kyrkan och kom till Sverige på 1990-talet.Föreningen S:ta Clara kyrkas vänner (bildad 1993 och medlem i EFS sedan 1997) är enevangelikalt och karismatiskt inspirerad förening som samarbetar med Stockholmsdomkyrkoförsamling. Föreningen disponerar S:ta Clara kyrka och bedriver gudstjänstverksamhet,utbildning och undervisning, liksom ett omfattande diakonalt arbete.Högkyrkligheten har funnit flera olika former. Den har funnits som en akademisktgrundad ”lundensisk högkyrklighet” under det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet.Högkyrkligheten har också funnits i helt andra organisatoriska former. Ett tidigt organisatorisktexempel är Societas Sanctae Birgittae (SSB), bildat 1920. Ett viktigt inslag i

Sida | 146den moderna högkyrkligheten var Gunnar Rosendahls bok Kyrklig förnyelse som kom ut1935. Bokens namn kom sedan igen i den högkyrkliga organisation som bildades 1959med namnet arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse (aKF). aKF beskriver sig som en idérörelseoch arbetsgemenkap för ”förnyelse och fördjupning av bekännelsen, sakramenten,ämbetet och liturgin inom Svenska kyrkan”.Till högkyrkligheten kan man också räkna S:t Laurentii kyrka i Lund (stiftelsen bildad1949, nuvarande kyrka invigd 1961) och S:t Ansgars kyrka i Uppsala (stiftelsen bildad1938, nuvarande kyrka invigd 1970), båda med en inriktning på studenter och anknutnatill studentbostadsstiftelser men också med andra besökare. I Kristianstad grundadeFader Gunnar 1950 stiftelsen Gratia Dei i Kristianstad. Hjelmserydsstiftelsen bildades1947. Stiftelsen bedriver sin verksamhet i Hjelmseryds gamla kyrka från 1100-talet,återuppbyggd på 1930-talet, och den gamla prästgården. Stiftelsen driver gästhem ochvandrarhem.Svenska Kyrkans Fria Synod bildades 1983. Det skedde i protest mot 1982 års kyrkomötesreform,men synoden motsätter sig också kvinnor som präster. Synoden harmånga medlemmar med högkyrklig inriktning, men också gammalkyrkliga och lågkyrkligamedlemmar finns.Kyrklig samling kring Bibeln och bekännelsen bildades 1958 som ett samarbetsråd förolika kyrkliga riktningar som tog avstånd från beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor.Medlemmarna kommer från högkyrklighet, lågkyrklighet och gammalkyrklighet.Inom Svenska kyrkan har det också vuxit fram ett begränsat ordensliv. Några kommuniteterlever ett klosterliknande liv med betoning av sin hemhörighet i Svenska kyrkan.Exempel på detta är Helgeandssystrarna i Alsike i närheten av Märsta och Mariadöttrarnai Vallby nära Enköping. Östanbäcks kloster i närheten av Sala är ett blandat katolsktoch evangelisk-lutherskt kloster. Det finns också lekmannaordnar, ofta i form av bönegemenskaperbland människor som inte lever i kloster.Övergripande kyrkliga organisationerSamfundet Pro Fide et Christianismo, eller Pro Fide som det kallas i dagligt tal, grundadesredan 1771. Därigenom är det Sveriges äldsta ännu existerande kristna organisation.Man riktade in sitt arbete på bland annat utbredningen av kristen tro, men gjorde ocksåstora insatser inom folkundervisningen. Så småningom kom andra organisationer tillsom kunde ta sig an vissa av samfundets uppgifter. Pro Fide lever dock vidare och gerstöd till utgivning av kristen litteratur och utdelandeav stipendier.”Sveriges äldsta ännu existerandekristna organisation.”Lunds Missionssällskap (LMS), är Sverigesäldsta missionssällskap, bildat 1845. Bland deprioriterade områden finns stöd till missionsvetenskap,utbildning av ungdomar som vill arbetai den internationella kyrkan och religionsdialog.Riksförbundet Kristen Fostran (RKF) härrör från Svenska Folkskolans Vänner, bildat1882. RKF arbetar för att främja miljöer ”på en kristen värdegrund, i hem, skola, församlingoch samhälle”, liksom för barns och ungdomars kristna fostran.Svenska kyrkans lekmannaförbund (en gång i tiden Kyrkobröderna) är ett av de organiseradeuttrycken för lekmannaengagemanget i Svenska kyrkan. Lekmannaförbundetbildades 1918 med inspiration hämtad från såväl ungkyrkorörelsen som det kyrkliga

Sida | 147lekmannaarbetet i Stockholm. Lekmannaförbundet har cirka 300 lokalavdelningar – oftamed namnet lekmanna- eller församlingskårer – och 10 000 medlemmar. Man samlasregelbundet till stifts- och rikskonvent.Sjömanskyrkan i Sverige omfattar sjömanskyrkor i Stockholm, Bohuslän, Gävle, Göteborg,Halmstad, Helsingborg, Holmsund, Malmö, Norrköping.Till de yngre organisationerna hör Ideellt forum i Svenska kyrkan. Forumet bildades2005. Bakom det står ett 20-tal huvudmän, inkluderande en majoritet av stiften, ett antalanslutna församlingar och ett nätverk med700 personer. Syftet med Ideellt Forum är att”Syftet med Ideellt Forum äratt stödja och utveckla delaktighetoch idealitet i detlokala församlingslivet.”stödja och utveckla delaktighet och idealitet idet lokala församlingslivet. Forumet vill vara enmötesplats för erfarenhetsutbyte, insamling,utveckling och spridning av kunskaper, opinionsbildningoch inspiration. Detta sker blandannat genom kurser, seminarier, utgivning avmaterial och Ideellt forums årliga idédagar.Kvinnoorganisationer1995 bildades Kvinnor i Svenska kyrkan som en medlemsorganisation. Kvinnor i Svenskakyrkan efterträdde då bland annat Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd, grundat 1947, som varett samarbetsorgan för i första hand de olika stiftskvinnoråden. I de flesta stift finns enstiftsgrupp. Kvinnor i Svenska kyrkan har cirka 1 000 medlemmar.En ytterligare kvinnoorganisation är Kvinnor för mission (tidigare Svenska KvinnorsMissionsförening), bildad redan 1903, med cirka 1 000 medlemmar. Organisationen villsynliggöra kvinnors situation och stärka deras ställning i kyrka och samhälle, väcka ochstärka intresset för mission och stödja Svenska kyrkans internationella arbete.Barn-, ungdoms- och studentorganisationerBland barn och ungdomar verkar Svenska Kyrkans Unga som inledde sitt arbete 1993.Bakom bildandet av den nya organisationen stod flera organisationer, bland annat Ansgarsförbundet(bildat 1946) och Riksförbundet Kyrkans Ungdom (bildat 1943). Dessförinnanhade Kyrkliga Gymnasistförbundet (KGF)gått samman med Riksförbundet Kyrkans Ungdom1975. KGF bildades 1900. Ambitionen medSvenska Kyrkans Unga var att ”Svenska kyrkansnya barn- och ungdomsrörelse ska finnas i varjeförsamling och ge plats för all barn- och ungdomsverksamhetinom Svenska kyrkan”. Verksamhetenomfattar allt från tonårsgrupper ochbarntimmar till gospelkörer, finskspråkiga junioreroch rollspelslag. Svenska kyrkans ungahar 2011 cirka 13 000 medlemmar.”Svenska kyrkans … barnochungdomsrörelse skafinnas i varje församling ochge plats för all barn- ochungdomsverksamhet inomSvenska kyrkan”Credo – Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG), med rötter från1924, började som en inomkyrklig organisation i Svenska kyrkan. Med tiden har organi-

Sida | 148sationens ekumeniska karaktär stärkts, dock med många bibehållna band inom Svenskakyrkan. Credo beskrivs bland de ekumeniska organisationerna .Också andra organisationer inom Svenska kyrkan har ungdomsorganisationer, till exempelEvangeliska Fosterlands-Stiftelsen, med organisationen Salt, och några av deevangelikala rörelserna.DiakoniorganisationerI Svenska kyrkan, men organisatoriskt fristående, finns flera diakoniinstitutioner ochdiakoniorganisationer. Många av dem är mycket stora både i fråga om ekonomi och iantal anställda. De bedriver en kvalificerad verksamhet inom vård och omsorg. På fleraområden finns avancerad specialistkompetens. Verksamheten är idéburen och syftet ärinte att den ska vara vinstgivande (non profit).Flera av diakoniorganisationerna har tidigarebedrivit diakonutbildning. Denna har koncentreratstill tre platser. Utbildningen i Stockholmoch Göteborg sker nu inom Ersta Sköndalshögskola (i vilken också Stiftelsen Bräcke Diakonistiftelseblivit ägare). Därutöver finns diakonutbildningi Härnösand vid Vårsta diakonigård.Utbildningen vid Samariterhemmet haravvecklats, vilket var ett starkt traditionsbrott –de första ”systerutbildningarna” inleddes under1890-talet.”Verksamheten är idéburenoch syftet är inte att den skavara vinstgivande (non profit).”Ersta diakonisällskap (Ersta Diakoni) i Stockholm (anstalten grundades 1851 och flyttadetill Ersta 1863) är Svenska kyrkans största enskilda arbetsgivare, inte minst genomErsta sjukhus med somatisk specialistverksamhet, psykiatrisk klinik och hospice förvård i livets slutskede. Ersta har också en omfattande social verksamhet, bland annatäldreboende, verksamhet för demenssjuka, skyddat boende för kvinnor, program fördrogberoende, behandlingshem för flickor och barnrättsbyrå. Ersta har också konferensochhotellverksamhet. Vid Ersta finns stiftets själavårdscentrum.I Stockholm finns också Stiftelsen Stora Sköndal (1898 i Gävle i Svenska Diakonisällskapetsregi, till Stora Sköndal 1905). Vid Stora Sköndal finns äldreomsorg i form avsjukhem, äldreboende, boende för demenssjuka och hemtjänst. Vidare finns seniorboendeoch hemtjänst utanför den egna anläggningen. Den socialpsykiatriska verksamheteninnefattar bland annat boende, boendestöd och aktiviteter. Vid Stora Sköndal bedrivsockså neurologisk rehabilitering.Ersta Sköndal Högskola bedriver utbildning på grundnivå och avancerad nivå i vårdvetenskap,socialt arbete, diakoni, teologi, kyrkomusik och psykoterapi. Vid högskolan bedrivsockså forskning om bland annat det civila samhället, palliativ vård och organisations-och arbetslivsetik. Högskolan bildades 1998 genom en sammanslagning och integreringav utbildning och forskning vid Ersta och Stora Sköndal. 2011 vidgades huvudmannakretsengenom att Stiftelsen Bräcke Diakonigård blev delägare. Vid högskolanfinns den psykoterapiutbildning som tidigare bedrivits av förbundet S:t Lukas.Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsala (1882) har bland annat gästhem, patienthotell,trygghetsboende, demensboende, hemtjänst och en daglig öppen verksamhet.Stiftelsen driver också Uppsala stadsmission med öppen verksamhet, stöd och aktivite-

