Nackaboken 2004 - Nacka kommun
Nackaboken 2004 - Nacka kommun
Nackaboken 2004 - Nacka kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
84<br />
<strong>Nacka</strong> södra kyrkogård<br />
På en höjd längs Ältavägen vid Dammtorpssjön<br />
ligger <strong>Nacka</strong> södra kyrkogård, som är <strong>Nacka</strong> församlings<br />
äldsta begravningsplats. En besökare, som<br />
stiger upp för trappan och går fram till grinden i<br />
svart smide, slås av den vackra om än lite kärva naturen.<br />
Det är lätt att instämma i Pär Wästbergs och<br />
hans medförfattares beskrivning av <strong>Nacka</strong> södra<br />
kyrkogård i boken ”Minnets stigar” (Stockholm<br />
2001), som belönades med Augustpriset:<br />
”Läget är nationalromantiskt vid landsvägen mellan<br />
Sickla och Älta och de höga branterna längs <strong>Nacka</strong>ån<br />
och Dammtorpssjön. Det är en melankolisk orörd plats<br />
intill <strong>Nacka</strong>reservatet, där ugglor hoar och örnar borde<br />
flyga och rövare söka nattkvarter. Tall, gran och björk<br />
har fått växa fritt och nå ovanliga höjder.”<br />
Hur gammal kyrkogården är vet ingen. Men<br />
förmodligen gjorde man i ordning en begravningsplats<br />
i anslutning till ett litet kapell, som på<br />
1640-talet uppfördes för arbetarna på mässingsbruket<br />
vid <strong>Nacka</strong> ström. Det första kapellet revs<br />
och ersattes av ett större träkapell, som stod klart<br />
1697. Vid den här tiden uppgick befolkningen vid<br />
bruket till ungefär 200 personer. Man hade egen<br />
präst och bruksfolket som gick bort begravdes<br />
på kyrkogården.<br />
Under början av 1700-talet var det liv och rörelse<br />
vid <strong>Nacka</strong> ström. Det fanns inte bara mässingsbruk<br />
utan man utnyttjade också vattenkraften för textiltillverkning<br />
och framställning av krut. Men Karl<br />
XII:s långa krig och en pestepidemi som drabbade<br />
stockholmstrakten 1710 medförde nödtider, som<br />
knäckte tillverkningen vid <strong>Nacka</strong> ström. Trots försök<br />
att blåsa liv i bruket under mitten av 1700-talet<br />
KYRKOGÅRDSVANDRINGAR I NACKA<br />
kom verksamheten att upphöra och trakten kring<br />
<strong>Nacka</strong> ström sjönk in i en lantlig idyll som har<br />
bestått till våra dagar.<br />
Träkapellet fungerade emellertid som gudstjänstlokal<br />
ända fram till 1890-talet då det ersattes<br />
av nuvarande <strong>Nacka</strong> kyrka. I början av 1900-talet<br />
revs träkapellet, och det enda som idag påminner<br />
om det gamla kapellet är en minnesten, strax<br />
innanför kyrkogårdsgrinden. Minnestenen har en<br />
bild av kapellet med texten: ”<strong>Nacka</strong> äldsta kyrkogård<br />
1642 – 1902. Kapellet låg på grusåsen.”<br />
På kyrkogården finns nu ett litet begravningskapell<br />
i grå pärlspont och en klockstapel i tjärad<br />
spont med plåttak. Klockstapeln kröns av en<br />
spira med en vindflöjel, som bär årtalet 1896.<br />
Klockan är emellertid äldre än den nuvarande<br />
klockstapeln. Den satt tidigare i en enklare<br />
klockstapel och ringde enligt traditionen första<br />
gången vid dödsringningen för Karl XII årsskiftet<br />
1718/19.<br />
Diplomaten som blev poet<br />
<strong>Nacka</strong> södra kyrkogård är en bra plats för en poet<br />
att vila på, i synnerhet om det är en naturlyriker<br />
från romantiken. Och det är här Carl Gustaf von<br />
Brinkman (1764 – 1847), ledamot i Svenska Akademien<br />
åren 1828 – 1847, numera bortglömd<br />
skriftställare och kulturpersonlighet, har fått sin<br />
sista vila. Den ursprungliga gravstenen är försvunnen<br />
och har ersatts med en minnessten uppsatt av<br />
Svenska Akademien. Carl Gustaf von Brinkman<br />
var nära vän med många av romantikens stora<br />
skalder. Han rättade Goethes versmått och läste<br />
korrektur till Tegnérs ”Frithiofs saga”. Carl Gustaf<br />
von Brinkman var också en flitig brevskrivare, som<br />
hade brevvänner i hela det bildade Europa.
Change language