Sida | 149ter inriktade på olika grupper. Vid Samariterhemmet finns också Svenska kyrkans centrumför andlig vård inom hälso- och sjukvården.Stiftelsen Vårsta diakonigård i Härnösand (1912) har diakonutbildning och annan utbildningoch fortbildning, familjerådgivning, rehabilitering, korttids- och växelboende,konferenslokaler och boende för uthyrning. Vid Vårsta finns ett själavårdscentrum, familjerådgivningoch Vårsta Kriscentrum.Stiftelsen Bräcke diakonigård (Bräcke Diakoni) i Göteborg (1923) arbetar inom områdenavård och omsorg. Verksamheten inrymmer bland annat äldreboende, ungdomsboende,hospice, företagshälsovård, vårdcentraler, habilitering, rehabilitering, utbildningoch forskning. Antalet anställda är cirka 900 och verksamheten finns på ett tiotal orter.Man har ett Migrationscentrum och ett Samtalscentrum. Från och med 2011 är forskningoch utbildning organisatoriskt en del av Ersta Sköndals Högskola. I samband meddetta bildade högskolan ett tredje campus, Bräcke Diakoni Lärcentrum.Fogdaröd Vård- och Diakonicentrum (1907) i Höör arbetar med vård och omsorg,bland annat i form av äldreboende för vårdbehövande, demensboende, serviceboendeoch utbildning för barn med särskilda behov.Viktiga diakoniinstitutioner är stadsmissionerna. Äldst och i särklass störst är Stockholmsstadsmission (grundad 1853). Dess verksamhet är den största samlade socialaverksamheten i anslutning till Svenska kyrkan. Stadsmission finns också i Göteborg,Skåne, Kalmar, Linköping samt som nyss nämnts Uppsala. På några orter har man ocksåbildat fristående diakonicentra. På ett 30-tal orter finns en kyrklig familjerådgivning.Den öppna dörren bildades i Jönköping 1937 som en ideell verksamhet på fritiden aven grupp personer. Det nuvarande namnet fick organisationen 1961. Från 1940-taletspred sig verksamheten till ytterligare några orter, några i södra Sverige men också tillStockholm. Bland annat startade man studiehem och rådgivningsbyråer. Den verksamhetsom bedrivs sker i riksorganisationer och på tre orter, nämligen Stockholm, Västeråsoch Växjö. Riksorganisationen har sitt kansli i Växjö.Utbildning och folkbildningSensus studieförbund var tidigare ett renodlat kyrkligt studieförbund med inriktning påSvenska kyrkan. Det bildades som Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) 1930. Medlemmarvar Svenska kyrkan och närstående organisationer. Bland medlemmarna finns idag också andra organisationer än de som haranknytning till Svenska kyrkan. Det är blandannat humanitära organisationer, KFUK-KFUMrörelsen,scouter, självhjälps- och stödorganisationer.2002 och 2004 slogs förbundet sammanmed KFUK-KFUM:s studieförbund (grundat1929) och Tjänstemännens Bildningsverksamhet(TBV, grundat 1935). Svenska kyrkan ärsammantaget den största medlemmen i Sensus,som har 30 medlemsorganisationer, cirka 450”Sensus har 30 medlemsorganisationer,cirka 450 anställda,ungefär 13 000 ledareoch cirka 370 000 deltagareper år.”anställda, ungefär 13 000 ledare och cirka 370 000 deltagare per år. Verksamheten bedrivsutöver på förbundsnivå i distrikt och avdelningar.Stiftelsen Fjellstedtska skolan startade som ett utbildningsinstitut för blivande missionäreri Lund, men flyttade till Uppsala och ombildades 1862 till en förberedande privatinternatskola för bland annat blivande präster. Nu är inriktningen fortbildning för präs-

Sida | 150ter och andra teologer, bland annat genom ett akademiskt ledarskapsprogram. Stiftelsenhar också ett gästhem.S:ta Katharinastiftelsen grundades 1950 i Österskär av Margit Sahlin, en av de tre förstakvinnorna som vigdes till präster i Svenska kyrkan. Därefter flyttade stiftelsen tillSparreholms slott. Sedan 1977 arbetar man i egna lokaler i Stockholm. Verksamhetenbestår av föredrag, samtal och andakter. Stiftelsen, som då den grundades var inriktadpå att stimulera kvinnors arbete i kyrkan, har nu en bredare inriktning på livsåskådningoch kultur.Församlingsfakulteten i Göteborg bildades 1993 för att, som grundarna uttryckte det,vara ett komplement till andra utbildningar. 2000 startade man en egen heltidsutbildningi teologi. Församlingsfakulteten har sin förankring i konservativa, evangelikala ochbibelteologiskt fundamentalistiska strömningar som Evangelisk Luthersk Mission-Bibeltrogna Vänner (ELM-BV), Missionsprovinsen 44 , Svenska kyrkans Fria Synod ochKyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro.Det finns ett tjugotal kyrkliga folkhögskolor, endera drivna av Svenska kyrkan eller avEFS. Där finns ett brett ämnesutbud utöver de allmänna kurserna. Därutöver finns istiftsregi ett 20-tal stiftsgårdar.Kör- och musikorganisationer”Sveriges kyrkosångsförbundhar 70 000 medlemmar, varaven stor del är barn- ochungdomskorister.”Sveriges Kyrkosångsförbund, som bildades 1925, är Sveriges största körorganisationmed cirka 70 000 medlemmar, varav en stor del är barn- och ungdomskorister. Därtillkommer den betydelse förbundet har också för de ytterligare cirka 30 000 körsångaresom är verksamma i Svenska kyrkan. Sina rötterhar Körsångsförbundet bland annat i KyrkosångensVänner (bildad 1892). Förbundet anordnarkörhögtider och körfestivaler, liksomutbildningar för körledare och korister. Förbundethar också nybeställt verk för användningi kyrkokörer.Också Kyrkomusikernas Riksförbund (KMR) ären för Svenska kyrkans musikaliska verksamhetviktig organisation. Den beskrivs under yrkes- och intresseorganisationer.Tidningar och tidskrifterTidningar som mer ingående och övergripande behandlar kyrkliga frågor är dels de somges ut av de organisationer som nämns, dels den varje vecka utkommande Kyrkans Tidning.Om den står det under kyrkliga företag Berling Media AB.En mindre spridning har den folkkyrkliga Svensk Kyrkotidning (SKT, grundad 1904 45 )och den högkyrkliga Svensk Pastoraltidskrift (SPT, grundad 1958). De har kring ett partusen prenumeranter vardera och spelar en viktig roll i den kyrkliga debatten och genomsina kommentarer inför aktuella predikotexter.44 Missionsprovinsen bildades 2003 med motiveringen att Svenska kyrkan lämnat en sann evangeliskluthersklära, grundad på Bibeln. Då såg man sig som en inomkyrklig rörelse, något som inte kan gällaefter 2005 då Missionsprovinsen vigde sin förste biskop.45 Då dock som organ för den lundensiska högkyrkligheten.

Sida | 151I stort sett alla kyrkliga och ekumeniska organisationer i denna bok har sin egen tidningsutgivning,mestadels i form av tidningar och tidskrifter på papper, ibland ocksåeller i stället med digital utgivning.ArbetsmarknadsorganisationerArbetsgivarorganisationerDen helt dominerande arbetsgivarorganisationen på den kyrkliga arbetsmarknaden ärSvenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Förbundet har haft många namn. Det bildades1945 med namnet Svenska pastoratens riksförbund. Organisationen, som var församlingarnasoch de kyrkliga samfälligheternas arbetsgivar-, service- och intresseorganisation,har alltsedan den bildades tagit ett stort ansvar för Svenska kyrkans organisatoriskautveckling. I särskilt hög grad gällde det före 1982 då den första samlade kyrkligariksorganisationen kom till.Förbundets bistår medlemmarna i deras rollsom arbetsgivare. Till förbundets uppgifter hörbland annat förhandlingar i samband med kollektivavtaloch tvister, rådgivning, utbildning, informationoch uppdrag direkt beställda av enskildamedlemmar. Arbetsgivarorganisationenanordnar årligen arbetsgivarkonferenser i stiften.Vart fjärde år väljer dessa konferenser fullmäktigei Arbetsgivarorganisationen. Arbetsgivarkonferensernasordförande och vice ordförandeutgör tillsammans ett rådgivande organ förArbetsgivarorganisationen ledning. De tidigarestiftsförbunden med anställd personal har avvecklats.Mellan fullmäktiges sammanträden ledsverksamheten av förbundsstyrelsen. Svenskakyrkans arbetsgivarorganisation nämns ocksåunder Begravningsverksamhetens organisationer.En organisationmed fyra namnSvenska pastoratens rikförbund1945-1969Svenska kyrkans Församlingsochpastoratsförbund (SKFP)1969-1999Svenska kyrkans Församlingsförbund1999-2010Svenska kyrkans arbetsgivareorganisation2010-Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har i kyrkoordningen uppdraget att företrädaalla de kyrkliga arbetsgivare som regleras i kyrkoordningen. Det betyder att Arbetsgivarorganisationenbland annat tecknar kollektivavtal. De kyrkliga arbetsgivarna ärinte skyldiga att tillhöra Svenska kyrkas arbetsgivarorganisation. Det är en sak för varjekyrklig arbetsgivare att besluta om, men 2011 är det bara en församling som inte ärmedlem. Även den församling som inte är medlem i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisationär bunden av det kollektivavtal som Arbetsgivarorganisationen tecknar.Utöver Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation finns på den kyrkliga arbetsmarknadenArbetsgivaralliansen, med branschkommittéer för bland annat ideella och idéburnaorganisationer, vård och omsorg samt trossamfund och ekumeniska organisationer.Inom dessa områden finns medlemmar med anknytning till Svenska kyrkan.En ytterligare arbetsgivarorganisation är Idea – Arbetsgivareförbund för ideella organisationer.Inom Idea finns tre branschråd, varav ett arbetar med studieförbund och ettannat med humanitära frivilligorganisationer. Också i Idea finns medlemmar med anknytningtill Svenska kyrkan.

Sida | 152Arbetstagar- och yrkesorganisationerArbetstagarföreträdare är en stor grupp av fackliga organisationer. Den första särskiltför Svenska kyrkan bildade fackliga organisationen var Allmänna svenska prästföreningen(ASP, bildad 1903). 1954 gick ASP samman med Sveriges Yngre Prästers Förbund(bildat 1944). Organisationen, som då fick namnet Svenska prästförbundet, fick sinhemhörighet i Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO).Därefter har en successiv utveckling skett som inneburit att allt fler akademikergrupperinom Svenska kyrkans blivit medlemmar. 1979 bytte man namn till Svenska KyrkansPersonalförbund och 1998 fick man sitt nuvarande namn Kyrkans Akademikerförbund(KyrkA). I dag kan bland annat diakoner och församlingpedagoger, liksom ekonomer ochannan administrativ personal med akademisk utbildning, bli medlemmar.Arbetsgivarorganisationen sluter avtal för anställda i Svenska kyrkan med KyrkansAkademikerförbund (KyrkA), Lärarnas samverkansråd, Fackförbundet SKTF, SvenskaKommunalarbetareförbundet (Kommunal) samt Akademikerförbundet SSR och Jusek medförtecknade förbund.Det finns betydligt fler fackliga organisationer än de nu nämnda som organiserar personalanställd i Svenska kyrkan. En del av dem är stora, andra har bara några tiotal medlemmari kyrkan. För att göra det möjligt att genomföra förhandlingar företräder de organisationersom nämnts samtliga fackliga medlemmar, även de som tillhör de mindreorganisationerna. Lärarorganisationerna finns med på grund av att KyrkomusikernasRiksförbund slutit ett samarbetsavtal med Lärarnas Riksförbund. SKTF organiserar enstor del av Svenska kyrkans administrativa personal, men har också andra medlemmar(även något hundratal präster). Kommunal organiserar främst vaktmästar- och kyrkogårdspersonal.SSR har många socionomutbildade diakoner. Jusek företräder juristeroch ekonomer.Det finns också intresse- eller yrkesföreningar inriktade på en viss verksamhet elleryrkesgrupp inom Svenska kyrkan, men i huvudsak verksamma vid sidan av de fackligaorganisationerna. Vissa yrkesföreningar är anknutna till en facklig organisation, andrainte.Störst är det nyss nämnda Kyrkomusikernas Riksförbund (KMR), bildat 1901 efter attkyrkomusikerna en tid på flera håll haft regionala organisationer. Organisationens uppgiftär enligt stadgarna att ta tillvara medlemmarnas intressen i anslutning till utbildningoch anställning. Så långt kan man säga att KMR har en facklig inriktning och om man serden som sådan var man lika tidigt ute som Allmänna Svenska Prästföreningen (ASP). TillKMR:s arbete hör också främjande av medlemmarnas kyrkomusikaliska kompetens, genomförandeav seminarier och konferenser och utgivning av noter och annat materialför kyrkomusiken.Ett annat exempel är Pedagoger i Svenska kyrkan, församlingspedagogernas organisation.Det finns också intresseföreningar med inriktning på andra fackområden, till exempelför sjukhuspräster och assistenter i sjukhuskyrkan.1994 bildades Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan (då med namnet KvinnligaPrästers Riksförbund, KPR). I några stift finns lokala grupper och andra nätverk förmedlemmarna. Arbetet kretsar kring begrepp som solidaritet och stöd, påverkan ochteologisk reflektion, medvetenhet om genderperspektiv och historia.Vidare finns Sveriges kyrkokamerala förening, bildad 1955, för kameral och administrativpersonal i Svenska kyrkan. Pastoratstjänstemannaföreningen (PTF) bildades 1992efter att folkbokföringen gått över till Lokala skattemyndigheten och den personal som

Sida | 153fortfarande var anställd i Svenska kyrkan i många fall fått nya arbetsuppgifter. Tidigarehade det 1966 bildade Pastoratstjänstemannaförbundet funnits. I Kyrkojuristernas förening(tidigare Stiftsjuristernas förening) samlas i huvudsak jurister verksamma i Svenskakyrkan och närstående organisationer.Inom begravningsverksamheten finns Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer (bildad1937) och Föreningen Sveriges KrematoriePersonal (bildad 1968). Också anställda i kyrkogårdsförvaltningarnai Stockholms och Tranås kommuner är medlemmar i dessa organisationer.Gemensam organisationKyrkans pensionskassa (tidigare Svenska kyrkans försäkringsförening) bildades i sambandmed millennieskiftets stat-kyrkareform för att trygga tidigare, nuvarande ochkommande anställdas pensionsrätt. Antalet försäkrade är 2011 över 60 000 och det förvaltadekapitalet 9,4 miljarder kronor. Arbetsgivare och fackliga organisationer nominerarlika många ledamöter vardera till styrelsen.Begravningsverksamhetens organisationerSvenska kyrkans arbetsgivarorganisation har nyss nämnts som arbetsgivarorganisation,men organisationen arbetar också med intressebevakning, information, rådgivning, utbildningoch service inom begravningsverksamhetens område. På organisationens kanslifinns både juridisk kompetens och kunskaper om kyrkogårdsskötsel.Sveriges Kyrkogårds- och Krematorieförbund (SKKF) är en traditionsrik organisation.Den bildades 1882 som en pionjärorganisation för kremationen som gravskick och hettelänge Svenska Eldbegängelseföreningen. 1957 öppnade man för medlemskap för huvudmänneninom begravningsverksamheten, såväl kyrkliga som kommunala. 1983 fickSKKF sitt nuvarande namn. Den största medlemmen är Stockholms kommun. OcksåTranås kommun är medlem, liksom trossamfund utanför Svenska kyrkan med egen begravningsverksamhet.Förbundet har utvecklats till en branschorganisation som arbetarmed intressebevakning, information, rådgivning, utbildning och service i fråga om kyrkogårdaroch krematorier. Också på SKKF:s kansli finns både juridisk kompetens ochkunskaper om kyrkogårdsskötsel. SKKF är inte en organisation inom Svenska kyrkanutan politiskt och religiöst obunden, men eftersom också mer än 400 församlingar ochsamfälligheter inom Svenska kyrkan, däribland i stort sett alla större begravningshuvudmän,är medlemmar bör den nämnas här.Rådet för begravningsfrågor, oftast kallat Begravningsrådet, är ett samarbetsorgan förSvenska kyrkan (genom kyrkostyrelsen), Arbetsgivarorganisation och SKKF.Kyrkliga företagTillsammans äger Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundetmediekoncernen Berling Media AB. Största ägare är Svenska kyrkan med 41,1procent av aktierna. Svenska Missionskyrkan har 33,8 procent och Svenska kyrkans Arbetsgivarorganisation10,9 procent. Omsättningen var 2010 närmare 340 miljoner kronor.Koncernen har cirka 165 anställda i Stockholm, Malmö och Umeå.Koncernens rötter går långt tillbaka i tiden. Första boken från ett av Berlings, förutvarandeVerbums, förlag – Gleerups, som köptes på 1980-talet – kom ut 1827. Men ocksåpå egen hand har koncernen en lång historia. Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokför-

Sida | 154lag bildades 1910 och utvecklades via Svenska Kyrkans Ekonomi AB (SKEAB) till Verbumkoncernen.Också tidningsverksamheten startade inom Diakonistyrelsens, som1912 började ge ut Församlingsbladet, från 1942 Vår Kyrka.Koncernens varumärken för böcker och andra pedagogiska hjälpmedel är inom detområde som omfattar lärande Gleerups Utbildning i Malmö, inom hälsoområdet GothiaFörlag, för tro och livsfrågor Verbum Förlag och Cordia samt Fortbildning AB med utbildningoch utgivning inom skola och omsorg och Display i Umeå med försäljning avmedie- och annonsutrymme.Berling Media ger också genom Verbum Förlag ut tre tidningar. Kyrkans Tidning komtill 1982. Samtidigt avvecklades ett stort antal tidningar på både nationell och stiftsnivå,bland annat tidningen Vår kyrka. Kyrkans Tidning, som större delen av året kommer utvarje vecka, innehåller debatt, kulturartiklar och reportage. Upplagan är närmare40 000. Sändaren, är Svenska Missionskyrkans och Svenska Baptistsamfundets gemensammatidning. Berling media gör också magasinet Amos.Kyrkans Försäkring AB bildades 2004 som en fortsättning på Svenska kyrkans församlingsförbundsprojekt Kyrkans Försäkringsbolag. Detta var i sin tur en fortsättning påden samordnade försäkringsupphandling som inletts efter branden i Katarina kyrka iStockholm 1990. Företaget har en bred ägarbas i Svenska kyrkan i form av närmare 200aktieägare i form av församlingar, samfälligheter och stift. Verksamheten är inriktad påen kyrkligt anpassad försäkring för egendom, verksamhet, förtroendevalda, revisorermed mera. Cirka 80 procent av församlingarnas försäkringsvärde är placerade i bolagetsom arbetar i konkurrens med andra försäkringsbolag.Svenska kyrkans värdepappersfond bildades 1980 av dåvarande Föreningssparbankensdotterbolag Robur Kapitalförvaltning och Svenska kyrkan för en kapitalförvaltninggrundad på god etik och hållbar utveckling. Svenska kyrkans engagemang har genomåren minskat. Fonden är nu en del av Swedbank Robur Ethica Sverige Global.Fairtrade Sverige AB verkar, med stöd av Föreningen för Fairtrade Sverige, genombland annat Fairtrademärkning för att odlare och anställda ska få förbättrade ekonomiskavillkor och större trygget i sin verksamhet.Tillverkarna får också en extra premie som”Fairtrade verkar också fördemokrati, rätten för deanställda att organisera sigfackligt och miljöhänsyn.Barnarbete och diskrimineringmotverkas.”används till att utveckla deras lokala samhälle,exempelvis genom en ny skola, nya bostäder,hälsovård eller till investeringar i jordbruket.Fairtrade verkar också för demokrati, rätten förde anställda att organisera sig fackligt och miljöhänsyn.Barnarbete och diskriminering motverkas.Fairtrade Sverige är den svenska representanteni Fairtrade International. Systerorganisationerfinns i ett tjugotal länder. Fairtrade hette i Sverige tidigare Rättvisemärkt ochstartade genom enstaka butiker för rättvis handel, senare Sackéus AB som grundades1976 av Diakonia, Svenska kyrkans mission (SKM) och Lutherhjälpen. Det nuvarandenamnet tog man 2009.Fairtrade Sverige AB ägs av Svenska kyrkan och Landsorganisationen (LO). Föreningenför Fairtrade Sverige har 45 medlemsorganisationer. Bland dem finns Svenska kyrkanoch organisationer med anknytning till Svenska kyrkan, liksom andra trossamfund.

Sida | 155Sören Ekström:Svenska kyrkan – historia, identitet, verksamhet och organisationKapitel 14Ekumeniska organisationerEn historisk bakgrundTill de ekumeniska pionjärerna hörde det 1804 grundade brittiska bibelsällskapet (Britishand Foreign Bible Society). 1946 ersattes det brittiska sällskapet i sin internationellaroll av en organisation för de många bibelsällskapen i världen (United Bible Societies).I Sverige bildades 1808 Evangeliska sällskapet. Dess uppgift var att sprida evangelietgenom tryckta småskrifter. Sällskapet fick stöd av det brittiska bibelsällskapet och varväl etablerat i det svenska samhällets översta skikt. Svenska Bibelsällskapet bildades1815 och med början 1816 bildades bibelsällskap i stiften. Också fristående missionssällskapgrundades på många håll, liksom nykterhetssällskap på kyrklig grund. Centraltkom Svenska Missionssällskapet och Svenska Nykterhets-Sällskapet till 1835 respektive1837. 1884 bildades den första KFUM-föreningen i Sverige.1844 bildades i London den första lokalorganisationen inom Young Men´s ChristianOrganisation (YMCA), Kristliga Förbundet för Unge Män (KFUM). KFUM:s världsförbundbildades 1855, samma år som den första lokalorganisationen inom Young Women´sChristian Organisation (YWCA). Kristliga Förbundet för Unga Kvinnor (KFUK) startade sinverksamhet 1885. KFUK:s världsförbund bildades 1894.En annan pionjär var Evangeliska Alliansen (The World Evangelical Alliance), bildad1846 av protestantiska kyrkor och med en lågkyrklig inriktning. Den ska inte blandassamman med den nu verkande Svenska Evangeliska Alliansen.Kristna studentvärldsförbundet (World Student Christian Federation, WSCF) bildades1895 i Vadstena.Den ekumeniska utvecklingen blev ännu intensivare under 1900-talet. Milstolpar somvärldsmissionskonferensen i Edinburgh 1910 och Internationella missionsrådet 1921.1914, det år då första världskriget bröt ut, bildades en kyrklig världsorganisation medinriktning på fred (World Alliance for Promoting International Friendship through theChurches) med den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom som en av de engagerade.Erfarenheterna av detta arbete och intresset för den rörelse som fanns på temat Liv och

Sida | 156Arbete (Life and Work) utgjorde bakgrunden till den ekumeniska världskonferens i Uppsalaoch Stockholm 1925 som Söderblom inbjöd till. Life and Work arbetade med socialetiskafrågor och ekumenik. En annan internationell ekumenisk rörelse var Faith andOrder, inriktad på kyrkornas trostolkning och lärofrågor.1937 var man på väg att föra samman dessa rörelser i ett Kyrkornas Världsråd (WorldCouncil of Churches). Det annalkande andra världskriget hindrade bildandet, som i ställetskedde 1948 i Amsterdam. 1961 anslöt sig Internationella missionsrådet till KyrkornasVärldsråd.Samarbetet mellan evangelisk-lutherska kyrkor inleddes genom flera stora konferenseri slutet av 1800-talet. Samarbetet utvecklades under tiden fram till andra världskriget,bland annat genom tillkomsten av ett evangelisk-lutherskt världskonvent. 1948 bildadesLutherska Världsförbundet (Lutheran World Federation) i Lund. Bakom tillkomstenav LVF låg samtal mellan lutherska kyrkor som inletts på 1800-talet och fortsatt ibörjan av 1900-talet och i Lutherska världskonventet.Parallellt med tillkomsten av världsomspännande ekumeniska organ bildades ocksånordiska och svenska sådana, som Svenska missionsrådet (1921), Svenska EkumeniskaNämnden (1932) och Nordiska Ekumeniska Institutet (1940).Det internationella ekumeniska samarbetetDen världsvida ekumeniken”Kyrkornas Världsråd harspelat en viktig roll såväl iden internationella debattenom sociala och politiska frågorsom i den teologiskadiskussionen.”Kyrkornas Världsråd (KV) i Genève, som är den bredaste av alla de ekumeniska organisationersom finns, har cirka 350 medlemskyrkor som tillsammans representerar närmare600 miljoner kristna i än 110 länder. Svenska kyrkan har varit medlem och deltagit sedandet första mötet i Amsterdam 1948. Också Svenska Missionskyrkan är medlem, liksomSveriges Kristna Råd (SKR). Bland KV:s medlemmar i övrigt finns bland annat ortodoxa,anglikanska, baptistiska, lutherska, metodistiska och reformerta kyrkor. Däremotär inte romersk-katolska kyrkan medlem. Vatikanen har dock observatörsstatus och ärfullt ut medlem i den del av KV som arbetar med Faith and Order, trostolkning och lärofrågor.KV:s beslutande organ är generalförsamlingen,som i regel samlas vart sjunde år. Däremellanmöts centralkommittén med något års mellanrum.Verkställande organ är exekutivkommittén.KV:s kansli finns i Genève.Inom Kyrkornas Världsråd arbetar olikakommissioner med olika inriktning. KyrkornasVärldsråd har spelat en viktig roll såväl i deninternationella debatten om sociala och politiskafrågor som i den teologiska diskussionen. Kyrkornas Världsråds arbete har präglatsav att medlemskyrkorna i stigande grad kommit från Tredje världen. Det har lett till etttydligare arbete med rättvisefrågorna. Till de program som KV drivit hör Skapelse, Fred,Rättvisa, Kyrkornas årtionde i solidaritet med kvinnor samt Kyrkornas världsråds årtiondemot våld.En mångårig teologisk process om vitala frågor i kyrkans liv har påverkat både Svenskakyrkan och övriga medlemskyrkor i KV är arbetet inom Faith & Orderkommissionen, ivilken också romersk-katolska kyrkan som nämnts fullt ut deltar. Som en följd av den

Sida | 157första delen av detta arbete antogs det så kallade Limadokumentet vid Kyrkornasvärldsråds konferens i Lima 1982. Dess svenska namn är Dop, Nattvard, Ämbete. Oftakallas det också BEM-dokumentet efter sitt engelska namn: Baptism, Eucharist and Ministry.Detta dokument har starkt förbättrat förutsättningarna både för det ekumeniskaarbetet i stort och skapat möjligheter till en fördjupning av den kyrkosamverkan somnämnts tidigare. Likaså har gudstjänstgemenskapen kunnat stärkas. Processen har fortsatt,bland annat genom arbete med förståelsen av den nicenska trosbekännelsen ochfrågor om kyrkosyn.Lausannerörelsen är resultatet av kongressen för världsevangelisation i Lausanne1974. Det dokument som beslutades där hade en tydlig evangelikal inriktning. Iblandbeskrivs rörelsen som ett uttryck för opposition mot Kyrkornas Världsråd. Under senareår har dessa motsättningar minskat som en följd av de samtal som förts om bland annatsynen på mission.Svenska kyrkan har inte något organiserat samarbete med Lausannerörelsen. Vid rörelsenssenaste världskongress fanns dock deltagare från Svenska kyrkan tillsammansmed deltagare från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (FS), Evangeliska frikyrkan (EFK),Pingst, Svenska Missionsrådet (SMR) och Svenska Evangeliska Alliansen, Svenska Lausannekommitténsefterföljare. Svenska kyrkan hade en observatörspost i Svenska Lausannekommitténmen har det inte Evangeliska Alliansen.Förenade Bibelsällskapen bildades 1946. Där samverkar bibelsällskap i olika länderkring bibelspridning och bibelöversättning. UBS har haft stor betydelse, inte minst förett modernt översättningsarbete. Organisationen leder tidigare sina rötter till 1804 dåsom nyss nämnts The British and Foreign Bible Societies bildades.En viktig del av det gemensamma arbetet är översättning av Bibeln till dem som intehar någon bibelöversättning på sitt eget språk. Bibelsällskapen i olika länder arbetarbland annat med spridning av bibeltexter, program för dem som inte är läskunniga ochljudinspelningar för synskadade. Bibelsällskapen gör också särskilda insatser för särskiltutsatta grupper, exempelvis kvinnor som utsatts för våld och trakasserier, föräldralösabarn och intagna i kriminalvården.Med säte i Nederländerna arbetar Oikocredit Ecumenical Cooperative Society. Genomlån främjar man jordbruks- och näringslivsutveckling i låglöneländer, främst via småskaligabanker. Oikocredit, som bildades 1975 av Kyrkornas Världsråd, är ett av destörsta kooperativa finansinstituten i världen.Medlemmar i Oikocredit är kyrkor och kyrkligtanknutna organisationer. De ekonomiskaresurserna kommer från medlemsorganisationerna,men i ännu högre grad från ett stort antalsparare som placerat medel i Oikocredit. Manlånar ut cirka 4,5 miljarder kronor och når28 miljoner låntagare i 70 länder, främst till såkallade mikrofinansinstitut men också till kooperativoch små och medelstora företag. Särskiltfokus läggs på kvinnor och utveckling avlandsbygden.Det ekumeniskt drivna Liv & Fred-institutet”Oikocredit lånar ut cirka 4,5miljarder kronor och når28 miljoner låntagare i 70länder, främst till så kallademikrofinansinstitut menockså till kooperativ och småoch medelstora företag.”(Life & Peace Institute, LPI) finns i Uppsala. Institutet grundades 1985 som ett resultat avLiv & Fred-konferensen i Uppsala 1983. Institutet arbetar med forskning och studierinom freds- och konfliktområdet. Särskilt intresse ägnar institutet religionens roll i kon-

Sida | 158flikter, mänskliga rättigheter och ekonomisk rättvisa samt konfliktlösning utan våld. Institutethar gjort insatser i samband med konflikterna på Afrikas horn. Institutet har eninternationell styrelse och en stab på tiotalet personer. Svensk huvudman är SverigesKristna Råd.Det världsvida lutherska samarbetetLutherska Världsförbundet (LVF), bildat 1948 i Lund, har cirka 150 medlemskyrkor I ett80-tal länder. Dessa kyrkor representerar över 70 miljoner medlemmar. De nordiskaoch tyska kyrkorna är tillsammans med den evangelisk-lutherska kyrkan i USA stora vadgäller antalet medlemmar, men antalet kyrkor i tredje världen är avsevärt större än antaletnordeuropeiska och nordamerikanska. I många av tredje världens lutherska kyrkorväxer medlemsantalet kraftigt.Generalförsamlingen, som hålls vart sjunde”I många av tredje världenslutherska kyrkor växer medlemsantaletkraftigt.”år, är det högsta beslutande organet inom LVF.Mellan dess överläggningar hålls årliga rådsmöten.För det löpande arbetet ansvarar exekutivkommittén.LVF:s kansli finns i Genève.LVF arbetar inom en rad områden, bland annatHIV och AIDS-frågor, internationellt bistånd, teologi,ekumenisk dialog, mänskliga rättigheter, kvinno- och ungdomsfrågor och omsorg omSkapelsen.Det europeiska ekumeniska samarbetetDet europeiska kyrkosamarbetet utvecklas snabbt, både som en följd av den europeiskaintegrationen och som ett resultat av öppnare gränser mot Östeuropa.Det mest omfattande europeiska samarbetet bedrivs inom den Europeiska kyrkokonferensen(Conference of European Churches, CEC). Ofta möter man förkortningen KEK. Denkommer från organisationens tyska namn Konferenz Europäische Kirchen. Organisationengrundades 1959 i Nyborg i Finland och har som medlemmar cirka 125 ortodoxa,protestantiska, anglikanska och gammalkatolskakyrkor. Svenska kyrkan är medlem, liksomMetodistkyrkan i Sverige, Svenska Missionskyrkanoch Svenska Baptistsamfundet.Därtill kommer ett 40-tal associerade organisationer.Europeiska kyrkokonferensen harkontor i Bryssel, Genève och Strasbourg.Inom Europeiska kyrkokonferensen försbåde ekumeniska samtal och ett direkt samhällsinriktatarbete på för kyrkorna särskiltviktiga områden, bland annat i förhållande tillEU. Till de frågor man behandlar hör bland”Europeiska kyrkokonferensenarbetar med teologiskafrågor och interreligiös dialog,migrations- och integrationsfrågor,ekonomiska ochsociala frågor, miljö- ochklimatfrågor samt situationenför minoritetskyrkor.”annat teologiska frågor och interreligiös dialog, migrations- och integrationsfrågor, ekonomiskaoch sociala frågor, miljö- och klimatfrågor samt situationen för minoritetskyrkor.Det finns tre kommissioner för dialogfrågor, kyrka och samhälle samt de europeiskamigrationsfrågorna. Europeiska kyrkokonferensen har också ett samarbete med denkatolska europeiska biskopskonferensen.I Europa finns en rad ekumeniska organisationer som är verksamma inom ett stort antalfackområden. De finns i såväl Bryssel som på andra orter. Svenska kyrkan, svenskakyrkliga organisationer eller enskilda personer är medlemmar i många av dem.

Sida | 159Det nordiska ekumeniska samarbetetDet nordiska ekumeniska samarbetet har genom åren vandrat en lång och krånglig vägtill det läge där det nu befinner sig. Nordiska Ekumeniska Institutet (NEI) började sittarbete i Sigtuna 1940. 1990 ombildades det till Nordiska ekumeniska rådet (NER) i Uppsala.2004 blev Nordiska ekumeniska rådet ett projekt på Sigtunastiftelsen. 2008 förändradesformerna för den nordiska ekumeniska verksamheten återigen och blev ettprogram inom Sveriges Kristna Råd (SKR) med namnet Ekumenik i Norden (EIN). EINhar ett nätverk som består av både arbetsgrupper och enskilda engagerade personer.Det svenska ekumeniska samarbetetÖvergripande ekumeniskt samarbeteSveriges Kristna Råd (SKR) bildades 1993. Till rådet fördes bland annat det arbete somtidigare utfördes inom bland annat Svenska ekumeniska nämnden, i viss utsträckningSveriges frikyrkoråd och Kyrkornas U-forum.SKR har två kärnområden för sitt arbete. Detena är ekumenisk teologi. Detta område inrymmerekumeniskt inriktad teologisk reflexion,bland annat i inom områden som spiritualitet,kyrkosyn och gudstjänst samt religionsteologi(inkluderande den interreligiösa dialogen). Detandra kärnområdet är ekumenisk diakoni/kyrka– samhälle. Området omfattar en rad program,projekt och andra aktiviteter, bland annat förfredskultur, synen på vapenhandeln, kyrka–skola, kyrka–arbetsliv, kyrka–polis, andlig vård ikriminalvården, sjukvården, följeslagarprogrammeti Palestina och Israel, global utvecklingoch fattigdomsbekämpning (inkluderande Kyrkornasglobala vecka), diakonalt ekumenisktarbete och handikappfrågor.I SKR ingår merparten av de svenska kyrkornaoch samfunden från de lutherska, katolska, ortodoxaoch frikyrkliga kyrkofamiljer som nyssnämnts. Antalet medlemskyrkor är ett 30-tal.I den lutherska familjen ingår Svenska kyrkanmed Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS).Med cirka 45 000 medlemmar), Estniska evangelisk-lutherskakyrkan i Sverige, Lettiska evangelisk-lutherskakyrkan i Sverige och Ungerskaprotestantiska kyrkan i Sverige. Medlemmar ärockså den romersk-katolska kyrkan, liksom deortodoxa och österländska kyrkorna. Bland deDe fyrafamiljernaMan brukar tala om att detfinns fyra större kyrkofamiljer iSverige:Inom den lutherska kyrkofamiljen,med cirka 6,5 miljonermedlemmar, är Svenskakyrkan störst.Den katolska kyrkofamiljen,samlad i Stockholms katolskastift, har cirka 90 000betjänade personer.Den frikyrkliga kyrkofamiljenhar cirka 360 000 betjänadepersoner medlemmar, menhar i sin verksamhet kontaktmed ytterligare ungefär likamånga.Den ortodoxa och österländskakyrkofamiljen harcirka 120 000 betjänadepersoner.senare är de största Syrisk-ortodoxa kyrkan, Serbisk-ortodoxa kyrkan och Grekiskortodoxakyrkan. I de frikyrkliga samfunden är Pingströrelsen, Svenska Missionskyrkan,Evangeliska Frikyrkan (EFK), Svenska Baptistsamfundet och Svenska Alliansmissionenstörst.

Sida | 160SKR har ett årsmöte med cirka 60 ledamöter, varav Svenska kyrkan med EFS har ungefären tredjedel. Styrelsen har 12 ledamöter och ordförandeskapet cirkulerar mellande fyra kyrkofamiljerna.Kyrkornas EU-kontor, bildat 1999, ger service i EU-frågor och bevakar frågor inom EUsom ligger kyrkorna nära. Huvudman för verksamheten är Sveriges Kristna Råd.Svenska Evangeliska Alliansen, som bildades 2001, är efterföljare till Svenska Lausannekommittén.Organisationen har tagit över de uppgifter som kommittén tidigare hade.Medlemmarna – som är enskilda personer, församlingar, samfund och organisationer –har en tydlig evangelikal inriktning. Samfund som tillhör organisationen är bland annatEvangeliska Frikyrkan (EFK), Pingströrelsen, Frälsningsarmén, Svenska Alliansmissionen(SAM) och trosrörelsen. Svenska kyrkan var som redan nämnts tidigare observatör iSvenska Lausannekommittén, men är det inte i Svenska Evangeliska Alliansen.Rättvis utveckling och fredEtt annat ekumeniskt samarbetsorgan är Svenska Missionsrådet (SMR), bildat redan1912 som ett nationellt samarbetsorgan för det missionsarbete som bedrivs av kyrkor,samfund och missionsorganisationer. Närmare 40 missionsorganisationer är medlemmar,bland annat ett stort antal kyrkor och trossamfund. SMR:s huvuduppgift är att kanaliserastatsbidrag till kyrkornas missionsarbete och att bedriva sådant arbete som ärgemensamt för medlemskyrkorna. Årligen förmedlarSMR Sidamedel i storleksordningen 100miljoner kronor.Kyrkornas U-fond har sedan sitt bildande erbjuditsvenska kyrkor och församlingar en möjlighetatt placera penningmedel för vidareplaceringi utvecklingsländer. Fonden bildades1990 genom Sveriges kristna råd (SKR). Styrelseutses av SKR. Av det inlånade kapitalet har”Närmare 40 missionsorganisationerär medlemmar,bland annat ett stort antalkyrkor och trossamfund.”70 procent vidareplacerats i Oikocredit och resten har på annat sätt placerats i mikrofinansverksamhet.Inlåningen upphörde 2010, men den befintliga inlåningen förvaltasvidare med oförändrat syfte.Individuell Människohjälp (IM) grundades 1938 under namnet Inomeuropeisk Mission.Britta Holmström (1911–1992) var då 27 år gammal och skulle komma att bygga uppstora delar av den verksamhet som bedrivs i dag. IM, som har sitt huvudkontor i Lund,bedriver ett omfattande hjälparbete i dryga 10-talet länder, såväl inom som utanför Europa.IM är en svensk biståndsorganisation som vill bekämpa och synliggöra fattigdomoch utanförskap. Organisationen verkar i tretton länder världen över. IM bedriver sittarbete tillsammans med lokala samarbetspartners, ofta med inriktning på hjälp tillsjälvhjälp, oberoende av tro, ursprung eller politisk uppfattning. Grunden för IM är, somman själv uttrycker det, kristet-humanistiska värderingar.Svenska Jerusalemsföreningen (bildad 1900) är en kristen och opolitisk organisation.Föreningen driver bland annat Den Gode Herdens skola för 400 flickor i Betlehem, menockså kvalificerad sjukvård.Kristna Fredsrörelsen, bildad 1919, är en kristen del av den samlade svenska fredsrörelsen.Själv beskriver sig organisationen som en ”ickevåldsrörelse som utifrån evangelietsbudskap om Guds rike vill verka för rättvisa och fred, allmän och total nedrustningsamt ett samhälle utan våld”. Man ger kurser i ickevåld och konflikshantering, deltar idialogen mellan olika religioner, stöder lokalt fredsarbete genom fredsobservatörer och

Sida | 161andra som verkar för mänskliga rättigheter i flera länder och vill påverka Sveriges ochEU:s säkerhetspolitik i riktning mot rättvisaoch fred.Barn, unga och studenterKristna Studentrörelsen i Sverige (KRISS), bildad1971 som följd av en sammanslagning avden inom Svenska kyrkan verkande SverigesKristliga Studentrörelse (1907) och den frikyrkligaFria Kristna Studentrörelsen (1912).Antalet medlemmar är litet, cirka 200. KRISSär medlem i Kristna världsstudentförbundet,World Student Christian Federation (WSCF).KRISS har i sin verksamhet burit, och bär fortfarande,en internationell och samhällsinriktad prägel. Man har lokal verksamhet på flerastudieorter. Den lokala verksamheten kretsar kring bland annat gudstjänst, föredrag,studiegrupper och bönetillfällen. På nationell nivå finns årliga rikskonferenser, en teologifestival,liksom retreat- och pilgrimsarrangemang. Ett av KRISS varaktiga projekt rörkristen tro i förhållande till homosexuella, bisexuella och transsexuella personer samtqueerpersoner (hbtq-frågor).Credo - Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG) växte fram i samverkanmed andra inomkyrkliga väckelserörelser som en reaktion mot den historiskkritiskateologins framväxt och den liberalteologiska utvecklingen i Svenska kyrkan ochdet 1907 bildade Sveriges Kristliga Studentförbund. SESG bildades 1938 men rötternagår tillbaka till konferenser på 1920-talet. Under en tid var SESG knutet till EvangeliskaFosterlands-Stiftelsen. 1997 lade man till namnet Credo, som nu används.Med tiden har andelen frikyrkliga medlemmar ökat, vilket har gjort att Credos ekumeniskainslag stärkts, men med en oförändrad evangelikal och bibeltrogen karaktär.Internationellt är man ansluten till The International Fellowship of Evangelical Students(IFES).Credo har ett 20-tal studentgrupper på universitets- och högskoleorter och verksamhetpå ett 100-tal skolor. Kontor finns på tre platser i landet. Man äger och driverCredos fjällgård och CredoAkademin, ett studiecentrum i Stockholm med utbildning ochbokutgivning. Credo har cirka 1 200 medlemmar, 25 anslutna studentföreningar ochungefär lika många anslutna skolgrupper.En relativt nybildad ungdomsorganisation är Ny Generation, som betecknar sig somallkristen och fristående från alla samfund. Organisationen har vuxit snabbt sedan bildandet2002. Organisationen riktar sig till skolelever och studenter och arbetar genomskolgrupper. Antalet skolgrupper anges till 500 och medlemmar till cirka 10 000. Organisationensstörsta projekt har varit utdelningen av cirka 150 000 personligt överlämnadeexemplar av Nya testamentet. Efter starteni Sverige har liknande organisationer startati ett 15-tal länder. Ett internationellt kontorfinns i Birmingham i England.Den äldsta kristet baserade ungdomsorganisationeni Sverige är KFUK/KFUM i Sverige.KFUM kom till Sverige 1884. 2011 har organisationencirka 70 000 medlemmar. KFUK/KFUM”… ickevåldsrörelse somutifrån evangeliets budskapom Guds rike vill verka förrättvisa och fred, allmän ochtotal nedrustning samt ettsamhälle utan våld.””Den äldsta kristet baseradeungdomsorganisationen iSverige.”

Sida | 162beskriver sig som ”kristligt”. Tolkningen av ordet är att man i handling vill visa på förlåtelseoch människokärlek, men också att man vill ge utrymme för unga människor attföra samtal om sin livssituation, existentiella frågor och med människor med annan livsåskådning.Scoutrörelsen har historiska, men också i dag aktuella, relationer till de kristna trossamfunden.Det finns fem stora scoutförbund. Det största, Svenska scoutförbundet (SSF),har cirka 55 000 medlemmar i 600 kårer. Det bildades 1960 genom sammanslagning avSveriges Scoutförbund (bildat 1912) och Sveriges Flickors Scoutförbund (bildat 1913).SSF har nära historiska kontakter med Svenska kyrkan. På många sätt och på många hålli landet upprätthålls fortfarande dessa kontakter, men SSF har genomgått en utveckling iriktning mot självständighet i förhållande till trossamfunden. Det äldsta scoutförbundetär KFUK-KFUM:s scoutförbund, bildat 1908. Förbundet har cirka 10 000 medlemmar i200 kårer. EFS Scout och Baptistscout bedriver sin verksamhet i anslutning tillKFUK/KFUM:s scoutförbund. Sveriges Muslimska Scouter bildades inom KFUK/KFUM:sscoutförbud, men är nu medlemmar i Nykterhetsrörelsens Scoutförbund. Inom SvenskaMissionskyrkans Ungdom (SMU) arbetar SMU-scout med cirka 18 000 medlemmar idrygt 500 kårer. Frälsningsarméns scoutförbund (grundat 1916) har drygt 1 000 medlemmar.Kvinnor i kyrkornaEn ekumenisk organisation för kvinnors kyrkliga engagemang är Sveriges EkumeniskaKvinnoråd, bildat 1959 genom en sammanslagning av Svenska missionsrådets kvinnokommitté(bildad 1914) och Kristna kvinnors samarbetskommitté (bildad 1935). Syftetvar att utgöra ett forum för kristna kvinnor. Rådet utgörs av cirka 1 000 enskilda medlemmar,representanter för 13 kristna samfund och organisationer samt 11 lokala ekumeniskakvinnoråd. En årlig kraftsamling, inte minst lokalt, är Kvinnornas internationellaböndag, som genomförts sedan i Sverige sedan 1931. De lokala ekumeniska kvinnorådenarbetar i övrigt med träffar av olika slag, bland annat bibelstudier.Bibelöversättning och bibelspridningSvenska Bibelsällskapet, grundat redan 1815 med inspiration från England, är engagerati olika former av arbete knutet till översättning och spridning av Bibeln. Sällskapet arbetarför att stimulera och underlätta bibelläsning och bibelanvändning, men också medbibelspridning i Sverige och utomlands (vilket bland annat innebär att man i lager harbiblar på ett hundratal språk).Fram till 1946 var Bibelsällskapet en angelägenhet för Svenska kyrkan. Rikskollekt iSvenska kyrkan har man haft ända sedan 1872. Bibelsällskapet är ett samarbetsorganför elva svenska kyrkors och samfunds nationella och internationella bibelarbete. Bibelsällskapethar också en stödförening. Bibelsällskapet har sitt kansli i Uppsala.Bibelsällskapet svarar också för förvaltningen av Bibelfonden. Till denna fond förs statensroyalty på Bibelkommissionens produkter. Med hjälp av dessa medel ska spridningenav kommissionens bibelöversättning främjas och dessutom ska goda förutsättningarskapas för ett framtida översättningsarbete. Bibelfonden har en egen styrelsesom består av Bibelsällskapets styrelse, företrädareför förlagsbranschen och en av regeringenutsedd ledamot.Gideoniterna, som bildades 1919, har en omfattande verksamhet med bibelspridning.Sedan grundandet har man delat ut 5,3 miljoner biblar och Nya testamenten. Den svenskaorganisationen tillhör The Gideons International, som finns i närmare 200 länder.

Sida | 163Diakonal och social ekumenikHela människan, tidigare De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN), som bildades1920 som »riksutskottet för de kristnas förbudsrörelse« inför den kommande folkomröstningenom alkoholförbud. I dag är organisationen inte absolutistisk men arbetarmot alla former av drogmissbruk och drogernasskadeverkningar. Svenska kyrkan är en av de16 huvudmän som står bakom Hela människan.Hela människan bedriver ett förebyggande,behandlande och rehabiliterande arbete. I denutåtriktade verksamheten är det oftast namnetRIA, rådgivning i alkohol- och narkotikafrågor,som syns. Verksamheten är inriktad på människorsom är särskilt utsatta på grund av missbruk,hemlöshet, kriminalitet eller brist på fungerandenätverk. RIA finns på ett 90-tal orter.Förbundet S:t Lukas, tidigare S:t Lukasstiftelsen (grundad 1939), arbetar med inriktningpå människor som vill bearbeta sina livsfrågor och problem, ha utbildning ochhandledning i sitt arbete och vill föra samtal om etik och livstolkning. De redskap mananvänder är rådgivning, själavård och psykoterapi, men också offentliga arrangemang iform av samtal och föreläsningar. Dessa verksamheter bedrivs främst i det 30-tal S:t Lukasföreningarnaoch de cirka 40 mottagningar på 30 platser som finns. Grundat på avtalutgör S:t Lukas en direkt resurs på många kyrkliga arbetsplatser, men S:t Lukas har ocksåavtal med många andra arbetsgivare. Den psykoterapeututbildning som S:t Lukas tidigarebedrev finns nu i Ersta Sköndal Högskola.Andra ekumeniska organisationer”Verksamheten är inriktadpå människor som är särskiltutsatta genom på grund avmissbruk, hemlöshet, kriminaliteteller brist på fungerandenätverk.”Förbundet Kristen Humanism (fram till 2011 Förbundet för Kristen Humanism och Samhällssyn,KHS), bildat 1971 genom en sammanslagning av två tidigare organisationer,nämligen Förbundet för Kristet samhällsliv (bildat 1918) och Förbundet för Kristen humanism(bildat 1937). Bakom Förbundet för Kristet samhällsliv stod bland annat NatanaelBeskow och bakom Förbundet för Kristen humanism Manfred Björkquist. FörbundetKristen Humanism vill vara en kristen humanistisk röst i samhället. Denna linje villman hålla inför både kyrka och samhällsliv i övrigt. KHS arbetar genom samlingar ochannan verksamhet på nationell nivå och ett tiotal lokala avdelningar.Ekumeniska grupperna för kristna homosexuella (EKHO) bildades 1975. EKHO arbetarför homosexuella, bisexuella och transsexuella personer samt queerpersoner (hbtqpersoners)rättigheter i såväl samhället i stort som i kyrkor och samfund. Det finns lokalaavdelningar i Stockholm och Göteborg. I Göteborg finns också EKHO Riks kansli.Svenska soldathemsförbundet (SSHF), bildat 1899, är ett samverkansorgan för soldathemi anslutning till militära förband. Ursprungligen hette man Förbundet SoldaternasVänner. Det finns 14 soldathem. De bedriver sin verksamhet på kristen och ekumeniskgrund och är öppna för alla. Med stöd av Försvarsmakten har förbundet uppdraget attstödja svenska soldater i utlandstjänst.Med en tonvikt på mötet mellan människor med olika bakgrund, erfarenhet och livstolkningverkar Sigtunastiftelsen (grundad 1915, folkhögskolan kom till 1917 och humanistiskaläroverket 1926) i en av Sigtunas mer markanta kulturbyggnader. Stiftelsenstillkomst var i hög grad ett verk av Manfred Björkquist, om än med ekonomiskt stöd avgodsägaren Oscar Ekman (1873-1949). Björkquist ledde verksamheten 1917-42 samti-

Sida | 164digt som han var starkt engagerad inom en rad andra kyrkliga verksamheter. På Sigtunastiftelsenverkade som direktor också en av Svenska kyrkans mest intressanta 1900-talsprofiler, nämligen prästen, psalmdiktaren och författaren Olov Hartman. Han betyddeockså mycket för arbetet med kyrkorummens utformning och användning, inte minstför kyrkospel.Sigtunastiftelsen arbetar bland annat med kurser, konferenser och kulturarrangemang.Stiftelsen har ett refugium (för bland annat retreater), bibliotek och pressklippsamling,liksom ett gästhem och uthyrning av konferensfaciliteter. Verksamheten harsina rötter i Svenska kyrkans – inte minst ungkyrkorörelsens – historia och tradition,men är helt självständig och bedriver ett brett ekumeniskt förankrat arbete. Läroverkethar sedan länge en egen huvudman. Folkhögskolan bedrevs en tid i andra former, men idag är den delvis tillbaka eftersom Sigtunastiftelsen är en av dess huvudmän.Ekumenik i stift och församlingarTill detta kommer lokalekumeniken, det vill säga församlingarnas ekumeniska verksamhet,den senare ofta sammanfattat i begreppet lokalekumenik. Den kan komma till uttryckgenom ett långtgående kontinuerligt samarbete eller genom samverkan vid enstakatillfällen. Allt oftare är det lokala ekumeniska samarbetet resultatet av ett gemensamtarbete i till exempel lokala ekumeniska råd. Också på regional nivå, för Svenska kyrkandel stiften, har det på sina håll bildats ekumeniska samarbetsorgan.

Sida | 165Källor, litteraturoch förkortningarTryckta skrifterAndrén, Carl-Gustaf (redaktör), Kyrkokunskap (Gleerups 1971)Andrén, Carl-Gustaf, Kyrkolagstiftning och kyrkolagsutgivning i Studier tillägnade Sven-Håkan Ohlsson (Verbum 1985)Att bygga ett land (Arkitekturmuseet/Byggforskningsrådet 1998)Beskow, Per, Teologiskt lexikon (Nya Doxa 1999)Borgehammar, Stefan (redaktör), Kyrkans liv. Introduktion till kyrkovetenskapen (Verbum1993, andra omarbetade upplagan)Brilioth, Yngve, Svensk kyrkokunskap (Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag 1933)Dahlby, Frithiof och Lundberg, Lars Åke, Nya kyrkokalendern (Verbum 1983)Edqvist, Gunnar och Ekström, Sören, Kyrkolagen (Verbum Förlag, Andra upplagan 1996)Edqvist, Gunnar, Från kyrkolag till kyrkoordning (Verbum 2000)Edqvist, Gunnar, Friedner, Lars, Lundqvist Norling, Maria, Tibbling, Patrik, Kyrkoordningför Svenska kyrkan 2010 med kommentarer och angränsande lagstiftning (Verbum 2010),själva kyrkoordningen finns också på Internet www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningenEkström, Sören, introduktion i Förtroendevald i Svenska kyrkan – från landskapslagarnatill dagens utmaningar i Folklig förankring – demokrati i Svenska kyrkan (Verbum2000), finns också på www.sorenekstrom.seEkström, Sören, Makten över kyrkan – om Svenska kyrkan, folket och staten (Verbum2003)Ekström, Sören, Biskopen i kyrkoreformen i Samtal på väg (Strängnäs stift 2005), finnsockså på www.sorenekstrom.seGöransson, Göran, Svensk kyrkorätt. En översikt (Norstedts Juridik 1993)Hedenborg, Susanna och Morell, Mats, Sverige – en social och ekonomisk historia (Studentlitteratur2006)Hellström, Jan-Arvid, Vägar till Sveriges kristnande (Atlantis 1997)Hessler, Carl Arvid, Statskyrkodebatten (Almqvist & Wicksell 1954)Hössjer Sundman, Boel (redaktör), Levande arv. Teologisk eftertanke och praktiska rådvid förändring och bevarande av kyrkobyggnader (Verbum 2007)Johannesson, Lena (redaktör), Liepe, Lena, Brander Jonsson, Hedvig, Snickare, Mårtenoch Laine, Merit, Konst och visuell kultur i Sverige före 1809 (Signum 2007)Johannesson, Lena (redaktör), Björk, Tomas, Lärkner, Bengt, Eriksson, Yvonne och Mankell,Bia, Konst och visuell kultur i Sverige efter 1809 (Signum 2007)

Sida | 166Karlsson, Bengt och Möller, Göran, Ansvarsfull förvaltning. Vägledning i finansiella placeringar(Svenska kyrkan 2007)Lundborg, Peter, Kyrklig ordbok (Verbum 2005)Martling, Carl Henrik, Fädernas kyrka och folket. Svenska kyrkans i kyrkovetenskapligtperspektiv (Verbum Förlag 1992)Martling, Carl Henrik, Tjänst i heligt rum (Verbum, Sjätte upplagan 1996)Martling, Carl Henrik, Liturgik – en introduktion (Verbum 1996)Medlem 2010 (Svenska kyrkan 2011)Matrikel Svenska kyrkan (Verbum 2011)Nyman, Magnus, Förlorarnas historia. Katolskt liv i Sverige från Gustav Vasa till drottningKristina (Veritas 1997)Nyckeln till Svenska kyrkan – en skrift om organisation, verksamhet och ekonomi 2010(Svenska kyrkan 2011)Sjöberg, Lars, Svensk trähus (Prisma 2002)Svenska kyrkans historia (huvudredaktör Lennart Tegborg) Missionstid och tidig medeltid (del 1, Bertil Nilsson, Verbum 1998) Hög- och senmedeltid (del 2, Sven-Erik Pernler, Verbum 1999) Reformationstid (del 3, Åke Andrén, Verbum 1998) Enhetskyrkans tid (del 4, Ingun Montgomery, Verbum 2002) Individualismens och upplysningens tid (del 5, Harry Lenhammar, Verbum 2000) Romantikens och liberalismens tid (del 6, Anders Jarlert, Verbum 2001) Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid (del 7, Oloph Bexell, Verbum 2003) Religionsfrihetens och ekumenikens tid (del 8, Ingmar Brohed, Verbum 2005)Svenska kyrkans utredningar 2011:2 Närhet och samverkan (Svenska kyrkans strukturutredningsslutbetänkande)Tibbling, Patrik, Att vara ledamot i kyrkoråd och kyrkonämnd (Verbum 2006)Wicander, Margareta, Handbok för kyrkofullmäktige (Verbum 2009)Årsbok 2011 (Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST 2011)Årsredovisningen för Svenska kyrkans nationella nivå 2010 (Svenska kyrkan 2010)Österlin, Lars, Svenska kyrkan i profil. Ur engelskt och nordiskt perspektiv (Verbum 1994)Östlund, Jan, Faktablad kring Svenska kyrkans ekonomi (Svenska kyrkan 2011)Källor på InternetEkström, Sören, hemsida www.sorenekstrom.se Stat-kyrkareformens historia – en genomgång av initiativ, utredningsarbete och reformer1956-99 (med notiser från den tidigare historien) Förteckning över statliga utredningar i kyrkliga frågor och deras ledamöter 1918-55 Förteckning över betänkanden, propositioner, skrivelser och vissa andra offentligadokument från åren 1956-99 Förteckning över stat-kyrkautredningarna och deras ledamöter 1956-99

Sida | 167 Föredragning om stat-kyrkafrågan för Riksdagens kulturutskott i samband medbehandlingen av den kyrkoantikvariska ersättningen Kungen och bekännelsen Biskoparna i kyrkoreformen – vad innebar reformen vid millennieskiftet för biskopensställning? Förtroendevald i Svenska kyrkan – de förtroendevaldas roll från landskapslagarnatill 2000-talet Sammanträde i församlingen – en lathund för den som förbereder, genomför ochföljer upp ett sammanträde i Svenska kyrkanSvenska kyrkan, hemsida www.svenskakyrkan.seSvenska kyrkan, statistikdatabas (kan bara nås över Svenska kyrkans intranät)Övriga omnämnda organisationers hemsidorAnvända och närliggande förkortningarACT, Action by Churches TogetheraKF, arbetsgemenskapen KyrkligFörnyelseASP, Allmänna Svenska Prästföreningen(se KyrkA)BEM, Baptism, Eucharist, MinistryC, CenterpartietCA, Confessio Augustana (Augsburgskabekännelsen)CEC, Europeiska kyrkokonferensen(Conference of European Churches)CTR, Centrum för teologi och religionsvetenskapvid Lunds universitetDKSN, De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse(se Hela människan)EFK, Evangeliska FrikyrkanEFS, Evangeliska Fosterlands-StiftelsenEIN, Ekumenik i NordenEKD, Evangelische Kirchen DeutschlandsEKHO, Ekumeniska grupperna för kristnahomosexuellaELM-BV, Evangelisk Luthersk Mission–Bibeltrogna VännerERK, Utredningen om ekonomi och rätt ikyrkanFP, FolkpartietFSK, Föreningen Sveriges kyrkogårdscheferFSKP, Föreningen Sveriges Krematorie-PersonalIFES, The International Fellowship ofEvangelical StudentsIFI, Iglesia Filipina IndepedienteIM, Individuell MänniskohjälpJO, JustitieombudsmannenJusek, tidigare förkortning nu egennamnKAE, Kyrkoantikvarisk ersättningKD, KristdemokraternaKEK, Europeiska kyrkokonferensen,Konferenz Europäische Kirchen (se CEC)KFUK, Kristliga Förbundet för UngaKvinnorKFUM, Kristliga Förbundet för UngeMänKHS, Förbundet för Kristen Humanismoch SamhällssynKMR, Kyrkomusikernas RiksförbundKPR, tidigare Kvinnliga Prästers Riksförbund,nu Forum för prästvigda kvinnori Svenska kyrkanKRISS, Kristna Studentrörelsen i SverigeKV, Kyrkornas VärldsrådKyrkA, Kyrkans Akademikerförbund

Sida | 168LAS, Lagen om anställningsskyddLMS, Lunds MissionssällskapLO, LandsorganisationenLPI, Liv & Fred-institutet (Life & PeaceInstitute)LWF, Lutheran World FederationLVF, Lutherska VärldsförbundetM, Moderata samlingspartietMP, MiljöpartietNEI, tidigare Nordiska Ekumeniska Institutet(föregångare till EIN)NER, tidigare Nordiska ekumeniska rådet(föregångare till EIN)PBL, Plan- och bygglagenRAÄ, RiksantikvarieämbetetRKF, Riksförbundet Kristen FostranRKU, tidigare Riksförbundet KyrkansUngdom (se Svenska Kyrkans Unga)S, SocialdemokraternaSACO, Sveriges Akademikers CentralorganisationSAM, Svenska AlliansmissionenSCB, Statistiska centralbyrånSD, SverigedemokraternaSEK, Sveriges Ekumeniska KvinnorådSEN, tidigare Svenska EkumeniskaNämnden (se Sveriges kristna råd)SESG, Sveriges Evangeliska Student- ochGymnasiströrelse (se Credo)SFRV, tidigare Svenska kyrkans stiftelseför rikskyrklig verksamhet, nu en del avSvenska kyrkan på nationell nivåSKDB, tidigare Svenska Kyrkans DiakonistyrelsesBokförlag (se Berling MediaAB)SKEAB, tidigare Svenska Kyrkans EkonomiAB (se Berling Media AB)SKFP, Svenska kyrkans församlings- ochpastoratsförbund (se Svenska kyrkansarbetsgivarorganisation)SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbundSKM, Svenska Kyrkans Mission (seSvenska kyrkans internationella verksamhet)SKR, Sveriges kristna rådSKS, tidigare Sveriges Kyrkliga Studieförbund(se Sensus)SKT, Svensk KyrkotidningSKTF, tidigare Svenska Kommunaltjäntemannaförbundet,nu med SKTF somegennamnSKUT, tidigare förkortning för Svenskakyrkan i utlandetSMF, tidigare Svenska Missionsförbundet(nu Svenska Missionskyrkan utanförkortning)SMR, Svenska missionsrådetSPT, Svensk PastoraltidskriftSSB, Societas Sanctae BirgittaeSSHF, Svenska soldathemsförbundetSSR, tidigare Sveriges Socionomers Riksförbund(föregångare till AkademikerorganisationenSSR)SST, Nämnden för Statligt Stöd till TrossamfundSTI, Svenska teologiska institutet i JerusalemTBV, Tjänstemännens Bildningsverksamhet(nu en del av Sensus)V, VänsterpartietWCC, World Council of ChurchesVDM, Verbi Divini MinisterWSCF, Kristna världsstudentförbundet,World Student Christian FederationYMCA, Young Men´s Christian OrganisationYWCA, Young Women´s Christian OrganisationÖCB, Överstyrelsen för civil beredskap

Sida | 169Ändringar sedanförsta publicering2011-10-08 Första publicering2011-10-19 Redaktionell bearbetning.Korrekturgenomgång.Nya avsnitt inlagda.

Sida | 170RegisterRegistret är under färdigställande och beräknas finnas på denna plats före oktober månadsutgång.